10.

tig:

13.

14.

INNEHÅLL AF TJUGUFÖRSTA BANDET.

Afdelning III.

(Botanik, omfattande både lefvande och fossila former).

SVENSSON, N. A. Om den fanerogama och kärlkryptogama vegeta- jie

tionen kring Kaitumsjöarne i Lule Happmark| oocc-cs--sssse=--5s 1—46.

CLEVE, A. On recent freshwater Diatoms from Lule Lappmark

IE Sweden. oWitigermeap and plates5990000ee es lissersessss 1—435.

BrotHERUS, V. F. Nouvelles contributions å la flore bryologique

IE 6 LA a REA a EEE NO AN nl - 1—76.

JuEL, H. O. Hemigaster, ein neuer Typus unter den Basidiomy-

FEEL [ALE RAG BEAL ooo rt NA 5 2 Ca SUR ÅL JA SSA SE AA ER AA 1-—22.

STARBÄCK, K. Discomyceten-Studien. Mit 2 Tafeln .......oooooo---- 1—42.

BorGE, 0. Bidrag till kännedomen om Sveriges Chlorophyllo-

phyceer. II. Chlorophyllophyceen aus Falbygden in Vestergöt-

Tal FRIN rt ERA MES ae NNE ER ar a än 2 NES Re SE KA RE LE 1—26.

KJIELLMARK, K. Några anmärkningsvärda Salix- och Betula-former.

NL VE UC Öp os en SSE ANT ” TUBE OST IAS: ERS SE AREAN 1—-11.

MaArsson, L. P. R. Botaniska reseanteckningar från Gotland, Öland

DÄR Skutkat aloe Bok a rg EEE 1—68.

STARBÄCK, K Spherulina halophila. En parasitisk pyrenomycet.

VTG IR GE LR a Ra RR a aa oa a SES SEEN ENIRO Area oo RAA ED 1—19.

ARNELL, H. W. och JENSEN, C. Ein bryologischer Ausflug nach

MläsjostMassemerwcxarte.und einer) TatelpEre Se0te ss 1—064.

MALME, G. O. De sydsvenska formerna af Rinodina sophodes (AcH.)

OCh Rinodina extrema (A'CH.). Med 25alör, oo de sosse dd iskede 1—40.

BRUNDIN, J. A. Z. Uber Wurzelsprosse bei Listera cordata L.

YE LANT R Li TN An a nn a är a AREA TATE BAREN AE Al ER 1— 9.

HELLBOM, P. J. Lichen&ea Neo-Zeelandica seu Lichenes Nove Zee-

landie a S. BERGGREN annis 1874—75 collecti, additis ceteris

specrepus mdidem buc usgue CognFftisEöE esse 1—150.

MaALME, G. 0. Ueber Triuris lutea (GARDN.) BENTH. et Hook.

Mit 2 Tafeln

N BIR

Vi [RR

än '

| a

SPUR SEN

SKL JAR Ö

a a at rd

M É -

KR 5

Jibeed

' j i

, Aled

34 dö ge

tg AS sng EN

4 pc

LC stök

vy !

j FL TT SNES

' F

| , ITE ERS

; urstid

— —

Kö SANN cc |

ar 0 VY É Me

5 > veya

KL yt

TAND

HR)

filar Öh

LI nig

5-0 CIA

ENE

FLYNN

| före k & 2

äl

«| ön mät

(RR sb surt tuo aln

ä RN sb Cu u

ÄRR

pr FAR LER

otal je, RR

men En väv Så

un satlavsövt ER

an smeten

At nb

a, d strå AVR sens Öp

osa vi PRE

anför

SE HE a

CIn9A bov! i uh set,

ot AO BN DV 2 4 - 479

; EN, LV SKV

Mad Ba Sön | happ

Balin FH An

.i fd

RER : vn lå, Tr

j w SN SMER LAN KLGE a

| | 8) fyk fe , in. HE

ker vå | Jr lin "Hy kr

A eder NN ME Sk

TX HTÄJ avnikg fäba a

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. III. N:o 1.

DEN FANEROGAMA OCH KARLERYPTOGAMA VEGETATIONEN

KRING

KAITUMSJÖARNE I LULE LAPPMARK

N. A. SVENSSON

MED 4 FIGURER OCH EN KARTA

MEDDELADT DEN 13 MARS 1895. GRANSKADT AF V. WITTROCK

OCH AA. G. NATHORST

STOCKHOLM, 1895

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

| JELRL V

li, RARIÖTKON so

10: af Vuolle Kaitumjaur och Paijeb Kaitumjaur bildade

s. k. Kaitumsjöarna äro belägna 1 det öfre och inre af

Lule Lappmark omkring 130 kilometer norr om polcirkeln,

alltså vid 67”40' latitud. Afståndet från Östersjön är om-

kring 250 kilometer och från Vesterhafvet omkring 100 kilo-

meter. Sjöarna, hvilkas omgifningar äro fullkomliga ödemarker,

hafva en utsträckning af omkring 6 mil; men nå ingenstädes

någon större bredd. De omgifvas nästan helt och hållet af

mer eller mindre branta bergmassor, bildande ett vidsträckt

högfjällsområde, öfver hvilket flera af Skandinaviens högsta

fjälltoppar höja sig. MWNärskildt märkes det öfver 2000 meter

höga Kebnekaisse. Berggrunden utgöres till sin öfvervägande

del af glimmer- och. lerskiffrar, de senare stundom Hyolithus-

förande, och trakten kan alltså i botaniskt afseende anses

ganska lofvande. Härtill kommer, att detta högfjällsområde

— så vidt det synes — icke förut varit besökt af botanister;

åtminstone finnas inga uppgifter härom i skrift. Det var

under dessa förhållanden, som jag sistlidne sommar beslöt

mig för en resa till dessa svårtillgängliga trakter. Färden,

som omfattade något öfver en månads tid, företogs tillsam-

mans med apotekare J. HAMNER, till hvilken jag står i den

största förbindelse för alla de bidrag, som lemnats till den

följande redogörelsen. Åtföljande teckningar äro af honom

utförda. Jag vill här äfven begagna mig af tillfället att

till herrar docenten GUNNAR ANDERSSON och statsgeologen,

doktor FR. SVvENonIusS få frambära vår tacksamhet för de

många och värdefulla råd, som 1 och för resan blifvit oss

lemnade. Äfven till amanuensen H. DAHLSTEDT, som bered-

villigt åtagit sig bestämmandet och diagnosticerandet af

hemförda Hieracia, och rektor S. ALMQuist, hvilken bestämt

Carices distigmatice och Calamagrostides, ber förf. att få be-

tyga sin tacksamhet. Professor CHR. AURIVILLIUS har god-

hetsfullt bestämt insamlade insekter.

4 N. ÅA. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

Färden, som företogs med Gellivare till utgångspunkt,

gick längs den delvis utstakade Ofotenbanan till Killinge,

hvarifrån båt användes under den omkring 10 mil långa

vägen uppför Kaitumelfven. Som bekant utgör Kaitumelfven

en af de stora armar, som nedåt förenande sig bilda Kalix

elf. Bland under vägen iakttagna växter torde följande för-

30'

ZI) = AN

| NN D

Karta öfver Kaitumsjöarna och omgifvande trakter. Den mörka linien ut-

visar de besökta ställena och färdens riktning. Björkregionen är inlagd

med små rundlar. Skala 1:400,000.

tjena att omnämnas. I kärren nedom Ladnivare nybygge

vid Ofotenbanan: Petasites frigida (L.) FrR., Ranunculus lap-

ponicus L. och RB. hyperboreus IL. samt på backarna kring

Killinge: Carex festiva DEWEY-.:

Den 22 juli kommo vi upp till sjöarna och slogo läger

vid Tjuoltapakte på norra stranden. Tiden förefaller nog

. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 5

vara sen, men skulle under vanliga förhållanden varit fullt

lagom. Nu var vegetationen 1 anledning af den ovanligt

varma och tidiga sommaren visserligen långt framskriden,

dock voro stora flertalet växter fullt tagbara, om än delvis

i frukt.

Vuolle Kaitumjaur, den första af sjöarna, ligger på en

höjd af 578 meter öfver hafvet. Anmärkas bör, att hela det

område, öfver hvilket våra undersökningar nu skulle börja,

ligger helt och hållet öfver barrskogsgränsen. Vid färden

uppför Kaitumelfven observerades den sista tallen, vid nära

5300 meters höjd nedom fjället Kuosatsavare, alltså omkring

3 mil nedom Kaitumsjöarna. Några egentliga barrskogsbe-

stånd måste sökas ännu flera mil nedåt Kaitumelfven. Granen

syntes upphöra redan i närheten af Killinge. Vid gräfningar,

som företogos i torfmossar på olika ställen kring Kaitum-

sjöarna, anträffades ingenstädes spår eller rester af barrträd.

— En af våra första exkursioner gälde det snöfria Akkavare,

som tillsammans med ett par andra fjäll bildar södra stran-

dens närmare omgifningar. Akkavare, som till stor del be-

står af lerskiffrar och olivinrika bergarter, visade en syn-

nerligen rik vegetation. Af den mängd växter, som anteck-

nades för detta fjäll, nämnes här endast några få såsom va-

rande karaktärsväxter. Bland sällsyntare märkas flera Carices

i björkregionens kärr, såsom Carex ampullacea G0oop., B bore-

alis Hs., C. ampull. "rotundata Least. m. £.; högre upp vid

slutet af den torra Empetrumregionen vid pass 700 meter och

högre: Andromeda tetragona L., Rhododendron lapponicum (L.)

We. och Pedicularis hirsuta L. Ännu högre upp vid branter,

bildade af lerskiffer, ständigt fuktade af nedsipprande vatten,

flera saxifrager, såsom Saxifraga cernua L., S. mivalis L.,

S. cespitosa L. och S. rivularis 1. samt högst uppe vid sjelfva

randen af afsatserna stora exemplar af Campanula uniflora

L. Ofvan dessa branter utbredde sig inåt stora dalsänkningar

nästan gulklädda af Hieracium alpinum (L.) BAcCKH. och So-

lidago Virgaurea L. y arctica HSN. Vid bäckar och på fuktiga

ställen i dessa dalar växte: Saxifraga stellaris L. 8 comosa

ReErtz., Sibbaldia procumbens L., Luzula Wahlenbergii RUuPR.,

samt i synnerhet Ranunculus nmivalis L. och BR. pygmeus L.

Öfverst på sjelfva krönet af fjällets högsta topp, 1043 meter,

antecknades Calamagrostis lapponica (We) HN. Af icke

egentliga fjällväxter märkas Majanthemum bifolium (L.) FE.

6 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

W. ScHmMmioT, hvars förkrympta former ännu voro allmänna vid

800 meter, Epilobium angustifolwum IL., några tum hög, ofta

enblommig, samt Taraxacum officinale WEB., hvilken allmän

i förutnämda dalar, gick ända upp till 900 meter. Detta

om Vuolle Kaitumjaurs södra sida. Akkavare kan nämligen

i botaniskt afseende tagas till typ för de kringliggande

fjällen.

Den andra sidan var till sin fysiska beskaffenhet helt

olik den södra och mera lämpad för en subalpin flora. Närmast

stranden utbredde sig nämligen ett bredt låglandsbälte, som

först långsamt höjde sig och vid pass 200 meter öfver sjöns

yta öfvergick i ett föga kuperadt slättland med stor utsträck-

ning. Här liksom öfverallt på lågländta ställen i dessa

trakter kunde urskiljas mer eller mindre skarpt begränsade,

tvänne redan af WAHLENBERG iakttagna ofta, synnerligast i

närheten af stränderna, omvexlande regioner: en björk- och

en videregion. Videregionen, som i grannskapet af strän-

derna och i allmänhet på fuktiga ställen var dominerande,

utgjordes af en mängd Salices; bland andra: Salix lanata L.,

S. glauca LT. och S. lapponum L. Närskildt Salix vagans L.

uppträdde under vexlande former i ofantlig massa, bildande

täta, ja ogenomträngliga snår. Den för alla torrare ställen

utmärkande och till arealen ojämförligt öfvervägande björk-

regionen, som först upphörde vid 150—170 meter öfver sjöar-

nas yta — 730—750 meter öfver hafvet —, karaktäriserades

af följande växter. Först och främst Betula odorata BECHST.

med de mest varierande bladformer, nedåt bildande rätt höga

träd, slutligen dverglika, tynande pygméer. Vidare Myr-

tillus nigra GiuiB., M. uliginosa (L.) DREJ., Vaccinium vitis

idea L., Arctostaphylos alpina (L.) SPRENG. och Empetrum

nigrum IL., den sistnämde öfvervägande. Anmärkas bör, att

Empetrum nästan alltid var rikt fruktificerande, ofta likaså

Myrtillus nigra och M. uliginosa, Vaccinium vitis idea der-

emot alltid steril' och tynande, fast mycket allmän äfven

högt upp i fjällen. Sannolikt berodde Myrtillusarternas på-

fallande rika fruktificering på en detta år ovanligt varm

och tidig sommar. Mellan dessa småbuskar höjde sig en-

staka exemplar af Solidago virgaurea L. y arctica HN. och

Hieracium alpinum (1L.) BACKH., äfvensom Pedicularis lappo-

meca LL. Här och der framträdde äfven små fläckar med

Aira flexuosa L., hvilken tillika med Festuca ovina L. voro

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:01. 4

de enda representanterna för Graminee. Äfven Linnea bo-

realis L. och ofta monströsa former af Cornus suecica 1. voro

ingalunda sällsynta. Marken var för öfrigt täckt af lafvar

och mossor. Björkregionen inneslöt, utom nu skildrade for-

mation, äfven en annan, som uppträdde i kärrartade sänkor

med Salices, Betula nana L., tufvor med Rubus Chamemorus

L., Andromeda polifolia TL., Eqwisetum silvaticum L., Meny-

anthes trifoliata L., Eriophora, Carices m. m.; dels en tredje

formation, genomskuren af breda, strida och vattenrika

bäckar. Vegetationen vid dessa vattendrag var mycket

yppig. Karaktärsväxter voro: Solidago Virgaurea L. y arc-

tica HN., Ranunculus acris L., Geranium silvaticum &L., Cir-

svum heterophyllum (1L.) ALIL., Aira flexuosa L., Miltum effu-

sum L., Anthoxanthum odoratum L., Epilobium angustifolwum

L., Trollius europeus L., Myosotis silvatica Horrm., Ribes

rubrum L., Bartsia alpina L., Galwum boreale LL. m. £. Här

och der visade sig äfven grupper af Mulgedium alpinum (1.)

LEss. samt på öppna soliga, men på samma gång något fuk-

tiga ställen, rika bestånd af Calamagrostis phragmitoides HN.

Våra sista utflygter gälde den ofvan nämda öfver träd-

gränsen liggande milsvida fjällplatån, hvilken trots den ler-

haltiga jordmånen visade sig mycket ofruktbar; det enda att

finna var Betula nana L., Phyllodoce coerulea (L.) BAB. samt

enstaka tufvor af Diapensia lapponica L. och Azalea procum-

bens L. Vindarna hade här alltför fritt spelrum. — Det

brant ned mot sjön stupande fjället Tjuoltapakte visade en

vida rikare vegetation. Vi påträffade här flera former af

Carex rigida Goop.: OC. rigida B inferalpina Last. och C.

rigida f. acrogyna, hvilka senare kring Kaitumsjöarna var

den vanligaste rigidaformen. Vi funno här vidare en hybrid

mellan Cerastium arcticum TL.er och OC. alpimw L. var. glabra

Rerz., hvilken närmare beskrifves 1 den speciella redogörelsen.

Vid en sjö uppe på fjället, vid 950 meter, anträffades Carex

limosa L. Detta i korthet om vegetationen vid den första

af Kaitumsjöarna.

Vi fortsatte nu med båt uppför de några meter höga

forsar, som skilja de båda sjöarna åt samt slogo oss ned vid

Paltaluoktes fiskarkåta på Paijeb Kaitumjaurs norra strand.

Vid passagen af forsarna gjordes tvänne intressanta fynd i

de omgifvande myrarna. Dels hybriden Carex aquatilis WG.

xrigida Goop., dels en Carex aquatilis W6. omisskänneligt

3 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

erinrande om Carex "rotundata Last., tillsammans med hvilken

den äfven växte. Rektor S. ALMQuIsT, som godhetsfullt be-

stämt denna så väl som öfriga Carices, distigmatice, anser

det vara en Carex aquatilis, härmande Carex rotundata, i det

att den kommit att växa på den senares mark.

Paijeb Kaitumjaur har en utsträckning af bortåt 3 mil,

dock ingenstädes någon större bredd. Den omgärdas nästan

helt och hållet af högfjäll, och dess öfre del är inkilad mellan

de snöhöljda, brant ned i vattnet stupande, omkring 1500

meter höga fjällen Leipipirtjåkko och Livamtjåkko. Låg-

landsbildningar hade nu helt och hållet försvunnit, efter-

lemnande endast ett smalt bälte med björk och viden närmast

stränderna, hastigt gifvande vika för karga, branta bergmassor.

Ofantliga snömassor framträdde öfverallt, mångenstädes öfver-

gående 1 glaciärer.

På de med Betula odorata BEcHst. bevuxna strandslutt-

ningarna anträffades ferstädes en ganska rik flora. Bland

andra växter voro: Cerastium vulgatum DL. "alpestre (LINDBL.),

Stellaria graminea L., S. Friesiana SER. 8 alpestris FR., Carex

Buxbauwmi We., Campanula rotundifolia L., Melandrium sil-

vestre (SCHKUHR) ROoEHL.; vid bäckarna: Luzula parviflora

(EHRH.) Desv., Aira cespitosa L. var. vivipara S. F. GRAY

samt jätteexemplar af Angelica Archangelica L., hvars väl-

luktande blomflockar utgjorde samlingsplatsen för en mängd

insekter. Vid stränderna, i själfva strandbandet: Ranunculus

Flammula L. 8 reptans (L.), Cardamine pratensis L., Carices

såsom Carex aquatilis We. och den höga tufvor bildande,

vackra OC. juncella FR.; på stranden ofvanför: Parnassia pa-

lustris 1. B tenwis Wa., Gentiana mvalis L., RBubus arcticus

L., Coeloglossum viride (1L.) HS., Cirsium heterophyllum (1)

ALL., den senare med högröda blomkorgar, flitigt besökta af

humlor. Vid Paltaluoktes anträffades några mera anmärk-

ningsvärda växter, nämligen Ramwculus hyperboreus L., Li-

stera cordata R. Br., Carex canescens L. BP subloliacea ILasr.,

C. helvola BL. samt en Carex rigida Goop., som rektor S.

ALMQUIST gifvit namnet juncelliformis; den är nämligen i det

närmaste analog med C. juncella FR.

Vegetationen uppe i den högre fjällregionen var på det

hela taget ganska snarlik fjällens vid nedre sjön. En här

tillkommande växt var Hierochloa alpina (LILJEBL.) RoEM. &

ScH., som vid 800 meter och högre var allmän. För att få

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 9

en liten inblick i, på hvilka höjder de olika arterna upp-

träda, bestegs en af det stora fjällkomplexet Kärsotjåkkos

toppar till 1300 meters höjd. På de små jordfläckarna, som

uppkommit här och der bland stenmassorna, anträffades uppe

på denna stora höjd följande fanerogamer: Cerastium arcticum

Lezr., Saxifraga mivalis L., S. rivularis L., S. cespitosa L.,

Pedieularis hirsuta L., Banunculus glacialis L., B. pygmeus

L., Cardamine bellidifolia L., Saussurea alpina (: ) DC., Salix

polaris WGa., Luzula arcuata (We) SM., Trisetum subspicatum

(L.) P. B., Festuca ovina L., Poa cenisia ALL., äfvensom en

Lycopodiumart, CL. Selago L. Flera af dessa gingo nog ännu

högre, men väderleken hindrade oss att upptränga längre.

Eget nog kunde moget frö här uppe insamlas af Cerastium

aretiecum LeE. och Rammeulus glacialis D., hvilka nedåt voro

i blomning. Myrtillus nigra Gus. och M. uliginosa (L.)

DrrJ. kämpade ännu vid 1180 meter för sin tillvaro.

Bland öfriga fjäll förtjenar Puoivitsaråtsavare att nämnas.

Nedanför detta i videregionen påträffades dels en i afseende

på blomdelarna monströs Rubus arcticus L., dels Polemonium

coeruleum L. "campanulatum TH. Fr. Både denna och Hiero-

echloa alpina (LILJEBL.) RoEM. & ScH. synas ej förut vara an-

märkta för Lule Lappmark. Äfven uppe på fjället gjordes

ett intressant fynd, en hybrid mellan Carex atrata L. och

C. alpina (Sw.) LILJEBL. Om denna se närmare den speciella

redogörelsen! Uppe på de högsta afsatserna anträffades vi-

dare Epilobium angustifolium LT. med ovanligt högfärgade

blommor, Luzuwla campestris (L.) DC. var. congesta (THUILL.)

och en enblommig, spenslig Saxifraga nivalis L. I branter

på sydsidan växte Polypodium vulgare T., Woodsia ilvensis

(L.) R. Br. "Hyperborea (LiInJEBL.) R. Br., Draba mnivalis

LinJEBL. och D. hrta L.

Från Paltaluoktes företogs en utflygt till det 2 åa 3 mil

norrut i Torne Lappmark liggande Kebnekaisse. De under

vägen passerade fjällvidderna visade en mycket fattig växt-

lighet med endast ett fåtal fanerogamer. Uppe på de stora

höjderna var den af multnade lafvar och vittringsprodukter

bildade svarta, ofta af smältande snömassor genomvattnade

myllan, nästan fullkomligt steril. Endast några lafvar,

Andromeda tetragona L., Luzula arcuata (W6.) SM. samt en-

staka exemplar af Rammculus glacialis LT. växte der. Vi

funno här vid några källsprång med iskallt vatten Catabrosa

10 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

algida (SoLAND.) Fr. Först när vi framkommit till den nedom

Kebnekaisse börjande Ladtjo Voggedalen återfunno vi, i syn-

nerhet på sluttningen åt söder af det stora fjällområdet

Signetjåäkko, en rikare flora. Vi funno här på de högsta af-

satserna Campamsula wniflora L., Draba nivalis LinJEBL., D.

lactea ADAMS, Poa cemisia ALL, Cerastium arcticum JLeE.,

Saussurea alpina (L.) DC. f. subacaulis Last. m. £.; längre

ned i björkregionen på skuggiga ställen Polemonium "cam-

panulatum TH. Fr., uppträdande 1 rika bestånd, samt Cysto-

pteris montana (HENKE) BERNH. I myrarna nedanför anträffa-

des Carex heleonastes EHRrRH., OC. helvola Br. och C. rariflora

(W6.) J. E. SM.

Angående sjelfva det bekanta Kebnekaisse är i botaniskt

afseende ej mycket att säga. Enligt hvad en flygtig under-

sökning gaf vid handen, var vegetationen ganska fattig.

Bland mera sällsynta växter observerades Hierochloa alpina

(LILJEBL.) RoEM. & ScH., Rhododendron lapponicum (1L.) WE.

och Wahlbergella apetala (L.) FR. Med hvita blommor an-

träffades Campamula rotwndifolia LL. Om orsaken till den

fattiga växtligheten må anföras, att det vidsträckta Kebne-

kaisse med sina många höga toppar till sin öfvervägande del

är inhöljdt i snö och glaciärer samt vidare beläget helt och

hållet öfver trädgränsen. Ett fåtal björkar, krokiga och

döende, anträffades visserligen nederst i Ladtjo Vogge-dalen,

men syntes ej ersättas af yngre generationer och torde derför

inom få år vara försvunna.

Aterkomna till Kaitumsjöarna, anträdde vi snart färden

mot norska kusten. Vi följde härvid i början ett af Kaitum-

sjöarnas större tillflöden, den i slutet af Paijeb Kaitumjaur

nedrinnande Kaitumjokk. Vid denna elfs källor, i stora dal-

sänkningar, å ömse sidor om de glaciärer, som bilda vatten-

delaren för elfvarna till Kaitumsjöarna och den på gränsen till

Norge slutande stora sjön Sitasjaur, ånträffade vi en för oss

ny vegetation. Bland de växter, som karaktäriserade dessa

kalla, högt öfver trädgränsen liggande dalar, märkas Erigeron

uniflorus L., Carex festiva DEwer, Carex misandra RB. BR.,

C. lagopina We. och CO. vesicaria L. ”saxatilis L., den sist-

nämnde öfvervägande; på den kalla, fuktiga gytjan i när-

heten af snödrifvorna Catabrosa algida (SoLAND.) FR., och

Sagina nivalis (LINDBL.) FR.; uppe på fjällsluttningarna Cam-

panula uniflora L., Alsine stricta (Sw.) We. och Antennaria

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o1. 11

carpatica (W6e.) BR. Br. Tyvärr kunde vi ej här göra några

närmare undersökningar. Vår proviant var nämligen redan

reducerad till ett minimum, och det var ganska ovisst, när

vi skulle träffa någon af de norska fjordarna. Aterstoden

af färden blef derför mera en turistvandring och skulle för-

öfrigt ej fallit inom området för denna beskrifning.

Då färden, såsom redan är nämdt, hade till syftemål en

växttopografisk undersökning af ett i detta afseende okändt

område, och då svårigheterna för en längre tids vistelse här

uppe voro ganska stora, så kunde endast en ringa tid anslås

till växtfysiognomiska iakttagelser. Några under resan iakt-

tagna mera framträdande eller allmännare utbredda växt-

formationer beskrifvas nedan. Framställningen af desamma

grundar sig på anteckningar gjorda i naturen och äro endast

afsedda att lemna en bild af ett fåtal mera karaktäristiska

och i ögonfallande växtsamhällen, hvilka antingen genom sin

skarpa begränsning eller utsträckning bidraga att gifva

trakten en bestämd fysiognomi. Nedanstående lista å forma-

tioner gör derför ingalunda anspråk på att vara uttömmande.

Särskildt i björkregionen var antalet formationer ganska be-

tydligt och ett särskiljande af desamma var förenadt med

stora svårigheter, i det att dervarande växtsamhällen genom-

korsade och öfvergingo 1 hvarandra.

A. HSubalpina formationer.

1. Aira flexuosa-pura-formationen är en af Åira flexuosa

L. bildad, ofta fullkomligt oblandad formation, som bekläder

öppna, soliga ställen i björkregionen. Öfvergår i andra for-

mationer, der Aira flexuosa imgår.

2. Betula odorata-Stereocaulon-formationen är en forma-

tion, hvars understa skikt är helt och hållet bildadt af lafvar,

hufvudsakligen Stereocaulonarter, öfver hvilka höja sig en-

staka träd eller buskar af Betula odorata BEcHst. — Denna

formation anträffades ferstädes i björkregionen, i synnerhet

vid Kaitumelfven.

I videregionen kunde en mängd formationer urskiljas,

och dessa voro icke sällan väl begränsade, om än stundom

öfvergående dels i hvarandra och dels i björkregionens for-

12 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

mationer. Bland mera framträdande förtjena följande for-

mationer att omtalas.

3. Öfversta skiktet utgöres af Salizarter, hufvudsak-

ligast Salix vagans L., samlade i täta svårgenomträngliga

snår. Mellanskikt saknas ofta och om det finnes, 1 synnerhet

då Salizbeståndet är glesare, bestående af fåtaliga individer

Caltha palustris L., Comarum palustre L. och Alchemilla vul-

garis L., den sistnämda utmärkt af sina stora och rikliga

blad. Underskiktet utgöres af tätt hopfiltade, lifligt grön-

skande mossor. — Denna formation anträffas på sumpiga lo-

kaler, oftast på sluttningar i björkregionen, der vatten lång-

samt nedsipprar öfver en större yta.

4. Öfversta skiktet bildas af högvuxna Salices (Salix

vagans L., S. nigricans SM., S. glauca L. m. £.), ofta bildande

täta bestånd. Mellanskiktet består af höga kraftiga tufvor

af Carex juncela FR.; underskikt fattas. Mellan tufvorna

är rikligt med stillastående eller rinnande vatten.

5. Öfversta skiktet är lika med föregående, men glesare

och icke sällan med inblandning af buskformig Betula odorata

Brcest. Mellanskiktet är vanligen yppigt och bildas af en

mängd fanerogamer, särskildt Geranium silvaticum L., Trollius

europeus L. och Gnaphalium norvegicum GuUNN. Underskikt

saknas eller bestående af låga mossor med krypande Selagi-

nella spinmulosa AL. BR — De båda sista formationerna (4

och 5) äro vanligt förekommande vid stränder och elfvar.

5. Öfversta skiktet utgöres af låga Salices (Salix lanata

L., S. glauca L., S. lapponum L. m. £.) ej bildande snår, ofta

växande enstaka. Underskiktet bildas af Carices och Erio-

phora. Inblandade äro nästan alltid mossor: arter af släg-

tena Sphagnum och Polytrichum. — Denna formation, som an-

träffas på torrare kärrmark, har ofta stor utsträckning. Den

inneslöt ofta en annan formation, nämligen torfartade tufvor,

som höjde sig öfver underlaget. De Sphagna, som gifvit upp-

hofvet till tufbildningen, voro antingen döda eller förde en

tynande tillvaro på de numera torra tufvorna, hvilka i

stället voro beklädda af ett tätt, sammanhängande lager af

lafvar. Öfver tufvorna höjde sig Rubus Chamaemorus TL.,

Betula nana L. och Andromeda polifolia L. Inblandade voro

Carices och Eriophora.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 13

B. Alpina och högalpina formationer.

7. Diapensia-formationen bildas hufvudsakligen af små,

ständigt grönskande, kringströdda tufvor af Diapensia lap-

ponica L. Inblandade äro Juncus trifidus L. och Azalea pro-

cumbens L. — Denna typiska formation intager oblandad

stora områden, i synnerhet grusiga och torra, ej alltför högt

liggande kullar. Formationen är förut beskrifven af R.

Elmer

8. Betula nana-Juniperus-formationen karaktäriserad af

Betula nana L. och Juniperus communis L. 8 nana (WILLD.),

risiga och krypande längs marken. Underskiktet bildas af

lafvar. — Formationen förekommer högt uppe i fjällen i små

branta backar åt söder. För öfrigt uppträda både Betula

nana och Juniperus communis B nana hvar för sig formations-

bildande.

9. Empetrum-Phyllodoce-formationen är en af Empetrum

nigrum och Phyllodoce coerulea (L.) Baz. bildad formation.

Empetrum är ymnig och beståndsbildande. Inblandade äro

alltid Betula nana L., risig, med längs marken åt alla håll

krypande, sköra, ofta mer än meterlånga grenar, och icke

sällan tufvor af Azalea procumbens L. — Denna karak-

täristiska formation anträffas mångenstädes kring Kaitum-

tjäkko och BSitasjaur, ehuru endast beklädande mindre om-

råden.

10. Andromeda tetragona-formationen bildas af Andro-

meda tetragona L., risig och hopad i täta buskar. Inblandad

är stundom Rhododendron lapponicum (L.) WG. — Förekom-

mer uppe 1 fjällen, ofta på för öfrigt fullkomligt sterila

lokaler.

11. Andromeda hypnoides-formationen bildas af på den

svarta, fuktiga myllan nedanför snödrifvorna krypande An-

dromeda hypnoides L., men inblandade äro vanligen Carex ri-

gida Goop., Sibbaldia procumbens L. och Salix herbacea IL. —-

Denna formation anträffas oftast nedom smältande snömassor

1 Die alpinen Pflanzenformationen des nördlichsten Finnlands. — Medd.

af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 14, 1887, sid. 177.

14 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

eller i allmänhet på ställen, der mycket snö hopar sig under

vintern, och framträder allt efter det snön hinner smälta.

Formationen är beskrifven af R. Hurt i förut cit. arbete,

sid. 178.

12. Rhododendron-formationen utgöres af Rhododendron

lapponicum (L.) WG. med ett underskikt af lafvar. — For-

mationen förekommer på torra lokaler vid 750—900 meters

höjd.

Af denna kortfattade redogörelse för de allmänna grund-

dragen af vegetationens sammansättning kring Kaitumsjöarna

torde framgå, att vegetationen är särdeles rikhaltig. Med

undantag af ett mindre antal rariteter, af hvilka troligen

flera äro bundna vid lokala betingelser, hvilka ej öfverallt

kunna uppfyllas, har man så godt som hela Sveriges fjäll-

flora här sammanträngd inom ett ganska begränsadt område.

Lätt kan äfven en och annan växt hafva undgått oss; för-

hållandena 1 dessa Lapplands öde högfjällstrakter lägga —

åtminstone om man måste tillse, att resekostnaderna ej blifva

allt för höga — stora hinder i vägen för noggranna under-

sökningar.

Denna allmänna beskrifning åtföljes af en mera speciell

redogörelse, innefattande dels en uppräkning af alla under

färden anträffade växter, dels anteckningar om desamma.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 15

Composite L.

Gnaphalium supinum L. allmän på fuktiga ställen i björk-

regionen, i frukt och blommande ?4/7. Går äfven ofvan-

för trädgränsen.

G. norvegicum GUNN. allmän i björkregionen, med frukt och

1 blomma ?3/7.

Antennaria dioica (L.) GErRTS. på flera ställen.

A. alpina (L.) R. Br. allmän.

A. carpatica (We.) B. BR. på sluttningen af Kaitumtjäkko

ända ned till elfven Ainajokk, i frukt 19/s.

Erigeron politus FR. vid Kaitumelfven; på sluttningen af

Skartavardo, i blomma ?/s.

E. uniflorus L. allmän.

Solidago Virgaurea L. y arctica HN. är mycket ymnig och

utgör tillsammans med Hieracium alpinum (1L.) BACKH.

hufvudmassan af vegetationen på torrare lokaler. Går

ända upp till 900 meter. Besöktes af humlor, särskildt

Bombus scrimshiranus DALB. 2/8.

Petasites frigida (L.) FR. allmän på fuktiga ställen så väl

nedom som uppe på fjällen ända till 900 m., i frukt i

slutet af Juli.

Saussurea alpina (1) DC. allmän i synnerhet vid stränder och

elfvar, men förekom uppe på fjällsluttningarna ännu vid

1000 m. och högre. Besöktes af humlor: Bombus scrim-

shiranus DAB. och B. hyperboreus DALB.

f. subacaulis Last. insamlades ferstädes bland hufvud-

formen.

Cirsium heterophyllum (L.) AL. allmän, i blomma 3/7. Bil-

dade mångenstädes rika bestånd utmärkta af de hög-

färgade blomkorgarna sittande ensamma på de höga, fast

spensliga stjelkarna. Äfven denna besöktes flitigt af

humlor, särskildt Bombus lhyperboreus.

Mulgedium alpinum (1L.) LEss. på skuggiga lokaler uppträ-

dande 1 vidsträckta bestånd, i frukt och blommande >3/s.

Crepis paludosa (L.) MoEncH nedom Puoivitsaråtsavare, blom-

mande !/s.

16 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

Hieracium ! alpinum (L.) BACKH.

Lule Lappmark, vid stranden af Kaitumelfven (J. HAM-

NER); Akkavare; Paltaluoktes m. £. st.

var. impexum DAHLST. n. var.

A forma genuina foliis brevioribus glaucescentiviridibus

letis, petiolis longioribus, caule graciliore, involucris angusti-

oribus longioribus sed minoribus basi in scapo superne magis

glauduloso squamifero + descendentibus, squamis dilutis an-

gustioribus et magis protractis plurimis + acutis pilis densis

canis sat longis glandulisque parvis et minutis sparsis nec

non ligulis abbreviatis plurimis tubulatis stylogue luteo

longe excedente diversum.

Är kanske snarare en sjelfständig underart än blott var.

af H. alpinum, med hvilken den i alla händelser är nära be-

slägtad. Utmärkande för densamma äro framförallt de ljusa,

något glaucescenta, små och breda, öfvervägande spadlika —

bredt tunglika bladen, hvilka äro helbräddade eller endast

sparsamt och lågt tandade, de långa smala bladskaften, hvilka

vanligen äro dubbelt till en half gång längre än skifvan, den

späda, ljusa stjelken med blott ett par vanligen liniesmala och

helbräddade blad samt de smala, ljust grå holkarne, hvilkas

bas är något nedlöpande på det fjälliga skaftet och hvilkas

fjäll äro temligen smala, utdragna och mer eller mindre spet-

siga samt rikligen gråhåriga af långa hår, och slutligen de

korta, öfvervägande tubulerade blommorna med långt ut-

skjutande stift. Enblomstrig. Lule Lappmark, Gellivare i

subalpina regionen, fåtalig.

H. ”leptoglossum DAHLST.

H. Dahlstedt. Adnotationes de Hieraciis scandinavicis.

Acta Horti Bergiani. Band 2. N:o 4, pag. 53.

Lule Lappmark, Kaitumsjöarne vid forsarne. Afviker

endast genom något gröfre och buktigare tandade blad än

vanligt.

1 Hieracia äro bestämda och beskrifna af amanuensen H. DAHLSTEDT.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. kv

H. ”amblyphyllarium DAHLST.

H. Dahlstedt, Adnotationes de Hieraciis scandinavicis.

Acta Horti Bergiani. Band 2. N:r 4, pag. 58.

Lule Lappmark, Puoivitsaråtsavare vid Kaitumsjöarne,

3890 m. höjd.

Från de jemtländska exemplaren skilja sig dessa endast

genom något rikligare och kraftigare utbildade glandler på

stjelken, i synnerhet dess öfre del, samt något tätare hårighet

på örtstånd och holkar. Men då inga andra differenser finnas,

äro dessa skiljaktigheter otvifvelaktigt att uppfatta såsom be-

roende af ståndorten. Exemplarens utseende tyder också på, att

de vuxit på torr, solöppen lokal. De äro mindre än i allmänbet

de jemtländska och hafva ofta 1—2 bistjelkar utvecklade.

H kaitumense DAHLST. n. sp.

Caulis 18—25 cm. altus rectus v. leviter flexuosus 2—3-

folius monocephalus, ex alis foliorum ramos monocephalos edens,

ramo summo caulem zequante v. superante, reliquis haud su-

perantibus, acladio 5—10 cm. longo, inferne sparsim superne

magis magisque dense pilis mollibus longis obtectus, basi

leviter superne + dense floccosus, a medio ad apicem magis

magisque glandulosus, sub involucris dense et sat longe glan-

dulosus sparsim et longe pilosus. Folia basalia exteriora +

spathulata obtusa, subtus obscure violascentia obtuse dentata

undulata, intermedia + late lingulata anguste obovata ob-

tusiuscula late et inzequaliter dentata, interiora + lanceolata

sat acuta crebrius et longius + inequaliter dentata dentibus

duobus ad basin vel infra medium suboppositis longioribus,

omnia + longe petiolata basi + cuneato-descendente, utrin-

que sparsim in marginibus et in nervo dorsali + glandulosis

densius et longius pilosa; cawlina 2—3 sessilia erecta v. in-

fimum petiolatum + lanceolatum — lineare + acutum irre-

gulariter et sat longe dentatum — subulate-dentatum, su-

periora linearia sparsim subulato-dentata — integra magis

pilosa et glandulosa; omnia presertim margine et in nervo

dorsali + stellata. Caules secundarii monocephali 2—3-folii

sepius evoluti.. Involucra atra brevia 11—13 mm. longa, c.

HÖ NE SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

10—11 mm. lata crassiuscula basi rotundata. Squame atree,

intime virescentes anguste et e basi latiore sensim in apicem

obtusiusculum acutum — subulatum attenuatze, pilis longis

tenellis nigris v. apice + fuliginascentibus + crebris obtectee

et glandulis nigris densiusculis — sat densis vestite. Cala-

thidvum parvum obscure luteum, ligulis apice breviter pilosis.

Stylus obscurus.

Utmärkande för denna form äro de bugtiga, groftandade

bladen, af hvilka de yttre hafva breda och trubbade de inre

mera spetsiga och oregelbundet anordnade olikstora utstående

tänder, den raka eller svagt böjda stjelken med 2—3 smala

uppräta spetsiga och ofta ojemt hvasstandade blad, af

hvilka åtminstone de nedre i sina veck bära enblomstriga

grenar, ofta 2—3 enblomstriga bistjelkar och korta mörka

holkar, rikt klädda af mörka långa hår med inblandade något

glesare glandler. De nedre grenarne äro temligen upprätta

och sällan mer än en tredjedel längre än närmaste mellanled,

den öfre grenen når oftast öfver akladiet, som upptar hälften

till en fjerdedel af hela stjelken, och är mera utstående.

Till bladens tandning och form äger denna form stor likhet

med H. batyodon Datist. (Adnot. de Hier. scandinavicis.

Acta Horti Berg., band 2, n. 4, p. 142), men bladen äro kor-

tare och djupare tandade. Till holkarne likar den dels denna.

dels H. ”amblyphyllarium.

Anträffad i Lule Lappmark, Paltaluoktes vid öfre Kai-

tumsjön (J. HAMNER). En troligen hithörande form är funnen

i Norge, vid Nörstelien i Torpen (förf.).

Hieracium ovaliceps NorrL. ”picinum DAHLST.

H. Dahlst., Adnot. de Hier. scandinavicis. Acta Horti

Bergiani. Band 2. N:o 4, p. 112.

Pp akkavarense DAHLST. n. var.

A forma primaria diversum foliis basalibus latioribus,

exterioribus basi magis ovatis breviter et acute dentatis +

obtusis, interioribus magis irregulariter dense et acute den-

tatis + acutis basi sepe + truncatis, foliis caulinis 1—3, in-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. II. N:01. 19

fimo v. unico petiolato basi subulato-dentato, summis sessilibus

lanceolato-linearibus parce subulato-dentatis — integris om-

nibus + cuspidatis, ex alis sepe ramis monocephalis + di-

varicatis preditis. Inflorescentia paniculata v. furcato-pani-

culata + laxa divaricata ramo summo acladium 5—15 mm.

longum superante, ramis superne densius glandulosis seepe parce

— sparsim pilosis, involucris paullo densius et longius pilosis

nec non squamis angustioribus magis acutis calathidiisque

radiantibus ligulis longioribus.

Hufvudsakligen skild genom sina bredare och inåt

mera oregelbundet och tätare samt finare tandade blad med

bredare bas, ofta 2—3-bladig stjelk, utspärrad inflorescens,

som ofta är obegränsad nedåt genom enblomstriga grenar

från de öfre bladvecken, samt smalare fjäll och glesare samt

större korgar. Liknar nästan alldeles H. mnigrescens &C. J.

LINDEBERG MHier. scand. exs. n. 111 till holkarne, men har

smalare och mera tätt och skarpt tandade blad. Synes vara

en medelform mellan denna och hufvudformen af H. ”pi-

cinum.

Anträffad 1 Lule Lappmark på fjället Akkavare vid

Kaitumsjön (700 m.) af J. HAMNER.

Hieracium eumorphum DAHLST. n. sp.

Caulis 15—20 cm. altus gracilis flexuosus 2—23-folius, ex

alis foliorum ramos monocephalos edens, inferne sparsim et

longe pilosus usque a basi glandulosus, glandulis inferne

minutis sparsioribus apicem versus magis magisque densis

inferne parce superne densius stellatus. Folia basalia sub

anthesi in rosulam multifoliam congesta, extima parva ellip-

tica + obtusa subdentata, intermedia + ovata v. obovata

sparsim et obtuse dentata — crebrius et magis acute ad basin

sepe longe dentata basi contracta v. truncata — subhastata

+ obtusa, interiora + anguste ovato-lanceolata — lanceolata

crebre et irregulariter presertim ad basin decurrentem

inciso-dentata dentibus angustis usque subulatis seepe in pe-

tiolo decurrentibus liberis + acuta; caulina minuta, infimum

lanceolato-lineare longe et irregulater subulato-dentatum apice

longo subulato, summa linearia bracteiformia, omnia in margi-

20 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

nibus in nervo dorsali et in petiolis pilis longis mollibus +

dense pilosa, ceterum sparsius et brevius pilosa, basalia

margine minute et sparsim caulina ubique densius glandu-

losa, illa in nervo dorsali sparsim heec densius stellata. JIn-

florescentia furcata deorsum ramis monocephalis brevibus ex

alis foliolorum ortis indeterminata, ramo summo acladium

5 cm. longum 2equante v. paullo superante, ramis erecto-

patentibus leviter curvatis densiuscule stellatis, inferne sat

dense superne crebre glandulis nigris gracilibus minutis et

parvis — sat longis obtectis. Involucra atroviridia gracilia

10—12 mm. longa 4—5 mm. lata basi ovata. Squame an-

gustee sublineares basi paullo latiores, plurimee acute — su-

bulatre apice picere epilose, ceterum glandulis gracilibus nigris

+ densis et pilis parcis obscuris sat longis hinc inde evolutis

obtectis. Calathidium obscure luteum parvum. Stylus luteus

v. leviter fuscohispidulus.

Utmärkt af sin låga och späda med 2—3 blad försedda

stjelk, af hvilka de öfre äro liniesmala och braktélika, det

nedre föga utveckladt, mera örtbladslikt, och hvilka alla

oftast i sina veck bära något böjda, svagt utstående, en-

blomstriga grenar, af små fina holkar med smala af täta gland-

ler och sparsamma hår klädda fjäll, små basalblad, af hvilka

isynnerhet de inre äro ojemt tandade af långa, skarpa, på de

inre bladen ej sällan syllika tänder, samt små mörka korgar

med gula eller nästan gula stift. Erinrar till bladen om

H. lacistophyllum Daurst., 1. ce. och till holkarnes utseende

och beklädnad samt de temligen raka holkskaften om H. or-

thopodum DaHLsTt. 1. c., med hvilken den torde vara närmast

beslägtad. Är dock lätt skild från densamma genom bladens

tandning och den låga och späda växten samt de ljusa stiften.

Anträffad i Lule Lappmark vid Kaitumsjöarne nära

forsarne i björkregionen.

Hieracium orthopodum DAHLST. ”pycnadenium DAHLST.n. subsp.

Caulis 30—35 cm. altus flexuosus crassus 0—1-folius, su-

perne et apice parce pilosus, basi parce medio rare superne

densiuscule glandulosus, medio rare superne parce stellatus.

. — j r a .

Folia basalia rosulata sub anthesi 3—5 persistentia longe

petiolata, exteriora parva ovalia — elliptica v. subovata

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 21

obtusa — obtusiuscula basi truncata v. ovata — breviter

cuneata parce et breviter dentata, intermedia ovalia —

obovato-oblonga v. oblonga obtusa — obtusiuscula basi +

descendente crebrius et sat acute dentata, intima v. intimum

oblongo-lanceolata — lanceolata breviter — sat longe acuta

crebre et magis irregulariter acute et sat longe dentata basi

+ longe descendente, omnia supra parce subtus sparsim in

marginibus in nervo dorsali et in petiolo densius et sat longe

pilosa, ceterum in marginibus parce — sparsim et minute

glandulosa subtus fere efloccosa apicem versus in utraque pa-

gina sciepe cruentata v. rubro-violacea; caulinuwm parvum in-

fra v. supra medium caulis affixum subsessile lineari-lanceo-

latum — lineare cuspidatum subintegrum. :Inflorescentia

furcato-paniculata 3—4-cephala subindeterminata, ramo infimo

sat longe distante, summis magis approximatis acladium 2—3

cm. longum + superantibus, omnibus erecto-patentibus cur-

vatis obscure nigro-virescentibus glandulis nigris crebris

longis et parvis minutisque obtectis sparsim floccosis. Involucra

mediocria crassa brevia c. 12 mm. longa 6—7 mm. lata ni-

grescenti-viridia basi ovata postea rotundato-truncata. Squamae

plurimee exteriores sublaxee lineares obtusee, interiores et intimeae

lineari-lanceolate acute — cuspidatre apice levissime comatse

picere, glandulis nigris longis parvis et minutis densis micro-

glandulis frequentibus immixtis obtexte efloccose. Calath-

dium obscure luteum sat plenum 35—40 mm. diametro ligulis

latis apice glabris v. levissime et minute pilosis. Stylus ob-

Scurus.

Utmärkt genom sina långskaftade föga håriga basalblad,

af hvilka de yttre äro trubbiga mer eller mindre omvändt

äggrunda till bredt aflånga med största bredden ofvan midten

samt glest och kort tandade och de inre mera lancettlika skarp-

tandade och spetsiga, den grofva böjda stjelken med vanligen ett

liniesmalt spetsigt, helbräddadt eller skarpt glestandadt blad

samt de mörkt svartgröna korta holkarne med liksom stjel-

kens öfre del och holkskaften täta svarta oliklånga glandler

(på holkarne utan inblandning af ludd och hår) och slutligen

gles inflorescens med svagt utåtböjda och krökta grenar. Mot

spetsarne äro bladen på båda sidor karaktäristiskt blodröda

eller lifligt violettfärgade. Står i sina allmänna karaktärer

nära H. subnigrescens (FR.) Norrl., men är skild från denna

genom trubbigare, ofvan midten bredare och mindre tandade

22. NIA. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

blad, kortare glandler på holkar och skaft, mörkare blommor

och väl utvecklade ligule. I dessa afseenden kommer den

nära den i mina »Adnotationes de Hieraciis scandinavicis» till

H. subnigrescens förda formen från Herjedalen (DaAurst., Herb.

Hier. scand., Cent. III n. 44), hvilken är skild genom grof-

tandade smalare blad med största bredden nedom midten och

gröfre glandler samt bredare fjäll. Denna form bildar en

slags mellanlänk mellan H. "pycnadenium och H. "subnigrescens

och bör enligt min åsigt afskiljas som varietet af den senare,

från hvilken den är väl skild genom väl utvecklade, mörkare

blommor, smalare blad och gröfre kortare glandler. Jag

föreslår att kalla denna form H. ”"subnmigrescens (ERr.) Norrl.

var. glossophorum. H. "pycnadenium har i holkarnes utseende

och beklädnad äfven vissa likheter med H. fuscatum ELFSTR.

Anträffad i Lule Lappmark, Akkavare vid Kaitum-

sjöarne.

Hieracium microcomum DAHLS7. n. sp.

Caulis 20—25 ctm. altus gracilis flexuosus 0—1-folius,

basi apiceque rarissime pilosus, inferne sparsius superne sat

dense floccosus, a basi glandulis inferne solitariis apicem versus

sparsis obsitus. Folia dilute viridia subtus subglaucescentia,

basalia sub anthesi persistentia rosulata mediocriter petio-

lata parva, exteriora ovalia — obovata subintegra — parce

et breviter dentata obtusa basi ovata — subtruncata, inter-

media + ovata — ovalia crebrius dentata obtusiuscula, in-

tima magis ovato-lanceolata ad basin crebrius angustius et

longius dentata + acuta basi contracta — truncata, caulinum

petiolatum + lanceolatum — lineare acutum subintegrum, om-

nia supra parce pilosa — glabriuscula subtus sparsim pilosa

in nervo dorsali in marginibus et in petiolis + dense et sat

longe pilosa, ceterum in marginibus parce et minute glan-

dulosa et in nervo dorsali sparsim foccosa, caulinum subtus

+ fHoccosum. Inflorescentia laxa furcato-paniculata — furcata

sepe deorsum + indeterminata, ramis sat erectis curvatis

superioribus acladium 20—70 mm. longum paullo superanti-

bus, omnibus cum acladio + dense floccosis pilis mediocribus

inferne raris superne sparsis glandulisque sat longis parvis

et minutis inferne sparsioribus superne usque densis obtectis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 1; 23

Involucra parva dilute atroviridia ce. 10 mm. longa 6 mm.

lata basi rotundata. Squame exteriores sat late triangu-

lares v. lineares obtusiusculze, intermedize triangulari-lan-

ceolate et intime + lanceolate in apicem acutum — su-

bulatum leviter comatum et + piceum attenuate glandulis

parvis et minutis sat densis et pilis brevibus basi crassa

nigra apice longiore albo densis — sat crebris usque ad

apicem obtectee, (fere) efloccose. Calathidium parvum obscure

luteum. Ligule apice leviter et brevissime pilosee. Stylus

obscurus.

Utmärkt af den späda bladlösa eller med ett litet ofta

liniesmalt blad försedda stjelken, de ljusa små basalbladen,

den gaffelgrenade eller glesa kvastlika inflorescensen med

små svartgröna af täta fina glandler och korta långt hvit-

spetsade ända till fjällens spetsar uppträdande allt kortare

hår försedda holkar samt små mörka korgar och mörka stift.

Erinrar till holkarnes beklädnad på en gång om Alpina

genuina och Nigrescentia och till habitus och de små hol-

karne om Vulgata. Står troligen nära H. furculatum ELFsTR.

Funnen i Lule Lappmark, Gellivare, Dundret.

H. ”"umbelliferum LEG. f. v. var.

En form af denna eller åtminstone mycket närstående den-

samma, hufvudsakligast skild genom mera regelbundet kort-

tandade mot basen (utom på det yttre, som har tvär bas) af-

smalnande basalblad, ett outveckladt liniesmalt stjelkblad och

saknad af hår på holkarne, som för öfrigt ej afvika till form och

fjällens beskaffenhet, är funnen 1 ett exemplar vid Palta-

Iuoktes vid öfre Kaitumsjön (J. HAMNER).

Hieracium ”"subumbelliferum DAHLsST. u. subsp.

Caulis usque ad 50 cm. altus crassiusculus 1—2-folius,

inferne sparsim pilosus et leviter stellatus, superne + dense

foccosus, apice rare glandulosus et pilosus. Folia basalia

3—4 rosulata + obtusa, exteriora + ovata parce et obtuse

dentata, intermedia ovalia v. obovata crebre et obtuse + in-

2equaliter dentata basi contracta et sepe + truncata, inti-

24 ON. A. SVENSSON. OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA. '

mum oblongo-lanceolatum crebre late et magis acute ad

basin descendentem etiam magis irregulariter et anguste

dentatum; caulinum infimum infra medium v. prope basin

affixum + petiolatum anguste ovato-lanceolatum crebrius et

angustius dentatum + obtusiuseulum, summum basi seepe

latiuscula sessile lineari-oblongum v. lineari-lanceolatum seepe

supra medium latius ad basin crebre et anguste denticulatum

+ obtusiusculum — breviter acutum; omnia tenuia supra

glabriuscula, subtus parce pilosa, in nervo dorsali + foccoso

in marginibus et in petiolis sat dense et longe pilosa. JIn-

florescentia brevis 4—7-cephala umbellata v. subumbellata,

ramo distante 1—2-cephalo sepe aucta, ramis patentibus et

valde curvatis acladium 10—20 mm. longum paullo superan-

tibus densiuscule foccosis glandulis sat longis gracilibus

densiusculis — sat densis et in acladio pilis obscuris mediocri-

bus raris — sparsis mixtis vestitis. Involucra atroviridia

c. 11—12 mm. longa basi ovata. Squame exteriores triangu-

lari-lineares, intermedizx et intime e basi latiore sensim in

apicem obtusiusculum — acutum leviter comatum attenu-

ate + viridi-marginate glandulis gracilibus nigris densis

et pilis obscuris raris — sparsis v. in inv. primario subden-

siusculis obtectze, fere efloccose. Calathidium mediocre sat

obscure luteum subradians. TLigule apice epilosre. Stylus

fuscus.

Synes stå närmast H. umbelliferum LBG., från hvilken

den är skild genom trubbigare och smalare basalblad med

mera hopdragen bas och ofta största bredden ofvan midten

samt med tätare, bredare och trubbigare tänder, genom smala

stjelkblad samt genom luddlösa mera rent grönsvarta holkar

med bredare och mot spetsarne mera afsmalnande fjäll,

klädda af mörkare och längre glandler och talrikare mörka

hår. Synnerligen karaktäristiska äro bladens form och tand-

ning samt deras trubbighet och de mörka håren på holkar

och skaft. Till beklädnad och bladform erinrar den i någon

mån äfven om H. expallidum Norrl. och till holkarnes ut-

seende samt fjällens form påminner den om H. serratifrons

ALMQU. ”caliginosum DAHLST.

Anträffad i ett fåtal exemplar i Lule Lappmark, Gelli-

vare i subalpina regionen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0o1. 25

Hieracium kebnekaisense DAHLST. n. sp.

Caulis usque ad 35 cm. altus gracilis flexuosus subbifolius

glaber v. basi pilis solitariis obsitus, basi leviter apicem

versus densiuscule stellatus. Folia pallide viridia, subtus

lete glaucoviridia, basalia 5—7 rosulata mediocriter petiolata,

exteriora sat magna obovata — ovalia v. ovata obtusiuscula

— obtusa basi + cuneata — sat ovata sparsim denticulata,

intermedia + late — anguste lanceolata et intima minora +

lanceolata — lineari-lanceolata usque linearia crebrius et

anguste serrato-dentata acuta — cuspidata basi + longe de-

cendente, undique glabra v. subtus parce pilosa in nervo dor-

sali sparsim stellato et in marginibus pilis longis mollibus

sparsis in petiolis frequentioribus vestita; caulina linearia

bracteiformia cuspidata subintegra in bracteas sensim abeuntia

magis pilosa et floccosa. Inflorescentia laxe paniculata sub-

indeterminata ramis remotis erecto-patentibus gracilibus

rectis v. leviter curvatis, sammis acladium 30—50 mm. lon-

gum superantibus, inferioribus idem vix v. haud &equantibus,

densiuscule stellatis epilosis et eglandulosis v. glandulis so-

litariis obsitis. Imcolucra sat obscure canescenti-viridia parva

gracilia c. 10 mm. longa basi + ovata. Squame angustee,

exteriores breves lineares acutiusculze in bracteas subulatas 2

—3 in pedunculum sensim abeuntes, ceterze e basi latiore sensim

in apicem angustum obtusiusculum v. acutum — subulatum

piceum nudum et glabrum attenuate, apice excepto floccis

ubique sparsim adsperse, ceterum glandulis gracilibus parvis

subdensiusculis et pilis brevibus obscuris sparsis v. raris obsitee.

Calathidiuwm cec. 30 mm. diametro luteum sat radians. Ligule

anguste apice glabre. Stylus obscurus.

Tillhör gruppen Cesia af Vulgata och torde vara närmast

beslägtad med H. leticolor ”miramarense AiMmau. Utmärkt

framförallt af sina ljusa basalblad, hvilka hastigt aftaga i

storlek och bredd utifrån och inåt, sin späda stjelk med ett

par liniesmala 1 brakteerna utan gräns öfvergående blad, sin

glesa nedåt obegränsade inflorescens med fina stjernhåriga

och hårlösa grenar utan glandler eller med på sin höjd några

få dylika under holkarne, hvilka äro små med smala nästan

jembreda i spetsen nakna och ljusfärgade fjäll och för öfrigt

26 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

klädda af glesa korta och mörka hår och något talrikare

små och fina glandler samt små korgar med smala ligulee.

Särdeles i ögonen fallande äro de fina inflorescensgrenarne,

de små holkarne och den skarpt framträdande motsatsen

mellan de yttre breda och stora samt de inre små och oftast

mycket smala basalbladen. Tandningen är kort skarp och

jemn, tätast på de inre bladen, hvilka bli glest sågade, och

tänderna sluta i sylhvassa glandeluddar.

Anträffad i Torne Lappmark på Kebnekaisse.

Hieracium fuliginellum DAHLST. n. sp.

Caulis gracilis c. 45 em. altus bifolius, inferne purpu-

rascens longe et molliter + dense pilosus, ceterum sparsius

pilosus, inferne sparsim superne densius stellatus, supra fol.

caulinum summum glandulis solitariis apicem versus sparsis

obsitus. Folia basalia + acuta sub anthesi 2(—3) evoluta,

extimum anguste ovatum — ellipticum regulariter et sparsim

et latius dentatum, infimum ovato-lanceolatum — lanceolatum

angustius dentatum; caulina duo, infimum + lanceolatum

basi sparsim et anguste sepe subulate dentatum dentibus in

utroque latere 2—3 iniequilongis, + petiolatum; summum

sessile magis ovato-lanceolatum in utroque latere ad basin

dentibus 1-—2 subulatis instructum longe acutum — cuspi-

datum v. lineare subintegrum; omnia utrinque in pagina

sparsim pilosa, in marginibus in nervo dorsali + stellato pr:e-

sertim ad basin et in petiolis densiuscule — dense pilosa.

Inflorescentia simplex brevis paniculata 2—5-cephala, ramis

brevibus sat patentibus leviter curvatis gracilibus acladium

10—15 mm. longum + superantibus densiuscule floccosis et

glandulis sat longis gracilibus inferne sparsis superne den-

siusculis obtectis. Involucra parva 9J—10 mm. longa canescenti-

atroviridia basi + rotundata. Squame late, exteriores line-

ares + triangulari-lanceolate, imtermedix et intime anguste

ovato-lanceolate + abrupte in apicem latiusculum — an-

gustum obtusum — obtusiusculum leviter piceo-coloratum et

leviter pilosulum contracte + virescenti-marginate, intimae

pauce virescentes + acute, exteriores dorso densiuscule in-

termedizx sparsius stellate, exteriores margine e&equaliter v.

, [a]

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0o1. 27

passim conspicue et latiuscule floccoso-limbata, interiores

minus conspicue et presertim apicem versus anguste limbatee,

omnes intimis exceptis' glandulis gracilibus longis et brevibus

— minutis cerassioribus + dense obtecte. Calathidium obscure

luteum 40—45 mm. diametro radians. Ligule apice glabre.

Stylus luteo-ferrugineus.

En rätt egendomlig form, hvilken morphologiskt sedt

står på gränsen mellan silvaticum- och vulgatum-typen, och

hvilken synes beslägtad å ena sidan med de glandelhåriga

formerna af Subvulgata å andra sidan med dylika former af

Vulgata genwina, hos hvilka derjemte stjernludd är utbildadt

i holkfjällens kanter, men den står ej särdeles nära någon af

de sydligare redan kända formerna af dessa båda grupper.

Dock torde den ha sina närmaste, ehuru dock aflägsna, för-

vandta bland de i närheten af H. diaphanoides LBG. stående

formerna af den sistnämnda gruppen t. ex. H. subpellucidum

Norrl. Mest utmärkande äro de få och glestandade temligen

långskaftade basalbladen, de med få vid basen utvecklade

syllika eller skarpa korta tänder och lång mer eller mindre

helbräddad spets försedda stjelkbladen, hvilka sitta på långa

afstånd från hvarandra, den korta inflorescensen med få korta

gråaktigt svartgröna holkar, hvilkas breda till största delen

trubbade fjäll liksom skaften äro klädda af omvexlande långa

och fina och medelstora till korta gröfre glandler och hvilkas

fjäll på ryggarne äro spridt stjernludna och i kanterna äga

hos de yttre en bredare och tydligare hos de inre en smalare

och otydligare ofta ojemn stjernluddkant, samt mörka stora

och glesa korgar.

Anträffad i Lule Lappmark, Gellivare socken vid Ladni-

vare (J. HAMNER).

H. ”kuusamoönse WaINIo.

Anträffad temligen talrikt vid stranden af Kaitumelfven

(J. HAMNER.)

Taraxacum officinale (WEB.) vid elfvarna, men äfven högt

uppe i fjällen intill 950 m., med frukt och i blomma ??/7.

28 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

Leontodon autumnalis IL. sparsamt vid stränderna, i blomma

28/7,

8 Taraxaci (L.) flerstädes 1 högre fjälldalar, i blomma

8/2. På blommorna hvilade ofta en fjäril, Argynnis

chariclea SCHNEIDER.

Rubiacee LAM.

Galium boreale L. ymnig vid Kaitumelfven, blommande 29/7.

G. trifidum L. flerstädes.

G. uliginosum L. nedom Akkavare, i blomma 23/7.

Caprifoliacee BARTL.

Linnea borealis L. allmän i björkregionen, på fjällen ännu

vid 900, m.

Campanulace&e Juss.

Campanula rotundifolia L. i björkregionen på spridda ställen,

1 blomma ?6/7.

Anträffades på Kebnekaisse lågvuxen med enblommiga

stjelkar och stora hvita blommor.

C. uniflora IL. på högre fjällsluttningar (Akkavare 770 m.;

Signetjåkko 830 m. och Skartatjåkko 390 m.) flerstädes,

men öfverallt i fåtaliga exemplar, i frukt ?3/7

Borraginege Å DANS.

Myosotis silvatica Horrm. vid bäckarna i björkregionen, blom-

mande !/s8.

Polemoniace&e VENT.

Polemonium coeruleum L. ”"campanulatum TH. Fr. I vide-

snåren vid elfven Paltajokks utlopp; i björkregionen på

Signetjåkko flerstädes. Öfverallt på skuggiga och något

fuktiga ställen. Bildade mindre bestånd, i blomma ?/s.

Diapensia lapponica L. allmän på torra ställen i egentliga

fjällregionen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 29

Gentiane&e JUuss.

Gentiana nivalis L. flerstädes, i blomma !/s.

Menyantheze MART.

Menyanthes trifolia L.i kärren i björkregionen, öfverallt steril.

Personate L.

Veronica saxatilis ScorP. på södra sidan af Akkavare, i blomma

23/7.

V. aipina L. allmän, i frukt och blomma ?2/1.

PBartsia alpina DL. ymnig vid stränder och elfvar.

Euphrasia officinalis L. allmän och mycket varierande, blom-

mande ?2/7.

Sceptrum Carolinum (1L.) HS. allmän.

Pedicularis lapponica L. på torra ställen i björkregionen äfven-

som högt uppe i fjälldalarna. Besöktes flitigt af humlor

(Bombus alpinus).

Pedicularis lMirsuta L. ymnig vid 750 m. och högre, öfverallt

i frukt. Antecknades på Kårsotjäåkko ännu vid 1400 m.

Lentibulariee L. C. RICH.

Pinguicula vulgaris LD. flerstädes, varierande till blommornas

färg och storlek.

P. alpina L. nedom Akkavare, i blomma ?2/7.

Primulacezse VENT.

Trientalis europea IL. ända upp till 900 meter, oftast steril

och tynande.

Corne2&e (KUNTH) DUM.

Cornus suecica LT. allmän i björkregionen, i frukt och blom-

mande ?5/7.

Former af denna växt med på flerfaldigt sätt monströst

utvecklade blomdelar voro här liksom — efter hvad

30 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

det vill synas! — ferstädes i Skandinaviens fjäll-

trakter helt vanliga.

Umbellifer&e Juss.

Angelica Archangelica L. i enstaka exemplar vid bäckarna,

äfven högt upp i fjällen, i blomma ?2/7.

Den redan på afstånd märkbara, angenäma doften från

de stora blomflockarna lockade en mängd pollinerande

insekter, humlor, getingar och flugor. Bland andra:

Vespa rufa L., Bibio pomore DABR. och Bombus hy-

perboreus.

Cerefoliwm silvestre (L.) Bess. ferstädes vid Kaitumelfven;

Tjuoltajokk vid nedre Kaitumsjön, i blomma ?2/z.

Ranunculace& JuUss.

Ranuwnculus glacialis 1. allmän, i blomma ?3/7.

R. Flammaula L. 8 reptans (L.) flerstädes på stränderna. Var

särdeles typisk; hufvudform eller öfvergångsformer ob-

serverades ingenstädes.

R. hyperboreus RottB. på stranden vid Paltaluoktes fiskar-

kata. blomma; "2/7

R. pygmeus We. allmän, med frukt och blommande ?3/z.

RB. mvalis L. allmän.

R. acris L. flerstädes, i blomma ??/z.

Gick ända upp till 900 meter och uppträdde på denna

höjd med stora, högfärgade blommor.

PBatrachium sp. (non confervoides FR.) på djupt vatten i öfre

Kaitumsjön; kunde ej åtkommas.

Thalictrum alpinum L. allmän.

Caltha palustris DL. i videregionen, med frukt ??/z.

p radicans (T. F. Forster) allmän.

Trollius europeus L. vid stränderna och i björkregionen;

uppför fjällen ännu vid 750 m.

1! C. P. LastADIVsS, Bidrag till växtligheten i Torne Lappmark, Upsala

1860, sid. 38 not 30. S

Otto EkKstAM, Teratologische Beiträge. — Ofvers. af K. Vet. Ak:s för-

handlingar 1894, n:r 2. ;

Otto EKsTAM, Om Phyllodie hos Cornus suecica L. — Bot. Not. 1894

SICH

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 3l

Crucifergze Å DANS.

Erysimum lieraciifolium TT. på södra sluttningen af Skarta-

vardo, 1 frukt ?/s.

Cardamine pratensis L. vid stränderna, några tum hög, i

blomma ?$/7.

OC. bellidifolia LT. i den högre fjällregionen, öfverallt sparsam.

Anmärkningsvärdt är, att denna så väl som några andra

högalpina växter: Cerastiwm arcticum Lez., Saxifraga

nivalis L. m. f. ofta förekommo nere på stränderna.

Flertalet andra, såsom HAera Ranunculus-arter: BR. gla-

cialis L., nivalis DL. och pygmeus L. gingo deremot,

ehuru ej sällan växande i bäckfåror och dalgångar,

aldrig nedom en viss gräns, vanligen liggande mellan

700—800 m.

Arabis alpina IL. vid bäckar, mest 1 björkregionen.

Draba hirta DL. fHerstädes, men på de flesta lokaler redan med

moget frö.

D. lactea ADAMS. på östra sidan af Skartatjäkko på 830

meters, höjd, 1 frukt ?/s.

D. nivalis LILJEBL. flerstädes såsom på Puoivitsaråtsavare

(880 m.); på Skartatjåkko (950 m.) etc., öfverallt i

nuet -/S.

Gruinales L.

Geranium silvaticum IL. allmän vid elfvarna i björkregionen,

uppe på fjällen ännu vid 900 m. Blommorna besöktes

af en humla, Bombus hyperboreus.

Violace&e DC.

Viola biflora IL. allmän på fuktiga ställen 1 björkregionen;

anträffades äfven uppe i egentliga fjällregionen.

V. suecica FR. i videregionen vid elfven Paltajokks utlopp,

1 blomma ?9/7.

Droserace&e DC.

Parnassia palustris L. 8 tenuwis We. allmän vid stränderna,

1 blomma ?/s.

32 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

Silenace&e LINDL.

Silene acaulis L. flerstädes, äfven med hvita blommor.

Melandriuwm silvestre (ScHKUHR) RozrHL. i björkregionen, mån-

genstädes ymnig.

p alpestre Fr. vid Paltaluoktes fiskarkåta.

Wahlbergella apetala (1L.) FR. på Skartatjäkko; Signetjåkko

m. 1; st.

Var öfverallt nedvissnad och blommar tydligen tidigt (6, 7).

Viscaria alpina (L.) G. Don allmän.

Alsinace&e (W6c.) FR.

Stellaria nemorum IL. allmän.

En form med nedliggande eller krypande, i lederna ofta

rotslående stjelkar anträffades på stränderna. Samma

form observerades af förf. vid Tana elf i Ostfin-

marken under en resa derstädes sommaren 1892.

S. graminea IL. sparsamt på torra ställen i björkregionen, i

blomma 2??9/z7.

S. Friesiana SER. 8 alpestris Fr. flerstädes.

S. borealis BiIGEL. allmän.

Cerastium trigynum VILL. på fuktiga lokaler.

C. arcticum Ler. på fjällsluttningarna från 700--1300 m.,

mångenstädes ymnig. Äfven vid elfvar och stränder.

C..alpinum L. | Både hufvudform och varieteter all-

B. ESA NRK

y. glabrum RETz.

C. alpinum DL. y glabrum REtTz. Xx arcticum LGE.

Caules plures foliis numerosis marcidis obtecti, ramis bre-

vibus decumbentibus v. adscendentibus, 1—3 -- foris

prediti. Folia ovalia — oblonga, glabra et carnosa;

bractece haud v. apice solum scariose. Pedicelli cum

sepalis latis margine scariosis glabri. Petala breviter

biloba; capsula subcurvata.

Liknar Cerastiwum alpinum y glabrum, men afviker genom

kortare, nedliggande grenar, ovala blad, bredare fo-

derblad etc., hvilka senare karaktärer tyda på Ce-

rastium arcticum. Den beskrifna formen torde derför

utan tvifvel vara hybrid mellan de nämda arterna,

IHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o1. 33

bland hvilka den äfven växte. Den anträffades på

fjällsluttningen ofvan Tjuoltapakte lappkåta vid

sidan af det egentliga fjället Tjuoltapakte.

Fig. 1. Cerastium alpinum L. y glabrum (LAM.) X arcticum LGE.

Cerastium vulgatum TL. ”"alpestre (LINDBL.) allmän 1 björk-

regionen; uppe i fjällen ännu vid 750 m. (Akkavare).

Alsine biflora (L.) We. flerstädes, äfven på stränderna.

A. stricta (Sw.) We. nedom Kaitumtjåkko, 1 frukt 19/s,

Sagina nivalis (LINDBL.) FR. nedom Kaitumtjåkko, i blomma

10/8,

S. saxatilis Wimm. allmän.

SATIN AS SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

Ribesiaceze REICH.

Ribes rubrum L. vid elfvarna i björkregionen, med frukt ?5/z.

En varietet med gulbrokiga blad, erinrande om kultur-

former, anträffades vid elfven Tjuoltajokk.

Saxifrage&e Juss.

Saxifraga stellaris 1. allmän.

BP comosa RE1z. på fuktiga ställen bland hufvudformen.

Ofta voro alla blommorna ersatta af de för formen

egendomliga gyttringarna af fjällika blad.

S. nivalis DL. allmän.

En tumshög, späd och enblommig form, närmande sig

var. temwis W&G., insamlades på Puoivitsaråtsavare.

S. oppositifolia L. allmän.

S. atgoides L. och 8 aurantia HN. nedom Signetjåkko m. fl.

ställen.

S. cernua L. flerstädes.

BP racemosa HN. vid högre fjällbäckar (Kårsotjåkko).

S. rivularis TD. allmän på högre belägna lokaler (Kårsotjåkko,

vid 1300 m.).

S. cespitosa L. flerstädes (Kårsotjåkko, 1300 m.).

Crassulace&e DC.

Rhodiola rosea L. vid stränderna så väl som uppåt fjällslutt-

ningarna, 1 frukt och blommande !/s.

Sedum annuum L. på sluttningen af Skartavardo (730 m.),

med frukt och i blomma ?/s.

Onagrarie JUsSSs.

Epilobium angustifolium TT. flerstädes i björkregionen, äfven

uppe i fjällen t. ex. Puoivitsaråtsavare på 840 m.

Varierade till blommornas färg. Så iakttogs vid strän-

derna en form med blekröda blommor, något större

än hos den röda hufvudformen. Särdeles vackra voro

de högfärgade varieteter, som flerstädes observerades

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 35

uppe i fjällen. Man anträffade här icke sällan exem-

plar, endast några tum höga, bärande en enda stor

blomma. Besöktes af insekter: Bombus scrimshiranus

DarB. och Vespa norvegica.

E. alpinum L. allmän.

E. palustre L. vid Paltaluoktes fiskarkåta, i blomma ?5/7.

Pomacee L.

Sorbus Aucuparia L. enstaka buskar i björkregionen (Tjuolta-

pakte, 730 m.), ofta rikt fruktificerande.

Senticose L.

Alchemilla vulgaris L. flerstädes i den sumpiga videregionen,

i blomma ?9/7.

Den här anträffade formen afviker ganska betydligt från

den vanliga Alchemilla vulgaris. Utmärkande är i

synnerhet växtens till alla delar stora yppighet och

rent gröna färg. Stjelkarna äro 30—45 ctm. höga

bärande rika inflorescenser; rotbladen 12—13 ctm.

breda, 9—11-delade, nästan glatta, och vanligen all-

deles rundade med fullkomligt centralt fästade blad-

skaft. — Denna form synes ganska väl öfverens-

stämma med den af R. BusEr! (som håller på att

sönderdela de gamla arterna af slägtet Alchemilla i

en mängd nya) lemnade beskrifningen af A. connivens

B Wichure. Denna beskrifning är gjord efter exem-

plar från Quikkjokk, Lule Lappmark.

Bubus saxatilis L. vid stränder och elfvar, 1 blomma ?3/7.

RB. areticus L. på torra ställen vid stränderna, i frukt och

blommande ?9/7.

En monströs form (Fig. 2) med fera kronbladskransar i

blommorna, flikiga kronblad och foderbladen ombil-

dade till vegetativa blad anträffades i videregionen

vid Paltajokks utlopp.

RB. Chamemorus IL. allmän på kärrmark 1 björkregionen,

äfven högt uppe i fjällen (8500—900 m.). Frukterna stora

och bäst utvecklade på skuggiga lokaler.

1! R. BuseEr, Sur les Alchemilles subnivales etc. (Bull. de V'Herbier

Boissier II, 1894, pag. 110.)

36 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

Comarum palustre L. på sanka ställen i videregionen, i

blomma ?9/7.

Potentilla verna IL. flerstädes på torra, grusiga ställen, ofta

högt uppe, i frukt ?9/7.

Fig. 2. Rubus arcticus L. f. monstrosa.

Sibbaldia procumbens L. med förkärlek i bäckfåror och dai-

sänkningar. Framträder vanligen, 1 likhet med BRanun-

culus nivalis L., Andromeda hypnoides L., Carex rigida

GooD., m. f., allt efter som snön hinner smälta.

Geum rivale L. vid Kaitumelfven.

Dryas octopetala L. på Signetjåkko; Skartatjåkko, 1 frukt 3/8.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. DM

Drupace&e L.

Prunus Padus L. vid Kaitumelfven, mindre buske.

Papilionace&e L.

Astragalus alpinus LD. allmän.

Phaca frigida L. flerstädes vid Kaitumelfven, i frukt ?9/1.

Ozxytropis lapponica (W6.) Gaup. på sluttningen af Kärso-

tjäkko, i blomma ?'/1.

Ericine&e JUuss.

Myrtillus nigra GiuiB. ymnig i den högre björkregionen t. ex.

Paltaluoktes; Signetjåkko. Med riklig, mogen frukt ?/s.

M. uliginosa (L.) DEsv. allmän, äfven i den högre fjällregio-

nen (Kårsotjåkko, tillsammans med Vaccinium vitis idea

IL: vid 1180 m.), ofta med frukt.

Oxycoccus palustris PErs. ”microcarpus Turcz. nedom Akka-

vare, 1 blomma ??/1.

Vaccinium vitis idea L. allmän både i björkregionen och

uppe i fjällen, ingenstädes fruktificerande.

Arctostaphylos uva ursi L. ferstädes.

A. alpina (L.) SPRENG. allmän.

Andromeda polifolia LT. i björkregionens kärr, i blomma ??/17.

Å. tetragona IL. från 750 meter ända upp på de högsta top-

parna, öfverallt i frukt.

A. hypnoides L. i fuktiga dalsänkor, helst der mycket snö

hopar sig under vintern, i blomma ?!/7.

Phyllodoce cerulea (L.) BAB. allmän.

Azalea procumbens L. allmän.

Rhododendron lapponicum (L.) We. allmän på torra ställen

vid 700—900 meter, i frukt.

Pyrola rotundifolia L. nedom Tjuoltapakte, i blomma ?/1.

P. minor L. var numularia Test. flerstädes i björkregionen,

i blomma ??/7.

Empetrege NUTT.

Empetrum nigrum DL. allmän och rikt fruktificerande.

38 NA: SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

Polygone&e Juss.

Polygonum viviparum IL. och var. alpina WG. allmänna.

Rumex Acetosa L. flerstädes.

Ozxyria digyna (1.) Hinr vid bäckar, med mogen frukt ?!/7.

Salicines&e MIRB.

Populus tremula IL., mindre buskar här och der i björkre-

gionen.

Salix lanata LD. allmän.

S. glauca L. allmän.

S. lapponum L. allmän.

S. vagans L. allmän, bildande vidsträckta snår.

S. mgricans Sv. ferstädes.

S. myrsimites 1. nedom Kaitumtjåkko och vid Sitasjaur.

S. hastata L. allmän.

S. polaris We. allmän, äfven vid stränderna.

S. herbacea L. allmän.

S. reticulata LT. flerstädes.

Betuline&e L. C. RICH.

Betula odorata BrEcHst. under mycket varierande former upp-

för fjällsluttningarna till 730—750 m.

B. nana (L.) allmän.

Callitrichines&e DLINK.

Callitriche autumnalis LL. 1 Kaitumelfven flerstädes.

Orchidee&e L.

Coeloglossum viride (L.) HN. vid Paltaluoktes ofvan stranden,

i blomma 29/7.

Listera cordata (L.) R. Br. i björkregionen vid Paltaluoktes,

blommande ?7/7. Saknade här den obehagliga lukt (af

rutten tång), som annars är egendomlig för denna växt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 39

Liliacee DC.

Majanthemwm bifolium (L.) F. W. ScHmiDT allmän 1 björkregio-

nen, äfvensom högt uppe i fjällen, fast der tynande och

steril.

Nartheciace&e FR.

Tofieldia borealis We. allmän.

Juncace& C. A. AG.

Juncus alpinus VILL. flerstädes vid stränderna.

J. triglumis L. vid fjällbäckarna.

J. trifidus LDL. allmän. |

ITueula pilosa (L.) Wiunp. vid Tjuoltapakte; Paltaluoktes

m. f. ställen i björkregionen.

L. parviflora (EHRH.) DEsv. ymnig på fuktiga ställen vid 800

m. och högre.

L. Wahlenbergii RuPr. allmän i björkregionen men 1 enstaka

exemplar. Detta i motsats till föregående, som bildade

bestånd.

L. campestris (L.) DC. flerstädes.

y congesta (THuILL.) uppe 1 fjällen. Erinrar habituelt

något om L. hyperborea R. BR.

L. arcuata (W6.) SM. allmän.

L. spicata (L.) allmän.

Cyperace&e ST. Hi.

Scirpus cespitosus L. allmän.

Eriophorum angustifolium RorA ferstädes.

E. vaginatum LDL. allmän.

E. Scheuchzeri HoPPpE allmän.

E. alpinum L. allmän.

Carex vesicaria L. "sazxatilis L. nedom Livamtjåkko; vid Kai-

tumjokk flerstädes ymnig.

Vid stranden nedom Livamtjåkko anträffades en till alla

delar gröfre form med stora, svarta hängande ax.

Får väl anses som en öfvergångsform till hufvud-

arten, U. vesicaria L., som ingenstädes observerades.

40 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

C. rostrata WirH. 8 borealis HN. i kärren nedom Akkavare;

flerstädes i myrarna nedåt Kaitumelfven.

"rotundata Last. ferstädes.

capillaris 1. nedom Kårsotjåkko m. fl. ställen.

ustulata WG. på sluttningen af Skartatjåkko.

misandra RB. Br. vid Kaitumtjåkko ferstädes.

limosa L. flerstädes. På Tjuoltapakte, vid en sjö uppe på

fjället vid pass 950 m.

SAG

Fig. 3. Carex atrata L. C. atrata L. X al: — C. alpina (SM)

pina (SM.) LIiILJEBL. LILJEBL.

C. irrigua (W&.) J. E. Sm. allmän.

C. rariflora (W6e.) J. E. Sm. i Ladtjo Vogge-dalen.

C. vagimnata TavscH allmän.

C. Buxbaumii We. vid Paltaluoktes; allmän vid Kaitum-

elfven.

C. atrata L. allmän.

C. alpina (Sw.) LILJEBL. allmän.

C. alpina (Sw.) LiILJEBL. X atrata L. (Fig. 53).

Calami 30—40 cetm. alti, subgraciles, stricti, triangulares,

basi v. infra medium foliosi. Folia plana, margine

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o1. 41

aspera. PBractea infima foliacea, spica longior, ligula

brevi albomarginata prceedita. Spice 3, dense ap-

proximate; spica infima sepe stipitata, terminalis

reliquis longior, omnes erecte. Utriculi obovati

golumis acuminatis. Spica terminalis mascula; reliqu:e

androgynee; infima tamen pro majore parte mascula,

media pro majore parte autem feminea.

Växte bland föräldrarna på sluttningen af fjället Puoi-

vitsaråtsavare. Hybriden är förut beskrifven af O.

JuEL! efter exemplar uppkomna vid odling af stam-

arterna i Bergielunds botaniska trädgård. Carex

atrata var. rectiuscula HN. anses af honom sannolikt

vara identisk med ifrågavarande hybrid.

C. aquatilis Wa.? allmän vid stränderna.

Carex rigida ($00p. allmän och som vanligt ytterligt varie-

rande.

y acrogyna ALMQu. var den vanligaste formen.

B inferalpina Last. flerstädes, såsom Tjuoltapakte; Kär-

sotjaäkko.

juncelliformis ALMQU.

Lågväxt (15—25 cm.), mycket spenslig och smalbladig.

Ax smala; honax omkring 3, det nedersta glest, lång-

skaftadt; deras fjäll med bredt blekt midtparti, ofta

utskjutande i en liten udd. Fruktgömmen ej olika

dem hos C. aquatilis, ovala, ej mycket konvexa, med

tunn kant, blekgröna, 1 mynningen hvitaktiga, nästan

alldeles utan sprötbildning.

Anträffades på myrmark ofvan stranden vid Palta-

luoktes fiskarkåta. Beskrifningen är gjord af Rektor

ALMQUIST.

C. aquatilis We. Xx rigida Goop. 1 myrarna vid forsarna mellan

de båda Kaitumsjöarna, äfvensom nedom fjället Tjuolta-

pakte. Både f. subrigida och f. subaquatilis anträffades.

C. Goodenowii J. Gar. p juncella Fr. allmän. Bildade höga

tufvor vid stränderna och 1 videregionen.

C. helvola BL. Som bekant innefattar denna art flera hybri-

der, en uppfattning, som redan uttalades år 1891 i Svensk

Flora för skolor af T. O: B. N.: KrRoK och S. ALMQUIST

(4:de uppl. sid. 249). Förhållandet klargjordes sedermera

! 0. JuEL, i Acta Horti Bergiani. Band 1, N:r 3.

? Carices distigmatice äro bestämda af rektor S. ALMQUIST.

Fig. 4. A Carex canescens L. X lago- C. canescens L. flerstädes.

pina We. (Carex helvola BL.). B Carex

för

N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

genom undersökningar af O. KIHLMAN,! som visade att

C. helvola åtminstone innefattar tvänne hybrider: C.

canescens X norvegica och CO.

canescens Xx lagopina. Här vid

Kaitumsjöarna <<anträffades

dels OC. canescens Xx lagopina

(Fig. 4, 4) dels en form, hvil-

ken troligen är &C. lagopina

Xx Persoonii (Fig. 4, B och C)

och hvilken äfven lätt låter

sig inrangeras under den

gamla C. helvola. Utmärkande

för denna är det stora antalet

småax, af hvilka de öfre sitta

tätt gyttrade vid basen af

det relativt långa toppaxet.

Säkra och afgörande karak-

tärer äro för öfrigt i detta

B B fall svåra att finna.

pp subloliacea Last. i kär-

lagopina We. X Persoonii SIEB. :

ren vid Paltaluoktes.

. Persoonii NSIEB. vida allmännare än CO. canescens.

. loliacea L. allmän.

. lagopina We. allmän.

B gracilescens TH. FR. nedom fjället Kårsotjåkko. De

här anträffade exemplaren öfverensstämma fullkom-

ligt med beskrifningen på denna form från Ostfin-

marken (se Bot. Notis. för år 1857, sid. 208).

J. heleonastes EHRH. i myrarna nedom Skartavardo.

. festtva Dewey vid Kaitumjokk flerstädes.

. chordorrhiza EHRH. nedom Skartavardo.

. rupestris ALL. flerstädes.

. microglochin We. vid Kaitumtjåkko.

pauciflora LiGHTF. allmän.

capitata SoLAND. allmän.

dioica 1. allmän.

"parallela Last. flerstädes.

Kobresia scirpina WiLnip. i Kaitumtjåkkodalen.

! Se närmare: O. KIHLMAN i Medd. af Societas pro Fauna et Flora

Fennica, 16, 1888—1891.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:01. 43

.Gramine2&e JUss.

Triticum repens L. vid lappkåtan på ön nedanför Akkavare.

Festuca ovina L. allmän ännu högt uppe i fjällen (Kårso-

tjäkko på 1300 m.).

Poa alpina L.

P. cenisia ALL. på högre fjällsluttningar flerstädes t. ex.

Kårsotjåkko och Skartatjåkko.

P. nemoralis L. i björkregionen.

Catabrosa algida (NoLAND.) FR. på Skartatjåkko och Kaitum-

tjäkko, helst på lokaler med långsamt rinnande snö- eller

isvatten.

Trisetum subspicatum (1L.) PB. allmän.

Aira alpina LDL. ferstädes.

Å. cespitosa L. allmän.

f. pallida KocH nedom Signetjakko.

f. vivipara S. F. GRAY vid bäckar i videregionen.

A. flexuosa L. allmän, ofta bildande rika bestånd.

Vahlodea atropurpurea (W&.) FR. allmän.

Calamagrostis! lapponica (We6e.) HN. allmän på torra ställen

i den högre fjällregionen.

C. stricta (Timm) PB. flerstädes.

C. phragmitoides HN. allmän i den lägre björkregionen, bil-

dade vidsträckta bestånd.

Agrostis canina L. vid Paltajokk.

A. borealis HN. allmän.

Milium effusum L. vid elfvarna i björkregionen.

Phleum alpinum IL. allmän.

Hierochloa alpina (LILJEBL.) RorEM. & ScH. vid 800 meter och

högre allmän. Saknade den för följande art utmärkande

cumarinlukten.

H. borealis (ScHRAD.) RoEM. & ScH. på ön nedom Akkavare.

Anthoxanthum odoratum DL. allmän i björkregionen.

Conifere&e L.

Juniperus communis L. 8 nana (WILLD.) allmän. Tillsammans

med Betula nana på sluttningar åt söder, ofta högt öfver

trädgränsen och der risig och nedliggande.

! Calamagrostides äro bestämda af rektor S. ALMQUIST.

44 ON. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

Polypodiace&e R. Br.

Polypodium vulgare LD. i branterna af fjället Puoivitsaråtsa-

vare på 880 meters höjd.

P. Phegopteris L. flerstädes i björkregionen.

P. Dryopteris L. allmän.

P. alpestre (HoPPE) SPEnS. flerstädes. På ena sidan af fjället

Paltåive synnerligen ymnig, betäckande hela sluttningen.

Cystopteris montana (HANKE) BERNEH. 1 björkregionen nedom

Signetjåkko.

Woodsia ilvensis (L.) R. Br. ”"hyperborea (LiILJEBL.) R. BR.

flerstädes såsom Paltåive; Skartavardo.

Equisetace&e (L. C. RicH.) MIcHX.

Equwisetum silvatiecum L. allmän i den kärrartade delen af

björkregionen.

E. variegatum ScHLreErcH. Aerstädes, t. ex. elfbräddarna af Pal-

tajokk.

Lycopodiace&e (L. C. RicH.) MIcHx.

Lycopodium Selago L. ferstädes, äfven högt uppe i fjällen

(Kårsotjåkko, 1300 m.).

L. elavatum DL. 8 lagopus Lst. i björkregionen.

L. annotinum L. var. alpestris HS. allmän.

L. alpinum LT. allmän, flerstädes med ax.

Selaginella spinulosa AL. Br. vid stränder och elfvar.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 1. 45

Arternas antal inom resp. familjer framgår af följande sam-

mandrag. Hybrida former och varieteter äro härvid ej med-

räknade.

Arter. Arter.

ÖNPEraCeR «os om Rs 23600 POlemoniacee 2

WMOmPOSUE ss ov snåla 29, UMDElKErE 2

KOMANCÉ vv kl sd Alers 2 VROIACET 2

BÄKTCt Ne kl. og riv JAN NED OMNAGINEE 1

BÅLSÄNGGEG NA: skal Ads tenke Jallitrichinee i

ISAlteinee. vd ers ll, CAPRIfOACeEe 1

Ranunculacee . . . - .«..10 Conifere 1

Juncacece 9 Cornee 1

Senticosee . 9 — Droseracece 1

Cruciferce 7 —- Drupacece I

Personate . 1 Empetree 1

Saxifragece 7 —Gentianee . i

Polypodiacece 6 Gruwnales ill

Lycopodiacee 5 > Liliacee 1

Silenacece 4 —- Menyanthece 1

Onagrarie . 35 - Nartheciacee 1

Papilionacece 3 Pomacece 1

Polygonee . 3 Primulacece 1

Rubiacece 3 Ribesiacee 1

Betulinece 2

Campanulacee . 2

Crassulacee . 2: .: LIICOLYUCA ATERN NAS

Eqwisetacee 2 Montessuediner.. SERNSINa Sh

Lentibulariee 2 GUYMNNOSPERNIG moss havde

Orchidece 2 UCryptogame vasculares . . 18

Summa 232

46 N. A. SVENSSON, OM VEGETATIONEN KRING KAITUMSJÖARNA.

Här nedan följer en förteckning öfver ett mindre antal

mossor, som vid Kaitumsjöarna insamlades af J. HAMNER.

De äro samtliga bestämda af fil. magister H. LINDBERG. För

några mera sällsynta äro lokaler angifna.

Amblystegium aduncum (L.)

A. exannulatum DE N.

A. fluitans (L.) DE N.

A. sarmentosum (W6e.) DE N. på Signetjåkko.

A. stramineum (DicKS.) DE N.

Andreea obovata THEpD. på Kårsotjåkko (1200 m.).

Astrophyllum pseudopunctatum (B. S-).

Blepharostoma setiforme (EHRH.) på Paltåive.

y minor på Kårsotjåkko (1200 m.).

"Alum (Dum.) LINDB. på Kårsotjåkko (1200 m.).

Bryum pallens Sw.

B. pallescens ScHL.

Ceratodon purpurens (1L.) BrRID.

Cesia concinnata (LieTHF.) B. Gr. på Kårsotjåkko (1200 m.).

Dicranoweissia crispula (HEDW.).

Dicranuwm congestum BRID.

D. scoparium (1L.) HEDW.

Georgia pellucida (1L.) RAB.

Hylocomtuwm parietinum (1L.)

Hypnum plumosum HuDs.

Jungermannia harbata SCHMID.

J. lycopodioides WALLR. på Kårsotjåkko (1200 m.).

Oncophorus torquescens på Paltåive.

Plagiothecium denticulatum (1.).

Pohlia nutans (SCHREB.).

Polytrichum juniperinwm WILLD.

P. sexangulare FLörK. på Paltåive.

P. strictum (BANKS).

Ptilidium ciliare (1L.).

Splachnum pedunculatum Hups. på Signetjåkko.

Tetraplodon bryoides (ZorG.) på Kårsotjokko; Akkavare.

BULANG TILL: K. SVENSKA VET-ARAD, HANDLINGAR Band 21. AL TIL. Na 2.

RECENT FRESHWATER DIATOMS

FROM

LULE LAPPMARK IN SWEDEN.

ASTRID CLEVE.

WITH A MAP AND PLATE.

COMMUNICATED 1895, MARCH 13.

REVISED BY V. WITTROCK AND A. G. NATHORST.

STOCKHOLM 1895

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

STAVAR Tua

LTT é

Par

; 0 (AN 6

7 RR

ce SV RAN 4 1 ål KAR HM KöR ;

| (ALTER j i a of

"Sn oo FL NA Me frö BR

4 |

' v RA > KR

/ | UTA NA TITS Sr

AR ” N i ri ' ' SN

Ag ” C AR sä ny

fe ”

ER rg VAIO GIRTEA”

EO i j i k

Få i | j 1 i H nu q ”

Dn FY ; ; / i; | RN Hij

" SR or Vau LR Ja NY MUT)

| del Å N H/I KL

Y i RN Å HN /

An (Ar t .

: Ke | LÄ F ye OS

- I

KR ä -

nl. EN fat sörman dd IRIS

[ - husl |

i å Utesl

i F tå

Väg ij UKRE ere gl VJÄTGR AR 4 KR

4 (dt tr -— än [|

AKER ALS SL OPERAN

AIP CTREL

[ ;V

| fö i IN q

7 vig ) kablen

cd d 1 EYE Lee

RIS SRA OR

i i An ' | MU AM

ee ww BA [| I ——

hå ib, vatlbv, urka Bal

- AR TER Nu r Å Nb bk

LULLE a |

ns diatomaceous remains found in clays, sands and similar

deposits of the later geological periods, have recently become

of great importance in deciding the conditions under which

these deposits were formed; whether in marine, brackish or

fresh water, and even in ascertaining the proportion of salt

contained in the water in which they were deposited. More-

over as the geographical distribution of the living species of

diatoms becomes well known, valuable indications may be

obtained from the presence of their remains, as to the cli-

mates that prevailed, while the formations which contain them

were being laid down.

This however is not yet the case with regard to Sweden.

The recent diatomaceous fora of that country has been in-

vestigated only in the middle and southern parts, but the

boreal flora has not yet been studied. The only investiga-

tions of the arctic-boreal freshwater diatoms of Europe and

North America are those by LAGERSTEDT on the diatomaceous

flora of Spitsbergen and Beeren Eiland, and by P. T. CLEVE

on the diatoms of Greenland, and Russian Lapland (The dia-

toms of Finland). No list of recent diatoms from Swedish

Lapland thus having been published, I accepted with pleasure

the opportunity of examining a number of about 40 gathe-

rings from Lule Lappmark, collected in 1883 by Prof. G.

LAGERHEIM and kept in the Riksmuseum of Stockholm, to-

gether with some samples from Gellivare (Nos. 43 to 47) col-

lected by Prof. V. WirrrocK. Besides I have examined some

samples which Mr. E. NYMAN had the kindness to gather

for me (Nos. 48 to 50, see below).

The following is a list of the different localities in which

the samples were collected:

4 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

Abbreviations. Names. Nos. designating the samples.

Gl. Gellivare . . SRA ur ko fe TA

Gl. D. Gellivare Dundret . . . . 44, 45.

Jm. JORKmoOkES, > bög. 10 rol.

Ke. Kerkevare, reg. alp. 750 m. 49.

Kk. Kvikkjokk, FAdCeps kar . 48.

Km. IKamajokkt i : 6 i. MiRO SN

Ks. [FOS KAS re ee KE NSAN

Kv. IKvikkjokk «oc 3 LO ON20, 207 025 OT:

IB Lule Lappmark (no special

locallty SLven) . = 2 EoksRgde

Na. INJädna at. >. se a tet telie 3

Nu. Njunnats . . 12, 0,,0, LI; 147, 18,19, 25, dd NRA

S.-K. Between Storbacken and

KOSkats:. cc oc sp NEAR SA:

ANG IHaTAJOKEL a ssd ra > OG:

Tj: Tjukkbakken . . .- . . 42.

NE Voullerim . . + s2:

Vi. Virijaur reg. alp. 600 m. . 50.

In the enumeration of the species I have found, I men-

tion the synonyms and drawings only which are necessary

to identify the different forms. As to the systematical clas-

sification, I have chiefly adopted for the naviculoid forms that

of P. T. CrrevE in the Synopsis of the naviculoid Diatoms,

Stockholm 1894; and for the rest, with some slight altera-

tions, that of VAN HEUuRCK in the Synopsis des Diatomées de

Belgique, Anvers 1885.

Abbreviations of works referred to in this list:

A. S. — Atlas der Diatomacéenkunde von ÅA. ScHMIiDtT, Aschersleben 1874.

CL. Finl. — CrLEve, The diatoms of Finland. Helsingfors 1890.

CL: Syns Nav: i — ÖLEVE Synopsis of the naviculoid diatoms Pt. I, Stock-

holm 1894.

CL. & Gr. 4. D. — CLEVE and GRUNOW, Beiträge zur Kenntniss der arcti-

schen Diatomeen. Stockholm 1880.

Gr. Fr. J. — GRUNOW, Die Diatomeen von Franz Josefs-Land. Wien 1884.

Gr. Foss. OCT GRUNOW, Beiträge zur Kenntniss der fossilen Diatomeen

Österreich—Ungarns, Wien 1882.

HER. Anv. — HÉRIBAUD, Diatomées d”Auvergne. 1893.

LaGsTt. Spitsb. — LAGERSTEDT, Sötvattensdiatomacéer från Spetsbergen och

Beeren Eiland. Stockholm 1873

LEWIS. — LEWisS, On extreme and exceptional variations of Diatoms, in some

White Mountain Localities. Philadelphia 1865.

V. H. — VAN HEURCK, Synopsis des diatomées de Belgique. Anvers 1885.

W. Sm. B. D.— W. SmitH, A Synopsis of the British Diatomaceae, London 1853.

It is my duty here to acknowledge that in the more

difficult questions which have occurred during the carrying

out of this work I have had the advantage of the help and

advice of my father, Professor P. T. CLEVE.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2.

I. Raphidege.

Pinnularia EHB.

Pirnopilis BHB. — ÅA. S. XLT, 20XxITNT) Vv: HH: Vv, 2.

According to CrevE (D. Finl. p. 21) this species has 4,5

strie in 0,01 mm., but the Lapponian specimens as well as

the figures in -A. S. all have 5,5 to 6 striae in 0,01 mm.

Length of the valve 0,25 to 0,3 mm.

Ks. 15, Kv. 26, 32, Tj. 42. — Somewhavt rare.

Biviridis, DAB. -— Ar IS. ALI. 12 0T5020821 Nu. 18..— Rare.

Var. intermedia CL. Finl. p. 22. — A. S. XLII, 9, 11.

Strie 8 to 9 in 0,01 mm. Valve to 0,13 mm. in length.

INST KONELON 20.047; KS LINA UINDER roar IANA

Jm 1030, Tr. 38, Natos lj. £20SEKr2205

FRA GI DIA — Common.

Var. commutata GR. — A. S. XLV, 35, K. H. V, 6. Striae

10 to 11 in 0,01 mm. Length of the valve 0,06 to 0,07 mm.

Ks 15r—" Rather rare.

Var. rupestris' ElANTZSCH. — ALS: NV, 38, 40041

Striae 13 to 14 in 0,01 mm. Length of the valve usually

0,04 to 0,05 mm.; sometimes up to 0,1 mm.; breadth of the valve

0,01 mm. In Nu. 18 I have found specimens measuring 0,1

mm. in length, but not differing in striation from the forms

of normal length.

RNE 190) 16720, 28, 32, 34, KILO NIND 27 305 INTA

STON ad rag. tr. 38, S.-Kö 22 GIRDER AA KRRnAS:

Ke. 49, Vi. 50. — Frequent.

P. streptoraphe CL. Finl. p. 23. — A. S. XLVI, 7.

The Lapponian specimens have 7 striae in 0,01 mm.

(CLEVE gives the number of 5 in 0,01 mm. for this species in

Finl. p. 23). Length of the valve 0,1335 to 0,22 mm., breadth

0,02 to 0,03 mm.

KVINNO 20028, 92, Km. 10, NTONIKES RISK för AT Jim. v6:

MESDNTGI ID 447 45: Frequent:

The largest specimens are from Gellivare Dundret; the

smaller forms, occuring for instance in Nu. 37, 41, graduate

to the following variety.

6 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

Var. minor CL. (P. viridis var. minor CL. in Finl. p. 22).

— (CL. Finl pl:

This variety doubtless belongs to P. streptoraphe, not to

P. viridis.

As typical, I consider the forms measuring 0,07 to 0,09

mm. in length and having 8 to 8,5 striae in 0,01 mm., in-

terrupted on one side of the central nodule.

KN S2 Jm. 0, Tr. 30: FA Nomewhat kare.

Vad Sinbosa AOL 0 Mås RR

Valve 0,15 to 0,2 mm. in length, 0,025 to 0,03 mm. in

breadth, gibbous in the middle. Striae 6,5 to 7 in 0,01 mm.

sligthly radiate in the middle and the ends. Median line

strongly complex.

31. D. 44. — Rare.

This form is closely connected with P. flexuosa CL. from

the North American deposits, but is smaller and has closer

striae.

Pomsjor JCUTZT — At SV KIEKSA MEH St

Specimens from Lule Lappmark are about 0,2 mm. in

length, 0,027 mm. in breadth and have 8 striae in 0,01 mm.

The striae usually are 7 in 0,01 mm. (CL. Finl. p. 24).

Kv. 1, 9, 26, 34,1 Nu. 2, Sd IMO, al KS, L920,

S.-K. 22, Gl. D. 45. — Frequent.

Var. transversa A. SM. — A. S. XLIII, 6.

Valve 0,14 mm. in length, 0,015 in breadth. Striae 9 in

0,01 mm.

Nu. 19. — Rare.

P. Lagerheimii A. CL. n. sp. — Pl. I, 2.

Valve slender, slightly gibbous in the middle, 0,16 to 0,2

mm. in length, 0,015 to 0,017 mm. in breadth. HStriae 8,5 to

9 in 0,01 mm. radiate, alveoli small. Axial area about !/3 of

the breadth of the valve. Median line strongly complex.

This species resembles P. major var. transversa A. SwM.,

but differs from that by the characteristic median line.

Nu. 5, S.-K. 22, 33. — Rather rare.

P. Esox. EHB. — CL. Finl. pl. I, 3.

The specimens from Lule Lappmark do not reach the

length of 0,14 mm. given by CLrEvE in Finl. p. 24. They

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2.

measure 0,09 to 0,11 mm. in length, and frequently have less

obtuse ends than those shewn in CLEVE'S figure.

Kv. 34, S.-K. 33, Gl. 43. — Somewhat rare.

This species seems to be a variety of P. viridis with

slightly undulating margins.

P. brevicostata CL. Finl. pl I; APR.

A form, probably belonging to this species, occurs in

SEREr33: It is 0,09 mm. in lenscthht0:017 mm. mn vreadth

and has 8,5 to 9, parallel, very short striae in 0,01 mm. It

seems identical with A. S. XLIII, 26, 27 (with 8 striae in

0,01 mm.) I think these forms, considered by CLEVE as pos-

sibly belonging to P. hemiptera Körtz. (se Cr. Finl. p. 29),

come nearer to P. brevicostata CL.

S-K. 33. — Rare.

Var: tenurs AL CL. nn. var. —PEIEEOA

Valve linear, 0,09 mm. in length, 0,012 mm. in breadth;

striae 10 in 0,01 mm. Axial area narrower than in the ty-

pical specimens.

läste Rare.

Var. leptostauron CL. -- Finl. p. 25, A. S. XLIII, 25.

Differs from the above variety only by the striae being

interrupted in the middle of the valve.

KS. 15, S-K. 7, Gl. 43. — Somewhat rare.

Botlhemiptera. Kur. ÅA. S. XLIILP2810185-—A00EX EN 9 —

CT Rinp. 20

Striae slightly radiate, 10 to 11 in 0,01 mm. Area about

1/3 of the breadth of the valve.

This species comes near to P. brevicostata var. tenuis

A. Cr. but is distinguished by its outline, and somewhat more

radiate striae.

KSV N20S2, dt Nur 18 25, JmiG kams 01 30KV. Fk

S.-K. 7, 33, Gl. 43, Gl. D. 44, Ke. 49. — Pretty frequent.

P. isostauron EHB. — CL. & Gr. A. D. pl. TI, 14.

It is often difficult to distinguish this species from P.

brevicostata var. leptostauron CL., which has a little broader

area and slightly radiate striae.

The length of the valve varies from 0,05 to 0,11 mm.

RV ONTS 5 Jm v0S SEKYA2TSSNG). DIASIENot fare

8 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

P. Spitsbergensis CL. Ms.

Valve linear, 0.055 to 0,07 mm. in length, 0,008 mm. in

breadth. Striae 15 in 0,01 mm., parallel, interrupted in the

middle of the valve. Axial area one fourth part of the breadth

of the valve.

Jm. 6. — Rare.

P. mesogongyla EHB. — A. S. XLV, 45, Cz. Finl. pl. I, 11.

Ky. 52, NU do, 17, 18, 25; 41, Jm. '6, VV; 12 Tj AA? SPRID

Gl. 47, G1. D. 45. — Frequent.

This species, occuring in northern parts of Finland (CL.

Finl. p. 26) is pretty common also in Lule Lappmark, and

may therefore be considered as a boreal form.

P. stauroptera GRUN. — V. H. VI, 7.

Length of the valve 0,09 to 0,15 mm. Striae 9,5 to 10 in

0,01 mm., sometimes not interrupted in the middle of the valve.

A craticular (sporangial?) form, like that figured in A.S.

XLIV, 31, occurs sparingly in V. 12.

Ks: 157; Jm. 6; OL, VV. l2jEriod, Dj 42 GAS

derately frequent.

Var. gibba EHB. P. stauroptera var. parva V. H. VTI, 6.

Length of the valve 0,05 to 0,055 mm. BStriae 11 to 11,5

in 0,01 mm.

KV: /1, 54, Jm. 65, SoK 1350 CI: pad, - LI: 42 GR

Moderately frequent.

Var. capitata A. CL. — A. S. XLIV, 33. P. dicephala

EHEB. var. stauroneiformis Å. ScHMIDT 1. c.

Valve with slightly undulating margins and subeapitate

ends, 0,05 to 0,075 mm. in length, 0,008 to 0,01 mm. in breadth.

Striae 13 to 14 in 0,01 mm., strongly divergent in the middle,

convergent in the ends of the valve; interrupted in the centre.

KY 52, Km. 30, Jm. 0. — Somewhat rare.

This form, evidently a variety of P. stauroptera, con-

nects that species with P. stomatophora GRUN. (especially the

variety ornata A. CL. (see below)).

P. stomatophora GRUN. — ÅA. S. XLIV, 27, 28, 29.

Jm. 6, Ks. 15, Kv. 9, Tj. 42, Gl. 47, Gl. D.45— Not rare:

'Var. ornata. Av Chon. varste REN a.

Valve 0,06 mm. in length, with slightly subeapitate ends.

Striae 14 in 0,01 mm., strongly radiate, interrupted in the

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 9

middle of the valve. End-fissures elongated, as in the typical

form, but with two rows of puncta instead of the fissure-like

lines on the sides of the central nodule.

Kv. 26. — Very rare.

P. subsolaris var. linearis GRUN. — ÅA. S. XLV, 29.

Valve 0,1 to 0,13 in length, 0,013 to 0,018 in breadth,

slightly gibbous in the middle. Ends rounded, with semi-

circular end-fissures at some distance from the margin. BStriae

radiate, 12 in 0,01 mm. Axial area strongly dilated in the

middle of the valve.

Jm. 6, Gl. D. 44. — Rare.

Pilacrospheria BREB. — ÅA. So XLIIEP14E171023:

A small form, like the above mentioned figure 23 by ÅA.

SCHMIDT, 0,05 mm. in length, 0,01 mm. in breadth, with 12

to 13 parallel striae in 0,01 mm. was found in Kv. 26, to-

gether with a few larger ones. — Rare.

P. semicruciata A. ScHm. — A. S. XLIV, 44.

Lapponian specimens are 0,045 mm. in length, 0,014 mm.

in breadth and have 13 to 14 striae in 0.01 mm.

ika ker 4gR= Rare.

P. divergens W. Sm. — B. D. XVIII, 177.

fvIo6N 2054; Nu. 14, 18) forn Kiera: 6,

Km. 10, Tr. 38, V. 12, Tj. 42, G1. 47, G1. D. 44, Ke.49.—Frequent.

This variable species graduates on one side to P. Legu-

men, on the other to P. microstauron and P. Brébissoni. In

Nu. 13 some specimens occur, that differ from the latter by

their length only (0,065 mm.)

Var. elliptica GRUN. — Fr. J. pl. I, 19.

Typical specimens of this variety were found in Kv. 32,

Nu. 17, 41, S.-K. 7; less broad, slightly constricted, forms in

KML NU, 205. = Rather rare:

Poölegumen tub. —— MV. Hd. VIS 16, fö

KsölSskt Rare.

P. microstauron EHB. P. Brébissonii var. subproducta GRUN.

AV ERNVA 00 CI: Fin ki pa 200EASS SOX TING 04

Korv 26, 128, 192, 134, NUF2 ar dt, 8, 1925 or 1KSA20),

Jun stol Km. 1107-30, Nas30, V:a £NSEKR: 22, 98, Gl. 43,

Gl. D. 45. — Very common.

10 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

P. Brébissonii Körtz. — V. H. V, 7, A. 8. XLIV, 17, 18.

Length of the valve 0,03 to 0,05 mm.

Kv. 28, Nu. 14; 177195 250940 SEK Hör Kern

derately common.

Var. diminuta GRUS. — V. H. V, 8.

Length of the valve 0,02 mm.

Kv32 — Rare.

P. kareliea CL. — Finl. pl. I, 6.

Ke. 49. — Rare.

P. molaris GRUN. — P. macra A. S. XLIV, 54.

Striae 15 in 0,01 mm. Valve 0,03 mm. in length, with

more or less (V. 12) narrow axial area.

INT: ökad VE sl2; Gil AON SOmewiat Tane.

BI Braun ORON. —— SV. EL VINIG

JG a = INGENS

P. subeapitata GrRÉG. — V. H. VI, 22.

Kv: 9,34 28, Nu 2, 5, IS Ver Rom. TO MNS0ENE or

Tr. 38, S.-K. 33, Gl. 43, 47, G1. D. 44, 45. — Frequent.

Var. Hilseana JANIscH. — V. H. Suppl. A, 11.

Axial area indistinct.

ISKSKS fy ENRARe:

P. gracillima GrRÉG. var. — V. H. VI, 24.

Kv 132, 1NuU 2, 14,25; KSlör Km. 10,30, 61 47 RER

— Rather frequent.

P. divergentissima GRUN. — V. H. VI, 32.

As typical, I consider the forms which gradually taper

towards tbe ends.

Kv: 92, Nu 2, 14:18 T9 sr uGI Di 44 /KEA9n Eee

derately frequent.

Var. subrostrata A. CL. n. var. — Pl. I, 5.

Ends of the valve rostrate-capitate.

Kv. 28, 34 Nu. 2, 0,01, IKS15, ND Jo VIL EET

— Moderately frequent.

P. mesolepta EHB. — A. S. XLV, 52, 53. P. nodulosa Körz.

P. interrupta W. SwM.

KV. 26, 32004 Er. 38: -— NSomewhatv rare:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 2. 11

Mar. tenuis ÅA. Om ni var. — ALS XDV, 62:

Valve only half as broad as the typical form, 0,006 mm.

in breadth, 0,04 to 0,045 mm. in length.

Ks. 15, S.-K. 22, 33, Nu. 5, 19, Ll. 21. — Somewbhat rare.

P. biceps GRÉG. — Nav. bicapitata LaAGst., Spitsb. pl. I, 5, —

RSS Vv, 70:

Length of the valve 0,06 mm.

INST Jm: 6, Ks 15 ORDS ONGINAS I Not. rare:

Var. stauroneiformis CL. Ms. — A. S. XLV, 72.

Length of the valve 0,04 mm. Striae interrupted in the

middle of the valve.

Ks. 15. — Rare.

P. borealis EHB. — V. H. VI, 3.

IKSVARS2 Nu 2700, 145 17, LST Km 0

Tr. 38, V. 12, S.-K. 7, 33. — Frequent.

BallatarbRneB. —— Vs VI 1.

Kv. 1, 26, 28, 32, Nu. 3, 11, 17, 18, 37, 39. — Rather frequent.

P. undulata GrRÉG. — CL. Finl. pl. II, 8, p. 30.

Ks. 15. — Rare.

Navicula Borr.

Sectio: N. lineolate. (Radiosee).

Nyrvolpina Körs. — MV: EL. VII, 18:

Jm. 6, Ke. 49. — Rare.

INSEadi05a UTA NV. EH. VELS24:

Köv a 20,2, S.K. 7, Bö JIMEKORERS TIK 0, NR 30,

LI. 21, Km. 30, Ke. 49. — Frequent.

NEN GarL HB. 5 NE ERE VIL, 11; 16

Nu. 25. — Very rare.

NEKemetal KoUmA, — SVE VIL TS:

Of this species a broad (0,01 mm.) form occurs sparingly

NNK. 9.

NI angliea. RALES. — VV. H. VIII, 29530.

KY 52, Km. 30, S.-K3 7. Somewhat rare.

N. dicephala (EEB.?) W. Sm. — V. H. VIII, 33, 34.

ERE TT ILLA — NARe.

ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

rostellata Körz. — V. H. VII, 24.

Ke. 49... — Rare.

tuseula (EHB.) GRUN. — V. H. X, 14.

Ke. 49. — Very rare.

Sectio: N. punctate.

lacustris GRUS. — CL. Finl. pl. II, 14, p. 34.

Km SO IKNTS2. — Rare:

Sectio: N. Decussatee.

Placenta (EHB.) Lewis. — C1. & Gr. A. D. III, 60.

RN EL T200 SEK 220 — Rae

Sectio: N. Heterostichee.

eocconeiformis GRÉG. — V. H. XIV, 1.

Kv. .25, Nu. 2, 14, 17,50, Km. 30.— Somewhart tanes

scutiformis GRUN. — ÅA. NS. LXX, 62.

KYGDg Km 0 RANG:

Sectio: N. Microstigmatice (Stauroneis).

anceps (EHB.) — CL. Syn. Nav., p. 147.

Var. hyalina Br. & PÉrR. — Her. Auv. pl. III, 19.

KSS 2 Nur 2 Se NaGNS

Var. linearis GRUN. — V: EL TV, 08:

Kim. 30 Er 38, (GL DIEAMIKRG TAN ES Not rare

Var. elongata CL. — 1. c. p. 148.

Jm mör GET 43. — Rare:

Var. amphicephala Körz. — V. H. IV, 4, 5.

KV SUSSI, (5 33, TT SONY aL2, Eri AST

what frequent.

Var. leiostauron A. CL. n. var. — Pl. I, 7.

I refer to this new variety a specimen 0,07 mm. in length,

0,019 mm. in breadth, with lanceolate valve and rostrate ends,

occuring in Kv. 26. Striae i8 to 19 in 0,01 mm., distinetly.

punctate; puncta 24 in 0,01 mm. Stauros not reaching to the

margin.

Kw. 20. —NRNARG

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 13

S. Phoenicenteron EHB. — CL. Syn. Nav., p. 148.

Var. amphilepta EHB. — Her. Auv., pl. III, 18.

This variety often in its somewhat rostrate forms gra-

duates to S. anceps. Such transitional forms occur in Nu. 5.

Kv. 9, 32, 34, Nu. 5, 17, 19, 41, Jm. 6, 31, S.-K. 22, Tr. 38,

Tj. 42, Gl. 43, 47, G1. D. 44, 45, Ke. 49. — Frequent.

S. parvula var. prominula GRUN. — ÖL. Syn. Nav. p. 149.

INSIS2 NU. är. — Rare.

This form has more acute ends than S. produeta GRUN.,

figured in V. H. IV, 12. It is distinguished from S. Legu-

men EHB. only by the valve not being biconstricted.

S. Legumen EHB. — V. H. IV, II, Oz. 1. c.

MänsöreRssnlSR— Rare:

S. obtusa LAGsST. — Spitsb. pl. I, 11, Ci. 1. c.

The specimens from Lule Lappmark I have seen have,

with one exception in Nu. 14, slightly rostrate, more narrow

ends than the typical form. They are identical with the

form from Blue Mountains, mentioned by CLEVE in Syn. Nav.

p. 149, and seem to graduate to S. parvula var. producta

(GRUN., which, however, 1s of smaller size. — Pl. I, 6.

Rik 48 Nu 18 Ky. 26; 28, SKT218 =E Ratherrane.

S. lapponica A. CL. n. sp. — P1. I, 8.

Valve linear-elliptical, with broad, rounded ends and

small diaphragms, 0,035 mm. in length, 0,007 mm. in breadth.

Stauros broad, reaching to the margin. Striae slightly ra-

diate, delicate, more than 25 in 0,01 mm., punctate; puncta

forming undulating longitudinal rows.

Nu. 14. — Very rare.

This species has some resemblance in outline, to S. obtusa

LaAGsT. but has much finer striae, and is smaller.

Sectio: N. Mesoleizge.

N. Seminulum GRUN. — V. H. XIV, 38, 9.

Nu 4 Rare.

NI Rotaeana GRUN. — V. H.: XIV, 17.

Kyl, 32, Nu. 2; 18,25, Jm u6öfRmI380 Tr 38, KeA

— Frequent.

14 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

N. mutica Körtz. var. Göppertiana BLerscH. — V. H. X, 18.

LI. 21. — Very rare.

N. Pupula Körz. — V. H. XTITI, 15, 16.

N. Pupula var. genuina GR. A. D. p. 45.

Kv. 26, 32, Km. 30. — Somewhat rare.

Var. bacillaroides GRUN. — ÅA. D. p. 45.

JIA OEN.-KRA 0, Ks 15, GLAS YKofuteE Rathetttane:

Sectio: N. Bacillares.

N. Bacillum EHB. — Gr. A. D. pl. II, 50.

Ke. 49. — Rare.

Sectio: N. decipientes.

N. Semen EHB. — GzR. Fr. J. pl. I, 34.

Gl. D. 44. — Rare.

This species, frequent in fossil deposits, but not living

now in Finland (CL. Finl. p. 36) occurs in moderate abun-

dance on the top of the mountain Gellivare.

N. subtilissima CL. — Finl. pl. II, 15.

Tj. 42, Ke. 49. — Somewhat rare.

AnommÅeoneis PFITZER.

Å. serians. KUTZ. — VV. EL XIL

Jm GA IRANE:

A. brachysira BrRÉB. —— V. H. XII, 9.

Nav. serians var. minima Grun. V. H. XII, 9.

Kv. 9:16, 28, 34, Nu, 8, 197 25: 180, 415 KJ

Ks. 15, 20, Km. 10, 30. Na, Bowl). 42, S.-K: 7, 22) GI

Very frequent.

ARG LTU. = Merle Il INNE

Jm. 6, Ke. 49. — Somewhat rare.

A. Follis EHB. — LEwis pl. II, 5 b.

Jm. 6. — Rare.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. ka)

Frustulia (A6.) RaBH. (Van Heurckia BRÉB.)

F. rhomboides BrÉB. — V. H. XVII, 1.

KN r16, 280 34 ING. 57 17, BiSkteg Sönd Ja: 6, ohh

INESO 20, Km. 107 30, Na: 30,0 som SstRN voth 1304

L1. 21. — Very frequent.

Var. erassinervia BrÉB. — V. H. MIL, 4.

INTER25 0KS, 20. — Rare.

Var. amphipleuroides GrRUN. — A. D. pl. III, 59.

Ke. 495 — Rare.

Fötvolsaris) CewAITES.: — V. FL NMIDC6:

NNAS2 Ne 40 EE Rare.

Caloneis CLEVE.

C. Silicula EHB. -— Nav. limosa Körz., CL. Syn. Nav. p. 51.

Mar vsenuma OL. t.ses— Vi HTS:

ika 20 KeA: — NSomewhatrare.

Var. alpina CL. 1. c. — V. H. XII, 21, LaGst. Spitsb. pl. I, 6.

RIVERS RA FINT d 208. "Ratheriisares

I have in pl. I f. 9 figured a form, which I think be-

longs to this variety, though somewhat different in outline.

It is gibbous in the middle and has slightly clavate ends.

It occurs in Kk. 48.

iIMar. matar GRUN. — VO HÖ XNIEN205

Ke. 49. — Rare.

Var. ventricosa DonK. — V. H. XII, 24.

Kv. 26. — Rare.

Var. Jenisseyensis GRUN. — A. D. pl. I, 18, p. 29.

To this variety I refer the slightly gibbous forms with

rounded ends and 21 striae in 0,01 mm., measuring 0,033 mm.

inglengothjythat occur in Kv. 1, 28, Jm. 6, Km: 30, L1-21. —

Somewhat rare.

C. bacillaris GrRÉG. — V. H. XII, 27, Or. 1. ce. p. 50.

A form belonging to this species occurs in Kv. 1. The

valve is 0,023 mm. in length, 0,007 mm. in breadth, with 23

16 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

striae in 0,01 mm. Axial area the fourth part of the breadth

of the valve.

Kv. 1. — Rare.

Var. thermalis GRrRUN. — V. H. XII, 27 a.

Valve linear, gibbous in the middle, 0,055 mm. in length.

Striae about 23 in 0,01 mm.

Ks. 15. — Rare.

C. obtusa W. Sm. — Nav. Hebes Rarrs. Cz. 1. ce. p. 54.

Ky 9, 16; Nu. 17,: Ks: 15, 205 Jimi "6051 Bye

Km. 10. — Rather frequent.

C. fasciata LaAGst. — V. H. XII, 34, CL. 1. c. p. 50.

Ke. 49. — Rare.

Neidium PFITZER.

N. Iridis EnB. — V. H. XIII, 1, A. S. XLIX, 3.

Forms (mostly small) occur in Jm. 6, Kv. 32. — Rare.

Var. ampliata EHB. — A. S. XLIX, 5, CL. Syn. Nav. p. 69.

Jm. 6, Ke. 49..— Rare.

N. amphigomphus EB. — A. S. XLIX, 9, V. H. XIII, 7.

Ky: 20, 2, KS Lö TERdON NOU Stare

N. Hitcheockii EHB. — ÅA. S. XLIX, 35, 36.

Kv. 26, 32. —' Rare.

N. produetum W. SM. — A. S. XLIX, 37—39.

Nu. 41, Jm. 31, Tj. 42, GI. 43. — Not rare.

N. affine EHB.

Var. genuina CL. — 1. c. p. 68, A. S. XLIX, 21—23.

Kv. 26, Ks. 15, Gl. 43. — Somewhat rare.

Var. amphirhynehus EHB. — CL. 1. c., V. H. XIII, 5, forma

minor. Length of the valve 0,05 mm.

Kv: 32," Nu. 19, :Jm..;6, Gl 43 Gl DAFSISERee

Somewbhat frequent.

Var. longiceps GrÉG. — CL. 1. c.

Length of the valve 0,03 mm.

VV: 12: Km:30, 61:43, Gl. D4A5 — Not rare!

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 17

N. bisuleatum LaGstT. — Spitsb. I, 8, A. S. XLIX, 15, 17, 18.

The valve is sometimes slightly gibbous in the middle,

asktocured in ÅA. S. XLIX, 18:

Sva: 16:28:32, 34, Nus 2100MdiGs 8 108 25-180. 41;

ns AVKRS. 15, Km... 30, Ir. Sö, SEKO 50 Nas do, Mo rL2:

Gl. 43, Gl. D. 44, 45, Ke. 49. — Very frequent.

Diploneis EuHB.

D. elliptiea Körtz. — CL. Syn. Nav. p. 92.

Length of the valve 0,027 mm., costae 12, puncta 14

in 0,01 mm.

Tr: 38, Nu. 41; Ke. 49. — Rare.

Var. Ladogensis CL. — Finl. pl. II, 9.

One specimen, 0,045 mm. in length, with 10 costae in

0,01 mm. was found in Km. 10. — Very rare.

D. Boldtiana CL.

EK 61.

Kv. 32, Ke. 49. — Rare.

D. ovalis HiLnsE. — CL. Finl. pl. II, 13.

Kiyat6: 9207 25, Nu. 14, Jm: 6, knavl0 30 IKRNAS:

Occurs sparingly, though widely spread.

D. fennica EHB. — CL. Finl. pl. II, 11.

A small form, connecting this species with D. Parma Ci.,

0,04 mm. in length, with 9 costae in 0,01 mm., occurs in Ks. 15.

RHS iKke 49 Rare.

D. domblittensis GRUN.

Var. subceonstrieta A. CL. n. var. — PL I, 10.

Valve very slightly constricted in the middle, 0,055 mm.

vv CF G |

in length, 0,018 mm. in breadth. Costae 11 in 0,01 mm.,

alternating with coarse, distant (8 in 0,01 mm.) alveoli.

Ke. 49. — Very rare.

Bin pi. PSN NOV als minor + Och.

Cymbella AG.

C. mierocephala GRUN. — V. H. VIII, 36—39.

Jim. sÖ.L—— Rare,

C. Cesatii RABH. — AA. S. LXXI, 48, 49.

IRS LV OKESNTS Im: u6 Tr udSUSOKkAT AK: 48 Someg-

what frequent.

18 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

C. angustata W. Sm. — LaGst. Spitsb. pl. II, 10.

Of this species I have found specimens with distinetly

oblique median line.

Jm. 6 KEL5: — Rare:

. borealis CL. — Finl. pl. II, 19.

Jm aR GLAS: — Rare:

Only found before in Russian Lapland. (Cr. Syn. Nav.

LOL

i delicatula (KUTZ: — Az SS. LX VER NI 6 ORSy

Nav. pp. LOL

Tr. 38. — Rare.

ee FS

(=)

. leptoceras (EHB.?) GRUN. — V. H. Suppl. A, 2, Or. 1. ce. p. 162.

Ke. 49. — Rare.

C. amphicephala NAEG. — V. H. II, 6, Cz. 1. c. p. 164.

Kv. 32, Jm. 6, Ks. 15, S.-K. 7, Gl. 43. — Moderately

frequent.

C. lapponica GRUN. — CL. Syn. Nav. pl. IV, 28.

Nu. 41. — Rare.

C. naviculiformis AUERSW. — V. H. II, 4, 5, C. anglica LAGST.

Spitsbape ers:

Kyv./T, 26,32 34 Km. 10830, IT58, VA H2GTRee

— Somewhat frequent.

Cikeuspidata. KU: == LV USAS

Kv. 1, 26, 32, Jm. 6, 31, Ks. 15, Tr.” 38, GI 43 ken

— Rather frequent.

C. heteropleura EHB. — Å. S. IX, 5, 6.

Kv. 9.528 Nu, 5, 17, 19, 37, 41 Jm. 6,31, Kon löRNabsn

Ks. 20. — Frequent.

Viars minor, CL. — lige: p. log AL So IX orog

Kv. 32, Nu. 5, 18, 19, 41. — Somewhat frequent.

Mar. Tanceolata ÅA. Om 0. Vals tie Sk

Valve almost symmetrical, lanceolate, with scarcely ro-

strate ends, 0,09 to 0,1 mm. in length, 0,018 to 0,025 mm.

in breadth. Axial area distinet, somewhat broader towards

the middle of the valve, where it is dilated, more on the

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. lI1. N:o 2. 19

ventral than on the dorsal side. Striae 10 to 11 in 0,01 mm.,

distinetly punctate, punceta about 20 in 0,01 mm.

RNA 20 Nu. 8 ES Rare:

I think this almost symmetrical and non-rostrate form

must be considered as a variety of OC. heteropleura.

C. (Encyonema) turgida GréG. — V. H. III, 12.

Kv. 26. — Rare.

C. (Eneyonema) ventricosa Körtz. — V. H. III, 15.

Na A0, 32: 34; NU dy LR LS Roe ORO VISST LIN 20

NERE SERS 7 Km. 10, 30; LIS2INNatSo rr oh Ape

Vi. 50. — Very frequent.

Mar. cxespitosa Körz. — V. Homo

KNEP O TT 35, Ke, 49. — Rare:

This variable species in its larger forms much resembles

C. turgida GrÉG. and passes over completely to that species.

Such a transitional form, 0,05 mm. in length, occurs in Ks. 15.

C. (Eneyonema) hebridica GRUN. — CL. Finl. pl. II, 16, 17.

dfn 0 N INENNE

C. (Encyonema) gracilis RABH. — A. S. X, 39, 40, V. H. III, 20, 21.

Jano = RATe.

NG oilunata Wo SM. — VV. EH. IIE 9205

NASA SIS Nu. 5, 145 Ta ROR for JmSEO Dk,

Na. 35, Tj. 42. — Frequent.

C. (Eneyonema) norvegica GRUN. — A. S. X, 38, 41.

Ky. 16. S.-K. 7, Jm. 31, Km. 10, Ke: 4A9I= Somewhat rare.

0. incerta var. naviculacea GRUN. — CL. & Gr. ÅA. D. XVI, 11.

REV IGAL2 6.0 Nutek 0, 195 1257 JIE SIREN LOSE

Gl. 43. — Frequent.

05 equalis W. SM. — A. S. IX, 41

C. subaequalis GRUN.

Kv. 16, Jm. 6, Kk. 48, Ke. 49. — Rather rare.

C. sinuata GrécG. — V. H. III, 8.

Km S0,Kex 49. — Rare.

450 ohtusa GREG.

C. perpusilla A. OL. n. sp. — PI. I, 13.

Valve very small, 0,017 mm. in length, 0,003 mm. in

breadth, slightly cymbiform, lanceolate, with obtuse, slightly

20 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS. |

rostrate ends. Striae parallel, 15 in 0,01 mm. No isolated

puncta.

INGE SN(4 — NES

This little form occurs in moderate abundance in Nu. 37.

— It seems akin to O. parva.

(5 PARA VERS MAL (ÅL NRPNSRL AE OSA felet AR

IKE KRET49 Km. 30:-=Somewihatn fare.

C. eymbiformis EHB. — V. H. II, 11.

KN 20702, Ksld RSA INORILAne:

C. Cistula HemPrR. — V. H. II, 12.

Kyl 32: 34, Nu: 41, Km; 30, Ir: 381 tl 21 SEI

Ke. 49. — Rather frequent.

Var. maculata Kötz. — V. H. II, 16.

IK 202 SOMewiatEane:

f;feuntas! — =O EDO SR

iIKNSIL200-— Rare.

Var. aretiea LaAGsT. — Spitsb. pl. II, 21, 22.

21 KY. 32, Km. 30. = Somewhat rare.

OC helvetiea su KUrZs — Vol, TLS:

Km. 30, Tr. 38, Ke. 49. — Moderately rare.

C. aspera EHB. — V. H. II, 8: OC. gastroides Körz.

Kvu19' 26 32, Km. 10.130, KS 15:20, Nu: LISE

— Rather frequent.

C. lanceolata EHB. — V. H. II, 7.

Ke. 49. — Rare.

I have also observed in Nu. 17, 18, a Cymbella, that must

be either a sporangial form, or a new species. I give figure

of it in pl. I, 12. The end-nodules are at some distance from

the ends; the striae are 12 to 14 in 0,01 mm., the valve is

0,04 mm. in length, 0,08 in breadth.

Gomphonema AG.

G. parvulum Körtz. — V. H. XXV, 9, 10, 11, CL. Syn. Nav. p. 180.

Kv. 909206 34 Nu. 2/18 5Ke 20: SERH 22000 ved

Gl. D. 44. — Frequent.

Var. Lagenula Körtz. — V. H.: XXV, 8.

Jing; 6 RNAre.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 21

Var. exilissima GRUN. — V. H. XXV, 12.

öva 1; Nur 18: =Rare.

Mar: AS Kön Vv. EH SSOKIVERA DN Or

Nu. 25, Km. 30. — Somewhat rare.

ERA AHO: Mar. —=rB RKS:

Valve triundulate, with rostrate ends, 0,v2 mm: in length,

0,004 mm. in breadth. Axial and central areas indistinct.

NStriae 16 in 0,01 mm.

Kv. 1. — Rare.

6. angustatum Körz. — V. H. XXTIV, 49, 50, Cr. 1. ce. p. 181.

Riva 16, JR SER TVP smör Notirare.

Mar. produeta GRUN. — V. HONSUNID2, 33.

INGE ES) Jm. 6, Km. 0, Vv: PNG STRRCtsfRe 490

Somewhat frequent.

Wars tlapponica Av Ch. 0. Vär, este 20-20

Var. linear, almost symmetrical, sometimes slightly cym-

belloid, 0,025 to 0,055 mm. in length, 0,01 mm. in breadth,

occasionally slightly triundulate; with rostrate to capitate

ends. Striae 13 in 0,01 mm. Axial area narrow, distinct,

central area a broad, transverse fascia, with a few irre-

gular striae on one or both sides.

Nu. 14 (abundant), 37. — Somewbhat rare.

&. intrieatom Körz.

Rova 26, SSK 7, Tr. 33, Ks 400EEISomewhat rare.

IGT VIDEO LER SV. EL: OCEVEE9G

IREV! 932 IN LTR 38. — Rather fare

Gö sobtile EHB. — V. H. XXIII, 13, 14, CE 1 ce. p: 182.

Ks. 15. -— Rare.

Mar. Sagitta SCHUM. — V. H. XOGIIEG20

KENT 200= Rare:

Var. rotundata ÅA. OL. n. var.

This variety is distinguished from the var. Sagitta by

the apex being rounded instead of cuneate.

Kva Br INGRAE.

G. gracile EHB. — Ci. 1. ce. p. 182.

Var. naviculacea W. Sm. — V. H. XXIV, 13

IKNANMSE Rare:

Var. diehotomum W. Sm. — V. H. XXIV, 19,

KSSS EREL( TIK. 32, Km S0EESNIL rare.

22 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

Var. cymbelloides GRUN. — Pl. [, 16.

Ks. 20: KyID2 — Rare.

G. subelavatum GrRUN. — V. H. XXIII, 36—43, Ci. I. c. p. 183.

Var. Mustela ErB. — V. H. XXIYV, 4.

KYSK NU. LETS NOT ramen

Var. montana ScHum. — V. H. XXTII, 35, 36.

KY SN NUO6S2, Nu. 17, EVEREST SEKO

Km. 10, 30, L1. 21, Ks. 20, GI. 44. — Frequent.

f. sueciea GRUN. — V. H. XXIII, 32.

KSL Rare.

f. media GruN. — V. H. XXIII, 37.

RIVAS AIN DESS Rare:

G. Lagerheimii ÅA. OL. n. sp. -— Pl. I, 15.

Valve almost symmetrical, linear, biconstricted, with

acute ends, 0,045 mm. in length, 0,005 mm. in breadth. Striae

slightly radiate in the middle, 15 in 0,01 mm., somewhat

more distant in the middle of the valve.

Nu. 18, 41, Jm. 31. — Rare.

This species is probably akin to G. subcelavatum var.

montana ScHUM.

G. acuminatum EHB. — V. H. XXIII, 16, Cr. I. c. p. 184.

Kv. (I, 9, 26, S.K, Tr KSkldkeO my SLET SINE

— Rather frequent.

f. Brébissonii Kötz. — V. H. XXIII, 23, 24.

Ky. 26, 32, Jm.:6, KSl5, 201 Km 10:18 =KOT RENA

— Somewhat frequent.

f. coronata EHB. — V. H. XXIII, 15.

Kv. 32, Jm. 6, S.-K: 7, Ks:15, Km. 30. — Not rare:

förhastata AL OL oo. PS:

Valve with cuneate apex (like that of G. acuminatum f.

trigonocephala EHB.) abruptly constricted below, not gibbous

in the middle, 0,037 mm. in length. Striae 13 in 0,01 mm.

Tr. 38. — Rare.

Var. elongata W. Sm. — V. H. XXIII, 22.

Kv. 1, 26, 34, Ks. 15, 20. — Somewhat rare.

G. constrietum EHB. — V. H. XXIII, 6, Cr. 1. ce. p. 186.

Kv. 26,32, Jm 6) Vi FJ20 SEK7 av KstlbNESmathen

frequent.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 23

In Kv. 26, Ks. 15 the typical form occurs, together with

Tföcktrsubeapitata Gr: in Vv. HH. SOCIESt

f. elongata A. CL.

Valve elongated, 0,06 to 0,07 mm. in length.

Kv. 26. — Rare.

Mar capitata DAB. — Vol SC

Kv. 1. — Rare.

G. geminatum LYNGB. — CL. 1. c. p. 186.

ISSvAr 98326, 32, 4, Kam ONS OVER Napier, LIST

Tr. 38, Ke. 49. — Frequent.

G. ventricosum GrRÉG. — V. H. XXV, 13.

RER YT 260, 32, 34, Km. SÖ Iso NU 4LE Rather

frequent.

G. olivaceum EHB. — V. H. XXV, 22—25.

Kvar 4eRe.: 490= Rare.

INarmpusila ACC. n. var. — BESS

Valve 0,017 mm. in length, 0,004 mm. in breadth; striae

Örn 00 mm.

KM INALe.

Cocconeis (EHB.) GRUN.

C. Placentula EHB. — V. H. XXX, 26, 27.

KY LoIKeN 49 Rare.

Achnanthes BoRrrz.

A. borealis ÅA. CL. n. sp. — Pl. I, 24, 25.

Valve elliptical, with subacute ends, 0,02 mm. in length,

0,01 mm. in breadth, the upper one with almost parallel

striae, 15 in 0,01 mm., leaving a blank semicircular space

near one of the margins. Lower (?) valve with a small

rounded central area, and delicate, strongly radiate striae,

Allan 0,01 mm.

Ke. 49. — Rare.

Both valves have not been seen together, but are found

in the same sample.

24 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

A. linearis GRUN. — ÅA. D. p. 93, V. H. XX VII, 31, 32. Striae

35 in 0,01 mm.

Kv. 9. SEKO t.oJm. 6, KerM9rG6l43. FA Nofimaner

A. mierocephala (Körtz.) GRUN. — V. H. XX VII, 20—23.

Km. 30. — Rare.

A. marginulata GrRUuN. — V. H. XNXVII, 45, 46.

Kero Rare.

Achnanthidium (Körz.) GRUN.

ÅA. flexellum BrRÉB. — VM. EH. XOOVE 29, 30,

Ky: I, 16, Jm 07 Km. LOT Pr. 38, KR AST O

Somewbhat frequent.

f. minuta A. CL.

Valve 0,015 mm. in length, 0,007 mm. in breadth. Striae

fine, about 26 in 0,01 mm.

Kv. 34. — Rare.

Var. alpestris BR. — Diatomiste, II, 5, f. 15.

IKST 15 — Rare.

A. maximum ÅA. CL. n. sp. — Pl. I, 22, 23.

Valves large, the lower one 0,075 mm. in length, 0,02

mm. in breadth, with 23 striae in 0,01 mm. The upper valve

0,065 mm. in length, with 26 striae in 0,01 mm. and a large,

rectangular central area 0,015 mm. in length, 0,008 mm. in

breadth; axial area narrow.

Jm. 6. — Rare.

Though not seen together, the two valves deseribed above,

found in the same sample, certainly belong to the same spe-

cies. They have the same outline and about the same size

and number of striae. The pseudoraphe of the upper valve:

seems to be slightly sigmoid.

Amphora EuB.

A. ovalis Körz. var. affinis Körtz. — V. H. I, 2.

Kv. 32, Jm. 6, Ke. 49. — Rare.

f. minor. — V. H. I, 45.

Bri 8-4 Hane:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. II. N:02. 25

II. Pseudoraphidee.

Surirella TURPIN.

S. robusta ExB. — V. H. LXXTI, 1, 2.

Jm. 6. — Rare.

S. splendida EHB. — V. H. LXXII, 4.

Kv: 260, Jm. 6, Km. 10 Ke7490t- matcher rare.

S. linearis W. SM. — A. S. XXIII, 33.

INSER ENU: Lt, — Rare:

S. lapponica A. CL. n. sp. — PI. I, 26.

Valve linear with cuneate ends, 0,06 to 0,07 mm. in

length, 0,01 mm. in breadth. Costae 6 to 7 in 0,01 mm., not

reaching to the middle of the valve; striae 27 to 28 in 0,01

mm., pervious, delicate.

Kv. 26, Tr. 38. — Rare.

This species may possibly be identical with S. delicatissima

Lewis, fig. 4, which is of about the same size, but has 7 to

9 costae in 0,01 mm., according to the figure. No number of

striae is given by LEWIS.

S. Lagerheimii A. OL. n. sp. — PIL. I, 27.

Valve linear, tapering towards the narrower, but still

obtuse, ends, 0,05 mm. in length, 0,005 mm. in breadth. Costae

6 in 0,01 mm., marginal; striae pervious, delicate, 21 in 0,01 mm.

Nu. 25. — Rare.

Stenopterobia BRÉB.

S. anceps BRÉB. — Nurirella anceps LEWIs, fig. 3.

Kan Rare.

Nitzschia (HASSALL) GRUN.

Sectio: Tryblionella.

N. angustata var. acuta GRUN. — ÅA. D. p. 70.

öv: LL N20,Jm.6; Ks. 15720, S-KITNIn Sa 42 Ke 49.

— Frequent.

26 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

Sectio: Grunowia.

N. dentieula GRUN. — V. H. LX, 10.

Jm. 6, 31. — Rare,

Sectio: Lanceolatee.

N. subtilis var. paleacea GRUN. — V. H. LXVIII, 10.

Kv. 34. — Rare.

. communis RABH. — V. H. LXIX, 32, Gr. A. D. p. 97.

Kv. 26, Nu. 25, Km. 30. — Somewhat rare.

PÅ

N. amphibia var. fossilis GRUN. — ÅA. D. p. 98.

Kv. 26. — Rare.

. frustulum var. perminuta GRUN.—A. D. p. 97, V.H. LX VIII, 31.

Kv. 34. — Rare.

N. Hantzschiana RABE. — Gr. A. D. p. 99, V. H. LXIX, 1.

Tr. 38. — Rare.

Hantzschia GRUN.

H. amphioxys GRUN. — V. H. LVI, 1.

Specimens from Lule Lappmark often have closer striae

than is stated in V. H. p. 168, 20 to 21 instead of 16.

KV. 1, s34,! Jm 6, Nu: Oka SK, DL F20 GR

Gl. D. 44, Km. 10, Tr. 38. — Somewhat frequent.

Var. elongata GruN. — V. H. LVI, 7, 8.

Kv. 32. — Rare.

Denticula Körz.

D. tenuis GRUN. — V. H. XLIX, 22—38.

KEANE Rare.

Epithemia BRrRÉB.

E. Zebra (EHB.) Körtz. — V. H. XXXI, 9.

KV: LI 20 020 AhRather. naner

Var. longicornis PEraAG. & Här. — Auv. III, 14.

IKYS 20: = ERATE.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 27

Var. proboscidea GRUN. — V. H. XXXI, 10.

KN: 327 4 VE 2 NTE Dr RIItieT nare.

Var. longissima (EHB.) PErRaAG. & HÉrR. — Auv. III, 13.

iIv.260. — Rare.

Ivar: bidens A. Ch DD. var.

Valve impressed in the middle of the dorsal side, with

rostrate ends.

RYA0 rr Rare:

Här sus Kur. VV. EL NXKIS

Mim OrEKIR 48, Ke: 400 RAS

ide

Hats ba Ku — VV, HH: XXKIL IS

Jims omINv 200 Rare.

Var. ventricosa GrUuN. — V. H. XXXITI, 4, 5.

VAS Nu 200: =— Rare.

KaNorex) ICUTZ. — V. H. XXXL, 6=8

INer491 = Rare.

Eunotia EHB.

E. gracilis (EHB.) RaAB. — V. H. XXXIII, 1, 2.

Valve arcuate, narrow, linear with rounded-capitate ends,

0,08 to 0,11 mm. in length, 0,004 to 0,007 mm. in breadth.

Striae 12 in 0,01 mm., equidistant.

RvR SIS T20, Km. 10, :S-KEEENOD SLRIST25, Re l4AD:

— Rather frequent.

E. major (W. SM.) RaBH. — V. H. XXXTIV, 14.

Valve slightly arcuate, linear, constrieted under the slightly

capitate, rounded ends; 0,09 to 0,12 mm. in length, 0,01 mm.

in breadth, Striae not equidistant, 12 in 0,01 mm.

Kv. 1, 16, Jm. 6, Ks. 20, Km. 10, Tj. 42, Gl. 47. — Mode-

rately frequent.

Marventricosa ÅA. OL. D..Värd-—-bERST

Valve 0,09 mm. in length, in the middle gibbous on the

ventral side. The projecting part of the valve separated from

the rest by a distinct pseudo-raphe. Striae not equidistant,

about 11 in 0,01 mm.

Kval Km: 103== Rare.

28 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

E. monodon EmHB. — V. H. XXXITII, 3.

Valve tapering from the middle to the slightly protracted,

rounded ends, 0,08 to 0,09 mm. in length, 0,016 mm. in breadth.

Striae equidistant, 12 in 0,01 mm.

Kv. 17 52, Nu: 17, 18, Jm: 6, GL AT. = Somewhamnpmaunel

This species 1s sometimes difficult to distinguish from

E. major RABH.

E. diodon EHB. var. minor (SRUN. — V. H. XXXIII, 5.

Length of the valve 0,05 to 0,06 mm. WStriae 12 to 14 in

0,01 mm., equidistant.

KENO OR LON257 Jan 67 SNS 2 0 INA GR

Rather frequent. ;

Var. diminuta GRUN. — V. H. XXXTII, 7.

Length of the valve 0,02 to 0,035 mm. HStriae 14 in

0,01 mm.

Kv. 28, 34, Nu. 14, 18,57, Ks: 20, SEK. 33. —Somewhan

frequent.

I think this species may include E. bidentula W. SM. as

a variety. The latter graduates to E. diodon var. mimor

GRUN., from which it is distinguished only by the narrower

shape and somewhat closer striae, 17 to 18 in 0,01 mm.

E. robusta EHB.

Valve arcuate, with rostrate ends. WNStriae partly not

reaching the ventral margin, 10 to 11 in 0,01 mm.

Var. tetraodon RALFS: — MÖCEESSENOCEET CT:

its 0 IKY 2 Jm ONE SOomewhat rare:

Var. diadema RaALFs. — V. H. XXXTIII, 12.

Kv. I, Jm. 6, Ks 15y 20: SEK: 22,.1Tr. SSL INEEECEN

Ke. 49. -— Somewhat frequent.

Var. hendecaodon RaALFs. — V. H. XXXIII, 13.

Jm vöNRSL LI = Rare

E. tridentula EHB. var. perminuta GRUN. -— V. H. XXXIV, 30.

f. 3- to 4-dentate. Striae 17 in 0,01 mm.

Nu. 21StNar mv, GODE Rare:

E. parallela EnB. — V. H. XXXTIV. 16.

Valve arcuate, linear, with non-protracted, rounded obtuse

ends. WStriae 11 to 12 in 0,01 mm. End-nodules at the ends

of the valve.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 2. 29

Kv. V z 32 INU: ro, 5,5 KILT, 879 ramo NA4

S.-K. 7, 22, 33, Jm. 31, Na. 35, Tj. 42, Gl. 47, GOD. 45.

— Frequent.

In Nu. 14 forms occur, that make a transition to E.in-

cisa var. obtusa GRUN.

E. lapponica GRUN. in CLEVES Ms. n. sp. — PI. I, 29, 30.

Valve almost straight, linear, slightly contracted at the

broad, obtuse ends, 0,07 to 0,08 mm. in length, 0,008 mm. in

breadth. Striae equidistant, 18—19 in 0,01 mm. ' End-nodules

at some distance from the margin.

REV 0.02, NU 5,18, 9 TEEN sa. ms HON 30,

Na. 35, Tj. 42, Gl. 43, 47. — Frojacnt

This species, common in Lule Lappmark, has some re-

semblance with E. denticula RaBH. in V. H. XXXIII, 14,

but never has the dorsal margin denticulated. It occurs in

CLEVE & MÖLLER, Diatoms I, 28, 37 under the name of E.

(denticulata BrEB.) var. glabrata GRUN. Ås it is a smooth,

constant form with the ends otherwise shaped than those of

all the true E. denticulae I have seen from Lule Lappmark,

and is besides of a much larger size than these, I think it

preferable to make it a new, distinct species.

E. denticula (BRÉB.) RABH., var. borealis A.CL.n. var. — Pl. 1,33, 34.

Valve 0,025 to 0,04 mm. in length, with the ends almost

acutely protracted towards the dorsal side. The dorsal margin

with small teeth, 9 to 11 in 0,01 mm. WStriae 20 in 0,01 mm.

INU S, 18, 27. Kv: 28. Na. 30. — Hather rare.

This little denticulate form has almost the same outline

as E. Nymanniana GERUN. and is perhaps a transitional form

to this species. I have not seen any specimens from Lule

Lappmark like the figure of E. denticula in V. H. XXKXIII, 14.

E. suecica A. Ci. n. sp: — P1. I, 31, 32.

Valve somewhat arcuate, 0,025 to 0,03 mm. in length,

0,01 mm. in breadth with broad, truncate ends and two rather

acute dorsal ridges of a more or less slight elevation. Striae

14 in 0,01 mm., equidistant and of equal length.

Ky 28 Nu. 2, 18, Tr. 38 ESRavher tare:

This species sometimes resembles in outline E. robusta

var. Papilio Grun. in V. H. XXXIII, 8, but the striation is

quite different. It seems to be more akin to E. triodon EHB.,

which has the same kind of striation.

30 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

E. triodon EHB. — V. H. XXXIITI, 9.

Striae 17 in 0,01 mm., equidistant, and reaching both

margins.

Kv: 28, Nurse, ro, 11,17: 18 107 37, 39541 KsH20 me

31, S.-K. 7, 33, Na. 35, Tj. 42, Gl. 43, G1. D. 44, — Frequent:

E. polyglyphis GRUN. — V. H. XXXIV, 33. f. ä-, 6- and 7-gly-

phis EHB.

Striae 14 to 15 in 0,01 mm: End-nodules near the ventral

margin at some distance from the ends of the valve.

Kv. 28, Nu. 5, 18, 19, 37, 41; Jm. 6,81, Ke: 15, 20, Vil

S.-K. 22, 33, Na. 35, Tj. 42, Gl. D. 47. — Frequent.

Is perhaps but a variety of the following species, from

which it differs only by the elevations on the dorsal side.

EE. incisa GREG. — Vv. HH. XXNIV, 30 a.

Striae and end-nodules as in E. polyglyphis. Ends acute.

Kv: 1,79, 16; -26, 32, Jm. 65 KS: 15,20, Kaj 0

Na. 35, Tr. 38, Tj. 42. — Frequent.

Var. obtusiusenla GrRuUN. — V. H. XXXIV, 35 b.

Valve tapering towards the obtuse ends.

Jm. 6. — Rare.

Var. obtusa GRUN. — V. H. XXXIV, List of contents.

Ends rounded-obtuse, as broad as the middle of the valve

Or almost so- Striae ÖL tor LAVA OT TEIm.

Nu 03 bt ög LINS ISKU20N Jin OSS SS

Tr. 38, Tj. 42, Gl. 43. — Frequent.

E. faba GrRUN. in V. H. XXXTIV, 34 has the same outline

as this variety, but has more distant striae.

The size of E. incisa var. obtusa is very variable, from

0,017 to 0,065 mm. in length. The larger forms sometimes

graduate to E. parallela EEB.

E. lIunaris (EHB.) GRUS. — V. H. XXXKXV, 3, 4, 6.

Valve arcuate, narrow linear, with obtuse to subacute

ends, 0,05 to 0,09 mm. in length, 0,005 mm. in breadth. Striae

equidistant, 14 to 16 in 0,01 mm.

Kv: 26, KN. v0 I SK SGI 45, GD AANNKSE NN

Not rare.

Var. subarcuata GRUN. -—— V. H. XXXV, 2.

Smaller, with closer striae. Valve 0,016 to 0,04 mm. in

length, 0,002 to 0,004 mm. in breadth. Striae 19 to 20 in 0,01 mm.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 31

IK. 32, 34. INULS OD, Hl4 219, TERES 0 IN 6 Rom.

HIN: T2; SK:s t:b22r88; Nas. 35, Gear 47, Gl D:045 —

Frequent.

f. exceisa (GRUN.) — V. H. XXNXV, 6 c.

Ventral margin indented in the middle of the valve.

Striae 20 in 0,01 mm.

S.-K. 33. — Rare.

E. impressa EHB. var. angusta GRUN. — V. H. XXNXV, 1.

Valve slightly arcuate, narrower towards the rounded,

scarcely capitate ends; with slightly concave dorsal margin;

0,03 to 0,035 mm. in length, 0,0v4 to 0,005 mm. in breadth.

Striae 17 to 19 in 0,01 mm.

Ikev. slö KS 15; SEKT mRNA 0, obj LE

Somewhat frequent.

Though nearly connected with E. pectinalis RABH., espe-

cially the var. minor, this form must, I think, constitute a dif-

erent species, the striae being much closer than in E. pectinalis.

E. pecetinalis RABE.

Valve slightly arcuate with rostrate, protracted ends.

Striae 10 to 13 in 0,01 mm., inequidistant.

iMarstelongata.. — Vv. EH. XXNXNITESNG:

Valve 0,02 to 0,15 mm. in length, 0,008 mm. in breadth.

Striae 13 in 0,01 mm.

IKT LO 28 NH 0, 18, 91, KmplOFImIt6, Nao d2.

FESRNOL rare.

Net FSstricta, NAR —: Vi. EL. NN TETSPIG:

Valve 0,01 to 0,055 mm. in length, 0,006 mm. in breadth.

Ntriae 2 to. 3 m 0,01 mm.

Njusso ss Rare.

Var. compaecta A. CE: n. var.

Valve 0,045 mm. in length, 0,016 mm. in breadth. Striae

Tin 0.01 Mmm.

Kv. 1. — Rare.

Var. minor (Kötz.) RaABH. — V. H. XXXTIII, 20.

Valve 0,025 to 0,03 mm. in length, 0,005 mm. in breadth,

sometimes slightly concave on the dorsal side. Striae 11 to

13 in 0,01 mm.

Kva 932,4 IRK 10 NT ee SGD AAKel 49:

— Somewhat frequent.

32 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

Var. biconstrieta GrRUuN. — V. H. X XXIII, 19.

The specimens from Lule Lappmark measure 0,05 mm.

in length and thus are only half the length of that figured

by GzRrun. in V. H. 1. c. The valve sometimes has 2 slight

constrictions on the dorsal margin also. MStriae 9 to 11 in

0,01 mm.

KvirS2 KS: 15, 20, SKI Sar NSOmewhat are:

As seen above, the average number of striae in E. pec-

tinalis and its varieties is in Lule Lappmark higher than

that of 8 in 0,01 mm., stated by VAN HEURCK in the Synopsis

p. 142. 10 to 12 striae in 0,01 mm. is the number usually

occuring.

E. media A. CL. n. sp. — PI. I, 38.

Valve gently arcuate with rounded subeapitate ends,

0,045 to 0.065 mm. in length, 090,009 mm. in breadth. Dorsal

margin slightly impressed in the middle. Striae 15 to 16 in

0,01 mm., equidistant and of equal length.

INT Je IköS = INEkde

The outline of this species is about the same as that of

E. major var. bidens in V. H. XXXTV, 15; but the sizerand

striation of these two forms being quite different, I think they

must be specifically distinguished.

ES fORMmiea FEB: — ÖV EL ES ENENSIVE RE TIE

IN (OAS SE tet

E. arcus EHB. — V. H. XXXIV, 2, 3.

As typical I consider forms with broad, obtuse ends, and

10 to 13 almost equidistant striae in 0,01 mm. Valve 0,04

to 0,06 mm. in length, 0,007 to 0,009 mm. in breadth.

KV: 16, 28, 32, 34, Nu: Ib TS Km. 107505 1555 Mölrpseau

HL 21 Jm. 37 Tj. 42 Gl AVEReNA9N EN regent:

Var. uncinata GRUS. — V. H. XXKXTITV, 13.

Valve more slender. The lines limiting the ends con-

verge towards the dorsal side of the valve.

Kv. 9, Ks, 20--Jm. 6; LET; Tr: 38 Noret

Km. 30. — Moderately frequent.

Of this variable species, a great number of different

forms occur in Lule Lappmark, passing into another; thus

no limit can be fixed between the typical form and the var.

minor GRrRUN. in V. H. XXXIYV, 3, for which reason I have

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 2. 33

united them. On the other hand this species frequently

approaches E. praerupta EuHB., from which it is distinguished

chiefly by its much closer striae.

Höttenellas GRUN: — -V. H. XXXIV, 5, 6, 95

Valve more or less arcuate, 0,012 to 0,025 mm. in length,

0,003 to 0,008 mm. in breadth, with truncate ends. BStriae

18 in 0,01 mm.

Nja, 18; 19. VITTNE AS GD AN

Somewhat frequent.

This small species is very like E. exigua BréB. in V. H.

XXXIV, 11, but the latter has much closer striae: 27 in 0,01

mm. according to the figure. It is nearly akin to E. arcus

EHB. but is much smaller and has closer striae, for which

reason it has been made a different species.

E. Nymanniana GRUN. — V. H. XXXIV, 8. — Pl. I, 36.

Valve arcuate to almost straight, linear, 0,025 to 0,035

mm. in length, 0,003 mm. in breadth. Ends of the valve

characteristic, acutely protracted towards the dorsal side.

Striae 21 im 0,01 mm.

INT Sonen 18; 195 39, Kvi 258 SERo 2233, Jm Sk,

Na. 35, Gl. 43, 47. — Frequent.

ES fallax) A. Cr. n. sp. — Pl TI, 35.

The valve has the same outline and size (0,02 mm. in

length) as E. Nymanniana GRUN., but the striae are only 14

to 15 in 0,01 mm.

INTER SN Bo JR NANNEr rare!

E. praerupta EHB.

Ends of the valve abruptly truncate. Striae coarse, at

unequal distances, 7 to 12 in 0,01 mm.

The typical form has 7 to 8 striae in 0,01 mm. The

valve is 0,04. to 0,07 mm. in, length, 0,012 to 0,015 mm. in

breadth. — V. H. XXXTIV, 18, 19.

Ry. 126,28, 32, Nu. 2.5, IK HLMSVIO, 25,87 ..30) Al

SESKEA Ek Jmn6r Bly KN 0 NANSEN 43: OL. ID:

44. 45, Ke. 49. — Frequent.

f. curta, GRUN. — V. H. XXNXIV, 28804.

Length of the valve 0,,.3 mm.

IKE 260, INU. 8) dt. — Rather rare.

34 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

f. elongata.

Valve elongated, slightly rostrate, 0,08 to 0,1 mm. in

length.

KY JTSAENU 2, S-KO220-Somewhat £are:

Var. bidens GRrRUN. — V. H. XXXIV, 20—22.

Striae 12 in 0,01 mm. Elevations low.

Kv. 9, 28, 32, 34, Nu. 3, 5, 11, 14, 17, 18, 25, 34030

LI. 21, Km. 30, Gl. 43. — Frequent.

Var. bigibba Körtz. — V. H. XXXIV, 26.

Striae 10 to 12 in 0,01 mm. Elevations high, protracted.

Nu. 14, 17, 18, 25, 41, LJ. 21, S.-K. 22, 33, Kv. 32..—H

Rather frequent.

Var. laticeps GRUS. — V. H. XXXIV, 25.

Striae 12 in 0,01 mm.

Kv. 1, 28, 32, Nu:s; 47 018037, 41, KELASKESINOmeNo rat

frequent.

E. gibbosa GRUN. — VO HH. XNXNVI 13:

INTA Kilo = JNA

Pseudo-Eunotia GErun.

P. hemicyclus (EHB.) GRUN. — V. H. XXNV, 23.

Jm. 6. — Rare.

Ceratoneis EHB.

C. arcus (EHB.) Körtz. — V. H. XXXVII, 7.

Kv. 9, 32, Nu. 17,.18, Km, 30, Tr. 38, Ke. AG Rather

trequent.

Synedra EEB.

SÅ Ulna, uGHBS — I V.5 ELI XONCKSVEEEE oe

Km. 30, Nu. 41. — Somewhat rare.

Var. amphirhynchus EHB. — V. H. XXXVIII, 5.

Kv. 9. — Rare.

Var. danicea Kötz. — V. H. XXNX VIII, 14.

Jm. 6. — Rare.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD: III. N:0 2. 35

S. minuscula Gr. — V. H. XXXIX, 13.

: Striae 16 to 18 in 0,01 mm., delicate.

Kv. 9, 32; Nu, 187 Km; 30; MöGBStL— Not, rare:

S. amphicephala Körtz. — V. H. XXXIX, 14.

Bilriae 1OFto f2an Ö:0T mn

INT JG DN INShsE

Var. pusilla A. CL. S. amphicephala var.? striis teniori-

DuSÄVE FECXXN EX, 15: Strisenlakton im 0,01 mm:

Km. 10, S.-K. 7, Ke. 49. — Somewhat rare.

Fragilaria LYNGB.

F. virescens RALFs. — V. H. XLIV, 1.

INT? Jm sö. — Rare.

Var. produeta GrRUN. — V. H. XLIV, 8.

Nu. 2, 17, 25, Kv. 32, Gl. D. 44. — Somewhat frequent.

F. undata W. SM. — V. H. XLIV, 9.

INTROT Kv: 28, S-KOÖRAENA sor GINDTAg

Rather frequent.

f. strieta.

Valve shorter than the typical form, not constrieted in

the middle.

Nu. 19, Na. 35. — Somewhat rare.

f. tetranodis.

Valve elongated, triconstricted, 0,06 mm. in length.

INTER Örat ormen Rare:

Prcapucina DESM..— V. H; XLV, 4.

Striae 20 in 0,01 mm.

SGD EAAE Rare.

F. construens EHB. var. bigibba A. CL. n. var. — Pl. I, 28.

Striae 17 in 0,01 mm. Valve strongly bigibbous, 0,011

mm. in length.

Ke. 49. — Rare.

F. lancettula ScHum. — V. H. XLV, 20.

Valve 0,015 mm. in length, 0,006 mm. in breadth. Striae

9 in 0,01 mm. Area narrow, distinct.

IRNSSkE Rare.

36 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

F. minutissima GRUN. — V. H. XLYV, 14.

ING ol ITA

F. intermedia GRUN. — V. H. XLV, 10.

The specimens from Lule Lappmark have 16 striae in

0,01 mm. GrRUNOW's figure in V. H. 1. ce. has 13 in 0,01 mm.

Km. 30. — Rare.

F. lapponica GRUN. — V. H. XLV, 35.

Valve 0,035 mm. in length, 0,007 mm. in breadth. BStriae

6 in 0,01 mm.

Il, AI INNER

Mars minuta AJ OR: nn: var. —— Pl. I -40:

Valve smaller, 0,01 mm. in length, 0,004 mm. in breadtkh.

Striae closer, 10 in 0,01 mm.

Ke. 49. — Rare.

Diatoma DE CAND.

D. hiemale (LYNGB.) HEIBERG. — V. H. LI. 1, 2.

Tr. 38. — Rare.

Var. mesodon Körtz. — V. H. LI. 3, 4.

Nu: 2, 18,25; Km? 10Kv 6 Er 2387 GL DNA ANNE

Frequent.

Meridion AG.

M. circulare: C.. AG. — V. H. LI, 10—12.

KV. 16, 32, Nu. 17, 18, Kan 10 Tri28,- GL -DS AA

Frequent.

Var. econstrieta RALFs. — V. H. LI, 14, 15.

NG. 2518, V. 12, GLID: AE "somewhat rare:

LÅ

Tetracyelus (RALFs.) GRUN.

T. lacustris RALFS. — W. SM. B. D. XXNIN, 308.

Kv. I, 3234 Jm, 6, Ks. 15, 20, DEV2TCKmSORIe

Nu. 41. — Frequent.

Var. emarginata RALFSs.

Kv. 1, 32, 34, Nu. 9, 41, L1l. 21, Km. 30, Tr. 38. — Some-

what frequent.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 37

Var: maxima AL Ob. on. yar SS BIE 09.

Valve 0,08 mm. in length, 0,024 mm. in breadth, bicon-

stricted, broadest in the middle.

Stilo Rare

This variety comes near to T. tripartita Br. & PER. in

Her. Auv. VI, 5, but the middle of the valve is relatively

broader and the ends are more rounded.

Diatomella GREV.

D. Balfouriana GRrREV. — W. Sm. B. D. IT, LXI, 303.

Kk. 48. — Rare.

Tabellaria EHB.

T. flocculosa KötTz. — V. H. VII, 10.

INSVA KOR 28502, oc NU SRJ ST LÖR ÖRON

SERERE 22 RS KSL, 20, KIRENONES0, IMO, SI SS,

Na. 35, Tj. 42, Gl. 43, 47, G1. D. 44, Ke. 49. — Very frequent.

T. fenestrata GRUN. — V. H. LIT, 6.

IKVLIGT 27 34, Jan. 6, BL, KSRIA0NSESKAN KSK 0

Tr. 38, Tj). 42, Gl. 43, 47, Ke. 49. — Frequent.

III. Cryptoraphidege&e.

Stephanodiscus (EHB.) GRUN.

S. astraea var. minutula GRUN. — V. H. XCV, 7.

Ke. 49. — One specimen only found.

Cyclotella Körz.

C. Kitzingiana CHAUV. var. Schumanni GRUN. — V. H. XCIV, 2, 3.

Jm. 6, Km. 30, L1l. 21, Ke. 49. — Somewhat rare.

C. comta EHB. var. radiosa Körtz. — V. H. XCIII, 1.

Um. 6, Kv. 92, Kers 49, — Rather rare.

38 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

Melosira AG.

MM; Roeseanaä NABEH, — VV: Ha OCANIT, 1—9.

Kv. 26,92, Nu. 14, 17, 25; Km. 50.0— Somewhat måne.

M. distans Körz. — V. H: EXXXNVI, 21—27.

Kv. 1, 26, 28, 34, Nu 18) 30; Jm. 6, Nar adl GlLEDEAe

— Rather frequent.

M. crenulata Körtz. var. ambigua GRUN. — V. H. LXXXVIII,

12=—15, A.S. OLXXXT, 12,13.

KY: 9) 32, Nu. 2,5; Hö Jmer6, KsJiTT2 SER NOS

Km. 10, 30, G1. D. 44. — Frequent.

If we consider the distribution of genera and species in

the above list, we find that the following genera are espe-

cially richly represented in Lule Lappmark, both as regards

the number of species and the frequency of occurence:

Pinnularia EEB.

Frustulia (AG.) RABH.

Cymbella AG.

Gomphonema AG.

FEunotia EB.

Tabellaria EHB.

On the other hand the following genera, of frequent oc-

curence in the freshwater flora of southern parts of Sweden,

and of other countries with a similar climate, are not (0),

or only sparingly, represented in Lule Lappmark.

Amphora EHB.

o. Pleurosigma W. SM.

Cocconeis (EHB.) GRUN.

o. Fhoicosphenia GRUN.

Surirella TURPIN.

Cymatopleura W. SM.

Campylodiscus EHB.

Epithemia BrRÉB.

Stephanodiscus (EHB.) GRUN.

Several of the 270 forms I have hitherto found in Lule

Lappmark are thoroughly boreal or arctic. P. T. CLEVE gives

a list of such arctic forms in The diatoms of Finland p. 9,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 39

and all the forms he there enumerates, together with some

few other arctic species, also occur in Lule Lappmark:

Caloneis obtusa W. Sm. (Navicula Hebes RALFS.)

Semen EHB.

Cymbella heteropleura EHB.

borealis CL.

incerta var. naviculacea GRUN.

lapponica GRUN.

norvegica GRUN.

cistula var. arctica TLAGST.

Achnanthes marginulata GRUN.

Eunotia lapponica GRUN.

triodon EHB.

Diatomella Balfouriana GREV.

and of a less decided arctic character:

Pinnularia mesogongyla (EHB.) CL.

divergentissima GRUN.

lata BrRÉB.

Neidium bisulcatum LAGST.

Anomoeoneis serians BRÉB.

exilis GRUN.

Cymbella hybridica GRÉG.

Denticula tenuwis Körz.

Melosira distans Körtz.

There is also a great number of forms which, though

now frequent in temperate regions, such as the southern part

of Sweden, Belgium etc., are not yet found in Lule Lappmark.

They are:

Navicula gracilis (Körtz.) GRUN.

oblonga Körz.

viridula Körtz.

cryptocephala Körtz.

gastrum (EHB.) DONKIN.

cuspidata Körtz.

v. ambigua EuHB.

Stauroneis acuta W. SM.

Caloneis amplisbaena Borr.

Anomoeoneis spaerophora Kurtz.

40 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

Pleuwrosigma attenuatum W. SM.

acuminatum (Körz.) GRUN.

Cymbella Ehrenbergii Körz.

affinis Kör.

prostrata RALFS.

Roicosphenia curvata GRUN.

Cocconeis Pediculus EB.

Achnanthes exilis Körtz.

lanceolata (BRÉB.) GRUN.

Amphora ovalis Körz.

Surirella elegans EuB.

ovalis BrRÉB.

spiralis Körz.

biseriata BRÉB.,

Cymatopleura elliptica W. Sw.

Solea W. Sm.

Campylodiscus hibernicus EHB.

Niteschia Tryblionella HANTZSCH.

dubia W. SM.

dissipata (Körz.) GRUN.

sigmoidea (EHB.) W. SM.

linearis (AG.) W. SmM.

Epithemia turgida Körz.

var. gramnulata GRUN.

Hyndmani W. SM.

Synedrau Vaucheriae GRUN.

radians GRUN.

capitata EHB.

Fragilaria construens v. venter GRUN.

mutabilis GRUN.

Diatoma elongatum LYNGB.

vulgare Bory.

tenue Körz.

Cyclotella Meneghiniana Körz.

Melosira varians AG.

arenaria Moore.

granulata (EHB.) RALFsS.

It is of special interest to compare the recent flora of

Lule Lappmark, so far as known at present, with that of the

Ancylus-sea, which, during a certain postglacial period filled

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 2. 41

with fresh water the basin of the Baltic sea and covered parts

of Sweden. The lists of diatoms found in Ancylus-deposits

and published in the works mentioned below! by MUNTHE,

NaATHORST and Horst amount altogether to 75 species and

varieties, gathered in Lärbro (Gotland) Heby, Skattmansö

(Upland) Ryssby (Småland) and Viborg (Finland). In this

number are not included the forms found in Ancylus-deposits

from Norrland and published in G. ANDERSSON: »Om senglaciala

och postglaciala aflagringar i mellersta Norrland» (Geol. Fören.

i Stockholm förhandl. n:r 161, Bd. 16, h. 7), because a great

number of them have certainly been carried by streams, coming

from high parts of the country, and thus do not properly

belong to the flora of the Ancylus-sea.

Of those 75 forms, the following are frequent in and

characteristic of the Ancylus-sea. Those which are rare in

Lule Lappmark are marked r and those entirely absent o.

Navicula tuscula EEB.

Caloneis latiuscula Körz.

Pleurosigma attenuatum W. SM.

Diploneis domblittensis GRUN.

elliptica Körz.

Cocconers Pediculus EHB.

Cymbella aspera EuHB. (gastroides Körz.)

Ehrenbergii Körz.

lanceolata EEB.

Cymbella prostrata (RALES).

Gomphonema geminatum AG.

Amphora ovalis Körz.

Surirella spiralis Körz.

Cymatopleura elliptica W. Sm.

Campylodiscus hibermicus EHB.

noricus EHB.

Epithemia turgida Körz.

Hyndmanir W. SM.

SIRTRTSeA

SRS

FrSNEReTerSns

! MusStEE: Uber die sogenannte »>Undre grålera> und einige darin ge-

fundene fossilien. Bull. of the geolog. Instit. of Upsala 1894.

NATHORST: Om en fossilförande leraflagring vid Skattmansö i Upland.

Geol. Fören. i Stockholm förhandl. N:r 154, Bd 15, H. 7.

NATHORST: En växtförande lera från Viborg i Finland. Geol. Fören. i

Stockholm förbandl. N:r 158, Bd 16, H. 4.

Horst: Om ett fynd af uroxe i Råkneby, Ryssby socken, Kalmar län.

Geol Fören. i Stockholm förhandl. Bd 10, H. 7.

42 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

Epithemia Zebra Körz.

Eunotia Clever GRUS.

Stephanodiscus astraea GRUN.

Melosira arenaria MooRrE.

eo HS

Thus only 8 of these 22 forms occur at all in Lule Lapp-

mark, and only 2 in any abundance.

If now the flora of the Ancylus-sea be compared with

that of a country enjoying a temperate climate, as for in-

stance southern Sweden, and Belgium, of which the diatoma-

ceous flora is comparatively well known, the result obtained

is as follows: (f = frequent, r = rare, o = absent in Belgium).

Nawvicula tuscula EnB.

Caloneis latiuscula Kötz.

Pleurosigma attenuatum W. SM.

Diploneis domblittenensis GRUN.

elliptica Kötz.

Cocconeis Pediculus EHB.

Cymbella aspera PHB.

Ehrenbergii Kötz.

lanceolata EHB.

prostrata RALEFS.

Gomphonema geminatum AG.

Amphora ovalis Kötz.

Surtirella spiralis Körz.

Cymatopleura elliptica W. SM.

Campylodiscus hibernicus EHB.

noricus EHB.

FEpithemia turgida Körz.

Hyndmanit W. SM.

Zebra Körtz.

FEunotia Clever GRUS.

Stephanodiscus astraea GRUS.

Melosira arenaria MooRrE.

Fo Ö0 Fo FF an rö na I Rn nns Rd RN er is T

This list shows that there is a great resemblance between

the diatomaceous flora of the Ancylus-sea and that of Belgium.

Finally, some statistical statements may be permitted,

though the percentages will probably be somewhat altered

when further investigations have increased the number of

diatom-forms known as living in Lapland.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 2. 43

Of the 270 forms (species and varieties) living in Lule

Lappmark 34 (including 5 very rare ones) are found in the

Ancylus-deposits, or 12,6 4. Of the 250 forms living in Bel-

gium (according to V. H. Syn.) 58 are found in the Ancylus-

deposits; or 23, 2 4. Of the 75 forms belonging to the flora

of the Ancylus-sea, 34 now live in Lule Lappmark, where

five of them are very rare; or 45,3 4, and 58 now live in

Belgium; or 77,1 $. Of the 75 forms belonging/ to the

flora of the Ancylus-sea, 27 are common to Lule Lappmark

and Belgium. Now 34 of the forms I have found in Lule

Lappmark belong to the flora of the Ancylus-sea, thus ?7/s1

or 80 4 of the Ancylus-forms living in Lapland are cosmo-

politan diatoms occuring in Belgium as well as in Lapland.

These figures tend, I think, to show that an examination

of the diatomaceous remains found in a deposit may furnish

valuable indications of the nature of the climate which pre-

vailed during the formation of that deposit.

The diatomaceous flora of Lule Lappmark proves to be

relatively very rich, no less than 270 forms being already

found. As it is of a decidedly boreal character, I have com-

pared it with the diatomaceous freshwater flora of Spetsbergen

and Russian Lapland, described in LAGERSTEDT, »Sötvattens-

diatomacéer från Spetsbergen och Beeren Eiland>», and P. T.

CrLEvE, »The diatoms of Finland». It may be observed

then, that of about 100 species and varieties, stated by

LAGERSTEDT, 1. c.. as occuring in Spetsbergen and Beeren

Eiland, only 50 4 have been found in Lule Lappmark. On

the other hand 55 species found by me in Lule Lappmark,

are not mentioned by P. T. CLEvE, 1. c., as now living in

Russian Lapland, which thus either has a scantier flora in

this regard, or is in want of being further investigated.

In order to compare the recent flora with the past, I

have studied 2 samples of subfossil diatom-earths from peat-

bogs in Lule Lappmark, the one from Muddas Ape, the other

from Ripas near Gellivara. Both these gatherings have been

fssmed mi OLEVE and MörLER, Diatoms, IL St and V, 2170, 271

where GRUNOW gives a list of some of the forms which they

contain. As might be supposed, this list shows a great re-

semblance with the recent flora of the country in question.

All the forms found in the sample from Muddas Ape live at

precent in Lule Lappmark in some abundance, for instance:

44 ASTRID CLEVE, ON RECENT FRESHWATER DIATOMS.

Pinnularia stauropteru GRUN., microstauron EHB., stomatophora

GRUN., viridis EHB., nobilis EHB., Anomoeoneis brachysira BRÉB.,

Stauroneis phoenicenteron EHB., Cymbella hebridica (GRÉG.)

GRUN., naviculacea GRUN., heteropleura EHB., Eunotia major

(W. SM.) RABH., robusta RALFS, pentaglyphis GRUN., lapponica

GRUN., praerupta EHB., lunaris (EHB.) GRUN., Fragiaria undata

W. SmM., Tabellaria fenestrata Körz., Melosira distans var.

nmivalis W. SM.

The sample from Ripas also contains for the most part

recent species not rare in Lule Lappmark in addition to a few

forms which I have not, yet at least, found living there now.

These are: Pinnularia gentilis DonK., of which I have mea-

sured specimens 0,18 mm. in length, 0,03 mm. in breadth, with

8 to 8,5 striae in 0,01 mm. (7 striae in 0,01 mm. being the

number stated by CLEvE in Finl. p. 21); P. distinguenda CL.

(striae 8 in 0,01 mm., instead of 5, as stated by CLEvE 1. c.

p. 22); Cymbella Ehrenbergii Körz. (frequent); Cymatopleura

Solea (BrÉB.) W. Sm., which is of special interest as be-

longing to a genus which is not represented in the recent

flora either of Lule Lappmark, or of Russian Lapland,

but has been found in a fossil deposit of the latter country

(CL. Finl. p. 58); Synedra capitata EHB. (rare); Fragilaria

virescens var. exigua GruUN. V. H. XLIV, 2, 3; F. mutabilis

var. elliptfica ScHumm. V. H. XLV, 15, 17 (frequent) and

Cyeclotella antiqua SM. (rare).

00 IA IR VI NH

Description of the plate.

Figures 1000 times magnified, when not otherwise stated.

Pinnularia streptoraphe var. gibbosa A. CL. n. var. x 500.

> Lagerheimii A. Crn. n. sp. x 500.

> stomatophora GRUN. var. ornata A. OL. n. var.

> brevicostata CL. var. tenuis A. CL. n. var. x 500.

> divergentissima GRUN. var. subrostrata A. OL. n. var.

Stauroneis obtusa LaGsTt. ff.

» anceps var. leiostauron A. OL. n. var.

> lapponica A. CL. n. sp.

Caloneis Silicula EuB. var. alpina CL.

Diploneis domblittensis GRUS. var. subconstricta A. CL.

Cymbella heteropleura var. lanceolata A. Or. n. var. x 500.

> n. sp.? (p. 20) x 500:

» perpusilla A. CL. n. sp.

Gomphonema olivaceum var. pusilla A. CL. n. var.

» Lagerheimii A. CL. n. sp.

> gracile EHB. var. cymbelloides GRUN.

> acuminatum EunB. f. hastata.

> parvulum Körz. var. undulata A. Or. n. var.

Pinnularia divergens W. Sm. f. monstrosa x 500.

Gomphonema angustatum var.? lapponica A. CL. n. var.

» » LÅ

Achnanthidiwum maximum A. OL. n. sp. Lower valve.

> Upper valve.

Achnanthes borealis A. CL. n. sp. Upper valve.

> > Lower valve.

Surirella lapponica A. CL. n. sp.

> Lagerheimii A. OL. n. sp.

Fragilaria construens EmB. var. bigibba A. OL. n. var.

Ewnotia lapponica GRUN.

> >

> suecica A=: OL. n. sp.

» »

» denticula BrÉB. var. borealis A. CL. n. var.

LÅ » »

> — fallax AA. CL; n. sp.

> Nymanniana GRUN.

> major RABH. var. ventricosa A. OL. n. var.

> media A. OL. n. sp.

Tetracyclus lacustris RALFs. var. maxima ÅA. Or. n. var. x 500.

Fragilaria lapponica GRUS. var. minuta A. OL. n. var.

ANA

Bihang till K. Vet.-Akad. Handl. Bd. 21. Afd. IL N:o 2,

Storbakkern

NS = Ler

Skala 1:2 mill.

Bihang till Kongl. Vet. Akad Handl. Bd.21 Afd. III N

Ljustr.. Gen. Stab. Lit. Anst. Stockh.

Cleve del.

Astrid

RA AA

FN SEM AN

MÅ YC i e by

bl 4 r Vv a Å a

EE or -

iu CR

fest Ren

b Ci

N v. Å

| :

;

”

f L

is LC vå

É N

- ;

SI LEN LAG te NR NRO

id -

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. IL. N:o 3.

NOUVELLES CONTRIBUTIONS

LA FLORE BRYOLOGIOUE DU BRÉSIL

PAR

V. F. BROTHERUS.

Fd fan

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTED T & SÖNER

BO LAT Ba v Og

Av fir MAT MID yt

AROR AE OA OSSE NIE

/ |! es

De traité se fonde principalement sur les riches collections

faites par feu le docteur HJ. MosÉn, de 1873 å 1875, aux en-

virons de Rio-Janeiro et de Caldas, dans la province de Minas-

Geraöés et dans certaines parties de la province de San-Paulo.

Il est vrai qu'avant lui des collections assez considérables

avaient déja été faites; cependant il me semble qu'une publica-

tion traitant celles de M. MosÉn ne sera pas sans intérét.

Outre que M. MosÉn, en habile bryologue, a trouvé une

foule d'especes nouvelles, ses exemplaires sont accompagnés

d'indications exactes sur le lieu ou ils ont été trouvés. détail

qui manque généralement dans les collections exotiques.

M. J. J. PuIGGARI, qui bien des années g'est voué å I'étude

de la flore cryptogamique de la province de San-Paulo, m'a

envoyé, il y a quelques années, une grande collection å étudier.

La plupart de ces espåces étaient déjå connues par les ouvrages

de M. DuBY et de M.M. GEHEEB et HAMPE sur les mousses du

Brésil. Cependant il s'y trouvait quelques-unes toutes nou-

velles, et il y en avait d'autres qui n'avaient point encore

été connues comme appartenant å cette province.

En vue de la présente publication, Jai eu l'avantage, gråce

å la prévenance de M. le professeur IGN. URBAN, de consulter

les riches matériaux du musée de Berlin.

M. le professeur W. ScHWACKE m'a, d'ailleurs, envoyé une

collection intéressante faite par lui principalement dans la

province de Minas-Geraös.

Quwil me soit permis d'exprimer iciles sentiments de pro-

fonde gratitude que j'€prouve envers ces messieurs, ainsi que

ma grande reconnaissance pour I'honneur que M. le professeur

V. B. WirtrBocK m'a fait en voulant bien me confier la dé-

termination des collections de M. Mosén.

Je dois aussi adresser mes plus sincéres remerciements å

mon excellent ami, M. le docteur CH. MöLLER, qui ne s'est

4 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

épargné aucune peine lorsqu'il s'est agi de me fournir des

renseignements, et äå mon ami M. A. GEHEEB, qui m'a envoyé

des exemplaires de presque toutes les espeéces nouvelles qu'il

avait décrites en collaboration avec M. HAMPE.

MA Sä

Musci veri.

I. Acrocarpi.

Dicranaceae.

Dicranella (C.-MULL.) SCHIMP., MITT.

Dieranella exigua (SCHWAEGR.) MITT.

Rio de Janeiro, Corcovado, prope cacumen (MosÉNn n. 173,

174, 175), S. Theresa (MosÉnN n. 171). Fertilis.

Dicranella Beyrichiana HAMP.

Rio de Janeiro, Corcovado, prope cacumen (MosÉn n. 174

aertLIS.

Dieranella Martiana HAMP.

Rio de Janeiro, ad rupes umbrosas prope viam corcova-

densem (MosÉn n. 169). Fertilis. i

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in adscensu montis

Espigao de Curupira, ad terram nudam abruptam (MoséÉN

n. 59). Fertilis.

Dieranella nitida BROoTH.

Brasilia, sine loco designato (GLaAziou n. 17975). Fertilis.

Trematodon MIcCHX.

Trematodon reflexus C.-MULL.

Brasilia, sine loco designato (Graziouv n. 17977). Fertilis.

Prov. Minas Geraöés, Caldas, in argilla humida (MoséÉn

n. 44). Fertilis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. HI. N:03. DD

Trematodon crispatissimus HORNSCH.

Rio de Janeiro, Corcovado, in arena humida (MosÉN n. 398).

Fertilis.

Trematodon gymnostomus LINDB.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad latera abrupta, humida

rivuli campi (MosÉn n. 45). Fertilis.

Holomitrium BRID.

Holomitrium Olfersianum HORNSCH.

Brasilia, sine loco designato (GLAziou n. 6398). Fertile.

Rio de Janeiro, Tijuca (MosÉnN n. 203) et Corcovado, in

lapide (n. 204). Fertile

Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad saxa aprica

(MosÉNn n. 3). Fertile.

Holomitrium erispulum MART.

Brasilia, sine loco designato (GLraAziou n. 7094, 11747,

17982). Fertile.

Rio de Janeiro, Corcovado, in cortice (MosÉn n. 202).

Fertile.

Prov. Minas Geraös, sine loco designato (BR. RuDoLrPH n. 1).

Pedra de amolar pr. Ouro Preto (W. SCHWACKE n. 8697, 8777)

et Tombos de Carangola, ad rupes (n. 6187). Fertile.

Prov. S. Paulo, Santos, in silva litorali humida ad ar-

bores (MOosÉN n. 15), Sororocaba, loco sicco ad arbores (n. 7),

Sororocaba in adscensu montis Espigäo de Curupira ad arbo-

res silvae primaevae (n. 58). Fertile.

Holomitrium antennatum MITT.

Brasilia, sine loco designato (GLraAziouv n. 7428). Fertile.

Campylopus BRID.

Campylopus rectisetus (HAMP.) JAEG. SAUERB.

Prov. Minas Geraös, Caldas, Pedra branca, ad truncos

arborum (MosÉn n. 24, 25). Fertilis.

Campylopus diseriminatus (HAMP.) JAEG. SAUERB.

Brasilia, sine loco designato (GLaAziov n. 17979).

6 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Rio de Janeiro, Corcovado, in arboribus et in terra (Mo-

SÉN n. 189, 189 a, 192), Petropolis (Br. RUDoLPH n. 17), prope

Novo-Friburgum (R. MENDONGA n. 436). Fertilis.

Campylopus trachyblepharon (C.-MöLL.) MITT.

Prov. S. Paulo, Santos, in litore arenoso, sicco, aprico

maris atlantici (MosÉN n. 20) et S. Vincente, in solo arenoso

silvae litoralis (n. 67). Fertilis.

Campylopus penicillatus (HORNSCH.) JAEG. SAUERB.

Rio de Janeiro, Corcovado, ad rupes madidas (Mosén

n. 349) et in cacumine ad terram (9: 191):

Prov. Minas Geraös, Caldas, in grumis paludis prope

amnem Ribeiräo dos Bugres (MosÉn n. 350).

Prov. S. Paulo, Campinas, in arenosis siccis, umbrosis

(MoséÉN n. 352), Santos, Sitio Sororocaba, ad terram siccam,

umbrosam (n. 331).

Campylopus Muelleri LOR.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad terram sicciorem,

arenosam silvae caeduae (MoséÉnN n. 66, 393). MSterilis.

Campylopus subgriseus (HAMP.) JAEG. SAUERB.

Prov. Minas Geraöés, Caldas (REGNELL). WNSterilis.

Prov. S. Paulo, distr. Apiahy, Faxina (PUIGGARI). Sterilis.

Campylopus griseus (HORNSCH.) JAEG. SAUERB.

Prov. Minas Geraöés, Caldas, locis irrigatis (REGNELL),

Serra de Caldas, ad rupes apricas (MoséÉn n. 23). Sterilis.

Campylopus subincrassatus (HAMP.) JAEG. SAUERB.

Prov. S. Paulo, inter Santos et S. Vincente oppida, ad

latera umbrosa rupium litoralium (MoséÉn n. 19). Sterilis.

Campylopus ditrichoides BROoTH.

Var. robustior BRoTH. n. var.

Robustior, caulis ad 3 cm. usque altus; folia longiora, se-

cunda vel subfalcata.

Brasilia, sine loco designato (Grazriouv n. 11761). Sterilis.

Campylopus Moséni BROTH. n. sp.

Dioicus; robustus, caespitosus, caespitibus densis, nigrescen-

tibus, apice viridibus, nitidiusculis; caulis ad 3 cm. usque

altus, erectus, strictus, e basi usque dense et aequaliter folio-

BIHANG TILL K. SV. VET-AKAD. HANDL. - BAND 21. AFD. III. N:0 3. 7

sus, infima basi tantum parce radiculosus, simplex vel superne

ramosus, ramis fastigiatis; folia sicea laxe adpressa, humida

patentia, comalia plerumque subsecunda, canaliculata, lanceo-

lato-subulata, 5—6 mm. longa et 0,65—0,75 mm. lata, marginibus

erectis, summo apice tantum remote denticulatis, nervo basi

tertiam partem folii occupante, superne brevissime lamelloso

et serrato, cellulis alaribus 'distinetissimis, permultis totam

basin occupantibus, quadratis, atropurpureis, sequentibus rect-

angulis, superioribus sensim minoribus, subrhombeis; bracteae

perichaetii e basi longe vaginante, hyaline et anguste reticu-

lata abrupte in subulam elongatam, subintegram productae;

seta solitaria, 9 mm. alta, erecta, striecta, lutescens, laevissima;

calyptra cucullata, basi fimbriata, apice fuscidula, laevissima.

Caetera ignota.

Prov. S. Paulo, Alto da Serra, alt. 1,000 m., ad latera

rupium apricarum cum fructibus immaturis (MosÉnN n. 18).

Habitu Dierano fuscescenti TURN. sat similis.

A speciebus caeteris rectisetis brasiliensibus statura multo

robustiore primo intuitu jam recedit.

Campylopus subarenicolus C.-MöLL. n. sp. in litt.

Dioicus; caespitosus, caespitibus late extensis, laxissime

cohaerentibus, pulchre aureis, nitidiusculis; caulis ad 3 em.

ueque altus, erectus, strictus, rigidus, e basi usque dense fo-

liosus, usque ad apicem densiuscule rubro-tomentosus, simplex,

apice ramulis femineis brevissimis multis incrassatus; folia

rigida, aequalia, sicca erecta, stricta, humida erecto-patentia,

canaliculata, lato-lanceolata, nervo excurrente longa aristata,

3—7 mm. longa et 0,6--0,75 mm. lata, marginibus erectis,

apice denticulatis, nervo latissimo, basi dimidiam partem folii

occupante, brevissime lamelloso, excurrente, dorso superne ser-

rato, cellulis alaribus permultis, laxis, rotundato-hexagonis,

fuseis, vicinis rectangularibus, superioribus multo minoribus,

rhombeis; bracteae perichaetii e basi longe vaginente, laxe et

hyaline reticulata in subulam elongatam, aristatam valde ser-

rulatam productae. Caetera ignota.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in arenosis siccis

apricis (MosÉN n. 94).

A C. arenicolo (C.-MöLrL.) Mirr. valde affini colore pulchre

aureo, statura elatiore et foliis longioribus, nervo excedente

longe aristatis differt.

8 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLUGIQUE DU BRÉSIL.

Campylopus catumbensis BRoTH. n. sp.

Dioicus; gracilis, caespitosus, caespitibus laxissimis, in-

ferne fuscescentibus, superne lutescenti-viridibus, nitidiusculis;

caulis ad 2 cm. usque altus, erectus, strictus, e basi usque

densiuscule foliosus, hand tomentosus, inferne foliis siccis

dense adpressis filiformis, simplex vel prolifer, apice ramulis

femineis brevissimis, paucis incrassatus; folia humida erecto-

patentia, canaliculata, lato-lanceolata, nervo excedente brevi-

ter cuspidata, 2,5—3,5 mm. longa et 0,65—0,75 mm. lata,

marginibus erectis, superne dense serrulatis, nervo latiusculo,

basi vix tertiam partem folii occupante, brevissime lamelloso,

in pilum brevem, albidum, erectum, strictiusculum, denticu-

latum producto, dorso superne serrato, cellulis alaribus in-

conspicuis vel vix conspicuis, basilaribus hyalinis, laxe rectan-

gularibus, superioribus multo minoribus, subrhombeis, pellu-

cidis; bracteae perichaetii e basi late vaginante in subulam

elongatam, argute serrulatåm productae. Caetera ignota.

Rio de Janeiro, Catumby, loco sicco, arenoso (MOosÉN n. 190).

A C. polytrichoide DE N., valde simili, foliis superne dense

serrulatis, nervo multo angustiore cellulisque basilaribus multo

laxioribus differt.

Leucoloma BRID.

Leucoloma Moséni BROoTH. n. sp.

Dioicum; caespitosum, caespitibus densis, laete viridibus,

nitidiusculis; caulis niger, ad 3 cm. usyque altus, adscendens

dense foliosus, simplex vel furcatus; folia falcata, canaliculato-

concava, e basi semiamplectante lanceolata sensim angustata,

subulata, summo apice tantum minute serrulata, limbata, limbo

hyalino, superne sensim angustiore, summo apice evanido,

nervo tenui, hyalino, apicem attingente, cellulis superioribus

subquadratis, c. 0,0075 mm. dorso elevato-papillosis, basin

versus sensim longioribus, basilaribus omnibus elongatis, in

eisdem limbalibus sensim transeuntibus, laevibus, alaribus

numerosis, quadratis, seriatis, pulchre fusco-aureis. Caetere

ignota.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in silva umbrosa, ad

rupes (MosÉnN n. 322) et ad saxa rivuli umbrosi (n. 438 f. fus-

cescens).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 9

L. caldensi C.-MörL. affine, sed foliis faleatis, areolatione

nec non cellulis grosse papillosis distinguendum.

Leucoloma caldense C.-MöULL.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad arbores silvae cae-

duae (MosÉn n. 323). Sterile.

Leucobryaceae.

Leucobryum HAMP.

Leucobryum longifolium HAMP.,

Rio de Janeiro, Corcovado, prope cacumen ad terram (Mo-

SÉN n. 195) et prope rivulum Maracana, ad terram cavern.

humidam (n. 195 a). Fertile.

Prov. S. Paulo, Santos, in silva litorali humida, ad trun-

cos putridos (MosÉn n. 65), Sororocaba, ad terram sicciorem

silvae caeduae (n. 60) et in adscensu montis Espigäo de Curu-

pira, ad terram abruptam umbrosam (n. 64). Fertile.

Leucobryum megalophyllum RADDI.

Prov. S. Paulo, Santos, Altos da Serra, 1,000 m. alt. (Mo-

SÉN n. 16), Serra de Boa Vista, in cacumine (J. J. PUIGGARI

n. 45). Sterile.

Leucobryum Martianum (HORNSCH.) HAMP.

Prov. Alto Amazonas, Manåos, Cachoeira do Teiu (W.

SCHWACKE n. 4149) et Ygarapé de Cachoeira grande (n. 4152).

Fertile.

Leucobryum Widgrenianum ANGSTR.

Prov. S. Paulo, Santos, in ripa umbrosa amnis Buturora,

ad saxa collis (MosÉN n. 62), Sororocaba, in silva umbrosa ad

rupes (n. 17) et prope cacumen montis Espigäo de Curupira,

c. 700 m., ad ligna putrida (n. 62). Fertile.

Leucobryum sordidum ÅNGSTR.

Rio de Janeiro, Petropolis (Br. RUuDorpH n. 59). Sterile.

Prov. S. Paulo, Apiahy (J. J. PUIGGARI n. 2001). Sterile.

Leucobryum squarrosulum BROTEH. n. Sp.

Dioicum; caespitosum, caespitibus densis, ad 4 cm. usque

altis, pallide glauco-viridibus; caulis erectus, fragilis, dense

10 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

foliosus, ramosus; folia brevia, e basi erecta, oblonga sicca et

humida horride patula, lanceolata, profunde canaliculato-con-

cava, cucullato-apiculata, dorso laevia, marginibus integerri-

mis, superne conniventibus, limbata, limbo hyalino e cellulis

8-seriatis, rectangularibus composito, superne sensim angusti-

ore, lamina e stratis cellularum hyalinarum, aequalium duo-

bus composita. Caetera ignota.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad ligna putrida sil-

vae caeduae humidae (MoséÉn n. 34) et ad terram sicciorem

silvae caeduae (n. 61).

A LI. angusto HAMP. proximo colore nec non foliis horride

patulis, latius limbatis facile distinguitur. Folia haud raro

apice radiculosa sunt.

Octoblepharum HEDW.

Octoblepharum albidum HEDW.

Rio de Janeiro, Corcovado, ad radices et cort. arborum

(MosÉN n. 197). Fertile.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad arbores vetustas (MOoséÉn

n. 242). Fertile.

Octoblepharum Mittenii JAEG.

Rio de Janeiro, Corcovado, prope Coixa de agua, ad ter-

ram humidam (MosÉn n. 196). Sterile.

Octoblepharum fragillimum ÅNGSTR.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in monte Espigaäo de

Curupira, ad terram abruptam, umbrosam silvae primaevae

(MosÉNn n. 36). Sterile.

Fissidentaceae.

Fissidens HEDW.

Fissidens (Octodiceras) substissotheca BRoTH. n. sp.

Autoicus; caespitosus, caespitibus densis, sordide atrovi-

ridibus, apice sordide lutescenti-viridibus; caulis fasciculatim

ramosus, ramis ad 3 cm. usque longis, flexuosis, parce et bre-

viter ramulosis, densiuscule foliosis; folia parce homomalla,

erecto-patentia, multijuga, inferiora plerumque destructa, ob-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 11

longa, breviter acuminata, obtusiuscula, 1,9—2,2 mm. longa

et 0,147—0,66 mm. lata, haud limbata, integerrima, lamina vera

paulum ultra medium folii producta, ala acuta lamina dorsali

ad basin nervi enata, e basi angustata sensim latiore, nervo

flexuoso, rubiginoso, infra summum apicem evanido, cellulis

mollibus, rotundatis, 0,010 mm. diam., chlorophyllosis, setae in

ramulis tenerrimis, terminalibus, aggregatis basilares, c. 0,95

mm. altae, pallidae, carnosae; theca erecta, minuta, ovalis,

deoperculata sub ore constricta, fusca, laevis; peristomium

simplex; dentes 16, sicci reflexi, humidi incurvi, ce. 0,15 mm.

longi et c. 0,045 mm. lati, aurantiaci, dense lamellati, ultra

medium in eruribus duobus filiformibus, parce papillosis divisi;

sport 0,022—0,025 mm., lutescenti-virides, laevissimi; operculum

conicum, breviter rostratum, rostro obliquo. Calyptra ignota.

Prov. S. Paulo, Apiahy, ad saxa rivuli (J. J. PUIGGARI

Dn. 1775) et Catas altas da Ribeira (n. 1972).

AF. stissotheca HAMP. statura minore, foliis nervo longiore,

infra summum apicem evanido nec non areolatione densiore

certe differt.

Fissidens (Octodiceras) Regnellii BRoTH. n. Sp.

duwtoicus; robustus, mollis, sordide atrovirens, apice sor-

dide lutescenti-viridis; caulis fasciculatim ramosus, ramis ad

10 cm. usque longis, flaccidis, irregulariter pinnatim ramu-

losis, densiuscule foliosis; folia patentia, multijuga, inferiora

plerumque destructa, late ovato-oblonga, in angulum obtusum

subito contracta, haud limbata, integerrima, lamina vera pau-

lum ultra medium folii producta, ala rotundato-obtusa,lami-

na dorsali ad basin nervi enata, medio latiore, nervo lutes-

cente, flexuoso, infra summum apicem evanido, cellulis molli-

bus rotundatis, ce. 0,015 mm. diam., chlorophyllosis; theca in

ramulo laterali, foliis circiter 5-jugis, terminalis, solitaria,

sessilis, subglobosa, deoperculata sub ore haud constricta,

fusca, laevis; peristomium simplex; dentes 16, sicci reflexi,

humidi incurvi, c. 0,21 mm. longi et c. 0,06 mm. lati, auran-

tiaci, dense lamellati, ad vel paulum ultra medium in cruri-

bus duobus filiformibus, grosse papillosis divisi; spori 0,022

—0,027 mm., lutescenti virides, punctulati; operculum e basi

conica breviter recte rostratum. Calyptra ignota.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad saxa rivuli (A. F. REcG-

NELL, Pl. Brasil. Ser. III, n. 85).

12 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Species pulcherrima, a F. immerso MITT. statura multo ro-

bustiore, caule elongato, flaccido, foliis in angulum obtusum

subito contractis facillime distinguenda.

Fissidens immersus MITT.

Brasilia, sine loco designato (GLAziov n. 13371). Sterilis.

Fissidens (Conomitrium) assimilis (HAMP.).

Rio de Janeiro, Corcovado pr. cacumen (MosÉn n. 181).

Fertilis.

Fissidens (Conomitrinum) Glaziovii (HAMP.).

Rio de Janeiro, Catumby, in terra umbrata (Mosén n. 180

a), Nicterohy, ad terram humidam (MosÉn n. 184, 185 p. p-),

Petropolis (Br. Rudolph. n. 61). Fertilis.

Fissidens (Conomitrium) rubiginosus (HAMP.).

Rio de Janeiro, Nicterohy, ad terram humidam (MOosÉN

n. 185 p. p.). Fertilis.

Fissidens (Conomitrium) acicularis C.-MULL. n. sp. in sched.

Amutoicus; gracilis, gregarius, viridis, aetate lutescens vel

rufescens; cawlis ad 12 mm. usque altus, siccus decurvato-

faleatus, humidus strictiusculus, infima basi radiculosus, in-

ferne nudus, superne laxe foliosus, simplex; folia sicca corru-

gata, circinato-faleata, humida parce homomalla, patentia,

12—20-juga, infima minuta, squamaeformia, remota, caetera

multo majora, aequalia, 1,14—1,33 mm. longa et 0,28—0,34

mm. lata, oblonguv-lanceolata, acutiuscula, nervo excedente

mucronata, marginibus crenulatis, lamina vera supra medium

folii producta, limbata, limbo lato hyalino, lamina dorsali ad

basin nervi enata, haud limbata, basi rotundata, lamina api-

cali haud limbata, nervo lutescente, breviter excedente, cellu-

lis minimis, valde papillosis, chlorophyllosis, impellucidis; seta

solitaria, terminalis, vix ultra 3 mm. alta, e basi genuflexa

erecta, tenuis, rufescens, laevissima; theca cernua, asymmetrica,

ovalis, sicca sub ore haud constricta, pallida, laevis; peristo-

mium simplex; dentes 16, aurantiaci. dense lamellati, ultra

medium in cruribus duobus filiformibus, spiraliter incrassatis,

laevibus divisi; operculum rostratum, rostro recto, thecam

subaequante. Calyptra ignota.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad ripas amnis Ribeiräo dos

Bugres (MosÉn n. 125).

PA SA

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 13

Prov. S. Paulo, Apiahy (J. J. PUIGGARI n. 559, 561).

Prov. S. Catharina, ins. S. Catharina (BE. ULE n. 78) nec

non pr. Blumenau, ad ripam rivuli umbrosi (n. 237).

A F. rubiginoso, quocum foliorum structura bene convenit,

statura multo altiore, foliis remotis nec non theca cernua re-

cedit.

Fissidens (Conomitrium) subpalmatus (HAMP.)

Rio de Janeiro, Catumby, in terra umbrata (MosÉn n. 178,

180, 182). Fertilis.

Fissidens (Conomitrium) catumbensis BRoTH. n. Sp.

Pusillus, laxe caespitosus, caespitibus sordide obscure viridi-

bus, mollibus; caulis 3 mm. altus, erectus, flexuosus, basi

fusco-radiculosus, remote foliosus, simplex; folia Maccida, 6—7-

juga, patula vix homomalla, infima minuta, caetera multo

majora, superiora 1,5—1,7 mm. longa et 0,32—0,43 mm. lata,

lineari-oblonga, obtusiuscula, apiculata, marginibus integerri-

mis, ubique limbata, limbo angusto, lutescente, lamina vera

ad medium folii producta, lamina dorsali ad vel paulum infra

basin nervi enata, basi et apice sensim angustata, nervo ru-

fescente flexuosulo, longe infra apicem evanido, cellulis laxis,

ovali-hexagonis, superioribus 0,025—0,035 mm. longis et 0,015

mm. latis, chlorophyllosis, laevissimis. Caetera ignota.

Rio de Janeiro, Catumby, in terra subhumida (MoséÉn

n. 183).

Fissidens (Conomitrium) perexilis BROTH. n. sp.

Amutoicus; pusillus, gregarius, pallide viridis; caulis vix

ultra 1,3 mm. altus, erectus, infima basi fusco-radiculosus, laxi-

uscule foliosus, simplex; folia 3—6-juga, humida striecta, erecta,

infima minuta, superiora multo majora, 1,1—1,3 mm. longa,

lanceolata, longe acuminata, acutissima, ubique limbata, limbo

lutescente, 2---3-seriato, e cellulis elongatis, angustissimis for-

mato, integerrimo, lamina vera ad medium folii prodneta, la-

mina dorsali ad basin nervi angustissime enata, nervo lutes-

cente cum apice evanido, cellulis angulato-rotundatis, 0,010

mm. diam,, parce chlorophyllosis, pellucidis, laevissimis; seta

solitaria, terminalis, ad 5 mm. usque alta, pallide rubra, tenu-

issima, laevissima; theca erecta, minutissima, breviter ovalis,

deoperculata sub ore vix constricta, pallida, laevis; peristo-

mium simplex; dentes 16, aurantiaci, dense lamellati, ultra

medium in cruribus duobus filiformibus, spiraliter incrassatis,

14 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

grosse papillosis divisi; operculum rostratum, rostro recto,

brev1; calyptra conica, basi integra, laevissima.

Prov. S. Paulo, Apiahy, ad saxa parcissime (J. J. PuIiG-

GARI n. 2323).

E minutissimis, foliis pro plantula longis aliisque notis

dignoscendus.

Fissidens (Eufissidens) occultus BRoTH. n. Sp.

Dioicus; perpusillus, gregarius, pallidus; cauwlis vix ultra 1

mm. altus, erectus, infima basi fusco-radiculosus, simplex; folia

stricta, erecta, infima minuta, superiora multo majora, 2-juga,

usque ad 1,2 mm. longa et 0,23 mm. lata, oblongo-lanceolata,

cuspide stricto, acuto terminata, integerrima, haud limbata,

lamina vera infra medium folii evanido, lamina dorsali saepe

supra basin nervi enata, nervo lutescente, crassiusculo, fexu-

oso, in cuspidem egrediente, cellulis ovali-hexagonis, 0,025—

0,030 mm. longis et 0,015 mm. latis, parce chlorophyllosis,

pellucidis, laevissimis; seta 2 mm. alta, tenuis, pallide rubra,

laevissima,; theca erecta, anguste ovalis, deoperculata sub ore

vix constricta, fuscidula, laevis; peristomium simplex; dentes

16, rubri, dense lamellati, ultra medium in cruribus duobus,

spiraliter incrassatis, laevibus divisi; spori 0,008—0,010 mm.,

pallide virides, laeves; operculum rostratum, rostro paulum

obliquo, dimidiam partem thecae aequante; calyptra conico-

dimidiata, operculum obtegens, laevissima.

Rio de Janeiro, Catumby, in terra umbrata (MosÉN

NEO):

Habitu F. pellucido, F. asterodontio, F. assimili e. a. similis,

sed minutie foliisque cuspidatis, cellulis ovali-hexagonis jam

dignoscendus.

Fissidens (Eufissidens) paulensis BROTH. n. sp.

Tenellus, rigidulus, caespitosus, caespitibus laxis, obscure

viridibus, aetate nigrescentibus; caulis ad 7 mm. usque altus,

cum foliis ce. 1,1 mm. latus, flexuosus, infima basi fusco-radi-

culosus, dense foliosus, simplex; folia multijuga, erecto-paten-

tia, paulum homomalla, infima minuta, squamaeformia, supe-

riora c. 0,9 mm. longa et c. 0,18 mm. lata, lineari-lanceolata,

obtusiuscula vel rotundato-obtusa, marginibus ubique crenu-

latis, haud limbata, lamina vera paulum ultra medium folii

producta, lamina dorsali ad basin nervi enata, basi rotundata,

nervo lutescente infra summum apicem evanido, cellulis mini-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 3. 15

mis, rotundatis, 0,005—0,007 mm. diam., valde chlorophyllosis,

papillosis; seta solitaria, terminalis, 3 mm. alta, tenuis, rubra,

laevissima; theca erecta, ovalis, deoperculata sub ore haud

constricta, fuscidula, laevis; peristomium simplex; dentes 16,

aurantiaci, dense lamellati, ultra medium in cruribus duobus

filiformibus, spiraliter incrassatis, laevibus divisi; operculum

rostratum, rostro obliquo, thecam subaequante; calyptra oper-

culum obtegens, conico-dimidiata, laevissima.

Prov. S. Paulo, Apiahy, ad catarrhactas (J. J. PUuIGGARI

n. 302, 531, 532).

Fissidens (Eufissidens) obtusatus HAMP.

Rio de Janeiro, Tijuca, ad terram humidam (MosÉnN n.

186). Sterilis.

Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad saxa rivuli (Mo-

SÉN n. 127). Sterilis.

Fissidens (Eufissidens) oediloma C.-MörrL. in Ule Bryotheca bra-

sSti.snis49.

Dioicus; caespitosus, caespitibus densiusculis, obscure viri-

dibus, aetate nigrescentibus; caulis 1 cm. altus, erectus vel

adscendens, superne cum foliis 2—3 mm. latus, infima basi

fusco-radiculosus, laxiuscule foliosus, simplex; folia usque ad

16-juga, erecto-patentia, parce homomalla, infima minuta,

squamaeformia, caetera multo majora, superiora c. 2 mm. longa

et c. 0,38 mm. lata, lineari-lanceolata, acuta, marginibus inte-

gerrimis, ubique limbata, limbo rufescente, pluristratoso, te-

reti pluriseriato, e cellulis valde incrassatis composito, lamina

vera ad medium folii producta, lamina dorsali ad basin nervi

enata, basi et apice sensim angustata, nervo lutescente flexuo-

sulo, apice cum limbo confluente, cellulis minimis, angulato-

rotundatis, 0,007 mm. diam., chlorophyllosis; seta solitaria,

terminalis, ad 6 mm. usque alta, e basi genuflexa erecta, te-

nuis, rubra, laevissima; theca cernua, demum subhorizontalis,

asymmetrica, ovalis, deoperculata sub ore haud constricta,

pallida, laevis; peristomium simplex; dentes 16, rubri, dense

lamellati, ultra medium in eruribus duobus filiformibus, spi-

raliter incrassatis, grosse papillosis divisi; spori 0,015—0,017

mm., laete virides, laeves; operculum alte conicum, breviter

oblique rostratum; calyptra conico-dimidiata, operculum obte-

gens, basi integra, laevissima.

16 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad saxa rivuli in

silva primaeva (MosÉn n. 126), Caldas, ad saxa amnis Ribei-

räo dos Bugres (n. 129).

Prov. S. Paulo, Apiahy, Agua Limpa, ad saxa rivuli (J.

J. PUIGGARI n. 2007), Campinas, in ripa rivuli umbrosi (Mo-

SÉN n. 151, 432).

Prov. S. Catharina, Blumenau, ad saxa rivuli pr. Garcia

(E. ULE n. 239) et ad saxa in Ribeiräo fresco (n. 241); Serra

Geral, ad saxa rivuli Araucarieti (E. ULE n. 650 et Bryotheca

brasiliensis n. 49). Species distinctissima, limbo pluristratoso

facillime dignoscenda.

Specimina paulensia a cl. PuIiGGARI lecta a typo limbo

infima basi laminae dorsalis deficiente paulum recedunt.

Fissidens (Eufissidens) erenatulus C.-MULL. n. sp. in sched.

Dioicus; caespitosus, caespitibus densiusculis, nigrescenti-

bus, apice rufescentibus; caulis ad 1,5 em. usque altus, flexu-

osus, infima basi fusco-radiculosus, laxiuscule foliosus, simplex

vel furcatus; folia multijuga, erecto-patentia, parce homo-

malla, infima minuta, squamaeformia, caetera multo majora,

superiora c. 1,8 mm. longa et c. 0,58 mm. lata, lineari-lanceo-

lata, acuta, ubique limbata, limbo rufescente, bistratoso ideoque

complanato, triseriato, e cellulis valde incrassatis composito,

e medio folii ad apicem obtuse et indistinete denticulato,

lamina vera ad medium folii producta, lamina dorsali ad ba-

sin nervi enata, e basi angustissima, elimbata sensim dilatata,

nervo lutescente vel rufescente, flexuosulo, cum apice vel pau-

lum infra apicem evanido, cellulis minutis, angulato-rotun-

datis, 0,010 mm. diam., pellucidis; seta solitaria, terminalis,

ad 6 mm. usque alta, e basi genuflexa erecta, tenuis, pallide

rubra, laevissima; theca cernua, asymmetrica, ovalis, deoper-

culata sub ore vix constricta, lutescens, laevis; peristomivun

simplex; dentes 16, rubri, dense lamellati, ultra medium in

cruribus duobus, filiformibus, spiraliter incrassatis, papillosis

divisi; spori 0,020—0,022 mm., laete virides, puncetulati; oper-

culum alte conicum, breviter oblique rostratum. Calyptra ignota.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad saxa amnis Ribeiräo dos

Bugres (MOosÉN n. 5, typus) et ad rivulum (n. 128, forma sor-

dide viridis).

Prov. S. Paulo, Apiahy (J. J. PUIGGARI n. 1809, forma

lutescenti-viridis).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. IH. N:0 3. 17

A praecedente, habitu simillimo, statura paulum graciliore,

limbo foliorum angustiore, bistratoso, e medio ad apicem in-

distinete denticulato, cellulis paulum majoribus, pellucidis

nec non sporis majoribus optime diversus.

Fissidens (Eufissidens) luteo-limbatus BROTH. n. sp.

Autoicus; lutescenti-viridis, inferne fuscescens; caulis 1

cm. altus, erectus, strictiusculus, infima basi fusco-radiculosus,

densiuscule foliosus, simplex vel superne plus minusve ramo-

sus; folia 9—18—;juga, paulum homomalla, patentia, infima

minuta, superiora 1,5—1,9 mm. longa et 0,28 mm. lata, lineari-

lanceolata, breviter acuminata, acuta, parte superiore laminae

apicalis et parte inferiore laminae dorsalis excepta ubique lim-

bata, limbo intense luteo, 2—3-stratoso, complanato, inferne la-

tissimo, usque ad 10-seriato, superne sensim angustiore, e cellu-

lis elongatis, valde incrassatis composito, lamina vera ad medi-

um folii producta lamina dorsali ad basin nervi enata ibidemque

plus minusve distinete rotundata, nervo luteo vel rufescente,

flexuoso, infra sammum apicem evanido, cellulis minimis, angu-

lato-rotundatis, 0,007 mm. diam., chlorophyllosis, papillosis, ob-

scuris; seta solitaria, terminalis, 2—3 mm. alta, e basi genuflexa

erecta, tenuissima, pallide rubra, laevissima; theca horizontalis,

angusta, curvatula, fuscidula, laevis; peristonium simplex; den-

tes 16, rubri, dense lamellati, ultra medium in cruribus duo-

bus, filiformibus, spiraliter incrassatis, scabridis divisi; sport

0,010-—0,011 mm., pallidi, minutissime punctulati; operculum

rostratum, rostro curvatulo, thecam aequante; calyptra conico-

dimidiata, operculum obtegens, laevissima.

Prov. S. Paulo, Apiahy, Quilombo, parce (J. J. PUIGGARI

n. 2325) et pr Apiahy (n. 534).

Inter species limbo incrassato praeditas limbo longe in-

fra apicem folii evanido nec non seta brevi jam facile dig-

noscenda.

Fissidens (Eufissidens) capillisetus BRoTH. n. Sp-

Autoicus; caespitosus, caespitibus laxis, facile dilaben-

tibus, pallide wviridibus; caulis ad 1,5 cm usque altus, te-

nuis, fexuosus, infima basi radiculosus, laxe foliosus, simplex;

folva multijuga, patentia, vix homomalla, infima minuta,

squamaeformia, caetera majora, superiora 1—1,2 mm. longa

et 0,22—0,28 mm. lata, lineari-lanceolata, in cuspidem robu-

stum, acutum, subintegrum subito contracta, marginibus in-

18 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

tegerrimis, ubique limbata, limbo" lutescente, 2—23-seriato, e

cellulis elongatis, angustissimis formato, lamina vera paulum

ultra medium folii producta, lamina dorsali ad basin nervi

enata, e basi angusta dilatata, nervo lutescente, flexuosulo,

in cuspidem cum limbo confluente, cellulis rotundato-hexago-

nis, 0,012—0,015 mm. diam., pellucidis, parce chlorophyllosis;

seta solitaria, terminalis. ad 10 mm. usque alta, e basi genu-

flexa erecta, tenuissima, rubra, laevissima; theca horizontalis,

asymmetrica, curvata, minuta, sub ore paulum constricta, pal-

lida, laevis; peristomwum simplex; dentes 16, aurantiaci, dense

lamellati, ultra medium in cruribus duobus filiformibus, spi-

raliter incrassatis divisi; operculum e basi alte conica brevi-

ter curvirostrum. Calyptra ignota.

Prov. S. Paulo, Apiahy, Agua Limpa, loco arenoso (J.J.

PUuIGGARI n. 409).

Species elegans, foliis in cuspidem latam, acutam subito

contractis nec non seta tenuissima facile dignoscenda.

Fissidens (Eufissidens) protracticaulis BRoTH. n. sp.

Dioicus; gracilis, lutescenti-viridis, aetate lutescens; caulis

ad 4 cm. usque altus, erectus, fexuosus, infima basi radicu-

losus, remote foliosus, simplex vel basi furcatus; folia multi-

juga, patentia, sicca paulum contracta, inferiora minuta supe-

riora 1,7—1,9 mm. longa et 0,76 mm. lata, breviter oblonga,

obtusa, summo apice excepto ubique limbata, limbo hyalino,

angusto, 2—3-seriato, e cellulis elongatis, angustissimis com-

posito, superne indistincte serrulato, lamina vera ultra me-

dium folii (2/3) producta, lamina dorsali in parte longe decur-

rente elimbata, nervo lutescente, fexuoso, infra summum api-

cem evanido, cellulis angulato-subrotundis, c. 0,015 mm. diam.,

pellucidis, parce chlorophyllosis, laevissimis; seta 7 mm. alta,

erecta, tenuis, rubra, laevissima; theca erecta, ovalis, deoper-

culata sub ore haud constricta, fusca, laevis. Caetera ignota.

Brasilia, sine loco designato (GLtaAziou n. 11762).

Species distinctissima, statura elata, foliis remotis, longe

decurrentibus, superne indistincte serrulatis, cellulis grossius-

culis, pellucidis facile dignoscenda.

Eustichia Brip., C.-MÖLL.

Eustichia Brotheri BEsCH. n. sp. in sched.

Dioica; caespitosa, caespitibus mollibus, latis, laxe cohae-

rentibus, laete viridibus; caulis ad 1,5 cm. usque altus, erec-

. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21, AFD. III. N:0 3. 19

tus flexuosus, inferne simplex, longe fusco-radiculosus, su-

perne ramosus, ramis longiusculis, flexuosis, subpinnatim ra-

mulosis, densiuscule foliosis; folia inferne sparsa, superne

subbifaria, complicata, patula, apice incurva, ovata, nervo

excurrente breviter cuspidata, marginibus erectis, crenulatis,

nervo crasso, in aristam brevem excedente, cellulis subqua-

dratis, chlorophyllosis, pellucidis. Caetera ignota.

Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas. in cavernis rivuli

ad saxum (MosÉn n. 42).

Ab E. longirostri Brip. mollitie, colore laete viridi nec

non foliis patulis oculo nudo jam distinguenda.

Syrrhopodontaceae.

Syrrhopodon SCHWAEGR.

Syrrhopodon (Eusyrrhopodon) anomalus BROTH. n. Sp.

Dioicus; caespitosus, caespitibus densis, mollibus, lutescen-

ti-fuscidulis, facillime emollitis, haud nitidis; caulis ad 13 mm.

usque altus, erectus, strictiusculus, e basi usque dense folio-

sus, rubro-radiculosus, fastigiatim ramosus; folia sicca tortu-

osa, humida mollia, erecta, parce canaliculata, brevia, usque

ad 2 mm. longa et 0,,—0,6 mm. lata, e basi hyalina, superne

haud vel parum dilatata perfecte ligulata, rotundato-obtusa,

mutica vel minutissime apiculata, marginibus erectis, haud

undulatis, parte superiore basis remote et minute denticula-

tis, caeterum integerrimis, sed ob papillas prominentes ele-

ganter crenulatis, basi tantum limbatis, limbo hyalino, pluri-

seriato, nervo pallido, basi cirea 0,005 mm. lato, infra apicem

evanido, dorso nitidissimo, summo apice tantum parce et hu-

militer setuloso-scabro, cellulis basilaribus intralimbalibus

inanibus, breviter rectangularibus, laminalibus minutissimis,

subrotundis, chlorophyllosis, valde papillosis, opacis. Caetera

ignota.

Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas ad arborem (MoséÉn

n. 403). Planta femina sterilis.

Habitu staturaque S. Gaudichaudii simillimus, foliis autem

facile emollitis, perfecte ligulatis, rotundato-obtusis, parte

laminali haud limbatis, integerrimis optime differt. A.S. in-

flexo MITT. lamina folii omnino elimbata differt.

20 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Syrrhopodon Gaudichaudii MONT.

Prov. Minas Geraöés, Caldas, Pedra Branca ad truncos

putridos (MosÉnN n. 47). Fertilis.

Syrrhopodon prolifer SCHWAEGR.

Prov. Rio de Janeiro, Petropolis. (Br. RUDorPH n. 10).

Sterilis.

Prov. Minas Geraöés, Caldas, Pedra Branca ad truncos

putridos (MosÉn n. 91). Fertilis.

Syrrhopodon elatior HAMP.

Rio de Janeiro, Niterohy, ad terram umbrosam (MoséÉn

n. 188). Sterilis.

Prov. S. Paulo, Apiahy, Vila Velha (PuIGGARI n. 1826)

et in cacumine jugi Serra de Boa Vista (n. 1826). Fertilis.

Syrrhopodon longifolius LINDB.

Prov. S. Paulo, Apiahy, in cacumine jugi Serra de Boa

Vista (PuIGGARI n. 395). BSterilis.

Syrrhopodon capillaceus HAMP.

Rio de Janeiro, Corcovado prope cacumen in ligno putrido

(MosénN n. 194). Sterilis.

Syrrhopodon Glaziovii HAMP.

Prov, S. Paulo, San Vincente, in solo arenoso silvae lito-

ralis (MosÉnN n. 50), Santos, in silva litorali humida inter

Sphagna (n. 10), Sitio Sororocaba, loco sicco ad arbores (n.

48) et ad terram sicciorem silvae caeduae (n. 49). Fertilis.

Seta ad 2 cm. usque alta, erecta, stricta, tenuis, sicca

fortiter dextrorsum torta, rubra, laevissima; theca erecta,

anguste elliptico-cylindrica, brevicollis, ore coarctata, brun-

nescens, sicca nitidissima, plicatula, circa 2,5 mm. longa;

annulus I; peristomium simplex, dentibus infra orificium ori-

undis, erectis, anguste lanceolatis, albidis, torulosis; spori

0.012—0,015 mm., olivacei, papillosi; operculum conicum, longe

rostratum, rostro tenui, recto. acuto, circa 1,4 mm. alto; ca-

lyptra cucullata, basi integra, sordide lutescens, apice fusci-

dula et ibidem scabriuscula, maximam partem thecae obte-

gens.

Syrrhopodon (Orthotheca) vaginans BROoTH. n. sp.

Dioicus; laxe caespitosus, caespitibus lutescenti-viridibus,

haud nitidis; caulis ad 4 cm. usque altus, adscendens, e basi

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 21

usque dense foliosus, basi rubro-radiculosus, simplex vel fur-

catus; folia sicca flexuosula, humida patula, profunde carinato-

concava, e basi erecta, convoluto-latissima, superne valde si-

nuato-dilatata, usque ad 1,9 mm. longa et 1,3 mm. lata subito

longe et anguste lineari-lanceolata, acuta, superiora usque ad

7 mm. longa, marginibus erectis, infima basi tantum limbatis,

limbo luteo, 5-seriato, in parte superiore basis minutissime

crenulatis, in lamina ubique incrassatis et grosse denticulatis,

nervo crasso, cum apice evanido, dorso glabro, sammo apice

tantum remotissime denticulato, cellulis hyalinis ad medium

folii basis productis. Caetera ignota.

Prov. NS. Paulo, Santos, ad truncos putridos silvae litora-

lis (MOosÉN n. 14) et in silva litorali ad arbores (n. 46).

A Syrrh. Berteroano C.-MörrL. valde affini colore, statura

robustiore, foliis flexuosulis, multo longioribus, latissime va-

glnantibus et grosse denticulatis differt.

Syrrhopodon Hobsoni Hook. GREV.

Prov. Minas Geraös, sine loco designato (Br. RUDoLPH

n. 11). Sterilis.

Calymperes NW.

Calymperes lonchophyllum NSCHWAEGR.

Prov. Rio de Janeiro, Petropolis (BR. RuDorPH n. 9).

Sterile.

Prov. S. Paulo, ad rupes calcareas inter Apiahy et Ipo-

ranga (PUIGGARI n. 1809). Sterile.

Tortulaceae.

Hyophila BRID.

Hyophila ovalifolia HAMP.

Rio de Janeiro, ad murum aquaeductus prope Caixa de

agua (MOosÉn n. 198 a, 198 b). Fertilis.

Hyophila loxorhyncha ÅNGSTR.

Rio de Janeiro, Catumby ad muros (MosÉNn n. 198). Ste-

rilis.

22 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Hyophila laetevirens BROoTH. n. sp.

Dioica; caespitosa, caespitibus densissimis, late extensis,

inferne fuscescentibus, superne laete viridibus, naud nitidis;

caulis ad 1 em. usque altus, erectus, strictus, fragilis, e basi

dense foliosus, superne fastigiatim divisus; folia rigida, sicca

involuta, cirecinato-incurva, humida stricta, e basi erecta, brevi,

vaginante erecto-patentia, anguste-lanceolata, apiculata, sub-

cucullata, integerrima, marginibus arcte involutis, nervo

crasso, basi circa 0,10 mm. lato, excurrente, laevissimo, cellu-

lis superioribus, valde chlorophyllosis, opacis, minutissimis,

rotundis, minutissime papillosis, basilaribus rectangularibus

lutescentibus, inanibus, laevissimis; bracteae perichaetiir foliis

similes. Caetera ignota.

Brasilia sine loco designato (Grtaziouv n. 9227).

Rio de Janeiro, ad murum viae corcovadensis (MOoséÉn

n. 199) et in muris pr. Catumby (n. 199 a).

Ab Hyophila loxorhyncha colore foliisque multo angustiori-

bus, lanceolatis, marginibus arcte involutis certe differt. Cum

descriptione H. rubiginosae HAMP., colore excepto, bene quadrat.

An eadem”?

Hyophila Moséni BRoTH. n. sp.

Autoica; pusilla, laete viridis, basi fuscidula, haud ni-

tida; caulis humillimus, vix ultra 1 mm. altus, erectus infer-

ne aphyllus, radiculosus, superne dense foliosus; folia sicca

involuta, incurva, humida patula, subplana, mollia, elongate

ligulata, obtusa, brevissime apiculata, 1,75—2 mm. longa et

0,,—0,6 mm. lata, marginibus erectis, integerrimis, nervo basi

circa 0.05 mm. lato, cum apice evanido, laevissimo, cellulis

chlorophyllosis, subrotundis, 0,007—0,010 mm., pellucidis,

minutissime papillosis, basilaribus oblongo-rectangularibus,

inanibus, laevissimis; bracteae perichaetii minores, foliis sub-

similes; seta ad 2,5 mm. usque alta, erecta, stricta, tenuis,

lutescens, laevissima; theca erecta, ovalis, 1 mm. alta et 0,4

mm. crassa, pallide fusca, nitidiuscula, laevissima. Caetera

ignota.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad arbores in ripa rivuli

Ribeiräo de Girivas (MosÉn n. 38).

Ab Hyophila blanda (Hook. WILS.) proxima foliis multo

longioribus, ligulatis optime diversa.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 23

Leptodontium HAMP.

Leptodontium brasiliense MITT.

Prov. Minas Geraös, Caldas, in cacumine ipso montis

Pedra branca, ad arbores (MosÉnN n. 43). Sterile.

Prov. S. Paulo, Apiahy, Vila Velha (J. J. PUIGGARI

n. 991, 991 b), distr. Faxina, Morro de Itambe, ad saxa

(1: 2319)... Sterile.

Tortella C.-MöLL., LIMPR.

Tortella caespitosa (SCHWAEGR.) LIMPR.

Rio de Janeiro, Tijuca, ad radices arborum (MoséÉNn n. 209),

Nicterohy, ad terram humidam (n. 210). Fertilis.

Prov. S. Paulo, Campinas, in campo sicco ad radices ar-

borum (MosÉN n. 37) et ad arbores annosiores silvarum (n. 150),

inter Campinas et Jaguary, ad terram siccam (n. 313). Fer-

tilis.

Hymenostomum R. BzR.

Hymenostomum micaceum (SCHLECHT.) HAMP.

Rio de Janeiro, Catumby, in via cava (MOosÉn n. 172,

177!/2), Rio Comprido, in arena (n. 177) et Nicterohy, ad ter-

ram humidam (n. 170). Fertile.

Hymenostomum striatum GEH. HAMP.

Rio de Janeiro, Catumby, in terra umbrata (MoséÉNn n. 176).

Fertile.

Orthotrichaceae.

Macromitrium BRID.

Macromitrium filiforme (HooK. GREV.) SCHWAEGR.

Rio de Janeiro, Morro redondo (W. ScHWACKE n. 921) et

Morro de Santo Rodriguez (nu. 5616). Fertile.

Prov. Minas Geraöés, Serra de Caldas, ad arbores rupis

aprici infra Pedra branca (MosÉn n. 237). Fertile.

24 BROTHERUS. LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Macromitrium nitidum Hook. WiILs.

Prov. Minas Geraös, Pedra de amolar pr. Ouro Preto, ad

corticem Velloziae (W. SCHWACKE n. 8698). Fertile.

Macromitrium Didymodon SCHWAEGR.

Rio de Janeiro, Corcovado, in cortice (MosÉn n. 205).

Fertile.

Prov. S. Paulo, Magy das Cruzes, ad arbores (W. ScHWACKE

n. 6547). Fertile.

Macromitrium mueronifolium SCHWAEGR.

Prov. S. Paulo, ad latera rupium litoralium inter Santos

et S. Vincente (MosÉn n. 11). Fertile.

Macromitrium cirrhosum (SWw.) BRID.

Rio de Janeiro, Corcovado, ad rupes humidas (W. ScHWACKE

n. 5766). Fertile.

Prov. NS. Paulo, Apiahy, Iporanga (J. J. PUIGGARI n. 1925)

et Agua Limpa (n. 2000). Fertile.

Maeromitrium (Leiostoma) Moséni BRoTH. n. Sp.

Dioicum; caespitosum, caespitibus densiusculis, lutescenti-

viridibus, haud mnitidis; caulis repens, dense ramosus, ramis

adscendentibus, elongatis, ad 5 em. usque altis, dense foliosis,

superne dichotome ramulosis, ramulis brevibus, fastigiatis;

folia sieca crispula, humida e basi erecta patentissima, cari-

nato-concava, brevia, e basi oblonga lanceolata, acuta, mucro-

nata, marginibus basi uno latere reflexa caeterum erectis,

apice inaequaliter serratis, nervo rufescente, in mucronem

brevem excedente, dorso laevi, cellulis basilaribus elongatis,

tuberculoso-papillosis, lamine angustissimo, superioribus minu-

tis, inerassatis, lumine rotundato, laevibus; bracteae perichae-

tu lanceolatae, acuminatae, integerrimae, magis pellucidae;

seta 12 mm. alta, erecta, stricta, angulata, superne fortiter

dextrorsum torta, rubra, laevissima; theca erecta, deoperculata

turgide ovalis, microstoma, badia, laevis; calyptra nuda.

Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad arborem campi (MOosÉN

n. 231) et prope fontes dietos Pocos de Rio Verde, ad arbo-

res (n. 238). Cum fructibus deoperculatis.

M. Regnellii HAMP. et M. caldensi ÅNGSTR. simillimum, sed

theca turgide ovali, laevi nec plicata dignoscendum.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 25

Macromitrium Regnellii HAMP.

Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad saxa aprica vel

umbrosa (MosÉnN n. 232, 233, 235, 236) et Pedra branca, ad

arbores (un. 234).

Schlotheimia BRID.

Sehlotheimia nitida SCHWAEGR.

Rio de Janeiro, Corcovado, ad arborem (MosÉn n. 434).

Fertilis.

Prov. S. Paulo, Santos, Sitio Sororocaba, ad arbores apri-

cas (MOosÉN n. 405), ad arbores silvae caeduae (n. 56) et in

ripa amnis Buturora ad arbores (n. 54). Fertilis.

Schlotheimia Glaziovii HAMP.

Rio de Janeiro, Corcovado in arboribus (MosÉnN n. 207)

et in lapide (n. 208). Fertilis.

Sehlotheimia breviseta ÅNGSTR.

Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas ad arbores (MoséÉn

n. 406). Fertilis.

Prov. S. Paulo, Campinas ad truncum Mespilodaphnis in

locis siccis apricis (MosÉn n. 407). Fertilis.

Schlotheimia Regnellii ÅNGSTR.

Prov. Minas Geraöés, Serra de Caldas ad arborem (MOosÉn

n. 422). Fertilis.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad arbores silvae (Mo-

BENEN 3a). - Hertilis.

Sechlotheimia Jamesoni BRID.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad arborem silvae

(MOosÉN n. 57) et in ripa amnis Buturora ad arborem (n. 21).

Fertilis.

Schlotheimia Sprengelii FHORNSCH.

Brasilia, sine loco designato (GrAziou n. 12303, 17457).

Fertilis.

Schlotheimia Trichomitrium SCHWAEGR.

Prov. Minas Geraös, Caldas pr. fontes dietas Pocos de

Rio Verde ad arbores (MosÉn n. 26) et Serra de Caldas ad

arbores (n. 27). Fertilis.

26 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Funariaceae.

Funaria SCHREB., LINDB.

Funaria calvescens SCHWAEGR.

Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad murum humidum (MosÉn

n. 40), Säo Joäo de Batatal (W. ScHWACcKE n. 6181). Fertilis.

Prov. S. Paulo, ad latera rupium litoralium umbrosarum

aut apricarum inter Santos et Säo Vincente oppida (MosÉN n. 9),

Campinas, ad terram humidam arenosam (n. 41), Serra de

Caracol, ad terram siccam et lignum ustum (n. 312). Fertilis.

Funaria riparia LINDB.

Prov. Minas Geraöés, Serra de Caldas, ad saxa rivuli,

Hepaticis tecta (MosÉn n. 395). Fertilis.

Physcomitrium BRID.

Physcomitrium Thieleanum HAMP.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad terram nudam, subhumi-

dam (MOosÉN n. 402) et prope Capivary (fazenda), ad terram

humidam silvulae (n. 399), Serra de Caldas, ad terram sub-

humidam, nudam silvae primaevae (n. 400). Fertile.

Physcomitrium umbonatum MITT.

Prov. Minas Geraös, Caldas, in argilla humida (MOosÉn

n. 401). Fertile.

Bartramiaceae.

Breutelia SCHIMP.

Breutelia grandis (HAMP.).

Syn. Breutelia elegans C. H. WzicHTt Journ. of. Bot. 1892,

p- 263.

Brasilia, sine loco designato (GLAzIou n. 6390, 17971 p. p-).

Sterilis.

Breutelia subtomentosa (HAMP.) JAEG. SAUERB.

Brasilia, sine loco designato (GLAztou n. 7459, 17971 p. p-).

Sterilis.

Fö ANSE I

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 3. 27

Breutelia mierodonta (MITT.) JAEG. SAUERB.

Prov. Minas Geraöés, Serra de Ouro Preto, ad rupes (W.

SCHWACKE n. 9238). Fertilis.

Philonotis BRID.

Philonotis Gardneri (C.-MULL.) JAEG. SAUERB.

Rio de Janeiro, Corcovado prope Poinciras ad rupes ma-

didas umbrosas (MosÉn n. 28). Fertilis.

Philonotis glaucescens (HORNSCH.) BROTH.

Rio de Janeiro, Tijuca ad terram humidam (MOosÉnN n.

213, 214) et Catumby ad rivulum (n. 212). Fertilis.

Philonotis caespitosula C.-MULL.

Prov. Minas Geraöés, Caldas ad terram irrigatam (MosÉn

n. 34 a), in aquaeductu (n. 31) et ad saxa humida amnis Ri-

beiräo dos Bugres (n. 460), in Serra de Caldas ad saxa rivuli

(MosÉn n. 50, 32). Sterilis.

Philonotis gracillima ÅNGSTR.

Prov. Minas Geraös, Caldas ad terram irrigatam (MosÉnN

n. 34). Sterilis.

Philonotis Pabstiana (C.-MÖULL.) JAEG. SAUERB.

Prov. S. Paulo, Serra de Caracol ad terram (MoséÉN n. 311).

Sterilis.

Cryptopodium NCHWAEGR.

Cryptopodiwm piligerum HAMP.

Prov. Minas Geraöés, Serra de Caldas, ad arbores silvae

primaevae (MOosÉn n. 29) et ad latus rupis umbrosi (n. 457),

Serra de Caracol, ad arbores (MosÉnN n. 315). Sterile.

Bryaceae.

Brachymenium HooK.

Brachymenium Hornschuchianwm MART.

Prov. Rio de Janeiro, Petropolis (BR. RuporpPH n. 12, 13).

Fertile.

28 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Brachymenium Regnellii HAMP.

Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, supra saxa umbrosa

(MOosÉN n. 291) et supra rupes humo tenui tectas (n. 292).

Fertile.

Bryum DILL., SCHIMP.

Bryum Beyrichianum (HornscH.) C.-MöLL.

Rio de Janeiro, prope Sapopemba (W. ScHWACKE n. 907),

Corcovado (MosÉn n. 223) et prope Caixa de agoa, ad saxa

humida (n. 222), ad saxa prope Novo Friburgum (R. MENDONGA

n. 440). Fertile.

Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, aliis muscis im-

mixtum (MosÉn n. 288). Fertile.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, loco sicciore umbroso

(MosÉN n. 92). Fertile.

Bryum Glaziovianum HAMP.

Prov. Rio de Janeiro, Petropolis (Br. RuDorPt n. 14).

Sterile.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in solo sicciore um-

broso (MosÉNn n. 286). Sterile.

Bryum stenothecium HAMP.

Prov. S. Paulo, Santos, in silva litorali humida ad ter-

ram (MosÉnN n. 287). Sterile.

" Bryum aberrans HAMP.

Brasilia, sine loco designato (GLaAzriov n. 9279). Sterile.

Rio de Janeiro, Corcovado, ad terram (MOosÉn n. 220).

Fertile.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in arenosis siccis um-

brosis (MosÉn n. 93). Fertile.

Bryum densifolium BRID.

Rio de Janeiro, Catumby, in terra subsicca (MosÉn n. 218,

219) et prope aquaeductum (n. 221), Tijuca (MosÉn n. 217).

Fertile.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad saxa umbrosa interdum

humectata rivuli ad originem aquaeductus (MosÉn n. 122) et

in arena ad marginem aquaeductus (n. 39), Serra de Caldas,

ad latera rivuli humida (MosÉn n. 123). Sterile.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 3. 29

Bryum corrugatum HAMP.

Prov. Minas Geraöés, Caldas (REGNELL), Serra de Caldas,

in rupium fissuris (MosÉnN n. 290) et loco sicco (n. 289). Fer-

tile.

Prov. S. Paulo, Santos, ad muros (MoséÉn n. 307). Fertile.

Bryum apiculatum SCHWAEGR.

Prov. S. Paulo, Apiahy, Chapeu (PuiGGaARI n. 603). Fertile.

Bryum gracilisetum HORNSCH.

Prov. Minas Geraös, Caldas, in ripa argillosa humida

amnis Rio Verde (MostÉnN n. 425, 473). Fertile.

Bryum coronatum SCHWAEGR.

Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad terram siccam (Mo-

SÉN n. 309). Fertile.

Bryum cavum C.-MULL.

Prov. Minas Geraös, Caldas, in campo ad formicarum

cuniculum siceum (MosÉn). Fertile.

Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad terram siccam (Mo-

SÉN n. 308). Fertile.

Bryum (Cladodium)oediloma C.-MöLL. n. sp. in sched.

Dioicum; caespitosum, caespitibus densis, latiusculis, in-

ferne fuscescentibus, superne laete viridibus, aetate fuscescen-

tibus, haud nitidis; cauwlis 0,5—1,5 cm. altus, erectus, strictus,

inferne aphyllus, dense fusco-radiculosus, superne laxe foliosus,

sub apice innovans, innovationibus 2—3 brevibus, erectis, strictis,

laxifoliis; folia caulina et innovationum sicca corrugata, flexuo-

sula, facile emollita, humida patula, subplana, sat longe de-

currentia, elliptica, inferiora obtusa, superiora acuta, subcuspi-

data, 1,,—1,7 mm. longa et 0,6—0,9 mm. lata, marginibus

hbasi revolutis, superne erectis et minute denticulatis, limbata,

limbo latissimo, ad apicem usque producto, nervo basi c. 0,05

mm. lato, rubro, infra apicem evanido vel excurrente, cellulis

ovali-hexagonis, 0,03—0,04 mm. longis et 0,012—0,02 mm. la-

tis, chlorophyllosis, basilaribus longioribus et laxioribus, ru-

bescentibus, limbalibus 4—5 seriatis, elongatis, angustissimis,

pachydermis; bracteae perichaetii anguste oblongae, subinte-

gerrimae, angustius limbatae, externae breviter acuminatae,

internae multo minores, obtusae, nervo cum apice vel infra

apicem desinente; seta ad 1,5 cm. usque alta, erecta stricti-

30 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

uscula tenuis, rubra, aetate fusca, haud torta; theca minuta

plerumque horizontalis, pyriformis, cum collo sporangio sub-

aequilongo circa 2 mm. longa et ce. 0,75 mm. crassa, regula-

ris vel leniter incurva, deoperculata sub ore haud constricta,

fusca, laevis, haud nitida; annulus latus facile revolubilis;

peristomium duplex; exostomit dentes 0,,—0,42 mm. longi et

0,075 mm. lati, inferne aurantiaci, extus dense et minute

punctulati, intus dense lamellati, superne hyalini, papillosi;

endostomium perfecte liberum, sordide flavescens, punctulatum,

corona basilaris c. 0,15 mm. alta, processus angusti, in carina

rimosi, cilia terna, bene evoluta, nodulosa, hyalina, papillosa;

0,017—0,020 mm., virides, punctulati; operculum elevato-coni-

cum, mammillatum. Planta mascula ignota.

Prov. S. Paulo, Apiahy, ad saxa rivuli fertile (PUIGGARI

n. 1852, 2033) et ad saxa cataracti fertile (n. 557), Pasa Vinta,

ad saxa rivuli prope viam inter Apiahy et Iporanga sterile

(n. 1845), Catas Altas da Ribeira sterile (n. 1989).

Prov. NS. Catharina, Minas, ad saxa £l. Tubaräo fertile

(E. UzrzE n. 825).

A Bryo socorrensi HAMP. proximo foliorum forma, limbo

latissimo, distinetius denticulato, marginibus basi tantum re-

volutis nervo multo latiore aliisque notis optime differt.

Mniaceae.

Mnium LL.

Mnium rostratum SCHRAD. var. americanum Fl. Brasil.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad terram prope aquaeduc-

tum (MosÉn n. 278), ad truncos putridos (n. 280) et ad radi-

ces arborum prope Ribeiräo dos Bugres n. 277), Serra de Cal-

das, ad radices arborum et etiam ad truncos putridos et sub-

putridos silvae primaevae (n. 273, 274, 275, 276). Fertile.

Prov. S. Paulo, ad ligna putrida silvarum inter S. Joäo

de boa vista et Serra de Caracol (MosÉnN n. 272). Fertile.

Rhizogonium BRID.

Rhizogonium spiniforme (L.) BRUCH.

Prov. Minas Geraéöés, Serra de Caldas, ad ligna putrida et ad

caudices putridos silvae primaevae (MoséÉn n. 281, 283). Fertile.

om stad mae SRA RR nee

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. Jon

Prov. 8. Paulo, Santos, Sororocaba, in ripa rivuli umbrosi

ad saxa (MosÉN n. 282), in adscensu montis Espigäo de Curu-

pira, ad truncos putridos (n. 52). Fertile.

Hymenodon Hook. WiILS.

Hymenodon aeruginosus (Hook. Wi1Ls.) C.-MöLL.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in silva primaeva, ad

truncum Alsophilae (MosÉN n. 284). Fertilis.

Polytrichaceae.

Polytricehum DILL., EHRH.

Polytrichum aristiflorum MITT.

Brasilia, sine loco designato (GLAziou n. 17969, 17970).

Fertile.

Rio de Janeiro, Tijuca, ad murum (MosÉNn n. 225), ad Novo-

Friburgum (R. MENDONGA n. 430). Fertile.

Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad muros (MosÉn n. 227) et

Serra de Caldas, ad muros (n. 229), Serra de Ouro Preto, ad

rupes (W. ScHWACKE n. 9239). Fertile.

Polytricehum Gardneri C.-MULL.

Rio de Janeiro, Corcovado (MosÉn n. 224). Fertile.

Prov. Minas Geraöés, Säo Juliäo (W. ScHWACKE n. 8037),

Ouro Preto (n. 8790) et Tripahy pr. Ouro Preto (n. 8863),

Jaldas, in ripa umbrosa, interdum inundata amnis Rio de

Capivary, ad terram arenaceo-argillosam (MostÉn n. 230).

Fertile.

Polytrichadelphus C.-MöULL.

Polytrichadelphus semiangulatus (PERS.) MITT.

Rio de Janeiro, Tijuca, ad terram (MosÉn n. 226). Sterilis.

Prov. Minas Geraöés, Ouro Preto, ad rupes (W. SCHWACKE

n. 1744), Serra do Pic (n. 1652). Fertilis.

Prov. S. Paulo, Santos Alto da Serra, ad rupes apricas

et terram nudam abruptam, 1000 m. alt. (MosÉn n. 228). Fer-

tilis.

32 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Oligotricechum DE C(.

Oligotrichum Riedelianum (MONT.) MITT.

Prov. S. Paulo, Serra de Bocayna (W. ScHWACKE n. 1965).

Fertile.

Catharinea FHRH.

Catharinea Moséni BROoTH. n. sp.

Dioica; robusta, laxe caespitosa, viridis, aetate lutescenti-

fuscescens; caulis ad 5 cm. usque altus, erectus, flexuosus,

inferne nudus, superne dense foliosus, simplex; folia sicca

crispata, difficile emollita, humida stricta, patentia, ligulato-

lanceolata, acuta, ad 1 cm. usque longa et c. 1,1 mm. lata,

marginibus undulatis, limbata, limbo angusto, lutescente, basi

integro, dein dense duplicato-serratis, lamina dorso superne

dentibus sparsis obtecta, nervo crasso, dorso superne grosse

serrato, dentibus infra apicem dense confertis, cellulis rotun-

datis, 0,025—0,030 mm. diam., valde, pellucidis, basilaribus

rectangularibus; bracteae perichaetir multo minores, lineari-

subulatae, intimae elimbatae, grossius serratae, cellulis omni-

bus conformibus. Caetera ignota.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad ripas amnis Ribeiräo dos

Bugres (MosÉNn n. 331, 332).

II. Pleurocarpi.

Hypopterygiaceae.

Hypopterygium BRID.

Hypopterygium flavescens HAMP.

Rio de Janeiro, Corcovado, Guaiua dos porcos, in locis

humidis (MosÉn n. 138). Fertile.

Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad arbores majores

silvae primaevae (MosÉn n. 369). Fertile.

Hypopterygium incerassato-limbatum C.-MULL.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in ripa rivuli umbrosi,

ad saxa (MosÉnN n. 370). Sterile.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 33

Helicophyllum BRID.

Helicophyllum torquatum (HooKk.) BriD.

Rio de Janeiro, prope viam corcovadensem, ad rupes um-

brosas (MosÉN n. 153), Morro redondo (W. SCcHWACKE n. 919).

Sterile.

Prov. Minas Geraös, Tombos de Carengola (W. ScHWACKE

n. 6185) et Säo Joäo de Batalal (n. 6224), Caldas, supra saxa

umbrosa et ad latera rupium verticalia, umbrosa (MosÉnN n.

320) nec non ad saxa aprica (n. 321): Sterile.

Racopilum BRID.

Racopilum tomentosum (HEDW.) BRID.

Rio de Janeiro, Corcovado, ad arbores annosiores (MOosÉn

n. 294), Niterohy n. 135). Fertile.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad corticem (MosÉN n. 305),

ad truncos arb. vetustos (n. 319), ad arbores putridos (n. 317),

in stagno (n. 303) et in nemore campi sicci ad saxa (n. 306),

Serra de Caldas, ad truncos subputridos et putridos silvae

primaevae (n. 299, 301, 302, 316), ad truncos arborum n. 300),

ad saxa umbrosa silvae primaevae (n. 296, 297) et supra alios

muscos ad saxa rivuli silvae primaevae (n. 318). Fertile.

Prov. S. Paulo, Jaguary (Roseira), ad radices arborum

(MoséÉN n. 293), Santos, NSororocaba, ad saxa rivuli umbrosi

(n. 295), Campinas, supra terram siccam, umbrosam (n. 304),

Serra de Caracol, ad truncos silvarum emortuos (n. 298).

Fertile.

Erpodiaceae.

Erpodium BRID.

Erpodium Glaziovii HAMP.

Rio de Janeiro, Catumby, in cortice (MosÉn n. 148). Fertile.

Hookeriaceae.

Lepidopilum BRID.

Lepidopilum laevisetum HAMP.

Rio de Janeiro (MosÉN n. 157). Sterile.

d34 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRESIL.

Lepidopilum (Eulepidopilum) Moséni BROTH. n. sp.

Dioicum; obscure viride, apice pallescens, nitidum; caulis

repens, ramis elongatis, ad 7 cm. usque altis, per totam lon-

gitudinem hic illic fasciculatim fusco-radiculosis, parce sub-

pinnatim ramulosis, ramis et ramulis valde complanatis, cum

foliis c. 4 mm. latis, obtusis; folia lateralia divergentia, asym-

metrica, oblonga, acuta, margine inferiore inferne inflexo, apice

breviter serrulata, haud limbata, nervis tenuibus, paulum di-

vergentibus, paulum infra medium folii evanidis, cellulis hexa-

gono-ellipticis, parce chlorophyllosis, laevissimis; bracteae pe-

richaetii multo minores, e basi vaginante lanceolato-subulatae,

patulae, marginibus superne serrulatis, enerves; seta ad 7 mm.

usque alta, curvatula, rubra, setulis densis ubique asperrima;

theca erecta, ovalis, pallida, ore sanguinea, laevis; peristomium

duplex; exostomii dentes 0,76 mm. longi et 0,04 mm. lati, sor-

dide lutei, papillosi, medio sanguineo-costati; endostomium

sordide luteum, papillosum; processus dentibus conformes et

aequilongi; spori 0,010 mm., lutei, punetulati; operculum co-

nico-subulatum, rectum, thecam subaequans; calyptra ramen-

tosa.

Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad saxa humida silvae

primaevae (MosEN n. 266).

A LIL. subfusco MiTtT., quocum habitu magnam similitudinem

praebet, statura paulum robustiore, inflorescentia nec non

calyptra ramentosa jam recedit. ÅA L. ovalifolio (DUBY), quogue

affini, inflorescentia, foliorum forma setaque crassiore, setuloso-

seaberrima facile distinguitur.

Hookeria SM.

Hookeria (Euhookeria) longifrons C.-MöULL. n. sp. in sched.

Dioica; robusta, rigidula, pallide viridis; caulis ad 5 em.

usque longus, pro maximam partem fusco-radiculosus, apice

adscendens, irregulariter pinnatim ramosus, ramis inaequali-

bus, parce complanatis, laxe foliosis, in axillis foliorum supe-

riorum saepe fila pluricellularia, chlorophyllosa gerentibus

obtusis; folia sicca parum mutata, haud crispula, firmiuscula,

humida concaviuscula, horride patula, asymmetrica, lateralia

late ovato-oblonga, breviter acuminata, cuspidata, margine

inferiore inferne inflexo, limbata, limbo hyalino, biseriato, e

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 35

cellulis elongatis, angustissimis formato, superne denticulato,

nervis binis e basi jam sensim divergentibus, paulum infra

limbum evanidis, dorso superne denticulatis, cellulis basilari-

bus oblongis, superioribus rotundato-hexagonis, 0,050—0,055

mm. diam., parce chlorophylloso-cinctis, caeterum inanibus,

laevissimis, media ovata, breviter acuminata, cuspidata; brac-

teae perichaetii multo minores, longe lanceolato-acuminatae,

longe cuspidatae, limbatae, limbo denticulato nervis inconspi-

cuis. Caetera ignota.

Prov. S. Paulo, Campinas, in ripa rivuli umbrosi (MosÉn

n. 154).

Statura robusta, rigiditate, foliis horride patulis a con-

generibus jam dignoscenda species.

Hookeria (Euhookeria) glareosa BROTH. n. sp.

Dioica; caespitosa, caespitibus latis, densiusculis, glauco-

viridibus, aetate lutescentibus; cawlis ad 5 cm. usque longus,

per totam longitudinem hic illic longe fusco-radiculosus, den-

siuscule subpinnatim ramosus, ramis elongatis, complanatis,

flexuosis, dense foliosis, apice curvatulis, obtusis, simplicibus

vel parce subpinnatim ramulosis, brevibus, curvatulis, obtu-

sis; folia flaccida, sicca paulum crispatula, humida homomalla,

erecto-patentia, concaviuscula, lateralia ovato-oblonga, brevi-

ter acuminata, breviter cuspidata, margine inferiore inferne

inflexo, limbata, limbo hyalino, biseriato, e cellulis elongatis.

angustissimis formato, superne denticulato, nervis binis e basi

jam sensim divergentibus, paulum infra limbum evanidis, dorso

superne denticulatis, cellulis basilaribus oblongis, superioribus

rotundato-hexagonis, 0,050—0,055 mm. diam., parce chloro-

phylloso-cinetis, caeterum inanibus, laevissimis; media elon-

gate ovata, breviter cuspidata; bracteae perichaetii multo mi-

nores, e basi lata sensim lanceolato-subulatae, limbatae, mi-

nute denticulatae, nervis tenuissimis vel nullis; seta ad 2,5

cm. usque alta, erecta, flexuosa, rubra, laevissima; theca hori-

zontalis, asymmetrica, ovalis, sicca sub ore constricta, sordide

fusca, laevis; peristomium duplex; exostomir dentes incurvi,

lanceolato-subulati, c. 0,6 mm. longi et c. 0,1 mm. lati, pul-

cherrime rubri, medio late aurantiaco-sulcati, densissime la-

mellati, latere pulcherrime ciliati, apice pallidi, scabridi; en-

dostomium luteum, papillosum; processus carinati, anguste per-

forati, dentium longitudinis; sport 0,010—0,011 mm., ochracei,

36 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRESIL.

laevissimi; operculum alte conicum rostratum, rostro recto,

subulato, longitudine thecam aequante. Calyptra ignota.

Prov. NS. Paulo, Catas Altas da Ribeira, loco glareoso

(J. J. PuIGGARI n. 1983, 1984).

A praecedente specie, quacum inflorescentia dioica conve-

nit, statura paulum graciliore, ramis apice curvatulis, foliis

fAaccidis, erecto-patentibus, homomallis, angustioribus satis

superque recedit.

Hookeria (Euhookeria) rivalis C.- MULL. n. sp. in sched.

Synoica; ab H. limbata Hamr. simillima statura duplo

majore, foliis lateralibus magis patulis, foliorum limbo hya-

lino, paulum angustiore nervisque pallidis differt.

Prov. Minas Geraös, ad amnem Ribeiräo dos Bugres (Mo-

SÉN n. 324). Fertilis.

Hookeria (Euhookeria) chloroleuca LINDB. n. sp. in herb.

Autoica; tenella, albescenti-viridis; caulis repens, densi-

uscule subpinnatim ramosus, ramis brevibus, curvatulis, com-

planatis, densiuscule foliosis, simplicibus, obtusis; folia Aaccida,

sicca paulum crispatula, humida subhomomalla, erecto-paten-

tia, concaviuscula, lateralia ovato-oblonga, breviter acuminata,

cuspidata, margine inferiore inferne inflexo, limbata, limbo

angustissimo, ex unica serie cellularum formato, hyalino, su-

perne minute denticulato, nervis binis tenuibus, e basi jam

sensim divergentibus, paulum infra limbum evanidis, dorso

superne denticulatis, cellulis basilaribus oblongis, superioribus

rotundato — vel ovali — hexagonis 0,035—0,06 mm. longis et

0,035 mm. latis, inanibus, laevissimis, media ovato-ovalia, bre-

viter acuminata, cuspidata; bracteae perichaetii multo minores, e

basi truncata sensim angustatae, longe cuspidatae, denticula-

tae, enerves; seta 1 cm. alta, flexuosula, tenuis, pallide rubra,

laevissima; thecau horizontalis, subeylindrica, curvatula, fusca,

laevis; operculum alte conicum, rostratum, rostro recto, subu-

lato, longitudine thecam aequante; calyptra albida, glabra.

Prov. NS. Paulo, Serra de Caracol, ad truncum emortuum

silvae primaevae (MosÉn n. 377).

Colore albescente, foliis subhomomallis, superne denticu-

latis ab H. Olfersiana aliisque speciebus autoicis dignoscenda.

Hookeria (Euhookeria) mollicula BROTH. n. Sp.

Amutoica; sat robusta, mollissima, sordide pallide viridis,

nitidiuscula; cauwlis elongatus, repens, per totam longitudinem

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 83. 37

fusco-radiculosus, flexuosus, pinnatim ramosus, ramis brevibus,

complanatis, prostratis, dense foliosis, obtusis; folia flaccida,

patentia, concaviuscula, lateralia ovalia, subito in cuspidem

longiusculam contracta, margine inferiore inferne inflexo, lim-

bata, limbo hyalino, e seriebus tribus cellularum formato, su-

perne minutissime denticulato, nervis binis tenuibus, e basi

jam sensim divergentibus, paulum infra limbum evanidis,

dorso laevibus, cellulis basilaribus oblongis, superioribus hexa-

gonis, 0,035 mm. longis et 0,025 mm. latis, parce chlorophyl-

loso-cinctis, laevissimis, media ovata, cuspidata; bracteae pc-

richaetii multo minores, e basi latiore sensim angustatae,

cuspidatae, integrae, nervis binis tenuissimis vel enerves; seta

2 cm. alta, adscendens, flexuosula, pallide rubra, laevissima;

theca horizontalis, cerasse obovata, sicca sub ore haud con-

stricta, fusca, laevis; peristomium duplex: exostomit dentesin-

curvi, lanceolato-subulati, c. 0,6 mm. longi et ec. 0,1 mm. lati,

pulcherrime rubri, medio late aurantiaco-sulcati, densissime

lamellati, latere pulcherrime ciliati, apice lutei, scabridi; en-

dostomium luteum, minutissime papillosum; processus profunde

carinati, angustissime perforati. Caetera ignota.

Prov. Minas Geraös, Caldas, Pedro branca (ÅA. F. REcG-

NELL S. 1.).

Species distinctissima, foliis lateralibus ovalibus, subito

longiuscule cuspidatis, limbo triseriato nec non nervis dorso

laevibus a congeneribus facillime dignoscenda.

Hookeria Olfersiana HORNSCH.

Prov. S. Paulo, Apiahy (J. J. PUIGGARI n. 23 p. p.). Fertilis.

Hookeria incurva HooK. GREV.

Rio de Janeiro, Corcovado, ad ligna putrida (MOosÉn n.

P627 163) 164): Fertilis:

Prov. S. Paulo, Santos, in silva litorali humida, ad trun-

cos arborum (MosÉnN n. 85), Sororocaba, in ripa humida amnis

Buturora, ad ligna putrida (n. 71), ad truncum putridum sil-

vae primaevae (n. 83, 96), in ripa arenosa, graminosa rivuli

(n. 69), ad saxa umbrosa (n. 70) et ad rupes madidas, umbro-

sas (n. 84). Ubique fertilis.

Hookeria (Callicostella) limosa Broth. n. sp.

Synoica; gracilescens, sordide viridis; caulis elongatus,

flaccidus, prostratus, vage ramosus, ramis brevibus, simplici-

38 BROTHERUS, LA FLORE BBYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

bus vel elongatis, parce ramulosis, valde complanatis, laxe

foliosis, obtusis; folia patula, concaviuscula, lateralia oblonga,

rotundato-obtusa, margine inferiore inferne inflexa, haud lim-

bata, superne minute eroso-denticulata, nervis binis e basi

jam raptim divergentibus, infra summum apicem evanidis,

dorso dense denticulatis, cellulis basilaribus oblongis, caeteris

ovali — vel rotundato — hexagonis, 0,020—0,025 mm. longis

et ec. 0,015 mm. latis, parce chlorophyllosis, laevissimis, media

ovato-lanceolata, pellucidius reticulata. Caetera ignota.

Prov. NS. Paulo, Santos, in ripa limosa amnis Buturora

(MosÉN n. 103).

Ab H. Merkelii HORNSCH. proxima ramis elongatis, laxe

foliosis, foliis latioribus, nervis densius denticnlatis nec non

cellulis majoribus differt.

Hookeria Merkelii HORNSCH.

Rio de Janeiro, Tijuca (W. ScHWACKE n. 913). Fertilis.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad saxa rivuli um-

brosi (MoséÉnN n. 463). Fertilis.

Hookeria paulensis C.-MULL.

Rio de Janeiro, Corcovado, ad truncos arborum (MOosÉn

mLNLS9) AN Hertilis.

Hookeria (Callicostella) irrorata C.-MöÖLL. n. sp. in sched.

Gracilis; caespitosa, caespitibus laxis, nigrescentibus, apice

obscure viridibus; cauwlis fluitans, elongatus, gracilis, regula-

riter dense pinnatus, ramis elongatis, ad 3,5 cm. usque longis,

flexuosis, valde complanatis, laxe foliosis, obtusis, simplicibus

vel parce breviter ramulosis; folia erecto-patentia, planiuscula,

asymmetrica, lateralia late oblonga, rotundato-obtusa vel an-

gulo obtusissimo terminata, margine inferiore inferne inflexo,

haud limbata, superne cellulis prominentibus minutissime

crenulata, nervis binis e basi jam divergentibus, infra sum-

mum apicem evanidis, dorso laevibus, cellulis basilaribus ob-

longis, superioribus ovali-hexagonis, 0,020--0,025 mm. longis

et 0,010—0,015 mm. latis, chlorophylloso-cinctis, laevissimis,

media subeonformia. Caetera ignota.

Brasilia, sine loco designato (GLraAziov n. 7071).

Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad saxa rivuli prope

S:a Cecilia (MosÉnN n. 116).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 83. 39

Species distinctissima, caule fluitante jam a congeneribus

primo intuitu dignoscenda.

Ab H. Merkelii, cui forsan sit affinis, preter caulem flui-

tantem foliis subintegris, nervis dorso laevibus jam recedit:.

Hookeria microcarpa HORNSCH.

Rio de Janeiro, Corcovado, ad ligna putrida (MosÉN n. 160).

Fertilis.

Hookeria pallida HOoRNSCH.

Prov. Alto Amazonas, prope Calderäo (W. NCHWACKE

n.1042). Hertilis.

Rio de Janeiro, Corcovado, in rivulo Maracana (MOosÉn

n. 166). Fertilis.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in ripa rivuli silvae

primaevae (MosÉn n. 100) et ad saxa rivuli umbrosi (n. 465).

Fertilis.

Hookeria (Callicostella) spurio-pallida C.-MöLL. n. sp. in sched.

Synoica; caespitosa, caespitibus laxiusculis, latis, depres-

sis, pallide viridibus: caulis repens, vage ramosus, ramis elon-

gatis, valde fexuosis, dense et regulariter pinnatis, ramulis

arcuatis, densiuscule foliosis, valde complanatis, simplicibus

vel subsimplicibus, obtusis; folia sicea crispula, humida pla-

niuscula, patentia, lateralia ovato-ligulata, angulo obtuso ter-

minata vel mucronulata, margine inferiore inflexo, haud

limbata, superne serrulata, nervis binis e basi jam di-

vergentibus, infra summum apicem evanidis, dorso superne

densiuscule denticulatis, cellulis basilaribus oblongis, superio-

ribus ovalibus, 0,015—0,020 mm. longis et 0,010 mm. latis, pel-

lucidis, papilla media notatis; seta ad 18 mm. usque alta,

fexuosa, crassiuscula, pallide rubra, ubique humiliter scabe-

rula; theca horizontalis, turgide ovalis, pallide fusca, laevis;

operculum rostratum, rostro subulato, thecam breviore; calyptra

pallida, apice scabra.

Prov. S. Paulo, Mogy-mirim, ad rivulum umbrosum (Mo-

SÉN n. 388), Santos, Sororocaba (n. 76).

Speciei praecedenti valde affinis, sed duplo major, mollis,

foliis magis pellucidis, cellulis majoribus, seta longiore et

crassiore, tenerrime scabra.

Hookeria (Callicostella) perpallida BRoTH. n. sp.

Synoica; caespitosa, caespitibus densiusculis, depressis,

lutescenti-albicantibus; caulis repens, pinnatim ramosus, ramis

40 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

arcuatis, valde complanatis, densiuscule foliosis, obtusis, ple-

rumque iterum subpinnatim ramulosis; folia sicca erispula,

humida planiuscula, patentia, lateralia ovato-ligulata, bre-

viter acuminata, haud limbata, superne serrulata, nervis

binis e basi jam divergentibus, infra sammum apicem evani-

dis, dorso superne denticulatis, cellulis basilaribus oblongis,

superioribus ovalibus, 0,015—0,020 mm. longis et 0,005—0,008

mm. latis, pellucidis, papilla media notatis, media ovata; seta

ad 12 mm. usque alta, flexuosa, tenuis, pallide rubra, ubique

scabra; theca horizontalis, ovalis, fusca, laevis; operculum rost-

ratum, rostro subulato, thecam breviore; calyptra pallida,

apice scabra.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad saxa silvae primae-

vae (MoséÉn n. 97).

H. pallidae et H. spurio-pallidae affinis, sed foliis lateralibus

breviter acuminatis nec truncatis, mucronulatis jam dignos-

cenda.

Hookeria (Callicostella) Moséni BROTH. n. Sp.

Synoica; caespitosa, caespitibus laxis, depressis, rufescen-

tibus; caulis repens, pinnatim ramosus, ramis brevibus, stric-

tis, valde complanatis, densiuscule foliosis, simplicibus, obtu-

sis; folia sicea crispula, humida patentia, planiuscula, lateralia

oblonga, breviter acuminata, haud limbata, superne serrulata,

nervis binis rufescentibus, e basi jam divergentibus, infra sum-

mum apicem evanidis, dorso superne denticulatis, cellulis ba-

silaribus oblongis, superioribus breviter ovalibus, 0,015 mm.

longis et 0,010 mm. latis, pellucidis, papilla media notatis,

media ovata; seta ad 1 cm. usque alta, flexuosula, tenuis, ru-

bra, ubique dense scabra; theca horizontalis, minuta, ovalis,

fusca, laevis; calyptra pallida, apice fusca, scabra.

Prov. S. Paulo, Santos, ad truncum putridum silvae lito-

ralis (MosÉN n. 86).

Colore rufescente a speciebus affinibus jam dignoscenda.

Hookeria (Omaliadelphus) Entodontella C.-MöLrL. n. sp. in sched.

Dioica; lutescens, nitidissima; caulis elongatus, reptans,

interrupte radiculis substrato adfixus et alternatim arcuatim

assurgens, ramosus, ramis complanatis, dense foliosis, obtusis,

brevioribus, simplicibus vel longioribus, subpinnatim ramulo-

sis; folia planiuscula, patentia, lateralia elongate oblongo-

acuminata, cuspidata, marginibus erectis, superne argute ser-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 41

ratis, nervis binis, tenuibus, paulum divergentibus, paulum

supra medium evanidis, cellulis elongatis, angustis, utrinque

acutis, pellucidis, laevissimis, basilaribus infimis tantum laxi-

oribus, media subeonformia, minora; seta 11 mm. alta, erecta,

stricta, rufescens, superne incrassata, laevissima; theca erecta,

obovata, fuscidula, laevis; operculum rostratum, rostro recto,

subulato, thecam breviore; calyptra pallida, parce pilosa.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in adscensu montis

Morro de Curupira, 500 m. (MosÉN n. 72).

H. nitenti HornNscH. et H. subnitenti GEH. HaAMP. valde affi-

nis, sed robustior, densius foliosa, foliis lateralibus longiori-

bus, apice erectis nec recurvatis.

Hookeria (omaliadelphus) saprophila C.-MULL. n. sp. in sched.

Autoica, viridis, hic illic rubescens, nitida; cawulis repens,

elongatus, pluries divisus, ramis paulum arcuatis, valde com-

planatis, obtusis, dense pinnatim ramulosis, ramulis brevibus,

strictis, obtusis; folia transverse undulato-crispata, patentia,

lateralia asymmetrica, late oblonga, in acumen breve subito

contracta, margine inferiore imnferne inflexo, a medio usque ad

apicem spinuloso-dentata, nervis binis e basi jam sensim diver-

gentibus supra medium folii (2/3) productis, apice exstantibus,

cellulis superioribus anguste ellipticis, inferioribus sensim

longioribus, omnibus laevissimis, media ovato-oblonga, late et

breviter acuminata; seta ad 16 mm. usque alta, flexuosa, te-

nuis, pallide rubra, laevissima; theca horizontalis obovata,

fusca, laevis; calyptra pallida, parce pilosa.

Rio de Janeiro, Corcovado, ad ligna putrida pr. rivulum

Maracana (MosÉn n. 161) et Guaiua dos porcos, ad ligna putre-

Tfadtar (mn. 1065. a).

H. Beyrichianae HaAmMP. simillima. sed inflorescentia autoica,

foliis lateralibus in acumen breve subito contractis dignos-

cenda.

Hookeria caldensis ÅNGSTR.

Rio de Janeiro, Corcovado, Guaiua dos porcos, ad ligna

putrefacta (MosÉn n. 165). Fertilis.

Hookeria crispa C.-MöULL.

Prov. Minas Geraöés, Serra de Ouro Preto, ad rupes (W.

SCHWACKE n. 7581). Fertilis.

42 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Hookeria verrucosa HAMP.

Prov. NS. Paulo, Santos, Sororocaba, in adscensu montis

Espigåo de Curupira, 400 m. alt., ad truncos putridos (MosÉN

n. 79) et in cacumine ejusdem montis (n. 53 a). Fertilis.

Distichophyllum D. M.

Distichophyllum densirete BRoTH. n. sp.

Syn. Mniadelphus densiretis C.-MöLL. n. sp. in sched.

Autoicum, laxe caespitosum vel gregarium, humillimum,

laete viride; caulis erectus, vix ultra 2 mm. altus, parce radi-

culosus, superne dense foliosus; folia compressa, sicca parum

flexuosa, humida homomalla, planiuscula, lateralia patentia,

spathulato-oblonga vel spatulato-obovata, acuta, breviter ari-

stata, marginibus erectis, integerrimis, limbata, limbo crassi-

usculo, lutescente, superne aristam subintegerrimam formante,

nervo lutescente, supra medium (?”/1—7/5) evanido, cellulis an-

gulato-rotundatis, minutissimis, 0,009—0,010 mm. diam., pa-

rietibus lutescentibus, basilaribus majoribus, hexagono-rectan-

gularibus, inanibus, intermedia subconformia, media multo

minora, ovalia, nervo breviore; bracteae perichaetii erectae,

lanceolatae, anguste acuminatae, haud limbatae, integerrimae,

enerves; seta 4 mm. alta, tenuis, rubra, laevissima; calyptra

anguste mitraeformis, scabriuscula, basi ciliis hyalinis multi-

fida. Caetera ignota.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in silva primaeva ad

arbores (MosÉNn n. 51).

Eriopus BRID.

Eriopus setigerus MITT.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in cacumine montis

Espigåo de Curupira, ad truncos putridos (MosÉn n. 53). Fertile.

Neckeraceae.

Rhacocarpus LINDB.

Rhacocarpus Humboldti (SPRENG.).

Prov. Minas Geraös, Itacolumy, ad rupes in cacumine,

1600 m. (W. ScHWACKE n. 9048). Sterilis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 43

Rhacocearpus inermis (ÄÅNGSTR.)

Rio de Janeiro, Corcovado, ad rupes humidas (W. SCcHWACKE

n. 5741, 8780). Fertilis.

Acrocryphaea Hook. WiILSs.

Acrocryphaea julacea (HORNSCH.).

Prov. S. Paulo, ad arbores inter Mogy-guassu et Serra

de Caracol (MosÉn n. 87). Fertilis.

Acroeryphaea Gardneri (MITT.)

Prov. S. Paulo, ad arbores inter Mogy-guassu et Serra de

Caracol (MosÉnN n. 88). Fertilis.

Cryphaea W. M.

Cryphaea Moséni BROTH. n. sp.

Autoica; robusta, lutescenti-viridis, rufescens; caulis re-

pens, dense ramosus, ramis ad 3 cm. usque altis, pinnatim

ramulosis, ramulis crassis, teretibus, obtusis, dense foliosis,

simplicibus vel subsimplicibus; folia sicca arcte imbricata,

humida valde patula, concava, breviter decurrentia, ovata,

acuta, subapiculata, marginibus e basi ad medium revolutis,

summo apice inaequaliter denticulatis, nervo superne flexuoso,

infra apicem evanido, cellulis minutis, ovali-rotundis, basila-

ribus infimis elongatis, angustis, saepe flavidis, omnibus pel-

lucidis, laevissimis; bracteae perichaetii erectae, externae ovato-

lanceolatae, acuminatae, superne serrulatae, internae convolu-

taceae, nervo longe excedente aristatae, arista rigida, scabra,

elongate tenero-areolatae. Caetera ignota.

Prov. Minas Geraös, Serra de Caracol, ad arbores (MosÉn

NH a).

A Cr. Henscheni C.-MÖLL. et Cr. manoclada ÅNGsTR. foliis

arcte imbricatis, marginibus ad medium tantum revolutis, apice

denticulatis jam differt; a Cr. caldensi ANGSTR. foliis humidis

valde patulis, ovatis, subapiculatis distinguitur.

Prionodon C.-MöULL.

Prionodon auriculatus ÅA NGSTR.

Prov. Minas Geraöés, Serra de Caldas, ad arborem vallis

umbrosi (MoséÉn n. 267). Sterilis.

44 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Prionodon ealdensis BROTH. n. sp.

Dioicus; laete viridis; cawlis repens, dense fusco-radiculo-

sus, ramis elongatis, ad 15 cm. usque altis, flexuosis, superne

parce subfasciculatim vel subpinnatim ramulosis, ramulis sae-

plus apice arcuatis, hic illic elongatis, flagelliformibus; folia

dense conferta, in parte inferiore ramorum plerumque destructa,

sicca adpressa, apicalia subsecunda, humida erecto-patentia,

pluries longitudinaliter plicata, e basi ovali breviter lanceo-

lato-subulata, acuta, c. 4 mm. longa et c. 0,3 mm. lata, mar-

ginibus basi integris, superne inaequaliter serratis, nervo te-

nui, infra summum apicem evanido, cellulis marginalibus mi-

nimis, angulato-rotundis, basilaribus interioribus anguste ob-

longis, sublinearibus, diaphanis, superioribus subquadratis vel

quadratis, papilla media notatis. Caetera ignota.

Prov. Minas Geraös, Caldas, Pedra branca, ad truncos

arborum (MosÉnN n. 390).

Species optima, ramulis fagelliformibus nec non foliorum

cellulis superioribus regularibus, quadratis vel subquadratis

facillime dignoscenda.

Phyllogonium bBRID.

Phyllogonium viride PERS.

Rio de Janeiro, Corcovado, prope cacumen in arboribus

(MosÉN n. 134). Sterile.

Prov. S. Paulo, Santos, in silva litorali humida, ex ar-

boribus dependens (MosÉn n. 1). Sterile.

Pterobryum HoORNSCH.

Pterobryum densum HORNSCH.

Prov. Minas Geraöés, Serra de Caracol, ad arbores (MOoséÉn

n. 90). Sterile.

Meteorium BRID.

Meteorium recurvifolium (HORNSCH.). MITT.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad arbores (MosÉnN n. 333,

334) et in Serra de Caldas, ad arbores (MosÉn n. 335, 390).

Sterile.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 3. 45

Meteorium Henscheni C.-MULL.

Prov. Minas Geraös, Caldas, supra arenam humidam val-

lis umbrosi (MosÉN n. 421). Sterile.

Meteorium Widgrenii ÅNGSTR.

Prov. Minas Geraöés, Caldas, prope Capivary ad ligna

putrida silvae campi (MosÉN n. 435), ad augiportus gramino-

sos oppidi Caldas (n. 268), Serra de Caldas, ex arboribus sil-

vae primaevae dependens (n. 340) et ad arbores (n. 338, 355),

Serra de Caracol, ad arbores (n. 337). Sterile.

Prov. S. Paulo, Campinas, ex arboribus silvae caeduae

dependens (MosÉn n. 339). Sterile.

Meteorium subambiguum (HAMP.).

Rio de Janeiro, Corcovado, ad terram (MosÉn n. 152).

Sterile.

Prov. Minas Geraös, Serra de Caracol, ad arbores (MosÉn

n. 270): Sterile.

Prov. NS. Paulo, Santos, Sororocaba, ad ligna putrefacta

silvae caeduae humidae (MosÉn n. 269). Sterile.

Meteorium remotifolium (HORNSCH.). MITT.

Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad arbores (MosÉn n. 341,

346) et ad arbores vetustas silvarum prope amnem Rio Verde

(n. 344), in Serra de Caldas, ad arbores silvae primaevae

(n. 342, 343) et ad rupes (n. 345). Fertile.

Prov. S. Paulo, Campinas (MosÉn n. 420), Jacupiranga

(C. Souza n. 1930), Apiahy, Vila Velha (J. J. PUIGGARI n. 919)

et Tijuco (n. 585). Fertile.

Pilotrichella (C.-MöULL.).

Pilotrichella crinita (SULL.).

Rio de Janeiro, Petropolis (BR. RUDOLPH n. 42,43). Sterilis.

Prov. S. Paulo, Santos, in ripa amnis Buturora, ad arbo-

res silvae umbrosae MosÉn n. 74), Apiahy (J.J. PUIGGARI n. 43).

Sterilis.

Pilotrichella versicolor (C.-MULL.). JAEG. SATERDP.

Brasilia, sine loco designato (GLrazrouv n. 17984). Sterilis.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in silvis ex arboribus

silvae primaevae dependens (MoséÉn n. 99, 371). Sterilis.

46 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Pilotrichella pachygastrella C.-MULL.

Prov. Minas Geraös, Caldas, Pedra branca, ex arboribus

dependens (MosÉn n. 374), Serra de Caldas in silva primaeva

ex arboribus dependens (n. 375). Fertilis.

Pilotrichella subpachygastrella BROoTH. n. sp.

Dioica; robustiuscula, viridis, nitida; caulis repens, dense

ramosus, ramis 4—98 cm. altis, strictis vel apice curvatulis,

dense pinnatim ramulosis, ramulis patulis, strictis vel arcua-

. tulis, subaequalibus, vix ultra 1 cm. longis, haud compressis,

dense foliosis, simplicibus vel subsimplicibus, obtusiusculis;

folia quinquefaria, in series obliquas, spirales disposita, laxe

inflato-imbricata, e basi panduraeformi-excavata, distincte

auriculata oblongo-obovata, obtusissima, breviter cuspidata,

marginibus superne conniventibus, ubique minutissime serru-

latis, nervis binis, brevissimis, saepe obsoletis, cellulis elon-

gatis, angustissimis, superioribus flexuosulis, utringue acutis,

alaribus sat numerosis, abbreviatis, aureis, omnibus laevissimis.

Caetera ignota.

Prov. S. Paulo, ad arbores montis Serra de Caracol (Mo-

SÉN n. 428). E Brasilia sine loco designato sub n. 24 misit

amicissimus J. CARDOT. |

Species distinctissima, ramis brevibus, dense pinnatim ra-

mulosis jam dignoscenda, cum P. pachygastrella comparanda.

Papillaria (C.-MöLL.).

Papillaria Henscheni C.-MULL.

Prov. Minas Geraöés, Serra de Caldas, ad truncos vetustos

silvae primaevae (MosÉn n. 136), Serra de Caracol, ad arbo-

res (n. 113). Fertilis.

Papillaria media ÅNGSTR.

Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad arbores (MoséÉn

Dn 3VO)TNErtris.

Papillaria Regnellii BRoTH. n. sp.

Dioica; gracilis, lutescenti-viridis, haud nitida; caulis elon-

gatus, divisus, divisionibus elongatis, repentibus, ramosis, ra-

mis ad 6 cm. usque longis, flexuosis, dense foliosis, obtusis,

parce ramulosis, ramulis vix ultra 1 em. longis, dense folio-

sis, curvatulis, simplicibus, obtusis; folia patula, planiuscula,

plicata, e basi late cordata ovata, obtusa, cuspide piliformi

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 47

terminata, marginibus basi undulatis, cauli adpressis, superne

incurvis, ubique minutissime crenulatis, nervo tenui, supra

medium (2/3) evanido, cellulis anguste ellipticis, minute papil-

losis, alaribus abbreviatis, laxis, hyalinis; bracteae perichaetii

multo minores, externae ovato-lanceolatae, cuspidatae, inter-

nae oblongae in cuspidem loriformem subito contractae, inti-

mae infra cuspidem sinuato-dentatae, enerves, omnes tenero-

areolatae, hyalinae; vaginula pilosissima; seta 6 mm. alta,

curvata, apice in collum incrassata, lutea, scabriuscula; theca

erecta, ovalis, fusca, laevis; peristomium duplex; exostomii den-

tes suberecti, lanceolato-acuminati, obtusiusculi, albidi, linea

media angulato-flexuosa, distincta notati, remote sed crassi-

useule trabeculati, papillosi; processus angustissimi, carimati,

angustissime perforati, dentibus subaequilongi, albidi, papil-

losi; operculum e basi conica oblique rostratum; calyptra la-

tere fissa, straminea, longe pilosa.

Prov. Minas Geraös. Caldas (A. F. REGNELL).

A PP. illecebra (C.-MULL.), P. Henschenii et P. media affini-

bus, statura minore nec non foliis patulis jam primo visu dig-

noscenda.

Papillaria latifolia LINDB.

Rio de Janeiro, Petropolis (Br. RuDoLnpH n. 47). Sterilis.

Papillaria squamatula C.-MöÖLL.

Prov. Minas Geraöés, Caldas ex arboribus campi depen-

dens loco umbroso (MosÉnN n. 112). Sterilis.

Papillaria Moséni BROoTH. n. sp.

Dioica; gracilis lutescenti-viridis, haud nitida; caulis re-

pens, dense ramosus, ramis elongatis, ad 15 cm. usque longis,

pendulis, tenuibus. flexuosis, dense foliosis, remote pinnatim

ramulosis, ramulis patulis, curvatulis, dense foliosis, breviter

attenuatis, brevibus, vix ultra 1 cm. longis vel longioribus,

parce ramulosis; folia sicca imbricata, indistinate plicata, hu-

mida erecto-patentia, concaviuscula, e basi cordata, alis undu-

latis sensim angustata, pilo longiusculo, laevi, superne hya-

lino terminata, marginibus ubique minute crenulatis, nervo

tenui, ultra medium (?/4) evanido, cellulis, alaribus paucis ex-

ceptis, elongatis, angustissimis, papillosis. Caetera ignota.

Rio de Janeiro, Corcovado (MosÉnN n. 137).

Prov. Minas Geraöés, Serra de Caracol, ad arbores (MOSsÉN

n. 114).

48 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Habitu P. nigrescenti (Sw.) haud dissimilis, sed foliis pili-

feris jam dignoscenda.

Papillaria laxifolia C.-MULL.

Prov. Minas Geraös, Caldas prope amnem Rio Verde ad

truncos arborum (MosÉn n. 115), sine loco designato (Br. Ru-

DOLPH n. 45, 46). Sterilis.

Prov. S. Paulo, Apiahy (J. J. PuIGGARI n. 623, 1903, 2515),

Iporanga (n. 1807, 1812, 1928), Posa bonita (n. 1961), FAXINA

(n. 554). Sterilis.

Papillaria perauriculata BRoTH. n. sp.

Dioica; gracillima, viridis, haud nitida; caulis repens,

dense ramosus, ramis elongatis, ad 8 cm. usque longis, pendu-

lis, tenuissimis, flexuosis, laxe foliosis, ramis patulis, elonga-

tis, flexuosis, obtusis, iterum pinnatim ramulosis, pinnulis

brevibus, patulis, strictis, obtusis; folia sicca laxe imbricata,

humida erecto-patentia, planiuscula, e basi pulchre auriculata,

auriculis infAexis, haud undulatis vel erispatis, lacero-erenatis

anguste ovato-lanceolata, acumine plerumque semitorto, mar-

ginibus ubique minutissime serrulatis, nervi tenui, medio

folii evanido, cellulis elongatis, angustissimis. chlorophyllosis,

valde papillosis, alaribus vix ullis. Caetera ignota.

E Brasilia sine loco designato sub n. 35 misit amicissimus

J. CARDOT.

Species tenella, cum P. socia ÅNGSTR. et P. ptychophylla

ÅNGSTR. comparanda.

Papillaria Cardoti BROTH. n. Sp.

Dioica; laete viridis, aetate lutescenu-viridis; caulis elon-

gatus, vage ramosus, ramis elongatis, repentibus, parce radi-

culosis, dense foliosis, dense pinnatim ramulosis, ramulis bre- >

vibus, vix ultra 7 mm. altis, erectis, strictis, complanatis,

dense foliosis, haud attenuatis, simplicibus, obtusis; folia cau-

lina horride patentissima, subsquarrosa, e basi late ovata,

amplexicauli, haud auriculata subito lanceolata acuminata,

cuspidata, acumine semitorto, marginibus inferne crenulatis,

superne argute serrulatis, nervo tenui, ad vel paulum ultra

medium folii evanido, cellulis elongatis, angustissimis, papil-

losis, obscuris, basilaribus tantum laxioribus, pellucidis, alari-

bus nullis. Caetera ignota.

E Brasilia, sine loco designato sub numeris 22 et 33 misit

amicissimus J. CARDOT.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 49

Species foliis horride patentissimis, subsquarrosis, apice

argute serrulatis jam facile dignoscenda.

Papillaria paulensis BROTH. n. sp.

Dioica; robustiuscula, inferne fuscescens, superne Jaete

viridis; caulis repens, dense ramosus, ramis procumbentibus,

ad 4 em. usque altis, strictis vel flexuosulis, dense pinnatim

ramulosis, ramulis patentibus, brevibus, dense foliosis, haud

attenuatis, obtusis, simplicibus; folia indistincte plicata, pa-

tentia, ramulina patula, e basi late cordata, undulata, lanceo-

lata, breviter acuminata, hyalino-cuspidata, marginibus inte-

gerrimis, nervo crassiusculo, lutescente, supra medium (/4)

evanido, cellulis dense papillosis, valde obscuris, ellipticis, in-

ferioribus longioribus et angustioribus, basilaribus hyalinis,

alaribus nullis. Caetera ignota.

Prov. S. Paulo, Apiahy, Chapeu (J. J. PUIGGARI n. 606,

615).

Species a congeneribus americanis diversissima, cum non-

nullis asiaticis, ex. gr. P. bicolore (R. H.) et P. subbicolore

HawmP. comparanda.

Neckera HEDW.

Neckera undulata HEDW.

Prov. 'S. Paulo, Campinas, ad arbusculam silvae primae-

vae (MosÉnN n. 367). Fertilis.

Neckera disticha Sw.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad saxa rivuli umbrosi,

inter Racop. tomentosum (MosÉn n. 368). Fertilis.

Neckera brevinervis BROTH. n. sp.

Autoica; valde complanata, viridissima vel pallide viridis,

nitidissima; caulis primarius repens, ramis ad 10 cm. usque

altis, cum foliis 3—4 mm. latis, pinnatim ramulosis, ramulis

patulis, simplicibus vel subsimplicibus, obtusis; folia disticha,

dense conferta, patula, laevia, asymmetrica, oblonga, brevis-

sime apiculata, c. 2,5 mm. longa et c. I mm. lata, inferne mi-

nute, superne argutius serrulata, baseos ala una ovata, plana,

altera involuta, nervo brevissimo, saepe obsoleto, cellulis elon-

gatis, angustis, apicalibus subrhombeis, omnibus laevissimis;

bracteae perichaetii internae late ellipticae, acumine patulo,

integrae, enerves; seta brevissima, vix ultra I mm. alta, stricta,

50 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

lutea; theca immersa, parva, ovalis; peristomium duplex; exo-

stomii dentes pallidi, lanceolato-subulati, papillosi, hic illic

pertusi; processus lineares, pallidi, papillosi, vix pertusi, den-

tibus paulum breviores; spori 0,020 mm., ferruginei, papillosi;

operculum e basi conica breviter curvirostrum; calyptra pal-

lida, dense ramentacea.

Prov. S. Paulo, Apiahy, Fundåo, ad arbores (J. J. PuIG-

GARI n. 1824, 1910).

Species distinctissima, N. Pabstianae C.-MULL. similis, notis

supra datis optime diversa.

Sematophyllaceae.

Potamium MITT.

Potamium pacimoniense (SPRUC.) MITT.

Prov. SYS. Paulo, Santos, in amne Buturora, ad truncos ar-

borum demersos (MosÉn n. 120). Fertile.

Sematophyllum MITT.

Sematophyllum pungens (Sw.) MITT.

Prov. S. Paulo, Santos, ad truncos arborum silvae litora-

lis (MosÉnN n. 353), Sororocaba, ad arbores silvarum frequens

(n. 354). Fertile.

Rhaphidostegium NSCHIMP.

Rhaphidostegium loxense (HooK.) JAEG. SAUERB.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad saxa rivuli (MosÉn n. 397),

ad saxa amnis Ribeiräo dos Bugres (n. 391, 411), ad saxa ri-

vuli Corrego de Gerivas (n. 392) et ad truncum arboris prope

Rio Verde, in ripa interdum inundata (n. 444). Fertile.

Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad saxa rivuli (MOosÉN

n. 396), Apiahy (J. J. PUIGGARI n. 595). Fertile.

Raphidostegium lithophilum (HORNSCH.) JAEG. SAUERB.

Prov. S. Paulo, Faxina, Rigule, Pilon de Agua (J. J.

PuIGGARI n. 556) et Iporanga, Sitio de Enrique Bruner, ad mar-

ginem rivuli Jurimirim (n. 1919). Fertile.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 3. 51

Rhaphidostegium amnigenum BROTH. n. sp.

Autoicum; gracile, flaccidum, caespitosum, caespitibus laxis,

sordide viridibus, nitidiusculis; caulis elongatus, parce sub-

pinnatim ramosus, ramis patulis, dense et turgide foliosis,

simplicibus vel parce ramulosis, obtusis; folia patula, concava,

late ovalia, obtusissima, marginibus erectis, integerrimis, ner-

vis obsoletis, cellulis anguste ellipticis, apicalibus brevioribus,

alaribus oblongis, aureis, partem infimam basis fere totam

occupantibus, supraalaribus hyalinis, subquadratis; bracteae

perichaetii oblongae, breviter acuminatae, obtusiusculae, inte-

gerrimae; seta 1 cm. alta, sicca flexuosula, pallide rubra, lae-

vissima; theca erecta, deoperculata inclinata, asymmetrica,

ovalis, sicca sub ore constricta, pallida, laevis; peristomium

duplex; exostomir dentes 0,31 mm. longi et 0,09 mm. lati, lu-

tei, apice hyalini et parce scabridi, dense et alte lamellati;

endostomium favidulum, minutissime papillosum; processus

carinati, indistinete perforati; cilta rudimentaria; spori 0,020

—0,022 mm., virides, laeves; operculum cupulatum, rostratum,

rostro obliquo, dimidiam partem thecae aequante.

Prov. S. Paulo, Santos, in amne Buturora, ad ligna demersa.

Rh. loxensi et Rh. lithophilo affine, sed minus, flaccidius, fo-

liis obtusissimis, bracteis perichaetii oblongis, breviter acu-

minatis, obtusiusculis.

Rhaphidostegium orbatum BPBESCH.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad saxa inundata ri-

vuli (MosÉn n. 4). Fertile.

Rhaphidostegium galipense (C.-MULL.) JAEG. SAUERB.

Rio de Janeiro, Catumby, loco umbroso (MosÉnN n. 130,

130 ec). Fertile.

Rhaphidostegium (Limnobiopsis) cochleatum BROTH. n. Sp.

Autoicum; caespitosum, caespitibus mollibus, densis, latis,

viridissimis, haud nitidis; caulis elongatus, vage ramosus, ra-

mis elongatis, remote pinnatim ramulosis, ramulis brevibus,

strietis, patulis, teretibus, obtusis; folia laxe conferta, humida

maxime turgescentia, cochleariformi-concava, e basi brevis-

sima, parum contracta ovalia vel rotundato-ovalia, obtusissima,

rarius acuminatula, marginibus basi parce recurvis, caeterum

erectis, integerrimis, nervis binis obsoletis, cellulis superiori-

bus grosse ellipticis, valde chlorophyllosis, inferioribus longio-

52 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

ribus, alaribus magnis, elongate oblongis, hyalinis, supraala-

ribus paucis, quadratis, subinanibus, omnibus laevissimis; brac-

teae perichaetii multo minores, pallidae, erecto-patentes, inter-

nae e basi oblonga acuminatae, integerrimae, enerves; seta 1 cm.

alta, erecta, tenuis, rubra, laevissima; theca erecta, ovalis, de-

operculata sub ore paulum constricta, ochracea, laevis; peri-

stomium duplex; exostomii dentes c. 0,36 mm. longi et c. 0,085

mm. lati, lutei, apice hyalini, scabridi; endostomium lutescens,

papillosum; processus carlinati, anguste perforati; cilia 0; spori

0,017—0,020 mm., virides, laevissimi; operculum rTostratum,

rostro obliquo, theca paulum breviore.

Prov. S. Paulo, Santos, in amne Buturora, ad truncos ar-

borum (MOosÉN n. 2).

Species pulcherrima, distinctissima, a Rh. bracteato (C.-

MöLL.) notis supra datis optime diversa.

Rhaphidostegium subfulvum BROTH. n. Sp.

Auwutoicum; caespitosum, caespitibus densis, rigidiusculis,

pallide lutescentibus, aetate rufescenti-lutescentibus, nitidis;

caulis elongatus, flexuosus, apice curvatus, dense foliosus, te-

res, parce vage ramosus; folia sicca imbricata, humida erecto-

patentia, concava, oblonga, in acumen piliformem subito con-

tracta, marginibus ad apicem fere revolutis, integerrimis, ner-

vis binis valde indistincetis vel nullis, cellulis elongatis, an-

gustissimis, basilaribus infimis aureis, alaribus 3—5, seriem

unicam formantibus, magnis, hyalinis, supraalaribus hyalinis,

subquadratis, omnibus laevissimis; bracteae perichaetiir mino-

res, erectae, internae oblongo — vel lanceolato — acuminatae,

marginibus parce revolutis, basi laxe areolatae; seta elongata,

usque ad 2,5 cm. alta, flexuosula, tenuis rubra; theca cernua,

asymmetrica, ovalis, sicca sub ore constricta, pallide fusca,

laevis; operculum rostratum, rostro obliquo thecam subaequante.

Prov. Minas Geraöés, Caldas, in ripa abrupta, umbrosa,

humida amnis Ribeiräo dos Bugres (MOosÉn n. 119).

A Rh. fulvo (HornscH.) affini caespitibus rigidiusculis, cel-

lulis alaribus ex unica serie cellularum formatis nec non seta

elongata optime differt. JAEG. SAUERB.

Rh. circinale (HAMP.) JAEG. SAUERB.

Rio de Janeiro, Corcovado, Lagoinha dos porcos (MOosÉN

n. 130 a), prope cacumen, in radicibus (n. 245), Catumby, in

radicibus (n. 132). Fertile.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 53

Rh. Kegelianum (C.-MÖULL.) JAEG. SAUERB.

Rio de Janeiro (MosÉn n. 131). Fertile.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad arbores (MosÉn n. 454).

Fertile.

Rh. campicolum BROTH. n. Sp.

Autoicum; caespitosum, caespitibus densis, turgescentibus,

mollibus, viridibus, aetate rufescentibus, nitidis; caulis repens,

dense ramosus, ramis adscendentibus, siccis curvatis, dense

foliosis, obtusis, parce ramulosis; folia sicca imbricata, humida

patentia, cochleariformi-concava, sursum spectantia, late ovalia,

obtusissima, plerumque rotundato-obtusa, marginibus fere ad

apicem valde revolutis, integerrimis, nervis inconspicuis, cel-

lulis laxiuscule ellipticis, apicalibus late ovalibus, alaribus

magnis, sex vel pluribus, aureis vel hyalinis, supraalaribus

subquadratis, granulosis, omnibus laevissimis; bracteae peri-

chaetii minores, erectae, oblongo-lanceolatae, breviter acumina-

tae, obtusiusculae, marginibus integerrimis; seta brevis, vix

ultra 8 mm. alta, tennis, pallide rubra; theca erecta, asymme-

trica, ovalis, sub ore paulum constriecta, pallide fusca, laevis;

operculum rostratum, rostro obliquo, thecam subaequante.

Prov. Minas Geraöés, inter Caldas et thermas hepaticas

dietas Pocos, ad truncos putridos in ripa rivuli campi (MOosÉN

MD):

Species distinctissima a Rh. circinali et Rh. Kegeliano foliis

plerumque rotundato-obtusis, cellulis superioribus brevibus,

late ovalibus facile dignoscenda.

Rhaphidostegium cyparissoides (HOoRNSCH.). BROTH.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad Capivary, in truncis pu-

tridis silvae primaevae (MosÉn n. 260). Sterile.

Rhaphidostegium macrorrhynchum (HORNSCH.). JAEG. SAUERB.

Rio de Janeiro, Corcovado, ad arbores (MosÉn n. 151).

Fertile.

Trichosteleum MITT.

Trichosteleum diecranoides BRoTH. n. Sp.

Autoicum; robustum, caespitosum, caespitibus densis, late

extensis, lutescentibus; caulis repens, flexuosus, ramosus, ramis

adscendentibus, simplicibus vel parce ramulosis, dense foliosis;

folia erecto-patentia, subsecunda, concava, oblonga vel oblongo-

54 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRESIL.

lanceolata, longe et anguste acuminata, marginibus usque ad

basin acuminis revolutis, apice minute serrulatis, enervia,

cellulis elongatis, angustis, dorso papilla unica, elevata in-

structis, basilaribus aureis, alaribus 4—5, magnis; bracteae

perichaetii internae e basi ovata longe subulatae, apice argu-

tius serrulatae, cellulis laevibus; seta ad 13 mm. usque alta,

flexuosa, tenuissima, pallide rubra, laevissima; theca minutis-

sima, ovalis, nutans, sicca sub ore constricta. Caetera ignota.

Prov. NS. Paulo, Santos, Sororocaba, ad arbores silvarum

(MosÉN n. 241).

Trichosteleum flagelliferum BROoTH. n. sp.

Gracile, viride aetate, pallescens vel pallide fuscescens;

caulis repens, per totam longitudinem radiculosus, dense pin-

natim ramosus, ramis brevibus, complanatulis, fagellis singu-

lis vel pluribus terminatis vel omnino flagelliformibus, saepe

copiosis; folia sicca laxe imbricata, humida erecto-patentia,

concava, ovato-oblonga, longe et anguste acuminata, margini-

bus erectis, superne minutissime serrulatis, nervis binis bre-

vissimis vel obsoletis, cellulis elongatis, angustissimis, tener-

rime seriatim papillosis, basilaribus infimis laxioribus, aureis,

alaribus biseriatis, aureis vel hyalinis, inferioribus oblongis,

superioribus subquadratis. Caetera ignota.

Brasilia, sine loco designato (ÅA. GLaAziouv n. 6383, 9273).

Prov. S. Paulo, Campinas, ad truncos arborum silvae cae-

duae (MosÉN n. 155), Apiahy (J. J. PuIGGARI n. 608, 990),

Iporanga (n. 1926) et Godoys (n. 1800), Catas altas (C. Souza

0:56):

Species insignis, ramis flagelliformibus numerosis primo

visu dignoscenda.

Taxithelium NSPRUC.

Taxithelium planum (BRID.) SPRUC.

Rio de Janeiro, Corcovado (MosÉn n. 160). Fertile.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad terram abruptam,

sicceam, arenosam, umbrosam (MQsÉN n. 77) et ad truncum

arboris silvae primaevae (n. 98). Fertile.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:03. dd

Stereodontaceae.

Isopterygium MITT.

Isopterygium curvicollum (C.-MÖLL.) MITT.

Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad truncos putridos

silvae (MosÉN n. 446), Campinas, ad truncos putridos silvae

caeduae (n. 158). Fertile.

Isopterygium brachyneuron (C.-MULL.). MITT.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad arbores silvae pri-

maevae (MOosÉn n. 443). Fertile.

Isopterygium longisetum BROTH. n. Sp.

Autoicum; robustiusculum, pallidum, nitidum; caulis elon-

gatus, substrato arcte adpressus, per totam longitudinem

radiculosus, laxe foliosus, subpinnatim ramosus, ramis brevi-

bus, valde complanatis, substrato adpressis, laxiuscule folio-

sis; folia disticha, homomalla, concava, ovato-acuminata, mar-

ginibus erectis, integerrimis, nervis binis brevissimis vel ob-

soletis, cellulis elongatis, angustissimis, hyalinis, basilaribus

infimis multc laxioribus, oblongis, hyalinis, omnibus laevissi-

mis; bracteae perichaetu internae e basi vaginante, erecta

sensim longissime lanceolato — subulatae, acumine patenti —

flexuoso, integerrimae, enerves; seta 2 cm. alta, tenuissima,

lutea vel lutescenti-rubra, laevissima; theca subhorizontalis

turgide obovata, deoperculata curvata, sub ore paulum con-

stricta, crassicollis, ochracea, laevis; peristomium duplex; exo-

stomii dentes c. 0,45 mm. longi et c. 0,06 mm. lati, lutei,

apice hyalini, scabridi; endostomium sordide flavidum; proces-

sus carinati, vix perforati; cilia singula, brevia, hyalina;

operculum e basi convexo rostratum, rostro crassiusculo, cur-

vatulo, dimidiam partem thecae vix aequante.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad ligna putrida stagni (Mo-

SÉN n. 471) et prope Capivary, ad terram humidam silvulae

(n. 439), Serra de Caldas, ad ligna putrida in stagno silvae

primaevae (n. 469).

Prov. S. Paulo, inter Campinas et Serra de Caracol, ad

terram humidam (MosÉn n. 470).

56 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRESIL.

Species distinctissima, habitu I. laxo (HAMP.) sat similis,

setis elongatis ab ommnibus congeneribus americanis primo

visu dignoscenda.

Leucomium MITT.

Leucomium Moséni BRoTH. n. sp.

Autoicum; robustum, caespitosum, caespitibus mollibus,

latis, densiusculis, depressis, laete viridibus, aetate pallide

viridibus, nitidis; caulis flaccidus, prostratus, vage ramosus,

dense foliosus, cum foliis c. 4 mm. latus; folia sicca immutata;

humida caviuscula, asymmetrica, dorsalia breviter oblonga,

breviter cuspidata. lateralia conformia, sed majora, ventralia

lanceolata, breviter acuminata, omnia marginibus erectis, in-

tegerrimis, enervia, cellulis laxis, elongate hexagonis, parce

chlorophyllosis; bracteae perichaetii lanceolatae, breviter acu-

minatae; seta 11 mm. alta, tenuis, pallide rubra, laevissima;

theca horizontalis vel pendula, sicca strumosa, sub ore paulum

constricta, ovalis, laevis, fusca; peristomium duplex; exostomii

dentes incurvi, lanceolato-subulati, c. 0.45 mm. longi et c.

0,085 mm. lati, purpurei, densissime lamellati, late exarati;

endostomium luteum, papillosum, processus carimati, parce per-

forati. Caetera ignota.

Prov. Minas Geraös, Caldas, in ripa umbrosa humida

amnis Rio Capivary, ad terram (MosÉn n. 264) et Caldas ad

rivulos (n. 394).

Species pulcherrima, statura robustissima foliisque siccis

immutatis raptim dignoscenda.

Leucomium strumosum (HORNSCH.) MITT.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad arbores annosio-

res silvae primaevae (MOosÉn n. 265) et in adscensu montis

Espigåo de Curupira ad truncos putridos silvae primaevae

alt. c. 500 m. (n. 81). Fertile.

Leucomium lignicola MITT.

Rio de Janeiro, Corcovado, ad arborem (MOosÉN n. 459).

Fertile.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, in adscensu montis

Espigåo de Curupira ad truncos putridos silvae primaevae

alt. c. 500 m. (MosÉn n. 81 p. p.). Fertile.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 57

Microthamnium MITT.

Microthamnium simorhynchum (HAMP.). JAEG. SAUERB.

Syn. M. flavidum ÄANGSTR.

Rio de Janeiro, Corcovado, prope Poinciras in muro (Mo-

SÉN n. 142), ad rupes umbrosas prope viam corcovadensem

(n. 143), Tijuca, ad rivulum (n. 168). Fertile.

Prov. Minas Geraöés, Caldas, prope Capivary, ad truncos

putridos silvae umbrosae (MosÉn n. 141) et prope amnem Rio

Verde, ad truncos putridos (n. 257). Fertile.

Prov. S. Paulo, Campinas, ad ligna putrida silvae (MoséÉn

n. 253), ad ligna putrida silvarum inter S. Joäo de Boa vista

et Serra de Caracol (n. 252). Fertile.

Microthamnium camptorrhynehum (HAMP.). JAEG. SAUERB.

Syn. M. Widgrenii ÅNGSTR.

Rio de Janeiro, Corcovado, Lagoinha dos porcos, ad ligna

putrida (MosÉN n. 140) et prope Coixa de agoa, ad ligna pu-

ridar(n. 201). Fertile.

Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad truncos arborum et

ad ligna putrida silvae umbrosae (MosÉn n. 251, 258). Fer-

tile.

Microthamnium reptans (SW.). MITT.

Prov. NS. Paulo, Santos, Sororocaba, in adscensu, montis

Espigåo de Curupira. ad truncos putridos (MosÉn n. 75).

Fertile.

”Microthamnium acrorrhizon (HORNSCH.). JAEG. SAUERB.

Rio de Janeiro, Corcovado, Lagoinha dos porcos, ad lapi-

des rivuli (MosÉn n. 139). Fertile.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad saxa rivuli um-

brosi (MosÉn n. 259). Fertile.

Microthamnium heterostachys (HAMP.). JAEG. NAUERB.

Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad truncos silvae

primaevae (MosÉn n. 429). Sterile.

Prov. NS. Paulo, Santos, Sororocaba, loco siceiore umbroso

ad terram (MOosÉnN n. 95), Serra de Caracol, ad latera viae ca-

vae in silva umbrosa (n. 430), ad ligna putrida silvarum in-

ter S. Joäo de boa vista et Serra de Caracol (n. 261). Fertile.

58 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRESIL.

Microthamnium Aptychella BRoTE. n. sp.

Autoicum; robustiusculum, caespitosum, caespitibus rufes-

centi-lutescentibus, nitidis; caulis e basi breviter stipitato

arcuato-decumbens, dendroideo-ramosus, ramis et ramulis vix

complanatis, obtusis; folia caulina laxe conferta, patula vel

patentissima, concaviuscula, breviter decurrentia, cordata, bre-

viter acuminata, marginibus erectis, fere e basi argute ser-

rulatis, nervis binis inaequalibus, altero ad medium folii pro-

ducto, cellulis angustis, breviter linearibus, superioribus apice

exstante, basilaribus infimis abbreviatis, aureis, ramulina

ovato-lanceolata, acuminata, marginibus basi recurvis; brac-

teae perichaetui e basi erecta, vaginante reflexae, subito lon-

gissime loriformi-acuminatae, subintegerrimae, enerves; seta

adscendens, 2 cm. alta, flexuosula, tenuis, rubra, laevissima;

theca horizontalis, demum nutans, brevis, turgide ovalis, sub

ore vix vel paulum constricta, fusca, laevis; peristomium du-

plex; exostomir dentes c. 0,68 mm. longi et ce. 0,13 mm. lati,

aurantiaci, hyalino-limbati, apice hyalini, scaberuli; endosto-

mium sordide flavidum, papillosum; processus carinati, angu-

ste perforati; cilia rudimentaria. Caetera ignota.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad thermas hepaticas Pocos

dictas, ad arborem silvae primaevae (MosÉnN n. 451).

Species pulcherrima, distinctissima, habitu Rhaphidoste-

giis nonnullis similis, a caeteris congeneribus aliena.

Ectropothecium MITT.

Ectropothecium splendidulum (HOoRNsSCH.). MITT.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad radices arborum (MosÉn

n. 458). ' Fertile.

Prov. S. Paulo, inter Mogy-mirim et Serra de Caracol,

ad arbores (MosÉn n. 441). Fertile.

Eetropothecium gracillimum (HORNSCH.). MITT.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad radices et truncos arbo-

rum (MosÉnN n. 440). Fertile.

Eetropothecium laxum (HAMP.). JAEG. SAUERB.

Rio de Janeiro, Rio Comprido, ad radices arborum (Mo-

SÉN n. 455). Fertile.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 3. '59

Ectropothecium apiculatum HORNSCH.). MITT.

Rio de Janeiro, Corcovado, Lagoinha dos Porcos, ad lapi-

des rivuli (Mosén n. 256). Fertile.

Ectropothecium rutilans (C.-MÖLL.). MIirr.

Rio de Janeiro, Catumby, ad saxa rivuli (MosÉN n. 144).

Fertile.

Prov. S. Paulo, Santos, Sororocaba, ad saxa rivuli umbrosi

(MOsÉN n. 255). Fertile,

Eetropothecium subdenticulatum (C.-MöLL.). MITT.

Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad truncos arborum

silvae umbrosae (MosÉn n. 250, 472). Fertile.

Entodon C.-MULL.

Entodon Beyrichii (SCHWAEGR.). C.-MULL.

Prov. Minas Geraös, Caldas, prope Capivary in nemore

campi sicci ad terram (MosÉn n. 246). Fertile.

Entodon Lindbergii HAMP.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad corticem arb. (MOosÉNn n.

423). Fertile.

Entodon splendidulus (HAMP.). JAEG. SAUERB.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad truncos putridos silvae

caeduae umbrosae prope Capivary (MosÉn n. 424) et ad ligna

putrida stagni (n. 448). Fertile.

Entodon Moséni BROTH. n. Sp.

Autoicus; caespitosus, caespitibus densis, mollibus, intense

rufescenti-lutescentibus, nitidis; caulis repens, vage ramosus,

ramis ad 3 cm. usque longis, plus minusve radiculosis, parce

complanatis, densiuscule foliosis, pinnatim ramulosis, ramulis

brevibus, vix ultra 3 mm. longis, siccis curvatulis, humidis

strictis, parce complanatis, densiuscule foliosis, simplicibus,

obtusis; folia ramea erecto-patentia, parce homomalla, concava,

e basi paulum contracta ovato-acuminata, acutiuscula, margi-

nibus erectis, superne plus minusve denticulatis, nervis binis

brevissimis, indistinctis, cellulis elongatis, angustissimis, ut-

rinque acutis, basilaribus infimis brevioribus et latioribus,

alaribus quadratis, hyalinis, omnibus laevissimis; bracteac

perichaetii multo minores, externae reflexae, internae erectio-

res, multo majores, elongate oblongo-lanceolatae, acuminatae,

60 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

apice parce denticulatae, basi laxe reticulatae, enerves; seta

1,5 cm. alta, strictiuscula, tenuis, flavida, laevissima; theca

erecta, asymmetrica, oblongo-cylindrica, pallide fusca, laevis;

peristomium duplex; exostomii dentes elongate lanceolati, c. 0,45

mm. longi et c. 0,06 mm. lati, aurantiaci, remote lamel-

lati, inferne distinctissime, superne indistincte striolati, linea

media parce rotundato — vel rimoso — pertusi; endostomium

intensius coloratum; processus angustissime perforati, nodulosi,

dentibus aequilongi; spori 0,012 mm., olivacei, minutissime

papillosi; columella longe exserta; operculum e basi conica

rostratum, rostro brevi, curvato, obtuso.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad arbores (MosÉnN n. 262,

sterilis) et Pedra branca, ad arbores (ÅA. F. REGNELL, fer-

tilis).

Ab E. Lindbergii et E. splendidulo colore intense rufescenti-

lutescenti, mollitie nec non ramis et ramulis parce complana-

tis, subteretibus distinguitur.

Entodon Regnellianus (C.-MULL.). MITT.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad arbores (MosÉnN n. 263).

Entodon brasiliensis (HAMP.).

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad arbores (MOosÉn n. 108)

et prope Capivary, ad truncum Chorisiae loco aprico (n. 109).

Fertilis.

Entodon bicolor LINDB.

Prov. Minas Geraös, Biribiry prope Diamantina, ad ru-

pes (W. ScHWACKE n. 8040), Serra de Caldas, supra rupes

humo tenui tectas (MosÉn n. 104). Fertilis.

Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad truncum emortuum

silvae (MosÉn n. 106), Campinas, in campo sicco, ad truncos

arborum (n. 107). Fertilis.

Entodon longisetus (HooK.). MITT.

Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad arbores (MOosÉnN n. 475).

Fertilis,

Stereodon (BRID.) MITT.

Stereodon caldensis BROTH. n. sp.

Gracilis, caespitosus, caespitibus densis, lutescentibus,

aetate fuscescentibus, nitidis; caulis longa prostratus foliis

destructis, vage ramosus, ramis elongatis, prostratis, dense

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 61

ramulosis, ramulis erectis, brevibus, c. 1 cm. altis, curvatis,

dense foliosis; folia secunda, valde canaliculato-concava, e

basi late truncata sensim late acuminata obtusiuscula, mar-

ginibus erectis, superne incurvis et minutissime serrulatis,

nervis binis, plerumque obsoletis, cellulis linearibus, basilari-

bus brevioribus, sed vix latioribus, alaribus nullis, omnibus

laevissimis. Caetera ignota.

Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad saxa rivuli (Mo-

SÉN n. 118).

Species distinctissima, foliis valde canaliculato-concavis,

marginibus superne incurvis raptim dignoscenda.

Hypnaceae.

Helicodontium NSCHWAEGR.

Helicodontium complanatum BROTH. n. sp.

Autoicum; laxe caespitosum, surculis valde intricatis, ob-

secure viride, haud nitidum; caulis longe repens, vage ramo-

sus, ramis et ramulis laxe foliosis, ob folia distichacea com-

planatis, decurvis, attenuatis; folia sicca laxa imbricata, hu-

mida patula, plano-concava, ovata, obtusiuscula, 0,9—1,1 mm.

longa et circa 0,> mm. lata, marginibus erectis, superne mi-

nutissime serrulato-denticulatis, nervo ante apicem evanido,

cellulis firmiusculis, valde chlorophyllosis, ovali-hexagonis,

alaribus multis, quadratis, obscurioribus, omnibus laevissimis;

bracteae perichaetii erectae, pallidae, e basi vaginante, oblonga

in acumen acutissimum sensim productae, superne denticula-

tae, nervo minus distineto, evanido, cellulis teneris, laxius

reticulatae; seta ad 1,5 cm. usque alta, flexuosa, crassiuscula,

c. 0.15 mm. crassa, rubra, ubique scabriuscula; theca erecta,

majuscula, brevis, ovalis, macrostoma, atrofusca, laevissima;

annulus persistens, demum per partes secedens; peristomium

duplex; exostomi dentes 0,4 mm. longi et 0,o8 mm. lati, fus-

cato-lutei, dense lamellati, densissime striati, linea media

flexuosa notati, apice scabridi; endostomium sordide lutescens,

ubique minute papillosum'; corona basilaris humilis; processus

carinati, late perforati; cilia terna, longa, brevissime appen-

diculata, hyalina, papillosa; sport 0,020—0,025 mm., virides,

punctulati; operculum brevissime rostratum, rostro vix ultra

0,5 mm. alto, obtuso. Calyptra ignota.

62 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad radices arboris (MosÉn

n. 437). A forma typica foliis magis pellucidis et seta gra-

ciliore, breviore differt.

Prov. S. Paulo, distr. Apiahy, Fregnesia de Ribeira, Sitio

de Thomé Diaz (PuIGGARI n. 1777, 1790, 1792).

Ob folia distichacea cum H. pervirenti (C.-MULL.) argenti-

nico comparandum, a quo tamen seta scabriuscula jam re-

cedit.

Helieodontium tenuirostre SCHWAEGR.

Var. obtusiuseulum BROTH. n. var.

Folia obtusiuscula.

Prov. Minas Geraös, inter Caldas et thermas hepaticas

dictas Pocos, ad truncos putridos in ripa rivuli campi (MosÉn

n. 413) et prope Caldas, ad truncos vetustos silvae campi prope

Rio Verde amnem (n. 416). Fertile.

Prov. S. Paulo, distr. Apiahy, Catas Altas da Ribeira,

ad saxa rivuli (PuviIGGARI n. 1988). Sterile.

Stereophyllum MITT.

Stereophyllum radiculosum (HooK.) MITT.

Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad arbores ustas (MosÉn

n. 285). Fertile.

Hypnum DiILL., MITT.

Hypnum sulphureum GEH. HAMP.

Prov. Minas Geraös, Caldas, c. fr. (A. F. REGNELL), Cal-

das, ad terram et radices arborum, sterile (MosÉN n. 325, 326,

327, 329, 330, 461).

Prov. S. Paulo, Mogy-mirim, ad terram umbrosam (MOoséÉN

n. 328). Sterile.

Hypnum aquaticum HAMP.

Brasilia, sine loco designato (GLAztIov n. 12298, 12299,

12300, 12301, 12302, 12305, 17988). Sterile.

Sprsiäbna (Ginna n. 17988 excepto, formam gracilem

praebent.

Prov. Minas Geraös, Serra de Caldas, ad saxa rivuli (Mo-

SÉN n. 239). Sterile.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 63

Prov. S. Paulo, Santos, Sitio Sororocaba, ad saxa rivuli

inundata (MoséÉn n. 240), Apiahy, ad saxa rivuli (J. J. PuIiG-

GARI n. 574), Chapeu (n. 600) et ad saxa rivuli prope viam

inter Apiahy et Iporanga (n. 1844, f. robusta). Sterile.

Hypnum (Rhynchostegium) julaceum BROTH. n. sp.

Gracile, rigidum, caespitosum, caespitibus densis, atroviri-

dibus; caulis elongatus, procumbens, dense ramosus et ramu-

losus, inferne ob folia destructa longe denudatus, ramis et

ramulis curvatulis, dense foliosis, julaceis. obtusis; folia arcte

imbricata, concava, minuta, orbicularia, obtusissima, margini-

bus erectis, minutissime serrulatis, nervo basi crasso, dein

subito tenuiore, vix ultra medium producto, cellulis laxe line-

aribus, basilaribus infimis brevioribus et latioribus. Caetera

ignota.

Brasilia, sine loco designato (GraAzrov n. 17989).

H. aquatico affine, sed ramis et ramulis julaceis, foliis multo

minoribus, orbicularibus, nervo breviore primo intuitu dig-

noscendum.

Hypnum (Rhyncostegium) compridense C.-MöLnr. n. sp. in sched.

Autoicum; caespitosum, caespitibus laxissimis, prostratis,

pallide viridibus, nitidis; caulis repens, per totam longitudi-

nem radiculosus, laxe foliosus, subpinnatim ramosus, ramis

patentissimis, brevibus, strictis, complanatis, laxe foliosis,

simplicibus, obtusis; folia sicca immutata, patula, planiuscula,

ovato-lanceolata, piliformi-attenuata, marginibus inferne uno

latera recurvis, minutissime serrulatis, nervo tenui, ultra me-

dium (7/2) evanido, cellulis elongatis, angustissimis, basilari-

bus infimis multo laxioribus, late oblongis, hyalinis; bracteae

perichaetit minores, erectae, internae e basi oblonga anguste

lanceolato-acuminatae, integerrimae, laxius reticulatae, ener-

ves; seta vix ultra 1,5 cm. alta, tenuis, flexuosula, pallide

rubra, laevissima; theca horizontalis, turgide obovata, deoper-

culata sub ore haud vel paulum constricta, fusca, laevis; peri-

stomium duplex; exostomii dentes lanceolati, longe attenuato-

setacei, c. 0,6 mm. longi et c. 0,08 mm. lati, dense lamellati,

aurantiaci, apice hyalini; endostomium lutescens, minute pa-

pillosum; processus carinati, perforati; cilia terna, bene evo-

luta, hyalina, remote appendiculata; operculum rostratum,

rostro recurvo, theca paulum breviore.

64 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRESIL.

Rio de Janeiro, Rio Comprido, in terra silvae (MosÉn

n. 156).

Ab H. pallidiore HAMP. proximo foliis piliformi-attenuatis,

minutissime serrulatis differt; ab H. Beskeano C.-MöLL. et H.

Sellowii HoRNSCH. jam longius recedit.

Rhegmatodon BRID.

Rhegmatodon schlotheimioides SPRUC. MITT.

Prov. Minas Geraös, Caldas, in Serra ad radices arborum

in margine paludis (MosÉn n. 365). Fertilis.

Var. minor BROTH.

Minor, seta brevis, vix ultra 7 mm. alta.

E Brasilia sine loco designato sub n. 38 com. amiciss.

J. CARDOT.

Au premier examen il me semblait avoir å faire å une

espece nouvelle, et j'en ai envoyé des exemplaires sous le nom

de Rh. palustris å M. CH. MÖLLER, qui lui aussi en reconnut

Fespeéce. Ayant eu depuis F'oceasion d'examiner le Rh. schlo-

theimioides de Quito, je dois avouer mon incapacité de distin-

guer les exemplaires de SprucE de ceux de MosgÉn. TIl peut

sembler étrange quwune espece qu'on trouve å Quito, croisse

aussi au N. E. du Brésil; cependant le terrain entre deux

n'est encore que tres imparfaitement connu, et les espåces

du genre Rhegmatodon étant tres rares, passent facilement

inapercues.

Amblystegium Br. eur., DE N.

Amblystegium brevinerve BROTH. n. sp.

Autoicum; caespitosum, caespitibus rigidiusculis, densis,

latis, lutescentibus, aetate fuscescentibus, nitidiusculis; caulis

elongatus, fluitans, vage ramosus, ramis julaceis, acutiusculis,

dense' foliosis; folia arecte imbricata, oblongo-lanceolata, acu-

minata, marginibus erectis, integerrimis, nervo crassiusculo,

superne sensim tenuiore, paulum ultra medium evanido, cellu-

lis elongate linearibus, basilaribus multo laxioribus oblongis,

ommnibus laevissimis. Caetera ignota. |

Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad saxa inundata rivuli Ri-

beiräo de Girivas (Mosgn n. 117).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 65

Species distinctissima, ramis julaceis, foliis nervo brevi

praeditis facillime dignoscenda, A. stramineo (DicKs.) DE N.

persimilis.

Amblystegium riparioides (HAMP.) JAEG. SAUERB.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad amnem Ribeiråo dos Bu-

gres (MOosÉnN n. 410). Fertile.

Anomodon H. T., Br. eur.

Anomodon scaberrimus BROTH. n. sp.

Dioicus; caespitosus, caespitibus laxis, rigidis, sordide vi-

ridibus, aetate ferrugineis; caulis longe repens, dense radicu-

losus, densiuscule ramosus, ramis 3—5 cm. longis, flexuosis,

dense foliosis, obtusis, densiuscule ramulosis, ramulis ad 1,5

cm. usque longis, sursum decrescentibus, strictis, obtusis; folia

pentasticha, fragilia, sicca arcte appressa, humida squarro-

so-recurva, decurrentia, carinato-concava, e basi late ovali

breviter ligulato-acuminata, acuta, marginibus paulum ultra

medium parce revolutis, ob papillas prominentes pseudo-serru-

latis, ubique sed praecipue in parte decurrente setuloso-papil-

losa, nervo rufescente, infra apicem evanido, laevi, cellulis

rotundis, valde chlorophyllosis, elevato-papillosis, eisdem par-

tis decurrentis folii multo majoribus, SEGE RE hya-

linis. Caetera ignota.

Prov. Minas Geraöés, Caldas, prope amnem Rio Verde ad

arbores (MOosÉnN n. 5364). Planta mascula.

Species distinctissima, foliis pentastiche dispositis, fragi-

libus, setuloso-papillosis facillime dignoscenda.

'Thuidium Br. eur.

Thuidium pseudo-recognitum (HAMP.).

Rio de Janeiro, Corcovado, ad lapides rivuli Maracana

(MosÉN n. 147). Sterile.

Prov. Minas Geraöés, Caldas, ad saxa rivuli (MosÉNn n. 361)

et in Serra de Caldas, ad saxa et arbores (n. 357, 359). Ste-

rile.

Prov. S. Paulo, Serra de Caracol, ad radices arborum

(MosÉN n. 358) et Campinas (n. 360). Fertile.

66 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉESIL.

Thuidium subdelicatulum (HAMP.).

Prov. Minas Geraös, Caldas, Pedra branca, ad latera ru-

pilum umbrosarum (MosÉnN n. 362). Sterile.

Thuidium subtamariscinum (HAMP.).

Prov. Minas Geraös, Caldas, in silva prope aquaeductum

(MoséÉn n. 363). Fertile.

Thuidium pinnatulum ÅLINDB.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad truncos putridos (MOoséÉN

n. 379, 380, 381, 383, 385) et Serra de Caldas, ad truncos pu-

tridos in silva primaeva (n. 382, 384, 386, 387). Fertile.

Thuidium filarium MITT.

Rio de Janeiro, Corcovado, in radicibus arborum (MOosÉn

n. 146). Sterile.

Thuidium subpinnatum (HAMP.).

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad ligna putrida stagni (Mo-

SÉN n. 418). Fertile.

Thuidium (Haplocladium) longicuspes BRoTH. n. SPp-

Autoicum; caespitosum, caespitibus laxissimis, lutescenti-

: bus; caulis longe repens, per totam longitudinem radiculosus,

fexuosus, tenuis, laxe foliosus, paraphyllis brevibus, simpli-

cibus, paucis obtectus, pinnatim ramosus, ramis brevibus, vix

ultra 5 mm. longis, arcuatulis, complanatis, densius foliosis;

folia caulina patula, apicalia subsecunda, paulum decurrentia,

ovato-lanceolata, anguste acuminata, longe cuspidata, margi-

nibus basi reflexis, superne erectis, integerrimis, neryo crassi-

usculo, usque ad apicem producto, cellulis ovali-hexagonis,

unipapillosis, valde pellucidis, ramea disticha, ovato-lanceolata,

brevius et latius acuminata, nervo ad basin acuminis evanido;

bracteae perichaetii erectae, pallidissimae, tenerrimae, e basi

longe vaginata sensim in acumen.elongatum, subceapillatum

protractae, integerrimae, nervo in acumen sensim evanescente,

ceellulis laxis, elongatis, hyalinis, laevibus; seta 2,5-—3 em.

alta, flexvosa, pallide rubra, laevissima; theca horizontalis,

cylindrica, arcuata, pallide fusca, laevis; annulus longe per-

sistens; peristomium duplex; exostomii dentes ce. 0,5 mm. longi

et c. 0,09 mm. lati, lutei, apice hyalini, hyalino-limbati, dense

lamellati, densissime striolati et punctulati; endostomium fHa-

vidum, minute punetulatum; processus carmati, angustissime

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 67

perforati; cilia terna, bene evoluta, nodulosa; sport 0,010 mm.,

virides, laevissimi; operculum convexo-conicum, mammillatum.

Prov. Minas Geraös, Caldas, ad truncos putridos silvae

campi prope amnem Rio Verde (MosÉn n. 468).

Species insignis, foliis caulinis longe aristatis nec non

seta elongata facile dignoscenda.

Thuidium (Haplocladium) caldense BROoTH. n. sp.

Autoicum; caespitosum, caespitibus densis, viridibus, aetate

lutescentibus; cauwlis repens, per totam longitudinem radiculo-

sus, vage ramosus, ramis repentibus, dense pinnatim ramulo-

sis, ramulis brevibus, vix ultra 7 mm. longis, arcuatulis, tere-

tibus, densiuscule foliosis; folia caulina laxe homomalla, late

cordato-triangularia, falcato-acuminata, marginibus inferne

reflexis, superne erectis, integerrimis, nervo crasso, lutescente,

usque ad apicem producto, cellulis irregularibus, subrotundo —

vel ovali — hexagonis, pellucidis, papillosis, ramulina multo

brevius et latius acuminata, nervo infra apicem evanido; brac-

teae perichaetii erectae, pallidae, vaginantes, plicatae, attenuato-

cuspidatae integerrimae, nervo in acumen sensim evanescente,

cellulis laxis, elongatis, hyalinis, laevibus; seta ad 3 cm. usque

alta, flexuosa, pallide rubra, laevissima; theca horizontalis,

cylindrica, arcuata, pallide fusca, laevis. Caetera ignota.

"Prov. Minas Geraös, Caldas, ad truncos putridos silvae

campi prope amnem Rio Verde (MosÉN n. 453).

Speciei praecedenti sat simile, sed statura robustiore, ra-

mis dense pinnatim ramulosis, foliis caulinis late cordato-

triangularibus, falcato-acuminatis jam recedit.

Sphagna.

Sphagnum DiLL., EHRE.

Sphagnum Weddellianum BESCH.

Prov. Minas Geraés, Morro de Säo Sebastiao pr. Ouro

Preto, ad rupes (W. ScHWACKE n. 9070). Sterile.

Sphagnum gracilescens HAMP.

Rio de Janeiro, Corcovado (W. ScHWACEE n. 5438). Ste-

rile.

68 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Prov. Minas Geraöés, Serra de Ouro Preto, ad rupes (W.

SCHWACKE n. 7580). Sterile.

Sphagnum purpuratum C.-MöLL.

Prov. S. Paulo, Serra de Bocayna (W. ScHWACKE n. 1966).

Sterile.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 69

Index alphabétigque

des espeéces décrites ou citées.!

Acrocryphaea Hook. WiLs. Pag.

fmtärdneri: (MITT). oc OST SARIKCSER ROR STU Den SUVI ANTA0 GH 43

Krsulaccar (HORNSCE>)t a 13 FÅ SNES ASIENS AKER ALI RUBIN EN UA

Amblystegium Br. eur., DE. N.

lRtiprevinerves bROTH. DD. Sp. oc KÖ RESAS AA Ra län etser en tet) ÖR

A. riparioides (HAMP.) JAEG. SAUERB. SRS. oc Att BYRITBUIGD

FIS ammenum: (DICKS:) DE NI SO FESEOREEran HU RONMeURen.., 65

Anomodon H. T., Dr N.

ARtEScabenrumust BROTE-"Ns Sp. 3 oc st JAS EN AA RINNA AN60

Brachymenium Hookr.

farpRornsehuehanvumn MART. 3 fs oo 3 tös ann Je en Seg SAT

ARE SROlElAMPS 0 oe 0 6 & ch SENS es Ae er fare AO

Breutelia ScHIMP.

I fe a ST OSS ERE WIRIGET vo so os 8 can ee Faler SNES Ri felen fe IAIO,

Bilerandis, (EAMP.)— = APS ER of Vr, BIULRURTUNG

B. microdonta (Mirr.) JAEG. SArnne 3 oe SERSEN SA JTLSAGT IRAS rk id

Bitsatomentosa .(HAMP.) JAEG. SAUVERB: jo sf At SE 026

Bryum DILL., SCHIMP.

RIS O READ SWELAMPS IE oc ie 08 18 8 1 6 de SRS sn SA ASSA

B. apiculatum SCHWAEGR. . . . a so klen sc ön sec ARTE HIS

B. Beyrichianum (HORNSCH.) C.-MöLL. 2 ARSA dra VIF YSSRFAL II Is ALNRS

EE svin (CESIVIU Ts ere se ess & cs Ke MARKIS sf ES ITIS

AE ORON alm NSCHWAHGR:. ccs co c & siya ENS oslo ENL

BAKCOrEuSatunA HAMPS os ocs 6 oc få Jöns Ler tlsölat la AO

FRA en Stol FBRIDA GG ne sr a oc 2 fre RA RSS EES ET SR Nasr al AS

NG 10 viaAnuUm. ELAMP. sc fa € = sö su Br SSL Se le oe AS KIELOS

B. gracilisetum HORNSCH. . . PRENSA 0 at GIN ASRISEE He

B. (Cladodium) oediloma C.-MöLL. 1. SPYRINASELIRS (NES Mod re isen kel gat RA

MER S0COT:NeNSe UETAMPERSS or sc. a ee Is TROTS oe ler I str NOV

BAakeno fHecUWmIskÄME. cc. cc ca oh S ShA Len ere a oe na ifa d NAO

Calymperes Sw.

förlokehopbyllum! SCHWAEGR.: >: = oder are la An

Campylopus BRriD.

WAN Omen eo kus KF UOKMULL:). MITT « 3 5: fo FASTA: lane ller SA MK

C. eatumbensis BRoTE. n. sp. .. EE ASL GT Pi Fä SNR ONE LÄRS FLLN ÅE (ol

C. discriminatus (HAMP.) JAEG. SKUR MSS saflnatalel NRO

1! Les noms écrits en caractéres ordinaires sont ceux sous lesquels sont

décerites les espéces: les noms en caractéres italiques sont ceux des synonymes

ou des espéces simplement citées.

70 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

Pag.

C. ditrichoides BrRorH., var. robustior BRoTH n. var. 6

C. griseus (HORNSCH.) JAEG. SAUERB. 6

C. Moséni BROTEH. n. sp. 6

C. Mälleri LOoRr. . ERT II SRENST IA > fs 6

C. penicillatus (HORNSCH.) JAEG. SAUERB.. 6

C. polytrichoides DE N. so ÅS TES 8

C. rectisetus (HAMP.) JAEG. SAULRB. 5

C. subarenicolus C.-MöÖLL. n. sp. in litt. . dj

C. subgriseus (HAMP.) JAEG. SAUERB. 6

C. subincrassatus (HAMP.) JAEG. SAUERB. . 6

OC. trachyblepharon (C.-MöULL.) MITT. 6

Catharinea EuHRE.

C. Moséni BRoTE. n. sp. 32

Cryphaea W. M.

C. caldensis ÅNGSTER. . 43

C. Henscheni C.-MÖULL. 43

C. manoclada ÅNGSTE. 43

C. Moséni BROTH. n. sp. 43

Cryptopodium SCHWAEGR.

C. piligerum HAMP. 27

Dicranella (C.-MöÖLL.) ScHIMmP., MITT.

D. Beyrichiana HAMP. 4

D. exigua (SCHWAEGR.) MITT. 4

D. Martiana HAMP. 4

D. nitida BRorH. 4

Dieranum.

JAN fustescens. "TURN, =, s so Star sänt (sr

Distichophyllum D. M.

ID: "densirete' BROTH: 1. SP, olesi sides arta fe 159 FFL NES

Eetropothecium Mirr.

E. apreulatum -(EORNSCH:;); MITT: = ce eo src fy ser SR

BH. gracilimum (HORNSCH:;) MITT d oc fc te sejd et ss

E. laxum ((ElAMP.;) JAEG; DAUERBI james sj ess. för nar ej

EE: rutiläng (C.-MULL,) MITT GA op ot fee ter! per fe AS

E. splendidulum- (HORNSCH.) MITT. oc 6 öl are fe ess AE

BE. subdenticulatum (IORNSCH.:) MITT. = cs cf. a 6 c ES

Entodon C.-MöLL.

BE: Beyrichii (SCHWAEGR. (C.-MULI: = al 5 so a 6 ASSA

EB. bicolör, LINDB. os de de ke el Ke fel id. 4 Der ie Af AASE KEENAN

B.: bragiliengis ((EAMP:) « so doc rs a EE SORYE RER

BE: Läindbergii HAMP: 20:00. 8 fd oa sl ft SUGAS TIKEN ere

EX longisetus '(EIooK:) -MiTn ONA, "SUS of eka PICTURE

E.; ;Moséni; BROTH.. D.; SDelndto or = al stest se a fre es

H- Regnellianusy(C:=MULL:) MID adl je save ses cr ars ES

E. splendidulus (HAMP.) JAEG: SAUERB. «0 «fel sked Jaa sd ee ASIEN

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. ARD: III: N:0 8.

Eriopus Brip.

E. setigerus MiTT. .

Erpodiuwm Brio.

E. Glaziovii HAMP. .

Eustichia Brip., C.-MöÖLL.

E. Brotheri BEsSCH. n. sp. in sched. .

E. longirostris Brin.

Fissidens HEDw.

(Conomitrium) acicularis C.-MöLL. n. sp. in sched.

(Conomitrium) assimilis (HAMP.)

. asterodon (C.-MULL.) Ts

(Eufissidens) capillisetus BERO BSD:

. (Conomitrium) catumbensis BRoTEH. n. sp. råka

. (Eufissidens) crenatulus C.-MöLL. n. sp. in sched. .

. (Conomitrium) Glaziovii (HAMP.) .

immersus MITT. ÖAR

(Eufissidens) Stim batus BEOra D-ÅSPp:

(Eufissideus) obtusatus HaAMP.

SiCkutfssidens). oceultus BROTE., DD. spsrfstaste

. (Eufissidens) oediloma C.-MÖULL. n. sp. in sched.

(Eufissidens) paulensis BRoTH. n. sp.

. pellucidus HORNSCH. RAS

- (Conomitrium) perexilis 50 I: SPN

(Eufissidens) protracticaulis BROTH. n. sp.

(Octodiceras) Regnellii BRrRorH. n. sp.

. (Conomitrium) rubiginosus (HAMP.) .

. stissotheca (HAMP.) å ]

(Conomitrium) subpalmatus (Han)

(Octodiceras) substissotheca BRoTH. n. sp.

FREE RAA

Funaria SCHREB., LINDB.

F. calvescens SCHWAEGR.

F. riparia LINDB.

Helicodontium SCcHWAEGR.

H. complanatum BROTH. n. sp. .

H. pervirens C.-MÖLL.

H. tenuirostre SCHWAEGR., var. obtusiusculum BRoTH. nov.

Helicophyllum BriD.

H. torquatum (HooK.) BripD. .

Holomitrium BriD.

H. antennatum Mirr. .

H. crispulum MART.

H. Olfersianum HORNSCH.

Hookeria Sw.

H. Beyrichiana Hamr.

H. caldensis ÅNGSTR. 5 Sö MAR

H. (Euhookeria) chloroleuca noe in herb.

2 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

crispa C.-MöÖLL.

(Euhookeria) glareosa BRoTH. n. sp.

incurva HooK. GREV. SLS Se

(Callicostella) irrorata CO. Mir. n. sp. in sched.

. limbata HAMP. SKL: MR

(Callicostella) limosa BrOTA. NS TSpa ;

(Euhookeria) longifrons C.-MÖLL. n. sp. in Seed :

Merkelii HORNSCH.

microcarpa HORNSCH. CA

(Euhookeria) mollicula Deore NN: BP

(Callicostella) Moséni BrorH. n. sp.

. nitens HORNSCH.

Olfersiana HORNSCH.

pallida HORNSCH.

paulensis C.-MöULL.

perpallida BRoTH. n. sp. SRS :

(Euhookeria) rivalis C.-MÖLL. n. sp. in Sänd ;

(Omaliadelphus) saprophila C.-MULL. n. sp. in sohed

(Callicostella) spurio-pallida C.-MöÖLL. n. sp. in sched.

. subnitens GEH. HAMP. :

verrucosa HAMP.

TV RARE RT IRA IA

Hymenodon HooKr. WiLS.

H. aeruginosus (Hook. Wins.) C.-MöÖLL.

Hymenostomum RB. Br.

H. micaceum (SCHLECHT.) HAMP.

H. striatum GEH. HAMP.

Hyophila BriD.

H. blanda (HooK. Wains.) .

H. laetevirens BRo'H. n. sp.

H. loxorhyncha ÅNGSTR.

H. Moséni BROTH. n. sp.

H. ovalifolia HAMP.

H. rubiginosa HaAmMP..

Hypnum DiLL., MITT.

. aquaticum - HAMP.

. Beskeanum Ö.-MÖLL.

. (Rhynchostegium) öden C. MönL. B. SP INASCHSTNE

. pallidius HAMP.

. sSellowii HORNSCH.

H. (Rhynchostegium) julaceum BROTH. n. sp. .

Jäla

H. sulphureum GEH. HAMP.

Hypopterygium BriD.

H. flavescens HAMP. 3

H. incrassato-limbatum C. ök

(Omaliadelphus) Eutedontells C. -MöLL. n. sp. in sched..

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 73

Isopterygium Mirr. Pag.

Wökbrachyneursont(CREMÖLI GMT) ugly BS Keats te ABS

WäReurvicollum (C-SMURE))MEDT: oe ev ed sl SLE ERA sr NAD

BERG au (ERA MP: IGN SG NALINE IEN 1reogi en lyss NE Tk nad ak yn KENO

HöglonFisetuna : BROBHYMSVSPSEs ee er jer ale SA SR EN fl

Lepidopilum Brin.

L. laevisetum HaAMP. . . . Ti NONE BOTA VET SR SNRA [IOMA Fc

L. (Eulepidopilum) Moséni Ragna. DNE SPAN sla N BAR fan buvtögg ÖN DA

Kn Guo fun (DUBY) rss arr Sa SN SL ken pä stasis le dia RS

Ilse BONDEN ET Teg hå ÄR ne er fe ee VE EAA MAA SA GE 1 SRA AN hy

Leptodontium Hamre.

WEtbrasitenser MITT, sd GÅ sh sto ålE RI NENT RER ära on VARAT SSD HD LU 2O

Leucobryum HAMP.

RS GS GIN ETAMP. sa ör herr ASIEN ESS VERS EK PTA ETEAAA URORAT RSRNSSK SAPA IE

L. longifolium HAMP. ; 9

L. Martianum (HORNSCH.) HANE J

L. megalophyllum RADDI 2)

L. sordidum ÅNGS'R. . : 9

L. squarrosulum BROTH. n. sp. -. 9

L. Widgrenianum ÅNGSTR. . 9

Leucoloma BriD.

L. caldense C.-Möur. . 2)

L. Moséni BRoTE. n. sp. 8

Leucomium MITT.

ESA ntCOlaSNIEETS 6 oa el ee Re SRS SN NTE KE SHNa SA NTDO

IL. Moseéni BRoOTH. n. sp. FINER a rs UT RSRRA DE SST KE ASS EL MSN ELD

L. strumosum (HORNSCH.) Mir To a Visar en TN ad SVEA SA Veta VARE NO

Macromitrium BriD.

MER Gal dens er ÄNGSDR. «a äs a ca a a RARE IVOR BINNNAT AA

IMETeimrbhosum; (SW) BRID: & 3 je för til Se IKSKAA NAR HORST NIAN Sh dd

M. Didymodon SCcHWAEGR. . . . ASSA SNES ars ALL MR NO ST, Vad

M. filiforme (HooKr. GREV.) SRA 3 MAREN GSI SET LIEURALJIDST. ok AD

NISK(ierostom a) Moséeni.'BROTE:, 1. "BPA bas ka Se SELMA RER UON ad

Niäimacronifolum! SCHEWARGR:, - -sg45 sed A NE de BA IRAN DA

Mät attidun: sE00KA NVILSS = cs cc gVRERASKEAT SEFJTUISDRE AA

WNESERe omellit FlAMPA a Öre 0 nåder ENSE SE Oo är en

Meteorium BriD.

M. Henschenii C.-MöULL. . . SKANE PINE SSV SU Je TI MISPUEA SLAS

M. recurvifolium (HORNSCH.) Mir SIREN ST HS RNSH IST ef KANON DIG RAA

IMSremotitolium. (ElIORNSOH.) MIFTI- om oc sHIGURA SKANE LAS

IM Stsabarmpistuum. ElAMP: >, 6 USA ot bSR An. HUA RAD

ME SUVWIderenissÄNGSTE. ;. 0 e.o «omkr SAN svs tsråte MNEN Ad NOA RS

Micerothamnium Mirr.

IMfacrorrbizon(HORNSCH:), JAEG: SAUBBB. <oco sast. stadion Rö

M. Aptychella BRoTH. n. sp. .. Me) srsingnlsnt fe ANS

M. camptorrhynchum (HAMP.) JAEG. SAKEN: SEN: räder OG

74 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

M. heterostachys (HaAMP.) JAEG. SAUERB.

M. reptans (Sw.) MiTT. . :

M. simorhynchum (HAMP.) SE Sunnan 4

Mniadelphus.

IVL: densiretisuwO:-MULL. 1: Sp. in. SCheA. cc ko «tiskt le

Mnium L.

M. 'rostratum SCHRAD., var. americanum Fl. Brasil .

Neckera HEDW.

N. brevinervis BROTH. n. sp...

N. disticha Sw. .

N. undulata HEDW.

N. Pabstiana C.-MöLL.

Octoblepharum HEDW.

O. albidum HEDW. .

0. fragillimum ÅNGSTRE. .

O. Mittenii JAEG.

Oligotrichwm D. C.

0. Riedelianum (MONT.) MITT.

Papillaria C.-MöÖLL.

SUbicolom, LENS EL:

. Cardoti BRoTH. n. sp.

. Henschenii C.-MULL. .

. illecebra C.-MöÖLL. .

latifolia LINDB. .

. laxifolia C.-MöLL. .

. media ÅNGSTR.

. Moséni BROTH. n. sp.

- nigrescens (Sw.)

paulensis BEoTH. n. sp. -.

perauriculata BRoTH. n. sp.

. ptychophylla ÅNGSTR.

Regnellii BRoTH. n. Sp.

socia ÅNGSTR. ;

squamatula C.-MöÖLL. .

P. subbicolor HAMP.

Philonotis BriD.

P. caespitosula C.-MöÖLL. s

P. Gardneri (C.-MÖULL.) JAEG. Synne

P. glaucescens (HORNSCH.) BROTH.

P. gracillima ÅNGSTR. / ;

P. Pabstiana (C.-MöLL.) JARO. SÄ: 5

Phyllogonium BrID.

P.: viride PERS.

Physecomitrium BrRiD.

P. Thieleanum HAMP.

P. umbonatum MITT. .

—-

EAA RN

a DR

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 3. 75

Pilotrichella C.-Mönr. Pag.

Barerinita (SULL) oc BERNS. NME RRESE SST 4 eb TERM RO RBS VAD

P. pachygastrella CO. MöLL. So 8 ef PRRR NE IDR EL fa DENTA et ANG

rssabpachygastrellar BROTES I: SP. arte fake fdr. RINNA AG

Pstversicolor (C.-MULL)) oc =» sö FN der dT SIV oc le SNI EI USING

Polytrichadelphus C.-MULL.

Ibätsemiansulatus (PERS) MILD: vs er särddeN a fer sf ASA NNE

Polytrichum DIiLL., EHRH.

IRStäristillorum MITP: 2: (65 So de, dolt EN NILS EE idee a a SD

a Garänert O:>MULI: a. SÅS deta TR ER EON Ra MATS TOR SAS ERA So RAT enad

Potamium Mitt.

Fönpacimonirense: ((SPRUC) = MEPTS "15 UFS SRA Serra NsEA BYSEN KOR UETt5 0

Prionodon C.-MöLL.

Rör ausiCu lans, -ÅNGSTR. I o.3 od. 3 sc ERA OESHO DIRT: TIMER NG sken ba

FANGcaldensistbrROTH. 0: -SPp: = c of EEK NEF RU TEG UA AA

Pterobryum HoRrnNscH. ;

ARC ET SUmRELORNSOH:, & oc co dh 3 sä U HSP ks rar EDA SEND SAM RAA

Rhacocarpus LINDB.

KARE boldti ((SERENG:) - o« |: sf ee SAS Sa UR PAS RANA

3 Imorn (CNN Sv SA 60 SK Fer re SÄTRA AS

Rhacopilum BRID.

öäktamentosum. (ElEDW))<BRIDA «dif sand es de SN a SSA RO

Rhaphidostegium SCHIMP.

ramnisenum. BROTH:, 1. SP. , ss je cc 5 ska HALD Sk

Kantärdeteatium. (C:=MULL:). «ite vet störd nn hero FUnSPlS ELLA

ökcampicolum 'bBROTH. DN. SP. le: Cs Ce sc ie Halle sitrit lö tsk Made

Iker cireinale. (FLAMP.) JAEG. SAVERB: I s sljckle folierifar tiken nl LD DA

R. (Limnobiopsis) cochleatum BROTH. n. sp. -. GRS LTD de RE

Atea panissordes I (EloRNSCHs) BROTHA sis ae TSE SMA EeSDD

ör. fulvum (ELloRNBCH.) «oc Ur RAN NR EI ENA

R. galipense (C.-MöÖLL.) PG. SAR EE Br 1 SATS TE RANA GE Jå I

Rörkesehanum (CEMUm) JAEG: SAVERBYE.0 me SE DG

RStithöphilam: (EIORNSCH:) JAEG. NSAUERB: öka 50

R. loxense (HooE.) JAEG. SAUERB. .. SURRAR (AL AR 0

R. macrorhynchum (HORNSCH.) JAEG. SAUL USSR fp NE RAR I

EO TB atm BESVH:fs oc — 3 ve s fe sc id er ASTRA AES ESR NATAL ST

fe sabtulvum! BeOLH. 1. Spis oc. = . SA SA STR SS ARG MA ENARE DA

Rhegmatodon BripD.

VIS CNIOPLeIN14eS: DERUC.,- MITT2 = cg Så FANS ARE AT RINGS SA:

» > Var. MIDOT/ BROTTEN VIERA ENE: ANA BASAR RI ANTA:

Rhizogonium BriD.

R. spiniforme (L.) BRUCH. . 530

Schlotheimia BRrRID.

8. breviseta ÅNGSTR. VD)

S. Glaziovii HaAMP. . 20

S. Jamesonii BRID. PA

S. nitida SCHWAEGR. 20

76 BROTHERUS, LA FLORE BRYOLOGIQUE DU BRÉSIL.

ie Pag.

5. "RegnelliiCANGSBBG «460 ic st fö ös, se a fer rö nga TEN sa

S. Sprengelii HOoRNSCH. . . . RE RS ra SS TD N Er Ng

SS: niehomitriam (SCRWAEGRA =. sn bedarrat sladden RR

Sematophyllum Mitt.

DS. PUngens. (NWs) MITT. + je. ps gediielenen & tele Fi wekiler fer

Sphagnum EHRH.

SS: .otacilescens. HAMP. . a jemte feel eget =) + tel EN

SÅ purpiratum (C:=MULL. «4 6/6 ds SENS vr i fö RA

S.Weddellianum BESCH. vol ess Janis sale (Aa t Ve Mie AN

Stereodon (BripD.) Mitt.

Si Ccaldensis, BROTH. 1; SPE so Ge As MER dö recipe) vrtna förstör Ne ;

Stereophyllum Mitt. |

SEsradiculosum. (HOOK:) MITT: "sl go ellen föll ages er fe art a

Syrrhopodon SCHWAEGR.

5. (Eusyrrhopoden) anomalus BROTH: Mi SP. - sva. iel sitts re

IS AB erteroanuss Os-MUNL.. oc, ss. okt Nee as rna is EN

DS: scapulacensHAMP; |. feed Ce ec de ad a 6 sä SN

SS: relatlot ElAMP: myc en Sönket 4. Va Ute ere feels os. 6 ÅS LER EER

S. Gaudicehaudi MONT: > sq 6 does ar jö tje, er för RS

5: -GrlaZIONI HAMPo is omega en |A ake Ren AN FAL tak a ER RANE DE

S:-Hobsoni Hook. GREV:, vie &. fe tkedle jösses og ar ar reser EN

Sa v0eaus MUD os, ge de adde. å ASS de len an fe ve er SN

5. longifolius LINDB. « = = fec6 fö fe fö se so MEN FILL ERE URKRI

S. prolifer ScHWAEGR. -.-. över AR a ISTER NL IESKTS REN SITEN

5: (Örthotheca) vaginans: BROTH: DD: SP= os de jr 71. FASIKEN INS

Taxithelium SPrRuUc.

sKörplanwn.(BRIDS SERUC: co ov fö Nee a PR a stred KV St

Thuidium Br. eur. . ; ELR RER R NES KÄR oc

T. (Haplocadium) dn BOTH. Do, SPe so cr descr sten RE

Nta la rann VEPTANA ( ae Hs Å 80 ver rer Är (are Å AT SE REL EIGE

T. (Haplocadium) SANNE BEOTK. Da, SP gor dep Sa fån SSE

T. pinnatulum LINDB. .. SE reg öl sen Sä Se

T. pseudo-recognitum (HAREN RA a en er Hargs RN ee ENE

T-subdelreatulmm-s CEKAMP.) = ae. seg SA! a le eran le dis SN

T=subpmmatums(HAMP:) , =ol6, ist RåNS, she. je I en smelasdt ban SAST

IP subtamarscmumn (IAMP)) NN mckfa0 la Beer svt

Tortella (C.-MÖLL.).

TT: caespitosa, (SCHWAEGR)). IMER Ae ferde desde ist se rusk

Trematodon M:icunx.

T. crispatissimus HORNSCH. side fer söt fa se TT AE

Soya storiastlINDB. sa, sön HEN til ps RR

T. reflexus C.-Mönr. . : 4

Trichosteleum Mirr.

TT: CdierambidesgBRÖTH: du: ,SPs se ee de «sys arr

T.:flagelliferum BROTA. Da Böc. Ao född oe fe uses stirede er AN

HANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd III. N:o 4,

HEMIGASTER

EIN NEUER TYPUS UNTER DEN BASIDIOMYCETEN

VON

MIT 2 TAFELN.

MITGETHEILT DEN 10 APRIL 1895.

GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST.

STOCKHOLM 1895

KUNGL. BOKTRYCKERIET. FP. A. NORSTEDT & SÖNER

- hi Ne

ST NE EN TEE JÄSER ;

a , PRE Sn Sd Se ; P0 n

pt Li d

] LL | 14 (Cd | | k j

RER, 1 & RE fa St AL LANT 'LYT TA i

g = TES fr we mr Renvndt - - FA 2 PE Ca NN - vaka -

dr TEN ' NS IE 2 TÄNN

PRIS q

SN SER - g i 7

ESRI AE:

5 SA

tr for

K i»

na ONE

vy -

Fest nad ag. OT er

er OTTO

€ at

$ p!

IV or

| j Å her

"i ot

? HAN Ny ARE

CARMEN

Vv cv Al i

07 hö V Mr Å x

2 FR al VÅ ÖRE BEAR rt TA

| seen NE bee

I - | I |

ss"

Tr Botanischen Centralblatte 1895, N:o 3, hat der Verfasser

dieser Zeilen eine »Vorläufige Mitteilung iber Hemigaster»

veröffentlicht. Die in dieser Mitteilung gelieferte Diagnose

will ich (mit einigen Zusätzen) hier wiedergeben.

H. candidus JUEL a. ang. O. Mycel saprophytisch ohne

Schnallenbildungen. Fruchtkörper weiss, geschlossen, aus

einem runden 1—2 Mm. breiten Köpfchen bestehend, das

mittels eines dännen und kurzen, kaum 1 Mm. langen Stieles

dem Substrate aufsitzt, eine einzige Kammer enthaltend, welche

von einer Mittelsäule durchsetzt wird. Peridie eimfach, sehr

locker. Der Stiel besteht aus längsgehenden Hyphen. Die

Mittelsäule ist nur ein direkter Fortsatz des Stieles und geht

nach oben in die Peridie äber. Die peripherische Kammer-

wand ist von einer Basidienschicht ausgekleidet. Von der

centralen Wand der Kammer, also von der Mittelsäule, sprosst

ein dichtes, Chlamydosporen erzeugendes und später die Kam-

mer ausfäöllendes Hyphengewebe hervor. Die Basidien sind

einzellig, ungef. 12 u lang, 6 u breit und tragen vier ter-

minale, glatte, makroskopisch sehr blass feischfarbene, unter

dem Mikroskope fast farblose Sporen, welche kugelig oder

kaum ellipsoidiseh und im Durchm. wungef. 6 u sind. Die

Chlamydosporen sind den Basidiosporen ähnlich, kugelig und

ungef. 7 u im Durchm. Sie sind von kurzen Hyphenästen

umschlungen.

Wächst gesellig auf Kaninchen- und Meerschweinchen-

Excrementen in Upsala.

4 H. 0. JUEL, HEMIGASTER.

Ueber das Auftreten von Hemigaster.

Als ich im Herbste 1893 einen Kursus in Kryptogamen-

kunde an der Universität Upsala leitete, benutzte ich zum

Cultiviren der zu demonstrirenden Mucorineen Exkremente

von Kaninchen und Meerschweinchen, welche ich mir aus dem

zootomischen Institute geholt hatte. Mucorineen traten in

der Cultur reichlich auf, aber nachdem diese zu verwelken

begonnen hatten, zeigten sich an den Meerschweinchen-Exkre-

menten weisse rundliche Pilzkörper von sehr zarter Konsi-

stenz, deren Natur ich damals nicht aufklären konnte. Während

der Winter-Ferien wurde die Kultur versäumt. Im Anfang

des folgenden Semesters fand ich die Pilzkörper von Sporen

ganz erfillt, aber weil ich die Entstehungsweise der Sporen

nicht sehen konnte, blieb mir die Natur des Pilzes noch ganz

rätselhaft.

In November 1894 sollten in demselben Kursus wieder

Mucorineen demonstrirt werden, und ich schaffte wie zuvor

Kaninchen-Exkremente herbei aus einem Keller im Zootomi-

cum, in welchem Kaninchen gehaust wurden. Die Exkremente

wurden in eine flache mit Deckel versehene Glasschale gelegt.

Nach einigen Tagen traten Mucor und dann Chzeetocladium

am Substrate reichlich auf. Dann kamen aber wieder die mir

vom vorigen Jahre bekannten weissen Pilzkörper zum Vor-

schein. Sie wurden so reichlich entwickelt, dass sie bald die

ganze Oberfläche der Kotstäcke einnahmen. Sie sassen im

Allgemeinen am BSubstrate befestigt, aber einzelne Frucht-

körper kamen auch zwischen den Kotstäcken, nur an den

dichten Fäden der Mucorineen haftend, vor. Herr Docent

L. ÅA. JÄGERSKIÖOLD war so freundlich die ganze Kultur zu

photographiren, und eine Reproduktion dieser Aufnahme ist in

Fig. 1 gegeben. Hier erscheint auch eine kleine Gruppe von

Fruchtkörpern, die nur an den auch an der Afbildung sicht-

baren Mucorineen-fäden befestigt sind.

In den Pilzceolonien entwickelte sich immer an der Fläche

des Substrates eine zusammenhängende, oft recht dichte My-

celdecke, welche eine sehr reiche Conidienfruktifikation ent-

hielt. Ein genetischer Zusammenhang mit den Fruchtkörpern

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 4. 5

war durch deren regelmässiges gesellschaftliche Erscheinen

recht wahrscheinlich.

Ich habe in dem erwähnten Kaninchen-Keller auch an

älteren schimmeligen Exkrementen nach Hemigaster gesucht,

konnte aber keine Fruchtkörper auffinden. Zwar kamen unter

den vielfachen Schimmel-Arten auch Conidien vor, welche den

eben ervähnten in meinen Culturen auftretenden ähnlich waren,

ein sicheres Identificiren war doch nicht möglich.

Der Hemigaster ist mir also bis her nur aus Culturen

bekannt.

Unt ersuchungsmetoden.

Um den Bau des Fruchtkörpers zu studiren benutzte ich

anfangs frische Fruchtkörper, welche zuerst mit Alkohol be-

feuchtet in einem Wassertropfen am Objekträger mit Nadeln

zerzupft wurden. Ich konnte auf diese Weise den Bau der

Peridie und das Vorhandensein von Basidien konstatiren. Ich

versuchte auch den frischen Fruchtkörper mit dem Rasirmesser

zu zersehneiden, aber seine Gewebe gewährten einen gar zu

geringen Widerstand um wirkliche Schnitte zu bekommen.

Es zeigte sich also Einbetten und Schneiden mit Mikrotom

notwendig. Ich fixirte daher die Fruchtkörper in Alkohol

bettete sie in Paraffin ein, verfertigte Schnittserien mit Mi-

krotom, und färbte die aufgeklebten Schnitte mit Hämatoxylin.

Diese Präparate liessen aber an Deutlichkeit viel zu winschen

äbrig, ohne Zweifel weil der Alkohol den Hypbhben keine

'genägende Starrheit gegeben hatte.

Ich habe dann die Wirkung der Ueberosmiumsäwre gepräft,

und habe in dieser ein ausgezeichnetes Fixirmittel fär ein zartes

und lockeres Pilzgewebe, wie es Hemigaster besitzt, gefunden.

Wenn die Fruchtkörper den Dämpfen einer etwa 1-procentigen

Lösung dieser Säure ausgesetzt werden, geht ihre weisse Farbe

bald in eine schwarze iber, und die Hyphen erhalten nach

einigen Stunden eine geniägende Starrheit um ohne störende

Formveränderungen in die verschiedenen Reagenzmittel ge-

bracht werden zu können. Die geschwärzten Pilze wurden

zuerst in schwachen Alkohol, dann in successive stärkeren

bis absoluten Alkohol gelegt, um danach in Chloroform und

schliesslich in geschmolzenes Paraffin äbertragen zu werden.

6 H. 0. JUEL, HEMIGASTER.

Die aus diesem Materiale verfertigten Schnitte brauchen nicht

gefärbt zu werden, die Contouren der Hyphen und Basidien

treten ohnedem mit genägender Schärfe hervor.

Fär das Studium von dem Bau des ganzen Fruchtkörpers

sind die so gewonnenen Schnitte sehr geeignet. Sehr diänne

Schnitte sind doch dazu nicht zu empfehlen wegen der zu

grossen Durchsichtigkeit des Bildes. Dagegen sind dimnne

Schnitte fär das Studium der Basidien zu wählen. Ich habe

daher oft in derselben Schnittserie abwechselnd Schnitte von

0,005 und 0,01 Mm. Dicke verfertigt.

För Untersuchungen iäber die Peridie und iäber das Chla-

mydosporengewebe sind die Schnitte nicht geeignet. Zupf-

präparate von mit Osmium fixirten Fruchtkörpern lieferten

hier ein besseres Resultat.

Da es mir fast unmöglich schien von einem solchen Schnitte

ein korrektes Bild mit der Camera lucida zu zeichnen, so

wandte ich mich der Mikrophotographie zu. Die Schnitte

scheinen in der That fir photographische Aufnahmen recht

gut geeignet zu sein. Ich hoffe wenigstens, dass einige der

beigefägten Mikrophotographien ein solches Urteil berechtigen

können.

Der Docent der Zoologie D:r L. A. JÄGERSKIÖLD hat mir

sowohl sein Mikrotom fär meine AÅrbeiten zu Verfägung ge-

stellt, wie auch einige photographische Aufnahmen von meinen

Präparaten verfertigt und hat mir dadurch fir diese Unter-

suchung wertvolle Dienste geleistet, fär die ich ihm meinen

verbindlichsten Dank hier öffentlich aussprechen möchte. Kärz-

lich hat aber das Botaniche Laboratorium unsrer Universität

ein mikrophotographisches Apparat erworben, und die Mehrzahl

meiner Bilder sind mit demselben verfertigt worden.

Fir das Studium der Sporenkeimung wurden Culturen in

Nährlösung ausgefihrt. Die angevandte Nährlösung war

ein Dekokt an Kaninchenmist. Die Culturen wurden in ent-

weder am Objektträger liegenden oder am Deckglase han-

genden Tropfen und in feuchten Kammern angestellt.

Endlich habe ich auch Kaninchenmist als Substrat fär

Reinculturen verwandt. Die Exkremente wurden während

mehrerer Stunden im Thermostat bis 90” Cels. erwärmt, und

weil sie dadurch ausgetrocknet waren, in kochendes Wasser

getaucht. Dann wurden mit einer Nadel Sporen oder Conidien

an dieselben eingeimpft.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD HANDL. BAND 21. AFD. III. N:04. 7

Bau und Entwiecklungsgesechichte des Fruchtkörpers.

In einer Reinkultur von Hemigaster an sterilisirtem

Kaninchenmist konnte ich die ersten Anfänge der Frucht-

körper beobachten. Eine sehr junge Fruchtkörperanlage, welche

direkt unter das Mikroskop gelegt wurde, bestand aus einem

breit kegelförmigen Knäuel von dicht verflochtenen Hyphen,

weleher oben in eine kurze Spitze verjängt war. In dieser

Spitze liefen die Hyphen beinahe parallel, mit ihren Enden

nach oben gerichtet. Hier befindet sich an diesem Entwick-

lungstadium der Vegetationspunkt, in dem ein ausschliesslich

akropetales Wachstum vor sich geht.

Der jängste Fruchtkörper, welcher an Schnitten unter-

sucht wurde, zeigt schon den ersten Anfang einer Differenzirung

in Stiel und Hut. An einem kurzen und dicken Stiele sitzt

ein schwach gewölbter kleiner Hut. An dem Längenschnitte

(Fig. 4) erscheint diese Fruchtkörperanlage etwa garben-

förmig. Die akropetal wachsenden Hyphen sind hier aus-

gespreizt, so dass bereits ein seitwärts gerichteter Rand vorhan-

den ist. Unter dem Rande befindet sich eine schwach konkav

gewölbte Partie, welche die untere Seite des Hutes repräsentirt.

Die Hyphen welche diese untere Fläche begrenzen, laufen

derselben nicht parallel, sondern sind nach aussen gebogen,

so dass ihre Spitzen gegen dieselbe einen Winkel bilden. Diese

Hyphen sind nämliech die erste Anlage des Hymeniums.

An einem wenig älteren, hier nicht abgebildeten Frucht-

körper erscheint der Hut vom Stiele durch eine feine Ring-

furche abgegrenzt. Unter der konkaven Partie des Hutes ist

nämlich der Stiel durch unregelmässig aussprossende Hyphen

plötzlich verdicht, und die eben erwähnte Ringfurche ist unten

von dieser Verdickung, oben von Hutrande begrenzt.

Das nächste beobachtete Entwicklungsstadium ist durch

das Vorhandensein eines deutlichen Hymeniums ausgezeichnet

(Fig. 5). Die Differenzirung in Stiel und Hut ist hier weiter

vorgeschritten. Der Stiel besteht aus längsgehenden Fasern,

welche im Hute divergiren und einen Schopf bilden. Die

peripherischen Fasern biegen sich nach aussen und bilden ein

horizontales Dach, dessen Rand sich nach unten krimmt.

Von den Hyphen, die dieses Dach bilden, gehen nach unten

dicht stehende keulenförmige Hyphenenden aus, welche junge

8 H. 0. JUEL, HEMIGASTER.

Basidien sind. Hier ist also das Hymenium gelegen, und

dieser Ort entspricht der schwach, konkaven Partie an dem

vorigen, eben beschriebenen Entwickelungsstadium. Unter

dem vom Hute gebildeten Dache befindet sich ein kleiner

Raum, welcher der erwähnten Ringfurche des jängeren Frucht-

körpers entspricht. Nach unten ist dieser Raum begrenzt

durch Hyphen, die vom Stiele aussprossen eben wie: vorher

beschrieben wurde. Der Hutrand wächst diesen Hyphen ent-

gegen, wodurch die untere Oeffnung jenes Raumes verengert

wird. Oberhalb jener aussprossenden Hyphen ist der Stiel

schmäler: Diese Partie des Stieles soll später zur Mittelsäule

werden.

Ein anderes Individ, das nur wenig älter ist als das eben

beschriebene (Fig. 6) zeigt eine etwas stärkere Einkrämmung

des Hutes, so dass der Hohlraum unter dem Hute sich hier

zu schliessen schon beginnt. Avuch treten in diesem Raume

einige Hyphenzweige auf, die aus der Mittelsäule entspringen.

Es sind dies die ersten Anlagen desjenigen Hyphenkomplexes,

den ich als Chlamydosporengewebe bezeichnet habe.

Während der jetzt folgenden Entwicklung schliesst sich

die untere Oeffnung des Hohlraums im Hute vollständig. Wie

die Figuren 7 und 8 es zeigen kommt dieser Verschluss dadurch

zu Stande, dass die Hyphen des Hutrandes und diejenigen,

die vom Stiele unterhalb des Hohlraumes aussprossen, eimnander

entgegenwachsen und sich immer mehr verflechten. Von nun

an wird also der Fruchtkörper angiokarp. Er enthält eine

Kammer, welche rings um eine Mittelsäule verläuft, und das

Gewebe des Hutes bildet jetzt eine Peridie.

An der Fig. 9 ist ein Teil von einem schon angiokarp

gewordenen Exemplare abgebildet. Hier ist auch eine andere

Veränderung zu bemerken. Der von der Mittelsäule hervor-

sprossende Hyphenbischel hat einen dentlichen Zuwachs und

eine weitere Differenzirung erlitten. Er besteht aus einem

wirren Geflecht von Hyphen, die dinner sind als diejenigen

der Mittelsäule. An der äusseren Grenze dieses Geflechtes

treten schon vereinzelte Chlamydosporen auf (an dem ab-

gebildeten Schnitte sind doch keine deutlich zu sehen).

Nach dem also jetzt alle Teile des Fruchtkörpers angelegt

worden sind, wachsen dieselben während der folgenden Ent-

wicklung zu und werden immer mehr differenzirt. Bei der

beginnenden Reife des Hymeniums und des Chlamydosporen-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:04. 9

gewebes wird das Köpfehen des Fruchtkörpers etwas ab-

geplattet (Fig. 10). Die Kammer ist im Durchschnitt fast

rund: In der Peridie sind zwei Schichten zu unterscheiden.

Die äussere ist dicker, aber sehr locker und besteht zum grossen

Teil aus schraubförmig gewundenen Hyphen. «Die innere

Peridienschicht ist weit dichter. Sie trägt das nach innen zu

schauende Hymenium und därfte dem subhymenialen Gewebe

der Hymenomyceten entsprechen. Das Hymenium nimmt

ungefähr 2 eines Kreises auf und trägt schon zahlreiche Sporen.

Unten reicht es kaum zur Mittelsäule hervor, denn hier be-

ginnt das von dieser hervorsprossende Chlamydosporengewebe,

welches das iäbrige Drittel des Kreises einnimmt. Diese Ge-

webepartie ist recht kräftig entwickelt und reichlich fertil,

aber nimmt nur die Hälfte der Kammerhöhlung auf. Am

unteren Winkel der Kammer ist die Verwachsung vollständig,

und nichts deutet mehr auf die fräher hier gelegene Oeff-

nung. Die Mittelsäule geht nach oben in die äussere Peridien-

schicht iber, welche das Köpfchen ringsum bekleidet. Der

Stiel ist an der Oberfläche zwar flockig, aber seine bekleidenden

Hyphen sind hier nicht schraubförmig gewunden.

Bei kräftig wachsenden Fruchtkörpern wächst das Köpf-

chen allmählig sehr in die Breite, wie es die Fig. 11 zeigt.

Die Kammer wird dadurch horizontal ausgedehnt. Bei solchen

völlig reifen Individuen ist die Kammer von dem gewaltig

vergrösserten Chlamydosporengewebe fast gänzlich ausgefällt.

Die Peridie ist jetzt durchweg ganz locker geworden, und

ibre Hyphen sind sehr brächig. Ohne zweifel können an

diesem Stadium die Sporen durch den Wind verstauben.

Specielles äber die einzelnen Teile des Fruchtkörpers.

Die Peridie der jängsten Fruchtkörper zeigt noch keine

Schichtung, sondern besteht aus ziemlich dicht gelagerten

Fasern, die in der Richtung des Hutes, also in einem Bogen,

und mit nach unten zu wachsenden Enden verlaufen. Auch

wenn der Hut eben geschlossen worden ist, kann ein solcher

Verlauf der Fasern wahrgenommen werden (Fig. 9). HEine

Wachstumzone ist an dem Hutrande des noch offenen Frucht-

körpers gelegen, und auch an dem geschlossenen Fruchtkörper

därfte ein Randzuwachs an der entsprechenden Stelle statt-

10 H. 0. JUEL, HEMIGASTER.

finden, wenn auch ein solcher wegen der dichten Verflechtung

der Fasern des Hutrandes mit denjenigen, die vom Stiele

aussprossen, nicht direkt wahrgenommen werden kann. För

die Anwesenheit dieser Zuwachszone spricht auch die That-

sache, dass an dieser Stelle im Hymenium eine Zuwachszone

gelegen ist.

An einem halbreifen Fruchtkörper sind, wie schon erwähnt,

zwei Schichten in der Peridie differenzirt, die äussere Peridien-

schicht und die innere oder subhymeniale Schicht. Die äussere

Schicht besteht gänzlich aus Hyphenzweigen, die von der

inneren Schicht entspringen. Ihre Hyphen sind verhältniss-

mässig dick, ungef. 6,5 u breit. Sie sind mehrfach verzweigt,

und die Zweige sind schraubförmig gewunden. Die längeren

Zweige machen mehrere Windungen und gleichen Korkziehern

(Fig. 2, 3), die Kirzeren sind in gleicher Weise gebogen,

aber machen derer wenige oder nur einen Bruchteil einer

Windung.

Weil die äussere Peridienschicht nur Verzweigungen aus

dem subhymenialen Gewebe darstellt, welche Verzweigungen

an den oben besprochenen jängsten Eutwicklungsstufen nicht

ausgebildet sind, so kann man wohl sagen, dass an diesen

Stadien das Peridiengewebe eigentlich nur dem subhymenialen

Gewebe entspricht.

Die subhymeniale Schicht zeigt an einem halbreifen In-

dividuum ein dichtes und wirres Geflecht von reichverzweigten

Hyphen, ein radiär-bogiger Verlauf der Hyphen ist hier nicht

mehr zu sehen. Das Randzonenwachstum därfte an diesem

Stadium aufgehört haben. Der nicht unbedeutende Zuwachs,

den die Peridie noch erleidet, kommt nun dadurch zu Stande,

dass die Hyphen der subhymenialen Schicht etwas auseinander

gehen, so dass auch dieses Gewebe einen lockeren Bau annimmt,

wie es die Abbildungen von älteren Fruchtkörpern zeigen

(Pigs ll oAlD):

Das Hymenium. Die erste Anlage des Hymeniums wurde

oben beschrieben und ist an den Fig. 6 und 7 zu sehen. Am

oberen Winkel der Kammer sind seine ältesten Teile gelegen,

und am unteren Rande ist eine Zuwachszone gelegen, wo neue

Basidien hervorsprossen. Noch an einem bereits geschlossenen

Fruchtkörper ist eine solche Neubildung von Basidien zu

sehen (Fig. 9). Der Randzuwachs därfte indess kaum länger

dauern, als bis dass die Basidien Sporen zu erzeugen an-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 4. 11

gefangen haben. Ohne Zweifel findet gleichzeitig mit dem

Randzuwachs und auch nach dem Aufhören desselben ein

interkalares Wachstum statt, indem neue Basidien zwischen

den älteren hervorsprossen. Dies trägt ohne Zweifel zu der

oben erwähnten Ausdehnung der subhymenialen Schicht bei

älteren Fruchtkörpern bei.

Das Hymenium enthält nur Basidien, aber keine Para-

physen oder Cystiden. Es ist ganz glatt, ohne Effigurationen.

An einem älteren Fruchtkörper stehen die Basidien nicht

mehr so gedrängt, es kommen dazwischen Liäcken vor, welche

durch das Absterben von Basidien, die Sporen erzeugt haben,

entstanden sind (Fig. 14). Die noch vorhandenen Basidien

stellen sozusagen das letzte Aufgebot des Hymeniums dar,

da ein Neuerzeugen von Basidien jetzt nicht mehr stattfindet.

Ein völlig reifes Exemplar hat endlich keine Basidien mehr,

das Hymenium ist gänzlich geschwunden (Fig. 11, 15).

Die Basidien entstehen in dichten Bischeln an Zweigen,

die aus der subhymenialen Schicht entspringen. (Fig. 12,13.)

Vor der Reife sind sie etwa birnförmig. Wenn sie sich zur

Sporenbildung anschicken, verlängern sie sich, so dass sie

äber die noch sterilen emporragen, und bilden an der Spitze

vier feine, ungef. 2 bis 3 u lange Sterigmen, an deren Enden

die Sporenanlagen als rundliche Blasen entstehen. Während

des Zuwachses der Sporen wird der Inhalt der Basidie in

dieselben allmählig entleert. Bei der Sporenreife ist daher

die geleerte Basidie kaum mehr sichtbar, sie wird vermutlich

von den heranwachsenden Nachbarn zerdriäckt und scbliesslich

aufgelöst.

Das Chlamydosporengewebe.t Die ersten Anlagen dieses

Gewebes erscheinen an einer sehr fröhen Entwicklungsstufe

und wurde oben besprochen. (Vergl. Fig. ö—9.) Der von der

Mittelsäule entspringende Hyphenbischel, der seine erste

Amnlage darstellt, besteht aus Hyphen die denen des iäbrigen

jungen Fruchtkörpers gleich sind. Aber wenn die Anlage

sich weiter entwickelt hat, tritt eine Differenzirung ein. Ausser

Fäden von gewöhnlicher Dicke findet man feinere Hyphen

von ungef. 1 bis 2 u Durchm, die von diesen aussprossen,

! Ich bin iäber die richtigste Bezeichnung dieses Gewebes und den in

demselben erzeugten Gonidien etwas ungewiss gewesen. Wegen der Analogie

mit Nyctalis, in deren Fruchtkörpern auch solche nicht basidiogene Gonidien

erzeugt werden, fär welche der Name Chlamydosporen zuerst benutzt wurde,

habe ich mich fär letztere Bezeichnung entschlossen.

12 H. 0. JUEL, HEMIGASTER.

und welche die dännsten im ganzen Fruchtkörper sind. Die

Chlamydosporenbildung scheint fast ausschliesslich an diese

geknäpft zu sein.

Alle Hyphen dieser Gewebemasse sind äusserst unregel-

mässig in einander verwebt, so dass an Schnitten von dem

Ansatz der Sporen an den Hyphen nur wenig zu sehen ist.

Indess findet man an den Schnitten die Sporen fast immer

von dännen Hyphenschlingen umfasst, wie an der Fig. 17 zu

sehen ist. Zerzupfte Teile dieses Gewebes zeigen dasselbe

noch deutlicher (Fig. 18—20). Die reifen Sporen werden in

diesen Präparaten zum grossen Teil frei, zuweilen findet man

sie von der Hyphenschlinge noch umgeben. An den Fäden

des Gewebes kann man auch solche Stellen auffinden, wo Spo-

ren befestigt gewesen, und wo die Schlingen leer sind.

Die dinnen, sporenerzeugenden Hyphen werden bei der

Reife allmählig zerstört. In einem iberreifen Fruchtkörper,

wie dem in Fig. 15 dargestellten, bleiben dann nur die grö-

beren Fasern dieses Gewebes wie ein Netzwerk, in welchem die

Sporen eingestreut liegen, zurick.

Die Chlamydosporen scheinen an den Hyphen seitlich und

fast ungestielt zu sitzen. Die Narben abgefallener Sporen

sind oft deutlich zu sehen und ragen sehr wenig äber die

Fläche der Hyphe vor. Im Allgemeinen därften die Chlamydo-

sporen einzeln abgeschnärt werden, doch habe ich auch Sporen

gesehen, welche zu zwei vereinigt waren, und die allem

Anscheine nach als zweigliedrige Ketten entstanden waren.

Bei denjenigen Hymenomycetengattungen, die Chlamydosporen

besitzen, werden ja dieselben reihenweise abgegliedert, und

nach der Deutung BREFELD'S sind sie als höher differenzirte

Oidienformen aufzufassen.! Bei Hemigaster ist also die Zahl

der Chlamydosporen in jeder Reihe bis auf zwei oder noch

häufiger bis auf eine einzige gesunken.

An jeder Hyphe in diesem Gewebe können mehrere Chla-

mydosporen successive abgeschnärt werden. Nachdem an der

Spitze der Hyphe eine Sporenanlage entstanden ist, wächst

die Hyphe, der Sporenwand sich dicht anschmiegend, weiter

und bildet dadurch den Anfang der Umhällung der Spore.

Dann scheint die Hyphe wieder gerade aus zu wachsen um

eine neue Spore zu erzeugen (vergl. Fig. 20 mit Erklärung).

! BREFELD, Unters. aus dem Gesammtg. der Mykol. H. VIII, p. 205.

BIHANG TILL K. SV. VET -AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:04. 13

Ob die Spore wirklich terminal oder dicht unter der Spitze

der Hyphe entsteht, ob also das Wachstum monopodial oder

sympodial ist, wage ich nicht zu entscheiden.

Die eigentämlichen Hyphenschlingen um die Chlamydo-

sporen sind ziemlich rätselhafte Gebilde, sowohl hinsichtlich

ihrer Entstehungsweise, wie ihrer Funktion. Diese Schlingen

werden durch Hyphen gebildet, welche sich der Sporenwand

dicht anschmiegen. Es giebt bei jeder reifen Spore derer

mehrere, so dass an einem diännen Mikrotomschnitte jeder

Querschnitt einer Spore von einer einfachen NSchicht von

mehreren Hyphenquerschnitten rings umsäumt ist (Fig. 17).

Dies därfte teilweise durch Verästelung der Hyphenschlinge,

aber auch wohl durch mehrere Umwindungen desselben Hyphen-

zweiges zu Stande kommen.

Ich habe auch Fälle gesehen, wo zwei besondere Hyphen

an der Schlingenbildung um eine Spore beteiligt waren

(Bie 19):

Kulturversuche.

Die reifen Fruchtkörper enthalten zweierlei Sporen, und

es war mir nicht möglich die eine oder andere Sporenform

zu isoliren. Auch sind die beiden Sporenformen einander so

ähnlich, dass ich freie Sporen hinsichtlich ihres Ursprunges

nicht bestimmen konnte. Leider kann ich daher von den mit

Sporen von Hemigaster ausgefiährten Kulturversuchen nicht

angeben, ob sie sich auf Basidio- oder auf Chlamydosporen

beziehen.

Ich habe etliche Kulturen von Sporen in hangenden und

in liegenden Tropfen von Mistdekokt angestellt. Am reich-

lichsten keimten die Sporen in einer ziemlich koncentrirten

Nährlösung. Hier erfolgte die Keimung nach 1 bis 2 Tagen.

Bei der Keimung wird ein Mycelschlauch entwickelt, der

sogleich sich zu verzweigen anfängt, so dass schon nach ein

paar Tagen eine ziemlich reiche Verästelung vorhanden ist.

(Fig. 21.) Die Zweige wachsen unter fortwährender Ver-

zweigung von der in der Mitte bleibenden Spore radiär aus.

Das so entstandene Mycel wuchs in gut ernährten Kulturen

iäber den Rand des Tropfens hinaus und bildete hier ein ziem-

lich spärliches Luftmycel. Etwa 14 Tage nach der Aussaat

traten im Luftmycel mehrere dichtere Hyphenbiäschel auf,

14 H. 0. JUEL, HEMIGASTER.

welche durch eine sehr reiche Verzweigung gewisser Hyphen-

fäden entstanden. Die am weitesten vorgeschrittenen unter

diesen Gebilden waren schon ziemlich kompakt und hatten

die mir aus den Mistkulturen wohlbekannte Gestalt der juäng-

sten Fruchtkörpenanlagen vom Henmigaster. Zwar kamen

diese Anlagen nicht iber die ersten Entwicklungszustände

hinaus, aber durch ihr Auftreten ist es konstatirt, dass bei

diesem Pilze die Fruchtkörper auf dem aus der Spore ent-

standenen Mycel erzeugt werden.

In schlechter ernährten Kulturen entstanden an den zuerst

gebildeten radiär wachsenden Hyphen kurze, quere ÅAeste von

gekrämmter und unregelmässiger Form, welche den Zellinhalt

in sich ansammelten, während die radiären Hyphen allmählig

abstarben. Diese kurzen Zweige wurden häufig perlschnurartig

aufgetrieben und stellen offenbar eine beginnende Gemmen-

bildung vor. Die Entwicklung derselben konnte ich nicht

weiter verfolgen.

In diesen Kulturen konnte ich sonst keine Conidien- oder

andere Nebenfruchtform entdecken.

Die in den Kulturen gebildeten Mycelien waren ebenso frei

von Schnallenbildungen, wie die Hyphen der Fruchtkörper.

Auf sterilisirtem Kaninchenkot wurden zwei Culturen

ausgefiährt. Eine Woche nach dem Einimpfen der Sporen war

ein an der Fläche des Substrates kriechendes Mycel ersicht-

lich. Dasselbe wuchs radiär aus, so dass ein sich allmählig

erweiternder Mycelkreis entstand. Nach dem Verlaufe noch

einer Woche erschienen auf diesem Mycelkreise kleine weisse

Verdichtungen, welche sich bald zu deutlichen Fruchtkörper-

anlagen entwickelten. Die Bilder Fig. 4 und 5 sind nach

Exemplaren aus diesen Kulturen aufgenommen. Auch in

diesen Kulturen wurden die Fruchtkörper ziemlich bald in

ihrer Entwicklung gehemmt. In den spontanen Kulturen an

Kaninchenkot scheinen im Allgemeinen von der Anlegung der

Kultur bis zur völligen Reife der entstandenen Fruchtkörper

etwa 4 bis 5 Wochen verfliessen.

In diesen spontanen Kulturen wird das Substrat zu der

Zeit, wo sich die Fruchtkörper zur Reife nähern, immer von

einer anfangs reinweissen Myceldecke äberzogen. In derselben

wird eine oidien- oder vielleicht eher chlamydosporenartige

Conidienform iberaus reichlich entwickelt, und die Mycel-

decke nimmt bei der Reife dieser Conidien dieselbe blasse

' BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:04. 15

Fleischfarbe an, welche dem reifen Hemigaster charakteristisch

ist. Dass diese eine Nebenfruchtform von Hemigaster ist,

kommt mir sehr wahrscheinlich vor. Aus einer Reinkultur

dieser Conidienform wurden Conidien auf sterilisirtem Mist

ausgesäet, aber es entstand daraus nur ein dieselbe Conidien-

form wieder reichlich bildendes Mycel. Da also diese Form

als Nebenfruchtform des Hemigaster noch zweifelhaft ist, finde

ich es nicht nötig dieselbe genauer zu beschreiben.

Als Resultat dieser Kulturversuche will ich folgende

Punkte hervorheben. Die Spore wird bei der Keimung nicht

gefächert, bildet nicht ein Promycel, sondern erzeugt direkt

ein sich sofort verzweigendes Mycel mit Neigung zur Bildung

von Luftmycel. An diesem entstehen direkt die Fruchtkörper.

Die Keimung geschieht also in derselben Weise wie bei den

meisten Hymenomyceten. Es giebt unter diesen auch Gattun-

gen, die sich in der folgenden Entwicklung ebenso wie Hemi-

gaster verhalten, indem sie an dem aus der Spore hervorgegan-

genen Mycel direkt Fruchtkörper erzeugen, wie z. B. Arten

von Coprinus und Marasmius.!

Uber die systematische Stellung von Hemigaster.

Hemigasier gehört entschieden zu den typischen Auto-

basidiomyceten Bref., welche einzellige, vier terminale Sporen

tragende Basidien besitzen. Daher ist an eine Verwandt-

schaft mit Pilacre Petersii Berk. & Curt.,? dem dieser Pilz

in der Form des Fruchtkörpers, sowie durch die schraubför-

migen Fasern der Hille gewissermassen ähnelt, gar nicht zu

denken, da P. Petersii vierzellige Basidien mit seitlich inserir-

ten Sporen trägt. In wie weit die iäbrigen, von älteren Myko-

logen beschriebenen Pilacre-Arten mit dem BREFELD'schen

Typus der Gattung ibereinstimmen, oder ob es etwa unter

denselben auch Formen giebt, die sich dem Hemigaster nähern,

ist zur Zeit nicht zu sagen, da diese Arten ungeniägend be-

kannt sind.

Unter den Autobasidiomyceten giebt es eine Reihe von

durchweg angiokarpen Formen, die Gasteromycetenreihe. Wir

SKVersLabBRERRLD, (&..&;. Ö.H, VI

2 BREFERD, åå arv O., H.: VIL

16 H. 0. JUEL, HEMIGASTER.

finden hier auch Typen mit einer Mittelsäule, die in der

Peridie endet und von der Gleba rings umgeben wird. Solche

Typen sind Secotium, Podaxon und Phallus. Eine Gleba

ist nicht bei Hemigaster vorhanden, aber es liesse sich

denken, dass eine solche durch kräftigere Entwicklung und

Fältelung eines einfachen Hymeniums, wie es Hemigaster be-

sitzt, hervorgegangen sei. Aber die Entwicklungsgeschichte der

Fruchtkörper ist bei allen untersuchten Gasteromyceten eine

ganz andere als bei Hemigaster. Secotium und Podaxon sind

in dieser Hinsicht nicht gekannt, erstere Gattung wird aber

als den Hymenogastreen nahe verwandt beschrieben. Bei

diesen, wie bei den ibrigen Gasteromyceten, entsteht der

Fruchtkörper als eine solide Kugel, in der die Gewebe der

Peridie und der Gleba sich allmählig differenziren.! Auch

bei Phallus und verwandten Gattungen ist nach den Unter-

suchungen FiscHER's der Entwicklungsgang im wesentlichen

der nämliche.?

Im Gegensatz zu den Gasteromyceten zeigt Hemigaster

eine sog. progressive Entwicklung des Fruchtkörpers. Dieser

hat zuerst ein terminales Wachstum, bei der Anlegung des

Hutes geht dasselbe in ein Randzonenwachstum iber, während

der Hutrand sich nach unten einkrämmt. An der unteren

Fläche des Hutes entsteht das Hymenium, das gleichfalls am

Rande zuwächst. Hierin besteht eine grosse Ubereinstimmung

mit den mit centralem Stiele versehenen Hymenomyceten, den

eigentlichen »Hutpilzen>, denn bei diesen ist die Entwicklung

des jungen Fruchtkörpers (von den höchsten, angiokarpen

Formen, wie Amanita u. a. abgesehen) genau dieselbe wie bei

Hemigaster.?

Dieser »Hutpilz-Typus» (>Mesopus») tritt als die höchste

Form fast in allen den verschiedenen Serien der Hymenomy-

ceten-Gruppe auf. Er begegnet uns unter den Thelephoreen

in gewissen tropischen Arten der Gattung Stereum, in der

Gattung Hydnum und Tremellodon unter den Hydneen, in der

Gattung Boletus und einigen Polyporus-Arten unter den Po-

lyporeen, und endlich bei zahlreichen Agaricineen-Gattungen.

1 Siehe DE Barr, Vergleichende Morphologie und Biologie der Pilze

(Leipzig 1884), p. 338.

2 Ep. FiscHER, Untersuchungen zur vergleichenden Entwicklungsgeschichte

und Systematik der Phalloideen (Denkschr. der Schweiz. naturf. Ges., Bd. 32,

1890).

3 Vergl. DE BaRrY, a. a. O., p. 58, Fig. 24; p. 313, Fig. 183.

fard

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 4. 17

Man könnte daher vermuten, dass alle diese Typen und mit

ihnen auch Hemigaster auf eine gemeinsame Stammform zu-

räckzuföhren wären, welche diesen Charakter als Haupt-

merkmal besässe, und deren Hymenium einen sehr einfachen

Bau, etwa wie bei Hemigaster und bei den Tomentelleen

hätte. Aus dieser Urform hätten sich dann die im Bau des

Hymeniums verschiedenartigen Typen der Hutpilze heraus-

differenzirt. Dann missten die in allen diesen Hymenomyceten-

Serien auftretenden halbirt-sitzenden und resupinaten Form

aus dem >»Hutpilz»-Typus als regressiv entwickelt erklärt

werden. Der Stammbaum der Thelephoreen wirde dann in

Corticium und den Tomentelleen enden. Dagegen sprechen

aber wichtige Thatsachen. Die Tomentelleen sind offenbar

sehr ursprängliche Formen, und die Gattung Pachysterigma

unter denselben knäpft diese Gruppe möglicher Weise an die

Tremellineen unter den Protobasidiomyceten an.! Unter den

Hydneen sind diejenigen Gattungen, deren Hymenium eine

niedrigere, unbestimmtere Ausbildung hat, resupinate Formen,

wie Radulum, Phlebia, und besonders Grandinia, welche offen-

bar diese Reihe an die noch tiefer stehende Gattung Corticium

unter den Thelephoreen anknäpft: Auch unter den Poly-

poreen sind die im Bau des Hymeniums einfacheren Formen

resupinat, wie z. B. Porothelium, oder fast resupinat wie

Merulius, aus welcher Gattung vielleicht auch die Agaricineen

ableitbar sind. Es erscheint dadurch richtiger den folgenden

Gang der phylogenetischen Entwicklung anzunehmen. Aus

resupinaten, Hypochnusartigen Stammformen sind resupinate

Formen mit verschiedenartig gestalteter Hymenialfläche her-

vorgegangen. Corticiumartige Formen als Grundformen fär

die Thelephoreen, Phlebia- oder Radulum-ähnliche fär die Hyd-

neen, Porothelium- oder Merulius-ähnliche fär die Polyporeen.

Aus jeder dieser resupinaten Typen haben dann sitzende

und, als höchste Form, gestielte Typen ihren Ursprung ge-

nommen,.

Wenn diese Erwägungen richtig sind, so wäre also der

»Hutpilz»-Typus an mehreren gesonderten Punkten im Systeme

entstanden. Dieser Charakter kann daher nicht das systema-

tisch wichtigste Merkmal der »Hutpilze» sein. Hemigaster

braucht durch diesen Charakter an keine der Hutpilz-

! Vergl. BREFELD, a. a. O., H. VIII.

18 H. 0. JUEL, HEMIGASTER.

Gattungen eng angeknäpft zu werden, weil dieser Typus mit

Hemigaster noch einen gesonderten Ursprung haben kann.

Es ist aber einleuchtend, dass eine Neigung sich in Hut-

pilzform zu entwickeln der ganzen Hymenomyceten-Reihe

innewohnt. Und fär eine Verwandtschaft zwischen Hemigaster

und der Gesamtheit der Hymenomyceten spricht daher dieser

Charakter ganz entschieden.

Vielleicht können wir in der Beschaffenheit des Hyme-

niums einen massgebenden Charakter finden. Die Tomen-

telleen und die Thelephoreen haben wie Hemigaster eine ebene

Hymenialfläche. In der Thelephoreen-Gattung Stereum giebt

es Formen mit Hut und centralem Stiele, aber es sind dies

tropische, lederartige Pilze, welche viel zu stattlich entwickelt

sind, um mit unserem kleinen Hemigaster nahe verwandt sein

zu können. Vielmehr därfte eine Verwandtschaft mit den

Tomentelleen, mit Hypochnus und Tomentella, möglich sein.

Es sind dies sehr einfache, resupinate, einen eigentlichen

Fruchtkörper entbehrende Pilze. Ihr Hymenium hat einen

sehr einfachen Bau, es besteht nur aus Basidien, hat keine

Cystiden oder Paraphysen. Ihre Gewebe sind sehr zart und

locker, weiss oder hell gefärbt. MNSchnallenbildungen werden

an den Hyphen vermisst. In allen diesen Merkmalen, ausser in

der Form des Fruchtkörpers, stimmt ja Hemigaster mit jenen

beiden Gattungen iberein. Die Keimung geschieht bei Hy-

pochnmus ohne Fächerung der Spore durch ein verzweigtes Mycel,

das keine Nebenfruchtform erzeugt. Auch in dieser Hinsicht

spricht wenigstens nichts gegen eine Verwandtschaft mit

Hemigaster.

Wenn wir die obigen Erwägungen jetzt zusammenfassen,

so Wirde aus denselben hervorgehen, dass Hemigaster weder

den Pilacreen, noch den Gasteromyceten zugezählt werden

darf. Er ist zu den Hymenomyceten zu rechnen, ist jedoch

mit keimnem der gestielten Typen nahe verwandt, eher könnte

an eine Verwandtschaft mit den niedrigsten Hymenomyceten,

den Tomentelleen, gedacht werden.

Indess kann davon nicht die Rede sein, diesen Pilz als

eine Tomentelleen-Gattung zu betrachten. Zwar enthalten die

äbrigen Hymenomyceten-Familien sowohl resupinate als ge-

stielte Typen, aber immer durch häufige und allmählige Ueber-

gangsformen verknäöpft. Den resupinaten Tomentelleen wirde

dagegen der gestielte Hemigaster sehr vereinzelt und entfernt

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 4. 19

gegeniber stehen. Dazu kommt noch, dass bei Hemigaster

der Fruchtkörper sich zu einem ausgesprägt und dauernd

angiokarpen entwickelt, was bei den äbrigen Hymenomyceten-

Familien ohne Beispiel ist.

Daher därfte der am ersten Blatte dieser Abhandlung

gebrauchte Ausdruck, dass Hemigaster einen neuen Typus

unter den Basidiomyceten bildet, berechtigt sein. Die Gastero-

myceten sind vom ersten Anfang bis zur Reife angiokarp, die

Hymenomyceten sind entweder von Jugend auf gymnokarp,

oder entwickeln sich von Angiokarpie zu Gymnokarpie.

Hemigaster wird dagegen gymnokarp angelegt und endet als

angiokarp.

Mir scheint es daher am richtigsten fär diese Gattung

eine besondere, den ibrigen Hymenomyceten-Familien eben-

bärtige Familie zu bilden, Hemigastreae nov. fam., welche den

Tomentelleen am nächsten zu stellen ist.

H. 0. JUEL, HEMIGASTER.

Erklärung der Abbildungen.

Sämmtliche Bilder, ausser Fig. 21, sind nach photographischen

Aufnahmen ausgefäöhrt. Das Habitusbild Fig. 1 ist von D:r L. JÄGEB-

SKIÖLD aufgenommen. Die iäbrigen Photographien sind mittels des mi-

krophotographischen Apparates der botanischen Institution in Upsala

vom Verf. ausgefihrt worden.

Fig.

Tafel 1.

1. Drei Stäcke von Kaninchenkot, mit Kolonien von Hemigaster

bewachsen und zwischen den Fruchtkörpern mit konidienbildendem

Luftmycel, welches vermutlich dem Hemigaster angehört. Um

die BSubstratstäcke erscheinven Reste von Mucorineen-Mycelien,

und eine Gruppe von Hemigaster-Fruchtkörpern, nahe an der

Mitte des Bildes, erscheint nur an diesen Mycelien befestigt. —

Ungefähr nat. Gr.

2. Ein ganzes Köpfchen eines mit Osmium erhärteten reifen Frucht-

körpers, der in Wasser liegend unter dem Deckglase etwas zu-

sammengedräckt worden. In der Mitte erscheint ein Loch, das

durch das Abreissen vom Stiele entstanden. Die korkzieher-

ähnlichen Hyphen der äusseren Peridienschicht sind deutlich zu

sehen. — Vergrösserung ?9/1.

3. Zupfpräparat von Osmium-Material. Schraubförmige Hyphen

aus der Peridie. Links liegen andere Hyphen, wahrscheinlich

aus der subhymenialen Schicht. — "7/1.

4—11. Mediane Längenschnitte von mit Osmium präparirten

Fruchtkörpern von verschiedenem Alter.

4. Der jängste an Schnitten untersuchte Fruchtkörper. Erster An-

fang der Hutbildung als ein Schopf von divergirenden Fasern.

Unter dem Rande desselben die Stelle, wo das Hymenium ent-

stehen soll. — 75/1.

5. Etwas späteres Stadium. Deutlich abgesetzter, schirmförmiger

Hut, unten das junge Hymenium tragend. Vom Stiele sprossen

Hyphen gegen den Hutrand aus. Oberhalb dieser Stelle setzt

sich der Stiel in die kurze Mittelsäule fort. — "?/1.

6. Ungefähr dasselbe Stadium wie vorige Fig. Im Hymenium sind

einige Basidien sichtbar. Von der Mittelsäule in der halb ge-

schlossenen Kammer sprossen einige Hyphen als erste Anlage

des Chlamydosporengewebes hervor. — 90/1.

7. Junger Fruchtkörper, dessen Hutrand mit dem Stiele zu ver-

wachsen beginnt. — ?9/1.

Lt nt ARNE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 4. 21

Fig.

8. Fin halber, dem vorigen etwa gleichaltriger Fruchtkörper mit

stark eingebogenem Hutrande, dessen Hyphen sich mit den

vom Stiele aussprossenden schon verflechten. Junge Basidien

schicht mit Zuwachszone am Hutrande. Anlage des Chlamydo-

sporengewebes deutlich. -— ?90/1.

9. Etwas vorgeschrittneres Stadium als die beiden vorigen Bilder.

Der cirkuläre Verlauf der Peridienhyphen noch deutlich. Ver-

schluss der Kammer vollständig, die Grenze zwischen Hutrand

und Stiel nicht mehr zu sehen. Junge noch sterile Basidien-

schicht, jängste Basidien am unteren Winkel, wo die Zu-

wachszone gelegen ist. Chlamydosporengewebe ein dichtes,

von der Mittelsäule entspringendes Geflecht von dännen Hyphen

bildend, noch fast steril. — 159/1,

10. Fast reifer Fruchtkörper. Der Stiel ist etwas schief durch-

schnitten. Er besteht aus längsgehenden Hyphen, in der

Mitte des Köpfchens bildet er die Mittelsäule und geht oben

in die äussere Peridienschicht äber. Diese lockere Schicht

bekleidet ringsum das Köpfchen und geht nach innen in die

dichtere subhymeniale Schicht äber. Von dieser entspringt das

allgemein sporenerzeugende Hymenium. An die Mittelsäule

grenzt das jetzt reichlich fertile Chlamydosporengewebe. Die

ringförmige Kammer ist gänzlich geschlossen, am unteren

Winkel die Stelle, wo fräher die Zuwachszone des Hutes und

des Hymeniums gelegen war, und wo der Verschluss der Kam-

mer stattgefunden hat. — 0/1.

Fig. 11. Ueberreifes Exemplar. Das Köpfchen ist sehr in die Breite

Fig.

gewachsen und etwas zusammengesunken. Die subhymeniale

Schicht ist auch locker geworden. Die gänzlich ausgefillte

Kammer enthält an der äusseren Grenze eine dichte Masse

von Basidio- und Chlamydosporen, in der Mitte mit Hyphen

vermischte Chlamydosporen. — 79/1.

Tafel 2.

12—17. Mikrotomschnitte von mit Osmium präparirten Frucht-

körpern.

12. Basidienschicht eines fast reifen Fruchtkörpers. An einer Ba-

sidie zwei Sterigmen mit Sporenanlagen. Aeussere Peridien-

schicht noch wenig differenzirt. — 00/1,

13. Wie vorige Fig. Eine Basidie mit 4 halbreifen Sporen. -— ?00/4,

14. Aus einem Fruchtkörper am Höhenpunkte seiner Entwicklung.

Basidienschicht schon etwas decimirt. Subhymeniales Gewebe

Iöcker = LOU 4

15. Ein Teil von dem in Fig. 11 abgebildeten Schnitte. Oben

die äussere Peridienschicht und das lockere subhymeniale Ge-

webe, in der Mitte vermischte Basidio- und Chlamydosporen,

unten das centrale Chlamydosporengewebe. — 2?00/1,

Fig.

17.

EN ed

PD:

3 AR

Cile

H.-0; JUEL,; HEMIGASTER.

Tangentialer 'Schnitt durch das Hymenium desselben Frucht-

körpers, dem die Fig. 12 und 13 entnommen sind. Hie und

da erscheinen Basidien, «a vertice gesehen, mit. 4 Sterig-

MEn: Rd

Chlamydosporengewebe desselben Fruchtkörpers. Reife Chla-

mydosporen von einem: Saume von Hyphenquerschnitten um-

geben. Am Rande des Gewebes kommen einige junge noch

nackte Chlamydosporen vor. — 00/4,

. 18-20. Zerzupfte Partien vom Chlamydosporengewebe eines fast

reifen, mit Osmium präparirten Fruchtkörpers.

Fast reife und unreife: Chlamydosporen, den dännen chlamyde-

sporenerzeugenden Hyphen ansitzend. — ?00/1.

Chlamydosporenbildende Hyphen. Bei einer Chlamydospore

scheinen zwei Hyphen an der Schlingenhildung teilnehmen. —

Endpartie einer chlamydosporenbildenden Hyphe. Links drei

Chlamydosporen, von derselben Faser successive erzeugt, die

unterste fast reif mit vollständiger Hyphenhälle, die mittlere

an der rechten Seite von der Hyphe umfasst, die oberste fast

terminal der Hyphe ansitzend, noch nackt. Die Chlamydo-

spore zur rechten Seite ist von der erzeugenden Hyphe zu

etwa ?/3 umschlungen. — 00/4:

Keimende (Basidio- oder Chlamydo-?)Spore ein oder zwei Tage

nach der Keimung. Die Querwände im Mycel wurden nicht

gezeichnet. — Ungefähr ?00/1.

Bihang tul K. Vet Akad. Handl. Bd. 21 Afd II

RANE RE 5 NE 11]

L Jigerskiöld et O. Juel phot Ljustr. af C. Westphal

Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bad. 21 Afd. TII wi 4. Ta. IP,

LA RR

FRASEN

ATS

0. Juel phot. et delin. Ljustr, af C. Westphal

BANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Af HL. No 5.

DISCOMYCETEN-STUDIEN.

VON

KARL STARBÄCK.

MIT 2 TAFELN.

MITGETHEILT DEN 8. MAI 1895.

GEPRUFT VON TH. M. FRIES UND V. WITTROCK.

STOCKHOLM 1595

KUNGL. BOKTRYCKERIET, P. A. NORSTEDT & SÖNER

Ån

HÅ

Mara UTa-UATEOY NON

'å

"ni

ät!

HOARFATBJHAN

FLÄTA GSE TU

AT I AM Aå Ka UC! "vu YELe C

IOOATEN FT VT SHUPE JM HOV UN

;

ORM SOTFA OTe

RÖR. ARA ANNINA DT

Wioänrena der letztverflossenen Monate habe ich mich mit

dem Bestimmen des reichhaltigen, von mir in den vergangenen

Jahren eingesammelten Materiales von Hysteriaceen und

Discomyceten beschäftigt. Dieses Material ist in wesentli-

chem Grade durch die Sammlungen bereichert worden, welche

ich behufs einer Untersuchung in erster Linie von Herrn

ERIK HAGLUND sowie auch von den Herren A. G. ELIASSON,

E. NYMAN und R. SERNANDER erhalten habe. Bei dieser Ar-«

beit habe ich unter der grossen Zahl mehr oder weniger

häufiger Pilzarten auch mehrere fär die Wissenschaft neue

und ein paar fragliche Formen gefunden und ich habe es

fär angemessen gehalten, hier eine Beschreibung und Erör-

terung zu liefern. In mehreren kritischen Fällen habe ich

Herrn Dr REHM meine Bestimmungen zur Prätung vor-

gelegt, die er denn auch mit seiner gewöhnlichen zuvorkom-

menden Bereitwilligkeit ausgefährt hat, und es ist mir daher

ein Vergnigen, ihm dafiär meinen besten Dank öffentlich ab-

zustatten.

Im Fortgang dieser Arbeit bin ich von den grossen

Sehwierigkeiten, die bei dem Studium der Discomyceten zu

iberwinden sind, immer mehr iberzeugt worden. Obgleich

auf diesem Gebiete die Beschreibungen in der Litteratur der

letztverflossenen Jahre an Präcision und Ausfäöhrlichkeit

gewonnen haben und ausserordentlich hervorragende Werke

erschienen sind, in welchen man bisher unbeachtete Charaktere

fär die Begrenzung der systematischen Einheiten angewendet

hat, bleibt doch in dieser Beziehung noch viel zu thun öäbrig.

Eine bestimmtere Terminologie bezäglich der verschiedenen

Theile des Apothecium und eine Klarstellung der verschie-

denen Arten von Geweben mit bestimmten Ausdräcken fär

diese scheinen mir zwei ersehnte Ziele zu sein, deren Errei-

4 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

chen die systematischen Arbeiten innerhalb dieser Gruppe in

nicht geringem Grade befördern und erleichtern wärde. Auf

den nachfolgenden Seiten will ich einen Beitrag dazu liefern.

I. Beitrag zur Kenntnis der inneren Morphologie der

Discomyceten.

Die descriptive Discomycetenkunde entbehrt fast gänz-

lich eine gute Terminologie betreffs der verschiedenen Theile

der Apothecien. Während die Ausdröcke Epithecium, Hy-

menium und Hypothecium wohl selten gegen andere ver-

tauscht werden, gebrauchen verschiedene Verfasser fär den gan-

zen Fruchtkörper Apothecium und Ascoma (SaAcc.), för den

nicht rein fructifikativen Theil Excipulum und Cupula. Der

Ubelstand davon mag unbedeutend und leicht zu vermeiden

sein, wichtiger därfte es aber sein, bestimmte und deutliche

Benennungen fär die einzelnen Theile des Excipulum zu be-

kommen, so dass mehr oder weniger weitläufige, die Beschrei-

bung belastende Umschreibungen äberflässig werden, um diese

Theile auszuzeichnen. HEDLUND hat in seiner Abhandlung:

Kritische Bemerkungen iber einige Arten der Flechtengat-

tungen Lecanora (ACH.), Lecidea (AcH.) und Micarea (FR.)

(Bihang till K. Svenska Vet.-Akad. Handlingar. Bd. 18. Afd.

ITT. N:o 3) p. 12—19 fär die discocarpen Flechten eine Ter-

minologie gerade in dieser Beziehung vorgeschlagen und mo-

tivirt. Er sagt auf Seite 15: »Nach der Funktion kann man

indessen bei diesem Uliginosa-Typus, wie auch bei den

nachfolgenden, zwei Theile unterscheiden, nämlich einen äus-

seren freien Theil, Pars marginalis excipuli, welche die

Aufgabe hat, der Flächenvergrösserung des Theciums bei

Wasseraufnahme entgegenzuwirken und dadurch zur HEja-

culation der Sporen mitzuwirken, und einen innerhalb des

ersteren liegenden nahrungszufihrenden Theil, Pars cen-

tralis excipuli. — Diese Funktion der Pars marginalis be-

kommt bei Lecidea sulphurea auch eimen Ausdruck im ana-

tomischen Bau» Da der Flechtenthallus bei den hier ge-

nannten Arten sich nicht an der Bildung des Apothecium

betheiligt, könnte also der hier vorgeschlagene Ausdruck

leicht auf das Apothecium eines Discomyceten angewendet

werden. Aus HEDLUND's Figuren 31. und 32. ersehen wir,

RE EOS

"BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:05. »

dass er unter Pars marginalis nicht, wie man infolge des

Ausdruckes »einen äusseren freien Theil» erwartet hätte, den

das Hymenium und das Epithecium umgebenden Theil, son-

dern die ganze äussere Partie des Excipulum versteht. Da

man aber, wenn es sich um die Discomyceten handelt, in den

meisten Diagnosen finden wird, dass gerade der freie Rand

des Excipulum, der das Hymenium und das Epithecium um-

giebt oder oft mit seiner äussersten Kante etwas iber diese

hinausragt, Margo genannt wird, so kann man schwerlich,

ohne Verwirrung zu verursachen, und nur dadureh, dass man

einem allgemein angenommenen und, wie es mir scheint, guten

Gebrauch beinahe Gewalt anthut, den Ausdruck Pars mar-

ginalis excipuli in dem Sinne, wie ihn HEDLUND genommen

hat, auf diesem Gebiete anwenden. Fir die äussere Nchicht

des Excipulum erlaube ich mir dagegen die Benennung Pars

parietis excipuli vorzuschlagen, eine Benennung, die vom

Gedanken an die Seiten der Schale (Cupula, Exceipulum) sich ab-

leitet. Die Pars centralis als den inneren, unter dem Hypothe-

cium liegenden Theil des Excipulum bezeichnend könnte man

wohl fär die Mycologie acceptiren, da kein Missverständnis da-

von zu befärchten wäre. Allein dieser Ausdruck scheimt mir

doch nicht der beste zu sein, weil diejenige Partie des Excipu-

lum, welche derselbe angeben wärde, nicht als eine centrale zu

betrachten ist, insofern man von emem Centrum eines Kugel-

segment nicht sprechen kann. Annstatt der Pars centralis

sehlage ich also, dabei an den Grund der Schale (Cupula,

Execipulum) denkend, den Ausdruck Pars fundi excipuli

vor, die doch in den meisten Fällen nur schwer vom Hypo-

thecium abzugrenzen ist. Die Entstehung der Grenze zwi-

schen diesen ”Theilen des Excipulum kann man sich leicht

denken, wenn man eine der Oberfläche desselben parallele

Ebene durch den äussersten Rand des Hymenium legt.

Schlägt man nun zugleich Margo excipuli (oder Pars mar-

ginalis excipuli) als denjenigen Theil der Pars parietis

auszeichnend fest, der das Hymenium und das Epithecium

selbst umschliesst oder etwas iber dieselben hinausragt, so

erhalten wir drei abgegrenzte Theile des Excipulum, welche,

da sie häufig verschieden gebaut sind, gute Art- und Gat-

tungscharaktere liefern.

KARSTEN diärfte der erste gewesen sein, der die anatomi-

schen Charaktere in der Systematik der Discomyceten zur

6 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

Anwendung gebracht hat (Monographia Pezizarum fennica-

rum. Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora fennica för-

handl:; Ny serie; 7 häft. Helsingfors 1869. .z.+B. pr ön

Microtrochila und Lachnella). Besonders hat er in Mycologia

Fennica p. 11 u. 14 den Unterschied zwischen den Familien

Mollisiee und Helotiee präcisirt und fär die letztere »exci-

pulo ceraceo, cellulis elongatis, arctis contexto aut fibroso>,

för die erstere »excipulo ceraceo-molli, cellulis parenchyma-

ticis (rarissime filamentis) composito» hervorgehoben. MSpäter

haben in der descriptiven Litteratur zwei Ausdräcke allge-

meinen FEingang gefunden, welche die verschiedenen Struk-

turtypen benennen, die durch die soeben angefihrte Beschrei-

bhung angedeutet sind, und zwar fär die aus langgestreckten

Hyphen zusammengesetzte Textur prosenchymatisch, fär

die aus rundlichen oder meist isodiametrischen Zellen zusammen-

gesetzte pseudoparenchymatisch. Dabei hat man es aber

im Grossen und Ganzen — ausgenommen bei einer oder der an-

deren ausföhrlicheren Beschreibung — bewenden lassen, höch-

stens hat man sich damit begnägt, seine Meinung durch Hin-

zufigung gewisser Attribute zu verdeutlichen zu suchen.

Allein die Ausdräcke »distinete pseudoparenchymatica» oder

indistincte prosenchymatica textura» geben vielleicht eine

unrichtigere Auffassung, als wenn diese Attribute niemals

existirt hätten. In seiner klassischen Monographie der Disco-

myceten (Dr. L. RABENHoORST's Kryptogamen-Flora. Erster

Band. III. Abtheilung) hat auch REM diese Ausdriäcke ver-

wendet, obgleich er den Bereich ihrer Anwendung erweitert

und die verschiedene Struktur zur Differenzirung auch an-

derer Familien als der soeben erwähnten benutzt hat. Eben-

falls hat er sich anderer anatomischen Charaktere, speziell

der etwaigen Anwesenheit eines Hypothecium und der Be-

schaffenheit der Margo bedient, ohne jedoch bestimmtere De-

finitionen zu geben oder diejenigen verschiedenen Modifika-

tionen und Ubergänge beider Strukturformen zu beachten,

welche schon KARSTEN unterschied und zum systematischen

Zwecke benutzte.

Wenn man also in der descriptiven Litteratur in dieser

Beziehung noch immer beinahe auf demselben Punkte steht

wie KARSTEN im Jahre 1869, so kann man unter den zahlrei-

chen Arbeiten der letzteren Zeit, welche die Morphologie der

Pilze behandeln, schwerlich eine vollständigere Erörterung

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. HI. N:05. = 7

der Hyphengewebe finden als die von pE BARrRY 1884 gelieferte

(in: Morphologie und Biologie der Pilze p. 3—4). Ausser

demjenigen Gewebe, das er schon 1866 in der ersten Auflage

seiner Arbeit (p. 2) als pseudoparenchymatisch bezeichnete,

erwähnt er betreffend »die Verbindung der Hyphen unter-

einander zu den zusammengesetzten Pilzkörpern» noch zwei

verschiedene Formen. Diese Verbindung geschieht theils da-

durch, »dass die Hyphen untereinander verflochten sind>;

theils wird »bei parallelem Verlaufe der Hyphen die Verbin-

dung durch Verklebung und Verwachsung der Membra-

nen zu Stande gebracht». Diese Gewebeformen scheimen von

WIESNER (Elemente der Wissenschaftlichen Botanik. I.

Anatomie und Physiologie der Pflanzen. Wien 1885, p. 119)

unter die alten schon von SCHLEIDEN und BonNorDEN vorgeschla-

genen Namen: Filzgewebe oder Tela contexta zusammengefasst

sein. NSchliesslich beschreibt pr BaArRY »das Gallertgewebe»>,

das bekanntlich unter den Discomyceten bei gewissen Bulga-

riaceen vertreten ist. ZorPr fäöhrt in »Die Pilze» (SCHENK,

Handbuch der Botanik. IV. Breslau 1890) p. 384 unter

»Hyphengewebe» nur zwei Arten von solcehen an und zwar

das Knäuelgewebe und das Stranggewebe. Ersteres identifizirt

er mit dem Pseudoparenchym. Das Stranggewebe »entsteht

durch Vereinigung von Hyphen, die sämmtlich in im Ganzen

paralleler Richtung verlaufen und dabei mehr oder minder

beträchtliche Länge erreichen.>»

Da es nunmehr dargethan ist, dass eine Zelltheilung in

allen drei Raumdimensionen nicht so selten ist, wie sie DE

Bary (cit. Arb. p. 3—4) fär die Pilze angegeben hat, kann

man folglich den von ihm fär den Ausdruck Pseudoparen-

chym vorgebrachten Grund nicht mehr als gleich berechtigt

betrachten. Hat man doch sogar Beispiele för Fruchtkörper

mit einem parenchymatischen Aussehen, die sich aus Hyphen

aufbauen, wo eine solche Zelltheilung in mehr als einer Raum-

dimension stattgefunden hat (vergl. ZoPF cit. Arb. Entwicke-

lung der Gewebepycniden von Fumago salicina p. 326 Fig. 39).

Betrachten wir andere Pflanzengruppen als die Pilze, so

finden wir Organe oder Gewebe, die schlechthin parenchyma-

tisch genannt werden, obgleich sie aus einfachen, septirten

Fäden entstanden sind, welche, in ihrem Aussehen den Hyphen

ähnlich, von letzteren nur durch ihre Wachsthumweise und

assimilirende Funktion abweichen. Um nur ein einziges Bei-

8 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

spiel aus der Gruppe der Algen herauszugreifen, finden wir,

dass KJELLMAN diese Benennung fär Sporochnus benutzt hat

(in Handbok i Skandinaviens Hafsalgflora. I. Fucoideere.

Norrköping 1890, p. 29). Da es nicht als zweckmässig be-

zeichnet werden kann, nur wenn es sich um die Pilze handelt,

bei der Benennung eines Gewebes, dessen Histogenie, die äbri-

gens, wie oben bemerkt, recht abwechselnd ist, zu beräcksich-

tigen, kann der Ausdruck Pseudoparenchym meiner Ansicht

nach nicht föglich in der Litteratur beibehalten werden.

HABERLANDT sagt (Physiologische Pflanzenanatomie. Leipzig

1884, p. 16): »Man ptlegt vielfach diejenigen Gewebe, welche

ausschliesslich der typischen Zelltheilung ihre Enstehung

verdanken, als »echte Gewebe» den durch Verschmelzung

und Verwachsung von einzelnen Zellen, Zellfäden oder Zell-

körpern enstandenen »unechten Geweben» gegeniberzu-

stellen und im letzteren Falle von einer scheinbaren Ge-

webebildung, von Pseudoparenchym u. s. w. zu sprechen.

Diese Unterscheidung ist aber schon der mannigfachen Uber-

gänge halber nicht empfehlenswerth. Vor Allem aber ist

sie deshalb zu verwerfen, weil die Entstehungsweise eines

Gewebes mit seimem Endzwecke nichts zu thun hat.»

Gehen wir dann zu den in der descriptiven Mycologie

gebräuchlichen Ausdräcken prosenchymatisch und pseudo-

prosenchymatisch iber, welche beide von REHM verwendet

werden, ohne dass er jedoch die verschiedenen Gewebeformen

andeutet, die er damit angeben will, so muss ich gegen diese

Benennung HEinspruch thun, da sie gegen den Sinn streitet,

welchen man im Allgemeinen dem Prosenchym giebt. STRAS-

BURGER (Lehrbuch der Botanik för Hochschulen von E. STRAS-

BURGER, NOLL, SCHENCK, SCHIMPER. Jena 1894), um ein jängst

erschienenes Werk zu wählen, sagt p. 77: »Als extrem aus-

gebildetes prosenchymatisches Gewebe ist ein solches an-

zusehen, das aus dickwandigen, in einer Richtung besonders

ausgedehnten Zellen besteht, die spindel- oder fasernförmig

gestaltet sind, mit ihren zugespitzten Enden fest zwischen

einander greifen, deren protoplasmatischer Inhalt sehr redu-

cirt oder ganz geschwunden ist.» Auch wenn wir von den

verdickten Wänden absehen, die ja ziemlich oft bei denjenigen

Gewebeformen fehlen, welche man in der Mycologie mit dem

Namen prosenchymatisch hat bezeichnen wollen, so dirfte es

äuvsserst selten, wenn iiberhaupt je, der Fall sein, dass nicht

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 9

bei den gewebebildenden Hyphen die Querwände winkelrecht

gegen die Längsrichtung der Hyphe angelegt werden. Dass

man aus der Phanerogamenanatomie einen Ausdruck auf die

Mycologie iberträgt, ihm aber gleichzeitig eine andere Be-

deutung giebt, därfte von Niemaud vertheidigt werden können.

Auch diejenigen Gewebe, welehe bisher den Namen prosen-

chymatisch gefihrt haben, werden also — etwa mit Ausnahme

der floececösen Gewebe, die ich hierunten unter den Namen ver-

flochtenes Filzgewebe zusammengefasst habe — schlecht-

hin nur Parenchym. Der Vortheil, den die Anwendung dieser

beiden Ausdricke geboten hat, fiele mithin fort. Er scheint

mir aber durch die Einföhrung der Ausdräcke kurzzelliges

Filzgewebe und langzelliges Filzgewebe leicht zu ersetzen

zu sein. Von diesen Ausdräcken umfasst jener das frähere Pseu-

doparenchym, dieser dagegen all'diejenigen Gewebe, wo die

einzelnen Hyphen unterscheidbar sind. Zwei Formen des

Filzgewebes habe ich im Anschluss an DE BARY's angefährte

Darstellung »verflochtenes Filzgewebe» bez. »verklebtes Filz-

gewebe» genannt.

Nach dieser kurzen Zusammenfassung des hauptsächlich-

sten, was die mycologische Litteratur iäber die Zusammen-

schliessung der Hyphen zu Geweben enthält, gehe ich zur

Besechreibung gewisser bei den Discomyceten vorkommenden

Gewebeformen iäber. Bei dem Studium derselben benutzte

ich ausschliesslich getrocknetes Material, das ich zuerst in

reinem Wasser etwas aufquellen liess, dann setzte ich recht

viel Kalilauge zu und schliesslich macerirte ich vorsichtig

die Apotheciumtheile, indem ich das Deckgläschen gegen den

Objektträger dräckte. Durch dieses Verfahren bekommt man

sicherlich eine richtigere Vorstellung von der Zusammenset-

zung der Gewebe, als wenn man sie auf Schnitten studirt.

Das alte typische pseudoparenchymatische Gewebe, das

ich kugeliges Filzgewebe nenne (auf der schemat. Fig.

ku. Fg.), das bei gewissen Mollisia-Arten am bestimmtesten

hervortritt, besteht aus rundlichen oder vieleckigen, stets

ziemlich isodiametrischen Zellen und ist, wie es die Figuren

11 b, ce, und 13 c (auch Fig. 28 b) zeigen, oft dadurch ent-

standen, dass schmale, langgestreckte Hyphen dichter septirt,

die in dieser Weise entstandenen Räume erweitert und sämmt-

liche Hyphen dichter verflochten worden sind. Bei diesem

Gewebe lassen sich die einzelnen Hyphenfäden nicht unter-

10 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

scheiden. Auch wenn man dasselbe in Kalilauge macerirt,

behält es doch ein ähnliches Aussehen bei, und nur bei dem

Ubergange in ein Gewebe anderer Art treten die isolirten

Partien in der Weise hervor, wie die Fig. 11 b zeigt.

Unter den von mir untersuchten Mollisia-Arten ist die

Pars parietis excipuli bei MNiptera duplex (Fig. 11. HNiehe

unter p. 26) von einem Kugelparenchym aufgebaut, das in-

dessen in der Pars fundi in ein ganz anderes Gewebe iber-

geht. Letzteres ist von dicht in einander verflochtenen, stark

verzweigten, anastomosirenden, mitunter septirten Hyphen

gebildet, die jedoch stets ihre cylindrische Form behalten und

äöbrigens niemals mit den Wänden verwachsen. Fär dieses

unter den Discomyceten sehr häufige Gewebe schlage ich den

Namen verflochtenes Filzgewebe (textura intricata) vor

(auf der schem. Fig. verfl. Fg. Siehe Figuren 11 c; 22 a,b;

28 b, f.).

Eine nahestehende Form ist das in der Marksubstanz

der Nclerotien vorkommende (Fewebe. Der einzige Unterschied

ist, dass es hier keine Zwischenräume unter den Hyphen

giebt. Auch dieses Gewebe geht in ein kurzzelliges Gewebe

iäber, denn, falls man die Rinde känstlich abschält, bildet

sich, wie BREFELD nachgewiesen hat, wieder eine neue Rinde

vom Mark aus (Vergl. be1 BREFELD Untersuch. äber Sahimmelp.

ELbeElett p.a20):

Wenn die Hyphen — indem sie von allen möglichen

Richtungen her zu einer einzigen äbergehen, in welcher sie

wenig gebogen einander parallel verlaufen — im Verhältnis

zu ihren Wänden ziemlich kleine Lumina bekommen und die

Wände verwachsen oder verklebt werden, so entsteht ein Ge-

webe von dem Aussehen, wie es die Fig. 24 g zeigt. Dieses

Gewebe, welches man sowohl bei der Gattung Phialea als

auch bei gewissen Dermateaceen, z. B. bei Crumenula Linnece

typisch ausgebildet wiederfindet, därfte föäglich als ein ver-

klebtes Filzgewebe (textura oblita) zu bezeichnen sein (auf

der schem. Fig. verkl. Fg.). In diesem sind die Hyphen

wenig septirt, während dagegen die Intercellularsubstanz!

bisweilen sehr mächtig ist.

Auch in langgestreckten Organen verlaufen die Hyphen

im Allgemeinen untereinander parallel, sind aber mit duännen

! Ich gebrauche hier diesen Ausdruck, ohne damit eine bestimmte An-

sicht iäber dessen eigentliche Bedeutung auszusprechen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 9.

Wänden versehen, locker verbunden und ziemlich dicht sep-

tirt:

Das betreffende .Gewebe, welches wenigstens zum Theil

mit ZoPF's Stranggewebe zusammenfällt, nenne ich ein langge-

strecktes Filzgewebe

(textura porrecta. Auf

der schem. Fig. Ingstr.

Fg.). Dasselbe kommt

unter den Discomyceten

Zz. B. im Stengel von

Geoglossum vor.

Noch eine Form des

Filzgewebes sei hier an-

gefährt. Unter den von

mir untersuchten Disco-

myceten ist sie nur bei

COrumenula Linnee und

Phialea fumosellina vor-

handen und zwar als die

alleräusserste Schichtam

Grund des Apothecium

(Fig. 25 a). Auch bei

dieser Gewebeform lassen

sich die einzelnen Hy-

phen leicht nnterschei-

den. Sie sind geschlän-

gelt, mit zusammenge-

dräcktem Lumen, dicht

aneinander geschlossen

oder wahrscheinlich mit

einander verwachsen,

aber jedoch ohne Inter-

cellularsubstanz, und

stellen ein sprödes, fast

kohliges, membranenähn-

liches Gebilde dar. Da

das Aussehen dieses Ge-

webes etwas an die Epi-

dermis gewisser Farne

SÄD

SSD

Lam.

I |

NRO (NR FSA / | epid.

NT Cd

Schematische Figur einiger Gewebe-

formen der Discomyceten: pr. Fg. = prisma-

tisches Filzgewebe; ku. Fg. = kugeliges Filz-

gewebe: verfl. Fg. = verflochtenes Filzgewebe:

äub. = Ubergang zwischen den beiden letzteren:

verkl. Fg. = verklebtes Filzgewebe; Ingstr.

Fg. = langgestrecktes Filzgewebe; ep. Fg. =

epidermoides Filzgewebe.

erinnert, schlage ich den Namen

epidermoides Filzgewebe vor (textura epidermoidea. Auf

der schem. Fig. ep. Fg.).

Eine kurzzellige Gewebeform, die

von der Oberfläche gesehen an die soeben beschriebene er-

12 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

innert, wird von DE BaArRY beschrieben und abgebildet (cit.

Arb. pp. 34—35, Fig. 15 b, c.).

Das langzellige Filzgewebe ist folglich nicht nur das

formenreichste, sondern auch das bei den Discomyceten am

häufigsten vorkommende Hyphengewebe, und auch innerhalb

anderer Pilzgruppen, etwa die Pyrenomyceten ausgenommen,

ist dies wahrscheinlich der Fall. Aus diesem Gewebe entsteht

auch nicht gar selten das kurzzellige. Eine Modifikation des

letzteren, die ebenfalls auf demselben Wege entsteht oder viel-

mehr ebensowohl zu der einen als'zu der anderen Hauptart von

Hyphengeweben gerechnet werden könnte, ist das bei zahl-

reichen Arten der Peztizella (siehe Fig. 16 b, 17 b) vorkom-

mende Gewebe. Die Hyphen sind mit einander locker ver-

bunden, jedoch ohne Intercellularräume, mit dinnen Wänden

und grossem Lumen?sowie dichten Septa. Auf Durchschnitten

haben die einzelnen Hyphenzellen einen rechteckigen oder

quadratischen, obgleich mehr oder weniger unregelmässigen,

aber fast stets rechtwinkligen Umkreis. Auch ist eine ziem-

lich parallele Struktur vorhanden, obgleich man die einzelnen

Hyphen nicht unterscheiden kann, und aus diesem Grunde

habe ich dieses Gewebe prismatisches Filzgewebe (textura

prismatica. Auf der schem. Fig. pr. Fg.) genannt.

Betreffend das Auftreten dieser verschiedenen Gewebe

in den Fruchtkörpern der Discomyceten habe ich bereits oben

eine Form Niptera duplex erwähnt, die in der Parietalschicht

des Excipulum aus emmem kugeligen, im basalen Theile des-

selben aber aus einem verflochtenen Filzgewebe zusammen-

gesetzt ist. Fin analoger Bau findet sich auch bei Mela-

chroia, obgleich das kurzzellige Gewebe hier von einer etwas

mehr lockeren Beschaffenheit ist und die Zellen bedeutend

weiter sind. In ähnlicher Weise ist das Apothecium bei

Pezigella dilutelloides (Fig. 22 b) gebaut, obgleich ihr Gewebe

sich dem prismatischen Typus nähert. Bei den meisten

Arten der Gattung Phialea ist das verklebte Filzgewebe

das vorherrschende und bildet sowohl die Pars parietis und

die Pars fundi excipuli als auch den Stiel des Apothecium.

Die inneren Gewebeschichten haben doch eine kleinere Inter-

cellularsubstanz und weniger stark gefärbte Hyphenwände.

Eine ähnliche Struktur zeigt Crumenula Linnee. Bei dieser

wie bei Plualea fumosellina tritt auch ein epidermoides Filz-

gewebe am Grund des Apothecium auf. HEinen gleichför-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:O 9. 13

migen Bau, aber von prismatischem Typus besitzt das Apo-

thecium einiger Arten der Pezizella. Nähere Beschreibungen

der hier angefihrten Beispiele sollen unter den respektiven

Arten geliefert werden. Hier mag indessen ein Schema iäber

die oben besprochenen Gewebeformen gegeben werden.

Schema tuber einige bei den Discomyceten vorkommende

Gewebe.

I. Die einzelnen Hyphen nicht unterscheidbar: kurzzelliges

Filzgewebe.

a. Zellen rundlich bis vieleckig, fast 1sodiametrisch:

kugeliges Filzgewebe (textura globulosa).

b. Zellen auf Durchschnitten mehr oder weniger recht-

eckig, nicht isodiametrisch: prismatisches Filgzgewebe

(textura prismatica).

(Hierher gehört auch das Rindengewebe der Sclerotien;

eine besondere Form bildet wahrscheinlich das Gewebe der

Orbiliaceen, da diese Familie zu den durch Aufquellen im

Wasser charakterizirten Bulgariaceen gehört).

II. Die einzelnen Hyphen leicht unterscheidbar: langzelliges

Filzgewebe.

a. Hyphen in allen Richtungen verlaufend, nicht parallel.

1. Hyphen mit ihren Wänden nicht verbunden, ge-

wöhnlich deutliche Zwischenräume: verflochtenes

Filzgewebe (textura intricata).

2. Hyphen mit ihren Wänden verbunden, wenig-

stens ohne Zwischenräume, gewöhnlich ein mem-

branenähnliches Gewebe bildend: epidermoides

Filzgewebe (textura epidermoidea).

b. Hyphen in einer Richtung verlaufend und mehr oder

weniger parallel.

1. Hyphen mit engem Lumen, Wände stark verdickt,

sodass eine intercellulare Substanz gebildet wird:

verklebtes Filzgewebe (textura oblita).

2. Hyphen mit weitem Lumen, Wände nicht ver-

dickt und Hyphen mit einander locker verbun-

den: langgestrecktes Filzgewebe (textura porrecta).

(Zu den langzelligen Filzgeweben gehören auch das Mark-

gewebe der Sclerotien und das Gallertgewebe gewisser Bul-

gariaceen). |

14 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

Es war meine Absicht nicht, eine erschöpfende Darstel-

lung all” der verschiedenen Gewebeformen zu liefern, welche

in der auch in dieser Beziehung vielfach variirenden Gruppe

der Discomyceten auftreten, sondern nur, wie ich oben an-

gegeben habe, meine Auffassung dessen, was ich fär die Ar-

tenbeschreibung der nachfolgenden Seiten zunächst nöthig

hatte, durch eine bestimmtere Beschreibung und Benennung

darzulegen. Aus derselben Ursache will ich mich hier etwas

bei dem Theile des Excipulum aufhalten, den ich p. 5 unter

dem Namen Margo (oder Pars marginalis excipuli) näher

angegeben habe. Dieser liefert oft sehr gute Artcharaktere,

und auch in diesem Falle hat REHM, wie oben angedeutet

wurde, besonders innerhalb der Gattung Mollisia, aber auch

innerhalb anderer zu derselben Familie gehörenden Gattungen

sich dessen bedient. Während die Margo z. B. bei Pmalea

sich in eine ebene Kante endigt, zeigt dieselbe sowohl bei

den soeben erwähnten Gattungen als besonders bei Pezizella

eine recht grosse Unähnlichkeit bei verschiedenen Arten. Bei

jenen weiecht die Margo von der Pars parietis excipuli da-

durch ab, dass die in isodiametrischen oder rundlichen Zellen

septirten Hyphen hier bestimmt vertikal parallel verlaufen

und zwar so, dass man jede einzelne Hyphe deutlich unter-

scheidet. Ubrigens werden die Zellen gewöhnlich etwas lang-

gestreckt, wie bei Belonidiwm Haglundi (Fig. 13 c), oder die

Septirung hört rasch auf und die Hyphen endigen sich in

lange, keulenähnliche, ziemlich freie Enden, wie bei Mollisia

affimis (Fig. 10 b). Fär diese Hyphenendungen gebraucht

REHM recht oft das Wort Randfasern, ein Ausdruck, den man

durch seine Arbeit als eingebärgert in der descriptiven Ter-

minologie bezeichnen muss. Zwischen diesen ziemlich extre-

men Formen, die ich nur als Beispiele dargestellt habe, bil-

den die Randfasern noch eine Menge Variationen.

Dies ist auch mit der Gattung Pezizella der Fall. Inner-

halb dieser Gattung lassen sich zweierlei Typen des Baues

der Margo unterscheiden. In dem einen findet man, dass die

Zellen des prismatischen Gewebes in längere oder kärzere

Hyphen von wechselnder Form äbergehen, die aber immer von

den Paraphysen bestimmt verschieden sind und ausserdem

keine zusammenhängende Margo bilden. Der andere zeichnet

sich dadurch aus, dass die Randfasern sich der Form nach

nur wenig von den Paraphysen unterscheiden und zugleich

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 15

eine mehr oder weniger dichte Schicht bilden, so dass hier-

durch eine Margo entsteht, die in morphologischer Hinsicht

von hymenialer Art, in dem ersteren Falle aber eine wahre

Margo ist. Beispiele fär den ersteren Typus liefern die Fi-

guren 16—20, för den letzteren die Figuren 22—23. HEine

Zwischenform stellt Pezizella punctiformis Fig. 21 dar (Siehe

weiter p. 28 unter Pezigella).

Wenn es auch in Bezug auf die von mir vorgeschlagene

Terminologie fraglich sein mag, ob ich die allerbesten Aus-

dräcke fär die einzelnen Partien des Apothecium oder fär

die von mir benannten Gewebeformen gefunden habe, muss

es doch jedem, der sich mit der descriptiven Mycologie be-

schäftigt, eimleuchtend sein, wie sehr die Annahme einer sol-

chen Terminologie jede Arbeit dieser Art erleichtern wird.

II. Einige neue oder wenig bekannte Hysteriaceen und

Discomyceten.

Hysterographium simillimum mn. sp. Fig. 1 a, b.

Apothecia primo plus minusve solitaria, lenticularia, cir-

culariter determinata, 150—200 u diam., deinde ellipsoidea vel

ellipsoideo-rotundata, 300—500 u longa, 200wu lata, demum

longitudinalia —2 mm. longa, 0,2 mm. lata, gregaria, seepissime

parallela, superficialia basi insculpta, matricem non vel vix

atroinquinantia, atrata, carbonacea, extus rugosa, vix vel

paullum striatula, rima arcta dehiscentia. Asci cylindracei,

8-spori, sursum obtusi, breviter stipitati, 90—120/14—16 u. Spo-

ridia fere monosticha primo ellipsoidea vel deorsum angu-

stiora, hyalina, 2—3 septata, sensim fusoideo-solezeformia, pre-

sertim medio sed etiam ad alia septa interdum constricta,

4—6 transversim septata, loculis mediis vel rarissime omnibus

sepimento uno longitudinali partita, juniora tunieca mucila-

ginosa cireumeineta, 20—24,6—9 u, fuscescentia. Paraphyses

sursum ramosee, epithecium fusco-nigrum formantes. Ad ba-

sin perithecii sub microscopio adsunt hyphe mycelii ramosee,

septate, rugose, 2—3 u late. — Hab. in ligno quercino(?)

decorticato Suecia, Östergötland, par. Qvillinge (leg. HAGLUND).

Diese Art steht ohne Zweifel dem H. biforme REuMm Disc.

p. 17 sehr nahe, aber stimmt nicht, »denn sie hat Sporen

16 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

24/8—9, quer 4-—6 zellig, zuletzt bräunlich», wie REHM selbst

brieflich erklärt. Wie es aus der Beschreibung hervorgeht,

können die Sporen sogar 7 Zellen besitzen, und sowohl

dadurch als durch die soeben erwähnten Merkmale scheint

meine Art sich auch von dem äusserst nahestehenden H. cur-

vatum (FR.) REHM 1. c. zu unterscheiden. Diese Art REHM's

ist aber keineswegs mit Hysterium biforme FR. Obs. myc. II,

p- 354 synonym. Ähnlich wie Coorz (Grevillea) habe auch ich

bei der Untersuchung von NSecler. suec. 329, welche Nummer

in den hiesigen Sammlungen durch besonders reichliche und

gute Exemplare vertreten ist, gefunden, dass diese Art ein

wahres Hysteriwwm nach der nunmehr geltenden Gattungs-

begrenzung ist. Im Anschluss an SaccaArpDo (Syll. II, p. 747)

finde ich indessen die Fries'scehe Art zunächst mit H. eumor-

phum Sacc. verwandt, obgleich von demselben vollständig ge-

trennt. Eine Beschreibung mag hier zur Ergänzung der von

Fries cit. Arb. gegebenen geliefert werden. — Was FRIES

unter seinem Ausdrucke: »immixta sunt tubercula spheerica

rimose dehiscentia» versteht, kann ich nicht mit völliger Ge-

wissheit entscheiden. Möglicherweise meint er die Perithecien

von einer mehr rundlichen Form oder vielleicht diejenigen

kleinen rundlichen, leider inhaltsleeren Perithecien, die sich

mittels eines Spaltes zu öffnen scheinen und gleich ersteren

an allen drei vor mir liegenden Exemplaren zu finden sind.

Vielleicht gehören die leeren Perithecien zu einer »Neben-

fruchtform>».

Hysterium biforme FR. Obs. myc. II, p. 354.

Perithecia sparsa, primum immersa, erumpentia, demum

superficialia, basi tantum innata, linearia, recta, interdum

subflexuosa, utrinque acuminata, inter qua fere spheerica in-

termixta sunt, nigra, nitentia, longitudinaliter striatula, labiis

tenuibus, rimam angustissimam efformantibus, dehiscentia,

0,5—2 mm. longa, 0,3 mm. lata. Asci 8-spori cylindraceo-

clavati, breviter pedicellati, 120—130/16—20 u. MSporidia di-

sticha fusiformia vel elongata, triseptata, ultimis locis per-

paullum angustioribus, olivacea, 30—40/6—9 u. Paraphyses

filiformes,' graciles, ramulosee, epithecium tenue efficientes. —

Ab Hysterio eumorpho Sacc., cui heec species maxime affinis,

aliis notis exceptis sporidiis tantum plane differt. (Cfr. Sacc.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O0 5. 17

Syll: IE po477, FR: Syst. Myc. II; p. 582, nec non Veten-

skaps-Akademiens Handlingar, Stockholm 1819, p. 93).

Lophodermium intermissum n. sp. Fig. 2 a, b.

Apothecia epiphylla nec non ad margines folii relaxatas

nidulantia, sparsa vel aggregatula, plerumque ellipsoidea vel

elongata, recta vel curvula, interdum stellatim divisa vel

irregulariter determinata, olivaceo-fuscescentia; primo matrice

velata, deinde rima longitudinali, angustissima erumpentia et

mox epidermide relaxata dehiscentia, discum ochraceum vel

pallide olivaceum in conspectu ponentia, crasstuscule marginata,

textura globulosa cellulis minutissimis composita, 0,5—1 mm.

longa, 0,2—0,25 mm. lata. Asci 8-spori, clavati, longe anguste-

que pedicellati, sursum obtusati, 60—75/4,5-—5 u. Nporidia sti-

pata, filiformia, utringue obtusa, ascos, pedicello excepto, subae-

quantia, 25—35(—45)/1—1,5 u, recta vel curvula, hyalina.

Paraphyses sat numerosee, filiformes, sursum in clavula, qua-

cum ascos superantes, seepe medio vel pluries incurvata, 10—

15/5—06,5 u, transeuntes. — Hab. in foliis aridis Andromedee

polifolie Suecia, Östergötland, par. Qvillinge, Torshag (leg.

HAGLUND). — L. clavuwligerum SPEG. quam maxime affine, differt

»peritheciis e discoideo- subellipticis, in sieco subcollabescen-

tibus, rimula minutissima vix perspicua donatis, — — —

sporidiis 3—9-septatis».

Neevia monilispora n. sp. Fig. 3 a, b..

Apothecia sparsa, primitus immersa, clausa, spheroidea,

deinde margine, cum epidermide lacerata conjuncta, erumpen-

tia, circulariter patellaria, fusca vel castanea, disco pallide

fulvo-melleo, 0,3—0,5 mm. diam., textura cellulis minutis

globulosa, marginem versus seriebus cellularum attenuatis

perpaullum inter se distantibus. Asci 8-spori, elavati, sursum

rotundati, sessiles, 42—52/6—7 u:” Sporidia monosticha, sepe

omnia, semper nonnulla transversim jacentia, ovoidea vel

ovoideo-ellipsoidea, simplicia, kalio adjecto endoplasmate par-

tito, 6—7/3—3,5 u. Paraphyses numerosee, filiformes, firmulze,

sursum sensim latiores, ad apicem — 4 u latze, simplices, hya-

line, sparsim septate, ascos cequantes vel fere superantes.

J+. — Hab. in foliorum aridorum superiore pagina Rub.

Chamzeemori Suecia, Östergötland, par. Qvillinge, Torshag (legi

HAGLUND).

LIND

18 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

Es ist mir unmöglich, diese Art unter irgend eine voll-

ständig beschriebene zu bringen. Sie ist wahrscheinlich neu

und mag »ad interim» den von mir gegebenen Namen fihren.

Infolge der Jodreaktion ist diese Art zur Untergattung Habro-

stictis REAM Dise. pp. 113 u. 137 zu stellen und steht der

N. munitissima (AwD) REM am nächsten, von welcher sie

sich indessen leicht unterscheidet und zwar besenders durch

die Anordnung der Sporen in den Schläuchen, wo sie — viel-

leicht mit Ausnahme der zwei äussersten — fast immer trans-

versell einreihig, niemals ganz zweireihig liegen, ferner auch

dureh die bei dieser Art niemals oben rundlichen Paraphysen.

Neevia obscure-marginata n. sp. Fig. 4 a, b.

Apothecia gregaria, sepe longe lateque culmos ambientia,

spheroidea vel late lenticularia, primitus clausa, immersa,

deinde per epidermidem sepe quadristellatim vel longitudina-

liter fissam erumpentia, madefacta superficiem matricis conice

superantia, ore latirusculo, eirculari vel polygono, non rare

quadrigono aperta, pallide ochracea vel flavescentia, margine

lacerata, obscuriore rufescente, 0,2—0,3 mm. diam., textura

globulosa cellulis minutis, marginem versus series cellularum

permultum producte, 1,5—2 u late. Asci 8-spori, cylin-

draceo-fusiformes, sursum angustiores, attenuatim obtusati,

40—50/4,5—5 u. MNporidia disticha, aciculari-fusoidea vel per-

paullum clavulata, simplicia, hyalina, 12,5—17/2 u. Paraphy-

ses teretiusculze, graciles, — 2 u lat&. J.+. — Hab. Nor-

vegia, prope oppidum Dröbak in culmis aridis Junci effusi.

(Legi ipse mense Julio 1893.) — Nevie Lamyi (MOoNT.) REHM

affinis margine obscura sporidiisque angustioribus mox differt.

Phragmoneevia alpina n. sp. Fig. 5 a, b.

Apothecia laxe gregaria, primo spheroidea, clausa, deinde

per epidermidem elevatam 4—5-stellatim erumpentia, fusco-

nigricantia, disco ochraceo vel fuscescente, vix matricis super-

ficiem superantia, 0,2—0,5 mm. diam., textura cellulis mi-

nutis prismatica. Asci 8-spori, clavati, sursum obtusato-

rotundati, fere sessiles, 45—55/6—7 u. Sporidia disticha vel

tristicha, aciculari- vel fusoideo- clavulata, superne rotun-

data, inferne acutata, rectiuscula vel seepissime curvata, primo

continua, deinde 1—2-septata, 18—25/2,5—4 u. Paraphyses

filiformes, ramosee, sensim sursum 2—14 u clavulatim incrassatee.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 19

— Hab. Suecia, Jemtland, Åre in caulibus siccis Ranunculi

aconitifolii. (Leg. GREVILLIVS.) — Species quam maxime Ph.

emergenti KARSTEN proxima sporidiis longioribus, presertim

autem paraphysibus plane planeque differt. In siccitate ma-

culas tantum minutissimas, rotundas, nigerrimas fungillus

prebet.

Propolidium ambiguum n. sp. Fig. 6 a—c.

Apothecia sparsim gregaria, primo clausa, plane globosa,

deinde ore plerumque circulari aperta, margine pallida, tumi-

dula, pro maxima parte ligno elevato figurata matricem fere

plane immutatam superantia, disecum fulvido-ochraceum rete-

gentia, 0,2—0,3 mm. diam. Asci 8-spori, cylindracei, sessiles,

sursum rotundati, 30—55/6—7 u. HNporidia oblique monosticha

vel plerumque disticha, fusiformia vel fusiformi-elongata, hya-

lina, primo continua. deinde 3-septata, 13—17/2,5—3 u. Para-

physes numerose, filiformes, hyalinge, ramose, sursum clavu-

latim vel globulosim — 2 u incrassate. J>—. — Hab. Suecia,

prope oppidum Norrköping in ligno pineo ecarioso. (Leg.

HAGLUND.) — Species cum Cryptodisco niveo primo conspectu

fere omnino congruit, ascis jodo non ceerulescentibus generice

autem facile dignoscenda est.

Da die Schlauchspitzen dieser Art von Jod nicht gebläut

werden, muss sie zur Gattung Propolidium SACc., wie sie REHM

(Disc. p. 167) begrenzt hat, gezogen werden, obgleich sie,

durch all” ihre Merkmale von den hierher gehörenden Arten

gut verschieden, ohne Zweifel zunächst mit Cryptodiscus

pallidus (PERS.) CDA verwandt ist. Ausser durch die Gat-

tungscharaktere unterscheidet sie sich aber von dieser Art

sowohl durch die Form der Apothecien und die Grösse und

Form der Sporen als auch dadurch, dass das Substrat nicht

den bei Cr. pallidus so charakteristisehen, blassgelblichen

Anflug annimmt.

Cenangium populneum (PERS.) REHM var. Ssingulare

REtMan Hit; vPRig,7 av

Apothecia solitaria, numquam fasciculata, gregaria, super-

ficialia. NSporidia 8—12/2,>—3,5 u. Paraphyses sursum vix

vel perpaullum inerassate. — Hab. Suecia, Nerike, par. Ler-

bäck ad Klockarhyttan ad peridermium internum denudatum

truncorum vetustorum Populi Tremule. (Leg. SERNANDER.)

20 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

Diese Form, die durch die Art und Weise, wie sie wächst,

sich so vollständig von der Hauptart wegen der vereinzelt

und ganz oberflächlich wachsenden Apothecien unterscheidet,

macht auf den ersten Blick gar keinen Eindruck ihrer inni-

gen Zusammengehörigkeit mit der Hauptart. Erst bei eimer

Untersuchung der iäberhaupt ähnlichen inneren Theile erkennt

man die nahe Verwandtschaft. Wie bei der Hauptart sind

die Apothecien auch bei der Varietät »aussen etwas runzelig

und von grauweissem Mehl oder Filz bestäubt». Auf jänge-

ren Entwicklungsstufen sind die Apothecien damit ganz

bedeckt, sodass die kleinen, vollkommen geschlossenen, kugel-

oder eiförmigen Fruchtkörper wolligen Knäuvelchen ähneln.

Aller Wahrscheinlichkeit nach ist die Variation dadureh zu

Stande gekommen, dass die äusseren Theile der Borke weg-

gefallen sind. Die Sporen keimen an demselben Theile der

Matrix wie bei der Hauptart, allein die Fruchtkörperchen

werden hier nicht genöthigt sich zu vereinigen, um durch

dicke, ihnen im Wege stehende Gewebemassen gemeinschaft-

lich hervorbrechen zu können.

Godronia Linnea Karst. Rev. mon. p. 144.

Syn. Peziza Linne&e Karst. Mon. Pez. p. 172. Crume-

nula Linne&e. Symb. ad Myc. Fenn. I p. 251; Myc.

Fenn. p. 214.

Apothecia sparsa, solitaria, interdum mnonnulla ceespi-

tosula, primum globosa, clausa, fere immersa, deinde erum-

pentia, dolioloidea vel depressiuscule spheeroidea, basi angu-

stiore sessilia, ore orbiculari, margine acuta, aperta, rugulosa,

vix striatula, umbrino-nigricantia vel fusco-umbrina, circa os

cinerascentia, hymenio pallidiore vix visibili, 0,2—0,4 mm.

lata, 0,,—0,6 mm. alta. Textura partis parietis excipuli

oblita, partis fundi intricata; e basi circiter ad dimidium

altitudinis apothecii hoc membrana textura epidermoidea ve-

latum. Asci 8-spori, cylindracei, sursum acutiuscule rotundati,

fere sessiles, 80—100/6—8 u. Sporidia filiformia, continua, 55

—T70/1,5 u. Paraphyses filiformes, ad basin, interdum ad

medium, ramosulee, erecte, 1,5 u late. J+.— Hab. Norvegia,

prope opp. Dröbak. in caulibus aridis vel subvivis Linne

borealis. (Leg. ipse.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 21

Der Bau dieser Art zeigt eine ziemlich grosse Eigen-

thämlichkeit, die wahrscheinlich auch bei anderen Derma-

teaceen zu finden ist. Das Excipulum ist im Grossen und

Ganzen so zusammengesetzt, wie KARSTEN in Mycologia fen-

nica I p. 214 sagt: »Exipulum cellulis elongatis vel filamentis

aretis contextum fuscescentibus, qua nota precipue a Molli-

siis comparandis differt», d. h. aus verklebtem Filzgewebe

bestehend. Dieses Gewebe ist von geringer Dicke und en-

digt sich aufwärts in einen ebenen, unter dem Mikroskop

wegen der ungleich langen Hyphen etwas unebenen Rand,

wo aber die Hyphenenden in tangentialer Richtung nur wenig

oder gar nicht auseinandergehen; nach innen geht dasselbe

in ein verflochtenes Filzgewebe iber, das die Pars fundi des

Excipulum ausmacht. Von der Basis des Apothecium an

erstreckt sich indessen nach oben an der Aussenseite der

soeben erwähnten aus verklebtem (Fewebe bestehenden Rinden-

partie eine andere membranenähnliche Partie, sich etwas

oberhalb der Mitte des Gehäuses endigend. Diese ist von

ziemlich kohliger und spröder Beschaffenheit und zerfällt bei

Druck zwischen Deckgläschen und Objektträger in ziemlich

regelmässige Partien. Sie ist aus kleimen, geschlängelten,

tafelförmigen Zellen mit unregelmässigem Umriss aufgebaut

und mithin von epidermoider Gewebenatur. Ubrigens ist

diese Partie schwärzlich und beinahe undurchsichtig, sodass

man nur an isolirten Theilen die Struktur sehen kann, während

dagegen die inneren Hyphenschichten, die aus langgestreckten

»Filamenta» zusammengesetzt werden, bei durchfallendem

Liecht als gelbgrän erscheinen.

Dass die mir vorliegenden Exemplare mit völliger Sicher-

heit zu der von KARSTEN aufgestellten Art zu bringen sind,

geht aus der Ubereinstimmung mit der eleganten Beschrei-

bung desselben in Myc. Fenn. (1. ce.) hervor. Er hat diesen

Pilz zwar nur auf Blättern gefunden, aber fäögt in Revis.

Mon. auch Stengel hinzu. Da er ihn nicht fruktifizirend ge-

funden, habe ich die obige Beschreibung geliefert. Diese

Art ist die kleinste innerhalb der Gattung und an den ab-

geplattet sphärischen Apothecien leicht erkennbar. Gesellig

mit den ascusföhrenden Apothecien finden sich auch Spermo-

gonien von völlig iiberenstimmendem Bau, weshalb es sehr wahr-

seheinlich ist, dass diese mit einander in genetischem Zusam-

menhang stehen. Eine Beschreibung derselben sei hier gegeben:

22 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

Godroniella Linneee n. sp.

Pycnogonia sparsa, fere plane superficialia, primo clausa,

globosa vel ovoidea, deinde ore lacerato, orbiculari aperta,

textura fere omnino oblita. Stylospore bacillariter cylin-

drice, utrinque obtuscee, verticellatim acro- vel pleurogence,

hyalinge, continue vel medio spurie uniseptate, 8—12/1,5 u.

Basidia filiformia, ramosissima, seepe fasciculatim conjuncta.

Filamenta excipuli latiora quam apud formam ascigeram. —

-Hab. Norvegia, prope opp. Dröbak in caulibus Linnee borealis

una cum Godronia Linnee. (Leg. ipse.)

Durella vilis n. sp. Fig. 8 a, b.

Apothecia laxe gregaria, superficialia, concaviuscula vel

cupulata, siccitate margine connivente lophioidea, marginata,

atro-brunnea, hymenio vix pallidiore, 200—300 u diam.; tex-

tura fere porrecta, hyphis arctissimis conglutinatis, paullum

flexuosis composita. Asci 8-spori, late clavati, breviter pedi-

cellati, sursum rotundati, 95—110/15—18 u. NSporidia elongato-

cylindrica vel fere fusoidea, interdum clavulata, utringue

plerumque obtusa, rarissime obtuse acutiuscula, recta, inze-

quilateralia vel leniter curvula, primo guttulis 8, rarissime 9

ornata, deinde 7-, rarissime 8-septata, (30—)40—50/6—7 u.

Paraphyses numerosissimee, gracillime, ad basin ramose,

eleganter. flexuosre, ascos superantes et obvallantes, sed epi-

thecinm conglutinatum non formantes. J—. — Hab. Suecia,

prope oppidum Venersborg in ramulis decorticatis Loniceree

Xylostii et Viburni opuli. (Leg. A.G. ErtAsson.) — Paåtellarie

Lonicere PHIuL. proxima heec species sporidiis 7-septatis pr:e-

sertim differt.

Von Patellaria Lonicerae Puri. (Man. p. 364) scheint

dieser Pilz hauptsächlich durch die niemals weniger als 7-

septirten Sporen verschieden zu sein, welche ausserdem durch-

schnittlich länger sind. Die vorliegende Form nur auf Grund

dieser Merkmale als eine besondere Art aufzustellen, mag als

voreilig erscheinen. PuHinuies (cit. Arb.) hat indessen in seiner

kurzen Beschreibung nichts äber die Struktur des Excipulum

erwähnt und da REHM (cit. Arb. p. 279) diese sowie die Be-

schaffenheit des Hypothecium als ein unterscheidendes Merk-

mal zwischen den zwei Unterfamilien Pseudopatellarie und

Eupatellarie benutzt hat, habe ich es för angemessen gehalten

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 23

die Art aufzustellen, die sich in beiden erwähnten Beziehun-

gen an erstere Familie anschliesst.

Patellaria corticola n. sp. Fig 9 a—c.

Avpothecia solitarie vel plerumque in ceespitulis per cor-

ticem erumpentia, initio globosa, clausa, mox orbiculariter

aperta, cupularia et demum patellaria, margine crassa, nec non

striatulo-erenulata, fusco-nigricantia, puberulo-rugosa, disco

nigerrimo, 0,5—1,5 mm. lata; textura excipuli cellulis minutis

carbonacea, hypothecio crasso, hyalino-flavescente preesente.

Asci 8-spori, cylindraceo-clavati, sursum rotundati, 100—

110/8—10 u. BSporidia disticha vel conglobata, primum sim-

plicia multiguttulata, demum tri- vel multi-septata, hyalina,

fusoideo-clavulata, deorsum semper aciculariter attenuata,

sursum obtusata vel acutiuscule obtusata, recta vel seepissime

deorsum curvata, 24—40/3—4 u. Paraphyses filiformes, nu-

merosissimee, sursum clavula fusco-olivacea, 2—3-septata vel

continua, interdum dichotome ramosa, finite vel interdum glo-

bulosim incrassatee, epithecium crassum fusco-atrum efficientes.

— Hab. Suecia, prope oppidum Venersborg ad ramulos corti-

catos Cratzegi(?). (Leg. ELIASSON.) — Pat. Carestie DE Nor.

sec. REHM proxima heec species manifestim aliis notis exceptis

sporidis tantum nec non matrice divergit.

Mollisia affinis n. sp. Fig. 10 a, b.

Apothecia sparsa, superficialia, primo clausa, globosa,

sessilia, deinde ore orbiculari aperta, demum patellariter cupu-

lata, deorsum paullum angustiora, siccitate varie contracta,

extus rugosiuscula, fusco-nigricantia, disco pallide olivaceo

vel ochraceo-olivaceo, 0,2—1 mm. lata; textura globulosa,

molliter coriacea vel coriaceo-ceracea, margine cellulis clavi-

formibus, 40—50/4—5 u composita. Asci 8-spori, cylindracei,

superne perpaullum obtuse acutati, sessiles, 45—55/5—06 u.

Sporidia monosticha, disticha vel stipata, ellipsoidea vel

ellipsoideo-allantoidea, hyalina, 6—9/2,5—3 u. Paraphyses

parce, firmule, filiformes, — 2 u late. J.+. — Hab. Suecia,

Östergötland, par. Qvillinge ad lignum induratum pineum.

(Leg. HAGLUND.)

Äusserlich gleicht diese Art gar sehr der M. Myricarie

(REnM) oder, da die Margo dieselbe Farbe wie das Excipulum

hat, vielleicht noch mehr der M. ligmicola (PHILL.), unter-

24 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

scheidet sich aber von beiden durch die Jodreaktion und von

letzterer durch die langen Randfasern. Unter den Arten,

bei welchen wie bei dieser die Sporenschläuche durch Jod

blaugefärbt werden, scheint M. Cembrincola zunächst ver-

wandt zu sein, ist aber durch ihre kurzen Randfasern gut

verschieden. REHM selbst hat sich brieflich fär das Aufstellen

dieser Art ausgesprochen.

Mollisia umbrina n. sp. Fig. 15.

Apothecia gregaria vel fere cceespitosa, primum eclausa,

globosa, deinde cupulariter aperta, mox autem applanata,

sessilia vel potius ad basin angustiora, fere turbinata, sed

non vere stipitata, tenuiter marginata, pallide umbrina vel

fulva, disco albido-ochraceo vel isabellino, sicea margine lobata,

vix paullum connivente, seepe fere xeque aperta ac humectata,

avellaneo-olivacea, 0,2—1 mm. diam.; textura globulosa, ad

marginem series cellularum paullum attenuate. Asci 8-spori,

cylindracei, sessiles, sursum rotundati et non paullum in-

crassati, 2)—36/4—5 u. MBNSporidia disticha, breviter fusoidea

vel cylindrica, 5—7/1,5—2 u. Paraphyses parce, filiformes,

firmulze, — 2,5 u late. J.— — Hab. Suecia, Östergötland, par.

Qvillinge ad caulem herbe maximee, aride. — Sec. REHM (in

lit.) M. Polygoni proxima, differt autem Jodi, reactione, spo-

ridiis ascisque minoribus, nec non colore pallidiore siccitate

vix commutato.

Mollisia Curreyana PuHIiLL. Man. Br. Disc. p. 406.

Apothecia sparsim gregaria, primitus clausa, spheroidea,

punctiformiter emergentia, deinde ore latiusculo aperta, de-

mum patellaria, late sessilia, fuligineo-fusca, margine striatula,

obscuriore, disco pallidiore, fusco-livido-cinerascente vel fere

atrato, 0,3—0,5 mm. diam. Asci 8-spori, tereti-clavati vel fere

cylindracei, sursum obtusati, 40--50/4—5 u. MSporidia disticha

vel oblique monosticha, anguste clavulata, utringue obtusius-

cula, interdum curvata, 8—12/2,5 u. Paraphyses filiformes,

tote fere xXquilatiores, sursum — 3 u late. J+. Textura

globulosa, cellulis in margine non multum seriatis, minimis

composita. — Hab. Norvegia, prope oppidum Dröbak in culmis

siccis Junci effusi. (Leg. ipse mense julio 1893.)

Diese Art steht ohne Zweifel der M. Poaeoides REHM

(Dise. p. 544) am nächsten und zwar besonders was die Form

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 25

und Farbe der Apothecien betrifft, unterscheidet sich aber,

wie es mir scheint, völlig geniägend durch die Form der

Sporenschläuche und besonders der Sporen. Die einzige von

mir in der Litteratur gefundene Art, mit der die vorliegende

Form identisch sein könnte, ist indessen Patellaria palustris

Curr. (Trans. Linn. Soc. XXV p. 155. Tab. 25 Fig. 35), syn.

Mollisia Curreyana Puri. (Man. p. 406). Sie stimmt mit der

Beschreibung von PHiLrriies vollständig äberein, abgesehen von

seiner Angabe: »In the original specimen the cups are seated

on a sootyblack space having the appearance of a tapesium.»

Es dirfte jedoch dies keine grosse Bedeutung haben, und es

liegt gar keine Ursache vor, die Bestimmung nicht fär rich-

tig zu halten, zumal die citirte Figur CURREY'S zu meinen

Exemplaren fast gänzlich stimmt, obgleich die Sporen bei

diesen etwas schmaler sind. Sie stimmen indessen nach den

von PHILLIPS ausgeföährten Messungen mit den Massen der

Originalexemplare iberein.

Niptera tristis n. sp. Fig. 14.

Apothecia sparsa, superficialia, matricem atro-inquinan-

tia (?), primo globosa clausa, deinde aperta concaviuscula, mox

patellariter planiuscula, late sessilia, crassissme marginata,

extus rugosa, fuligineo-nigricantia, disco aeque colorato, sicca

complicata, nigerrima, 0,2—1,5 mm. diam. Textura cellulis

minutissimis globulosa, coriaceo-ceracea, in margine cellulis

seriatis, semper autem isodiametricis. Asci 8-spori, cylindracei,

sursum rotundati, sessiles, 50—60/6--8 u. MNporidia disticha,

elongata vel elongato-fusiformia, utringque obtusiuscula, primo

multiguttulata, deinde bipartita, hyalina, 9—15/2,5—3,5 u.

Paraphyses numerosee, firme, clavulato-filiformes, sursum —

3 u late, ramulosee, ascos paullum superantes. J+. — Hab.

Suecia, Nerike, par. Lerbäck, ad Klockarhyttan ad lignum

vetustate vel fungillo nigrefactum.

Es ist mir unmöglich gewesen, diese Art unter irgend

eine bisher beschriebene zu bringen. Vielleicht findet sie sich

irgendwo in der Litteratur, obgleich sie durch ihre schwarze

Farbe und den Standort sowie durch ihr vor Alter ganz

schwarz gewordenes Holz etwa der Aufmerksamkeit ent-

gangen ist. REHM ist sie unbekannt. Auwusgezeichnet ist sie,

wie es scheint, durch ihr dunkelgefärbtes Hymenium sowie

26 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

durch die dicht kleinzellige Textur und die ausserordentliech

dicke Margo des Excipulum.

Niptera invisibilis n. sp. Fig. 12.

Apothecia sparsim gregaria, superficialia, sessila vel deor-

sum angustiora, primitus globosa, clausa, deinde applanata

vel convexulo hymenio marginem superante, albido-hyalina

vel luteo-rufescente, pellucida, sicca globosa, sordide albida

vel isabellina, 0,2—0,4 mm. diam.; textura cereacea, typice

globulosa, hyalina, in margine cellulis seriatis, omnibus globuli-

formibus. Asci 8-spori, clavati, breviter pedicellati vel sessi-

les, sursum obtusati, 55—65/7—9 u. Sporidia oblique mono-

sticha, disticha vel conglobata, ellipsoidea vel fere ovoidea,

hyalina, primo biguttulata, demum medioseptata, 6—9/3—4 u.

Paraphyses filiformes, firmulze, sursum interdum clavula lon-

giuscula, 3 u lata coronate. J>—. — Hab. Suecia, Öster-

götland, par. Qvillinge ad lignum vetustum Betulze. (Leg. HAG-

LUND.) — Niptere subbiatorine REAM proxima videtur, quam-

quam etiam ab illa longe differt. Apotheciis humectatis con-

vexulis et textura hyalina ad ÖOrbilias (cfr. REHM op. cit. p.

204 sub N. tyrolensi) heec species spectat, marginis autem

constitutione melius Mollisieis adseribenda sit.

Niptera duplex n. sp. Fig. 11 a—d.

Apothecia plus minusve gregaria, primo globosa, clausa,

demum aperta, cupularia vel patellariter turbinata, disco

applanato, margine acuta, fexuosa vel lobata, vix lacerata,

pallide fuscescentia, disco albo-griseo, sicca extus umbrina

vel fere nigricantia, disco ochraceo-fulvo, varie sed non mul-

tum contracta, 0,,—1 mm.; textura partis parietis excipuli

globulosa, cellulis fuligineis, partis fundi intricata, cellulis

hyalinis. Asci 8-spori, longe clavati, fere sessiles, sursum

obtusati, 65—80/6—8 u. MSporidia oblique monosticha vel di-

sticha, fusoidea vel elongata, utringque obtusa, primo simplicia,

granulosa, demum uniseptata, 9—16/2,,—4 u. Paraphyses

firmule, filiformi-clavulate, sursum paullum, — 3 u incras-

sate. J+. — Hab. Suecia, Vestergötland, ad latus septen-

trionale montis Halleberg in ligno indurato Juniperi. (Leg.

mense junio 1888 A. G. ELIASSON.)

Eine durch den Bau des Apothecium besonders gut aus-

gezeichnete Art, die ich unter keine bisher beschriebene habe

" BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 27

bringen können. Sie scheint mir sogar zu verdienen, als

eine besondere Gattung Nipterella unterschieden zu werden.

Die Pars fundi excipuli ist aus einem typischen verfloch-

tenen Filzgewebe aufgebaut sowie auch das Hypothecium,

wo aber zunächst unter dem Hymenium ein Ubergang in

kurzzelliges Filzgewebe vorkommt. Wie es die Figur zeigt,

wird die Pars parietis excipuli dagegen von dem gewöhn-

lichen typischen Mollisia-Gewebe gebildet. Wenn man das

Apothecium in verdännter Kalilauge mittels des Deckgläs-

chens macerirt, so treten isolirte Hyphenpartien hervor, wo

man deutlich sieht, wie die langen Hyphen, weleche die Pars

fundi bilden, in ein kurzzelliges Gewebe iäbergehen und zwar

dadurch, dass die Septa, wie ich oben beschrieben habe, dichter

werden und die Zellen zu einer vieleckigen, rundlichen oder

fast kugeligen Form erweitert werden. Dieses Gewebe der

Parietalpartie wird gegen den Grund des Excipulum beinahe

ein langgestrecktes. Die Hyphen ähneln jenen der Pars fundi,

werden aber gefärbt und mehr gleichlaufend. Gegen die

Margo ordnen sich die Zellen des kurzzelligen Gewebes

kaum zu Reihen und sind stets von derselben Beschaffenheit.

Eine so scharfe Grenze zwischen den verschiedenen Partien,

wie sie die Figur zeigt, ist nicht vorhanden. Vielmehr kommt

eine Grenzschicht vor, dadurch gebildet, dass einige der lang-

gestreckten Hyphen ihre Form beibehalten und mit anderen

verwachsen sind, die schon das kurzzellige Gewebe zu bilden

begonnen haben. Der Ubergang zwischen diesen beiden Ele-

menten lässt sich schwer beobachten, ein paar in der soeben

erwähnten Weise isolirte Hyphen zeigt indessen die Fig. 11 b.

Oft findet man gerade dabei die Neigung zu einer dichotomi-

schen Theilung.

Belonidium Haglundi n. sp. Fig. 13 a—d.

Apothecia gregaria, scepe mutua depressione difformia,

interdum confluentia, crustam latam longamque efformantia,

primitus globosa, clausa, mox aperta, demum fere applanata,

patellzeformia, late sessilia, ad basin hyphis fuscis, flexuosis,

ramosis, 3—4 u latis obsessa, ceterum glabra, niggerrima,

disco murino vel livido-cinerascente vel intéerdum atrato, mar-

gine crassa, inflexa, nigra, in extrema parte albida, sicca plus

minusve plicata, 0,;—2 mm. lata; textura globulosa, in mar-

gine cellulis rectangularioribus seriatis. Asci 8-spori, clavati,

28 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

fere sessiles, sursum rotundati, 60—75/6—8 u. MNporidia di-

sticha, fusoidea, rarissime recta, plerumque curvula, guttulis

pluribus sepe quattuor ornata, denique verisimillime septata,

13—22/2,5—3 u. Paraphyses numerosee, firme, filiformes, ascos

paullum superantes, 2—3,5 u late. J+. — Hab. Suecia,

Östergötland, prope opp. Norrköping in caulibus aridis Com-

positarum. (Leg. HAGLUND.)

Diese Art, welche REHM »ein wunderschönes Belonidium»

nennt, gleicht am meisten der Niptera Carduorum (REEM),

unterscheidet sich aber davon leicht durch die Sporen sowie

dureh die Farbe des Apothecium. Makroskopisch erscheint

das Excipulum »zart berandet», was aber nicht von der Be-

schaffenheit der Randhyphen abhangen kann, da diese wegen

der geringen vertikalen Ausdehnung der Zellen sich nur wenig

von dem Aussehen des kurzzelligen Gewebes des Excipulum

unterscheiden. Vielmehr wird dieses Verhältnis dadurech be-

dingt, dass innerhalb der Margo eine sterile Partie des Hy-

menium, d. h. ein ziemlich kompakter Kranz von Paraphysen

vorhanden ist, welehe sich zuäusserst sogar ein wenig iber

die Margo hinaus erstrecken. Ein deutliches Mycelium findet

sich hier, das von der Unterseite des Apothecium ausgeht

und zunächst diesem bisweilen so dicht wird, dass es fast ein

NSubiculum bildet, wodurch diese Art sich der Tapesia nähert.

Die Hyphen des Mycelium sind zunächst dem Apothecium

olivenfarbig, septirt und verzweigt, 3—4 u breit; nach aussen

werden sie nahezu farblos uud einfach.

Pezizella.

Ohne mich auf eine geschichtliche Darstellung dieser

Gattung einzulassen, die von FUcKEL (Symb. p. 299) auf-

gestellt wurde, jetzt aber von REHM ganz anders begrenzt

wird. muss ich mich doch ein wenig bei der von letzterem

gelieferten Diagnose aufhalten. TIeh kann nämlich nicht dar-

auf eingehen, den Bau des Apothecium als einen »prosenchy-

matischen> zu bezeichnen, sondern im Anschluss an meine

hier oben gelieferte Erörterung wird er ein prismatisch

kurzzelliger. Dadurch schliesst sich diese Gattung noch

näher an Mollisia an, und es entsteht dann die Frage, ob

"BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 29

sie nicht von den Helotieen zu derselben Familie zu bringen

wäre. Auch sagt REHM iber diese Gattung: »Sie steht pa-

rallel mit der Gattung Mollisia und unterscheidet sich von

dieser insbesondere durch prosenchymaftischen Bau.» Obgleich

selbstverständlich eine gewisse Differenz in dem Bau vor-

kommt, da dieser bei Mollisia zumeist kugelig kurzzellig

ist, wird die Ubereinstimmung zwischen den beiden Gattun-

gen auch dadurch eine grössere, dass die Margo in beiden

oft einen eigenthämlichen Bau zeigt. »Gehäuse zart, am

Rand häufig mit faserig auselmander tretenden Zellreihen»>,

welche ich hier oben Randfasern genannt habe. Abgesehen

von der wahrscheinlich nahen Verwandtschaft mit Mollisia,

welche hierdurch noch mehr bestätigt wird, liefern diese

Randfasern gute systematische Charaktere innerhalb der Pe-

2i2ella. Auf Grund der Verschiedenheit der Margo und des

Apotheciumbaues möchte ich auch vorschlagen, dieselbe in

zwei Untergattungen einzutheilen und zwar:

1. Eupezizella: Apothecia tenuia, hypothecio vix pre-

sente, excipulum totum textura prismatica, ad marginem

hyphe in filamentis, plus minusve sparsis longisque exeuntes.

2. Ctenoscypha: apothecia crassiuscula, hypothecio pree-

sente, pars fundi excipuli stepe textura intricata, pars parietis

textura prismatica, margo corona continua crassaque hypha-

rum paraphysibus plus minusve similium composita.

Unter den von mir untersuchten Arten gehören fol-

gende zur ersteren Untergattung: P. candida StaArB. (Fig.

16), P. gramulosella (K.) R. (Fig. 17) — von welch” letz-

terer ich vollständigere Zeichnungen gegeben habe, um die

vollkommene Ubereinstimmung in der Struktur zwischen

dieser und der P. candida zu zeigen — P. hyalina (PERS.)

R. (Fig. 18), P. deparcula (KaArst.) R. (Fig. 19) und P. minor

R. (Fig. 20), zur letzteren P. dilutelloides R. (Fig. 22) und

P. helotioides StaArB. (Fig. 23). P. punctiformis (GRrREv.) R.

därfte einen Ubergang zwischen beiden Untergattungen bilden,

aber sie ist doch zur Ctenoscypha zu ziehen (Fig. 21). Wie

aus der Figur ersichtlich, ist P. dilutelloides theils aus einem

verflochtenen Filzgewebe, theils aus einem ziemlich prisma-

tischen Filzgewebe aufgebaut. Ersteres bildet hauptsäuch-

lich das Hypothecium und geht sowohl in der Pars parietis

als in der Pars fundi excipuli (vergl. Fig. 22 b) in ein

kurzzelliges Gewebé iber. Die auf der Fig. 22 a abgebildete

30 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

Partie ist dem an das Hymenium grenzenden Theil der Margo

entnommen und hat also die Margo und das Hypothecium, aber

nicht den kurzzelligen Theil des Excipulum getroffen. Bei

dieser wie bei P. helotioides haben die Randfasern dieselbe

Form und Länge wie die Paraphysen, ja bei letzterer fehlt

den inneren Fasern nicht eimmal die charakteristische Bie-

gung der Paraphysen. Die Margo wird mithin hier dadurch ge-

bildet, dass die Pars parietis excipuli nur mit ihren alleräusser-

sten Zellenschichten und zuletzt mit der alleräussersten Schicht

um das Hymenium emporragt, während ein kompakter Kranz

von Paraphysen, stets äber den Rand hinausragend, die Funk-

tion der Margo ibernimmt. Dieser Paraphysenkranz ent-

spricht also biologisch der Margo excipuli, wird aber morpho-

logisch ein modifizirter Bestandtheil des Hymenium. P. punc-

tiformis stellt eine Zwischenform dar, indem die Randfasern

auch morphologisch zum Gewebe des Excipulum gehören und

demnach mit denen der Fupezgtizella gleichwerthig sind, allein

ihrer Form nach den Paraphysen nicht unbedeutend ähnlich

sehen und sich zu einem dichten Kranz zusammenschliessen.

Sicher ist, dass die Charaktere, welche die Margo innerhalb die-

ser Gattung abgiebt, im Allgemeinen von grösstem Interesse, in

systematischer Hinsicht als sehr werthvoll zu bezeichnen sind.

P. (Eupezizella) candida n. sp. Fig. 16 a—c.

Apothecia sparsa, superficialia, primo globosa, clausa,

deinde cupulariter aperta, deorsum angustiora vel obconica,

extus rugosiuscula, candida vel bene humectata hyalino-albida,

disco seque colorato, siccitate margine connivente, ad basin

hyphis paucissimis, hyalinis, repentibus preedita, 0,1—0,25

mm. diam.; textura prismatica, extrema pars marginis fila-

mentis filiformibus, longissimis, apice obtusatis, circ. 200 u

longis, 2—3 u latis composita. Asci 8-spori, cylindracei vel

cylindraceo-clavati, sessiles, sursum rotundati, 32—40/4—535 u.

Sporidia disticha vel oblique monosticha, ellipsoidea, inrequi-

lateralia vel curvula, plerumque guttulis duabus apicalibus

vel interdum pluribus ornata, demum verisimillime medio-

septata, I—6,5/2,5—53 u. Paraphyses sat numerosee, filiformes,

graciles, sursum non incrassate 1,5 u late. J.+. — Hab.

Suecia, Östergötland, par. Qvillinge ad lignum betulinum.

(Leg. HAGLUND.) — Species a proximis forma apothecii, lon-

gissimis filamentis marginis plane distincta. Apud affinem

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:05. 31

P. hyalinam illa sunt 40—50 u, apud P. gramslosellam

50—100 u longa.

P, (Eupezizella) atomaria n. sp.

Apothecia sparsa, superficialia, primitus globosa, deinde

ore orbiculari aperta, cupulata, vix umquam planiuscula,

rugosa, sordide albida vel ochracea, sicca plus minusve con-

tracta, saturatim favescentia, 0,,—0,2 mm. lata; textura mol-

lissime ceracea, prismatica; filamenta marginis longiuscula,

obelavulatim filiformia, apice acutata, hyalina, — 60 u longa.

Asci 8-spori, ceylindracei, sessiles, sursum rotundati, 40—

45/5—6 u. Sporidia monosticha vel disticha, fusoidea vel

ellipsoideo-cylindracea, 5—7/1,5—2 u. Paraphyses parcee, fili-

formes, vix sursum incrassatulee. — Hab. Suecia, Östergöt-

land, par. Qvillinge ad lacum Glottern ad lignum induratum

Pini. (Leg. HAGLUND.) — Species vilis a P. gramulosella et

hyalina, cvi proxima, apotheciis minutissimis, sporidiis an-

gustis distincta, a P. candida colore apotheciorum nec non

forma filamentorum marginis plane differt.

Die Art unterscheidet sich von P. granulosella durch die

Form ihrer Randfasern, welche dagegen jenen von P. hyalina

(Fig. 18) ähnlich sehen. Von beiden ist sie durch ihre iber-

aus winzigen Apothecien und ihre schmaleren Sporen ver-

schieden. Obgleich die Struktur der Pars fundi excipuli

nicht so bestimmt prismatisch ist, muss die Art jedoch zu

FEupezizella gebracht werden, da das Hypothecium fast gänz-

lich fehlt und die Margo in spärliche Randfasern ausläuft.

P. (Eupezizella) minor (REHM) Fig. 20 a—c.

Syn. Pezizella punctiformis (GREV.) REHM var. minor

REHM (in lit.).

ÅA pothecia nebulosim gregaria, interdum nonnulla con-

nata, superficialia, primo eclausa, globosa, deinde ore orbiculari,

erenulato aperta, demum patellariter concaviuscula, albicantia,

sicca plus minusve contracta, favescentia, 150—300 u diam.;

textura molliter ceracea, prismatica; filamenta marginis e

basi lata sensim angustissima, paullum flexuosa, apice acutato,

plerumque curvato vel fere contorto, 20—30 u longa, deorsum

I—7 u lata. Asci 8-spori, late cylindraceo-clavati, sessiles,

d2 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

sursum rotundati, 28—40/5—7 u. Sporidia disticha vel sti-

pata, fusoidea vel fusoideo-allantoidea, curvula vel inequi-

lateralia, 7—12/2 u. Paraphyses parcee, graciles, sursum cla-

vatim 2—53 u incrassate, ascos paullum superantes. J.—

— Hab. Suecia, prope oppidum Upsala ad folia languescentia

Aceris platanoidis. (Legi 1ipse.)

Wie mir REHM gätigst mitgetheilt hat, ist diese Art

auch ihm bekannt. Er schreibt: »Ganz gleiche Exemplare,

ebenfalls auf Acer, besitze ich aus Berlin, beide haben J.—,

ich habe aber vorläufig keine Trennung von Pezizgella puncti-

formis (GREV.) REHM Discom. p. 664 vorgenommen und nur

als f. minor unterschieden.> Abgesehen davon, dass diese Art

sich von P. punctiformis durch mangelnde Jodreaktion und

durch die Form der Sporen sowie durch die geringere Grösse

der Apothecien unterscheidet — ein Unterschied, der wobhl fär

sich allein als eine genägende Artdifferenz bezeichnet werden

könnte —, ist die Margo der beiden Arten vollkommen ver-

schieden (vergl. Fig. 20 u. Fig 21). Ich kann deshalb nicht

umhin, der Varietät Rrerm's den Werth einer Art zu geben.

P. (Ctenoscypha) helotioides n. sp. Fig. 23 a—c.

Apothecia plus minusve gregaria, superficialia, rarissime

nonnulla connata, late sessilia, primo globosa, clausa, deinde

cupulata, demum patellaria, margine obtusa, albido-furfuracea,

flavescentia, disco fulvo vel sulfureo, sicca saturatiora, — 1

mm. lata; textura partis parietis excipuli prismatica, textura

partis fundi hypothecium versus magis typice globulosa, mar-

gine crassa, fere ommino filamentis 40—50 u longis, para-

physibus simillimis composita. Asci 8-spori, clavati, pedicel-

lati, sursum rotundati, 60—70/5—7 u. MSporidia oblique mono-

sticha vel disticha vel irregulariter ordinata, fusoidea, utrinque

guttula una ornata etacutata,simplicia,hyalina, 10—14/1,5—2 u.

Paraphyses numerosissimee, filiformes, ramose, sat firmule,

sursum uncinatim curvate, ascos obvallantes. J.+. — Hab.

Suecia, prope oppidum Venersborg in caulibus aridis Lilii

Martagonis. (Leg. ELIASSoN.) — Affinis est P. dilutelloidi

REHM, sed sec. Asc. exs. 1003, ceteris notis exceptis, filamentis

marginis dimidio brevioribus differt. Apud P. dilutelloidem

ceterum est textura partis fundi excipuli intricata.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:05. 33

Phialea Starbäckii REHM n. sp. (in lit.) Fig. 24 a—g.

Apothecia sparsim gregaria, primo plane globulosa, clausa,

deinde ore orbiculari, albide tenerrimeque marginato aperta,

spheroideo-cupulata, sicca vix contracta, stipite firmulo cu-

pula vix longiore predita, sordide albescentia vel pallide

fuscescentia, disco paullum pallidiore, presertim marginem

versus rugosiuscula vel villosula, 0,2—0,5 mm. lata, stipite-

cum 0,4—71 mm. alta; textura fere” omnino oblita. 'Asei

3-spori, anguste clavati, pedicellati, sursum rotundati, 35—

45/5 u. NSporidia disticha vel oblique monosticha, cylindrica,

vel fusiformia, interdum guttulata. simplicia, hyalina, 5—

3i1,5—2 u. Paraphyses numerose, filiformes, obtuse acu-

tiuscule, ascos paullum superantes, 2—3 u late. Apothecia

presertim ad marginem ecristallis caleio-oxalatis inerustata.

J.— — Hab. Norvegia, prope oppidulum Dröbak ad caules

aridos Umbelliferarum. (Leg. ipse mense Julio 1893.) Phia-

lee glanduliformi REAM quam proxima, sed sec. auctorem dif-

fert »propter apothecia multo minora, tenuiora, imprimis

versus marginem, ibique multo dilutius colorata, sporidia

6—8/1,5 uu.

Diese Art, die den gewöhnlichen Bau der Gattung Phia-

lea besitzt, hat gleich mehreren Arten eine reichliche Inkru-

stirung oxalsauren Kalkes. Die Krystalle sind von sehr un-

regelmässiger Form, besonders bei dieser Art sehr klein,

gegen den Rand iäberaus reichlich angehäuft und nach unten

rasch an Anzahl abnehmend. Ohne Zweifel ist es diese In-

krustirung, die dem Apothecium ein gestreiftes oder fast

zottig unebenes Äusseres verleiht. Die Kante des Apothe-

cium ist ganz eben, nur bei starker Vergrösserung findet

man, dass die Hyphenenden etwas ungleich lang sind, aber

nicht in nennenswerthem Grade divergiren. HEin verzweigtes

grossmaschiges Mycelium, bestehend aus sehr spärlich ge-

theilten, völlig hyalinen Hyphen, ist in dem von keinem an-

deren fruktifizirenden Pilz befallenen Substrat verbreitet.

Phialea bicolor n. sp. Fig. 26 a, b.

Apothecia plus minusve solitaria, sparsa, vix gregaria,

primitus spheeroidea, clausa, immersa, deinde erumpentia,

turbinata vel crasse breviterque stipitata, cupulariter margine

erassiuscula, aperta, rugosiuscula, fumoso-fuliginea vel um-

brina, disco pallide roseo vel roseo-albido, sicca seepissime a

34 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

lateribus compressa, hysterioidea, fuseca vel interdum fere

atrata, 0,,—1 mm. diam. Textura partis superne parietis

typice oblita, in parte inferna parteque fundi excipuli autem

fere intricata. Asci 8-spori, cylindraceo-clavati, sessiles, sur-

sum rotundati, 50—65/6—8 u. Sporidia disticha, fusoidea,

recta vel curvula, utrinque acutiuscula, guttulis apicalibus

duabus seepe ornata, (12—)17—22/2—5,5 u. Paraphyses filifor-

mes vel filiformi-clavate, superne 3—4 u crasse. J.— — Hab.

Norvegia, ad oppidum Dröbak in caulibus aridis Loti corni-

culati. — Species Ph. hysteroidi REHMm affinis, sed plane differt

presertim sporidiorum forma modisque.

Betreffend Ph. lvysteroides sagt REHM (cit. Arb. p. 731):

»Eine sehr eigenthiämliche, durch die grossen Apothecien und

grossen Sporen von den anderen dunklen Helotieen ganz ver-

schiedene Art. Ob ihre Stellung bei Phialea richtig oder

nicht besser wegen der Sporen-Grösse bei Helotium, mag

dahin gestellt bleiben.> Nicht nur in den hier erwähnten

Charakteren steht die benachbarte Phialea bicolor, die auch

REHM als neu bezeichnet hat, den Helotieen nahe. . Sobald ein

deutliches Hypothecium entwickelt ist und das Apothecium

sich dadurch verdickt, wird auch der Bau des letzteren kom-

plizirter. Während bei den typischen Phialea-Arten die ver-

schiedenen ”Theile des Apothecium einen gleichförmigen Bau

besitzen, wird das Verhältnis dagegen hier ein anderes und

gleichzeitig nehmen die Intercellularmassen des verklebten

Filzgewebes an Mächtigkeit ab und die Struktur nähert sich

der des langgestreckten Filzgewebes. HEin verklebtes Filz-

gewebe kommt in den oberen Theilen der Pars parietis vor,

geht aber nach dem Hypothecium und der Pars fundi zu in

ein verflochtenes Filzgewebe iber, das sich auch in den Stiel

ausschliesslich der alleräussersten Schicht fortsetzt. Dieser

Bau des Stieles wäre höchst eigenthämlich, da in langgestreck-

ten Organen ein verklebtes oder langgestrecktes Filzgewebe

vorzukommen pflegt, erklärt sich aber dadurch, dass der Stiel

nichts anderes als der verschmälerte Basaltheil des Apothe-

cium ist.

Phialea fumosellina n. sp. Fig. 25 a, b.

Apothecia gregaria, primitus obeonice vel globosim clausa,

deinde aperta, applanata, tenuiter marginata, stipite firmo,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:05. 35

striatula vel fere striatulo-squamulosa, ceesio-fusco-pruinosa,

disco excipulo pallidiore, fusco-umbrino vel, magis evoluto,

fusco-cinereo vel interdum fere ochraceo-griseo; siccitate mar-

gine connivente, stipite sepe fexuoso, totus fungus atro-fu-

scus vel fere nigricans, 0,5—1 mm. lata, stipitecum que alta;

textura excipuli oblita, deorsum autem apothecia membrana

textura epidermoidea vestita. Asci S-spori, lineariter clavato-

cylindracei, sursum acutiuscule obtusati, 90—100/4—5 u. Spo-

ridia disticha, aciculari-fusoidea, recta vel ineequilateralia,

multiguttulata (an semper?), 16—20/2 u. Paraphyses numero-

sissimee, gracillimee, filiformes, ascos superantes. Ascosporidia

extra ascos non vidi, et intra ascos non bene manifesta. Imn-

termixta crescunt spermogonia:

Hymenula fumosellina n. sp. Fig. 25 c.

Sporodochia gregaria vel sparsa, interdum connatula,

primo punctiformi-spheeroidea, erumpentia, deinde e basi ap-

planata, umbrino-fusca apertiora, obeonico-cupulata, margine

inflexa, interdum distincta, flexuosa predita, demum patella-

ria, convexula, aurantiaco-flava vel fulvida, sicca rubino- vel

topazio-fulgentia, 200—300 u diam. Sporophore discum satu-

ratiorem formantes pluries furcatre; sporule et pleuro- et acro-

gene, bacillariter cylindricee, recte vel lenissime curvul:e,

utringue detruncate, 10—14/2—2,5 u. Textura molliter gela-

tinosa, ad basin membrana epidermoidea presente, superne

fere typice oblita est. — Hab. Suecia, prope Upsala et in

Östergötland, par. Qvillinge ad acus languescentes Abietis.

(Leg. ipse et HAGLUND.) — Phialece fumoselle C. et EirL. et

Hymemulce fumoselle C. et Err. affines differunt, ab illa apo-

theciis pruinosis, ascis sporidiisque longioribus, ab hac autem

colore sporodochiorum, sporulis minoribus.

Wenn nicht mit Ph. fumosella C. et E. Grev. VI, p. 91

identisch, so steht diese Art doch ohne Zweifel derselben sehr

nahe. Die kurze Beschreibung, welche von diesen Autoren

geliefert wird, macht es indessen unmöglich, diese Frage be-

stimmt zu entscheiden. Durch ihre im frischen Zustande

bläulich bereiften Apothecien, die dunkelgefärbte Scheibe, die

längeren Sporenschläuche und Sporen sowie vor Allem durch

den bestimmten Unterschied, welcher zwischen den Spermo-

gonformen von Ph. fumosella und: Ph. fumosellina besteht,

scheint diese Form sich gut zu unterscheiden. Die genannte

36 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

Spermogonform steht ohne Zweifel in genetiscehem Zusammen-

hang mit der Art. Hymenula fumosellina ist aprikosen-

bis zimmtfarben, im trockenen Zustande rubin- bis topasglän-

zend und besitzt ausserdem kleinere Sporulzee als Hymenula fu-

mosella. Diese scheinen gleich den Basidien in ihren Enden

mit einem Öltropfen versehen zu sein, was jedoch von der

verschiedenen Lichtbrechung abhängt, welche dadurch be-

wirkt wird, dass diese Enden quer abgehauen sind. Der Bau

des Apothecium stimmt mit dem gewöhnlichen Phalea-Typus

äberein, weicht aber von demselben darin ab, dass ein epi-

dermoides Filzgewebe am Grund des Apothecium entsteht.

In dieser Hinsicht sowie auch dadurch, dass das häufigste

Hyphengewebe ein verklebtes Filzgewebe mit kräftig ent-

wickelter Intercellularsubstanz ist, steht diese Art den Der-

mateaceen nahe, wo ähnliche Gewebe vorkommen. (Vergl.

unter Crumenula Linnee.) -:

Phialea caulicola (FRIES) REHM.

Apothecia farimoso-pubescentia sub microscopio videntur

cristallis caleio-oxalatis fere crustam continuam supra totum

excipulum formantibus obsessa. Sporidia 7—9/1,5—2 u, for-

tasse perpaullum crassiora et breviora quam apud Ph. cya-

thoideam, cujus textura est laxior, ut hyphe facilius disso-

cientur. His notis specifice Ph. caulicola dignoscenda sit a

Ph. cyathoidea. J+. — Hab. Suecia prope oppidum Veners-

borg. Leg. ELIASSON.

REHM liefert Disc. p. 727 eine ausföhrliche geschichtliche

Erörterung dieser Art, die ihm jedoch unbekannt ist, weshalb

er die Beschreibung KARSTEN's in Myc. fenn. (I, p. 134) citirt.

In den Sammlungen des hiesigen Museums habe ich Exem-

plare gefunden, die von FucKEL eingesammelt und von FRIES

als Ph. caulicola bestimmt worden sind. Mit diesen Exem-

plaren stimmen die durch ELIASSON eingesammelten in allen

Theilen völlig iberein. Auf Grund eines Vergleiches mit

Ph. cyathoidea ist es mir schwer, die Art beizubehalten, ob-

gleich ich im Anschluss an REHM (brieflich) dieselbe als »aller-

dings von Ph. cyathoidea ävsserlich sehr verschieden» be-

zeichnen muss. Sagt doch schon Frirs (Syst. Myc. IL, p. 94)

»minuta, gregaria, firmula, persistens, demum glabrescens;

tum cegre dignoscitur ab affini Ph. cyathoidea, cam qua con-

venit loci, substantiee, form et coloris mutationibus», und er

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 5. 37

hat also dadurch betont, dass der massgebende Charakter in

»eupula farinoso-pubescens» besteht. Bei makroskopischer Ver-

grösserung erscheint auch das Apothecium und zwar gegen

den Rand mit einem mehligen Flaume besetzt, der jedoch,

wie es sich bei mikroskopischer Untersuchung herausstellt,

von einer ungemein starken Inkrustirung oxalsauren Kalkes

verursacht wird. Diese oxalsauren Krystalle sitzen im oberen

Theil des Excipulum so dichtgedrängt, dass sie fast eine zu-

sammenhängende Kruste bilden, durch welche das Hyphen-

gewebe beinahe verborgen wird. Darin bestände also die ei-

gentliche Artdifferenz zwischen Ph. caulicola und Ph. cya-

thoidea. Ubrigens ist die Struktur letzterer Art etwas lockerer,

sodass die verschiedenen Hyphen leichter auseinandertreten,

und schliesslich sind die Sporen (7—9/1,5—2 u) bei Ph. cauli-

cola durchschnittlich etwas kärzer und breiter. Von der

Art Fries und FUcKEL's muss dagegen NYLANDER's und KAR-

STEN's Ph. caulicola ohne Zweifel getrennt werden. In Ob-

servationes circa Pezizas Fennie (Not. ur Sällskapets pro

Fauna et Flora fennica förhandl., 10 häft. Ny serie, 7 häft.

Helsingfors 1869) sagt NYLANDER: »Pili cupulcee luteo-fusce-

scentes breviusculi, crassit. fere 0,005 mm.» und KARSTEN, der

diesen in Monographia Pezizarum et Ascobolorum Fennize

(Ibid. 1869) citirt, äussert sich folgendermassen (M. F. I c.):

»ÅA H. cyathoideo fere tantum cupulis pilis luteo-fuscescen-

tibus breviusculis, ecrass. 4,5—5 mm. obsessis differens.» Beide

geben ausserdem an: »Asci jodo non coerulescentes.» In bei-

den genannten Charakteren weichen sie von Phialea caulicola

(FR.) FucE. ab, wo die Sporenschlänche durch Jod, wenn auch

nur ziemlich schwach, gebläut werden.

Sclerotinia Johanssoni n. sp. Fig. 27 a, b.

Apothecia singula, vel 2—3 cespitosim vel solitarie e

selerotio et magnitudine et forma valde variabili, plerumque

polygono, interdum elliptico vel spharoideo vel lenticulari,

primo foliis languescentibus velato, mycelio arachnoideo plus

minusve cincto, intus albido, extus opace nigerrimo, deinde

emergente, sicco rugoso-plicato erumpentia, initio globosa,

clausa, deinde cupularia vel planiuscula, tenuia, vix marginata,

allutaceo-ochracea, 2—5 mm. lata, stipite firmulo, flexuoso,

basin versus mnigricante, 1--20 mm. longo predita. Asci 8-

spori, cylindracei vel cylindraceo-clavati, sursum rotundati,

38 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

90—110/6—38 u. MWNporidia in suprema parte asci sita, oblique

monosticha, ellipsoidea vel fere ovoidea, 6—8/4—5. Paraphyses

numerosissimee, filiformes, ad basin flexuose, ramulose, sur-

sum sensim latiores, —3 u crasse. Asci 8-spori jodi ope ad

apicem lenissime coerulescunt. — Hab. Suecia, in horto bot.

Upsaliensi. WNelerotia inter folia languescentia Arabis alpince

legimus mense Majo 1888 def. C. J. JOHANSSON et ipse. Mense

Augusto messem apotheciorum feci, quee JOHANSSON coluit,

quare speciel melius nomen quam cultoris inventorisque dare

non possum. — dSeclerotinie Candolleane proxima sclerotiis

presertim differt.

Die Sclerotien der oben beschriebenen Art wurden im Mai

1887 von dem im Sommer desselben Jahres hingerafften C.J.

JOHANSSON im hiesigen botanischen Garten angetroffen und

zwar in den seit dem vorhergehenden Jahre liegen gebliebenen

Blättermassen von Arabis alpina. Die Sclerotien wurden im

genannten Monat in einen mit feuchten Sand gefillten Topf

ausgesäet, der in ein Gewächshaus gestellt wurde. Die ersten

Apothecien kamen Ende Juli hervor. — Der Bau des Apo-

thecium stimmt mit dem von Secl. Trifoliorum ERIKSS. äber-

ein, wie dieser Pilz von E. REHMm geschildert wird (Die Ent-

wickelungsgeschichte eines die Kleearten zerstörenden Pilzes

ete. Göttingen 1872).

Melachroia Nymani n. sp. Fig. 28 a—e.

Apothecia gregaria vel sparsa, late breviterque cylindrica,

olivacea vel fusco-olivacea, squamulosa, disco repando, con-

vexulo vel plerumque applanato, viridi- vel zerugineo-olivaceo,

margine flexuosa, paullumque crenulata, sicca umbonata vel

fere cupularia, juniora disco lete viridi extus fusca, veter-

rima nigricantia, 0,>—1,5 mm. lata, 0,3—1 mm. alta; ad basin

hyphis 2—5 u latis, ramosis, parcissime septatis, fuscescenti-

bus, seepe subiculum crassum, in quo apothecia immersa, fuli-

gineo-theobrominum efformantibus obsessa. 'Textura corneo-

gelatinosa partis fundi excipuli et hypothecii intricata, partis

parietis excipuli fere typice globulosa, sed laxior, virescenti-

flavida. Asci 8-spori, cylindraceo-clavati, sursum rotundati,

breviter pedicellati, 114—120/9—10 u. Sporidia monosticha,

ellipsoidea, guttula unica ornata, 10—12/4—5 u. Paraphyses

numerosissimee, gracillime, elegantissime fexuose, sursum

irregulariter ramose, ramulis uncinatim vel spiraliter vel

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 5. 39

aliter curvate, rarissime —5 u incerassate. J.— — Hab.

Suecia, Jemtland, Are ad Mörsilån. (Leg. 9/8 anno 1894

E. NYymMAn.) — Propter texturam apothecii formamque para-

physum nec non subiculo presente sub Melachroia locanda

species, que autem a M. zxanthomela (PErs.) Boup. forma

coloreque apotheciorum aliis notis exceptis plane planeque

differt.

Diese iäberaus schöne Art muss unzweifelhaft zu Mela-

chroia gezogen werden. Freilich tritt das chokoladenfarbige

Subiculum nicht immer auf, aber dagegen stimmt sie in ihrem

inneren Bau und ihren Paraphysen mit M. xanthomela voll-

ständig iiberein, indem das Hypothecium und die Pars fundi

excipuli aus einem verflochtenen Filzgewebe (Fig. 28 f.)

gebildet sind, welches erst in der Pars parietis in ein loc-

keres grosszelliges kugeliges Filzgewebe äbergeht (Fig. 28 b).

Die Paraphysen sind an der Spitze zumeist verästelt und

bilden mit den Enden der Aste höchst ungleichförmige

Kräimmungen (Vergl. REEM Disc. p. 998 und Fig. p. 989).

Ferner kann das Subiculum auch bei M. xanthomela (PERS.)

ganz und gar verschwinden. Zahlreichen Exemplaren dieser

Art aus der Umgegend von Upsala — eingesammelt von NY-

MAN und BRUNDIN — fehlt dasselbe gänzlich, sie stimmen aber

im Ubrigen mit dem Typus vollkommen iiberein und sind von

REHM (brieflich) als M. xanthomela ft. athallina REHM bestimmt

worden. Man vergleiche auch die Abbildungen von CooKE

Miycogr. (Plvlor Pig: Aljup.»25.

Lachnea Balnei n. sp. Fig. 29 a—c.

Apothecia gregaria vel aggregata, superficialia, sessilia,

primo globosim elausa, demum patellariter aperta, olivascen-

tia, pilis firmis, setaceis, marginalibus 0,2—1 mm. longis, de-

mum 18—530 u crassis, ceteris circa 200/10—12 u,septatis, fu-

scis dense obsessa, disco applanato vel seepissime convexo,

ochroleuco vel fere avellano, 2—4 mm. lata. Textura carneo-

ceracea partis fundi excipuli et hypothecii fere intricata,

hyphis dense septatis, loculis inflatis, irregularibus composita,

in partibus extremis parietis excipuli globulosa. Asci 8-spori,

fere sessiles, sursum rotundati, 180—210/17—20 u. WSporidia

recte monosticha, ellipsoidea, intra ascos sepe guttula una

ornata, extra ascos endoplasmate granuloso, membrana echi-

nulata (?), 17—20/10—12 u. Paraphyses filiformes, simplices,

40 KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

sparsissime septatze, sursum fere lanceolatim in celavula

24—30/6—7,5 i, septo limitato, incrassate et cum illa ascos

superantes. J.— — Hab. Suecia, Nerike, par. Lerbäck prope

Klockarhyttan ad ligna fabrefacta madidagque balneariorum.

-— Inter Lachneas disco pallido L. erinacee (ScHw.) proxima

est, quacum multis notis congruit, pilis autem septatis, colore

disci, magnitudine pilorum differre videtur (Cfr. C0oKE op. cit.

Pl. 36. Fig. 140). A. L. sublivida SaAcc. pilis fuscis, apothe-

ciis minoribus sporidiisque satis divergit.

Dem Herrn Prof. F. R. KJELLMAN, der mich im Fort-

gange dieser Arbeit mit Rathschlägen und Aufschlässen

unterstätzt hat, beehre ich mich hier meinen tiefsten Dank

öffentlich auszusprechen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDIL BAND 21. AFD. III. N:0 5. 41

Fig.

Figurenerklärung.

(Wo nicht anders angegeben, ist der Massstab der Vergrösserung

ungefähr 900).

10.

1 Vs

Hysterographium simillimum: a) Ascus, b) Ascosporen.

Lophodermium intermissum: a) Ascen und Paraphysen, b)

Ascosporen.

Nevia monilispora: a, b) Ascen, Ascosporen und Paraphysen.

» — obscure-marginata: a) Ascen mit Paraphysen, b) Asco-

sporen.

Phragmonevia alpina: a) Ascus mit Paraphysen, b) Ascosporen.

Propolidium ambiguum: a) Habitusbild nur wenig vergrössert,

b) Ascus mit Paraphysen, c) Ascosporen.

Cenangium populneum v. singulare: a) völlig entwickelte Apo-

thecien, b) junge Apothecien; beide in natärlicher Grösse.

Durella vilis: a) Ascen mit Paraphysen, 6) Ascosporen.

Patellaria corticola: a) Habitusbild des Pilzes in natärlicher

Grösse, 4) Ascen mit Parapbysen, ce) Ascosporen.

Mollisia affinis: a) Ascen mit Paraphysen, b) Randfasern.

Niptera duplex: a) Habitusbild des Pilzes in natärlicher Grösse,

b) isolirte Hyphenpartien von der Grenze zwischen der Pars

fundi und der Pars parietis excipuli, ec) Partie die Struk-

tur der ungleichen Theile des Apothecium darstellend, d)

Ascen mit Paraphysen.

Niptera invisibilis: Ascus mit Sporidien und Paraphysen.

Belonidium Haglundi: a und 6) Habitusbild von Apothecien

ungleicher Entwicklung, natiärliche Grösse, c) Partie der Margo,

d) Ascus mit Paraphyse und Sporidien.

Niptera tristis: Ascus mit Paraphysen.

Mollisia umbrina: Ascen mit Paraphyse.

Pezizella candida: a) Apothecium ungefähr 50 mal vergrös-

sert, 0) Partie des Excipulum mit Margo und Randfasern, c)

Ascen mit Paraphysen und Sporidien.

Pezizella granulosella: a) zwei Apothecien ungefähr 50 mal

vergrössert, b) Partie des Excipulum mit Margo und Rand-

fasern, c) Ascen mit Paraphyse und Sporidien.

Pezizella hyalina: Partie der Margo mit Randfasern.

» deparcula: > > » » » a) Fuss-

zellen der Randfasern abgefallen, »h) dieselben sitzen ge-

blieben.

Fig.

2»

20.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

KARL STARBÄCK, DISCOMYCETEN-STUDIEN.

Pezizella minor: a) Partie der Margo mit Randfasern, b) iso-

lirte Partie der Margo nebst Ascosporen, c) Ascen mit Para-

physen.

Pezizella punctiformis: Partie der Margo mit Randfasern.

» dilutelloides: a) an das Hymenium grenzende Par-

tie der Margo nebst einem Theile des Hypothecium, 6) Partie

der Pars fundi excipuli nach unten in kugeliges Filzgewebe

ibergehend.

Pezizella helotioides: a) Partie des Excipulum und der Margo

ungefähr 300 mal vergrössert, b) Ascen mit Paraphysen,

c) Ascosporen.

Phialea Starbäckii: a) Habitusbild in natärlicher Grösse, »b)

Habitusbild wenig vergrössert, c, d) Apothecien etwa 50-mal

vergrössert, e) Ascosporen, f) Ascen mit Paraphysen, g) Partie

der Pars parietis excipuli verklebtes Filzgewebe und die

Margo mit den oxalsauren Kalkkrystallen darstellend.

Phialea fumosellina: a) Theil des epidermoiden Filzgewebe

von der Basis des Apothecium, 56) Ascen mit Paraphyse,

c) Sporophore mit Sporule von Hymenula fumosellina.

Phialea bicolor: a) Habitusbild des Pilzes, annähernd natär-

liche Grösse, b) Ascus mit Paraphyse und Ascosporen.

Sclerotinia Johanssoni: a) Habitusbild in natärlicher Grösse,

b) Ascus mit Paraphysen.

Melachroia Nymani: a) Habitusbild in natärlicher Grösse, b)

Partie der Pars parietis und der Pars fundi excipuli, c)

Ascosporen, d) Paraphysenspitzen, e) Ascus mit Paraphysen,

/) Partie der Pars fundi excipuli von Melachroia xanthomela.

Lachnea balnei: a) Ascen mit Paraphysen und Ascosporen,

b) Haare, c) Hyphen von der Grenze zwischen der Pars

fundi und parietis excipuli.

25]

fo)

fll.

EA TS

EES

TITS GRP000E>

Jar

far

FASEN

Ljunggren.

)

Del. K. Starbäck & L

TON ÖST | EE 7 = FA = = =S = EN = >

a ee

Bihang lill K.Vet. Akad. Handl. Bd.2LATfd. I. NOS.

BOLAG: I NOG. TN

ad NO kad. Hc

WLILOR

ret

(]

[=]

SSA

1. K, Starb äck & L.Ljunggren.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. TIL. N:o 6.

BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN

SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYGCEER.

O. BORGE.

Il:

CHLOROPHYLLOPHYCEEN

AUS

FALBYGDEN IN VESTERGÖTLAND.

MENS IDAR:

STOCKHOLM 1895.

OKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT Ö& SÖNER.

SANT rKToLatESÖR0dRa 2000

AOAOA 0;

KÄaJTHFOJSTRIOAO AKS SE

CT ATA käke a ;

i ATAAKITÖDSNPSRV I VI ATQUFR TAR

2 ; ACE CAT Sk mn a ONT KYL

FA [G å

4) TOTTA 6 TA EE ROT TEN, ONE NDS

4 RA / ' MM

É i Fer pe ml t SN.

ÖRA a (BRP MKO H ANOR RR

AAGE drar fee BB TRÖG NMRFRO IFO UKN

IN ackfolgender Beitrag !) zur Algenflora Schwedens ist das

Resultat einer Exkursion, welche der Verf. im Sommer 1892

(11—21. Juli) machte. Die Absicht war urspränglich, das

ganze betreffende Silurgebiet genauer zu durchforschen, was

doch aus Mangel an Zeit vereitelt wurde. Die Untersuchungen

wurden deshalb beschränkt hauptsächlich auf einige Exkur-

sionen auf dem Mösseberg und dem Billingen und nach dem

Seengebiet in Valle Härad westlich vom Billingen.

Der Verlauf der Exkursion war hauptsächlich folgender:

11. Juli. Die Gegend zwischen Falköping und dem

Alleberg (keine Algen gefunden). Das Moor bei Tomten säd-

westlich von Helköping.

12. Juli. Von Falköping iber den Mösseberg nach

dem See Bergsjön und iäber den sädlicehen Abhang dieses

Berges nach Falköping zuriäck.

13. Juli. Von Espås längs dem Flässchen Slafsan nach

Bolum am See Hornborgasjön.

14. Juli. Von Bolum nach dem See Bergsjön auf dem

Billingen. Von da nach Axevalla.

15. Juli. Ausflug nach dem Seengebiete nordöstlich

von Axevalla.

17. Juli. Von Varnhem nach Öglunda; von da auf

den Billingen äber Hallan, Grufvesäter, Svarfvare-

backen nach der Landstrasse; folgte dieser nach Varnhem

zuriäck.

20. Juli. Exkursion von Sköfde nach der Gegend von

Åsbotorp auf dem Billingen.

21. Juli. Von Sköfde nach der Gegend von Aspö nörd-

lich von Sköfde.

!) »Bidrag I» ist unter meinem vorigen Namen (Andersson) in Bihang till

k. Svenska Vet.-Akad. Handlingar. Band 16. Afd. III. N:o 5. Stockholm

1890, veröffentlicht.

4 0. BORGE, OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER

Coleochaete N.rc.

C. pulvinata ÅA. BR.

In den Seen Vagnsjön und Skärflången.

C. soluta PRINGSH.

In dem Vagnsjön.

C. scutata BRÉB. ;

In Morästen bei Asbotorp.

Bulbochaete AG.

B. intermedia DE Bar. 8 depressa WITTR.

In Morästen bei Asbotorp.

B. polyandra CLEVE.

Die Exemplare stimmten mit der Beschreibung und den

Figuren WirrRocE's vollständig iberein, mit Ausnahme des

Oogons, welches nur etwa 24 u lang und 31 u breit war.

Moräste bei Asbotorp.

B. crassiuscula NOoRDST.

In einem kleinen See an der iäber den Billingen fäöhren-

den Landstrasse.

B. spec. steriles in Mooren etc. auf dem Mösseberg und dem

Billingen und in einigen der Seen in Valle Härad.

Oedogonium LINK.

O. fragile WITTR.

Moore bei Tomten.

O. pluviale NORDST.

Morast auf der Heide bei Axevalla.

O. spec. steriles. Moräste, Bäche etc. auf dem Mösseberg und

dem Billingen, in Bächen bei Espås und Bjellum, im Horn-

borgasjön, in einigen der Seen in Valle Härad und in

einem Graben bei Husgärdet.

Spheroplea AG.

5. annulina (ROTH) AG.

Morast bei Svarfvarebacken.

Hormischia FRIES.

H. zonata (WEB. & MoHR.) ÅRESCH. var attenuata (KöTz.) RAB.

Bach unterhalb der Grotte bei Öglunda.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 5

Aphanochete A. Br.

A. repens ÅA. BR.

Seen und Moräste auf dem Billingen.

Chaetophora ScHRANK.

'C. pisiformis (RoTH) AG.

Pfitzen und Gräben bei dem See Skärflången und bei

Husgärdet und in einem Moraste bei Svarfvarebacken.

C. elegans (RoTH) AG.

Bach bei Eggby und in einem Graben an der Landstrasse

äber den Billingen.

C. Cornu Dame (RoTH) ÅG.

See bei Husgärdet

Draparnaldia Borr.

D. glomerata (VAUCH.) ÅG.

Bäche auf dem Mösseberg und dem Billingen.

-— 8 gracillima ÅG.

Seen und Gräben auf dem Mösseberg und dem Billingen.

Conferva LINK; WILLE.

'C. pachyderma WiLLE.

Bäche am Bergsjön auf dem Billingen.

C. bombycina ÅG. var. genuina WILLE.

Gräben, Moräste etc. auf dem Billingen und in einem

Graben bei Husgärdet. |

— var. major WILLE.

Moor bei Grufvesäter.

— var. minor WILLE.

Cell. valde tumidee.

Graben bei Husgärdet.

Trentepohlia MaARrr.

'T. umbrina (Körz.) Born.

Auf Acer und Fraxinus bei Espås und an einem Zaun

sädlich von Öglunda.

T. Jolithus (L.) WALLR.

An Steinen hie und da auf dem Billingen.

6 0. BORGE, OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER.

Mierothamnion NEG.

M. Kätzingianum NEG.

Moräste auf Billingen.

Cladophora Körz.

C. glomerata (L.) Körz.

Bäche bei Espås, Bolum und Bjellum und im Hornborga-

sjön bei Bolum.

C. species. Bäche bei Falköping und Skärf und im Ormsjön.

Vancheria D. C.

V. terrestris LYNGB.

Auf Sandgängen bei Sköfde.

Volvox (L.) EHRENB.

V. minor STEIN.

Pfitzen bei Svarfvarebacken.

Eudorina EHRENB.

E. elegans FEHRENB.

Moräste auf der Heide bei Axevalla und auf dem Bil-

lingen.

Pandorina Borr.

P. Morum (MöULL.) Bor.

Moore, Gräben ete. auf dem Mösseberg und dem Billingen.

Gonium MuLL.

G. pectorale MöLL.

Pfitzen bei Svarfvarebacken.

Scenedesmus MeEY.

S. bijugatus (TurrP.) Körz.

In dem Flässchen Slafsan bei Espås und in Bächen und

Morästen auf dem Billingen.

— var. alternans (REINSCH) HANSG.

Moore bei Tomten.

S. acutus Mey.

Moore bei Tomten und auf dem Mösseberg, in Slafsan bei

Espås, in Pfitzen und Morästen auf dem Billingen und in

einem Teiche bei Sköfde.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 7

S. quadricauda (TURP.) BRÉB.

Moore uud Moräste bei Tomten, auf dem Mösseberg und

dem Billingen, in der Slafsan bei Espås und im Hornborgasjön

und Ormsjön.

— var. horridus KIRCHN.

Slafsan bei Espås.

S. denticulatus LAGERH. f. WILDEM. Obs. Alg. 1888, Tab. I,

Figg. 27—50.

Dim. cell. 13=6—7 u.

Pfitzen bei Svarfvarebacken.

Coelastrum NEG.

C. microporum NEG.

Im Hornborgasjön und in Morästen bei Svarfvarebacken.

Pediastrum MeEy.

P. Boryanum (TURP.) MENEGH.

In der Slafsan bei Espås und in einigen der Seen in Valle

Härad.

— £ granulatum Å. BR.

Moore bei Tomten, Moore und Moräste auf dem Mösseberg

und dem Billingen, in der Slafsan bei Espås und im Horn-

borgasjön bei Bolum.

P. duplex MEY.

Im Ormsjön.

— f asperum A BR.

In einem Moore auf dem Mösseberg, in einem kleinen

See an der Landstrasse iäber den Billingen.

— y reticulatum LAGERH.

Im See bei Husgärdet.

P, angulosum (EHRENB.) MENEGH. 8 araneosum Rac. Przegl.

Gat. Pediastr. Pag. 18.

Ähnelt am meisten der Fig. 40 in der oben citierten

Arbeit von RAcIBORSKI, weicht aber ein wenig ab durch die

mehr undulierten Zellwände sowie dadurch dass der zapfen-

artige Vorsprung der Innerwand kräftiger entwickelt ist.

Ausserdem sind die Fortsätze der Randzellen immer quer ab-

gehauen.

Juat.- cell... marginal. 19—21 u. Tab. nostr. Fig. I.

Morast bei Asbotorp.

8 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER.

Wahrscheinlich ist diese Form identisch mit P. mirabile

LEMMERM. in KLEBAN und LEMMERMANN Vorarbeiten zu einer

Flora des Plöner Seengebietes (Forschungsber. d. Biolog. Stat.

IPlön.. 130555 ES)ipag:. 42.)

P. Tetras (EHRENB.) RALES.

Bach auf dem Mösseberg.

Sciadium A. Br.

S. Arbuscula ÅA. BR.

Morast auf der Heide bei Axevalla.

Ophiocytium N-c.

O. majus NEG.

Pfitzen auf dem Billingen.

— Bf bicuspidatum Borer. Siswass. Chloroph. Gouv. Arch-

angel. (Bih. K. Vet.-Ak. Handl. 1894) Pag. 10, Tab. I,

Fig 3.

Lat. cell” 10—=11 u.

Moräste bei Svarfvarebacken.

O. cochleare (EIcCHW.) AÅ. BR.

Moore, Moräste etc. auf dem Billingen und dem Mösse-

berg und auf der Heide bei Axevalla.

O. parvulum (PERTY.) A. BR.

Moor auf dem Mösseberg.

Raphidium Körz.

R. polymorphum FRESEN.

Moräste, Bäche etc. auf dem Billingen und dem Mösse-

berg.

Eremosphera DE Bar.

E. viridis DE BAR.

Moräste auf dem Billingen.

Schizochlamys A. BR.

S. gelatinosa ÅA. BR.

Gräben und Moräste auf dem Billingen.

1!) Nachdem dieser Aufsatz schon unter die Presse gelegt ist, hat Herr

LEMMERMANN gitigst dem Verf. brieflich mitgetheilt, dass P. mirabile mit

P. undulatum (WILLE) Bornprt (Botan. Notsier 1893, pag. 157.) nicht identisch

ist, dass sie aber mit der Form des Verf:s >ziemlich genau» itbereinstimmt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O0 6. 9

bå

Oo.

Tetraspora LINK.

gelatinosa (VAUCH.) DEsV.

Morast bei Svarfvarebacken.

lubrica (RoTH) ÅG.

Bach auf dem Mösseberg.

Dietyosphrerium NEG.

pulchellum WoopD.

Pfitze bei Svarfvarebacken.

Nephrocytium NG.

Agardhianum NEG.

Morast auf dem Billingen nordwestlich von Sköfde.

Oocystis NEG.

Negelii ÅA. BR. f. Nordstedtiana Toni.

Moor auf dem Mösseberg,

solitaria WiITTR.

Moräste auf dem Billingen.

Gloeocystis N=c.

Gigas (Körtz.) LAGERH.

Moore und Moräste auf dem Mösseberg und dem

lingen.

vesiculocsa NEG.

Moor bei Tomten und Morast bei Svarfvarebacken.

Trochiscia Kurtz.

reticularis (REINSCH) HANSG.

Morast bei Svarfvarebacken.

Protocoecus AG.

viridis ÅG.

An den Mauvern in der Kirche von Varnhem.

Mougeotia AG.

. parvula Hass.

Bäche am Bergsjön auf dem Billingen.

M. viridis (KörTtz.) WITTR.

. spec. steriles. Moor bei Tomten; Moore, Bäche etc.

Bäche am Bergsjön auf dem Billingen.

dem Mösseberg und dem Billingen; Hornborgasjön

Ormsjön.

Bil-

auf

und

10 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER.

Zygnema AG.

Z. spec. steriles. Moore, Bäche etc. auf dem Mösseberg und

dem Billingen und in der Slafsan bei Espås.

Spirogyra LINK.

S. calospora CLEVE.

Forma minor; chlorophoro anfractibus 4—9; cell. fructif.

plus minusve tumidis.

Lat. cell. veg. 26—30 u

> >» fructif... .34—39 »

Long. zygot. 69 —68—-68—69 u

Lat. » 45,5 40-35 A006

Tab. nostr. Fig. 2.

Auch scheint diese Form betreffend die Zellhaut der Zy-

goten ein wenig von der von Petit in »Spirogyra d. envir. de

Paris» Pag. 11. Pl. II, Figg. 11—13 beschriebenen und abge-

bildeten Form abzuweichen, da die Erhöhungen des Mesospo-

riums spitz sind.

Moore auf dem Mösseberg.

S. spec. steriles. Moore bei Tomten; Moore, Moräste, Bäche

etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen; im Horn-

borgasjön; Gräben und Moräste auf der Heide bei Axe-

valla und in einigen der Seen in Valle Härad.

Desmidium AG.

D. cylindriecum GREV.

Pfätzen und Moräste auf dem Billingen.

D. Swartzii ÅG.

Moore, Moräste etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen.

Hyalotheca EHRENB.

H. mucosa (MERT.) EHRENB.

Gräben und Moräste auf dem Billingen.

H. dissiliens (SMITH) BRÉB.

Bäche und Moräste auf dem Mösseberg und dem Billin-

gen. In den Bächen, welche von Norden in den Bergsjön

auf dem Billingen fliessen, kam die Art reichlich mit Zygo-

ten vor.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 11

Sphaerozosma CorRDA.

S. excavatum RALFS.

Moräste und Bäche am Bergsjön auf dem Billingen.

S. granulatum Rory. & BrIss.

Teich auf dem Mösseberg; Morast auf der Heide bei Axe-

valla; in einem kleinen See an der Landstrasse äöber den Bil

lingen.

Onychonema WaALLICH.

O. filiformis (EHRENB.) Roy. & BIss.

Moräste bei Svarfvarebacken.

Gymnozyga EHRENB.

G. moniliformis EHENB.

Moräste, Bäche etc. auf dem Billingen.

Gonatczygon DE Bar.

G. Brébissonii DE Bar. f. gracillima Turn, Fr.-wat. alg.

East Ind. Pag. 24, Tab. XX, Fig. 7.

Dim. 136,58 u.

Nur ein eiziges Individuum wurde in einem Moraste bei

Asbotorp gefunden.

Spirotenia BRÉB.

S. condensata BRÉB.

Moräste bei Asbotorp.

Closterium NITzZscH.

C. direetum ÅRCE.

Moräste und Moore auf dem Billingen.

C. didymotocum CoRDA.

Moore und Moräste auf dem Billingen.

— var. Baileyanum BRÉB.

Moräste auf dem Billingen.

C. angustatum Körz.

Moore und Moräste auf dem Billingen.

C. gracile BRÉB.

Moräste, Bäche etc. auf dem Billingen.

C. juncidum RALFs.

Moore, Bäche ete. auf dem Billingen.

12 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER.

C. prelongum BriB. f. brevior Norpbst. Fr.-wat. alg. Pag.

68, Tab. III, Figg. 22—24.

Moor bei Grufvesäter.

C. attenuatum FHRENB.

Moräste auf dem Billingen.

C. acerosum (NSCHRANK.) EHRENB.

Moor bei Tomten; Bach bei Falköping; Moore und Moräste

auf dem Mösseberg und dem Billingen.

— ? Forma tumida; membrana glabra. Dim. 487—- 488=41—

Aus Ihabimostr. KYSK.

Morast bei Svarfvarebacken.

C. Lunula (MöLL.) NITZSCH.

Moräste auf dem Billingen.

C. turgidum FEHRENB.

Pfiätzen und Moräste auf dem Billingen.

C. striolatum FHRENB.

Moore, Bäche ete. auf dem Billingen; Morast auf der

Heide bei Axevalla.

— ff erectum KLEBS. |

Moore und Moräste auf dem Mösseberg und dem Billingen.

— Forma tumida. "Dim. 315—317=50-—-51 w., Tab nostre:

Fig. 4.

Morast am Bergsjön auf dem Billingen.

C. Cornu EHRENB.

Bäche am Bergsjön auf dem Billingen.

C. acutum (LYNGB.) BRÉB.

Pfätzen und Moräste bei Svarfvarebacken.

C. Diane FHRENB.

Moor bei Tomten; Slafsan bei Espås; Morast auf der

Heide bei Axevalla; Bäche, Moore etc. auf dem Billingen.

C. Jenneri RALFS.

Morast auf der Heide bei Axevalla.

C. parvulum NG.

Moore, Bäche etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen.

C. Venus Körz.

Moor bei Tomten; Moore, Moräste etc. auf dem Mösse-

berg und dem Billingen

C. Archerianum CLEVE.

Dim. 253—280=20—27 u. Tab. nostr., Fig. 5.

Morast bei Åsbotorp. ;

C. Leibleinii Körz.

Moore bei Tomten und auf dem Mösseberg.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 13

— Forma Börges. Desmid. Brasil. pag. 30 (935), Tab. II,

Fig. 7.

In einem Graben und im See bei Husgärdet.

C. Ehrenbergii MENEGH.

Bach westlich von Falköping.

moniliferum (BorG.) EHRENB. 8 concavum KLEBS. Desm.

Ostpreuss, Tab. I, Fig. 5 a.

Dim. 252—253=55 u.

Moor bei Tomten

Ralfsii BRÉB.

" Moor bei Grufvesäter.

rostratum HFHRENB.

Moor bei Tomten; Moore, Moräste etc. auf dem Mösse-

berg und dem Billingen.

Kätzingii BRÉB.

Pfätzen, Moräste etc. auf dem Billingen.

Penium BRrRÉB.

. Digitus (EHRENB.) BRÉB.

Moräste bei Svarfvarebacken.

lamellosum BRÉEB.

Moräste, Moore etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen.

. Negelii BRÉB.

Moräste bei Svarfvarebacken.

. oblopgum DE BAR.

Moräste auf dem Billingen.

. interruptum BRÉB.

Moore und Moräste auf dem Billingen.

. Libellula FOCKE.

Moore und Moräste auf dem Billingen.

Navicula BRÉB.

Bäche und Moräste auf dem Billingen.

. margaritaceum (FEHRENB.) BRÉB.

Bäche und Moräste auf dem Billingen.

cylindrus (EHRENB.) BRÉB. var. silesiaecum KIRCHN.

Moore und Moräste auf dem Billingen.

. spirostriolatum BARKER forma BorGE Chlorophyc. Norska

Pinm:Bistl5 un.

Morast auf der Heide bei Axevalla.

. minutum CLEVE.

Bäche und Moräste auf dem Billingen.

14 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER.

Tetmemorus RALFs.

T. Brébissonii (MENEGH.) RALFS.

Bäche und Moräste auf dem Billingen.

— 8 attenuatus NoRDST:

Moräste bei Svarfvarebackeu.

T, levis (KöTtz.) RALFS.

Moor und Moräste auf dem Billingen.

T. granulatus (BrRÉB.) RALFS.

Bäche und Moräste auf dem Billingen.

Docidium BréÉB.

D. Baculum BRÉB.

In einem kleinen See an der Landstrasse äber den Bil-

lingen.

Pleurotrxnium. NG. ;

P. nodulosum (BrÉB.) DE BAR.

Moräste bei Svarfvarebacken.

— HHfundarta TurglcHbags

Dim 390258 u.

Morast bei Asbotorp.

P. Ehrenbergii (RALFS) DELP.

Moore bei Tomten; Moore und Moräste auf dem Mösse-

berg und dem Billingen.

— 8 erassum (WITTR.) NORDST.

Moore, Pfitze etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen.

P. rectum DeELP.

Moräste auf dem Billingen.

Xanthidium. EHRENB.

X. armatum BRÉB. a

Bäche und Moräste anf dem Billingen.

X. antilopeum (BrRÉB.) Körz.

Bäche, Moräste etc. auf dem Mösseberg und dem Bil-

lingen.

— 8 dimazum NOoORDST.

Dim. sine acul. 535514 u. Tab. nostr, Fig. 6.

Die Höcker sind mit je einer kleinen Warze versehen.

In einen kleinem See an der Landstrasse tber den Bil-

lingen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 15

X. fasciculatum FHRENB.

Moräste bei dem Bergsjön auf dem Billingen.

X. ceristatum BRÉB.

Moräste auf dem Billingen.

Cosmarium CoRrDa.

C. amoenum BRÉB.

Moräste bei Svarfvarebacken.

C. pseudamoenum WILLE.

Pfitzen und Moräste auf dem Billingen.

C. Botrytis (BoryY) MENEGH.

Moore bei Tomten; Moore, Pfitzen etc. auf dem Mösse-

berg und dem Billingen; Bach bei Bjellum; in einigen der Seen

in Valle Härad; in einem Graben bei Husgärdet.

C. tetraophthalmum (Körz.) BRÉB.

Moore und Moräste auf dem Mösseberg und dem Bil-

lingen.

— 8 Lundellii WITTR.

Gräben und Moräste auf dem Billingen.

C. Brébissonii MENEGH. f. erosa WEst Fr.-wat. alg. W. Irel.

Bas els2 Tab. XL Fion6.

Stimmt habituell mit der Form WEsT's äberein, ist aber

viel kleiner. Dim. 605217 u.

Morast bei Bostorp auf dem Billingen.

C. latum BRÉB.

Moore auf dem Mösseberg und dem Billingen.

C. margaritiferum (TURP.) MENEGH.

Moor bei Tomten; Moore und Moräste auf dem Mösseberg

und dem Billingen.

— Forma BorGE Sässwass. Chloroph. Gouv. Archangel. Pag.

205laba hk, Fig4dö.

Dim. 34—89=27--33=9—12 u.

Moräste etc. auf dem Billingen.

C. reniforme (RALFS) ÅA RCH.

Moore auf dem Mösseberg; im Vagnsjön und Ormsjön.

C. subpunctulatum NORDST.

Moore und Bäche auf dem Billingen.

— Forma BorGz. 1. ce. Pag. 20.

Moräste bei Svarfvarebacken.

— var. Bergesenii WEsTt 1. c. Pag. 154.

Moore und Bäche auf dem Mösseberg und dem Billingen.

16 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER.

C. Portianum ÅRCE.

Moore und Moräste auf dem Billingen.

C. punctulatum BRÉB.

Moor bei Tomten; im Hornborgasjön bei Bolum; Moore, Mo-

räste etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen; in einigen

der Seen in Valle Härad. .

C. Wittrockii LUND. var Schmidlei n. var. (= CO. Wittrockii

SCcHMIDLE Algenfl. Schwarzw. Pag. 32 [99], Tab. IV, Fig 23).

Var. dorso truncato vel leviter emarginato; granulis in

series transversales. Dim. (individ. nostr.) 19—20=17=7—38 u.

Moor auf dem Mösseberg.

C. nodosum ANDERSSON Bidrag I, Pag. 14, Fig. 8.

Dim. "GREH2SII

Morast bei Åsbotorp,

C. substriatum NOoORDsrT. var. minus NSCHMIDLIE 1 c. Pag. 35

(102), Tab. V, Fig. 10.

Dim. 141425 u.

In einem kleinen See an der Landstrasse äber den Bil-

lingen.

C. crenatum RaLFs. Forma ecren. lat. 3 Norpbst. Desm.

Spetsberg. Pag. 30, Tab. VI, Fig. 7.

Moräste, Bäche etc. auf dem Billingen; Graben bei Hus-

gärdet.

— Forma formee precedenti similis, sed ad basin annulo gra-

nulorum cum in medio granula singula. Tab. nostr. Fig .7.

Morast auf der Heide bei Axevalla.

— Hörma erenylat: Norpst etbnabtluvi FSS

Im Ormsjön und in Mooren, Bächen etc. auf dem Mösse-

berg und dem Billingen.

C. suberenatum HANTZSCH.

Moor bei Tomten; Bäche, Pfätzen etc. auf dem Mösseberg

und dem Billingen; in einigen der Seen in Valle Härad.

C. Blyttii WILLE ” Hoffii BÖRGES.

Dim. 19—22017-—-18=6—17 pu.

Moor auf dem Mösseberg.

C. Negelianum BRÉB.

Forma major lateribus rotundatis; membrana punctata.

Long. cell. 40 —41—(Semic.) 18 u.

Hart. Höskegdsbad gåt BA

» Isthm. 13 —13— F28g0

Bach bei Bjellum.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 17

C. undulatum CorRDA var. subundulata (WILLE) BörRGES.

Ferskvandsalg. Östgrönl. Pag. 17.

Dim. 58—59=43=17 u.

In einem kleinen See an der Landstrasse äber den Bil-

lingen.

C. incisum (JACoBS.) RaAc.

Dim. 57-32—33=19—20 u.

Moor bei Tomten.

C. Thwaitesii RALFs.

Forma major. Dim. 100—109=39-—-40=35—36 u.

Moräste bei Svarfvarebacken.

C. Palangula BRÉB.

Pfitzen und Moräste auf dem Billingen.

C. Cucurbita BRÉB.

Bäche am Bergsjön auf dem Billingen.

C. De Baryi ÅA RCH.

Moräste bei Svarfvarebacken.

— Forma Tab. nostr. Fig. 8.

Long. cell. 105--117 u.

Kat. » 40—39

» Isthm. 35—-34 >

Moräste auf dem Billingen.

C. quadratum RALFSs.

Moore, Bäche etc. auf dem Mösseberg und dem Bil-

lingen.

— Forma Borezr, Sibir. chlorophyll. Pag. 12, Fig. 6.

Long. 58,5—065 u.

Lat. 329—39

Isthm. 21—22

Moräste etc. auf dem Billingen.

C. eruciferum DE BAR.

Moräste bei Svarfvarebacken.

C. globosum BuLnH. Forma BorGE, Sässwass. Chloroph.

Gouv. Archangel. Pag. 23, Tab. II, Fig. 20:

Moräste bei Svarfvarebacken.

C. connatum BRÉB.

Moräste auf dem Billingen.

C. pyramidatum BRÉB.

Moräste auf dem Billingen.

C. Ralfsii BrÉB. -

Moräste bei Asbotorp.

18 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER.

C. pachydermum LUND.

Im Ormsiön und in eimem Moraste bei Åsbotorp.

C. pseudopyrginidatum LUND.

Moräste und Bäche auf dem Billingen.

C. granatum DBRÉB.

Im Hornborgasjön; Moräste, Moore etc. auf dem Mösse-

berg und dem Billingen; in einigen der Seen in Valle Härad;

in einem Weiher bei Sköfde.

- PP subgranatum Norpbst. forma Norpst. Fr.-wat. alg. Pag.

H6,Kab VIE

Moor bei Tomten; Weiher auf dem Mösseberg; in eimem

See bei Husgärdet.

C, nitidulum DE Nor.

Bäche am Bergsjön auf dem Billingen; Bach bei Bjellum.

Die Individuen stimmten mit Fig. 17, Tab. 6 in NORDSTEDT.

Fr.-wat. Alg. iberein.

— Forma Norpst. in Norpst. & WittrR. Desm. et Oedogon.

Italk Pag: 34) Tabs PERS 0:

Dim 28-—29223—24T6—7 wu.

Morast am Bergsjön auf dem Billingen.

C. Hammeri REINSCH.

Pfätzen bei Svarfvarebacken.

C. subtumidum NORDST.

Moräste und Bäche auf dem Billingen.

C. ellipsoideum ELFV.

Moräste auf dem Billingen.

— Forma minor. Dim. 16=14=6,5 u.

Bach auf dem Mösseberg.

C. moniliforme (TURP.) RALFS.

Morast auf dem Billingen.

C. bioculatum BRÉB.

Hornborgasjön bei Bolum; Moräste etc. auf dem Bil-

lingen.

C. tetrachondrum LUND.

Forma lateribus semicellularum levissime undulatis.

Dim 21—-22223-—--25T6—7 u.

Morast bei Åsbotorp.

C. depressum (N.zG.) LUND.

Bach auf dem Mösseberg.

C. rectangulare (FRUN.

Im See bei Husgärdet.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 19

C. striatum BoLpr. ;

Weiher auf dem Mösseberg; Ormsjön; Morast bei Asbo-

torp.

— Forma minor. Dim. 13—14213—14=3—6 u. Tab. nostr.

Nie d

Cfr. C. striatum F. Norpst. & Borpr in WITTR. & NORDST.

exs. N:o 978! Die Basalloben der Zellhälften sind gar nicht

oder sehr schwach eingekerbt.

Bei Bolum im Hornborgasjön.

C. venustum (BRÉB.) ÅRCH.

Moore und Moräste auf dem Mösseberg und dem Billingen.”

— Forma BorerE Säswass. Chlorophyll. Gouv. Archangel.

Pag. 26 (OC. ven. 8 indurat. NOorpsT. similis»).

Dim. 2tSI6 EA

Morast bei Svarfvarebeacken.

C. trilobulatum REINSCH.

F. retusa Gutw. F1. gl. ok. Lwowa, Pag. 42, Tab”I, Fig. 16.

Morast bei Asbotorp.

— 8 basicehondrum NORDST.

Moor auf dem Mösseberg.

C. Meneghinii BRÉB.

Moore, Moräste etc. auf dem Mösseberg und dem Bil-

lingen.

— Forma Tab. nostr. Fig. 10.

Dim. 1613 wu.

In der Slafsan bei Espås.

— 8 Reinschii Istv. (incl. C. impressulum ELFV.)

Moore bei Tomten; Moore, Moräste etc. aut dem Mösse-

berg und dem Billingen; in Slafsan bei Espås; in der Horn-

borgasjön bei Bolum.

— 7 Braunii (REINSCH) HANSG.

Moor bei Tomten; Moräste auf dem Billingen.

C. granatoides ScHMmipLE Chlorophyc. FI zu Virnbeim

Pag. 52. |

Moräste bei Åsbotorp.

C. Regnellii WILLE f. minor.

Moore und Bäche auf dem Mösseberg und dem Billingen;

Morast auf der Heide bei Axevalla.

C, tinetum RALFs.

Moräste und Bäche auf dem Billingen; Morast auf der

Heide bei Axevalla.

20 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER.

C. pygm&eum ÅRCH.

Moor bei Tomten; Weiher auf dem Mösseberg.

C. trachypleurum LUND. 8 minor RAc.

Dim. 32—39=29—32=11—13 u.

Moräste am Bergsjön auf dem Billingen; Morast auf der

Heide bei Axevalla.

— Forma Borer, Säswass.-Chloroph. Gouv. Archangel Pag.

280 His. 30.

Dim. 35732,513 up.

Bach am Bergsjön auf dem Billingen.

- C. Kirehneri BörGESs.

Moräste bei Svarfvarebacken.

— Forma ANDERSSON Bidrag I, Pag. 17.

Moräste auf dem Billingen.

C. Turpinii BRÉB. « Brébissonii RAc.

See bei Husgärdet.

— 8 Lundellii GUTW.

Moor bei Tomten; im Ormsjön.

C. formosulum HorFrF.

Dim. 39—40=34—36=12—16 u; lat. ap. 14—16 u.

Moräste bei Svarfvarebacken.

Wenigstens die 2—3 oberen BSeitencren&e sind undeutlich

»bigranulatze».

C. ornatum RALFS.

Moräste bei Svarfvarebacken.

— 8 protraetum WoLLE.

Dim 433912 u.

Im Ormsjön.

C, coelatum RaALFsS Brit. Desm. Tab. XVil, Fig. 1 b.

Bach am Bergsjön auf dem Billingen.

C. Kjellmanii WILLE £ ornatum WILLE.

Moor auf dem Mösseberg.

C. tumidum LUND.

Dim. 40234=12 u.

Moor auf dem Mösseberg.

C. Phaceolus BRÉB.

Bach am Bergsjön auf dem Billingen.

— 8 elevatum NORDSsT.

Bach auf dem Mösseberg.

— y achondrum BoLpr.

Moor auf dem Mösseberg.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 21

Arthrodesmus EHRENB.

A. octocornis EHRENB.

Moräste auf dem Billingen und Heide bei Axevalla.

A. Incus (BrRÉB.) Hass.

Moräste auf dem Billingen.

— F. rotundata Rac. Nowe Gat. zielenic. Tab. III. Fig. 17.

Moräste bei Svarfvarebacken.

— Forma RaALFs Brit. desm. : Tab. XX, Fig. 4, e—h (A.

Ralfsii West. Freshwat. alg. W. Irel. Pag. 168).

In einem kleinen See an der Landstrasse öber den Billingen.

A. convergens FHRENB.

Bäche, Moräste etc. auf dem Billingen.

Euastrum EHRENB.

E. oblongum (GREV.) RALFS.

Moore, Moräste etc. auf dem Billingen.

E. crassum (BrRÉB.) Körz.

Pfätzen und Moräste auf dem Billingen.

E. humerosum RALFSs.

Pfiätzen und Morästen auf dem Billingen.

— F. scrobiculata Norpst. Sydl. Norges Desm. Pag. 8.

Moräste bei Svarfvarebacken.

E. affine RALFSs.

Moor bei Grufvesäter.

E. ampullaceum RALFs.

Moräste bei Svarfvarebacken.

E. sinuosum LENORM.

Bach bei Krogstorp auf dem Billingen.

E. insigne Hass.

Dim. 117-65X15 u.

(SEG) MINE

tlab. mostr. Fig. IL.

Morast bei Åsbotorp.

E. Didelta (TurP.) RALFS.

Pfätzen, Moräste etc. auf dem Billingen.

E. ansatum RALFS.

Bäche, Moräste etc. auf dem Billingen.

E. elegans (BrRÉB.) Körz.

Bäche, Moräste etc. auf dem Billingen; Morast auf der

"Heide bei Axevalla.

22 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER.

— 8 speciosum BoLpr.

Pfiätzen und Moräste auf dem Billingen.

-— Forma Tab. nostr. Fig. 12.

Dim: 523359 u. d

Morast bei Svarfvarebacken. |

— y bidentatum (N-z6.)

Moore und Moräste auf dem Mösseberg und dem Bil-

lingen.

E. binale (TURP.) RALFS a minuta TURN.

Moräste, Bäche etc. auf dem Billingen; Morast auf der

Heide bei Axevalla.

— 8 secta TURN.

Moore, Moräste etc. auf dem Mösseberg und dem Bil-

lingen.

E. anglieanum TURN. Desm. Notes (Naturalist 1893) Pag.

el ITS

Dim. 32—33321S6—7 jä.

Bach am Bergsjön auf dem Billingen.

E. denticulatum (KIRCHN.) GAY.

Pfiätzen uud Moräste auf dem Billingen; Morast auf der

Heide bei Axevalla.

E. pectinatum BRÉB.

Moräste auf dem Billingen.

E. verrucosum FHRENB.

Moräste auf dem Billingen.

— F. minor Lunbp. De Desm. Pag. 16.

Moore, Moräste etc. auf dem Billingen.

Micrasterias AG.

M. pinnatifida Körz.

In einem kleinen See an der Landstrasse äber den Bil-

lingen.

M. truncata (CorpDA) BRÉB.

Moore, Moräste etc. auf dem Mösseberg und dem Bil-

lingen.

M. rotata (GREV.) RALFS.

Bäche, Moore etc. auf dem Billingen.

M. denticulata (BRÉB.) RALFS.

Bäche, Moräste etc. auf dem Billingen.

— 8 notata NORrDsT. | |

Bäche und Moräste auf dem Billingen. |

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 6. 23

M. conferta LUND.

Dim. 817318 u.

SLETSIOS

Moor und Bäche auf dem Billingen.

M. brachyptera LUND.

182149 —-150=34 u.

Moräste bei Asbotorp.

M. papillifora BrRÉB.

Moräste bei Asbotorp.

M. Crux-Melitensis (EHRENB.) RALFSs.

Moore und Moräste auf dem Mösseberg und dem Bil-

lingen.

Ntaurastrum MEY.

S. muticum BRÉB.

Moor bei Tomten; Moore und Pfitzen auf dem Mösseberg

und dem Billingen.

8. orbiculare (EHRENB.) RALEFS.

Moore bei Tomten; Moore, Bäche etc. aut dem Mösseberg

und dem Billingen.

— £ depressum Roy & Briss.

Bäche und Moräste auf dem Billingen.

S. pachyrhynchum NORDST.

Moräste am Bergsjön auf dem Billingen.

S. inconspicuum NORDST.

Bäche und Moräste auf dem Billingen.

S. brevispina PBRÉB.

Moräste am Bergsjön auf dem Billingen.

S. Dickiei. RALFS 8 parallelum NORDST.

Forma semicell. ellipticis; aculeis minutissimis. Dim.

20—21-22-5 u. Tab. nostr. Fig. 13.

In einem kleinen See an der Landstrasse iäber den Bil-

lingen.

S. aversum LUND.

Moräste am Bergsjön auf dem Billingen.

S. connatum (LUuND.) Rory & Briss.

Moräste bei Svarfvarebacken.

8. dejecetum BRÉEB.

Bäche, Moräste etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen.

- 8 Debaryanum (JACOBS.) NORDST.

Moräste auf dem Billingen.

24 0. BORGE. OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER.

— Forma semicellulis triangularibus, lateribus rectis, dorso

leniter concavis; aculeis rectis introrsum directis; a vertice

visis 2—3 angularibus. Dim. sine acul. 19—20=19—20

3 us; lat. cum acul. 32—33 u. Tab. nostr. Fig: 14.

Bach am Bergsjön auf dem Billingen.

S. mucronatum RBALFS.

Bach am Bergsjön auf dem Billingen.

S. cuspidatum BRÉB. ;

Moräste auf dem Billingen.

S. Avicula BRrRÉsz.

Moore, Moräste etc. auf dem Mösseberg und dem Bil-

lingen.

8. punctulatum BRÉB.

Moor bei Tomten; Gräben und Moräste auf dem Bil-

lingen.

S. pygmaeum BRÉB. j

Morast auf der Heide bei Axevalla.

S. alternans BRÉB.

Moore, Bäche etc. auf dem Mösseberg und dem Billingen.

S. hexacerum (EHRENB.) WITTR.

Moore bei Tomten; Moore, Bäche etc. auf dem Mösseberg

und dem Billingen.

S. margaritaceum FHRENB.

Bäche, Moräste etc. auf dem Billingen; Morast auf der

Heide bei Axevalla.

S. tetracerum (KöÖTZ.) RALFS.

Morast am Bergsjön auf dem Billingen.

S. polymorphum BREÉB.

Bäche, Moräste etc. auf dem Mösgseberg und dem Bil-

lingen.

S. gracile RALFS.

Moore, Bäche, Moräste auf dem Mösseberg und dem Bil-

lingen.

8. cyrtocerum BRÉB.

Bach am Bergsjön auf dem Billingen.

S. bicorne Hauptfl. ? Forma Tab. nostr. Fig. '5.

Dim. 44265—7T72=12 u.

Morast am Bergsjön auf dem Billingen.

S. hirsutum (EHRENB.) BRÉB.

Bäche und Pfiätzen auf dem Mösseberg und dem Bil-

lingen.

BIHANG TILL K.: SV. VRT.-AKAD. HANDLE. BAND 21. AFÖ. II. N:o 6. 25

8. pilosum (NEG.) ÅRCH.

Weiher auf dem Mösseberg.

S. tracehynotum West. Fr.-wat. Alg. W-. Trel. Pag. 176 (S.

saxonicum REINSCH.).

Moräste bei Svarfvarebacken,

S. setigerum CLEVE.

Morast bei Svarfvarebacken.

S. cristatum (NEG.) ÅA RCH.

Moor auf dem Mösseberg.

8. oligacanthum BRÉB.

Die Individuen stimmten mit der Fig. 39, Tab. VIII in

NORDSTEDT Desmid. arct. iberein, waren aber a vertice gesehen

dreieckig. ;

Morast bei Asbotorp.

S. monticulosum BRÉB. 2 bifarium NOoRDST.

Bäche am Bergsjön auf dem Billingen.

S. spongiosum BRÉB.

Moräste bei Svarfvarebacken.

S. Renardii REINSCH.

In einem kleinen See an der Landstrasse äber den Billingen.

S. oxyacanthum ÅRCH.

Forma ad " sibiricum Borpr. "Tab. nostr. Fig. 16.

Dim.30345—46=10—11 u.

Morast bei Svarfvarebacken.

Als Formen unter dieser möchte ich S. scorpioideum

DeELP. und S. scorp. var. brevius Gutw. FL-glon. ok. Lwowa

Pag. 69, Tab. III, Fig. 19 bezeichnen.

S. forficulatum LUND.

Moräste auf dem Billingen.

S. vestitum RALFS.

Morast auf der Heide bei Axevalla.

— Forma ? Tab. nostr- Fig. 17.

105 OSAMA

Morast bei Svarfvarebacken.

S. furcatum (EHRENB.) RALFS 8 spinosum (RALFsS).

Bäche am Bergsjön auf dem Billingen

S. furcigerum BRÉB.

Bach auf dem Mösseberg.

S. tumidum BRÉB.

Bäche und Moräste auf dem Billingen.

2 fö

16.

0. BORGE. OM SVERIGES: CHLOROPHYLLOPHYCEER.

Figurenerklärung.

Pediastrum angulosum är araneosum f. 740/

Spirogyra ealospora f. ?!?

/1.

Closterium acerosum ? f. ?79/1.

> striolatum f. ?!? -

> Archerianum ?79/1.

Xanthidium antilopeum 3 dimazum f. "2/1,

Cosmarium crenatum f. 70/1.

DecBaryai föS?Mar

» striatum di Sö

Meneghinii f.

Euastrum insigne ”0/1.

> elegans 8 speciosum f. 70/1.

Staurastrum Dickiei 8 parallelum f. 79/1

> dejectum 8 Debaryanum

> bicorne ? f. 720/1.

> oxyacanthum ? f. 79/1,

VestL(Um ? I. Cd.

Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd.21Afd. ill. No6.

Del.ad nat. O.B or ge.

d [ ä « H su

ba PKT - $ k 4

e A s 5 å ER MA färg z

WO KERo SAC St d

sv 4 ER - Le

Kr ag AN t a s Nat LER

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afil II. N:o 7.

NÅGRA ANMÄRKNINGSVÄRDA

SALIX- OCH BETULA-FORMER

KNUT KJELLMARK

FIL. KANDIDAT.

MED 2 TAFLOR.

MEDDELADT DEN 12 JUNI 1895.

GRANSKADT AF TH. FRIES OCH V. WITTROCK.

STOCKHOLM 1895

BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

AU SÄTOOVIA TRÄNA ANDAR 206

4 j fa = 3 Rb

ääMaOT-AdUTaT HO0 I

a 0 CA

MALAMMISLE UAH > AR

PAMELA DT

HR | HOTAR än

In ;

4 0 Jap RATE TA DER RR TV PA

n |

a 4

KE Ör 15

; fnrrtöRr VEG NE IKT FR KEARAD

Jnder sommaren 1894 kom jag att fästa min uppmärk-

samhet vid ett par egendomliga Betula-former af B. nana-

gruppen, hvilka jag 1 mediet af Juli påträffade i Axbergs

socken i Nerike på en torfmosse vester om Gottersäter vid

sjön Lången.

Redan för flere år sedan fann jag här Betula nana Li.

och Betula wntermedia "'THOoM., växande 1 sydvestra delen af

mossen 1 ett sphagnetum myrtillosum med enstaka martallar.

Den förra bildar ett ymnigt bestånd af stundom meter-

höga individ och är såsom växande under gränsen för Litorina-

hafvets maximiutbredning att hänföra till den växtgeografiska

grupp, som SERNANDER först karaktäriserat och NATHORST

senare benämnt »glaciala pseudorelikter.»!

B. intermedia förekommer dels i en mer än manshög,

särdeles frodig buske, som årligen utvecklar hängen, dels i -

några mindre och föga utvecklade individ.

Bland den typiska 5. nana observerade jag här ett par

exemplar, som genom alla delars litenhet och genom sin lju-

sare gröna färg väsentligt skilde sig från de kringstående.

Då jag till följd af denna iakttagelse ytterligare genom-

sökte platsen, fann jag snart, att denna form isynnerhet

förekom inom en zon af ett par meters bredd i kanten af

det öfriga B. nana-samhället utåt den trädlösa mossen.

Några mellanformer anträffade jag ej, utan kunde redan

på afstånd med ledning af såväl storleksförhållandena som

färgen lätt afgöra, om de enskilda individen hörde till den

ena eller andra af dessa former.

' RUTGER NSERNANDER: Om s. k. glaciala relikter. Bot. Notiser 1894,

pag. 185 och A. G. NATHORST: Ett par glaciala' »pseudorelikter.> Bot. Notiser

1895, pag. 29. i

4 KNUT KJELLMARK, NÅGRA SALIX- OCH BETULA-FORMER.

De hufvudsakliga afvikelserna, hvarigenom denna dverg-

form skilde sig från den 1 Gottersätersmossen typiska 5.

nana, voro följande:

Den omkring 3,5 decim. höga buskens kvistar spädare,

med tätare ställda kortgrenar. Bladen nästan hälften mindre,

till färgen lifligt ljusgröna med smala, tunglika naggtänder

(till antalet 15—22 såsom hos den typiska formen) (fig. 7,

Pl. I). Äfven hängena hälften mindre med 1—2 mm. långa

skaft. Hängefjällen och frukterna mycket små, de senare

med synnerligen smala vingar.

För arktiska trakter äro lågväxta och småbladiga former

af B. nana utmärkande och saknas ej häller i de skandinaviska

fjällen. Till någon af de från dessa trakter förut beskrifna

dvergformerna kan emellertid ifrågavarande form ej hänföras.

Deremot öfverensstämmer den nära med exemplar i Upsala

botaniska museums herbarium från Vermland (Ransäter), från

Vestergötland samt från Dovre, det senare taget af L. M.

LARSSON och af honom (på etiketten) benämndt Betula nana IL.

f. nivalis.

En annan närstående form, som i samma herbarium före-

ligger från Dovre, Åreskutan och Öland,l! afviker från den

sistnämnda, som den föröfrigt liknar med afseende på bladens

storlek, genom större, längre skaftade och kraftigare utveck-

lade hängen, samt derigenom, att bladens naggtänder äro få

till antalet (10—1535>) och inskärningarne mellan dem märkbart

djupare (fig. 3, P1. IT). Dovre-exemplaret är af M. N. BLYTT

(på etiketten) namngifvet till Betula nana — minor.

I sammanhang med de nu omnämnda formerna vill jag i

förbigående erinra om, att 5: nana med afseende på bladens

storlek ofta visar en variation åt motsatt håll.

I Upsala botaniska museums herbarium finnas från en

mängd spridda lokaler dylika från den typiska bB. nana

genom utprägladt större blad afvikande former. I en del fall

äro dock dessa att hänföra till B. alpestris eller B. inter-

media eller till hybrider mellan någon af dessa och B. nana.

Äfven med afseende på den egentliga bladformen företer

B. nana en stor föränderlighet. Den vanligaste formen är

den rundadt vigglika med något hjertlik bas och bladets

bredd större än längden (fig. 3, P1. I). Mycket sällan få

! Troligen har här någon förväxling egt rum. Exemplaret är antag-

ligen från någon af Våra fjälltrakter.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. IIl. N:0 7. 5

bladen en antydning till spets. NStundom blir längden betyd-

ligt större än bredden och den omvändt äggrunda eller typiskt

vigglika formen rådande. Sistnämnda bladform eger en af

C. HARTMAN vid Kattilakoskis fors i Torne elf (18551) insam-

lad storbladig B. nana (fig. 12, Pl. T). På den ofvannämnda

Gottersätermossen fann jag ett par enstaka individ, som

utmärkte sig för temligen stora, omvändt äggrunda blad

(fig. 11, PI. IT). Beträffande bladkanten synes B. nana någon

gång kunna variera analogt med B. verrucosa och B. odorata,

i det att inskärningarna mellan naggtänderna stundom äro

så djupa, att bladen nästan kunna sägas vara flikade. En

sådan form är funnen i Finnmarken, Alten (Skaadavara), ar

J. E. ZETTERSTEDT 1868 och på Åreskutan, enligt exemplar i

mitt eget herbarium, tagna af fröken A. FRrRiesTtEDT 1888. (Se

figg. 9 och 10, PI. I). Såsom ett lämpligt namn på denna

varietet vill jag föreslå: Betula nana L. f. sublobulata n. f.

Då som bekant B. odorata särskildt med afseende på blad-

formen företer en så stor omväxling, att en hel mängd olika

bladtyper kunna uppställas, och en dylik variation äfven i

någon mån kan, såsom jag ofvan visat, sägas tillkomma &£.

nana, är det klart, att de genom korsbefruktning mellan

dessa båda arter uppkomna hybriderna i olika fall böra få ett

väsentligt olika utseende.

De intressanta serier af hithörande former, som före-

finnas, äro också synnerligen svårtydda, men torde i många

fall genom studier på växtplatsen lätt kunna utredas.

Min åsigt är, att hybridbildningen inom slägtet Betula

är allmännare, än man vanligen tror, och att åtminstone i

en del fall hybrider af andra eller högre ordning kunna

påvisas.

För denna åsigt talar särskildt en af mig på Gotter-

sätersmossen iakttagen form.

Innan jag lemnar en kort beskrifning på denna, vill jag

påpeka, att den i Gottersätersmossen växande B. intermedia

(se fig. 1, P1. I) är en tydlig och väl utveckladshybrid med

fullkomligt intermediära karaktärer mellan den i björkskogen

vid mossens vestra gräns förherrskande B. odorata (= B. car-

patica WaALpsTi. et Kir.!) och B. nana (fig. 3, P1. IT), dock

! L. M. LARSSON: Öfversigt af de inom Skandinavien hittills kända arter

af slägtet Betula. Forhandlinger ved de Skandinaviske naturforskeres syvende

möte i Christiania den 12—18 Juli 1856, pag. 307.

6 KNUT KJELLMARK, NÅGRA SALIX- OCH BETULA-FORMER.

med afseende på bladens spetsiga sågning något närmande

sig den förra. — Af intresse är, att de ännu ej hängebärande

och, att döma äfven af storleksförhållandena, delvis betydligt

yngre buskarne till alla karaktärer fullkomligt öfverens-

stämma med det större fertila exemplaret, hvilket förbål-

lande strider mot L. M. LARSSONS uppgift, att B. intermedia

varierar högst betydligt efter olika ålder.»!

I närheten af en grupp meterhöga individ af B. inter-

media midt inne i B. nana-beståndet fann jag några intill

hvarandra stående ungefär 1,3 m. höga hängebärande buskar,

som gjorde intryck af att vara hybrider mellan B. inter-

media och B. nana.

De karaktärer, som utmärka denna form (fig. 2, P1. D,

äro följande:

Internodierna mellan kortskotten nästan så korta som

hos B. nana. Förgreningen betydligt rikare än hos denna

genom tätt sittande, väl utvecklade långskott af flere ord-

ningar, påminnande om en liten bB. intermedia. Årsskotten

kort och glest ludna med tydliga hartsvårtor såsom hos den

senare, — snitt visa dock, att håren äro något längre och rik-

ligare än hos denna — Bladrikedomen stor genom de tätt ställda

kortskotten. Bladen af ljusare färg än hos B nana, obetyd-

ligt längre skaftade än hos denna, till storleken förhållande

sig intermediärt. Enstaka blad öfverensstämma till formen,

än med dem hos B. nana, än med dem hos B. intermedia;

flertalet blad ha en karaktäristisk rundadt rhombisk form

med längden vanligen större än bredden samt bestämd antyd-

ning till spetsbildning, ehuru i sjelfva spetsen tilltrubbade.

Bladkanten tydligt dubbelnaggsågad med i allmänhet något

tillspetsade naggtänder. Honhängena med långa skaft (12—

14 mm.) som hos B. intermedia (Gottersäters-formen); sjelfva

hänget kortare och smalare än hos denna, tydligt kortare än

sitt skaft. Hängefjäll och frukter nästan så små som hos

B. nana. Nöten elliptisk eller ofta snedt äggrund. Frukt-

vingarne smalare än halfva nöten, nedåt bredast.

Bladens intermediära natur framträder isynnerhet utmärkt

tydligt hos de frodigare årsskottsbladen, såväl beträffande

sjelfva bladformen som kantens beskaffenhet.

VESM: LARSSON, op. cit., pag. 311.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 7. 7

Några pollenundersökningar har jag ej haft tillfälle att

anställa, men dylika torde ej lemna något utslag, då här

enligt min åsigt är fråga om en hybrid af andra ordningen.

Anatomiska karaktärer synas mig ej heller kunna lemna

några goda upplysningar, då B. intermedia, såsom gjorda under-

sökningar visat, med afseende på sin inre byggnad vacklar mellan

B. odorata och B. nana, och ifrågavarande form väl närmast

bör ansluta sig till den senare. Emellertid tror jag mig

dock ha funnit, att bastväfnaden uti blad- och hängeskaft,

hvilken hos B. nana bildar en cylinder med någorlunda

jemna väggar, men hos PB. intermedia består af skilda strän-

gar, lemnar en hållpunkt, i det att den hos ifrågavarande

form bildar en cylinder, hvars väggar äro försedda med

oregelbundna åsar, och sålunda kan sägas visa en öfvergång

mellan de båda andra. Vidare förefinnes hos 6B. nana innan-

för epidermis å hängeskaften en väl utvecklad korkväfnad,

hvilken saknas hos PB. intermedia (Gottersäters-formen), men

hos mellanformen förekommer sporadiskt.

Såsom synes af den nu lemnade beskrifningen, finnas goda

skäl att anse denna form för en hybrid mellan B. intermedia

och B. nana, sålunda en Betula nana x odorata Xx nana.

På de tidtals öfversvämmade ängarne i trakten norr om

Ervalla station på ömse sidor om Ervalla-ån, som här mar-

kerar gränsen mellan Vestmanland och Nerike, har en yppig

Salix-vegetation uppkommit.

Täta och ända till 4 m. höga dungar af S. nigricans,

aurita och cinerea omväxla med mera spridda buskar af

S. pentandra och S. lapponum. — Den senare är föröfrigt i

flere former ganska ymnig, men de yngsta individen afstubbas

årligen vid höbergningen.

Ymnigt förekommer här äfven en glabrata-form af SS.

repens, täckande stora ytor, vidare vid åns stränder S. fragilis

samt i utkanterna af området på torrare lokaler S. caprca.

Föröfrigt odlas i långa häckar på banvallarne hufvud-

sakligen S. viminalis och S. purpurea men äfven S. acutifolia,

caprea Xx viminalis och möjligen några andra.

På ett område, der så många Salix-former förekomma

blandade om hvarandra och i så stort individantal, kan man

8 KNUT KJELLMARK, NÅGRA SALIX- OCH BETULA-FORMER.

med skäl vänta sig finna en mängd hybrider. På den exkur-

sion, jag förliden sommar företog till trakten, gjorde jag också

Aere intressanta fynd af hithörande egendomliga former.

De bestämbara hybrider, som anträffades, voro följande: !

S. aurita X repens, på södra sidan om Ervalla-ån imvid

landsvägen.

S. aurita Xx migricans, vid Ervalla--Nora-banan.

S. cinerea Xx mgricans, i närheten af föregående.

S. repens Xx viminalis påträffades 1 två former; en 3 decim.

hög buske, som öfverensstämmer med den från Köpinge-ån i

Skåne kända, ? samt en meterhög buske, som visar afvikelser

från den förra, men antagligen är att räkna hit. Båda

buskarne stodo nära intill hvarandra några få meter från

viminalis-häcken å banvallen till Köping —Hults-jernvägen

och med ymnig S. repens i närmaste omgifningen.

S. lapponum x repens. Till denna hybrid kunde minst

ett 20-tal individ bestämmas, som förekommo på skilda håll,

der S. lapponum och S. repens växte blandade med hvar-

andra. De flesta funnos på vestra sidan om Ervalla—Nora-

banan, nära den punkt, der nämnda bana och Köping —Hults-

banan sammanlöpa.

S. lapponum L. x viminalis L. nov. hybr. (se P1 II,

figg. 1 och 2). En omkring manshög buske till storlek, för-

grening och öfriga karaktärer stående midt emellan S&S. lap-

pomun och S. viminalis.

Grenarne med ljus bark, de yngre glest hvithåriga. Bla-

den med 6—10 mm. långa skaft, lancettlika, i allmänhet

långspetsade, 7—10 centimeter långa, 1!/,—2 centimeter breda,

ofta undulerade med isynnerhet mot basen + tillbakavikna

kanter, ofvan grågröna, temligen skrynkliga, vanligen glest

hvitludna, på undersidan tätt hvitulliga såsom hos S. lapponum,

men genom sin silfverglans häntydande på S. viminalis. Hän-

gena tjocka, tätblommiga, oskaftade och bladlösa, 3—6 cen-

timeter långa. Hängefjäll mörka, hvitludna. Kapslarne nästan

oskaftade, kägellika, gråhvitludna. Stiftet långt.

Af dt al tydliga och vackra hybrid har jag hittills

funnit omkring 8 buskar på de sanka ängarne å båda sidor

om Köping—Hults-jernvägen ungefär 1,000 steg från jern-

! Ett par intressanta, kritiska former från samma trakt återstå ännu

att bestämma.

? Enligt exemplar i Upsala botaniska museum.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:07. 9

vägsbron öfver Ervalla-ån. Af dessa voro åtminstone 2 han-

och 3 honbuskar fullt utvecklade. — De förekommo spridda

tillsammans med SS. lappomm och under den på kanten af

banvallen planterade S. viminalis.

Egendomligt är, att denna wiminalis-hybrid ej förut i

naturen blifvit anträffad. Utom på Alperna förekommer näm-

ligen S. viminalis växande i sällskap med S. lapponum i

Jenissej-området, för hvilket den förra arten är en karaktärs-

växt, och. såsom A. N. LUNDSTRÖM visat, bildar densamma på

öarne vid Jenissejs mynning gerna hybrider med andra, S.

lapponum närstående former.!

Sistnämnda fall framhåller LUNDSTRÖM för öfrigt såsom

ett exempel på, att Salix-hybrider 1 synnerhet förekomma på

de ställen, som ligga på gränsen af utbredningsområdet för

en af föräldrarna.?

Då S. lapponum söder om den nyssnämnda Ervalla-ån

endast förekommer på ett par långt skilda ställen, men der-

emot norr derom blir mer och mer allmän, och man sålunda

kan säga, att arten på nämnda plats befinner sig vid syd-

gränsen af sitt utbredningsområde inom Sverige, lemna de

derstädes gjorda fynden af denna arts hybrider med SS. vi-

minalis och S. repens ett nytt exempel på berörda lag.

Ett annat dylikt lemnar den af J. A. O. SKÅRMAN funna

Salix hastata Xx repens vid Mösseberg 1 Vestergötland, som är

en af de sydligaste lokalerna för S. hastata 1 vårt land.?

Enligt en notis i »The Gardeners Chronicle», XVIII,

1882, pag. 108, skulle Salix lapponum Xx viminalis förut på

artificiel väg vara framställd. Den beskrifning, WOLKENSTEIN

meddelar på denna och på några andra, af M. SCHROEDER

först påvisade Saliz-hybrider, är emellertid allt för ofull-

ständig för identifiering. — >»The lower surface of the leaves

shining silverly», den enda karaktär, WoOLKENSTEIN 1 nämnda

notis lemnar på S. lapponum x viminalis, tillkommer en

mängd olikartade former.

! ÅA. N. LUNDSTRÖM. Om Jenissejsträndernas Salix-flora. Bot. Not. 1858,

pag. 27 och 28.

2 ÅA. N. LunDsTtRÖM. Op. cit., pag. 28.

3 J. A. O. SKÅRMAN. Om Salix hastata X repens nov. hybr. Bot. Not.

1890, pag. 132.

10 KNUT KJELLMARK, NÅGRA SALIX- OCH BETULA-FORMER.

Såsom ett tillägg till ofvanstående bidrag till känne-

domen om Nerikes Salix-flora förtjenar omnämnas, att jag

sommaren 1894 fann en enstaka liten buske af S. lapponum

vid sjön Lången i Axberg.

Denna art uppgifves 1 HARTMANS Nerikes-flora (1866) för

Hemängen vid Götlunda prestgård, men är mig veterligen ej

derstädes sedd på många år och föröfrigt utom vid Ervalla-

åns stränder och sistnämnda plats i Axberg ej iakttagen i

Nerike.

Då Salix lapponum vid Lången växer på ungefär samma

nivå som de ofvan beskrifna Betula-formerna, är dess före-

komst härstädes 1 likhet med dess uppträdande vid Ervalla-

ån att hänföra till de »glaciala pseudorelikterna.»!

! RUTGER SERNANDER. Öp. cit., pag. 185.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 7. 11

ga;

Figurförklaring.

Plansch I.

1. — Betula intermedia Tmom. från Gottersätersmossen i Nerike.

Ze > intermedia X nana > » » »

Sö nana L. > » >

4. Blad från ett af de yngsta långskotten (årsskotten) af B. intermedia

THOM.

30 AT ; > » > B.intermedia

X nana.

6. > UK | > B. nana L.

i: kortskott af B. nana L. f. mivalis LARrRss. från Gotter-

sätersmossen.

S. > > > B. nana L. f. minor Bl. från Dovre.

9&10. > > > > B. nana L. f. sublobulata nov. f. från Finn-

| marken.

dök > » » B. nana L. f. från Gottersätermossen

Ik > > > >» B. nana L. 1. från Torneå elf.

13. — Fruktaf B.intermedia THom. från Gottersätersmossen (! gång först.)

14. >» > B.intermedia X nana > > AV >

156 > B. nana L. > > > > >

16. > B. nana L. f. nivalis LARSs. från > JE >

Plansch II.

Salix lapponum X viminalis nov. hybr., insamlad den 28 Juni 1894.

2. Blad af föregående. insamladt i September 1894.

erteng HLK: Vet Akad bad. BASLAfd.III. NOT

Lit. L.Ljunggren Upsala.

Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd.21Afd. IL. N97. TER

Jr L. Ljunggren Ups did

— BINANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. IL. No 8.

BOTANISKA RESEANTECKNINGAR

FRÅN

GOTLAND, ÖLAND OCH SMÅLAND

L. P. REINHOLD MATSSON.

MEDDELADT DEN 12 JUNI 18953.

GRANSKADT AF-TH. FRIES OCH V. WITTROCK.

STOCKHOLM, 1895

BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖN

ri vå | a

KURTAN ADATNAMET KT ARP

TAN NGN JE VI «

- f

= +

fr N

| | I - ; |) id i vä 14 ' Å ; U 1

. : i Ra | | 1 '

| JG Go ROUGH Be Oo

3 . LP $ j

)

hf) , ' (0 a

A | | - - ;

BL |

ÖN

ÅN /

— j

é -

L "| S l MH vå å .H Ko (EA: TÅ

Å : 1 te 4

Y d : ÖA NYTTA

et FAI FACK AIN FA FI AGP I

| ES

- CR

. f NY

FEST Y nn

= ÅR RE | sd p Så by da Rag

Pider de båda senaste somrarna har jag såsom innehafvare

af det Kniggeska resestipendiet idkat studier på Gotland och

Öland samt till någon liten del äfven i Småland öfver dessa

provinsers fanerogama vegetation, hvarvid särskild upp-

märksamhet egnats åt släktet Rosa. En del af de därunder

gjorda iakttagelserna anhåller jag att här få framlägga.

Som bekant, variera rosorna i högsta grad. Att finna

fullt begränsade former är inom fera grupper mycket

svårt. Visserligen gifves det författare, som velat göra

ett motsatt askådningssätt gällande, men den som aldrig så

litet gör iakttagelser i naturen, finner snart, att ofta nog de

olika arterna och varieteterna äro förenade genom hela se-

rier af mellanformer. Liksom hos åtskilliga andra släkten

torde artbildningen hos rosorna vara långt ifrån afslutad.

Mellanformerna hafva icke ännu försvunnit. Tvärtom torde

nya både former och mellanformer allt fortfarande bildas.

De moderna fytograferna pläga sidoordna begreppet varietet

med begreppet underart eller sekundär art och angifva skill-

naden dem emellan såsom den, att den senare saknar öfver-

gångar. Vill man stricte följa denna anordning, måste man —

för att nämna ett exempel — med LEFFLER! upptaga RB. ca-

nina IL. (genuina LEFFL.), BR. glauca Vin. (= PB. Beuteri Gop.),

R. corufolia EFR., R. sclerophylla ScHz., R. gothica WINSL. och

BR. dumetorum THuILL. såsom varieteter af R. canina L.i vid-

sträckt bemärkelse. Denna anordning synes mig vara mindre

tillfredsställande, ty otvifvelaktigt rymma åtminstone de fyra

förstnämnda inom sig verkliga artbegrepp, och då böra de

väl också framställas såsom arter, låt vara såsom sekundära

sådana, och detta i trots af alla mellanformer. De sekundära

1 J. ÅA. LEFFLER, Öfversigt af den skand. halföns anmärkningsvärdare

Rosaformer. Bot. Not. 1888, pagg. 306—37.

4 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

arterna innefatta sedan en hel massa varieteter eller varia-

tionsserier, såsom jag hellre skulle vilja kalla dem, hvilka i

sin ordning låta sig uppdelas i en mängd mer eller mindre ut-

präglade former, ordnade kring hvarje variationstyp. Stundom

tyckas dessa varieteter peka mot nya underarter; men oftare

få de endast betraktas såsom mera utpräglade öfvergångs-

serier eller lokalvarieteter. Liksom de sekundära arterna förete

de ofta sinsemellan en ganska anmärkningsvärd parallelism

eller äro, som man vanligen säger, analoga. I hvad fall som

helst synas de mig vara förtjenta af uppmärksamhet och

hvarför då icke också af ett eget namn? Detta senare finna

åtskilliga rhodologer icke lämpligt, utan mena, att man genom

att öka antalet af varietetsnamn endast åstadkommer för-

virring. För min del anser jag det dock omöjligt att hålla

reda på dessa former, om de icke kunna betecknas med ett

namn. Att, då man vill nämna en sådan, i hvarje fall be-

höfva uppräkna dess karaktärer är däremot både mindre

lämpligt och torde väl, om något, just leda till den största

förvirring.

De svenska rosorna hafva i senare tider varit föremål

för omfattande studier förnämligast af CRÉPIN, SCHEUTZ, LEFF-

LER, WINSLOW och GABRIELSSON. Ganska goda resultat hafva

härigenom vunnits. Men ännu återstår mycket att göra. Stora

områden af, vårt land äro härvidlag föga eller alldeles icke

undersökta. Ett sådant område är bland andra äfven Gotland.

Hvad den sistnämnda provinsen angår, intager dess fora

i ganska många fall en alldeles egendomlig ställning; så äf-

ven 1 afseende på rosorna. Jag vill ej påstå, att Rosa-floran

här är rikare än i flertalet andra provinser 1 södra Sverige,

men jag vill framhålla, att den har en helt annan karaktär.

Många af de gotländska formerna ega nog motsvarande for-

mer på det sftarka fastlandet, men hafva synts mig så af-

vikande, att jag tills vidare nödgats inrangera dem såsom

nya varieteter. Om dessa skola uthärda kritik eller icke,

må framtida undersökningar afgöra. Hufvudsaken är, att de

blifva uppmärksammade och, om möjligt, diskuterade, så att en

säker kunskap om dem en gång måtte vinnas.

Det är mig en kär plikt att framföra min uppriktiga och

vördsamma tack till de herrar, som på ett eller annat sätt

bistått mig vid de studier, jag här går att framlägga. Bland

dessa herrar beder jag att särskildt få nämna: Professorerna

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:08. 5

TH. M. Fries och FR. CRÉPIN, Konservator K. ÅA. TH. SETH,

Docenten Sv. MurBrEcKk, Kandidaterna C. AREsKoG, O. W. WEN-

NERSTEN och J. A. G. LÖTHBERG samt Studerandena TYcHo

WESTERGREN och C. G. WiTtTBERG. Likaså uttalar jag min

uppriktiga tacksamhet till alla dem, som visat mig gästfri-

het och tillmötesgående under mina resor ; och vänder jag mig

härvidlag närmast till följande herrar: Kyrkoherden L. J.

ÅSBERG i Burs på Gotland, Kontraktsprosten m. m. J. H.

LAGsTRÖM i Runsten på Öland samt Komministern, utn. Kyr-

koherden i Arby V. J. LJUNGGREN 1 S:t Sigfrid i Småland.

Jag öfvergår nu till en redogörelse för mina undersök-

ningar år 1893.

Efter att i början af juni hafva lemnat Upsala begaf

jag mig först till mitt hem, Isume i Väte socken på Gotland.

Här stannade jag något öfver en vecka, hvarunder jag bota-

niserade 1 trakten. Från mina exkursioner härstädes anteck-

nar jag:

Viola silvestris (LAM.) RercH.!, som jag redan året förut

observerat på ett ställe vid Isume, såg jag nu ferestädes på

gränsen mellan Hejde och Väte socknar. Af andra Viola-

arter förekomma här: V-. mnmirabilis L., V. Riviniana REICH.

med 8 memorosa N. W. M., V. canina (1L.) REIcCH. a ericetorum

(ScHRAD.) ReIcH., V. stagnina Kit. och V. pumäila ÖCHAIx.

Följande hybrider iakttogos: V. RBiviniana x silvestris, V.ca-

nina Xx Rivimana, V. canina Xx silvestris, V. camnina Xx stagnina

och V. pumila x stagnina.

Orcelhis sambucina T., hvilken måste räknas bland Gotlands

sällsyntare Örc/Ms-arter, fann jag på flera ställen i ängarna

norr om NSigsarfve i Hejde, men endast med blekgula blom-

mor. På Gotland möter man sällan röda blommor hos denna

art. På Öland däremot uppträder växten, enligt meddelande

af kand. C. ARESKoG, med blommor varierande i alla möjliga

färgskiftningar, från mörkt purpurrödt till nästan hvitt, hvar-

jämte den där är mycket allmän.

Orchis Morio L. är spridd i Hejde och Väte socknar, men

saknas i trakten närmast Isume. Vanligen växer den på torra

! Viola-formerna äro granskade af kand. C. ÅRESKOG.

6 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

ängsbackar. En och annan gång får man dock se den på ganska

fuktig mark och då oftast i ovanligt stora exemplar. 0. nu-

litaris DL. är tämligen sparsam, men synes alltmer vinna ter-

räng på bekostnad af O. mascula L. Som vanligt förekom-

mer OO. ustulata LT. rätt allmänt, fast alltid i enstaka in-

divid.

Den 14 juni företog jag en färd till Silte socken och

därifrån vidare genom Habblingbo, Alfva och Hemse socknar

till Burs, dit jag ankom den 17 juni. Från Silte nämner

jag: Viola hirta L., V. mirabilis L., V. Riviniana REIoH.

med 8 nemorosa N. W. M., V: canimna (L.) REIoH. « ericetorum

(ScHraD.) REtoH. och V. pumila ÖCHATIX. samt Lathrea Squa-

maria L. och Anemone ranunculoides L., båda allmänna i

ängarna, men nu öfverblommade. I Burs anträffade jag åter

V. silvestris (LAM.) REICH. i en hage nära prästgården. Vi-

dare sågos här: V. odorata L., förvildad i prästgårdens träd-

gård, därifrån den sedan spridt sig ut i en angränsande äng,

Leucojum vermum L., förvildad 1 samma äng, Orchis militaris

L., 0. Morio L. och O. ustulata L. på samma ställe, Lemna tri-

sulea L. i en »brya» vid prästgården, Turritis glabra L. flere-

städes i närheten af kyrkan sparsamt — så vidt jag kan

finna, tyckes denna växt blifva alltmer sällsynt på Gotland

— samt Reseda lutea L., allmän såsom ogräs i trakten.

Sistnämnda växt är numera mångenstädes på Gotland ett

besvärligt ogräs. I Bot. Not. 1888 uttalar LÉNstRÖM! den för-

modan, att den skulle vara fullkomligt vild härstädes och ej,

såsom HARTMAN i sin Skand. Flora ed. 11 uppgifver, blott för-

vildad. HARTMANS uppgift torde dock vara den riktigaste.

Växten nämnes ej alls i äldre botaniska arbeten öfver Got-

land. Om den fordom varit så spridd, som den nu är, hade

den omöjligen kunnat blifva förbisedd. Flerestädes i de trak-

ter inne i landet, där den förekommer, har befolkningen, en-

ligt hvad jag varit i tillfälle att utröna, från början odlat

den; och, som bekant, eger den en ovanlig förmåga att ha-

stigt kunna föröka sig, sedan den väl en gång inkommit på

en plats.

I ängar mellan Vanges och Bandelunda gårdar i Burs

växer ÄAlnus glutinosa (L.) J. GARTS. 1 mängd. Detta träd,

1 C. ÅA. E. LÉSstTRÖM, Spridda växtg. bidr. t. skand. flora, Bot. Not. 1888,

pag. 259.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:08. id

som fordomdags haft stor utbredning på Gotland, hör nu-

mera till de sällsyntare företeelserna 1 denna provins” flora.

Från Burs afreste jag den 22 juni till Väte, där jag på

grund af helsoskäl nödgades hålla mig i stillhet omkring en

vecka.

Den 6 juli företog jag från Väte en exkursion genom

Buttle och Guldrupe socknar, hvilka 1 botaniskt hänseende

just icke blifvit så särdeles uppmärksammade. Från denna

exkursion meddelar jag följande:

Buttle: söder om järnvägsstationen växa: OÖrepis prdae-

morsa (L.)' TAuscH., Sangwisorba officinalis 1. och Euphorbia

palustris L., alla tre ymniga. Öfverallt på kalkhällarna före-

kommer här Sedum rupestre L. På en ängsbacke vid Änge

sågos Lonicera Xylosteum IL.. Banunculus ”nemorosust D.C.,

Thalictrum Kochii FR. och Rosa cinnamomea L. Nedom Änge

anträffades 1 skogen: Melampyrum silvaticum L. och Sorbus

fennica (KALM) samt vid järnvägen Åvena elatior L. På andra

sidan järnvägen observerades: Tofieldia calycwlata T. och Gym-

nadenia conopsea (L.) R. Br. 8 densiflora (W6.). Nere vid

järnvägsstationen iakttogs Pastinaca sativa L. förvildad.

Guldrupe: Mellan Buttle järnvägsstation och Krasse upp-

märksammades: Melampyrum silvaticum L., Ranunculus "ne-

morosus D. C., Oxalis Acetosella L., Rosa cinnamomea L., Ne-

ottia Nidus avis (L.) BicH., Nardus stricta LT. [och Polystich-

um Filix mas (L.) RortH] samt vid Krasse: Carduus acanthoi-

des L., C. nutans L. ymnigt och Marrubium vulgare T. Vid

Bjers funnos: Rosa corivfoliau FR. var. genwina ÖRÉP., ScHz. och

Calamagrostis epigejos (L.) RotH — denna uppträder sedan

spridd öfver Väte, Hejde och Klinte socknar. — I en äng

väster om Bjers insamlades: Geranium silvaticum Ti. f. fasti-

giata HN. och Atra cespitosa IL. f. pallida KocH.

På tal om pineta herbida yttrar SERNANDER i sina Studier

öfver den gotländska vegetationens utvecklingshistoria:? »Så

vidt jag kunnat finna, inkräkta, om ock ytterligt långsamt,

i denna formation, om den fritt får utveckla sig, de ädlare

löfträden framförallt eken, som äfven mycket sparsamt växer

!' Hvad denna form angår, så instämmer jag med ZETTERSTEDT: >Den

gotl. BR. nem. synes mig vara en föga utmärkt form af R. polyanthemos.>

(J. E. ZETTERSTEDT, Bot. exk. på Gotl. 1872, Bot. Not. 1874, pag. 137.)

? J. R. SERNANDER, Stud. öfv! d. gotl. vegetationens utvecklingshistoria

11894), pag. 80.

8 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

i pineta hylocomiosa. Vanligen användes den dock till betes-

mark, hvarigenom en mängd för formationens vidare utveck-

ling bestämmande förändringar i undervegetationen inträder.

Fältskiktens örter och gräs aftaga allt mer och mer i styrka

och frekvens, Hylocomierna sluta sig allt tätare och tätare,

och i deras hägn gror den ena granplantan efter den andra.

Formationens vidare utveckling till abiegna hylocomiosa står

klar och tydlig.» Jag begagnar mig här af tillfället att med

stöd af de iakttagelser, jag gjort i de inre socknarna på mel-

lersta Gotland, instämma 1 detta yttrande. Jag har sett flera

fall, då en ängsformation påtagligen utgått ur ett pinetum

herbidum. Bland de växter, som i undervegetationen härvid-

lag spelat en framstående roll, har Carex ornithopoda WIiLLD.

synts mig intaga främsta rummet. Som NSERNANDER säger,

är orsaken, hvarför pinetum herbidum oftast öfvergår i abi-

egnum hylocomiosum, närmast den, att undervegationen för-

ändras genom betning, hvarvid äfven de späda löfträdsplan-

tor, som kunnat nuppspira, blifva förderfvade. Liksom alla

halfgräs är nyssnämnda Carex-art icke synnerligen smaklig

för boskapen. Den får därför i det längsta vara 1 fred. Vi-

dare är den mycket tufvad och utbreder sig lätt på de sva-

gare gräsens bekostnad. I dess skygd gro nu plantor före-

trädesvis af ek, asp och björk, och om lokalen icke allt för

hårdt betas, så att de ej blifva för illa åtgångna, få dessa

snart nog öfvertaget. Tallen fortlefver dock länge, men ut-

går slutligen. Emellertid händer äfven, särskildt om får

lemnas att beta en dylik plats, att Carex ormnithopoda ej heller

skonas. De unga löfträdsplantorna äro då likaledes döds-

dömda, om de ej hägnas af någon en-, häagtorn- eller nypon-

buske, som kan skydda dem. Granen skyndar i stället att

infinna sig och undantränger så småningom de öfriga träden.

En särdeles intressant blandformation af tall, ek, asp och

gran finnes mellan Buttle och Etelhem.

Från Väte antecknar jag denna gång Lychnis Flos cuculi

L. och Carex Buxbaumi Wk&., båda iakttagna på gränsen mot

Hejde.

Den 10 juli reste jag åter ned till Silte. Dels här dels

i det närgränsande Habblingbo vistades jag något öfver en

vecka, hvarunder jag hufvudsakligen idkade växtgeografiska

studier i Mästermyr. «Dessa studier anser jag mig dock

ej för närvarande kunna offentliggöra. I stället medde-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 9

lar jag här några spridda iakttagelser af mera allmänt in-

tresse.

Nedom Stenstu i Habblingbo anträffade jag vid myren

i det s. k. »myrlandet» en form af Trifolwum pratense L.,

hvilken jag efter jämförelse med originalexemplar i Upsala

botaniska museum bestämt till 7. pratense fp villosum W AHLB.

Endast några få individ sågos. -På samma ställe iakttogos

för öfrigt: Gymnadenia conopsea (L.) R. Br. 8 densiflora (W&G.),

Oplhrys myodes (L.) JACQN. och Tofieldia calycuwlata L., ingen-

dera särdeles sällsynt på Gotland.

Orchis laxiflora LAM. var. palustris (JACQN.). I sin Skand.

Flora, ed. 11, upptager HARTMAN för Gotland af O. laxiflora LAM.

såväl hufvudformen som var. palustris (JACQN.). Skillnaden mel-

lan båda dessa varieteter angifves vara den, att den förra i afse-

ende på kalken har läppens midtflik något kortare än sidoflikarna,

under det att midtfliken hos den senare är minst af sidofli-

karnas längd eller något längre. I den af Krok utgifna 12:e

uppl. af nämnda flora finner man anförd samma skillnad mel-

lan de båda varieteterna, men här påstås däremot, att endast

var. palustris blifvit observerad 1 Sverige. Den, som varit i

tillfälle att på Gotland undersöka de därstädes förekommande

formerna af 0. laxiflora, men som icke alls sett utländska

exemplar af arten eller gjort bekantskap med de diagnoser,

som för densamma lemnas i utlandets mera utförliga floror,

skall säkerligen betvifla den senare uppgiften. Man påträffar

nämligen emellanåt exemplar af den gotländska formen,

hvilka hafva läppens midtflik tydligt kortare och därför

måste anses tillhöra hufvudformen. I Mästermyr förekom-

mer ÖO. laxiflora Herestädes ymnig, och vid tiden för mina

undersökningar därstädes denna gång (11 juli) stod den ännu

i blom. Jag granskade då minst ett tusen individ. AT

dessa hade ungefär halfva antalet läppens midtflik minst lika

lång eller längre än sidoflikarna; större delen af den andra

hälften visade samma förhållande vid en del blommor, under

det att de öfriga hade midtfliken tydligt kortare; och slutli-

gen fann jag ett tjugutal stånd, där alla blommorna egde

märkbart kortare midtflik. Att särskilja dessa senare från

de öfriga, då ingen annan olikhet kunde upptäckas och öfver-

gångarna voro så många, var naturligen icke möjligt. Här

förefanns icke mer än en varietet. Men denna uppträdde

dock i två former, och hade då ej HARTMAN rätt, ehuruväl

10 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

det måste betraktas såsom allt för småaktigt att upptaga

dessa under olika namn? Det kan synas så. Likväl är den

senare uppgiften den riktiga, men det måste anmärkas, att

den är för ofullständig. Den äkta 0. laxiflora LAM. (= 0.

laxiflora B breviloba Dörr) växer endast i västra Europa. Hos

denna är läppens midtflik konstant mindre och kortare än

sidoflikarna, ofta t. o. m. felslående, då läppen endast är två-

flikig, bladen bredare och sporren smalare samt minst lika

lång som fruktämnet eller längre. Den har dessutom något

skiljaktig habitus. Den gotländska formen åter tillhör

den af JACQuIN beskrifna 0. palustris eller, som den nu-

mera kallas, O. laxiflora var. palustris (= O. laxiflora &« lon-

giloba Dörr), hvilken, såsom jag nämnt, har läppens midt-

flik af sidoflikarnas längd eller något längre, understundom

ock något kortare, hvarjämte dess blad äro smalare och spor-

ren gröfre samt 1 regel något kortare än fruktämnet. Anmär-

kas må slutligen, att de äldre botanisterna för den got-

ländska formen använde namnet O. palustris WILLD.,! hvilket

afser samma form som 0. palustris JACQN.

I Hagmyr — så kallas den åt Silte belägna delen af

Mästermyr mellan Risalaträsk och Esketräsk — fann jag

Juncus bufonius L. f. fasciculata KocH och f. parvula HS. I

Risalamyr — en likaledes inom Silte belägen del af Mäster-

myr — sågs J. obtusiflorus (EHRH.) Horrm. vid den kanal,

som förbinder Storträsk med Risalaträsk, helt nära det först-

nämnda träsket.

Vid Rikvide 1 Silte, där jag gjort mina första botaniska

exkursioner, förnyade jag nu bekantskapen med flera för den

gotländska floran sällsyntare växter. Bland dessa uppräknar

jag här: Inula Britannica 1. (allmän i hela trakten), Cam-

pamuda Trachelium L., Leonurus Cardiaca L., Marrubium vul-

gare L., Adoxa Moschatellina L., Ranunculus Philonotis EHRH.

(allm. på södra Gotland), Senebiera Coronopus (1L.) Porr.,

Malva borealis WALLM.. Geum rivale L. x urbanum L., Vicia

villosa RotH (allm. i trakten), Fuphorbia exigua IL. (ett i

åkrarna härstädes besvärligt ogräs), Rumex crispus L. X< ob-

! I CAROL. A LINNÉ, Spec. plant. ed. 4, IV, 1 pag. 26 säger WILLDENOW:

>0O. labello obovato leviter trilobo, lobis subequalibus>, och vidare: »>Valde

affinis O. ensifolig (— 0. laxifl.), sed labellum obiter trilobum, labio inter-

medio parum prominente quandoque emarginato>. Dessutom citeras JACQN.

Coll. I. pag. 75 och Ic. rar. I, tab. 181.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O 8. 11

tusifolius L., Ulmus campestris SM. med varr. suberosa EHRH.

och glabra Miur., Allium arenarium L., Carex lurta 1. BP lirte-

formis (PERS.), Festuca duriuscula FR., Bromus arvensis Li.

(i åkrar nedom gården) och Melica uniflora RErz. (allm. i

Silte, under hasselbuskar i ängarna). — Från Silte äro så-

som sällsynta fynd uppgifna Geranium dissectum HL. och

Alopecurus agrestis L., hvilka numera såväl här som i de

flesta trakter på Gotland förekomma ganska allmänt.

I Silte socken finnes nere vid hafsstranden en plats,

kallad »Eipe bodar». Blott några få meter från själfva

stranden ligger här ett litet kalkkärr, hvilket mot söder är

starkt uppgrundadt och där fortsättes af en med tallskog

bevuxen dalgång af ringa utsträckning. Denna försumpning

eger en mycket intressant vegetation. MNärskildt äro ett par

former härifrån väl värda att något närmare beaktas:

Redan 1888, när jag första gången besökte stället, på-

träffade jag härstädes en egendomlig Scirpus-form, som jag

då bestämde till Sc. carinatus SM. och utdelade under detta

namn. Jag har sedermera egnat den noggrannare undersök-

ningar och därvid funnit, att detta icke kan försvaras.

Nämnda form förekommer hufvudsakligen dels vid kärrets

västra sida långs kanten och är här tämligen lågväxt med

nedtill synnerligen groft strå dels äfven 1 sydvästra hörnet

ute i själfva kärret, som den i icke oväsentlig mån just bi-

dragit till att uppgrunda, men blir här åter mycket hög-

växt och spenslig. I båda fallen har den dock en särdeles

karaktäristisk habitus, som måste ådraga den uppmärksam-

het. Vidare är dess strå upptill icke fullt trindt, fastän

det nog behöfs en smula fantasi för att kunna se, att det

är köladt. Märkena äro till antalet två och nöten något

tilltryckt från sidorna. Axfjällen äro svagt urnupna med

små, stundom något trubbade fikar. Slutligen må äfven

uppmärksammas dess växtplats, hvilken naturligen har sött

vatten. Den äkta Sc. carimatus SM., som vanligen växer

vid Hodstränder, skiljer sig likväl enligt beskrifning och

figur i Engl. Bot. (33, tab. 2983) genom något högre och

gröfre växtsätt, upptill tydligt köladt strå, längre och något

spetsigare småax samt bredare och mera trubbiga flikar å ax-

fjällen. Nu har LönsrorH i Öfv. af Vet. Akad:s förh. 1882!

a 1! KE. J. LÖNNROTH, Ber. om en bot. resa i östra Småland och på Gotl.

Ofv. af Vet. Akad:s förh. 1882, pagg. 97—98.

12 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

beskrifvit en dylik om Sc. carinatus påminnande form, som

han kallar Sc. "digynus och hvilken han observerat dels i

sött vatten i Klinte på Gotland dels i salt vatten vid Visby

och vid Kalmar. Jag har varit i tillfälle att undersöka

denna form 1 lefvande tillstånd på de båda sistnämnda loka-

lerna, men vågar ej fullt identifiera formen från Silte med

denna. Ej heller synes den mig lämpligen böra förenas med -:

Sc. lacustris L. var. Tabernemontani (C. G. GMEL.), dit man

också skulle kunna sätta i fråga att hänföra den. Så vidt

jag kan finna, måste den betraktas såsom en mera egendomlig,

efter lokala förhållanden anpassad form, stående emellan varr.

Tabernemontam och digynus — denna kan nämligen icke

anses såsom underart — och åtminstone delvis (i den högväxta

variationen) kommande närmast den sistnämnda. Sc. carinatus,

som äfven uppgifvits från Visby, är säkerligen aldrig funnen

i Sverige. Hvad man på den senare lokalen tagit för Sc.

carmatus har påtagligen endast utgjorts af mera utpräglade

exemplar af Sc. lacustris var. digynus.

På östra stranden af det omtalade kärret växer en form

af Erythrea vulgaris (RAFS.) Wittr. Äfven denna form hade

jag förut iakttagit, men jag hade ej egnat den någon vidare

uppmärksamhet förr än denna sommar. Nu insamlade jag

den emellertid; och då jag ej sysslat med specialstudier öfver

släktet FErythrea, lemnade jag den sedermera åt kand. C.

ARESKOG för bestämning. Vid granskningen af densamma

har han funnit, att här föreligger en för den svenska

floran alldeles ny form, E. vulgaris var. uliginosa (KIT.)

Wirir. Med anledning häraf har han meddelat följande be-

skrifning:

»Erythrea vulgaris (RAFN.) Wirrr. 8 uliginosa (KIT)

Wirttz. Erythr. exswice. n:r 17.

Syn. Clhironia uliginosa W.&Kir. — Centaurium Erythrea

RAFN. 8 uliginosum G. Beck (F1. v. NIED.-(EEsST.).

Till alla delar tätt småhårig. Stjälk fyrkantig, rundtom

hårig. WStjälkblad smalt lancettlika, högst 3 mm. breda, rot-

blad knappt bredare än stjälkbladen. Härigenom skild från

hufvudformens sammantryckt fyrkantiga stjälk, omkring 5

mm. breda stjälkblad och något bredare rotblad.

Enligt WITTROCK är denna Erythrea-form en inlandsform,

men är nu funnen nära hafsstranden i Silte s:n å Gotland. Den

torde icke förut blifvit funnen så nordligt, åtminstone ej i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 13

Sverige. Växtens hufvudsakliga utbredningsområde synes

vara Österrike och Ungarn.»

I hafvet utanför »Eipe bodar» förekomma Ruppia brachy-

pus J. Gar och Zannichellia pedicellata (W6.) FR. samt på

stranden Bupleurum tenuissimum 1. Såväl längre norrut som

längre söderut uppträda: Salsola Kali L., Corynephorus ca-

nescens (L.) P. B. och Phleum arenarium L.

På sydvästra Gotland är Lolium temulentum L. mycket

sällsynt. Enstaka exemplar kunna någon gång anträffas

bland vårsäd 1 strandåkrarna. På östra kusten däremot är

växten ej så sparsam.

Vid Mickels i Silte liksom vid Stenstu och Vastäde i

Habblingbo finnes Sempervivum tectorum LL. Den är dock

ursprungligen odlad. Som redan NYMAN! anmärker, möter

denna växt icke vild på Gotland.

Den 19 juli återvände jag till Väte. På vägen hit

gjorde jag en exkursion från Bjerges järnvägsstation till

Viklau kyrka. Denna trakt var mig väl bekant sedan före-

gående sommar, då jag noggrant undersökte den. Jag åter-

såg nu endast flera gamla bekanta, bland hvilka jag upp-

räknar: Galium rotundifolium T., Prunella vulgaris L. c. f.

lil. et alb., P. grandiflora (1L.) JACQN., Veronica spicata IL. f.

orchidea HN., Thalictrum Kochii FR., Rosa mollis SM. var.

cerulescens (ScHz.), Trifolium striatum L., Ervum Mrsutum L.

B angustifolium FR. (de båda sistnämnda på en backe nära

Viklau kyrka), Juncus effusus L., Elymus europeus L., Bra-

chypodium silvaticum (Hups.) Rorm. & ScHuLrr., Festuca gigan-

tea (L.) Vit. och f. triflora (1.), [Polystichum Filix mas (L.)

RotH f. serrata HNs., Phegopteris Dryopteris (1L.) FÉE ”Rober-

tiana HoFFM. samt Athyrium Filix femina (1:.) RotH]. — Nära

Sorby i Väte sågs Inula Britannica L., här 1 trakten säll-

synt, och Molinia cerulea (1:.) MoEncH f. arundinacea SCHRANK.

Jag tillbrakte så närmare fjorton dagar vid Isume.

Under denna tid företogos smärre exkursioner åt olika håll

i grannskapet. Floran i denna trakt är emellertid icke sär-

deles rik. Dock torde, frånsedt hvad som redan blifvit an-

fördt, vidare böra nämnas:

Achallea Ptarmica IL. uppträder rätt talrikt i en åker

nedom Isume vid vägen till Öjlemyr. Den har med säkerhet

på ett eller annat sätt hit inkommit under den senare tiden

1 C. F. NyMAn, Bidr. t. Gotl:s flora, Vet. Akad:s handl. 1840, pag. 142.

14 IL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

och här förökat sig. Växten är icke inhemsk på Gotland,

Hvad angår de lokaler, som i litteraturen blifvit uppgifna,

råder där otvifvelaktigt samma förhållande som här.

Sherardia arvensis L. är liksom Alchemilla arvensis Scor.,

tillsammans med hvilken den ofta förekommer, tämligen all-

män i Hejde och Väte socknar. Ingendera kan betraktas såsom

sällsynt på Gotland.

Asperula odorata IT. möter emellanåt 1 ängarna i Väte.

Cuscuta Epithymum (1.) Murr. I en äng vid Isume i Väte,

Scutellaria hastefolia 1. I en äng vid Isume.

Stachys palustris T. TIsume, 1 trädgården.

Braya supina (L.) KocH. Vid Hejdeträsk.

Draba muralis L. Flerestädes 1 trakten.

Malva moschata L. och M. Alcea L. äro numera ganska

spridda på mellersta Gotland och hafva här full infödings-

rätt. Att förhållandet dock icke varit sådant särdeles länge,

kan inses däraf, att ingen uppgift om dessa växter finnes

lemnad, förrän WAHLENBERG 1 Nov. Act. Ups. 1821! upptager

dem, den förra från trädgårdar 1 Viklau, den senare från

Kvie i Hejde och från Hafdhem. Båda arterna odlas af

gammalt i trädgårdarna särdeles allmänt och utbreda sig:

härifrån fortfarande allt mer och mer.

Hypericum montanum L. TIsume i Väte.

Agrostemma Githago LT. f. nana HN. Flerestädes, Ej

sällsynt är en mellanform mellan denna och hufvudformen

med hög och grenig stjälk, men med foderflikar knappt så

långa som kronbladen.

Arenaria trinervia L. Tsume.

Epilobium adnatum GRISEB. och E. Lamyi F. ScHurtz. I

åkrarna vid Isume och annorstädes.

Geum rivale L. Xx urbanum LDL. Ett enstaka stånd obser-

veradt vid Isume.

Orobus niger L. Ett enda stånd vid Isume.

Trifolwuwm striatum L. TIsume och Haltarfve 1 Väte.

Rumex crispus LT. x obtusifolus L. Denna hybrida form

uppgifves redan af WAHLENBERG” för Gotland under termen

»passim», men har sedan af flera författare blifvit förbisedd.

Nämnda uppgift synes mig dock riktig. I litteraturen an-

! G. WAHLENBERG, Gotl. plant. rar. ann. 1816, 1817 et 1818 detect. a

JOH. PETR. RosÉN etc. Nov. Act. Ups. Ser. II, VIII 1821, pag. 222.

? WAHLENBERG, 1. c. pag. 216.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 15

föres den från Visby vid Gamlehamn och Lummelunda vid

Lummelundsbruk (LAGERHEIM)! samt från Mölner i Klinte

(Wzsröö enl. LEÉnNsTtTRÖM).? Själf har jag iakttagit den på

följande ställen: Väte vid Isume, Hejde vid Kvie, Silte vid

Rikvide, Burs vid Anges och Sigsarfve, Stånga vid Bosarfve

samt Fardhem vid Brogårds. Vid Isume har jag äfven ob-

serverat en form, som med all säkerhet är hybrid mellan

R. crispus Xx obtusifolius och RB. crispus. Jag har af denna

sändt exemplar till docenten NS. MUuRBECcK i Lund, och har

han förklarat, att han anser min åsikt sannolik.

Chenopodium polyspermum IL. Isume.

Salix ”rosmarmifolia L. Stenstu i Hejde.

Sparganium ramosum Hups. och Sp. simplex Hups. Isume

i Väte. Sp. minimum FR. Öjlemyr.

Triticum repens L. a« agreste ANpDs. och & nemorale ANDS.,

T. caninum L., Brachypodium pinnatum (1) P. B., B. silva-

ticum (Hups.) Rorm. & ScHurr., Festuca gigantea (1L.) VILL.

och 8 triflora (1:.), Schedonorus asper (MURR.) LitJA, Bromus

secalinus Li. f. mutica HornNn., Briza media L. f. pallescens Dörr,

Poa trivialis L., P. pratensis L. varr. elatior ANDsS., humilis

(EHRH.) och angustifolia (1L.), P. serotina EHREH., P. nemoralis

L. f. micrantha HS. och var. firma ANDS. samt ÅAgrostis alba

L. varr. viridula ANDS., levigata BL., patula Br., coarctata

BL. och gigantea GAup. förekomma alla vid Isume.

Bromus arvensis L. har jag vid Isume funnit i en form

med stor slak, ensidigt lutande vippa och med vid mognaden

något utspärrade borst. Dylika former hafva här 1 Sverige

misstagits för B. patulus Mert. & KocH.? På Gotland är

B. arvensis ganska sällsynt, och jag har eljest ingenstädes i

trakten erhållit den. Däremot växer den längre söderut

t. ex. i Lefvide och Nilte. EIS8EN och STUXBERG? angifva den

emellertid såsom »öfverallt allmän», ett misstag, hvartill äfven

" WAHLENBERG?” gjort sig skyldig.

Efter att omkring fjorton dagar hafva vistats 1 Väte

företog jag därifrån den 1 aug. en färd till sydöstra Gotland.

Denna färd varade jämnt en vecka och gick öfver Hemse

1! G. LAGERHEIM, Växtgeog. bidr. Bot. Not. 1880, pag. 160.

> OC. A. E. LENSTRÖM, Sprid. växtg. bidr. t. Skand. flora, Bot. Not. 1888,

pag. 261.

3 S. MURBECK, Brom. pat. auctt. suec. Bot. Not. 1891, pagg. 65—638.

+ G. EISEN och Å. STUXBERG, Gotl. fanerog. och thallog. (1869), pag. 55.

? WAHLENBERG, Utk. t. Gotl. flora, Vet. Akad:s handl. 1805, pag. 116.

16 (£&£. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

genom Rone, Burs', Stånga och Lye socknar, hvarefter jag

den 7 aug. återvände till Väte. I Burs gjorde jag denna

gång fera värdefulla fynd, men för öfrigt såg jag föga af

intresse. Jag upptager här följande under resan iakttagna

växtformer såsom mera anmärkningsvärda:

Rosa canina L. var. glaucophylla (WiscH). Hit hänför

jag en form, som jag funnit 1 prästgårdens trädgård 1 Burs

och som därstädes från början torde vara odlad. Jag har

sedermera varit 1 tillfälle att studera den såväl under blom-

ningstiden som vid fruktmognaden och kan med anledning

däraf meddela följande beskrifning öfver densamma:

Täml. hög buske med bågformigt böjda grenar; taggar

spridda, stora och starka, typiskt klolikt krökta; stipler

täml. stora, jämnbreda 1. upptill något vidgade med diverge-

rande öron, glatta, 1 kanten glandulösa; gemensamma blad-

skaftet och medelnerven taggiga och glandulösa, icke håriga;

småblad af medelstorlek, äggrundt lancettlika — om-

vändt äggrunda 1. ovala, glatta, blågröna, glandulöst dubbel

sågade med framåt riktade sågtänder; skärmblad! aflånga,

spetsiga, glatta, i kanten glandulösa; blomskaft ensamma l.

i flock, släta; blommor rosenröda; skenfrukter vanl. utdraget

ovala, släta, sent mognande (i midten af sept.), hårda och

läderartade; foderblad föga fikade med i kanten något

glandelbärande fikar, för öfrigt släta, typiskt nedböjda,

kvarsittande till fruktmognaden; stift håriga.

Rosa dumetorum 'THuvILL. var. convinciens Marss. TI sina

arbeten öfver de skandinaviska rosorna beskrifver ScHEUTZ?

från södra Sverige under namnet RB. tomentella LEM. en serie

former, hvilka, eniigt hvad CÖCRrRÉPIn i Bot. Not. 1894? upp-

lyser, visst icke kunna räknas hit, utan i stället utgöra »un

mélange de variations de RB. canina et de RB. coriifolia». Hvad

SCHEUTZ anser såsom 1 Sverige närmast konstituerande RB. to-

mentella (= R. tomentella LEM. a genuina ScHz. 1 Bot. Not.

13877 pag. 9) är med all säkerhet en varietet af BR. corufolia

!' Hos de flesta svenska Rosa-former öfvergå skärmbladen utan all gräns

i örtbladen, en omständighet, som här icke framhålles vid beskrifningen af

denna växtdel.

så a N. J. ScHeurz, Studier af de skand. arterna af sl. Rosa (1872) pagg.

NE Öfversigt af Sveriges och Norges Rosa-arter, Bot. Not.

1877, pagg. 3—9.

> FR. ÖRÉPIN, Quelq. considérat. sur la distribution géografique des Rosa

en Scandinavie, Bot. Not. 1894, pag. 67.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 8. 17

FR., stående på öfvergång till BR. canina L. och KE. sclerophylla

ScHz. Den kan betecknas såsom en RB. corufolia var. pseudoto-

mentella. Jag skall i det följande behandla tvänne hithörande

former, funna i Väte. Äfven LEFFLER! upptager RB. tomen-

tella för vårt land, men placerar den under RB. dumetoruwm.

Han har dock icke närmare beskrifvit den eller de former,

han anser sig böra innefatta under detta namn. Vare här-

med huru som helst, CRÉPIN har tvifvelsutan rätt, då han

förnekar tillvaron af den äkta KE. tomentella LrM. 1 Sverige.

Den ersättes här af den besläktade RB. sclerophylla NcHz.,

hvilken af många författare betraktas såsom en varietet af

den förra. Likväl hafva enstaka former blifvit iakttagna,

hvilka erbjuda en mycket stor likhet med £. tomentella. En

sådan är t. ex. funnen i Vestmanland vid Kungsör (enligt

exemplar i J. E. ZETTERSTEDTS herbarium 1 Upsala botaniska

museum). En annan, som ganska nära tyckes stämma öfverens

med den föregående, anträffade jag under ifrågavarande resa

i Bursi en äng mellan Änges och Burs' prästgård, där växande

1 minst ett tjugutal buskar. ÖCRrRÉPIN, till hvilken jag skickat

exemplar af denna form, anser, att den tillsvidare bör in-

rangeras under RR. sclerophylla och icke, såsom jag föreslagit,

under EB. dumetorum: »Les dents sont franchement glandu-

leuses et ne permettent pas de voir dans cette forme une var.

du R. dumetorum»>. Må vara, att denna karakter icke tillkom-

mer den särekilda formserie, som 'THvILLIER? från början

närmast åsyftade med sitt namn HB. dumetorum, men nam-

net har sedan länge användts såsom ett kollektivnamn för

alla canine pubescentes sep. decl., och det bör väl icke vara

omöjligt att äfven där finna former med en sådan serratur

som hos formen från Burs. Den har mycket mindre att

skaffa med RK. sclerophylla. Mot denna art talar hela dess

utseende, dess växtsätt, bladform, pubescens m. m. ÖRÉPIN

har också uttryckt såsom en förmodan, att dock här förelåge

en närmast KB. tomentella kommande form; men då jag genom

hans välvilja att sända säkra exemplar af nämnda art blifvit

1 tillfälle att jämföra min form med denna, kan jag icke iden-

tifiera dem. Jag måste fortfarande i den af mig observerade

1 J. ÅA. LEFFLER, sl. Rosa i HARTMAN, skand. flora ed. 11, pag. 275.

— VE Ofvers. af den skand. halföns anmärkningsvärdare

Rosa-former, Bot. Not. 1888, pag. 37.

2? J. L. THUILLIER, Flore des environs de Paris ed. 2, (1799), pag. 250.

18 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

formen se en varietet af BR. dumetorum; och då det icke varit

mig möjligt att i litteraturen finna någon under denna art

— om den nu får betraktas som sådan — beskrifven varietet

eller form, till hvilken jag vågar hänföra den, har jag sett

mig nödsakad att här framställa den under ett eget namn,

RB. dumetorum var. convinciens, hvilket jag bildat med hänsyn

till den förbindande ställning, som varieteten intager mellan

R. dumetorum, R. sclerophylla och BR. tomentella. Efter vid

olika tider sedermera gjorda observationer lemnar jag föl-

jande diagnos:

Täml. låg, slankig buske med spensliga, icke synnerligen

starkt beväpnade grenar; taggar spridda, de å stammen

större, de å grenarna mycket mindre, alla typiskt klolikt

krökta; stipler smala, jämmnbreda med divergerande öron,

vanl. rödaktiga, undertill ofta svagt småludna, 1 kanten håriga

och glandulösa; gemensamma bladskaftet och medelnerven

småludna, svagt glandulösa Il. utan glandler, icke taggiga

småblad täml. små och tunna, bredt ovala, spetsade, undertill

småhåriga, ofvan glatta, glandulöst dubbelsågade med spet-

siga, framåt riktade sågtänder; skärmblad små, ovalt lancett-

lika -- aflånga, undertill glabrescenta, i kanten håriga och

glandulösa; blomskaft vanl. ensamma, cirka 1 cm. långa, släta;

blommor slutligen blekt rosenröda; skenfrukter täml. små, bredt

ovala — rundade, släta, hårda och läderartade, sent mognande;

foderblad flikade med i kanten 1. 1 spetsen svagt glandel-

bärande fikar, för öfrigt släta, nedböjda, kvarsittande till

fruktmognaden; stift täml. svagt ludna — håriga.

Hvad Rosa-floran i öfrigt angår, har jag att anföra en,

som det tyckes, mycket tillfällig form af RB. sclerophylla ScHz.,

tillhörande den variationsserie, som jag snart skall beskrifva

under namn af RB. sclerophylla var. tomentellina. Den sågs

endast i en mindre buske i en äng vid Änges. Vidare må

anmärkas, att af BR. dumetorum gifves det icke sällan former,

hvilka habituelt, ja till de festa delar ganska nära likna

R. sclerophylla, särskildt i dess ofvannämnda varietet. Stun-

dom afvika de allenast genom typiskt enkel serratur, men

vanligen sakna de dessutom glandler såväl å gemensamma

bladskaftet som å nerverna. Deras utbredningsområde synes

ungefärligen vara detsamma som för KB. scleroplylla var.

tomentellina Matss. Jag har ej här vågat upptaga dem såsom

en egen varietet, men rekommenderar dem till all uppmärk-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 19

samhet under rhodologiska exkursioner i södra Sverige. Vid

Burs' prästgård växer en dylik form, fastän blott i en enda,

kanske ursprungligen odlad buske. Andra mera säkra lokaler

skola anföras 1 det följande. (F. swmilis ad int. miln in

herb.)

Hypericum quadrangulum L. I Burs allmän. Den är eljest

mycket sällsynt på Gotland.

Medicago falcata L.x sativa DL. I trakten kring Burg”

kyrka.

Potentilla recta L. Denna växt torde emellanåt kunna

anträffas förvildad på Gotland. Jag har förut (1891) sett den

i en åker vid Takstens i Lärbro; och nu fann jag den i Burs

dels i folkskoleträdgården dels i en åker midt emot präst-

gården. Växten odlas af gammalt i prästgårdens trädgård.!

Från Rone antecknas: Rudbeckia hirta DL. i den numera

torrlagda Ronemyr, Galiuwm Mollugo LE. och G. palustre L.

B decipiens HN., Thymus Chamecedrys FR. nära Findarfve, här

redan observerad under en exkursion 1891 och nu återfunnen,

Malva Alecea L. och M. moschata IL. samt Setaria viridis (D.)

P. B., den senare i ett exemplar 1 prästgårdens trädgar d.

SE Stånga järnvägsstation växer Oenothera bienmis IL.

förvildad. Den uppträder rätt ofta på södra Gotland. Jag

har sett den i Ejsta, Sproge, Silte, Habblingbo och Hafdhems

socknar.

Som redan omtalats, återvände jag 7 aug. till Väte.

Under denna och påföljande dag insamlade jag i trakten kring

Isume fera härstädes förut iakttagna och noga studerade

Rosa-former. Då jag ej publicerat någonting om dessa, lämnar

jag 1 detta sammanhang en närmare redogörelse för de vik-

tigaste:

Rosa canina L. var. Lutetiana (LEM.), den varietet, som

inom sig rymmer grundtypen för BR. canina L. (= R. canina

a nmtens Desv. och 8 glaucescens DEsv., ScHz. Stud.) och som

otvifvelaktigt är den allmännaste af alla Rosa-varieteter, möter

här, såsom vanligt, i åtskilliga föga utmärkta former. I ängar

nära Haltarfve har jag funnit en form, som är högväxt och

spenslig med svagt pubescenta bladskaft och tämligen stora

päronformiga skenfrukter. Den torde kunna hänföras till R.

1 Sedan detta nedskrefs, har arten i fråga blifvit omnämnd från Got-

land vid ett af Botaniska sällskapets i Stockholm sammanträden under febr.

1895.

20 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

canina var. pyriformis GREN. (= RB. Towranginiana DÉsÉen.

et RIP.).

Rosa dumetorum THuinr. Former tillhörande denna grupp

äro icke sällsynta. De låta sig fördelas på följande varie-

teter: var. pubescens (FR., ScHz.) (= BR. camnina var. pubescens

Fr. Sum. Veg. Scand., ScHz. Stud.), var. campestris (Sw. An.

bot.) (= BR. dumetorum THVILL., « ScHz. Stud.), var. platyphylla

(Rav) och var. urbica (LEM.). Hvad vidkommer den sist-

nämnda af dessa varieteter, må anmärkas, att den form, som

jag funnit vid Isume och som jag räknar hit, 1 det närmaste

öfverensstämmer med den, som af WIiINszcLow (Herb. ros. 1, N:r

20) utdelats från Göteborg.

Rosa sclerophylla ScHz. var. tomentellina Martss. Bland de

svenska Rosa-arterna är RB. sclerophylla ScHz. den, som kom-

mer närmast den utländska &R. tomentella Lem. Många för-

fattare se rent af i den förra ingenting annat än en varietet

af den senare. Likheten mellan HB. tomentella och R. sclero-

phylla, sådan den beskrifves af ScHEutzt och sådan den van-

ligen uppträder på södra Sveriges fastland och på Öland, är

verkligen så stor, att de utan någon svårare olägenhet

synas mig kunna förenas under samma art, fastän gifvetvis

såsom två skilda varieteter. HB. sclerophylla förekommer emel-

lertid äfven på Gotland och är långt ifrån sällsynt härstädes.

Därtill varierar den här mycket mera, än hvad synes vara

fallet i någon annan trakt af vårt land. Den typiska BE.

sclerophylla ScHz. (RB. sclerophylla var. genwina) är jämförelse-

vis sällsynt. Oftare anträffar man, särdeles i ängarna, en

hel del former, hvilka förefalla mig så afvikande från den

fastländska varieteten, men sins emellan så nära förenade, att

de lämpligast böra betraktas såsom bildande en egen varietet.

Dessa former stå habituelt ännu närmare BR. tomentella än

den äkta RB. sclerophylla var. gemwina, och jag har på grund

däraf för dem bildat namnet BK. sclerophylla var. tomentellina.

Mellan dem och formerna af var. gemwina gifves det sedan en

stor mängd öfvergångsformer, om hvilka det ofta nog är

ganska svårt att afgöra, hvart de egentligen böra räknas.

Denna omständighet anser jag dock icke utgöra något hinder

för min uppställning, då ju detta förhållande kan anmärkas

vid nästan hvarje Rosa-varietet, ja t. o. m. vid många arter,

1 N. J. ScHEurz, Stud. öfv. de skand. art. af sl. Rosa, pag. 20. — Öfvers.

af Sveriges och Norges Rosa-arter, Bot. Not. 1877, pag. 10.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:OS. 21

hvilka man allmänt erkänner såsom sådana. Den nya varie-

teten beskrifver jag sålunda:

Högväxt, spenslig buske med långa bågböjda grenar; taggar

spridda, stora, starka, typiskt klolikt krökta; stipler af me-

delstorlek, upptill vidgade med täml. långa, spetsiga, diver-

gerande öron, äfven undertill vanl. glatta, i kanten glandel-

bärande; gemensamma bladskaftet och medelnerven småludna,

glandulösa och något taggiga — glandler mycket mera spar-

samma än hos var. gen..—; småblad tunna, vanl. ovala, ofvan

glatta, undertill på nerverna småludna — småhåriga, stundom

något glandulösa, för öfrigt mer 1. mindre småhåriga —

glabrescenta, mörkgröna, glandulöst dubbelsågade med vanl.

framåt riktade, ofta t. o. m. åtböjda sågtänder; skärmblad

täml. stora, ovalt lancettlika — aflånga, undertill glabrescenta,

i kanten glandulösa; blomskaft vanl. 1—2 cm. långa, släta,

oftast ensamma; blommor blekt rosenröda; skenfrukter ovala —

rundade, släta, hårda och läderartade, sent mognande; foder-

blad fikade med i kanten och i spetsen glandelbärande flikar,

för öfrigt släta, typiskt nedböjda, täml. länge kvarsittande;

stift håriga. — Till de flesta delar gracilare och vekare än var.

genwina och härigenom i sina mera utpräglade former synner-

ligen lätt skild från denna.

Af den nu beskrifna varieteten har jag vid Isume an-

träffat tvenne former, den ena särdeles typisk, den andra af-

vikande genom svagt pubescenta stipler, svagare glandulositet

å gemensamma bladskaftet och medelnerven samt ovalt lan-

cettlika, något tjockare småblad, hvilka vanl. äro försedda med

lång sned spets. Denna form närmar sig rätt mycket R.

dumetorum var. biserrata WINSL. (Bot. Not. 1880, pag. 188),

hvilken varietet synes mig böra placeras mellan RB. dumeto-

rum var. convinciens och RB. sclerophylla var. tomentellina. En

form, som ännu mera liknar den af WINSLow uppställda va-

rieteten, har kand. O. W. WENNERSTEN meddelat mig från

Visby.

Rosa coriifolia FR. var. Blytti (GAND.). ÅA. BLYTT be-

.skrifver i Veg. ved Sognefjord.! under namn af R. pubescens

en varietet af BR. corufolia med glandulösa bladskaft, glandu-

löst dubbelsågade småblad samt vanligen släta blomskaft,

skenfrukter och foderblad. GANDOGER har sedan ändrat detta

! A BLytt, Om Veget. ved Sognefjorden (1869), pag. 174.

22 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

namn till BR. Blytti;t och då af R. canina i vidsträckt me-

ning en annan var. pubescens (här inordnad under BR. dume-

torum) finnes framställd och det äldre namnet tillika är syn-

nerligen olämpligt, synes mig det yngre namnet böra före-

dragas. Denna varietet har af olika författare blifvit mycket

olika begränsad. LEFFLER inrymmer t. o. m. i den både RB.

scamiana ÖCrår. och BK. corufolia f. glandulosa LEFFL. eller f-

glandulifera LErFL.? Härigenom har gifvetvis den verkliga

R. pubescens Br. blifvit alldeles bortblandad. För att kunna.

åstadkomma någon reda bland de hit hänförda formerna är

det nödvändigt att uppdela varieteten, sådan den numera van-

ligen begränsas, 1 flera dylika. Atminstone böra de konstant

glandulösa formerna frånskiljas. Någon ytterligare uppdel-

ning våger jag mig icke på, fastän en sådan nog kunde be-

höfvas. De norska former, BLyYTtTt utdelat, äro icke fullt öfver-

ensstämmande med de svenska såsom identiska ansedda for-

mer, hvilka jag varit i tillfälle att se, om också dessa i många.

fall ej gärna kunna särskiljas. Samma förhållande råder äfven

med de hithörande former, jag iakttagit på Gotland — i Väte

och Atlingbo socknar. I mitt herbarium har jag tills vidare

sammanfört dessa under namn af RK. coriifolia var. Blytti f-

commixta. Mest typisk och utpräglad uppträder denna form

i Atlingbo. Vid Isume har jag funnit några buskar, hvilka

måste räknas hit, men som äro föga utmärkta och till den

grad' öfvergå i den vanliga RB. cortifolia var. gemwina, att jag

ej anser det vara värdt att närmare beskrifva dem. Deremot

skall jag i detta sammanhang lemna en beskrifning på for-

men från Atlingbo:

Täml. hög, mycket grenig buske med vanl. svagt båg-

böjda grenar; taggar spridda, icke särdeles stora, men starka,

klolikt krökta; stipler jämnbreda med divergerande öron,

undertill småludna, i kanten glandulösa; gemensamma blad-

skaftet och medelnerven småludna, vanl. åtminstone svagt

glandulösa, ofta utan taggar; småblad medelstora (mindre än

småbladen hos de norska former, jag sett), bredt ovala, kort

spetsade, täml. tunna, ofvan glabrescenta — glatta, undertill

småludna — småhåriga; glandulöst dubbelsågade med framåt

1 M. GANDOGER, Essai sur une nouvel. classif. des roses etc. (1876), n:r

496, pag. 31. k

? J. ÅA. LEFFLER, Ofvers. af d. skand. halföns anmärkn. Rosaformer, Bot.

Not. 1888, pag. 37.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 23

riktade sågtänder; skärmblad icke särdeles stora, dock något

längre än blomskaften, undertill glabrescenta, i kanten hå-

riga och glandulösa; blomskaft vanl ensamma, korta (omkring

0,3—0,8 cm.), släta; skenfrukter kort elliptiska — ovala — run-

dade, icke synnerligen starkt pulpösa, släta, mognande något se-

nare än hos RB. cortifolia var.genwina; foderblad föga flikade, släta,

slutligen riktade uppåt, täml. länge kvarsittande; stift ludna.

Rosa coriifolia ER. var. pseudotomentella Marss. Jag har

i samband med RB. dumetorum var. convinciens omtalat, huru-

som RB. tomentella a« genuina Sckz. (Bot. Not. 1877, pagg. 8—9)

icke får hänföras till BR. tomentella LEM., utan till RB. cort-

folia såsom en var. pseudotomentella. Äfvenså har jag med-

delat, att denna varietet, för så vidt jag kan finna, bildar

öfvergång till BR. canina L. och BE. sclerophylla ScHz. (var.

tomentellina). Någon diagnos för varieteten lemnar jag ej

utan hänvisar härför till det citerade stället hos SCcHEUTzZ.

Vid Isume har jag anträffat tvenne hithörande former. Dessa

beskrifver jag här:

Form. 1. Medelstor, grenig buske med svagt bågböjda

grenar; taggar spridda, af samma storlek och form som hos

den typiska &. coriifolia; stipler ofta rödaktiga, undertill små-

ludna, i kanten glandulösa; gemensamma bladskaftet och me-

delnerven småludna, glandulösa och något taggiga; småblad

täml. stora och tjocka, äggrunda -- ovala, spetsade, ofvan glabre-

scenta — glatta, undertill småhåriga, glandwlöst dubbelsågade med

utåt — framåt riktade sågtänder; skärmblad icke särdeles stora,

dock längre än blomskaften, ofta rödaktiga, glabrescenta — små-

håriga, 1 kanten något glandulösa; blomskaft ensamma, korta

(0,3—0,8 cm.), släta; blommor rosenröda; skenfrukter ovala —

rundade, släta, något pulpösa; foderblad flikade med jämn-

breda, 1 kanten föga glandelbärande flikar, för öfrigt släta,

riktade utåt — nedåt; stift ludna.

Form. 2. Skild från den föregående genom olika habitus,

talrikare, starkare och stundom nedåt bågböjda grenar, nuindre

starkt ludna, något mera glandulösa bladskaft och medelnerver,

ovala — elliptiska — vanl. ovalt lancettlika, tunnare och hälften

mindre småblad, något längre blomskaft och mera ljust rosen-

röda blommor samt ludna — håriga stift. — Denna form står

mycket närmare RB. sclerophylla än form. 1.

Rosa glauca VILL. var. genuina (GREN.) representeras vid

Isume af flera mer eller mindre egendomliga former. Liksom

24 LIL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

hos B. canina L. var. Lutetiana (LEM.) (f. spherica AVcTT.)

förekomma här ibland klotrunda skenfrukter. Hos en otvifvel-

aktigt närmast hit hörande form äro foderbladen därtill van-

ligen utåt riktade — nedböjda och tidigt affallande. Den står här-

igenom ganska nära KB. spherica GRESN., hvilken dock allmänt

anses för en form af RB. canina. Andra former ha blott ned-

böjda foderblad och kunna sålunda sidoordnas med RB. glauca

var. subcanina (CHRIST). Att endast på grund af foderbladens

riktning urskilja varieteter synes mig emellertid oriktigt, då

ej allt för stor vikt får läggas vid denna karaktär. VWVidare

är RB. coriifolia var. genwina ÖREP., ScHz. allmän i trakten.

Den har äfvenledes en form med klotrunda skenfrukter (f.

frutetorum AvecTtt., vix BEss.). BR. rubiginosa LDL. var. comosa

(RiP.) möter också, fastän sparsamt. Af RB. mollis SM. finnas

här var. typica (ScHz.) och var. cerulescens (ScHz.). Ej säll-

synt i ängarna är BR. cinnamomea L. var. typica ILErFL.

Från det ifrågavarande området återstår ännu att nämna

åtskilliga former. Dessa skola i det följande behandlas i sam-

band med redogörelsen för längre fram på hösten företagna

exkursioner härstädes.

Åtföljd af en yngre broder, OLoF MATsson, reste jag 9

aug. från Isume till Visby. Därifrån gjorde vi samma dag

en exkursion norrut förbi Snäckgärdet till Veskinde. Re-

sultatet af denna exkursion blef emellertid skäligen klent.

Trakten norr om Visby utmärker sig, hvad rosorna angår,

för en särdeles stor rikedom på individ, men också för en

särdeles stor fattigdom på former. Bland mera sällsynta va-

rieteter kan jag endast amteckna: Rosa canina L. var. senti-

cosa (ACH.) — mycket sparsam —, B. dumetorum THUuILL. var.

urbica (LEM.) — redan observerad vid Visby af ScHEurz! —

samt RB. rubiginosa L. varr. horrida LeE. och echinocarpa (BIP.)

— båda sparsamma och i föga utmärkta exemplar. — Vid

Snäckgärdet tillkommer RB. canina var. dumalis (BECHST.), här

iakttagen på flera ställen.? RB. pimpinellifolia L. lär skola

finnas härstädes, ehuru gifvetvis i någon förvildad form.? Jag

sökte efter den, men anträffade den icke. — Från Veskinde

har jag ingenrting att meddela.

N. J. ScHEUuTz, Stud. öfv. de skand. art. af sl. Rosa, pag. 27.

Enl. ex. i Upsala bot. mus., tagen ofvanför Snäckgärdet 1581 af K. J.

LÖNNROTH.

3 Enl. uppgift af stud. TYCHO WESTERGREN i bref till förf.

fri

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 25

Från Visby ställde vi dagen därpå (10 aug.) vår färd

söderut. Vägen togs genom Träkumla, Vall och Atlingbo till

Väte. Dessa socknar undersöktes nu 1 rhodologiskt hänseende

synnerligen noggrant under denna och påföljande dag. Ett

icke obetydligt antal anmärkningsvärda former blefvo här-

under uppmärksammade. WNärskildt må nämnas, att jag i

ängar vid Kvie i Vall erhöll en ganska god Eosa-lokal. Hela

det genomresta området är för öfrigt väl värdt en närmare

undersökning.

I Träkumla anträffades Rosa tomentosa SM. 1 en form,

hvilken jag efter någon tvekan ansett mig böra upptaga

under var. cuspidata (DisÉeL.) eller var. pseudocuspidata

(CrRÉP.). Ehuru trenne stora buskar blefvo funna, lyckades

jag icke erhålla flera fertila grenar, än hvad som behöfdes

för två herbarieexemplar. Att med bestämdhet våga yttra

sig om en form, då ett så ringa och otillräckligt material

står till buds, synes mig vara för djärft. Så vidt det dock

varit mig möjligt att döma af detta material, torde formen

kunna beskrifvas sålunda:

Täml. hög, grenig buske med bågböjda grenar, hvilka

jämte årsskotten vanl. äro mer 1. mindre pruinösa; taggar

täml. talrika, långa och hvassa, 1 spetsen något böjda; stipler

medelstora, jämnbreda med spetsiga, vanl. divergerande öron,

undertill och i kanten småludna och glandulösa; gemensamma

bladskaftet och medelnerven småludna, taggiga och glandulösa:

småblad medelstora, ovala — ovalt lancettlika, på båda sidor

småludna, undertill något glandulösa, skarpt glandulöst dubbel-

sågade med vanl. framåt riktade sågtänder; skärmblad icke

särdeles stora, undertill och i kanten småludna och glandu-

lösa; blomskaft i flock, i regel cirka 0,8 em. långa, glandel-

borstiga; skenfrukter kort elliptiska -— ovala — rundade, den i

flockens midt stundom päronlik, hårda och broskartade, släta !l.

något glandelborstiga; foderblad glandelborstiga, riktade utåt —

uppåt, tidigt affallande; stift täml. svagt ludna.

Ifrågavarande form af KR. tomentosa är den mest utpräg-

lade bland de former, hvilka hittills på Gotland blifvit iakt-

tagna af denna art. Jag skall i det följande omtala tvenne

andra gotländska former af RB. tomentosa. Vid redogörelsen

för en af dessa skola tillika några anmärkningar göras med

afseende på arten och dess förhållande till den gotländska

floran.

26 LL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

Det nämndes, att en god Hosa-lokal upptäcktes i ängar

vid Kvie i Vall. De intressantare former, jag här lyckades

finna, tillhöra uteslutande RK. glauca Vin. och RB. coruifolia FR.

Rosa glauca VILL. Af var. genuina (GREN.) kan jag an-

föra dels en form med täml. gles armatur, stora, tunna, ovalt

lancettlika, oregelbundet sågade småblad, ovala — rundade sken-

frukter samt stundom mycket svagt pubescenta bladskaft dels

en form med tunna. vanl. rutformiga, spetsade småblad och stora,

oftast elliptiska skenfrukter. Var. transiens (GREN.) förekom-

mer äfven, men endast i en långt ifrån typisk form. Den

har talrika, små, svaga och nästan raka taggar, små, oftast

rödaktiga stipler och skärmblad, vanl. rödaktiga, stundom något

pubescenta, taggiga, icke glandulösa bladskaft och medel-

nerver, täml. små, tunna, ofta elliptiska, spetsade småblad,

korta, glandelborstiga blomskaft, medelstora, vanl. rundade,

släta skenfrukter och utåt riktade, glandulösa och tidigt af-

fallande foderblad.

Rosa coriifolia FR. Utom en del mer eller mindre egendom-

liga former af var. genwina ÖREÉP., ScHz. fann jag här en säker-

ligen helt och hållet ny varietet, hvilken måhända är besläktad

med den utländska RB. abietina (GREN.) CHRIST. Jag kallar den:

Rosa coriifolia FR. var. gotlandica Marss. Få varieteter

af RB. coriifolia torde i naturen vara så väl skilda och så

skarpt begränsade som denna. Den utmärkes af ett tämligen

lågt växtsätt, starka, ofta nedåt bågböjda grenar, jämförelsevis

talrika, små, icke särdeles starka, nästan raka taggar, starkt

hvitludna bladskaft, ofvantill blågröna, alldeles glatta, under-

till gråaktiga, i det närmaste utom på nerverna likaledes

glatta småblad samt medelstora, släta, icke vidare starkt pul-

pösa skenfrukter. I följd af dessa karaktärer eger den gif-

vetvis en synnerligen utpräglad habitus, som ovillkorligen

måste ådraga den uppmärksamhet. De på öfre sidan blå-

gröna, till större delen glatta småbladen påminna 1 hög grad

om RF. glauca, de nästan raka taggarna och starkt småludna

bladskaften om £. abietina. Varieteten sönderfaller i tvenne

habitnuelt alldeles lika former, den ena med släta blomskaft

och foderblad, den andra med glandulösa sådana. Jag be-

skrifver den på följande sätt:

Täml. låg buske med starka, ofta nedåt bågböjda grenar;

taggar talrika, små, icke särdes starka, raka Il. föga böjda;

stipler små, bredare uppåt med täml. korta, divergerande öron,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:08. 27

ofta rödaktiga, undertill vanl. småludna, i kanten håriga,

knappt glandulösa; gemensamma bladskaftet och medelnerven

starkt småludna, något taggiga, icke glandulösa; småblad af

medelstorlek, vanl. ovala — ovalt lancettlika, thwma, fasta, ofvan-

till blågröna, alldeles glatta, undertill gråaktiga, glabrescenta,

på nerverna håriga, enkelsågade med framåt riktade, i kanten

håriga sågtänder; skärmblad ovalt lancettlika, icke synnerli-

gen stora, dock längre än blomskaften, undertill vanl. små-

ludna, i kanten håriga, knappt glandulösa; blomskaft vanl.

ensamma, korta (cirka 0,3—0,s cm.), släta 1. glandelborstiga;

skenfrukter kort elliptiska — rundade, släta, icke särdeles pul-

pösa; foderblad föga flikade, men med lång, spetsig uddflik,

släta 1. glandulösa, riktade utåt — uppåt; stift ludna.

Denna varietet påträffade jag vidare under samma färd

i närheten af Mickels i Vall samt 1 en hage i Atlingbo icke

långt från Skoghem. Nedermera har jag äfvenledes iakttagit

den, i den närbelägna Björke socken. Sannolikt är den ute-

slutande hänvisad till denna del af Gotland, då jag eljest

ingenstädes observerat den.

I Atlingbo samt på gränsen mellan Atlingbo och Väte fann

jag den förut omtalade Rosa corifolia var. Blytti f.commixta.

Från Väte reste jag den 12 aug. till Hemse. Dagen

därpå företog jag en exkursion till Alfva, hufvudsakligen i

afsikt att söka efter Rosa-former. Några sällsyntare sådana

anträffade jag ej. På de s. k. »Asarna» mellan Alfva och

Hemse såg jag däremot talrika ovanligt stora och vackra

exemplar af Taxus baccata L.

Den 14 aug. gjorde jag 1 sällskap med studeranden C.

WITTBERG från Hemse en utflykt till Fardhems socken. Efter

att hafva genomströfvat trakten mellan Mästermyr och Niks-

arfve begåfvo vi oss förbi Brogårds till Sandarfvekulle, där

vi hoppades att finna några intressantare rosor. Det visade

sig emellertid, att vi härutinnan till god del missräknat oss.

Släktet Rosa är i Fardhem representeradt af ett tämligen ringa

antal former. Hvad åter angår vegetationen i allmänhet,

erhöllo vi i stället i denna socken flera för den gotländska

floran synnerligen viktiga växter.

Serratula tinctoria L. Denna växt, som redan af WaAu-

LENBERG! uppgifvits härifrån, förekommer mångenstädes i än-

1 G. WAHLENBERG, Gotl. plant. rar. annis 1816, 1817 et 1818 det. a

Joh. Petr. Rosén etc. Nov. Act. Ups., ser. II, VIII, pag. 224.

28 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

garna såväl i Fardhem som 1 Hemse. För öfrigt torde den

icke vara anmärkt på södra Gotland.

Tilia europea L. Detta träd har sannolikt fordomdags

egt en vidsträckt utbredning på Gotland.! Numera hör det

till sällsyntheterna 1 denna provins flora. Bland de få lo-

kaler, som ännu kunna nämnas för detsamma, är just Fard-

hem. Här finnes det på Sandarfvekulle samt i en äng mel-

lan Niksarfve och Mästermyr, på det senare stället dock

endast bekant i ett större exemplar. Det synes mig icke vara

för djärft att antaga, att stränderna kring Mästermyr i äldre

tider till större delen varit beklädda med löfängar, i hvilka

linden ingått som karaktärsväxt. I de ängar, som ligga mellan

Stenstu i Habblingbo och Hägdarfve 1 Silte å ena sidan och

Mälstäde och Simes 1 Habblingbo å den andra, är det icke

alldeles omöjligt att anträffa trädet. Jag har sett det på tre

olika ställen, men endast i enstaka individ. I Silte möter

man det däremot oftare; och det är t. o. m. synnerligen tal-

rikt i de s. k. »Österängarna» mellan Stenbro och Hallvards.

Lång tid dröjer nog icke, förrän flertalet af de nu enstaka

lokalerna försvinna. Längst kommer det tvifvelsutan, om

människan icke ingriper, att bibehålla sig på Sandarfve-

kulle och i »Österängarna». Mellan dessa platser blir det då

icke lätt att i detta fall i naturen kunna spåra något sam-

manhang.

Rosa canina IL. var. dumalis (BEcHst.) uppträder i när-

heten af Sandarfvekulle i en lågväxt form med tämligen små,

oregelbundet dubbelsågade småblad samt små, rundade sken-

frukter. Denna form torde komma mycket nära R. canina

var. sylvularum (RIP.).

Rosa sclerophylla ScHz. var. tomentellina Mamrss. såg jag i

en föga utmärkt form vid Sandarfvekulle. Därjämte iakttog

jag en öfvergångsform mellan denna och RB. coriifolia FR.

(ej = var. pseudotomentella!) med tunna, oregelbundet dubbel-

sågade, ljusgröna småblad och föga glandulösa bladskaft.

Butomus umbellatus L. Denna på Gotland sällsynta växt

kan antecknas från en »brya» vid Niksarfve. Den förekom-

mer tillsammans med Iris Pseudacorus L. Befolkningen här-

städes kallar den förra »blå», den senare »gula svärdsliljor»

eller »säfblommor». »Blå säfblommor» omtalas ofta af allmo-

! Jfr J. R. SERNANDER, Stud öfv. den gotl. veg. utvecklingshist., pag. 87.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD III. N:08. 29

gen från flera håll. Det är troligt, att Butomus umbellatus

1 många fall förorsakat dessa uppgifter. Det är icke heller

otänkbart, att en del af de lokalanteckningar, som finnas för

Gotland, med afseende på förekomsten af Iris sibirica L.,! för-

skrifva sig från dylika källor. Oftast torde dock, enligt

hvad f. d. adjunkten 0. WzEstöö meddelat författaren, härvid-

lag föreligga förväxling med I. Pseudacorus 1 första årets ut-

vecklingsstadium, då denna ännu har synnerligen smala blad

och tillika är steril. Det är äfven att märka, att ingen af

de författare, som uppgifvit I. sibirica för Gotland, säger sig

hafva sett blombärande exemplar af densamma.

Den 15 aug. begaf jag mig, äfven nu åtföljd af herr WITT-

BERG, till Gröttlingbo socken. Här inkvarterade vi oss i den

omkring en half fjärdingsväg söder om nämnda sockens kyrka

belägna gården Norrkvie. Med denna såsom utgångspunkt före-

togo vi under de närmast följande dagarna till och med den 19

ströftåg i olika riktningar i den kringliggande trakten. Täm-

ligen fullständigt undersöktes på detta sätt Rosa-vegetatio-

nen i socknarna Gröttlingbo, Hafdhem, Fide och Öja. Det

närbelägna Näs ansågo vi oss med kännedom om dess natur-

förhållanden icke behöfva egna någon uppmärksamhet, då vi

kunde förutse, att en exkursion dit icke skulle löna sig. Likaså

läto vi af det klena resultatet af vårt besök i Öja skrämma

oss från att utsträcka färden till de längre söderut belägna

socknarna. Af största intresse voro deremot Gröttlingbo och

Fide. Dessa socknars Rosa-flora är särdeles rik.

Jag skall nu först redogöra för Rosa-formerna i Grött-

lingbo:

Rosa canina IL. var. Lutetiana (LEM.) förekommer, som

vanligt, i åtskilliga former, allt för obetydliga för att kunna

upptagas. Jag nämner dock här en form med svagt pube-

scenta bladskaft och medelnerver (f. villosuwla [J. B. KELL.])

samt en form med oregelbundet sågade småblad.

Rosa canina L. var. dumalis (BEcHst.) iakttogs vid Norr-

kvie i en form, som mycket nära öfverensstämmer med den

nyss från Fardhem såsom möjligen besläktad med var. sylvu-

larum (RiP.) anförda formen.

Rosa dumetorum ”THviur. var. pubescens (FR., ScHz.).

Allmän.

1 C. F. Nyman, Bidr. t. Gotl. flora. Vet. akad. handl. 1840, pagg. 128

—129 och 136. — P. C. AFzELiuvs, Nov. fl. gothl. (1844). pag. 5.

30 IL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESBANTECKNINGAR.

Rosa dumetorum THvIiLL. var. campestris (Sw.). Denna

varietet, som närmast motsvarar den egentliga B. dumetorum

TuHvILL., är härstädes sparsammare än den föregående. MNå-

som mera egendomliga former under densamma må antecknas

dels en mellan Dals och Mårtens funnen form med högt, slan-

kigt växtsätt, tämligen små, rutformiga, bleka, mer eller

mindre håriga småblad, stundom något glandulösa bladskaft

och medelnerver, blomskaft än dubbelt kortare, än dubbelt

längre än skärmbladen, typiskt hårda och läderartade sken-

frukter samt tämligen små, nedböjda, flikade foderblad med

i kanten och i spetsen glandelbärande fikar dels en nära

Rombs observerad form, hvilken mycket liknar den föregående,

men är något mera lågväxt med kraftigare stam och grenar

samt har tjockare småblad. Båda dessa former, hvilka synas

mig kunna inordnas under var. pallens FR., förete habitu-

elt rätt stor likhet med BR. cortifolia. Det kan i detta samman-

hang omtalas, att, frånsedt den obetydliga glandulositeten å

bladskaft och foderflikar, hvilken icke är någonting utmär-

kande för den citerade varieteten, och småbladens form, hvil-

ken är mycket variabel, motsvarande former hos BR. coriifolia

icke äro särdeles sällsynta i de gotländska ängarna. Dessa

former, som vanligen knappast skilja sig genom annat än nå-

got tjockare småblad, något större, obetydligt pulpösa sken-

frukter och slutligen uppåt riktade foderblad, äro ofta ganska

svåra att bestämma.

I det föregående har jag af BR. dumetorum omnämnt en

form med habitus af RB. sclerophylla var. tomentellina, men skild

genom typiskt enkelsågade småblad samt oftast icke glandu-

lösa bladskaft och nerver. Denna form är allmän i Grött-

lingbo.

Rosa dumetorum THvIiLnL. var. urbica (1LEM.). Till denna

varietet hänför jag en särdeles egendomlig och karaktäristisk

form, som jag sett på några få ställen i Gröttlingbo, men

hvilken i Fide tyckes vara tämligen allmän. Jag lemnar för

den följande beskrifning:

Tämligen robust, grenig buske af medelhöjd; taggar

spridda, jämförelsevis små, knappt klolikt krökta; stipler

vanl. jämnbreda med divergerande öron, ofta rödaktiga, un-

dertill småludna — glabrescenta, 1 kanten glandulösa; gemen-

samma bladskaftet och medelnerven vanligen något taggiga,

stundom något glandulösa, liksom alla de större nerverna

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 31

småludna; småblad af medelstorlek, vanl. ovala, spetsade,

täml. tjocka, ljusgröna, de å årsskotten ofta rödaktiga, ofvan

glatta, undertill likaledes utom på nerverna glatta, enkelså-

gade 1. i enstaka fall oregelbundet glandulöst dubbelsågade

med vanl. framåt riktade sågtänder; skärmblad stora, under-

till vanl. glabrescenta, i kanten glandulösa; blomskaft ofta

ensamma, 0,s—1,+4 em. långa, släta; skenfrukter små, ovala —

rundade, släta, hårda och läderartade, sent mognande; foder-

blad mer 1. mindre flikade med i kanten och i spetsen svagt

glandelbärande flikar, för öfrigt släta, typiskt nedböjda; stift

håriga.

Rosa sclerophylla ScHz. var. tomentellina MaArss. är i Grött-

lingbo allmän. I en äng mellan Domerarfve och Rovalds in-

samlade jag en f£. glabrata med, äfven hvad nerverna angår,

nästan alldeles glatta småblad. Någon form af BR. sclerophylla

var. genuina observerade jag icke i denna socken, men herr

WITTBERG har sedermera härstädes funnit ett par sådana, af

hvilka den ena, som af honom likaledes blifvit tagen i Fide,

i det följande skall något närmare beskrifvas.

Rosa glauca VILL. var. genuina (GREN.) är i Gröttlingbo

allmän och uppträder; flera, dock tämligen obetydliga former;

Rosa coriifolia ER. var. genuina ÖRBÉP., ScHz. likaså.

Rosa corufolia ER. var. elongata Matss. Som ÖRÉPIN m. fl.

påvisat, existerar hos släktet Rosa liksom hos många andra

släkten en synnerligen anmärkningsvärd parallelism mellan

ett flertal former. NSärskildt är detta fallet hos gruppen Ca-

nine. Så är B. canina L. parallel eller, som man vanligen

säger, analog med RB. glauca VILL., BR. dumetorum THUILL.

med RB. coriifolia FR. 0. s. v. Strängt taget äro R. tomen-

tella Lem. och BE. sclerophylla ScHz. ingenting annat än under-

arter under £. canina (1L.) Crér. eller närmast under RB. du-

metorum "THUILL.. hvilken af CREÉPIN icke erkännes såsom art.

Men i så fall bör det icke vara underligt, om man hos R.

coriifolia påträffar former, hvilka äro analoga med dessa. En

sådan, parallel med RK. tomentella, har MAx ScHULzE erhållit

vid Jena.! Han upptager den under RB. coriifolia var. compli-

cata CHrist (= var. .vialis H. Br.). Någon mot RB. sclero-

phylla svarande form har, så vidt jag vet, icke ännu blifvit

anmärkt, så framt man nämligen icke vill betrakta RB. gothica

! MAX SCHULZE, Jenas wilde Rosen, Mitth. des Bot. Vereins fär Gesamt-

Thäringen V, extr. pag. 41.

d2 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

WINSL.! såsom en sådan, hvilket väl knappast låter sig göra.

Åtminstone kan den icke uppställas såsom fullt analog med

R. sclerophylla var. genwina, möjligen då snarare med RB. du-

metorum var. biserrata WINsSL.,? hvilken kanske hellre bör

förenas med denna art. Men den senare är i afseende på bla-

den mycket mindre glandulös. Enligt auctor själf liknar R-

gothica 1 bladens glandulositet en &. rubiginosa. En med R;

sclerophylla var. genuina alldeles parallel form af BR. coriifolia

torde säkerligen blifva omöjligt att framvisa. Däremot har

jag funnit en dylik, svarande mot den af mig såsom varietet

uppställda B. sclerophylla var. tomentellina. Denna form an-

träffade jag i Gröttlingbo på en ängsbacke ofvanför Norrkvie.

Den Ööfverensstämmer med nämnda varietet till alla delar,

om man undantager, att dess skenfrukter äro betydligt större

och upptill ofta hafva insnörd hals samt att foderbladen äro

riktade uppåt och stiften ludna, det vill, med andra ord, nära

på säga just de karaktärer, som göra den till en B. coriifo-

lia. Men skall den då verkligen anses för en sådan? R. sclero-

phylla anföres här såsom egen art; det vore då konsekvent

att äfven särskilja denna. Må vara, att denna anmärkning

är riktig, det synes mig dock vara säkrare att ej göra allt

för mycket väsen af en form, innan den blifvit tillräckligt

känd och diskuterad äfven af andra än dess upptäckare. CRÉPIN,

till hvilken jag sändt exemplar, har också inrangerat den un-

der RB. cortifotia och sidoordnat den med RB. gothmca, hvilken

likaledes af honom betraktas såsom en varietet af samma art.

Namnet på den nya varieteten har jag bildat med hänsyn till

dess i förhållande till den typiska &. coritfolia högre och spens-

ligare växtsätt, mera utdragna bladskaft, långa blomskaft och

ofta förlängda skenfrukter. Jag meddelar följande beskrifning:

Högväxt, täml. spenslig buske med långa bågböjda gre-

nar; taggar spridda, tämligen stora, starka, typiskt klolikt

krökta; stipler medelstora, jämnbreda med ofta parallela

öron, äfven undertill vanl. glatta, i kanten glandelbärande;

gemensamma bladskaftet och medelnerven småludna, taggiga

och glandulösa; småblad tunna, vanl. ovala, kort spetsade,

ofvan mörkgröna, glatta, undertill på nerverna småludna —

småhariga, stundom något glandulösa, för öfrigt glabrescenta —

! ÅA. P. WISsLow, Göteborgstraktens Salix- och Rosa-flora II, Bot. Not.

1880, pagg. 105—106.

? A. P. WInsLow, Rose Scandinavice, Bot. Not. 1880, pag. 188.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 33

glatta, glandulöst dubbelsågade, med vanl. framåt riktade, stund-

om åtböjda sågtänder; skärmblad stora ovala — ovalt lancett-

lika — aflånga, ofta dock kortare än blomskaften, glabrescenta,

1 kanten glandelbärande; blomskaft vanl. ensamma, långa

(0,s—1,5 em.), släta; skenfrukter stora, vanl. utdraget ovala

med sammansnörd hals, släta, täml. hårda och läderartade,

mognande täml. tidigt; foderblad flikade med smala, jämn-

breda, 1 kanten och i spetsen något glandulösa flikar, för öf-

rigt släta, riktade utåt — uppåt — samstående, täml. länge

kvarsittande; stift ludna.

Denna varietet är emellertid ytterst sällsynt. Jag har

icke lyckats påträffa mer än två större buskar af densamma.

Måhända förekommer den dock på fera ställen i trakten.

Kanske äro dessa buskar också endast en rest af hvad som

förut funnits. Större delen af den omtalade ängsbacken har

nämligen i senare tider blifvit uppodlad. Måtte i så fall den

lilla återstoden blifva skonad så länge som möjligt!

Rosa rubiginosa L. och KR. mollis SM. äro mycket säll-

synta i Gröttlingbo och erbjuda ingenting af intresse. BR.

tomentosa SM. såg jag icke alls.

Jag öfvergår så till Rosa-formerna 1 Fide:

Först må då nämnas, att de för Gotland allmännare Rosa-

varieteterna äro de samma och hafva här samma spridning

som i Gröttlingbo. De upptagas därföre icke nu återigen.

Rosa dumetorum THuvILL. var. urbica (LEM.) är särdeles i

trakten kring Fide kyrka allmän. Den uppträder i samma

form, som förut beskrifvits från Gröttlingbo. Därjämte sågos

former, som kommo mycket nära den från Väte anförda formen.

Rosa dumetorum THvIiLL. var. convineiens Mavss. En till

denna varietet närmast hörande form observerades i en äng

nära Odvalls.

Rosa selerophylla SocHz. var. genwina Marss. förekommer i

ängar och på åkerrenar kring Fide kyrka. Den här iakt-

tagna formen är den mest typiska, jag sett från Gotland.

Jag anser mig därföre böra närmare beskrifva den:

Tämligen hög buske med långa bågböjda grenar; taggar

spridda, stora och starka, typiskt klolikt krökta; stipler van-

ligen jämnbreda med divergerande öron, undertill vanl. glatta,

i kanten glandelbärande; gemensamma bladskaftet och me-

delnerven småludna, taggiga och glandulösa; småblad i regel

ovala, ofta täml. tjocka, stundom täml. ljust gröna, ofvan

[

34 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

glatta, undertill på nerverna småludna — småhåriga, något

glandulösa, för öfrigt vamnl. glabrescenta, starkt glandulöst

dubbelsågade med utåt — framåt riktade sågtänder, — vanl. öppen

serratur —; skärmblad täml. stora, ofta alldeles glatta,1 kan-

ten glandelbärande; blomskaft ensamma 1. 2—3 tillsammans,

omkring 1 cm. långa, släta; skenfrukter små vanl. ovala —

rundade, hårda och läderartade, släta, sent mognande; foder-

blad vanl. täml. små, fikade med i kanten och i spetsen

glandulösa flikar, för öfrigt släta, nedböjda; täml. länge kvar-

sittande; stift håriga.

Herr WITTBERG har af denna varietet sedermera medde-

lat mig en f. umbrosa, hvilken han insamlat i Fide och Grött-

lingbo socknar. Den har föga glandulösa bladskaft och ner-

ver, stora, tunna, äfven på nerverna 1 det närmaste glatta små-

blad med mycket hvassa, utåt riktade, normalt sammansatta,

men föga glandulösa sågtänder samt i kanten och i spetsen

knappt glandelbärande foderflikar.

Rosa sclerophylla ScHz. var. tomentellina Marss. I ängar

nära Fide kyrka. Typiska exemplar äro sällsynta.

Såväl mellan de här upptagna båda varieteterna af BR.

sclerophylla som mellan dessa och de flesta i trakten befint-

liga Rosa-varieteter gifves det vid Fide kyrka talrika öfver-

gångsformer. Bland dessa må anföras:

Mellan RB. sclerophylla var. genmwina och RB. sclerophylla

var. tomentellina: En del former med tunna, mörkgröna, stund-

om ovalt lancettlika småblad samt täml. skarp och öppen ser-

ratur.

Mellan RB. sclerophylla var. genwina (1. var. tomentellina)

och RB. canina var. Lutetiana: En form med äggrunda 1. bredt

ovala, täml. långt spetsade, glänsande, utom på de större ner-

verna fullkomligt glatta, glandulöst dubbelsågade småblad

med vanl. åtböjda 1. framåt riktade sågtänder, något glandu-

lösa, stundom nästan alldeles glatta bladskaft och större ner-

ver, vanl. små, ovala — rundade skenfrukter och i kanten och i

spetsen svagt glandelbärande foderflikar.

Mellan RB. sclerophylla var. genuina och B. dumetorum var.

pubescens: En form med särdeles å årsskotten täml. tjocka,

något glandulöst, oregelbundet sågade småblad och knappt glan-

delbärande bladskaft och medelnerver.

Mellan RB. sclerophylla var. genuina och RB. dumetorum var.

urbica: En form med årsskottens småblad mycket röda, ty-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 35

piskt enkelsågade, de öfriga oregelbundet glandulöst dubbelsågade,

alla täml. tjocka, bladskaft och nerver vanl. icke glandulösa.

Mellan RB. sclerophylla var. tomentellina och R. dumetorum

var. pubescens: En form, knappt skild från den ofvan upp-

tagna öfvergångsformen mellan RK. sclerophylla var. genuina

och RB. dumetorum var. pubescens, om icke genom tunnare, nå-

got mera mörkgröna småbiad.

Ingen af alla dessa former kan anses hafva uppkommit

genom hybridisering.

Hvad fanerogamvegetationen i öfrigt vidkommer, upp-

tager jag från dessa trakter blott följande växter, hvilka alla

observerats 1 Gröttlingbo:

Rumex sanguwimeus L. Denna Rumex-art, som jag 1888

upptäckte för Gotland i Habblingbo socken,! fann jag nu i

en äng vid Norrkvie, där den förekommer synnerligen ym-

nigt, ehuru på en tämligen inskränkt plats. :

Carex leporina LL. I en äng vid Kattlunds.

Schedonorus asper (MURR.) Liusa. På samma ställe som

den föregående.

Den 19 aug. återvände vi från Norrkvie till Hemse.

Under färden dit påträffadesi en trädgårdstäppa mellan Alfva

och Hemse Amarantus retroflexus L., här i mängd växande

såsom ogräs bland potatis.

I Hemse gjorde jag icke nu något uppehåll. Med första lä-

genhet afreste jag härifrån till Stånga och vidare till Burs,

hvarest jag stannade något mera än en vecka för att taga

vara på det material, som jag insamlat. Då jag emellertid

endast delvis hunnit genomforska Hemse-trakten, lofvade herr

WITTBERG att för min räkning fortsätta med undersökningarna

och lemna mig de Rosa-former, han kunde finna. Detta sitt löfte

har han äfven hållit. Jag skall här redogöra för hvad som

kan vara af någon vikt:

Rosa canina L. var. Andegavensis (BaAst.). Af denna va-

rietet har jag dels från Alfva dels från närheten af Hemse

kyrka erhållit en synerligen karaktäristisk form med tämligen

stora, tunna, utdraget ovala småblad, släta bladskaft och ner-

ver samt typiskt glandelborstiga blomskaft och foderblad.

Rosa mollis SM. var. arenaria (Lez.). En hithörande form

har insamlats i Eke socken. Den synes ha varit lågväxt, är

försedd med täml. små, tjocka, undertill gråhvita, glandulösa

! C.A.E.LENsTRÖM, Sprid. växtg. bidr. t. Skand. flora. Bot. Not. 1888, pag. 261

36 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

småblad samt har små, rundade, släta eller glandelborstiga

skenfrukter och typiskt samstående foderblad.

Rosa mollis SM. var. subrubiginosa (LARSS.). Denna va-

rietet föreligger i en hel serie former, bland hvilka två, som

äro särdeles utmärkta, något närmare beskrifvas:

Form 1. Som det vill synas, täml. lågväxt buske med ut-

stående 1. något bågböjda grenar; taggar spridda, små, nålfina,

alldeles raka; stipler jämnbreda med ofta skärformiga parallela

öron, undertill och i kanten småludna och glandulösa; gemen-

samma bladskaftet och medelnerven småludna, taggiga och glan-

dulösa; småblad täml. små, ovala — elliptiska, tunna, på båda si-

dor i regel småludna, undertill grågröna, glandelbärande, glan-

dulöst dubbelsågade med utåt—framåtriktadesågtänder; skärm-

blad af blomskaftens längd, undertill och i kanten småludna

och glandulösa; blomskaft ensamma, vanl. 0,,:—0,s cm. långa,

svagt glandelborstiga; skenfrukter små, rundade, svagt glandel-

borstiga ; foderblad glandulösa, slutl. samstående; stift ludna.

— Funnen 1 Alfva. En närstående form med längre blom-

skaft och släta skenfrukter är insamlad i Hemse.

Form 2. Af allt att döma likaledes lågväxt buske, skild

från form 1 genom något större småblad, vida längre (1,5—2

cm.), starkt glandelborstiga blomskaft och ovala — vanligen

päronformiga, större, starkt glandelborstiga skenfrukter. —

Funnen i Alfva.

Den 28 aug. for jag från Burs till Väte i afsikt att dels

här, dels i de närgränsande socknarna eftersöka och noggran-

nare studera en på ett par ställen i trakten förut observerad

form af Rosa tomentosa Sm. Med anledning häraf gjorde jag

under de följande dagarna exkursioner i Vänge, Viklau, Guld-

rupe, Hejde och Väte socknar. Jag lyckades också anträffa

den nämnda formen på flera håll. Dessutom iakttog jag några

andra Rosa-former, hvilka icke torde sakna allt intresse.

Resultatet af dessa exkursioner liksom af en del längre fram

på hösten (20—22 sept.) företagna sådana, för hvilka jag ej

anser det vara skäl att särskildt redogöra, ter sig sålunda:

Rosa canina L. var. affinis (RAuv). Så vidt jag af Raus!

beskrifning kan finna, afses med detta namn en skuggform af

BR. canina med småludna, vanligen knappt taggiga, svagt glan-

dulösa bladskaft och medelnerver, ovala, spetsade, ofvan nå-

got håriga, undertill glatta, glandulöst dubbelsågade småblad,

! A. Rav, En. ros. cir. Wirceb. et pag. adj. spont. cresc. (1816). pagg. 79—81.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD: II1l. N:08. 37

släta blomskaft, ljusröda — hvita blommor samt släta, flikade

foderblad med i kanten och i spetsen glandelbärande flikar.

Hvilken den form är, som ligger till grund för beskrifningen,

känner jag icke. Många författare hafva sedan användt nam-

net för af dem funna former, hvilka ej ega någon mot RAus

diagnos stridande karaktär, fastän de med all säkerhet icke äro

identiska med den ursprungligen åsyftade formen. Ehuru ett så-

dant tillvägagående egentligen icke är riktigt, har jag likväl

sett mig nödsakad att här följa detsamma, då jag under det

anförda namnet upptager en dylik, säkerligen mycket tillfällig

form, som jag påträffat i en äng mellan Hejde och Väte sock-

nar. Utom de angifna karaktärerna kan nämnas, att den är

spenslig och högväxt, har gles armatur, svagt småludna —

glabrescenta, 1 kanten glandelbärande stipler och medelstora,

ovala skenfrukter. Småbladen äro äfven undertill stundom

gleshåriga, 1 äldre tillstånd vanligen på båda sidor alldeles

glatta, och hafva i afseende på serraturen framåt riktade

— åtböjda sågtänder. Stiften äro håriga.

Rosa corufolia FR. var. genwina ÖREÉP., ScHz. Denna va-

rietet är på mellersta Gotland allmän och förekommer i en

massa vanligen föga utmärkta former. I Väte har jag vid

Isume funnit en form med talrika, korta grenar, talrika, stora

och starka taggar, små, tjocka småblad, små, rundade sken-

frukter och tidigt affallande foderblad. En annan har jag

observerat i Guldrupe vid Bjers. Den är högväxt med täm-

ligen talrika, bågböjda grenar, har medelstora, tunna, under-

till gråhvita småblad, stundom tämligen långa blomskaft, vid

mognaden mörkröda, föga pulpösa skenfrukter samt utåt rik-

tade, tidigt affallande foderblad. I ängar mellan Hejde och

Väte har jag iakttagit en hel serie former, hvilka karaktäri-

seras af tämligen spensligt växtsätt, ofta svag armatur, smala,

rödaktiga stipler, tunna, till storleken mycket varierande små-

blad, vanligen stora, pulpösa, utdraget ovala — päronformiga,

stundom med insnörd hals försedda skenfrukter och ofta vid

fruktmognaden fullkomligt samstående foderblad. Äfven må

här omtalas en form, som man någon gång möter i de got-

ländska ängarna, men alltid i enstaka exemplar, och hvilken

har en synnerligen egendomlig habitus, beroende på dess

ljusgröna, tunna, om RB. cinnamomea till form och stor-

lek starkt påminnande småblad, ehuru den eljest är ganska

obetydlig.

38 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

Rosa tomentosa SM. var. Westovii Matss. Under detta

namn upptager jag den till BR. tomentosa hörande form, jag

nyss omnämnde. Jag har i litteraturen icke funnit någon

form beskrifven, med hvilken jag kan identifiera den. Då jag

tillika anträffat den på fera ställen och jag således är

säker på, att här icke föreligger någon blott tillfällig form,

utan att det fast mer är fråga om en hel formserie, och en

mycket egendomlig sådan, finner jag mig på grund häraf för-

anlåten att uppställa den såsom en egen varietet. Denna va-

rietet uppkallar jag efter den om Gotlands flora i så hög grad

törtjente f. d. adjunkten vid Visby högre allmänna läroverk

O. A. WEstöö, hvilken redan 1851 funnit den i Vänge. Från den

typiska B. tomentosa afviker den ganska mycket. Den utmär-

kes af smala, långa och hvassa, mycket svaga taggar, ovala —

elliptiska, undertill mer eller mindre starkt glandulösa, tunna,

ljusgröna och mjukludna småblad, i regel släta skenfrukter

samt uppåt riktade, vanligen länge kvarsittande foderblad.

Den tyckes mig genom sina flesta karaktärer tillhöra CrÉ-

PINS grupp Coronate. Nämnas bör dock, att former ofta

förekomma, hvilka utan all gräns öfvergå 1 samme författa-

res grupp Eutomentose. Möjligen är den en uteslutande got-

ländsk varietet. Jag har dock från Åland och från Skåne

sett former, hvilka stå den tämligen nära. Den skånska for-

men, som insamlats af ScHEuTtz,! har af honom bestämts till

RB. tomentosa var. cuspidata (DÉSÉGL.). Den skiljer sig genom

större, starkare taggar, sträfvare, mera spetsade småblad, glan-

delborstiga skenfrukter och, som det vill synas, tidigare af-

fallande foderblad. Den nya varieteten beskrifver jag så-

lunda:

Medelstor, grenig buske med bågböjda grenar; taggar

vanl. spridda, långa, nästan nålfina, svaga, mycket obetydligt

böjda; stipler jämnbreda med vanl. divergerande spetsiga öron,

undertill och i kanten småludna och glandulösa; gemen-

samma bladskaftet och medelnerven småludna, taggiga och

glandulösa; småblad af medelstorlek, ovala — elliptiska, kort spet-

sade, tunna, ljusgröna, mjukludna, undertill mer eller mindre

starkt glandelbärande, ylandulöst dubbelsågade med framåt rik-

tade sågtänder; skärmblad täml. stora, vanl. bredt ovala,

långt spetsade, undertill och i kanten småludna och glandu-

! N. J. ScHEurz, Bidr. t. känned. om sl. Rosa, Öfvers. af Vet. Akad:s

förh. 1873, pag. 44.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:08. 39

lösa; blomskaft ensamma 1. stundom 2—3 tillsammans, oftast

ungefär af skärmbladens längd (cirka 1—1,2 em.), glandelbä-

rande; skenfrukter kort elliptiska — ovala — rundade, täml.

stora, något pulpösa, i regel alldeles släta, mognande i början

af sept., foderblad »iktade uppåt, ehuru knappt samstående,

hos typ. ex. länge kvarsittande; stift ludna.

Den här beskrifna varieteten har jag iakttagit i Vänge,

Väte och Hejde socknar. En närstående form har jag äfven

observerat i Endre och Follingbo. WNäkerligen är denna va-

rietet den på Gotland mest utbredda varieten af ifråga-

varande art. EISEN och STUXBERG uppgifva i Gotlands fanerog.

och thallog. (p. 33) B.tomentosa för flera lokaler, men om ar-

ten verkligen blifvit funnen på dessa, är mycket osäkert.

ScHEUTZ har i sina arbeten öfver de skandinaviska Rosa-for-

merna icke ansett sig kunna anföra den från detta fora-

område. I HARTMAN, Skand. Flora ed. 11 nämner LEFFLER

BR. tomentosa var. umbelliflora (Sw.) härifrån. Denna uppgift

är säkerligen oriktig. Atminstone har jag icke hittills på

Gotland lyckats anträffa någon form, som kunnat hänföras

hit. I Visbytrakten liksom äfven annorstädes möter man

visserligen ännu en form af RB. tomentosa, men denna, som

kommer mycket nära KE. mollis SM. och säkerligen blifvit med

denna art förväxlad, kan icke alls räknas till var. umbelliflora.

Jag har också nödgats urskilja den såsom en egen varietet,

R. tomentosa var. perturbans, och jag skall längre fram be-

skrifva den.

Från Väte gjorde jag någon af de första dagarna i sep-

tember en tur genom Atlingbo och Björke socknar till Roma.

Härunder iakttog jag följande sällsyntare växter:

Rosa dumetorum "THuvILL. var. Déseglisei (Bor.). En hit-

hörande form förekommer 1 Roma mellan prästgården och

Karby. Blott en enda buske kunde anträffas.

Rosa coriifolia FR. var. gotlandica Marss. Björke icke långt

från Harkvie. i

Juncus tenuwis WinLpD. Observerad sedan 1891 vid Roma

järnvägsstation, men endast i enstaka stånd. Växten synes

ej vilja sprida sig och torde därföre snart utgå.

I Roma stannade jag blott en dag. Därpå begaf jag mig

med tåget vidare söderut. Efter ett kortare uppehåll i Etel-

hem och ett något längre i Stånga och det närbelägna Burs

ankom jag till Hemse 6 sept. Härifrån begaf jag mig

40 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

öfver Alfva och Habblingbo till Silte, där jag vid tidigare besök

funnit, att jag hade åtskilliga Rosa-former att studera. Från

Silte återvände jag sedan samma väg, jag kommit, och den

20 sept. var jag åter i Väte. Hvad mina iakttagelser under

denna resa angår, må följande antecknas:

Rosa canina L. var. Lutetiana (LEM.) uppträder i fera,

fastän mycket obetydliga former i ängar ofvanför Rikvide

1 Silte.

Rosa dumetorum THuvILL. varierar vid Rikvide i hög grad.

Bland mera egendomliga hithörande former, som observerades

på denna lokal, må nämnas: en om var. convinciens MaATss.

något påminnande form, utmärkt af tämligen lågt växtsätt,

ofta rödaktiga stipler och skärmblad, ovala — elliptiska, kort

spetsade, mer eller mindre håriga, ofta, synnerligen 1 äldre

tillstånd, utom på nerverna glabrescenta, tämligen tunna,

ljusgröna eller stundom rödaktiga, enkelsågade — oregelbundet

dubbelsågade småblad, släta, ofta rödaktiga blomskaft, ovala —

elliptiska skenfrukter, typiskt nedböjda, tidigt affallande, med

i kanten och i spetsen något glandelbärande flikar försedda,

för öfrigt släta foderblad samt svagt ludna — håriga stift, vi-

dare en med denna mycket nära besläktad form, skild genom

talrika, korta, nedåt bågböjda grenar och mindre, något tun-

nare småblad, samt slutligen en närmast var. pallens ER.stå-

ende form, hvilken är högväxt och spenslig och har tunna, hå

riga — glabrescenta småblad, cirka 1 cm. långa, släta, ensamma

blomskaft, elliptiska — aflånga, täml. små, jämförelsevis. tidigt

mognande skenfrukter och släta, utåt riktade — nedböjda, till

fruktmognaden vanligen kvarsittande foderblad. Denna form

erinrar i afseende på skenfrukter och foderblad något om

R. cortiifolia FR., men är säkerligen en god R&B. dumetorum,

hvilken art den för öfrigt 1 allo liknar.

Rosa sclerophylla ScHz. var. genwina Marss. förekommer

mycket sparsamt vid Rikvide.

Rosa glauca VILL. representeras vid Rikvide af ett stort

antal former, hvilka alla låta inrangera sig under var. ge-

nwina (GREN.). Såsom mera utmärkta anför jag bland dessa:

en form, karaktäriserad af tämligen lågt växtsätt, talrika,

starka, men icke synnerliga stora, typiskt klolikt krökta

taggar, starkt blågröna, tämligen tjocka småblad med öppen

serratur, ensamma, korta blomskaft, ofta päronformiga sken-

frukter och utåt riktade, vanligen vid fruktmognaden affal-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 41

lande foderblad, vidare en form, som är synnerligen högväxt

och spenslig med gles, men typisk armatur samt har tämligen

stora, tunna, enkelsågade — oregelbundet dubbelsågade småblad

med framåt riktade, stundom dåtböjda sågtänder, ensamma,

långa (ofta öfver 1 cm.) blomskaft, ofta päronfornmiga sken-

frukter och uppåt riktade, länge kvarsittande foderblad, så

en form, som skulle kunna hänföras till var. subcanina CHRIST,

men af CREPIN anses närmast besläktad med RK. canina L. var.

Lutetiana (TLEM.), äfven den högväxt och tämligen spenslig,

men med särdeles stark armatur samt försedd med likaledes

tämligen stora, tunna, enkelsågade — oregelbundet dubbelsågade

småblad med framåt riktade (dock aldrig åtböjda!) sågtänder,

ensamma, jämförelsevis långa, släta blomskaft, tämligen stora,

päronformiga, sent mognande skenfrukter och typiskt ned-

böjda, på ryggen släta, länge kvarsittande foderblad, samt

slutligen en form med högt, spensligt växtsätt, icke särdeles

stark armatur, småludna bladskaft och nerver, tunna, veka,

undertill ofta glest håriga, enkelsågade — oregelbundet dubbel-

sågade småblad med framåt riktade, stundom åtböjda såg-

tänder, ensamma, tämligen långa blomskaft, jämförelsevis sent

mognande, vanligen päronformiga skenfrukter och utåt rik-

tade, länge kvarsittande foderblad.

Rosa cortifolia FR. var. genuina CRÉP., ScHz. finnes äfven

vid Rikvide, men varierar mycket mindre än RB. glauca var.

genwina.

I Alfva har jag insamlat en anmärkningsvärd form, som

måste räknas hit. Den har undertill starkt blågröna småblad,

vanligen päronformiga, knappt pulpösa skenfrukter och ned-

böjda, till fruktmognaden kvarsittande foderblad.

Rosa mollis Sm. var. nana (M. T. Ler.) anträffas emel-

lanåt på skogsbackar ofvanför stränderna af Mästermyr.

Aterstår nu endast en resa för år 1893. Den företogs

öfver Burs' och Rone socknar till Eke 25 sept. Enligt hvad

som blifvit mig meddeladt, skulle härstädes finnas en rik

Rosa-vegetation, och jag hoppades därför, att jag skulle

komma att göra en god skörd. Men min förhoppning slog fel.

Rosorna voro verkligen synnerligen talrika, men endast i af-

seende på individantalet. Någon sällsyntare form lyckades

Jag icke upptäcka. Kosa glauca VILL. synes här vara den

förhärskande arten. Den varierar dock föga. De former, jag

observerade af densamma, tillhörde alla var. gemwina (GREN.)

42 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

och äro så obetydliga, att jag icke anser mig böra redogöra

för någon bland dem. Eke är eljest en mycket växtrik

socken, som särskildt under våren väl förtjenar en exkursion.

Mina undersökningar för år 1894 började jag i Burs' och

Stånga socknar, hvarest jag under våren kunde glädja mig

åt flera viktiga fynd. Såsom mera intressanta må från vår-

floran härstädes följande växter upptagas:

Veronica triphyllos LL. Burs och Stånga på flera ställen.

Lathrea Squamaria L. Burs och Stånga, här som van-

ligt på mellersta och södra Gotland långt ifrån sällsynt i

ängarna.

Anemone ranunculoides L. Stånga nära Kylfver.

Viola canina (1L.) REicH. x silvestris (LAM.) REIcH. Burs

flerestädes i ängar vid Änges samt norr därom.

Medicago minima (1L.) ScHREB. Burs på den sandås, som

från Dala sträcker sig förbi kyrkan fram till Bondarfve,

mångenstädes i största ymnighet.

Trifolium filiforme L. Burs på samma sandås som den

föregående, men mycket mera sparsam än denna.

Orcelus maculata LD. var. dubia Marss. I en äng nära

Vestlaus i Burs påträffade jag en synnerligen anmärknings-

värd ÖOrchis-form, hvilken otvifvelaktigt måste anses stå när-

mast O. maculata, men möjligen är hybrid mellan denna art

och någon form af O. incarnata L. Den kan i detta fall

dock. icke alls likställas med 0. elatior LÖNNR. Från den ty-

piska 0. maculata, tillsammans med hvilken den observerades,

skiljer den sig genast vid första påseendet i hög grad. Den

är något mera lågväxt än denna och har 1 det närmaste

ofläckade blad samt något större, mörkröda blommor, ordnade

i kort och tämligen tätblommigt ax. Jag lyckades emellertid

icke erhålla den i mer än några få individ. Den hade dock

varit talrikare, ty flera afplockade vissnade blommor hittades

1 närheten. Så afvikande som denna form synes mig vara

från öfriga bekanta former af O. maculata, torde den böra

särskiljas från dessa genom ett eget namn. Likväl är jag

själf ytterligt tveksam, om jag härvidlag träffat på det

rätta sättet för en sådan anordning, liksom jag ej heller

vågar yttra mig med någon säkerhet om det värde, formen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 8. 43

i fråga verkligen eger. I det namn, jag tillagt den, ger jag

också en anspelning härpå. Jag karaktäriserar den på föl-

jande sätt:

Omkring 15 cm. hög, spenslig ört, vanl. nästan full-

komligt saknande de för O. maculata så karaktäristiska fläc-

karna å flera af växtens delar; rotknölar små, men täml.

breda, djupt flikade med långa, nästan trådsmala fikar; stjälk

smal, spenslig, tät, med 2—3 blaglösa slidor vid basen, om-

kring 4-bladig med de nedre bladen af 4—5,5 cm:s längd utom

slidorna, de öfre kortare, alla från något smalare bas nästan

jämnbredt lancettlika (de nedre mot midten bredast, de öfre

mera långt afsmalnande), i spetsen något trubbade; ax täml.

tätblommigt, knappt mer än tumslångt och af nästan lika stor

bredd; skärmblad från något smalare bas bredt lancettlika,

tydligt 3—5-nerviga, violettröda, icke nående öfver blom-

morna; kalk täml. stor, mörkröd; läpp bred, grundt flikad

med breda, naggade, snart nedböjda sidoflikar och smal, hel-

bräddad, i spetsen icke urnupen midtflik, som är något längre

än sidoflikarna, men stundom saknas, de två yttre sidobladen

utstående — bakåt böjda; de tre öfriga kalkbladen hjälmlikt

samstående; sporre smal, något kortare än fruktämnet.

Narcissus Pseudo-narcissus IL. Stänga, förvildad i en

äng nära Österlings.

Gagea arvensis (PErRs.) Dum. Stänga i en delvis igen-

lagd åker mellan kyrkan och Hervide, där den uppträder

ganska ymnigt. Den lär äfven, ehuru sparsamt, förekomma

i åkrar i närheten.

I HARTMAN, Skand. Flora ed. 12, utg. af KRrRoK, anföres

denna växt från Gotland: »Visby utanför Österport (L. Ep-

MAN, enl. ex. af C. LÉNSTRÖM)». Jag vågar icke direkt för-

neka sanningen af denna uppgift, men jag begagnar mig af

tillfället att anmärka, att jag på den angifna lokalen, som

jag mycket väl känner till, aldrig funnit G. arvensis, men

att jag däremot härstädes iakttagit G. stenopetala FR., hvil-

ken åter i det citerade arbetet icke upptages för Gotland.

Den nämnes emellertid härifrån af DLEÉNSTRÖM! själf i Bot.

Not. 1888, där G. arvensis i stället icke omtalas. Skulle

icke här en förväxling hafva egt rum? Detta tyckes mig

vara mycket sannolikt. Svaret på denna fråga må utfalla

1 CO, ÅA. E. LEnNstrRÖM, Sprid. växtg. bidr. t. Skand. flora, Bot. Not. 1888,

pag. 262.

44 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

huru som helst, G. arvensis tillhör i alla fall Gotlands

flora.

Luzgula angustifolia (WULF.) GARCKE. Burs i prästgårdens

trädgård, dit den förmodligen inkommit med utländskt gräs-

frö. Den har i så fall dock bibehållit sig här ganska länge,

då enligt uppgift icke något gräsfrö härstädes blifvit utsådt

under de senaste trettio åren.

Carex Buxbaumi We. Burs norr om Änges i den s. k.

»'Tynnbetningen>», där den observerats 1 ett dike.

Carex leporina L. Burs 1 ängar mellan kyrkan och

Vestlaus.

Sehedonorus tectorum (1L.) Fr. Burs vid kyrkan.

Poa bulbosa L. Burs ferestädes.

I ändamål att åt Upsala botaniska museum för sprit-

läggning insamla sällsynta gotlandsväxter företog jag under

våren och försommaren åtskilliga mindre färder, såsom till

Stångaslott och till Tomklint. På det senare stället, som är

beläget i Lojsta socken, växer, som bekant, Pulsatilla patens

(L.) Min. och P. patens x pratensis (L.) Mir. Hvad den

sistnämnda angår, må anmärkas, att den numera är ytter-

ligt sparsam. Jag påträffade endast två individ. Tack vare

skoningslösa samlare, skall den snart vara utrotad.

Hufvudsakligen 1 samma ändamål, som föranledt bemälda

mindre färder, gjorde jag under första veckan af juli månad

en längre tur genom mellersta och norra Gotland, hvarunder

bland andra följande platser besöktes, nämligen: Roma, Visby,

Endre, Bro, Bäl, Boge, Slite, Lärbro och Hellvi samt det

mellan Hellvi och Rute belägna Fardumeträsk med dess hol-

mar. Från denna resa kunde vara mycket att anteckna, om

det gällde att upptaga alla möjliga mer eller mindre säll-

synta växter, som sågos. Emellertid är redan så mycket i

den vägen publiceradt från det genomresta området, att jag

knappt skulle kunna komma med något egentligt nytt. Af

detta skäl skall jag inskränka mig till att lemna blott några

få uppgifter eller anmärkningar:

Stachys silvatica L. Bäl vid Nystu.

Veronica persica Porr. förekommer numera mångenstädes

i Visby-trakten.

Arabis Gerardi Bess. växer som bekant i Akebäcksmyr.

Vid ett besök härstädes 1891 såg jag den 1 stor ymmnighet.

Man kunde då utan fara för dess fortlefvande insamla rätt

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 45

ansenliga massor. Nedan dess har dock en god del af den

gamla lokalen uppodlats och lagts till åker, hvarigenom växten

naturligtvis blifvit undanträngd. Då jag nu åter besökte

platsen, antog jag, att arten åtminstone i det närmaste skulle

vara utrotad. Emellertid lyckades jag finna den på ett ställe

1 närheten. Detta ställe är därtill synnerligen väl skyddadt

för odling. Återstår blott att se, om det också är skyddadt

för samlare.

Rosa mollis Sm. forma! Ungefär en half fjärdingsväg

norr om Slite upptäckte jag å en öppen plats i ett för öfrigt

skogbevuxet område en synnerligen anmärkningsvärd form af

af R. mollis. Den utmärkes af lågt växtsätt, små, tunna,

undertill blågröna och vanligen åtminstone något glandulösa

småblad, långa blomskaft och /vita blommor. Blott några

få buskar kunde anträffas. Möjligen är den tillfällig; och

jag har därför icke velat upptaga den såsom en särskild

varietet. Emellertid anser jag mig böra närmare beskrifva den:

Låg, täml. grenig buske; stam och grenar brunaktiga,

den förra vanl. utan, de senare beklädda med spridda, fina,

stundom svagt böjda taggar; stipler jämnbreda med i regel

skärformiga, nästan parallela öron, undertill och i kanten

småludna samt försedda med mycket små och fina glandler;

gemensamma bladskaftet och medelnerven småludna, taggiga

och glandulösa; småblad små, vanl. bredt ovala, tunna, vanl.

på båda sidor småludna, undertill blågröna, oftast åtminstone

något glandulösa, glandulöst dubbelsågade med trubbiga utåt

riktade sågtänder; skärmblad täml. små, undertill och i kan-

ten småludna och glandulösa; blomskaft vanl. ensamma, långa

(cirka 2 cm.), glandelborstiga; blommor hvita, framkommande

1 början af juli; skenfrukter små, rundade, släta; foderblad

föga flikade, glandulösa, efter blomningen snart samstående;

stift ludna. (F. delicatula ad int. mihi in sched.)

Orchis Traunsteineri Saur. Boge i Västers myr ymnigt.

Anacamptis pyramidalis RicH. Boge 1 en hage vid lands-

vägen nära Mojner.

På holmarne i Fardumeträsk sökte jag efter de härifrån

uppgifna Liparis Loeselii (L.) RicH. samt Malazxis paludosa

(L.) Sw. och monophyllos (L.) Sw., men påträffade ingendera.

Dessa växter höra till den gotländska florans sällsyntaste

företeelser.

46 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

Under återstoden af juli månad företog jag inga resor

i botaniskt syftemål. Dock må nämnas, att jag vid ett besök

i Habblingbo vid Vastäde fann Trifoliwm striatum L. Denna

växt, som jag i det föregående redan anfört från ett par lokaler,

har under de senaste åren blifvit observerad flerestädes på

Gotland. Tmalles har jag sett den från följande ställen:

Viklau vid kyrkan (1892—94), Väte vid Isume och Halt-

arfve (1892), Habblingbo vid Vastäde (1894), Fole (1894 —

L. HEbdeLnL och O. W. WENNERSTEN).

Den 1 aug. for jag in till Visby, där jag stannade till

följande dag. Härunder gjorde jag en exkursion till trakten

mellan Visby och Follingbo, men anträffade föga af intresse.

Jag upptager blott:

Rosa glauca VILL. var. transmissa Marss. Öster om Vis-

by förekommer på magra öppna betesmarker tämligen ym-

nigt af RB. alauca en form, hvilken synes mig vara ana-

log med HB. canina L. var. senticosa (ACH.). Jag har:an-

sett det vara skäl att bibehålla sistnämnda varietet såsom

sådan. För att vara konsekvent har jag då också nödgats

nppställa den motsvarande formen af RB. glauca såsom en

egen varietet, ehuru den knappast förtjenar så stor uppmärk-

samhet. Den kan nämligen icke betraktas såsom annat än

en habituelt mera utmärkt lokalform, hvilken under gynn-

sammare förhållanden icke länge torde dröja att öfvergå i

den vanliga var. gemwina (GREN.). Flera författare! hafva

omnämnt dylika former utan att tillägga dem något namn.

Af detta skäl har jag kallet den var. transmissa. Jag lem-

nar följande beskrifning:

> Lågväxt, men ganska robust buske med täml. korta ut-

stående — bågböjda grenar, hvilka jämte årsskotten vanl. äro

mycket pruinösa; taggar talrika, stora och starka, nästan raka;

stipler jämnbreda med spetsiga, divergerande öron, ofta röd-

aktiga, glatta, i kanten glandelbärande; gemensamma blad-

skaftet och medelnerven icke håriga, stundom dock mycket

svagt pubescenta, taggiga och glandulösa;småblad vanl. ägg-

runda —- äggrundt lancettlika eller ovala, glatta, tjocka, men

fasta, på båda sidor vanl. starkt blågröna, enkelsågade — dubbel-

sågade med utåt — framåt riktade sågtänder; skärmblad icke

synnerligen stora, ovala — ovalt lancettlika, vanl. rödaktiga, 1

kanten glandelbärande (glandler dock här som hos stiplerna

! Jfr t. ex. H. CHrisT, Rosen der Schweiz, pag. 155.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:08. 47

ofta ersatta af en mucron); blomskaft ensamma 1. 2—3 till-

sammans, korta (0,3—0,7 cm.), släta; skenfrukter täml. stora

päronformiga — rundade, släta, tidigt mognande; foderblad föga

flikade, släta, riktade utåt — samstående, länge kvarsittande;

stift starkt ludna. — Någon gång möter man hithörande

former med enstaka glandler å blomskaft och foderblad.

Det kan omtalas, att kand. O. W. WENNERSTEN funnit en

form af Rosa coruifolia FR. var. glandulifera LEFFL., växande

tillsammans med denna varietet.

För att studera de öländska RKosa-formerna afreste jag

12 aug. 1 sällskap med kand. WENNERSTEN öfver Visby och

Kalmar till Borgholm, dit vi anlände dagen därpå. Här

dröjde vi en dag och botaniserade. HNedan begåfvo vi oss

norrut. Vägen togs genom Köpings, Alböke, Föra, Persnäs”,

Källa och Högby socknar förbi den vackra Hornsjön i sist-

nämnda socken till Böda långs västra kusten och tillbaka

igen från Böda genom Högby, Källa, Persnäs, Föra, Alböke,

Löt och Egby långs den östra öfver Köping till Borgholm.

Under hela färden besöktes hvarje plats, där möjligen ett

fynd kunde väntas. Återkomna till Borgholm, stannade vi

där 1 två dagar för att ännu närmare undersöka den kring-

liggande trakten, hvilken i rhodologiskt afseende har rätt

mycket af intresse. Efter fullgjordt värf på detta håll fort-

satte vi (21 aug.) söderut förbi Halltorp genom Räpplinge,

Högsrums och Glömminge socknar på västra kusten tvärs

öfver landet till Runsten på den östra. Från Runsten foro

vi vidare genom Norra Möckleby och ånyo tvärs igenom lan-

det till Algutsrum samt därpå förbi Tveta genom Thors-

lunda ned till Färjestaden. Från denna plats gjorde vi sedan

en exkursion långs stranden åt Vickleby, hvarjämte vi före-

togo en vandring inåt det här på allvar vidtagande skoglösa

alvaret. Att äfvenledes under resan söderut knappast något

ställe lämnades ur sikte, där en FRosa-lokal förmodades vara,

behöfver väl ej omtalas. Ursprungligen hade jag tänkt att

från Färjestaden fortsätta färden öfver Mörbylånga ned till

Ottenby, men då största delen af södra Öland utgöres af

alvar och vi redan ansågo oss hafva gjort tillräcklig bekant-

skap med alvarnaturen, då den med sitt ständiga enahanda

ej gärna kunde lemna så många nya växtformer, uppgafs

denna plan. I stället togo vi från Färjestaden vägen öfver

Kalmarsund till det närbelägna Kalmar i förhoppning att

48 LL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

här blifva 1 tillfälle att göra en mycket rikare skörd. Jag

skall nu redogöra för de viktigare former, som uppmärk-

sammades på Öland; och anser jag då lämpligast att börja

med Borgholmstrakten och att sedan följa resans gång från

socken till socken, med den ändring likvisst, att jag vid de

socknar, som besöktes äfven på återvägen, icke kommer med

någon redogörelse mer än på ett ställe.

Borgholm:

Rosa canina L. var. Lutetiana (LEM.). Af denna varietet

förekomma fera former härstädes. Ingen torde dock vara värd

att särskildt omnämnas.

Rosa canina IL. var. dumalis (BEcHst.). Kungsgårds-

parken.

Rosa dumetorum "'THvILL. varierar ganska mycket vid

Borgholm. Jag har iakttagit former tillhörande varr. pubes-

cens (FR., ScHz.), campestris (Sw.), platyphylla (BaAv) och ur-

bica (LEM.). De båda förstnämnda varieteterna äro på Öland

tämligen allmänna.

Rosa sclerophylla ScHz. var. genuina Martss. Flerestädes

i Borgholms omgifningar, såsom 1 Kungsgärdsparken, vid

Rosenfors och i Borgahage.

Rosa glauca VILL. var. genuina (GREN.). Allmän här lik-

som på hela Öland.

Rosa glauca VILL. var. suberistata (BAK.). I närheten af

Rosenfors flera buskar.

Rosa coriifolia FR. var. genwina ÖRrEÉP., ScHz. Allmän.

Den uppträder ofta med glandulösa bladskaft och medel-

nerver.

Rosa rubiginosa L. var. comosa (RiP.). Allmän.

Rosa rubiginosa 1. var. echinocarpa (RiP.). I typiska

former sällsynt.

Rosa tomentosa SM. var. umbelliflora (Sw.) är i Borgholms-

trakten ingalunda sällsynt. ScHrurz har af denna varietet

beskrifvit flera former. Härstädes finnas ff. elatior, umbrosa

och aberrans. Så vidt jag vet, har den sistnämnda ej förut

blifvit uppmärksammad på Öland. Vid Rosenfors såg jag

åtskilliga former, hvilka i mer eller mindre mån tycktes

närma sig följande art.

Rosa mollis SM. synes vara sällsynt vid Borgholm. Den

är åtminstone vida sparsammare än ff. tomentosa.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 49

Köping:!

Rosa dumetorum ”THuIiun. var. wrbica (LEM.). Mycket

sparsam.

Rosa sclerophylla ScHz. var. genuina Marss. I trakten

kring Törneby ej sällsynt.

Rosa glauca Vinn. var. transiens (GREN.). Nära Lunde-

gård. Den här funna formen afviker från den typiska genom

svagare glandulositet.

Rosa coriifolia FR. var. genuina CRÉP., ScHz. Vid Tör-

neby insamlades en form, som måste hänföras till denna va-

rietet, men som skiljer sig från den äkta H. corifolia genom

något längre blomskaft, täml. små, hårda och läderartade (ej

pulpösa!) skenfrukter, hvilka likväl mogna synnerligen tidigt,

samt genom utåt riktade — nedböjda, tidigt affallande foderblad.

Rosa rubiginosa IL. uppträder här 1 samma former som

vid Borgholm.

Den äkta Rosa mollis Sm. var. alvarensis (FR.) har blifvit

beskrifven efter exemplar från Köping. Jag sökte efter den,

men lyckades icke finna den vare sig här eller annorstädes

på Öland.

Alböke:

Rosa sclerophylla ScHz. var. genuwina Marss. Nära kyrkan

i flera buskar. Såväl af denna varietet som af åtskilliga

andra +t. ex. Rosa glauca var. gemwina förekomma på norra

Öland ofta former med ovanligt rika blomsamlingar.

Föra:

Rosa sclerophylla ScHz. var. genwina Marss. Mellan kyr-

kan och Vässby.

Persnäs:

Rosa sclerophylla ScHz. var. genwina Marss. HFlerestädes.

Rosa coriifolia FR. var. gemwina ÖRÉP., NSOHzZ. såg jag

mellan Sandvik och Stenninge i en form med starkt pruinösa,

särdeles taggiga årsskott, undertill blågröna, tjocka och mycket

rynkiga småblad, jämförelsevis långa (1,2 cm.) blomskaft och

klotrunda skenfrukter samt utåt riktade — samstående foderblad.

! Då jag i slutet af denna afhandling lemnar en öfversikt öfver utbred-

ningen af Gotlands och Olands anmärkningsvärdare Rosa-former, har jag an-

sett det obehöfligt och olämpligt att i det följande för hvarje socken angifva

de varieteter, hvilka måste betecknas såsom allmänna på hela Oland, så framt

de nämligen icke därtill gifva någon särskild anledning.

50 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

Rosa tomentosa SM. var. venusta (ScHz.). En närmast

denna varietet kommande form anträffades på samma ställe

som den föregående.

Källa:

Rosa sclerophylla ScHz. var. genuina Marss. I en äng

söder om kyrkan.

Rosa glauca VILL. var. genwina (GREN.) observerades på

samma ställe i en form med starkt bågböjda grenar, tunna,

bredt ovala, kortspetsade småblad samt klotrunda skenfrukter.

Rosa cinnamomea L. I ängar söder om kyrkan.

Högby:

Rosa camina L. var. dumalis (BEcHst.). I de ängar, som

åt söder begränsa Hornsjön, torde man emellanåt kunna an-

träffa denna varietet liksom äfven

Rosa dumetorum THUILL. var. platyphylla (RaAu).

Rosu sclerophylla ScHz. var. genuina Marss. Flerestädes.

Rosa sclerophylla ScHz. var. tomentellina Marss. Särdeles

talrik i ängarna söder om Hornsjön. Här iakttog jag äfven-

ledes af RB. dumetorum den form, hvilken jag förut omtalat

såsom mycket liknande ifrågavarande varietet, men som skiljer

sig genom typiskt enkelsågade småblad.

Rosa mollis Sm. var. nana (M. T. Lez.). Nära Alvidsjö.

Böda:

Rosa canina L. var. dumalis (BEcust.). Skäfteskärr.

Rosa sclerophylla ScHz. var. genwina Marss. Flerestädes.

Rosa sclerophylla ScHz. var. tomentellina Marss. Skäftes-

kärr.

Egby:

Rosa tomentosa Sm. var. umbelliflora (Sw.) insamlades icke

långt från Öij i Köping i en form med små, ovala och tjocka

småblad samt små, knappast mer än ärtstora skenfrukter.

väpplinge:

Rosa canina LD. var. dumalis (BEcuHst.). Enstaka exemplar

Aerestädes.

Rosa canina IL. var. Acharii (BILLB.). Ofvanför Strand-

torp anträffade jag på ett par ställen en form, hvilken jag

ansett mig böra upptaga under detta namn. Till sina festa

karaktärer öfverensstämmer den nämligen så nära med RK.

Acharit, sådan den beskrifves och afbildas i Sv. Bot. (IX, tab.

577), att intet skäl finnes, hvarför den icke skulle kunna

identifieras med denna form. Visserligen kan det synas

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0S. ål

vanskligt att afgöra, hvad BR. Acharii verkligen är, då nästan

hvar och en rhodolog har sin särskilda uppfattning 1 denna

fråga. Det tyckes mig dock icke kunna råda något tvifvel

om, att den af BILLBERG 1 nämnda arbete uppställda arten

måste anses för en glandulös form af KR. canina med dubbel-

sågade småblad. Det kan mot en sådan uppfattning möjligen

och med fog anmärkas, att foderbladen å den på den citerade

figuren afbildade mogna skenfrukten äro riktade utåt. Nu

visar det sig” emellertid hos den af mig funna formen, hvil-

ken alldeles säkert är en god HB. canina, att samma egenhet

här möter. Foderbladen, som ända till fruktmognaden äro

nedböjda, höja sig då något, så att de ofta nog erhålla denna

för BR. canina synnerligen märkvärdiga riktning. Jag ingår

icke här på någon ytterligare jämförelse, utan lemnar i stället

följande beskrifning på den öländska formen:

Knappt medelhög buske med bågböjda, i yngre stadium lik-

som arsskotten ofta pruinösa,i äldre stadium brunaktiga grenar;

taggar spridda, typiskt klolikt krökta; stipler oftast jämnbreda

med divergerande öron, glatta, i kanten glandelbärande; ge-

mensamma bladskaftet och medelnerven starkt glandulösa, tag-

giga, icke håriga; de sekundära nerverna föga 1. icke glandu-

lösa; småblad vanl: ovala 1. äggrunda, spetsade, tunna, på

båda sidor glatta, undertill gråaktiga och med upphöjda ner-

ver, starkt glandulöst dubbelsågade med framåt riktade, stundom

atböjda sågtänder; skärmblad aflånga, glatta, i kanten glandel-

bärande; blomskaft jemförelsevis korta (knappt 1 cem.), vanl.

icke af skärmbladens längd (hos den i Sv. Bot. afbildade

formen tyckas de vara något längre), glandelborstiga; sken-

frukter ensamma 1. oftast i Hock, äggrunda — elliptiska, släta,

hårda och läderartade, mognande i slutet af aug.—början af

sept.; foderblad flikade med jämnbreda fikar, glandwulösa,

nedböjda, vid fruktmognaden höjande sig till nästan utåt rik-

tade, vanl. länge kvarsittande; stift håriga.

Få växtnamn torde hafva blifvit så mycket bortblandade

och på grund däraf åstadkommit så mycken oreda och för-

virring i litteraturen som Rosa Achari. Jag nämnde nyss,

att nästan hvar och en rhodolog har sin särskilda uppfatt-

ning 1 fråga om detta namn. Jag anser det därföre vara

nödvändigt att här meddela en kort historik öfver detsamma.

Det ifrågavarande namnet framställdes, åtföljdt af be-

skrifning och afbildning, 1823 af BILLBERG 1 Sv. Bot. (IX, tab.

52 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

577) för en i Swartz herbarium förvarad form, hvilken blifvit

insamlad i Östergötland på Omberg och vid Sjöstorp af AcHA-

rus. Då den i afseende på sina festa karaktärer fullkom-

ligt öfverensstämmer med den form, jag nyss beskrifvit, näm-

ner jag ingenting härom. Egendomligt nog synes den aldrig

hafva blifvit återfunnen på de angifna lokalerna. Atminstone

lemnar, för så vidt jag vet, litteraturen ingen upplysning, att

så skett.

Er. Fries egnar icke synnerligen stor uppmärksamhet

åt dem nya arten. I Novitige tl Svec: ed 2 (T825)Hom-

talar han den blott i förbigående under R. camina p opaca

FRr., och i Novitiarum fl. Suec. Mant. I (1832) antecknas den

såsom en glatt form af R. collina JaAcon. I Sum. Veg. Scand.

(1846), där en efter dåtida förhållanden ypperlig monografi

lemnas öfver de skandinaviska rosorna, upptager han den icke

alls. Den nämnda RB. collina, sådan den uppfattas af FRIES

och af honom blifvit utdelad i Herb. Norm. (VTI, 42), är emel-

lertid icke en varietet af KR. canina, utan af BR. tomentosa

Sm. Det har icke heller undgått denne forskare själf, att

så är förhållandet, ty 1 Sum. Veg. Scand. (pag. 173) säger

han om sin R. collina: »ut prior (R. dumentorum THUILL.) ad

R. coriifoliam, hec ad RB. tomentosam vergit aculeis parum

aduncis, sepe rectis, pedunculis hispidis...» Efter att hafva

kommit till en sådan uppfattning af formen i fråga har FRIES

icke längre kunnat likställa BR. Achari med densamma; ty

att han faktiskt utmönstrat den, framgår däraf, att han i

det nyss citerade arbetet endast uppgifver RB. collina för syd-

västra Sverige.

C. J. HARTMAN följer i sin Skand. Flora edd. 2 (1832)

och 3 (1838) Fries” uppställning i Novitie fl. Suec. ed. 2. I

ed. 4 (1843) däremot ansluter han sig till anordningen i No-

vitiarum fl. Suec. Mant. I, men med den ändring, att han,

då namnet R. collina förefaller honom för mycket bortblan-

dadt, utbyter detta mot BE. Achartii, hvilket härigenom bere--

des ett liknande öde. Att Fries sedermera rättat sitt miss-

tag, föranleder icke till någon åtgärd i de följande upplagorna,

hvilka utom större delen af den 5:te utarbetats af C. HART-

MAN. RB. Acharii öfvergår i stället efter hand till ett kol-

lektivnamn för en hel del mindre typiska former af BR. to-

mentosa och förväxlas särskildt med dess varietet umbelli-

flora (SW-.).

BIHÅNG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0S8. 53

ScHEUTZ återgår 1 sina Studier öfver de skand. art. af

sl. Rosa (1872) till Frirs” anordning i Novitiarum fl. Suec.

Mant. I. Äfven han anser dock namnet R. collina alltför

bortblandadt för att böra användas. Att härvidlag utbyta

det mot BR. Acharii synes honom ej heller lämpligt. I stället

tillägger han den af FRIES uppställda arten ett nytt namn

R. Friesit. Härunder upptager han sedan RK. Acharii såsom

en varietet. Snart nog finner han likväl, att denna åtgärd

icke kan försvaras. I Bidrag till kännedom. om sl. Rosa (1873)

återför han ändtligen RB. Achariv till B. canina såsom en

varietet af denna »med dubbelsågade glatta blad» och glandu-

lösa blomskaft och foderblad. Samma uppställning bibehåller

han äfven sedermera i Öfversigt af Sveriges och Norges Rosa-

arter: (1877).

LEFFLER inordnar i HARTMAN, Skand. Flora ed. 11 (1879),

där han redigerat släktet Rosa, likaledes BR. Acharii under

R. canina (gemwina ILEPFL.), men tyckes vilja utsträcka namnet

till alla glandulösa former af sistnämnda art, hvilka hafva

dubbelsågade småblad. Med afseende på ett sådant tillväga-

gående tillåter jag mig att anmärka, att, ehuruväl det är sant,

att man vid en gruppering af Rosa-formerna ofta nog nödgas

förena ganska heterogena element, detta dock enligt min upp-

fattning icke bör gifva anledning till en uteslutande skema-

tisk och konstgjord uppställning, då något dylikt visst icke

alltid är af behofvet påkalladt. Och vidare förefaller det mig

åtminstone, som om RB. Achariv verkligen åsyftar en så pass

från den typiska RB. canina afvikande form, att detta namn

ej gärna kan uppställas såsom å ena sidan parallelt med £K.

Andegavensis Bast. och å den andra med £. dumalis BEcHst.

Gäller det att finna ett sådant namn, torde man böra upptaga

R. Suberti Rir. (in Disgen. Cat. rais. 1877) såsom det lämp-

ligaste. De äldre RE. psilophylla Rav (Enum. ros. cirea Wirceb.

1816) och BR. ambigua LEJ. (Rev. fl. de Spa 1824) kunna näm-

ligen icke heller komma 1 fråga, då de afse mycket tvifvel-

aktiga former. Den äkta RB. Suberti Rip. finnes för öfrigt

med all säkerhet 1 Skandinavien. Jag har visserligen icke

iakttagit den 1 det af mig undersökta florområdet, men

detta hindrar visst icke, att den äfven möjligen där kan an-

träffas.

WIiNsLow förklarar 1 Göteborgstraktens Salix- och Rosa-

fora II (1880), att »R. Achari torde vara en för de festa

54 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

(alla?) svenska botanister obekant art», och meddelar för den-

samma en kort beskrifning, hvilken af allt att döma dock

refererar sig till en form af RB. glauca VILL. och för visso ej

passar in på formen 1 Sv. Bot.

DrsSÉGLISE upptager 1 Essai monogr. sur cent cinq espéc.

de Rosiers etc. (1861) och i Catalogue rais. ete. (1877) R.

Acharit för Frankrike. Redan ScHrvtz! ville dock icke er-

känna den af DisgerisE under detta namn beskrifna formen

för äkta; och sedermera har det genom CRÉPINS? undersök-

ningar blifvit konstateradt, att nämnde författare med sin

R. Acharu dels förstått en hybrid form mellan RB. canina och

R. gallica 1. dels också en form af RB. glauca.

CREÉPIN citerar i sina äldre arbeten ScHEutz 1 fråga om

R. Acharit, men är numera böjd för att i denna s. k. art se

en form af 2. glauca. I Rose hybride (1894) yttrar han

nämligen i förbigående å pag. 86 (extr.): »I'espece décrite par

BILBERG, qui, d'aprés ce que j'ai pu voir dans les herbiers de

Suede, doit étre une variation du £. glauca VILL.»

Om KR. Acharii finnas i den botaniska litteraturen åt-

skilliga uppgifter från såväl Oland som Gotland. Att med

dessa uppgifter ens i något fall den äkta BR. Acharii BiLLB.

skulle afses, kan bestämdt förnekas. Hvad man på Öland

tagit för BR. Achartii, torde uteslutande hafva varit RB. tomen-

tosa var. umbelliflora. Hvilken eller hvilka former man på

Gotland hedrat med detta namn, är däremot svårare att af-

göra. Jag har sett former af RK. mollis, hvilka blifvit hän-

förda hit. Möjligt är dock, att man äfven här haft framför

sig former af RB. tomentosa; men hvilka dessa hafva varit, blir

en annan fråga, som jag icke tilltror mig att kunna besvara.

Jag håller för alldeles visst, att BR. tomentosa var. umbelliflora

icke har funnits ibland dessa. För resten må man lägga

märke till, att de festa äldre lokalanteckningar om Rosa-

former under alla förhållanden måste anföras med mycken

varsamhet, om man ens i något fall utan att hafva sett exem-

plar från de anförda lokalerna kan egna dem någon upp-

märksamhet.

! N. J. ScHeEurz, Bidr. t. känned. om sl. Rosa, Ofvers. af Vet.-Akad:s

förh. 1873, pag. 34.

” FR. ÖCRÉPIN, Prim. monogr. ros. etc. Bull. de la soc. royal. de bot.

de Belg. AE 1. (1879), pagg. 303—354.

— Rose hybrid, Bull. de la soc. royal. de bot. de Belg.

XXXIIL, 1 (1894), pag. 90 (extr. pag. 86).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0OS8. 55

I samband med Rosa canina L. var. Acharui (BILLB.) må

nämnas en med denna, som det vill synas, mycket nära be-

släktad form, hvilken anträffades i dess sällskap och hvilken

hufvudsakligen skiljer sig genom vanligen äggrundt lancett-

lika, enkelsågade, om RB. glauca Vin. rätt mycket påminnande

småblad samt genom frånvaron af glandler å bladskaft och

nerver. På grund af dessa karaktärer måste man placera den

närmast FB. canina var. Andegavensis (Bast.). Något gene-

tiskt sammanhang har den säkerligen icke med denna varietet.

Rosa dumetorum THVILL. var. urbica (LEM.). Flerestädes

i Räpplinge.

Rosa rubiginosa L. var. comosa (RiP.). Högst allmän.

Rosa tomentosa SM. var. wmbelliflora (Sw.). Ej sällsynt.

Rosa mollis Sm. var. nemoralis (LGz.). En form, som

otvifvelaktigt måste anses såsom stående närmast denna va-

rietet, observerades icke långt från Strandtorp.

Högsrum:

Rosa canina IL. var. senticosa (AcH.). Mellan Halltorp

och Vipetorp.

Rosa canina LDL. var. Acharii (BIuLB.). Ofvanför St. Rör

på gränsen mot Glömminge.

Rosa dumetorum THuirr. var. urbica (LEM.). Nära Hall-

torp.

Rosa sclerophylla ScHz. var. genuina Martss. På samma

ställe som RB. canina var. Acharti.

osa tomentosa SM. var. umbelliflora (Sw.). Flerestädes.

Rosa mollis Sm. var. nana (M. T. LGE.).

Glömminge:

Utom hvad jag redan anfört från gränsen till Högsrum,

ma antecknas:

Rosa sclerophylla Sckz. var. gemwina Marss. Söder om Is-

gärde och i närheten af Ryd.

Rosa coriifolia FR. var. genuina CRÉP., SoHz. Nära Ryd

i en form med glandulösa bladskaft och medelnerver.

Rosa tomentosa SM. var. umbelliflora (Sw.). Troligen

ferestädes.

Runsten:

Rosa glauca VILL. var. transiens (GREN.). Spjutterum.

En synnerligen typisk form.

Rosa coriifolia FR. forma! I närheten af Södra Bäck

iakttog jag en särdeles intressant, men påtagligen mycket

536 LI. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

tillfällig form af BR. cortifolia. Jag har ansett mig böra när-

mare beskrifva den:

Täml. högväxt, spenslig buske med bågböjda, i yngre till-

stånd något pruinösa grenar; taggar spridda, täml. samman-

tryckta, typiskt klolikt krökta; stipler vanl. jämnbreda 1.

vidgade uppåt med divergerande öron, undertill ofta glabre-

scenta, 1 kanten håriga och glandulösa; gemensamma blad-

skaftet och medelnerven småludna, taggiga och glandulösa;

småblad utdraget ovala, spetsade, tunna — nerverna på under-

sidan starkt framträdande —, ofvan glatta, undertill glest små-

ludna — glabrescenta, vanl. oregelbundet dubbelsågade med spet-

siga, utåt — framåt riktade — åtböjda sågtänder; skärmblad af-

långa, undertill vanl. glabrescenta, i kanten håriga och glandu-

lösa; blomskaft vanl. ensamma, jämförelsevis långa (— 1,5 cm.),

släta — glest glandelborstiga; skenfrukter ofta päronformiga,

släta, något pulpösa, tidigt mognande; foderblad oftast föga

Mlikade, i kanten och på ryggen glandelborstiga, vanl. till slut

samstående; stift ludna.

Analoga såväl enkel- som dubbelsågade, icke glandulösa

former såg jag äfven 1 ängarna härstädes. Sådana möter man

likaledes i de gotländska ängarna. Vid redogörelsen för Rosa-

formerna från Gröttlingbo har jag i förbigående i sammanhang

med liknande former af BR. dumetorum THUuILL. talatnågothärom.

Rosa tomentosa SM. var. umbelliflora (Sw.). Troligen fere-

städes.

Norra Möckleby:

Rosa coriifolia FR. var. aberrans LEFFL. På gränsen till

Algutsrum.

Af RB. cortiifolia fann jag dessutom en form, hvilken

mycket påminner om den från Runsten beskrifna formen,

men afviker från denna genom typiskt enkelsågade småblad,

släta blomskaft, vanligen rundade skenfrukter och oftare blott

utåt riktade foderblad.

Rosa mollis SM. var. coerulescens (ScHz.). Flerestädes.

Algutsrum:

osa sclerophylla ScHz. var. gemwina MATss.

tosa tomentosa SM. var. umbelliflora (Sw.). Troligen flere-

städes.

Thorslunda:

Rosa canina L. var. Acharii (BILLB.). Söder om Färje-

staden. Äfven såg jag på samma ställe en öfvergångsform

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:08. 57

mellan denna varietet och var. Lutetiana (LrM.). Den har

habitus af den förstnämnda, oregelbundet dubbelsågade små-

blad, släta blomskaft och endast i kanten glandelbärande, ned-

böjda foderblad.

Rosa sclerophylla ScHz. var. genwina Marss. Mellan Tveta

och Färjestaden. Blott en enda stor buske.

Rosa glauca VILL. var. transiens (GREN.). Tveta.

Rosa -glauca Vinn. var. complicata (GREN.). Vid Färje-

staden observerade jag en form, som, ehuru icke fullt identisk

med, dock torde komma närmast denna varietet. Den har

äggrundt — ovalt lancettlika, spetsade, något tjocka och rynkiga,

svagt glandulöst dubbelsågade småblad, glandulösa bladskaft

och medelnerver, släta, tämligen korta blomskaft, rundade —

kort elliptiska, släta, tidigt mognande, pulpösa skenfrukter

samt släta, utåt riktade, till fruktmognaden, men, knappast

längre kvarsittande foderblad. Endast en enstaka buske an-

träffades.

Rosa corufolia ER. var. clivorum (NcHz. p. p.-)- ScHEUTZ!

omtalar i Bot. Not. 1877 i sin Öfvers. af Sveriges och Norges

Rosa-arter under RB. cortifolia »en afvikande form från Öland,

Tveta, hvilken» han » Bot. Not. 1875 oriktigt hänfört till R.

collina Awvett., men som af CHRIST anses för »R. coriifolia ad

abietinam vergens». Denna form sökte jag efter vid Tveta,

och jag tror mig äfven hafva funnit den. Jag har sedermera

under namn af BR. cortifolia var. elivorum (ScHz. p. p.) (=.

subcollina CHrist) skickat exemplar af den till CRÉPIN med

förfrågan om hans åsikt om densamma, och har han svarat,

att den kan placeras »å cöté du £. clivorum NCHEUTZ Pp. P->,

men att den ingalunda har något att skaffa med RB. subcollina

CHrIsT. Då jag ej anser mig böra framställa den såsom en

egen varietet och då det ej heller är möjligt att inordna den

under någon annan förut beskrifven sådan — RR. coritfolia var.

aberrans LEFFL., som 1 så fall närmast skulle komma i fråga,

förefaller mig ännu mera aflägsen — finner jag det vara lämp-

ligast att upptaga den såsom en afvikande form af var. cli-

vorum (ScHz. p. p). Som jag emellertid med ScHEutz identi-

fierar denna varietet (= BE. clivorum var. glaucescens ScHz.)

med var. subcollina CHRriIst, kommer jag här som så många

1 N. J. ScHeuvrz, Öfvers. af Sveriges och Norges Rosa-arter, Bot. Not.

LOT SAG

58 LL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

gånger förut till en annan åsikt än CrÉPIn. Härvid vill jag

dock påpeka, att jag, såsom nyss framhållits, alldeles icke

likställer formen från Tveta med var. clwvorum eller var. sub-

collina, utan att jag anför den, sådan den verkligen är, näm-

ligen såsom en afvikande form. Jag lemnar för den följande

beskrifning:

Täml. lågväxt buske med utstående grenar; årsskottens

taggar raka Il. något krökta, stammens och grenarnas taggar

böjda — klolikt krökta, alla spridda; stipler jämnbreda med

divergerande öron, ofta glabrescenta, i kanten håriga och

glandulösa; gemensamma bladskaftet och medelnerven små-

ludna, taggiga och glandulösa; småblad medelstora (ungefär

3 cm. långa och 1,8 cm. breda), ovala, spetsade, icke särdeles

tunna, ljusgröna, på båda sidor småludna, stundom med sva-

gare pubescens, enkelsågade med spetsade, utåt — framåt riktade

sågtänder; skärmblad vanl. äggrundt lancettlika, glabrescenta,

i kanten håriga; blomskaft ensamma 1. i flock, korta (0,3—

0,8 cm.), glandelborstiga; skenfrukter vanl. rundade, släta 1.

svagt glandelborstiga, pulpösa, tidigt mognande; foderblad

fikade, glandulösa, vanl. riktade utåt, i regel kvarsittande till

fruktmognaden; stift ludna.

Härmed anser jag mig hafva tillräckligt behandlat den

vid Tveta funna formen. Jag skall nu yttra några ord om

Rosa coriifolia FR. var. eclivorum (ScHz. p. p-) 1 allmänhet och

tillika redogöra för de skäl, som förmått mig att här upp-

taga densamma med uteslutande af var. subcollina CHRIST.

I sina Stud. öfv. de skand. art. af sl. Rosa (1872) sam-

manför NScHEUTZ! till en art under namn af B. clivorum en

hel del ganska heterogena former af RB. cortiifolia och BR. du-

metorum THUILL., utmärkta af enkelsågade småblad och glandu-

lösa blomskaft och foderblad. Såsom synonym till RB. clivo-

rum anföres RB. collina JACQN. et Averr. Den beskrifning,

som lemnas, refererar sig otvifvelaktigt till £. dumetorum och

närmast till den variationsserie, som LEFFLER 1 Bot. Not. 1871

kallat var. Jacquimi. Men att, såsom nyss nämndes, ScHEUTZ

äfven i den nya arten innefattade former af RB. corufolia, er-

känner han dels själf i Bot. Not. 1877? och i Bot. Centralbl.

! N. J. ScHeutz, Stud. öfv. de skand. art. af sl. Rosa (1872), pagg.

28—209.

2 So Ofvers. af Sveriges och Norges Rosa-arter, Bot. Not.

1877, pag. 6.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 59

1883,1 dels vittna därom talrika originalexemplar, som jag

varit i tillfälle att granska. I Bot. Not. 1877? meddelar

NScHEUTZ tillika, att dessa former (RB. clivorum var. glaucescens

ScHz. Bidr. 1873) äro identiska med dem, som CHRIST i Rosen

der Schweiz (1873) förenar under namnet var. subcollina. I

det sista arbetet? får man dessutom den upplysningen, att

den äkta PB. collina JACQN. är en hybrid form mellan RK. du-

metorwm och RB. gallica L. Under sin RB. clivorum beskrifver

SCcHEUTZ också en var. glabrescens från Lyckeby 1 Blekinge.

Då han med kännedom om den konfusion, han tidigare be-

gått, 1 sina senare arbeten söker rädda den framställda arten,

inskränker han den till denna form. Emellertid har han på

detta sätt ingalunda uppnått det resultat, som åsyftades.

Genom ÖREÉEPINSt undersökningar har det blifvit konstateradt,

att den sålunda ombildade arten ingenting annat är än en

form af RB. dumetorum var. Déséglisei (Bor. F1. Centr. ed. 3,

1357), till hvilken varietet BR. dumetorum var. Jacquwini LEFFL.

till största delen äfven låter hänföra sig. Möjligen kan man

upptaga formen i fråga såsom en f. glabrescens under först-

nämnda varietet, men detta är säkerligen den största upp-

märksamhet, man kan egna den. Namnet RK. clivorum måste

härmed anses dödadt. Det torde dock vara skäl att återupp-

lifva det. Enligt hvad jag nyss anförde, afsåg det från början

också RB. cortufolia var. subcollina CHrisT. Då det senare

namnet är yngre och tillika förefaller mig synnerligen olämp-

ligt, anser jag, att det hellre bör utgå och ersättas af R.

clivorum, hvarifrån då naturligen alla former af RB. dumeto-

rum äro utmönstrade. Om man strängt håller på prioritets-

principen, måste ovillkorligen denna anordning blifva gäl-

lande.

Slutligen kan det i detta sammanhang förtjena att på-

pekas, att det bland de enkelsågade, icke glandulösa formerna

af RB. coriifolia gifves en med var. clivorum fullkomligt ana-

log variationsserie, hvilken dock vanligen föga uppmärksammas

1 den rhodologiska litteraturen.

1 N. J. ScHEUTZ, Observ. rhodol., Bot. Centralbl. Jahrg. IV, B. XVI,

(1883) pag. 189. ;

SE = Ofvers. af Sveriges och Norges Rosa-arter, Bot. Not.

1577, pag. 6.

3 H. CHrRiIsT, Die Rosen der Schweiz (1873), pagg. 206—207.

+ FR. ÖORÉPIN, Quelq. considérat. sur la distribution géografique des Rosa

en Scandinavie, Bot. Not. 1894, pagg. 66—067.

60 L. P. REINHOLD MATTSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

Rosa tomentosa SM. var. umbelliflora (Sw.). Tveta m. fl.

ställen.

Rosa mollis SM. var. coerulescens (ScHz.) och

Rosa mollis Sm. var. nana (M. T. Lez.). Mellan Färje-

staden och Runsbäck.

Jag afslutar härmed min redogörelse för de öländska

Fosa-former, jag iakttagit. Hvad fanerogamvegetationen i

öfrigt på Öland angår, nämner jag blott, att Verbascum nig-

rum IL. f. gymnandra F. AREScCH. anträffades vid Runstens

prästgård.

Den 24 aug. lemnade vi Öland och foro från Färjestaden

öfver till Kalmar. Dels under denna och påföljande dag dels

något längre fram företogo vi exkursioner åt olika håll i

Kalmartrakten, såsom till Skälby, Hagen och St. Törneby.

Att finna något nytt 1 detta af ScHEUTZ så noga undersökta

område, var icke att vänta. Vi påträffade ej ens allt, som

blifvit uppgifvet härifrån. En redogörelse för våra fynd på

denna plats är således af föga värde och borde måhända icke

ens komma 1 fråga. Då jag emellertid, hvad rosorna angår,

hittills meddelat alla viktigare fynd, oafsedt, om de, som 1 en-

staka fall inträffat, förut blifvit publicerade, anser jag det

icke heller här vara skäl att frångå denna princip, synner-

ligen som min redogörelse icke blir särdeles lång.

Rosa canina L. förekommer strax norr om Kalmar i en

form, som ganska mycket närmar sig RK. sclerophylla ScHz.

Den har habitus af den sistnämnda och utmärkes för öfrigt

af svagt småludna, något taggiga och glandulösa bladskaft,

tjocka, glatta, äggrundt lancettlika, oftast svagt glandulöst dub-

belsågade småblad, släta blomskaft, i kanten och i spetsen

något glandulösa foderflikar samt glatta — svagt håriga stift.

Rosa canina LL. var. Andegavensis (Bast.). En närmast

denna varietet stående form observerades mellan Skälby och

staden.

Rosa glauca WILL. var. genuina (GREN.). Under denna

varietet placerar jag såsom form KE. Reuteri Gop. var. mitigata

ScHz. (NStud.). Jag sökte på den uppgifna lokalen nära Skälby

efter denna form, men erhöll endast ett exemplar, som dock

var tämligen taggigt. Enligt benäget meddelande af kand.

C. AREsSKoG är den äkta f. mitigata borthuggen.

Jag nämner här, att denna form äfven blifvit iakttagen

på Gotland. AT studeranden TYcHo WESTERGREN har jag näm-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 8. 61

ligen erhållit alldeles oväpnade exemplar af densamma, tagna

på Galgberget vid Visby 1894.

Rosa glauca VILL. var. suberistata (BaAK.). Flerestädes.

Rosa rubiginosa L. var. comosa (RiP.). Flerestädes.

Rosa rubiginosa L. var. echinocarpa (RIP.). Sparsam norr

om staden.

Rosa rubiginosa L. var. anceps ScHz. Skälby.

Rosa tomentosa SM. var. umbelliflora (Sw.). Skälby.

Rosa tomentosa SM. var. venusta (SeHz.). I goda exemplar

sällsynt.

Rosa tomentosa SM. var. omissa (DÉSsÉGL.). NOCHREUTZ upp-

gifver 1 sina arbeten denna varietet från Kalmar. Jag såg

äfven Herestädes former med undertill glandulösa småblad,

tämligen korta blomskaft och samstående, varaktiga foderblad.

De tycktes mig dock vara långt ifrån typiska och närmade

sig vanligen mycket mera var. venusta.

Rosa mollis SM. var. pyrifera (ScHz.). Vid Skälby fann

jag en till denna varietet hörande form. Den har, särskildt

om den växer i skugga, ganska stora blad och skulle på grund

häraf kanske kunna förväxlas med RB. Grenieri DÉSÉGL., hvil-

ken säkerligen icke finnes 1 Sverige. MScHEUTZ har 1 sina se-

nare arbeten bortlagt namnet pyrifera för det yngre spine-

scens OHrisT. Då det äldre namnet ingalunda kan anses

olämpligt, har jag icke ansett det vara nödigt att förkasta

detsamma. |

Från Kalmar reste vi på e. m. 25 aug. till Trekanten

och därifrån vidare genom Ljungby till S:t Sigfrid. Här

dröjde vi närmare en vecka, hvarunder vi företogo flera

ströftåg i trakten. Resultatet af våra exkursioner blef ringa,

Jag antecknar här endast en form af Rosa tomentosa SM.,

iakttagen i närheten af St. Mölebo i S:t Sigfrids socken. Jag

har trott den vara värd att något närmare beskrifvas:

Högväxt, grenig buske med bågböjda grenar; taggar

spridda, täml. stora, starka, böjda; stipler jämnbreda med di-

vergerande öron, undertill småludna, i kanten glandulösa; ge-

mensamma bladskaftet och medelnerven småludna, knappt

taggiga, icke glandulösa; småblad ovala — elliptiska, de å års-

skotten ofta äggrundt lancettlika, alla tjocka, på båda sidor

mjukludna, utan glandler, än enkelsågade, än svagt glandulöst

dubbelsågade med spetsade, utåt — framåt riktade sågtänder;

skärmblad små, ovalt lancettlika, undertill småludna, i kanten

62 oL. F. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

glandulösa; blomskaft ensamma 1. i flock, 1,5—2,5 cm. långa,

glandelborstiga; skenfrukter kort elliptiska — ovala —rundade,

stundom något nedlöpande, nästan pulpösa, släta 1. svagt glan-

delborstiga; foderblad något fikade, glandulösa, vanl. riktade

utåt, åtminstone kvarsittande till fruktmognaden; stift ludna.

— Denna form påminner habituelt i hög grad om R. coru-

folia FR.

En liknande form har jag sett från Nerike, insamlad i

Kringlaskogen vid Örebro 1887 af kand. G. A. RINGSELLE.

Som jag redan nämnt, stannade vi 1 S:t Sigfrid närmare

en vecka. Nedan återvände vi till Kalmar. Etfter att där-

städes ännu hafva gjort ett par exkursioner, hvilkas resultat

blifvit behandladt i det föregående, lemnade vi Småland och

afreste till Visby.

I Visby måste jag dröja en dag för att taga vara på

hvad jag insamlat. Dagen därpå företog jag 1 sällskap med

studeranden "TYcHo WESTERGREN en tur till Endre. Under ett

tidigare besök härstädes hade jag varit 1 tillfälle att iakt-

taga och i blom studera åtskilliga intressantare Rosa-former.

Dessa återfann jag nu till största delen med mogen frukt.

Dessutom anträffade jag några former, som jag förut icke

uppmärksammat. Trakten mellan Allekvia och Endregårda

är en synnerligen god HRosa-lokal. Jag räknar den till de

bästa på Gotland. Ifrågavarande korta exkursion blef också

en af de mest lönande, jag gjorde denna sommar. Jag med-

delar följande från densamma:

Rosa camna L. representeras 1 Endre af var. Lutetiana

(LEM.) och BR. dumetorum THvILL. af varr. pubescens (ER., SCHz.)

och campestris (SWw.).

Rosa glauca VILL. var. genuina (GREN.) förekommer här i

flera former. Jag antecknar bland dessa: en form, skild från

den typiska genom småludna bladskaft och långt elliptiska —

utdraget päronformiga skenfrukter samt utåt riktade foder-

blad, en annan med tjocka småblad, småludna bladskaft och

ovala — päronformiga skenfrukter samt en tredje, genom svagt

glandulösa foderblad stående på öfvergång till följande va-

rietet.

Rosa glauca VILL. var. transiens (GREN.). Allekvia.

Rosa coriifolia FR. var. genwina ÖRÉP., Sonz. är allmän i

Endre. Bland dess former härstädes må endast nämnas en

form från Allekvia med små småblad, små, rundade — något

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 8. 63

nedlöpande, föga pulpösa, men tidigt mognande skenfrukter

och slutligen samstående foderblad.

Rosa coriifolia ER. var. clivorum (ScHz. p. p-) anträffades

vid Allekvia i en form, som är mycket lik den förut från

Tveta beskrifna. Den är dock något spensligare, har stundom

mera starkt krökta taggar samt saknar glandler å gemensamma

bladskaftet och medelnerven.

Rosa rubiginosa L. Af denna art såg jag här blott var.

comosa (RIP.).

Rosa tomentosa SM. var. perturbans Marss. I Endre lik-

som 1 hela Visbytrakten och äfven annorstädes på Gotland,

t. ex. i Klinte och Hejde socknar, uppträder HB. tomentosa 1

en synnerligen egendomlig formserie, hvilken jag, om ock efter

någon tvekan, ansett mig böra upptaga såsom en särskild

varietet. Genom fera karaktärer närmar den sig i hög grad

RB. mollis Sm., och den torde hittills vanligen hafva blifvit

med denna förväxlad och därigenom undgått uppmärksamhet.

Af denna anledning har jag kallat den var. perturbans. Möj-

ligen ersätter den på Gotland B. tomentosa var. umbelliflora

(Sw.). Men med denna varietet kan den eljest icke förblandas.

Af de många varieteter, som uppställts af BR. tomentosa, är

kanske var. omissa (DÉSÉGL.) den, som kommer närmast. En-

ligt exemplar, benäget meddelade af OCREÉPIN, afviker dock

denna varietet genom svagare armatur, tunnare småblad, van-

ligen ensamma blomskaft, större skärmblad, hvilka äro längre

än de knappt 1 cm. långa blomskaften, samt nästan påäron-

formiga skenfrukter, hvarjämte den har en helt annan ha-

bitus. Den nya varieteten kan beskrifvas sålunda:

Täml. högväxt, tätt grenig buske med bågböjda, liksom

årsskotten ofta pruinösa grenar; taggar täml. talrika, långa,

starka, något böjda, nedåt riktade; stipler jämnbreda med

divergerande öron, undertill och i kanten småludna och glandu-

lösa; gemensamma bladskaftet och medelnerven småludna, tag-

giga och glandulösa; småblad af medelstorlek, ovala, spetsade,

tjocka, något rynkiga, i yngre stadium vanl. svagt pruinösa,

på båda sidor mjukludna, undertill i regel glandulösa, glandu-

löst dubbelsågade med utåt — framåt riktade sågtänder —

bladens glandler ofta ofärgade —; skärmblad vanl. små, bredt

ovala, spetsade, undertill (ofta) och i kanten småludna och

glandulösa; blomskaft vanl. i flock, cirka 1,2 cm. långa, vida

längre än skärmbladen, glandelborstiga; blommor lifligt rosen-

64 oL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

röda; skenfrukter vanl. rundade, stundom något nedlöpande,

broskartade, släta 1. någon gång svagt glandelborstiga, tidigt

mognande; foderblad vanl. föga flikade, glandulösa, riktade

utåt — samstående, affallande vid fruktmognaden; stift ludna.

— (Var. intercedens mili in litt.).

Rosa mollis Sm. var. typica (ScHz.). Flerestädes.

Rosa mollis SM. var. nana (M. T. Lez.). Troligen fere-

städes.

Rosa cinnamomea IL. Xx mollis Sm. I närheten af Allekvia

fann jag på en hög och myllrik åkerren bland typiska former

af BR. mollis SM. var. typica (SoHz.) och R. cinnamomea L. var.

typica LEFFL. en form, hvilken enligt min åsikt bestämdt måste

betraktas såsom hybrid mellan dessa båda varieteter. Jag

påträffade den ej i mera än tre små buskar, hvilka hade en

höjd af omkring 40 cm. Habituelt påminner den starkt om

R. cinnamomea. Den liknar äfven denna art i afseende på

smäåbladens form och färg samt deras stundom enkla serratur,

vidare genom nästan oflikade foderblad samt framför allt ge-

nom sina små, klotrunda, mycket tidigt (långt förr än hos R.

mollis) mognande skenfrukter. Med RK. mollis åter öfverens-

stämmer den däri, att småbladen äro tämligen tjocka och

ofta dubbelsågade samt att den har starka, likformiga taggar.

Dessutom är den till sina flesta delar mer eller mindre glan-

dulös.! Såsom en egendomlighet härvidlag kan anmärkas, att

skenfrukterna äro starkt glandelborstiga, något som jag icke

lyckades iakttaga på någon som helst annan i närheten väx-

ande Rosa-form. Så vidt jag vet, har förut icke någan hy-

brid blifvit observerad mellan RB. cinnamomea och RB. mollis.?

I jämförelse med de på platsen förekommande representan-

terna af de förmodade stamarterna beskrifver jag den på föl-

jande sätt:

Buske lågväxt (cirka 40 cm.); stam kanelbrun (BR. cinn.)

med likformiga, täml. talrika, raka 1. något böjda taggar

(närm. RB. moll.); årsskott och grenar något pruinösa (närm.

R. cmn.), stipler jämnbreda med skärformiga, parallela öron,

1 I Asien och Amerika uppträder dock äfven RB. cinnamomea i former

med . dubbelsågade småblad 1. glandulösa blad, blomskaft och foderblad. (Jfr.

UPNCRe REGEL, Tent. Ros. monogr. (1877), pagg. 41—421).

? ORÉPIN, till hvilken jag skickat exemplar af ifrågavarande form, har :

i bref till förf. uttalat tvifvel, huruvida den verkligen "skulle vara hybrid.

Enligt honom är den blott en enkel variation af BR. "mollis. Jag kan emel-

lertid icke dela denna uppfattning.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:08. 69

undertill småludna (gem.), ofta glandulösa (AR. moll.), i kanten

glandulösa (gem.); gemensamma bladskaftet och medelnerven

småludna (gem.), något taggiga, glandulösa (BR. moll.); småblad

utdraget ovala 1. långt elliptiska — aflånga, undertill grågröna

(närm. RB. cinn.), stundom täml. tjocka, undertill något glandu-

lösa (R. moll.), stundom utan glandler (KR. cinn.), enkelsågade

(R. cinn.) 1. vanl. glandulöst dubbelsågade (R. moll.); skärmblad

undertill och i kanten vanl. småludna och glandulösa (BR. moll,);

blomskaft ensamma, korta (omkring 0,5 cm.) (närm. BR. cimn.),

glandelborstiga (R. moll.); skenfrukter klotrunda, små, mycket

tidigt mognande (i början af sept. alldeles öfvermogna !) (BR. cinn.),

glandelborstiga (RR. moll.); foderblad vanl!. oflikade (R. cinn.),

glandulösa (R. moll.), samstående, kvarsittande (gem.); stift

korta (närm. KR. cinn.), ludna (gem.).

Rosa cinnamomea L. är synnerligen allmän i trakten

mellan Allekvia och Endregårda och varierar ej så obetyd-

ligt. Jag omnämner dock icke någon form särskildt.

Från min exkursion till Endre kan dessutom anföras:

Salvia pratensis L. På en åker vid Ölbäck sparsamt.

Verbascum Lyclhmitis L. På samma ställe ymnigt. Lik-

som föregående gifvetvis förvildad.

Cherophyllum bulbosum TT. Gamla Hulte. Från början

odlad och sedermera bibehållande sig. Funnen härstädes redan

föregående år af stud. WESTERGREN.

"Till dessa anteckningar bifogar jag slutligen en kort

S SS

Öfversikt af Gotlands och Ölands anmärkningsvärdare

Rosa-former.

Rosa TouRN.

canina (1.) ÖRÉP.

a. canina L.

var. Lutetiana (LEM.). Gotl. Allmän. Öl. Allmän.

var. senticosa (AcH.). Gotl. Sällsynt: Visbytrakten

(sparsamt); närstående former äro funna i Burs och

Alfva. Öl. Täml. sällsynt: Högsrum samt flere-

städes på alvaren söderut.

13)

66 LL. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

var. Andegavensis (BaAst.). Gotl. Sällsynt: Hemse nära

kyrkan; Alfva (C. G. WITTBERG).

var. dumalis (BEcHst.). Gotl. Flerestädes: Visby vid

Snäckgärdet; mellan Visby och Follingbo (0. W-:

WENNERSTEN); Nanda (T. WESTERGREN); Fardhem;

Gröttlingbo ete. Öl. Flerestädes: Borgholm; Räpp-

linge; Högby; Böda etc.

var. glaucophylla (WiscH). Gotl. Sällsynt: Burs vid

prästgården.

var. Acharii (BiurB.). Öl Sällsynt: Räpplinge; mellan

Högsrum och Glömminge; Färjestaden.

var. mitis ScHz. Gotl. Sällsynt: Lilla Karlsö (0. A.

WEstTöö enl. SCHEUTZ).

var affinis (RAv)? Gotl. Sällsynt: mellan Hejde och

Väte; trol. flerestädes.

b. dumetorum "THUVILL.

var. pubescens (FR., ScHz.). Gotl. Täml. allmän. Öl.

Täml. allmän.

var. campestris (Sw.). Gotl. Täml. allmän, ehuru vanl.

sällsyntare än föregående. Öl Täml. allmän.

var. platyphylla (Bau). Gotl. Flerestädes: Väte;

Sanda; Klinte etc. Öl. Flerestädes: Borgholm;

Böda etc.

var. urbica (LEM.). Gotl. Flerestädes: Visby; Väte;

Gröttlingbo; Fide etc. Öl. Flerestädes: Borgholm;

Köping; Räpplinge etc.

var. Déségliset (Bor.). Gotl. Sällsynt: Roma; trol.

Aerestädes.

var. convinciens Martss. Gotl. Sällsynt: Burs mellan

prästgården och Änges; Fide vid Odvalls.

sclerophylla ScHz.

var. genuina Matss. Gotl. Flerestädes: Mästerby (WITT-

BERG); WNSilte vid Rikvide; Gröttlingbo; Fide etc.

Öl. Flerestädes: Borgholm; Köping; Alböke; Föra;

Persnäs; Källa; Högby; Böda; Högsrum; Glöm-

minge; Thorslunda; mellan Resmo och Fröbygårda

(SCcHEUTZ) etc.

var. tomentellina Marss. Gotl. Flerestädes: Visby (WEN-

NERSTEN); Väte; Gröttlingbo (allm.); Fide etc. Öl.

Sällsynt: Högby söder om Hornsjön; Böda vid Skäf-

teskärr.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:08. 67

glauca VILL.

var. gemwina (GREN.). Gotl. Allmän. Öl. Allmän.

f. mitigata (Sckz). Gotl. Sällsynt: Visby på Galg-

berget (WESTERGREN).

var. transmissa Marss. Gotl. Sällsynt: Visbytrakten.

var. transiens (GREN.). Gotl. Sällsynt: Endre. Öl. Flere-

städes: Köping; Runsten; Tveta etc.

var. complicata (GREN.) f. Öl. Sällsynt: Färjestaden.

var. suberistata (BaK.). Öl. Sällsynt: Mellan Kolstad

och Köping (P. HåBErRT); Borgholm.

cortiifolia FR.

var. genwina CrRÉrP., ScHz. Gotl. Allmän. Öl. Allmän.

var. aberrans LErFfL. Gotl. Sällsynt: Hörsne (WeEsTtöö).

Öl. Sällsynt: Norra Möckleby.

var. Bovernierana (LAG. et DE ta Sorr). Öl. Sällsynt:

mellan Tveta och Thorslunda (enl. ScHEUTz).

var. gotlandica Marss. Gotl. Sällsynt: Vall; Atlingbo;

Björke.

var. clivorum (ScHz. p. p.) f. Gotl. Sällsynt: Endre. Öl.

Sällsynt: Tveta.

var Blytti (GAND.) f. Gotl. Sällsynt: Atlingbo; Väte.

var. glandulifera LEFPL. Gotl. Sällsynt: Visby i skogen

åt Follingbo (WENNERSTEN).

var. pseudotomentella Matss. Gotl. Sällsynt: Väte.

var. elongata Marss. Gotl. Sällsynt: Gröttlingbo vid Norr-

kvie.

Jundeilli Bess. Gotl. Sällsynt: Stora Karlsö (E. FRI

herbar. enl. ÖRÉPIN).

rubiginosa L.

var. comosa (RiP.). Gotl. Flerestädes: Visbytrakten etc.

Öl. Täml. allmän.

var. echinocarpa (RiP.). Gotl. Sällsynt: Visby. Öl. Säll-

synt: Borgholm; Köping.

var. horrida Ler. Gotl. Sällsynt: Visbytrakten; Sanda

(WirrBERG). Öl Flerestädes på alvaren.

var. subeglandulosa Sckz. Öl. Sällsynt: Borgholm.

tomentosa SM.

var. pseudocuspidata (CRÉP.)? Gotl. Sällsynt: Träkumla.

var. umbelliflora (Sw.). Öl. Flerestädes: särskildt på mel-

lersta delen af ön.

f. umbrosa Scz. Öl. Borgholm etc.

68 L. P. REINHOLD MATSSON, BOTANISKA RESEANTECKNINGAR.

f. aberrans Scez. Öl. Sällsynt: Borgholm.

var. Westovit Marss. Gotl. Täml. sällsynt: Vänge; Hejde;

Väte etc.

var. perturbans Matss. Gotl. Täml. sällsynt: Visbytrakten;

Hejde etc. ;

var. venusta (ScHz.). Ol. Sällsynt: St. Rör (NcHEutz);

Persnäs.

mollis SM.

var. typica (ScHz.). Gotl. Täml. allmän. Öl. Täml. all-

män.

var. coerulescens (ScHz.). Gotl. Flerestädes. Öl. Flere-

städes.

var. glabrata (Fr). Öl. Sällsynt: Borgby (ScHrurz).

var. nemoralis (L6E.). Gotl. Sällsynt: Vesterhejde. Öl.

Sällsynt: Räpplinge.

var. arenaria (LeEz.). Gotl. Eke (WirrBERG); trol. fere-

städes. Öl. Troligen ferestädes.

var. nana (M. T. Lez.). Gotl. Flerestädes: Endre; Lef-

vide; Silte ete. Öl. Flerestädes: Källa; Högby; Högs-

rum ete:

var. alvarensis (FR). Öl. Sällsynt: Köping (D:r PETERSSON

enl. FrIEs och SCHEUTZ).

var. subrubiginosa (LARSs.). Gotl. Sällsynt: Hemse och

Alfva (WirrBEre). Öl. Sällsynt: Räpplinge och Gärds-

lösa (enl. SJÖSTRAND).

cinnamomea L. Gotl. Flerestädes på mellersta delen af ön.

Öl. Flerestädes: Källa; Runsten etc.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Af. IL. No 9.

SPHAERULINA HALOPHILA (Bomm. R0USS. ET Sacc.

EN PARASITISK PYRENOMYCET

KARL STARBÄCK

1 FLA

EDDE g STOBER 1895.

GR AF M. FRIES OCH F. R. KJELLMAN.

2 Le

STOCKHOLM 1896

BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & S

4 J CR 455

NEOVMORLA TEARS AKAT TA

4 sÅ | 5

' j rr å ÅA

TRRREEENA & od

j då

HFOATHATA JCAR 2

Jag €£ VC Br bi

fa é tyd

» 4 Mi +

- UTE ”-:

4 fe EF Vv

[285 indOVA & rit 9 HIN

Ra flv 0 VERS KRA SM Sgt nt SEA

, X j

b j

i å

IK]

1 N it

Nr - é

? A I

. ” ,

Ä | åd g

j OR wlan

DR på ANN skr mRNA.

Då jag sommaren 1886 vistades vid Sandhamn å Sandön i

södra Roslagen egnade jag en del uppmärksamhet åt svamp-

floran därstädes specielt Ascomyceterna.! Bland annat påträf-

fade jag i slutet af Juni å ett bestånd Halianthus peploides,

som intog en ganska lång strandremsa på öns nordöstra

sträckning, bladen å de festa plantorna mer eller mindre

svartfläckiga. Vid närmare undersökning befunnos dessa fläc-

kar härröra från tätt sittande svarta perithecier, hvilka

understundom bildade en sammanhängande skorpa på bladets

hela såväl öfver- som undersida. Mikroskopisk granskning

visade emellertid perithecierna fyllda af en näringsrik kärna

af tätt septerade hyfer utan spår af utdifferentierade för-

ökningsorgan. Vid närmare efterseende befunnos de sedan

förra året kvarliggande bladresterna äfvenledes beklädda af

lika formade perithecier, sålunda sannolikt tillhörande samma

svamp, men här funnos endast väggarna kvar, innehållet var

fullständigt uttömdt. Då äfven perithecier insamlade mot slutet

af sommaren på de ännu friska bladen, dock ej senare än i

mediet af Augusti, befunnos till sitt innehåll af samma be-

skaffenhet som de från Juni, föreföll det troligt, att utbil-

dandet af svampens förökningsorgan sker först på våren,

hvarefter groning inträder å de unga skotten af Halianthus,

som uppkomma redan i Maj månad. För att närmare under-

söka detta förhållande skaffade jag mig de första dagarna af

Juni 1892 åter tillfälle att besöka ön, och återfann äfven

utan svårighet svampen. Af det material, bladrester från

föregående år, som då insamlades, framgick emellertid att

min resa på det hela taget misslyckats. Visserligen kunde

jag konstatera att peritheciets innehåll börjat undergå för-

ändringar och att asci börjat utvecklas, men att bestämma

svampen var naturligtvis omöjligt då inga sporer ännu ut-

! En del af der anträffade fynd finnes publicerad i Bot. Not. 1887 p. 206.

4 KARL STARBÄCK, SPHJZRULINA HALOPHILA.

bildats. Slutligen företog jag 1 år 2 och 3 Juni en utflykt

till ön, denna gång på grund af den ovanligt tidiga våren

och ihållande värmen med goda förhoppningar att lyckas.

Jag påträffade nu också temligen väl utvecklade asci och

sporer och fann att svampen var identisk med Lizonia halo-

phlila Bomm. Rouss. Sacc. beskrifven i Saccardos Sylloge IX

(Supplement. Universal. I) p. 680.

Ehuru det af helt naturliga skäl ej varit mig möjligt att

följa ifrågavarande svamparts utveckling fullständigt, utan en

mängd luckor finnas 1 mina undersökningar, har jag likväl

ansett det vara af intresse att här meddela desammas resul-

tat, då deraf i alla händelser flera vigtiga drag ur svampens

lif torde framgå. Det material som undersökts har insamlats

under skilda besök på ör: omkring 1 Juni, omkring 20 Juni

och medio af Neptember 1892, samt 2 Juni 1893. Det har

varit mest spritlagdt, delvis torrt.

Å de redan den 20 Juni blommande Halianthus-exem-

plaren uppträda å de öfre stjelkbladen, mera sällan å kalk-

bladen, gulbrunaktiga föga skarpt begränsade fläckar (Fig.

1, a), intagande hvilken del af bladet som helst ofta i spet-

sen, men nästan lika ofta på sidorna och äfven vid basen.

Bladen bli här tunnare, dess kanter något vågiga eller vikna,

isynnerhet spetsen ofta böjd i ett par riktningar. Vid under-

sökning af genom fläcken gjorda snitt finner man att den-

samma åstadkommits genom 1 bladets väfnad utbredt my-

celium, bestående af hyalina, temligen glest förgrenade, 4—5 u

tjocka, mycket sparsamt septerade hyfer. Man finner alltid

förgreningen rikligast i de under klyföppningarna befintliga

andhålorna, och i många fall har jag iakttagit mellan klyf-

öppningscellerna ut- eller snarare inträdande hyfändningar,

under stundom två, till och med tre i en och samma inter-

cellulargång (Fig. 2 och 3). Dessa hyfbitar äro möjligen

rester af ascosporernas groddslangar, eller, då jag ej kunnat

iakttaga direkt groning, för hvilket omständigheterna lagt

oöfverstigliga hinder, och ej heller funnit rester af ascosporer

lika sannolikt lemningar af ett tidigare på bladets yta m. l.

m. rikligt utveckladt luftmycelium. Att, huru som helst här-

med, de första hyferna yarit extramatricala framgår af följande

förhållande. Om ej det bladet genomväxande myceliet in-

kommit utifrån, kan det ej hafva inträngt någon annan väg

än från stammen. Det har emellertid ej varit möjligt att i

RET

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:09. 5

densamma finna något spår af hyfer, ehuru snitt från delar

mellan starkt angripna blad undersökts. Skulle alla de blad

som på en gren finnas angripna, ha inficierats från stammen,

är det emellertid tydligt att densammas väfnader borde vara

fyllda af hyfer, och det är sålunda ej sannolikt att den af

mig konstaterade frånvaron af dem skulle vara beroende på

ett förbiseende. För öfrigt finnas inga hyfer 1 de delar af

bladen som äro ofläckade, och endast den omständigheten att

bladsjukan uppträder i fläckar, som bildas långt ifrån bladets

insertionspunkt kunde anses tillräckligt bevisande.!

Fläckarna uppträda ej på de allra yngsta bladen, utan

först på de temligen långt utvecklade, ofta endast på skot-

tets nedersta blad. Hyferna intränga också städse genom

klyföppningarne; och den redan hos bladen i knoppläget

starkt utvecklade kutikulan på epidermiscellerna synes omöjlig

att genomtränga. Redan på myceliets yngsta stadium synes

en alldeles tydlig tendens till starkare förgrening i sjelfva

andhålorna, der så godt som genast perithecierna börja anläg-

gas (Fig. 2). I början synas för öfrigt hyferna utlöpande

åt alla håll hufvudsakligen följa intercellularrummen. Snitt

genom starkare brunfärgade och mera skarpt begränsade fläc-

kar (Fig. 1, b) visa emellertid häruti en ändring.

Då fläckarna tilltaga i storlek sker detta till en början,

så att omkretsen blir mer eller mindre rundad, tydligen på

grund af myceliets sätt att utbreda sig. Begränsningslinien

blir emellertid mycket oregelbunden beroende på att ofta många

mer eller mindre angränsande andhålor bilda lika många ut-

gångspunkter och dessutom sammansmälta ofta fläckar upp-

komna på olika ställen af bladet. Sjelfva begränsningen visar

sig icke blott genom afbrottet mellan bladets gröna och det af

myceliet angripna områdets bruna färg, utan ofta äfven såsom en

afsats mellan de tjockare friska väfnaderna och fläcken. Denna,

som vanligen börjar nära bladets kant, sällan i midten, der klyf-

öppningarnas antal är något mindre, verkar så hopdragande

på väfnaderna, att den sjuka bladranden drages inåt halfmån-

formigt och härigenom vridningar och böjningar af hela blad-

skifvan åstadkommes. Den yttersta bladkanten synes alltjemt

såsom en gul- eller hvitaktig något hinnaktig rand utanför

' Man jemföre förhållandet hos t. ex. de olika Taphrina-arterna. Se JOHANS-

SON, Studier öfver svampslägtet Taphrina (Bih. t. Kongl. Sv. Vet.-Akad. Handl.

BAS FS: Afd IT N:o 4) pp; 6—8

6 KARL STARBÄCK, SPHAERULINA HALOPHILA.

fläcken, beroende derpå att epidermis här blir merskiktig och

myceliet ej kan genomtränga densammas tjocka väggar.

Myceliet är nu synnerligen väl utveckladt. Hyferna in-

tränga äfven 1 grundväfnadens celler och utbreda sig sålunda

både intercellulärt och intracellulärt. Några haustorier har jag

ej kunnat finna. Men en del hyfspetsar kunna, ofta till ganska

stor längd, liksom särskildt tillpassa sig för närimgsupptagande

(Fig. 4). Dessa lägga sig tätt intill cellväggarna, afdelas

genom septa i en del rum, från hvart och ett sådant utsän-

dande ett utskott, som synes intränga mellan cellväggens lamel-

ler. Dessa äro emellertid icke haustorier, utan början till grenar,

hvilket tydligen framgår deraf, att man å samma hyf kan

iakttaga en temligen jemn öfvergång från de tappformiga

utskotten till ganska långt utväxta förgreningar. Att de

likväl med all sannolikhet verka såsom haustorier torde man

kunna antaga, då moderhyfen är dubbelt så tjock som de van-

liga hyferna och af ett ovanligt mäktigt innehåll. Dessa

tjocka hyfer har jag vanligen funnit långt inuti bladväf-

naden, dock äfven mot bladets yta. De omnämnda grenarne

visa, huru hyfspetsarne kunna tränga igenom cellmembranerna,

hvilket för öfrigt försiggår på tvenne olika sätt. Dels genom-

bryter hyfspetsen cellväggen (Fig. 5), dels kan den äfven

genomborra densamma (Fig. 4 och 6).

Vid betraktandet af de angripna grundväfnaderna skall

man finna att dessas celler, äfven der de icke direkt äro på-

verkade af myceliet, äro skilda från hvarandra på långa styc-

ken, 1 det midtellamellen blifvit upplöst (Fig. 7). Liksom i

andra fall! beror detta troligen på att ett enzym utvecklas

af svampen, ehuru man måhända kunde anse myceliets hastiga

tillväxt såsom tillräcklig orsak.> För antagandet af ett en-

zym talar emellertid den omständigheten att hyfer fram-

tränga genom hål i membranen, som äro större än deras egen

omkrets, såsom ses af fig. 6, under det att fig. 5, der hålet

tydligen bildats genom membranens sönderslitande, visar att

endast en energisk tillväxt uppnår samma resultat. Svampen

eger sålunda tvenne medel till sitt förfogande vid myceliets

framträngande, hvilka väl emellertid ofta samverka.

! Se HaArRTIG, Lehrbuch der Baumkrankheiten p. 49 följ. och Lehrbuch

der Anatomie und Physiologie der Pflanzen p. 33 följ.:;: jemför äfven DE BARY,

Morfol. und Biologie der P. pp. 391, 392 o. 393.

? Jemför RUDOLF NEUMANN: Ueber die Entwickelungsgeschichte der

Aecidien, Hedwigia 1594 p. 352.

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 9. 7

Myceliet utbreder sig hastigt under riklig, men fullstän-

digt oregelbunden förgrening. Denna är synnerligen mäktig i

andhålorna (Fig. 8), der hyferna under ferfaldiga vindlingar

lägga sig tätt intill hvarandra, bildande ett nystan, som så

småningom nästan upptager luftrummets hela vidd, i omkret-

sen lösare, i midten med en allt tätare kärna. Från detta ny-

stan utgå en mängd hyfer åt alla håll uppdelande sig i

grenar, men sällan septerade utom vid spetsarne såsom ofvan

nämnts. MNådana hyfkomplex som uppstå i andhålorna kunna

äfven bildas inuti bladets väfnad, helt och hållet uppfyllande

ett par eller flera närliggande parenkymeeller, och antagande

deras form (Fig. 9), dock utan att vara af deras väggar

fullständigt begränsade.

Vid fortgående utveckling af svampen förändrar sig fläc-

kens utseende så till vida, som på densamma uppträda små

svarta punkter. Dessa orsakas af hyfnystanens vidare dif-

ferentiering till peritheciianlag. Likväl gäller detta endast

de omedelbart under epidermis och vanligtvis under klyf-

öppningscellerna liggande komplexen. Sådana som bildas inuti

bladets inre har jag aldrig sett undergå någon förändring,

men deremot funnit ett och annat, under epidermis liggande

utveckla sig vidare, ehuru jag ej kunnat konstatera någon

klyföppnings närhet. Att de flesta perithecier anläggas i and-

hålorna förefaller mycket troligt till följd deraf, att man här

genast finner en rik förgrening af hyferna, således en omedel-

bar början till perithecieanläggningen; och dessutom ligga

klyföppningarna så tätt, att äfven med tanke på den nästan

sammanhängande skorpa som de färdigbildade perithecierna

bilda, dessa äfven af utrymmesskäl knappast kunna uppkomma

annat än på dessa ställen. Det material som stått mig till-

buds har emellertid visat sig otillräckligt för att besvara

denna fråga. Då emellertid fläckarna tilltaga i omfång äfven

sedan de gamla perithecierna fullständigt uttömt sitt inne-

håll, och nya perithecier bildas äfven å fläckens yngre delar,

är det allt skäl att antaga att om också dessa bildas i and-

hålorna de likväl anläggas sekundärt från det intramatri-

cala myceliet och ej primärt från bladets yta och de genom

klyföppningarna inträngande hyferna. Anledningen skulle så-

ledes sökas 1 lättheten för myceliet, att just i andhålorna

rikligt förgrena sig.

8 KARL STARBÄCK, SPHAZRULINA HALOPHILA.

De hyfnystan som skola bilda perithecierna blifva skar-

pare begränsade (Fig. 10), i det den redan förut antydda

kärnan nu bestämdare skiljer sig från de periferiska hyferna.

Den antager en bestämdare klotform och hyferna ligga så tätt

slingrade om hvarandra, att den »parenkymatiska» väfnads-

typen med oregelbundet månghörniga eller temligen isodiame-

triska celler skarpt framträder, såväl från ytan som på tvär-

snittet. Alla cellerna äro fyllda af näringsämnen, ehuru redan

nu skilnad mellan perithecieväggen, som är något brunfärgad,

och de inre ascogena hyalina partierna inträdt. Det hela

bildar ett klotformigt perithecieanlag at »parenkymatisk» bygg-

nad från hvars yta en massa hyfer 1 alla riktningar utträda.

Skilnaden mellan svampens vegetativa och fruktifikativa

delar framskrider nu allt mera. Peritheciets form öfvergår

ifrån den rena klotformen till en mera äggformig (Fig. 11),

väggen blir svartfärgad och tjockare och dess celler börja

förlora sitt innehåll, anlag till peritheciimynningen framträder

i det att barklagret här blir tunnare och betraktadt från

ytan afsticker peritheciets hjessa genom en ljusare färg, då

den hyalina kärnan skiner igenom. Denna sista differentiering

inträffar redan i Juni på de tidigast angripna bladen, som

kunna vara helt och hållet besatta af svampen och till följd

af de ofta nästan skorplikt sammanväxande perithecierna full-

ständigt svarta (Fig. 1, c).

Härtill bidrager äfven myceliet. Dettas inre delar äro

ännu verksamma såsom näringsupptagande, ehuru de aftagit

i antal och man här och der varsnar sammanfallna hyfer; de

äro i allmänhet hyalina, och endast utåt bladets ytor inträder

brunfärgning af membranen. De delar deremot som ligga

närmast perithecierna ha fortfarit att förgrena sig och bilda

mer eller mindre tjocka strängar af mörkbrun färg. Isyn-

nerhet närmast under epidermis har myceliet rikt utvecklats

utgörande mer eller mindre mäktiga komplex af skiftande

utseende (Fig. 13), som förena äfven mer aflägsna perithecier

med hvarandra. De bilda sålunda ett slags stroma, som ut-

bredt mellan perithecierna ofta kan sträcka sig ganska djupt

ända till deras bas, och i hög grad bidrager till den sam-

manhängande svarta färg, som i detta stadium utmärker det

angripna bladet. Nedanför perithecierna kunna äfven hyf-

strängar utbildas, dock ej af sådan storlek, ej heller så sam-

manhängande, och de löpa då vanligen parallelt med blad-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 9. 9

ytan. Taga de en annan riktning upplösas de snart i enstaka

förgreningar och förlora sin bruna färg.

Undersöker man blad från September månad finner man

svampen på nästan alldeles samma utvecklingspunkt som den

nu skildrade. Ett inre hyalint mycelium kan ännu iakttagas.

Perithecieväggarna ha antagit en mörkare färgton, liksom

äfven det ytliga myceliet, och mynningen synes något, om

ock ytterst obetydligt, skarpare framträda. Peritheciernas

storlek är ej heller förändrad, den uppgår till emellan 80 å

100 ui diameter. Kvarvaron af det inre myceliet, som tyd-

ligen genom närvaron af en del hyfer af samma utseende, som

fig. 4 utvisar, ännu är lifskraftigt, talar för att näring ännu

tillföres perithecierna, och detta får väl ej anses upphöra förr

än med de angripna delarnes fullständiga förvissnande. I

allt väsentligt är likväl svampens första utvecklingsstadium

afslutadt redan i Juni, om den också först vid vegetations-

periodens slut är fullt färdig till öfvervintring. De öfver-

vintrande perithecierna äro närmast att likna vid

selerotier med en näringsfylld märg: den ascogena

kärnan, och ett skyddande barklager: perithecii-

väggen! På våren bildas inuti detta sclerotium sporsäckar

och ascosporer af beskaffenhet som i den nedan meddelade

diagnosen angifves. En intressant fråga som jag likväl ej kan

besvara, är den: vid hvilken tidpunkt och under hvilka tem-

peraturförhållanden utbildningen af fruktlagret eger rum.

De parasiterande Pyrenomyceter, som angripa gröna

växtdelar äro dels sådana, som redan på den lefvande värd-

plantan nå en fullständig utveckling, och oftast föga eller intet

skada denna. Exempel på sådana lemna flera Mycospheaerella-

och Stigmatea-arter, Mamiania Coryli och fiimbriata m. £. Hos

dem äro inga bifruktformer kända, ehuru det är ganska

möjligt att just sådana bilda deras öfvervintringsstadium.

Dels finnas andra, der den parasiterande svampen hufvudsakligen

representeras af »pycnogonier» eller »spermogonier», under det att

det ascusförande stadiet antingen uteslutande utvecklas på de

döda växtdelarna, t. ex. Mycospherella-arter, Gnomonia erythro-

stoma, Stigmatea Mespili Sor., eller anläggas på de qvarsittande

organen för att först till påföljande vår färdigbilda sitt hy-

menium, tt. ex. Polystigmu, bland Discomyceterna Rhytisma.

Till denna senare grupp närmar sig tydligen äfven utveck-

! Jmf. DE BARY anf. arb. p. 417—418.

10 KARL STARBÄCK, SPHAERULINA HALOPHILA.

lingen af Spherulina halophila. En väsentlig skilnad före-

finnes emellertid. Under det att hos de förra fläckarna bildas

och sålunda svampens verksamhet börjar först på eftersom-

maren, 1 allt fall ej synligt vid vårens inbrott; intränga

hos Spherulina ascosporgrodderna 1 bladet vid vegetations-

periodens inbrott och börja genast att arbeta på bildandet af

nya perithecier, så att dessas första utvecklingsstadium i allt

väsentligt är afslutadt i Juni månad och de redan då synas

möjliga för en öfvervintring. Svampen befinner sig sålunda

under en ovanligt lång tid från slutet af Juli till början af

Juni (eller Maj?) i relativ hvila. Vid genomgång af de para-

sitiska ascomyceter v. TuBEUF i sin nyligen utkomna lärobok!

upptager, har jag ej kunnat finna någon, som mera närmar

sig denna i biologiskt afseende än de nämnda Polystigma

och Khytisma, äfven, måhända i ännu högre grad, Dothidella

betulina. Den sclerotieliknande karaktären hos peritheciet är

deremot något, som sannolikt återfinnes hos alla såväl sapro-

phyta som parasitära svampar, der detta utgör öfvervintrings-

stadiet. ?

Under svampens utveckling undergår bladväfnaden natur-

ligtvis vissa förändringar, som sluta med densammas så godt

som fullständiga maceration och död. Redan efter groddens

inträngande och vid första början af myceliets utbredning

börja klorofyllkornen upplösas och cellinnehållet blir amorft

hos alltmer aflägsna celler alltefter som myceliet förgrenar

sig. Såsom ofvan nämnts förstöres också grundväfnadens cell-

membraner dels derigenom att hyferna genomborra dem dels

genom midtellamellens upplösning. En sådan upplösning in-

träffar äfven inom väfnadspartier som ej direkt påverkas af

hyferna, samtidigt som membranerna färgas gula, hvilket

äfven synes tyda på bildandet af ett enzym. Hela grundväf-

naden, som är ungefär lika byggd på båda bladsidorna, på

den öfre med något mera vertikalt sträckta, på den undre med

mera rundade celler, bildar härigenom inom fläckens område ett

virrvarr af de kring hvarandra slingrade ytterlamellerna, som

här och der sammanhållas af rester af midtellamellen (Fig. 7).

Mot slutet af svampens utvecklingsstadium kan man ej längre

urskilja dessa rester, det hela är fullständigt macererat och

!' KARL Freiherr VON TuBEUF, Pflanzenkrankheiten durch kryptogame

Parasiten verursacht. HFEine Einfihrung in das Studium der parasitären Pilze

etc. Berlin. Julius Springer 1895 p. 157-289.

2? Jmfr WINTER, Die Pilze II, p. 522 under Pl. phoeocomes.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 9. 11

utgör oregelbundet löpande tågor bildade af cellemningar och

dessa omslingrande hyfer (Fig. 14). De delar af grundväf-

naden som sist upplösas äro de, som ligga närmast epidermis

och bladets midtplan, lagdt mellan bladets sidokanter parallelt

med dess ytor. I detta plan löpa ledningssträngarna, som

omgifvas af en åt bladets undersida starkt utvecklad ofta

nästan sluten mantel af bastceller, och utanför denna af en

tunnväggig parenkymslida; vidare ligga i detta plan sällan

utanför detsamma talrika kristalldruser af calciumoxalat hvar

och en inom en stor klotformig cell. Såväl denna som paren-

kymslidan dela de öfriga tunnväggiga väfnadernas öde och

förgöras om ock mycket sent af myceliet. Deremot visa sig

baststrängarne, liksom äfven ledningssträngarnes hadromdel och

på grund af deras skydd äfven leptomet i det längsta oberördt.

Att äfven dessa element slutligen förändra sin konsistens, i

det att af vedkärlen endast de ringformiga förtjockningarna

ligga kvar och äfven bastcellernas väggar visa spår af upp-

lösning, torde väl knappast direkt bero på svampens inflytande

utan på bladets genom densamma orsakade allmänna förvissning.

Liknande resistens från här nämnda väfnaders sida finnes för

öfrigt omtalad flerestädes inom den växtpathologiska litera-

turen. ! Kristalldruserna äro fullkomligt oförändrade äfven

då bladet är fullständigt förvissnadt.

Epidermis undergår få förändringar. Då den af svampen

angripna bladdelen hopdrages och skrumpnar måste epidermis

följa med, så att å alla de inre och sidocellväggarne skarpa

veckningar, å de yttre buktningar åstadkommas (Jfr fig. 15

o. 16). Allteftersom perithecieanlagen bildas och tillväxa

ökas denna deformering hos de angränsande epidermiscellerna.

Så småningom försvinner lumen hos dem som ligga öfver

peritheciets hjessa och denna täckes af en membran bildad af

de med ytterväggen hoppackade inner- och sidoväggarna (Fig.

11). Då svampen, perithecierna och de dem förenande my-

celsträngarna slutligen bilda en sammanhängande skorpa,

har denna epidermis hoppackning nått samma utbredning,

tills slutligen den täckande membranen vid peritheciemognaden

af de frambrytande mynningarne spränges och nu kvarligger

som små fjäll.

1 T. ex. NEUMANN anf. arb. p. 352, 3053. — ERIKSSON och HENNING,

Några hufvudresultat af en ny undersökning af sädesrosten. Föregående med-

delande. Meddelande från Kongl. Landtbruksakademiens experimentalfält

N:r 27. Stockholm 1894, p. 8.

12 KARL STARBÄCK, SPHAERULINA HALOPHILA.

Slutligen må här påpekas, att en viss förändring åstad-

kommes genom svampsjukdomen äfven i de delar af ett blad,

som ligga utanför det direkt af svampmyceliet occuperade

området. Om detta befinner sig vid bladets bas visar sig

detta tydligast, i det att bladets öfre del blir betydligt mindre,

ehuru ju ledningen af svampen ej kan afbrytas. Men äfven

annars bli väfnadernas turgescens mindre och såväl epidermis

som grundväfnaden underkastas verkningar liknande de förut

omtalade (Fig. :15—18).

Som bekant har man från olika synpunkter indelat

parasitsvamparne i olika grupper. Med hänsyn till huruvida

svampen för hela sin utveckling är bunden vid den lefvande

värden eller blott till en viss tid, eller ock kan utvecklas

såväl saprofytiskt som parasitiskt, gör DE BARY! en indelning

i facultativa parasiter (Halb-Saprophyten, Hemi-Saprophyt:e

'TUBEUF)”, samt obligata parasiter. Dessa indelas åter i strängt

obligata parasiter och fakultativa saprophyter (Halb-parasiten,

Hemi-parasit:ee ”TuBrur) eller arter »welche nach der beste-

henden Erfahrung der Regel nach ihren Entwickelungsgang

in parasitischer Lebensweise vollständig durchmachen, welche

aber auch die Fähigkeit haben wenigstens in bestimmten

Stadien saprophytisceh zu wegetiren.> Med tanke på utveck-

lingen at Sphaerulina halophila, som tydligen närmast sluter

sig till pE Barys fakultativa saprofyter, kunde här en tredje

grupp tilläggas omfattande sådana arter, hvilka nödvän-

digtvis genomgå sitt första stadium på lefvande

delar af värdplantan, men efter all erfarenhet lika

nödvändigt öfvervintra och nå sin fulla utbildning

på densammmas döda delar. För dessa vore benämning

half-parasiter synnerligen lämplig.

Med afseende på sitt växtsätt är Spherulina halophila

ätminstone hufvudsakligen endophytisk. J. H. WAKKER? in-

delar efter en annan grund parasitsvamparne 1 fyra grupper:

ktenophyter, som döda den angripna växtdelen, hypertro-

phyter, som framkalla hypertrophier, isotrophyter, som

endast åstadkomma en ringa förändring hos värden och atro-

phyter, hvilka orsaka atrophi af viktiga organ. Spherulina

tillhör tydligen den första af dessa grupper.

Anf. arb. p. 382.

SNATNE "arb. po.

3 Untersuchungen iäber den Einflusss parasitären Pilze auf die Nähr-

pilanze. Pringsheims Jahrbicher 1893, p. 538.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III N:0 9. 13

Vid sammanfattningen af den undersökning här med-

delats framställa sig följande hufvudpunkter:

1) Sporernas grodd eller ett luftmycelium intränger genom

klyföppningarna.

2) Myceliet förgrenar sig hastigt intramatricalt och hyferna

framtränga såväl inter- som intracellulärt.

3) Det senare sker såväl medelst cellmembrånens genom-

trängande, som genomborrande, sannolikt genom afsöndrandet

af ett enzym.

4) Hyferna bilda flerestädes täta komplex, dock mest i

andhålorna.

5) De under epidermis liggande hyfkomplexen (hvart och

ett uppkommet från olika sporer och liggande i en andhåla”?)

utveckla sig till perithecier.

6) I allt väsentligt afslutas dessas första utvecklings-

stadium redan 1 Juni, om också näring tillföres ända till

vegetationsperiodens slut genom de ännu lefvande mycelii-

delarne.

7) De sclerotieliknande perithecierna öfvervintra och svam-

pens andra utvecklingsstadium genomgås på våren å värd-

plantans döda bladrester.

38) Bladets parenkymatiska väfnader förstöras fullständigt

af myceliet, som kvarlemnar den af perithecierna hoptryckta

epidermis, samt delar af bast- och kärlsträngarna, jemte

kristalldruserna.

9) Spherulina halophila är sålunda en endophytisk och

ktenophytisk half-parasit.

Såsom redan ofvan angifvits har här ifrågavarande svamp

beskrifvits af BomMmER, RoussEav och SAcCCcARDo,! hvilka föra

svampen till slägtet Lizonia. I hvilket omfång detta slägte

bör tagas och till hvilket slägte Lizomiaa halophila bör föras, skall

blifva föremål för en kort undersökning i de följande raderna.

Namnet Lizonia möter oss i literaturen för första gången

hos CEsaATI och DE NOTARIS? såsom subgenus under Cucurbitaria

med följande diagnos: »Sporidia hyalina vel dilutissime lute-

! Sylloge fung. IX (Suppl. univ. I) 1. c.

>? Schema di Classificazione degli Sferiacei Italici Aschigeri (Comment.

Soc. crittog. Ital. vol. 1. Genova 1863) p. 41.

14 KARL STARBÄCK, SPHAERULINA HALOPHILA.

scentia, loculis subinde binucleiferis», sålunda skiljande sig

från de äkta arterna till slägtet hufvudsakligen genom olik-

heten hos sporerna. Utom Spheria emperigonia Auvsw. fördes

hit Sph. Lise ve Nor. och Sph. macrospora DESM. Dessa båda

sistnämda arter föras nu till helt andra slägten utan tvifvel

alldeles riktigt, då de ej äro vidare beslägtade med Sph. emperi-

gonia, om det ock må vara omtvistadt, hvarthän de egentligen

höra. Visserligen lemnar icke pE Nortaris då han sedermera !

gifver en utförligare beskrifning å denna senare, någon ny

diagnos å slägtet Lizonia, men han placerar det icke under

Cucurbitaria utan 1 stället långt ifrån detta intill Pleospora

sålunda antydande en ändrad uppfattning om dess samhörig-

het. KARSTEN ? räknar det till sin familj Spherellee, åt det-

samma gifvande en diagnos, som tydligen uppställts efter

AVUERSWALDS art, hvilket otvetydigt framgår af uttrycket efter

diagnosen: »Folia periandrica Polytrichi infestans». Icke desto

mindre för han 3? till Lizomia äfven en annan art L. distincta

Karsr., enligt beskrifningen ej obetydligt afvikande från

slägtets karaktärer. Vi finna nemligen: »Perithecia sparsa,

parenchymati folii innata, dein utrinque prominula, sphee-

roidea, interdum vertice subeupulato-collapsa, astoma», då

det i slägtdiagnosen heter: »Perithecia in series disposita,

ovoidea, glabra, osculo minutissimo, coriaceo-membrana-

cea erumpentia., Om man sålunda redan kan draga 1 tvif-

velsmål, huruvida KARSTENS båda arter äro så nära beslägtade,

att de tillhöra samma genus, blir detta i långt högre grad berät-

tigadt, med afseende på de arter SAccARDo och en del andra

författare? gifva namnet Lizonia. NACCARDO lemnar följande

diagnos öfver detta slägte: »Perithecia subaggregata, ovoi-

dea, glabra, ostiolo minutissimo, coriaceo-membrana-

cea, erumpenti-superficialia. Asci clavati. Sporidia

disticha, oblonga, scepius ingequilateralia, uniseptata, e

hyalino fuscidula, majuscula. Paraphyses null. — Fungilli

foliicolze; a Spherella recedentes ob perithecia subeoriacea con-

gesto-erumpentia et sporidia sepius majuscula; ab Epicymatia

quia non lichenicole etc.> Vid genomläsandet af diagnoserna

på de 13 arter som sammanföras under denna slägtdiagnos

! Sferiacei Italici. Centuria prima Genova 1863 p. 72.

2 Mycologia fennica II. Helsingfors 1873 p. 22.

3 Anf. arb. p. 186.

I Se SaAccARDO: Sylloge I. 574 och Syll. IX (Suppl. Univers. I) p. 679.

ar frida skate RN

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. Il. N:0 9. 15

skola vi emellertid finna, att nästan hvar och en i något

afseende visar sig afvikande åtminstone från någon af de

angifna slägtkaraktärerna och 1 många fall från de viktigare,

af mig med spärrad stil återgifna eller från de af SACCARDO

såsom särskildt distinguerande angifna. MNålunda har L. fra-

gilis (BERK.) Sacc. »perithecia fragilissima»; L. bertioides Sacc.

ET BERL. »Perithecia spheroidea, asci paraphysibus longioribus

cinctiv>; L. Thalictri Rostr. »perithecia papilla conoidea pree-

dita; L. Sphagni Cooke »perithecia sparsa; sporidia Il-septata,

dein 3-septata?» Af de öfriga finna vi hos L. haloplila BomMM.

Rouss. Sacc., L. paraguayensis Spec. och L. Jaquinie BR. ET

Har. en ascusform angifven, som är allt annat än klubb-

formig och 1 stället närmar sig den hos Mycosplerella så ofta

förekommande; vidare finna vi att L. inequalis WIiNT. och

L. guaranitica SPEG. af respective auctorer endast provisoriskt

eller med tvekan föras till Lizgonia, och hvad L. pullulans

(BERK.) NSacc. beträffar är beskrifningen så pass torftig, att

man ur densamma ej kan bilda sig något bestämdt omdöme.

Af de 13 Lizonia-arterna återstå sålunda enligt min mening

endast tvenne L. emperigonia (AUSw.) DE Not. och L. abscondita

JOHANSS., hvilka man med säkerhet kan anse böra kvarstå,

och hos båda dessa finna vi en viktig karaktär hemtad från

myceliet, som af NoTtARIS återgifves: »Pyrenia filis a basi pro-

deuntibus fuligineis in folio repentibus affixa.> NSCHRÖTER! an-

vänder också denna karaktär i sin genusdiagnos: »Frucht-

körper frei aufsitzend, am Grunde mit wurzelartigen Fäden

eingewachsen. Peridium dinn lederartig. Schläuche bäöschlig,

8-sporig. Sporen durch eine Querscheidewand 2-zellig; Mem-

bran -farblos oder hellbräunlich>, och jag dristar mig föreslå

att denna, med tillägget: »Paraphyses nicht vorhanden» hädan-

efter skulle blifva den bestämmande. Att Lizonia äfven

sålunda begränsadt eger sina närmaste slägtingar hos de små,

ofta paraphyser saknande Spheriacee af späd byggnad, hvilka

KARSTEN till större delen för till sin familj Spherellee och

WINTER till tredje sektionen af sina Spheriacece 1 inskränkt

mening, kan jag ej annat än på det bestämdaste framhålla i

motsats mot denne senare auctor? och JACZzEWsKI,? hvilken i

! Kryptogamenflora von Schlesien. Pilze II, p. 295.

2 Anf. arb. p. 331.

3 Essai de classification naturelle des Pyrénomycétes. (Bull. de la Soc.

mycol. de France 1894) p. 32.

16 KARL STARBÄCK, SPHAZRULINA HALOPHILA.

likhet med CzEsaAtI och DE NortaARIS räknar slägtet till Cucur-

bitariacee. På samma sätt synas mig äfven de ofvan upp-

räknade af mig såsom tvifvelaktiga ansedda Lizgomia-arterna

naturligast höra hemma under slägten tillhörande "WINTERS

ofvan nämda tredje sektion. Så kan jag ej finna någon håll-

bar skilnad förefinnas mellan de Lizomia-arter, som sakna

paraphyser och tydligt framträdande mynning, och slägtet

Spherulina eller Mycospherella. Vi ha dock inom detta senare

slägte, som tyvärr ännu väntar sin monograf, ej få arter med

på samma gång tättväxande, nästan ytliga och nästan läderartade

perithecier, och gränsen mellan t. ex. »perithecia subeoriacea»

och »perithecia tenui-membranacea» måste ju alltjemt anses

ganska obestämd. Skulle man återigen vilja lägga någon

vigt vid att sporerna öfvergå från hyalina till bruna, så fin-

nas ju äfven härå talrika exempel inom Mycospherella. Dess-

utom har ju redan uppställts ett slägte Pheospherella! grun-

dadt på denna egenskap, som äfven af SACCARDO? accepterats.

Förekomma åter paraphyser finnes för mig intet skäl,

hvarför ej dylika arter skulle föras till Didymosphaeria, ty

hvad är väl skilnaden mellan Pheospherella och Eudidymos-

pheria, om ej närvaron af paraphyser hos detta senare under-

slägte, inom hvilket vi äfvenledes finna arter med tätt hop-

trängda perithecier.

Slutligen måste jag anse L. Thalictri Rostr. dels på grund

af hans beskrifning, dels till föjd af egna undersökningar”

böra hänföras till Cryptoderis såsom varande försedd med ett

ehuru kort dock tydligt cylindriskt rostrum.

Undvika vi att bestämdt uttala oss om de arter, som af

sina auctorer medelst ett ? betecknats såsom med afseende

på sin närmaste samhörighet tvifvelaktiga, och hvilkas plats

först torde kunna bestämmas efter de uttömmande undersök-

ningar som endast tillgång på rikligt material kan möjlig-

göra, då det gäller denna ändlösa skara af så ytterligt små

»fungilli;> bortse vi vidare från dem, hvilka så ofullständigt

beskrifvits, att endast derigenom ett riktigt omdöme förhin-

dras, böra arterna fördelas på olika slägten enligt nedan-

stående förteckning.

! KARSTEN Symb. ad Myc. Fenn. XXVI, p. 28.

3 SACCARDO Pp. 123 anf. arb.

3 Utan ringaste tvekan ställer jag såsom synonym med ROSsTRUPS art

Oryptoderis oligotheca StARB. & GrREvV. Bidrag till kännedomen om Sveriges

ascomycetflora. (Bih till K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 16. Afd. III. N:o 3) p. 9.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O 9. 17

1. Ligonia emperigonia (AUW).) DE NoTt.]

2. abscondita JOHANSS.

Ha. fragilis (BERK) Sacc. I

vd pullulans (BERK.) SACO: -. | Lizonia.

200. » incequalis WINT. 1. [

avÖ. guaranitica SPEG. H Mycospheerella

2: paraguayensis SPEG. . | (event. — Phceo-

8. distinecta KARST. | spherella.)

Si > Jaqwinie BR. ET NG -

10: » bertioides NACC. ET Dan > - Didymospheria.

il. > Thore OROSTR. 22 hette hi tor KKRUPTOderiS:

210. > Sphagni CooKE St | ;

SS halophila Bomm. Rouss. (5400: | Ce rena.

Gerna medgifver jag, att alla systematiska enheter, isyn-

nerhet de af högre beskaffenhet än arten, äro beroende af det

subjektiva omdömet, något som väl af ingen bestrides och

särskildt med afseende på svamparna nyligen af LInDavu!

framhållits; och på denna grund är ju värdet af en utredning

sådan som ofvanstående blott momentant, gällande endast så

länge som de nuvarande slägtbegränsningarna ega bestånd.

Af de ifrågavarande slägtena äro ju äfven ett par utan tvif-

vel att anse såsom kollektivgenera, de der snart komma att

sönderdelas i Hera, och dessutom gränserna emellan dem åt-

minstone delvis betydligt svaga, hvilket än ytterligare skulle

förrimga värdet af det försök till utredning jag här presterat,

om ej göra densamma helt och hållet värdelös. Emellertid

är det väl så, att samtidigt med utvidgningen af artkänne-

domen, således i och med detsamma som möjligheten till en

bestämdare framtida uppfattning af arternas fördelning på

högre systematiska enheter ökas, men innan materialet blifvit

tillräckligt rikt för monografisk bearbetning af hvarje grupp

eller en sådan bearbetning på grund af andra omständigheter

ej föreligger, de skilda artbeskrifvarne så att säga tvingas

att instoppa sina nya arter i det slägtfack, som för hvarje

särskild art synes för tillfället lämpligt.

Ett sådant fack af olika auktorer apteradt för deras re-

spektive arter synes Lizonia hafva blifvit, och då fyndet

af Spherulina halophila härtill gaf mig en osökt anledning,

' Die Beziehungen der Flechten zu den Pilzen. Hedwigia 1895, p. 203.

18 KARL STARBÄCK, SPHAERULINA HALOPHILA.

har jag vågat försöket att åt detta slägte gifva en natur-

ligare begränsning.

Hvad nu till sist denna sistnämnda art beträffar har

jag funnit att densamma har slutligen ferdelade sporer, och

bör den på grund häraf föras till slägtet Spherulina. En

utförlig diagnos må här lemnas:

Perithecia initio parasitica, maculas primum mycelio tan-

tum efformatas, pallide griseo-fuscas, amphigenas, plerumque

autem epiphyllas insidentia, plane immersa, globulosa, scle-

rotioidea, deinde saprophyta, crustam continuam formantia, sepe

folia tota nigrofacientia,ovoidea, ostiolo minutissimo prominula,

denique plane ex epidermide squamulis adheerente liberata, ni-

gerrima, rugulosa vel plicatula, 75—150 u lata, eque fere alta,

textura coriacea, fere typice globulosa. Asci ovoidei vel glo-

bosim ovoidei, superne angustiores, rotundati, permultum incra-

ssati, 40—50,/20.—25 u. MNporidia 8:na, inordinatim stipata, an-

guste ellipsoidea vel cylindracea, recta vel lenissime curvula

vel inequilateralia, primo simplicia, multiguttulata, deinde

medio septata et constrictula, guttulis tribus "vel sapius

quattuor, magnis ornata, denique bi-tri-septata, 18—25/5—3 u.

Paraphyses nulle. Fig. 1-—21.

Hab. in foliis Halianthi peploides, que necat, Nieuport

Belgii, in insula Sandön Roslagie et ad oppidulum Falsterbo

Scaniee (leg. ÖSTERGREN.) Nueciee.

För den hjelp fr. K. Haglund lemnat mig vid figurrit-

ningen ber jag att här få offentligen framföra mitt tack.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 9. 19

Figurförklaring.

1. Skott af Halianthus med olika angripna blad; a, svampen i sitt första

utvecklingsstadium, perithecierna ännu ej antydda; b, perithecierna börja ut-

vecklas och fläcken blir mörkare; c, perithecierna tydliga, hela bladet täckt

af en svart skorpa. Nat. storlek.

Hyfer inträngande genom en klyföppning sedd i tvärsnitt. Omkr. 09/1.

3. Hyfer inträngande genom en klyföppning sedd från ytan. Omkr. £00/:.

4. Näringsupptagande hyf med tappformiga förgreningar. Omkr. 909/1,

5. Hyf genombrytande en cellvägg. Omkr. 09/1.

6. Hyf genomborrande en cellmembran. Omkr. 09/1.

7. Tvenne grundväfnadseceller med delvis upplösta membraner ej direkt

angripna af svampen. Omkr. 09/1,

3. Ett rikt förgrenadt, tätt hopnystadt hyfkomplex bildande ett peri-

thecieanlag i en andhåla. Omkr. ?90/1.

9. Hyfkomplex inuti långsträckta till ledningssträngarna gränsande

celler af grundväfnaden. Omkr. 309/1.

10. Tvenne temligen långt utvecklade perithecieanlag. Omkr. 390/4,

11. Öfre delen af ett perithecieanlag täckt af den hoppackade epidermis.

Omkr: 00073;

12. En rad nästan färdigbildade perithecier förenade af mycelkomplex

och täckta af epdiermis-rester. Omkr. ?09/1,

13. Exempel på olika sammanslutningar af det ytliga mycel, som sam-

manbinder perithecierna. Omkr. 599/3.

14. Tvärsnitt af ett blad visande ett antal perithecier, tågformade

partier bildade af mycelium och väfnadsrester, samt i midtlinien nästan

orörda bast- och ledningselement, samt kristalldruser. Omkr. 109/1,

15. Tvärsnitt af frisk epidermis. Omkr. 00/1.

16. Tvärsnitt genom epidermis från den af svampen ej angripna blad-

delen. Omkr. 900/3.

17. Del af tvärsnitt från ett friskt blad. Omkr. 900/;,

15. Del af tvärsnitt från ett sjukt blad, men från den af svampen ej

angripna delen. Omkr. 6909/15 — Obs. 15 och 17 äro tagna från samma blad;

16 och 18 likaledes från ett blad af samma storlek och samma skott som 15

och 17.

19--21. Asci och ascosporer. Omkr. 809/1,

fara

STURE

å 4

vel fr

SAR

a a

j RI

= In Pa ES

: före 1)

sj :

ac år .

Å T vv

Pr lv

AS Pla sd

Xx kår 4

-. "ej

sit -

; .

kel

å a

MESA T AAA

2 TN

"we

é BAR

;

ATA

IRON

TESTET RESA TNF ED

ve våg bä "et så

s”

i ee

Hå H

- å

TAR

3 v

v ;»

NER

| : T

-O

[25]

"BIIANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. III. N:o 10.

EIN BRYO0OLOGISCHER AUSFLUG

H. W. ARNELL usp CO. JENSEN.

MIT EINER KARTE UND EINER TAFEL.

MITGETHEILT DEN 8. MAT 1895.

GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST.

STOCKHOLM 1896

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

AUTTATA ATHEroOTOv AE

a | ;

2 |

! 4

MN | få

- ÖRERA Röker då

I VU" |

- i” lIa8KaL LU. -(É) Jul SMA Kr Ht

å ib

I VAT OMR : Bi wa 5

; i AN 1 tok

a Vv i « FETLV vö vu

; nd

& AR

3 / ;

| Han) NOIR og

Mr TR VAR NAT NR

3 EN ER

[å

VR Kirchspiel Tåsjö bildet die nordwestliche, zwischen

Jämtland und Åsele Lappmark gelegene Spitze der Provinz

Ångermanland und liegt mel nördlich von 64” n. Br.!

Die. Naturverhältnisse des Kirchspieles sind sehr wechselnd,

indem verhältnissmässig hohe Berge, von welchen der 656

Meter hohe Tåsjöberg der höchste ist, mit mehr oder minder

sumpfigen Tiefländern und schattige Wälder mit lichteren

Gegenden oder offenen Moorbildungen abwechseln. Die Land-

schaft ist auch sehr wasserreich; der grösste Strom ist der

Saxelf, welcher sich imnerhalb des Kirchspieles zuerst zu dem

etwa 3 Meilen langen Tåsjö-See und später zu dem hibschen

Hoting-See ausbreitet. Am meisten trägt jedoch die wech-

selnde geologische Unterlage, die aus Gabbro, Gneiss, Granit,

Qvarzit, Sandstein und Alaunschiefer besteht, dazu bei, der

Gegend Abwechselung zu geben.?

Dass die fanerogame Vegetation auf der abwechseinden

Unterlage in Tåsjö reich und äppig ist, ist schon längst be-

kannt, besonders durch die Untersuchungen von R. FRISTEDT

und OC. P. LAESTADIUS, > wogegen mit Ausnahme einiger we-

nigen Angaben in der Litteratur? von der Moosvegetation

dieser Gegend bisher nichts bekannt war. Da aber die geolo-

gischen Verhältnisse in Tåsjö es vermuthen liessen, dass die

! Die in der Publikation erwähnten Moosarten sind von uns gemein-

sechaftlich bestimmt; die Redaktion hat der Unterzeichnete äbernommen mit

Ausnahme der Sphagnaceen, die Herr Apotheker JENSEN gitigst bestimmt und

redigirt hat. H: W. ARNELL.

? Von den geologischen Verhältnissen in Tåsjö habe ich vom Herrn Staats-

geolog H. LUNDBOHM zahlreiche Mitteilungen erhalten, und es ist mir daher

eine angenehme Pflicht Herrn LUNDBOHM fär diese liebenswärdigst gegebenen,

fär unsere Untersuchungen höchst werthvollen Anweisungen hiermit meinen

besten Dank auszusprechen; besonders sind wir ihm verpflichtet, weil er uns

Erlaubniss gegeben hat, seine noch nicht veröffentlichte geologische Uebersichts-

karte iber Vesternorrlands län fär die Ausarbeitung einer geologischen Kar-

fe äber Tåsjö zu benutzen.

> Sehe R. FR. FristEDT, Växtgeografisk skildring af Södra Ångerman-

land, Upsala, 1857.

t In Botaniska Notiser, 1858, p. 118—119 werden von FristEDr 11 in

Tåsjö gefundenen Moosarten erwähnt: in HARTMANS Skandinaviens Flora fin-

den sich auch einige vereinzelte Angaben äber in Tåsjö gefundene Moose.

4 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

dortige Moosvegetation reich sein wiärde und vielleicht einer

eigenartigen Charakter aufzuweisen hatte, widmeten wir im

Sommer 1894 die Zeit von 13—22 Juli der Untersuchung

der Moosflora in Tåsjö. Die Zeit, die wir zur Untersuchung

verwenden konnten, war natärlich viel zu kurz um eine er-

schöpfende Kenntniss der Moosflora zu ermöglichen. Wenn

wir jedoch die Resultate der Untersuchung hier veröffent-

lichen, so geschieht dies, weil die subalpine Moosvegetation

Schwedens noch so wenig bekannt ist, dass jeder Beitrag zur

erweiterten Kenntniss derselben werthvoll sein därfte und

diese Veröffentlichung einen Grund bilden wird, auf welchem

später immer weiter gebaut werden kann, um den wahren

Charakter dieser interessanten Gegenden kennen zu lernen.

Am 13 Juli langten wir in Tåsjö-by an, woselbst wir

beim Gasthofe abstiegen; dieser lag am östlischen Ende des

Tåsjö-Sees auf der Grenze zwischen einem Granitgneissgebiet,

das die Strecke zwischen den Tåsjö- und Hoting-Seen ein-

nimmt, und den mächtigen Alaunschieferlagern, die den Grund

in der Thalsohle des Tåsjö-Sees wie auch mehrere hundert

Meter hoch den Tåsjöberg selbst bildet.! Der Tåsjö-See ist

276 Meter iber der Meeresfläche belegen, und von dem See

aus fast bis zum Gipfel des Berges besteht der Tåsjöberg aus

Alaunschiefer; in den höchsten 'Theilen des Berges wird der

Alaunschiefer von Wemdalsquarzit iäberlagert. Am meisten

interessirte es uns, die Moosvegetation des Alaunschiefers zu

sehen, und dieser widmeten wir daher zuerst unsere Aufmerk-

samkeit. Der Alaunschiefer verleiht dem Tåsjöberg ein eigen-

artiges Aussehen; von der schwach aufstiegenden 'Thalsohle

aus, deren Boden hauptsächlich aus verwittertem Alaun-

schiefer besteht, so z. B. in den Gräben längs der Landstrasse

durch Tåsjö-by, wird die Steigung immer steiler, um oben

plötzlich in das sanft aufsteigende Hochplateau, welches

die höchsten Theile des Berges einnimmt, äberzugehen. Die

Thalsohle ist zum grossen Theile för Ackerbau oder Gras-

wiesen, die hier und da von Hainen aus gemisechten Birken,

Erlen, Weiden, Espen, Fichten u. s. w. unterbrochen werden,

abgelichtet. Je steiler der Abhang, je mehr vorherrschend

wird die Fichte, die auch auf dem Hochplateau des Berges

dominirt. Das Hochplateau ist unserer Erfahrung nach von

! Nach unserem Aufenthalt in Tåsjö ist ein anderes, mehr westlich im

Dorfe belegenes Haus zum Gasthof angewiesen worden.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:010. 5

weiten Fichtensimpfen bedeckt, die zahlreichen Bächen Nah-

rung geben; die grösseren Bäche stärzen in tiefen Schluchten

äber den Abhang des Berges herunter, während die kleineren

den Abhang iberrieseln und somit etwas sumpfig machen.

Die Nordseite des Tåsjöberges ist sehr naturschön, begrenzt

wie sie ist elmerseits von dem leuchtenden Wasserspiegel des

langen Sees und andererseits von dem steilen aber doch sanft

abgerundeten, häufig von tiefen Ravinen durchfurchten und

mit einer äppigen Vegetation bewachsenen Bergabhange. Die

Schönheit der Landschaft wird erhöht durch die reiche Um-

wechselung von Äckern, Wiesen und Hainen und durch die zahl-

reichen in der Thalsohle und an den unteren Abhängen zer-

streuten Häuser, die ausserdem einen HEindruck des Wohl-

standes der zahlreichen Bevölkerung macht, was in diesen

entfernten Gegenden iberraschend wirkt.

Im Alaunschiefergebiet sahen wir von Moosen während

der ersten Wanderungen in der Nähe des Gasthofes und längs

der Landstrasse durch das Dorf an den trockenen Wegrändern

und auf trockenem und grasigem Boden Polytrichum junipe-

rmum, P. pilosum, Pohlia nutans, Tortula ruralis (reichlich

und zuweilen fruchtend), Ceratodon purpureus, Thujidium abie-

tinum, Hypnum albicans, Hylocomium proliferum, H. parieti-

num, Jungermania lycopodioides und spärlicher Bryum argen-

teum, Leptobryuwm pyriforme, Funaria hygrometrica, Barbula

convoluta u. s. w., somit nur Arten, die auf jeder Unterlage

an solchen Lokalitäten gemein sind. In den Gräben längs

der Landstrasse wuchsen, ausser häufigen Arten wie z. B.

Polytrichum urnigerum, Bryum pallens, Pohlia annotina, Di-

cranella cerviculata, Marchantia polymorpha, Blasia pusilla

u. 8. w., einige seltenere Arten, wie Pohlia carnea, Nardia

erenulata (eine im hohen Norden seltene Art), Bryum Duvalii,

die subalpine Pohlia commutata und zuweilen reichlich Am-

blystegium glaucum mit var. falcatum, welche beiden letzten

Moose auf eine etwas kalkhaltige Unterlage deuten. Auf

einem Acker beim Gasthotfe wurden Bryum oblongum (sehr

spärlich), Br. intermedium, Br. inclinatum, Jungermania Lim-

prichtii und Cephalozia bifida eingesammelt, wie auch in einer

Erdhöhle in einem naheliegenden Birkenhaine eine merkwär-

dige Form von Schistophyllum viridulum. An etwas feuchten

Stellen waren am häufigsten Polytrichum commune, P. gracile,

P. strictum, Catharinea undulata, Cinclidium stygium, Astro-

6 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

phyllum eceuspidatum, A. Seligeri, A. einelidioides, Sphaeroce-

phalus palustris, Paludella squarrosa (sehr reichlich), Philo-

notis fontana, Thujidium Blandowii, Amblystegium stellatum,

ÅA. intermedium, ÅA. revolvens, A. Richardsoni, A. cordifolium.

ÅA. stramineum, Hypnum trichoides (massenhaft), Hylocomium

triquetrum, Stereodon arcuatus, Climacium dendroides; spär-

licher waren Brywm inclinatum, Br. cuspidatum, Thujidium

recognitum u. s. w.; von Sphagnaceen wuchsen hier S. fuscum

(reichlich), S. Warnstorfit, S. subsecundum und S. contortum.

Ausserdem sahen wir in einem Sumpf am Ufer des Tåsjö-

Sees Amblystegium flwitans var. orthophyllum, A. cordifolium

var. coloratum, Meesea triquetra u. s. w., zwischen Riedgräsern

am Ufer des Sees Amnisothecium crispum var. elatum und Aecro-

cladium cuspidatum, unter Weidengebäsch an dem schlam-

migen Ufer Dichodontium pellucidum, Oncophorus Wahlenbergii

var. gracile (reichlich), Chomocarpon quadratus (massenhaft),

Cephalozia fluitans, C. denudata, Saccogyna graveolens, die

subalpine Anthelia nmivalis (spärlich in anderen Lebermoosen

eingesprengt), Jungermania quadriloba, J. sphaerocarpa, J. pu-

mila, Sphagnum platyphyllwm u. s. w.

Die zahlreichen Bäche, die iäber den Nordabhang des

Tåsjöbergs herabstärzen, liefern jedoch die Lokalitäten, welche

die reichste Ausbeute abgeben, und wo die fär den Alaun-

schiefer besonders charakteristichen Moose zu finden sind. So

fanden wir an den Ufern eines kleinen Baches östlich vom

Standort des Botryclhium virginianum Anisothecium Grevillea-

mum, Amblystegium filicinum, A. palustre, Hypnum rivulare,

Cheiloscyphus polyanthos, Jungermania bantryensis, Cephalozia

pleniceps u. s. w. Mehr eingehend wurde jedoch Sågbäcken,

ein Bach, der 2—3 Kilometer westlich vom damaligen Gast-

hofe vom Tåsjöberge herabfliesst, untersucht. Das Thälchen

dieses Baches wurde von uns von der Landstrasse ab bis zum

Hochplateau hinauf untersucht und bewährte sich als eine

sehr reiche und schöne Mooslokalität. Zmerst war das Thal

eine kurze Strecke ziemlich breit nnd wenig tief; im Bache

fanden sich hier wie auch länger oben zahlreiche Quarzit-

blöcke, die das Wasser von dem Quarzit des Hochplateaus

herabgefährt hatte; an diesen von Wasser iberrieselten Stei-

nen wuchsen Amblystegium dilatatum, A. rivulare, A. palustre,

A. ochracewm (reichlich), Grimmia fascicularis, Gr. alpicola,

Dieranoweissia ecrispula, Oncophorus virens var. serratus u.s. w.

sön ns

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:010. 7

Im untersten Theile des Baches fanden sich auch einige Ge-

treide- und Säge-Miählen, an deren feuchten Holzwänden wir

Bryum pendulum, Br. inelinatum, Br. intermedium, Br. palle-

scens, Amblystegium radicale u. s. w. sammelten. Bald dran-

gen wir aber von diesem offenen Theile des Thales in eine

tiefe und wilde Schluecht hinein, wo die steilen sowie auch

die weniger steilen, mit Fichten bewachsenen Alaunschiefer-

abhänge die schönste Moosvegetation beherbergten. Im unteren

Theile der Schlucht ist der Alaunschiefer lockerer und, wo

die Wände nicht zu steil sind, von verwitterter Bergart be-

deckt; im oberen Theile wird der Alaunschiefer fester. Die

Grenze zwischen dem lockeren und dem festeren Alaunschiefer

wird von einem hohen und wilden Wasserfall angedeutet,

augenscheinlich vom Bache selbst gebildet, weil er hier von

den festen Lagern auf die lockereren herabstärzt und sie

erodiert. Dieser Wasserfall ist der schönste Punkt der

Sehlucht; das schäumende, herabstiärzende Wasser, die hohen,

dunklen Felsenwände, die von bräunlichen Moosen bekleidet

sind, der finstere, iiberhängende Fichtenwald, die vom Bache

im bunten Wirrwarr heruntergeworfenen Holzstämme und

Quarzitblöcke, dies alles bildet ein Ganzes, das sehr wild

und malerisch ist. Oberhalb des Wasserfalles kommt man

zum schwach aufsteigenden Hochplateau des Berges; der Bach

fliesst hier ruhiger, und sein Thälchen ist daher und wohl

auch, weil der Felsengrund fester ist, weniger tief.

An den feuchten und steilen Alaunschieferwänden im

Thälehen des Sågbäckens waren die Lebermoose vom Boden

ab und ein bis zwei Meter hinauf fast alleimherrschend und

bildeten auf dem Alaunschiefer einen häbschen, unten weiss-

lichgränen, oben immer bräunlicheren Uberzug. Dieser Uber-

zug bestand unten, nächst dem Wasser, aus Martinellia-Arten,

wie M. subalpina, M. undulata (sehr reichlich) und M. irrigua,

Nardia haematosticta var. suberecta, spärlicher von Nardia

obovata, N.scalaris, Chomocarpon quadratus, Marsilea Neeseana,

Cephalogia islandica, OC. pleniceps, Kantia trichomanis. Ober-

halb dieser Arten kamen Cephalozia bicuspidata, (sehr

äppig), Martinellia rosacea, M. curta, Diplophyllum taxifolwum,

Plagiochila asplenioides, Jungermania heterocolpos, J. sphaero-

carpa, J. quinquedentata, J. barbata, J. lycopodioides, J. incisa,

J. alpestris, J. ventricosa, J. inflata var. heterostipa (reichlich

unterhalb des Wasserfalles), Marsupella emarginata, wozu

8 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

noch spärlich Lophocolea minor, L. heterophylla, Blepharostoma

trichophyllum, Jungermania bicrenata, J. socia, J. longidens

und J. obtusa sich gesellten. MNSågbäcken bewährte sich somit,

besonders wenn die dort auf faulem Holz gefundenen, weiter

unten erwähnten Arten mitgerechnet werden, als eine an

Lebermoosen sehr reiche Lokalität nicht nur durch seinen

Reichthum an Arten, sondern noch mehr durch massenhaftes

Vorkommen der meisten dieser Arten und ihrer sehr reich-

lichen Fructification. Von Laubmoosen sahen wir bei Såg-

bäcken am Bachufer Oligotricum incurvum, Astrophyllum punc-

tatum, ÅA. pseudopunctatum, A. cinelidioides, Timmia austriaca,

Pohlia albicans, P. annotina, Tayloria lWingulata (spärlich),

Anisothecium squarrosum, Dichodontium pellueidum, Swartzia

inelinata, Amblystegium protensum, ÅA. cordifolium, Hyloconmium

squarrosum, u. 8. w., und an den Alaunschieferwänden oder

auf dem schattigen Waldboden Polytrichum alpinum (auch in

einer Form mit deutlich, wenn auch stumpf 4-kantigen Fräch-

ten), Buxbaumia aphylla, Astrophyllum silvaticum, ÅA.-stellare,

A. orthorrynchum, A. Wycopodioides, ÅA. marginatum, ÅA. spino-

sum, Bartramia ityphylla, B. crispa, Bryum proliferum, Pohlia

proligera, P. cruda, Schistostega osmundacea (spärlieh), Leersia

laciniata, Barbula rubella, Dicramwm majus, Dicranella secunda,

Swartzia montana, Ditrichum homomallum, Oncophorus tor-

quescens, O. strumifer, Saelania caesia, Andreaea petrophila

(massenhaft), Hypnum piliferum, H. reflexum, H. curtum, Hylo-

comium umbratum, H. calvescens, Isopterygium nitidum mit

var. pulchellum; die Sphagnaceen waren nur durch S. Girgen-

sohnii und S. contortum spärlich vertreten. Anf den zahl-

reichen morschen Stämmen wuchsen Georgia pellucida, Di-

cranum fuscescens, Hypnum velutinum, H. Starkei, H. plumosum,

Campylium Iispidulum, Cephalozia leucantha, C. Helleriana,

Lophocolea heterophylla, Riccardia latifrons, Ptilidwum pulcher-

rimum, Martinellia convexa, die för Schweden neue M. apticu-

lata, Jungermanmia longidens, J. guttulata u. s. w.

Ein anderer Bach im Alaunschiefergebiet, den wir auch

untersuchten, war Lakaviksbäcken, der 3—4 Kilometer west-

lich von der Kirche iber den Nordabhang des Tåsjöbergs

herabfliesst. Der untere Thal dieses Baches ist breiter und

mehr offen als der des Sågbäckens; doch findet man hier auch

einen hohen und schönen Wasserfall bei dem Beginn der

festeren oberen Lager des Alaunschiefers; in den hohen und

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 10. 9

senkrecht steilen Felsenwänden beim Wasserfall waren zahl-

reiche, kugelförmige, grosse Bälle von Stinkkalk in dem

Alamunschiefer eingelagert. Oberhalb des Falles fliesst der

der Bach noch eine Strecke hinauf durch eine ziemlich tiefe

Schlucht; auf dem Hochplateau des Berges schlingt er sich

dagegen fast ohne sich in der Unterlage niederzugraben

durch den weiten Sämpfen des flachen Thälchens hervor.

Auch in Lakaviksbäcken fanden sich im ganzen Laufe des

Baches zahlreiche vom Wasser heruntergeföhrte Quarzit-

blöcke. Die Moosvegetation war hier in der Hauptsache mit

der in Sågbäcken ibereinstimmend; die Lebermoose spielten

jedoch hier bei weitem nicht eine so hervorragende Rolle wie

in jenem Bache; zahlreiche fär das Alaunschiefergebiet neue

Moosarten wurden doch hier beobachtet, so z. B. Schistophyl-

lum osmundioides, S. bryoides (spärlich), Astrophyllum medium,

Bartramia norvegica, Tetraplodon bryoides (auf einem alten

Baumstumpf wachsend), Pohlia elongata, Leersia contorta, L.

rhabdocarpa, Dicranum undulatum, Dicranella crispa, Anoec-

tangium lapponicum, Hypnum strigosum, Myurella julacea. die

bisher unbeschriebene Martinellia gymmnostophila KAALAAS in

sched. (sehr spärlich), die erst in den letzten Jahren fär

Skandinavien nachgewiesene J. atrovirens, J. exsecta, J. gra-

cilis, J. polita, J. minuta, Cephalozia media und OC. catenulata.

Von den mit Sågbäcken gemeinschaftlichen Arten mögen hier

erwähnt werden Polytrichum alpinum, Astrophyllum orthor-

rhynchum, ÅA. lycopodioides fruchtend, A. marginatum, ÅA. spi-

nosum, Pohlia albicans fruchtend, P. proligera fruchtend,

Amninothecium squarrosum, Dichodontium pellucidum (die beiden

letztgenannten Moose sehr reichlich und öppig, von der letzten

Art wurden 13 cm. lange Exemplare eingesammelt), Onco-

phorus virens var. serratus, O. torquescens (sehr reichlich),

Saelania caesia, Amblystegium protensum, A. glaucum, Hylo-

comium umbratum, Martinellia subalpina, M. apiculata, Junger-

mania socia, J. obtusa, J. heterocolpos, Nardia obovata, N.

haemotosticta var. suberecta u. s. w. Die Lebermoosvegetation

der morschen Stämme war wie bei Sågbäcken; an den tber-

rieselten Quarzitblöcken wuchsen auch hier Amblystegium di-

latatum, A. rivulare, A. ochracevm u. 8. w.

Vom oberen Laufe des Lakaviksbäckens beabsichtigten

wir die Quarzitlager auf dem Gipfel des Berges aufzusuchen;

wir wählten aber eine unrichtige, zu östliche Richtung, und

10 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

kamen deshalb erst spät im Abend zum Quarzit. Unser Weg

auf dem Hochplateau fährte fast die ganze Zeit durch sump-

fige Fichtenwälder mit eingesprengten Erlen und Birken;

von Kräutern waren Eqwisetum palustre, E. silvaticam und

E. scirpoides Charakterpflanzen. In diesen Simpfen waren

Åstrophyllum pseudopunctum, A. punctatum, Méeesea trichoides,

Tayloria Uingulata, Oncophorus virens (bis 13 cm. lang) und

Hypnum trichoides sehr reichlich vorhanden; von anderen

Moosen wurden hier beobachtet Bryum neodamense, Br. bimum,

Br. pallescens forma, Leptobryum, Splachnum luteum, S. pée-

dunculatum, S. vaseulosum, Tayloria tenuwis, Thujidium Blan-

dowir, Amblystegium intermedium fruchtend, A. Richardsoni,

Å. sarmentosum (spärlich), ÅA. stramineum, Hypnum plumosum

var. turgidum fruchtend, Isopterygium pratense, Cephalozia

pleniceps, C. media, Harpanthus Flotowianus (reichlich), Cheilo-

scyphus polyanthos, Martinellia irrigua, Mylia anomala, Junger-

mama RButheana, J. Kaurini u. s. w. Von den Sphagnaceen

waren auch mehrere Arten vertreten, wie S. squarrosum,

S. acutifoliuwm, S. Warnstorfii (reichlich), S. fuscum, S. Russo-

wii, S. Girgensohniz und S. recurvum, wenn auch die Mehr-

zahl dieser Arten verhältnissmässig spärlich vorkamen; der

Alaunschiefer bewährte sich somit hier wie auch sonst im

Alaunschiefergebiet als eine den Sphagnaceen wenig an-

sprechende Unterlage. Unsere Untersuchung der weiten Suämp-

fe des Hochplateaus auf dem Tåsjöberge konnte nur wenig

erschöpfend werden; die Zeit war zu kurz und die Moose hier

von Regen so durchnässt, dass sie scehwer zu unterscheiden

waren; diese Sämpfe därfen daher eine reiche Nachernte lie-

fern können. Noch schlechter ging es mit der beabsichtigten

Untersuchung der Moosflora des Quarzits, weil wir da so

spät anlangten, dass wir sogleich genöthigt waren, den Heim-

weg anzutreten; vom Quarzit haben wir daher nur Pohlia

proligera und P. commutata heimgebracht; sie wuchsen reich-

lich und fruchtend auf einem feuchten Waldwege; die letztere

Art sahen wir auch an mehreren Stellen auf dem Wege ab-

wärts nach Tåsjö.

Im Alaunschiefergebiet scheint, wie auch sonst im Kirch-

spiele Tåsjö, eine Moosvegetation auf den Stämmen der leben-

den Bäume, wenn von den bisweilen die Wurzeln bekleiden-

den Erdmoosen abgesehen wird, fast völlig zu fehlen. Nur

aut zwei Bäumen, emer Espe und einer Weide, sahen wir in

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:010. 1I

Tåsjö-by einige Moose und zwar Dorcadion obtusifolium und

Stereodon polyanthus, wozu noch am untersten Theile des

Stammes Amblystegium serpens und Bryum elegans kamen,

alle nur sehr spärlich.

Die mehr oder minder beschatteten, erratischen Gneiss-

und Granitsteine, die zahlreich in den Hainen des Alaun-

schiefergebiets vorkommen, liefern Unterlage fär eine ziemlich

artreiche Moosvegetation, die jedoch, obgleich innerhalb des

Alaunschiefergebiets befindlich, fär den Alaunschiefer als

fremd betrachtet werden muss. An solchen Steinen wuchsen

in emem Haine westlich vom Gasthofe und unmittelbar hinter

der Poststation in reichlicher Menge Dicranum scoparium,

D. longifolium (auch fruchtend), Grimmia rammulosa, Hedwigia

albicans, Andreaea petroplhila, Amblystegium aduncum, Hyp-

num plumosum, Hylocomium proliferum, H. parietinum, Pti-

liwm, Ptilidium pulcherrimum wu. s. w. und spärlicher Dicra-

mun montanum, D. undulatum, Oncophorus strumifer, Grimmia

ovalis, Gr. Miihlenbechii, Lesquereuxia filamentosa, Bryun

elegans und die bisher unbeschriebene Art Hypnum trom-

soeense KAURIN und ARNELL.

Vom Gasthofe aus machten wir auch ein Paar Ausfläge

nach dem naheliegenden Gneissgebiete. So fihrte uns ein

Spaziergang von wenigen Minuten zum Gneissgebiete am öst-

lichen Ende des Tåsjö-Sees. Die Lokalitäten, die uns hier

begegneten, waren zuerst ein ziemlich trockener Sumpf, in

welchem Sphagna, Amblystegia und Riedgräser, besonders Erio-

phorum vaginatum, die Charakterpflanzen waren, später eine

trockene, mit Nadelwald bewachsene Erhöhung mit zahlreichen

von Moosen und Flechten dicht bekleideten Blöcken und dem

Boden mit Hylocomium-vegetation bekleidet, zuletzt das perio-

disch ibersehwemmte Ufer des Tåsjö-Sees. Das Ufer war

steinig und mit Weiden- und Erlengebäsch bewachsen, in

den niedrigeren Theilen sandig-schlammig mit Scirpus palus-

fris und hohen Rasen von Carex acuta. Im Sphagnumsumpf

merkten wir sogleich, dass wir aus dem Alaunschiefergebiete

in das Gebiet einer kieselhaltigen Bergart gekommen waren,

nämlich wegen des massenhaften Auftretens der Sphagnaceen;

von solchen sahen wir hier S. centrale, subescundum, platy-

phyllum, squarrosum, Warnstorfii, RBussowii, recurvum, angusti-

folium, riparium und fuscum, von welehen besonders die letzte

Art in grosser Menge vorkam. Von anderen Moosen sahen

12 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

wir im Sumpf ausser mehreren gemeinen Arten, wie z. B.

Polytrichwm strictum, Astrophyllum cinelidioides, Dicranum

Bergeri, D. majus, Mylia anomala u. s. w., einige seltenere,

wie das in Schweden fräher wenig beachtete Dicranum an-

gustum (reichlich und fruchtend), Amblystegium Richardsoni

fruchtend, ÅA. revolvens var. Cossoni, Cephalozia plemiceps,

Jungermania Kunzgeana u. s. w. Die Moosvegetation auf dem

trockenen Waldboden war mehr trivial wie auch auf den

erratischen Blöcken, von welchen letzteren nur Diecranum

longifolium, D. congestum var. flexicaule, D. undulatum, Hyp-

num reflexum, Pterigynandrum filiforme, Ptiliwm, Hedwigia, Pti-

lidium pulcherrimum, Jungermania gracilis, J. longidens (die

beiden letzten mit Kelchen) und J. minuta hier erwähnt wer-

den mögen. Von grösserem Interesse war die Moosvegetation

unter dem Gebäsch am Seeufer, wo Mollia fragilis, Onchopho-

rus virens, Bryum elegans (reichlich und fruchtend), Amblyste-

gium chrysophyllum, Chomocarpon quadratus, Anthelia nivalis

(sehr spärlich), Blepharostoma trichophyllum, Martinellia undu-

lata, M. irrigua, M. curta, Plagiochila asplenioides, Junger-

mania quadriloba (mit Kelchen), J. heterocolpos, Nardia hya-

lina und Sphagnum immdatum eingesammelt wurden. Auf

den Carex-Rasen im Wasser wuchsen Stereodon arcuatus, Am-

blystegium scorpioides, Fossombromia Dumortieri und Riccardia

pinguis.

Unser zweiter Ausflug im Gneissgebiet hatte zum Ziel

einige grösseren Moosbildungen bei Tåsjöedet, etwa 5—7 Kilo-

meter östlich vom Gasthofe. In erster Reihe wiänschten wir

die Sphagmun-Vegetation in den Sämpfen zu untersuchen.

Die Sämpfe bei Tåsjöedet waren von verschiedenartiger Be-

schaffenheit. Die wasserreichsten waren flach und baumlos

mit Scheuchzeria palustris als fanerogame Charakterpflanze ;

hier waren Sphagnum recurvum, S. balticum und S. Dusenii

fast alleinherrschend; am weniger sumpfigen Umkreise fanden

sich eingesprengt als kleinere Kolonien S. medium, S. com-

pactum, S. Lindbergii, Amblystegium fluitans, Dicranum Ber-

geri, Jungermania inflata u. s. w. Andere Sämpfe waren

mehr uneben und höckerig mit zerstreuten Kiefern, Zwerg-

birken, Rubus Chamaemorus und Eriophorum vaginatum als

Charakterpflanzen; in diesen Sämpfen waren Sphagnum fuscum,

S. Warnstorfii, S. medium, S. recurvum, Polytrichum strictum,

Dicranum Bergeri u. s. w. vorherrschend, und im Umkreise,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 13

am Ufer des Moores, hatten Sphagnum angustifolium, S. ripa-

rum, Polytriclum commune, Amblystegium flwitans, A. stranmi-

neum u. s. w. sich gesellt. Die höckerigen Sämpfe mit zer-

streuten Birken waren hinsichtlich der Sphagnaceen mit den

letzt erwähnten Sämpfen so ziemlich ibereinstimmend. Einen

ganz anderen Charakter zeigten die flachen Simpfe, in wel-

chen Riedgräser, wie Carex limosa, C. irrigua und C. Ulivida,

Juncus stygius u. s. w. als tongebend auftreten; in diesen Sämp-

fen waren die Sphagnaceen nur spärlich vertreten durch kleine

Kolonien von S. subsecundum, S. Dusenii und S. Lindbergi,

wozu an dem trockeneren Umkreise 5. Russowiiund S. Warnstor fit

kamen; die Hauptmasse der Moosvegetation war hier von

Amblysteqgia. wie A. scorptioides, revolvens, sarmentosum, badium

u. s. w. gebildet. Von anderen Moosen, die in den Sämpfen

bei ”Tåsjöedet eingesammelt wurden, mögen hier erwähnt

werden: Cinelidiwm stygium, Meesea triquetra, Spllachnum

luteum, S. pedunculatum, Diceranum fuscescens var. tortum n. var.,

D. angustum, Hylocomium parietinum var. secundum n. var.,

Isopterygium pratense, Cephalozia fluitans, C. Lammersiana,

CO. catenulata, C. leucantha, C. media, Riccardia pingwis, Marti-

nellia irrigua, Mylia anomala, Jungermamia gracilis, J. Kuwn-

z2eana, J. Wenzelii, J. ninuta, Sphugnum centrale, S papillo-

sum, S. platyphyllum, S. teres, S. squarrosum, S. Girgensohnit,

wozu noch die auf morschem Holz wachsenden Dicranum

fuscescens (reichlich), Cephalozia Helleriana, Biccardia latifrons

u. s. w. kommen. An dem torfigen Ufer des Sees Stortjärn,

der auch Prästtjärn genannt wird, beobachteten wir eine

intressante Moosvegetation aus Schistophyllwm osmundioides,

Astrophyllum pseudopunctatum, A. hornum (spärlich), Pohlia

annotina, Tayloria lingulata, Oncophorus Wahlenbergii, Ambly-

stegium polygamum, Chephalozia denudata, Plagiochila asple-

noides, Jungermania lanceolata, J. polita (reichlich und mit

Kelchen), J. Kaurini u. s. w. bestehend. Am Ende mögen

noch von diesem Ausfluge einige Moose erwähnt werden, die

auf feuchter, sandiger Erde in Austichen und Gräben längs

der Landstrasse wuchsen, nämlich Catharinea tenella, ÅAnisothe-

cium rufescens, Ditrichum tortile var. pusillum, Jungermania

sphaerocarpa (massenhaft), J. bicrenata, J. ventricosa, J. al-

pestris, Nardia hyalina, N. haematosticta u. s. w., und ausser-

dem Tetraplodon angustatug in einem winzigen Rasen auf

trockenem Waldboden.

14 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

Nach diesen Untersuchungen am östlichen Ende des Tåsjö-

Sees siedelten wir zum Gasthofe in Hoting iäber, in dessen

Nähe drei verschiedene geologische Gebiete zusammenstiessen.

Das eine Gebiet ist das eben besprochene Granitgneissgebiet,

das sich zwischen den Tåsjö- und Hoting-Seen ausbreitet,

und dessen nördlichen Theil wir schon von Tåsjö-by aus be-

sucht hatten. Östlich vom Gneiss liegt ein Augengranitgebiet,

das sich vom Hoting-See nördlich bis zum Dorfe Backsved-

jan an der lappländischen Grenze verbreitet. Östlich vom

Hoting-See wird der Augengranit von einem grossen Gab-

brogebiet abgelöst, welches sich in östlicher Richtung bis

Lappland ausdehnt. Von diesen drei Bergarten dringt der

Granit nur als ein schmales, keilförmiges Band, das den

Gneiss vom Gabbro trennt, bis zum Hoting-See hervor; un-

sere sehr begrenzte Zeit in Hoting erlaubte uns leider nicht

das Granitgebiet zu untersucheu. Vom Gasthofe in Hoting

hat man einen schönen und weiten Ueberblick äber den Hoting-

See und die umgebende Landschaft mit ihrem verschiedenarti-

gen Charakter, je nachdem die Berge aus Gneiss oder Gabbro

gebildet sind. Das westliche Gneissgebiet ist zum grossen

Theile flach und sumpfig, und seine Berge sind langestreckt,

sanft aufsteigend, nur selten mit exponirten Felsenwänden

und dicht waldbewachsen. Das östliche Gabbrogebiet präsentirt

sich dagegen als ein Wirrwarr von Bergen mit steilen, nackten

Felzenwänden und kuppelförmigen, abgerundeten und nur

sehr licht bewaldeten Gipfeln.

Unser Aufenthalt in Hoting war zu kurz, um mehr ein-

gehende Untersuchungen zu ermöglichen. In der Nähe des

Gasthofes sahen wir im Gneissgebiete auf Erde in Ausstichen,

Gräben oder an Wegrändern Polytrichum urnigerum (reichlich),

P. pilosum, Catharinea undulata, C. tenella, Bryum oblongum

(spärlich), Br. intermedium, Leptobryum, Pohlia annotina,

Funaria hygrometrica, Dicranella secunda (reichlich), D. ecrispa,

Ditricluwm tortile var. pusillum (reichlich), D. tenwifolium (spär-

lich), Hylocomium parietinum, H. triquetrum, Climacium, Marti-

nellia rosacea, M. curta, Jungermama sphaerocarpa, Nardia

haematosticta, Blasia, Marsilea Neesiana, M. epiphylla u.s. w.,

und an feuchteren Stellen Polytrichum commune, P. gracile,

Astrophyllum pseudopunctatum, ÅA. cinelidioides, A. cuspidatum,

Sphaerocephalus palustris, Paludella, Philonotis fontana, Bry-

um bimnmum, Anisothecium crispum var. elaiwm, Amblystegivm

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 15

Richardsoni, A. stramineum, Dichelyma falcatum (an einem

iberrieselten Stein), Martinellia irrigua, Jungermania Kun-

geana (mit Keimkörnern), Sphagnum centrale. S. medium, S.

Warnstorfii, S. Russowir, S. recurvum S. Girgensohnii, S. Lind-

bergui, S. Dusenii, S. fuscum, S. squarrosum u. s. w.; am Ufer

des Hoting-Sees wuchs Sclnstophyllum osmundioides (reichlich)

und Jungermania atrovirens; unter Weidengebäsch hat Herr

Assistent Torr dort auch Stereodon arcuatus reichlich fruch-

tend eingesammelt.

Vom Gasthofe in Hoting machten wir einen Ausflug nach

dem Jakobssvedberg, der im Gneissgebiete 4—5 Kilometer

nord westlich vom Gasthofe nahe der Landstrasse nach Tåsjö-

by belegen ist und durch seine steilen Abhänge eine gute

Ausbeute versprach. Hier fanden wir viele Moose, die wir

nicht vorher im Gneissgebiete gesehen hatten, wie Astro-

phyllum medium, AA. stellare (spärlich), Bartramia ityphylla,

B. crispa, Bryum capillare var. flaccidum, Br. elegans fruch-

tend, Br. pallescens, Pohlia proligera (fruchtend auf einem

feuchten Waldwege), P. cruda, Tetraplodon bryoides, Tortula

ruralis, Dieranum longifolium var. ditrichiforme n. var., D.

elatum, Diecranoweissia crispula, Oncophorus torquescens, Weis-

sia curvifolia (sehr reichlich), Dorcadion rupestre, Åmnoectan-

gium Mougeotii (reichlich), ÅA. lapponicum, Grimmia ericoides,

Gr. fascicularis, Gr. unicolor, Gr. acicularis, Gr. funalis, Gr.

torquata (reichlich), Gr. gracilis, Hypnum strigosum, H. pseudo-

plumosum (reichlich), H. Starkei (reichlich), H. sericeum (spär-

lich), Stereodon mamillatus, Neckera complanata, N. oligocarpa,

Radula complanata, Metzgeria furcata, Lepidozia reptans,

Cephalozia divaricata, Lophocolea minor, Martinellia undulata,

M. convexa, Jungermania exsecta, J. quinquedentata, J. socia,

J. obtusa und JI. heterocolpos. Bemerkenswerth als sehr reich-

lich auf dem Jakobssvedberg waren ausserdem Dicranuwm un-

dulatum, Grimmia Miillenbeckii, Amblystegium aduncum, Pteri-

gynandrum decipiens, Hedwigia albicans und Martinellia curta

und als seltenere Moose Grimnvia ovalis, Isopterygium nitidum,

Cephalozia pleniceps, CO. Helleriana, Jungermania Kunzeana,

J. bicrenata, J. longidens u. 8. w.

Im Gabbrogebiete machten wir nur eine Exkursion und

zwar nach dem Berge Norrtjärnsklimpen am sädöstlichen Ufer

des Hoting-Sees; obgleich das Wetter den ganzen Tag sehr

regnerisch war, wurde die Ausbeute ziemlich reich. Auf

16 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

Waldwegen zwischen dem See und dem Berge sahen wir

Polytrichwm urnigerum, Pohlia annotina (massenhaft), P. pro-

ligera, Dicranella secunda, D. cerviculata, Ditrichum tortile

var. pusillum, Lophocolea minor, Jungermania bicrenata, Nar-

dia scalaris u. s. w.; auf morschen Stämmen wuchsen Dicra-

num fragilifolium, D. fuscescens, Hypnum Starkei, Cephalozgia

leucantha, C. Helleriana, Ptilidium pulcherrimum, Martinellia

convexa, Jungermania exsecta, J. incisa, J. guttulata u. 8. w.

In den Sämpfen am Fusse des Berges sahen wir ausser ge-

meineren Moosen Cinclidium stygium, Astrophyllum cinelidioi-

des, Bryum neodamense, Meesea trichoides, Splachnum peduncu-

latum, S. vasculosum, Dicranum scoparium var. paludosum,

Thujidium Blandowii, Amblystegium gigantewm, A. RBichard-

soni, Hypnmuwm trichoides, Cephalozia pleniceps, C. media, Har-

panthus Flotowianus fruchtend, Saccogyna graveolens (in einer

Erdhöhle reichlich und fr.), Jungermania quadriloba (mit Kel-

chen), J. Kunzgeana (> und mit Keimkörnern), Sphagnum cen-

trale, S. medium, S. teres, S. squarrosum, S. Wulfianum, S.

Warnstorfit (reichlich), S. fuscum, S. Russowitr (reichlich) und

S. Girgensolmii; die Sämpfe am Fusse des Norrtjärnsklimpen

waren meistens grosshöckerige Fichtenwaldsämpfe; fache,

licht bewaldete Sämpfe mit Riedgräsern und Amblystegia als

Charakterpflanzen sahen wir dort auch. An den Gabbrofelsen

fanden wir sehr reichlich Polytrichum piloswm, Anoectangium

lapponicum, Grimmia fascicularis, Gr. ramulosa (massenhaft),

Gr. torquata, Gr. apocarpa, Andreaea petrophila, Amblystegium

aduncum, Pterigynandrum decipiens, Ptilium, Hedwigia, Ptiii-

dium ciliare, Martinellia curta, Diplophyllum taxifolium, Jun-

germania qwinquedentata, J. barbata, J. ventricosa und Sphag-

mem acutifolium (in grossen, schwellenden Rasen); ziemlich

reichlich sahen wir Polytrichum juniperinum, Astrophyllum

marginatum, Bartramia crispa, Bryum Miihlenbeckii (spärlich

fruchtend), Br. bimum (steril), Tortula ruralis, Mollia tortuosa,

Dieranum longifolium (fruchtend), D. fuscescens, D. congestum,

D. Bergeri, D. undulatum, D. scoparium. D. spurium, D-. ela-

tum (die beiden letzten Moose in einem trockenen und lichten

Kieferwald am Fusse des Berges), die för die Wissenschaft

neue Art Omncophorus suecicus, O. torquescens, O. strumifer,

Grimmia unicolor, Gr. ovalis, Amblystegium sarmentosuwm, Hyp-

num plumosum. Isothecium myosuroides, Hylocomium proli-

ferum, Plagiothecium denticulatum, P. piliferum, Neckera oligo-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 17

carpa, Martinellia undulata, Plagiochila asplenioides, Junger-

mania lWycopodioides, J. gracilis, J. alpestris, J. longidens, J.

saxicola, Marsupella marginata, die fär Schweden neue M.

sparsifolia (fruchtend), Cesia obtusa fr. und Blepharostoma

setiforme (mit Kelchen), von welehen die drei letztgenannten

nur an Felsen nahe dem Gipfel des Berges vorkamen. Auf

Gabbro wuchsen dagegen nur spärlich Buxbaumia aphylla,

Timmia austriaca, Philonotis fontana, Bartranvia ityphylla,

PBryum capillare var. flaccidum, Br. pallescens, Plagiobryuwm

Zierii (in emer der zahlreichen Höhlen des Berges), Tetraplo-

don bryoides, Leersia contorta, L. laciniata, Diceramwm Sechisti,

Diceramoweissia crispula, Saelania, Weissia curvifolia, Anoectan-

gium Mougeotii, Grimmia ericoides, Gr. hypnoides (nur in 2—3

kleinen Kolonien an den höheren Felsen), Gr. acicularis, Gr.

elatior, Gr. Miihlenbeckii, Leskea nervosa (in Höhlen am Fusse),

Hypnum pseudoplumosum, Isothecium viviparum, Stereodon cu-

pressiformis var. subjulaceus und var. mamillatus, Isopterygium

nitidum, Plagiothecium silvaticum, Neckera complanata, Junger-

mana Floerki, J. socia und J. heterocolpos. Die Moosvegeta-

tion auf Gabbro betreffend mag noch erwähnt werden, dass

wir bei der Abreise von Hoting an Gabbrofelsen nahe der

Landstrasse nach Bodum Oncophorus suecicus und Plagiothe-

cum denticulatum var. laetum emsammelten.

So wenig erschöpfend unsere Untersuchung der Moosflora

in Tåsjö auch war, zeigt dieselbe jedoch, wie empfindlich die

Moose fär Verschiedenheiten in der geognostischen Unterlage

sind. Dies leuchtet deutlich hervor, wenn wir die Zusammen-

setzung der Moosvegetation auf den drei von uns untersuch-

ten Bergarten vergleichen. So fanden wir in Tåsjö nur im

Alaunschiefergebiet: Polytrichum alpinum, Oligotrichum in-

curvum, Schistophyllum bryoides, Sch. viridulum, Astrophyllum

punctatum, A. Seligeri, A. silvaticum, A. orthorrhynchum, A.

lycopodioides, A. spinosum, Bartramia norvegica, Bryum proli-

ferum, Br. Duvalii, Br. caespiticium, Br. cuspidatum, Br. pen-

dulum, Br. inelinatum, Pohlia albicans, P. comnmutata, P. carnea,

P. elongata, Schistostega, Tayloria tenwis, T. lingulata (gehört

hauptsächlich diesem Gebiet an, wo sie massenhaft und äppig

vorkam, während sie im Gneissgebiet nur sehr spärlich war),

18 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

Leersia rhabdocarpa, Barbula rubella, B.: convoluta, Anisothe-

ciwum squarrosum, ÅA. Grevilleanum, Swartzaia montana, Sw.

inclinata, Ditrichum homomallum, Dichodontium pellucidum,

Oncophorus Wahlenbergii var. gracile, O. virens var. serratus,

Thujidium recognitum, Th. abietinum, Amblystegiwm filicinum,

Å. glaucum mit var. falcatum, A. cordifolwuwm var. coloratum,

ÅA. ochracewm (wächst auch auf Quarzit), Hypnum piliferum,

H. velutinum, H. curtum, H. rivulare, H. plumosum var. tur-

gidum, H. albicans, Myurella julacea, Hylocomium umbratum,

H. calvescens, H. squarrosum, Isopterygium nitidum var. pul-

chellum, Acrocladium cuspidatum, Sphagnum contortum, Mar-

chantia, Cephalozia islandica, Lophocolea heterophylla, Chetiloscy-

plus polyanthos, Martinellia gymmnostoplula, Jungermania pu-

mila, J. inflata var. heterostipa, J. Limprichtii, J. bantryensis,

J. Rutheana, Nardia obovata und N. haematosticta var. sub-

erecta; hier können auch die nur innerhalb des Alaunschiefer-

gebietes gefundenen auf äberrieselten Quarzitsteinen in Bächen

wachsenden Amblystegium dilatatum, A. rivulare, A. palustre

und Grimmia alpicola und die auf Bäumen oder morschem

Holz wachsenden Dorcadion obtusifolium, Amblystegium ser-

pens, A. radicale, Campyliwm hispidulum, Stereodon polyanthos

und Martinellia apiculata eingereiht werden.

Dagegen beobachteten wir nur im Gneissgebiet: Catharinea

tenella, Schistophyllum adianthoides, Astrophyllum hornum, Te-

traplodon angustatus, Mollia fragilis, Diceranum longifolium var.

ditrichiforme, D. fuscescens var. tortum, D. montanum, D. con-

gestum var. Hlexicawle, Anisothecium rufescens, Ditrichum tenwi-

folium, Dorcadion rupestre, Grimmia funalis, Amblystegium chry-

sophyllum, A. polygamwm, A. badium, Hypnum tromsoeense, H.

sericeum, Lesquereuxia filamentosa, Pterigynandrum decipiens

var. filiforme, Hyloconium parietinum var. secundum, Diche-

lyma falcatum, Sphagnum papillosum, S. centrale (nur fär

dieses Gebiet völlig sichergestellt), S. subsecundum, S. inun-

datum, S. teres, S. compactum, S. angustifolium, S. balticum,

S. Dusenii, S. riparium, S. Lindberg, Radula complanata,

Metzqeria fuwrcata, Cephalozia Lammersiana, &O. divaricata,

Jungermania lanceolata und Fossombroma Dumortieri.

Unserer Erfahrung nach sind auf dem Gabbrogebiet be-

schrenkt: Bryum Miihlenbeckii, Plagiobryum Zierit, Mollia

tortuosa, Dicramuwm spurium, D. Schisti, Oncophorus suecicus,

Grimnuia lypnoides, Gr. elatior, Leskea nervosa, Amblystegium

da. Förs

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:010. 19

gigantewm, Isothecium myosuroides, I. viviparwm, Stereodon

cupressiformis var. subjulaceus, Plagiothecium silvaticum, Pl.

denticulatum var. laetum, Pl. piliferwum, Sphagnum Wulfianum,

Blepharostoma setiforme, Jungermania Floerkei, Marsupella

sparsifolia, Cesia obtusa und das auf morschem Holz wachsende

Dieranum fragilifolium.

Diese Verzeichnisse därften in der Hauptsache das Ver-

hältniss zwischen der Moosvegetation auf dem Alaunschiefer

einerseits und auf dem Gneiss und Gabbro andrerseits richtig

andeuten, wenn sie auch wahrscheinlich durch spätere, mehr

eingehende Untersuchungen etwas modificirt werden können;

jedenfalls zeigen sie deutlich dass die Moosvegetation auf

Alaunschiefer von der auf Gneiss und Gabbro sehr verschie-

den ist. Um die Grösse dieser Verschiedenheit heller zu be-

leuchten wollen wir noch daran erinnern, dass folgende Arten,

die dem Gneiss und dem Gabbro gemeinschaftlich sind, im

Alaunschiefergebiete fehlen: Dicranwm longifoliwm, D. con-

gestum, D. elatum, Weissia curvifolia, Anoectangium Mougeotit,

Grimnmäia ericoides, Gr. ramulosa, Gr. acicuwlaris, Gr. unicolor,

Gr. ovalis, Gr. Miihlenbeckii, Gr. torquata, Hypnum pseudo-

plumosum, Pierigyndrwm decipiens, Stereodon manmillatus, Nec-

kera complanata, N. oligocarpa, Hedwigia, Sphagnum medium,

Jungermania saxicola und Marsilia epiphylla. Die angefiähr-

ten Thatsachen zeigen, dass die Moosflora des Alaunschiefers

an Arten die reichste ist, was jedoch gegenwärtig, wegen der

mangelhaften Untersuchung der Gneiss- und Gabbro-Gebieten,

nicht als völlig entschieden behauptet werden kann. Mehrere

Gattungen scheinen auch von der Bergart mehr oder weniger

abhängig zu sein. Reichlicher im Alaunschiefergebiet sind

Zz. B. die Gattungen Astrophyllum mit 12 Arten gegen 6

Arten im Gneissgebiete und 4 Arten im Gabbrogebiete, Bryum

und Pohlia mit zusammen 24 Arten gegen 14 im Gng. und

8 im Gbg., Hypnum mit 10 Arten gegen 8 im Gng. und 4

im Gbg. u. s. w. Spärlicher vertreten im Alaunschiefergebiete

sind die Gattungen Grimmia, Sphagmum und Dicranum. Sehr

bemerkenswerth ist die Armuth der Alaunschieferflora an

Grimmia-Arten; wir sahen in der Wirklichkeit nur eine Art,

Gr. gracilis, auf Alaunschiefer; die beiden anderen fär das

Alaunschiefergebiet angegebenen Arten, Gr. fascicularis und

Gr. alpicola, wachsen zwar innerhalb des Gebietes aber nur

auf iberrieselten Quarzitblöcken in den Bächen und missen

20 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

somit wohl am richtigsten der Quarzitflora zugerechnet wer-

den; im Gneissgebiete sind 11 Arten dieser Gattung gefun-

den und dieselbe Anzahl fanden wir auch im Gabbrogebiete.

Die Sphagnaceen sind auch im Alaunschiefergebiete verhält-

nissmässig schwach repräsentirt; die Artenanzahl ist zwar

ziemlich gross, 9 Arten, die Individuenmenge aber, mit den

Verhältnissen im Gneissgebiete verglichen, bedeutend geringer,

weil man im Alaunschiefergebiete solche ausgedehnten

Moorbildungen, in welchen die Sphagnaceen fast Alleinherr-

scher sind, wie sie im Gneissgebiete so häufig vorkommen,

nirgends antrifft; der lockere Alaunschiefer lässt das Wasser

zu leicht hindurch, und besitzt daher keime Bedingungen fir

solehe Moorbildungen. Die Gattung Dicranum ist auch im

Alaunschiefergebiete verhältnissmässig spärlich vertreten, nur

6 Arten gegen 10 Arten im Gneissgebiete und 11 Arten im

Gabbrogebiete. Auf dem Alaunschiefer wachsen die Moose

gewöhnlich bedeutend mehr gemischt als auf den anderen hier

erwähnten Bergarten, was besonders der Fall ist an Felsen-

abhängen und auf trockenem Boden, weniger aber in den hier

so häufigen grasigen Sämpfen.

Die mangelhafte Untersuchung des Gabbrogebietes ge-

stattet nicht eime eingehende Vergleichung der Mossvegeta-

tion in den Gneiss- und Gabbro-Gebieten; die Moosvegetation

scheint auch in den beiden Gebieten so ziemlich denselben

Charakter zu haben. FEine auffallende Ausnahme bilden je-

doch die Sphagnaceen, die im Gabbrogebiete nur mit 3 Arten

gegen 20 im Gneissgebiete vertreten sind. Zwar kann die

Artenzahl der Sphagnaceen im Gabbrogebiete gewiss durch

weitere Untersuchungen leicht grösser werden, eine Ver-

schiedenheit därfte doch immer zuräckbleiben und zwar, dass

die Sphagnaceen im Gabbrogebiete, wenn auch reichlich vor-

handen, kaum in solchen weiten und reinen Massen vorkom-

men, wie in den Sphagnum-Sämpfen des Gneissgebietes. Die

Ursache dazu liegt gewiss in den Bauverhältnissen der Berg-

art mit ihren vielen, dicht neben einander stehenden, steilen

Kuppen, die kaum fär grosse Moorbildungen Platz äbrig lassen.

Ein Ueberblick iäber die in Tåsjö gefundenen Moose zeigt,

dass die Moosflora dieser Gegend ziemlich reich ist; sie zählt

schon 330 Arten und Varietäten, und jedoch darf in Tåsjö

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 21

eine reiche Nachernte zu machen sein, da wir noch am letzten

Tage unseres Aufenthaltes in Tåsjö auf dem Jakobssvedberg

mehrere fär den Bezirk neue Arten fanden.

Von den in Täsjö gerundenen Moose sind vom grössten

Interesse diejenigen, die fär die Wissenschaft neu sind, wie

Oncophorus suecicus, Hypnum tromsoense, Martinellia gym-

nostoplila, Dicramun fuscescens var. tortum, D. longifolium

var. ditricliforme und Hylocomium parietinum var. secundum.

Von Interesse sind auch die Moose, von deren Vorkommen in

NSehweden vorher nichts oder doch sehr wenig bekannt war,

wie Cephalozia Lammersiana, C. fluitans, C. pleniceps, C. leu-

cantha, OC. bifida, OC. Helleriana, Martinellia apiculata, Junger-

mana inflata var. heterostipa, J. atrovirens, J. quadriloba, J.

polita, J. socia, J. obtusa, Nardia haematosticta mit var. sub-

erecta, Marsupella sparsifolia, Sphagmun centrale, S. inunda-

tum, S. Warnstorfu, S. fuscum, S. RBussowi, S. angustifolium,

S. balticum, S. Dusenui, Schistophyllum viridulum, Astrophyl-

lum Seligeri, A. lycopodioides, Bryum elegans, Br. oblongum,

Br. cuspidatum, Dieranum angustum, Anisothecium ecrispum var.

elatum, Oncophorus Wahlenbergii var. gracile, O. virens var.

serratus, ÖO. torquescens, Grimmia alpicola, Gr. gracilis, Am-

blystegvum protensum, ÅA. revolvens var. Cossoni, A. cordifolium

var. coloratum u. s. w.

Der Charakter der Moosflora in Tåsjö ist subalpin; als

subalpine Elemente derselben mögen in erster Reihe genannt

werden Harpantlus Flotowianus, Jungermania lycopodioides,

J. Floerkei, J. Kunzeana, J. longidens, J. guttulata, Cesia ob-

tusa, Sphagnum Wulfianum, Astrophyllum pseudopunectatum,

ÅA. medium, Bryum Duvalii, Br. Miihlenbeckii, Splachnum lu-

teum, S. rubrum, S. pedunculatum, S. vaseulosum, Tetraplodon

angustatus, Dicramumn fragilifolium, D. elatum, D. Schisti,

Weissia curvifolia, Anoectangium lapponicum, Grimmia ramu-

losa, Gr. umicolor, Gr. ovalis, Gr. elatior, Gr. Miihlenbeckiti,

Amblystegium badium, A. dilatatum, A. Bichardsoni, Hypnuwm

Starkei, Lesquereuxia filamentosa, Hylocomium umbratum, H.

calvescens, Plagiothecium piliferum, Neckera oligocarpa, Diche-

lyma falcatum u. s. w., welche Arten auch in anderen Theilen

von Vesternorrlands län verbreitet sind, und von welehen die

meisten dort häufig sind. Der subalpine Charakter der Tå-

sjöflora zeigt sich auch durch das spärliche Vorkommen meh-

rerer Arten die im sädlichen Schweden hänfig und die meisten

22 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

auch massenhaft sind, wie z. B. Neckera complanata, Stereo-

don cupressiformis, St. polyanthos, Acrocladium cuspidatum,

Hypmuvn sericeum, H. wvelutinwm, Isothecium viviparum, I.

myosuroides, Amblystegium serpens, ÅA. giganteum, Tujidium

recognitum, Bryum caespiticium, Marsilia epiphylla, Junger-

mania lanceolata, Metzqeria furcata, Badula complanata u.s. w.,

und noch mehr durch das Fehlen mehrerer Gattungen und

Arten, die in sädlicheren Gegenden häufig sind, wie z. B. die

Gattungen Porella, Lejeunia, Frullania, Fissidens, Antitrichia,

Homalia, Entodon, Anomodon u. s. w. und sädlich so häufiger

Arten wie Grimmia heterosticha, Dicranella heteromalla, Mollia

viridula u. s. w. Dass in der subalpinen Region die Moos-

vegetation auf lebenden Bäumen sehr spärlich ist, habe ich

schon oben hervorgehoben; mit diesem Verhältniss hängt die

spärliche Vertretung der meistens auf lebenden Bäumen wach-

senden Arten von den Gattungen Dorcadion und Weissia

zusammen. i

Zm den rein subalpinen Arten haben sich in Tåsjö aus-

ser Arten, die äöber ganz Skandinavien verbreitet sind, auch

eimige entschieden alpine wie auch einige entschieden sid-

liche Arten, deren hiesige Vorkommen bemerkenswerth ist,

gesellit. Von den alpinen Arten sind besonders hervorzuheben

Cephalozia islandica, Anthelia nivalis, Jungermania quadriloba,

Astrophyllum orthorrynchum, ÅA. lycopodioides, Pohlia commu-

tata, P. longicollis, Grimnmia funalis, Isopterygium pulchellum

und Plagiothecium laetum, die nicht fruher in Vesternorrlands

län beobachtet worden sind, und ferner Martinellia subalpina,

Jungermania alpestris. J. Wenzgelii, J. polita, Nardia obovata,

Oligotrichum incurvum, Astrophylhum spinosum, Plagiobrywm

Zierii, Dicranum angustum, Amblysteginm rivulare, ÅA. ochra-

ceum und Hypnmum plumosum var. turgidum, die auch anderswo

in Vesternorrlands län gefunden sind. Andrerseits war es

uäberraschend so entschieden sädliche Arten, wie Cephalozia

catemulata, Jungermania Limprichtii, J. socia, Schistophyllum

bryoides, Sch. viridulum, Pohlia carnea und Amblystegium pa-

lustre, in ”Tåsjö zu finden.

Ueber die Moosvegetation in Vesternorrlands län sind

fröher nur zerstreute Notizen veröffentlicht worden; die hier

gegebene Beschreibung von der Moosvegetation in Tåsjö ist

AR RARE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:010. 23

somit der erste mehr erschöpfende Beitrag zur Kenntniss von

den bryologischen Verhältnissen dieses Gebietes, der publicirt

wird. Da ich aber seit mehreren Jahren Materialien zu einer

bryologischen Beschreibung von Vesternorrlands län gesam-

melt habe, mag hier als eine vorläufige Mittheilung, bis ich

Gelegenheit gefunden habe meine Sammlungen und Notizen

aus Vesternorrlands län endgältig zu bearbeiten, genannt

werden, dass dort noch mehr als 100 Moosarten beobachtet

sind, die wir nicht in Tåsjö gefunden haben, und zwar so-

wohl in Angermanland wie in Medelpad:

Polytrichum attenuatum, Oinelidium subrotundum, Cato-

scopium nigritum, Bryum alpinum, Pohlia pulchella, Discelium

nudwm, Tortula truncatula, Diceranum elongatum, D. brevifolium,

D. flagellare, D. Bonjeami, Blindia acuta, Ditrichum flexicawule,

Oncophorus Sclhisti, Dorcadion alpestre, D. speciosum, D. Ar-

nellii, D. anomalum, D. gymnostomum, Zygodon rupestris,

Grimmia Hartmanii, Andreaea crassinervis, Anomodon veticu-

losus, A. attenuatus, Amblystegiuwm Kneiffiu, A. trifarium, Hyp-

man viride, H. Mildeanum. H. erythrorrhigon, Hylocomium py-

renaicum, Stereodon pallescens, St. incurvatus, St. hamulosus,

Isopterygium elegans, Homalia trichomanoides, Neckera crispa,

Fissidens sciuroides, Asterella pilosa, Frullania Tamarise,

Lejewwvia cavifolia, Porella platyphylla, Biccardia palmata, R.

multifida und RB. major; nur in Angermanland sind beobachtet:

Georgia Browniana, Astrophyllum rostratum, Mnium andro-

gynum, Meesea longiseta, Conostonwm tetragonum, Anomobryum

concinnatum, Bryum purpurascens, Br. serotinum, Br. cyclo-

phyllum, Br. erythrocarpon, Pohlia gracilis, P. cucullata (nach

HJ. HOLMGREN), Gymnostomum pyriforme, Splachnum ampulla-

ceum, Amsothecium humile (nach S. O. LINDBERG), Trematodon

ambiguus, Oncophorus polycarpus, Weissia americana, Grim-

mia pulvinata (nach R. FRISTEDT), Gr. patens, Anomodon lon-

gifolius, Amblystegium subtile, A. Sendtneri, Heterocladium

Ssquarrosulum, Stereodon imponens, Isopterygium turfaceum,

Plagiothecium striatellum, Fontinalis dalecarlica, F. antipyre-

tica, Antitrichia curtipenduwla, Bazzamnmia triangularis, Cepha-

lozia integerrima, C. borealis (nach S. O. LINDBERG), Mylia

Taylori, Jungermanmia caespiticia und Fossombronia cristata:;

in Medelpad sind ausserdem gefunden: Astrophyllwm luymeno-

plyllum, Timmia barvarica (nach E. CoLLInDER), Bartramia

Oederi, Amblyodon dealbatus, Bryum arcticum, Br. Mildeanum,

24 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

Tortuwla muralis, T. brevirostris, Phascum acaulon, Mollia te-

nwirostris, Barbula curvirostris, B. fallax, Anmisothecium va-

rium, Dorcadion rufescens, Grimmia ovata, Leskea polycarpa,

Amblystegium elodes, A. vermicosum, A. Smithii, Hypnuwm rusci-

forme, H. glareosum, Hylocomium rugosum, Stereodon Haldani-

anus, St. subrufus, Entodon palatinus, Fontinalis seriata, Nec-

kera pennata (nach E. COoLLINDER), Sphagnum Ångstroemii, S.

tenellwm (nach K. F. DusÉn), S. fimbriatum (nach K. F. DusÉnN),

Ricewa sorocarpa, Frullania dilatata, Riccardia fuscovirens,

Jungermania badensis vad J. Michauxii (nach R. Torr). Bei

einer näheren Untersuchung von Tåsjö durften in erster Reihe

viele von den soeben genannten Moosen sich dort nachzu-

weisen lassen.

Ehe ich zum systematischen Verzeichniss der in Tåsjö

gefundenen Moose ibergehe, mag noch bemerkt sein, dass ich

in der Nomenklatur wie auch in der Systematik S. O. LIND-

BERGS Musci Scandinavici in systemate novo naturli dispositi

(Upsala, 1879) gefolgt habe. LINDBERG'S Nomenklatur ist

Zzwar von manchen Bryologen angegriffen worden; diese An-

griffe scheinen mir aber fast durehweg schlecht begrändet zu

sein, und die bei den Angriffen öfters angewandte Schärfe

hat augenscheinlich nur das Ziel gehabt, die Schwäche der

vertheidigten Sache durch starke Wörter zu bemänteln. Durch

die wissenschaftliche, neue Litteratur, so z. B. die Laub-

moose betreffend durch R. BrarrHWaitE's The British Moss-

flora und durch die Litteraturangaben in G. LiImPRICHT'S Die

Laubmoose in RABENHORSTS Kryptogamenflora, wird auch die

Berechtigung von LINDBERG'S Nomenklatur glänzend bewiesen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 25

Verzeichniss der im Kirchspiele Tåsjö gefundenen

Moose.

Verkärzungen: Alg. = Alaunschiefergebiet, Gng. = Gneissgebiet, Gbg. =

Gabbrogebiet, fr. = fruchtend.

Marchantia polymorpha L. Alg.: notirt för 'Taäsjö by, fr.

Chomoearpon qvadratus (ScoP.) LINDB. "Ch. commutatus (LIN-

DENB.) LINDB. — Preissia commautata (1:.) NEEs. — Im Alg.

gefunden spärlich bei Sågbäcken und massenhaft am Ufer

des Tåsjö-Sees; Gng.: spärlich bei Hoting, fr.

Radula complanata (L.) Dum. Gng.: Jakobssvedberg, spär-

lich und mit Keimkörnern.

Metzgeria fureata (L.) Dum. Gng.: auf dem genannten

Berge spärlich.

Lepidozia reptans (L.) Dum. Häufig.

Cephalozia denudata (NEES.) SPRUCE. — Sphagnocoetis NEES.

— Odontoschisma Dum. — Alg.: spärlich am Ufer des Tåsjö-

Sees. Gng.: spärlich in den Sämpfen bei Tåsjöedet, reich-

licher am Ufer des Stortjärns (hier formu elongata).

C. fmitans (NERs.) SpPrRucE. Alg.: spärlich am Ufer des Tå-

sjö-Sees. Gng.: etwas reichlicher in den Sämpfen bei Tåsjö-

edet, hier mit C. catenuwlata und C. leucantha vergesellschaftet.

C. islandiea (NEES.) LINDB. — Trigonanthus albescens var. —

Pleuroclada SPrRucE. — Mit Kelehen, nicht reichlich am Ufer

des Sagbäckens im Alg.

C. bicuspidata (L.) Dum. Hänufig; besonders reichlich an

feuchten Alaunschieferwänden bei Sågbäcken, fr.

C. Lammersiana (HöB.) SPprucE. Gng.: in eimem Sumpf

Zzwischen Tåsjöedet und Tåsjö by in Martinellia irrigua ein-

gesprengt, Y.

C. pleniceps (ÅA UST.) LINDB. — O. crassiflora SPRUCE. — Ziem-

lich hänvfig und in allen drei Gebieten vorkommend; sie wächst

aut feuchter Erde und entwickelt fast immer Kelche; Exem-

plare dieser Art wurden von Tåsjö by, dem Ufer des Tåsjö-

Sees, Någbäcken, feuchten Nadelwäldern auf dem Tåsjöberge

(hier fruchtend), Norrtjärnsklimpen und Jakobssvedberg heim-

gebracht.

C. leucantha NSPRUCE. In den drei Gebieten nicht selten;

sie wächst auf morschen Stämmen wie auch in Säimpfen und

26 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

trägt fast immer Kelche; Exemplare der Art wurden von

Såsbäcken Lakaviksbäcken, ek Ag und Norrtjärnsklimpen

heimgebracht.

C. media LINDB. — OC. multiflora SPrRvcE. — Häufig; beson-

ders reichlich in den Sämpfen bei Tåsjöedet; kelobrägiet

wurde sie bei Tåsjöedet wie auch auf dem Tåsjöberge und

Norrtjärnsklimpen eingesammelt.

C. ecatenulata (HÖBEN.) LiINDB. Alg.: spärlich aber mit

Kelchen bei Lakaviksbäcken. Gng.: spärlich zusammen mit

C. leucantha in den Sämpfen bei Tåsjöedet.

C. divarieata (FRANC.) DUM. — Jungermania Starkii NEES. —

Gng.: in den Sämpfen bei Tåsjöedet 2; an eimem trockenen

Abhange des Jakobssvedbergs mit Kelchen und Keimkörnern.

C. bifida (SCHREB.) LINDB.. — Jungermania divaricata NEES.

— Alg.: auf emem Acker beim Gasthofe in Tåsjö mit Keim-

körnern und bei Lakaviksbäcken,. Gbg.: auf Norrtjärns-

klimpen mit Martinellia curta und Marsupella sparsifolia ver-

gesellschaftet und an Gabbrofelsen nahe am Wege nach Bo-

dum, hier mit Kelchen.

C. Helleriana (NEES.) LINDB. — Jungermania NEES. — Häufig

auf morschen Stämmen; besonders reichlich auf Norrtjärns-

klimpen und Jakobssvedberg; iäberall mit Keimkörnern, bei

Takaviksbäcken mit Kelchen.

Lophocolea minor NEES. In den drei Gebieten gesehen:

bei Någbäcken, auf Norrtjärnsklimpen und Jakobssvedberg;

iäberall nur sehr spärlich und wie gewöhnlich mit Keim-

körnern.

L. heterophylla (ScHRAD.) Dum. Alg.: spärlich bei Såg-

bäcken und DLakaviksbäcken; wächst auf morschem Holz, bei

NSågbäcken auch auf schattiger Erde.

Harpanthus Flotowianus (NEES.) NEEsS. Alg.: spärlich bei

Sägbäcken; reichlich in den Nadelwaldsämpfen auf dem Tåsjö-

berge. Gbg.: in einem Sumpf unterhalb Norrtjärnsklimpen

fruchtend.

Cheiloscyphus polyanthos (L.) Corpa. Alg.: spärlich an

einem Bachufer in Tåsjö by und mit Jungermania Rutheana

vergesellschaftet in einem Sumpf auf dem Tåsjöberg.

Kantia trichomanis (L.) LINDB. — Calypogeia Corpa. —

Häuvfig, doch äberall ziemlich spärlich; in dem Sumpf unter-

halb des Gasthofes in Tåsjö wurde eine in Sphagnaceen ein-

gesprengte forma laxa eingesammelt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 27

Saccogyna graveolens (SCHRAD.) LINDB. — Geocalyx NERS. —

Alg.: spärlich am Ufer des Tåsjö-Sees. Gbg.: reichlich und

fr. in einer feuchten Erdhöhle unterhalb Norrtjärnsklimpen.

Riccardia latifrons (LINDB.) LINDB. — ÅAneura LINDB. —

Alg.: bei NSågbäcken und Lakaviksbäcken. Gng.: bei Täsjö-

edet; iiberall auf morschem Holz gesehen.

R. pinguis (L.) B. GR. — Aneura Dum. — Nicht selten;

im Alg. bei Lakaviksbäcken und am Ufer des Tåsjö-Sees, im

Gng. bei Tåsjöedet und Hoting gesehen.

Ptilidium ciliare (L.) HaAMmP. Häufig, besonders reichlich

an den Gabbro-Felsen des Norrtjärnsklimpens; Kelche fanden

wir bei Sagbäcken und an einem Granitblock in Tåsjöby.

Pt. puleherrimum (WEB.) Hamre. Sehr reichlich auf mor-

schen Stämmen und an erratisehen Blöcken; wie gewöhnlich

öfters mit Kelchen.

Blepharostoma trichophyllwm (L.) DuwM.

— Häufig, auch fruchtend gesehen.

Bl. setiforme (EHRH.) LINDB. — Jungermania FHRH. —

Chandonamthus ILiNpDB. -— Gbg.: Norrtjärnsklimpen reichlich

an Gabbro-felsen, hier auch mit Kelchen.

Anthelia nivalis (Sw.) LInNDB. — Jungermanma Juratzkana

LTivmPrR. — Alg. und Gng.: sehr spärlich am iäberschwemmten

Ufer des Taäsjö-Sees, zwischen anderen Moosen.

Martinellia subalpina (NEES.) LINDB. — Scapania NEES. —

Alg.: reichlich (>, mit Kelchen und Keimkörnern) auf dem

feuchten Alaunschiefer bei NSågbäcken, auch bei Lakaviks-

bäcken (> und mit Keimkörnern); schon fräher von FRISTEDT

fur den Taåsjöberg angegeben. Gng.: am iberschwemmten

Ufer des Tåsjö-Sees.

M. undulata (L.) B. Gr. — Scapania NErs. — In den drei

Gebieten; in mehreren Formen am Ufer des Sågbäckens (&,

mit Kelchen und Keimkörnern) und am Ufer des Tåsjö-Sees

(7. fr. und mit Keimkörnern); för Norrtjärnsklimpen und

Jakobssvedberg notirt. Zu dieser Art gehört wahrscheinlich

auch die Scapama nemorosa var. purpurascens, die FRISTEDT

fär den Tåsjöberg angiebt.

M. irrigua (NEES.) LINDB. — Scapania NERsS. — Häufig;

wir haben Exemplare heimgebracht von Sågbäcken, Laka-

viksbäcken, dem Ufer des Tåsjö-Sees, Gabbro-felsen nahe an

der Landstrasse nach Bodum und eine dunkelbraune, kräf-

tige Form von Tåsjöedet.

Jungermania I.

28 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

M. rosacea (CoRDA) LINDB. — Scapania NEES. — Alg.: auf

feuchtem Alaunschiefer bei Sägbäcken (>, mit Kelchen und

Keimkörnern), aut Erde bei Lakaviksbäcken. Gng.: auf Erde

bei dem Gasthofe in Hoting. Gbg.: Norrtjärnsklimpen auf

Erde (8 und mit Keimkörnern).

M. curta (MaArt.) LINDB. — Scapania NeEres. — Häufig;

Exemplare heimgebracht von den Alaunschieferwänden bei

Sägbäcken (> und mit Kelchen) und Lakaviksbäcken, von den

Ufern der Tåsjö- und Hotings-Seen, von den Gabbro-felsen

des Norrtjärnsklimpens, hier sehr reichlich und fr., und von

den Gneiss-felsen des Jakobssvedberges, hier mit Keimkörnern;

schon fröher von FRISTEDT för den Tåsjöberg angegeben.

M. gymmnostophila (KAALAAS). — Scapama gymnostophila

KaaLaas in sched. — Dioica, obscure viridis, applanata, re-

pens, statura M. rosaceae; caulis fasciculate radiculosus; folia

aequalia, ad ?/3 lobata, acute complicata; lobus posticus oblique

obovatus, rotundate obtusus vel interdum breviter apiculatus,

concavus, lobo antico 3--4 major, ab caule distans, integer;

lobus anticus imbricatus oblique rhomboideus — obovatus, con-

vexus, obtusus vel apiculo brevi munitus, integer; cellulac ro-

tundate 4—5-gonae, granulis chlorophylliferis farctae et opacae,

membranis hyalinis toto ambitu sat incrassatis praesertim

autem ad angulos. Gonidia in apice foliorum superiorum na-

scentia, luteo-viridia, bicellularia, ovaliter rhomboidea. In-

florescentia mascula apicalis, amentacea, bracteis basi sacca-

tulis.

Ab M. rosacea differt lobo postico multo majore, vulgo ro-

tundate obtusato et integro, foliis profundius incisis,sutura lobo-

rum acuta, cellulis foliorum minus incrassatis, magis opacis etc.

Alg.: nur sehr spärlich auf Alaunschiefer bei Lakaviks-

bäcken, mit Keimkörnern. Die Exemplare von Tåsjö sind

einem mit männlichen Inflorescensen und Keimkörnern ver-

sehenen Exemplar von Lysaker bei Kristiania, welches mir

Kand. B. KAaALaAs gätigst geschenkt hat, völlig ähnlich.

M. convexa (NCO0P.) LINDB. — Scapania umbrosa (SCHRAD.)

NErs. — In den drei Gebieten nicht selten auf feuchten Wald-

wegen und auf morschen Stämmen.

M. apiculata (SPRUCE) LINDB. — Scapania SPRUCE. — Alg.:

auf faulem Holz bei Sågbäcken und bei Lakaviksbäcken; an

den beiden Fundorten mit Keimkörnern. Diese häbsche Art,

die erst neulich för das Skandinavische Florengebiet von B.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 29

KaaALaaASs entdeckt wurde (sehe Nyt Magazin for Naturviden-

skaberne, 1893, pag. 261), verbindet gewissermassen M. con-

vexa mit M. rosacea; von M. convexa unterscheidet sie sich

schon durch die Blattzellen, die fast gleichgross sind und

nur am Rande ein wenig kleiner werden; von M. rosacea

weicht sie aber ab durch die rothbraunen, einzelligen Keim-

körner, die sich von der Spitze des Stengels, zuweilen auch

von den Spitzen der obersten Blätter entwickeln.

Diplophyllum taxifolium (W GG.) DUM. — Jungermania W AHLENB.

— Alg.: reichlich an Alaunschieferwänden bei Sågbäcken, hier

mit Keimkörnern, und Lakaviksbäcken. Gbg.: reichlich auf

Norrtjärnsklimpen.

Plagiochila asplenioides (L.) Dum. Ziemlich häufig an

Felsenwänden, ausserdem nicht spärlich an den Ufern des

Tåsjö-Sees und des Stortjärns; nur als forma minor gesehen.

Mylia anomala (HooK.) B. GR. Jungermania Hook. — In

allen drei Gebieten gefunden; spärlich im Alg., z. B. in einem

Sumpf aut dem Tåsjöberge, sehr reichlich im Gng., besonders

in den Sämpfen bei Tåsjöedet; immer mit Keimkörnern. =

Jungermania pumila WITH. Alg.: spärlich am iiberschwemm-

ten Ufer des ”Tåsjö-Sees (mit paroecischen Inflorescensen). ”

J. atrovirens SCHLEICH. Alg.: spärlich an öberrieselten Stei-

nen in Lakaviksbäcken. Gng.:am Ufer des Hoting-Sees; an den

beiden Fundorten &A und mit Kelchen. Am Hoting-See ist

diese, erst in 1891 fär Skandinavien nachgewiesene Art, schon

fröher vom Assistent R. Torr gesammelt worden.

J. lanceolata WeEIsSs., ScHRAD. Gng.: spärlich mit jungen

Kelchen am Ufer des Stortjärns.

J. sphaerocarpa Hook. Im Alg. die Hauptform bei NSåg-

bäcken fr., Lakaviksbäcken fr. (hier auch als var. nana) und

auf dem Ufer des Tåsjö-Sees; im Gng. als var. nana NEES.

sehr häufig und reichlieh und stets mit Kelchen auf sandig-

thonigem Boden, so z. B. an den Rändern von Gräben bei

Tåsjöedet und Hoting. Die Hauptform wächst an feuchteren

Stellen, z. B. an Bach- und Seeufern, wogegen var. nana als

ein wabres Erdmoos auftritt; die Varietät unterscheidet sich

ausserdem durch ihre Kleinheit und dadurceh, dass das oberste

Hillblatt fast immer mit der Basis des weniger emporragen-

den Kelches etwas zusammengewachsen ist.

J. inflata Hups. Alg.: in den Sämpfen auf dem Tåsjö-

berge mit Kelchen. Gng.: bei Hoting und massenhaft in den

30 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

Sämpfen bei Tåsjöedet, hier auch mit Kelchen. Gbg.: Norr-

tjärnsklimpen.

var. heterostipa (SPRUCE) LiNDB. Sehr reichlich, & und

mit Kelchen auf dem feuchten Alaunschiefer bei Sågbäcken.

J. exseceta NcHMID. Hier und da in den drei Gebieten, doch

stets nur spärlich, äberall mit Keimkörnern; wächst in Tå-

sjö am häufigsten auf faulem Holz, bei Lavaviksbäcken sam-

melten wir sie auf trockenem Waldboden.

J. quinquedentata Hups. Häufig; im Alg. bei Sågbäcken,

&A und fr., und Lakaviksbäcken, im Gng. auf Jakobssvedberg

fr. und am Stortjärn; im Gbg. sahen wir sie sehr reichlich

und fr. auf Norrtjärnsklimpen; wächst gewöhnlich auf Felsen-

grund, bei Stortjärn auf Torferde.

J. lycopodioides WaALLRr. Hänufig und reichlich, bei Såg-

bäcken fr.

J. Floerkii W. M. Ncheint selten zu sein, da sie von uns

nur auf Norrtjärnsklimpen im Gbg. gefunden wurde, hier

auch Kelche tragend.

J. barbata ScHMID. Häufig, besonders reichlich auf Gabbro;

>-Pflanzen wurden bei NSågbäcken und auf Jakobssvedberg

gesammelt.

J. gracilis SCHLEICH. — Jungermama attenuata (MART.)

LINDENB. — Im Alg. nur bei Lakaviksbäcken gesehen; häufiger

in den Gng. und Gbg; besonders reichlich und mit Kelchen

auf erratischen Blöcken am Ufer des Taåsjö-Sees. ;

J. quadriloba LINDB. In den drei Gebieten gefunden; in

den Alg. und Gng. unter Erlen- und Weidengebäsch am pe-

riodisch iberschwemmten Ufer des Tåsjö-Sees; im Gbg. in

einem Sumpf unterhalb Norrtjärnsklimpen; an beiden Fund-

orten mit Kelchen.

J. Kunzeana HUBEN. Im ÅAlg. nur in einem Sumpf auf dem

Tåsjöberge in der Nähe von Lakaviksbäcken gesehen; im Gng.

häufig an sumpfigen Stellen; im Gbg. auf Norrtjärnsklimpen

SZ. Die Exemplare von der letztgennanten Stelle und von

Hoting zeigten gut entwickelte Keimkörner von wechselnder

Form; am häufigsten waren sie rhomboidisch und zweizellig.

Sie werden von den Spitzen der obersten Blätter abgeschnärt,

wodurch diese Blätter in verschiedener Weise deformirt und

häufig in zahlreiche feine Wimper aufgelöst werden. Diese

Art entwickelt gewiss sehr selten Keimkörner, wenigstens haben

wir niemals vorher Keimkörner bei ihr gefunden, und in

Wu;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 31

der Litteratur wird das Vorkommen solcher nirgends er-

wähnt.

J.. polita. NEEsS. Alg.: spärlich am Ufer des Lakaviks-

bäckens; Gng.: nicht spärlich auf dem torfigen Ufer des Stor-

tjärns, hier mit Kelchen.

J. ineisa ScHRAD. Häufig, fr.

J. Limprichtii LinDB. Alg. spärlich in Tåsjöby auf trocke-

nem Boden fr. und mit Keimkörnern.

J. socia NERsS. MScheint in Täsjö häufig zu sein; wir sam-

melten sie wenn auch töberall spärliceh im Alg. an Alaun-

schieferwänden bei Sågbäcken und Lakaviksbäcken, im Gng.

auf Jakobssvedberg und im Gbg. aut Norrtjärnsklimpen.

Diese paroecische Art scheint immer die eigenthämlichen, weit

emporgehobenen, walzenförmigen Kelche zu entwickeln; die

Exemplare vom Jakobssvedberg haben ausserdem Keimkörner,

welche denen der J. Limprichtii völlig gleich sind. Das Vor-

kommen dieser Art so nördlich wie in Tåsjö war sehr iber-

raschend.

J. bierenata ScHMID., GorTSCH. In den drei Gebieten häu-

fig und stets fr.; besonders reichlich war sie an einem trocke-

nen Alaunschieferabhange bei Lakaviksbäcken.

J. alpestris SCHLEICH. Alg.: reichlich an feuchten Alaun-

schieferfelsen bei Sågbäcken, hier mit Kelchen und Keimkör-

nern; Omg.: spärlich auf sandig-thonigem Boden bei Tåsjö-

edet, mit Kelchen; Gbg.: ziemlich reichlich an Gabbrofelsen

aut Norrtjärnsklimpen, > und mit:Keimkörnern.

J. Wenzelii NEES. Nur sehr spärlich gefunden; Alg.:

einem Sumpi auf dem Tåsjöber ge fr. und mit Kelmknk

Gng.: in den Nämpfen bei Tåsjöedet; an den beiden Fund-

orten äber und in Spagnumpolstern kriechend.

J. longidens LINDB. Alg.: bei Sågbäcken und Lakaviks-

bäcken, an beiden Stellen mit Kelchen; Gmng.: an erratischen

Steinen am Tåsjö-See mit Kelchen und Jakobssvedberg; Gbg.

auf Norrtjärnsklimpen. Wir fanden diese Art in Tåsjö am

häuvfigsten auf Felsengrund und iberall nur ziemlich spär-

lich stets aber mit den charakteristischen rothen Keimkörnern.

J. ventricosa DicKs. Gemein an Felsen, auf Erde und auf

morschem Holz; besonders massenhaft an Gabbrofelsen; fast

immer fr. und mit Keimkörnern.

J. guttulata LINDB. & ÅRN. Häufig auf morschem Holz

und stets mit Kelchen, hier und da auch fr.

32 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

J. obtusa LINDB. Alg.: nicht spärlich auf schattigem Wald-

boden bei Sågbäcken (>) und Lakaviksbäcken; Gng.: Jakobs-

svedberg; stets in anderen Moosen eingesprengt. Zu den

schon friher veröffentlichten Standorten dieser erst in den

letzten Jahren mehr beachteten Art können hier ausserdem

gelegt werden: Angermanland, Hamreberg in Långsele und

Framnäs in Säbrå (H. W. A.); Medelpad, Slädbäck auf Alnö

(” und mit Keimkörnern, E. CoLLrInpEr); Gestrikland, bei

Gefle und auf Iggö (H. W. A.); auf Bondberg bei Jönköping

habe ich sie nach der Anweisung des Herrn Assistents R.

Torr mit reichlichen Kelchen gesammelt.

J. bantryensis HoorK. Alg.: bei Sägbäcken und am Ufer

eines kleinen Baches westlich von Sågbäcken, hier reichlich

und mit Kelchen. i

J. heterocolpos THED. WSehr reichlich im Alg. an feuchten

Alaunschieferabhängen bei NSågbäcken und Lakaviksbäcken,

an beiden Stellen &, fr. und mit Keimkörnern; spärlicher in

den Gng. und Gbg.: Ufer des Tåsjö-Sees (2), auf Jakobssved-

berg (8 und mit Keimkörnern) und auf Norrtjärnsklimpen

(3 und mit Keimkörnern). Fär diese Art haben wir den

Artnamen in der Form beibehalten, wie er zuerst von K. F.

THEDENIUS in K. Vet.-Akad:s Handl. 1838 veröffentlicht wurde;

NS. O. LiInDBERGS Korrektion in K. Vet.-Akad:s Handl. 1889

von heterocolpos zu heterocolpa scheint nicht gut begrändet

zu sein, jedenfalls aus sprachlichen Gränden nicht nöthig.

J. Kaurini LiMmPrR. Im Alg. mit Meesca trichoides in einem

Sumpf auf dem Taåsjöberge; im Gng. spärlich mit J. polita

am Ufer des Stortjärns; an beiden Stellen mit paroecischen

Inflorescensen.

J. Rutheana LiMmPrR. — J. lophocoleoides TLinpvB. — Alg.

reichlich und mit Kelchen in einem Fichtensumpf aut dem

Tåsjöberge in der Nähe von Lakaviksbäcken.

J. saxicola ScHRAD. Gmng.: spärlich auf einem erratischen

Granitblock in Tåsjö-by; Gbg.: reichlicher an den Gabbro-

felsen des Norrtjärnsklimpens.

J. minuta CRANZ. In den drei Gebieten; am meisten aur

Felsengrund, seltener auf faulem Holz; im Alg. selten und

nur bei Lakaviksbäcken beobachtet; an Gabbrofelsen dagegen

reichlich und mit Kelchen; häufio mit Keimkörnern.

Nardia erenulata (SM.) LInNDB. — Jungermania SM. — Alg.:

in Täsjö-by auf den Seiten der Strassengraben reichlich auf

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 33

feuchter, aus verwittertem Alaunschiefer bestehender Erde, mit

Dicranella cerviculata vergesellschaftet, > und mit Kelchen;

Gng.: am Ufer des Tåsjö-Sees; Gbg.: auf Erde unterhalb

Norrtjärnsklimpen mit Kelchen.

N. hyalina (LYELL.) LINDB. -— Jungermanmia LYELL. —- Im

Alg. am Ufer des Tåsjö-Sees; im Gng. spärlich auf Erde bei

Tåsjöedet, aber mit Kelchen.

N. obovata (NEES.) LINDB. — Jungermanma NEEs. — South-

bya LiNDB. — WSehr spärlich, aber fr. bei NSågbäcken und

Takaviksbäcken im Alg.

N. scalaris (ScHRAD.) B. Gr. — Alicularia NErEs. — Sehr

spärlich; nur bei Sågbäcken im Alg. und auf Norrtjärns-

klimpen im Gbg., hier AA, gesehen; wird auch von FRISTEDT

fur den Tåsjöberg angegeben.

N. haematostieta (NEES.) LINDB. — ÅAlicularia minor (NEES.)

LivmPrR. — Alg.: bei Sågbäcken mit Kelchen; Gng.: spärlich

auf Erde bei Hoting und Tåsjöedet, an beiden Stellen mit

Kelchen.

Var. suberecta LINDB. Reichlich und fr. auf feuchtem Alaun-

schiefer bei Sågbäcken und Lakaviksbäcken.

Marsupella emarginata (EHRH.) B. Gr. — Sarcoscyphus

Ehrharti CorpvaA. — Alg.: massenhaft, 7 und fr., auf feuch-

tem Alaunschiefer bei Sågbäcken und Lakaviksbäcken; Gbg.:

nicht spärlich auf Norrtjärnsklimpen.

M. sparsifolia (LINDB.) LINDB. — Nardia LINDB. — Gbg.:

an den Gabbrofelsen des Norrtjärnsklimpens, am reichlichsten

an einer senkrechten, schattigen Wand nahe dem Gipfel des

Berges, fr. Diese för Schweden neue Art ist auch nahe dem

Gipfel des Dalsbergs bei Räfsö im Kirchspiele Nordingrå,

Angermanland, gefunden (H. W. A.).

Cesia obtusa LINDB. (Gbg.: reichlich an senkrechten Wiän-

den nahe dem Gipfel des Norrtjärnsklimpens, fr.

Fossombronia Dumortieri (H. G.) LInpB. Gng.: spärlich in

kleinen Kolonien am Ufer des Tåsjö-Sees.

Blasia pusilla L. Gemein, besonders reichlich bei Hoting.

Marsilia Neesiana (LIMPR.) LINDB. — Pellia GOTTSCH. —

Gemein, A und 2.

M. epiphylla (L.) LINDB. — Pellia CorpaA. — Viel spär-

licher als vorige Art; von uns nur bei Tåsjöedet und Hoting

im Gng. und unterhalb Norrtjärnsklimpen im Gbg. beobach-

tet; an den drei Fundorten deutlich monoecisch.

34 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

Sphagnum papillosum LINDB.! Gng.: in Sphagnum-Sämp-

fen bei Tåsjöedet spärlich (forma robusta, ochracea, dasyclada).

Das spärliche Vorkommen der: Art in Tåsjö stimmt gut mit

den Folgerungen, zu welchen DusÉN gekommen ist, dass nähm-

lich S. papillosum in Skandinavien eine vorwiegend sädliche

Art ist, weleche nördlich von 62” n. Br. spärlicher wird, wenn

auch zerstreut sogar 68” 50' n. Br. erreichend.

S. centrale nomen novum. — SS. intermediuwm RBussow (Zur

Kentniss der Subsecundum- und Cymbifoliumgruppe europäi-

scher Torfmoose, Dorpat, 1894). — Gng.: in einem Sphagnum-

sumpf unterhalb des Gasthofes in Tåsjö (forma imbricata,

versicolor, anodasyclada), fr. Vielleieht nicht selten in Tåsjö,

da aber keine Exemplare von anderen Lokalitäten, auf wel-

chen wir zur Cymbifoliumgruppe gehörige Formen sahen (so

z. B. Hoting und Norrtjärnsklimpen), eingesammelt wurden,

muss es gegenwärtig unentschieden gelassen sein, ob diese

Formen zu dieser Art oder zu S. cymbifolium gehören. Da

aber die letzgenannte Art eine mehr sädliche Verbreitung zu

haben scheint, ist es sehr wahrscheinlich, dass die in Tåsjö

beobachteten cymbifolium-ähnlichen Formen zu S. centrale

gehören, welche Art dann in Tåsjö ziemlich gemein sein muss.

Nach Russow ist S. centrale in den schwedischen Provinzen

Skåne, Östergötland, Uppland, Medelpad, Härjedalen und .

Jämtland gefunden; die Art ist somit in Schweden sehr ver-

breitet, und wahrscheinlich wird es sich herausstellen, dass

sie hier häufiger ist als S. cymbifolium, welche letztere Art

Ruvssow nur fir Skåne, Småland, Östergötland und Uppland

angegeben hat. Russow theilt in der citirten Abhandlung die

Cymbifoliumgruppe in fänf Arten, die eingehend beschrieben

werden. Aus diesen Beschreibungen werde ich hier den Schläs-

sel för die Artbestimmung mittheilen, in welchem die beiden

Arten &S. imbricatum und S. cymbifolium weniger eingehend

behandelt werden, weil sie in Tåsjö nicht von uns beobachtet

wurden, und sie ausserdem in »De danske Sphagnum-Arter»

ausfährlich beschrieben sind. Der Schlässel der fraglichen

Arten wird somit:

! Die in Tåsjö gefundenen Sphagnum-Arten hat Apotheker C. JENSEN

bestimmt, so wie er auch alles was von der Gattung in dieser Publikation

gesagt wird, redigirt hat. Die skandinavischen Spagnaceen betreffend ver-

weisen wir äbrigens auf: K. F. DusÉn, Om Sphagnaceernas utbredning i

Skandinavien, Upsala, 1887, und C. JENSEN, De danske Sphagnum-Arter (Den

botaniske Forenings Festskrift, Kjobenhavn, 1890). y

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:010. 35

»l1.

(SV

Chlorophyllzellen excentrisch, trigono-trapezoidaler Ty-

pus; Querschnitt der Chlorophyllzellen gleichseitig bis

gleichschenklig dreieckig oder trapezisch bis fast recht-

eckig-quadratisch, im letzteren Fall hypocentrisch.

S. imbricatum.

S. cymbifolium.

. Chlorophyllzellen hypocentrisch, trigono-elliptischer

Typus. Querschnitt der Chlorophyllzellen gleich-

schenklig dreieckig, trapezisch, rechteckig-tonnenförmig

bis schmal elliptisch oder spindelförmig mit abgerundet

kreisförmigem oder elliptisehem bis spindelförmigem

Lumen, das excentrisch, hypocentrisch bis centrisch

ist. Die freien Aussenwände der Chlorophyllzellen fast

immer stark bis sehr stark verdickt; werden die Chloro-

phyllzellen von den Hyalinzellen umschlossen, so sind

die den benachbarten und verwachsenen Hyalinzellen

gemeinsamen Wandstäöcke stark bis sehr stark ver-

dickt.

a. Astblätter ohne Papillen, nicht faserreich, meist reich

an Poren; Stängelblätter meist ohne Fasern oder

mit wenigen zarten Fasern, selten mit zahlreichen

Fasern, Hyalinzellen nicht septirt, Rindenzellen mit

1—2 (3—6) Löchern und meist zahlreichen, derben

Fasern.

S. intermedunmn.

b. Astblätter meist mit Papiller, faserreich und meist

porenarm; MNStengelblätter sowohl mit zahlreichen

Fasern als auch faserlos, Hyalinzellen meist septirt;

Rindenzellen meist faserarm mit ziemlich zahlreichen

(1—9) Löchern (meist 2—4).

S. papillosum.

. Chlorophyllzellen centrisch, elliptischer Typus. Quer-

schnitt der Chlorophyllzellen elliptisch, ganz einge-

schlossen von den Hyalinzellen, deren Wände, so weit

sie mit der benachbarten verwachsen, nicht verdickt

sind. Stengelblätter klein bis mittelgross, mit und

ohne Fasern, mit zahlreichen Poren und Membranlicken.

Rindenzellen faserarm bis faserlos und porenarm, 1-2,

selten 3—6 Löchern.

S. medium.»

36 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

Die Cymbifoliumgruppe betreffend mag noch erwähnt

sein, dass der Speciesname »intermedium> schon friäher in die-

ser Gattung Anwendung gefunden hat (S. recurvum P. B. =

IS. intermedium HoFFmM. ex. p.) und daher fir RUussows neue

Art nicht frei ist, wesshalb der neue Name SS. centrale hier

vorgeschlagen wird.

S. medium LIiMPR. Gng.: bei Hoting, sehr reichlich in den

Sämpfen bei Tåsjöedet und unterhalb des Gasthofes in Tåsjö-

by; Gbg.: unterhalb Norrtjärnsklimpen. Kommt wie die an-

deren Arten der Cymbifoliumgruppe gern in grösseren oder

kleineren Kolonien vor, seltener sich iäber grössere Strecken

ausbreitend. Gewiss eine in Schweden gemeine Art.

S. subsecundum NErEsS. — S. subsecundum var. mollis

WARNST. — S. subsecundum Russow 1. ce. — Nur im Gng. ge-

funden und zwar in einem Sphagnum-Sumpf unterhalb des

Gasthofes in Taåsjö-by (forma versicolor, submersa) und in

einem Carex-Sumpf zwischen Tåsjö-by und Tåsjöedet, hier

reichlich und fr. Diese Art zieht feuchte Standorte vor,

z. B. die Ränder von Torfgräben und Stellen, wo Gräser oder

andere höhere Pflanzen ein wenig Schatten geben. Ohne Zwei-

fel äber ganz Schweden verbreitet, wenn auch vielleicht selte-

ner als folgende Art.

S. inundatum Russow. I. ce. Gung.: spärlich am periodisch

äberschwemmten Ufer des Tåsjö-Sees (forma anisopora, humi-

lis, oxyclada.)

Professor Russow hat in seiner oben citirten Abhandlung

einen Versuch gemacht, die äusserst formreiche Subsecundum-

gruppe nach einer neuen Methode zu systematisiren, indem

er nicht die Rindenlager des Stengels, sondern die Blattporen

als erstes Eintheilungsprincip annimmt. Er meint somit,

wenn die Dicke des Rindenlagers mit in Betracht genom-

men wird, ausser dem isolirt stehenden S. Pylaiei 5 Arten

unterscheiden zu können. Von diesen sind 4 in Tåsjö ge-

funden und zwar S. subsecundum, S. inundatum, S. contortum

und S. isophyllum, wogegen S. Gravetii, welcehe Art eine

mehr westeuropäische Verbreitung hat, dort fehlt. S. sub-

secundum Russ. ist die alte wohl bekannte feine Hauptform

mit einseitig gebogenen Astblättern, S. inundatum und SS.

Gravetit umfassen die gröberen Formen mit breiten Blättern,

die fräher var. contortum und var. obesum und später var.

intermedium, var. turgidum und var. rufescens genannt wur-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 37

den. AS. contortum und S. isophyllum entsprechen bezugs-

weise hauptsächlich S. contortum SCcHuLtTz und S. platyhyllum

(LINDB.) WArRNST. Fir die Unterscheidung des S. inundatum

von S. subsecundum und S. Gravetii wird hier emen Auszug

aus dem von Russow gegebenen Schläissel för die Artbestim-

mung gegeben, und ibrigens zu Russows Publikation hin-

gewiesen:

AA. Enantiopora. Lagerung der Poren an Aussen- und

Innenfäche bei Ast- und Stengelblättern in entgegen-

setztem Simne: bei den Astblättern aussen mehr

Poren als innen,-bei den Stengelblättern umgekehrt;

eimige Formen machen eine Ausnahme, insofern zu-

weilen die Astblätter an ihrer Innenfläche mehr Poren

föhren als an der Aussenfläche.

1. Astblätter fast nur an der Aussenfläche mit ein-

fachen Ringporen, meist dicht perlschnurförmig;

Stengelblätter klein und meist sehr klein, 0,6—1,0

mm. lang, faserlos mit Pseudofasern, grossen und

zahlreichen ungesäumten Löchern an der Innen-

fäche des oberen Drittels; aussen kleine, sparsame

Poren. Saum meist nach unten verbreitert, hyalin.

Zellen fast immer ungetheilt.

Sph. subsecundum (NEES.) m.

2. Astblätter 1,1—4,5 mm. lang, mit meist dichten

Perihofporen an der Aussenfläche, an der Innen-

fläche keine oder wenige zerstreute bis zahlreiche

Hofporen mit Pseudoporen oder lockere und zum

Theil dichte Perlhofporen, selten aussen wenige,

zerstreute Poren noch seltener innen mehr Poren als

aussen. Stengelblätter mittelgross bis gross, 1,0—1,8

mm. lang, gleichschenkligdreieckig, selten dreieckig

zungenformig mit zahlreichen Fasern im oberen

1/3—1/2. selten ?/3 oder mehr; an der Innenfläche mit

zahlreichen grossen bis sehr grossen unberingten

Löchern, an der Aussenfläche meist mit sehr kleinen,

wenigen beringten Poren; hyalin. Zellen meist ge-

theilt, Saum nach unten nicht verbreitert.

Sph. inundatum m.

B. Homopora. Lagerung der Poren an Aussen- und

Innenfäche der Ast- und Stengelblätter gleichsinnig.

Bei Ast- wie Stengelblättern (mit wenigen Ausnah-

38 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ:

men) an der Aussenfläche mehr Poren als an der

Innenfäche.

Sph. Gravetii m.»

Zu Homopora gehört auch S. platyphyllum (S. isophyllum

Russ.) mit 2—3 Schichten von Rindenzellen; bei S. Graveti

findet sich nur eine Schicht.

Da S. Gravetu nicht in Tåsjö gefunden ist, wird die

Frage, ob S. Gravetir und S. inundatum als getrennte Arten

aufrecht zu halten sind, hier nicht berährt werden. S. Gravetii

scheint in Schweden selten zu sein, und eine söädwestliche

Verbreitung zu haben, da sie Russow nur von den Provinzen

Skåne und Bohuslän kennt. S. inundatwm ist dagegen eine

der in Schweden am weitesten verbreiteten Arten; von RUus-

sow wird diese Art fir Skåne, Småland, Vestergötland, Öster-

götland, Gestrikland und Helsingland angegeben. Wenn hier

der Speciesname »nundatum» benutzt wird, liegt darin keine

Anerkennung von der Berechtigung dieses Namens; WILSONS

alter und wohlbekannter Name S. obesum bezeichnet ja eine

Art, die mit Russows fast völlig identisch ist, und macht

somit aus Prioritätsgränden die Aufnahme von Russows neuem

Namen unmöglich. Zweifelhafter stellt sich die Sache mit

den Namen S. Gravetii und S. rufescens; diese Prioritätsfragen

missen aber hier unentschieden gelassen werden.

S. inundatum wächst an sehr feuchten Stellen, sogar häu-

fig in Wasser und die Länge wechselt nach der Tiefe des

Wassers von einigen Centimetern bis einen Meter.

S. contortum SCHULTZ. — S. laricinum Wins. — Alg.: in

einem Numpf in der Nähe von Sågbäcken und am Ufer des

Täsjö-Sees. Nach DusÉn auf der Skandinavischen Halbinsel

eine söädöstliche Art, die in Schweden fräher nicht nördlicher

als 63” n. Br. bekannt war.

S. platyphyllum (LINDB.) WARNST. — S&S. tisophyllum Russ.

1. c., ex p. — Am periodisch äberschwemmten Ufer des Tåsjö-

Sees sowohl im Alg. wie im Gng. (formae oligoporae et formace

mesoporae, parce vel non ramosae, sordide virescentes); in Sämp-

fen bei Tåsjöedet im Gong. (f. polypora).

S. squarrosum CROME. In den drei Gebieten ziemlich häu-

fig; in den Sämpfen bei Tåsjöedet verhältnissmässig spärlich.

S. teres (SoHtmPp.) Ånastr. Gng.: in einem Sphagnumsumpf

zwischen Tåsjö-by und Tåsjöedet (forma viridis, squarrosula

et forma fuscescens, imbricata).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 10. 39

S. compactum D. C. — S. rigidum ScHimP. — Gng.: reich-

lich in den Sphagnumsämpfen bei Tåsjöedet (forma glauco-

fuscescens, anodasyclada, subsquarrosa et forma flavescens, da-

syelada). Bildet in Tåsjö grössere oder kleinere Kolonien in

den Sämpfen zwischen anderen Sphagnum-Arten;in Dänemark

wächst diese Art auf feuchtem Haideboden, zuweilen auch

auf sandigem Boden, aber nur sehr selten in Suämpfen.

S. Wulfianum GIRGENS. Gbg.: reichlich in einem beskränk-

ten Bezirke in sumpfiger Fichtenwald am Fusse des Norr-

tjärnsklimpens; nach DusÉn von R. FristEDT schon fröher

bei Hoting gesammelt.

8. acutifolium EHrRH. Föär die drei Gebiete notirt, so z. B.

von Tåsjöberg, Tåsjöedet und Norrtjärnsklimpen. Die Art

wächst an feuchten Stellen in Nadelwäldern und findet in

Schweden eine grosse Verbreitung. Ich besitze Exemplare

von den Provinzen Skåne, Bohuslän, Småland, Östergötland,

Westergötland, Uppland, Medelpad und Jämtland und die Art

ist unzweifelhaft in Schweden noch nördlicher verbreitet.

S. Warnstorfii Russow. In den drei Gebieten gemein; no-

tirt als besonders reichlich in den sumpfigen Fichtenwäldern

auf dem Tåsjöberge und fruchtend bei Tåsjöedet. Exemplare

heimgebracht von Tåsjö-by (forma purpurascens, tenera, fon-

tana), Lakaviksbäcken (forma versicolor, tenera, fontana), von

dem Sphagnumsumpf unterhalb des Gasthofes in Tåsjö (forma

versicolor, dasydrepanoclada) und von einem Carexsumpf bei

Tåsjöedet (forma purpurascens). :

Diese Art scheint in Skandinavien weit verbreitet zu

sein. In Norwegen wächst sie in den sädlichsten Theilen wie

auch in Alten im nördlichsten Norwegen. In Schweden darf

sie auch häufig sein, wenn ich auch nur Exemplare von Små-

land, Medelpad und Ångermanland gesehen habe, wozu kommt,

dass WARNSTORF sie fär Dalarne angiebt. Alle die Exem-

plare von S. rubellum ähnlichen Sphagnumformen, die ich in

Tåsjö einsammelte, erwiesen sich bei miskropischer Unter-

suchung als S. Warnstorfii, welche Art somit wahrscheinlich

weiter nach dem Norden geht als S. rubellum. S.Warnstorfii

bevorzugt ein wenig schattige Lokalitäten; so wächst sie

z. B. längs den Rändern der Torfmoore oder in mit Gräsern

und anderen grösseren Pflanzen bewachsenen Versumpfungen.

S. fuscum (ScHIMmP.) Ktrineer. Häufig und zuweilen mas-

senhaft, so z. B. in emem Sumpf am Ufer des Tåsjö-Sees und

40 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

auf Norrtjärnsklimpen; bei Tåsjöedet fr. In der Litteratur

findet man keine Angaben äber die Verbreitung dieser Art

in Schweden, woselbst sie jedoch unzweifelhaft in den Torf-

mooren gemein ist. In Småland ist sie häunfig, und wenn S&S.

luridum in S. O. LINDBERGS Musci Scand. in syst. nov. nat.

disp. mit S. fuscum 1identisch ist, ist sie auch in Lappland ge-

funden. In Norwegen ist sie nicht selten.

S. Russowii WARNsT. In allen drei Gebieten gesehen, doch

gewöhnlich nur spärlich; reichlich unterhalb Norrtjärnsklimpen.

Wächst in versumpften Wäldern und ist gewiss in Schweden

weit verbreitet, da ich Exemplare von Skåne, Östergötland,

Gestrikland und Angermanland gesehen habe; WARNSTORF

gibt sie fär Lappland an. In Norwegen geht sie nördliech

bis zum Altenfjord.

S. Girgensohnii Russ. — Sph. strictum LINDB. — In Tåsjö

gemein; am Fusse eines Gabbrofelsens nahe an der Landstrasse

nach Bodum wurde var. leptostachys Russ. forma anoclada

eingesammelt.

S. baltiecum Russ. — S. recurvum var. mollissimum

Russ. — 8. vrecurvum subsp. balticum Russ. — Gng.: in

Sphagnumsämpfen bei Tåsjöedet massenhaft und iber weite

Strecken allein dominirend (var. elegans und forma dasyelada

et anodasyclada). Scheint eine entschieden nördliche WVer-

breitung zu haben und kommt im nördlichen Skandinavien

an ähnlichen Lokalitäten wie S. rubellum in sädlicheren Ge-

genden vor.

S. angustifolium C. JENS. — S. recurvum subsp. angusti-

folium C. JENS. et Russow. — S. recurvum var. parvifolum

(SENDT.) WARNST. — In dem Gng. häuvfig und reichlich; gern

mit S. recurvum vergesellschaftet an den Rändern der Torf-

moore. Ueber ganz Schweden verbreitet, wie auch in Nor-

wegen, wo die Art so nördlich wie in Alten gefunden ist.

WARNSTORF betrachtet S. balticum und S. angustifolium nur

als Varietäten des S. recurvum, wodurch sie mit den anderen

Varietäten dieser Art ebenbärtig werden, obgleich die Cha-

raktere bei weitem beständiger sind. Richtiger wäre es, wie

Russow es gethan hat, sie als Unterarten aufzufassen. Dieser

Standpunkt scheint mir aber wenig befriedigend zu sein,

warum ich vorziehe, sie als Arten aufzustellen. Der Art-

werth der meisten Acutifolia und Subsecunda därfte nur sehr

wenig höher sein.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 41

S. recurvum P. B. — SS. recurvum subsp. mucronatum Russ.

— S. recurvum var. mucronatum WARNST. — SS. interme-

dium HorrM., LInDB. -— Alg.: in einem Sumpf in der Nähe

des Lakaviksbäckens; Gng.: gemein an den Rändern der Torf-

moore, besonders massenhaft in den Sämpfen bei Tåsjöedet.

Eine iöber ganz Schweden verbreitete Art.

S. Dusenii (C. JENS.) Russ. et WARNsTI. -— S. majus (RuU88.)

C. JENSEN. — S. mendocinum WaARNstT. — Nur im Gng. be-

obachtet und zwar massenhaft und fr. in den Torfmooren bei

Tåsjöedet (forma aquatica, major, falcata et forma mollis,

fuscescens), spärlicher in einem Sumpf unterhalb des Jakobs-

svedbergs (forma mollis oxyclada). Diese Art wächst in offe-

nen, nassen Siäimpfen, wo sie meterlang werden kann. WaARN-

STORF giebt sie fir Lappland an, auch von Gestrikland ist

sie bekannt.

S. riparium ÅNGsTR. — S. spectabile ScHwmr. — Auf dem

Gng. beschränkt, wo die Art bei Hoting (f. mollis flavescens),

in einem Sumpf am Ufer des Tåsjö-Sees und reichlich in den

Söämpfen bei Tåsjöedet beobachtet wurde.

S. Lindbergii ScHIMP. Gng.: in den Sämpfen bei Tåsjö-

edet sehr reichlich, fr. und mit S. Dusenii, S. compactum und

S. balticum vergesellschaftet; reichlich auch in einem Sumpf

bei Hoting unterhalb des Jakobssvedberges.

Polytriehum commune L. Hänufig, fr.

P. juniperinum WiLLD. Häufig, fr.

"P. strietum (BANKS.) LINDB. Häufig, fr.

P. pilosum NECK. — P. piliferum ScHREB. — Häufig, fr.

P. gracile DicKs. Häufig, fr.

P. alpinum L. — Pogonatum RörL. — Alg.: ziemlich spär-

lich bei Sågbäcken und bei Lakaviksbäcken; bei Sågbäcken

wurde eine Form mit deutlich stumpf 4-kantigen Friächten

beobachtet.

P. urnigerum L. — Pogonatum P. B. — Gemein, fr.

Oligotrichum incurvum (HuUpDs.) LInNDB. — O. hercynicum

Lawn. et DC. Alg.: spärlich am Ufer des Sågbäckens, g&.

Catharinea undulata (L.) W. M. Gemein, fr.

C. tenella RöHL. Gng.:spärlich bei Tåsjöedet und Hoting, &.

Buxbaumia aphylla L. Spärlich im Alg. bei Sågbäcken und

im Gbg. auf Norrtjärnsklimpen, fr.

Georgia pellucida (L.) RaB. — Tetraphis Hepw. — Ge-

mein, fr.

42 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ-

Schistophyllum adianthoides (L.) LA Pyr. — Fissidens HEDW.

— Gng.: spärlich am Ufer des Tåsjö-Sees.

S. osmundioides (Sw.) LA Pyr. — Fissidens HEpDw -— An

Ufern in den drei Gebieten häufig und reichlich, so .z. B. an

den Ufern von Lakaviksbäcken, Tåsjön, Stortjärn und Ho-

tingssjön.

S. bryoides (L.) LA Pyrn. — Fissidens Hevdw. — Alg.:

spärlich mit Jungermania atrovirens am Ufer des Lakaviks-

bäckens, fr.

S. viridulum (Sw.) LinDB«B. Alg.: spärlich in einer Erd-

höhle in dem Haine hinter der Poststation in Tåsjö by, fr.

Eine sehr merkwirdige Form, besonders was den Bläthen-

stand betrifft; dieser wechselt synoecisch, autoecisch oder dioe-

cisch. Häufig ist die terminale Bläthe weiblich mit genäherten,

knospenförmigen, axillären Ö&-Bläthen, wozu weiter unten

käörzere oder längere Zweige mit terminalen 7 Bläthen kom-

men. Zuweilen ist die terminale Bläthe zwitterig oder weib-

lich mit nackten Antheridien in den Axillen der Höllblätter.

Auch fanden wir terminale, fertile ?9-Bläthen ohne männliche

Bläithen an demselben Individ. Unsere Form ist ausserdem '

ungewöhnlich reich verzweigt.

Cinelidium styginw Sw. In allen drei Gebieten häufig und

reichlich, fr.

Astrophyllum puncetatum (L.) LinpDB. — Mnium HEDw. —

Nur von HNågbäcken und Lakaviksbäcken im Alg. no-

(Get

A. pseudopunctatum (B. S.) LInDB. — Mnium subglobosum

Br. et ScH. — Gemein und fruchtend; besonders reichlich in

den Sämpfen auf dem Tåsjöberge; schon fräher in HARTMANS

Skand. Flora als in Tåsjö vorkommend angegeben.

A. cinclidioides (BLYTT.) LINDB. — Mnium Biytt. — Häufig,2.

A. cuspidatum (L., NECK.) LINDB. — Mnium affine BLAND.

-—- Nur bei Tåsjö-by im Alg. und bei Hoting im Gng. be-

obachtet.

A. Seligeri (JUR.) LINDB. — Mnium Jur... — Alg.: Tåsjö-

by an einem feuchten, grasigen Abhange, A und 2.

A. medium (Br. eur.) LIiInDB. — Mnium Br. et ScH. — Im

Alg. bei Lakaviksbäcken mit Bläithen und im Gng. auf Ja-

kobssvedberg fr.

A. silvatiecum (LINDB.) LINDB. — Mnium cuspidatum HEDW.

— Im Alg. bei Sågbäcken fr.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 43

A. stellare (REICH., TIMM.) LINDB. — Mnwum HEDW. — Im

Alg. reichlich bei Sågbäcken, 3, 2 und spärlich fr.; in Gng.

spärlich auf Jakobssvedberg, 9.

A. hornum (L) LinDB. — Mnium LDL. — Gng.: sehr spär-

lich und steril in einem Sumpf bei Stortjärn.

A. orthorrhvnehum (BR. eur.) LINDB. — Mnium BR. et ScH. —

Alg.: nicht spärlich auf schattigem Waldboden bei Sågbäcken,2.

A. lycopodioides (HooKk.) LiInDB. — Mnium HoorK. — Alg.:

nicht spärlich bei Sågbäcken (> und 2) und bei Lakaviks-

bäcken, A und fr. Diese kritiscehe Art unterscheidet sich

durch weit herablaufende Blätter und die doppelt grösseren

Blattzellen von ÅA. orthorrynechum; diese Arten betreffend ver-

weisen wir äbrigens zu der vorziglichen Analyse derselben,

welche H. PHILIBERT in Rev. Bryol., 1895, p. 2—11, veröffent-

licht hat.

A. marginatum (DICKS.) LINDB. — Mmium serratum BRID.

— Im Alg. spärlich bei Lakaviksbäcken; reichlicher im Gbg.

auf Norrtjärnsklimpen, fr.

A. spinosum (VoIT.) LINDB. — Mnium ScHWAGR. — Im Alg.

ziemlich reichlich auf schattigem Waldboden bei Sågbäcken,

S&S, und bei Lakaviksbäcken.

Timmia austriaca HEDw. Alg.: spärlich an den Ufern von

NSågbäcken und Lakaviksbäcken; Gbg.: reichlicher in den Fel-

senhöhlen des Norrtjärnsklimpens.

Sphaerocephalus palustris (1:.) LINDB. — Gymmnocybe FRIES.

— Auwlacomnium ScHwacR. — Gemein, fr.

Paludella squarrosa (L.) Brio. Gemein an feuchten, gra-

sigen Stellen.

Meesea triquetra (1..) Ånastr. Nicht spärlich in grasigen

Sämpfen am Ufer des Tåsjö-Sees im Alg. und bei Tåsjöedet

im Gng.

M. trichoides (L,) SPRUuCE. — M. uliginosa HEpDw. — In den

drei Gebieten beobachtet und zwar reichlich in den sumpfigen

Fichtenwäldern auf dem Tåsjöberge, spärlicher am Ufer des

Stortjärns und in einem Sumpf unterhalb des Norrtjärn-

klimpens, fr.

Philonotis fontana (L.) Brio. Gemein und hänufig fr.; in

Felsenhöhlen in den Gng. und Gbg. fanden wir eine eigen-

thämliche zarte Form dieser Art.

Bartramia ityphylla BriD. An mehreren Stellen, aber nur

spärlich, fr.

44 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

B. norvegica (GUNN.) LiNDB. — B. Halleriana HEDw. — Auf

Alaunschiefer bei Lakaviksbäcken nicht spärlich, fr.

B. crispa Sw. In allen drei Gebieten häufig, fr.

Bryum proliferum (L.) SIBTH. Alg.: spärlich bei Sågbäcken.

Br. capillare L. var. flacecidum Br. eur. Alg.: bei Såg-

bäcken fr.; Gng.: Jakobssvedberg; Gbg.: Norrtjärnsklimpen;

iäberall a Haka klient Fökenprtkrd

Br. elegans NEEsS. Alg.: bei Sågbäcken auf Alaunschiefer,

2, und in Tåsjö by an der Wurzel emer Espe. Gng.: unter

Weidengebäsch am steinigen, periodisch äberscehwemmten Ufer

des Tåsjö-Sees reichlich und fr. in einer zarten Form; an den

schattigen Felsenwänden des Jakobssvedberges fr., his auch

eine Form mit saumlosen Blättern. Wenn hier Br. elegans

als eine von Br capillare getrennte Art aufgenommen wird,

wollen wir damit keineswegs das Artrecht desselben aner-

kannt haben; Br. elegans ist im Gegentheil durch zahlreiche

Uebergangsformen mit Br. capillare so eng verknäpft, dass es

höchstens als eine Unterart desselben aufgefasst werden kann.

Br. ventricosum DICKS. — B. pseudotriquetrum SCHWAEGR. —

Massenhaft an feuchten, grasigen Abhängen im Alg.; reich-

lich im Gng. auf Jakobssvedberg und bei Hoting, fr.

Br. neodamense Itz. Notirt von den Sämpfen auf dem Tå-

sjöberge und dem Ufer des Tåsjö-Sees im Alg. und fär Norr-

tjärnsklimpen im Gbg.

Br. Duvalli Vor. An mehreren Stellen im Alg., z. B. in

einem Graben längs der Landstrasse in Tåsjö by.

Br. pallens Sw. Gemein, besonders reichlich bei Ho-

Tio

Br. Miihlenbeckii BR. eur. An den Gabbro-felsen des Norr-

tjärnsklimpens reichlich und mit einzelnen Frichten.

Br. oblongum LINDB. Äusserst spärlich auf Erde beim

Gasthof in Taåäsjö by im Alg. und bei Hoting im Gng, fr.

Diese hiäbsche Art scheint im mittleren Schweden ziemlich

verbreitet zu sein; ausser in Tåsjö habe ich sie i Medelpad

an mehreren Stellen in Torp und bei Ånge in Borgsjö und

in Ångermanland bei Selsjö in Resele und bei Vestby in

Hellgum (hier zuerst von C. JENSEN entdeckt) gefunden,

ausserdem hat Apotheker J. PERSSON mir ein reichliches Exem-

plar von Emnafors in Jämtland mitgetheilt.

Br. argenteum L. An mehreren Stellen in Täsjö by im

Alg.; bei Hoting im Gng.; öberall nur spärlich.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 45

Br. caespiticium L. Nur im Alg. gefunden und zwar auf

Ackerboden in Tåsjö by und an einem dirren Alaunschiefer-

abhang bei Lakaviksbäcken, fr.

Br. pallescens SCHLEICH. Alg.: an einer feuchten Holz-

wand bei Sågbäcken (hier synoecisch und autoecisch) und in

einem Sumpf in der Nähe von Lakaviksbäcken; ziemlich reich-

lich an Felsen auf Jakobssvedberg im Gng. und Norrtjärns-

klimpen im Gbg, fr.

Br. bimum NSCHREB. Alg.: in einem Sumpf bei Lakaviks-

bäcken fr. (eine merkwärdige Form mit unter der Mändung

stark eingeschnärten Frächten); Gng.: auf einer sumpfigen

Wiese bei Hoting fr.; Gbg.: Norrtjärnsklimpen, reichlich an

Felsen, mit Bliäthen.

Br. cuspidatum ScHIMP. Alg.: auf einer sumpfigen Wiese

unterhalb des Gasthofes in Tåsjö mit Br. inclinatum verge-

sellschaftet, fr.

Br. intermedium Beripv. Alg.: auf Erde in Tåsjö by und

an einer nassen Holzwand bei Sågbäcken; Gng.: auf Erde bei

Hoting, fr.

Br. pendulum (HORNSCH.) ScHIMP. Alg.: spärlich an einer

feuchten Holzwand bei Sågbäcken, mit Br pallescens, fr.

Br. inclinatum (SW.) BLAND. Alg.: auf Ackererde und auf

einer sumpfigen Wiese beim Gasthof in Tåsjö und an einer

feuchten Holzwand bei Sågbäcken, fr.

Plagiobryum Zierii (DICKS.) LINDB. — Zieria julaceda SCHIMP.

— Gbg.: ziemlich reichlich in einer Höhle auf Norrtjärns-

klimpen.

Pohlia albicans (WG.) LINDB. — Webera NScHIMP. -— Alg.:

nicht spärlich an den Ufern von Sågbäcken und Lakaviks-

bäcken; an beiden Stellen spärlich fr.

P. commutata (NSCHIMP.) LINDB. — Webera ScHIMmP. — Reich-

lich auf dem Tåsjöberge; am reichlichsten auf einem feuchten

Waldwege im Quarzitgebiete nahe dem Gipfel des Berges

und davon zerstreut in das Alg. herunter bis zum Graben

längs der Landstrasse in Tåsjö by.

P. annotina (L.) LInNDB. — Webera ScHwWwAaGcR. — Häufig auf

feuchtem Boden in den drei Gebieten; besonders reichlich auf

einem Waldwege unterhalb des Norrtjärnsklimpens; stets mit

Keimkörnern.

P. proligera LINDB. Ziemlich häufig in den drei Gebieten;

stets mit Keimkörnen; spärlich fr. auf Alaunschiefer bei Laka-

46 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

viksbäcken und auf feuchten Waldwegen auf Tåsjöberg und

Jakobssvedberg; wächst am häufigsten an trockenen Erdab-

hängen.

P. carnea (L.) LiInpB. — Webera ScHimP. — Spärlich auf

verwittertem Alaunschiefer im Graben längs der Landstrasse

in Tåsjö-by.

P. nutans (SCHREB.) LINDB. — Webera HEDw. — Gemein, fr.

P. cruda (L.) LiInpDB. — Webera ScHImP. — Gemein, fr.

P. longicollis (Sw.) LInpB. — Webera HEDW. — Nach HART-

MANS Skand. Flora, 10 Aufl., in Tåsjö gefunden,

P. elongata HEDw. — Webera ScHwzaGcRr. — BNpärlich auf

einer schattigen Alaunschieferwand bei Lakaviksbäcken, fr.

Leptobryum pyriforme (L.) Wins. An mehreren Stellen in

Tåsjö-by im Alg. und bei Hoting im Gng., öberall spärlich, fr.

Schistostega osmundacea (DiIcKs.) Motr. Spärlich auf Alavun-

schiefer bei Sågbäcken; schon fräher in HARTMANS Skand. Flora

för "Tåsjö angegeben.

Funaria hygrometrica (L.) SIBTH. MSpärlich; im Alg. in Tå-

sjö-by und im Gng. bei Hoting, fr.

Splachnum luteum MOoNTISN. WSpärlich in Säumpfen bei Laka-

viksbäcken im Alg. und bei Stortjärn im Gng., fr.

S. rubrum MONTIN auf dem Tåsjöberg nach FRISTEDT.

S. pedunculatum (Hups.) LinDB. Spärlich mit S. luteum

vergesellschaftet; ausserdem bei Hoting, fr.

S. vasculosum L. In allen drei Gebieten gefunden und.

zwar auf dem Tåsjöberge, bei Hoting und unterhalb Norr-

tjärnsklimpen; wächst auf alten Rinder-Excrementen und gern

mit anderen Splachnum-Arten vergesellschaftet, fr.

Tetraplodon bryoides (ZoEG.) LINDB. — TI. mmioides SCHIMP.

— An mehreren Stellen in den Alg. und Gng., so z. B. in

Tåsjö-by und bei Hoting; wächst nur spärlich in vereinzelten

kleinen Rasen an moosigen Felsen; zweimal auch am oberen

Ende von Baumstämpfen gesehen; öäberall fruchtend.

T. angustatus (Sw.) Br. eur. Gng.: Ein winziges Räschen

auf trockenem Waldboden bei Tåsjöedet, fr.

Tayloria tenuis (DicKs.) ScHimP. — T. serrata Br. & SoH.

var. — Alg.: spärlich zusammen mit Splaclmuwm-Arten aut

dem Tåsjöberge, fr.

T. lingulata (DicKs.) LINDB. — Dissodon splachnoides GREV.

et ÅRN. — Alg.: spärlich an den Ufern von Sågbäcken und

Lakaviksbäcken, massenhaft und äppig in den sumpfigen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:010. 47

Fichtenwäldern auf dem Tåsjöberge, fär welche Lokalität die

Art auch von FRISTEDT angegeben wird. Gng.: spärlich am

Ufer des Stortjärns; äberall fruchtend.

Leersia contorta (WuLF.) LinpB. — Encalypta streptocarpa

HEbw. — Alg.: bei Lakaviksbäcken spärlich; Gbg.: Norr-

tjärnsklimpen.

L. rhabdocarpa (SCHWAEGR.) LINDB. — Encalypta SCHWAEGR.

— BSpärlich auf Alaunschiefer bei Lakaviksbäcken, fr.

L. laciniata HEpDw. — Encalypta ciliata (HEDW.) HOoFFM. —

Alg.: bei Sågbäcken und Lakaviksbäcken; Gbg.: Norrtjärns-

klimpen; iäberall spärlich aber fruchtend.

Tortula ruralis (L.) EHrRE. Häuvfig und reichlich auf trocke-

nem, grasigem Boden und an Felsen, zuweilen fr.

Mollia fragilis (DRUMM.) LINDB. — Tortula Wis. — Gng.:

Spärlich zwischen Steinen am äberschwemmten Ufer des Tå-

Sjö-Sees.

M. tortuosa (L.) ScHRANK. — Tortula EtrRH. — Gbg.: ziem-

lich reichlich auf Norrtjärnsklimpen.

Barbula rubella (HorrM.) Mitt. — Didymodon BR. et ScH. —

Alg.: bei Sågbäcken und Lakaviksbäcken, z1emlich spärlich, fr.

B. convoluta HEDW. — Tortula ScHrap. — Alg.: spärlich

auf trockenem Boden in Tåsjö by.

D. longifolium EmrH. Reichlich an Granit-, Gneiss- und

Gabbro-Blöcken und Felsen, häufig fr.

var. ditrichiforme n. var. gracilius; cespites deplanati,

condensati, lutescenti-virides, sericei, inferne fusci, foliis erectis,

strictis, brevioribnus, serratis. Ex habitu Ditricho flexicauli

vel speciebus certis Campylopodis haud dissimile.

Hab. parce in rupe umbrosa montis Jakobssvedberget.

D. fuscescens TURN. Alg.: an morschen Stämmen bei Såg-

bäcken; Gng. und Gbg. häufig an Felsenblöcken und faulenden

Stämmen, besonders reichlich bei Tåsjöedet, fr.

var tortum n. var. Gracilius; foliis non secundis, patulis,

apice tortis, hic illic ad capitula demum prolificatione per-

forata confertis; habitu peculiari squarroso Oncophorum Wah-

lenbergit in memoriam referens.

Hab. in terra paludosa ad Tåsjöedet.

D. montanum HEDWw. Gng.: häufig an erratischen Blöcken

bei Tåsjö by.

D. fragilifolium LINDB. Gbg.: nicht spärlich an einem

morschen Stamm am Ufer des Hoting-Sees.

48 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

D. congestum BriD. Häufig an Blöcken und Felsen in den

Gng. und Gbg., fr.

var. flexicaule (Brip.) Br. eur. Gng. auf emem Felsenblock

am Ufer des Tåsjö-Sees, fr.

D. spurium HEDW. Gbg.: reichlich in einem lichten Kiefern-

wald unterhalb des Norrtjärnsklimpens, fr.

D. elatum LINDB. — D. robustum BLYTT. — Gng.: Jakobs-

svedberg an trockenen, licht bewaldeten Felsen; Gbg.: Auf

Nocskjerkeldampön mit D. spurium, fr.

D. Bergeri BLAND. — D. Schraderi W. et M. — Häufig;

sehr reichlich in den Torfmooren bei Tåsjöedet, fr.

D. undulatum EHRE. Im Alg. spärlich und nur einmal auf

trockenem Waldboden beobachtet, sonst gemein und reichlich, fr.

D. angustum LINDB. Alg.: spärlich in Versumpfungen am

Ufer des Tåsjö-Sees. Gmng.: reichlicher in eimem Sphagnum-

sumpf am östlichen Ende des Tåsjö-Sees und in einem Sumpf

bei Stortjärn, fr. Diese Art, welche nicht friher för Schwe-

den angegeben ist, wurde schon im Jahre 1856 in einem Sumpf

zwischen Långträsk und Svanselet im Kirchspiele Norsjö,

Vesterbotten, von S. O. LINDBERG eingesammelt; später wurde

sie bei Djupröra am Ufer des Holmsjö-Sees, Medelpad, fr.

(H. W. A.) und an mehreren Stellen in Piteå und Luleå

Lappmarker (E. NYMAN) aufgefunden. Ausser Schweden ist

sie von Norwegen, Finland und dem nördlichen Jeniseithal

bekannt. Sie wurde von LINDBERG zuerst in der Sitzung der

Soc. p. f£. & ff. fenn. am 6 Nov. 1880 veröffentlicht, wobei

hervorgehoben wurde, dass sie von dem verwandten D. Bon-

Jjeani en ch die schmalen, fast völlig ganzrandigen, eingerollten

und abstehenden Blätter und durch die laga pfriemenför-

mige Spitze der Perichetialblätter abweicht; in LINDBERG &

ARNELL, Musci Asiae borealis, II, p. 30 (1890) wurde die Art

eingehend beschrieben.

D. Bonjeani De N. — D-. palustre BrRip. — Diese Art wird

zwar von FRristeEDT för den Tåsjöberg angegeben, muss aber

als zweifelhaft betrachtet werden, weil eine Verwechselung

mit D. angustum oder D. scoparium var. paludosum sehr wahr-

scheinlich ist.

D. scoparium (L.) HEDw. Häufig, fr.

var. paludosum Br. eur. An sumpfigen Stellen in den

drei Gebieten, so z. B. bei Lakaviksbäcken, am östlichen Ende

des Tåsjö-Sees und unterhalb Norrtjärnsklimpen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 49

D. majus SM. Hier und da in den drei Gebieten; schon

FRISTEDT giebt die Art fär Hoting an; fr. An einem trockenen

Alaunschieferabhang bei Sågbäcken wächst reichlich eine glän-

zende Form mit nur schwach einseitswendigen Blättern und fast

ohne Wurzelfilz; diese Form entspricht vielleicht var. ortho-

phyllum A. Br., von welcher Varietät wir leider keine Exem-

plare gesehen haben.

D. Schisti (GUNN.) LiINDB. — D. Blyttii Br. et ScH. —

Gbg.: Norrtjärnsklimpen, spärlich an Felsen, fr.

Diecranoweissia crispula (HEDW.) LInNDB. — Weissia HEDW.

— Hier und da spärlich an erratischen Blöcken und Felsen;

im Alg. an den Quarzitblöcken in Sågbäcken und Lakaviks-

bäcken, fr.

Anisothecium squarrosum (STARK.) LINDB. — Dicranella SCHIMP.

— Im Alg. gemein und iäppig, wie z. B. an den Ufern des

Sägbäckens und Lakaviksbäckens.

A. Grevilleanum (BR. EUR.) LINDB. — Dicranella SCHIMP. —

Nur im Alg. beobachtet; Exemplare heimgebracht nur vom

Ufer eines kleinen Baches in Tåsjö by; ausserdem fär Såg-

bäcken und Lakaviksbäcken notirt; fr.

A. Grevilleanum ersetzt im hohen Norden A. crispum.

Die sädlichsten schwedischen Exemplare jener Art, die ich

gesehen habe, sind in Uppland bei Edsbo (HI. MosÉnN) und bei

Lassby (W. BERNDES) gesammelt. Noch im mittleren Schwe-

den ist sie ziemlich selten, da ich sie in Medelpad nur bei

Kälen und Nordanede in Torp und bei Östavall in Hafverö

und in Ångermanland ausser in ”'Tåsjö nur bei Bondsjö in

Säbrå gesammelt habe. Norwegische Exemplare besitze ich

von Ryenbergene bei Kristiania (J. HAGEN) und Kongsvold

auf dem Dovrefjeid (P. OLssoN); im nördlichen Norwegen

scheint sie gemein zu sein, da ich sie dort bei Mo und auf Brend-

berg bei Hemnes in Ranen, auf Vigsfjeld in Salten und an meh-

reren Lokalitäten in Tromsö Amt gesammelt habe. In einem

feuchten Graben auf der Mesterviksinsel in Malangen, Tromsö

Amt, war sie besonders äppig und sogar 4 cm. lang. Man

findet sie fast immer fruchtend, welche Thatsache fir den

Umstand spricht, dass die Art, wie ScHIMPER etc. behaupten,

autoecisch sein soll; es ist mir jedoch nur selten gelungen

männliche und weibliche Bläthen auf demselben Individ nach-

zuweisen, und so ist es auch mehreren anderen Bryologen, wie

Zz. B. BRAITHWAITE und HusnNor, gegangen. Der Bläthenstand

50 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ:

liefert somit keinen praktisch verwendbaren Charakter fär die

Unterscheidung von A. Grevilleanum und ÅA. erispum.

A. crispum (SCHREB.) LINDE. Var. elatum( BRYOL. EUR.) BRAITHW.

— Dicranella Schreberi SCcHIMmP. var. — Im Alg. zwischen Ca-

rices am iberschwemmten Ufer des Tåsjö-Sees; Gng.: Hoting.

Der Variationskreis dieser Art ist sehr ausgedehnt. Die

Hauptform ist zart, fruchtend nur 1 cm. hoch, mit allmählich

verschmälerten, in der Spitze am häufigsten deutlich gezälhnten

Blättern; die Rippe hört unter der Spitze auf, und das Zell-

netz der Blätter ist verhältnissmässig locker. Von der Haupt-

form habe ich keine Exemplare aus Skandinavien gesehen, son-

dern nur aus England, Cheshire, Bowdon fr. (G. E. HUNT) und

von Augsburg fr. (J. D. HoLrrEr). Die in Skandinavien vor-

kommende fruchtende Form ist doppelt kräftiger (aber nicht

höher) mit von der Scheide ab plötzlich verschmälerten Blät-

tern, die in eine rinnförmige, ziemlich lange und nicht oder

nur sehr spärlich gezähnte Spitze auslaufen; die Blattrippe

endet erst mit der Spitze und das Blattzellnetz ist enger.

Diese Form kam mir zuerst so abweichend vor, dass ich be-

dacht war, sie als eine besondere Varität aufzustellen; bei der

Durchmusterung eines grösseren Materials erwies sie sich aber

so eng mit der Hauptform verknäpft, dass ich diese Absicht

aufgeben musste. Durch die Blätter wird diese Form dem

A. Grevilleanum sehr ähnlich; sie unterscheidet sich aber da-

durch, dass sie kräftiger ist und durch das Blattzellnetz, so

z. B. durch die zahlreichen kurzen und breiten Randzellen

im oberen Theile der Scheide; ausserdem weisen fast immer

einige der Blätter auf ÅA. crispum hin, indem sie sich mehr

allmählich verschmälern; auch sind die Fräöchte denen der

Hauptform völlig ähnlich, d. h. ungestreift, länglich, dunkel

schwarzbraun und mit dem Deckel verhältnissmässig kurz

geschnäbelt, und da diese Form fast immer mit Frächten

versehen ist, darf eine Verwechselung mit A. Grevilleanum

nicht gern in Frage kommen. Diese Form ist in Skandinavien

weit verbreitet; ich besitze Exemplare derselben von Bohus-

län, Orust, Rossö fr. (H. W. A.); Småland, Sanna bei Jön-

köping fr. (A. ARvÉN); Nerike, zwischen Ånäs und Karlslund

bei Örebro fr. (C. HARTMAN); Gestrikland, Iggö; Medelpad,

Torp, Djupröra fr. und Borgsjö, Ranklefven fr. (H. W. A.);

Jämtland, Ljungå fr. (H. W. A.); Ångermanland, Hernösands

varf fr., Selsjö in Resele, Hamre in Långsele und Vestby in

BR PN RDE > or

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 10. 51

Hellgum fr. (H. W. A.); Finland, Helsingfors, Djurgården fr.

(S. O. LInDBERG). Dieselbe Varietät habe ich auch von Frank-

reich, Calvados, Falaise fr. (DE BrRÉBISSON); Russland, Moskau,

Petrovskoje-Rasumowskoje fr. (ZINGER) und von mehreren

Lokalitäten in Nord-Sibirien gesehen.

Die var. elatum ist mehr diöokfrasik gewöhnlich viel kräf-

tiger, steril 2—4 cm. lang mit breiteren und kärzeren Blättern,

welche sich allmählich verschmälern und von der Spitze bis zur

Scheide hinab ungleichförmig grobgezähnt sind; die Rippe hört

unterhalb der Spitze auf und das Blattzellnetz ist sehr locker.

Skandinavische Exemplare dieser Varietät kenne ich von Små-

land, an einem Bachufer zwischen Husqvarna und Brunnstorp

(ÅA. ARVÉN); Västergötland, Kinnekulle, am Ufer des Venerns

bei Råbäcks hamn (H. W. A.) und an einem Bachufter bei »Vind-

säters sjöbranter» (J. E. ZETTERSTEDT); Gestrikland, Holmsund

bei Gefle (C. HARTMAN); Medelpad, am Ufer des Bosjö-Sees in

Stöde, bei Kälen, Djupröra. Rogsta, Komsta und Byns fäbodar

in Torp, bei Ånge in Borgsjö und bei Östavall in Hafverö

CERSOW FAT); Ärbomnlind: Tåsjö (ARN. & JENS.); Norwegen,

Lillehammer, Naeverfjeld und Gudbrandsdalen, Ringebo, Elstad

(J. E. ZETTERSTEDT). Ausserdem besitze ich ein Exemplar aus

England, Warrington (J. CASH).

Diese Varietät weicht von der anderen in Skandinavien

vorkommenden, häufig fruchtenden Form sehr ab, ist aber mit

ihr durch Zwischenformen verbunden. Während A. crispum

sonst auf thoniger Erde wächst, findet man var. elatum an

feuchten Standorten, am häufigsten an Ufern. Die Grösse

wechselt sehr; zuweilen wird sie kaum kräftiger als die Haupt-

form, so z. B. meine Exemplare von Huskvarna, Vindsäter

und Elstad; am häufigsten ist sie doch weit kräftiger, so z.

B. meine Exemplare von Bosjö und Komsta, die beim ersten

Anblick sogar mit ÅA. squarrosum verwechselt werden können.

Die Fräöchte dieser Varietät sind sehr selten; so kennt LiMP-

RICHT in seiner Kryptogamenflora die Varietät nur als steril,

wogegen BRAITHWAITE in British Mossflora p. 114 (1881) an-

deutet, dass sie in England fruchtend gefunden ist, und er

bemerkt dabei, dass die fruchtenden Exemplare der Haupt-

form ähnlicher werden. Fruchtende Skandinavische Exem-

plare besitze ich nur von Kälen in Torp, woselbst var. elatum

mit ÅA. Grevilleanum vergesellschaftet wuchs; die fruchtenden

Exemplare, die in August 1590 eingesammelt wurden, zeigten

52 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

zahlreiche junge Seten und ein Paar alte Frächte, die denen

der Hauptform völlig ähnlich waren.

A. rufescens (DICKS.) LINDB. — Dicranella rufescens SCHIMP.

— Gng.: auf sandig-thoniger Erde neben der Landstrasse

zwischen Tåsjö by und Tåsjöedet.

Dicranella cerviculata (HEDW.) ScHIMP. Häufig und reich-

eh te:

D. secunda (Sw.) LinpDB. — D. subulata ScHimP. — Hier

und da in den drei Gebieten; besonders reichlich bei Ho-

ting, fr.

D. crispa (EHRH.) ScHIMP. ÅAlg.: bei Lakaviksbäcken spär-

lich; Gng.: bei Hoting reichlich, fr.

Swartzia montana (LAM.) LINDB. — Distichwum capillaceum

Br. et ScH. — Ziemlich reichlich auf Alaunschiefer bei Såg-

bäcken und Lakaviksbäcken.

S. inelinata EHrH. — Distichiwum Br. et ScH. — Spärlich

bei Sågbäcken im Alg., fr.

Ditrichum homomallum (HEDW.) HamMrP. — Leptotrichum

ScHiMP. — Ziemlich reichlich auf Alaunschiefer bei Sågbäcken

und Lakaviksbäcken, fr.

Von letzterer Lokalität haben wir eine forma minor, fo-

liis brevioribus, strictis, nervo dilatato, partem angustiorem foli

fere explente, heimgebracht; vielleicht ist sie mit var. sub-

alpinum Br. EUR. identisch.

D. tortile (SCHRAD.) HAMP. var. pusillum (HEDW.) LINDB. —

Leptotrichum tortile HaAmrP. var. — Häufg.

D. tenuifolium (SCHRAD.) LINDB. — Trichodon cylindricus

ScHIMP. — Sehr spärlich bei Hoting im Gng., fr.

Dichodontium pellucidum (L., NEcK.) ScHimrP. Häufig im

Alg., wie z. B. an den Ufern des Tåsjö-Sees, Sågbäckens und

Lakaviksbäckens; be1 Lakaviksbäcken besonders äppig und bis

13 cm. lang. In Tåsjö wurden zwei etwas abweichende For-

men beobachtet und zwar bei Sågbäcken eine forma foliis

magis patulis et acutioribus und bei Lakaviksbäcken eme forma

minor, foliis parum papillosis et magis pellucidis.

Oncophorus Wahlenbergii BrID. — Cynodontium BR. et ScH.

— Exemplare heimgebracht nur von einem Sumpf bei Stor-

tjärn im Gng.; ausserdem notiert als reichlich in den Sämpfen

auf dem Tåsjöberge im Alg.

var. gracilis (BROTHERUS). —- O. virens (Sw.) BrID. var.

gracilis BrotH. in Musci Fenn. Exsicc. IX, 434, und Musci

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 53

Lapp. Kolaönsis, 1890, p. 75. — Massenhaft im Alg. und fr.

unter Erlen- und Weiden-Gebisch am periodisch äberschwemm-

ten Ufer des Tåsjö-Sees. Diese merkwärdige Varietät, die

beim ersten Anblick an Anisothecium Grevilleanum sehr erin-

nert, muss, weil der Blattrand ungezähnt, nicht reflex und nur

oben doppelschichtig ist und weil die Blattflögelzellen undeut-

lich begrenzt und einschichtig sind, zu 0. Wahlenbergi und

nicht zu OO. wvirens gebracht werden, wenn sie sich auch O.

virens durch die kärzeren, breiteren und mehr allmählich zu-

gespitzten Blätter nähert. Dieselbe Varietät haben wir auch

am Ufer des Faxelfs bei Utanede in Edsele (Ångermanland)

und auf Åreskutan in der Alpenregion gefunden. Ausserdem

haben wir Exemplare von Fogstuen auf dem Dovrefjeld (J.

E. ZETTERSTEDT) und von Rödfjeld im Dunderlandsthal im

nördlichen Norwegen (BLYTTt & ARNELL) gesehen.

0. virens /Sw.) Brip. — Cynodontium Br. et ScH. — Alg.:

sehr ippig und bis 11 cm. lang in den sumpfigen Fichten-

wäldern auf dem Tåsjöberge; Gng.: am Ufer des Tåsjö-Sees,

ausserdem för Tåsjöedet notirt, fr.

var. serratus (BR. EUR.) BrarrHw. Alg.: an den Ufern des

Sågbäckens und des Lakaviksbäckens, fr.

0. strumifer (EHRH.) Brio. — Cynodontium polycarpum

SCHIMP. var. — Auf Alaunschiefer in O. torquescens einge-

sprengt bei Lakaviksbäcken: in den Gng. und Gbg. häufig

an Stenen und Felsen, fr.

0. torqueseens (BrucH.) LIinpDB. — Cynodontiuwm ILIMPR. —

In den drei Gebieten häufig und reichlich; Exemplare heim-

gebracht von Sågbäcken, Lakaviksbäcken, Jakobssvedberg und

Norrtjärnsklimpen, fr.

Diese Art scheint im Skandinavischen Florengebiete, be-

sonders in den nördlicheren ”Theilen desselben, sehr verbreitet

zu sein, als ich fruchtende Exemplare derselben gesehen habe

von: Schweden: Bohuslän, Koön (A. ARVÉN) und Rossö auf

Orust (H. W. A); Vestergötland, Kinnekulle (J. E. ZETTER-

STEDT und LINDGREN); Småland, Tenhult, Tjurberg (H. W. A.);

Östergötland, Ydre, Skamsgata (H. W. A.); Nerike, Skåleklint

(C. HARTMAN, von ihm O. gracilescens benannt), Viby, Sump-

hallen (J. E. ZETTERSTEDT); Medelpad, Torp, Stummåberg und

Ånge; Ångermanland, Vårdkasberg auf Hernö, Gådeåberg und

Bondsjöberg in Säbrå, Bölesta in UNOra Sand in Skog, Veda

in Högsjö, Selsjö in Resele und an den genannten Stellen in

34 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

Tåsjö (H. W. A-.); Herjedalen, Sveg, Björnknätten (J. PErs-

SON); Jemtland, Ljungå und Ösbbörsn bei Östersund (H. W. A..);

Norwegen: Gudbrandsdalen, Fossgaard (O. BuURCHARD); Dovre,

Kongsvold (W. BEENDES, N. OC. KINDBERG u. 8. w.); Ranen,

Handnesö (0. BurcHArRD), Mo und Lerskardalen (BLYTT & AR-

NELL); Salten, Berghulnes und Kjernfjeld; Malangen, Mester-

viksö und Lanes; Maalselvdalen, zwischen Fleskemo und Sundli;

Bardo, Strömsmo, Middagsfjeld und WSalvasskarfjeld; Nord-

reisen, Gakkovare (H. W. A:); Alten (J. E. ZETTERSTEDT);

Finland: Nyland, Tusby (V. F. BrotHErRUs). Im nördlichen

Norwegen iberschreitet sie meiner Erfahrung nach niemals

die Birkenregion. 0O. polycarpus (EHRH.) BrID. ist auch in

Skandinavien weit verbreitet, scheint aber viel seltener als

O torquescens zu sem; von O. polycarpus besitze ich fruch-

tende Exemplare von: Danmark: Jylland, Geisdal bei Veile

(C. JENSEN); Schweden: Vestergötland, Halleberg, Hunneberg,

Kinnekulle (J. E. ZETITERSTEDT), Öglunda Grotta auf Billingen

und Tunarp in Sandhem (H. W. ÅA. ); Småland, Tenhult, Ifjans

bero. (EH: WEAD; Ångermanland, Hvitmossaberg auf Hernö,

Gådeåberg und Kanseljbebhon in Säbrå (H. W: A.); Nor:

wegen: Ranen, Lygtö, Tombö und Dönnesö (BLYTT & ARNELL);

Bardo, Bergkletten in der Kieferregion; Nordreisen, Gakko-

vare in der Kieferregion (H. W. A.). C. gracilescens (W.M>)

LINDB. und Ö. alpestris (W6G.) LINDB. gehören dagegen, meiner

Erfahrung nach, zu den seltensten Moosen des Skandinavischen

Florengebietes; jene Art kenne ich nur von Småland, Barke-

ryd, Boarp, fr. (HW. AD. Von: O: alpestris. besitzenel

skandinavische Exemplare nur von Tromsö amt, Bardo, Berg-

kletten, an der oberen Grenze der Kieferregion, woselbst ich

die Art reichlich und fruchtend im Jahre 1891 sammelte, und

von Finland, Savolax, Kangasniemi (ster., V. F. BRoOTHERUS);

dieselbe Art habe ich ausserdem auch bei Tolstoinos an der

Mändung des Jeniseiflusses gesammelt.

Oncophorus suecicus ARNELL & JENSEN in Rev. Bryol. 1895,

Autoicum; laxe ceespitosum, 2—5 cm. altum, inferne nigro-

fuscum, superne nitidulum et viride vel luteum. Caulis 1—5

cm. longus, parce tomentosus, fere cylindricus, uno (hic illic

duobus) strato cellularum corticalium crasso-membranacearum

vestitus. Folia aequalia, undique patentia, sicca Hexuose torta,

raro subsecunda, e basi vaginante lanceolata sensim ad cuspi-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 55

dem longam et canaliculatam angustata; margo cuspidis irregu-

lariter et leviter crenulato-dentatus;nervus breviter excurrens,

inferne tribus stratis cellularum, superne 3—4 stratis con-

structus, cellulis strati medii distinete majoribus, superne sae-

pissime duo vasa stereidea ventralia ab 1—3 cellulis formata

exhibens, superne interdum in dorso humiliter dentatus; cel-

lulae humiliter papillosae, granulis chlorophylliferis opacae,

basales lineari-rectangulares, superiores immo breviores et

quadratae vel fere quadratae, marginales cuspidis itaque ac

ommnes cellulae laminae angustioris bistratae; alares uni-

stratae, magnae, fusco-luteae, haud raro ab ceteris bene

definitae, in 4—6 seriebus, sed nervum non attingentes.

Flos masculus mox infra perichaetium, gemmiformis; folia

perigonialia late ovata, subito breviter et obtusate cuspidata,

intimum enerve. Folia perichaetialia alte vaginantia et plu-

rima breviter cuspidata. Seta 1—2 cm. longa, rubra, superne

lutescens, parum fexuosa, superne sinistrorsum torta. Theca

elongata, fere erecta, leniter curvata, vix strumifera, e collio

angustiore, brevi et 6—7 stomatibus rotundis munito fere cy-

lindracea, profunde 6—8-striata, leptodermis, inferne lutea,

superne rubescens, evacuata ad os paullulum dilatatum; cel-

lulae exothecii majusculae, ovaliter elongatae, membranis sat

tenuibus. Annulus revolvens, ab 1—53 (saepissime 2) seriebus

cellularum lutearum. <Peristomium bene evolutum; dentes

rubri, superne pallidiores et lutei, ad ?/3 bifidi et ad basin

interdum perforati, sat irregulariter formati, cruribus inae-

qualibns, longe cuspidatis, extus pulchre longitudinaliter striati

et modo in apice papillosi, intus processibus transversalibus altis

papillis altis, luteolis vel hyalinis, quales etiam spatia inter-

media tegunt et extra marginem dentis porrigentes ei aspectum

fimbriatum dant, ornatis. Spori 0,019—0,023 mm., sordide

lutei, opaci ut subtilissime verrucosi. Operculum alte et co-

nice convexum, longe oblique subulatum. Calyptra laevis.

Species pulcherrima annulo bene evoluto O. polycarpo at-

finis sed foliis nitidulis, fere laevibus, angustioribus et longius

cuspidatis, margine foliorum plano et fere integro, cellulis

alaribus bene evolutis etc. bene diversa; Dicranum Schisti

quoad organa vegetativa in memoriam refert.

Hab. Suecia, prov. Angermannia, Hoting, in rupibus gab-

broensibus montium Norrtjärnsklimpen et Skrakaholmsbergen,

ubi sat ubertim thecis deoperculatis munitum in mense Julio

56 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

1894 observatum (ARNELL & JENSEN). Etiam in rupibus quart-

siticis montis Östberget prope oppidum Östersund Jemt-

landiae in mense Junio 1870 fructus vetustos anni praece-

dentis et fructus anni valde juveniles ferens inventum (H. W.

ARNELL).

Ceratodon purpureus (L.) Brio. Hänufig, fr.

Saelania caesia (VILL.) LiINDB. — Leptotrichum glaucescens

HawmpPr. — Alg.: ziemlich reichlich bei Sågbäcken und Laka-

viksbäcken, fr.; Gbg.: Norrtjärnsklimpen, fr.

Weissia curvifolia (W6G.) LinpDB. — Ulota Brin. — Reich-

lich an den Gmneissfelsenwänden des Jakobssvedbergs, spär-

licher an den Gabbrofelsen des Norrtjärnsklimpens, fr.

Dorcadion rupestre (NSCHLEICH.) LINDB. — Örthotrichunm

ScHLEICH. — Gng.: Jakobssvedberg nicht spärlich, fr.

D. obtusifolium (SCHRAD.) LINDB. — ÖOrthotrichum SCcHRAD.

— Alg.: spärlich an einer Espe in Tåsjö by.

Anoectangium Mougeotii (BRUCH.) LINDB. — Amphoridium

ScHimP. — Gng.: Jakobssvedberg reichlich; Gbg.: Norrtjärns-

klimpen.

A. lapponicum (HEDW.) HEDW. — Amphoridium SCHIMP. —

In den drei Gebieten gefunden; reichlich auf Alaunschiefer

bei Sågbäcken und Lakaviksbäcken und an den Gabbrofelsen

des Norrtjärnsklimpens, spärlicher auf dem Gmneiss des Ja-

kobssvedbergs, iäberall fruchtend.

Gr. ericoides (SCHRAD.) LINDB. — Facomitrium canescens

Brin. — Ziemlich spärlich auf Jakobssvedberg im Gng. und

Norrtjärnsklimpen im Gbg.

Gr. hypnoides (L.) LINDB. — Racomitrium lanuginosum

Brip. — Gbg.: in 2—3 kleinen Kolonien auf Norrtjärns-

klimpen.

Das spärliche Vorkommen dieser Art, die sonst sowohl

im sädlichen Schweden wie auch in den nördlichsten Theilen

des Skandinaviens ee der häufigsten ist, ist bemerkenswerth,

weil es gut mit meiner Erfahrung stimmt, dass Gr. hypnoides

in Vesternorrlands län nur an der äussersten Meereskäste

recht zu Hause zu sein scheint. NSobald ich mich von der

Kiäste nur ein wenig entfernt habe, habe ich sogar diese Art

in Vesternorrlands län nirgends gesehen, bis ich sie in PTåsjö

in einigen kleinen Kolonien wiedersah; so z. B. habe ich Gr.

hypnoides nie gefunden im Kirchspiele Säbrå in Ångerman-

land und ebenso wenig im Kirchspiele Torp in Medelpad, ob-

Färre VGER SEAN oc

Pp AS

MA Pr pve

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 57

gleich ich in diesen Kirchspielen zahlreiche Excursionen ge-

macht habe und fär sie geeignete Lokalitäten dort reichlich

vorhanden sind. Gr. hlypnoides scheint somit äber weite Strecken

von Vesternorrlands län völlig zu fehlen oder wenigstens sehr

spärliceh zu sein. Mit dieser Läcke in der Verbreitung der

Art im mittleren Schweden stimmt es gut, dass sie nach J.

O. BOoMANSSON und V. F. BrRortHERUS, Herbarium Musei Fen-

nici, II, Musci (Helsingfors, 1894) auch im mittleren Finland

(umher bei 64” n. Br.) fehlt, obgleich sie sowohl im sädlichen

wie auch im nördlichen Finland häufig ist. 'Das läickenhafte

Vorkommen der Art in Schweden und Finland lässt sich, wie es

scheint, am besten dadurch erklären, dass sie auf zwei Wegen

in das skandinavische Florengebiet eingewandert ist und zwar

vom Säden iber das sädliche Schweden und vom Osten längs

der Kiäste des Eismeeres, und dass sie noch nicht zu den in-

neren Theilen des mittlereu Schwedens wie auch nicht zum

mittleren Finland gekommen ist.

Gr. fascicularis (SCcHRAD.) C. MöLL. — Bacomitrium BRID.

— Alg.: an den iberrieselten Quarzitsteinen in Sågbäcken;

Gng.: an einem erratischen Block am östlichen Ende des Tå-

sjö-Sees und auf Jakobssvedberg; Gbg.: Norrtjärnsklimpen

reichlich; gewöhnlich fruchtend.

Gr. ramulosa (LINDB.) LINDB. — Racomitrwum microcarpum

Br. — Sehr reichlich und am häufigsten fruchtend an er-

ratischen Steinen von Gneiss und Gabbro und ausserdem änus-

serst massenhaft an den Gabbroabhängen des Norrtjärns-

klimpens.

Gr. acicularis (L.) C. MöLrr. — Racomitrium Brio. — Spär-

lich auf Jakobssvedberg im Gng. und auf Norrtjärnsklimpen

im Gbg.

| Gr. unicolor HooK. Gmng.: Jakobssvedberg spärlich; Gbg.:

Norrtjärnsklimpen ziemlich reichlich.

Gr. ovalis (HEDW.) LINDB. — Gr. ovata HARTM., SCHIMP. —

Gng.: an erratischen Blöcken am Ufer des Tåsjö-Sees und reich-

lich auf Jakobssvedberg; Gbg.: Norrtjärnsklimpen reichlich, fr.

Gr. elatior BrucH. Gbg.: Norrtjärnsklimpen spärlich.

Gr. Mihlenbeckii ScH. Gng.: an erratischen Steinen in

Tåsjö by und auf Jakobssvedberg, steril; Gbg.: Norrtjärn-

klimpen fr.; äberall spärlich.

Gr. funalis (SCHWAEGR.) SCHIMP. — Gr. spiralis HooK. —

Gng.: Jakobssvedberg spärlich, 2.

58 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

Gr. torquata HornscH. Gng.: Jakobssvedberg reichlich;

Gbg.: Norrtjärnsklimpen massenhaft.

Gr. apocarpa (L.) HEDWw. Notirt als gemein aber vielleicht

mit den zwei folgenden Arten verwechselt.

Gr. alpicola Sw. Alg.: an äöberrieselten Quarzitsteinen in

Sågbäcken, fr.

Gr. gracilis SCHLEICH. Alg.: bei Lakaviksbäcken; Gng.:

Jakobssvedberg, fr.

Andreaea petrophila EHrH. Gemein; sehr reichlich an

feuchten Alaunschieferabhängen bei Sågbäcken, massenhaft

auf Gabbro, fr.

Thujidium recognitum (HEDW.) LinDB. Alg.: selten, nur

einmal an einem feuchten, grasigen Abhang des Tåsjöberges

gesehen.

Th. abietinum (L.) Br. Eur. Nur innerhalb des Alg. ge-

sehen, dort aber häufig und reichlich.

Th. Blandowii (W. M.) Br. Eur. Häufig in den drei Ge-

bieten; in einem Sumpf am Ufer des Tåsjö-Sees fr.

Leskea nervosa (BrIpD.) Myr. Gbg.: spärlich in Felsen-

höhlen am Fusse des Norrtjärnsklimpens, forma flagellifera

(vide W. P. NScHIMPER: Synops. Muscor. europ., 1876, pag.

596).

Amblystegium filicinum (L.) LINDB. Nur innerhalb des Alg.

in Tåsjö by und bei Lakaviksbäcken beobachtet.

A. serpens (L.) Br. eur. Alg.: sehr spärlich am Grunde

einer Espe in Tåsjö by, fr.

A. radieale (PALiIs.) Mitt. Alg.: spärlich an einer feuchten

Holzwand bei Sågbäcken, fr.

A. chrysophyllum (BrRID.) EHrH. — Hypnum Brio. — Gng.:

am Ufer des Tåsjö-Sees spärlich; auch auf dem Tåsjöberg

nach FRISTEDT.

A. protensum (BrRID.) LINDB. — Hypnum Bri. — Alg.:

bei Sågbäcken; Gng.: am Ufer des Tåsjö-Sees.

A. stellatum (SCHREB.) LINDB. — Hypnum ScHRER. — Häufig,

reichlich und fr.

A. polygamum Br. eur. — Hypnum Wains. — Gng.: am

Ufer des Stortjärns spärlich.

A. glaucum (LAM.) LINDB. -— Hypnum commutatwm HEDW.

— Nur im Alg.; reichlich im Graben längs der Landstrasse

in Tåsjö by; wird auch von FRISTEDT fär den Tåsjöberg an-

gegeben.

MU Da SET EE VE EA

FDR så

ST TE LV Te

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 59

"A. faleatum (BrRID.) LINDB. Tåsjö by an ähnlichen Lo-

kalitäten wie die Hauptform.

A. revolvens (Sw.) DE N. — Hypnum Sw. — Spärlich im

Alg. in Sämpfen auf dem Tåsjöberge, reichlicher im Gng. in

den Sämpfen bei Tåsjöedet. |

Var. Cossoni (ScH.) REN. — Hypnum Cossomi ScHImP. — Alg.:

in Sämpfen am Ufer des Täsjö-Sees und bei Lakaviksbäcken;

Gng.: auch am Ufer des Tåsjö-Sees.

var. intermedium (LINDB.) REN. — Hypnum imtermedium

LiNDB. — In den drei Gebieten, reichlich; fr. in Sämpfen am

Ufer des Tåsjö-Sees und bei Lakaviksbäcken.

A. aduneum (L.) LinDB. — Hypnum uncinatum HEDWw. —

Auf allerlei Unterlage gemein, auf Gabbro massenhaft; in

vielen Formen und am häufigsten fruchtend.

A. fiuitans (L.) DE N. — Hypnum L. — Gemein, besonders

reichlich in den Sphagnum-Suämpfen bei Tåsjöedet, fr.

var. examnulatum (BR. eur.) RES. — Hypnum exammwwatum

Br. eur. — Än mehreren Stellen; forma orthophylla wurde in

Versumpfungen am Ufer des Tåsjö-Sees und am Fusse des

Norrtjärnsklimpens gesammelt.

4. badium (HARTM.) LINDB. — Hypnum HaArRiMm. — Gng.:

in einem Carex-Sumpf bei Tåsjöedet ziemlich spärlich.

A. scorpioides (L.) LIiInDB. — Hypnum L. — Häufig in den

Alg. und Gng.; massenhaft am Ufer des Tåsjö-Sees und in

den Sämpfen bei Tåsjöedet.

ÅA. dilatatom (WiLs.) LiInpB. — Hypnum Wiis. — Alg.: an

iäberrieselten Quarzitsteinen in Någbäcken und Lakaviks-

bäcken, fr.

A. rivulare (Sw.) LinDB. — Hypnum alpestre Sw. — Alg.:

mit der vorigen Art, fr.; schon fräher von R. FRISTEDT för den

Taåsjöberg angegeben.

A. ochraceum (TURN) LInNDB. — Hypnuwm Wiis. — Alg.:

massenhaft in Sågbäcken, spärlicher in Lakaviksbäcken; auf

Quarzit und Alaunschiefer wachsend.

Å. palustre (HuDps.) LInDB. — Hypnum Hups. — Alg.: auf

Quarzit in NSågbäcken und in einem anderen Bächlein; sehr

reichlich fruchtend,

A. giganteum (ScHIMP.) D. M. — Hypnum ScHimMP. — Nur

im Gbg. in einem Sumpf am Fusse des Norrtjärnsklimpens

gesehen, &.

60 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

A. Richardsoni (Mitt.) LINDB. — Hypnum Breidleri JUR. —

In den drei Gebieten verbreitet und -zzuweilen fr.

A. cordifolium (HEDW.) D. N. — Hypnmum HEpDw. — Häufig.

var. coloratum ARNELL in Bot. Not. 1894, p. 62. Alg.:

spärlich in einem Sumpf am Ufer des Tåsjö-Sees.

A. sarmentosum (W6.) D. N. — Hypnum WaAHLENSB. —

Alg.: in einem Sumpf auf dem Tåsjöberge; Gng.: in einem

Carex-Sumpf bei Tåsjöedet; Gbg.: Norrtjärnsklimpen, in

Siämpfen und an iäberrieselten Felsen.

A. stramineum (DicKsS.) D. N. — Hypnum Dicks. — Häu-

fig an sumpfigen Stellen.

Hypnum strigosum HoFFM. — HFEurlynchium BR. et ScH. —

Alg.: bei Lakaviksbäcken nicht spärlich an einem trockenen

Alaunschieferabhang, fr.; Gng.: Jakobssvedberg, fr.

H. piliferum SCHREB. — Hurhynclum Br. et ScH. — Alg.:

spärlich auf schattigem Waldboden bei Sågbäcken.

H. velutinum L. — Brachythecium Br. et ScH. — Alg.:

spärlich bei Sågbäcken, fr.

H. pseudoplumosum BriD. — Braclythecium plumosum BR.

et ScH. — Gng.: Jakobssvedberg reichlich und fr.; Gbg.:

Norrtjärnsklimpen; wächst in Tåsjö an äberrieselten Felsen.

H. reflexum STARK. — Brachythecium Br. et ScH. — Alg.:

gemein; Gng.: an erratischen Blöcken beim Tåsjö-See und auf

Jakobssvedberg; stets fruchtend.

H. Tromsoeense KAURIN & ÅRNELL n. Sp.

Autoicum, gracile, luteoviride, nitidulum, repens, usque

ad 8 em. longum, parce et irregulariter bipinnato-ramosum,

ramis reflexis et acutissimis, Hypno Starkei habitu et magni-

tudine sat simile. Folia caulina adpressa, concava, estriata,

breviter decurrentia, apicalia subsecunda, ab basi lata et fere

rotundate ovata ad cuspidem piliformem plus minus longam,

interdum laminae aequilongam, attenuata; margo rectus, in-

teger vel cuspidem integram versus serrulatus; nervus debilis

in media lamina evanescens; cellulae alares crebrae, majores,

quadratae, granulis chlorophylliferis farctae et opacae, in

ceteras cellulas marginales, breviter rhomboideas sensim tran-

sientes; cellulae mediae laminae longiores, angustiores et pro-

senchymaticae ut et cellulae cuspidis. Folia ramulina longe

decurrentia, angustiora, sensim attenuata; margo saepe reflexus

et indistinete serrulatus; nervus ad mediam laminam produc-

tus; cellulae alares pauciores et ceterae longiores et angusti-

RNE RANA Sir

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 61

ores. Folia perichaetialia exteriora reflexa, interiora enervia

et sensim angustata. Seta 1 cm. longa, gracilis, rubra, laevis.

Theca pro planta sat magna, rubra, brevis, curvata, horizon-

talis. Peristomii dentes exteriores late marginati, rubrofusci,

dense articulati, 0,5 mm. longi, 0,1 mm. lati; membrana basi-

laris peristomii interni dimidiam altitudinem dentium fere

attingens; processus bifidi, haud fenestrati, dentibus paullulo

breviores. Operculum conicum et cuspide brevi et obtusata

munitum. Spori rubri 0,01 mm.

Hab. ad lapidem graniticam umbratum in pago Tåsjö

Angermanniae. Planta angermannica cum planta ab cl. C.

KAURIN benigne communicata et in betuleto prope Tromsö

Norvegiae borealis lecta ad amussim congruit.

H. Starkei Brio. Gemein, besonders reichlich auf dem

Jakobssvedberg, fr.

H. curtum LIiNDB. Nur im Alg. beobachtet und zwar

auf schattigem Waldboden bei Sågbäcken und Lakaviks-

bäcken, fr.

H. rivulare BrucH. — Brachythecium Br. et ScH. — Alg.:

Tåsjö-by, am Ufer eines Baches.

H. plumoswn Hups. — Braclhythecium salebrosum SCHIMP.

— Gemein und gewöhnlich fruchtend.

var. turgidum (HaARTM.) LINDB. ÅAlg.: reichlich in einem

sumpfigen Fichtenwald auf dem Tåsjöberge, fr.

H. albicans NECK. — Brachythecium Br. et ScH. — Alg.:

Tåsjö-by, ziemlich spärlich an trockenen und grasigen

Stellen; schon fräher von FRISTEDT fär den Tåsjöberg an-

gegeben.

H. trichoides NECK. — Camptothecium mnitens SCHIMP. —

Alg.: bildet Massenvegetation an den feuchten Abhängen des

Tåsjöberges; Gbg.: in einem Sumpf am Fusse des Norrtjärns-

klimpens.

H. sericeum L. — Homalothecium Br. et ScH. — Gng.

Jakobssvedberg spärlich.

Lescuraea filamentosa (DICKS.) LINDB. — Pseudoleskea atro-

virens Br. et ScH. — Gng.: sehr spärlich an einem errati-

schen Granitblock in Tåsjö-by.

Isothecium myosuroides (L.) Brip. — Eurhynchium ScH. —

Gbg.: Norrtjärnsklimpen, ziemlich reichlich.

I. viviparum (NECK.) LinDB. — I. myurum Bri. — Auf

demselben Berge spärlich.

62 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

Pterigynandrum decipiens (W. M.) LiINnDB. Gng.: Jakobs-

svedberg reichlich; Gbg.: Norrtjärnsklimpen reiehlich, hier

auch spärlich fr.

"Pt. filiforme (TIMM.) LINDB. Gng.: an einem erratischen

Stein beim Tåsjö-See und auf dem Jakobssvedberg.

Myurella julacea (VILL.) Br. Eur. Alg.: ziemlich spärlich

bei Lakaviksbäcken.

Hylocomium umbratum (EHRH.) BR. EUR. Alg.: reichlich auf

schattigem Waldboden bei Sågbäcken und Lakaviksbäcken.

H. proliferum (L.) LINDB. — H. splendens ScH. — Gemein

und fruchtend. j

H. parietinum (1L.). — Hypnum Schreberi WILLD. — (Femein.

var. secunda n. var. Å forma typica apice caulis primarii

uncinate curvato et foliis caulinis superioribus secundis differt.

Hab. in palude ad Tåsjöedet Angermanniae.

H. triquetrum (L.) Br. eur. Gemein.

H. calvescens (WILS.) LINDB. — H. subpinnatum LiINDB. —

Alg.: spärlich auf schattigem Waldboden bei Sågbäcken und

Lakaviksbäcken.

H. squarrosum (L.) Br. eur. Im Alg. reichlich; in den an-

deren Gebieten nicht beobachtet.

Campylium hispidulum (BriD.) Mirr. — Hypnum Sommer-

feltii Myr. — Alg.: spärlich auf faulem Holz bei Sågbäcken, fr.

Ptilium erista-castrensis (L.) DE N. — Hypnum L. — Ge-

mein und fruchtend.

Stereodon arcuatus (LINDB.) LINDB. — Hypnum Lindbergiv

Mitt. — Massenhaft; nach R. Torr reichlich fruchtend unter

Weidengebäsch am Ufer des Hoting-Sees.

St. cupressiformis (1) BriD. var. subjulaceus (MoL.) — Hyp-

num IL. var. — Gbg.: Norrtjärnsklimpen spärlich.

St. mamillatus (BrRID.) LINDB. Gng.: Jakobssvedberg spär-

lich; Gbg.: Norrtjärnsklimpen spärlich,

St. polyanthos (SCHREB.) Mitt. — Pylaisia polyantha SCHIMP.

— Alg.: spärlich auf Populus tremula und Salix caprea in

Tåsjö by, fr.

Isopterygium pratense (BR. eur.) LInNDB. — Hypnum BR. &

ScH. — Alg.: spärlich in einem sumpfigen Fichtenwald auf

dem Tåsjöberge mit Hypnum turgidum vergesellschaftet. Gng.:

spärlich in einem Sumpf bei Stortjärn.

I. nitidum (W6.) LINDB. —— Plagiothecium BR. et ScH. —

Alg.: ziemlich reichlich bei Sågbäcken und Lakaviksbäcken;

ET Rn VR Ak

BIHANG TILL K: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 10. 63

spärlicher in den Gng. und Gbg. auf Jakobssvedberg und

Norrtjärnsklimpen; gewöhnlich fruchtend.

var. pulehellum (DICKS.) LINDB. Alg.: spärlich bei Såg-

bäcken, fr.

Piagiothecium silvatiecum (Hups.) Br. Eur. Gbg.: Norrtjärns-

klimpen spärlich.

P1. dentieulatum (L.) Br. eur. Gemein, fr.

var. laetum (BR. eur.) LinNDB. Gbg.: an einem Gabbro-

felsen nahe der Landstrasse nach Bodum, fr..

P1. piliferum (SWw.) Br. eur. Gbg.: Norrtjärnsklimpen nicht

spärlich, fr.

Aerocladium cuspidatum (L.) LinNDB. — Hypnum LDL. — Alg.:

spärlich in Ånisothecium crispum var. elatum emgesprengt am

Ufer des Tåsjö-Sees.

Neckera complanata (L.) Högen. Gng.: Jakobssvedberg

nicht spärlich; Gbg.: Norrtjärnsklimpen spärlich.

N. oligocarpa BrucH. Auf den zwei genannten Bergen

nicht spärlich, fr..

Climacium dendroides (L.) WM. Gemein und sehr reichlich.

Dichelyma faleatum (HEDW.) MYR. Gng.: an Steinen in einem

Bache bei Hoting.

Hedwigia albicans (WEB.) LinDBzB. Sehr reichlich auf Gneiss

und Gabbro, fr.

Nachtrag.

Im letzten Sommer (1895) wurde vom Herrn Assistent

R. Torr ein kurzer Besuch in Tåsjö abgelegt, wobei von

ihm im Gneissgebiet Pallavicinia Flotowiana (NEES.) LINDB.,

&A und &, in einem Sumpf bei Hoting und im Alaunschiefer-

gebiet J. caespiticia ILisNDENB. ce. col. in Tåsjö-by gefunden

wurden; beide diese Moose sind fär die Tåsjöflora neu. Das

grösste Interesse knäpft sich jedoch an seiner Untersuchung

von dem von mir und JENSEN nicht näher studirten Quarzit-

gebiet. Herr Torr hat mir giätigst mitgetheilt, dass dort in

den trockenen Wäldern triviale Hylocomia, Polytricha und

Sphagna vorherrschen; in den Sämpfen wird die Hauptmasse

der Moosvegetation von Amblystegia, Cinclidiwm stygium, Astro-

plyllum cinelidioides, Paludella, Meesea triquetra, Splachna,

und Phailonotis fontana gebildet, wogegen die Sphagnaceen

64 ARNELL UND JENSEN, EIN BRYOLOGISCHER AUSFLUG NACH TÅSJÖ.

dort verhältnissmässig spärlich sind; die Sumpfe des Quarzit-

gebietes scheinen somit ziemlich denselben Charakter wie die

Söämpfe des Alaunschiefergebietes zu haben.

Als besonders bemerkenswerthe Moose, die von TorE im

Quarzitgebiete des Tåsjöberges gefunden wurden, mögen erwähnt

werden: Dicranum brevifolium LINDB., Jungermania subcom-

pressa LIMPR., J. Michauxit WEB., Riccardia multifida (1.) B.

GR. fr., R. palmata (HEDW.) CARRUTH. und RB. fuscovirens LINDB.,

die alle fär die Tåsjöflora neu sind, und ausserdem Timmia

austriaca fr., Bryum Duvalit, in emem Sumpfe reichlich fruch-

tend, Dicranum angustum fr., D. fragilifolium, Oncophorus tor-

quescens, O. Wahlenbergii, O. virens reichlich, Amblystegium

rivulare, ÅA. sarmentosum, Isopterygium pratense, Sphagnum

Girgensolmii, S. teres, S. Wulfianum, Jungermania polita, J.

Floerket, A und ce. col. J. gracilis ce. col., JS. Kunzeana fr.,

J. bicrenata, J. alpestris, J. ventricosa, J. minuta fr., I. guttu-

lata, J. heterocolpos, A und GY, SJ. pumäila ce. col., Cephalozia

leucantha fr., C. Helleriana, C. pleniceps, Martinellia apiculata,

Riccardia latifrons und Fossombronia Dumortieri.

Explicatio tabulae.

A. Hypnum Tromsoeense KAURIN & ARNELL. Fig. 1 & 2. Plantae

2,5

in magnitudine naturali. — Fig. 3: Pars plantae; magnit. +. — Fig. 4. Theca

matura operculata; magnit. 22 — Fig. 5. Theca matura deoperculata; mag-

NG En — Fig. 6 & 7. Folia caulina: magnit. 7 — Fig. 5. Textura cellu-

laris juxta apicem nervi; magnit. — Fig. 9. Pars basilaris folii: magnit.

gr — Fig. 10. Folium perichaetiale interius: magnit 7 — Fig. 11. Pars

peristomi, tres dentes externos, quorum in uno modo structura dentis delineata

est, et tres dentes internos cum ciliis interpositis exhibens.

B. Martinellia gymnostophila (KaALaAas in sched.) Fig. 1. Planta

. Ö > - - 5 A TENS

in magnitudine naturali. — Fig. 2. Pars superior plantae; magnit. T- —

Fig. 3. Folium cum lobo superiore reflexo: magnit. He — Fig. 4. Latus in-

: SSA SO I TOS

ferius apicis plantae; magnit. +. — Fig. 5. Pars plantae masculae bracteas

3 0 ; av FARA = a HETS

masculas exhibens; magnit +. — Fig. 6. Textura cellularis limbi superioris

+ 2 = c 2 ., 400

folii; contenta cellularum modo in mediis cellulis delineata; magnit. T- —

Fig. 7. Textura cellularis limbi inferioris folii: contenta cellularum in pluri-

S 2 3 Sd AU sve ro re en

mis cellulis delineata; magnit. I. — Fig. 8. Apex folii juvenilis cum gonidiis;

11400 35 oe 24 75400

MASNT0: ne fe LIE 9. Gonidia matura: magnit. T-

amn ARS

till K.Vet. Akad.. Handl. Bd. 21. Afd.HI. N210.

TIA

Geologiseche Uebersichtskarte

DES KIRCHSPIELS

NAV

TÄSJÖ

Mass stab 1:400000

IMoglesger,

tebragg tl

ox OM Ox od

SEA

2»

ff OM OO

NI Sy x

SÄ Jakobssvedi

> VET SÅ A

C-J.0.Iellström

Fötolitograti, Gen. Stab.Lit.Anst.

FÅ + NEW YORK.

NN dfrpar Kö

Bihang till Kongl. Vet. Akad. Handl. Bd.21 Afd. II N210

TG N |

CC NS

ST ] ber N SJ

gå 2 ( 7;

Dr mast I JA

CE - GM NU eg

TC få

SEA ma VIL

Cd SÅR d

C. Jensen. ad nat dåcelin

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. 271. N:o HH.

DE SYDSVENSKA FORMERNA

RINODINA SOPHODES (Ack) TH FR

OCH

RINODINA EXIGUA (ACH) TH FR

GUST. O. A:N MALME.

MED TVÅ TAFLOR.

STOCKHOLM 1895

BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖN

; Käse AneRrVente dä k

ART (ROMA 00NT02-ANLEDNN

a ok ante LOU

KS MIAN KACOLPEOR

| KÖPARE EE At

FS BENA sämre

KNM fö VURVÄRÖR Aa ARNÄRS TaNVarsR PA Fa bar

Vid undersökningen af de lafsamlingar, jag hopbragte i

södra Sverige hufvudsakligen somrarne 1889, 1890 och 1891,

har jag, äfven då det gällt de slägten, som behandlats i

professor TH. M. Frirs' Lichenographia scandinavica, mer än

en gång stött på grupper, inom hvilka det visat sig synner-

ligen svårt att komma till rätta. Under det att man, då

det gäller norra Sveriges lafvegetation, har en god hjelp i

de arbeten, som under de båda senaste årtiondena offentlig-

gjorts öfver Finlands fora, finner man i den skandinaviska

literaturen efter 1874 så godt som ingen handräckning i hvad

rör de södra provinsernas. Der gjorda lichenologiska sam-

lingar hafva visserligen blifvit föremål för bearbetning, men

man har 1 allmänhet nöjt sig med att inpassa de undersökta

formerna i de af TH. M. Fries beskrifna arterna.! Och då

nog en och annan af dessa måste anses som kollektiv, har

detta i de festa fall lyckats, utan att man allt för mycket

behöft våldföra sig på de i Lichenographia scandinavica gifna

artkaraktererna.

Det är resultatet af en undersökning af två dylika kol-

lektiva arter — Rinodina sophodes (AcH.) TH. FR. och Rino-

dina exigua (AcCH.) TH. FR. — jag nu går att framlägga.

Min sträfvan har i första rummet varit att urskilja och be-

gränsa de i södra Sverige förekommande formerna; i andra

rummet har jag sökt taga kännedom om hvad om dem är

publiceradt. Då emellertid beskrifningarna på dessa växter

allt för ofta äro så ofullständiga, att man af dem ej förmår

sluta sig till, hvart en behandlad form hör, än mindre kan

med säkerhet identifiera en här hos oss anträffad med den

beskrifna, har det varit mig nödvändigt att anlita exsickat-

verk och af auktorerna utdelade herbarieexemplar i så stor

skala som möjligt. Trots de rika samlingar af sådana, som

' Ett beaktansvärdt undantag bildar docenten T. HEDLUNDS afhandling:

Kritische Bemerkungen.... Hufvudmassan af de af honom behandlade grup-

perna har dock sin utbredning i mellersta Sverige.

Å GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA-.

stått till mitt förfogande, vågar jag dock ej hoppas, det fel

i nomenklaturen helt och hållet undgåtts, och jag vill på

förhand anhålla om ett mildt bedömande af hvad i den vägen

kan vara brutet.

För den hjelp vid mina lichenologiska exkursioner, som

i form af resestipendier lemnats mig af KONGL. SVENSKA VETEN-

SKAPSAKADEMIEN och af UPsALA UNIVERSITET, uttalar jag, då

nu för första gången några resultat af dessa exkursioner

publiceras, offentligen min djupt kända tacksamhet. Min

vördnadsfulla tack ber jag också att få hembära professorerna

TH. M. Fries och V. B. WirrrocKk för den beredvillighet,

hvarmed de ställt under deras vård stående samlingar till

mitt förfogande, och för den välvilja, med hvilken de omfattat

mitt arbete. I stor förbindelse stannar jag äfven till min

vän docenten T. HEbLunp särskildt för den instruktiva sam-

ling af Rinodina-former från mellersta Sverige, han lemnat

mig till undersökning.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 11. 5)

Historik.

Nära ett sekel har förflutit, sedan ACHARIUS 1 Licheno-

graphix suecice Prodromus beskref Lichen sophodes, Lichen

Pyrinus och Lichen exiguus. En, om ock summarisk, redo-

görelse för den olika uppfattning senare författare hyst om

dessa arter jemte de båda senare 1 AcHARII Methodus upp-

ställda Parmelia confragosa och Parmelia milvina, skulle taga

ett ansenligt utrymme i anspråk. Jag inskränker mig derför

till att påpeka det, som för svenska lichenologer kan. vara

af särskildt intresse.

Redan AcHARIUS ändrade från tid till annan åsigt rörande

deras ställning. Parmelia milvina WNBG, som han endast

kände från Finmarken, betraktade han äfven i Lichenographia

universalis och 1 Synopsis methodica Lichenum som egen art

under namn af Lecanora milvina. Parmelia confragosa hän-

fördes der som varietet till Lecanora atra (Hups.), med hvilken

den ju.också onekligen företer en viss yttre likhet. Lichen

pyrinus, som, när slägtet Lichen uppdelades i flera, kom att

tillhöra först Parmelia, sedan Lecanora, ställdes i Lichenogr.

univ. som varietet under L. sophodes (till hvilken, likaledes

som varieteter, äfven hänfördes archea, crenata, levigata och

drymea). Lichen exiguus för han deremot som varietet till

Lecanora periclea. Onekligen är denna uppställning, såsom

också ARNOLD! påpekar, den bästa, man kunde vänta sig, så

länge mikroskopet ännu icke kommit till användning vid

lichenologiskt systematiska undersökningar. =E. FRIES var,

hvad dessa arter beträffar, ingalunda lycklig i sina sträf-

vanden att reducera och draga in de Acharianska formerna.

Hans anordning af desamma 1 Lichenographia europiea re-

formata eger näppeligen något företräde framför den ofvan

nämnda af AcHARIUS gifna. Ett framsteg ligger deremot

1 Flora 1881, pag. 195.

6 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA-.

onekligen deri, att i Summa vegetabilium Scandinavie (pag-

107) exigua åtminstone till en del ställes tillsammans med

Parmelia confragosa, hvilken dock fortfarande placeras 1 ome-

delbar närhet af P. atra.

När mikroskopet började användas af lichenologerna, kom

man snart till insigt om, att dessa fem Acharianska arter

voro med hvarandra nära beslägtade, och de hänfördes, jemte

andra sporologiskt lika, till slägtet Rinodina (AcH.). Egen-

domligt nog använde då KÖörRBER — 1 Systema lichenum Ger-

manie och Parerga lichenologica — namnet sophodes för en

form, på hvilken AcHARIH beskrifning alls icke passar in,

nemligen för den art, som nu är känd under namnet B. poly- .

spora TH. FR. Den äkta sophodes, som inom det område, han

lichenologiskt undersökte, är ytterst sällsynt, om den ens i

typisk form förekommer, kallades BR. horiga (AcCH.). Lichen

pyrinus blef obekant för KÖRBER. Lichen exiguus hänfördes

till BR. metabolica under den origtiga förutsättningen, att

verkligen Lecanora metabolica AcH. vore identisk eller i det

närmaste identisk med denna. Enligt TH. M. FrRIES' under-

sökning af Acharianska originalexemplar är dock så inga-

lunda fallet, utan den ursprungliga L. metabolica AcH. (>e

Gallia») är sannolikt Lecania syringea (AcH.) TH. Fr. Full

visshet derom lemnar ett i Riksmuseets botaniska afdelning

(Herb. Swartz) förvaradt exemplar (»e Gallia. Lecanora meta-

bolica» med AcHARII egen handstil), som är fullt bestämbart

och utan den ringaste tvekan måste hänföras till nämnda

Lecania-art. Ett annat der befintligt exemplar (ve Helvetia»)

hör deremot till Rinodina polyspora TH. Fr. Rinodina con-

fragosa betraktas af KÖRBER som särskild art; om BR. milvina,

som han ej kände från Tyskland, yttrar han sig ickel.

Af större intresse för svenska lichenologer, än de nämnda

båda arbetena af KÖRBER, torde W. NYLANDERS Lichenes Scan-

dinavie vara. Ofvannämnda fem Acharianska arter (med

dithörande former) fördelas af honom högst olyckligt i två:

Lecanora milvina (WNB6) AcH. — dit han hänför de af

WaAHLENBERG hemförda exemplaren från Finmarken — och

L. sophodes (AcH.) Nyr. Till den senare räknar han, såsom

det framgår af beskrifningen och de anförda synonymen, icke

blott Lichen sophodes, L. exiguus, L. pyrinus och Parmelia

! HEPPS exs. N:o 208, som tydligen tillhör denna art, citerar han i Parerg.

lich. under Rinodina atrocinerea.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 11. 7

confragosa m. ff. utan äfven exemplar af Lecanora milvina

från den finska skärgården.

Som bekant hänför också TH. M. FRrIEs 1 Lichenographia

scandinavica samtliga dessa arter — dock icke alla deras varie-

teter — till två arter: Rinodina exigua (AcCH.) TH. Fr. och

R. sophodes (AcH.) TH. Fr. Inom hvardera af dem urskiljer

han en hufvudsakligen på bark och naken ved och en ute-

slutande på sten förekommande varietet. Framställningen

blir onekligen på så sätt synnerligen öfverskådlig, och i hvad

rör RB. sophodes, är denna anordning säkert också naturlig.

R. sophodes a genwina Tu. Fr. är en väl begränsad, lätt ur-

skiljbar systematisk enhet, och detsamma gäller äfvenledes

8 milvina (WNBG) TH. FR. Några öfvergångar dem emellan

äro mig icke bekanta, och olikheterna äro så stora, att de

lätt kunna skiljas som arter. Nära beslägtade äro de dock

utan allt tvifvel. Den till « genuina förda formen Lecanora

sophodes 8 levigata AcH. är deremot icke närmare beslägtad

med dessa; den företer betydligt större affinitet med Rinodina

exigua (ACH.). De till 8 milvina hänförda formerna mela-

nochlora (SMRET) TH. FR. och cacuminum TH. FR. saknas i

södra Sverige; den sistnämnda, af hvilken jag undersökt de

i Herb. Th. Fries befintliga exemplaren, afviker till sin inre

byggnad så väsentligt från RB. milvina, att den sannolikt

måste betraktas som en särskild art eller kanske som en

nordlig varietet af R. demissa (FLÖRKE). KR. sophodes y ma-

langica (NormM.) TH. Fr. saknas i de mig tillgängliga sam-

lingarna; om dess plats och systematiska rang vågar jag

derför ej yttra mig.

Beskrifningarna på Rinodina exigua a pyrina Tu. FR.

och 8 confragosa (AcH.) Tu. Fr. afse likaledes, åtminstone

hufvudsakligen, tvenne bestämda systematiska enheter, som

stå hvarandra så nära, att det är med mycken tvekan, jag i

det följande håller dem skilda som arter. De under a an-

förda synonymen och ännu mera de i Herb. Th. Fries befint-

liga exemplaren visa emellertid, att härunder dölja sig icke

mindre än tre specifikt skilda former: R. pyrina (AcH.), RB.

exigua (ACH.) och på naken ved, på en och på gammal bark

växande R&B. levigata (AcCH.). Vid den sistnämnda torde af-

seende hafva fästats vid angifvandet af sporstorleken, hvars

maximigränser äro något för höga för exigua. Af den först-

nämnda finnas i professor FRIES samlingar ej så få exemplar,

8 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

och anteckningar på etiketterna visa, att det icke undgått

hans uppmärksamhet, att här föreligger något från hufvud-

massan af hans a pyrina afvikande, men på beskrifningen

har inblandningen af denna form, som nämndt, ej haft någon

inverkan. En naturlig följd deraf, att den verkliga Lichen

pyrinus ACH. förts tillsammans med exiquus, är att hit också

föres den på sten förekommande närstående Rinodina demissa

(FLÖRKE).

Varieteten 8 confragosa (AcH.) Tu. FR. afser enligt be-

skrifningen en distinkt form utan någon som helst inblandning

af andra. Den anförda lokalen »Bahusia (Foss: M. Floderus)»

hänför sig dock enligt Herb. Th. Fries till en annan art,

nemligen RB. atrocinerea (Di1cKs.).+ Huruvida RB. cestiella

(FLÖRKE) KörB. är en skild art, tilltror jag mig icke att sä-

kert afgöra; då den ej är funnen i södra Sverige, har saken

ej heller någon direkt betydelse för föreliggande undersökning.

R. exigua d fatiscens TH. Fr. visar 1 apotheciets byggnad

en så stor öfverensstämmelse med RK. atrocinerea (DICKS.), att

den måste betraktas som en varietet af denna. Var. y in-

undata BLoMB. torde vara närmast beslägtad med 5. arenaria

(HEPP.); men såsom också professor TH. FRIES påpekar, är

den otvifvelaktigt en af ståndorten betydligt förändrad form.

Till BR. sophodes-gruppen — nemligen till RB. levigata

(AcH.) — hör också en del af de former, som 1 Lichenogr.

scand. hänförts till R. turfacea (WNBG) TH. FR.

De båda tyska lafflororna: B. STEN, Die Flechten, i

Kryptogamenflora von Schlesien von F. Conn (1879) och P.

Sypow, Die Flechten Deutschlands (1887), som ofta rådfrågas

af svenska lichenologer, afvika, 1 hvad rör här behandlade

former, ej synnerligen mycket från TH. M. Fries och kunna

näppeligen sägas häri förete något framsteg. |

W. A. LEIGTHON kvarstår ännu 1879 — i The Lichenflora

of Great Britain — ungefär på den ståndpunkt, W. NYLANDER

intog 1860. Under Lecanora sophodes (AcH.) NYL. hänför han

således en samling af högst olikartade former. Lecanora

atrocinerea (Dr1cKs.) hålles som skild art, och beskrifningen

samt en del af de citerade exsickaten hänvisa otvetydigt på

den nedan beskrifna former, som sparsamt anträffats i syd-

! Ex. från Kållandsö i Westergötland (GRAWE) höra också hit. De sakna

emellertid den anteckning, som plägar finnas på dem, som förelegat vid ut-

arbetningen af Lichenogr. scand.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANEL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 9

vestra Sverige. , Andra citerade exsickat höra deremot icke

hit, att döma efter de exemplar, som förvaras 1 härvarande

Riksmusei botaniska afdelning.!

E. WaAIinro lemnar — 1 Adjum. ad Lich. Lapp. fenn. pag.

151 — en kort beskrifning på Rinodina levigata (AcH.), hvilken

han i likhet med NYLANDER — Flora 1878 -—- betraktar som en

särskild art. Då hans förtjenstfulla arbete behandlar ett

område, hvars lafvegetation är i många afseenden olik södra

Sveriges, innehåller det för öfrigt icke mycket af intresse för

kännedomen om här behandlade arter.

Synnerligen vigtiga bidrag för utredningen af Rinodina-

arterna hafva lemnats af F. ARNorp. Talrika former har han

utdelat i sina exsickat. Och i Flora, 1872 (pag. 34 och följ.)

meddelade han en öfversigt öfver de af honom kända på sten

växande arterna. En liknande öfversigt öfver de på bark

förekommande publicerade han i samma tidskrift för 1881

(pag. 195 och följ.). Tyvärr lemnar han i allmänhet inga

eller blott korta och ofullständiga beskrifningar och inskränker

sig till utförliga literatur- och i synnerhet exsickathänvis-

ningar. Att de senare äro af ovärderlig nytta och i betydlig

grad underlätta dens arbete, som med tillgång till exsickat-

verk egnar sin uppmärksamhet åt dessa former, ligger i öppen

dag, om man också icke i alla fall kan vara öfvertygad om,

att hela upplagan af ett exsickatverk under samma nummer

meddelar fullt samma form. Som de nedan vid beskrifningen

af de särskilda arterna anförda synonymen visa, har min un-

dersökning 1 fertalet fall ledt mig till samma uppfattning

om arternas begränsning, som ARNOLD i nämnda öfversigter

visat sig ega.

Rinodina sophodes-gruppens anatomi.

Bålens anatomi företer hos de här behandlade arterna

föga af intresse från systematisk synpunkt. I regeln är

krustan af obetydlig tjocklek och består ytterst af ett mer

1 Så t. ex. höra NyrL. Paris 43, LEiGTH. 146 och ZWACKH 65 B till Rino-

dina atrocinerea (DICKS.), under det att HEPr 646 är R. arenaria (HEPP)

och HEPP 208 måste hänföras till R. milvina (WNBG).

Att döma efter uppgiften om sporstorleken tillhör Leigthons Lecanora

milvina ei Rinodina milvina (WNBG) TH. FR. utan snarare Rinodina are-

naria (HEPP).

10 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

eller mindre tunnt kortikallager, deri man hos de bäst ut-

vecklade formerna vid lämplig behandling kan innerst ur-

skilja vertikalt förlöpande, kortledade hyfer, men för öfrigt

utgöres det af en amorf massa. Derunder befinner sig medul-

larlagret, som tätt sluter sig till det substrat, på hvilket

lafven växer. Gonidierna tillhöra den vanliga palmellacé-

(Protococcus-)typen och växla något i storlek hos de skilda

arterna, liksom de också variera hos samma art allt efter

den hastighet, hvarmed de dela sig, eller tätheten i den hyf-

väfnad, hvari de ligga. Störst har jag funnit dem hos RK.

pyrina (AcCH.), der de oftast äro öfver 15 u 1 diameter eller

i längd. Något mindre hålla de sig hos RB. demissa (FLÖRKE)

och RB. levigata (AcH.), och hos de öfriga arterna nå de i re-

geln icke en längd af 15 wu. Liksom fallet är hos Archi-

lichenerna i allmänhet, omspinnas gonidierna af hyferna. De

delar af dessa, som lägga sig intill gonidierna, äro som van-

ligt kortledade och äro dessutom ofta märkbart förtjockade.

Deras lumen är ej sällan betydligt vidare än i de mera fritt

förlöpande delarne af hyferna. Någon genomgående olikhet

i detta afseende mellan de undersökta arterna har jag icke

kunnat konstatera.

Marginaldelen af excipulum är byggd efter varia-typen,!

ej sällan dock i modifikationer, som högst betydligt närma

sig anopta-typen. Högst utvecklad, hvad exipulum beträffar,

är Rinodina sophodes (AcH.) (fig. I: 3). Kortikallagret är hos

denna art nedtill tjockt, afsmalnar upptill och är öfverst på

kantens krön knappt märkbart. Medullarlagret är tätt fyldt

af lifligt vegeterande gonidier. Genom den starka utbild-

ningen af kortikallagret på basaldelen är förbindelsen mellan

dessa gonidier och bålens gonidiallager hos det fullt utveck-

lade apotheciet i regeln afbruten. Margo proprius är svagt

utvecklad.

En i det allra närmaste lika byggnad har den art, som

utdelats i RABENHORSTS exs. n:o 889 (fig II: 29). Båda hafva

dessutom den karakteren gemensam, att kortikallagret färgas

(svagt) blått af jod + jodkalium, något som jag ej iakttagit

hos någon annan af de undersökta arterna.

Hos RB. levigata (AcH.) (fig. I: 2) förblir kortikallagret

ofta temligen tjockt upptill, och i så fall innehåller medullar-

! HEDLUND, Kritische Bemerkungen, pag. 17.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 11. 11

lagret endast få gonidier. Hos äldre apothecier äro dessa

döda eller döende. På samma sätt förhåller sig hufvudformen

af R. atrocinerea (DIcKs.). En följd af detta gonidiernas bort-

döende är, att kanten antager en mörk färg (det uppkommer

en falsk margo proprius), något som hos sist nämnda art

framträder skarpare och tydligare, då ju krustan är hvitaktig

eller ljusgrå. Denna excipulum-byggnad är emellertid icke

konstant hos RB. levigata (AcH.). Från nu skildrade extrem

finns en jemn serie öfvergångar till den rena varia-typen med

talrika gonidier i medullarlagret. Margo proprius är äfven

hos dessa arter svagt utvecklad.

I en annan rigtning varierar R. exigua (AoH) (fig. II: 23).

Kortikallagret, som ej når samma tjocklek som hos RB. sophodes

(ACH.), är upptill i regeln märkbart tunnare, stundom mycket

tunnt, och medullarlagret är fyldt af lifligt vegeterande go-

nidier. Margo proprius är hos en del former, särskildt de på

ek och al växande, svagt utvecklad, under det att den hos

andra utvecklas temligen starkt och stundom nästan helt och

hållet undantränger kantens båldel. Det uppkommer på så

sätt ett excipulum, som mycket nära ansluter sig till anopta-

typen. Kantens gonidier förblifva 1-omedelbar förbindelse

med bålens.

Helt och hållet byggd efter varia-typen har jag funnit

excipulums marginaldel hos Rinodina pyrina (AcH.) (fig. I: 1),

under det att hos BR. demissa (FLÖRKE) margo proprius ofta

når en rätt betydlig utveckling.

Parafyserna förete hos de olika arterna vissa skilj-

aktigheter, hvilka man efter någon öfning utan svårighet

märker, men dem det icke faller sig så lätt att beskrifva.

Oftast äro de upptill något greniga, och i regel är sjelfva

spetsen klubblikt eller hufvudlikt-klubblikt förtjockad och

mer eller mindre mörkt smutsigt brunfärgad. Ju mindre

greniga de äro och ju kortare och bredare klubban är, desto

lättare frigöras de från hvarandra och desto skarpare be-

gränsad är den färgade delen. Sträcker sig förtjockningen

öfver flera leder af parafysen, är klubban insnörd vid tvär-

väggarna. I andra fall, då hon består af en enda cell, är

hon ej sällan nedåt begränsad af ett brunaktigt och tydligt

septum.

Af stor betydelse vid arternas begränsning och karak-

terisering har jag funnit sporens form och ännu mera vägg-

12 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

förtjockningen hos densamma vara. Som WaIinro — Etude

sur les lichens du Brésil I, pag. 127 — påpekar, är det ett

nästan genomgående drag för Buelliéerna i allmänhet, att

episporiet är förtjockadt på insidan. Och denna förtjockning.

som till graden kan vara ganska olika, träffar än sporväggen

likformigt, än hufvudsakligen vissa delar af densamma och af

septum. Hvad de här undersökta arterna beträffar, har Ri-

nodina pyrina (ACH.) i detta afseendet stannat på den lägsta

utvecklingsgraden, 1 det att sporväggen förblir relativt tem-

ligen tunn. Nära till denna art ansluter sig RK. sophodes

(AcCH.). Redan hos mycket unga sporer har ytterväggen nått

sin definitiva tjocklek, under det att septum ännu är tunnt.

Så småningom förtjockas detta senare, och det sker i regeln

likformigt, så att ingen porkanal kommer till utveckling.

Sker detta någon gång, försvinner den dock, för så vidt jag

kunnat finna, alltid hos den mognade sporen. Ungefär på

samma sätt förhåller sig RB. milvina (WNB6). Väggen och

septum äro dock betydligt tjockare, och man finner oftare en

porkanal, som till och med någon gång synes kvarstå hos

den mogna sporen. Då septum är tjockt och porkanal saknas

— såsom hos RK. sophodes (AcH.) och BE. milvina (WNBG6) —

är sporen i regeln märkbart insnörd på midten.

oo Hos Rinodina ezxigua (AcH.), R. levigata (AcH.), R. tur-

facea (WNBG) m. f. är väggen hos unga sporer rätt tunn.

Förtjockningen sker olikformigt; 1 hvardera ändan af sporen

är den linsformig, och 1 septum qvarstår en ofta vid porkanal

(se fig. I: 14, 20, 21 m. fl.).. Hos mogna porer äro de apikaia

förtjockningarna ofta mer eller mindre försvunna. Sporen

erhåller således hos dessa arter ett utseende, som 1 viss mån

erinrar om det, som finns hos Theloschistee (Theloschistes

(NorM.), Caloplaca TH. Fr. m. £.), och efter WAIN1Ios föredöme

har jag i beskrifningarna kallat sådana sporer placodiomorfa.

Benämningen är visserligen icke rätt god, ty dels syns det

mig icke vara fullt berättigadt att fästa namnet Placodium

vid Theloschistece thallo crustaceo, och dels är dock episporiets

förtjockning hos Rinodina-arterna af en något annan art än

i de polärt tvårummiga sporerna. Men jag har af flera skäl

icke velat införa en ny benämning. En obetydlig variant af

nu nämnda typ representerar RK. demissa (FLÖRKE), i det att

hos den den linsformiga förtjockningen i sporernas ändar ofta

uteblir.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.: BAND 21. AFD. III. N:o 11. 13

Som en ytterlighetsform af denna typ torde man kunna

anse den, som förekommer hos RB. biatorina (KörB.), BR. squa-

mulosa BaGrL. m. fl. och — något mindre utpreglad — hos

RB. arenaria (HeEPP), 1 korthet hos den grupp, vid hvilken

ARNOLD i Flora 1872, pag. 36 eventuelt velat fästa namnet

Mischoblastia (Mass.). Väggförtjockningen har här gått ännu

längre än hos RB. exigua (AcH.) och närbeslägtade, och spor-

rummen antaga den form, som i optiskt längssnitt synes i

fig. II: 38 och 37. Jag benämner dessa sporer mischoblastio-

morfa. Det är emellertid icke blott genom graden af sin

väggförtjockning de skilja sig från ofvan skildrade sporer.

Under det att hos dem alla tidigt, så snart de börja mörkna,

uppträder ett tunnt, mörkfärgadt, tydligt midtskikt i septum

(det primära septum”?), saknas ett sådant hos de sistnämnda

arterna helt och hållet hos yngre sporer och är ofta mycket

otydligt äfven hos mogna.

Hos RB. atrocinereu (DICKS.) förtjockas sporväggen likformigt

och mycket starkt, under det septum till allra största delen

förblir tunnt. Sporrummen blifva till sist nästan klot- eller

äggformiga (se fig. II: 35). I hvilket förhållande denna typ

står till de öfriga, derom vågar jag ännu ej yttra mig. Bland

de svenska arterna är RB. atrocinerea (DICKS.) 1 detta afseende

ensamstående; och af öfriga europeiska ansluter sig nog RR.

roboris (DuF.) närmast hit, på samma gång den dock något

erinrar, hvad sporerna beträffar, om RB. arenaria (HEPP).

Gruppens begränsning.

De här behandlade formernas begränsning mot öfriga

hos oss förekommande småsporiga Rinodina-arter med lik-

formigt skorplik bål möter inga svårigheter. Rwodina leca-

norina Mass. är redan genom sin habitus lätt igenkänd. En

förväxling kan vara tänkbar endast med R. atrocinerea (DICKS.),

men dess små tunnväggiga, på midten mer eller mindre starkt

insnörda, 1 båda ändarne trubbiga sporer skilja den redan

vid den ytligaste mikroskopiska undersökning. Rinodina Bi-

schoffii (HEPP) uppträder hos oss alltid med mycket svagt

utvecklad bål och är dessutom synnerligen väl karakteriserad

genom sina sporer, som vid hög inställning visa sig försedda

med ett bredt svart eller svartaktigt tvärband (eller rättare

en gördel), uppkommet derigenom, att sporens tvärvägg ut

14 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

emot ytterväggen är starkt förtjockad och mörkt färgad.

R. colobina (AcCH.) TH. FrR.! har upptill blåaktiga parafyser

och är för öfrigt skarpt skild från öfriga svenska arter genom

epitheciets kalireaktion. Rinodina polyspora Tu. FR. har,

som namnet antyder, mer än åtta sporer; föröfrigt torde den

komma RB. pyrina (AcH.) och RB. exigua (AcH.) skäligen nära.

Långt svårare är att uppdraga gränsen mot de stor-

sporiga arterna, enkannerligen HB. turfacea (WNBG) TH. FR.

Alla exemplar från södra Sverige, som bestämts till KR. tur-

facea f. archea, som jag haft tillfälle att undersöka, tillhöra

R. levigata (AcCH.) och stå närmast f. maculiformis (HEPP).

Enligt hvad docenten T. HEDpbLuNnpD haft godheten meddela mig,

samt enligt hans änteckningar vid exemplaren 1 Herb. Th.

Fries, är också hufvudmassan af R. turfacea f. orbata (A CH.)

Tu. Fr. att hänföra till denna art. Min undersökning af

några bland dessa har endast kunnat konstatera detta för-

hållande. Waisros uppgift (i Adjum. ad Lich. Lapp. fenn.)

om sporstorleken hos de i AcHARII herbarium förvarade exem-

plaren af dessa båda former — Lecanora sophodes & archea

och g orbata AcH. — ger dock vid handen, att de ursprung-

ligen tillhöra RB. turfacece formkrets. Onekligen äro RB. levi-

gata (A0H.) och R. turfacea (WNB6) rätt nära beslägtade med

hvarandra, men en tydlig gräns mellan dem synes dock före-

komma. Redan i det yttre är den senare igenkänd på sin

gröfre, ljusare krusta och sina större apothecier. "Och klyftan,

hvad sporstorleken beträffar, fylles, för så vidt kändt är, icke

genom några mellanformer.

Som ofvan nämndes, synes RB. exigua y wnundata BLoMB.

stå i närheten af, om icke rent af vara en ståndortsmodifika-

tion af RB. arenaria (HerPrP). Tillsammans med RB. biatorina

KörB.? RB. squamulosa BAGL. och några andra bilda de en liten

grupp, som närmast ansluter sig till BR. levigata (ACH.).

!' Denna art, som förut ej är uppgifven för Sverige, anträffades som-

maren 1890 sparsamt på en gammal pil vid landsvägen mellan St. Åby och

Ödeshög i Östergötland, der den växte tillsammans med Physcia obscura

(EtHRrE.) och Lecanora Hageni (ACH.).

” Om verkligen KÖRBERS RB. biatorina och den under detta namn af

TE. M. FRIES beskrifna äro identiska. KÖRBERS beskrifning —- »Spor2e par-

vule, obtuse biscocteformes> etc. — passar icke väl in på den svenska formen.

Den af A. BERG i Botaniska Notiser 1890, pag. 164 beskrifna R. biato-

rina BP buellioides hör alls icke hit; redan sporernas form och storlek anvisa

den en helt annan plats. Den är ingenting annat än en form af Buellia

myriocarpa (D. 6.). (Se Botaniska Notiser 1895, pag. 212.)

Den i Lichenogr. scand. beskrifna arten är af docenten T. HEDLUND

funnen i Upland (Norrtelje och Knifsta) och Helsingland (Jerfsö).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 15

Utbredning

(på den skandinaviska halfön).

Såsom framgår redan af den ofvan gifna historiken, har

arternas begränsning varit i hög grad vacklande och växlande,

och flera hafva hos oss sammanförts till kollektiva form-

komplexer. På grund deraf måste uppgifterna i literaturen

om deras utbredning mottagas med stor försigtighet, och jag

har sett mig nödsakad att helt och hållet lemna åsido dem,

som jag ej kunnat kontrollera genom undersökning af hem-

förda herbarieexemplar. Och sådana hafva rätt ofta icke

förelegat. De på bark och naken ved förekommande Rino-

dina sophodes a genuina Tu. Fr. och RB. exigua « pyrina TH.

Fr. hafva betraktats som allmänna, och resande lichenologer

hafva derför icke ansett det vara mödan värdt att insamla

af dem, åtminstone icke i någon större mängd. Stora delar

af den skandinaviska halfön äro dessutom lichenologiskt föga

kända; särskildt sydvestra Norge är 1 det afseendet så godt

som en terra incognita. Till följd af dessa förhållanden är

vår kännedom om hithörande formers utbredning och freqvens

högst ofullständig. De uppgifter, jag 1 det följande lemnar,

stödja sig hufvudsakligen på exemplar i de rikhaltiga laf-

samlingarna 1 Upsala botaniska museum och i Riksmusei

botaniska afdelning.

Rinodina pyrina (ACH.) synes i Sverige förekomma mången-

städes eller temligen allmänt upp till Mälareprovinserna.

Norr derom är den mig bekant endast från Jerfsö i Helsing-

land. Norska exemplar har jag sett från Kristiania och

Trondhjem.

Ungefär samma utbredning hafva BE. sophodes (AcH.) och

R. exigua (AcCH.): Den förra är dock utan tvifvel sällsynt i

de sydligaste provinserna. I Flora scanica (pag. 266) upp-

gifves den förekomma »ad ramos Betulze, Alni, Tilize etc.,

men några skånska exemplar föreligga icke i Upsala botaniska

musei herbarier. Icke heller anträffade jag den under mina

exkursioner 1 Skåne. Den senare uppträder allmänt i hela

södra Sverige och är åtminstone i vissa trakter en af karak-

tersväxterna för mer eller mindre fritt stående gamla klib-

balar och ekar.

16 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

Något längre mot norr går den typiska formen af R. con-

fragosa (AcH.), ehuru äfven den synes hafva sitt utbrednings-

centrum i södra Sverige. I östra Skåne insamlade jag den

på fera ställen. Enligt TH. M. Fries är den anträffad fler-

städes i Lule Lappmark, och i Riksmuseets herbarier finnas

exemplar från Herjedalen, Medelpad och Jemtland.

R. demissa (FLÖRKE) är rätt allmän i Skåne, helst vid

kusterna, ock synes dessutom förekomma mångenstädes i Bohus-

län. Föröfrigt är den anträffad sparsamt i Småland, Vester-

götland och Nerike. I Mälareprovinserna saknas den, för

så vidt man känner. Från Norge är äfven denna art känd

från Kristiania och Trondhjem.

R. atrocinerea (DicKs.) har helt och hållet förbisetts af

de svenska lichenologerna. I de samlingar, som stått till

mitt förfogande, har jag funnit den från Bohuslän och från

en lokal i Vestergötland. Då den förekommer mångenstädes

i England och Skotland, är det mer än sannolikt, att den

äfven finns 1 sydvestra Norge. Dess var. fatiscens (TH. FR.)

går längre mot öster och norr, ända upp i Upland.

RB. levigata (AcH.) är utbredd från Finmarken ned till

Blekinge och Småland. Sannolikt saknas den icke heller i

Skåne; men allt hvad jag der insamlade och vid hastigt på-

seende antecknade såsom Rinodina exiguu f. — R. levigata

(ACH.) var mig då ännu icke bekant — har vid närmare un-

dersökning visat sig vara BR. Conradi KörB. Den på slät

bark växande formen, RB. sophodes f. levigata TH. Fr. Lich.

scand. pag. 200, förekommer hufvudsakligen norr ut. I södra

Sverige uppträder arten vanligen på naken ved eller på bar-

ken af halfdöda enar och antingen med ganska starkt ut-

vecklad krusta (f. maculiformis (HEPP), de sydsvenska exem-

plaren af R. turfacea f. archea 1 TH. FR. Lich. scand.) eller

oftare med mycket ringa utvecklad, så godt som ingen

krusta, i hvilket senare fall den i regeln kallats BR. exigua

(ACH.).

En likartad utbredning har RB. milvina CW NBG), som dock

i allmänhet synes förekomma mycket sparsammare. I södra

Sverige ersättes den delvis af RB. arenaria (HEPP).

Hvad vi beträffande utbredningen veta om i det följande

beskrifna arter, torde kunna sammanfattas sålunda:

1) utbredningen öfvervägande sydlig: BR. pyrina (AcH.), R.

exigua (ACH.), BR. sophodes (AcH.), R. arenaria (HEPP) och R.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 17

atrocinerea (DICKS.) var. fatiscens (TH. FR.) (samt R. confra-

gosa (AcH.)); ;

2) utbredningen öfvervägande sydvestlig: R. demissa

(FLÖRKE);

3) utbredningen öfvervägande vestlig: R. atrocinerea

(DICKS.);

4) utbredningen öfvervägande nordlig: RR. milvina (WNBG)

och RB. levigata (AcCH.).

18 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

Conspectus specierum

(in Suecia meridionali occurrentium).

A. Spore oblonge v. late ellipsoidee v. ovoider, episporio

(vulgo) aut sat tenui aut zequaliter incrassato.

a) Episporium sat tenue aut, si magis est incrassatum,

septo crasso. Crusta + obscura.

a) Spore medio vulgo non constricte, 3—6,5 u crasse.

Apothecia parva, vulgo demum convexa.

1) ER. pyrina (ACH.) ARN.

£) Spore medio vulgo + constricte, crassiores. Apo-

thecia mediocria v. sat magna, persistenter plana.

) Corticola. Spore 6,5—8 u crasse. Stratum cor-

ticale excipuli J. dilute coerulescens.

3) RB. sophodes (AcCH.) HELLB.

++) Saxicola. Spore 9—11 u crasse. Stratum

corticale excipuli J. non reagens.

4) BR. milvina (WNBG) TH. FR.

b) Episporium valde incrassatum. Septum tenue. Crusta

albida v. cinerea. (Spore medio non constricte, 10—12 u

crasse, loculis maturarum globosis v. late ovoideis.

Saxicola.)

8) BR. atrocinerea (DICKS.) ARN.

B. Spore ellipsoidere, rarius late oblonge, medio vulgo non

constricte, episporio saltem immaturarum inequaliter in-

crassato. E

a) Spore minores (raro ultra 20 u longe, 10 u crasse).

Thecium minus altum.

a) Crusta (v. in formis acrustaceis margo apothecio-

rum) + obscura (KOH immutata (v. fuscescens)).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 11. 19

”) Spore 12—15 u longe, 6—38 u crassee, late oblongae

v. subellipsoidere. Apothecia sepe demum con-

vexiuscula. Naxicola.

2) BR. demissa (FLÖRKE) ÅRN.

++) Spore 15—20 u longe, 3—10 u crassee, ellip-

soide&. Apothecia persistenter plana. Corti-

cola v. lignicola.

5) R. levigata (ACH.) MALME.

8) Crusta albida v. cinerea (KOH sanguineo-rubescens

v. lutescens).

+) Spore 14—18 u longe, 6,5—8 u crasse. Crusta

tenuior; si est verrucosa, saltem vulgo KOH

sanguineo-rubescens. Corticola v. lignicola.

6) BR. exigua (ACH.) ÅRN.

+) Spore 16—20 u longe, 7,>—10 wu crasse.

Crusta crassior, KOH lutescens. WNSaxicola.

17) B. confragosa (ACH.) KÖRB.

b) Spore majores (vulgo ultra 20 u longe, 10 u crasse).

Thecium altius (ultra 100 u). (Crusta normaliter +

obscura, KOH immutata. Episporium valde incras-

satum.)

9) BE. arenaria (HEPP) TH. FR.

Deseriptio specierum formarumque.

1) Rinodina pyrina (ACH.) ÅRN.

ARNOLD, Flora 1881, pag. 196.

Häger lNlrAet. 9

Syn.: Lichen pyrinus AcH. Prodr. pag. 52; Lecanora so-

phodes y pyrina AcH. Lich. univ. pag. 357 (secundum spec.

auth. in Museo Stockholmiensi); Rinodina exigua « pyrina TH.

FR. Lich. scand. pag. 201, pr. p. min. (secundum spec. ab eo

determ., Herb. Th. Fries Musei bot. Upsal.).

20 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

Exs.: ÅRN. 994, ARN. Monac. 25.

Descr.: Crusta tenuis, inzequalis, verruculosa (vulgo pa-

rum evoluta), cinereoviridis v. sordide cinerea (KOH fere

immutata), hypothallo concolorev. paullulo obscuriore. Apothecia

sat conferta, parva, 0,2—0,35 mm. lata, adnata; disco opaco,

primum plano, dein vulgo mox convexo, fuscescente v. fusco-

nigricante (humido stepe sordide rufescente); margine integro,

thallo concolore, demum vulgo fere excluso.

Excipulum sat crassum; strato corticali mediocri, superne

attenuato; strato medullari gonidiis magnis referto; margine

proprio sat tenui — tenuissimo v. subnullo. ”Thecium usque

ad 70 u altum, incoloratum, superne dilute fuscescens, hypo-

thecio incolorato. Paraphyses facile libere, sat crasse, distincte

breviterque capitato-clavat:e, clava ad 4 u crassa, parte supe-

riore fuscescente. Asci clavati v. leviter inflato-clavati. Spore

octonze, irregulariter distiche, oblonge (apicibus obtuse ro-

tundate) v. raro subellipsoidere, curvule v. recte, medio non

v. raro + constrict:e, episporio sat tenui (haud placodiomorphee),

11—15(—16) u longe, (4,5—) 5—6,5(— 7) u crassee.

Thecium J. intense persistenterque cerulescens, strato cor-

ticale excipuli non reagente.

Colore cruste apotheciorumque, sporis parvis, episporio sat

tenui etc. ab omnibus formis suecicis hujus gregis facile dignota.

In Herb. Swartzii (Stockholm) adest specimen nomine

Lecanore sophodes var. pyrine manu ÅA CHARII adscripto a specie

supra descripta nullo modo differens.

Distrib. geographica: Specimina suecica examinavimus

e Scamia: Lund (ad corticem et ad lignum nudum; E. FRIES;

Ups.!), Glimminge pr. Cimrishamn et Oppmanna (ipsi); Bahu-

sia: Tjörn (HELLBoM; Stockh.!); Ostrogothia: St. Åby (ipsi);

Sudermanlandia: Julita et St. Malm (ipsi); Nericia: Götlunda

(BLOMBERG; Ups. et Stockh.); Uplandia: pluribus locis (TH.

FRIES, BLOMBERG, GRAWE,S. ALMQVIST, HEDLUND; Ups. et Stockh.);

Vestmanlandia: Arboga (BLoMBERG; Ups.), et Helsinglandia:

Jerfsö (HEDLUND).

! Ups. significat Herbarium musei botanici Upsaliensis, Stockh. Herbarium

musei botanici Stockholmiensis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 11. 21

Specimina norvegica vidimus e Christiania (MOE; Ups.) et Trond-

hjem (KINDT; Ups.). Etiam in insula danica Bornholm occurrit se-

cundum specimina a D:re HELLBOM reportata (Stockh.). FE Stettin

Pommeranie misit D:r A. MINKS (Ups.).

Precipue ad cortices levigatos crescit, rarius ad cortices

vetustos et ad lignum nudum.

2) Rinodina demissa (FLÖRKE) ÅRN.

ARNOLD, Flora 1872, pag. 34 (solum nomen, exsicc. citatis).

Kuga k bet.

Syn.: Psora demissa (FLÖRKE) HEPP exs. 645; Rinodina

exigua f. demissa TH. FR. Lich. scand. pag. 203.

Exs.: HEPP 645, ARN. 1040.

Desecr.: Crusta sat tenuis v. tenuis, imequalis, verru-

culosa v. granulata (scepe parum evoluta), fuscescens v. obs-

cure sordideque cinerea (KOH fere immutata), hypothallo con-

colore Vv. paullulo obscuriore. Apothecia sat conferta, raro

sparsa, sat parva, 0,3—0,> mm. lata, adnata v. subadpressa;

disco opaco, primum concavo, dein mox plano, demum seepe

convexiusculo, fusco, fuscosnigricante v. nigricante; margine

integro, thallo concolore, primum elevato, persistente, raro fere

excluso.

Excipulum sat crassum; strato corticali vulgo tenui;

strato medullari gonidiis magnis referto; margine proprio

vulgo sat evoluto, interdum partem thallodem + excludente.

Thecium usque ad 75-—80 u altum, incoloratum, superne + fu-

scescens, hypothecio incolorato. Paraphyses facile liberee, di-

stinete capitato-clavate, clava ad 3,5 uw crassa, parte su-

periore fuscescente, apicem versus uno alteroque septo seepe

articulate.. Asci clavati v. inflato-clavati. Spore octonee,

irregulariter distiche, late oblonge (apicibus rotundate) v.

subellipsoideze, recte v. curvule, medio vulgo non constrictee,

episporio crassiusculo (séepe + placodiomorphee), (11-—-)12—-15

(—16) u longe, (5—)6—8(—9) u crassee.

Thecium J. intense persistenterque coerulescens, strato

corticali excipuli non reagente. .

A RBinodina confragosa (ACH.), quacum a D:re P. J. HELL-

BOM confusa est secundum specimina ab eo determinata, thallo

AD GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

obscuro, sporis minoribus etc. longe distat. FEtiam cum PB.

milvina (WNB6) fuit commixta.

Sine dubio RB. pyrine (ACH.) proxime affinis; differt thallo

vulgo obscuriore, apotheciis majoribus, sporis latioribus seepe

placodiomorphis etc. Forte ejus subsp. saxicola; transitum

tamen non observavimus.

Specimina e WNcania orientali reportata crusta predita

sunt bene evoluta, orbiculari; externo habitu Rinodinam so-

phodem (ACH.) quodammodo in memoriam revocant.

Däistrib. geographica: Specimina suecica examinavimus

e Scamia: pluribi, ex. gr. Gladsax hallar, Gislöfs hammar et

Tomarp pr. Cimrishamn (ipsi), Lomma et Kullaberg (S. ALM-

QvIsT; Stockh.), Hallands Väderö (HELLBOM; Stockh.); Bahusia:

Oroust (THEoRIN, HELLBOM; Stockh., Ups.), Marstrand (S. ALM-

QVIST; Ups.); Smolandia: Nydala (THEoRIN; Ups.); Vestrogothia:

Kinnekulle (GrReEWwE; Ups.); Nericia: Askersund (BLoMBERG;

Ups.).

Specimina norvegica adfuerunt e Christiania (MOE; Ups.) et Trond-

hjem (KINDT; -Ups.). In insula danica Bornholm pluribi occurrit

(HELLBOM; sec. specim. in Stockh. asservata); etiam e Sjellandia

vidimus (BRANTH; Ups.). Plurima specimina germanica et anglica Ups.

inspicere licuit.

Saxa incolit; optime evoluta in qvartzoso-arenariis et

schistosis litoralibus.

3) Rinodina sophodes (ACH.) HELLBOM.

HELLBoM, Nerikes lalora (1871) pag. 41.

Figal: oxe d.

Syn.: Lichen sophodes AcH. Prodr. pag. 67; Lecanora so-

phodes AcH. Lich. univ. pag. 357 (f. primaria); Rinodina so-

phodes a genuina "TH. Fr. Lich. scand. pag. 199 (secundum

descr.); R. sophodes ARN. Flora 1881, pag. 196 (saltem pr. p.).

ExXs.: FRIES 252; STENHAMMAR 132; ANzZI Longob. 304 A.

Descr.: OÖOrusta crassiuscula, verrucosa Vv. vVverrucoso-

areolata, sepe suborbicularis, cinereo-fuscescens v. sordide

cinerea (KOH immutata), hypothallo atro distincto. Apothecia

conferta v. sat conferta, mediocria v. majuscula, usque ad

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 23

1 mm. lata, adnata v. adpressa; disco persistenter plano, fu-

sconigricante v. atro, margine integro v. gramnuloso, thallo

concolore, srepe + fexuoso, persistente.

Excipulum crassum; strato corticali inferne crasso, superne

attenuato tenuissimo; strato medullari gonidiis mediocribus

referto; margine proprio parum evoluto, tenui. 'Thecium us-

que ad 90 u altum, superne fulvescens v. dilute fuscescens,

hypothecio incolorato. Paraphyses sat crassee, apicibus +

coheerentes ramoszeque, leviter clavate, clave parte superiore

dilute fuscescente. Asci clavati. Spore octonee, oblongee

(apicibus rotundate v. obtusae) v. raro subellipsoidere, rectae

v. curvule, medio vulgo constriet2e, septo sat crasso, episporio

sat tenui (haud placodiomorphee), (13—)14—16(—19) u longee,

(6—)6,5—8(—9) u crasse.

Thecium J. intense persistenterque cerulescens, strato

corticali excipuli eodem modo at minus intense reagente.

Descriptio a Tu. M. Fries 1. ce. data ad hanc speciem

omnino spectare videtur; f. levigata (Lecanora sophodes B levi-

gata AcH. Lich. univ.), de qua mentionem facit pag. 200, ta-

men ad aliam est referenda.

An omnes form&e a F. ARNOLD Ål. c. ex exs. enumerate

hujus sint loci, valde incertum est. Species supra descripta,

sine dubio verus Lichen sophodes AcH., ab omnibus Rinodinis

apud nos occurrentibus cruste indole, sporarum forma et re-

actione jodetica strati corticalis excipuli facile dignoscitur.

Distrib. geographica hujus speciel cum formis corticolis

RB. levigate (ACH.) sepe commixte parum cognita est. Speci-

mina examinavimus e Smolandia: Femsjö (E. FrIEs et Tu.

Fries; Ups.); Vestrogothia: Lidköping (GRAWE; Ups.); Bahusia:

Väderöarna (ipsi); ÖOstrogothia: 1loco haud indicato (STEN-

HAMMAR; Stockh.), St. Aby (ipsi), Gränsö (HELLBOM; Stockh.);

Sudermanlandia: pluribus locis (BLoMBERG, ipsi; Stockh., Ups.);

Nericia: pluribus locis (HELLBOM, BLoMBERG; Ups.); Uplandia:

pluribus locis (TH. FRIEs, HEDLUND etc.; Ups., Stockh.); Verm-

landia: Ölme (H. FALK; Stockh., Ups.); Dalekarlia: T.eksand

(HEDLUND; Ups.).

E Norvegia adfuit e Christiania (MOE; Ups.), Ringebo (H. FALK;

Ups.) et Trondhjem (KINDT; Ups.).

Cortices levigatos incolit, presertim Betule, Alm in-

cane et Sorbi.

24 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

4) Rinodina milvina (WNB6) Tu. FR.

TE. M. Fries, Lich. Arct. pag. 124.

PWgRIRrOLONeT 115

Syn.: Parmelia milvina WNBG in AcH. Suppl. Meth. pag-.

34; Lecanora milvina NYL. Lich. Scand. pag 150; RBinodina

sophodes 8 milvina TH. FR. Lich. scand. pag. 199.

Ezxs.: HEPP 208 (>Psora cestiella»); NORRLIN 274; ÅRN.

1160.

Descr.: Crusta crassiuscula v. sat crassa, Verrucoso-

areolata v. rimoso-areolata, fusco-cimerea v. fusco-nigra (KOH

immutata), hypothallo obscuro vulgo limitata. Apothecia con-

ferta, adpressa v. subinnata, mediocria, ad 0,5—0,7 mm. lata;

disco persistenter plano, fusconigricante v. atro; margine in-

tegro v. raro + granuloso, thallo vulgo paullo pallidiore, +

flexuoso, persistente.

Excipulum crassum; strato corticali inferne sat tenui,

superne attenuato tenuissimo; strato medullari gonidiis me-

diocribus referto; margine proprio tenui — subnullo. Thecium

usque ad 100 u altum superne sat dilute fulvofuscescens v.

fuscescens, hypothecio incolorato. Paraphyses sat crasse fir-

meeque, apicibus parce ramose, + coherentes, leviter clavatee,

clav&e parte superiore dilute fuscescente. Asci clavati. Spore

octon:e, late oblonge (apicibus rotundate) v. raro ellipsoide2e,

recte v. raro curvule, medio vulgo constricte, septo crasso,

episporio crassiusculo, (14—)16—20(—22) u longee, (8—)9—11

(—12) u crassee.

Thecium J. intense cerulescens, strato corticali excipuli

haud reagente.

Omnino est Rinodina sophodes 8 milvina TH. FR. 1. c.

Forme pag. 201 allate in Suecia meridionali desunt. F. ca-

cuminum TH. FR. ad hanc speciem non pertinet; differt sporis

multo minoribus (12—14 u longee, 5,5—7,5 u crasse), vulgo

curvulis medioque non constrictis, episporio tenuiore, para-

physibus firmis facile liberis, distincte capitato-clavatis. Forte

Rinodine demisse (FLÖRKE) forma Vv. varietas arctica al-

pinaque.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o Il. 25

A RB. sophode (AcCH.), externo habitu subsimili, preesertim

sporis paraphysibusque dignota est £. milvina (WNBG).

Distrib. geographica: Specimina e Suecia meridionali

reportata vidimus ex Ostrogothia: Häradshammar (STENHAMMAR;

Ups.); Sudermanlandia: Julita (ipsi); Nericia: pluribus locis

(HELLBOM, BLOMBERG; Stockh. Ups.). In Uplandia pluribi est

reperta; usque in Finmarkiam, ad Mare glaciale progreditur.

Saxa duriora, precipue subhumida incolit.

Rinodina badiella (NYL.) TH. FR. Lich. scand. pag. 199, quam

WAINIO — Adjum. ad Lich. Lapp. fenn. pag. 152 — ad hanc spe-

ciem trahit, et habitu externo et sporis sXpissime + placodiomorphis

medioque haud constrictis distincta videtur. Pauca parumque evoluta

vidimus specimina, ut certam opinionem enuntiare audeamus.

53) Rinodina levigata (ACH.) MALME.

Fig. I: 2 et 12—19.

Syn.: Lecanora levigata WaAnio Adjum. ad Lich. Lapp.

fenn. pag. 151 (emend.).

Cfr. preeterea syn. sub ff. infra deseriptis allata.

Descr.: Crusta tenuis, raro crassiuscula, granulata, gra-

nulato-verruculosa v. disperse verrucosa, sepe subnulla, fusca,

fuscocinerea v. obscure cinerea (KOH immutata v. + fusce-

scens), hypothallo obscuro sepe distincto. Apothecia sparsa

v. conferta, sat parva, 0,3—0,5 mm. lata, adnata v. vulgo

adpressa v. subinnata; disco primum concaviusculo, dein plano

persistente, opaco, fuscescente, fusconigricante v. nigro; mar-

gine integro v. granuloso, thallo concolore, persistente.

Excipulum stepe v. vulgo sat tenue; strato corticali in-

ferne crasso v. sat crasso, superne vulgo attenuato, mediocri;

strato medullari vulgo gonidia pauca, sat magna fovente;

margine proprio parum evoluto, tenui, sepe subnullo. The-

cium 75—100(—110) u altum superne fulvo-fuscescens v. fu-

scescens, hypothecio incolorato. Paraphyses apicibus cohze-

rentes ramoseque, leviter clavate, clava sepe uno alteroque

septo articulata, parte superiore fuscescente. Asci clavati v.

vulgo inflato-clavati. Spore octone, irregulariter distichee,

ellipsoideze, recte v. curvulze, medio non constricte, episporio

26 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

sat crasso (+ placodiomorpheae), (14—)15—20(—23) u longe,

(7—)8—10 u crasse.

Thecium J. intense cerulescens, strato corticali excipuli

non reagente.

F. 1. Crusta crassiuscula, granulato-verruculosa, fusco-

cinerea. Apothecia conferta, margine granuloso, seepe + flexuoso.

Excipulum spe gonidia sat numerosa fovens.

Syn.: Rwodina turfacea f. archea TH. Fr. Lich. scand.

pag. 197 (saltem quoad spec. e Suecia meridionali); Psora exi-

gua B maculiformis HEPP exs. 79 (f. crusta tenuiore, ad f. se-

quentem accedens); Rinodina maculiformis ARN. Flora 1881,

pag. 196 (eadem f.).

Exs.: FRIES 100; HeEPP 79 (f. macrior); ANzI Longob. 107

(eadem f.).

F. 2. Crusta tenuis, subnulla. Apothecia sparsa v. sat

sparsa, margine integro, fuscescente v. cinereo-fuscescente.

Syn.: Lecanora sophodes var. lecideoides NYL. Lich. Scand.

pag. 149 (sec. descr.); LEiGTH. Lich. Great Brit. 1879, pag. 215

(sec. descr. — exs. Mass. 237 ad RB. polysporam TH. FR. per-

tinet); Lecanora sophodes " levigata NYL., NORRLIN exs. N:o

157; Rinodina exigua a« pyrina TH. FR. Lich. scand. pag. 201

pr. p. (sec. spec. perplurima ab eo determ.).

FE xs.: NORRBLIN 157.

F. 3. Crusta disperse verrucosa v. subnulla, fusca v.

fuscocinerea, hypothallo distincto, seepe praeedominante. Apo-

thecia sparsa v. sat conferta, margine integro.

Syn.: Lecanora sophodes 8 levigata Ack. Lich. univ.

pag. 357; Rinodina sophodes f. levigata Tu. Fr. Lich. scand.

pag. 200.

F. 4. Crusta obscure fuscocinerea, subnulla. Apothecia

sparsa, subinnata, disco fusconigro v. nigro, margine crasso

elevato. Spore haud raro medio leviter constricte (apicibus

sepe rotundat:e).

BIHANG TILL K. SV. VET. =AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 27

Protea species, difficillima circumscriptu. Ff. 1 et 2 om-

nino confluunt. Specimina inter ff. 2 et 3 intermedia rarius

occurrunt; in Suecia meridionali in par. St. Malm Suderman-

landie (ad cort. Aceris) legimus. FE. 3 BR. sophodem (ACH.)

sepe in memoriam revocat, at sporarum forma structuraque

excipuli ab ea valde recedit. F. 4 habitu est distincta; forte

ei major dignitas systematica est tribuenda, at structura

apothecii nullam differentiam certam offerre videtur, et adhuc

solummodo uno loco parce est inventa.

Precipue f. 2 cum RB. exigua (AcH.) facile confunditur.

Saltem ff. in Suecia meridionali occurrentes colore crustee

marginisque, paraphysibus apicibus magis coherentibus minus-

que distincte clavatis et sporis majoribus apices versus magis

attenuatis differunt.

Rinodina Trevisanii (HEPP) KÖRB. Parerg. lich. pag. 79, huic spe-

ciei peraffinis, in Suecia nondum est inventa.

Distrib. geographica: Specimina f. 1 bene evolutze e

Suecia meridionali examinavimus e Smolandia: Femsjö (E.

Fries; Ups.); Ostrogotlhia: Ö. Ryd (A. PEtrRÉN; Ups.) et St.

Åby (ipsi); Sudermanlandia: St. Malm (ipsi) — f. 1 macrioris

et f. 2 e Blekingia: Elleholm (HuLTING; Stockh.); Smolandia:

Femsjö (E. Fries; Stockh.); Dalslandia: Steneby (HuLTING;

Stockh.); Vestrogotlia: Kinnekulle (GRAWE; Ups.); Ostrogothia:

Omberg (THEorRIN; Ups.) et St. Åby (ipsi); Nericia et Suder-

manlandia: pluribus locis (HELLBOM, BLOMBERG, ipsi; Stockh.,

Ups.); Uplandia: pluribus locis (TH. FrIiEs, HEDLUND, ipsi;

Ups.); Vestmanlandia: Setterbo (BLomBEre; Stockh.) — f. 3 e

Smolandia: Femsjö (E. Fries; Ups.) — f. 4 solummodo e Su-

dermanlandia: St. Malm (ipsi).

Septentrionem versus usque in Finmarkia occurrunt ff. 1,

2 et 3; in provinciis Norrlandicis inter vulgares numerari vi-

dentur.

Circa Christianiam ff. 1 et 2 pluribi legit N. G. MOoE (Ups.).

Incolunt ff. 1 et 2 precipue lignum nudum (sepimenta

lignea, tecta etc.), rarius cortices vetustos Quercus, Betule

ete. — f. 3 cortices levigatos arborum frondosarum —

f. 4 ramos Populi tremule et corticem levigatum Salicis

cinerece.

28 << GUST. 0. A:N MALME; RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

In Herb. Stenhammar (Stockh.) adest specimen Lecanorce

sophodis var. levigate, ab ACHARIO determinatum, quod sine

dubio ad f. 3 supra descriptam est referendum.

E provinciis Norrlandicis a D:ribus HELLBOM (e Vesterbotnia) et

HEDLUND (e Helsinglandia et Herjedalia) reportata est hujus speciei

forma (cortices lavigatos Alni incanm incolens) sat recedens (fig.

200:

Crusta est dispersa, minute verruculosa v. subnulla, cinerea v.

fuscocinerea (KOH immutata v. sordide fuscescens), hypothallo obscuro

sepe praedominante. Apothecia + sparsa, parva, adnata; disco opaco

plano, fusconigro Vv. nigro; margine cinereo v. fuscocinereo persi-

stente.

Stratum corticale excipuli sat tenue, superne parum attenuatumj;

stratum medullare gonidia mediocria pauca v. sat numerosa fovens;

margo proprius vulgo parum evolutus. 'Thecium 65—75 u altum,

superne dilute fuscescens. Paraphyses sat facile libere, apicem versus

nonnihil ramose, leviter clavate. Spore ellipsoidexe v. raro oblonge,

vulgo curvulae, medio non constricte (placodiomorphae), (15—)17—20

(—22) u longe, 7—98 u crasse.

Thecium J. intense c&erulescens, dein saepe nonnihil sordide de-

coloratum.

A f. dispersella WAINIO (Adjum. ad Lich. Lapp. fenn. pag. 151),

cujus specimina non vidimus, sporis majoribus differt. Ad f. 3 tran-

sire videtur; spor&e anguste colorque cruste spe fere Rinodine

exigue (ACH.). Ulterius: est examinanda.

6) Rinodina exigua (ACH.) ÅRN.

ARNOLD, Flora 1881, pag. 197 (solum nomen, exsicc. citatis).

Fig. 22 et IT 2328.

Syn: Lichen exiguus AcH. Prodr. pag. 69; Lecanora pe-

riclea y exigua AcH. Lich. univ. pag. 356; Lecanora sophodes

var. exigua NYL. Lich. Scand. pag. 150; Rinodina exigua a

pyrina TH. Fr. Lich. Scand. pag. 201 pr. p. max.

Exs.: Fries 341; NyL. Paris. 128; HEPP 207; ZWACKH 62

A et B; ARN. 663 B; ARN. Monac. 101.

Deser.: Crusta tenuis v. crassiuscula, interdum fere obso-

leta, gramnulato-verruculosa, verrucosa, verruculoso-areolata

v. fere contigua, albida, cinerea v. glaucocinerea (KOH sor-

dide lutescens v. sordide sanguineo-rubescens), hypothallo

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 29

vulgo indistineto. Apothecia + conferta v. sat sparsa, parva

v. mediocria, 0,3—0,7 mm. lata, adnata, v. adpressa v. subin-

nata; disco primum plano, dein convexo vel plano persistente,

nigro v. fusconigricante; margine thallo concolore, integro v.

irregulariter granuloso, interdum + fexuoso, aut persistente

aut demum fere excluso.

Excipulum sat crassum; strato corticali mediocri v. tenui,

superne vulgo + attenuato; strato medullari gonidiis medio-

cribus referto; margine proprio nunce tenuissimo, nunc bene

evoluto partemque thallinam excipuli + excludente. Thecium

usque ad 100 u altum, superne + fuscescens. hypothecio in-

colorato. Paraphyses sat facile libere, distincte et vulgo bre-

viter capitato-clavate v. clavate, clave parte superiore

fuscescente, apicem versus seepe ramose. Asci clavati v. le-

viter inflato-clavati. Spore octone, ellipsoidee v. rarius

fere oblonge, curvule v. recte, medio non v. rarius + con-

strict, episporio crassiusculo (+ placodiomorphze), (12 —)

14—18 (— 20) u longe, 6,5—38 (— 10) u crassee.

Thecium J. intense coerulescens, strato corticali excipuli

haud reagente.

F. 1. Crusta tenuis, vulgo verruculosa (interdum fere

levigata), cinerea v. cinereo-albida, KOH saltem vulgo

sanguineo-rubescens. Apothecia parva, adnata v. subinnata;

disco diu plano, nigro; margine thallode integro seepe demum

excluso.

Margo proprius vulgo bene evolutus. Paraphyses sat

facile libere, distincte capitato-clavate (clava sat brevi,

crassa). Spore (13 —) 15—18 (— 20) u longee, 7—8,5 (— 10) u

crasse, haud raro oblonge, medio vulgo non constrictee.

Exs.: ÅRN. 663 B.

F. 2. Crusta tenuissima, subnulla, KOH sanguineo-rube-

scens. Discus sepe mox convexulus. Spore 14-—17 u longe,

6,5—38 u crasse. Cetera prioris.

F. 3. Crusta crassiuscula v. sat tenuis, granulato-ver-

ruculosa v. verrucosa, glaucocinerea, KOH sanguineo-rube-

scens. Apothecia sat conferta, adnata; disco mox convexo,

nigricante v. nigro; margine thallino irregulariter granuloso

demum fere excluso.

30 =: GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

Margo proprius vulgo parum evolutus. Paraphyses sat

facile libere, distincte capitato-clavate (clava brevi, crassa,

usque ad 4 u lata). Spore 12—17 u longe, 6,5—8 u crasse,

medio seepe constrictee.

F. 4. Crusta crassiuscula v. tenuis, verrucoso-areolata

v. fere contigua, cinerea v. albida, KOH sordide lutescens.

Apothecia conferta, mediocria; disco persistenter plano, fusco-

nigricante v. nigro; margine integro persistente, sepe +

flexuoso.

Margo proprius parum evolutus. Stratum corticale exci-

puli mediocre, superne attenuatum. Paraphyses minus facile

libere, minus distinete clavate, clava sat angusta. Sporze

sepe suboblongee (13 —) 14—18 (— 20) u long, (6 —) 6,5—

3 (— 10) u crasse, medio non v. leviter constricte.

AST NYI. PARIS, 28

Species vulgaris, numerosis formis ludens. Supra allate

proposite sunt, ut facilius pateat, quanta sit speciel vis vari-

andi; inter sese ommnino confluunt. F. 2, in par. St. Malm

Sudermanlandie (ad sepimenta lignea) lecta, habitu fere est

Buellie myriocarpe (D. O.) v. minute Buellie paraseme (AcH.);

analogiam cum f. 2 RB. levigate (AcH.) prebet. F.4, precipue

specimina scanica, BR. roboris (DuF.) simillima est, quce tamen

distincta est species nondum in terris scandinavicis inventa.

Distrib. geographica: Specimina suecica examinavimus e

perplurimis locis Scanie — Dalekarlie et Helsinglandie (Jerfsö;

HEDLUND). An septentrionem versus longius progrediatur,

non liquet.

De distrib. norvegica nihil possumus afferre.

Incolunt f. 4 precipue corticem vetustum Quercus roboris,

f. 3 presertim corticem Alni glutinose, f. 1 et intermedize

cortices variarum arborum frondosarum (rarius Pim silvestris

Piceceque) et lignum nudum (sepimenta lignea, tecta etc.).

Distincta species, nondum in peninsula scandinavica observata, est

Rinodina roboris (DUF.) ARN. (fig. II: 31 et 32). Externo habitu si-

millima est f. 4 (presertim specim. in par. V. Vram Scanie collectis),

at differt sporis multo latioribus, (17 —) 19—22 (— 23) u longis,

(9 —) 10—12 (— 13) wu crassis, sepe ovoideis v. suboblongis, epi-

sporio valde incrassato (fere ut apud &. atrocineream (DICKS.)). Exa-

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 11. 31

minavimus exs. SCHAR. 569 et compluria alia specimina gallica in

Herb. Th. Fries asservata, inter que unum quoque adest a DUFOUR

missum.

Quid sit primaria Lecanora sophodes O drymea ACH., nescimus;

specimen authenticum (ex America septentrionali; MÖHLENBERG),in Herb.

Swartz, Stockh. asservatum, Bacidie est species, B. millegrane (TAYL.)

affinis.

Distincta species, neque cum RR. roboris (DUF.) neque cum R.

exigua (ACH.) conjungenda, videtur etiam exs. RABENHORST 889 (Le-

canora roboris (DUF.) NYL.. = Rinodina metabolica ANZI Longob. 377)

(fig. II: 29 et 30). Ab hac differt sporis majoribus, 19—21 wu longis,

9—11 wu crassis, episporio crassiore, paraphysibus apice coharentibus,

sat indistincte clavatis etc.; ab illa apotheciis mox convexis, strato

medullari excipuli pauca solummodo gonidia fovente, strato corticali

inferne crasso J. leviter coerulescente.

7) Rinodina confragosa (ACH.) KÖRB.

KÖRrRBER, Syst. lich. Germ. pag. 125.

vig Soret ad:

Syn.: Parmelia confragosa AcH. Suppl. Meth. pag. 33;

Lecanora sophodes var. confragosa NYL. Lich. scand.; L. firma

NyL. Flora 1869 pag. 149 (sec. descript. et specim. ab eo de-

terminatum); Rinodina exigua B confragosa TH. Fr. Lich.

scand. pag. 202; Lecanora confragosa WAInto, Adjum. ad Lich.

Lapp. fenn. pag. 150.

Exs.: FRIES 283; NORELIN 275; RABENHORST 873.!

Deser.: Crusta crasstuscula, verrucosa, verrucis inter-

dum margine crenulatis, v. verrucoso-areolata, albida, albido-

cimerea v. sordide cinerea (KOH lutescens), hypothallo nigro

vulgo distincto. Apothecia sparsa v. sat conferta, mediocria,

0,,—0,8 mm. lata, adnata v. raro adpressa; disco plano v. de-

num convexiusculo, nigro, v. nigricante v. raro fusconigricante;

margine thallo concolore, integro, persistente.

Excipulum crassum v. sat crassum; strato corticali cras-

siusculo v. crasso, superne vulgo + attenuato; strato medul-

lari gonidiis mediocribus referto; margine proprio vulgo sat

evoluto. Thecium usque ad 90 u altum, superne fulvo-

! Exs. ZwAcKH 68 B a TH. M. Fries sub 8 confragosa cit. ad BR. atro-

cineream (DICKS.) pertinet.

2 GUST. O. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

fuscescens v. fuscescens, hypothecio incolorato. Paraphyses

apicibus sat libere v. + coherentes, sat leviter clavate, fu-

scescentes. Asci clavati. Spore octone, irregulariter di-

stiche, ellipsoideze, recte v. leviter curvulae, medio vulgo non

constricte, episporio crasso (+ placodiomorphee); (14—)16—20

(—23) u longe, (6—)7,5—10 u crasse.

Thecium J. intense cerulescens, strato corticali excipuli

non reagente.

F. 1. Crusta disperse verrucosa, albida v. albido-cinerea.

Apothecia sparsa v. sat conferta. Thecium superne fulvo-

fuscescens.

F. 2. Crusta verrucoso-areolata, sordide cinerea. Apo-

thecia sat conferta. Thecium superne + obscure fuscescens.

Rinodine exigue (ACH.) peraffinis et forte ejus subsp.

saxicola. A f. 4, cujus crusta KOH lutescit, statione, sporis

paullo majoribus, margine proprio melius evoluto etc. differt.

Cetere RB. exigue ff. cerustam habent saltem vulgo KOH mox

sanguineorubescentem et paraphyses distinctius (capitato-)

clavatas. Apothecia B. confragose etiam vulgo magis clavata.

Forme&e supra allate inter sese confluunt.

R. cesiella (FLÖRKE) KÖRB. apotheciis sporisque majoribus differt.

In Suecia meridionali nondum reperta. De ejus dignitate specifica

certam opinionem enuntiare non audemus.

Distrib. geographica: Specimina e Suecia meridionali

examinavinus e Scania: pluribus locis (ipsi); Blekingia: plu-

ribus locis (HurTtING, H. FALK; Ups., Stockh.); Smolandia (P.

T. CLEvE); Gotlandia: Lummelunda (HELLBOM; Ups.), Boxarfve

(STENHAMMAR; MNtockh.); Ostrogothia: pluribus locis (STEN-

HAMMAR, THEORIN, ipsi); Bahusia: Oroust (HELLBoM; Stockh.);

Nericia: pluribus locis (HELLBOM, BLOMBERG; Stockh., Ups.);

Sudermanlandia: pluribus locis (BLOMBERG, HELLBOM, ipsi;

Stockh., Ups.); Uplandia: pluribus locis (TH. FRIES, S. ALM-

QVIST, ipsi, etc.).

Secundum TH. FrRIEs usque in Lapponiam Lulensem pro-

greditur. In Stockh. adsunt specimina e Medelpadia (E. ALM-

QVIST), Herjedalia (HELLBOM) et Jemtlandia (S. ALMQVIST).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o ll. 33

Saxa duriora incolit, f. 1 precipue latera verticalia la-

pidum rupiumque.

8) Rinodina atrocinerea (DICKS.) ARN.

ARNOLD, Lich. fränk. Jura pag. 103 (solum nomen, exsice.

citatis).!

tg do:

Syn.: Lecanora sophodes var. atrocinerea NYL. Paris.

(exs.) 43; Lecanora atrocinerea LEiGTH. Lich. Great Brit. (1879)

pag. 216; Rinodina confragosa ARN. Flora 1872, pag. 35.

Exs.: NYL. Paris. 43; LEIGTH. 146; ZWACKH 68 B (&A>?).

Desecr.: Crusta sat tenuis v. crassiuscula, depresse verru-

coso-areolata, albida v. + obscure cinerea (KOH lutescens),

hypothallo atro vulgo distincto. Apothecia sat conferta, sat

parva, ad 0,5 mm. lata, adpressa v. subinnata; disco primum

urceolato, dein plano, fusconigricante v. nigro; margine in-

tegro, turgidulo, thallo primum concolore, dein vulgo + obs-

curiore, persistente.

Excipulum crassum; strato cortieali sat crasso, superne

+ attenuato; strato medullari permulta gonidia mediocria,

seepe demum emarcescentia fovente; margine proprio tenui v.

subnullo. Thecium ad 75(—90) u altum, superne fuscescens,

hypothecio incolorato. Asci elavati. Paraphyses apicibus +

coherentes, sat leviter clavate (clava ad 3 u crassa), apice

fuscescentes. Spore octone, late oblonge (apicibus obtuse

rotundat2), raro subellipsoidee v. ovoidere, recte (rarissime

curvulee), medio non constricte, episporio valde inecrassato

(neque placodiomorphae neque mischoblastiomorphee), (15—)

17—20(—23) u longe, 10—12(—13) u crassee.

Thecium J. intense cerulescens, strato corticali excipuli

non reagente.

RBinodine confragose f. 2 externo habitu in memoriam

revocat heec species in terris scandinavicis rarissima, at ei

! Syn. Rinodina atrocinerea KörB. dubium est. Exs. cit. in Syst. Lich.

Germ. (ZWACKH 68 A) non omnino est certum; exs. HEPP 208 in Parerg. lich.

cit. ad BR. milvinam (WNB6G) pertinet. Ut docent specimina in Herb. Th;

Fries asservata, diversissime&e forme presertim in Germania nomen RB. atro-

cinerec aceeperunt.

34 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

parum est affinis; structura excipuli et presertim sporarum

forma facile distinguitur.

Distrib. geographica: Specimina scandinavica examina-

vimus solummodo e Bahusia: Foss (M. FLopErus; Ups.), Mar-

strand (S. ALMoQvisT; Ups.), Väderöarna (ipsi), et e Vestrogothia:

Kållandsö (GRAZWE; Ups.)

Permulta specimina anglica et gallica inspeximus in Herb. Th.

Fries, Ups.

Saxa duriora incolit.

Var. fatiscens (Tu. FR.).

Syn.: Rinodwma exigua d fatiscens TH. FR. Lich. seand.

pag. 202. Ofr. ARN. Lich. fränk. Jura pag. 103!

IRAS

Descr.: Crusta sat tenuis, + disperse verrucosa, verrucis

plurimis pulverulento-fatiscentibus, cinerascens (KOH lutes-

cens v. fere immutata), hypothallo atro distineto. Apothecia

sparsa, parva, adpressa v. verrucis subinnata, disco primum

urceolato, dein plano, nigro; margine crassiusculo, integro v.

granuloso, thallo concolore, persistente.

Excipulum cerassum; strato corticali sat tenui; strato me-

dullari gonidiis mediocribus referto; margine proprio parum

evoluto, subnullo. Thecium usque ad 75 u altum, superne

fuscescens, hypothecio incolorato. Paraphyses sat crassee,

apicibus sat coheerentes, sepe indistincte clavate, uno altero-

que septo articulate. Spore octonr, late oblonge (apicibus

rotundatze), recte, medio non constricte, episporio crasso (ne-

que placodiomorphe neque mischoblastiomorphee), (13—)17—20

(—21) u long, (8—)10—12 u crassee.

Thecium J. cerulescens.

A vera R. atrocinerea (DIcKs.) presertim crusta apothe-

ciisque sparsis minoribus differt. Specimina Heidelbergiana (a

ZWACKH lecta) transitum evidentissimum prebent. Specimina

Uplandiea (e Norrtelje; HEDLUND) sporas habent paullo bre-

viores, 12—-18 u longas.

In Herb. Stenhammar (Stockh.) adest speciminulum hujus

varietatis a Prof. E. FRIEs missum (loco non indicato), no-

mine Parmelie atrocineree adscripto.

REA

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 35

Distrib. geographica: Specimina suecica examinare li-

cuit e Scania: Degeberga (sterilia et haud certe determinanda;

ipsi); Bahusia: Foss (M. Froperus; Ups.); Ostrogothia: St. Aby

(ipsi); Sudermannia: Julita (ipsi); Uplandia: pluribus locis

(TH. Fries, S. ALMQVIST, HEDLUND; Ups., Stockh.).

Verisimiliter late distributa in Suecia meridionali, at fa-

cile pretervisa.

E ceteris terris scandinavicis nondum adfuit.

Lapides, 'saxa duriora incolit, precipue subumbrosa, sub-

humida.

9) Rinodina arenaria (HEPP) TH. FR.!

Tu. M. Fries, Lich. scand. pag. 197.

Hög: IL3 Sr.

Syn.: Psora atrocinerea Pp macrospora a. arenaria HEPP exs.?

Exs.: HEPP 646.

Descr.: Crusta tenuis v. crassiuscula, verrucoso-areolata

v. rimoso-areolata, areolis granulosis, fusca v. fusco-cinerea

(KOH immutata), hypothallo obscuro. Apothecia sat conferta

v. sparsa, (adnata v.) adpressa v. subinnata, usque ad 1 mm.

lata; disco plano, atro, nudo; margine thallo concolore, integro,

persistente.

Excipulum crassum; strato corticali inferne sat crasso —

sat tenui, superne attenuato, stepe tenuissimo; strato medullari

gonidiis mediocribus v. majusculis referto; margine proprio

parum evoluto, subnullo. ”Thecium 120—140 u altum, superne

+ dilute fuscescens, hypothecio incolorato. Paraphyses graciles,

apicibus ramose et nonnihil cohrerentes, leviter clavatre, clavee

parte superiore fuscescente. Asci inflato-clävati. Spore oc-

tonze, late ellipsoidere, recte v. subeurvulaee, medio non con-

stricte, episporio valde incrassato (placodiomorphae v. mischo-

blastiomorphee), (18—)20—25(-—29) u longee, (10—)12—15 u late.

Thecium J. coerulescens.

! Etsi in Lich. scand. neque ad BR. sophodem (AcH.) TH. Fr. neque ad

RB. exiguam (AcCH.) TH. FR. relata est forma normalis hujus speciei, tamen

hoc loco non omittenda videtur.

” Ad hanc speciem pertinere videtur Lecanora milvina LEiGTH. Lich.

Great Brit. (1879) pag. 216 (>Spores 0,030 mm. long, 0,017 mm. broad>).

36 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

In ripa lacus Immeln Scaniee orientali-borealis, loco inter-

dum inundato, legimus hujus speciei f.: crusta rimoso-areolata,

areolis planis v. convexiusculis, cinerea v. obscure cinerea,

hypothallo indistincto; apotheciis usque ad 0,6 mm. latis, sub-

innatis, disco nigro v. fusconigro; thecio tenuiore, 100-—120 u

alto; paraphysibus magis coherentibus; sporis paullo minoribus,

18—24(—26) u longis, (9J—)10—12(—14) u crassis (fig. IT: 36).

Externo habitu £. milvinam (WNB6) sepe in memoriam

revocat heec species, at ei parum affinis. Major affinitas adesse

videtur cum RB. levigata (AcH.). Sporarum indole cum RB.

biatorina Körs. (BR. squamulosa BaGL., BR. fimbriata Körs. etc.)

sat congruit, ut jam monuit TH. M. FRIES.

Distrib. geographica: Specimina in Suecia meridionali

lecta examinavinus e Scania: Tomarp (ipsi) et Hjersås (f. su-

pra commemor.; ipsi); Blekingia: Tving (eandem f.; H. FALK;

Ups.); Ostrogothia: Ödeshög (ipsi); Vestrogothia: Kinnekulle

(GRAWwE; Ups.). Verisimiliter latius distributa.

Saxa et arenaria et duriora, sepe + humida, incolit.

Ad hanc speciem pertinere crederemus Rinodinam exiguam

7 mundatam BLomB. apud TH. Fr. Lich. scand. pag. 202.

Stratum corticale excipuli sat tenue, superne paullum

attenuatum, medullare gonidiis mediocribus refertum; margo

proprius parum evolutus. 'Thecium 90—110 u altum, superne

+ fuscescens. Paraphyses apicem versus + ramose, sat indi-

stinete clavate, clava uno alterove septo articulata, apicibus

coherentes. Spore (parce evolute, sepe morbose) ut apud

R. arenariam (HEPP) at nonnihil minores, 18—22 u longe,

9—-11 u crasse.

Cfröpraeterea. Li. PECIAGe

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O 11. 37

Literaturförteckning.

ACHARIUS, E., Lichenographie suecice prodromus. Lincopie 1795.

—, Methodus, qua omnes detectos lichenes... illustrare tentavit. Lipsie

1803. Cum: Supplementum...

—, Lichenographia universalis. Gottinge 1810.

—, Synopsis methodica lichenum. Lunde 1814.

ARNOLD, F., Lichenen der fränkischen Jura. Regensburg 1885. (Separat-

Abdruck aus »Flora» 1884—85.)

—, In: Flora oder allgemeine botanische Zeitung, herausgegeben von der

könig. bayer. botan. Gesellschaft in Regensburg. (1872, 1881 etc.).

BERG, ÅLFR., In: Botaniska Notiser... utgifne af C. F. O. Nordstedt. Lund

1890.

Fries, E., Lichenographia europega reformata. Lunde 1831.

—, Flora scanica (Corpus florarum provincialum Suecie. I1.). Upsalie 1835.

—, Summa vegetabilium Scandinavig. Upsalie 1846.

FrIes, TH. M., Lichenes Arctoi. (Acta Reg. Soc. Scient. Upsal. Ser. III,

Vol. IIT). Upsalige 1860.

—, Lichenographia scandinavica. Pars I. Upsalie 1871.

HEDLUND, T., Kritische Bemerkungen iber einige Arten der Flechtengattungen

Lecanora (AcH.) Lecidea (AcCH.) und Micarea (FR). (Bihang till

K. Svenska Vet.-akad. Handlingar. Band 18, Afd. III, N:o 3.) Stock-

holm 1892.

HELLBOM, P. J., Nerikes lafflora. Örebro 1871.

KÖRBER, G. W., Systema lichenum Germanizx. Breslau 1855.

—, Parerga lichenologica. Breslau 1865.

LEIGTHON, W. A., The Lichen-flora of Great Britain... Shrewsbury 1879.

NYLANDER, W., Lichenes Scandinavie. (Notiser ur Sällskapets pro Fauna et

Flora fennica förhandlingar. Ny serie, andra häftet.) Helsingfors

1861.

—, In: Flora oder allgemeine botanische Zeitung. (1869 etc.)

—, & Hur, A., Addenda nova ad Lichenographiam europegam ... exposuit

W. NYLANDER ... disposuit A. Hur. Auch 1886.

STEIN, B., Die Flechten. (Kryptogamen-flora von Schlesien herausgegeben von

F. Cohn. II: 2.) Breslau 1879.

SYDOW, P., Die Flechten Deutschlands. Berlin 1887.

Wa1no, E., Adjumenta ad Lichenographiam Lapponie fennice atque Fenniz

borealis. (Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora fennica. Sjette

häftet.) Helsingfors 1881.

—, Etude sur la classification naturelle et la morphologie des lichens du

Brésil. Helsingfors 1890.

38 GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

Citerade exsickatverk.

ANzI, M., Lichenes rariores Longobardi. Como 1861 & sequ.

ARNOLD, F., Lichenes Jure et aliorum regionum exsiccati. Minchen 1859

& sequ.

—, Lichenes Monacenses exsiccati. Minchen.

Fries, E., Lichenes exsiccati Suecie. Lund 1824 & sequ.

Herr, PH., Die Flechten Europas in getrockneten, microscopisch untersuchten

Exemplaren. Zirich 1853 & sequ.

KÖRBER, G. W., Lichenes selecti Germanie. Breslau 1858 & sequ.

LEIGTHON, W. A., Lichenes britannici exsiccati. Shrewsbury 1851 & sequ.

MASSALONGO, ÅA. B., Lichenes italici exsiccati. Verona 1855 & sequ.

NORRLIN, J. P., Herbarium lichenum Fennie. Helsingfors 1875 & sequ.

NYLANDER, W., Herbarium lichenum Parisiensium. Paris 1853 & sequ.

RABENHORST, L., Lichenes europ&ei exsiccati. Dresden 1855 & sequ.

SCHZRER, L. E., Lichenes helvetici exsiccati. Bern 1823 & sequ.

STENHAMMAR, CHR., Lichenes Suecie exsiccati (ed. altera). Stockholm 1860

& sequ. |

ZWACKH, W. von, Lichenes exsiccati. 1850 & sequ.

Tryckfel:

Sid. 15 rad. 1 och 2 nedifrån står: klib-balar läs: klibb-alar

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 11. 39

Namnförteckning.

Pag.

HRNBGR FA OH." (LeCanora: sophodes: Vär). o. fars ee SANS Ds RO SADE

SERIER SIDE: LAR: (RINOCdINa furfaCea fia sikgrse Fa EKA 14) 10020.

arenaria (HEPP.) TH. Fr. (Rinodina) . . ss sc. CE By Cr OR SG na

SLA (EUDS.) ACE. (Lecanora, Parmelia).. . so söö Skrea En AN KRAVEN

atrocinerea (DICKS.) ÅRN. (Rinodina) . . 8,9, 11, 13, 16, 17, 18, 30, 31, 33, 3

atrocinerea (DICKS.) LEIGTH. (Lecanora) . . . .. .. YRAN är] SFP KSR RANSRASKSR

atrocinerea (DICKS.) NYL. (Lecanora sophodes var:) . . . . . . Ne ae STA KDE

MEG NETT CTO a sISÖRB: (RANGAINANN oc sheined sn orre ber NS MaA DA

re UA RCNISa: ) us I0R su (RADOCATA), 2055 a rs lortar KAND ES AAGE: ST OLED EA

Kra at KOBBN(RAINOAEIN) cs sö, sg se sr fer REA LASS

Bischoffä (HEPP) (Rinodina) . .. .. HYRA UTE | AL VS EET SIS FONSLA

buellioides ÅA. BERG (Rinodina biatorina sär) SNAER OROL dAe sr SR Tee Ear FR ERS ERK VÄLA

Bactmimaa Le NR: (Rinodina! sophodes fy: sc: sf RAT nd.

KRETA ETORKE) KÖRS: (RINOCdINA), 3: 034 förfan ös SNES AST BI RI RE RER VEN 8, 32.

cesiella HEPP (Psora) . . . ALLES dä ln frn td SNS EV LE MA AR pod eb

colobina (ACH.) Tu. FR. (Rinodina)' - da FS REINE P Re Sea BO. ARD JA BINNENS PSUR AKAN

KORkagosek(ACE:) KÖRB. (Rinodina) s . . = »s «v6, 16: 17, 19, 20 20032:

MERERER KORANAIOELA (IC CAN OLA ATA VÄL) da mtr så KS SPA, (LR KOL VENES BENA rSD

confragosa ACH. (Parmelia) . . . . . . Sh bi Nr ok Oka AS BA kofta Lo

confragosa (ACH.) NYL. (Lecanora Hophsdes " : Ta

confragosar (ACHE): LH. IR; (Rinodina exigua Vär). scd co. CP, INS

BOTHRA SOS (ACE )L WATNIOT (ILeCanora) ie sr fv ARA ISETE KDE RIIS

SUN SÖ KATRINS (ESD OCT AN), ed ve sl ag Hå en er ERNA Få RA TA AED, REN TRANS OR

PRE NOTE: (EAUOCITAN fö a agn EE hs RS SINDERINSERRA TI 8002 Fe BST JA MENSEN

crenata AcCH. (Lecanora sophodes var.) . . . 2.

demissa (FLÖRKE) ÅRN. (Rinodina) . . . 7, 8 10, 11, 12, 16, 17, 49, 21, 24.

demissa (FLÖRKE) HEPP (Psora). . . . . . c ö é ; - SR

demissa (FLÖRKE) TH. Fr. (Rinodina exigua £). SMATHINERED AE REN, IL PRI BRA 18! 20

drymea AcCH. (Lecanora sophodes SAR AME RA ns el Da

exigua (ACH.) ARN (Rinodina) . . . 7, 11, 12, 13, 15, I ÅA Kr ART fer dr ef

GRs FAOH: tlecanora periclegSFärsji: to ov ss Kl kos EPN FaUaEN PURE

OS EES (AGE) NYTT. (Hecanora. sophodeg' Var.) 55 vv FRE EG NNgS:

BRT AA(A CE) SLE: ER (BANOdiINA). sc ds Sr VISAR KLEN SARAHS UNS

Sr SPA GES KL ICHen) 3 KN ER AE SAS fa a TSAR TRE Fr TSG EN SAN Te

Yatiscens (TH. FR.) (Rinodina atrocinerea vari) '. oc 28, 16, 17, 34:

Festen saker BR. (RinOdina exigUua Vär.) 4 öl ge forsk SMEKA SEFELEAN DI SRA

REL VICORBS (RANOCIMNN Ike sju for ed, är TA or pe ALVA SNR SA CARLA: 0 RUD I INLAGT

NRA NY. (LCCaNOTA) > « d sd a I ASKSITRERSSN ET SR IRSKE SR CSR Ae BOSE

genuina TH. FR. (Rinodina söpkudes sant SFEMRNRAT VOKERIASETA MI REST) JA KATRIN

HFASPRINA CER (IMCCaTLOLA)! sag > te Aris 1 LA SEEKBEIPIR ALE VIRERED ENE LAND VI I SVEA

boriza KöRrRB. (Rinodina) . . . « . - LINE FELET 2 TA scr Sr RR RER

inundata (BLomMB.) (Rinodina arenaria £) REL ad LER Ave ARR SN fe NA

40 — GUST. 0. A:N MALME, RINODINA SOPHODES OCH RINODINA EXIGUA.

inundata , HLOMB:; (RIKOMIMAFSXICHA VAL) < rg or dr 8. 14, 36.

leevigata (ACcH.) MALME (Rinodina) 7,8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 16, 17, 19, 25, 30, 36.

l2vigata. ACH; (Lecanorarsophodes svar,)e res CE 5, 7, 26, 28:

levigata (AcH.) NYL. (Lecanora sophodes subsp.) . .s. - ss — . ss ss so am « 26.

levigata (AcH.) TH. Fr. (Rinodina sophodes f.). . so «os oo . 7,14, 16, 23026)

Ievigata (ACH) -WAINIO; (Lecantara)t KYRSOTIUIAE dh og ed sie SN

Iecanorina. MASS (RINO0INA) 4 s. > se dör Ke a AE a ÅR EN AE EN

Teeideoides NYr. (Lecanora sophodes Väl) ,e. fitirstet dö ve ce oi ARE 26.

maculiformis (HELP) (Rinodina 1rvigsata fy). so cc card fel nit vn 14, 26.

maculiformis: fÄREP (Psora exigua Mal.) smb oe ud. urftel en 26.

macwiformis (HEPP) ARN. (Rinodina). .fvijossrne. sjeterve fy spp KATE 26.

malangica: (NORM) TH. FR. (Rinodina sophodeg. Var.) «.. 5 &....ccin = chef de

melanochlora (SMRFT) TH. Fr. (Rinodina sophodes f.). . «so ss so so ro rv i

meta bollca, ACK. (LeCANOTA) Ace nde bone SE insåg SA EE 6.

metabolica, KÖRB; (RINOCINA) soc od oorsosa se sne rg) Fk Berns käre SE EA 6.

Mmetabolica ANZI (RINOCINA) GX. sed sc seas: sö rted pin Söders DAN ker pefkon kr äte ÅRES EE 31.

Inadllegrama (TAYL.)(BaCICia): . « csr se se "dyr sad fors ER RE OM

milvina (WNB6) TH. FR. (Rinodina). . . . « 7, 9, 12, 16,.18, 24; 20500 0a0e

IRiVina WNBG (Parmella) .. s sv d ucqe vet dh nh er ct EA SRA ERSTA RE 5, 24:

mälvina (WNBE) ACHE: (Lecanora), 3 söscdn ess otur) ENE DOE

milvina. (WNBG) NEG. (Lecanora). —hceftg Ior iglestän dest SN skr 6, 24.

milvina (WNnNBG) TH. Fr. (Rinodina sophodes var.) . . . . sc cc 7, 24.

Tvinga. URIGTEH: /(LeCANOIA) =. sie" is kl, diures RTR 9,20,

myriocarpa. (D.: O.)-(Buellia). ms. so As förmslusåtftt srt a Je file fe 14; 30:

OPSCUTA (NERE) (PAYSCA) cd dö friar dag se för leken star EE 14.

Onbata ACE. (Lecanora, sophodes, Väl). «ss «cs Gå ddbonrr stf als 14.

onbata TH. FR (Rinodina turfarea fn. fans siedsme le geo) eek 14,

Pparasema. (AOH:) TE. FR.(BUellia) au! öns hotensiöte uid yr ror 30.

Perielea > AGE. (LeCanoOra), << cs lest De ef korar sn fö veg da VE KA 5;

POLySspora gb ER. (RANOCINA) SN oms tt SG Leer ft rr RE 6, 14, 26.

pyrina (ACH.) ARN. (Rinodina) . . . . . 7, 10, 11, 12, 14, 15, 16, 18190ER

Pyrina ACcH.(Lecanora sOphodes väl). der sekler era 5, OO

Pyrina. (A.cH:) TE: FR: (Rinoding exigna Väl )is. sj: oah 5 7, 8,19, 207255

PyTINuS LAGE; (JuLCREM) 3 öv de stR SKR fl fören kkä erd lögn SE SNR PÅ Mor

TOboris: (DUE) ARN. (RIDOdina). ch sen boresiel feriteb der KANSSA 13, 30, 31.

Toboris NELL. M(IL0CanOLa) I ot. Ho Vas redis dr forte ar El Na se a SATTE al.

sophodes (AcH.) HELLB. (Rinodina) . . . . 10, 11, 12, 15, 16, 18, 22, 23, 25.

sophodeg AGH::(LLecanora) sc oc sys ske fore sila used 5, 22.

Söphades AGE ((LICHhen) 5, fs Ede et öl ellen felt EET RE 5. 6, 22,2

Sophodes (ACH) (ARN. (Binodina)lig sc. cc co spe dlertel tel ed vat 22, 23.

soöphodes (ACH.) NYn: (Lecanorajl sc. js le cake ec > was iESILEEE 6, 8.

sophödes:,(Ach.) TE. FR: (RinodMS) a cchel stygn oj föreföll AN ANS

sophodes KÖRrRB: (Rinodina): - bk == ci svg ärnreds de kall ne SDR 6.

Squamulosa: BAG. (RINOUIDA) Gr sec drcr felis stl ker LER Lar LEE 13, 36.

Ssykringea (ACH.) TECFR: (HeCANIS) = os vm css ös ls 1 are 6.

kwevisanil (HEPP) KÖRB. (Rinodina) &,svycbetisac göstlväral rs se RE 21.

törtacea (WNBG6) TE. FR, (Binodina) » october e cite falerner RA 8, 12;

' KS sänd ÄN Kid YE Je i ; e An

VRANNO Nn s LVR OLA, I BYE på ved Arne GE

V Nn Hade Foto hem, Ole: $' JG Rone Vvias (CN d

: El: TAN NäR Pre ”

le) USER Le på db av Ub NVIG NN Nek-os DE

SEE NN blir Di KORS He Flultladå i ture

| så TE VETE SM ( Hades une ura NI 1

Al so fuptnleoglr ig dn EE As AR ia

tor | Np. f gr Vy TAL if Fajue "AG wirigl LES ALE IESTN

ES r AN TR KN Wat

a MEDAN iv ups lygt LD AIN AL ee €)

re Hö HR Mann RUSTIES Al Lö Hehe |

No f i ARE gu

dl FR FYND MENT Sr VÄN gard te AL nisv0sv skdägart

Br = | q vi NOTER

Vi LIGE pad STAR MV

MG AR är Wangen lm VF Une tal NA vel JT

NRA BL gå

kål

HUN Orea jug STA [RT VIL TULTAGN T

WT (FRA) HAN hd al |

(Eu be UKN NA HH t AN bör I

VORIGN Ufrsea a Br LA vå CNE dh

bal

CM ; -: tpt?

AVTAL skr Aku NA TTR

i | (I a Het AdTL OR |

ST TIGA FSA SVIRVSKAMAL oerh JR Få MM AN

dk i) AP RV CN wi JENA

ib. byg: tin Mål ML NET YAN SÖ SÅ inde OR

- Vv (AAA

RR le 3 FREE Vv 4 Lan Kl) SYN ÄN Bas v ;

; Mel

Aa be NG TE urk JA 6 tat a Te FR RAL

Mt; ER ol ORTER lä SA u Hsljlgs

ij VRETA PT USE ELK kninbgej lag I

nn, AS sh IN TERASS YR BA SER

OM iv

TM NV 4 (al HAR) ASA NA 5

j ye

4 Brldd Ko A ( LP åka ad a

Explicatio tabularum.

Tafi. 1.

Sectio apothecii Rinodince pyrince (AcH.) (specim. e Julita Suder-

manlandie) schematica. th. —thecium, h. — hypothecium, p. c. = pars

centralis excipuli, s. m. = stratum medullare excipuli, s. c. = stratum

corticale excipuli.

Pars sectionis apothecii R. lcevigate (AcH.) f. 2 (specim. e St. Malm

Sudermanlandie) schematica. Ut apud precedentem.

Pars sectionis apothecii R. sophodis (AcH.) (specim. e St. Åby

Ostrogothixe) schematica. Ut apud precedentes.

Paraphysum duarum pars superior BR. pyrince (AcH.) KOH, HNO, &

J. tractata. Circiter 1000/,,

5 spore BR. pyrince (AcH.) (specim. e Julita Sudermanlandie). 70/1.

D spore BR. demissce (FLÖRKE) (specim. e Gislöfs hammar Scanie

orientalis). 729/1.

Paraphysum duarum pars superior ejusdem plante KOH, HNO, & J.

tractata. Circeiter 1000/,

5 spore R. sophodis (AcH.) (specim. e St. Åby Ostrogothize). 750/.

3 spore BR. milvince (WNBG) (specim. e Julita Sudermanlandize).

750/1, i:

Paraphysum duarum pars superior ejusdem plante KOH, HNO, & J.

tractata.. CITerter --X9/a;

4 spore BR. milvince (WNBG) (specim. e Vaxala Uplandize). 70/1.

3 spore RB. levigate (AcH.) f. 4 (specim. e St. Malm Suderman-

landi&e). 750/4. A

Paraphysum trium pars superior ejusdem plante KOH, HNO, & J.

tractata. Circiter 1000/3.

2 spore R. levigate (AcH.) f. 3 (specim. authent. in Herb. Sten-

hammar asservat.). 7?9/1.

4 spore RB. levigate (AcH.) f. 2 (specim. ad cort. Juniperi, ex

Upsala). 720/1.

2 spore R. levigate (AcH.) f. 1 (specim. e St. Åby Ostrogothia).

750/3.

4 spore ejusdem f. (specim. e St. Malm Sudermanlandize). 720/1.

3 spore RB. levigate (AcH.) f. 2 (specim. e St. Åby Ostrogothize).

750/4,

spore ejusdem f. (specim. e Jerfsö Helsinglandize). 7/1.

spore R. levigate (AcH.) f. pag. 2S commemorate (specim. ec

Helsinglandia). 720/1.

2 spore RB. turfacere (WNB6) « nude Tua. Fr. (specim. e Jemtlandia).

750

3 spore RB. exigue (AcH.) f. 3 (specim. e St. Åby Ostrogothize). 759/1.

4 få |

Bihang till K. Vet Akad. Handl, Ba. 21. Afd. IL No tt. Tafl. 1.

id 806 |

290 808 889

I ad JA

rd 26 T I

i få 22

W. Sehlachier, Stockholm

”EKRTRAL PARK,

MEW YORK

SAryRAr ss

120.

Tafl. 2.

Sectio apothecii Rinodince exigucw (AcH.) f. 1 (specim. e St. Malm

Sudermanlandie) schematica. th. = thecium, h. = hypothecium, p. c.

= pars centralis excipuli, m. p. = margo proprius, s. m. = stratum

medullare excipuli, s. c. = stratum corticale excipuli.

Paraphysum duarum pars superior ejusdem plante KOH, HNO, & J.

tractata. Circiter 1000/;,

4 spore ejusdem plante. 70/4.

2 spore R. exigue (AcH.) f. 4 (specim. ex Upsala). 29/1.

4 spore ejusdem forme (specim. e V. Vram Scanize). 759/1.

Paraphysum duarum pars superior ejusdem plante KOH, HNO, & J.

tractata. Cireiter 1000/,, j

Sectio apothecii Rinodince sp. (RABENHORST, Exs. N:o 889) schema-

tica, WNignificatio ut in fig. 23. E

3 spore ejusdem plante. 770/1. / ;

3 spore BR. roboris (DuF.) (specim. in ScHARER, Exs. N:o 569 di-

strib.). 759/1. i

3 spore ejusdem speciei (specim. e Normandie, a PELvET missi). 759/1.

> spore R. confragosce (AcH.) f. 1 (specim. e Stockholm). 759/1. od

2 spore RB. confragosc (AcH.) f. 2 (specim. e Stenshufvud Scanie). ;

750/3

4 spore RB. atrocinerece (DICKS.) (specim. e Väderöarna Bahusize). :|

750 / /

de i

4 spore R. arenaric (HEPP) f. pag. 36 commemorate (specim. ex

Immeln NScanie). 70/4

4 spore RB. arenaric (HEPP) (specim. e Tomarp Scanize). 2/1.

4 spore RB. biatorince KÖRB. (specim. e Knifsta Uplandie). 7594.

Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd. 21. Afd. TIL. N? 41. ak

3388

38. 3Z

G.O.A Malme delin. W. Schlachter, Stockholm.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR Band 21. Afd. TIL. N:o 12.

UBER WURZELSPROSSE

BEI

LISTERA CORDATA L.

J. A. Z. BRUNDIN.

MIT 1 TAFEL.

MITGETHEILT DEN 9. OKTOBER 1895.

GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST.

STOCKHOLM 1895

UNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

STEKER)

"dan NNE

joså pAkovvinkerse RSA

L seinem Aufsatze iiber »Skudbygning, Overvintring og

Foryngelse» (Naturhist. Forenings Festskr., Kjöbenhavn 1884)

bildet WARMING auf Seite 36 (Fig. 4, C) ein Exemplar von

Listera cordata 1. ab, welches nach semer Muthmassung aus

einem Wurzelsprosse entstanden ist. In der Figurenerklärung

sagt er nämlich von demselben, dass es aus einer Wurzel

zu entspringen scheint (»synes udspringe fra en Rod»). 9So-

viel ich finde, ist diese unbestimmte Angabe WARMING'sS die

einzige, die bisher iäber die Wurzelsprossbildung der betref-

fenden Pflanze in der Litteratur vorliegt.

Schon im Herbst des Jahres 1893, wo ich L. cordata zu

anderem Zwecke in der freien Natur untersuchte, wurde ich

auf das Vorkommen von Wurzelsprossen aufmerksam und in

den beiden nachfolgenden Jahren habe ich dieses Verhältnis

näher beobachten können. Auf den nachstehenden Seiten will

ich meine dariäber gemachten Beobachtungen in der Kärze

mittheilen.

Bei den weitaus meisten Wurzelsprosse erzeugenden Pflan-

zen sind die Wurzelsprosse rein adventive Gebilde, d. h. sie

kommen ohne jede bestimmte Ordnung hervor und haben ihren

Ursprung von einem Meristem, das durch die Theilungen be-

reits ausdifferenzirter Zellen entstanden ist. Nur von einer

geringen Anzahl ist es mit BSicherheit bekannt, dass die

Sprosse vom Vegetationspunkte der Wurzel ausgehen. Dieser

fängt auf einmal an, in einer neuen Richtung zu arbeiten:

statt ein Bildungsherd neuer Wurzelelemente zu sein, liefert

er das Material zum Aufbau eines Sprosses. Diese Entste-

hungsweise der Wurzelsprosse dirfte zunächst bei der der

Gattung Listera nahestehenden Neottia nidus avis L. studirt

sein.

Anfänglich, ehe ich in der Lage gewesen war, bei L.

cordata das Anlegen der Wurzelsprosse selber zu beobachten,

4 BRUNDIN, UBER WURZELSPROSSE BEI LISTERA CORDATA IL.

glaubte ich mich berechtigt, diese Pflanze als einen in Bezug

auf die Wurzelsprossbildung besonderen Typus aufzustellen.

Es war zwar deutlich, dass die Sprosse ähnlich wie bei Neot-

tia vom Vegetationspunkte ausgingen, allein während be-

kanntlich bei Neottia das ganze meristematische Gewebe fär

den Aufbau der Sprosse in Anspruch genommen wird und

diese infolgedessen terminal werden, hatte es bei L. cordata

den Anmnschein, als ob die einzelnen Sprosse Seitenbildungen

wären. Ich glaubte, dies annehmen zu missen, weil bei L.

cordata das Wachsthum der Wurzeln nicht wie bei Neottia

durch die Wurzelsprossbildung begrenzt zu sein schien, ich

fand nämlich mitunter an dem Aussehen nach einer und der-

selben Wurzel 2—3 Sprosse, sämmtlich verschiedenen Alters

und, wie es schien, von einem und demselben Vegetations-

punkte in streng akropetaler Reihenfolge ausgebildet. In-

dessen war ja die Möglichkeit, dass diese Sprosse anders ent-

standen sein konnten, nicht ganz ausgeschlossen. Es wäre

nämlich denkbar, dass der Vegetationspunkt der Wurzel wie

bei Neottia seimen Charakter gänzlich veränderte und dass

die Sprosse auch bei &L. cordata terminal wären, dass aber

im Gegensatz zu dem bei Neottia herrsehenden Verhöältnis

eine neue Wurzel sogleich angelegt wiärde, welche sich in der-

selben Richtung wie die vorige fortsetzte, bis auch sie von

einem NSprosse begrenzt wiärde. Um mit Bestimmtheit ent-

scheiden zu können, wie es sich damit verhielt, wurde es

nothwendig, den Anlegungsprozess selbst zu beobachten, und

eine später an passendem Materiale angestellte Untersuchung

ergahb in der That, dass die Sprosse auch bei L. cordata ter-

minal sind. :

Um die Zeit, wo sich die Sprosse anlegen, kann man eine

auffallende Veränderung in der äusseren Form und der Kon-

sistenz der Wurzelspitze wahrnehmen. Bis dahin sich all-

mählich verschmälernd (Fig. 1), weich und biegsam, schwillt

sie nunmehr nicht unbedeutend an (Fig. 2) und bekommt

einen festeren Bau. :Gleichzeitig lässt sich eine eben so sehr

auffallende Veränderung betreffs der inneren Struktur beob-

achten. Denn solange die Wurzelspitze die typische äussere

Form besitzt, zeigt sie ebenfalls die typische Wurzelstruktur,

d. h. die äusserste Spitze wird vollständig von einem meriste-

matischen "Gewebe eingenommen und zwischen diesem und

dem völlig ausdifferenzirten liegt eine ziemlich breite Zone,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 12. d

innerhalb welcher die einzelnen Elemente sich im Streckungs-

stadium befinden; die Spitze ist mit einer gut ausgebildeten

Wurzelhaube bedeckt, welche von einer besonderen Calyp-

trogenschicht regenerirt wird (Fig. 1, ce). Untersucht man

hingegen eine Wurzelspitze mit der soeben charakterisirten,

veränderten äusseren Form, so findet man, dass die Uber-

gangszone zwischen dem meristematischen Gewebe und dem

völlig ausdifferenzirten eine iäberaus geringe Ausdehnung hat,

weshalb der Vegetationspunkt selbst hier deutlicher und mehr

abgegrenzt hervortritt (Fig. 2). Was die Wurzelhaube be-

trifft, sind alle ihre Zellen und zwar auch die innersten ganz

eingeschrumpft. Es leuchtet mithin ein, dass der Vegeta-

tionspunkt seinen Charakter gewechselt, dass er aufgehört

hat, als Wurzelvegetationspunkt zu dienen. Die von dem-

selben zuletzt hervorgegangenen Wurzelelemente sind fast

alle zu ihrer völligen Ausbildung gelangt, und wir finden

daher den Vegetationspunkt scharf abgegrenzt, sowie die ganze

Wurzelspitze angeschwollen, fest und steif.

Kurz nachdem diese soeben erwähnten äusseren und inne-

ren Veränderungen eingetreten sind, findet man an der Wur-

zelspitze die Anlage eines Sprosses. Dieselbe erscheint gerade

unter der eingetrockneten Wurzelhaube (Fig. 2, w. sp.) und

erweist sich demnach entschieden als eine terminale. Die

Wurzelhaube kann man später als ein gelbbraunes, die Spross-

spitze lose bedeckendes Häubehen beobachten. Auf Längs-

schnitten erscheint die Sprossanlage als zwei Wilste — das

erste ringförmige Blattprimordium im Durchschnitt — welche

eine niedrige, kegelförmige Erhöhung, die Spross-spitze, um-

schliessen. Hinsichtlich der Wurzelsprossbildung selbst stimmt

also L. cordata vollkommen mit Neottia äberein. Beide haben

terminale Wurzelsprosse. Laterale Sprosse habe ich niemals

bei L. cordata angetroffen. Ob solche etwa bei Neottia zu

finden sind, ist mir nicht bekannt.

Allein ungefähr gleichzeitig mit dem Anlegen des Sprosses

bei L. cordata geschieht regelmässig an der einen Seite des

Vegetationspunktes eine Vermehrung des meristematischen

Gewebes, wodurch die Wurzelspitze unmittelbar an der jungen

Sprossanlage eine Erhöhung bekommt, die sich in einem et-

was älteren Stadium als Anlage einer Wurzel heraus-

stellt. Dass es hier von einer direkten Fortsetzung der sprosser-

zeugenden Wurzel keine Rede sein kann, sondern dass wir es

6 BRUNDIN, ÖUBER WURZELSPROSSE BEI LISTERA CORDATA L.

in der That mit einer vollkommen neuen Weurzelanlage zu

thun haben, ist offenbar, da der Spross in der unmittelbaren

Verlängerung der alten Wurzel steht. Wie ist denn diese

neuangelegte Wurzel zu deuten? Sie kann unmöglich eine

NSeitenwurzel sein, denn die Wurzeln von L. cordata sind

stets unverzweigt, und iberdies sind ohne Ausnahme alle

Seitenwurzeln endogenen Ursprungs, während diese, wenn man

von der eingetrockneten Wurzelhaube absieht, völlig exogen

angelegt wird. Man muss sie folglich als die erste Neben-

wurzel des terminalen Sprosses deuten, die sich ungefähr

gleichzeitig mit dem Sprosse selbst vom Vegetationspunkte

aus anlegt.

Die neuangelegte Wurzel wächst aber nicht in jeder be-

liebigen Richtung, sondern setzt sich immer schnurgerade in '

der Richtung der sprosserzeugenden Wurzel fort, bis sie

während der nachfolgenden Vegetationsperiode ihrerseits von

einem Sprosse begrenzt wird, wobei eine neue Nebenwurzel

sich zu gleicher Zeit anlegt. Da nun die die Sprosse verbin-

denden Wurzeln nicht jährlich absterben, sondern oft mehrere

Jahre hindurch fortleben, so entstehen solche Gebilde, wie sie

Fig. 4 zeigt. Letztere sind eine Art Sympodien von abwech-

selnder Spross- und Wurzelnatur. Sie verlaufen vollständig

horizontal in der Moosschicht selbst oder unmittelbar unter

derselben und, obgleich sie wohl gar nicht spärlich vorkom-

men, gelingt es jedoch selten, ein solches Sympodium her-

zupräpariren, weil die Wurzeln dieser Art einen sehr lockeren

Bau besitzen und deshalb leicht zerrissen werden. Die ein-

zelnen Wurzeln dieser Sympodien sind häufig 100—150 mm.

lang, und die Sprosse befinden sich also in einer entsprechen-

den Entfernung von einander. In dem abgebildeten Sympo-

dium, das aus dem Anfang des Monats Oktober stammt, fin-

den sich drei Sprosse, die alle während verschiedener Vege-

tationsperioden angelegt sind. Der älteste Spross (w. sp.')

trägt Uberreste zweier oberirdischer Achsen (r), am nächst-

folgenden (w. sp.”) findet sich nur ein solcher Uberrest und

der dritte (w. sp.'') ist noch sehr jung, höchstens einige Mo-

nate alt. In keinem Falle habe ich an einem und demselben

Sympodium mehrere Sprosse gleichen Alters gefunden.

Nach und nach werden die einzelnen Sprosse isolirt wegen

des successiven Absterbens der dieselben verbindenden Wur-

zeln, was eine Verbreitung der Art iäber ein grösseres Gebiet

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:012. 7

zur Folge hat. Die Wurzeln thun also hier denselben Dienst

wie die bei mehreren anderen Pflanzen vorkommenden un-

terirdischen Ausläufer, und ohne Zweifel ist die Individuen-

bildung, welche bei L. cordata auf vegetativem Wege durch

die Isolirung der Wurzelsprosse herbeigefiährt wird, von gros-

ser Bedeutung fir den Bestand und die Verbreitung der Art.

Wenn nämlich bei einer Verbreitung iäber grössere Strecken

die Samen' auch die einzigen Mittel sind, von denen es die

Rede sein kann, so muss man doch in der Wurzelsprossbildung

die vornehmste Ursache suchen, dass diese Art an den ver-

schiedenen Standorten in einer verhältnismässig so grossen

Individuenzahl auftritt. In Bezug auf die Frequenz der

Wurzelsprossbildung besteht also ein grosser Unterschied

zwischen L. cordata und Neottia, bei welcher letzteren die

betreffende Vermehrungsweise ziemlich selten vorzukommen

scheint, weshalb man auch grössere Mengen von beisammen

wachsenden Neottia- Individuen selten antrifft. Ich habe noch

keine Gelegenheit gehabt, die andere in unserem Lande vor-

kommende Art der Gattung Listera in der freien Natur zu

untersuchen. Es scheint mir aber nicht unmöglich, dass sich

auch diese Art durch Wurzelsprosse vermehrt. Und wenn es

sich bei einer näheren Untersuchung herausstellen sollte,

dass dies wirklich der Fall ist, so könnte man schon von

vornherein annehmen, dass die Wurzelsprossbildung hier keines-

wegs so häufig vorkommt wie bei L. cordata, denn nach dem,

was mir mitgetheilt worden ist, stimmt L. ovata L. in der

Art und Weise, wie sie vorkommt, weniger mit L. cordata

als mit Neottia äberein.

Die meisten Wurzelsprosse von L. cordata legen sich

wohl im Anfang der Vegetationsperiode an. Schon in der

ersten Zeit des Frählings, lange vor dem HEintreten des Bli-

hens, findet man mehrere W urzelspitzen mit deutlicher Spross-

anlage; bei anderen Wurzeln ist die Spitze angeschwollen,

wovon es sich mit Sicherheit schliessen lässt, dass der Vege-

tationspunkt bereits angefangen hat, in einer neuen Richtung

zu arbeiten, wenn man auch mit unbewaffnetem Auge noch

keine Anlage eines Sprosses erblicken kann. Allein auch

weiter im Sommer kann man ähnliche junge Stadien finden.

Jedenfalls aber bleibt der Spross während des ersten Jahres

im Knospenstadium stehen, und wenn man eine solche Knospe

im Herbst untersucht, findet man zuäusserst drei Niederblät-

5 BRUNDIN, UBER WURZELSPROSSE BEI LISTERA CORDATA L.

ter sowie von diesen umschlossen die beiden scheinbar gegen-

ständigen LDLaubblätter. Im nächsten Sommer gelangt der

Spross zur Entwicklung, wird aber nicht bläthentragend.

Auch der erste Verjuängungsspross, der sich in der Achsel des

mittleren Niederblattes anlegt, därfte selten, wenn iberhaupt

jemals, zum Blihen kommen. Erst mit der dritten Generation

scheinen die auf vegetativem Wege enstandenen Individuen

in das Fruktifikationsstadium einzutreten.

Sehr häufig nehmen die Wurzelsprosse eine eigenthäm-

liche Stellung ein. Kurz nach dem Anlegen der ersten Ne-

benwurzel entwickelt sich nämlich auf der entgegengesetzten

Seite des Sprosses eine zweite Nebenwurzel, welche meistens

in derselben Richtung wie die erste wächst. so dass der Spross

in dem von den beiden Wurzeln gebildeten Winkel zu stehen

kommt (Fig. 4). In diesem Falle hat auch die zweite Neben-

wurzel einen typisch exogenen Ursprung. Wie die erste wird

auch diese vom Vegetationspunkte selbst aus angelegt. Was

den Ursprung der iäbrigen Nebenwurzeln anlangt, so werden

sie durch Theilungen der Zellen der äusseren Rindenschichten

angelegt, und der nähere Verlauf bei der Bildung des Vege-

tationspunktes scheint in der Hauptsache mit der Beschrei-

bung iäbereinzustimmen, welche WARMING (Videnskabl.: Meddel.

fra den Naturhist. Forening i Kjöbenhavn, 1874, p. 28) äber

dasselbe Verhältnis bei Neottia Vefert.

Im Zusammenhang mit der Wurzelsprossbildung von L.

cordata sei hier auch auf eine Eigenthimlichkeit in der Aus-

bildung des Nebenwurzelsystemes derselben Pflanze näher hin-

gewiesen. Allbekannt ist, dass bei Pflanzen mit einer kräf-

tigen Hauptwurzel die Seitenwurzeln verschiedener Ordnung

von der Schwerkraft verschieden beeinflusst werden und dass

das Wurzelsystem dadurch gleichmässig in der Erde ver-

theilt wird, was nicht nur fär die Anheftung, sondern auch

in noch höherem Grade fär die Nahrungsaufnahme von Be-

deutung ist. Bei denjenigen Pflanzen dagegen, welche einer

Hauptwurzel entbehren, dafär aber mit einem gut entwickel-

ten System von Nebenwurzeln ausgestattet sind, lässt sich

im Allgemeinen in Betreff der einzelnen Nebenwurzeln keine

wesentlich verschiedene Reaktion der Schwerkraft gegeniber

spären. Alle sind sie in den meisten Fällen stark positiv

geotropisch und dringen also senkrecht in den Boden hinab.

So verhält es sich jedoch nicht mit L. cordata, denn hier kann

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 12. 9

man betreffend die Richtung, welche die Wurzeln einnehmen,

Zwei bestimmt verschiedene Arten unterscheiden. Nur einige

wenige sind stark positiv geotropisch. Sie verlaufen mit einer

scharfen Biegung nahe zu senkrecht nach unten und dringen

bis zu einer ansehnlichen Tiefe hinab. Andere wiederum und

zwar die bei weitem meisten verlaufen völlig horizontal. Ein

solehes Verhalten haben wir immer bei der zu einem Wurzel-

sprosse gehörenden, ersten Nebenwurzel gefunden. Obgleich

es sich durchaus nicht bezweifeln lässt, dass beide Arten

von Wurzeln bei der Nahrungsaufnahme von Bedeutung sind,

därfte man jedoch annehmen können, dass die tiefgehenden

Wurzeln bei diesem Prozesse die grösste Rolle spielen, denn

nur diese reichen bis zu der unter der Moosdecke befindlichen

humusreichen Erdschicht hinab. Aber wenn auch die äbrigen

Wurzeln infolge ihrer Lage bei der Nahrungsaufnahme der

Pflanze eine weniger bedeutende Rolle spielen, so haben sie

nichtsdestoweniger die grösste Bedeutung, denn gerade an

diesen in der Moosschicht weit herkriechenden Wurzeln ist

es, wo Sprosse ausschliesslich erzeugt werden, und offenbar

erblickt man in dem abweichenden Verhalten dieser Wurzeln

gegen die Schwerkraft eine Anpassung, die dahin abzielt, die

auf vegetativem Wege entstandenen Individuen möglichst weit

von der Mutterpflanze zu entfernen.

Figurenerklärung.

Fig. 1. Längsschnitt durch eine gewöhnliche Wurzelspitze ohne Spross-

anlage. (Schemat. Figur). + Nachet. w. h., Wurzelhaube; c,

Calyptrogen; pl, Plerom; pb, Periblem; d. Dermatogen.

Fig. 2. Längsschnitt durch eine Wurzelspitze mit terminaler Spross-

anlage. $$ Nachet. w. sp., Anlage des terminalen Sprosses;

n. w., Anlage der ersten Nebenwurzel desselben; w. h., die

eingetrocknete Wurzelhaube.

Fig. 3. Längsschnitt durch eine Wurzelspitze mit dem terminalen

Sprosse etwas weiter entwickelt; die zwei ersten Niederblätter

des Sprosses sind schon angelegt. (Schemat. Figur). & Nachet.

w. sp., Wurzelspross; n. w., Nebenwurzel.

Fig. 4. Ein Sympodium (im Anfange Oktober gesammelt). Nat. Grösse.

W. S8p.', W. sSp.”, w. sp.”, drei Wurzelsprosse verschiedenen

Alters; n. w.', n. w.”, die erste resp. zweite Nebenwurzel der

drei Sprosse; r, Uberreste oberirdischer Achsen.

7 vå

JCA Ar Brundin det;

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. IL. N:o 4.

LICHENAEA NE0O-ZEELANDICA

LICHENES NOVJE ZEELANDLA

A SV. BERGGREN ANNIS 1874—735 COLLEOCTI,

ADDITIS CETERIS SPECIEBUS INDIDEM HUC USQUE

COGNITIS, BREVITER COMMEMORATIS.

CONCRIPSIT

P., J. HELLBOM.

MEDDELADT DEN 13 NOVEMBER 13895.

GRANSKADT AF V. WITTROCK OCH A. G. NATHORST.

STOCKHOLM 1896

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

Å , ” |

(A i 4 oc +

ve Je 1 - et VAN Na Cu - Ä

AA KRA - på : Å - så j

e 5 j >

NÄSET 2

vc HUB JS bolt ARVET PDRE TT ANG GR

free se tt dt RR Ret UV Ya ör

” ” =S a , på. Pa

É N |

' 2 ' é i

Å Lo

+ a : - 4 v earn

ee AM sp - p : a FN > ör sg (AN 4

/ y > di 4

Ufa 1 1 Was 4 ' ' ig KAN i

EU TUER i 4 " T i LET Ny

poll nn dr le er ÅN Ng a JOKE (

h Y

[

YET

IM H N

Kal 4 ' [ 4

a + y

. X 4

, i |

i MS

. X ”

- om - v

v rn

”n

pb f r ( på er te

t x , 4 er &

4 $ ' - EC

Mä

(

å [ 4

- viginti sunt anni, quum Sv. BERGGREN, nunc Botanices

Professor Academie Lundensis, in Nova Zeelandia versatus

est, cujus insulae gemine eximiam et mirabilem vegetationem

per duos annos diligenter assidueque perscrutatus est. Preeter

plantas, quas dicunt phanerogamas, magnam multitudinem

muscorum, lichenum fungorumque inde reportavit. Quorum

quum musci et fungi iam pridem, ut opinor, determinati sint

et distributi, lichenes, nescio quo casu, prorsus, ut videtur,

oblivioni traditi sunt.

Superiore enim anno vergente in lichenibus Musei publici

(regii) Holmiensis, qui per decem lustra undique coacervati

sunt, preparandis et disponendis occupatus, tres imveni fasci-

ceulos cire. 200 species lichenum continentes. Lichenes, nomi-

nibus locisque natalibus carentes, solis numeris signati erant.

Defuit etiam nomen collectoris. Qua re nonnihil deliberata

verisimile mihi visum est, eos lichenes in Nova Zeelandia a

Prof. BERGGREN esse collectos. Quam rem se ita habere eum

ipsum percontando certior factus sum. Idem ille proposuit,

ut lichenes neo-zeelandicos simul cum lichenibus Musei Holmi-

ensis prepararem et determinarem. Quod si pollicitus essem,

se reliquos lichenes neo-zeelandicos, quos apud se haberet, mihi

remissurum, ut in tutela Musei regil a me examinati determi-

natique in diversa Musea Suecie distribuerentur.

Quod mandatum, adnuente Prefecto partis botanicee Musei

publici Holmiensis, non sine aliqua dubitatione suscepi, haud

ignorans, quantas difficultates res haberet et quam parvee

vires mere essent. Perpauca mneo-zeelandica in Museo regio

nec multa in meo herbario aderant specimina, cum quibus

lichenes Berggrenii conferri possent. Difficile etiam visum

est, omnia maiora vel minora scripta, que his viginti annis de

vegetatione lichenea Nov&e Zeelandie publicata sunt, colligere.

Libris vero, qui in Bibliotheca Academie Holmiensis aderant,

4 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 18.

mihi benigne permissis, opus aggressus sum et rationem

dissertationis auctoritate Priefecti part. bot. Musei institu-

ere coepi.

Progrediente labore, pluribus scriptis precipue Nylandri

libello de Lich. Nov. Zel. et I. Mälleri Conspeetu Lichenum

Nov. Zel. acceptis, plenam expositionem omnium in Nova Zee-

landia inventorum lichenum in publicum edere decrevi.

Quum assidue per aliquect menses laborando negotium

iam peractum esset, multis speciminibus mancis reiectis, id

quod restabat et satis magnum ad lichenes Nove Zeelandicae

cognoscendos attulit adiumentum et indicavit, amicum BERGGREN

diligentem et felicem lichenum investigatorem fuisse, preecipue

si respicias, perscrutationem lichenum ultimum itineris finem

non fuisse. Quantum ipse in lichenibus determinandis et

disponendis profecerim, aliorum sit iudicium. Qui vero bonum

quidquam omnino se negat fecisse, huic nec magna laus nec

gratia est tribuenda. Certum est, me in hoc difficillimo

labore quantum potui fecisse. Quod forsan erraverim benevoli

et periti lectores excusent.

Quibus preemissis ad propositum veniam et in hoc opus-

culo paucis dicam, primum de natura insule Nove Zeelandiae

generatim, deinde de singulis locis a BERGGREN visitatis, tum

de scriptis maiorem vel minorem partem vegetationis licheneze

Nov. Zeel. tractantibus, postremo de lichenibus a BERGGREN

collectis simul cum synonymis et locis natalibus et distribu-

tione geographica. Etiam si qua alia de singulis speciebus

memoria digna sint, ea breviter disseram. Ad expositionem

specierum BERGGRENII culiusvis generis enumeratio specierum,

quas alii in Nova Zeelandia observarunt, se applicabit.

Ivsula gemina illa, quam in medio septendecimo szeculo

detectam, Batavi Novam Zeelandiam (Nieuw-Zeeland) appella-

verunt, in Oceano magno seu tranquillo sita est, inter latitud.

australem 34!/22—47!/2” et longitud. orientalem 166!/2—178?/4”

extenta. Duas continet insulas a Freto Cookiano distinctas,

dico Insulam septentrionalem et meridionalem, quibus aliquot

insulze minores ut insule Stewart, Auckland, Campbell alizeque

adnumerantur. Insula Nova Zeelandia zeque longe a circulo

zequinoctiali iacet meridiem versus ac Italia europaa ab eodem

circulo versus septentrionem. Configuratio insule statu con-

verso peninsulam TItaliam in memoriam revocat. Quam si

P. J. HELLBOM, LICHEN.EA NEO-ZEELANDICA. d

cogites supra TItaliam superiectam, hanc totam obtegeret et

superque usque ad Monachiam, Bavarie urbem, pateret.

Superfieies totius insule est ad 4905 milia quadr. german.

ideoque circ. eeque magna ac Britannia et Hibernia.

Longe a continentibus distans et extra finem innumera-

bilium illarum in zona tropica Oceani tranquilli insularum

sita, e mari Telluris maximo sola assurgit, magis separata

quam ulla alia terra eiusdem magnitudinis.

Insule illeg ambe (septentr. et meridion.), etsi ad idem

systema geologicum pertinentes, in nonnullis rebus inter se

differunt. Media pars insulze meridionalis regi0o est vera alpina.

Series alpium ingentium contimua e pluribus dorsis con-

stans parallelis, iugis transversis coniuncetis et vallibus pro-

fundis angustis longisque separatis, totam insulam a freto

Foveaux ad fretum Cookii percurrit, cacumina exhibens nive

glacieque perenni tecta et altitudinem utque ad 11—13,000

ped. supra mare attingentia. Occidentem versus latera usque

ad 3—4,000 ped. exhibet prerupta, infra quee saltus dense

silvosi ad oceanum patent, orientem versus in planitiem transit

alpinam, quee sensim gradibus ad mare decurrit, altitudinem

3—900 ped. ad litus attingens. MNeries montium continua a

meridie usque ad fumina Taramakau et Hurunui ad finem

prov. Canterbury et Nelson alpes meridionales (Southern

Alps) proprie nominatur.

Intra finem provinceie Nelson alpes in duas partes sunt

divise, quarum altera, occidentalis, e saxis crystallinis et, ut

dicunt, metamorphicis constat ut granito, gneisso, schisto

micaceo et amphibolitico, quarzite et schisto argillaceo, altera,

orientalis, e formationibus, ut dicunt, schistosis et sedimentariis

constat ut saxis arenariis indolis eiusmodi, quam dicunt Grau-

wacka, e schistis rubris, griseis viridibusque argillaceis et

stratis caleareis tenuibus solitariis. Schisti a saxis, ut dicuntur,

eruptivis sicut syenite, diabate, hypersthenite 1. porphyrite

augitico sunt erupti. Alpis utraque in fretum Cookii pluribus

peninsulis insulisque minoribus decurrit. Inter eas alpes sinus

meridiem versus profunde incidens efficitur marinus, guem

Britanni Blind Bay appellant, ad quem regio edita se applicat,

que meridiem versus sensim ad 2,000 ped. supra mare se

extollit.

Etiam montes vuleanii in insula meridionali adsunt,

precipue ad litus orientale ut peninsula Banksii sed vis vul-

6 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 138.

cania omnino destitit efficax esse et tantummodo. in nonnullis

fontibus fervidis, qui in regione Kaikoras sunt detecti, apparet.

Trans fretum Cookii alpes quidem precipue series orien-

talis a Cap Palliser usque ad Ostcap secundum litus orien-

tale continuantur, sed cacumina solum 5—6,000 ped. vulgo

attingunt. Prieterea insula septentrionalis imaginem regionis,

ut dicitur, vulcanige prebet veram. Alti montes trachytici

et minores conici, ut dicunt, basaltici vicissim proveniunt.

Fontibus fervidis, qui velut Geisir islandici per intervalla

aquas ferventes in altum etiiciunt, abundat solum. Eruptiones,

quas dicunt fumarolas, solfataras cet., maximam varietatem

prebent regioni. Maxime eximia eiusmodi est regio circa

lacum magnum Taupo, cuius vicinitate altissimi iacent coni

vulcanii, ut Tongarura 6,500 ped. alt. duobus ingentibus fauci-

bus semper fumantibus et Ruapahu circ. 9,000 ped. alt. cacu-

mine e&eterna nive tecto, vulcanus omnino exstinctus. Ii montes

a pluribus vulcanis exstinctis, ut Pihanga, Kuharua, Hauhanga

cet. circumdati sunt. FEtiam peninsula Auckland solo iacet

vulecanio, wubi ignis subterraneus, nune omnino exstinctus,

olim punctis 61 diversis erupit. In regione Bay of Island

solum vulcanium fere est huiusmodi.

Terminus nivium hiemalium est in lateribus alpium circ.

ad 3,000 ped. angl. sed in vallibus utque ad 2,500 ped. angl.

descendit. Infra 2,500 ped. nives non permanent, quam ob

causam planities prov. Canterbury ipsa hieme a nivibus om-

nino sunt libere. Terminus glacialis inferior est vulgo ad

4,500 ped. angl. habendus, si etiam solitariis locis usque ad

3,000 ped. descendit.

Terminus glacialis (nivis sempiternzee) est in alpibus meri-

dion. circa montem Cookii ad 7,800 ped. angl. et inter 43—

44” latid. merid. vulgo ad 7,800—7,500 pedum.

Terminus superior silvarum faginearum et initium vegeta-

tionis alpine in vallibus alpium variat inter 3,180—3,220

ped. angl.

Ora occidentalis utriusque insule, magnos imbres ha-

bens et largos, est silvosa. Litus orientalis pluviam habet

2eque magnam ac Suecia, sed hiems sola est pluviosa, restas

vero arida,

Quod ad temperiem attinet aöäris, ea in terra iacente

insulze scptentrionalis non subter lineam cadit glacialem (07 C.),

sed in parte australi insulze meridionalis ex. causa ad Dunedin

P. J. HELLBOM, LICHENZEA NEO-ZEELANDICA. 7

aliquot gradus subter hanc lineam nonnumquam descendit,

sed nix in planitie cadens solum per unam vel duas dies per-

manct.

His de natura Nove Zeelandi&e (secund. BERGGREN in

litteris & HocHSsTETTER »Neu-Seeland>) generatim preemissis, in

loca, que visitavit amic. BERGGREN, proponenda transgrediam

et primum de duabus excursionibus ab eodem susceptis,

quarum in litteris mihi communicavit narrationem, breviter

disseram, qua re loca diversa ab eo visitata quodommodo illu-

strentur.

Primo adventu per transversam insulam meridionalem

iter fecit. Ex Christchurch, capite provinciae Canterbury,

exiens flumenque Waimakariri proxime secutus, ad dorsum

alpium per planitiem silvis carentem (Canterbury plains) per-

venit. Ad Porters Pass, transitum angustum ad 3,000 ped.

supra mare situm prope montem Torlesse, qui deorsum ad

angustias patet nec procul a flumine Waimakariri aliquamdiu

commoratus est. Etiam ad Castle Hill, coloniam inter alpes

parvulam, in media via inter Christchurch et litus occidentale

2—3,000 ped. supra mare sitam, paulisper mansit. Dein ad

Bealey, flumen in Waimakariri influens 2,000 ped. supra mare

et ad Artluu's Pass, angustias alpium maxime occidentales

3,000 ped. supra mare, unde montes occidentem versus in abrup-

tum feruntur, pervenit.

Inde per ÖOtira Gorge, fauces montis profundas silvosas

prope infra Arthur's Pass circ. 2,000 ped. s. mare et iuxta

Kelly's Hill, montem circ. 4,000 ped. s. mare altum, lateribus

silvis densissimis vestitis sed vertice calvo (arboribus carente)

progressus est. Silve inde per provinciam Westland usque

ad litus occidentale pertinent, quo pervenit flumen Teremakau

secutus.

Iter per insulam septentrionalem ex Bay of Islands, sinu

maritimo in litore orientali sito, initium cepit et ad Hokianga,

pagum in ora occidentali pertinuit. Pagum Ohaeawai cire.

medium inter Bay of Islands et Hokianga habuit stationem,

ex quo loco excursiones ad diversa loca usque ad Hokianga

suscepit plurimas. In ea regione sita sunt Taheke, territo-

rium silvosum occidentem versus ab Ohaeawai, Papakaurti,

catarrhacta vicinitate silvosa prope Taheke, Waima, pagus

prope litus occidentale, silvis circumdatus, Pihanga, mons

prope Ohaeawai dense silvosus circ. 2,000 pedum altus, Otaua,

8 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD: III. N:0 138.

tuguria nonnulla prope ÖOhaeawai occeidentem versus. De

his locis plura proxime disseram.

Loca ab amico BERGGREN visitata eorumque indoles natu-

ralis breviter descripta!) una cum speciebus memoria dignis-

simis ab eodem singulis locis lectis:

Insula septentrionalis.

Provineia Auckland.

Hokianga: Vieulus ad litus occidentale situs. Plana

terra cum collibus paucis, hic inde raris arboribus vestita.

Saxum vuleanium 1. solum argillaceum passim rupinulas

efficiens, precipue iuxta litus.

Lobaria filix, Physcia leucomela, Cladonia aggregata, Bra-

tora coarctata, Spherophorus australis, Psorotheciwm Tatitense

"epiglaucum.

Auckland, urbs provincie inter utrumque litus: Planities

edita, altitudinem aliquot centum ped. attingens. Territorium

aridum, torrentibus carens. Solum maxime ex argilla vulcania

vel conglomeratis vuleaniis constans, collibus passim basal-

ticis, parum silvosum.

Gyalolechia vitellina, Placodium perrugosum, Rinodina

thiomela, Stereocaulon ramulosum, Cladonia adspersa, Bia-

tora coarctata, Lecidea eleochroma var. pilularis, Buellia myrio-

carpa, cet.

Bay of Islands: Sinus maritimus permagnus. Vicus

antiquus, quem Maori & Emuropei incolunt; partim terra de-

missa, partim clivi, altitudinem aliquot centum pedum attin-

gentes. Regio e saxis vulcaniis constans, parce silvosa.

Whangaroa: Portus parvus prope Bay of Islands septen-

trionem versus. Terra in colles 1—2,000 ped. altos assurgit.

Saxa vulcania. Silva rara adest.

Usneu barbata f. rubiginea, Lobaria filix, fossulata var.

linearis, Parmelia perlata var. cristifera, Stereocaulon ramulo-

sum, Cladina pycnoclada, Cladonia squamosa, aggregata.

Waitangi: Viculus ad septentrionale litus sinus Bay of

') Que ad indolem locorum naturalem pertinent, mihi in litteris a BERG-

GREN lingua Suecica communicata, in latinum converti.

jar RN WS NE

P. J. HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA. 9

Usnea barbata tf. rubiginea, Parmelia subconspersa, Xan-

thoria parietina var. awreola, Cladina pycnoclada, Cladonia

retipora, aggregata, Lecidea macrocarpa" albocoerwlescens, cet.

Kohukohu: Vieulus prope Bay of Islands.

Sticta crocata, Psorothecium Tatitense" epiglaucwm.

Waima: Pagus prope Bay of Islands & Ohaeawai occi-

dentem versus, non procul a litore occidentali positus. 'Terri-

torium silvosum.

Ramalina Yemensis, Peltigera dolichorliza, Lobaria lati-

frons. filixt parvula, fossulata & var. linearis, glaucolurida,

damccornis, coriacea, Pannaria rubiginosa var. conoplea. &Lo-

padium chrysostictum.

Coromandel: Pagus 1. oppidulam cum portu ad sinum

Hauraki (Hauraki Golf) meridiem versus ab Auckland. Regio

collibus interrupta, aliquot centum pedes supra mare edita,

parce silvosa. Solum partim e saxis vulcaniis & argilla par-

tim e saxis arenariis constans.

Lobaria latifrons, Placodium rhodocarpum, rhodomma, geli-

dum, Psorothecium Taitense, Biatorina lenticularis, Leptogium

tremelloides var. azureum, cet.

Papakauri: Catarrhacta inter Bay of Islands et Hoki-

anga, prope Ohaeawai & Taheke. Regio silvis vestita.

Usnea angulata, barbata f£. rubiginea, Ramalina fraxinea,

Peltigera malacea, Sticta fuliginosa, Stereocawlon ramuloswm,

Cladina pycnoclada, Leptogium tremelloides.

Taheke: VWViculus prope Papakauri. Regio silvosa.

Usnea barbuata var. ceratina, angulata, Stieta carpoloma,

Parmelia perlata, Stereocaulon ramulosum, Biatorina lenticu-

laris, cet.

Ohaeawai: Pagus inter Bay of Islands et Hokianga. Regio

silvosa eiusdem indolis ac ad Bay of Islands, sed magis plana.

Nephroma antarcticwm, Sticta uargyracea, Lobaria macro-

phylla, orygmea, granulata, dissimulata multifida, fossulata,

homocophylla, Stereocawlon ramulosum, Cladina pycnoclada, Cla-

donia retipora, aggregata, Bilimbia pusilla, Buellia melaxan-

thella cet.

Otaua: Viculus vicinitate pagi Ohaeawai occidentem versus.

Lobaria orygmea, Psorothecium marginiflexum, Biatorina

cesiopallens, Collema subeonveniens.

Whalkarewarewa: prope lacum Rotorua; plures fervidi fontes

in vicinitate adsunt, qui diversa saxa conglomerata efficiunt.

10 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. "BAND 21. AFD. III. N:0O 138.

Pihanga: Mons vicinitate pagi Ohaeawai (inter Bay of

Islands et Hokianga) circ. 2,000 ped. altus, preter summum

montem dense silvosus. Regio valde pluviosa.

Sticta fragillima var. lutescens, retigera, Lobaria physcio-

spora, dissimulatat multifida, orygmea, latifrons, Coccocarpia

smaragdina, Plhyscia speciosa & leucomela, Gyalecta diluta,

Biatorina cceswopallens, Sphaerophorus australis, cet.

Tapuaeharuru: Viculus ad sinum lacus Taupo septen-

trionalem circ. 1,200 ped. supra mare positus. Solum maxime

e sabulo pumiceo et ad fontes calidos e conglomeratis, silice

incrustatis, constat. Regio e fundo arida, magna ex parte

Pteride aquilina var. esculenta una cum fruticibus generis

Leptospermi vestita, arboribus caret sed in montibus e

longinquo iacentibus adsunt silve.

Usnea barbata & florida, Ramalina dilacerata, Parmelia phy-

sodes var. wvittata, RBinodina exigua, Cladonia aggregata, reti-

pora, angustata, capitellata, Biatora cinnabarina, Buellia stel-

lulata, cet.

Rotorua: Lacus septentriones versus a lacu Taupo in di-

stricto fontium calidorum circ. 1,100 ped. supra mare positus.

Solum eiusdem est indolis ac ad Tapuaeharuru. Terra arida,

undulata, collibus obsita, Pteride fruticibusque generis Lepto-

spermi est vestita, parum silvosa.

Usnea barbata a florida, Ramalina Yemensis, Parmelia

physodes, Lecanora symmictera, Cladonia capitellata, Biatora

cinnabarina, cet. |

Orakeikorako: Viculus, quem Maori incolebant, ad flumen

Waikato inter lacus Taupo et Rotorua 1,1—1,200 ped. supra

mere iacens. Fontes multi fervidi adsunt. Natura eiusdem

est indolis ac ea ad lacum Rotorua.

Rotomahana: Lacus aqua calida parvulus meridiem versus

a lacu et monte Taravera in medio regionis vulcaniee situs,

a Geisirs, ut dicunt, Fumarolisque et aggeribus gradatim

assurgentibus conglomeratis fuit circumdatus. Que omnia

simul cum ipso lacu eruptione vuleania anno 1889 sunt de-

structa. Natura ut ad Taupo et ad Rotorua. Regio arida,

collibus obsita, 1,1—1,200 ped. supra mara alta.

Usnea barbata a florida, Ramalina Yemensis, Lobaria dissi-

mulata" multifida, Parmelia perlata var. ceristifera, Cladina

pycnoelada, Cladonia retipora, aggregata, Biatora cinnabarima,

Buellia stellulata, cet.

P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO0O-ZEELANDICA. 1

Tauranga: Oppidulum cum portu septentrionem versus a

Taupo et Rotorua in litore orientali iacens, prope urbem

Auckland meridiem versus. Planities solo argillaceo, in longin-

quo parce silvosa.

Manganmui: Locus vicinitate Tauranga 800 ped. supra

mare altus.

Parmelia prolixa, conspersa, Physcia speciosa, Nanthoria

parietina var. awreola, Pertusaria amaurospora, Buellia stellu-

lata, Diplotomma alboatrum var. ambiguum, cet.

Omatangi: Viculus, quem incolebant Maori, prope Taupo

orientem versus in planitie edita arida circ. 2.000 ped. supra

mare situs. Paullum silvis vestita regio, solo e glarea pumicosa

et argilla constante.

Usnea barbata a florida, trichoidea, Lobaria gramulata dis-

simulata" multifida, physciospora, Parmelia physodes var. vittata,

Lecanora atra, Stereocaulon denudatum Cladonia retipora, capi-

tellata, aqggregata, Biatora erythrophea subfuscescens, cet.

Provincia Hawkes Bay.

Napier: Urbs provincite Hawkes Bay, in litore orientali

sita. Territorium undulatum, silvis carens. Solum calcareum,

glaream efficiens.

Placodium fulgenst bracteatum, Urceolaria cinereocesia

gypsacea, Psora decipiens, Sarcogyne simplex, Psorothecium Tai-

tense, Buellia rorida, Verrucaria rupestris, cet.

Provincia Wellington.

Wellington: Urbs coloniz totius (utriusque insulee) et pro-

vincie Wellington ad fretum Cookii. Regio clivosa montibus

ad aliquot centum pedes altis, silvis parce vestitis. Saxa vul-

cania, precipue soluta, atque argilla.

Lecanora pallescens, albescens" dispersa, flavopallescens,

Caloplaca aurantiaca" erythrella, citrina, Pertusaria leioplaca,

Thelotrema lepodinum, monosporum, Psorothecium Taitense, cet.

Hutt prope Wellington: Regio eiusdem indolis sed abunde

et densius silvosa.

Physcia leucomela var. angustifolia, Rinodina tluomela,

Cladonia aggregata, pyxidata var. chlorophea, bacillaris, Beomy-

ces heteromorphus f. rubens, Biatorina cesiopallens,. cet.

12 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 138.

Maungaroa: Mons dense silvosus prope Wellington sep-

tentrionem versus.

Lobaria orygmea, granulata, glaucolurida, aurata, subca-

perata, latifrons, Physeia hypoleuca, Placodium gelidum, Leca-

nor paallescens B parella, Pertusaria cupuwlaris, Cladonia capi-

tellata, bucillaris, Beomyces Nove Zeelandie, Lopadium mono-

sporum, Spherophorus australis, Calicium curtum, cet.

Ruapahu: Alpis ad finem septentr. provincie sita circ.

9,000 ped. alta. Vulcanus deflagratus cuius latera saxo, quod

dicunt lava, glareaque saxorum vulcaniorum sunt tecta. BERG-

GREN ad terminum vegetationis adscendit. '

Usnea barbata a florida, Stereocaulon denudatum, Cladonia

aggregata, Rluzocarpon geographicum, cet.

Insula meridionalis.

Provincia Canterbury.

Christchurch: Urbs provincize Canterbury. Plamnities silvis

fere carens, glarea & lapillis arenariis obtecta.

Riccarton: Villa et nemus prope Christchurch.

Ramalina gemiculata, Lobaria latifrons, Cladonia aggre-

gata, retipora, Spherophorus australis.

Peninsula Banksii: Medio in litore orientali iacens. Mons

basalticus rotundatus, peninsulam efficiens, pluribus profundis

sinubus, portubus idoneis, qui a veteribus, ut videtur, crateribus

sunt formati. Regio partim dense silvosa, partim collibus

planitiebusque editis aridis, gramine vestitis, obsita.

Lobaria latifrons, fossulata, orygmea, dissumulata” multi-

fida, Urvillei var. flavicans, Thelotrema monosporum, Sphero-

phorus australis, Leptogium tremelloides var. azureum.

Little River: TLocus in peninsula Banksii dense silvosus.

Nephroma schizocarpum, Stieta crocata, Lobaria latifrons,

Freycinetii, coriacea, Parmelia perlata var. ciliata, Thelotrema

monosporoides, cet.

Porters Pass: Transitus alpium angustus maxime orien-

talis. Vide supra. |

Saxum vetus arenarium, partim rupes continentes efficiens

sed maxime in minores acutos lapides solutum, qui campos

laterum preruptorum vastos obtegunt.

Celum regionis, silvis carentis, sat aridum.

Fe Nag RÖDE

LEE ASEAS

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO0O-ZEELANDICA. 13

Usnea barbata var. florida, var. articulata, Neuwropogon

sulphureus”" ciliatus, Peltigera horizontalis, Parmelia perforata,

plysodes var. vittata, Sticta cerocata, carpoloma, Pertusaria epi-

leiae, cupuwlaris, Stereocaulon ramulosum, Thamnoliavermicularis,

Biatora cinnabarina, subfuscescens Collema pulposum, cet.

Castle Hill: Viculus alpinus, inter Porters Pass et

Bealey River situs. Nilve faginer adsunt. Vide prete-

rea supra.

Usnea barbata var. articulata, Sticta crocata, Lobaria Ur-

villet, Parmelia pertusa, Cladonia aggregata, cet.

Bealey River: Vide supra.

Regio saxis arenaris, dense silvosa, celo humido (pluvioso).

Usnea trichodea, Peltigera malacea, Lobaria filix, sinuosa,

Urvillei & var. flavicans, orygmea, glaucolurida, physciospora,

Parmelia caperata, perlata, pertusa, physodes var. vittata, Leca-

nora atra, Pertusaria epileia, cupularis, leioplaca, Stereocaulon

Colensoi, ramulosum, Cladonia cornucopioides, Sphaerophorus

Stereocauloides, tener, compressus, australis. cet.

Arthur's Pass: Vide supra.

Regio silvis carens, ceelo humidiore quam ad Porters Pass

predita, solum e saxo arenario constans.

Lobaria fossulata var. linearis, damaecornis, Parmelia phy-

sodes var. vittata, Cladina pycnoclada, Cladonia retipora, aggre-

gata, cet.

Otira Gorge: Fauces montium profunde, silvose infra

Arthurs Pass. Cceelum humidum. Preterea vide supra.

Nephroma australe, Nephromium Lyallii, Sticta crocata,

Lobaria filix & parvula, latifrons, damecornis, Urvillei, dissi-

mulata" nmultifida, homoeophylla, coriacea, Parmelia perlata,

Pannaria periptera, brunnea, Lecanora pallescens var. pa-

rella, Caloplaca hematites, Beomyces heteromorphus f. rubens,

Psorothecwum marginiflexum, Leptogium tremelloides var. azu-

reum, cet.

Kellys Hill: Mons ecirce. 4,000 ped. altus infra Arthurs

Pass. Vide supra.

Saxum arenosum, precipue e lapidibus solutis constans.

Regio valde pluviosa.

Parmelia physodes var. vittata, Stereocaulon Colensoi,

Cladina uncialis var. turgescens, Cladonia cervicornis, cornu-

copioides.

14 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O 13.

Provineia Westland.

Westland: Pars septentrionalis provincie Westland ab

Arthurs Pass et Otira Gorge ad Hokitika, locum in litore

occidentali situm. Regio densissimis silvis veteribus inceduis-

que obtecta, valde pluviosa.

Peltigera polydactyla, dolichorhiza, Nephroma antarcticum,

Stixta retigera, Lobaria filix, orygmea, granulata, disstmulata"

multifida, fossuwlata, Spherophorus australis, Leptogium tremel-

loides, cet.

Provincia Otago.

Dunedin: Urbs provincie Otago. Regio pedetentim a

litore ad altitud. aliquot centum pedum assurgens, vallibus

silvosis et torrentibus percursa, hieme sat pluviosa. NSolum e

saxis vulcaniis et argilla constans.

Ramalina calicaris, Peltigera polydactyla, dolichorlhiza, Lo-

baria physeiospora, coriacea, Pannaria immixta, nigrocineta,

Placodium gelidum, perrugosum, Caloplaca hematites, Rinodina

thiomela, Cladonia cariosa, Toninia amphitropa, Beomyces fun-

goides, heteromorphus, Lopadium chrysostictum, Bacidia subru-

bella, Spherophorus tener, Leptogium tremelloides, cet.

Waitatr (Blueskins bay): Sinus parvus in litore orien-

tali 2—3 milia Suec. a Dunedin septentrionem versus. Pla-

nities e litore se extollens. Regio eiusdem indolis ac ad

Dunedin.

Usnea barbata var. lurta, Ramalina fraxinea, Peltigera

rufescens, Sticta crocata, carpoloma, Lobaria filixt paroula,

Urvillet var. flavicans, orygmea, dissimulata" multifida. ad-

scripta, Parmelia perlata, physodes, Xanthoria echrysophtalma,

Pannaria triptophylla, Psoroma hypnorumé coralloideum, Pla-

codium gelidum, perrugosum, Hematomma puniceum, Lecanora

pallescens, atra, symmvictera, Caloplaca pyracea, cerina, hema-

tites, Rinodina thiomela, exigua, Gyalecta diluta, Pertusaria

obvelata, erumpescens, Thelotrema lepadinum, monosporum, Cla-

donia cariosa, enantia, adspersa, angustata, Beomyces fungoi-

des, Lopadium chrysostictum, Bacidia Buchanrani, subrubella,

arceutinoides, PBiatora cinnabairina, coarctata. Biatorina cestio-

pallens, atropurpurea, Catillaria grossa, Lecidea fuscoatrula,

Graplus assimilis, Arthothelium fusconigrum, Spherophorus

tener, Normandina pulchella, cet.

P. J. HELLBOM, LLCHFN:EA NEO-ZEELANDICA. 15

Provincia Southland.

Invercargill: Urbs provincie Southland.

Regio plana, parce silvosa, secundum litus uliginosa.

Lobaria fossulata, Cladonia enantia, cet.

Winton: Tugurium 4—-5 milia Suec. ab Invercargill sep-

tentrionem versus situm. Regio plana, ex argilla constans

vuleania, silvis vestita, hieme valde pluviosa.

Nephroma secluzocarpum, Stict: crocata, Lobaria fossulata,

coriacea, filix £" parvula, Cladonia verticillata, macrophylla,

adspersa, Spherophorus compressus, australis, cet.

Seripta maiorem vel minorem partem vegetationis liche-

nee Nove Zeelandie tractantia, ad ordinem temporum enu-

merata:

1. RICHARD (et Lesson) in Voyage des découvertes de I Astro-

labe, 1832.

2. CUNNINGHAM in Hookeri Companion to the Bot. Mag.,

vol. 2., p. 232, 1836.

3. Tayrror & J. D. Hooker, Lichenes antarctici in Hookeri

Lond. Journ of Bot. vol. 3, 1844.

4. E. Raour,, Choix de plantes de la Nouv. Zélande, p. 33,

34, 1846.

3. CHURCHILL BABINGTON, The Lichens of New Zealand in

Hook. Botany of the Antarct. Voy., 1855.

6. CHARLES KNIGHT, Ön some New Zealand Verrucarie in

Transact. of Linn. Soc. vol. 23, 1860.

7. OCH. KNIGHT et W MITTEN, Contributions to the Liche-

nogr. of New Zealand in 'Transact. of Linn. Soc. vol.

237 1860:

3. ABRAHAM BARTH. MASSALONGO, Sopra tre Licheni della N.

Zelandia in Bullet: de la Soc. nat. de Moskou 1863.

9. WILLIAM NYLANDER, Circa Lichenes crustaceos Nove Ze-

landize, in Flora 1865 p. 337—340.

10. LAUDER LINDSAY, Observations on new Lichens and Fungi

collected in Otago, New Zealand, in Transact. Royal

Soc. Edinb. XXIV, 407, 1866 et on a New Species of

Melanospora from Otago in Trans. Bot. Soc. Edinb.

VIII, 426.

11: W. NYLANDER, Lich. Nov. Zelandie in Journ. Linn. Soc.

Bot: vol. IX p. 244—259. 1866.

16 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 138.

12;

16.

107

18.

22.

'W. NYLANDER, Addenda queedam ad Lichenographiam Nove

Zelandiz, in Flora 1867 p. 433—440.

J. D. HooKErR, Handbook of the New Zealand Flora, Li-

chenes p. 550—594 et Addit. p. 755. 1867.

AUGUST VON KREMPELHUBER, Exot. Flecht. aus dem Herb.

Wien 1868 et Neue Beiträge zur Flechten-Flora Neu-

Seelands 1876.

JAMES STIRTON, Descriptions of some New Zealand Lichens,

collected by JoHN BUCHANAN in the Province of Wel-

lington in Transact. of the Neu Zealand Institut. vol.

VI p. 2385—241, 1874.

J. STIRTON, Additions to the Lichenflora of New Zealand

in Journ. of Bot. of the Linnean Soc. vol. XIV, 1876

et 1577.

OH. KNIGHT, Contributions to the Lichenography of New

Zealand in Transact. of the Linn. Soc. 1878, p. 275—

283, t. 37—38. |

CH. KNIGHT, Contributions to the Lichenogr. of New Zea-

land in Transact. of the Linn. Soc. 1880, p. 367-—378,

fig. 1—48.

CH. KnicHT, Description of a new species of Thysanothe-

cium in Mem. of the Wellingt. Phil. Soc. 1881.

CH. KNIGHT, On the Lichenogr. of New Zeal. in Mem. of

the Wellingt. Phil. Soc. 1884.

CH. KniIcHt, On the Lichenogr. of New Zeal. in Mem. of

the Wellingt. Phil. Soc. 1893.

CH. KNIGHT, Stictei of the Ken. Museum.

W. NYLANDER, Lichenes Nove Zelandia 1888.

In hoc libro, qui lichenibus a Dominis HErms, KNIGHT et

LINDSAY collectis nititur, omnia fere scripta de vegetatione

lichenea Nov. Zeel. publicata commemorat auctor, operibus

STIRTONIS, KREMPELHUBERI et ex parte KNIGHTII exceptis.

Descriptiones, ubi sunt, optimee, ut species facile dignos-

cantur.

24. E. STIZENBERGER, Neuseeländische Lichenen in allgemeiner

zugänglichen Exsiccatenwerken in Flora 1889.

25. J. MÖLLER (Möll. Arg.) Lichenologische Beiträge zur Flora

Neuseelands in Flora.

26. MÖLLER ARrG., Lichenes Knightiani in Nova Zelandia lecti

cet. in Bullet. de la Soc. royale de Bot. de Belgique,

tome XXXI, deuxieme partie, pp. 22—42. 1892.

P. J. HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA. 17

27. MÖLLER ARrRG., Conspectus systematicus Lichenum Nov.

Zelandize in Bullet. de L'herbier Boissier, Tome IT 1894,

på ki

Omnia scripta antea de vegetatione lichen. Nov. Zeel.

publici iuris facta complectitur. Species omnes huc usque cog-

nite partim cum speciminibus originalibus partim cum de-

scriptionibus collatre, enumerantur, quare hoc opus expositio

plena vegetationis lichen. Nov. Zeelandize usque ad illud tem-

pus cognite est hahendum.

Gravissima horum operum legi et consului, parte scrip-

torum STIRTONIS et KNIGHTII excepta. Scripta KREMPELHUBERI

non vidi.

Longum est omnia opera enumerare, que pro opusculo

meo consului. Tria modo nuncupare velim, NYLANDRI Synop-

sin Lich., STIZENBERGERI Lichen&eam Africanam et Monogra-

phiam Cladoniarum I & II a Wainio editam.

Specimina originalia mihi presto fuerunt partim in mea

collectione lichenum exoticorum non spernenda partim in collec-

tionibus Musei regil Holmiensis e Japonia, Madera, cet. Col-

leetionem lichenum, quos in Nova Zeelandia legit KNIGHT,

amicus 0. G. BLOMBERG, Preepositus ecclesiarum Dunker et

Malma Nudermannig, mihi benigne communicavit, quam ob

rem gratias magnas ei debeo.

18 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 13.

Heterocarpi.

Fam. 1. USNEELI.

I. Usnea DILL.

1. U. bärbata (L.) FR. ScHED! crit. 9 p. 34, D. Hur. p. 18.

NYL. syn. p. 267:

a florida (1.)

Syn. LDLichen floridus L. Spec. Plant. ed. I. (1753) 1156,

F1. Svece. ed. II (1755) 1130 (p. 427); Lichen comosus ÅCH.

in V. AV Handl. 1775) Prodr. p: 220 (ut! sp, propria a mesHes

rido distincta).

Usnea forida AcH: Univ. p. 620, syn. p. 304; KörB.

syst. p. 3.

Usnea florida 8 comosa SMRELT. Suppl. p. 116.

Usnea comosa Pers. in Gaudich. Uran. p. 210.

Usnea :barbata f. 1 florida NYL. Syn. p. 267.

Habitat in arboribus fruticibusque diversi generis

Insulze septentr.: Coromandel, Tapuaeharuru (ad lacum

Taupo), Omatangi in ramis Dracophylli Urvilleani (ad fam.

Epacrid. pertinentis), Rotomahana, Rotorua, Whangaroa;

Ins. meridion.; Waitati in ramulis Leptospermi scoparii

(ad fam. Myrtac. pertin.) Porter's Pass 3000 ped. supra mare.

Distributio geographica: In omnibus telluris partibus

sparsa, passim copiosa.

f. pumila, HELLB. minima, tenerrima, abunde fructifera.

Habitat in ramulis fruticum

Ins. septentr.: Tapuaeharuru in Leptosperm. scopario, Ro-

tomahana;

Ins. merid.: Waitati (Blueskins Bay) in Plagiantho divari-

cato (ad. fam. Malvac. pertin.).

f. rubiginea, MicH. F1. Bor-Amer. p. 322. Usnee foride

similis sed passim plus minusve ferruginea.

P. J. HELLBOM, LICHENEA NEO-ZEELANDICA. Ur

Hab. ad Waitangi Bay of Islands, Whangaroa, Papa-

kauri Insul. septentr.

Obs. Verisimile, ut ait Stizenberger (Lich. Afr. p. 41),

»nilnisi status artificialis, sicut omnis forma Usnearum ru-

bescens;». Color ferrugineus haud dubie est accessorius.

B hirta (1.)

Syn. Lichen hirtus L. Fr. Svec. 1128 (p. 306).

Usnea florida var. hirta AcH. Meth. p. 309.

Usnea plicata var. hirta AcH. Lich. Univ. p. 623, Syn.

p- 305.

Usnea barbata f. 2 hirta NyL. Syn. p. 267.

Hab. in arboribus

Ins. septentr.: Auckland, Wellington;

Ins. merid.: Dunedin, Waitati, Riccarton.

Distr. geogr.: In Europa, Africa, America utraque pre-

eipue ad lignum.

y ceratina AcH. Univ. p. 619, Syn. p. 304.

Syn. Usnea barbata f. 6 ceratina NYL. Syn. p. 268.

Usnea ceratina Nyrn. Lich. Nov. Zel. p. 23 (ut species

distincta).

Usnea barbata var. scabrosa MöLrL. Arg. Conspect. L. Nov.

Zel. p. 27.

Hab. in arboribus

Ins. septentr.: Taheke, Waitangi Bay of Islands, Ohaea-

wai, Papakauri;

Ins. merid.: Waitati, Riccarton.

Distr. geogr.: In zonis calidis temperatisque Europe,

Amer., Africe et Asie frequens.

0 articulata AcH. Meth. p. 313, L: U. p. 625, Syn. p. 268.

Syn. Lichen articulatus L. Spec. Plant. 1156.

Usnea barbata f. 5 articulata NYL. Syn. p. 268.

Usnea articulata Nyr. Lich. Nov. Zel. p. 23, MöLL. Arg.

Conspect. L. Nov. Zel. p. 27 (ut distincta species).

Hab. in arboribus ramulisque frutieum

Ins. merid.: Riccarton. Porter's Pass Castle Hill 2—3000

ped. supra mare, Invercargill.

Distr. geogr.: In Europa, Africa, Asia, America, Austra-

lia, sparsa.

2. U. angulata AcH. syn. p. 307, TucKERM. L. N. Amer.

p-US,IYBABINGTON N. Zeal:p: 5, NY syn: p. 272, Lich. Nov.

Zel. p. 23; Krmenn. N. Beitr. p. 27; MörnL. Arg. Censpect. p. 28.

20 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O 13.

Hab. in arboribus

Ins. septentr.: Taheke, Papakauri, sterilis.

Planta admodum rara, primo aspectu U. longissime si-

milis sed crassior robustiorque et »thallo anguloso fibrilloso-

strigoso, passim scabro facile dignota» (Nyn. 1. c.).

Distr. geogr.: In Ameriea utraque, Africa, Madagascar,

Australia, inventa.

3. UU. trichodea Aoms Meth. prrol2 t.v 8afrdj HNOCK026)

Syn. p.: 307; NYn. Syn. p. 270; Mörr. Arg. Conspect..p. 28.

Hab. sterilis ad arbores fruticesque

Ins. septentr.: Omatangi;

Ins. merid.: Bealey River 2—3000 ped. supra mare.

Distr. geogr.: Inventa est in America, Africa (in pro-

montorio Bone spei, in insulis Mascarenis), in Asia et Au-

stralia.

Heec species, ut ait NYLANDER (Syn. p. 270), »vVix consi-

deranda, nisi ut varietas gracilis Usnee barbate et quidem

non bene definienda». Quam sententiam, ut opinor, NYLANDER

postea merito mutavit. Mihi quidem dignior videtur; que

autonoma species habeatur, quam plures alizxe generis Usner

formee, dico Usn. articulatam, ceratinam, plicatam cet.

In libello »Lich. Nov. Zel.> inscripto NYLANDER speciem

Usnez&e refert xanthopogam NYL. Campb. p. 2, »quasi Usneam

hirtam, sed thallo flavido lxvi, modo ramis et ramulis leviter

soredioso-punctatis. Ramulicola ibi et in Fuegia sterilis.>

Meminisse velim me in collectione Berggreniana speciminulum

tale, inter alias formas generis Usneze ramulicolas immixtum,

vidisse, quod reperire mihi postea non contiguit. Quod nunc

modo observatum velim, ut Nov. Zeel. inhabitantes Licheno-

logi eam haud dubie ad delectandum aptam speciem investi-

gare sint adducti.

Ceterum in Nova Zeelandia, ut ait MöLrrn. Arg., sunt

lectee:

U. plicata Horrm. D. F1. p. 132; KrmeiH. L. Novara p: 123;

Mörir. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 27; U. bar-

bata var. plicata Fr. L. Eur. p. 18; LinDs. Observ.

p. 526; U. barbata f. alpestris. Krmeni. Exot. F1.

Pp: oL2;

— dichotoma Fr. Syst. Orb. Veg. p. 282; Usn. Vriesiana Mont.

et. v. d. BoscH. L. Jav. p. 2; KRMPLH. L. Novara

p..123; MöLiL. Arg. Conspect. L. N. Zel. p. 27.

P. J. HELLBOM, LICHENZA NEO-ZEELANDICA. 2

U. intercalaris KrmeiH. L. Sudsee Ins. p. 4; N. Beitr. p. 26;

Mörr. Arg. Conspect. L. N. Zel. p. 27.

-— longissima Ach. Univ. p. 26, ex Krmein. N. Beitr. n. 28;

MöLL. Arg. Conspect. L: N. Zel. p: 28.

2, Neuropogon NEES & FLor.

Genus Neuropogon est ad Usneam ut ad Alectoriam Bryo-

pogon.

1. N. sulphureus (KoENIG).

Syn. Lichen sulphureus KOoEniG in OÖLAFSENS Reise igj.

Island: Appendix p. 16 (1772).

Lichen aurantiaco-ater Jacqu. Misc. 2. T. 11 f. 2, Ach.

Prodr. p. 226.

Usnea melaxantha Ach. Meth. p. 307 (1803), Lich. Univ.

NA0LST Syn. p.- 3037 Ii Fr lich.” Aretipe 28.

Usnea sphacelata R. Br. F1. Melv. p. CCCVII (1824).

Cornmeularia flavicans Pers. in Gaudich. Uran. p. 210.

Usnea sulphurea Th. Fr. Lich. Scand. exs. N. 51, Lich.

Spitsb. p. 9.

Neuropogon antennarius NEEsS & Frort. in Linn. 1834

p. 497.

Neuropogon melaxanthus NYL. Syn. p. 272.

=N, ciliatus Nyr. N. Zeal. p. 245, Lich. Nov. Zel. (1888)

Pp. 23.

»A pothecia nigra, receptaculo (vel margine) ciliis nonnul-

lis, munito> NYL. 1. c.

Hab. in rupibus apricis

Ins. merid.: Porters Pass 3,000 ped. supra mare. Etiam

in Tarndale prov. Nelson a SINCLAIR lecta, ut ait NYLANDER

1.7e. p. 24. In Mus. Par. lignicola quogque fertilis e Nov.

Zeelandia adest (NYL. Syn. p. 273). — In Mount Patriarch a

J. DALL lectus (MöLL & KNIGHT n. 8).

Lichen eximius, pulcherrimus, abunde fructificans, statura

aliquoties maior quam arcticus.

Species primaria (N. sulphureus) per totam regionem arc-

ticam est sparsa, sed semper sterilis. Etiam in zona antarc-

tica pluribus locis est inventa et sub nominibus variis publi-

cata ex. ce. in Kerguelens Land (N. Taylori Hoox. fil.), Fueg.

Patag. (N. trachycarpus Stirt. NYL.).

An :ille omnes forma ut distincte species sint habendee,

admodum, ut mihi videtur, est incertum, quamdiu speciem

22 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

arcticam fertilem invenire non contiguit. Note (distinctive)

relate non sunt constantes. Magnitudine sporarum inter se

parum differunt. Spore N. Taylori sunt, ut ait NYLANDER, (Syn.

p. 273) 0,010—0,012 millim. longie, 0,006—0,007 millim. late,

spore in specimine e Cap Horn reportato sunt 0,007—0,010 mm.

long&e et 0,006 mm. late (Th. Fr. Lich. Arct. p. 25). Spore

N. ciliati sunt 0,009—0,011 mm. longe 0,007—0,009 mm. late

(NyYL. Nov. Zel. p. 23); In specim. ab amic. BERGGREN repor-

tato (Porters Pass) sporas inveni 0,009—0,012 mm. longas,

0,006—0,009 mm. lat. Quod ad »receptaculum ciliis nonnullis lon-

go1usculis munitum»> attinet, N. antennarius NEEs & FLort. ean-

dem notam indicare videtur, si antennarius zeque ac qui anten-

nas habet interpretari liceat. Quod si verum est, nomen anten-

narius ciliato est antiquius. Utcumque est, quum occasio eas

plantas in statu naturali videndi mihi defuerit et pauca solum

exempla mihi licuerit examinare, Doctorem Nylandrum, quod

ad lichenem neo-zeelandicum attinet, nunc quidem non sine

aliqua dubitatione secutus sum.

Obs. In libello, qui insceribitur »Lichenes Knightiani»,

MöLrL. Arg. de ea planta hoc fert iudicium: »In iisdem ce-

spitibus offert apothecia margine nuda, subnuda et ciliata et

habitus est omnino conspecificus. Ab Usnea nullo charactere

generico distat.

Alectoria ACH.

A. ochroleuca (EKrH.) Fr.; Lichen rigidus ViLL. ex Ach. Prodr.

p. 215; Alectoria ochroleuca NYL. Syn. p. 281; Ever-

nia ochroleuca Fr. L. Eur. p. 22; BABINGT. L. of

New Zeal. p, 5; Bryopogon Körb. Syst. p. 5. MöULL.

Arg. L. B. n. 1272, Conspect. L. Nov. Zel. p. 28.

— Northern and Middel Islands: Col. Bidw.

— sarmentosa var. crinalis Ach.; A. RicH. Astrol. p. 35; Mass.

Mem. p. 63; Evernia ochroleuca d. cerinalis Fr.

L. Eur. p. 22; Bryopogon sarmentosus Pb erinalis

Körb. Syst. p. 7; MöLL. Arg. Conspect. p. 28. —

»Pendula ad truncos arborum» MörL. Arg. 1. c.

Siphula FR.

genus incerte sedis)

S. subeoriacea MörL. Arg. L. Cap Horn, n. 24 (1888) et L.

KN. n. 76, Conspect. L. Nov. Zel. p. 27; Siphula

P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NE0-ZEELANDICA. 23

decumbens NYyLn. L. Nov. Zel. p. 14. — Supra

terram ad Greymouth Ins. merid. (HELMS

TYAL2E NTE Ne

5. subcoriacea var. dissoluta NyLr. L. Nov. Zel. p. 14; MöLL. Arg.

Conspect. p. 27. — Muscicola (HELMms 131) NyL.l.c.

— medioxima Nyrn. L. Nov. Zel. p. 15; Mörr. Arg. Conspect.

L. Nov. Zel. p. 27; supra terram lichenoso-

muscosam NYL. 1. c.

— roccelleformis NyL. L. Nov. Zel. p. 15; Mörir. Arg. Conspect.

p. 27. — In Nova Zelandia (SINCLAIR et Hoost.)

Nyn 1 e.

Fam. 22 RAMALINELI.

Roeccella De.

R. tinctoria Dec. FI. Er. 2. p. 334 (ex Krmein. N. Beitr. n.

21), Mörr. Arg. Conspect. 1: Nov. Zel: p. 20:

Sagenidiuwm STIRT.

S. molle StIRT. Addit. p. 21; Mörr. Arg. Conspect. p. 26. —

Wellington Mörr. Arg. I. c.

3. Ramalina ACH.

EVIRSS försitan earn (Tal) SAO?

Syn. fäichen. fraxineus L. Fl. Suee. 1091. Ack: Prodr. p.

175. Ramalina fraxinea AcH. Lich. Univ. p. 602.

Ramalina calicaris Fr. f. 1 fraxinea NYr. Syn. p. 294.

Ramalina calicaris v. fraxinea Hook. Handb. p. 564; Ramalina

fraxinea Mörr. Arg. Conspect. Lich. Nov. Zel. p. 29.

Hab. in arboribus

Insul. septentr. ad Papakauri;

Insul. merid. ad Waitati (Blueskins Bay).

Distr. geogr.: Totius mundi (telluris), si regiones arcticas

excipias, est civis.

Obs. Specimina collectionis BERGGREN. sunt R. fraxinece

sat similia, sed determinatio forsan sit non omnino certa.

An vera Ramalina (L.) in Nova Zeelandia sit inventa, in-

certum est. In Mönrn. Arg. Conspect. secund. HooKr. Handb.

est allata, in Nyzr. L. Nov. Zel. (1888) non commemoratur.

NYyL. Recogn. monogr. Ramalin. (1870) non vidi.

24 BIHANG TILL:K. SV-VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

2. R. dilacerata (HoFrM.) Wainio.

Syn. Lobaria dilacerata Horrm. Deutschl. Flora (1796) p.

140 (excl. Syn. DILL.)

Ramalina dilacerata Horrm. herb. vivum (1825) p. 451.

Ramalina calicaris 3 minuscula Nyr. L. Lap. or. (1867)

p. 114;

Ram, calicaris £ fastigata” minuscula Th. Fr. Lich. Scand.

(1867) p. 35; Ram. minuscula NyL. Recogn. Ram. p. 66; Wainio

ADJUM (1881) p. 118; Ramal. dilacerata Wainio meddel. af

Soc. pro Fauna et Flora Fennica (1886) p. 21. - Exsiec. Arn.

SOND. Kd w. 494.

Hab. in ramulis arborum ad Tapuaeharuru prope lacum

Taupo Insul. septentr. et in Peninsula Banksii Insul. meri-

dionalis.

Distrib. geogr.: Europa (Suecia, Fennia, Germania), Africa

(ins. Teneriffa, Madera), America arctica.

Iaf JaR Mede (CE) NN

Syn. . Lich. calicaris L. Sp. P1 (1753) p. 1146, FI Suec

p- 415. |

Ramalina calicaris c. canaliculata Fr. Lich. Eur. p. 30.

Ramalina calicaris NYL. Syn. p. 293.

Hab. ad ramulos fruticum arborumque

Insulze merid.: Waitati (Blueskins Bay) in ramis Plagi-

anthi divaricati, Dunedin.

Distr. geogr.: In Europa, Africa, Asia, America utraque

sparsa.

4. ÅR. geniculata Hook. & TAYL.

Syn. NyL. Ram. p. 65 Lich. Nov. Zel: p. 22.

Ramalina inflata v. grandis Mörr. Arg. Conspect. L.

Nov. Zel. p. 30.

Hab. ad arbores

Ins. septentr.: Waitangi Bay of Islands;

Ins. merid.: Riccarton provincie Canterbury.

Distr. geogr.: In America calidiori, Africa, Australia,

Polynesia.

Di: uh Xemensis. ,A:oH. In Upp. 602, SYynip. 206j-NIES

Ramal. p. 46, L. Nov. Zel. p. 22.

P. J. HELLBOM, LLCHENEA NEO-ZEELANDICA. 25

Syn. Parmelia Eckloni Spr. Syst. veg. 4, suppl. p. 328;

Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 30.

Ramalina calicaris f: 6 Eckloni NyL. Syn. p. 295.

Hab. ad arbores fruticesque

Ins. septentr.: Auckland, ad lacus Rotorua et Rotoma-

hana in ramulis Leptospermi scoparii, Waima.

Distr. geogr.: In America, Africa, Asia et Australia.

6. R. usneoides AcH. L. U. p. 594, Syn. p. 292.

Syn. Lichen Usnea Linn. Sw. FL Ind. occid. 3. p. 1912,

ACE. Act. Sc. Suec: 1797, -Prodr. (1798) p. 183.

Alectoria teniata Fée Ess. suppl. p. 148.

Parmelia usneoides AcH. Meth. p. 270. SPRENG. Syst. Veg.

4 p. 278. :

Ramalina usneoides Fr. Lich. Eur. p. 468.

Ramalina scopulorum var. tortuosa Hook. in KUNTH. Syn.

IBISKor bu Nova piBö.

Ramalina usneoides Babington N. Zeal. p. 6.

Ramalina usneoides NYL. Syn. p. 291.

Ramalina usneoides NyL. L. Nov. Zel. p. 23; MöLL. Arg.

Conspect. L. Nov. Zel. p. 29.

Hab. in arboribus

Ins. septentr.: Waitangi Bay of Islands, admodum rara,

sterilis.

Distr. geogr.: In America, Africa (in Algeria, insulis

Bourbon, Sanct. Helena), Asia et in Australia.

Primo aspectu Alectorige sarmentose est persimilis, sed

differt thallo striato-nervoso hinc inde spiraliter torto. Pree-

cipue- spore dyblaste (a NYLANDRO in syn. Tab. VIII fig. 27

a delineatze) haud dubie manifestant, eam ad genus Ramalin.

esse referendam. In specimine e Rio de Janeiro f. tenui NYL.

sporas inveni dyblastas, elongato-oblongas 0,018—0,021 mm.

long., 0,006—0,007 mm. lat.

Preterea sunt in Nov. Zeelandia, ut aiunt NYLANDER l.

c. et MöLL. Arg:., invente.

Rarabum (AoH) Mar et Frotsin(NAct Nat Cura Ku

Suppl. I. p. 212; Möir. Arg. Conspect. p. 29. —

Arboricola, MöLrL. Arg. 1. ec.

-— retiformis 'Tuck.; NYyL. syn. p: 291; Krmert. L. Novara p-

122; Mörr. Arg. Conspect. p. 29: — leg. Hocusr.

Mörr: Arg. 1..e.

26 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 21. AFD. IlI. N:018.

R. linearis NyL. Recogn. Ramal. p. 31; MöLrrL. Arg. Conspect.

1; Nov. Zelp.t20:

— leiodea Nyrn. L. Nov. Zel. p. 22; MöLrL. Arg. Conspect. p.

29; Ram. calicaris leiodea NyYL. Recogn. Ramal. p. 43.

— In variis collect. (LESSon, KNIGHT cet.) NYL. 1. c.

— farinacea (L.) AcH.; Mörir. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p.

30; Ramal. calicaris var. farinacea HooKr. Handb.

p. 364. — Havre de V'Astrolabe, MörL. Arg.

— scopulorum var. tenuis MöLrrL. Arg. L. Sandwich. n. 19,1. c.

Conspect. p. 30: R. microspora KRMPLH. Aufzählg.

d. F1l. Wawra e Sandw. n. 10 et N. Beitr. n. 30.

— MöLL. Arg. Conspect. I. c.

Cetraria. (AcCH.) TH. FR.

C. aculeata (SCcHREB.) FR.; BaABInNGT. Neu Zeal. p. 7; TH. FR.

Lich. Scand. p. 101; Mörr. Arg. Conspect. p. 30;

Cornicularia aculeata AcH. Meth. p. 302; Körb. syst.

p. 8. — Middle Island: D'UrvitnLE, Mörir. Arg. 1. c.

— corallophora MöLrL. Arg. LD. KN. n. 9 Conspect. p. 31. —

Super rhizomata Filicum: STEPHENSON (MiLL.

Aros 1 IG):

— seepincola (EHRH. AcCH. Babingt. Neu Zeal. p. 7; MöLL.

Arg. Conspect. p. 31. — Auckland: SINCLAIR,

MirnL. Arg. 1. ec.

— glauca (L.) AcH. Babingt. Neu Zeal. p. 7; MöLir. Arg. Con-

spect. p. 31. — Middle Island: D'UrvirnrE. MöLL.

Aregesl 0:

Fam. 3 0PRUTIGIORET

4. Nephroma ACH.

1: N. antareticuam NYL. Syn. p- 317.

Syn. Lichen antarecticus JAcQ. MISCELL. 2. p. 370 t. 10 f. 1.

Nephroma homalodes NyL. Nov. Zel. 43 (verisimile); MöLL.

Conspect. L. Nov. Zel. p. 31.

Hab. ad cortices arborum

Ins. septentr.: Ohaeawai, Tapuaeharuru;

Ins. merid.: Bealey River, Westland.

Distr. geogr.: In silvis Americe australis ad Fretum

Magellanicum.

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 2

DEN dustralev AMNRIOH JABtrol: palt v0fl2 NEIL Syn.

p- 318.

Syn. Nephroma antareticum var. tenue NYL. Syn. p. 317.

Nephroma pallens NyYrL. Enum. p. 101.

Nephroma australe Nyr. L. Nov. Zel. p. 44; MöLL. Arg.

Conspect. L. Nov. Zel. p, 31.

Hab.: Ad truncos arborum et supra muscos

Ins. merid.: Ad Otira Gorge. --- In Northern and Middle

Islands secund. BABINGTON. Ad Dunedin, LINnDsAY (NYL. 1. c.).

Distr. geogr. In insula Juan Fernandes (var. tenue).

3. N. schizocarpum NYL. Enum. p. 101, Syn. p. 318.

Syn. Nephroma resupinata var. pruinosa Mont. Voy.

kölerSud. p. 1925 BAB. N. Zeall pi dö.

Nephroma schizocarpum NYL. L. Nov. Zel. p. 44; MöLL.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 31.

Hab. in cortice arborum

Ins. septentr.: Hutt prope Wellington;

Ins. merid.: In peninsula Banksi et ad Little River

eiusdem penins., Winton. — »In montibus Peninsulzre Banksii

usque ad limitem arborum Hombroa» (NYL. 1. c.).

5. Nephromium NYL.

EIEND Byallun(BAB:)

Syn. Nephroma Lyallii Babington L. N. Zeal. p. 8 t.

M2GCAN

Nephromium Lyallii NyL. Syn. p. 322, L. N. Zel. p. 42.

MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 31.

Hab. ad cortices et supra muscos

Ins. merid.: Otira Gorge provincie Canterbury 2—3,000

ped. supra mare. — Etiam in Northern Island (Colenso), in

Middle Island corticicola (LYALL) secund. BABINGTON 1. c. ad

Greymouth (HeLMms) lectum (NyL. L. N. Zel. 1. c.).

2. N. helveticum AcH:! NYL:: Syn: p='319; IL: Nov. Zel.

p. 43; Mörr. Arg. Conspect. p. 32; Nephroma resupinatum var.

rufum BABINGT. New Zeal. p. 8.

H b. ad Dunedin Insul. merid.: — Northern and Middle

Island Mönr. Arg. 1. c.

Preterea in Nov. Zeel. sunt inventa:

28 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.- BAND 21. AFD. III. N:0 13.

N. cellulosum NyL. Syn. p. 321; MöLL. Arg. Conspect. p. 31;

Nephroma cellulosum AcH. Hook. Handb. p. 566.

secund.. NYL. Syn. L-e:

— levigatum NYL. Syn. p. 320; KRMPLH. Novara p. 121; Mörr.

Arg. Conspect. p. 32; Nephroma resupinatum

BaABINGT. New Zeal. p. 8:

6. Peltigera (Wild.) NYL.

1. P. malacea AcH: NYL. Syn. p. 323.

Syn. Peltidea malacea AcH. Syn. p. 242.

Hab. inter muscos

Ins. septentr.: ad Papakanri;

Ins. merid.: ad Bealey River 2—3,000 ped. supra mare,

Westland.

Distr. geogr.: In Europa (in Scandinavia frequens), Asia,

Africa, America utraque plus minusve sparsa est inventa.

2. Po rufescens (NECK) Hr!

Syn. Lichen rufescens NECK. Meth. p. 79, Sm: E. Bot:

t. 2,300.

Peltidea canina var. rufescens WHLENB. F1. Suec. p. 878.

Peltidea eanina var. erispa AcH. L. U. p. 517, Syn. p. 239.

Peltigera rufescens FR. L. Eur. p. 46 Mass. Mem. p. 21,

KozErB. syst. p. 59, NyYL. Syn. p. 324; Mönr. Arg. Conspect. L.

Nov. Zel.. p. 32.

Hab. supra muscos et ad terram nudam

Ins. merid.: ad Waitati (Blueskins Bay).

Distr. geogr.: In Europa tota valde frequens, in Africa,

Asia atque in America utraque.

Obs. Utrum hic lichen ut autonoma species, an ut vari-

etas Pelt. caninze sit habendus, auctores inter se dissentiunt.

Exempla bene evoluta haud difficulter dignoscuntur, sed de

formis variis certum iudicium ferre sit difficilius: De notis

(disiunctivis) videas Fr. L. Eur. p. 46. Sole in natura disquisi-

tiones controversiam eius rei tollere possunt.

3. P. polydactyla Horrm. F1. Germ. 2 p. 106.

Syn... Lichen polydactylus NEcK. Meth. p. 132.

Peltidea polydactyla AcH. Meth. p. 286, Li. U. p. 549,

Syn. p. 240.

RE TS DE SE

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 29

Peltigera polydactyla Fr. L.: Eur. p: 46; KOoERB.

Syst. Ju, Ger.!p. 61; NYH. syn p.3260; Mö Anov Cons

speet...L. Nov. Zel. p: 32.

Hab. inter muscos ad radices et basin arborum, adscendens

Ins. merid.: ad Dunedin et in provincia Westland:

Distr. geogr.: Totius fere telluris est civis.

4. P. dolichorhiga, NY. DT. Nov. Zell. ps 43:

Syn. Peltigera polydactyla var. 2. dolichorhiza NYL.

syn. p. 327; Peltig. polyd. var. dolichorhiza MörrL. Arg: Coön-

speet..p. 32.

Peltigera dolichorhiza Nyr. L. Japon. p. 32..

« Hab. in terra muscosa

Ins. septentr.: ad Waima;

Ins. merid.: Dunedin et in provincia Westland. >»A plu-

rimis collectoribus in Nov. Zelandia lecta» (NYL. 1. c.).

Distr. geogr.: In Africa, America calidiori, Australia et

Polynesia inventa.

d.cP. hortgontalis (Ii)

Syn. DLichen horizontalis L. Mant. p. 132.

Peltidea horizontalis AcH. Meth. p. 288; L. U. p. 515,

Syn: p. 238.

Peltigera horizontalis F. L. E. p. 47, KorrB. S. L. Germ.

Ppr.6L) NY YSynup 327:

Hab. inter muscos

Ins. merid.: Ad Porter's Pass 3,000 ped. supra mare,

exemplum unicum parvulum, sed facile dignotum.

Distr. geogr. In Europa fere tota frequens, Africa (ins.

Madera), America septentrionali frigida.

In Nova Zeelandia, ut ait MÖLLER Arg., ceterum lecta est

P. pusilla KoErB. syst p. 99; MörrL. Arg. Conspect. L. Nov.

Zel. p. 32; P. canina v. pusilla BABINGT. New Zeal. p. 1. —

Northern and Middle Island: Mörr. Arg. 1. c.

Fam. 4. PARMELIELI.

7. Sticta SCHREB.

1. St. arqyracea (BoRr.)

Syn. Lichen argyraceus Bory. Voy. (teste STIzENB. die

Griibehenfl. p. 126).

30 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 13.

Sticta rärgyracean Del St: p; MIn 1 BOERNA

New Zeal. p. 17.

Stictina argyracea NYL. Syn. p. 334.

Stictina intricata var. subargyracea NYL. L. Nov. Zel.

PI LÖR

Stictina Dozyana NYyLr. Nov. Zel. p. 297?

Stictina argyracea MörL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p-

32; STIZENB. Die Gräbcehenfl. p. 126 (1895).

Hab. ad Ohaeawai in prov. Auckland Insulie septentrio-

nalis parce lecta (2 exempla).

Distr. geogr.: Inter circulos solstitiales sparsa. In Africa

et insulis vicinis (Bourbon, Mawe. Madagascar), in promon-

torio Bone spei, Asia (in Cochinchina) et Polynesia. Regio

vere argyrace&e (NYL. Syn. p. 334).

2. St. fragillima Bag. L. New Zeal. p. 15 p. p-

Syn. Stictina fragillima NYL. Syn. p. 335.

Hab. ad cortices in parte septentr. provincize Westland,

Insule meridionalis parce lecta.

F. lutescens Krmern. NyL. N. Zeal. p. 246, L. Nov. Zel.

Pp. 20:

Hab. in corticibus arborum ad Otaua Pihanga Insulze

septentrionalis in Knigthia excelsa ad fam. Proteac. pertin.

Distr. geogr.: Przeeterea in Asia (ins. Java) et in Peru-

via ad Payta Americe meridionalis inventa (NYL. Syn.

p- 336), utrum forma primaria an forma lutescens est in-

certum.

3. St. crocata (L.)

Syn. Lichen eroeatus Linn. Mont. p. 310; Aet. Prodr.

p. 158.

Sticta ' crocata . AcH..L. U. p. 447, Syn. p-232. Bab El

NI ZAeal: pole

Stictina crocata NYL. Syn. p: 338, L: Nov. Zel. p. 30;

Mör. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 33; STIzZENB. Die Grib-

chenfl. p. 130 (1895).

Hab. Supra muscos et cortices

Ins. septentr. Tapuaeharuru, Kokokohu;

Ins. merid. Porters Pass 3,000 ped. s. mare, Castle Hill;

Otira Gorge 2—3,000 ped. s. mare, Waitati (Blueskins Bay),

Peninsula Banksii, Winton.

P. J. HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA. aut

Distr. geogr.: Europa (Britannia, Hibernia, Hispania),

Africa (in promont. Bonce spei, Transvaal, ins. Canariis, Masca-

renis), Asia (ins. Java), America utraque, Australia, Polynesia

(ins. Sandwichenibus).

4. St. carpoloma Del. st. p. 159:

Syn. Sticta carpoloma BaB. L. New Zeal. p. 12 +t. 126.

Stictina carpoloma NYL. Syn. p. 339, L. Nov. Zel. p. 30;

Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 33. STIZENB. Die Gräb-

chenfl. p. 130 (1895).

Hab ad cortices arborum

Ins. septentr. ad Taheke prov. Auckland;

Ins. merid. Porters Pass 3,000 ped. supra mare, Bealey

River 2—3,000 ped. s. mare, Waitati (Blueskins Bay). — Pree-

terea inventa ad Astrolabe Harbour Middle Island (D'URVILLE),

Northern Island (Colenso, J. D. HooKEr), Great Barrieére Is-

land (SINCLAIR). BAB. 1. c., ut ait NYLANDER L. Nov. Zel. p. 30.

" Distr. geogr. In America, Australia, Africa (insulis Mas-

carenis), Asia (ins. Java), Australia.

5. St. fuliginosa (DICKS.) ACH.

Syn. filichen fuliginosus DrekskOrCBrat p. 13; Sm.

Bot. tv, 103:

Lichen (Sticta) fuliginosus Acu. Prodr. p. 158.

Sticta fuliginosa AcH. Meth. p. 281, L. Univ. p. 454, Syn.

fp: 20050 Kr SAN ER uTritp.sd2; KÖRB) Syst: (pi 66.

Stictina fuliginosa BABINGT. New Zeal. p. 18. NyL. Syn.

p. 347, L. Nov. Hell Pp. 31; STIZENBA. DichitA fr I po64; MÖrL.

Arg. Conspect. LDL. Nov. Zel. p. 33; STIZENB. Die Öräbelkad.

p. 135 (1895).

Hab. in saxis muscosis. Insul. septentrionalis: Papakauri,

Otaua, Pihanga, Maungaroa ad Wellington, sterilis. — Ste-

rilis lecta a plurimis collectoribus; etiam ad Greymouth. Ins.

merid: (HELMS n. 36) Nr. 1. c.; North. Isl., Tarndale: NELSON,

Ihr WwA Tel el

Distr. geogr. Europa, Africa (Guinea, Abyssinia, Africa

austr., in insul. Borbonia et Madagascar), America.

6. St. retigera (Borr) AcCH. syn. p. 233. ex MöLrL. Arg.

Consp: L. Nov. Zel. p. 34.

Syn. Dichen retiger Borr Voy. III p. 101 (1803).

BIHANG TILL K. SV. VET:-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 13.

Lobarina retigera NyLr. Lich. Japon p. 31. (1890).

Lobarina retigera STIZENB. Lich. Afr. p. 65 (1890).

Stietina retigera Mörr. Arg. LDL. B. n. 74. Stictina

retigera MöLur. Arg. Conspect. Lich. Nov. Zelandie p. 34

(1894).

Stictina retigera NSTIZENB. Die Gribcehenflecht. (Stictei)

prEL25r (1895):

Hab. supra truncos arborum muscosos ad Otaua Pihanga

Insule septentrionalis et ad Westland et Winton Insul. meri-

dionalis.

Distrib. geogr.: Africa (in regno Schoa, in insulis Sancti

"Thome, Sancti Mauritii, Borbonia et Madagascar, cet.), Asia

(in Japonia ad Oumagayeshi--Itchigome et ad Mourayama:

E. ArLMQvisT, Ostindia, China, Java, cet).

Secundum NYLANDER et MEULLER Arg. sequentes species

generis Sticte sunt invente:

St. intricata v. Thouarsii - NYL. Syn. p. 335; Mörn. Arg. LE.

KN. n. 10. Conspect. p. 32 (Stictina). St. limbuta

v. subflavida BABINGT. New Zeal. p. 19 (fide MöLL.

Arg. 1. c.). — Ad Greymouth (HELrms, Colenso).

— -- v. subargyracea NyL. L. Nov. Zel. p. 29; MöLL.

Arg. Conspect. p. 32.

— Dozyana NYL. Syn. p. 335: HeLMs. n. 64; MöLnL. Arg. Con-

spect. p. 32 (Stictina).

— faveolata Ny1. Syn. p. 337; Mönn. Arg. Conspect. p. 32

(Stictina); Sticta faveolata Del. Tuck. in A.. GRAY

Exped. WILKES p. 137.

— cinnamomea Mörr. Arg. LDL. B. n. 561, Conspect. p. 33 (Stic-

tina); Sticta cinn. Baz. L. of New Zeal. p. 15;

Stictina dissimilis NYL. L. of New Zeal. p. 246;

Stictina fragillima v. dissimilis NYL. Syn. p. 336;

Sticta fragillima v. dissimilis KRMPLH. L. No-

vara m.ultd:

— fragillima var. dissecta Mörnr. Arg. L. B. n. 362; Conspect.

p. 33; Stictina fragillima Nyr. L. of New Zeal.

p--246, obs:) L: Nov. Zell. p. 29:

— — var. myrioloba Mörnr. Arg. L. KN. n. 11, Con-

spect. p. 33; Sticta fragillima BAB. New Zeal.

p. 15; Hook. Handb. p. 567.

— — var. glaberrima Mönn. Arg. L. B. n. 562, Con-

spect. p. 33; Sticta fragillima var. glaberrima

AS TG

P. J. HELLBOM, LICHENAMA NEO-ZEELANDICA. 33

Baz. New Zeal. p. 15. — »Kaipara forests» MöLL.

Arg. Consp. LI. c.

St. Hookeri Baz. New Zeal. p. 18; HooK. Handb. p. 567; Stic-

tina Hookeri NYL. syn. p. 336; Mörr. Arg. Con-

spect. p. 39.

— Mougeotiana Del. St. p. 62, t. 5, fig. 13; Baz. New Zeal.

p; 12;: Stictima Nn syn. p. 340; MöLnr. Arg.

Conspect. p. 33. — Middle Island: D'URVILLE,

MUPis ATS LIC

= = var. disseeta Mörn. Arg. L. KN. n. 12, Con-

spect. p. 33.

— — var. aurigera NYL. Syn. p. 341; Krmeit. L. No-

vara p. 116; Mörrn. Arg. Conspect. p. 33.

— astietina Nyr. L. Nov. Zel.: p. 30; Mörr. Arg. Conspect:

p. 33. — Corticicola ad Greymouth (HELMS)

Nn Ne:

— quercizans ÅcH. Syn. p. 234 pr. p.; KrEmeri. N. Beitr. n

43; Stictina querc. NYL. Syn. p. 344; MöLL. Arg.

Cousp. Pp. 33.

— tomentosa Sw. ex Krment. N. Beitr. n. 57; Stictina NYL.

Syn. p. 343; Mörn. Arg. Conspect. p. 33.

8. Lobaria SCHREB.

1. IL. subcaperata (NYL.)

Syn. Sticta subcaperata Nyrn. New Zeal. p. 247, Lich.

Nov. Zel. p. 31; St. sinuosa var. macrophylla Mörr. Arg.

Conspect. p. 34.

Hab. ad truncos arborum

Ins. septentr. Maungaroa prope Wellington. — »Adest a

Nov. Zel. in variis collectionibus (LINDSAY, KNIGHT & HELMS)»

Nyzr. Nov. Zel. 1. ce. — Exsicc. Lojka 116.

Distr. geogr. »Etiam in Tasmania» inventa NyL. 1 c.

2. DL. filix (HoFFM.)

Syn. Lichen filix Sw. Meth. muse. t. 2. f. 2; AcH. Prodr:

PNG:

Platisma filix Horrm. Pl. lich. 3. OR AN

Sticta filicina AcH. Meth. p. 275, L. W: Pp: 2208 Syn. p.

230; BABINGTON L. New Zeal. p. 12.

Stictina filicina NYL. Syn. p. 349.

34 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 138.

Stieta filix Nyu. Nov. Zel. p. 32; Mörn. Arg. Conspect.

L. Nov. Zel. p: 34.

Hab. ad cortices arborum

Ins. septentr. ad Hokianga, Whangaroa, Waima, Wat-

tangi, Bay of Islands, Ohaeawai, Wellington;

Ins. merid. Bealey River, Otira Gorge, Westland, Winton.

IL. parvula (NYr. N. Zeal. p. 246) L. Nov. Zel. p. 33;

Sticta lacera (TAYL.) Mörr. Arg. L. B. n. 1278, Conspect. Nov.

Zel. p. 34.

Hab. supra truncos arborum

Ins. septentr. Otaua, Waima, Ohaeawai;

Ins. merid. Otira Gorge, Peninsula Banksii, Waitati

(Blueskins Bay), Winton, Dunedin. — Tarndale prov. Nelson

(SInNcLAIR) NYL. Nov. Zel. 1. c.

Distr. geogr. In America meridionali et in Asia, insula

Java NYL. Syn. p. 349 (f. primaria ut videtur).

3. LIL. latifrons (RICH.)

Syn. Sticta latifrons RicH. Astrol. p.' 27, t. 8, f. 2; BAB.

New Zeal. p. 13, NyLr. Zeal. p. 248; L. Nov. Zel. p. 33; MöLL.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 35; STIZENBERGER die Gräbehen

flechten (STICTEI) p. 125 (1895).

Stictina filicina f. maior, latior NYL. Syn. p. 349.

Hab. ad truncos arborum

Ins. septentr. Waitangi Bay of Islands, Coromandel,

Waima, Otaua Pihanga, Maungaroa prope Wellington;

Ins. merid.: Riccarton, Otira Gorge 2—3,000 ped. s. mare,

Peninsula Banksii, Little River, Winton.

4. IL. damccorms (SW.)

Syn. Lichen dameecornis Sw. F1. Ind. Occid.; AcH. Prodr.

Pp: LOT.

Platisma cornudamee Horrm. Pl. Lich. T. 24 f. 1—7.

Sticta dameecornis AcH. Meth. p. 270, L. U.p. 446, Syn.p.231.

Sticta damzecornis NYL. Syn. p. 356; Mörr. Arg. Conspect.

L. Nov. Zel. p.-34.

Hab. ad cortices arborum

Ins. septentr.: Waitangi Bay of Islands, Waima;

Ins. merid.: Bealey River, Otira Gorge 2—3,000 ped.

supra mare, Arthurs Pass 3,000 ped. s. m., Little River in

Peninsula Banksi.

P. J. HELLBOM, LICHENAZA NEO-ZEELANDICA. 30

Distr. geogr.: In Europa (Hibernia bene evoluta et

fructificans (NyL. Syn. 1. c.), Africa in promontorio Bonee

spei & insulis Azoreis, in Madera (Mandon Mad. 25), in Ma-

dagascar et insulis Mascarenis, in America, Australia et Poly-

nesia.

5. LDL. sinuosa (PERS.)

Syn. Stiecta sinuosa Prrs. in Gaudich. Uran. p. 199; Baz.

New Zeal. p. 16; NYr. in Flora 1869 p. 117, 118.

Sticta dameecornis var. 1 sinuosa NYL. Syn. p. 356; Sticta

sinuosa Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 34.

Hab. ad cortices arborum

Ins. merid. Bealey River 2—3,000 ped. s. m., Westland.

Obs. Huc pertinet pr. parte Sticta quercizans ACH. &

DEL. secund. NYL. in Syn. 1. c.

Distr. geogr. Africa in insula Comorensi Johanna (HriL-

DEBRANDT NSTIZENB. in Lich. Afr. p. 66), in America tropica

et in Asia (ins. Phillipinis NYL. Syn. Le.)

6. LDL. macrophylla BAB. L. New Zeal. p. 15.

Syn. Sticta dameecornis var. 2 macrophylla NYL. Syn.

p. 356, NYL. in Flora 1869 p. 118?

Hab. ad truncos arborum insule septentrionalis ad Ohaea-

wai, unum exemplum.

Distr. geogr.: Fere ut L. dameecornis patet sparsa, preeci-

pue in Polynesia et in insulis ad Africam pertinentibus (Mada-

gascar, Bourbon).

7... DL. Urvillet (DEL)

Syn. Stieta Urvinner DEL. st. p. 170; Baz. New Zeal. p.

PINT Syn. pir360) 1; NovrZelupi 30.

Sticta endochrysea var. URVILLEI MULL. Arg. Conspect. p. 39.

Hab. ad frutices insulzee meridion.: Bealey River 2—3,000

ped. s. m., Castle Hill 2—3,000 ped. s. m., Otira Gorge 2—

3,000 ped. s. m. — »Northern and Middle Islands BaB. 1. c.

Ad Greymouth> in prov. Nelson insulzee meridionalis »HELMS>

NYE: NoSZgeltib fe

Distr. geogr.: Africa (in insula Johanna: HILDEBRANDT

STIZENB. Lich. Afr. p. 67), America ad fretum Magellanicum

et in Maclovianis insulis.

var. flavicans (Hook & TAYL.)

36 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Syn. Sticta favicans Hook & Tayrn. Lich. Antarct. n:o

SIMPE.oP:

Sticta URVILLEI var. 2 flavicans NYL. Syn. p. 360, Nov.

Zel. p. 35; Mörr. Arg. Conspect. p. 35.

Hab. ad cortices Insuli:e meridion.: Bealey River 2—3,000

ped. s. mare, Waitati (Blueskins Bay), Peninsula Banksii.

Exsiec Arn. 1200.

Distr. geogr.: Insulis Maclovianis, Cap Horn, ad Fretum

Magell. in Nukahivi (NYL. Syn. 1. ec.)

NYLANDER in L. Nov. Zel. p. 35 mentionem facit de varie-

tate Colensoi BaB. New Zeal. p. 10, t. 123. Est »flavicanti

similis, sed thallo firmiori et scrobiculato, marginibus granu-

lose 1. lobulose isidiosis>. »Ad cortices in silvis Nov. Zelan-

die» NYL. Syn. p. 360.

8. IL. orygmea (ACH.)

Syn. Stieta orygmea AcH. Meth. p. 278, L.: U.: p. 449,

Syn. <p. 232; BAB N. Zealf po 10; Nyr/ Syn pa 260: -ECINOv

Zel. p. 35; Mörr. Arg. Conspect. p. 35; Sticta coronata MöLL.

Arg TaB nm

Hab. ad arbores et supra muscos

Ins. septentr. ad Ohaeawai, Otaua, Pihanga, Maungaroa

prope Wellington;

Ins. merid. Bealey River 2—-3,000 ped. s. m., Westland,

Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay), Dunedin. — In

insulis Auckland et Campbell (meridiem versus ab insula

merid. sitis) etiam inventa. — Exsiecc. Arn. 1214, Lojka 117.

Distr. geogr. Ad promont. Cap Horn atque in Tasmania

provenit (NYL. Syn. p. 361); Chile, Patagonia (St1z. Gräbcechend.

Pe LT)

9. LIL. aurata (ÅA CH.)

Syn. Sticta aurata AcH. Meth. p. 277, L. U. p. 448, Syn.

p- 2027. Er) Lo Eur: ps 50; BARN Zeal. pr9; NYLISynip- o6k HE

Nov. Zel. p. 35; Mörr. Arg. Conspect. Lich. Nov. Zel. p. 35.

Hab. ad truncos arborum Insule septentrionalis ad

Waitangi Bay of Islands, Maungaroa prope Wellington.

Distr. geogr. In Europa occidentali (Anglia, Lusitania,

Gallia), Africa (Cap. bone spei, in insulis Madera (Mand.

Mad. 19), Canariis, Madagascar, Mascarenis), America temper.

& calida, Asia tropica, Australia, Polynesia.

ARE

P. J. HELLBOM, LICHINAZEA NEO-ZEELANDICA. a

Varietates angustata DEL. NYL. Syn. p. 361, »forma minor,

lateritie-rubricosa, angustius lobata» et rubella Hook et TAYL.

NYL. Syn. p. 361 commemorantur in Nyzr. Nov. Zel. p. 35

et in Möunrn. Arg. Conspect. p. 35 ut in Nova Zeelandia

lect:e. Illa »cum typo crescens» provenit, heec super truncos

arborum emortuarum ad Greymouth (HELMS et ad Dunedin

(LINDSAY).

10. &L. granulata (BAB).

Syn. Sticta granulata BAB. L. N. Zeal. p. 17.

Stictina carpoloma ”granulata NYL. Syn. p. 340.

Sticta granulata NyYL IL. Nov. Zel. p. 36; MöLL. Arg.

Conspect. L. Nov. Zel. p. 36; StIzENB. Die Gribchenf. p.

120 (1895).

Hab. ad truncos arborum

Ins. septentr. Ohaeawai, Omatangi, Hutt et Maungaroa

prope Wellington;

Ins. merid.: Westland. — Preeterea lecta in prov. Auck-

land (SINCLAIR), prov. Otago (LINDSAY) et ad Greymouth pro-

vincie Nelson (HELms) NYL. 1. c.

Distr. geogr.: In America meridionali prope Fretum

Magellanicum et in Tasmania NYL. Syn. 1. c.

11. LIL. glaucolurida (NYL.)

Syn. Sticta glaucolurida Nyr. in Flora 1867 p. 438, L.

Nov. Zel. p. 36; Krwment. N. Beitr. n. 34; Mönr. Arg. Con-

spect. p. 36; STIZENB. Die Gräöbehenflechten (Stictei) p. 119

(1895). — Arn. Ezxs. 1199.

Hab. ad cortices arborum

Ins. septentr. Waima, Maungaroa prope Wellington;

Ins. meridion. ad Bealey River 2—3,000 ped. s. m.

In exempl. e Waima & in Arn. Exs. Pseudocyphelle

sunt, ut ait NYLANDER 1. c., »determinate citrin&» sed in

exempl. e Bealey River solum in locis thalli ochraceopallidis

in locis autem fusconigricantibus sunt pallide vel omnino

albidee.

12. LIL. dissimulata (Nyzr. Syn. p. 362); Möirn. Arg. Con-

spect. L. Nov. Zel. p. 36.

»Lecta a KNnicHr. et aliis. Ad Greymouth (HELMS) Vix

distincta a fossulata» Nyt. L. Nov. Zel. p. 37.

35 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. II. N:0 13.

=L. multifida LAUR. NYL. Syn. p. 363, L. Nov. Zel. p. 37;

Sticta psilophylla Möir. Arg. L. KN. n. 17, Conspect. p. 36.

Hab. ad truncos arborum

Ins. septentr. Ohaeawai, Rotamahana, Omatangi, Otaua,

Pihanga, Maungaroa prope Wellington;

Ins. merid. Otira Gorge, 2—3,000 ped. s. m., Westland,

Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay). Dunedin. — Exsicc.

Arn 98 Köjka. 8:

Distr. geogr. Inventa est in America meridionali (Chile)

et in Asia (ins. Java) NYyLn. Syn. p. 362. Utrum ad dissimu-

latam an ad multifidam spectet, est incertum.

13. IL. fossulata (DUE.)

Syn. Sticta fossulata Dur. in DEL. st. p. 99; NYL. Syn.

p3r003, LU. Nos Aelp. od

Hab. in truncis arborum

Ins. septentr. Ohaeawai, Waima, Maungaroa prope Wel-

lington;

Ins. merid. Bealey River, Castle Hill, Arthurs Pass,

Westland, Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay), Win-

ton, Dunedin, Invercargill. — Exsice. Arn. 1215, Lojka 119.

Distr. geogr. In nova Hollandia et Tasmania, AT-

rica (Madagascar) nec non in America australi (Chile) est

inventa.

Var. Ulinearis HooK. Ad Waima et Whangaroa Insul.

sept. et ad Arthurs Hill 3,000 ped. s. m. Ins. merid.

Var. Richardi Mont. BaB. New Zeal. p. 13. Ad Otaua

et Pihanga Insule septentr.

14. LIL. physciospora (NYL.)

Syn. BStieta fossulata ”physeiospora NYL. Syn.

Sticta physciospora NYL. Syn. p. 364, New Zeal. p. 248, Nov.

Zel. p. 38; Sticta impressa Hook et Tayr.; MörL. Arg. Con-

spect. p. 35.

Hab. ad cortices arborum

Ins. septentr. Waitangi Bay of Islands, Omatangi, Otana,

Pihanga;

Ins. merid. Bealey River, Dunedin. — Exsiec. Lojka 120.

Przeeterea lecta est ad Greymouth in prov. Nelson Insul. meri-

dionalis (HELMS) et in insula Campbell (FirHoLr) NyL. L. Nov.

Zel. p. 38.

P. J. HELLBOM, LICHENMA NE0-ZEELANDICA. 99

Distr. geogr. In nova Hollandia australi (NYL. Syn. p. 364);

Amer. Patagonia (Sriz. Griäbcehenfl. p. 119).

15. IL. homeophylla (NYL.)

Syn. BSticta homoeophylla NyL. in Flora 1867 p. 439, L.

Nov. Zel. p. 38; Krmein. N. Beitr. n. 41; Mörnr. Arg. Con-

spect. L. Nov. Zel. p. 36; STIZENB. Die Gribchenf. p. 115 (1895).

Hab. ad cortices arborum Insule septentr. ad Ohaeawai

& insul. merid. ad Otira Gorge -— Preterea ad Greymouth

prov. Nelson ins. merid. corticicola (HELMS) NYL. 1. c.

16: IL. Ereycinetii (DEL.)

Syn. Stieta Freycinetii DEL. St. p. 124, t. 14, f. 51; Hoox.

fil: FI. Antaret. p. 528, t. 196, BAB. New Zeal. p. 16; NYL. Syn.

Pp. 365, LL: Nov. Zel: p. 39; STIZENB. Die Gräbcehenfl. p. 115.

Sticta glabra Hook et Tayr. Lich. Antarct. 84.

Hab. ad cortices Insule meridionalis ad Little River in

Peninsula Banksii. — Preeterea in Nov. Zeel. lecta ad Grey-

mouth provincie Nelson (HELMS), in Northern and Middle Is-

lands (Colenso, LYALL ceterique). in prov. Otago (LINDSAY) nec

non in insula Campbell. Nyt. I. e. — Exsice. Lojka 121.

Var. isidiolomam NYL. facie fere gymnolomee St. intricate

formee sterilem modo visam indicat NYL. (L. Nov. Zel. p.-39).

Distr. geogr. In zona antarctica amplissime sparsa: Ad

Fretum Magellanicum, in insula Juan Fernandes, insulis Maclo-

vianis, Nova Hollandia, Tasmania.

177, 4D.-;coriaced (CEAYE. $& ELOOK-)

Syn. BStiecta coriacea Tayrr. & Hoor. Lich. Antarct. n:o

90: BABA L:s New Zeal. ps19, t. 125;A. Mörn; Arg: Conspect.

L. Nov. Zel. p. 36; STIZENB. Die Gräbchend. p. 113.

Ricasolia coriacea -NYr. Syn. p. 366, L. Nov. Zel. p. 40.

Hab. in truncis arborum

Ins. septentr.: Waitangi Bay of Islands, Waima;

Ins. merid.: Otira Gorge, Little River in Peninsula Bank-

sil, Waitati (Blueskins Bay), Winton, Dunedin. — Ad Grey-

mouth in prov. Nelson ins. merid. (HELMS).

18... DL. adseripta (NYL.)

Syn. Ricasolia adscripta NYL. in Flora 1867 p. 429, L.

Nov. Zel. p. 41, Lich. Japonie p. 31.

40 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O 13.

Ricasolia herbacea Baz. New Zeal. (verisim.) Sticta ad-

seripta MöLir. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 37.

Hab. ad truncos arborum Insulre meridionalis: Waitati

(Blueskins Bay), exempl. unicum. — A plurimis collecto-

ribus in Nov. Zeel. inventa. NyL. L. Nov. Zel, p. 41. — Exsice.

Lojka 113.

Differentiam a L. herbacea indicat NYLANDER l. c.

Ceterum sequentes species generis Lobarize in Nov. Zee-

landia, ut aiunt NYLANDER et MÖLLER Årg., sunt inventee.

L. internectens NyLr. L. Nov. Zel. p. 32 Mörrn. Arg. Conspect.

p. 34; Sticta dichotoma Krmerir. N. Beitr. n.

26. — In Nova Zelandia ex herb. KRMPLH.

(NYTT Inet)

— variabilis AcH. Unir. p. 455: BaABiIngt. New Zeal. p. 16;

Möir. Arg. Conspect. p. 34. — Northern et

Middle Island (Mörr. Arg. 1. c.)

— — var. Lyalliana MörL. Arg. L. KN. n. 14, Con-

spect. p. 34. — Corticicola, KnisHt. (MöLL.

Amor 3 7C5)

— livida Krwmeie. N. Beitr. n. 38; Mörn. Arg. Conspect. p-

34. — Corticicola.

— cinereo-glauca TavrL. L. Antarct. n. 95; BABINGT. New

Zeal. p. 19, MöiL. Arg. Conspect. p. 34; Sticta

livido-fusca KRrMmPrt. N. Beitr. n. 39. — Trun-

cicola: Northern Island, Mörr. Arg. 1. c.

— — var. angustifolia BABINGT. secund. MöLL. Arg.

Conspect. p. 34.

— levigata Krmert. L. Novara p. 118, t. 14; Mört. Arg. Con-

spect. p. 34. — Southeru Island: MöLrr. Arg. l. c.

— latifrons var. Menziesii BABINGT. L. of New Zeal. p. 13;

NyL. L. of New Zeal. p. 246 obs; Mörr. Arg.

Conspect. p. 35.

— — var. dissecta (KRMPLH.); Sticta Menziesii var.

disseceta KRMPLH. L. Novara p. 119; Möu.

Arg. Conspect. p. 35.

— hirta Stirt. Addit. p. 461; Mörr.” Arg. Conspect. p: 35. —

Corticicola ad Wellington, MörL. Arg. 1. c.

— Colensoi BABINGTON L. New Zeal. p. 10, t. 123; MöLL. Arg.

Conspect. p. 35; Sticta flavicans var. Colensoi

LinpDs. Observ. p. 503; Nyn. Nov. Zel. p. 35.

Vide supra p. 36.

P. J. HELLBOM, LICHENAZA NEO-ZEELANDICA. 41

L. Colensoi var. pinnatifida Baz. L. New Zeal. p. 10; MöLL.

Arg. Conspect. p. 30.

— pubescens Mörr. Arg. L. KN. n. 16, Conspect. L. Nov.

Zel. p. 35; legit KnicHrt. sec. Mörir. Arg. 1. c.

— obvoluta AcH. Univ. p. 452; NYL. Scand. p. 95, L. Nov.

Zel. p. 36; Mörr. Arg.- Conspect. Nov. Zel.

p 36. — Ad Greymouth (HeLms) Sterilis

(NYDIHC:)

— subeoriacea NYL. in Flora 1865 p. 29, L. New Zeal. p. 247,

Lich. Nov. Zel. p. 34; MörrL. Arg. Conspect. L.

Nov. Zel. p. 36; Stieta canaliculata KN. Con-

trib. 1878 p. 282. — Truncicola ad Dunedin

Insul. merid. (LiNDSAY, KNIGHT.) NYL. L. Nov.

Zielsline:

— coriacea var. elaphocera NYL. in KRMPLE. L. Novara p.

116, Lich. Nov. Zel. p. 41 (Ricasolia); MöLL.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 36. — Sterilis;

legit in Nov. Zel. F. HocHstETTER (NYL. L. Nov.

Zielke:)

— Billardieri DEL. Stiet. p. 99, t. 8, fig. 35; Nyrn. L. Nov.

Zel. p. 38 (mon est nisi cellulifere minor» NYL.

1. e.); Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 36.

— Corticicola, frequens: Northern and Middle

Island (Mörr. Arg. 1. ec.)

— — var. cellulifera MörrL. Arg. L. B. n 1291; Con-

spect. p. 36; St. foveolata var. cellulifera BABINGT.

New Zeal. p. 14; St. cellulifera TAYL. L. Antarct.

n. 85; NyL. L. Nov. Zel. p. 38. — Ad Greymouth

legit Hems (NYL. 1. ec.)

— o— var. lacinulata (KRMPLH.) MörL. Arg. Conspect.

p. 39; Sticta fossulata f. lacinulata KRMPLH. L.

Novara p.-E20:

— subvariabilis Nyr. in Flora 1867 p. 439, L. Nov. Zel. p.

38; Mörr. Arg. Conspect. p. 36. — Legit KNIGHT.

(NE Nov:sZellldle:)

— Freycinetii var. isidioloma NyYr. L. Nov. Zel. p. 39; Mö.

Arg. Conspect. p. 37. — In Nov. Zel. (coll. D'Uz-

VILLE) sterilis, NYL. 1. c.

— — var. glabrescens MöLuL. Arg. L. B. n. 565, Con-

spect: pp: dv.

— — = var. tenuis Mörr. Arg. L. B. n. 565, Conspect. p. 37.

42 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

DT. epistieta, NyYn:: Ni Zeal. p. 248) Lr Nov. Zell ip: 39; Ky

Contrib. 1880 p. 367; MörL. Arg. Conspect. p.

37. — Ad Dunedin (LINDSAY): etiam alibi (KNIGHT.)

INIKTD vg Cr

— amphisticta Kn. Contrib. 1880 p. 367; Mörr. Arg. Con-

spect. p. 37; St. episticta ”amphisticta NYL. L.

Nov. Zel. p. 40. — Exs. Lojka 115, Zw. 892.

— — var. platyloba MörrL. Arg. L. KN. n. 18, Con-

spect. p. 37.

— Montagnei BaABInGt. New Zeal. p. 20; Mörr. Arg. Conspect.

p. 37; Ricasolia Montagn. NYL. Syn. p. 373, L.

Nov. Zel. p. 41. — North. and Middl. Isl. ligni-

cola: (SINCLAIR, IiYALL) NyL. DO Nov. Zel. I 'e.

Exsicc. Lojka 114.

— glomulifera DrL. Stict. p. 129; Baz. New Zeal. p. 20; MöLL.

Arg. Conspect. p. 37; Ricasolia glomulifera De

Not. Hoor. Handb. p. 570. — Corticicola: Nor-

thern Island, Mörr. Arg. 1. c.

9. Parmelia (AcCEH.) De Not.

1. CE: perleta (1), ACHE

Syn. Lichen perlatus Linn. Syst. Nat. ed. XII (1767)

Pp: GR2 5 ACHE: "ETOdRNpiN LI:

Parmelia perlata AcH. Meth. (1803) p. 216, L. U. p. 458,

Symuqp! 19753 Hiro subarap59) DitET. TachWyScandö pre

Nyzr. Scand. p. 98, Syn. p. 379, L. Nov. Zel. p. 24; MörL. Arg.

Conspect. L. Nov. Zel. p. 37.

Imbricaria perlata Körb. Syst. p. 69.

Hab. ad truncos et saxa

ins. septentr. Waitangi Bay of Islands, Taheke;

Ins. merid. Bealey River 2—3,000 ped. s. mare, Otira

Gorge, Waitati (Blueskins Bay). — Exsiece. Lojka 111.

Distr. geogr. Regio huius specieci est amplissima. Zonam

arcticam, si excipias, totius telluris est civis. Longum est

omnia loca enumerare.

Var. cristifera TAYL. in Hoox. Journ. 1847 p. 165, soredi-

ata SCHAR. Enum. p. 34.

In saxis arboribusque

Ins. septentr.: Whangaroa, Ohaeawai, Tauranga, Maun-

ganui, Tapuaeharuru, Rotomahana;

P. J. HELLBOM, LICHENAZA NEO-ZEELANDICA. 43

Ins. merid.: Waitati (Blueskins Bay).

Var. ciliata ScHzear. Enum. p. 34; Mörr. Arg. Conspect.

p. 38. Ad Auckland Ins. septentr., ad Little River in Penin-

sula Banksii Ins. merid.

Obs. P. tenuirimis TAYL. NYL.; Mörn. Arg. Conspect. p.

38; P. perlate similis sed medulla K mox miniato-rubens,

corticicola frequens, ut ait NYLANDER in (L. Nov. Zel. p. 25),

in Nov. Zel. provenit.

2... P. perforata (WULF.) ÅCH.

Syn. LDLichen perforatus WuLF. apud Jacou. Coll. 1. T. 4.

AoH: Prodr:'p. 155:

Parmelia perforata AcH. Meth. p. 217, L.: U. p. 459, Syn.

p- 198; Nyr. Syn. p. 377, L. Nov. Zel. p. 25; Mörn: Arg. Con-

spect. p. 38.

Hab. ad Porter's Pass Ins. merid. 4,000 ped. s. mare. —

»Cortieicola et saxicola frequens (LINDSAY, KNIGHT. cet.)

Nn 6:

Distr. geogr.: In Europa (Hibernia), Africa occid. et au-

strali, Asia, America utraque, Polynesia.

ade DhyYySsO des (L.)

Syn. Lichen physodes Linn. FL Suec. ed. 2 (1755) n:o

POSTAT Atom; Prod. ps.

Parmelia physodes AcuH. Meth. p. 250, L. U. p. 492, Syn.

PAS Bu pel 04, IRSErIREhAS cameo. ENN

Syn. p. 400, L. Nov. Zel. p. 28; Mörnr. Arg. Conspect. p. 39.

Imbricaria physodes Körb. Syst. p. 715.

Hab. ad truncos et saxa

Ins. septentr. Rotorua, Ins. merid. Waitati (Blueskins Bay).

f. labrosa AcH L. Univ. p. 493.

Hab. ad cortices arborum Insul. meridion. ad Waitati

(Blueskins Bay).

Distr. geogr. Per totam fere Europam frequens, in

Africa (Algeria, insulis Canariis et Madera), in Asia arct. et

orient., in America bor. et antarct., in Australia et Tas-

mania.

Var. vittata (AcH.) NYL.

Syn. Parmelia physodes fp vittata AcH. Meth. p. 251,

TRE p: 495: Symt pss2de;) mht fer Scamditp: IL7.

Imbricaria physodes var. vittata Körb. Syst. p. 75.

44 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 138.

Parmelia duplicata AcH. Meth. p. 252.

Parmelia vittata NyL. Lich. Japon p. 30.

Hab. ad cortices arborum frutieumque

Insul. septentr.: Omatangi, Tapuaeharuru, Rotorua, Napier;

Insul. meridion. ad Porther's Pass 3,000 ped. s. mare, Bealy

River 2—3,000 ped. s. mare, Keilys Hill, Arthurs Pass.

Distrib. geographica eadem fere ac Parm. physodis.

4. P. pertusa (SCHRANK) SCHAER.

Syn. Lichen pertusus SCHRANK Bavar. IT (1789) n. 1513.

Lichen diatrypus AcH. Prodr. p. 116.

Parmelia diatrypa AcH. Meth. p. 251., &L. Univ. p. 493,

Syn. p. 219; BaABingt. New Zeal. p. 22.

Imbricaria terebrata Körb. Syst. p. 74; Menegazzia Körb.

Parmelia pertusa NScHAR. Spic. (1840) p. 457; NYL. Syn.

p. 402) IL: Nov. Zell pr28; PhöFr Dich. Seand: pd Mona

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 39.

Hab. ad cortices et saxa

Insul. merid. Bealey River, Castle Hill 2—3,000 ped. s.

mare. — Ad Greymouth (HELMS), Dunedin (LINDSAY) NYL. 1. c.

Distr. geogr. In Europa rara, semper fere sterilis, in

America fere tota passim frequens, in Asia (Himalaya, Ja-

ponia), in Java et insul. Sandwichsens.

JEEP. wrolca (ASH) NYr

Syn. Parmelia olivacea var. prolixa AcH. Meth. p. 214,

IL Univ ip: 469; -ES10ly. os Prolisa N viSyntp Fado:

Parmelia pulla AcuH. Syn. p. 206.

Parmelia prolizxa Nyzr. L. Nov. Zel: p. 27; Mönrn. Arg.

Conspect. L. Nov. Zel. p. 39.

Hab. ad saxa Insuleée septentr.: Tauranga, Maunganui. —

In Northern Island (Colenso) ex BABInGT. New Zeal. p. 22.

(Parmelia olivacea).

Distrib. geogr. Ad saxa granitica in tota fere Europa,

in Africa (Algeria, ad promont. Bone spei, in insulis Tene-

riffa et Madera), in Asia, America septentr., Australia.

63 Picaperata (1) ACE.

Syn. Lichen caperatus Linn. Spec. Pl. (1753) p. 1147;

AGHE EO GBP KLO

P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO-ZEELANDICA. 45

Parmelia caperata AcH. Meth. p. 216, L. Univ. p. 457

(exe Syn. p. 1065: LET pr 69; PE Fri Scand:

per2T; NYL. Syns po 340, Ju Nov. Zelspy 24; KL Japon. p. 25;

MöLrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 39.

Imbricaria caperata Körb. syst. p. 81.

Hab. ad saxa

Insul. septentr. Waitangi Bay of Islands, Wellington;

Insul. merid. Bealey River 2—-3,000 ped. s. mare.

Distrib. geogr. In tota fere Europa, boreali excepta, sparsa,

rarius fertilis, in Africa (ex Algeria ad Abyssiniam et ad

promont. Bone spei, in insulis Teneriffa et Madera), in Asia,

America utraque et in Australia.

gå

(. P. conspersa (EHRH.) ÅCH.

Syn. Lichen conspersus EHRH. in ÅcH. Prodr. p. 118;

Westr. Lafv. Färghist. p. 327 tab. 24; Wee. FI. Suec. p. 853.

Parmelia conspersa AcH. Meth. p. 205, L. Univ. p. 486,

Sak par 20050) RA Hur: pa 69; TIER, Hz: Scand:p.ok20;

BaBInGt. Neu Zeal. p. 22; NYyL. Syn. p. 391, L. of New Zeal.

p- 249 (incl. P. subceconspersa NYL.) L. Nov. Zel. (1888) p. 27;

Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.: p. 139.

Imbricaria conspersa Körb. syst. p. 81.

Hab. ad saxa Insule septentrionalis: Tauranga, Maun-

ganwi. -— In Nova Zeland. frequentissima NYL. 1. c.

Distrib. geograph. In Europa frequentissima (in Lappo-

nia rara), Africa et insulis Madera (Mandon. Mad. 11), Mada-

gascar et Bourbonia, Asia (Japonia), America utraque.

8. PP. subconspersa NYr. in Flora 1869, p. 293, L. Nov.

VaelNep. 27, Lich. Japonsp. 20.

Medulla Kali non tingitur. Ceterum a priori parum differt.

Hab. ad saxa Insule septentr.: Waitangi Bay of Islands,

Rotomahana.

Distrib. geogr. In Europa (Gallia merid.), Africa (pro-

mont. Bone spei, Natalia, Transvaalia et in ins. Rodrigesii:

Balfour et Borbonia), Asia (Japonia).

Species neo-zeelandice generis Parmelie a NYLAND. et

Mörr. Arg. commemorate:

P. Schweinfurthii Mörr. Arg. Diagn. Socotr. 3, Conspect. L.

Nov. Zel. p. 37. — Corticicola, legit Cun-

ningham.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. : BAND 21. AFD. III. N:0 18.

f. sorediata Mörr. Arg. L. B. n. 1076, Con-

spect. L. Nov. Zel. p. 37. — Corticicola,

KNIGHT.

latissima Féé. Ess. p. 119; KrmeinH. LDL. Novara p. 115;

Mörr. Arg. OConspect. L. Nov. Zel. p. 37.

perlata var. olivaria AcH. Meth. p. 217; Mörr. Arg. Con-

spect. L. Nov. Zel. p. 38; Parm. perlata

var. olivetorum AcH. Univ. p. 458; Parm.

olivetorum KrmerH. Neu Beitr. n. 75.

— f. isidiophora KRMPLH. Lich. exot. p. 32;

Mörr. Arg. Conspect. p. 38; »misit Roume-

guere sub n. 4> MöLL. Arg. 1. ec.

var. platyloba Mörr. Arg. L. Socotr., Conspect. p. 38; »mi-

sit Roumeguére sub n. 5» Mörr. Arg. 1 c.

var. macrocarpa Pers.; MörL. Arg. Conspect. p. 38; Parm.

macrocarpa Pers. in Gaudich. Uran. p.97;»ex

KrmPrH. Neu Beitr. n. 78», Mörrn. Arg.l.c.

perforata var. ulophylla Mzy. et Fror. in Act. Acad. Leop.

1843 p. 218; Märnr. Arg. Conspect. p. 38.

cetrata AcH. Syn. p. 198; Mörr. Arg. Conspect. p. 38. —

Cortieicola Mörr. Arg. 1:'e:

lzeevigata AcH. Syn. p. 212; Krmeie. Neu. Beitr. n. 82;

Mörr. Arg. Conspect. p. 38.

tiliacea (HoFFM.) AcH.; Lichen tiliaceus HoFrm. Enum. (1784)

p. 96; Parmelia tiliacea Acu. Meth. p. 215, L.

Univ. p. 460, Syn. p. 199; BaABIngt. New

Zeal. p. 21; Mörr. Arg. Conspect. p. 38. —

Northern Island, Mörr. Arg. 1. c.

subtiliacea NYyr. in Flora 1885 p. 614; Möir. Arg. Conspect.

p. 38. — Corticicola MöLrL. Arg. 1. ce.

- revoluta (NYL.) Mörn. Arg. Conspect. p. 38; Parmelia levi-

gata var. revoluta NYL. Syn. p. 385, New

Zeal. p. 249. — Corticicola, Auckland, MörL.

Arelle.

saxatilis (1.) - var. signifera (NYL.) Mörrn. Arg. D. KN:n.

20, Conspect. p. 38; Parmelia signifera NYL.

L. Nov. Zel. (1888) p. 25; Parmelia saxa-

tilis BaBinGt. Neu Zeal. p. 21. — Saxicola

(KNIGHT) NYz. 1. c:

— var. ochroleuca KRMPLH. L. Novara p. 115;

MörnrL. Arg. Conspect. p. 38.

PSC PYTT TT NE See

ASK ESKS VESA

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 47

P. tenuirimis Tayr. vide supra. p. 43.

-— — var. erimis NYL. L. Nov. Zel. p. 25; MöLrL. Arg.

Conspect. p. 38. — Coll. KN. n. 55. Nys. 1 ce.

— — var. rudior NYL. L. Nov. Zel. (1888) p. 25; MöLL.

Arg. Conspect. p. 38. — Coll. KN. n. 57, NYyn. 1. c.

— Borreri Turn. in Transact. Linn. Soc. V p. 148; MöLuL. Arg.

Conspect. p. 39. — Corticicola Möir. Arg. 1. c.

— subrudecta Nyz. in Flora 1886 p. 320, L. Nov. Zel. (1888)

p. 26; Mörn. Arg. Conspect. p. 39. — In Coll.

HELMS-on/ 1811 (Nycsphie)

— rutidota Hooxr. et Tavrzr. f. sorediosa MöLrr. Arg. L. KN.

Dn. 197 Conspect. 1; Novo Zelpi ad.

Stisinuosa, ACH.- Syn. p. 207; Mönr. Arg: Conspect..p. 39;

Parmelia levigata var. sinuosa NYL. Syn. p.

384; Hoor. Handb. p. 571. — Saxicola, Otago

(LiINDSAY), Hook. Hamndb. 1. c.

— furcata Mönunr. Arg. L. B.: n. 1015, Conspect. p. 39. -— Saxi-

cola: Cunningham, MörL. Arg. 1. c.

— conspersa f. isidiigera MöLrrL Arg. L. B. n. 575, Conspect.

p. 39. — Legit STEPHENSON, MULL. Arg. 1. c.

— Mougeotii ScHzar. Enum. p. 46; MörLn. Arg. Conspect. p-

39; NYL. Syn. p. 392, New Zeal. p. 249. — Saxi-

cola, frequentissime, Dunedin (NYL. New Zeal.l. c.)

-— - var. obsurata MörrL Arg. LDL. KN. n. 21, Conspect.

L. Nov. Zel. p. 39; Parmelia Mougeotina NYL.

L. Nov. Zel. (1888) p. 27. — Saxicola, socia

Parmelize consperse (NYL. 1. c.)

— pertransita STtIRT. Add. p. 10 (asci & spori). — Corticicola,

Mö A ro ne:

— foraminulosa KrRmerE. Neu. Beitr. n. 73 (thallus pallide

sulphureus, spore 2—--4:n&e&e); MörL. Arg. Conspect.

p- 39. — Corticicola.

— physodes var. enteromorpha Tuck. L. Amer. p. 28; BABINGT.

New Zeal. p. 22; NYn. New Zeal. p. 249; Mö.

Arg. Conspect. p. 39; Parmelia enteromorpha

AcH. Univ p. 494; KrmeiH. Neu. Beitr. n. 77.

— Ad cortices, Auckland (SINCLAIR), Dunedin

(NYL. 1. ce); Northern et Middle Island (Mörr.

Arek):

— — var. placorhodioides (NYr.) Mörr. Arg. L. B.n.

377, Conspect. p. 39.

48 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

P. encausta (Sm.) NyL.; Lichen encaustus Sm. in Trans. Linn.

Soc. I (1791) p. 83; Parmelia NYL. Scand. p. 104;

AcE. Meth. p. 202; Mörr. Arg. Conspect. p. 39;

Kr. ment. Neu. Beitr. n. 81.

— angustata Pers. in: Gaudich. 'Uran..p. 195; NY Syr ip

403; HoozK. Handb. p. 572; Parm. moniliformis

BaBINGT. New Zeal. p. 23; Anzia angustata MöLL.

Arg. L. B. n. 1503, Conspect. p. 40. — Lignicola:

Northern Island (Colenso) HovKk. Handb. 1. c.

— — var. hypoleucoides Mörr. Arg. L. KN. n. 22, Con-

spect. p. 40. — Corticicola (Magnin) MörL, Arg.

EL KNJINe:

10. Physcia (FR.) Tu. FR.

1; CP RIstetlares (15) NY

Syn. Lichen stellaris Linn. Spec. PI. (1753) 1144, F1.

Suec. (155) 1082 ip vdt2katon Erodr: pl

Parmelia stellaris AcH. Meth. p. 209, L. Univ. p. 476,

Syn p: 165F'R., Dich... Bunsp-S2;, Körb.syst. Pp: 55:

Physcia stellaris Nyrn. Scand. p. 111, Syn. p. 424. TH.

FR. Seand. p. ,138; NynyL,, Novs Zelp. 45; Mössartas:

Conspect. L. Nov. Zel. p. 41.

Hab. ad cortices arborum fruticumque Insul. septentrion.:

Maungaroa prope Wellington.

Distr. geogr.: Europa, Africa, Asia, America utraque.

2. Ph. speciosa (WULEF.) NYL.

Syn. Lichen speciosus WuzrrF. in Jacou. Coll. III (1789)

phll95; AdibProdrpil235

Parmelia speciosa AcH. Meth. p. 198, L. U. p. 480, Syn.

ip. 2115; PR OehSRnrp: 80 (a); Körb. syst. p. 89.

Physcia speciosa NYL. Prodr. p. 307, Syn. p. 416, Scand.

pal09;; Ta. FrRickichoScandp;ldd:

Pseudophyscia speciosa Mörn. Arg. Conspect. L. Nov.

Zel. p. 40.

Hab. ad cortices Insul. septentr.: Tauranga, Maunganui,

Otaua, Pihanga.

Distrib. geogr. In Europa fere tota sparsa, rarius fructi-

ficans, in Africa insulisque, Asia (Japonia: Mourayama, Naga-

saki, Exped. Veg., E. ALMQVIST), America utraque, Australia.

P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO-ZEELANDICA. 49

3. Ph. leucomela (1L.) MIicH.

Syn. Lichen leucomelas LINN. Spec. Pl. ed. III (1764) p.

1613 sec. Krmert. Geschicht. der Lichenol. IT p. 529.

Tichen leucomelos LINN. — Sw. Obs. bot. T. 11. f. 3.;

AcH. Prodr. p 181. |

Parmelia leucomela Act. Meth. p. 256; Fr. L. Eur. p. 76

(non P. speciosa b. p. 80); BaBIngt. New Zeal. p. 24.

Borrera leucomela AcH. L. U. p. 499, Syn. p. 222.

Anaptychia leucomelena Waisro Etud. I p. 128; MöLL.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 30.

Physcia leucomela MicH. F1. Bor. Amer. 2. p. 256; NYL.

Prodr. p. 61 Syn. pi 414, IL. Nov: Zell pi 45.

Hab. ad cortices arborum Insule septentr.: Hokianga. —

Northern Island ex TayrL. Antarct. 62 (MöLL. Arg. 1. c.).

var. angustifolia Mer. & FLor.

Hab. ad Ohaeawai et ad Hutt prope Wellington Insulze

septentrionalis.

— Distr. geogr. In Europa occident., Asia, Africa austr. et

in insulis (Madera: Mandon 43), America utraque, Asia,

Australia. Var. angustif. in Africa, Asia, Amer. calida,

Polynesia.

4. Ph. hypoleuca (AcH.) NYL.

Syn. Parmelia speciosa var. hypoleuca AcH. Syn. p. 211.

Physcia speciosa var. 2 hypoleuca NYL. Syn. p. 417; Pseu-

dophyscia speciosa var. hypoleuca Mörr. Arg. Consp. p. 40.

Physcia hypoleuca NYyL. L. Nov. Zel. p. 45.

Hab. ad Otaua, Pihanga et ad Maungaroa prope Wel-

lington Insulre septentrionalis.

Distr. geogr. In Europa (Scotia, Hibernia), Africa, Asia

calidiori, Amer. utraque, Polynesia.

5. Ph. pieta (Sw.) var. sorediata NYL. (verisimile).

Ad Riccarton Insule merid., exempl. unicum.

Obs. Forma primaria ad cortices Northern Island est

lecta, ut ait Mörr. Arg. in Conspect. L. Nov. Zel. p. 41.

Ceterum in Nov. Zeel. sunt lecte:

Ph. pulverulenta (ScHREB.) NYL.; Lichen pulverulentus ScHREB.

Spicil. (1779) p. 128; Parmelia pulverulenta

ETEN Hör: Pp 1945 Rör: SVS] p. o6;- Phys-

cia pulverul. Nyzr. Syn. (1860) p. 419; Mörr.

50 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.: BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Ph. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 40. — Middle

Island: Mörr. Arg. 1. c.

— cesia (HorFfm.) NYL.; LDichen czesius Horrm. Enum. (1784)

p:14 605 ACHE Prodr: p.s107; -Barmelianersa

AcH. Meth. p. 197, L. Univ: p: 479, Syn p:

216; KörB. Syst. p. 86. Physcia ceesia NYL.

Prodr:; (L850).pr- 308; DH: ERITEFScaN

140; Mönr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p.

41. — Saxicola, Mörr. Arg. 1. ec.

— obscurmscula NyL. L. Nov. Zel. p. 46; MöLL. Arg. Conspect.

p. 41. »Forsan subspecies Physcise obscura

minor. Saxicola in collect. »Knight» NYL.. c.

— obscura (EHRH.) NYL. Parmelia obscura FR. L. Eur. p. 84;

Physcia obscura NYL. Scand. p. 112; Syn.

p. 427; TH. FE. L. Scand. p. 141; Mörn. Arg.

Conspect. L. Nov. Zel. p. 41. — In Nova

Zelandia' NyYL. Syn. 1. c.

— adglutinata (FLKE) Nyrn. var. minor Mönn. Arg. Revis.

Lich. Feean. p. 13, Conspect. L. Nov. Zel.

p. 41; KNIGHT On Lichenogr. 1884 n. 3, f. 4.

— Corticicola. MörL. Arg. 1: e.

— plinthiza Ny1. L. New Zeal. p. 249, L. Nov. Zel. p. 46; KN.

Contrib. 1880 p. 369 fig. 10; LInps. Observ. 1866

p. 419, fig. 32; Hyperphyscia plinthiza MöLL.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 41. — Trunci-

cola ad Dunedin (LiNDsAY) NYL. Nov. Zel. 1. c.

— synthalea KN. On Lichenogr. 1884 n. 4, fig. 3; Hyperphyscia

synthalea Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.

p. 41. — Corticicola.

11. Xanthoria (FR.) HELLB.

1. X. chrysophthalma (1.) HELLB.

Syn. Lichen chrysophthalmus LINnn. WurnF in JAcQu.

Colleet:,t. 44

Parmelia chrysophthalma AcH. Meth. p. 267; Fr. L. Eur.

p. 75; BaB. New Zeal. p. 23.

Borrera chrysophthalma AcH. L. U. p. 502, Syn. p. 224.

Physcia chrysophtalma NYL. Syn. p. 410, STtIzENB. Lich.

Afric. p. 71, Nyz. L. Nov. Zel. p. 45; Theloschistes chrysophthal-

mus TH. Fr. Gen. Heterol (1861) p. 51; MörL. Arg. Consp. p. 29.

P. J. HELLBOM, LICHENEA NEO-ZEELANDICA. 31

Hab. in cortice arborum et in ramulis fruticum

Ins. septentr.: Ad Papakauri, Tapuaeharuru in Lepto-

spermo scopario;

Ins. merid.: Ad Little River in Peninsula Banksii, Wai-

tati (Blueskins Bay) — Ad Dunedin (LINDSAY).

Distr. geogr. Europa, Africa, America utraque, Australia.

Obs. Xanthoria flavicans (Sw.) NYL. Syn. p. 406 est in

»Northern Island (CoLENSo)» inventa ex BaB. New Zeal. p. 5

& Nyz. L. Nov. Zel. p. 44.

2. X. parietina (L.) TH. ER.

Syn. Lichen parietinus LINN. Spec. pl. (1753) p. 1143,

Hr Suec: 1080 ps 411; Ac: Prodr.pa121:

Parmelia parietina AcH. Meth. p. 213, L. U. p. 463, Syn.

2005 ER: L;) Hur: p. 72, (a).

Physcia parietina NYL. Scand. p. 107, Syn. p. 410; Körs.

BMStAD- ÖIS NYL: FRA Nov Zell ip. 49, SBR eh VA p.d2.

Xanthoria parietina TH. FR. Lich. Arct. p. 67 (P aureola),

Lich. Scand. p. 145; Mörr. Arg. Conspect, L. Nov. Zel. p. 40.

Hab. in Peninsula Banksi Ins. merid. (unieum specimen

parvulum). — Preterea lecta est »in Northern Island» (Co-

LENS0) et ad Dunedin (LINDSAY) ex BAB. New Zeal. p. 23.

Nyt. IH. Nov: Zel. p. 45

Distr. geogr. Ad truncos, saxa et ligna in omni Europa

vulgatissima (zona arctica excepta, ubi nullum vestigium est

visum), in Africa & insulis huc pertin., Asia, America.

Var. aureola AcH. L. U. p. 487, Syn. p. 210; MöLrL. Arg.

Conspect. p. 40.

Hab. ad saxa: Waitangi Bay of Islands et Tauranga,

Maunganui Insule septentrionalis.

Ceterum e Nova Zeelandia a MÖLLER Arg. commemo-

rantur:

X. parietina var. spinulosa Mörr. Arg. Conspect. p. 40; Phys-

cia parietina v. spinulosa KRMPLH. L. exot. p.

S220t RA RuS LENE Belmm nt 04:

—? aurea (ÅA. RicH.) Mörr. Arg. Conspect. p. 40. Parmelia

aurea A. RicH. Fl. Nouv. Zel: pu23, t. 3, fig. 1;

BarinGt. New Zeal. p. 27. — Ad saxa et trun-

cos, Middle Island (Mörr. Arg. 1. e.).

— flavicans (Sw.) HEniB. Lichen flavicans Sw. F1. Ind. occid.

3, p. 1908; AcH. Prodr. p. 182; Physcia Do Fl.

52 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 13.

Fr. 6 p. 189; NYyL. Syn. p. 406; Parmelia AcH.

Meth. p. 268; Hoor. Handb. p. 572; Borrera AcH.

LL: Univ. p. 504, Syn. p. 224; Evernia Er OM

Eur. p. 28; BaABInGT. New Zeal. p. 5; Theloschi-

stes flavicans Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.

p. 29. — Ceterum vide supra p. 51.

Fam. 5. LECANORELI.

Subfam. 1. PANNARIEL

12. Pannaria DEL.

1. P rubiginosa (THUNB.) var. conoplea (ACH.)

Syn. Parmelia conoplea AcH. Univ. p. 467, Syn. p. 213;

Fr Lich. Eur. p. 88; BaB. New Zeal. p. 26.

Pannaria conoplea DEL.; NyLz. Syn. II p. 30; Hoor. Handb.

p. 575; Mörnr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 43.

Hab. ad cortices

Insul. septentr. ad Waitangi Bay of Islands et ad

Ohaeawali;

Insul, meridion. ad Winton. — Northern Island (MöLrL.

Ano Ne

2. P. periptera (NYL.) Mörrn. Arg. Conspect. 1. Nov.

Zel. p. 43.

Syn. Coccocarpia periptera Nyz. L. Nov. Zel. p. 47.

Hab. ad cortices

Insul. septentr. Wellington et ad Maungaroa prope Wel-

lington;

Ins. merid. Otira Gorge, Winton.

3. P. immizta Nin. L. New Zeal. p. 249, L. Nov. Zel.

p. 48, Linps. Observ. 1866 p. 418 fig. 28; Mörr. Arg. Con-

spect. p. 43.

Syn. Parmelia pholidota BaBInGt. New Zeal. p. 262

(verisim.); KrmerE. L. Novara p. 112 et N. Beitr. n. 80.

Pannaria atrofumosa KN. Contrib. 1880 p. 367, fig. 3.

Pannaria pholidota Nyr. HooK. Handb. p. 575.

Hab. supra cortices arborum ad Dunedin Insul. meri-

dion. — Ibidem quoque lecta a Linpsar (NyL. L. N. Zel. 1 ec.)

P. J. HELLBOM, LLCHENAEA NEO-ZEELANDICA. 5d

4. P. holospoda Nyr. L. Nov. Zel. p. 49.

Syn. Pannaria leucosticta NYL. L. of New Zeal. p. 250;

Linps. Observ. p. 535; Pannaria subimmixta KN. Contrib. 1880

Pp. 369 fig. 9; MörL. Arg. Conspect. p. L. Nov. Zel. p. 43.

Hab. ad Papakauri Insul. septentr. et ad Winton Insul.

merid. (fragmenta manca, fortuito lecta). — Ad Dunedin Ins.

merid. supra terram in rimis saxorum micaceo-schistos. (LIND-

SAY) secund. NYL. 1. c.

5. P. brunnea (Sw.) Mass.

Syn. Lichen brunneus Swartz. Act. Ups. 4; AcH. Prodr.p.49.

Lecanora brunnea AcH. Univ. p. 409, Syn. p. 193. Pan-

naria brunnea Mass. RiocH. p. 113; KörB. Syst. p. 107.

Hab. ad terram Insul. merid. in Peninsula Banksii, ad

Waitati, Dunedin, Invercargill.

6. P. nigrocineta (MONT.) NyLn. Syn. 2, p- 39.

Syn. Parmelia nigrocineta Mont. in Ann. sc. nat. 2, IV

p. 91; Hoor. Handb. p. 575; BaABIngGt. New Zeal. p. 26.

Pannaria subsimilis KN. Contrib. 1880, p. 368; NyL. L.

Nov. Zel. p. 50.

Parmeliella nigrocincta Mörr. Arg. L. B. n. 243 obs., Con-

spect. L. Nov. Zel. p. 44.

Hab. ad cortices ad Dunedin Insul. merid. — Corticicola,

Northern Island (Mörr. Arg. 1. ce.)

7. P. triptophylla (AcH.) Mass.

Syn. Lecidea triptophylla AcH. Univ. p. 215 (exclus. syn.)

Parmelia triptophylla Fr. L. Eur. p. 91; BABInNGT. L. New

Zeal. p. 26.

Pannaria triptophylla Nyr. Syn. 2. p. 36; KRMPLEH. L.

Novara p. 112.

Parmeliella triptophylla Mörr. Arg. Conspect. L. Nov.

Zel. p. 44.

Hab. ad cortices: Riccarton, Waitati Insul. merid.

Distrib. geogr. Europa, Africa (Promont. Bone spei), Ame-

rica septentr.

8. P. microphylla (Sw.) Mass.

Syn. Lecanora microphylla Act. L. Univ. p. 420 (excl

syn. var.)

54 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Lecidea microphylla ÅcH. Syn. p. 53.

Parmelia microphylla Fr. L. Eur. p. 91.

Pannaria microphylla Mass. NYL. Syn. 2 p. 34; Hookr.

Handb. p. 576.

Parmeliella microphylla Mörr. Arg. L. Yatab. n. 61,

Conspect. L. Nov. Zel. p. 44.

Hab. ad saxa in Peninsula Banksii Insul. merid. — Nor-

thern Island, Mörr. Arg. 1. c.

Distrib. geogr. Europa, Africa (Algeria), Asia, America

utragque.

Sequentes species gen. Pannarize, quie in collectione Berg-

grenii desunt, in Nova Zeelandia sunt lecte:

P. mariana Möirn. Arg. L. B. n. 1159, Conspect. L. Nov. Zel.

p. 43; Pannaria pannosa NyL. Prodr. Nov. Granat.

p. 27; KRMPLH. N. Beitr. n. 84.

— perfossa StrRrt. Add. (1876) p. 462, Mörr. Arg. Conspect.

L. Nov. Zel. p. 43. — Corticicola, Wellington

(Mörrn. Arg. Ice)

— immixta var. gyrantha NYyzr. L. Nov. Zel. p. 49; MöLL.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 43.

— pycnophora (NyYL. Mönn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.

p. 43; Leioderma pycnophorum NYL. L. Nov.

Zel. p. 47. — Supra vegetabilia destructa ad

Greymouth Ins. merid. (HELMS n. 221) Nr. 1. ec.

— crustata SrTIRT. Add. (1876) p. 462; Mörrn. Arg. Conspect.

L. Nov. Zel. p. 43. — Saxicola ad Wellington,

MöurL. Arg. e

- brunnea v. pulverulenta KN. On Lichenogr. 1884, n. 5,

fig. 5. Supra terram humidam MöLnr. Arg. Con-

spect. L. Nov. Zel. p. 43.

— nigrocincta var. obliterans (NYL.); Pannaria nigrocincta

obliterans NyzL. L. Nov. Zel. p. 50; Parmeliella

Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 44. — Corti-

cicola MuöLL. Arg. I. e.

— varlegata STIRT. Add. (1876) p. 461; Parmeliella MöLr.

Arg. Conspect. p. 44. — Corticicola ad Welling-

ton Munn. Arg: oc

— amphibela Nyr. Kn. Contrib. 1880 p. 369; Nyrn. L.

Nov. Zel. p. 50; Parmeliella Möir. Arg. Con-

spect. Nov. p. 44. -— Corticicola KnicHt, MULL.

Arg. lite

24 SNARARE Tr DA

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 55

P. apiculata KN. Contrib. 1880 p. 368 fig. 4; Parmeliella MöLL.

Arg. Conspect. p. 44. — Corticicola.

— biatorina Kn. Contrib. 1880 p. 369, fig. 8; Parmeliella

Gayana

Mörr. Arg. Conspect. Nov. Zel. p. 44. — Ad Iun-

germannias MöLrL. Arg. 1. c.

Ny. Syn. 2 p. 4 et L. Nov. Zel. p. 46 (sub Cocco-

carpia); Hook. Handb. p. 575; Parmelia Gayana

BaBInGt. New Zeal. p. 24; Parmeliella MöLL. Arg.

L. B. n. 1021, Conspect. L. Nov. Zel. p. 44. —

Greymouth et Northern Island, Mörr. Arg. 1. c.

var. melacarpina (NYL.); Coccocarpia Gayana v.

melacarpina Nyr. L. Nov. Zel. p. 47; Parme-

liella Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 44.

gymnocheila NyL. L. New Zeal. p. 250, L. Nov. Zel. p. 51;

LINDS. Observ. 1866 p. 418 fig. 29; Parmeliella gym-

nocheila MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 44.

— Corticicola ad Dunedin (LiInpDsaY) Nyr. L. Nov.

Vielsne.

nigra (Hups.) Nyr. Scand. p. 126, L. erust. Nov. Zel. p.

336; Lecidea nigra AcuH. Meth. p. 76; Collema

nigrum /AcH. Iieh. (Univ. ip, 628, Syn. p. 308;

Lecothecium corallinoides KörB. Syst. p. 398;

Pannularia nigra Nyrn. L. Nov. Zel. p. 51; Par-

meliella nigra MörrL. Arg. Conspect. L. N. Zel.

p. 44. (Pannaria Schereri Mass. Ricerch..p. 114

et Sched. crit. p. 148; KörB. Par. p. 46; Tu. FR.

Lich. Arct. p. 76)? -— Saxicola (CoLENsSo, LINDSAY).

Lichenem neo-zeeland. non vidi; mihi igitur in-

certum, utrum sit Lecothecium corallinoides KöRB,

an Pannaria Scheereri Mass.

13. Coccocarpia PERS.

1. C. smaragdina. Pers. in Gaudich. Uran. p. 206.

Syn.

Coccocarpia smaragdina BABINGT. New Zeal. p. 90.

Coccocarpia molybdiea ”smaragdina NYL. Syn. 2 p. 43.

Coccocarpia smaragdina Nyr. L. Nov. Zel. p. 47.

Coccocarpia pellita v. smaragdina Mörr. Arg. L. B. n.

421; Conspect. L. Nov. Zel. p. 44.

Hab. ad cortices: Otaua Pihanga Insul. septentr. — Cortici-

cola (KNIGHT) NyL. L. Nov. Zel. 1. c.

Ceterum in Nova Zeelandia occurrit.

56 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. HI. N:0 13.

C. aurantiaca Mont. et v. d. Bosc. Lich: Jav. p. 39;

NyL. DL. Nov. Zel. p. 47; Coccocarpia molybdea var. auran-

tiaca NyL. Syn. 2 p. 43; Mönrn. Arg: Conspect. L. Nov. Zel.

p. 45; Nolorina aurantiaca Hooxr. et TaAyr. in Lond. Journ. of

Bot. 1844 p. 635. — »Northern Island (Colenso) ex BABINGT.

New Zeal.;p..9, t.. 129 D.> Nyrn. L. Nov. Zel. 17 c

Massalongia Körk.

M. carnosa (Dicks.) KöÖRB.

Syn. Lichen carnosus Dicks. Cr. Br. 2, p. 21, t. 6, i 2

Lecanora muscorum AcCH. Syn. p. 193.

Parmelia muscorum Fr. L. Eur. p. 95 (excel. b) BABINGT.

New Zeal. p. 27.

Pannaria muscorum DeL. in Dict. class: XTIIT p. 20; NYL.

Lich. Scand. p. 127, Syn. 2 p. 40.

Massalongia carnosa KörB. Syst. p. 109; Tu. Fr. Lich.

Arct. p. 80.

Parmeliella muscorum Mörr. Arg. Conspect. L. NOG Zel.

p. 44. — Northern Island Mönr. Arg. 1. c.

Subfam. 2. PLACODPIEIL:

14. Psoroma (AcCH.) NYL.

1. Ps. hypnorum (Waur) ”coralloidewm NYL. Syn. 2 p.

23; Hoor. Handb. p. 574.

Syn. Psoroma coralloideum NyL. L. Nov. Zel. p. 54;

Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 42.

Parmelia Femsionensis (FR.) BABInGt. New Zeal. 3 p. 27?

Hab. ad Waitati (Blueskins Bay) et ad Dunedin Insul.

meridion. — In Nova Zelandia (coll. CoLENso n. 4548) NYL.

i: Nov: elle

2. Ps. sphinctrinum (Mont. Voy. Pöle Sud, p.- 180, t.

Lömgog 3).

Syn. Psoroma sphinctrinum NyL. Syn. 2 p. 24, L. Nov.

Zel. p: 51; Mörr.' Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p: 42.

Lecanora sphinctrina Nyrn. New Zeal. p. p. 250.

Parmelia rubiginosa TayL. L. Antarct. n. 56.

Hab. ad cortices arborum. In coll. BERGGR. fragmenta par-

vula, vix certe determinanda. — Dunedin, Middle et Northern

AE SVIS

P. J. HELLBOM, LICHEN.AEA NEO-ZEELANDICA. 57

Island, Mönrn. Arg. 1. c.; super truncos arborum a plurimis

collectoribus lectum. FEtiam in Insula Campbell (Nyr. I. ec.)

Varietates a Nyr. et Mörnrn. Arg. e Nova Zeelandia com-

memoratie:

var. pholidotoides Nyz. L. Nov. Zel. p. 52; Linpsayr Observ.

1866 p. 419; MörrL. Arg. Conspect. L. Nov.

Zel. p. 42; Lecanora sphinctrina var. pholido-

toides Nyz. L. New Zeal. p. 250.

— discreta NYL. Syn. 2 p. 25, L. Nov. Zel. p. 52; Mörrn. Arg.

; Conspect. p. 42.

= leproloma NYrn: 1. 'e:p. 52; Mörr. Arg. I ec: p. 42.

— erispellum Nv. Syn. 2 p. 25, L. Nov. Zel. p. 52; MöULL.

ATS ELI GNpu da

— microphyllizans Nyr. B. Nov. Zel. p. 52; MöLnL. Arg. 1. c.

In Nova Zeland.(D'UrviLLE, KNIGHT) NYL.1.c.

3. Ps. araneosum NYL.

Syn. Psoroma araneosum NYL. mspt. in KRMPLH. Novara

PAR Syns? pa i23, Lu; Nov. Zell ps 93; MULL Arg. Conspect.

Nov: Zelp! 42.

Psoroma subpruinosum Nyr. HooKr. Handb. p. 374.

Parmelia rubiginosa? v. araneosa BaABINGT. New Zeal.

Pp: 29:

Hab. ad cortices et truncos arbornm

Insul. septentr.: Waitangi Bay of Islands. — Corticicola

(MiLNE, KNIGHT). Etiam in Insula Campbell (FILHOL) NYL.

1. ce. — Exsice. Lojka 123.

Obs. Nonnulla fragmenta ad genus Psoroma pertinentia,

nimis manca, certe determinare non potui.

Accedunt sec. Nyn. & Mörrn. Arg:

— athroophyllum SrtrIRT. Add. (1876) p. 461; Mörr. Arg. Con-

spect. p. 41; Psoroma Buchanani Nyr. in Flora

1886 p. 328, L. Nov. Zel. p. 55; Thysanothe-

cium Buchanani KNIGHT in Wellingt. Phil.

Soc. 1881, Transact. N. Zeal. Instit. XIII p.

386 t. 17. —

In summis montibus Aspiring Range, altitud. 4,000 ped.

legit D. BUCHANAN (KN. 1. ec.)

Ps. euphyllum Nyr. Syn. 2 p. 21, L. Nov. Zel. p. 53; MöLL.

Arg. Conspect. p. 41. — In Nov. Zel. ex herb.

BABINGT. (NYL. 1. e.)

58 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III N:0 13.

Ps. implexum SrTtIRT. Add. p. 461; MöLrL. Arg. Conspect. p. 42.

— Corticicola ad Wellington MörrL. Arg. I c.

— caliginosum STIRT. Ön new gen. and spec. p. 11; MöLrL. Arg.

Conspect. p. 42. — Corticicola ad Wellington

Mörr. Arg.sl. ce:

— pyxinoides NyL. L. Nov. Zel. p. 53; MöLnL. Arg. Conspect.

p. 42. — Corticicola (KNIGHT) NYL. 1 c.

— soceatum (Ri. BB.) NY. in (Crombi ;Austr. LURSBRep

398 (1879), Fueg. Patag. p. 6, L. Nov. Zel. p.

55; MörrL. Arg: Conspect. p. 42.

— descendens NY1. L. Fueg. Patag. p. 7, L. Nov. Zel. p. 54;

Mörir: Arg. Conspect. p. 42. -— Corticicola

(KNIGHT) NYL. 1. ec.

— xanthomelanum NYL. Syn. 2 p. 26, Campb. p. 3, L. Nov.

Zel. p. 54; Mörrn. Arg. Conspect. p. 42. — Cor-

ticicola (Colenso). Etiam in Insula Campbell

INST SÖe:

— contextum SrTiIrRT. On new gen. & sp. from New Zeal. p.

10; Mönn. Arg. Conspect. p. 42. — Cortici-

cola ad Wellington. Mörr. Arg. 1. c. MöLL.

Arg. Conspect. p. 42.

— lanuginosum (AcH.); Leproloma lanuginosum NyL. in Flora

1883 p. 107; Pannaria? lanuginosa Körs. Syst.

p- 106; incert:e sedis ob apothecia ignota.

Phyllopsora MöLL. Arg.

»Gonidia palmellacea; apothecia biatorina-lecideina; spor:

simplices, hyalinge.>

Ph? Wellingtonii (StIrt.) Mörrn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.

p. 45; Psoromidium Wellingtonii StIrtT. Add.

(1877) p. 20. — Corticicola, Wellington

(Mörr. Arg. 1; c.)

— aleuroides (StIrRtT.) Mörn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 45;

Lecidea aleuroides STtIRT. Add. 1876 p. 469. —

Corticicola ad Wellington MöLrr. Arg. 1. c.

— breviuscula (Ny1.) Mörr. Arg. Conspect. Nov. Zel. p. 45;

Psora breviuscula (Nyr.) Mörr. Arg. L. B.

n. 494.

-— parvifolia (PErs.) Möin. Arg.; Lecidea parvifolia PERrRs. in

Gaudich. Uran. p. 182; Nyzn. N. Gran. p.

154, N. Caled. p; 41, LZ: Nov. Zel. (18858) p:

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 59

81; Biatora parvifolia Mont.; BABINGT. New

Zeal. p. 35; Phyllopsora parvifola MönL.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 45. -— Cor-

ticicola (KNIGHT) NYL. 1. c.

Ph. — var. fibrillifera (NYL.) Mörr. Arg. Conspect.

L. Nov. Zel. p. 45; Lecidea parvifolia var.

fbrillifera Nyrn. Nov. Caled. p. 42; Lecidea

parvifolia var. corallina Tuck. KN. Contrib.

1880, p. 375, fig. 36. — Corticicola, MULrL.

Atrovilile.

15. Placodium (HiLnL) TH. FR.

1. Pl. rhodocarpum (NYL.) Mörr: Arg.

Syn. Squamaria rhodocarpa NYL. Bol. p. 376.

Placopsis rhodocarpa NYyL. L. Nov. Zel. (1888) p. 56.

Placodium rhodocarpum Mörr. Arg. Conspect. L. Nov.

Zel. p. 46.

Hab. Super argillam vulcaniam ad Coromandel et ad

Maungaroa prope Wellington Insul. septentr. — Saxicola ad

Greymouth (HELMS) NYL. 1. c.

2. Pl. rhodomma (NYL.) KN.

Syn. Placopsis rhodomma Nyr. L. Nov. Zel. (1888) p. 56.

Placodium argillaceum KN. Contrib. 1878, t. 38, fig. 14.

Lecanora rhodophthalma Möir. Arg. L. B. n. 101, Con-

spect. 1. Nov Zell p. 48.

Hab. supra saxum ad Coromandel Insul. septentr. — Saxi-

cola KN.; ad Greymouth (HELMS).

Obs. »Lecanora argillacea» KNIGHT in Trans. Linn. Soc.

March 1877, p. 282, I XXNYTIE Ef T4tRxsice höjkaog.

est huius speciei forma sec. STIz. Neuseeländ. Lich. (1889).

3. Pl. gelidum (L.)

Syn. Lichen gelidus Linn. Mant. IT (1771), AcH. Prodr.p. 74.

Parmelia gelida AcH. Meth. p. 188; Fr. L. Eur. p. 104 (a).

Lecanora gelida AcH. L. Univ. (1810) p. 428, Syn. p. 186.

Placodium gelidum Körs. Syst. p. 117; Tu. Fr. Lich.

ATEU. Pp. do!

Squamaria gelida NyLn. Scand. p. 134.

Placopsis gelida Nyz. L. Nov. Zel. (1888) p. 57; MöLL.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 46.

60 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Gyalecta cupularis BaABInGt. New Zeal. p. 90 (fide Mö.

Arg. Conspect. 1. c.)

Hab ad saxa et lapillos

Ins. septentr.: Coromandel, Tapuaeharuru, Maungaroa &

Hutt prope Wellington;

Insul. meridion.: Peninsula -Banksii, Waitati (Blueskins

Bay), Dunedin, Riccarton.

Distrib. geogr. In Europa sat frequens; Africa (insula

Madera), Asia (Japonia: Foujiyama, E. ALMQuIst, Java),

America septentr. et meridion. (Bolivia, Fuegia).

4. Pl. perrugoswm (NYL.) Mörnr. Arg. Conspect. p. 47.

Syn. Placopsis perrugosa NyL. L. Nov. Zel. (1888) p. 57.

Hab. ad saxa basaltica (sepe socium Pl. gelidi)

Insul. septentr.: Auckland;

Insul. merid.: Little River in Peninsula Banksii, Wai-

tati (Blueskins Bay), Dunedin. — Ad Dunedin etiam a LIND-

SAY lecetum, NYL. 1. ce. — Exsice. Lojka 126.

5. Pl. fulgens (Sw.) ”bracteatum (HFOFFM.)

Syn. DLichen bracteatus AcH. Prodr. (1798) p. 102.

Psora bracteata Horrm. D. Fl: IL (1795) p: 169.

Parmelia fulgens 8 bracteata AcH. Meth. p. 193; Fr. L.

Enrap. 9.

Lecanora AcH. Univ. p. 438, Syn. p. 183.

Placodium fulgens ”bracteatum NYL. Scand. p. 1537.

Placodium bracteatum Nyrn. DL. Nov. Zel. (1888) p. 98;

MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 47.

Hab. ad terram in regionibus calcareis Insul. septentr.:

Napier provincie Hawkes Bay.

Distr. geogr. In regionibus Europe calcareis.

Cetera loca mihi sunt ignota.

Accedunt:

P1. fulgens (Sw.y Do: FI fr. 2 p.!378; NYn. Scand. p. 13;

Mört. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 47; Parme-

lia fulgens/ Fri I Eur: p. 119; Basen FNeEwH

Zeal. p. 27. — Saxicola, Northern Island ex Ny.

et Möt Aro ie:

— thaumastum (StrRT.) Mö. Arg. Conspect. p. 47; Squa-

maria thaumasta STIRT. Add. 1876 p. 462. — Saxi-

cola, Wellington sec. MörrL. Arg. 1. c.

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NE0O-ZEELANDICA. 61

Ricasolia (MaAss.) MöLL. Arg.

R. lecanorina (KN.) Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 47;

Placodium lecanorinum KN. Contrib. 1878 p. 282

t. 38, fig. 15; (Spore 4 loculares). — Ad lapides

Möre ATS Eke

Subfam. 3. RINODINEIL.

16. Hamatomma (Mass.) KörgB.

1. H. puniceum (ACH.) BAGL.

Syn. Lecanora punicea AcH. Meth. p. 167, L. U. p. 395,

Svep. LT455p PEN YR SNS Gran, 2"p530, Syn. Nov. Caled.

p- 30, L. Nov. Zel. (1888) p- 66;

Lecania punicea Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 50.

Hematomma simile Bagl. Abyss. p. 248.

Hzematomma puniceum Wainio Lich. du Bresil. p. 72

Hab. in ramis ramulisque fruticum varii generis in Penin-

sula Banksii et ad Waitati (Blueskins Bay) Insul. meridion.

fortuito lectum.

Distrib. geogr.: Europa (Gall. occid.), Atrica orient.

(Abyssinia) et austr., ins. Borbonia cet., Asia orient., Poly-

nesia, America utraque (Brasilia, sat frequenter WaAInIo l. c.)

Przeeterea in Nova Zeelandia lectum est. H. Babingtoni (KN.)

Mörr. Arg. Lecanora Babingtoni KN. Contrib. 1880, p. 370,

fig. 11; Hematomma Babingtoni Mass. Sopra tre Lich. della

Nuova Zelandia p. 7, t. 2; Lecania Babingtoni MöLL. Arg.

Conspect. L. Nov. Zel. p. 50.

Lecania (Mass.) MörrL. Arg.

L. vallata (STtIrT.) Mörr. Arg.; Lecanora vallata SrtrIrt. Add.

1876 p. 463; Lecania vallata Mörr. Arg. Conspect.

L. Nov. Zel:-p. 50. — Corticicola.

— subundulata (SrtIrRT.) Mönn. Arg.; Lecanora subundulata

SrtIRT. Add. 1877 p. 11; Lecania subundulata MöLrr.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 50. — »Supra fron-

des Nephrodii hispidi Hook. (An vere sp. huius

generis?)» Mörr. Arg. 1. c.

17. Lecanora ÅCH.

1. LIL. pallescens (L.:) SCHAR.

a. tumidula (PERS.) SCHAER.

62 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Syn. Lichen pallescens Linn. Suec. (1755) p. 409; AcH.

Prodr. p. 36.

Lichen tumidulus PErs. in Ust. Ann. XI (1794) p. 18.

Parmelia parella £ pallescens AcH. Meth. p. 164; Leca-

Nora; AoH. Ups St0, Syn. p. 169.

Parmelia pallescens a Fr. Lich. Eur. p. 132.

Hab. ad cortices arborum

Ins. septentr. Wellington;

Ins. merid. Waitati (Blueskins Bay).

In utroque loco admodum rara.

6 parella (1.) ScHAER.

Syn. Lichen parellus LInn. Mant. (1767) p. 132; AcH.

Prodr. p. 36.

Parmelia parella AcH. Meth. p. 164; Lecanora AcH: Univ.

p- 370, Syn. p. 169.

Parmelia pallescens £ parella Fr. L. Eur. p. 133.

Hab. ad saxa et lapillos

Ins. septentr. Maungaroa prope Wellington;

Ins. merid. Otira Gorge, Winton;

Obs. Habitu Lecanore parelle similis, sed asci, precipue

in speciminibus ex Otira Gorge, sunt angustiores, spore magis

elongate (ellipsoidese-oblonge) et minores quam in L. parella.

Utrum sit Lecanora parellina NYL. in HooK. Handb. p. 579

citata sed non descripta an Lecanora (Placopsis) NYL. (COLENSO

n. 4731) a NTIZENBERGER in Neuseeländ. Lich. in allgem.

zugängl. Exsiceatenwerken commemorata, in medio relin-

quere cogor.

Distr. geogr.: z Europa, Africa (ins. Madera), America

utraque, Asia (Japonia), Polynesia. 8 Europa, Asia arct.,

America austr. (Bolivia, Cap Horn).

2. IL. atra (HuDps.) ACE.

Syn. Lichen ater Hups. F1. Angl. (1778) p. 530.

Lichen tephromelas AcH. Prodr. p. 67.

Parmelia atra AcH. Meth. p. 154; Fr. L. Eur. p. 141

(excel. P confragosa).

Lecanora atra AcH. L. U. p. 344 (excl. £, vy) Syn. p. 146

(excel. Pp); Körs. Systip. Lo95, LE. CER. ua Scand.:p:2504NNE

Scand. p. 170, L. Nov. Zel. p. 65; Mörr. Arg. Conspect. L.

Nov. Zel. p. 48.

xrister

ad RER AN

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 62

Hab. ad cortices et saxa

Insul. septentr.; corticicola ad Tapueaharuru et ad lacum

Rotomahana in Leptospermo scopario, ad Omatangi in Draco-

phyllo Urvilleano;

Insul. merid. corticicola ad Bealey River, saxicola ad

Waitati (Blueskins Bay) et ad Dunedin.

Distr. geogr. Europa, Africa (Algeria, in promontorio

Bone spei, Asia (Japonia), America utraque.

Obs. Lecanora pachypholis NYL. in Flora 1867 p. 440,

Leighton N. Zeal. p. 32, t. 4, f. 6—-2; Nyn. L. Nov. Zel. p.

65, MörL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 48 forma Lecanoree

atre mihi e descriptione videtur.

d. LL. subfusca (1) ACH.

Syn. Lichen subfuscus LINn. Suec. (1755) p. 409; Ac.

Prodr. p. 47 (max. part.)

Parmelia subfusca AcH.: Meth. p. 167 (max. part); Er:

Lieh. Eur. p. 136 (max. part.)

Lecanora subfusca AcH. Univ. p. 393. Syn. p. 157 (max.

Dart) FLKÖRB. Syst. ip. 1405 TER IStan dip 238:F NYE KH.

Jap. p. 43.

Hab. ad cortices arborum fruticumque

Insul. septentr. Maungaroa prope Wellington; specimi-

nulum fortuito lectum ad Napier (lignieicola). In collec-

tione Berggrenil etiam in ramulis fruticum aliorum locorum

pauca apoth. huius speciel passim obveniunt.

Distr. geogr. Europa, Africa, Asia (Java, Japonia), Ame-

rica utraque.

VAL. CAMPEStNYSILSOCEER. ISpiecis sp. Lady num Pp. NO

NYr. in Flora 1873 p. 198, L: Nov. Zell p.; 62:

Hab. ad saxa in Peninsula Banksii Insul. meridion.

Distr. geogr. Europa, Africa (Abyssinia, Algeria cet.)

4. IL. atrynea ”melacarpa Nyr. in Norrl. Lapp. p. 330;

IErGERNL Brap 18

Syn. Lecanora atra var. expansa AcH. L. U. p. 345.

Lecanora subfusca var. expansa Nyr. Scand. p. 161, Lich.

Japon. p. 43.

Lecanora atrynea ”melacarpa NyYL. L. Nov. Zel. p. 62.

f. melacarpiza L. Japon. p. 44.

Hab. ad saxa et lapillos

64 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 138.

Insul. septentr. Waitangi Bay of Islands, specimen par-

vulum.

Distr. geogr. mihi incerta.

5. IL. symmictera NYL. in Flora 1872 p. 249; Arn. Exsice.

(005 AN SNES OS Yng 1 NOV el pioD:

Lecanora symmicta MöLrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 49.

Hab. ad lignum

Ins. septentr. Rotorua; Ins. merid. Waitati (Blueskins

Bay). — Corticicola et lignicola (KNIGHT) NYL. 1. cec.

Distr. geogr. incerta. Haud dubie latissime patet. In

Japonia multis locis (Oumagayeshi, Itchigoma, Rockosan) ab

E. ArmMQuisTt lecta. NyYL. Lich. Japon. p. 46.

6. LIL. flavopallescens NL. L. Nov. Zel. p. 63.

Syn. Lecanora tlavopallescens Möirn. Arg. Conspect. Syst.

L.: Nov. Zel. p. 49.

Lecidea flavopallescens Hook. Handb. p. 582.

Hab. ad cortices arborum

Ins. septentr.: Wellington;

Ins. merid. Peninsula Banksii. — Corticicola: CoLEnso et

KnicHTt. Etiam lignicola (KNIGHT) NYL. 1. c.

7. IL. albescens 2 galactina (Horrm.) Tu. FR.

Syn. Psora albescens Horrm. D. FI. II (1795) p. 165.

Lecanora galactina AcH. Univ. p. 424, Syn. p. 187 (a);

Nr bappsror, psrdö2;0k a Nov yZel. piu62:

Hab. ad saxa in Peninsula Banksii Ins. merid. — Saxi-

cola (KNIGHT.)

- Distr. geogr. Europa.

L. "dispersa (PERs.) FLRE.

Syn. Lichen dispersus Pers. in Ust. Ann. VII (1794) p.

27; AcH. Prodr. p. 49.

Lecanora galactina Pp dispersa AcH. Univ. p. 424, Syn.

pP- LST: :

Lecanora dispersa Nyl. L. Nov. Zel. p. 62.

Hab. ad saxa ad Wellington et ad Rotomahana Insul.

septentrion. — Saxicola prope Dunedin (LInpsar) — Etiam a

KNIGHT lecta.

Distr. geogr. Europa, Africa (Algeria).

ARKEN

PT SAVE kodas

er IA TS NESS IST far

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 65

Species gen. Lecanore sequentes in Nova Zeelandia in-

vente sunt sec. NYL. 1. c.

L. umbrina (EHrH.) Nyn.; Mönr. Arg. Conspect L. Nov. Zel.

p. 49. — Lignicola ad Dunedin (LINDsSAY); saxicola, KNIGHT.

— subgranulata Nyr. -— Corticicola, KNIGHT.

— albella (PeErs.) Nyr. — Corticicola, KniIcHt ad Greymouth

(HELMS). Lecanora flavidofulva Mörr. Arg. Consp. p. 49.

— pallidocerina EscHw. — Corticicola, CoLENSo.

— perflavida NYyL.; Möir. Arg. Conspect p. 49. — Corticicola

ad Greymouth (HELMS). Mörr. Arg. Conspect p. 350.

— thelotremoides NyL., — Corticicola (KNIGHT).

— pachypholis NyLn. — Saxicola ad Napier (CoLENso). Vide

supra p. 63.

Preterea

Lecanora continua XKnicHtT. Exs. Lojka Univ. 129,

SSA Ta. 1201 "et 17 Hartmann KNIGHT. |. BxS. Arn.

1202 ad saxa Insul&e »Thursdy bei Neuseeland a KNIGHT sunt

lecte (1886).

Secund. MörL. Arg. Conspect L. Nov. Zel. sunt addende:

L. glaucoma AcH. Univ. p. 362 (p. p-) Syn. ip. 165; Nyr.

Scand. p. 159; Hoocx. Handb. p. 579; MöLrr. Arg.

Conspect. p. 48; Parmelia sordida Fr. L. Eur.

p. 178 (a); Zeora KörB. Syst. p. 133. — Saxicola:

Otago, (LINDSAY) Hook. Handb. 1. c.

— subfusca var. leucopis ScHzeEr. Enum. p. 74; Mö. Con-

spect. L. Nov. Zel. p. 48. — Saxicola.

pd — var. distans NYyr. Scand. p. 160; Mörr. Arg. l.

c. — Corticicola, leg. CoLENSo.

— — var. bryontha (AcH. Meth. p. 167 sub Parmelia);

Mörr. Arg. Conspect. p. 48. L. subfusca var.

epibrya Linps. Observ. p. 540, L. subfusca var.

hypnorum (WuLF.) ScHer. Enum. p. 75?

— — var. cinereocarnea (EscHW.) TucK. in C. WRIGHTII

Ev Cuby nsl81 =Corticicola,, Möt. Amg lie:

— trachyderma Krweit. N. Beitr. n. 71. — Saxicola (an

eadem ac L. pachypholis NYyLr.?») MöLrL. Arg. 1. c.

— rubrocincta SrtIRt. Add. 1876 p. 11. -— Saxicola ad Wel-

lington.

— cyrtospora KN. on Lichenogr. 1884, n. 6, fig. 6. — Corticicola.

— cyamidia SrtIRT. Add. 1877 p. 21; Mörn. Arg. Conspect. p.

49. — Corticicola.

66 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

L. frustulosa (D1cKs.); AcH. Syn. p. 159; Mörr. Arg. Conspect.

p. 49; Parmelia frustulosa var. thiodes Bas.

New Zeal. p. 28; Lecanora argopholis v. thiodes

Hooz. Handb. p. 579. — Ad lapides, Northern

Island, Mörr. Arg. 1. c.

— polytropa (ERRH.) ScHAar. Enum. p. 81; MöLrL. Arg. Con-

spect. p. 49. — Ad lapides Northern Island,

Mörr. Arg. 1 c.

— symmictoides Nyzr. L. Nov. Zel. p. 64; MöLrr. Arg. Con-

spect. p. 49. — Corticicola.

— flavopallida STtIrRT. Add. 1876 p. 463; Mörr. Arg. Conspect.

L. Nov. Zel. p. 49. — Corticicola, Wellington

MöÖrn ATS EC:

18. Caloplaca TH. FR.

1. .C. elegans (LINE) TH. FR.

f. tenuis (WNBG Lapp. p. 417) Tu. FR.

Syn. Lichen elegans LINK Ann. d. Bot. I (1794) p. 37;

AcH. Prodr. p. 102.

Parmelia elegans AcH. Meth. p. 193, Fr. L. Eur. p. 114.

Lecanora elegans AcH. Syn. p. 182.

Xanthoria elegans TH. FR. Arct. p. 69.

Placodium elegans Nyzr. Scand. p. 136, L. Nov. Zel. p.

58; Amphiloma elegans MöLrr. Arg. Conspect. Nov. Zel. p. 47.

Caloplaca elegans Tu. FR. L. Scand. p. 168.

Hab. ad Tauranga, Maunganui province. Auckland Insul.

septentrionalis ad schistum argillaceum, specimen unicum

parvulum, certum vero.

Distr. geogr. Europa, Africa, Asia, America.

2. C. aurantiaca (LicHTtTF.) TH. Fr.

»In collectione Knigthii». NYL. Nov. Zel. p.59; Callopisma au-

rantiacum Mö. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 50 var. lignicola.

=C. erythrella (A CH.)

Syn. Lichen erythrellus AcH. Prodr. p. 43.

Lecanora AcH. L. Univ. p. 401, Syn. p. 175; Nyr. Scand.

p. 142, L. Nov. Zel. p. 59; Callopisma Mörr. Arg. Con-

Spect. POL

Caloplaca aurantiaca TH. FR. Lich. Scand. p. 178 (forma).

Hab. ad saxa lapidesque

P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO-ZEELANDICA. 67

Ins. septentr. Auckland, Wellington;

Ins. merid. in Peninsula Banksii.

Distr. geogr. Europa, Africa, Asia (Japonia, China),

America merid.

var. macrocarpa (ANzI) Mörr. Arg. Conspect. L. Nov.

Zell: p. al.

3. C. pyracea (AcCH.) Tu. FR.

Syn. Parmelia cerina var. pyracea AcH. Meth. p. 176;

cerina b gilva Fr. Lich. Eur. p. 168.

Lecanora cerina ”pyracea NYL. Scand. p. 145, Lecanora

pyracea Lapp. or. p. 129, Lich. Japonie p. 37, L. Nov. Zel.

p. 59; Callopisma Mörr. Arg. Conspect. p. 51.

Hab. ad cortices arborum Insulze meridionalis: Peninsula

Banksii, Waitati (Blueskins Bay). — Ad Dunedin (LINDSAY)

saxicola; lignicola, corticicola et saxicola a KNIGHT missa

(Nwn. Be)

Distr. geogr. Europa, Africa, Asia (Japonia), America

utraque.

var. holocarpa (AcH.) indicatur e Nov. Zeland. a MöLL.

Arg. in Conspect. L. Nov. Zel. p. 51.

4. C. lobulata (Smrreirt) Tu. FR.

Syn. Lecanora lobulata SMRFT. Suppl. p. 87.

Parmelia murorum b lobulata Fr. L. Eur. p. 115.

Lecanora lobulata Nyr. in Flora 1883 p. 105, Lich.

Jap. p. 37.

Caloplaca murorum forma lobulata TH. Fr. Lich. Scand.

prultlkL.

Hab. ad saxa in Peninsula Banksil Ins. meridion.

Distr. geogr. Europa, Asia (Japonia).

3 Ck citering (HorEmM)y TH. ER.

Syn. Verrucaria citrina Horrm. D. F1. p. 198 p. p.

Lecanora citrina AcH. L. Univ. p. 402 (a), Syn. p. 176 (a).

Caloplaca citrina TH. Fr. Lich. Arct. p. 118, Lich. Scand.

pitlv6.

Hab. ad saxa lapidesque

Insul. septentr. Wellington;

Ins. merid. Dunedin.

Distr. geogr. Europa, Asia, Africa, America septentr.

68 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 13.

6. C. cerina (EHRH.) TE: FR.

Syn. Lichen cerinus EHRH. exs. (1785) n. 216; ACH.

Prodr. p. 40.

Lecanora cerina AcH. Lich. Univ. p. 390, Syn. p. 173;

NyL. Scand. p. 144; Callopisma Mö. Arg. Conspect. Nov.

Zelip kol

Caloplaca cerima 'TH. Fr. Arct. p. 118, Iiech. Scand:

Pp; 173:

Hab. ad Tapuaeharuru Insul. septentr., in Peninsula Bank-

sii et ad Waitati (Blueskins Bay) Insulze meridionalis ad

cortices. — Northern Island, MöLrL. Arg. 1. c.

Distr. geogr. Europa, Africa, America utraque.

7. C. hematites (CHAuB.) HELLB.

Syn. Lecanora hematites CHauB. F1 Agen. p. 492.

Parmelia cerina y hematites FR. L. L. Eur. p. 169.

Callopisma hematites Körs. Par. p. 64; ARN. Exs. 1157.

Hab. ad cortices Insul. merid. Otira Gorge, Waitati

(Blueskins Bay), Dunedin; in Peninsula Banksii ad saxum.

Distr. geogr. Europa, Africa, America.

Preeterea in Nov. Zeel. secund MöLrrL. Arg. sunt lecte:

C. murorum (HorFrM.) TH. FR. Amphiloma Mörir. Arg. Con-

Spect. p. 4

— var. miniata (Horrm.) TH. Fr. KörB. Par. p. 48;

Linps. Observ. p. 936; MöLL. Arg. 1. 'e.

— inclinans (STIRT.); Lecanora inclinans STIRT. Add. 1876 p.

463; Callopisma Mörr. Arg. — Corticicola, Wel-

lington.

— pallidior (NYL.) Lecanora pallidior Nyr: Prodr. L. Nov.

Granat. p. 29; KrRMerue. LG. Novara p. 110. —

LEG. HOoCHSTETTER.

— homologa (NYL.) Lecanora homologa NYL. New Zeal. p.

251, DL. Nov. Zel. p. 59; KN. Contr. 1880 p. 378

fig. 48; LINDS. Observ. 1866 p. 414; Callopisma

Mötrr. Arg. Conspect. p. 51. — Corticicola, Du-

nedin.

: ferruginea (Hups.) TH. FRxR.; Lecanora NYL. Scand. p. 143;

Hoor. Handb. p. 578; Blastenia ferruginea Körb.

syst. p. 183; Mörn. Arg. Conspect.: L. Nov: Zel.

p. 69. — Middle Island, Otago (LINDSAY) HooKr.

Handbi 1. ce.

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 69

19. Gyaloleehia (MaAss.) TH. FR.

1. .G. vitellina (EHrRH.) Tä. FR.

Syn. Lichen vitellinus EHRH. exs. (1785) n. 155; ACE.

Btodr: p. dl.

TLecanora vitellina AcH. L. Univ. p. 403, Syn. p. 176

(max. ”part.); NYLI Scand. ps 141, Tack. Nov: Zel. p. 607 E:

Japon. p. 39.

Gyalolechia vitellina TH. Fr. Spitsb. p. 19.

Candelariella vitellina Mass. Mem. p. 46; MöLL. Arg.

Conspect. L. Nov. Zel. p. 47.

Hab. ad saxa

Ins. septentr. Auckland, Tauranga, Maunganui, Roto-

mahara;

Ins. merid. Peninsula Banksii in saxo vulcanio. — Ad

Dunedin (LINDSAY) saxicola NYL. 1. c.

Distr. geogr. Europa, Africa, Asia (Japonia), America

utraque.

20. Rinodina MAss.

1. RB. thiomela (NYL.) Mörr. Arg. L. B. n. 336, Conspect.

ps J250ILecanora, NYL:sN. Zeal pa252, Ta NovsZelbp: 61,

NYL. in Flora 1865 p. 338; LiInpsaY Observ. 1866 p. 414, fig. 16.

Hab. ad saxa

Ins. septentr. Auckland, Hutt ad Wellington;

Ins. merid. Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay),

Dunedin. — Super poryphyrum basaltieum, Dunedin: LINDS.

sec. MöLL. Arg. 1. c.

Distr. geogr. Qvantum scio, tantummodo in Nova Zee-

landia inventa.

2.0 R. exigua AcHNYr. Seand. p. 150, IT! Nov. Zel. p.

61 (sub Lecanora); Rinodina exigua MörrL. Arg. Conspect. L.

Nov. Zel. p. 52.

Hab. ad ramulos fruticum varii generis.

Ins. septentr. Tapuaeharuru in Leptospermo scopario &

Waitati (Blueskins Bay) Insule merid. fortuitu lecta (per-

pauca apothecia); speccimen ad saxum e Peninsula Banksii

verisimile huc pertinet.

Obs. Specimen parvulum ad saxum e Peninsula Banksii

in collectione BERGGREN. adest. Apothecia fusconigra et sporee

70 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

sat magnee significant Rinodinam peloleucam NYL. L. Nov. Zel.

p- 61, sed ob exemplar, non perfectum certum iudicium ferre

non audeo.

Ceterum in Nova Zeelandia secund. NYL. et MöLrr. Arg.

proveniunt:

R. propior (NYL.) Mö. Arg. L. Nov. Zel. p. 52; Lecanora

propior Nyz. L. Nov. Zel. p. 60. — Corticicola

(KIND) I NYT "Te:

— peloleuca Möir. Arg. DL. MirosH. n. 84, Conspect. LZ. Nov.

Zel. p. 52; Lecanora peloleuca NyL. in Flora 1865

p. 338, New Zeal. p;l25l, LX Nov Zell. poo6len

Supra saxa basaltica, Dunedin: LINDSAY.

— Conradi Körb. var. sepincola Körb. syst. p. 123; Lecanora

pyreniospora var. paupercula NYL. Scand. p. 152,

L. Nov. Zel. p. 62; Rinodina paupercula MöLL.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 52. — Lignicola

(COoLENS0) NYL. 1. c.

Subfam. URCEoLARIEI.

Aspicilia Mass.

A. depressa v. obscurata Mörr. Arg. Lecanora cinerea v.

obscurata NYL. Scand. p. 153; Pertusaria fumosa

KN. On Lichenogr. 1883 n. 5 fig. 24. — Saxicola

(KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 49.

— cinerea (L.) Körb.; Lichen cinereus Linn. Mant. I (1767)

p. 132; AcH. Prodr. p. 32; Lecanora cinerea SMRELT

suppl. (1826) p. 99; HooKrx. Handb. p. 578; LINDS.

Observ. p. 540; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov.

Zel. p. 49; Aspicilia cinerea KöRrB. Syst. p. 164. —

Saxicola; Middle Island, Otago (LINDs.) HooKr.

Handb. 1. c.

— verrucosa (AcH.) KörB.; Urceolaria verrucosa AcH. Univ.

p. 339, Syn. p. 140; Lecanora verrucosa NY.

Scand. p. 156; Hoox. Handb. p. 579; MörrL. Arg.

Conspect. p. 50; Aspicilia verrucosa KÖRB. Syst.

p. 167. — Northern Island, Mört. Arg. 1; ce.

21. Gyalecta (ACH.) TH. FR.

1. G. diluta (PErs.) HELnrB.; Peziza diluta PErRs. Syn.

p. 668.

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 71

Syn. Lecidea pineti AcH. Univ. p. 195, Syn. p. 41. ScHzErR

Enum. p. 141; LiND8. Observ. p. 545; StirtT: Addit. 1877 p. 14.

Biatora pineti KörB. Syst. p. 189.

Biatora vernalis d. pineti Fr. L. Eur. p. 261.

Biatorina pineti TH. Fr. L. Arct. p. 185.

Gyalecta diluta HerrB. Norrl. Lafv. p. 62.

Biatorinopsis diluta Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 13.

Hab. ad cortices Insul. septentr. ad Otaua, Pihanga, Ins.

meridion. ad Otira Gorge, Waitati.

Distr. geogr. Europa, Japonia (Itchigome: E. ALMQVIST).

2. G. lutea (DICKS.)

Syn. Lichen luteus DicKs., Sm. E. B. t. 1263.

Lecidea lutea ScHar. Enum. p. 147; Nyrn. Prodr. p. 103,

lästScand; py 192; IG Nov. Zell. (1888) Dp: od

Tecidea foveolaris var. lutea SMRFLT Lapp. p. 171.

Biatorinopsis lutea Mörr. Arg. Conspect. p. 72.

Biatora pyrophtalma Mont. Chile p. 172.

Hab. ad cortices Insul. septentr. Hutt prope Wellington.

— Corticicola ad Greymouth (HELMS).

Distr. geogr.: Europa, Africa (Algeria, Port Natal, in in-

sula Principis), Asia (Japonia: Nagasaki, Yokohama), America

(Brasilia: Wainio).

3. G. Berggremii HELLB. n. sp.

Thallus tenuis, verruculoso-leprosus glaucescens I. albidus.

Apothecia plus minusve immersa, urceolata, disco testaceo-rubello,

margine proprio integro, a thallode sub-crenulato plus minus

tecto. Spore in ascis clavatis fusiformes, 8:ne, constanter 4-

blaste, hyaline, 0,018—0,021 mm. long., 0,006 mm. lat.; para-

physes hyaline, filiformes, laxe coherentes. Hymemum K—,

ITodo fulvescens.

Hab. Super argillam vulcaniam ad Dunedin Insul. meri-

dionalis.

Facile dignota sporis constanter 4 blastis et hymenio I.

fulvescente, cet.

Ceterum sec. MöLL. Arg. et NyL. in Nova Zeelandia in-

vente sunt:

G. carneola (AcH.) HeELLB.; Lecidea -carneola AcH. Univ. p.

194; Hoor. Handb. p. 581; Biatora carneola FR.

L. Eur. p. 264; Bacidia carneola Körs. Syst. p.

72 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III N:0 13

186; Secoliga carneola SrTIzENB. Krit. Bemerk.

p. 68; MörL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 72.

— Corticicola, Northern Island (CoLrENso) Hoozr.

Handb:. I. c.

G. cupularis (EHRH.); Lecidea cupularis AcH. Meth. p. 170;

Hoor. Handb. p. 581; Gyalecta cupularis FR. L.

Huriprt95; SKNÖRBIUSYySst pp. LT2; MORD SEAmneN

Conspect. L. Nov. Zel. p. 72. — Northern Is-

land, HooKr. Handb. 1. c.

— pallidula (Mörr. Arg.) HELLB.; Biatorinopsis pallidula MöLL.

Arg. IL. KN: nh. ol, Conspecet. il. Nov. Aelparos

— Corticicola (KN.)

— myriadella (NYL.) HeELiB.; Lecidea myriadella NYL. Syn.

Lich. Nov. Caled. (1868) p. 78, L. Nov. Zel. p.

78; Biatorinopsis myriadella Mörr. Arg. Con-

spect. p. 73; Lecidea glabella Krmeit. N. Beitr.

p. 114; Phlyctis occellata KN. Contrib. p. 281.

Vide Mörr. Arg. Conspect. p. 56 & 73. — Corti-

cicola (Colenso; etiam in coll. KN.) Nr. I. ce.

22, Urceolaria ACHE.

1. U. cinereo-cesia (SW.) AcCH. Syn. p. 339; Nyz. L. Nov.

Zel. p. 71; Diploschistes scruposus var. cinereo-ceesius MöLL.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 52.

Hab. in solo. calcareo ad Napier Insul. septentr. — Supra

terram ad Dunedin (Linps.) NYL. 1 c.

2. U. gypsacea AcH. Syn. p. 142; Nyrn. Japonie p. 49:

Hab. in solo calcareo ad Napier Insul. septentr.

Insuper e Nova Zeelandia allate sunt:

U. stictica KörBz. Reliqu. HocHstETT. p. 32; NYL. in Flora 1864

p. 267; L. Nov. Zel. p. 72; LiNDps. Observ. p. 542;

Diploschistes sticticus Mörr. Arg. Conspect. Nov.

Zel. p. 52. — Super saxa conglomerato-quartzosa

ad Dunedin (LINDsAY) NYL. 1. ce. — Otago (Mörr.

Arg. I. c.)

— actinostoma ScHar. Enum. p. 87; Urceolaria Nov&e Zelan-

dig KNIGHT. Contrib. 1878 t. 37, fig. 1; Diploschi-

stes actinostoma ZAHLBR. in Hedwigia 1892 p. 34;

Mört. Arg. Conspect. L: Nov. Zel. p. 52.

AA EA

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NE0-ZEELANDICA. 3

Subfam. 5. PERTUSARIEL

23. Pertusaria Doc.

1. : P. obvelata NYL. L. Nov. Zel. (1888) p- 66:

Syn. P. velata Nyn. Nov. Zel. (1866) p. 253 (non TURN.);

MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 53.

Hab. ad saxa

Insul. meridion. Waitati (Blueskins Bay), Dunedin (sper-

mogonia). — Etiam »ad Dunedin super saxa basaltica (LIND-

BAY RONYL Lue.

Ex optima descriptione NYLANDRI 1. c. facile dignota:

Thallus K—Ca Cl—; spore solitarie, maximee. »Obiter visa

faciem habet Lecanor&e glaucomie ACH.>

Distr. geogr. Hucusque extra Novam Zeelandiam non

inventa.

2. P. amaurospora HELLB. n. sp.

Thallus cartilagineus levigatus, politus ochroleucus, lineola

nigricante circumdatus et percursus, kali leviter fuscescens.

Verruce fertiles depresso-semiglobose ostiolis (vulgo) solitariis

(interdum 2:nis), demum in discum nigricantem dilatatis. Spore

magne, 2—4—6:e, elongato-ellipsoidee Il. rotundate, fusconi-

gricantes, halone lato dilutiore fuligineo circecumdatce, 0,06—-0,075

mm. long., 0,03—0,045 mm. lat. (cum halone). Hymenium todo

intense coerulescit, kali non mutatur, apices wvero paraphysium

leviter violascunt.

Hab. ad saxa Insul&e septentr. ad Tauranga Maunganui

inter oppidum Auckland et lacus Taupo et Rotorua.

Duas'!) generis Pertusarie species sporis obscuris preditas

inveni commemoratas: sunt P. melanospora NYL. et P. aperta

STIZENB., quarum neutram vidi. Illa est in Nyr. Add. Chile

1) Accedit P. Pentelici STEINER Beitr. zur Lichenenfl. Griechenlands und

Höypt. 1893, p. 4, Taf; I. fig. 2.

>Thallus Kali lutescit, tandem sanguineorubet. Spore bin, raro singu-

le, magne, plus minus oblonge ad 126 pu long., 44 p. lat., elliptice aut ovales

110—136 p. long., 66—75 p. lat. Membrana sporarum transversim rugosa, primo

hyalina, deinde pars media et interior viridescens aut fuscescens, tandem obscure

colorata.»

Hab. in monte Pentelicon Grecie. — Hic libellus, iam anno 1893 mihi

ab auctore benigne communicatus, presto non fuit, quum Pertusarias sporis

eoloratis supra commemorarem. :

74 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

p. 150 commemorata, quam commentationem assequi mihi non

contigit, haec in Lich. Africana p. 137 est descripta.

P. melanosporam NYL. a P. aperta STIZENB. diversam esse

facile est intellectu, quoniam NSTIZENB. 1. c. p. 142 eandem ut

propriam speciem accepit et preterea quod Tu. FRIES in Lich.

Scand. p. 304 contendit »Pertusariam melanosporam NYL. e

Chile secund. specim. origin. sporas habere hyalinas. Species

neozelandica differt a P. aperta colore thalli, numero spora-

rum cet., quare eandem ut propriam speciem sistere non du-

bitavi. An ille tres species connexum guendam inter se ha-

beant, id ille solus pro certo judicare protest, cui tres omnes

videre et examinare aditus patuit.

3. P. erumpescens NL. L. Nov. Zel. (1888) p: 69; Mörr.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 53; Bagliettoa ocellata KN.,

P. ocellata Mörr. Arg. Conspect. p. 55 est cadem sec NYL. 1. ce.

Hab. Super saxa Insul. merid. ad Waitati (Blueskins

Bay), Dunedinr ad saxa basaltica et ad doloritem.

Spore 3:ne—S8:ne. HFExemplar a KNIGHT, nomine P. gra-

phica ad BLoMBERG missum, ex reactione Kali »e luteo cinna-

barine rubescens»> huc pertinet. Thallus P. graphice Kali, ut

alt NYLANDER, non tingitur.

4, P. epileia Nyr. Lich. Japon. p. 57.

Hab. ad cortices arborum Ins. meridion. ad Porters Pass,

Bealey River 2—3000 ped. s. mare.

Specimen e Japan, a NYLANDRO determinatum, omnino

quadrat: spore in ascis subcylindrieis 8:ne, mediocres 1.

magnee, anguste limbate; hymenium Iodo fulvescens; thallus

K. — I. leviter fuscescens.

Distr. geogr. Japonia: corticicola ad Youmoto—Mouray-

ama. (Legit. E. ALMQVIST).

5. P. leioplaca (ACH.) ScHAR.

Syn. Porina leioplaca AcH. L. Univ. p. 309, Syn. p- 110.

Pertusaria leioplaca ScHAaRr. Spicil. (1823) p. 66; KörB.

Syst. p. 386, Nyr. Scand. p. 181; TH. Fr. Lich. Scand. p. 316;

Ny. Lich. Nov. Zel. p. 70; Mörrn. Arg. Conspet. LD. Nov. Zel.

p. 54.

Hab. ad. cortices

Ins. septentr. Wellington (sporis 2:nis t. —3:nis);

SO VER Aga

P. J. HELLBOM, LICHEN.EA NEO-ZEELANDICA. fd

Ins. merid. Bealey River 2—3,000 ped. s. m. (spo-

ris 8:nis)

Distr. geogr. Europa, Africa, Asia (Japonia), America

utrague.

6. P. cupularis KNIGHT (1884) On the Lichenogr. of New

Zeal. p. 402; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 53.

Syn. Pertusaria subglobulifera NyL. Enum. gen. Lich.

(1858) pu lli7H Li Nov: Zell. (1888) Pp. 68

Hab ad cortices

Insul. Septentr. Maungarva prope Wellington;

Insul. merid. Bealey River Porters Pass. — Corticiola,

CoLENso — Ad Greymouth (HeELMs), NYL. 1. c.

Descriptio a KNIGHT data quadrat: Asci conferti, nume-

rosi, cylindrici. Spore ellipsoidere uniseriales. In specimine

a KNIGHT ad BLOMBERG misso sporas inveni. 'Thallus K—,

Ca (C1.) violaceus.

Nomen a KNIGHT datum accepi, quod incertum videtur,

an P. subglobulifera hec eadem sit, ut ait NYLANDER L. Nov.

Zel. p. 68. »Sporeée nonnihil majores» in P. cupulari diversi-

tatem quandam indicare videntur. Si re vera ezedem sint,

P. subglobulifera NyL. habet prioritatem.

17. P. sorodes StiIrRT. Addit. 1867 p. 13; Mörrn. Arg. Con-

spect. Lich. Nov. Zel. p. 54.

Spore maxime, bin, oblonge, adult: »intus belle costu-

late», 0,180—0,210 mm. long., 0,060—0,075 mm. lat., [odo asci

et spore intense coerulescunt, Kali non mutantur.

Hab. in cortice ad Wellington Insul. septentr.; unicum

specimen fortuito lectum.

Ceterum a NYLANDRO (L. Nov. Zel. 1888) sequentes spe-

cies generis Pertusarize, in Nova Zeelandia inventee, comme-

morantur:

P. velata "sublzevata NYL. p. 67. — Corticicola (KN.)

— globulifera ”glaucomopsis NYL. p. 67. — Corticicola ad

Greymouth (HELMS); KNIGHT.

— subverrucosa NYL. p. 67. — super saxa coll. CoLENSO.

Specimen a KNIGHT nomine P. communis var. verrucosa

ad BLoMmBERG missum et mihi ab eodem benigne communicatum

est eadem: thallus K. ferrugineo-rubens, spor: 2:ne, cet. vide

INYL. ol (Gå

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 138.

subeommunis NYL. p. 67, P. communis NYL. Nov. Zel. (1866)

p. 522. — Corticicola prope Duncedin (LIND-

SAY); ad Greymouth (HELMS),

perrimosa NYL. p. 68 —- Basalticola ad Dunedin (LINDSAY).

perfida NYL. p. 69. — Dunedin ad saxa (LINDSAY).

graphica KNIGHT NYL. p. 69. — Saxicola KNIGHT.

adveniens NYL. p. 70. — Corticicola ad Greymouth (HELMS).

adventans NYL. p. 70. — Corticiecola ad Greymouth (HELMS).

leucodes KNIGHT. NYL. p. 71. — Corticicola KNIGHT.

Sec. MÖLLER Arg. Conspect. L. Nov. Zel. accedunt:

. subvaginata NYyL. in Flora 1866, p. 290; MörrL. Arg. p. 53.

— Corticicola.

circumcincta STIRT. Add. 1876 p. 464; Mörr. Arg. I. ce. —

Corticicola, Wellington.

creberrima NTIRT: Add. 1877, p. 12; Mönr. Arg. I. ce. —

Corticicola.

denota STtiIrRT. Add. 1867, p. 12; Mörr. Arg. 1. ce. — Saxi-

cola, Wellington.

truncata Krmerne. N. Beitr. N. 92; Mörr. Arg. 1. ce. —

Corticicola.

adscripta StIrRT.: Add. 1876 p. 13; Mörn. Arg. Il. ce. —

Corticicola.

ceuthocarpa FR. v. crenulata StirT. Add. 1877 p. 12 (var.

chemica ”versicolore inclusa); MöÖLL. Arg.

1. ce. — Saxicola.

patagonica Mörr. Arg. L. B. n. 1484, Conspect. p. 954. —

Saxicola.

cretacea Mönr. Arg. LD. B. n. 727, Conspect. 1. ce. — Corti-

cicola.

melaleucoides Mörr. Arg. L. B. n. 722, Conspect. I. e. —

Corticicola.

Krempelhuberi Mö1ir. Arg. Conspect. p. 54; Pertusaria

subverrucosa KRMPHL. N. Beitr. n. 89 (non

NyYL.). — Corticicola.

leucodeoides Mörir. Arg. L. B. n. 728, Conspect. 1. ce. —

Corticicola.

melaleuca var. octospora Mörr. Arg. L. B. n. 729, Con-

spect. L. Nov. Zel. p. 54. — Corticicola.

micropora KrmerH. N. Beitr. n. 88; Mörn. Arg. Conspect.

L. Nov. Zel. p. 54. — Corticicola.

albissima Mörr. Arg. L. B. n. 749 Conspect. 1. c.

P. J. HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA. TT

— Knightiana Möinrn. Arg. L. KN. n. 25, Conspect. 1. c. —

Saxicola.

— theochroa Krmert. N. Beitr. n. 90; Mönrn. Arg. Conspect.

L. Nov. Zel. p. 54 (thallus pallide sulphu-

reus, spore 8:n&e). — Corticicola.

— levis KN. On Lichenogr. 1884 n. 8, fig. 8; Mörr. Arg. L.

B. n. 771, Conspect. p. 54. — Corticicola.

— lavata Mörr. Arg. L. B. n. 785, Conspect. p. 55. — Saxi-

cola.

— Peponula Mörr. Arg.; Lecanora Peponula Mörr. Arg. L.

B. n. 795; Perforaria Peponula Mörr. Arg.

L. Miyosh. n. 91; Conspect. p. 55. — Corti-

cicola.

— cucurbitula (Mont.); Porina cucurbitula Mont.; BABINGT.

New. Zeal. p. 42; Pertusaria cucurbitula

Hook. Handb. p. 580; Perforaria cucurbitula

Mörn.. Arg. L. Miyosh. n.-91, Conspect. L.

Nov. Zel. p. 55. — Corticicola, Northern

Island.

24. Thelotrema ÅCH.

1. Th. lepadinum ACHE.

Syn. Lichen lepadinus AcH. Prodr. p. 30.

Thelotrema lepadinum AcH. Meth. p. 322, L. Univ. p. 312,

TROR TSyo pula; ER fick Hurtp. 428; NYR Scandip.

185; L. Nov. Zel..p. 76; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.

p. 14.

Hab. ad cortices arborum

Insul. septentr. Wellington;

Ins. meridion Waitati (Blueskins Bay). — Ad. Dunedin ,

(LINDSAY), ad Greymouth (HELMS)

Distr. geogr. In Europa, Africa (Cap. Bone spei), America.

2. Th. monosporum NYL.. Enum. Gen. Lich. p. 118, N.

Caled. p. 38, L. Nov. Zel. (1888) p. 76.

Hab. ad cortices arborum

Insul. septentr. Wellington;

Ins. meridion. Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay).

— Corticicola (KNIGHT) NYL. 1. ec. "patulum NYL.

Distr. geogr. Asia (Japonia), America septentr., Brasilia.

78 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

2. Th. monosporoides Nyr. Lich. Nov. Zel. (1888) p. 76.

Syn. Leptotrema monosporoides Mö. Arg. Conspect. L.

Nov. Zel. p. 75.

Hab. ad cortices in Peninsula Banksii ad Little River.

Obs. Th. saxatile KNIGHT (e specim. ad BLoMBERG misso):

sporis maximis solitariis, murali-polybl., fuscis, ad saxa, pro-

pria species videtur. Huc forsan pertinent TH. lepadinum

”saxicola Wainio Etude des Lich. du Brésil, II p. 76 et Th.

lepad. 3 rupestre TURN & Borr (in herb. meo).

Th. (Ascidium) melanosporum KNIGHT: sporis solitariis

maximis, fuscis, KNIGHT ad cortices in Nov. Zeel. invenit spe-

cimenque ad BLoMBERG misit.

Ceterum commemorantur e Nov. Zeel. a NYLANDRO 1. c:

a Mörnr. Arg. Conspect. p. 74 & 75:

Th. bicavatum Ny. in Flora 1864, p. 269, L. Nov. Zel. p.

75. — Corticicola KNIGHT.

— allosporoides NyY1L. L. Nov. Zel. p. 75. — Corticicola

KNIGHT.

— cavatum (AcH.); Ocellularia cavata Mörr. Arg: L. B. n.

319, Conspect. L. Nov. p. 74; Thelotrema cir-

cumscriptum KN. On Lichenogr. 1883 n. 2. —

Corticicola.

— hians SrtirRT. Addit. 1876 p. 465; Ocellularia hians MöLL.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 14. — Trunci-

Jo. Wellington.

— dolichosporum (NYL.); Ocellularia. dolichospora Mörr. Arg.

Conspect. L. Nov. Zel. p. 74. — Corticicola.

—-- obovatum SrTIRT. Addit. 1876 p. 465; Ocellularia obovata

Mörr. Arg. Couspect. L. Nov. Zel. p. 74. —

Abico Wellington.

— attenuatum (KN.); Ascidium attenuatum KN. On Lichenogr.

1883, n. 25. fig. 19 a; Pheotrema attenuatum

Mörr. Arg. Cdnspebt. p. 74. — Corticicola.

— farinaceum Kn. On Lichenogr. 1883, n. 3, fig. 16 a; Lep-

totrema farinaceum Mörr. Arg. Conspect. p.

74. — Corticicola.

-— &mulans Krwmene. N. Beitr. n. 97; Leptotrema semulans

Mör. Arg. Conspect. p. 75. — Corticicola.

— manosporum (KN.); Ascidium manosporum KN. On Liche-

nogr. 1883 n. 26, fig. 18; Leptotrema mano-

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. Ö

sporum Mörrn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p.

75. — Corticieola.

Th. elatius (STIRT.); Ascidium elatius Strrr. Add. 1876 p. 466;

Leptotrema elatius Mörrn. Arg. Conspect L.

Nov. Zel. p. 753. — Ramulicola.

— oceultum (STIrtT.); Tremotylium occultum SrrirRr. Addit.

1876 p. 465; Mörnr. Arg. Conspect. L. Nov.

Zel. p. 75. — Corticicola, Wellington.

— suboccultum (SrtirRtT.); Tremotylium suboccultum STIRT.

Addit. 1876 p. 465; MörrL. Arg. Conspect. L.

Nov. Zel. p. 75. —

Phlyctella KRMPLE.

Spore (fusiformes) transverse divisee hyalinee.

Phl. stromatophora (KN.) Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p-

55; Phlyctis stromatophora KN. On Lichenogr.

Nov. Zel. 1883 n. 6, fig. 16. — Corticicola.

— oleosa (StIrRT.) Mörr. Arg. Conspect. 1. c.; Phlyctis oleosa

STIRT. Addit. "1876, på 464! = Corticicola,

Wellington.

— cyrtospora (KN.) Möir. Arg. I. c.; Phlyctis cyrtospora KN.

On Lichenogr. 1883 n. 7. fig. 27. — Corti-

cicola.

— neo-zelandica NYL. L. Nov. Zel. p. 72; Mörr. Arg. I. ce. p.

56; Phlyctis neo-zeland. NyL. in Flora 1869

p. 121. — Corticicola. — Exsice. Lojka 131

—1339.

— atropa Nyrn. L. Nov. Zel: p. 74; Mörr. Arg. 1; e.; Platy-

grapha longifera NyYr. New. Zeal. p. 258;

LiNDS. Observ. 1866 p. 417, fig. 22--23. —

Corticicola ad Dunedin.

— uncinata (STIRT.) MöLL. Arg. 1. c.; Phlyctis uncinata STIRT.

Add. 1876 p. 464. — Corticicola.

— sordida (KN.) MöLirL. Arg. 1. c.; Phlyctis sordida KN. Contrib.

1878 p. 281 tt. 38, fig. 9; Phlyctella inter-

fuscata NYLz. L. Nov. Zel. p. 74. — Corticicola.

— abstersa KrmMmern. N. Beitr. (1876) n. 94; Mörr. Arg. I. c.;

Phlyctis Neo-Zelandiee KN. Contrib. 1878 p-.

281 t. 38. fig. 11—12 pr. p.; Phyctella egen-

tior N. L. Nov. Zel. p. 73. — Corticicola ad

Greymouth (HELMS).

30 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Phl. abstersa var pallidula (NyLr.) Mörr. Arg. 1. c.; Phlyc-

tella egentior var. pallidula Nyz. L. Nov. Zel.

p. 73. — Corticicola.

— pityrodes Krwrein. N. Beitr. n. 93; Mörr. Arg. Conspect.

1. ce. — Corticicola.

— | peregena NYL. L. Nov. Zel. p. 74; Mönr. Arg. 1. ec. — Cor-

ticicola (KN.).

Phlyctis W ALLR.

Phl. antaxia Nyr. L. Nov. Zel. p. 74; Mötrn. Arg. Conspect. L.

Nov. Zel. p. 56.

Homocarpi.

Fam. 6. CLADONIELI.

25. Stereocaulon SCHREB.

1... St, Colensot BAB. N. Zeal.; py dl, t. 130 A.

Syn. Stereocaulon Colensoi NYL. Syn. p. 232.

Corynophoron Colensoi NYL. Nov. Zel. (1888) p. 15; MöLL.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 22.

Hab. supra saxa insul. meridion. ad Kellys Hill 4000

ped. s. mare et ad Bealey River (fragmenta sterilia).

2. St. ramuwlosum (SW.)

Syn. Lichen ramulosum Sw. Prodr. Gmel. Syst. LINN.;

AomfeProdri pa4209.

Stereocaulon ramulosum AcH. Meth. p. 314, L. Univ. p.

380, ENSYnA Pa 2345 NY Syn py 2500 prop NYE di Nov Aer

(833) P—=LG6IPrAp:

Hab. ad saxa et ad terram

Insul. septr. Waitangi Bay of Islands, Whangaroa, Auck-

land, Tapuaeharuru, Ohaeawai, 'Taheke, Papa Kauri, Maunga-

roa et ad Hutt prope Wellington;

Insul. merid. Bealey River 2—3000 ped. s. mare, Porter's

Pass, Kelly's Hill 4000 ped. s. mare, Westland.

Obs. In hac specie haud dubie in collect. Berggreniana

latent

St. .mixtum Nys. Syn: ps 237 1. Nov. Zel. (1888) p: 16:

— »ad Dunedin supra saxa lectum a LINDSAY>,

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 81

St. proximum Ny. Syn. p. 237, L. Nov. Zel. p. 16 »legit

HELMS>. Exsice. Arn. 1209 et

St. macrocarpoides NyL. Syn. p. 238, L. Nov. Zel. p. 16

>Auckland Sinclair, —

Notas, quas refert NYLANDER e textura cephalodiorum

sumtas ut gonidia sirosophonoidea, scytonemoidea, nodulos

gonimicos, minime inveni constantes. TH. Fries illustr. Mono-

graphus generis Stereocauli in Lich. Scand. p. 43 contendit:

»hec diversa gonidia in eodem specimine et quidem in eodem

cephalodio inveniri et eas nil aliud esse quam diversa evolu-

tionis stadia alge cuiusdam parasitantis», id quod FORSSELL

(in Stud. öfver Cephalodierna p. 74) perquisite affirmavit.

Unde patet, eos characteres non esse idoneos ad species di-

stinguendas.

Distr. geogr.

St. ramulosi: America a Mexico usque ad fretum Ma-

gellanicum,

St. mixti: America central. et austr., Insul. Sandwich.,

Africa (insula Tristan d'Acunha),

St. proximi: America (Mexico, Nova Granada, Peruvia,

Bolivia), Africa (insulis Comoreis), Asia (Japon).

3. St. denudatum FLKE.

Syn. Stereocaulon denudatum Fr. Lich. Eur. p. 204;

Körs. Syst. p. 13; Tu. Fr. Mon. Ster. p. 46, Lich. Aret. 143;

Lich. Scand. p. 30; NYL. Scand. p. 65; BABINGT. New Zeal. p.

31; Mönr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 22.

Hab. ad terram Insule septentr. Omatangi, Ruapahu,

sterilis.

Distr. geogr.: Europa, Africa (in monte Camerun, in in-

sula Madera: Mandon (Mad. 44), Asia (Japonia in summo

Foujiyama: E. ALMQVIST), America septr.

Ceterum commemorat NYLANDER (L. Nov. Zel. 1888);

St. corticatulum NyYzr. Syn. p.: 240, 1. Nov. Zel: p..15

"detergens — Otago.

St. ramulosum ”submollescens (insula Campbell)

St. proximum ”macrocarpoides (Auckland: Sinclair.)

St. argodes NYL. Campb. p. 1 (St. Argus Hooxr. et TAYL.

p- p.-) Neque hoc neque Argopsis megalospora TH. FR., quee

a NyL. solum subgenus Stereocauli habetur in collect. BERG-

GREN. adsunt. Heec est in insula Campb. inventa.

82 BIHANG TILL Ki SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 138.

Actedunt sec. Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.:

St. neseum NYL. Syn. p. 240; KrmPiE. LD. exot. p. 311; Mönr.

Arg. Conspect. p. 22.

St. ramulosum var. compressum BaB. New Zeal. p. 30; MöLL.

Arg. Conspect. 1. ce. — North. Isl.

-— — var. elegans Tu. Fr. Mon. Ster. p. 24; MULL.

Arg. 1. ce. — In prov. Nelson.

— -— var. implexum NYL. Syn. p. 236; KRMPHr. L.

Novara p. 124; Mörnr. Arg. Consp: 1. ce.

— — var. macrocarpum NYL. BABINGT. New Zeal. p.

30; MöLrL. Arg. 1. c.; Stereoc. macrocarpum A.

RioE. Astrol. p. 34, t. 9, f. 4. — Havre de

P'Astrolabe.

26. Cladina NYL.

1. Cl. pycnoclada (GAUDICH.) NYL.

Syn. Cenomyce pycenoclada GAUDICH. in MIRBEL Rapp. Fl.

Malouin. (Ann. Sc. nat. t. V 1825) p. 97; Pers. Voy. Uran.

(1826) p. 212.

Cladonia rangiferina var. pycnoclada NyLr. Syn. p. 212,

Clad. pycnoclada Nyzr. Lich. Nov. Zel. (1866) p. 244 (ut propr.

species); MöLrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 23.

Cladina silvatica var. pycnoelada Nyr. Nov. Caled. p. 11.

Cladina pycnoclada Wainio Monogr. Clad. I. p. 34; NY.

L. Nov. Zel. p. 20.

Hab. ad terram et supra rupes humo tectas et ad truncos

putridos

Ins. septr. Waitangi Bay of Islands, Whangaroa, Rotorua,

Rotomahana, Tapuaeharuru, Maungaroa, Ohaewai & Papa-

kauri fructif.;

Ins. merid. Arthur's Pass 3000 ped. s. mare, Porters Pass.

Per utramque insulam frequens videtur. Multis locis a

LinDsaY, KNniIGHT et HELMS lecta est, NYL. 1. c.

WaiNsro (Monogr. Clad. p. 38) commemorat formam «a

flavidam WAInIo e Peninsula Banksii (Raouvr 1843, Mus. Par.)

et B exalbescentem Waisro e Nov. Zel. (Mus. Par.)

Distr. geogr. In hemispheerio australi hec species latis-

sime patet sicut Cl. rangiferina et affin. in septentrionali.

Precipue in regionibus antarcticis et temperatis nec non in

2equinoctialibus est copiosa: in America merid. sat frequens

Re BALLS

MES

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA . 83

(Cap Horn, Brasilia, Peruvia cet.), in America septentr. ra-

rior (Spec. in Mus. Par. sec. WaAIn1Io Mon. Clad. p. 37), Africa

austr. & in insulis Bourbonia, St. Maurit., Australia, Asia

(Nepal, Tartaria sec. WaAInIo 1. e.).

ZAO RT CIA TSK) NYT S VT Pp:

Var. turgescens FR. L. Eur. p. 244.

Hab. ad terram Ins. merid. ad Kelly's Hill.

An forma primaria in Nov. Zeel. sit inventa, mihi est

ignotum. In Mönr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. non com-

memoratur. Secund. WaIiN1o Mon. Clad. I. p. 260 ad Otago in

Nov. Zel. est lecta (JACQuINoT 1841; mus. Paris.)

27. Cladonia (HILL.) HOFFM.

1. Cl. pyxidata var. chlorophea FLKE; MöLrL. Arg. Con-

spect. IL. Nov. Zel. p. 24.

Syn. Cenomyce chloropheea FLER in SMRFLT Suppl. (1826)

p- 130.

Cladonia chlorophea NyL. L. Nov. Zel. p. 17.

Hab. ad Hutt prope Wellington Insul&e. septentr., ad

Waitati (Blueskins Bay) et in Peninsula Banksii Ins. meri-

dionalis. — Etiam ad Greymouth Ins. merid. (HELMS) NYL. 1. c.

Forma primaria est ad Dunedin Ins. merid. inventa (LIND-

SAD INN TG de GC.

Distr. geogr. Est omnis telluris civis, in zona calida ra-

rescens.

2 CU piren FETTER) NYL Nov: Zell p. 18; MönrnfARS

Conspect. p. 34; NYL. Syn. p. 193 sub Cl. pyxidata.

Cladonica pityrea WaIiN1ro Mon. Clad. II. p. 349.

Hab. ad. Maungaroa prope Wellington

Insul&e septentr. — Ad Otago et alibi in Nov. Zel. sec.

Wainio Cl. p. 358.

Distr. geogr. Europa, Africa, America utraque.

3. Cl. cariosa (ACH.) SPRENG.

Syn. Lichen cariosus AcH. Prodr. p. 198.

Beomyces cariosus AcH. Meth. p. 326.

Cenomyce cariosa AcH. L. U. p. 567, Syn. p. 273.

84 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Cladonia cariosa NSPRENGEL WNyst. Veg. IV p. 292; NY.

Syn: / ps 1194; KöRB.nBarpi 10; TH FRI LI Se.op: 90F Mor

Arg. Conspect.: p. 24.

Hab. ad Waitati (Blueskins Bay) et ad Dunedin Insulze

merid.

Distr. geogr. In omnibus telluris regionibus sat frequens,

in zona calida rarior.

4: Ol., enantia NYL. 1 Nov: Zell, p. 185 WANIoMOD

Clads pat.

Syn. Cl. cariosa Mörnrn. Arg. Conspect. p. 24; KRMPLEH.

Neu. Beitr. p. 448.

Hab. ad terram glareosam

Ins. merid. in Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay),

Invercargill.

Parum a Cl. cariosa diversa. Thallus K. non tingitur.

5. Ol. macrophylla (NCHAER.)

Syn. Cladonia ventricosa Pp macrophylla ScHAar. Spic.

(1833) p. 316.

Cladonia decorticata NYL. Scand. p. 53. Syn. p. 199; BaB.

New Zeal. p. 34; MörrL. Arg. Conspect. p. 24.

Cladoma decorticata z macrophylla TH. Fr. Lich. Scand.

p. 91; Cladonia alpicola (FN.) Wariso Mon. Clad. IL p. 58.

Hab. ad tetram, presertim supra rupes

Ins. merid. Waitati (Blueskins Bay) et ad Winton (forma

minor).

Distr. geogr. In Europa passim. »In Africa adest>

(STIzENB. Lich. Afr. p. 21.)

6. Cl. verticillata (HoFFM.)

Syn. Cladonia pyxidata var. verticillata Horrm. D. Fl.

(1795) p. 122

Cladonia gracilis a. verticillata Fr. L. Eur. p. 219; TH.

Fr. Lich. Arct. p. 149; Linps. Observ. p. 534.

Cladonia gracilis ”verticillata NYL. Syn. p. 197; TH. FR.

Dich. Scand. p. 83.

Cladonia verticillata WaAinro Mon. Clad. II. p. 176; MöLL.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 24.

Hab. ad terram

Insul. merid. Winton. — Northern Island Mörirn. Arg. 1. c.

RS EI pe WyCNg Ta

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 85

Distr. geogr. Europa, Africa, America utraque, Asia,

Australia.

t. Ol. cervicormis (ACH.) FLEE.

Syn. Lichen cervicornis AcH. Prodr. (1798) p. 184.

Cladonia verticillata var. cervicornis FLKE Clad. (1828) p-

28; WaAIiNIo Mon. Clad. II 'p. 187.

Cladonia gracilis ""cervicornis NYL. Syn. p. 197.

Cladonia gracilis ”"verticillata P cervicornis TH. Fr. Lich.

Scand. p. 84.

Cladonia cervicornis MörirL. Arg. Conspect. L. Nov.

Zel. p. 24.

Hab. ad terram et ad rupes muscosas

Insul. septentr.: Waitangi Bay of Islands;

Ins. merid.: Bealey River, Porters' Pass 3,000 ped. s.

mare, Kelly's Hill, ubique sterilis.

Distr. geogr. Europa, Africa (in Algeria et ins. Madera),

Asia, Australia.

8. Cl. ochrochlora FrkE Clad. p. 75; Nyzr. EL. Nov. Zel.

(1888) p. 17; MörL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 24.

Syn. Cladonia fimbriata var. ochrochlora WaAIin1Io Mon.

CladKIE piS19

Hab. ad terram

Insul. merid.: Bealey River 2—3,000 ped. s. mare. — Ad

Greymouth Ins. merid.: (HELMS) Ny. 1. c.

Distr. geogr. Europa, Africa (ins. Madera), America

meridion.

9... Cl fimbriata (1L.) ER.

Syn. Lichen fimbriatus LInn. Sp. PI. (1758) p. 1152;

AcH. Prodr. p. 187.

Cladonia fimbriata Fr. Lich. Eur. p. 222; TH. Fr. Lich.

Ameta op. Lo; NYENSyn pe. 1947 TE Novs Zell (1885)/p-kr;

MöLnr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 25; WaAIino Mon. Clad.

IT. p. 246.

Hab. ad terram Insulxe merid. ad Waitati (Blueskins

Bay). — Inter muscos ad Dunedin (LINDSAY) NYL. 1. c.

Var. tubeformis (HOFFM.)

Hab. ad Auckland Ins. septentr. — Ad Greymouth (HELMS)

NYD. Ive:

86 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Distr. geogr. In omnibus terris sat frequens (»cosmopolita»).

Var. tubreformis in Europa, Africa merid.; et in America sep-

tentr. est inventa.

10. Cl. adspersa FLKE.

Syn. ' Clad. adspersa NyYL. in Flora 1875 p. 447, L. Nov.

Zel. (1888) p. 19; Clad. furcata var. adspersa MöLrL. Arg. Con-

spect. p. 23; Clad. furcata y seabriuscula f. surrecta 'WAINIO

Mon. Clad. II. p. 372 & 450, Exs. Zw. 889, 1031, 1032.

Hab. ad terram

Insul. septentr. Auckland;

Ins. merid. Little River in Peninsula Banksii, Waitati

(Blueskins Bay), Winton. — Etiam ab HeLms et KniGHTt lecta

(INGE CL C.)

Distr. geogr. Europa (Helvetia, Mecklenburgia). An pluri-

bus locis sit inventa, mihi ignotum.

11: CI capitellata, (TANT) BAB.

Syn. Cenomyce capitellata TAyL. in Hooxr. & TaAvyL. Lich.

Antarct. (1844) p. 652.

Cladonia capitellata BaB. in Hoor. F1. Nov. Zel. II (1855)

p: 296; Hoox. Handb. New Zeal. II (1867) p. 361; Wainio

Mon. Clad. I. p. 274; Mörnr. Arg. Conspect. ps 241.

Cladonia amaurocrea var. capitellata Nyr. Enum. Gen.

Lich. (1857) p. 95, Syn. Lich. (1860) pi 217.

Hab. ad terram Insulie septentrion.: Tapuaeharuru, Roto-

rua, Omatangi, Maungaroa prope Wellington.

Distr. geogr. Nova Hollandia, Tasmania, America au-

stralis (Brasilia).

Similis Cl. amaurocrere sed diversa. An Cl. amaurocrea

in Nov. Zeelandia sit inventa, mihi est ignotum. In collec-

tione Berggreniana non adest. In Wainro Monogr. Clad. I.

p. 248 indicatur e Nov. Zeel. teste KrmpPrH. Neue Beitr. Flecht.

Neu Seel. p. 447, sed incertum. Vide infra p. 91.

12. Cl cornucopioides (L.) ER.

Syn. Lichen cornucopioides Linn. F1. Suec. 1110 p. 421.

Cenomyce coccifera AcH. Univ. p. 531.

Cladonia cornucopioides Fr. L. Eur. p. 236; KöRrB. Syst.

P.1285EP HER: Lach., Aret. pal53 NYL Synps 220, dIKNONS

Zel. p. 20.

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. ST

Cladonia coccifera Tu. Fr. Lich. Scand. p- 70; MöLL. Arg.

Conspect. L. Nov. Zel. p. 25; Waino Mon. Clad. I. p. 149.

Hab. ad terram nudam et inter muscos

Insul. merid. Bealey River, Porters Pass 3,000 ped. s.

mare. Kellys Hill 4,000 ped. s. m. — Ad Greymouth (HELMS)

NY lie: j

Distr. geogr. In Europa, America, Asia (Japonia) Au-

stralia. In Africa hucusque non inventa (WaAIino Monogr.

Clad. p. 154; STIzENB. Lich. Afr. p. 28.)

13. Cl. macilenta (EHRH.) HoFrM.

Syn. DLichen macilentus EHRH. exs. (1793) n. 267.

Cladonia macilenta Horrm. D. F1. II. (1795) p. 126; Fr.

skar. p:x 240; BAB. NS Zeal. ps 34; Körs. Syst pita Da

RSKR: Aret ip. aako6smN vr Syn: pr225; laNovivZelep. 20;

MötrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 25.

Cladonia digitata ”macilenta TH. Fr. Lich. Scand. p. 68.

Hab. supra truncos putridos et ad terram muscosam ad

Tapueaharuru Insulse septentrionalis. — Ad Greymouth Ins.

merid. (HELMS) NYL. 1. c.

Distr. geogr. Europa, Africa et ins. Madera (MaAND. Mad.

47), America utraque, Asia, Australia.

14: (Cl 1 baeillaris (ACE, wkE. Us py5342) NYL, LAN. Zell,

(ISSS)IpE 208 Japon. ps 21.

Cladonia macilenta MörrL. Arg. L. Nov. Zel. p. 25; Cla-

donia Flörkeana ”"bacillaris WaAInto Mon. Clad. I. p. 88.

Hab. ad truncos putridos

Ins. septentrionalis: Tapuaeharuru, Maungaroa et ad

Hutt prope Wellington. — Etiam ab HeELMs et KniGur lecta

(NYLSAL e.)

CI. macilent&e similis sed thallus K. non tingitur.

Distr. geogr. Europa, Africa, Asia (in Japonia), America

utraque.

15. ..Cl-angustata NYL.

Syn. Cladonia cornucopioides var. angustata NYyr. Enum.

Gen. Lich. (1857) p. 96.

Cladonia angustata Nyrn. Lich. Exot. (1859) p. 236 sec.

Wainio Mon. Clad. p. 185, Syn. p. 226.

Cladonia angustata Wainro Monogr. Clad. I. p. 185.

88 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Hab. in truncis putridis ad Tapuaeharuru

Ins. septentr. simul cum. Cl. bacillari et ad Waitati

(Blueskins Bay). Ins. merid. cum Cl. macrophylla f. minori,

rarissima. ;

Distr. geogr.: In insula Sandwicensi Hawai ab J. REMY

lecta (Mus. Par). Etiam prope Kouno in prov. Tasima Ja-

ponie a D:re Ave. HENON lecta est teste J. MöLrrEr (F1. 1879

p. 482). Wainro Mon. Clad. I. p. 186.

16. Cl. squamosa HoFFM.

Syn. Cladonia squamosa Horrm. D. FI. II. (1795) p-.

12550 TEER: (Cicki Arret:sporl5 8: NYC Scandulpst57 Sya

209; ag Fr. L. Scand. Ip. 75; MönL. Arg. Conspect. LD. Nov.

Zel. p.

He bd terram et supra rupes muscosas

Insul. septentr. Whangaroa, Maungaroa prope Welling-

ton. — f. densata NYL. ab HeELms ad Greymouth Ins. merid.

leeta NyL. Nov. Zel. p. 19.

Distr. geogr. Europa, Africa, Asia, Australia, America

utradque.

17. Cl. aggregata (Sw.) ACHE.

Syn. Lichen aggregatus Sw. Nov. Gen. (1788) p. 147;

AcH. Prodr. (1798) p. 206; Sw. Fl. Ind. Oeccid. TII. (1806)

PALIN

Beomyces aggregatus AcH. Meth. (1803) p. 355.

Cenomyce aggregata AcH. L. U. (1810) p. 563, Syn. (1814)

p- 275.

Cladonia aggregata AcH. in Vet. Acad. Nya Handl. T.

XVI (1795) p. 68, Prodr. p. 206; EscHWwELL. in Mart. F1. Bras.

(1833) p. 278; BaABInGT. in Hoor. F1. Nov. Zel. II. (1855) p.

295 (31); NYT! Syn. (1860)0:p; 121831 WATINIoONMonunCladypR

p. 224.

Cladina aggregata NYL. in Flora (1866); Cladia aggre-

gata L. Nov. Zel. (1888) p. 21.

Clathrina aggregata MöLL. Arg. in Flora 1883 p. 50, F1.

1884 p. 619, Conspect.. L. Nov. Zel. p. 23.

Hab. ad terram humosam et inter muscos

Ins. septentr. Waitangi Bay of Islands, Hokianga, Whan-

garoa, Omatangi, Tapuaeharuru, Ruapahu, Rotorua, Rotoma-

hana, Otaua, Pihanga, Hutt prope Wellington;

P. J. HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA. 89

Ins. meridion.: Porters Pass 3,000 ped. s. mare, Bealey

River, Kellys” Hill 4,000 ped. s. mare, Castle Hill, Little

River in Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay), Riccar-

ton, Winton, Invercargill. — Prope Greymouth Ins. merid.

var. straminea Möur. Arg. F1. 1879 p. 162 est a D:ne FERD.

v. MöLLErR lecta teste WaAIino Mon. Clad. p. 230.

Cl. aggregata var. trichophora Mörr. Arg. L. KNIGHT.

p. 24, Conspect. L: Nov. Zel. p;231 In Nova Zel: "legit

KNIGHT.

Species polymorpha, e formis inter se primo aspectu con-

stans dissimilibus, formas Cetrarize, Cornicularize et alias spe-

cies gen. Cladonize emulantibus. Omnium formarum communis

est nota: Podetia foraminibus oblongis 1. subrotundis latera-

libus terebrata. Nec deest, ut ait NYLANDER Nov. Zel. p. 21,

transitus in Clad. retiporam, quod me quoque observasse credo.

E copia magna collectionis Berggreniane aliquot formas di-

stinxi, que an constantes sint, ulterius in locis natalibus

examinandum est:

F. cetrariotdes HELLB.

Podetia dense ccespitoso-conferta, ramosa, ramis divaricatis,

apieibus subulatis, albida, testacea I. pallescentia foraminibus

raris, oblongis Il. sublinearibus.

Sterilis ad Ohaeawai, Papakauri, Maungaroa prope Wel-

lington Insul. septentr. et ad Waitati Insul. meridion. (f.

pulvinata, si placet).

F. subdiveryens HELLB.

Podetia adscendentia 1. suberecta, ramosa, spadicea, niti-

diuscula foraminibus raris, oblongis.

Sterilis ad Tapuaeharuru et ad Omatangi Insul. septen-

trionalis.

Distr. geogr.: In zona tropica latissime patet. In Africa

meridionali et insulis Mascarenis, America utraque, Asia (Ja-

ponia), Australia (Tasmania, insul. Sandwicens., Nova Hol-

landia cet.)

18. Cl. retipora (LABILLARD.) FR.

Syn. Beomyces retiporus Jac. Jun. Labillardiere Nov.

Holl. Plant. Specimen (1804) p. 110.

Cenomyce retipora AcH. Syn. (1814) p. 248.

90 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 13.

Cladonia retipora FR. Nov. Sched. crit. (1826) p. 21; FLKE

Clad. Comm. (1828) p. 181; BazingGt. New Zeal. p. 31; WAINIO

Monogr. Clad. I. p. 231; Nyrn. in Flora 1867 p. 194.

Cladina retipora NYL. in Flora 1866 p. 179.

Clathrina retipora Mörr. Arg. F1. 1883 p. 80, Conspect.

DL. Nov. Zel: p: 23.

Cladia retipora NYL. L. Nov. Zel. (1888) p. 21.

Hab. ad terram, interdum supra rupes et ligna

Ins. septentr.: Waitangi Bay of Islands, Whangaroa,

Ohaeawai, Omatangi, Tapuaeharuru, Rotomahana, Maungaroa

prope Wellington;

Ins. merid.: Arthur's Pass 3,000 ped. s. mare, Riecarton,

Dunedin. — Eandem e Nov. Zeel. reportaverunt LABILLARDIERE,

RAO0OUL, JACQUINOT, HOMBRON, SINCLAIR, testib. WAINIO & NYL:

— Etiam in insula Campbell inventa Ny. 1. c.

Distr. geogr.: In Australia (Nova Hollandia, Tasmania,

Nova Caledonia).

NSecund. Mörrn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel: sequen-

tes species et varietates generum Cladinze et Cladonie lectae

sunt:

Cladina alpestris (L.)Nyr. Cl. rangifera v. alpestris, BAB. New.

Zeal. p. 32; Cladonia alpestris, Mörr. Arg.

Jonspect. L. Nov. Zel. p. 23. — Cladina al-

pestris Wainzio Clad. I. p. 41; Northern and

Middle Island.

— — var. portentosa Mörnr. Arg. DL. KNnon. 4;

Conspects LL: Now: Zeltpp205

— silvatica — (L.) Nyz.; Cladonia rangiferina var. silvatica

KrmenE. LDL. Novara p. 126; Cladonia silva-

tica Möir. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p-

23. — Cladina silvatica WaAin1o Mon. Clad.

I. p. 18. Legit FlocHSTETTER.

— rangiferina (L.) NyL.; Cenomyce rangiferina AcH. A.

RicH. Astrol. p. 33; CUNNINGH. in Hoor.

Compan.!nw2jri p.o232;0.0.; Amtaret! DI Abw6

Cladonia Mörnr. Arg. Conspect: L. Nov.

Zel. p. 23; Cladina Wainro Mon. Clad. I.

PLN

Cladonia furcata var. racemosa (HoFFM.) FLKE; Mönn. Arg.

Conspect. L. Nov. Zel. p. 23. — Ad Grey-

mouth; Northern et Middl. Isl.

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 91

Gladonia 4— var. ereeta KRMPLH. N. Beitr. n. 11.

+ Hol Var: tcorymbösal(AcH. NYL. Syn. pi 207 (ex.

KrRMPLH.) N. Beitr. n. 12.

pungens <FLKE Clad. p. 156 (ex Krmeim. N. Beitr. n.

16) MörrL. Arg. Conspect. p. 23; Clad. rangi-

formis HorFmM. (ARN.); WAINIO Mon. Clad. I.

p- 357. Obs. Cl. pungens KrRmere. Neue Beitr.

p. 448, ut ait Waino Mon. Clad. II. p. 451,

secund. specim. origin. in herb. ARN. ad CI.

furcatam « racemosam pertinet.

Cladonia squamosa v. cornuta MöuL. Arg. L. KN. n. 5. — legit

KNIGHT.

— var. antaretica KRMPuH. L. Novara p. 126.

amaurocrea (FLKR.) ScHAR. spicil. p. 34 (ex KRMPLH.

N. Beitr. n. 13 et TuvcKr. in A. Grer Exped.

WILKES p: 120); WaAINIo Mon. Clad. I. p. 243.

medusina (Borr.) NYL. Syn. p. 217; (sec. Krmerr. N.

Bertr.sa. 5); VAIN], Mon. Clad. I po239.

— Legit KNIGHT.

gracilis — (L.) HorrM.; BABINGT. New Zeal. p. 33; HooK.

Handb. p. 560; MöLrrn. Arg. Conspect. p. 24;

Wainio Mon. Clad. II. p. 81.

— var. soredians (NYL.); Cladonia chordalis FLKE

f. soredians NYzr. L. Nov. Zel. p 18; Mö.

Arg. Conspect. p. 24. — Supra lignum

putridum.

degenerans FLKE f. euphorea FLKE Clad. p. 43; NYL.

New Zeal. p. 244; LDL. Nov. Zel. p. 18. — Ad

Dunedin (LINDSAY,)

— f. haplotea Free Clad: p: 42; Nynsl c.

— f. anomeea FLKE Clad. p. 43; Nr. 1 c.

— f. erratiea LINDS. observ. p. 530.

ochrochlora var. phyllostrata FrkE Clad. p. 79; KNIGHT.

pityrea f. hololepis FLKE Clad. p. 83; Clad. macella

Krmeut. N. Beitr. n. 19; (Clad. pityrea MöLL.

Arg. Conspect. p. 24).

digitata <(L.) HorrmM.; BABInGt. New Zeal. p. 34; WaArI-

NIo Mon. Clad. I. p. 123. — Northern Island.

deformis (L.) HorrFm.; KRMern. Exot. F1. p. 309; War-

NI0o Mon. Clad. I. p. 186. — Ab HaastT. ste-

rilis lecta.

92 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 138.

Cladonia Flörkeana FR. L. Eur. p. 238; KöÖRrB. Syst. p. 29;

Ny1. Scand. 62; TH. Fr. Lich. Scand. p. 65;

Wainro Mon. Clad. I. p. 72. — Middle Island.

Accedunt

-— Neo-Zelandica Waisnio Mon. Clad. II. p. 34.

»Affinis est Cl. enantize» (et cariosee), »sed

podetiis maioribus et magis irregularibus,

apotheciis pallidioribus et reactione diffe-

rens.» A Kali dilutissime lutescens. — »Ad

terram humosam in Nova Zelandia (KNIGHT.

hb. ARN.) WaAINIoO 1. c.

— corallifera ”subdigitata Waisio Mon. Clad. I. p. 180.

— In insula Campbell (FiILHoL, Exped. astron.

1874, specim. in herb. HooK. sec. WaAINIo 1. c).

— subcariosa NyL. F1. 1876 p. 560; WaAIino Mon. Clad. II.

p. 38. In Nova Zelandia (>Cl. cervicornis>

HovKr. in herb. Hoor.) Exsice. Lojka, Lich.

Univ. (1885) n. 3 sec. WaAINnIo 1. c.

— verticillata £ Krempelhuberi WaIin1io Mon. Clad. II. p.

187. — Nov. Zelandia (KNIGHT. herb. ARN.)

WaInIo 1. c.

j 28. Thammolia (ÅCH.) SCHAER.

Th. vernuicularis (LiN.)

Syn. Lichen vermicularis LINnN. Dicks. Or. Br.; ACH.

Prodr. p. 205.

Beomyces vermicularis AcH. Meth. p. 359.

Cenomyce vermicularis AcH. L. Univ. p. 566, Syn. p. 278.

Cladonia vermicularis Dec. F1. FR. 2 p. 235; ScHAR. spicil.

p. 44; FLEE Clad. p: 175.

Cladonia amaurocrea var. vermicularis KÖRB. Syst. p. 26.

Thamnolia vermicularis ScHAaR. Enumer. p. 243; Mass. in

Flora 1856 p. 234; NyL. Syn. p. 264; KörB. Par. p. 14: Hoozr.

Handb. of the New Zealand Flora p. 5363; NyzL. L. Nov. Zel.

(1888) p. 15.

Hab. ad terram inter muscos et lichenes

Insul. merid.: Porters” Pass 3,000 ped. s. mare. — Middle

Island (SINCLAIR) Hoox. 1. c.; Tarndale, prov. Nelson (SINC-

BATIR) NYL. I ce.

Distr. geogr.: In Europa. America utraque, Asia (Hima-

laya), Australia (Nova Hollandia).

2 BAN db BiA

P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO-ZEELANDICA. 95

Umbilicariei.

Gyrophora ACH.

G. polyphylla (1L.) Ev.; Lichen polyphyllus Linn. Sp. Pl.

(1753) p. 1150; Umbilicaria polyphylla FR. L. Eur. p. 352;

LiNDs: Observ. p. 519; HooKx. Handb. p. 574.

Gyrophora polyphylla Fw. Lich. Sil. (1850) p. 28; Köre.

Nyst-p. Jog LH. ER. Lich. Scand.;p. 163; ML... Arg. Con:

spect. L. Nov. Zel. p. 31. — »Middle Island: gneiss rocks,

Otago, LINDSAY» Hook. Handb. 1. c.

Fam. 7. LECIDEINELI.

Subfam. 1. Psorer.

29. Psora (HALL.) MAss.

1. Psora decipiens (EHRH.) Körb.

Syn. Lichen decipiens ErtHr. in Stirp. crypt. (1889) p. 7;

ACH. Prodr. p. 96:

Lecidea decipiens AcH. Meth. p. 80, Syn. p. 52; NYL.

Scand. 214.

iPsora,, decipiens, Körb., Syst. Pp. Lc, Dh. Fr. Inch) Aret

Hab. supra terram calcaream ad Napier Insule septen-

trionalis.

Distr. geogr.: Europa, Africa, America septentr.

Obs. Psora Colensoi (BaB.) Mörrn. Arg. Lecidea Colensoi

Nyt. L. Nov. Zel. p. 78 est supra terram lecta (CoLENso) NYL.

1. e.; Mörr. Arg. Conspect. p. 46.

30. Toninia.

1. T. amphitropa (NYL.) HELLB.

Syn. Lecidea amphitropa NYL. L. Nov. Zel. p. 110; Thalloi-

dima Möir. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 46.

Hab. supra terram rupium ad Napier Insul. septentr. —

Dunedin MörrL. Arg. I c.

Spore 1—3 septate, 0,012—-0,021 mm. long., 0,003—0,006

mm. late. Species intermedia inter Toniniam et Thalloidima,

que parum diversa genera connectit.

94 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Thalloidima Mass.

Th. coeruleo-nigricans (Lightf. F1. Scot. p. 1777); Patel-

laria vesicularis HoFrmM. 1794. Lecidea vesicularis Ach. Univ.

p. 212; BaB. New Zeal. p. 37; Hook Handb. p. 584; Thalloi-

dima Körb. Syst. p. 179; Mörr. Arg. Conspect. p. 46. Nor-

thern Island, Colenso, Hook Handb. 1. c.

Th. mamillare Mass. Rec. p. 96. Mörr. Arg. Conspect.

p- 46; Lecidea mamillaris Duf.; BAB. New Zeal. p. 36. North-

ern stand. MULL Are: le.

Subfam. 2. BEOMYCEL.

31. Bexomyces PERS.

1. B. fungoides (Sw.)

Syn. Lichen fungoides Sw. Ind. Occid. 3 p. 1886; AcH.

IREOCT. p-LS2E

Beomyces fungoides NYL. Syn. p. 179; L. Nov. Zel. p. 13;

Mörr. Arg. Consp. p. 25; Baeomyces roseus Baz. New Zeal.

p. 34; Hook Handb. p. 558; Beomyces arcuatus STIRT. Add.

p- 460.

Hab. ad terram argillaceam

Insul. merid.: Waitati (Blueskins Bay), Dunedin. — Terre-

stris ad Dunedin (Linpsayr). Ad Greymouth (HeLMs). Tarn-

dale prov. Nelson (SINCLAIR). NYL. 1. c.

Distr. geogr.: Africa (Madagascar, Bourbonia), Asia (Java),

America tropica.

2. B. Nove Zelandie KnieHt L. N. Zeal. 1883 p. 348,

fig. 28.; NYn. L. Nov. Zel. p. 13; Beomyces absolutus TucK.

Suppl. 2 p. 201 v. subsessilis (fide Mörr. Arg. 1. c.).

Hab. ad argillam lapillosque

Ins. septentr.: Maungaroa prope Wellington. — Terrestris,

argillicola (KNIGHT) NYL. 1. c.

3. B. heteromorphus NYL. Syn. p. 178, L. Nov. Zel. (1888)

p. 14; Biatora byssoides BaB. New Zeal. p. 35; Beomyces rufus

Hook Handb. p. 559.

Hab. ad terram argillaceam et ad lapillos argilla tectos

Insul. septentr.: ad Hutt et Maungaroa prope Welllington;

Insul. merid.: Invercargill, Dunedin. — Terrestris (HELMS).

Etiam saxicola B. arcuatus STIRTON NYL. 1. c.

P. J. HELLBOM, LICHEN.EA NEO-ZEELANDICA. 95

Distr. geogr.: 'Tasmania.

F. rubens apotheciis rubentibus videtur, ut ait NYLANDER

1. c., accidentatis. In Coll. Berggreniana ex Otira Gorge 2—

3,000 ped. s. m. et ex Hutt pr. Wellington etiam ex Winton

fertilis adest, sterilis e Rotorua.

Obs. In NYLAND. Synopsi meth. Lich. p. 176, 179 comme-

morantur Beeomyces rufus De. = Sphyridium byssoides (L.)

et B. roseus PErs. ut cives Flore Nov. Zeelandie. Tile in

colleetione Colensoi N:o 5174 citatur hic a Dr:e Jolliffe lectus,

quos quum NYLANDER in L. Nov. Zel. (1888) silentio prieteri-

ret, res ei visa est dubia. Neuter in collectione Berggre-

nii adest. Secund. Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. est

ille Bieomyc. heteromorphus hic Beeeomyc. fungoides. Vide

supra.

Accedunt sec. Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.:

B. cupreus Mörr. Arg. LDL. Kn. n. 6, Conspect. p. 25. Terri-

cola: Rev. W. COoLENSO.

— pertenuis SrTIRT. Add. p. 460; MörL. Arg. Conspect. p. 25.

Ad truncos arborum.

— hemotropus LzicHT. Add. ad Lich. New Zeal. p. 30 t. 4

f. 1 (1867); Mörr. Arg. Consp. p. 26; Beeomyces

granosus STIRT. Add. p. 460 (1876). Northern Is-

land, COoLENSO0.

— subgranosus SrIRT. Add. p. 460; Mörr. Arg. Conspect. p. 26.

Ad rupes prope Wellington!

Subfam. 3. BIATOREI.

32, Lopadium (KÖRB.) HELLB.

1. LL. chrysostictum (TAYL.) HELLB.

Syn. Lecanora chrysostieta TaAYL. in Lond. Journ. of Bot.

p- 642; Lecidea NYL. New Zeal. (1866) p. 252, Lich. Nov. Zel.

(1888) p.- 90.

Heterothecium Berteroanum Mont. Chil. p. 176, t. 12, f. 5;

Myxodictyon chrysosticetum Mörr. Arg. Conspect. p. 51.

Hab. ad cortices arborum

Insul. septentr.: Waima, Otava, Pihanga, Wellington;

Ims. merid.: Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay),

Winton, Dunedin. — Corticicola (CoLENSo0, LINDSAY, KNIGHT)

INNE e:

96 BIHANG TILL K: SV. VET:-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Habitus vere lecanorinus; sed gonidia, ut ait NYLANDER,

in margine thallode albido desunt. Quo juniores fructus, eo

crassior margo.

Distr. geogr.:

2. LDL. monosporum (KN.) HELLB.

Syn. Lecidea pheomma NyrL. ad KnicHtT 1867, Lich.

Nov. Zel. (1888) p. 90? Heterothecium Mört. Arg. Con-

spect.l pA (0;

Tecidea (Bombyliospora) monospora KNIGHT On the Li-

chenogr. of New Zealand p. 402 (in Transact. New. Zeal. In-

stitute Vol. XVI (1884).

Hab. ad cortices arborum Insul. septentrion. ad Maunga-

roa prope Wellington. -— Nov. Zelandia KNIGHT secundum

specimen ad BLoMBERG missum.

Descriptio KNicHrII 1. ce. cum specimine BLoMBERGILI con-

gruit; hypothecium fuscum, paraphyses bene discrete incolo-

res attamen in pileum atrum oblongum 1. conicum terminantes

(in specimine a BERGGREN lecto sunt modo fusco-capitatee), asci

monospori, spore murali-divise. NSecundum Mörr. Arg. Con-

spect.. L: Nov. Zel. p. 70 differt L.: pheomma (NYL.) a L.

monosporo (KN.) hypothecio hyalino (hypoth. incol. NY. 1. c.).

Que nota si constans est, L. pheomma et monosporum sunt

distincte species, sed NYLANDER (1. c.) L. monosporum KN.

non commemorat.

Lopadium fuscoluteum (DicKs.) Mupp, Heterothecium MöLL.

Arg. Conspect. p. 70 in 1. Nov. Zel. (1888) p- 90 indicatur:

corticicola KnicHt. Etiam specimen a KNIGHT ad BLOMBERG

missum, de more loco natali carens, vidi et examinavi. In

collectione BERGGREN non adest. Tres ille species unam stir-

pem naturalem efficiunt 1., ut rectissime art NYLANDER, ad

unam stirpem pertinent. Communes note preter ascos mono-

sporos sporasque murales sunt sec. NYL. apothecia presertim

iuniora epiperithecio ferruginascente, ex acido chrysophanico

supersperso (K. purpurascente) predita. Thallus K. flavens.

Accedunt sec. Mörrn. Arg. Conspect, L. Nov. Zel: p. 70.

L. phyllophilum (StIRT.) MörL. Arg.; Leceidea phyllophila

STIRT. Add. 1877 p. 14. Supra frondes Filicum.

L.? insidens (StIrRt.); Heterothecium MöLL. Arg. Conspect.

p. 70; Lecidea insidens SrtirtT. Add. 1876 p. 470. Ad folia

Dicrani Menziezii prope Wellington.

od ER

KA VARESE

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 97

Bombyliospora DE Nor.

B: Domingensis Pers. in Act. Wett. ex AcH. Syn. p. 336;

Parmelia gyrosa BaB. New Zeal. p. 29; Patella-

ria Domingensis Mörr. Arg. Conspect. L. Nov.

Zel. p. 65. — Corticicola, Northern Island.

— tuberculosa (FÉzrE); Lecidea tuberculosa FÉrE Ess. p. 107;

Hook Handb. p. 583 (et p. 585); Patellaria tuber-

culosa MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 635.

— Northern Island, Hook Handb:. 1. c.

— pachycarpa DurF.; Biatora pachycarpa Baz. New Zeal. p.

35; Lecidea pachycarpa Hook Handb. p. 585;

Patellaria subvigilans Mörr. Arg. L. B. n. 433,

Conspect. LE. Nov. Zel. p- 64; Arn. sExsiee: 593.

33. Psorothecium Mass.

1. Ps. Taitense (Mont. SYLL. p. 338).

Syn. DLecidea campylospora NSTIRT. in Transact. of the

New Zealand Institute Vol. VI (1874) p. 238.

Lecidea Taitensis NyL. L. Nov. Zel. (1888) p. 87.

Hab. ad cortices arborum ad Coromandel Ins. septentrion.

— Corticicola (KnicGHT et HELms) Ny. 1. c.

Thallus albido flavescens. Spore 4—6:ne magnee dyblaste,

medio (altero latere) constricte, ut vulgo fiant arcuate (>»bent

at middle» STIRT.), hyaline, limbatee.

Huc haud dubie pertinet Lecidea campylospora MSTIRT.,

sed nota principalis non est constans. Spore enim vulgo sunt

arcuat:e, sed in eodem apothecio nonnulla inveniuntur omnino

rectee.

"Ps. epiglaucum (NYL.) L. Nov. Zel. (1888) p. 87.

Thallus albidus rimosus. Spore 2—6:ne, dyblaste recte.

Huc pertinet Lecidea clathrata KNIGHT sec. specimen originale.

Hab. ad Maungaroa prope Wellington Insul. septentr. in

cortice Podocarpi spec., Hokianga, Kokukohu.

2. Ps. marginiflexum (TAYL.) Mass.

Syn. Lecidea marginiflexa NyLn. L. Nov. Zel. (1888) p. 87.

Hab. ad cortices arborum

Insul. septentr.: Otava, Wellington, Napier;

| Insul. merid.: Otira Gorge, Bealy River, Little River in

Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay), Dunedin. —

98 BIHANG TILL K: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Corticicola frequens (a CoLENSo0, LINDsAY, KNIGHT, HELMS lecta).

In insula Campbell (FirHon) Nyt. 1. e. Arn. Exs. 1240.

Lojka 139.

34. Bacidia (DE Nor.) TH. FR.

1. B. Buchanani (STIRT.) KN.

Syn. Stereocaulon Buchanani STIRT. New Gen. et Spec.

of Lich. from New Zeal. p. 9 (1877).

Bacidia pedicellata KnicHtT Contrib. 1880, p. 372, fig. 22.

Lecidea subglobosa NYL. L. Nov. Zel. p. 93.

Patellaria Wilsoni Mörr. Arg. L. B. n. 1435 (1888).

Patellaria Buchanani Mö. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.

[bk

Hab. ad cortices et supra Iungermannias

Insul. merid. ad Waitati (Blueskins Bay) et in Peninsula

Banksii ad Little River. — Muscicola et corticicola KN. sec.

Ny. 1. c.; ad Wellington MöLir. Arg, 1. c.

2. B. endoleuca (NYL.) KICK.

Syn. Biatora luteola f. endoleuca NYL. Bot. Not. 1853

P3198;

Biatora atrogrisea Hepp. Exsicce. n. 26.

Bacidia atrogrisea ARN. in Flora 1858 p. 505 et 1871

Pp. 59.

Secoliga atrogrisea StIRT. Krit. Bemerk. p. 62.

Lecidea luteola v. fuscella Nyrn. Flora 1855 p. 292.

Lecidea endoleuca NyL. L. Nov. Zel. p. 94.

Bacidia endoleuca KicKx Flor. Crypt. Fland. (1867) p. 261.

Hypothecium fulvorubescens, paraphyses apice incrassatee,

coeruleo nigricantes, spore longiores aciculares, recte. Hy-

menium K. TIodo intense coerulescit, hypothecium fulvo-rubri-

cosum.

Hab. ad cortices arborum Insulze meridionalis in Penin-

sula Banksii et ad Dunedin. Corticicola ad Dunedin (LIND;

sAv) Nyn: 170

Distr. geogr.: Europa, Africa, America utraque, Nova Hol-

Iandia.

3. B. subrubella NYL. ad KNIGHT 1867.

Syn. Bacidia rimosa KN. 1. o. p. 372 et B. pannarioidea Kn.

Lecidea subrubella Nyrn. Lich. Nov. Zel. p. 97.

P. J. HELLBOM, LICHENAMA NEO-ZEELANDICA. 99

Hab. ad cortices arborum Insul. meridion. ad Waitati

(Blueskins Bay), Dunedin. — Corticicola KnicGHrt, NYL. 1. c.

4. B. arceutinoides (NYL.).

Syn. Lecidea arceutina NYLr. N. Zeal. (1866) p. 256.

Lecidea arceutinoides Nyr. 1. Nov. Zel. p. 97.

Hab. ad cortices arborum Insulie meridionalis ad Waitati

(Blueskins Bay). — Corticicola ad Dunedin (LINDSAY).

Thallus albidus, tenuis, rimuloso-difractus. Apothecia

intus incoloria. Hymenium TIodo coerulescit dein lutescit.

Hypothecium incoloratum; spore altero apice angustiores,

paraphyses apice fuscescentes.

3. B. albido-plumbea (Hook & TAYL.) KNIGHT

Syn. Lecidea albidoplumbea Hook f. & TAYLOR in London

Journ. of Bot. 1844 p. 638.

Patellaria albidoplumbea MörrL. Arg. L. B. n. 1419, Con-

spect. syst. Lich. Nov. Zel. p. 66.

Bacidia suberipta KNniGHt Contrib. (1880) p. 370 fig. 12.

Lecidea mutata Nyr. L. Nov. Zel. p. 100.

Hab. ad cortices Insul. septentr. ad Maungaroa prope

Wellington, Insul. merid. ad Waitati (Blueskins Bay) fortuito

lecta. — Nupra corticem arborum KNIGHT, NYL. 1. c. Speci-

men a KNIGHT ad BLOMBERG missum omnino quadrat.

6. B. spirospora KnigGHT Contrib. 1880 p. 371 fig. 15.

Syn. Lecidea deflexa NyYL. ad KN. 1867, L. Nov. Zel.

p- 100 (1888).

Hab. ad cortices arborum

Insule septentr. ad Wellington, in Peninsula Banksii

Ins. merid. — Lignicola-et corticicola KN. (Ny. 1. c.).

Thallus albidus, tenuis, linea nigra determinatus, K. —

Apothecia fusconigra, basi pallescentia. Hypothecium incolo-

ratum, lutescens 1. fulvescens (cupreo fulvescens NYL.). Spore

in ascis clavatis spiraliter contorte, vermiculares; paraphyses

apice coerulescenti-nigricantes, incrassate. Hymenium K. —,

paraphyses apice smaragdule; Iodo coerulescens dein fusce-

scenti-obscuratum.

Denominatio deflexa antiquior quidem est, sed serius

(1888) publicata.

100 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 21. AFD. III. N:0 13.

Syn.

B. melasema (NYL. ad KN. 1867) KNIGHT

Bacidia melasema KN. Contrib. 1880 p. 371 fig. 19.

Lecidea melasema NYyL. L. Nov. Zel. p. 101.

Patellaria melasema MörnrL. Arg. Conspect. p. 69.

Hab. ad cortices arborum Insul. merid. ad Waitati (Blue-

skins Bay), specimen unicum. — Corticicola KNIGHT, NYL. 1. c.

Ceterum in Nova Zeelandia sunt lect&e et a Nylandro in

LDL. Nov. Zel. (1888) descripte:

Bacidia millegrana (TaAyLn.) Nin. — Corticicola (LINDSAY,

KNIGHT). i

—- leucothalamia (NYL.) — Corticicola prope Dunedin

(LINDSAY).

— interponens (NYL.). — Corticicola (KNIGHT).

— superula (NYL.). — Corticicola, KNIGHT.

= subbacillifera NyL. — Corticicola, KNIGHT.

— anceps KNIGHT 1. c. p. 371. — Corticicola, KNIGHT.

— delusa (NYL.) — Corticicola, KNIGHT.

— subrosella (NYL.). — Lignicola (KNIGHT).

— subsimilans (NYL.). — Corticicola (KNIGHT).

rosello carnea (NYL.). = rhodocarpa KNIGHT. — Corti-

cicola, KNIGHT.

rosello-pallida (NYL.). — Corticicola, KNIGHT.

albido lutea (NYL.). — Corticicola, KNIGHT.

leucocarpa KNIGHT. — Corticicola, KN.

pseudophana (NYL.). — Corticicola, KNIGHT.

gilvo-rufella (NYL.). — Corticicola, KNIGHT.

cerasentera (NYL.). — Corticicola, KNIGHT.

Otagensis (NYL.). — Corticicola ad Dunedin (LINDSAY).

pleistophragmoides (NYL.). — Corticicola, KNIGHT.

meiophragmia (NYL.). — Corticicola, KNIGTH.

Huc accedit Bacidia pseudopyrra KNIGHT, que e speci-

mine ad BLoMBERG misso vix a Bacidia albescente (ARN.) Zw.

sit distinguenda.

Secund. MöLLER Arg. Conspect. L. Nov. Zel. accedunt:

B. glomerulosa KN. Contrib. 1880 p. 370 fig. 13; Patellaria

glomerulosa Mörr. Arg. Conspect. p. 66. — Corti-

cicola.

— brachyspora (MöirL. Arg.); Bacidia nanospora KN. Contrib.

1880, p. 374, fig. 30; Patellaria brachyspora MöULL.

Arg. Conspect. p. 66. — Corticicola.

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 101

B. mesospora KN. Contrib. 1880, p. 372, fig. 20; Patellaria meso-

spora Mörr. Arg. Conspect. p. 66. — Corticicola.

— nubilior (STIRT.); Lecidea nubilior StIRT. Addit. 1876, p.

469; Patellaria nubilior MöLrL. Arg. Conspect. p-

66. — Corticicola.

— eucoccodes KN. Contrib. 1880, p. 370, fig. 16; Patellaria

eucoccodes Mörr. Arg. Conspect. p. 67. — Corti-

cicola.

— rosella (PErs.); Lecidea rosella AcH. Meth. p. 57 (a); Hookr.

Handb. p. 583; Bacidia rosella DE Nor. Framm.

lieh. (1846) p. 1905; KörBg. Syst. p.- 185; TH FR

Lich. Scand. p. 343; Patellaria rosella MöLrr. Arg:

Conspect. p. 67. — Northern Island CoLENso.

Hoox. Handb. 1. ce.

— ceroplasta (BaB.); Biatora ceroplasta BaABInGt. New Zeal.

p. 36; Lecidea ceroplasta Hook. Handb. p. 583;

Patellaria ceroplasta Mörr. Arg. Consp. p. 68.

— Northern Island, Corenso HooKr. Handb. I. ce.

— prelucida (KRMLPH.); Lecidea prelucida KrmiPn. N. Beitr.

n. 106; Patellaria Mörr. Arg. Conspect. p. 68. -—

Corticicola.

— permutata (STIRT.); Lecidea permutata StIrRT. Add. 1877

p. 15; Patellaria MörrL. Arg. Conspect. p. 68. —

Corticicola.

— ceratina (STIRT.); Lecidea ceratina STIRT. Add. 1867 p. 468;

Patellaria Mörr. Arg. Conspect. p. 68. — Corti-

cicola ad Wellington.

— rimosa KN. Contrib. 1880 p. 372 fig. 23; Patellaria rimosa

Mö. Arg. Conspect. p. 68. — Corticicola.

— carneorufa KnicHt Contrib. 1880 p. 272, fig. 23; Patellaria

carneorufa MöLrrL. Arg. Conspect. p. 68. — Corti-

cicola.

— melastegia KN. Contrib. 1880 p. 371 fig. 16; Patellaria

melastegia MöLrrL. Arg. Conspect. p. 68. — Corti-

cicola.

— rhodocarpa KN. Contrib. 1880 p. 374 fig. 32; Patellaria

rhodocarpa Mörr. Arg. Conspect. p. 68. — Corti-

cicola.

— concinnior (STIRT.); Lecidea concinnior STIRT. Addit. 1876

p. 479; Patellaria concinnior MöLirL. Arg. Conspect.

p. 68. — Corticicola ad Wellington.

102 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

B. minutissima KN. On Lichenogr. 1883 n. 8. fig. 26. — Pa-

tellaria minutissima MöLrL. Arg. Conspect. p. 69.

-— Cortiecicola.

— stenosporina (MörL. Arg.) Kn. Contrib. 1880 p. 372 fig. 21

(Bacidia stenospora); Patellaria stenosporina MöLL.

Arg. Conspect. p. 69. — Corticicola.

35. Bilimbia DE Nor.

1. B. pusilla HELLB. n. sp.

Thallus tenuissimus I. obsoletus. Apothecia minuta, adnata

l. sessilia, sparsa Il. conglomerata, mox convexa immarginata,

pallide rufa Il. rufofusca. Spore in ascis elavatis S:ne, tetra-

blaste, hyaline, 0,0018 mm. longe, 0,06 mm. late. Hypothecium

incoloratum; paraphyses conerete, luteo-fuscescentes. Hyme-

nium Iodo intense coerulescit, Kali non mutatur.

Habitus fere Biatore vernalis. a

Hab. supra muscos ad Ohaeawai Insul. septentr.

2. B. spheroides -(DICKs). ;

Syn. BLecidea spheroides f. minor Krmein. N. Beitr. n.

100; Patellaria spheroides Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.

p. 65.

Hab. supra saxum trachyticum ad Dunedin Insul. merid,

— Muscicola et terricola Möir. Arg. 1. c.

Sequentes species generis Bilimbize sunt in Nova Zeelan-

dia lecte sec. Nyr. L. Nov. Zel. et Mönr. Arg. Conspect. L.

Nov. Zel.:

B. sabuletorum FLKE, NyL. Scand. p. 204. — Supra terram

rupium ad Dunedin (LINDSAY).

— trachona var. marginatula Nyr. — Saxicola ad Dunedin

(LINDSAY).

— deposita (NyL.) HEnrB. — NSaxicola KNIGHT.

— allotropa (NYL.) HELLB. — Super saxa micaceo-schistosa ad

Dunedin (LINDSAY).

— rhyparobola (NYL.) HELLB. — Super saxa basaltica.

— albicerata (KrRMPLH); Lecidea albicerata KrmPrE N. Beitr.

n. 115; Patellaria albicerata MöLrr. Arg. Conspect.

L. N. Zel. p. 65. — Corticicola.

— nidulans (STIRT.); Lecidea nidulans StIRT. Addit. 1876 p.

469; Patellaria nidulans Mörr. Arg. Conspect. L.

Nov. Zel. p. 65. — Ad folia Dierani Menziezii.

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 103

36. Biatora FR.

1. B. cinnabarina (SMRFLT).

Syn. Lecidea cinnabarina SMrFLr in Vet.-A kad. Handl. 1823

p. 115, Suppl. p. 170; Baz. New Zeal. p. 36 till 129 C; Nyr.

Scand. p. 194, L. Nov. Zel. p. 80; TH: FR. Lich. Scand. p. 422.

Biatora cinnabarina Fr. L. Eur. p. 266; KörB. Syst. p-

206 ER ER TTChAPA ret) "p. 0191

Hab. ad ramulos fruticum

Insul. septentr.: Tapuaeharuru, Rotomahana;

Insul. merid.: ad Waitati (Blueskins Bay), Porters Pass,

Dunedin. NYLANDER 1. c. commemorat formam cinnabarodem

a B. cinnabarina sporis multo majoribus, 0,014—18 mm. long.,

0,007—8 mm. latis differentem.

2. B. helvola (KörB.) HELLB.

Syn. BLecidea meiocarpa Nyr. Lich. Japon. p. 61.

Hab. in ramulus fruticum ad Dunedin et ad Porters Pass

in cortice Phylloclad. alpini Ins. mer. fortuito lecta.

Distr. geogr.: Europa, Asia (Japonia: Itchigome, E. ALM-

QVIST).

3. B. fusca (ScHAR.) 8 atrofusca (EW.

Syn. Biatora atrofusca Fw. in Hepp exs. (1857).

Lecidea sanguineoatra ”fusca NYL. Lapp. or. p. 143.

Hab. supra terram ad Tapuaeharuru Insul. septentr.

Etiam granula coerulescentia (TH. Fr. Lich. Scand. p. 436)

frequenter adsunt.

Distr. geogr. (form&e primarie): Europa, Africa, Asia

(Japonia), America septentr. Distributio var. atrofusce extra

Europam mihi ignota.

4. B. coaretata (Sm.) Tu. FR.

Syn. Lichen coarctatus Sm. Eng. Bot. VIII (1789) t. 534.

Parmelia coarctata AcH. Meth. p. 158; Fr. Lich. Eur. p. 104.

Lecanora coaretata AcH. Univ. p. 352, Syn. p. 149; NYL.

ES Nov. Zelspa65.

Zeora coarctata Körs. Syst. p. 132.

Biatora coarectata TH. Fr. Lich. Arct. p. 189.

Lecidea coarctata NYyr. Prodr. (1857) p. 112, Scand. p. 196;

TH. Fr. Lich. Scand. p. 447.

104 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Hab. ad saxa et lapillos

Insul. septentr.: Auckland, Hokianga, Omatangi;

Ins. mer.: ad Porters Pass, Waitati, Dunedin.

Distr. geogr.: Europa, Africa, Asia (Japonia), America

septentr., Brasilia,

5. B. subfuscescens HELLB. n sp.

Thallus disperse granulosus, albidus hypothallo nigricante.

Apothecia sessilia Il. adnato-sessilia, margine tenwi exeluso con-

vexa, atrofusea, humida fuscescentia, intus et ad basin pallida.

Spore in ascis clavatis 8:ne ellipsoridee Il. vulgo oblonge, tenu-

iter limbate, 0,015 mm. long., 0,006 mm. lat. Hypothecium in-

coloratum; paraphyses apice fuscidule l. smaragdulo-nigrican-

tes, incrassate. Hymemum kali —, Iodo coerulesett.

Hab. in ramulis arborum fruticumque

Insul. septentrion. ad Omatangi in Dracophyllo Urvilliano;

Insul. merid. ad Porters Pass 3,000 p. s. mare.

6. B. erythrophea (ELKEE).

Syn. Lecidea erythrophea FLKE in SMRFLT Suppl. p. 163.

Biatora hvalinella KöreB. Syst. p. 201.

Biatora erythrophea Tu. Fr. Lich. Arct. p. 136, Lich.

Scand. p. 465.

Lecidea mutabilis var. stenospora NyLzL. Herb. Mus. Fenn.

p- 88, L. (vernalis) "tenebricosa NYL. Scand. p. 201.

Hab. ad cortices fruticum Insul. septentr. ad Omatangi

in Dracophyllo Urvilliano et ad Waitati (Blueskins Bay)

Insul. meridion.

Distr. geogr. extra Europam mihi ignota.

1. BB. turgidula (ER) NYE.

Syn. Lecidea turgidula Fr. Sched. crit. I (1824) p. 10.

Körer. Syst. px 243; TH. Frö bieht Scand. py4695

Biatora turgidula NyL. Bot. Not. 1853 p. 183.

Lecidea (vernalis) ”turgidula NyLr. Scand. p. 201.

Lecidea turgidula NyrL. Lich. Japon p. 63.

Hab. in ligno ad Winton Insul. meridionalis.

Distr. geogr.: Europa, Asia (Japonia ad Itchigome super

lignum pini ad limitem arborum legit E. ALMQVIST).

Przeterea in Nov. Zeelandia sec. NYL. L. Nov. Zel. species

hujus generis lecte:

P. J. HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA 103

Biatora interversa (NYL.) HeirrB. — Corticicola, KNIGHT.

— alboprietexta (KN.) HeErLB. — Corticicola, KNIGHT.

— furfuracea PErs. — Corticicola, LinpsayY & KN.

— - "gubsimilis Nyr. — Corticicola, Linpsar & KN.

— microdactyla Nyrn. — Corticicola, KNIGHT.

— thysaniza NyL. — Corticicola, KNIGHT.

Biatora familiaris Nyr. — Corticicola, KNIGHT.

— miscescens NyL. — Corticicola ad Greymouth (HELMS).

Accedunt secund. Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.:

B. eleetrodes (STIRtT.); Lecidea electrodes StIrRrT. Addit. 1877

p. 13; Mörr. Arg. Conspect. p. 58. — Lignicola,

Wellington.

— nigritula Mörir. Arg. L. KN. p. 26, Conspect. p. 58 (sub

Tecidea). —- Corticicola.

— cerinocarpa (KN.); Lecidea cerinocarpa KN. Contrib, 1880,

p- 575; MöLrL. Arg. Conspect. p. 38. — Corticicola.

— subpineti (KRMPLH.); Lecidea subpineti KrRMmerH. N. Beitr.

n. 103; Mörr. Arg. Conspect. p. 58. — Terricola

et muscicola.

— rupestris (ScoP.) KörB. Syst. p. 207; TH. FR. L. Arct. p.

191; Lecidea rupestris AcH. Syn. p. 39; Mö.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel: p. 58. — Northern

Island.

— subglaucodes (KRMPLH.); Lecidea subglaucodes Krmeit. N.

Beitr. n. 108; Mörr. Arg. Conspect. p. 58. —

NSaxicola.

— rubricatula (STIRT.); Lecidea rubricatula STtIrRT. Addit. 1876,

p. 468; Mörr. Arg. Conspect. p. 58.

— tabacina (KRMPLH.); Lecidea tabacina Krmein. N. Beitr.

n. 107; Mörr. Arg. Conspect. p. 58. — Corticicola.

— russula (AcH.); Lecidea russula AcuH. Univ. p. 197; MöLL.

Arg. Conspect. p. 59; Callopisma sangumolentum

Krwmere. N. Beitr. n. 67. — Naxicola.

— leptoloma (Mörr. Arg.); Lecidea leptoloma Mötrr. Arg. L.

B. n. 347, Conspect. L. Nov. Zel. p. 59.

— Daerydii (Mörr.); Lecidea Dacrydii MörL. Arg. L. exot.

n. 67, Conspect. p. 59. — Ad corticem Daerydii

cupressini, COLENSO.

— gramulosa (EHRH.); Lecidea decolorans NYL. Scand. p. 197;

Hook: Handb. p: 582; Mörr. Arg. Conspect. p. 59.

— Northern Island.

106 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

B. canorufescens (KRMPLH.); Lecidea canorufescens KRMPLH.

N: Beitr. (1876) n. 99; MörL. Arg. Conspect. p. 59;

Tecidea glandulosa KN. Contrib. (1880) p. 376

fig. 41: Lecidea intervertens Nyr. L. Nov. Zel.

(1888) p. 79. — Corticicola.

— conisalea (KN.); Lecidea conisalea KN. Contrib. 1880 p. 375

fig. 38; Mörnr. Arg. Conspect. p. 59; Lecidea in-

tervertens ”diacrita NYLz. L. Nov. Zel. p. 80. —

Corticicola.

— exigua (CHAUB.); Lecidea exigua CHauB. Flor. Ag. p. 478;

MöLL. Arg. Conspect. p. 59.

— vernalis (L.); Lecidea vernalis AcH. Univ. p. 198; KRMPLuH.

L. Novara p. 110; Möir. Arg. Conspect. p. 59. —

Hochstetter.

— fuscocincta (STtIrRT.); DLecidea fuscocinceta STIRT. Addit.

1876 p. 470; Mörr. Arg. Conspect. p. 59. — Cor-

ticicola.

— coccodes (KN.); Lecidea coccodes KN. Contrib. 1880 p. 376;

MörL. Arg. Conspect. p. 59.

— subcoarctata (KN.); Lecidea subceoarctata KN. Contrib. 1878

p: 276, ty at, fru Minn ATS. Conspect parad:

— WNaxicola.

— leucophea FIiKE; Lecidea leucophea Nyt. L. Nov. Zel. p.

105; Mörr. Arg. Conspect. p. 59. — Saxicola

prope Napier.

— rivulosa (AcH.); Lecidea rivulosa AcH. Meth. p. 38; STIRT.

Addit. 1876, p. 468; Möir. Arg. Conspect. p. 39.

-—- MHaxicola.

37. Biatorina Mass.

1. B. cesiopallens (NYL.) HELLB.

Syn. Lecidea ciesiopallens NYL. ad KNIGHT 1867, CAMPB.

p. 3, Lich. Nov. Zel. p. 85.

Patellaria cesiopallens MörrL. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.

p. 63. |

Hab. ad cortices arborum fruticumque

Insul. septentr.: Pihanga, Ottaua, Wellington et ad Hutt

prope Wellington;

Ins. merid.: Peninsula Banksii, Waitati (Blueskins Bay).

— Corticicola KNIGHT. (NYL. 1. c.)

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 107

var. amoenior NYL. 1. ce. »thallo virescente, apotheciis carneo-

luteo-pallidis, nudis aut tenuiter caesiopruinosis,. — Cortici-

cola; simul cum f. prim. interdum crescit.

Species eximia, a NYLANDRO 1. c. optime descripta, ut fa-

cile dignoscatur, quid autem commune cum L. intermixta NYL.

(Biatorina atropurpurea) habeat, non intelligo.

2. B sublivens (NYL.) Mörr. Arg.

Syn. Lecidea sublivens NyL. L. Nov. Zel. p. 84.

Patellaria sublivens Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 64.

Hab. ad cortices

Insul. septentr. ad Coromandel et ad Wellington;

Insul. merid. Little River in Peninsula Banksii, Waitati

(Blueskins Bay) in cortice Leptospermi scoparii, fortuito lecta.

= Cortieicola (KN.) Nyz. 1. 'e.

Paraphyses apice incrassate, coerulescentes, rarius incolo-

rate. Hymenium Iodo vinose rubens. »Pertinet ad stirpem L.

intermixte» NYL. 1 c.

3. B. atropurpurea (SCHAER.).

Syn. Lecidea spheroides £ atropurpurea ScHAR. Spicil.

(1835)p: 165:

Biatorina atropurpurea Mass. Rich. p. 135; Körs. Par. p. 142.

Biatorina arceutica KörB. Syst. p. 192.

Lecidea intermixta NYL. Prodr. p. 105, Scand. p. 194.

Hab. ad cortices arborum Insul. merid. Waitati (Blue-

skins Bay).

Huc proxime pertinent Lecidea melaleuca Tuck. (»vix

nisi var. LD. intermixtee» NYT..) et L. spodophana NYL. Gest e

stirpe L. intermixtse» NY), im Nyr: DL: Nov. Zel. p. 84 & 85

commemoratae et a KNieut ad cortices arborum lect:e.. In

collectione BERGGEENII desunt.

4. B. melanotropa (NYL.) HELLB.

Syn. Lecidea melanotropa NyL. N. Zeal. p. 255, L. Nov.

Zel. p. 86.

Patellaria melanotropa Mörr. Arg. Conspect. Syst. Nov.

Zel. p. 63.

Hab. ad cortices fruticum in Peninsula Banksii Insule

meridionalis, Bacidie spirospore immixta. -— Corticicola

KNiGHT (NY. 1. c.).

108 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Spore 8:ne ellipsoidere 1. ellipsoideo-oblongee, dyblastee,

hyalinge; hypothecium incoloratum, paraphyses hyaline apice

fuscescentes, incrassate. Hymenium Iodo vinose rubet.

5. B. lenticuwlaris (AcH.) KER.

Syn. Lecidea lenticularis AcH. Syn p. 28; NYn. Scand.

p- 242, N. Zeal. p. 257, Nov. Zel. (1888) p. 109.

Biatorina lenticularis KörB. Syst. p. 191.

Catillaria (Biatorina) lenticularis TH. Fr. Lich. Scand. p. 567.

Patellaria lenticularis Mörr. Arg. Conspect. p. 63.

Hab. ad saxa

Ins. septentr.: Coromandel, Taheke;

Ins. merid.: Porters Pass 3,000 ped. s. mare. — Super

saxa basaltica ad Dunedin (LINDSAY), sec. NYL. 1. c.

Distr. geogr.: Europa, Africa.

Species generis Biatorinzee a NYL. et MöLL. Arg. comme-

moratee:

Bi. pyrophthalma (BaB.). — Corticicola (CoLENSO0).

— stillata (NyL.) = Kelica Stirr. — Corticicola ad Welling-

ton sec. MörL. Arg. Conspect. p. 62.

— pulverea (Borkr.); Linps. Cat. ex Hook f. Handb. p. 585.

— Otago (Mörr. Arg. 1. c.).

— 'subearnea Mö. Arg. L. Exot. n. 71. — Cortieicola in

Stewart Island Nov. Zel. (Mörr. Arg. 1. e.).

-— cyrtella (Möir. Arg.) Lich. Geneve p. 57. — Corticicola.

— semipallida (NYL.). — Lignicola, KNIGHT.

— synothea (AcH.) MönL. Arg. L. Geneve p. 57; Lecidea

denigrata (FRrR.) Nyrn. Scand. p. 202; StirT. Addit.

1876 p. 468; Lecidea pauxilla KrmerE. Neu. Beitr.

n:o 105 (verisim. sec. MönL. Arg. 1. c.). -— Ligni-

cola ad Wellington. |

— hemitropa (NYL.). — Corticicola KNIGHT.

— leucoplacoides (KrRMPLH.). — Corticicola Mörr. Arg. 1. c.

— spodophana (NYL.). — Corticicola KNIGHT.

— maculosa SrTIRT. Add. 1876 p. 440. — Corticicola ad Wel-

lington (MöLrL. Arg.)

— melaleuca Tuck. -— Corticicola KNIGHT.

- baliola Krmerr. Neu. Beitr. n. 70. — Corticicola (Mörr.

AfSulep 163).

-— corroborans StiRT. Add. 1877 p. 14. — Corticicola ad Wel-

lington (MöiL. Arg. Conspect..p. 64).

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 109

Bi. melaclina (NYL.). — Corticicola KNIGHT.

"melastegia NYL.

— versicolor (FÉE). — Corticicola (NYrn. L. Nov. Zel.

p- 85).

Bet 8 var. incondita (KRMPLH.) MöLL. Arg. L. B. n. 1,028,

Conspect. p. 64. — Corticicola.

— subvigilans Mörr. Arg. L. B. n. 433, Conspect. 1. Nov.

Zel. p. 64; Biatora pachycarpa BaABInGt. New.

Zeal. p. 35; Lecidea pachycarpa Hook Handb. p.

585. — Corticicola.

38. Coenogonium EHRENB.

1. C. implexum NY.

Syn. Coenogonium implexum NYL. Coenog. p. 92, Lich.

of New Zeal.: p. 254, L. Nov. Zel. p. 77; LInDs. Observ. p.

5344; Hook Handb. p. 581; Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.

P-RAD:

Hab. ad Tapuaeharuru Insul. septentr. supra corticem

Leptospermi scoparii (parvulum specimen, fortuito lectum),

Waitangi Bay of Island (vestigium). — Super truncos arbo-

Tum ad Dunedin (LINDSAY). Etiam in coll. KN.

Spore 2—4 bl.; hymenium primo coerulescens, dein vinose

rubens.

Distr. gecgr.: Africa (in planitie secus flumen Quillu:

PECHUEL-LOoESCHE), Zeylania, Nova Hollandia.

MÖLLER Arg. in Conspectu Lich. Nov. Zel. p. 73 tres

species generis Coenogonii addit:

C. Linkii EHRENB.; BaABINGT. New Zeal. p. 46. — Northern

Island (;fertile visum a cl. BABINGTON> MULL. Arg.).

C. interpositum NYL. Coenog. p. 91. — Corticicola (CoLENSoO

I: ORNENNO):

C: interplexum v. contextum SrTiRT. Add. 1877 p. 13: — Corti-

cicola.

PByssocaulon MONT.

B. filamentosum NyL1. L. Nov. Zel. p. 77; HooKk:;Handb.

p- 381; Parmelia gossypina v. filamentosa Monte. Guyan. n.

95; BABINGTON New Zeal. p. 21; Möirn. Arg. Conspect. Syst.

Lich. Nov. Zel. p. 73. — Super cortices et muscos (CoLENSo0).

Super quisquilia vegetabilia vetusta ad Greymouth (HELMS).

Sterilis.

110 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Blastenia Mass.

Bl. endochromoides (NYL.) MöLrL. Arg.; Lecidea endochromoides

Ny. Prodr. Nov. Gran. p. 588, L. Nov. Zel. p. 89;

Blastenia endochromoides Mörr. Arg. Conspect.

L. Nov. Zel. p. 69. — Corticicola (KNIGHT).

— iodomma (NYL.) Mörrn. Arg.; Lecidea iodomma Nyr. L.

Nov. Zel. p 839; Blastenia iodomma Mörr. Arg.

Conspect. L. Nov. Zel. p. 69. — Corticicola KNIGHT.

—- subtubulata (KN.) MörrL. Arg.; Lecidea subtubulata KNIGHT

Contrib. 1878 p. 277 t. 37, fig. 12; Blastenia sub-

tubulata Mörr. Arg. Conspect. p. 69. — Saxicola.

— tubulata (KN.) Mörr. Arg.; Lecidea tubulata Kn. Contrib.

1878 p. 277 t. 37 fig. 15; Blastenia tubulata MöLL.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 70. — Saxicola.

Biatorella DE Nor.

Bi. epiphysa SriRtT. Add. 1876 p. 468; MörrL. Arg. Conspect.

p. 57 (sect. Biatorella). — Parasitica in thallo :

Arthoni&e peranguste ad Wellington.

— demaspora KN. On Lichenogr. 1884 n. 11 fig. 11 (sub Le-

cidea). Mörrn. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 57

(sect. Biatorella). — Corticicola.

Subfam. 4. BUELLIEI.

39. Arthrorhaphis TH. FR.

1. AA. flavovirescens (DICKS.).

Syn. Lichen flavovirescens DrcKcs. Crypt. Britt. 3, T. 8, £. 9.

Lichen citrinellus AcH. Act. Sc. Svec. 1795, Prodr. p. 64.

Lecidea citrinella AcH. L. Univ. p. 179 (a), Syn: p. 23 (a);

Fr. 'L. Eur. p. 346; NyL. Scand. p. 248; Hook Handb. p. 585

(»spores acicular»).

Raphiospora flavovirescens Mass. Ale. gen. p. 12; Körs.

Syst. p. 268.

Arthrorhapis flavovirescens TH. Fr. Lich. Arct. p. 203.

Hab. supra terram nudam ad Napier Insul. septentrion.

una cum Psora decipiente fortuito lecta. — Northern Island,

Colenso Hook Handb. 1. c.

Distr. geogr.: Europa, Africa (insula Kerguelen NAUMANN).

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 111

40. Catillaria MAss.

1. C. grossa (PERsS.) BLOMB.

Syn. Lecidea grossa Pers. in Herb. Moug.; NYL. Prodr.

(SSE TS SCandAp:F239 10: NOT Zell pp. Hlö:

Lecidea premnea FR. Vet.-Akad. Handl. 1822 p. 260 (p.

Max part), UTP: 20.

Catillaria premnea KörB. Syst. p. 231.

Patellaria premnea DuBY Bot. Gall. p. 649; Mörr. Arg.

Conspect. Syst. p. 64.

Lecidea leucoplaca FR. S. v. Scand. p. 115.

Catillaria leucoplaca TH. Fr. Gen. Heterol. p. 88.

Catillaria grossa BLomB. Vet.-Akad. Förh. 1867 p. 122;

LbeSAER eh: Scand=p. Jo.

Hab. ad cortices arborum

Insul. septentr. ad Otawa, Pihanga, Waima, Wel-

lington;

Insul. merid. ad Bealey River 2—3,000 p. s. mare, Penin-

sula Banksii, Waitati (Blueskins Bay). — Super corticem

arborum et vegetabilia destructa (Linpsar, KNIGHT, HELMS)

Nyz. EL. Nov. Zel. p. 110; corticicola ad Dunedin (MöLrL. Arg.

Conspect. syst. p. 64).

Distr. geogr.: Europa, Africa (insula Madera), America.

Accedit:

C. flavidoatra (NYL.) HeErrB. Lecidea flavidoatra NYL. New

Zeal. p. 257, L. Nov. Zel.. p. 111; Lindsay Observ. p. 412;

Patellaria (sect. Biatorina) flavidoatra Mörrn. Arg. Conspect.

L. Nov. Zel. p. 64. — Corticicola ad Dunedin (LINDSAY).

41. Lecidea ÅCH.

TREE SR der ocean ar (DTE SER.

a platycarpa (AcH.) TH. FR.

Syn. Patellaria macrocarpa Doc. Fr. Fr. IT (1805) p. 347.

Lecidea platycarpa AcH. L. Univ. (1810) p. 173, Syn. p.

TSEKORB I Syst, Pap.

Lecidea contigua £ platycarpa FR. L. Eur. p. 300; NYL.

Scand. p. 224 (max. part.)

Hab. ad saxa Insul. septentr. Waitangi Bay of Islands.

Distr. geogr. Europa, Africa (insula Madera), America

septentr.

112 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BÅND 21. AFD. III. N:0 13.

L. albocoerulescens (WuLF.) ScHErR. TH. Fr. Lich. Scand.

p. 508.

Syn. Lecidea albocoerulescens ScHAR. Spic. p. 142 (excl. fb),

Emum. (1850):p:1118;- Körs" Syst. p.. 247; NYL. Bb. Nowvs ell

p. 105; Mörrn. Arg. Conspect. Syst. L. Nov. Zel. p. 61.

Hab. ad saxa et lapides Insul. septr. ad Waitangi Bay

of Islands, Wellington. — Saxiola KNIGHT NYL. 1. c.; Nor-

thern Island Mörr. Arg. 1. c.

Distr. geogr.: Europa, Africa (ins. Madera: Mandon (Mad.

57) Asia (Japon., Hiroshima, Nagasaki, Kobe, Mozi, Itchi-

gome: E. ALMQVIST), America septentr.

<< IT cinereoatra ACK. TH. FR: Lich. Scand: p. 509.

Syn. Lecidea cinereoatra AcH. L. Univ. (1810) p. 167.

Lecidea contigua FR. L. Eur. p. 298; KöÖRB. Syst. p. 247 (p. p.)

Lecidea contigua var. meiospora NYL. Scand. p. 225 (p.

max. part.)

Lecidea meiospora NyLr. L. Nov. Zel. p. 105.

Lecidea subglobulata KN. Contrib. 1878 p. 275; MöLL.

Arg. Conspect. Nov. Zel. p. 61. |

Hab. ad saxa lapidesque prope Wellington Insul. septentr.

Distr. geogr. Europa, Africa (in monte Tabulari: Eaton).

Asia (Japonia: in summo Foujiyama E. ALMQVIST).

=&+T, erustulata (AcH.) TH. FR. LL: Seand. ps ori

Syn. Lecidea parasema var. crustulata AcH. L. Univ.

(1810): pr T76 tet Syntp. 154p.up-)

Lecidea nitidula FR. L. Eur. p. 308 (max. part.).

Lecidea crustulata Körs. Syst. (1855) p. 249; TH. FR. L.

ATRetSE por2005

Lecidea contigua var. meiospora NYL. Scand. p. 225 (p. p-)

Lecidea crustulata Nyr. L. Nov: Zel. (1888) p. 105; MöLL.

Arg. Conspect. syst. L. Nov. Zel. p. 61.

Hab. ad saxa lapidesque

Insul. septentr. ad Wellington et ad Maungaroa prope

Wellington. — Saxicola prope Auckland (LINDSAY) NYL. 1. c.;

ad saxa arenaria Dunedin Insul. merid. MörrL. Arg. 1. c.

Distr. geogr.: Europa.

2.1 DL. fuscoatrula NL: LZ. Nov. Zel. p. 106.

Syn. -LTecidea: fuscoatra NyL L. crust. Nov. Zel: p. 339,

L. of New Zeal. p. 256.

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NE0O-ZEELANDICA. 113

L. fuscoatrula Mörr. Arg. Conspect. syst. L. Nov. Zel.

PE 60.

Hab. ad saxa doleritica Ins. meridion. ad Waitati (Blue-

skins Bay). Specimen iuvenile et mancum. — MNSuper saxa

basaltica ad Dunedin (LINDSAY) NYL. 1. c.

d.0Eeleockroma (ACE ) TH. FR. 1. Scand. pi o42.

a latypea (A CH.) TH. FR.

Syn. Lecidea latypea AcH. Meth. Suppl. (1803) p. 10.

Lecidea sabuletorum KörB. Syst. p. 234; TH. Fr. Lich.

Arct. p. 214.

Lecidea parasema var. latypea NYL. Scand. p. 217.

Lecidea latypiza Nyzn. L. Nov. Zel. p. 103 secund. MöLL.

Arg. Conspect. Syst. p. 60.

Lecidea sabuletorum (ScHREB. 1771) MöLrr. Arg. Conspect.

Syst. p. 60?

Hab. super saxa

Insul. septentr. ad Waitangi Bay of Islands;

Insul. meridion.: in Peninsula Banksii, Riccarton. — Naxi-

cola (LINDSAY, KNIGHT) NYL. I. c.

Distr. geogr.: Europa.

p Ipilularis (DAv?) TE. Fr. Lich. Scand. p. 543.

Syn. Lichen pilularis DaAv. in Trans. Linn. Soc. IT (1794)

Pp- 2807

Lecidea goniophila Körs. Syst. p. 235; Tu. Fr. Lich.

Arct. p. 219.

Lecidea parasema var. euteroleuca NYL. Scand. p. 217

(max. part.)

Lecidea parasemiza? NYL. DL. Nov. Zel. p. 103 (pr. part).

Hab. ad saxa

Insul. septentr. ad Auckland, Waitangi Bay of Islands;

Ins. merid. ad Waitati (Blueskins Bay).

y achrista SMRFLir. TH. Fr. Lich. Scand. p. 544.

Syn. Lecidea elzeochroma 3 achrista SMRFLT. Suppl. (1826)

DE LO:

Lecidea enteroleuca FR. Lich. Eur. p. 331; KörB. Syst.

Pp. A3ssTEetn ER. -Liteh sAretip. 216:

Hab. ad cortices fruticum

114 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 138.

Insul. meridion. ad Waitati (Blueskins Bay) in Discaria

Toumatou (Rhamnaceze).

Distr. geogr.: Europa.

d flavicans (AcH.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 544.

Syn. Lecidea anomala y flavicans AcH. Syn. (1814) p. 39.

Lecidea enteroleuca 3 flavida Fr. Vet. Ak. Handl. 1822

p. 261 (Corticicola).

Lecidea parasema var. flavens NYL. Scand. p. 217.

Hab. in ligno nudo ad Wellington Insul. septentrionalis.

Distr. geogr.: Europa.

Species gen. Lecidez&e a NYLAND. (L. Nov. Zel.) et a MöLL.

Arg. (Conspect. Syst. L. Nov. Zel.) commemoratee:

L. parasemiza NYL. — Cortiecicola, KNIGHT.

— circumdiluens NYL. — HNaxicola (CoLEnso, »Wellington

Harbour»)

— subtenebrosa NYL. — Naxicola in prov. Otago (herb. JONES).

-—"Iittoralis KN. Contrib: 1878 p. 2070, t. Sd, ASO Ume

Aro vb URKNG 13 20,1) COnSPect. Syst pa (OLE

contigua var. persistens NyL. L. Nov. Zel. p-

105. — Naxicola KNIGHT.

— contigua FR. L. Eur. p. 298; L. spuria TayYn. I An:

tarct. n. 10 secund. MörrL. Arg. Conspect. p-

61. — NSaxicola.

— leptocarpa NYL. — HNaxicola in prov. Otago super saxa

arenaria (LINDSAY).

— pallidoatra Nyr. — Saxicola KNIGHT.

— melastroma NYL. — Super lapides siliceos ad Greymouth

(HELMS.)

— petrina NyYL. — NSaxicola KNIGHT.

— sylvicolella NyL. — Lapidicola prope Greymouth (HELMS.)

— chalybeiza Nyrn. — Super saxa schistosa in prov. Otago

(JONES).

— "cyanopis <HSrTrIrr. Addit. 1877 p. 14 — Corticicola ad Wel-

lington secund. MöLrL. Arg. p. 60.

— demersa - Krweit. N. Beitr. n. 104 — Ad saxa quartzosa

sec. MöLL. Arg. Consp. p-. 60.

— schistacea KN. Contrib. 1878 p. 276 t. 37, fig. 8. — Ad

saxa sec. MörL. Arg. Conspect. p. 60.

— nigrolurida MörL. Arg.; L. atrolurida KN. On Lichenogr.

1884 n. 9, non NyL. Pyr. or. — Ad saxa MöLL.

Arg. Conspect. p. 61.

P. J. HELLBOM, LICHENAA NEO-ZEELANDICA. 1Fd

L. sublapicida KN. Contrib. 1878 p. 276. — Saxicola, KNIGHT.

sec. MönrL. Arg. Conspect. p. 61.

incert:e sedis: ;

L. disseminata TaArrL. Lich. Antarct. n. 20; BABINGTON L. New

Zeal. p. 38. — Northern Island (Mörr. Arg.

Conspect. p. 62).

— abietina var. saxicola BAB. New Zeal. p. 38. — Saxi-

cola Northern Island (>an spec. Opegraphe e

sect. Lecanactidis?)» MörL. Arg. Conspect. p. 62.

42. Mycoblastus NORM.

1. M. melinus (KRMPLH.)

Syn. Megalospora melina KRMPLE. in NYL. Prodr. Lich.

Nov. Gran. (1864) p. 72.

Mycoblastus melinus HeirB. Nerik. Lafveg. (1871) p. 174.

Lecidea sanguimnaria var. melina NyL. Lapp. or. p. 166;

PRStER ErehifScand. p. 479.

Lecidea didymospora Srtirt. in Grev. II p. 60.

Lecidea hypomelina SrtIrRtT. Addit. 1877 p. 21.

Megalospora dispora KN. Contrib. 1880 p. 378 fig. 47.

Lecidea concordans NYL. L. Nov. Zel. (1888) p. 108.

Lecidea melina NyLr. Lich. Japon. (1890) p. 77.

Mycoblastus hypomelinus Mörr. Arg. Conspect. syst. L.

NELL pot.

Hab. ad cortices arborum

Insul. meridion. ad Bealey River 2—3,000 ped. supra

mare. — Corticicola ad Greymouth (HEeLms) NY. 1. c.

Distr. geogr. Europa, Asia (Japonia).

Altera species huius generis est in Nov. Zeel. inventa:

M. implicatus (STIRT.) MöLL. Arg.

Syn. Lecidea implicata STIrRT. Addit. 1876 p. 466.

Mycoblastus implicatus Mörr. Arg. Conspect. syst. Lich.

Nov. Zel. p. 56. — Truncicola ad Wellington Ins. sept. (MöLL.

ATS. de)

43. Sarcogyne (Fu.) Mass.

1. S. simplex (DAV-.)

Syn. DLichen simplex Dav. Trans. LInn. Soc. II (1794)

p. 283; AcH. Prodr. p. 78.

Lecidea privigna AcH. Meth. p. 49.

116 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Sarcogyne privigna KörB. Syst. p. 266 (excl. £).

Lecanora (Sarcogyne) simplex Nyzr. L. Nov. Zel. p. 66.

Lecidea simplex MöLL. Arg. Conspect. syst. L. Nov. Zel.p. 57.

Hab. ad saxa calcarea

Insul. septentr.: ad Napier prov. Hawkes Bay. — Rupi-

cola prope Dunedin Ins. merid. (LINDSAY) NYL. 1. c.

Distr. geogr. Europa, Africa (Algeria), America arctica

(Grönlandia).

44. Buelilia. KÖRB.

1. B. stellulata (TAYL.) BR. & ROsTrR.

Syn. LDecidea stellulata TAYL. in Mack. F1. Hib. II (1836) p.

118; Nyr. Lich. crust. Nov. Zel. p. 339, L. Nov. Zel. (1888) p. 113.

Buellia stellulata Br. & Rostr. Dan. (1869) p. 111; Mupp.

Map... 21065EMTTIE EA TSECOnsp pa AO:

Hab. ad saxa

Insul. septentr. ad Rotomahana, Tauranga Maunganui,

Tapuaeharuru.

Distr. geogr. Europa, Africa (Cap. Bone spei), Asia (Ja-

ponia, ad Hiroshima, Kobe, Mozi, Nagasaki: E: ALMQUIST),

America austr.

2. B. rorida HELLB. 1. sp.

Thallus cartilagineus, contiguus, rimosus, albidus, Kali

ferrugineo-rubens; I—,CaCl—; hyphe non amyloidee. Apothe-

cia adnata, primitus plana albopruinosa, mox nigra, disco nudo

margine pruinoso, dein convexa margine exeluso. Spore in

ascis elavatis 8:ne ellipsoidee, dyblaste, fusce, 0,012—0,015 mm.

longe, 0,006—0,009 late. Hypothecium luteofuscum, paraphyses

coherentes, apice incrassate. Hymenium Kali —, Iodo para-

physes coerulescunt, hypothecium vix mutatur.

Hab. ad saxa calcarea

Insul. septentrion. ad Napier in prov. Hawkes Bay.

3. B. melaxanthella (NYL.) MöLrL. Arg.

Syn. Lecidea melaxanthella Nyz. L. Nov. Zel. p. 112.

Buellia melaxanthella Mörr. Arg. Conspect. Syst. L. Nov.

Zell.

Hab. in cortice arborum ad Ohaeawai Ins. septentr.

4. B. myriocarpa (De.) MuDp.

Syn. Lecidea myriocarpa NYL. Scand. p. 237. 1. of New

ZAeal.: p. 207, Lich. Nowi4el palla.

P. J. HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA. ET

Buellia myriocarpa Mupp. Brit. (1861) p. 217; Tu. FR.

Tieh. Scand. p. 395; Mört. Conspect. syst. L. Nov. Zel. p. 71:

Buellia punctata KörB. Syst. p. 229; TH. FR. Arct. p. 229.

Buellia stigmatea KörB. Syst. p. 226; TH. Fr. Lich. Arct.

p. 230 (Saxicola).

Hab. ad cortices arborum

Insul. septentr. Auckland, Insul. merid. in Peninsula

Banksii. -— HNuper corticem arborum pr. Dunedin (LINDSAY)

INF OLE e:

f. stigmatea KörB. Saxicola ad Tapueharuru et ad Napier

Ing. septentr., in Peninsula Banksii Ins. merid. — Super

saxa prope Dunedin (LINDS.) NYL. 1. c.

Distr. geogr. Europa, Africa, Asia, America utraque.

Obs. Nonnulla exempla gen. Buellize, que in collect.

BERGGRENII manca et mutilata adsunt, determinare non potui.

Sequentes species gen. Buellize sunt in Nov. Zeel. invente

secund. NYL. L. Nov. Zel. & Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel.

B. minutula (HeEPP) MöLrL. Arg. — Saxicola KNIGHT.

'— subbadioatra (KN) MÖLLER Arg.; Lecidea subbadioatra KN.

CONTEST ST pin 200 Gol LÖN fa LNSAS

Njörr. Arg. Consp. Pp. «0:

— decedens (NYL.) MörL. Arg. — ad saxa arenaria litto-

ralia »south side of Wellington Harbour»

(COLENSO) NYL. L. Nov. Zel. p. 111.

— exsoluta (NYzL.) Mörr. Arg. — Saxicola KNIGHT.

— hypopelidna (StiIRtT) Mönrn. Arg.; Lecidea hypopelidna

STIRT. Addit. 1877 p. 14. -— Corticicola, Wel-

lington (MörrL. Consp. p. 71).

— albula (NYL.) MörL. Arg. — Saxicola (CoLENsSo) NYL.

TNPNOME Zen ip. ob.

— meiosperma (NYL.) Mörr. Arg. — Saxicola sec. MULL. Arg.

Conspect. p. 71.

— ferax Mötir. Arg. L. KN. n. 31. »Videtur L. myrio-

carpa saxicola NYL. 1. ce.» Mörnr. Arg. Consp.

p. 71. Buellia stigmatea KörB.?

— porulosa MöLL. Arg. L. Exot. n. 76. — Ad ramulos denu-

datos: CorEnso sec. Mörr. Arg, Consp. p. 71.

45. Diplotomma (Fw.) KöRre.

1. D. alboatrum (HorFrM.) KER.

var. ambiguum (ÅA CH.)

118 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Syn. Lecidea ambigua AcH. Univ. (1810) p. 161, Syn.

p. 14 (2).

Lecidea alboatra v. ambigua NYL. Scand. p. 236.

Diplotomma tegulare Körs. Par. p. 176.

Hab. ad saxa Insul. septentr. ad Tauranga Maunganui

prov. Auckland.

Distr. geogr.: Europa.

46. Catocarpon (KÖRB.) ÅRN.

1: C. atroflavellum (NYL.) HELLB.

Syn. Lecidea atroflavella NyYL. L. Nov. Zel. p. 114.

Buellia atroflavella Mörr. Arg. Conspect. syst. Lich. Nov.

Zel. p. 70.

Thallus pallide sulphureus, areolis sparsis, Kali —; hyphe

non amyloideex. Apothecia adnata Il. sessilia, tenuiter margi-

nata, atra, nuda. Spore in ascis ventricoso-clavatis ö:ne, 8:n&e

ellipsoide&e dyblaste, medio leviter constricte, demum fusci-

dulze 0,018—0,021 mm. long. et 0,009—0,012 mm. late. Hypo-.

thecium fuscum. Hymenium lIodo coerulescens.

Differt a Lecidea atroflavella NYyL. apotheciis adnatis

I.” sessilibus, tenuiter marginatis et sporis maioribus (sec.

NYLAND. 1. c. spore sunt 0,0011—0,14 mm. long., 0,006—

0,08 mm. lat.); ceterum bene congruit. Nominetur var. disper-

sum, si placet.

Hab. ad Rotomahana Insul. septentr. supra conglo-

meratum siliceum. — Lapidicola ad Greymouth (HELMS)

Nyrse:

47. Rhizocarpon RAM.

1. Bh. geographicum (L.) De.

Syn. Lichen geographicus LINS. Spec. plant. (1753) p-

1607, AcH. Prodr. p.:33.

Rhizocarpon geographicum Dec. FI fr. II (1805) p. 365;

KörB. Syst. p. 262; TH. Fr. Lich. Arct. p. 236; Mörr. Arg.

Conspect. syst. L. Nov. Zel. p. 72.

Lecidea geographica Fr. L. Eur. p. 326; NyL. Scand. p.

248; Hoor. I. Handb. p. 585.

Hab. ad saxa

Insul. septentr.: ad Ruapahu;

Insul. merid.: in Peninsula Banksii.

P. J. HELLBOM, LLCHENAZEA NEO0-ZEELANDICA. 119

Distr. geogr. Europa, Africa, Asia, Nov. Holland., America

septentr.

2. Rh. grande (ELKE) ARN. f. eupetrea NYL.

Syn. Lecidea eupetreea NYL. in Flora 1870 p. 36.

Hab. ad saxa Peninsule Banksii Ins. merid.

In Conspect. syst. a MöLL. Arg. commemorantur:

Rh. Montagnei KörB. Syst. p. 229; Rh. geminatum (FW.)

TH. Fr. — Saxicola.

Rh. petrexeum Körs. Syst. p. 260; Lecidea petrea Fw.;

NYT. Prodr. p. 128, Scand. p. 250; Lecidea petrea v. neo-

Zzelandica et var... violacea KN. Contrib. 1878, t. 37, fig. 13,-

14. — Ad saxa micaceo-schistosa, Dunedin (LINDSAY) MöÖLL.

ATS COnsps P-- (2:

Obs. Quum neque specimen neque descriptionem Rh.

petrei neo-zeelandici viderim, quid sit nescio. Rhizocarpon

petreum KÖRB. Syst. p. 260 ad Rhiz. grande (FLKE) 1. ad Rh.

obscuratum (ÅACH.) spectare videtur. Lecidea petra NYL.

Scand. p. 233 non solum Rbhiz. grande (FLKE) ARN. cum f.

eupetrea NYL. sed etiam Rh. distinetum TH. FR. et obscu-

ratum AcH. ut ait Tu. Fries Lich. Scand. p. 625, complectitur.

Ram. 95 GIVARE EE

Subfam. 1. ÖPEGRAPHEL

Platygrapha NYL.

P1. occulta KN. et Mitt. Contrib. p. 104, fig: 26; Nyt. L. Nov.

Zel. p. 118; MörrL. Arg. Conspect. p. 76. — Cor-

ticicola KNIGHT.

— — var. evolutior Nyr. L. Nov. Zel. p. 119; MöLrL. Arg.

Consp. p. 76; Pl: microsticta KN. et Mitt. Contrib. p.

103 fig. 23. — Corticicola Aukland (Mörr. Arg.l. c.)

— tumidula KN. et Mitt. Contrib. p. 103 fig. 23; MörrL. Arg. Con-

spect. p. 76. Corticicola Auckland (MöLL. Arg. 1. ec.)

-— constrieta KrmerE. N. Beitr. n. 122 Mö. Arg. Conspect.

p. 77; Stigmatidium subtilissimum Nyn. L. Nov.

Zel. p. 118. — Corticicola (KNniGHt) Nyz. 1. c.

— myriommata KN. Contrib. 1880 p. 377, fig. 46; MöLL. Arg.

Conspect. p. 77. — Corticicola Mörr. Arg. 1. c.

Jlätrata. Serri wAddit. AM8TT1i poo16; MöinfATrS: Cons

Speet. ip. MW-

120 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Pl. verruculosa (KN.) Mörr. Arg. L. KN. n. 34, Conspect. syst.

L. Nov. Zel. p. 77; Arthonia verruculosa KN.

On Lichenogr. 1883, n. 18, fig. 6; Arthonia

platygraphella Nyr. L. of New Zeal. p. 258

et L. Nov. Zel. p. 120. — Corticicola ad Du-

nedin (MöLrL. Arg. 1. ce.)

Lecanactis EScHW.

L. subfarinosa (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 78; Lecidea sub-

farmosa KN: Contrib. 1878 p. 217 t,ot.Holös

NyL. EL. Nov. Zel. p. 110. — Corticicola KNIGHT.

(NS)

— pleistophragmoides (NYL.) MöLiL. Arg. L. KN. n. 36, Con-

spect. syst. p. 78; Lecidea pleistophragmoides

NYL. L. Nov. Zel. p. 102. — Corticicola (KNIGHT.)

NYSE:

48. Opegrapha HUMB.

1: ON varigt (EERS) VAR.

Syn. Opegrapha varia PErs. Ust. Ann. St. 7; p. 30:

FR. 1 Eur. pi 364; Mass. Mem: p. 1035 KÖRB. SySkep:

20556 LHC ER. CAS Afreti fpri2asr

Hab. ad cortices arborum ad Hutt prope Wellington Insul.

septentr.

Species generis Opegraphe e Nova Zeelandia a NYL. et

MöLL. Arg. commemorate:

O. cinerea KN. et Mirr. Contrib. p. 101 fig. 18; Dictyographa

cinerea MöLrL. Arg. Conspect. syst. p. 78 — Arbori-

cola, Auckland Mötrr. Arg. 1. c.

— stellata Kn. On Lichbenogr. 1884 n. 14, »sed excl. fig. 14,

omnino aliena» MöLL. Arg. Conspect. p. 77. — Cor-

ticicola MörrL. Arg. 1. c.

— intertexta Kn. On Lichenogr. 1884 n. 15, fig. 15; MönL.

Arg. Conspect. p. 77 — Corticicola Mörr: Arg. 1.e.

— modesta Mörr: Arg. L. KN. n. 35, Conspect. p: 77. — Cor-

tieicola Mörr.. Arg. le.

— diaphoriza Nyn. HL. Nov. Zel. p. 114; Mörnn. Arg. Con-

spect. p. 77; Opegr. saxicola KN. Contrib. 1878,

p. 280, t. 38, fig. 5. — Basalticola (KNIGTH.)

NYTENIG

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. T2E

« murina KrmMmene. N. Beitr. n. 119; Mörr. Arg. Conspect.

Pp. föds Corticicola Mö. Argyll c.

herpetica AcH. Syn. p. 72 var. rufescens NYL. Scand. p-.

256; Mörrn. Arg. Conspect. p. 77; Hooxr. f. Handb.

p. 587. — Corticicola Northern Island, Auckland

KN SEC HOOKS; C!

atra .. .NYG Scand. p. 204; Hook. Handb. (1867) p. 387;

Mörrn. Arg. Conspect. p. 77. — Corticicola Nor-

thern Island: Auckland KnicHrt. (Hook. Handb. 1. c.)

subdifficilis Nyt. L. Nov. Zel. p. 115; Mörr. Arg. Conspect.

ad der (Ölomtirengolka (GSI

fuscescens KrmPrH. N. Beitr. (1876) n. 120; MörL. Arg.

Conspect. p. 78; Opegr. spadolzeina KN. On Liche-

nogr. 1884 mn. 13, fig. 13 — Corticicola MöLL.

a aorulla He

ageleoides Ny. N. Zeal. p. 257, L. Nov. Zel. p. 114; Mörr.

Arg. p. 78. — Corticicola ad Dunedin (LINDSAY)

NYE ret

prominula KN. et Mirr. Contrib. p. 102 fig. 19; Hoozr.

Handb. p. 587; MöLrr. Arg. Conspect. p. 78. — Cor-

ticicola ad Auckland Ins. septentr.: (KNIGHT) HooK.

Handb. p. 588.

varia PERS. Vv. pulicaris NYL: Scand. :p: 253; MöULL. Arg.

Conspect. p. 78; Opegr. pulicaris Nyr. L. Nov. Zel.

p- 115? corticicola KNIGHT. (NYL. I. ec.)

- heterocarpa MörrL. Arg. Revis. L. EscHw. IL n. 22,

Conspect. p. 78 — ad corticem Coprosmee: COoLENSO,

Til AD (LA Jae, ITE)

devia” (KN. et Mirr.) Ny: N: Zel: (1888) p- 116; MöLL.

Arg. Conspect. p. 78; Plagiographis devia KN. et

Mitt. Contrib. (1862) p. 104, fig. 27; Hooc. Handb.

p. 588. — Corticieola Northern Island: Auckland

KnicHt. Hook. Handb. p. 589.

rubrica (KN. et Mitt.) Mörr. Arg. Conspect. p. 78; Plagio-

graphis rubrica KN. et Mitt. Contrib. p. 104, fig.

28; Hoor. Handb. p. 589. -— Corticicola, Auckland.

Ins. septentr.: KNIGHT. Hook. Handb. 1. c.

spodopolia NYL. circa L. erust. Nov. Zel. p. 339, L. New

Z6al pars, us Nov. "Zel. (0888)vp. 1155 Mor

Arg. Conspect. p. 78. — Super saxa-basaltica ad

Dunedin (LINDSAY) NYL. 1. ec.

122 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD HANDL. BAND 21. AFD. III. N:O 13.

49. Graphis (ÅA DANS.) NORM.

1. Gr. sophistica Nr. Nov. Gran. p. 74, L. Nov. Zel. p. 125.

Syn. Graphina sophistica MörrL. Arg. L. B. n. 148, Con-

spectus syst. L. Nov. Zel. p. 81. Spore murali-divise.

Hab. ad cortices arborum prope Wellington Insul. sep-

tentr. — Corticicola MöLrL. Arg. 1. c.

Distr. geogr. Europa occid., Asia orient. (Insula Labuan

prope oram septentr. insul. Borneo sita: E. ALMQVIST), Africa

(Transvaalia, insula Sanct.. Thomee), Australia, America merid.

et antarctica.

2. Gr, jassemilis NYtjiProdr: Gall;Alger.p: f500Sym:

IL: Nov. Called: p. 7071 Nov. Zell p. 124: MULE Amooktone

spect. p. 80.

Syn. Graphis conturbata Krmert. N. Beitr. n. 116.

Graphis confinis KN. et Mitt. Contrib. p. 102, fig. 20;

HooK. Handb. p. 586. — Spore 8—10 loculares.

Hab. ad cortices arborum Ins. septentr. pr. Wellington;

Insul. merid. in Peninsula Banksil, Waitati (Blueskins

Bay) in Leptospermo scopario. — Corticicola in prov. Auck-

land Ins. septentr.: KNIGHT. Hook. Handb. 1. c.

Obs. In cortice Leptospermi scoparii et Coprosmee parvi-

folie vestigia Graphidis cuiusdam nonnulla adsunt, que ut

nimis manca determinare non potui.

Ceterum sequentes species huius generis sunt in Nova

Zeelandia invente: )

Gr. elegans AcH. Syn. p. 85; Hoox. Handb. p. 586; MöULL.

Arg. Conspect. p. 79. — Corticicola, Auckland

Ins. septentr.: KNIGHT. Hooker Handb. 1. c.

— anfractuosa EscHw. Bras. p. 86; Mörr. Arg. Conspect. p.

79. — Corticicola Mörr. Arg. 1. c.

— librata KN. On Lichenogr. 1884 n. 17, fig. 17; Mönr. Arg.

Conspect. p. 80 — Ad cortices arborum KNIGHT. 1. c.

— scripta ÅAcH. Syn. p. 81; BaB. New Zeal. p. 38; MöLL.

Arg. Conspect. p. 80. — Northern Island MöLr.

AT TROL TC

— — v. varia ACH. LD. Univ. p. 265; Mörnr. Arg. p. 80.

— rufula - Mont. Gur., n. 132, Syll. p. 346; MöLL. Arg. Consp.

p. 80; Graphis subcontexta NyL. Syn. L. Nov.

Gr.

P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO-ZEELANDICA. 123

anguina

inusta

strigata

Caled. p. 125; Fissurina subeontexta NYL. L.

Nov. Zel. p. 125. — Corticicola (KNIGHT.) NYL. 1. c.

(Mont.) NyL. Emnum. p. 128; HooKr. Handb. p.

586; Ustalia anguina Monr. Syll. p. 352; Gra-

phina anguina Mönr. Arg. L. B. n. 470, Con-

spect. p. 81. — Corticicola: Auckland Ins. sep-

tentr.: KNIGHT. sec. Hook. Handb. 1. c.

ACH.F Syn por dd NY vbn Nov: Zelsipa dl206

Pheosraphs > unustar, Möri, Arg. ob. Bon

459, Conspect. p. 81. — Corticicola KNIGHT.

(NET IE)

KN. On Lichenogr. 1884 n. 16, fig. 16; Phreogra-

phis strigata Mörr. Arg. Conspect. p. 81 — Ad

cortices arborum KN. 1. c.

scalpturata AcH.; HooKx. Handb. p. 586; Pheographina scalp-

comparilis

turata. Mörn. Arg, DL: .B: on. 482, Conspect. p.

82. — Cortieicola: Auckland Insul. septentr.:

KNIGHT. sec. Hook. Handb. I. c.

Fissurina NYL.

. Nove Zelandie KN. Contrib. 1878 p. 281 t. 38, fig. 7; MöLL.

Arg. Conspect. p. 380. — Saxicola MöLL.

Areuwlyg

INST: Novi k4elpi 257 Mört. Arop:

80; Graphis comparilis NyYL. Syn. L. Nov.

Caled. p. 80. — Cortieicola KN. NyL. I ce.

var. trifissa NYL. L.. Nov. Zel. p. 125.

Mara Digririmais /NYLIu: Nov. Zel. ps 1255

var. inquinata KN. et Mitt. Contrib. 1860

p. 102, fig. 22.

var. insidiosa KN. et Mitt. Contrib. p. 102

fig. 21; Graphis insidiosa HooKr. Handb. p.

5386; MönrL. Arg. Conspect. p. 80. — Cortici-

cola ad Auckland Insul. septentr.: KNIGHT.

Hoox. Handb. 1. c.

consentanea NY. L. Nov. Zel. p. 126; MöLrr. Arg. Con-

spect. p. 81. — Corticicola NYL. 1. c.

monospora IRONI ANI Zealypalasd NG om NYTyue:

Nov. Zel. p. 126; Graphina monospora

Mörnr. Arg. Conspect. p. 81. — Super cor-

ticem arborum (KNIGHT) NYL. I. c.

124 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Ch.

alba

rugosa

confraga

KN.s'Onbiehenogr. (18841) 19, Ao9;

Pheeographis alba Mörrn. Arg. Conspect. p.

382 — Ad nudas arborum radices KN. 1. c.

KN. On Lichenogr. 1884 n. 18, fig. 18;

Pheeographis rugosa Mörr. Arg. Conspect.

p. 82; Fissurina comparilis forma NyL. L.

N. Zel. p. 125. — Corticicola, KNIGHT.

KrMPLE. N-: Beitr. n. 117; Pheographina

confraga MöLL. Arg. p. 82. — Corticicola.

Subfam. GLYPHIDEI.

Ohiodecton ACH.

inconspicuum KN. et Mitt. Contrib. 1878 p. 280, t. 38, fig.

submoniliforme

sinuosum

prominulum

Colensoi

gelatinosum

subgelatinosum

5 (incl. Ch. conchyliatum, moniliatum =

submoniliforme NYL. & sinuosum STIRT. teste

Mö. Arg. Conspect. p. 85). — Corticicola Kn.

NyYL. L. Nov. Zel. (1888) p. 117; Ch. monilia-

tum: StIRT. — Corticicola KN. Ny1. 1. ec.

SqtIRT. Addit. 1876 p. 472; Mörr. Arg. Con-

spect. p. 86. -— Corticicola in prov. Wel-

lington. Mörn.: Arg: L/ c.

(KNn.) Mörrn. Arg. Conspect. p. 86; Stig-

matidium prominulum KN. On Lichenogr.

1884 n. 21, fig. 21. — Ad cortices arbornm

KNIGHT. 1. c.

(Mass.) Mörr. Arg. Conspect. p. 86; Leuco-

decton Colensoi Mass. sopra tre Lich. della

N. Zel. p. 13, t. 3; Stigmatidium crassum

Baz. New Zeal. p. 39, non DuBYr; Hoozr.

Handb. p. 589. — Corticicola Northern Is-

land. CoLEnso sec. Hook. Handb. 1. c.

(StIRT.) Mörn. Arg. Conspect. p. 86; Platy-

grapha gelatinosa StIrRt. Addit. 1877 p. 16.

— Corticicola, Wellington Mörr. Arg. l.c.

(STtIrRT.) Mönn. Arg. Conspect. p. 86; Pla-

tygrapha subgelatinosa STtIRT. Addit. 1877

p. 16. — Saxicola, Wellington, Mörr.

ArgsivIke,

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 125

Subfam. 2. ÅA RTHONIEL.

Arthonia ACH.

. gregaria v. adspersa (Mont.) Mörrn. Arg. Conspect. p. 82;

A. adspersa NYL. Nov. Zel. p. 119; A.: albida KN.

et Mitt. Contrib. p. 105. fig. 31; HooKx. Handb.

p- 590. -— Corticicola, Auckland, KnicHt.; HooK.

and ball. te:

— var. opegraphina MörrL. Arg. L. B. n. 1492, Con-

spect. p. 82; Arthonia lirelleformis KN. On Lich.

1883 n. 15, fig. 2. — Cortiecicola MöLrL. Arg. 1. c.

epiodes Nyr. L. Nov. Zel. p. 121; Mörrn. Arg. Conspect.

p. 82. — Cortieicola (KN.) NL. 1. ce.

conspiceua NyYL:;/ Nov: Gran. ps 101,:/E. Nov. Zel. op. 123;

MörrL. Arg. Conspect. p. 83; KN. On Lichenogr.

1883, n. 12, fig. 5; Arthonia lurida HooKr. Handb. p.

5389; Myriangium inconspicuum, BaB. New Zeal.

p. 46, 128 B. — Super corticem arborum ad Du-

nedin Insul. merid. (LINDSAY) NYL. Nov. Zel. 1. c.

diaphora NSqtirRt. Add. 1877, p. 17; Mönn. Arg. Conspect.

p- 83. — Corticicola.

impolita (EHRH.) Borr; Parmelia impolita AcH. Meth. p.

160; Arthonia impolita Borr E. B. 2692; Artho-

nia pruinosa -AcCH. Lich. Univ. p. 147, tab. I, fig.

Sn MASS, Riel psrolkenNtisemneht/Scand. p. 208;

Mörr. Arg. Consp. p. 83. — Corticicola, Northern

Island fMOTa VAT SVG

nigrocincta KN. et Mitt. Contrib. p. 106, fig. 33; HooKr.

Handb. p: 590; Mörrn. Arg. Conspect. p. 83. —

Corticicola, Auckland: KNniGHtT. Hook. Handb. 1. c.

phymatodes KN. On Lichenogr, 1884 n. 12, fig, 12; MöLL.

Arg. Conspect. p. 83. -— Corticicola.

dispersa (NSCcHRAD.) NYL. Scand. p. 261; Mörnr. Arg. Con-

spect. p. 83; Arthonia minutula NYr. Arth. p.

102; Hook. Handb. p. 590. -— Corticicola: Nor-

thern Island, CoLEnso, HooK. Handb. 1. c.

astroidea AcH. Syn. p. 5; Hoor. Handb. p. 590; MöLL. Arg.

Conspect. p. 35; Opegrapha atra ”macularis FR.

L. Eur. p. 367. — Corticicola: Northern Island,

Auckland, KNniGHTt, Hook. Handb. 1. cec.

126 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. II. N:0 13.

A. subramulosa Mörr. Arg. Conspect. p. 83; Arthonia ramu-

losa KN. et Mitt. Contrib. p. 105, fig. 32; Hoor.

Handb. p. 590. — Corticicola: Northern Island,

Auckland, KnicGHt. Hook. Handb. 1. c.

— indistineta KN. et Mitt. Contrib. p. 105, fig. 30; HooK.

Handb. p. 590; Nyrn. L. Nov. Zel. p. 120; Mö.

Arg. Conspect. p. 83; Arthonia myophsna KRMPLH.

N. Beitr. n. 123. — Corticicola: Northern Island,

Auckland, KniIGHT. Hoor. Handb. 1. c.

— polymorpha AcH. Syn. p. 7; BAB. New Zeal. p. 39; KREMPLH.

N. Beitr. n. 125; MönLn. Arg. Conspect. p. 83;

Arthonia aspera KN. On Lichenogr. 1883 n. 13

fig. 7, et Å. tenuissima n. 17, fig. 30. — Cortici-

cola Mörr. Arg. 1. c.

— lecideoides KN. On Lich. n. 14, fig. 1; MörL. Arg. L. KN.

n. 37, Conspect. p. 84. — Corticicola, KNIGHT.

— peraffinis Nyz. Syn. L.: Nov. Caled. p. 63, L. Nov. Zel. p.

122; Mörr. Arg. Conspect. p. 84. — Corticicola,

KNINYOTe

— complanata FÉE Ess., p. 54; Mörrn. Arg. Conspect. p. 84

— Ad truncos Veronic2ee: COoLENS0, n. 237; MULL.

APS Ne:

— excedens NYz. Nov. Granat. p. 106, L. of New Zeal. p.

258, L. Nov. Zel. p. 121; Mörr. Arg. Conspect.

p 84. — Super corticem arborum (LINDSAY,

KNIGHT) NYL. 1. c.

50. Arthothelium Mass.

1. A. fusconigrum (NYL.) Mörir. Arg.

Syn. Arthonia fusconigra NYL. L. exot. p. 245, L. Nov.

Zel. p. 120.

Arthothelium fusconigrum Mörr. Arg. Conspect. Syst.

Lich. Nov. Zel. p. 84.

Thallus albidus. Apothecia rotundata 1. suboblonga, fusco-

nigra; spore in ascis rotundatis 8:n&e magna, muriformi-po-

lyblaste (»5—7 septate et inter septa submurali-divisee» NYL.),

oblonge&e altero apice crassiores, incolorate demum fuscee. Iodo

gel. hymen. vinose rubescit.

Hab. in cortice Leptospermi scoparii ad Waitati (Blue-

skins Bay) Insul. meridion. (Specimen parvulum fortuito lec-

tum). — Corticicola Knicnt. NYL. 1 c.

P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO-ZEELANDICA. 127

Distr. geogr.: In Promontorio Bone spel, Tahiti, Brasilia

sec. NYL. 1. c.

Sequentes species generis Arthothelii in Nova Zeelandia,

ailunt NYLANDER et MÖLLER Årg., sunt inventee:

obtusulum (Nyr.) Mörr. Arg. Conspect. p. 84; Arthonia

obtusula Nyz. L. Nov. Zel. p. 123. -— Cortici-

cola KNIGHT. sec. NYL. I 'c:

suffusum (KN.) MörrL. Arg. Conspect. p. 84; Arthonia,

suffusa KN. On Lichenogr. 1883, n: 19, fig. 4.

— Corticicola.

infuscatum (KRMPLH.) Mörr. Arg. Conspect. p. 84; Artho-

E nia infuscata KRMPLH. N. Beitr. no. 124. — Cor-

ticeicola Mörr. Arg. 1: Ce.

spadiceum (KN.) Mörr. Arg: L. KN. n. 38, Conspect. p-.

384; Arthonia spadicea KN. On Lichenogr. 1883

n. 20, fig. 3, non LEIGHT. — Corticicola.

Stirtianum MörrL. Arg. Conspect. p. 84; Arthonia cinera-

scens (KRMPLH.) V. crustosa STIRT. Addit. 1876,

p. 22. — Corticicola Mörr. Arg. 1. c.

ampliatum (KN. et Mitt.) MörL. Arg. Conspect. p. 86, Ar-

thonia ampliata KN. et Mitt. Contrib. p. 106,

HERE DOK SEN Dp 05 NYE IRENE

Zel. p. 122, fig. 6. — Northern Island: Auck-

land, corticicola, KNniGHT. HooK. Handb. 1. c.

pellucidum (KN.) Mörir. Arg. Conspect. p. 85; Arthonia

pellucida KN. On Lichenogr. 1883, n. 16, fig.

46. — Corticicola MöLrr. Arg. 1. c.

Melaspilea NYL.

metabola Ny. Syn. L. Nov. Caled. p. 69, Lich. Andam.

pa la IN Ovs Zell pp. La4; KN. Contribilsrst

p. 281, t. 38, fig. 8; Melaspilea amphorodis

STIRT. Addit. L. of New Zeal. p. 471 (1876);

Melampylidium metabolum SrTIRT. MöLL. Arg.

Conspect. p. 79. — Corticicola (KN.)

subeffigurans (NYL.) Mörr. Arg. Conspect. p. 79; Opegrapha

subeffigurans NyL. L. of New Zeal. p. 258, L.

Nov. Zel. p. 116. — Corticicola prope Dunedin

(LINDSAY).

lobulata : (KN. et Mirt.) Nyn. L: Nov. Zel. p. 124; MöLL.

Arg. Conspect. p. 79; Arthonia lobulata KN.

128 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 13.

et Mitt. Contrib. p. 104, fig. 29; Hoor. Handb.

p.- 3290. — Northern Island: Auckland, on bark,

KniGHT. HooKk. Handb. 1. c.

M. deformis - Nyr. Prodr. p. 170; Hoor. Handb. p..591; Möt.

Arg. Conspect. p. 79. — Northern Island: Auck-

land, on bark, KNIGHT. HooK. Handb. I. c.

— concerucians (KRMPLH.) MöLL. Arg. Conspect. p. 79; Opegra-

pha concrucians KRrRMPLH. N. Beitr. n. 121. —

Corticicola.

Subfam. 4. NYLOGRAPHIDEI.

Lithographa NYL.

L. cyrtospora (KN.) Nn. L. N. Zel. p. 117; MörrL. Arg. Consp.

p. 76; Fissurina cyrtospora KN. On Lichenogr.

1883 n. 23, fig. 25. — Corticicola KNIGHT.

Obs. Nonnulla apothecia iuvenilia, facie externa Litho-

graphe cyrtospore similia ad Waitati Insul. merid. in Lepto-

spermo scopario observavi, sed sporas non inveni.

Odontrema concentricum STIRT. Add. 1876 p: 466; MöLL.

Arg. Conspect. p. 75 ad Wellington lectum meo iudicio fungis

est adscribendum.

Xylographa NYL.

X. perangusta (StIrT.) Mörr. Arg. Conspect. p. 76; Arthonia

perangusta STIRT. Addit. 1876 p. 470. — Cor-

ticicola, Wellington.

— perparvula (STtIRT.) Mörrn. Arg. Conspect. p. 76; Arthonia

perparvula SrqTiRtT. Addit. 1877 p. 17. — Ad

ligna vetusta MörL. Arg. 1. ec.

Encephalographa Mass.

E. Otagensis (LINDs.) MöriL. Arg. Conspect. p. 96.

Melanospora ÖOtagensis LIiNDS. Observ. 1866; p. 411. —

Basalticola in provinc. Otago (LINDSAY).

Subfam. 5. MYRIANGIEL

Myriangium MoNT7.

M. Durizei Mont. et BErRK.; NYL. Syn. p. 139; KN. On Lichenogr.

1834 nn; 2, fig. 2; Mörn Arg. Conspect.: p.- 86. —

Corticicola.

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NE0-ZEELANDICA: 129

Coniocarpi.

ifam. 419. ASP EVEROPHORET

51. Sphaexrophorus PERS.

1. Sph. stereocauloides NYr. in Flora 1869, p. 69, L. Nov.

Zell: p. 12; Mönr. Arg: Conspect. syst. Lich. Nov. ”Zel p. 20.

Hab. ad Bealey River Insul. merid. 2—3,000 ped. supra

mare. — Corticicola KNIGHT. (NYL: I. ec).

200 SPI ten ere AR AFAN SN INN PSN pa 457 t. 1 HT

BaBInGtT. New Zeal. p. 40; NYL. Syn. p. 171 L. Nov. Zel. p.

13; Mörr. Arg. Conspect. syst. p. 20:

Hab. ad Omatangi et Maungaroa Ins. septentr., ad Bealey

River 2-—3,000 ped. s. mare, Waitati (Blueskins Bay) et ad

Dunedin Insul. merid. — Super truncos emortuos prope Du-

nedin (LINDSAY) et ad Greymouth (HELMs) NYL. 1. c.

Sph. tener var. stereocauloides NYL. Syn. p. 171 (non Sph.

stereocauloides NyL. L. Nov. Zel. p. 12).

Hab. ad Omatangi Insul. septentr. — ad Greymouth Ins.

merid. leg. R. HELMs (Arn. Exsice. 1210).

Distr. geogr. America merid. (Chili) et in insulis an-

tarcticis.

3... Sph. compressus AcH. Meth. -p.. 135, L. Univ. p

386, t... 12, fig. 6, Syn. p: 287; BABINGT. New Zeal. p. 41;

NYL. Syn. -p. 170, EL. Nov. Zel. p. 13; Mönn. Arg. Conspect.

syst. p. 20.

Hab. ad Bealey River 2—3,000 ped. s. m. et ad Winton

Insul. merid. — Etiam legerunt KnicHt et HeLms. In prov.

Auckland Ins. septentr. (SINCLAIR) NYL. 1. c.

å Distr. geogr. Europa, Africa, Asia, Australia, America

utragque.

4. Sph. australis TLAUR. in LINN. 1827, p. 44; NYL. Syn.

ped0, I: Nov: Zelyp: 13; Mönr, Arg. Conspect. syst.: p. 20.

Hab. pluribus locis utriusque Insule sc.

Insul. septentr. ad Hokianga, Tapuaeharuru ad lacum

[EN Za, Pp

Taupo, Otaua, Pihanga, Maungaroa prope Wellington;

8 ) 8 ] F SS ,

Insul. merid. Bealey River, Westland, Peninsula Banksii,

-. . 2 . . .

Riccarton, Winton. — »Vix nisi subspecies Sph. compressi»

NYL. oN. Zell Ile

130 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:o 138.

Distr. geogr. Africa (Madagascaria), Asia (Java), Austra-

lia, America meridion. (ad Fretum Magell.)

Ceterum in Nova Zelandia provenit

Sph. coralloides Pers. in Ust. N.Amn. Lp. 255 ACHE

Univ. p. 586, t. 12, fig. 5, Syn. p. 287; BABINGT. New Zeal.

p. 40; Nyz. Syn. p. 171; Mörr. Arg. Conspect. p. 20. — Nor-

thern et Middle Island. Mörr. Arg. 1. c.

Fam. CONIOPHYLLELI.

Coniophyllum MöLrL. Arg.

C. Colensoi Mö. Arg. L. KNIGHT. n. 2, Conspect. p. 21.

— Corticicola: CozEnso (in hb. KEWENsSI) MöLL.

Arg. 1. c.

Fam. 10. CALICIEI.

52. Calicium (PErRs.) De Not.

1. C. curtum Turns. et Borr. Lich. Britt. p. 148; BABINGT.

New Zeal. p. 40; NyL. L. Nov. Zel. p. 12; MöLir. Arg. Con-

spect. p. 21.

Syn. Calicium spherocephalum var. abietinum AcH. Meth.

P2 Syr pd

Calicium quercinum ”curtum NYL. Syn. p. 156.

Hab. ad lignum: Maungaroa pr. Wellington Insul. sep-

tentr. et ad Waitati (Blueskins Bay) Insul. merid. — Ligni-

cola, Insul. septentr. CoLEnso secund. BABINGT. 1. c.

Distr. geogr. Europa, Asia (Japonia: Itchigome, E. ALM-

QVIST), America septentr.

Splunetrina.

Sph. leucopodoides Nyr. L. Nov. Zel. p. 12; MöLr. Arg.

Conspect. syst. Lich. Nov. Zeland. p. 21. — Supra thallum

Pertusarize, KNIGHT.

Pyrenocarpi.

Fam. 11: "ENDOCARPELI.

Dermatocarpon. ESscHWw.

D. fluviatile (WEB.) Tu. Fr. Lich. Arct. p. 254; Mörr.

Arg. Conspect. p. 87; Endocarpon fluviatile Fr. Lich. Eur.

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 131

p. 409; Körs: Syst. p. 101; BaABInGt. New Zeal. p. 42; Hoozr.

Handb. p. 592. — Saxicola. Northern Island: CoLtEnso. Hook.

Handb. 1. c.

D. -hepaticum : (AcH.) TH. Fr. Lich. Arct. p. 255; Endo-

pyrenium hepaticum KÖrB. Syst. p. 323; MönL. Arg. Conspect.

p. 87; Endocarpon hepaticum AcH. L. Univ. p. 298; NY.

Scand. p. 265; Endocarpon pusillum BaAzInGt. New Zeal. p.

42. — Ad terram supra saxa, Northern Island. Mörr. Arg. 1. c.

Endocarpon HEDW.

EE. pusillum/ HEDW. Stirp. Crypt. (1789) psi565 Mö.

Arg., Conspect, syst., L. Nov: Zel ps 87; Verrucaria pal-

lida Nyr. Pyrenoce. p. 20, New Zeal. p. 259, L. Nov. Zel.

p. 127. — »Supra terram in fissuris rupium micaceo-schisto-

sarum, Dunedin» NyL. 1. c.

53. Normandina NYL.

1. N. pulchella (Borr.) NYL.

Syn. Endocarpon pulchellum Borr. apud HooKErR and

SOWERBY: Supplem. to the Engl. Bot. (1831) Tab. 2602 fig. 1;

Hookr. f. et TaAyzL. L. Antarct. n. 29 (1844).

Lenormandia Iungermanie DEL. in Desmaz. Cr. FR. ed. 2

n. 354.

Normandira Iungermanige NYrn. Prodr. p. 173, Pyrenoc.

POSK EoorR) Elandb. p. 591.

Coccocarpia? pulchella BaABInGt. New Zeal. p. 9.

Normandina pulchella Nyr. L. Nov. Zel. p. 127; Mö.

Arg. Conspect. syst. L. Nov. Zel. p. 87.

Hab. supra muscos frondosos et hepaticos ad Waitati (Blue-

skins Bay) Insul. meridion. (specimen parvulum). — »Nor-

thern Island: Bay of Islands, I. D. HooK.> HooKr. Handb. 1. c.

Distr. geogr. Europa, Africa (in monte Tabulari, Port

Natal, Abyssinia), Asia (Japonia: Kobe, Rockosan, Oumagay-

eshi, ERNST ÅLMQVIST), America utraque.

Fam. 12. VERRUCARIELI.

Segestria (FR.) Tu. FR.

S. leptaleina (NyYL1.) HeLLB.; Verrucaria leptaleina NYL.

L. Nov. Zel. p. 130; Porina leptaleina Mörr. Arg. Conspect.

p. 91. — Corticicola ad Greymouth (HELMS.) NyL. 1 c.

132 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

S. desquamescens FtE Ess. p. 75 fide Str. Addit. 1877 p.

stöCuA

— spilophena

— mastoidea

— retrospiciens;

— albinula

— subsimplicans

— retifera

— Atriblasta

18, sub Verrucaria; Porina desquamescens

MönL. Arg. Conspect. p. 91. — In Nova

Zelandia cortieicola seeund. MöLL. Arg. l. ce.

AcH. Syn. p. 112, in Nova Zel. fide STIRT.

Addit. 1877 p. 18 sub Verrucaria sec. MöLL.

Arg. Conspect. p. 91.

KrwmrPLiE. N. Beitr. n. 127; Porina spilophaena

Mörr. Arg. Conspect. p. 91. — Corticicola

sec. MöLL. Arg. 1. ec.

MörrL. Arg. Pyrenoc. Cubens., p. 400; in

Nov! Zel> fide” STtIrRr. Addit. 1877, pk

sub Verrucaria sec. Mö. Arg. Conspect.

Verrucaria retrospiciens STIRT. Addit. 1877

p. 18; Ascidium fusiforme KN. On Lichenogr.

1883,” nME TS. 285" Porina retrosprerens

Mörrn. Arg. Conspect. p. 91. — Corticicola

Mönn: SA rgu le.

Mörr. Arg: ol KN ni 40; Oomspectiump vd

Corticicola (KNIGHT) MöLL Arg. 1. c.

(NYL.); Verrucaria subsimplicans Nyr. L.

Nov. Zel. p. 130; Porina subsimplicans MöLL.

Arg. Conspect. p. 91. — Corticicola (KNIGHT)

INF OLEG:

var. äalbens NYL. 1. c:

(StIRT.); Verrucaria retifera StIRT. Addit.

1877 p. 19; Porina retifera MöuL. Arg. Con-

spect. p. 91. — Corticicola Mörr. Arg. 1. c.

(KN); Verrucaria triblasta KN.; Porina tri-

blasta Mönrn. Arg. L. KN. n. 41, Conspect.

p. 91. — Corticicola (KNIGHT) sec. MöLL.

AlrÖdlde.

— cinereo-nigrescens (STIRT.); Verrucaria cinereo-nigrescens

— albicascens

STtiIRT. Addit. 1877 p. 19; Porina cinereo-

nigrescens! MöLL. Arg. Conspect. p. 91. —

Corticicola sec. MörrL. Arg. Li c.

(NYL.); Verrucaria albicascens NyL. L. Nov.

Zel. p. 129; Porina albicascens MöLnr. Arg.

L. KN. n. 42, Conspect. p. 92. — Corticicola

(KNIGHT) NyL. 1. c.

Po Jil

S. indutula

— emiscens

— metabletica

— leptostegia

=säscola

— lampocarpa

Ph. epiphylla

— leptalea

— chrysophora

HELLBOM, LICHENJEA NEO-ZEELANDICA. 133

(NYL.); Verrucaria indutula Nyr. LD. Nov.

Zel. p. 129; Porina indutula Mörr. Arg.

Conspect. p. 92. -— Corticicola (KNIGHT)

NEF Lbye

(NyL.) HeELLB.; Verrucaria emiscens Ny. L.

Nov. Zel. p. 129; Porina emiscens Mö.

Arg. L. KN. n. 43, Conspect. syst. L. Nov.

Zel. p. 92. — Corticicola (KNIGHT) Ny. 1. c.

(KN.); Verrucaria metabletica KN. On Liche-

nogr. 1883, n. 32 fig. 14. Porina metable-

tica Mörr. Arg. Conspect. p. 92. — Cortici-

cola MörL. Arg. c.

(KN.); Verrucaria leptostegia KN. Contrib.

1880 p. 377, fig. 46; Porina leptostegia MöLL.

Arg. Conspect. p. 92.

(KN.); Verrucaria saxicola KN. Contrib. 1878

p- 280, tab. 38 fig. 2; Porina saxicola MöLL.

Arg: LI KN. pp: l44Conspect. p. 92. —

Saxicola (KNIGHT) MöLL. Arg. 1. c.

(STIRT.); Verrucaria lampocarpa STIRT. Addit.

1877, p. 20; Porina lampocarpa MöLrL. Arg.

Conspect. p. 92. — Corticicola MöLL. Arg. 1. c.

Phylloporina MöLL. Arg.

FgE Diction. class. d'Hrist. nat. par Audoin

Bourb. Tom; XIV) 1828; MuULL. Arg, DL. epi-

phyll. p. 21; Verrucaria epiphylla StIrRT. Addit.

(1877) p. 18; Phylloporina epiphylla Mö.

Arg. 'Conspect. syst.. L. Nov. Zel. p. 92. —

Supra frondes Filicum prope Wellington Insul.

septentr. MöLL. Arg./1. c.

(STIRT.) MörL. Arg. Verrucaria leptalea STIrRT.

Ardeliti, IST, på 18, non Nm; Phylloporina

Leptalea Mörr. Arg. Conspect. syst. L. Nov,

Zel. p. 92. — Supra frondes Filicum prope

Wellington MöirL. Arg. 1. c.

(STtTIRT.) Mörn. Arg.; Verrucaria chrysophora

STIRT. Addit. 1877, p. 19; Phylloporina chryso-

phora MörL. Arg. Conspect. p. 92. — Ad fron-

des Hymenophylli dilatati prope Wellington

Mörrn. Arg: 1. ce.

134 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Clathropovina MöLL. Arg.

CI. exocha (NYL.) Möir. Arg.; Verrucaria exocha Ny. L.

Nov. Zel. p. 127; Clathroporina exocha MörL. Arg.

Conspect. p. 93. — Corticicola MöLrr. Arg. 1. c.

— endochrysea (BABINGT.) MönL. Arg.; Porina endochrysea

BaB. L. New Zeal. p. 42; KN. Contrib. 1878, p.

280, t. 38 fig. 4; Verrucaria perfragilis NYr. L.

Nov. Zel. p. 28; Porina pustulata Krwmeir. N.

Beitr. n. 126; Clathroporina endochrysea Mö.

Arg. Conspect. p. 93. — Northern Island MöLr.

Arg. Il. c. — Exsice. Arn. 1203, Lojka 146.

— Wellingtonii (StiIrRtT.) Mörr. Arg.; Thelenella Wellingtonii

StIRT. Addit. 1876, p. 473; Clathroporina Wel-

lingtonii Mörr. Arg. Conspect. p. 93. — Cortici-

cola ad Wellington. MöLrL. Arg. 1. c.

— Haultaini (KN.) Mörir. Arg.; Verrucaria Haultaini KN.

NewioZeal kiVenrs am TI ti XT fig) fAHOOR

Handb. p. 594; Clathroporina Haultaini MöLL.

Arg. Conspect. p. 93. — Corticicola: Auckland

Insul. septentr. KnicgHt. Hook. Handb. 1. c.

54. Pyrenula (AcCH.) Mass.

1. P. nitidella (FLKE) MöiL. Arg.

Syn. Pyrenula nitidella Mört. Arg. Pyrenoc. Cubens. p.

414, Conspect. Lich. Nov. Zel. p. 95.

Pyrenula nitida £ nitidella KörB. Syst. p. 360.

Verrucaria nitidella FiKE; NyL. L. Nov. Zel. p. 130.

Verrucaria nitida var. pseudonitidella KN. New Zeal.

Mens no folebe a ft

Hab. in cortice ad Winton Insul. merid., unicum specimen

parvulum.

Distrib. geogr. Europa, Asia (Japonia: Yokohama, Rocko-

san, Mourayama-Oumagayeshi, E. ALMQVIST), Africa (Guinea,

Transvalia, insul. Borbonia), America utrague.

Preeterea sequentes species huius generis sunt in Nov.

Zeel. lecte:

P. nitida (Wzic.) AoH. Spheeria nitida Wei. Obs. (1772)

T. 2. f. 14; Verrucaria? nitida AcH. Prodr. (1798)

p. 18; Verrucaria nitida ScHraAD. Journ. Bot. (1801)

I p. 79 Fr. L. Eur. p-r445; NY. Pyrenoc. puts;

P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO-ZEELANDICA. 135

L. of New Zeal. p. 259, L. Nov. Zel. p. 130; Hoozr.

Handb. p. 594; Pyrenula nitida AcH. Syn. p. 125;

Körs. Syst. p. 359; Möir. Arg. Conspect. syst. L.

Nov. Zel. p. 95. — Corticicola, Northern and Middle

Islands: Bay of Island HooKr. Handb. 1. c., ad Du-

nedin Ins. merid. Möirn. Arg. Conspect. L. Nov.

Zeleke:

P. glabrata Mass. Ric. p. 163; MöLnn. Arg. Conspect. p. 95;

Verrucaria glabrata AcH. Syn. p. 91; Kn. New

Zeal.'Verri nt6;INYES Pyrenoe] p.47;-L. of New.

Zeal. p. 259, L. Nov. Zel. p. 131. — Corticicola

(LINDSAY, KNIGHT) NYL. 1. c.

— crassescens (StIRT.) Mörr. Arg. Conspect. p. 95; Verru-

caria crassescens STIRT. Addit. 1877, p. 19. — Cor-

ticicola Mörr. Arg. I c.

— subpunctella (NyL.) Mörr. Arg. Conspect. p. 95; Verru-

ecaria subpunctella Nyr. L. Nov. Zel. p. 131. —

Corticicola (KNIGHT) NYL. 1. c.

— occulta (KN.) Mörr. Arg. L. KN. n. 52; Verrucaria occulta

KINA Contribij 1879 paredog tt. Nat fig. 24; Vetruc

caria mieromma NYL. Pyrenoc. p. 49 L. Nov. Zel.

p- 131 (non Mont vide Mört. Arg. c:); STIRT.

Addit. 1876, p. 473. — Corticicola (KNIGHT) MöLL.

ATSIISG Ce:

— Knightiana Mörr. Arg. Conspect. syst. L. Nov. Zel. p.

95; Verrucaria olivaceofusca KN. On Lichenogr.

1884, n. 23, fig. 23 (non Pyrenula olivaceofusca

Mözr. Arg. L. Costar. fide/ Mörr. Arg. I. ce). —

Corticiecola.

— arthoniza (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 95; Verrucaria

arthoniza KN. On Lichenogr. 1883, n. 30, fig. 10.

— Corticicola Mörr. Arg. 1. c.

— moniliformis (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 95; Verrucaria

moniliformis KN. New Zeal. Verruc. n. 7 t. XI,

fig. 10; Hoorx. Handb. p. 594. — Corticicola, Auck-

land Ins. septentr. KniGHtT. Hook. Handb. 1. c.

— cyrtospora (StrRt) Mörnn. Arg. Conspect. p. 95; Verru-

caria cyrtospora STIRT. Addit. 1876 p. 472. — Cor-

ticicola, Wellington Mörr. Arg. 1. c.

— deliquescens (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 95; Verrucaria

deliquescens Kn. New Zeal. Verr. n. 8, t. XT, fig.

136 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 13.

11 Gfgura incompleta», MörL. Arg.); Hooc. Handb.

p. 594. — Corticicola, Auckland Insul. septentr.

KniGHt. Hoor. Handb:. 1. c.

P. Bonplandige FtrE Ess. p. 74, t. 21, fig. 3; Möin. Arg.

Conspect. p. 94; Verrucaria aspistea NYL. Nov.

Galed)..p:189,. 11: NN ovssAelsp; TfSlsa Verrucatta

astata KN. Contr. 1878 p. 280 t. 38, f. 3. — Cor-

ticicola.

— subtrahens (NYL.) Mörr. Arg. Pyrenoc. Cubens. p. 410, Con-

spect. L. Nov. Zel. p. 96. Verrucaria subtrahens

Nyr./L; Kurz. Javan. n. 53: — Cortieicola, Wel-

lington.

— Kunthii FéE Suppl. p. 80; Mörr. Arg. Pyrenoc. Cubens.

p. 411 Conspect. L. Nov. Zel. p. 94; Verrucaria.

Santensis Ny. Nov. Caled. p. 88; L. Nov. Zel.

p. 131; Verrucaria inflata STtrIrRr. Addit. 1877 p-

18; Verrucaria glabrata d. homolisma KN. New

Zeal. Verruc. n: 6 dj t: XI f./9; Hook. Handb. p-

594. — Corticicola, Wellington.

— dealbata (KN.) Mörr. Arg. Conspect.: &L. Nov: Zel. p. 94;

Verrucaria dealbata KN. Contrib. 1878 p. 280 t.

38, fig. 1. — Corticicola.

Staurothele NORM.

St. umbrina (WNB6); Verrucaria umbrina WNBG. pr. p;

Ny1. Pyrenoe. p.; 21, Scand. -p. 269; BABInGT. New Zeal. p.

43; Hoor. Handb. p. 592; Spheromphale umbrina MöLL. Arg.

Conspect. p. 96. — Ad lapides silaceos Insul. septentr. MöULL.

ATS

Polyblastia Mass.

P. trachyspora (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 93; Verru-

caria trachyspora KN. On Lichenogr. 1883, n. 29, fig. 9. —

Saxicola MöLr. Arg. 1. c.

Thelidium Mass.

Th. calcareum (KN.); Verrucaria calearea KN. On Lichenogr.

1883. n. 34, fig. 11; Verrucaria calcicola NYL.

L. Nov. Zel. p. 127; Arthopyrenia calcarea

Mörr. Arg. Conspect. p. 88. — Super saxa

calearea (KNIGHT) NYL. 1. c.

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZBELANDICA. köt

Th. maurospilum (NYL.); Verrucaria maurospila Nyr. L. Nov.

Zel. p. 134; Arthopyrenia maurospila MöLL.

Arg. Conspect. p. 88. — Lapidicola ad Grey-

mouth (HeLrMms) NYL. 1. ec.

Acrocordia Mass.

A. conformis (NYL.); Verrucaria conformis NYL. in Flora

1864 p. 357; L. Nov. Zel. p. 132; Arthopy-

renia conformis MörrL. Arg. Conspect. p. 90.

— Corticicola (KNIGHT) NYL. 1. c.

— gemmata (ACH.); Verrucaria gemmata AcCH. Syn. p-

90; FR. Lich. Eur. p. 444; NyL. Pyrenoc.

p- 53, Scand. p. 280; Hoor. Handb. p. 593;

Arthopyrenia gemmata MöLrr. Arg. Conspect.

p- 90. — Corticicola, Bay of Islands Insul.

septentr. J. D. Hooker, Hoor. Handb. 1. c.

55. Verrucaria (PERS.) Mass.

1. V. rupestris ScHRAD. Spicil F1. Germ. p. 109.

Syn, Verrucaria rupestris KörB. Syst. L. G. p. 346 pr.

POreKORBAYPa Up. r504ENYT Scandi ps 2405 Hook. Handbi p

392; MörL. Arg. Conspect. p. 88.

Verrucaria immersa Pers. in Ust. Ann. 1, p. 23: BABINGT.

New. Zeal. p. 43, fide Mörir. Arg. 1. c,

Hab. in saxis calcareis ad Napier prov. Hawkes Bay

Ins. septentr. Specimen parvulum, mancum, quam ob

causam determinatio non certa. — Calcicola: Northern Island,

Mört. Aro! c.

2. V. submargacea KnicHt. Lichenogr. 1883 n. 28, fig.

13; Mörr. Arg. L. KN. n-39; Verrucaria fusea Nyr. in Flora

1873, p. 203 et L. Nov. Zel. p. 127 secund. Mörr Arg. Con-

specet. :p. 38.

Hab. ad saxa: Waitangi Bay of Islands Insul. septentr.

— Saxicola Mörr. Arg. Conspect. 1. c.

Obs. Si Verrucaria fusca NYL. est eadem ac V. submar-

gacea KNIGHT, ut ait MörL. Arg. in Conspect. 1. c., denomi-

natio fusca antiquior est et V. submargacer preferenda.

3. V. mawra, WNB6. in AcH. Meth. suppl. p. 19; BABINGT.

New Zeal. p. 43; Linps. Observ. p. 555; Hoox. Handb. p. 592;

138 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 13.

NyL. L. Nov. Zel. p. 134 (relata cum reservatione); MöLL.

Arg. Conspect. p. 88.

Hab. ad lapillos in ora maritima: Invercargill Insul.

merid. — Ad saxa maritima Insul. septentr. MörrL. Arg. 1. ce.

Obs. TIuxta Verr. mauram aliam Verrucariam observavi

crescentem, thallo obscuro, fusco, contiguo, sporis minutis,

Verr. maculiformem KRMPLH. vel Verr. minimam Mass. (in

KörB. Par. p. 388) in memoriam revocantem. Specimen par-

vulum certam determinationem non concessit, sed res ulterius

in natura est observanda.

Ceterum in Nov. Zeel. lecta:

V. muralis AcH. Syn. p. 95; BaABInGt. New Zeal. p. 43;

MönL. Arg. Conspect. p. 88. -— Ad saxa arenacea Insul.

septentr. MöLL. Arg. 1. c.

Arthopyrenia Mass.

A. gemellipara (KN.); Verrucaria gemellipara KN. Contrib.

1878. p. "278, tanig! 20-(no0n NYr KENO:

Zel. p. 132 fide Mörir. Arg. Conspect. p. 89);

Verrucaria epidermidis v. gemellipara HooK.

Handb. p. 593; Verrucaria cirecumpressa NYL.

L. Nov. Zel. p. 133; Arthopyrenia gemelli-

para Möin. Arg. L. KN. n. 45, Conspect. p.

389. — Corticicola KNIGHT.

— transposita Mörnrn Arg. L. KN. n. 46 Conspect. p. 89;

Verrucaria gemellipara Nyzn. L. Nov. Zel. p.

132, non KNIGHT; Verrucaria epidermidis,

KN: New Zeal: Verr. nd, t. XI He NoN

Corticicola KNIGHT.

— analepta KörB. Par. p. 389; Verrucaria punctifor-

mis Nyr. L. Nov: Zel. sp. 133; Verruc epi-

dermidis v. punctiformis Myr. L. Scand.

p. 281, L. of New Zeal. p. 259; Arthopy-

renia analepta Mörr. Arg. Conspect. p. 89.

— Super corticem fruticam ad Dunedin

Insul. merid. (LINDS. et KNIGHT) NYL. L. Nov.

Zell. 1; c:

— leptiza (StIRT.); Verrucaria leptiza STtirRtT. Addit.

1876, p. 472; Arthopyrenia leptiza Mö.

Arg. Conspect. p. 89. — Corticicola ad Wel-

lington. MöULL. Arg: I4C

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO0-ZEELANDICA. 139

. subatomaria (NYL.) Mörr. Arg. L. KN. n. 47, Conspect.

p. 89; Verrucaria subatomaria Nyn. L. Nov.

Zel. p. 134. — Corticicola KnicHt. NL. 1. c.

pruinoso-grisea (KN.) MöiL. Arg. Conspect. p. 89; Verru-

minutella

suffusa

subbiformis

mycospora

. beloniza

caria pruinoso-grisea KN. Contrib. 1878, p.

279, t. 37, fig. 25. — Cortieicola MöLrr. Arg.l. c.

(KN.) Mörrn. Arg. Conspect. p. 89; Verruca-

ria minutella KN. New Zeal. Verr. n. 1, t.

XT, fig. 1; Hoox. Handb. p. 593. — Cortici-

cola, Auckland Insul. septentr. KniIGHT. HooK.

Handb: re

(EN.) Mörir. Arg. /L. KN. n. 48, Conspect.

p. 389; Verrucaria suffusa KN. On Lichenogr.

T5SS NR Da Ho EN YR ENN Ova Zelkp:

133. — Corticicola (KNIGHT) NYL. 1. c.

(KN.) Mörr. Arg. DD: KN. n. 49, Conspect. p.

90; Verrucaria subbiformis KN. Contrib.

LSS PTIKN ET SAY REA Corticicola

(KN) MörL. Arg. 1. ce.

(KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 90; Verruca-

ria mycospora KN. On Lichenogr. 1884 n.

22. fig. 22. — Corticicola Möir. Arg. 1. c.

Leptorhaphis Körs.

(STIRT.); Verrucaria beloniza STIRT. Addit.

1876, p. 472; Arthopyrenia beloniza (Sect.

Leptorhaphis) Mörr. Arg. Conspect. p. 90.

— Corticicola, Wellington. MöLrrL. Arg. 1. c.

macrocyrtospora (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 90; Verru-

. Knightiana

binucleolata

caria macrocyrtospora KN. On Lichenogr.

1883 n. 27, fig. 28. — Corticicola.

Microthelia (KörB.) MAss.

MörrL. Arg. L. KN. n. 50; Verrucaria minu-

tissima KN. Contrib. 1878, p. 279, t. 37, fig.

21. — Corticicola (KN.)

(KN.) MörrL. Arg. Conspect. p. 93; Verruca-

ria binucleolata KN. New Zeal. Verr. n. 2,

t. XI, fig: 2; Hoör. Flandb. p. 993. — Cor-

ticicola, Auckland Insul. septentr. KNIGHT.

HooKr. Handb. 1. c.

140 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

A. magmnifica

A. eceellulosum

(NyL.) Möir. Arg; L. KN. n. 5l, Conspect.

p-. 93; Verrucaria magnifiea Nyrn. L. Nov.

Zel. p. 132; Verrucaria magnospora KN. New

Zeal.,;Verrs ps-19, te 1 Egg RONNE

cola (KNIGHT) Ny. 1. c.

Anthracotheceium Mass.

(KN.) Mörr. Arg: Conspect. p. 96; Verru-

caria cellulosa KN. New Zeal. Verr. n. 10,

t. XI, fig. 13; Hooxz. Handb. p. 594. — Cor-

ticicola: Auckland Insul. septentr. KNIGHT.

Hooxr. Handb. 1. ec.

Trypethelium "TREV.

Fr. pulcherrimum ,FÉE: Monogr::Tryp: p..41, t. 11, fig. 2. fide

bicolor

ornatum

STIRT. Addit. 1877 p. 20. — Corticicola, Wel-

lington. Mörr. Arg. Conspect. p. 96.

Kn. On Lichenogr. 1884, p. 20, fig. 20. —

Corticicola KN. Mönr. Arg. Conspect. p. 96.

pyrenuloides + KN. 1. c.; MöLnn Arg. Con-

spect. p. 96.

madreporiforme EscHw. F1. Bras. p. 156, (1829); BABINGT.

New Zeal., p.c411(1835); Hook: Elamndbsm:

591; Bathelium madreporiforme TRrREvV. Syn.

gen. Trypeth. p. 21; Möirn. Arg. Conspect.

p- 96. — Corticicola.

var. obscurius BABINGT. New Zeal. p. 41. —

Corticicola Insul. septentr. CozrEnso Hook.

Handb. p. 592.

Cumingianum (Mörr. Arg.); Trypethelium Cumingil STIRT.

Addit. 1876 p. 473, non Mont.; Melanotheca

Cumingiana Mörr. Arg. Conspect. p. 96. —

Corticicola, Wellington. MörL. Arg. I c.

Stirtoniannm (Mörr. Arg.); Trypethelium erumpens STIRT.

Addit. 1876 p. 473, non FteE; Melanotheca

Stirtoniana Mörr. Arg. Conspect. p. 96. —

Corticicola, Wellington, MörL. Arg. 1 c.

(Mör. Arg.); Trypethelium connivens STIRT.

Addit. 1876 p. 473, non NYL.; Melanotheca

ornata Mur. Arg. Conspeet. p. 97. — Cor=

ticicola, Wellington. Mörrn. Arg. 1. c.

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO-ZEELANDICA. 141

Parmentaria FÉE.

P. microspora MörrL. Arg. LD, B., n. 1205; Conspect. p. 97. —-

— astroidea

Corticicola Mörr. Arg. 1. c.

Får ESS Ip A0 tr 0TESPA (secanUANYR

Nov. Zel. p. 132 et KrmerH Geschichte der

Lichenol. II p. 581), FER Meth. pu v67t. ffs.

14 (secund. MöLrr. Arg. Conspect. p. 97); MULL.

Arg. Conspect. p. 97; Verrucaria astroidea NYL.

Pyrenoc. p. 44. — Corticicola, KNIGHT. NYL. I. c.

— subumbilicata Mörr. Arg. L. B. n. 1204 (1887) Conspect.

— prostrata

p- 97; Astrothelium ochrocleistum Nyrn. L.: Nov.

Zel. p. 135 (1888) — nomen antiquius (ad KN.

1867) sed serius (1888) publici iuris factum. —

Corticicola (KNIGHT) NYL. 1. c.

(StIRT.) MörL. Arg. Conspect..p. 97; Astrothe-

lium prostratum Strrt. Add. 1876, p. 473. —

Corticicola, Wellington. MörL. Arg. 1. c.

— pyrenastroides (KN.) Mörr. Arg. Conspect. p. 97; Verru-

— gregalis

— subplana

caria pyrenastroides KN. New Zeal. Verr. p.

NO0RmTAeR Elor andbip

Astrothelium pyrenastroides KN. Contrib. 1878

PINGAT "öd 3 ORT OSPINIvIER Ia NOV. Zepto

— Corticicola: Auckland Insul. septentr. KNIGHT.

Hooxr. Handb. 1. c. — Exsicc. Lojka 149.

(KN) Möre Amos 0 IBSEN 1203, Conspect.np.

97; Trypethelium gregale KNnicHt. Queensl. p.

tt. — Corticicola Mört. Arg. 1. c.

(KN) MörL. Arg. L. B., n. 1203, Conspect. syst.

L. Nov. Zel. p. 97; Trypethelium subplanum

KN. Queensl., p. 97. — Corticicola Mörr. Arg.l. c.

Collemacei.

Fam. 13. COLLEMELI.

56. Collema HOFFM.

1. C. pulposum (BERNH.)

Syn. Lichen pulposus BERNRARDI in SCHRAD. Journ. (1799)

oe 5 25 7 a 2 ls rk

142 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Collema pulposum AcH. Univ. p. 632 Syn p. 311; Körs.

Syst. p. 404; TH. Fr. Lich. Arct. p. 277; BABINGT. New Zeal.

p. 46; Mörr. Arg. Conspect. L; Nov. Zel. p. 19.

Hab. supra terram ad Porter's Pass Insul. merid. 3,000

ped. s. mare. — Ad terram Northern Island: Mörr. Arg.l1. c.

Distr. geogr.: Europa, Africa (Algeria & in Zgypto),

Asia, America septentr.

2. OC. subconvenrens NYL.. LDL. Nov. Zel. p. 8, DL. Japon. p-

14; Möir. Arg. Conspect. syst. L. Nov. Zel. p. 19.

Hab. in cortice arborum ad Otaua Insul. septentr., ste-

rile, — Corticicola (KN.) NyYL. Nov. Zel. IL ce.

Obs. Specimen ab E. ArMQvisTt ad Murajama Japonige

lectum et a NYL. determinatum sat congruit.

Sequentes species huius generis a NYL. et MöLL. Arg. ut

in Nov. Zel. lecte commemorantur:

C. suberispum NyYL. L. Nov. Zel. p. 8; MöLL. Arg. Conspect.

p. 19. — Corticicola (KN.) Ny. 1. c.

= contiguwm KN. et. Mir. Contrib. sp... 100, to-ko;fElboRe

Handb. p. 557; MörL. Arg. Conspect. p. 19. —

Lignicola: Auckland Insul. septentr., KNIGHT.

Hooxr. Handb. 1. c.

= plicatuile "”AcH. Univ... Pp. 095, CHeox. Handpymioodg

MörrL. Arg. Conspect. p. 19. — Auckland, Insul.

septentr. KNIGHT (MITTEN). Hook. Handb. 1. c.

— furvum AcCH. var. microphyllum Möir. Arg. L. KN.

n. 1, Conspect. p. 19. -- Ad corticem Myco-

pori lati: CoLEnso, n. 6280, 6449 (in hb. Kew)

Minr. Arg. LL. KN. I ec.

57. Synechoblastus TREV.

1. S. leucocarpus (TAYL.) MöLrL. Arg.

Syn. Collema leucocarpon TayL. et Hoor. Lich. antarct.

in Lond. Journ. of Bot. Vol. III (1844); LinpsarY Observ. p-

SS NYL: Jur Nov. Aelpsrd. É

Collema nigrescens v. leucocarpon BaBInGt. New Zeal. p.

44 (excel. Coll. glaucophtalmo NYLr. Syn. p. 114).

Synechoblastus leucocarpus Mörr. Arg. L. B. n. 379,

Conspect. L. Nov. Zel. p. 19.

Hab. Supra corticem arborum ad Dunedin Insul. meri-

dion. — OCorticicola ad Greymoth (HeLms n. 207). Etiam

P. J. HELLBOM, LICHENAEA NEO0-ZEELANDICA. 143

naGO LS -KNICNYEA 1es: Dunedin,. Northern Island: MöLL-

Aspen Le:

2. S. nigrescens (L.? Hups.)

Syn. Lichen , nigrescens: LInn. Suppl. Pl. p. 451; Hups.

F1. Angl:

Collema nigrescens AcH. L. Univ. p. 646, Syn. p. 450

(1762) ps 321; Nyr. Syn. p. 114 Cich. Scandyp. 31; BABINGT.

New Zeal. p. 44.

Synechoblastus nigrescens TH. Fr. Lich. Arct. p. 280;

Mörr. Arg. Conspect. L. Nov. Zel. p. 19.

Hab. ad. cortices: Otaua Insul. septentr. (specimen par-

vulum, fortuito leetum). — Middle Island Mö. Arg. 1. c.

Distr. geogr. Europa (sat frequens), Asia (Japonia:

Mozi, Mourayama-Oumagayeshi, E. ALMQVISr), Africa (Alge-

ria, Abyssinia, Madagascar, Madera), Australia, America.

Cetere species huius gen. in Nov. Zeel. lectze:

S. aggregatus (ACH.) Collema fasciculare £ aggregatum ACH.

TUVA DD: 64055 Collerma NY. Syn ps ige

Synechoblastus Vespertilio var. KöRrRB. Syst. p-

411; Synechobl. aggregatus TH. Fr. Lich. Arct.

p. 280; Mörr. Arg. Conspect. p. 19; Collema

thysaneum (AcH.) Nyzr. in Flora 1883 p. 104,

L: Nov. Zel. (1888) p. 8. — Corticicola (HELMS)

NYL. Nov. Zel. 1. c.

— levis (CIAR Re 01 SEKO ORSS TT) MUTE Are UL TeD myter

Conspect. L. Nov. Zel. p. 19; Collema flaceidum

v. leve Bas. New Zeal. p. 45; Collema leve

IPAYE: IR Amtaret. nn. 142; KRMPLES L. Novara

p. 128. — ”Truncicola: Bay of Islands Insul.

septentr. MörL. Arg. Conspect. I. c.

-- flaccidus (AcH.) Collema flaccidum AcH. Univ. p. 647

(excel. &«), Syn. p. 322; Synechoblastus flaccid.

Kör: Syst: p. 4tö, If ER) MO ATER pu28;

MörrL. Arg. Conspect. p. 19. Northern Island

MörL. Arg. 1. c:

— — var. coerulescens (BaB.) Collema faccidun

v. coerulescens BaB. New Zeal. p. 45; Syne-

choblastus face. v. coerulescens MöLn. Arg.

Conspect. p. 19. — Truncicola MöLrL. Arg.

144 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 13.

Physma Mass.

Ph. byrsinum (AcH.) Mass. Neag. p. 9; Dichodium byrsinum

NyzL. Nov. Caled. p. 4; Collema byrsinum ACH.

Univ. p. 642; Möir. Arg. Conspect. p. 19. —

Corticicola MörrL. Arg. 1. c. (apoth. ignota).

—? pannarinum (NYL.) Amphinomium pannarinum NYL. L. Nov.

Zel. p. 9; Physma? pannarinum Mörr. Arg.

Conspect. p. 20. — Super vegetabilia destructa

ad Greymouth (HELMS) NyL. 1. c.

—? rigens NyL.; Leptogium rigens Nyr. L. And. Boliv.

p- 368; Collemodium rigens NYL. L. Nov. Zel.

p. 11; Physma? rigens Mörr. Arg. Conspect.

p. 20. — »In Nov. Zelandia leetum a D'Uzr-

VILLE», NYL. 1. c.: (apoth. ignota).

58. Leptogium FR.

1. L.-saturminum (DICKS.)

Syn. Lichen saturninus DicKs. Pl. cryptog. Fasc. II

(fyr 0) pa 2 last OILERS:

Collema saturninum AcH: Univ. p. 644, Syn. p. 320; BAB.

New Zeal. p. 45; Hoox. Handb. p. 558.

Mallotium myochroum Mass. Mem. p. 96.

Mallotium tomentosum KörB. Syst. p. 416.

Leptogium - saturninum NYL. 'Prodr. p. 26, Syn.:p. 127;

"TR: FrRå Lich: Aret. p. 282; Mörnr. Arg. Conspect. L. Nov:

Zell pt

Hab. ad cortices arborum. Fragmenta parvula sterilia

nonnullis locis vidi, sed certum quendam locum non annotavi.

— Northern Island, CozrEnso HooKr. Handb. 1. c.

Distr. geogr.: Europa.

2. IL. tremelloides (TL. fil.)

Syn. Lichen tremelloides Lin. fil. Syst. veg. plant. Suppl.

(1781) p. 405; AcH. Prodr. p. 136.

Collema tremelloides AcH. L. Univ. p. 655, Syn. p. 323.

Leptogium tremelloides Fr. F1. Scan. p. 293; NYL. Syn.

p./124;1 BAriner. "New Zeal. p.A4; Nim Nov. Zel pro;

MöLrr. Arg. Conspect. p. 18.

Hab. ad cortices arborum

P. J. HELLBOM, LICHENAZEA NEO-=ZEELANDICA. 1435

Insul. septentr. Waitangi Bay of Islands, Ohaeawali,

Papakauri, Otaua Pihanga;

Ins. meridion. Westland, Peninsula Banksii. Dunedin.

var. :azureum-(ACH.) NYL Syn. p. 125, Ny. LZ. Nov. Zel.

p.i 10; Mört. Arg. Conspect. p. 18.

Hab. ad cortices: Coromandel Insul. septentr., Otira Gorge

2—-3,000 ped. s. mare et in Peninsula Banksii Insul. meridion.

Distr. geogr. In regionibus precipue calidioribus tellu-

ris plurimis.

3. DL. scotinum (ACH.)

Syn: Collema scotinum AcH. L. Univ. p. 651, Syn. p. 323.

Leptogium scotinum Fr. FI. Scan. (1836) p. 293; Bag

N. Zeal. p. 44; HoorK. Handb. p. 558; NYL. Syn. p. 123; MöLL.

Arg. Conspect. p. 18.

Leptogium sinuatum Körs. Syst. p. 418; Nyn. L. Nov.

Zel. p. 10.

Hab. (ad cortices arborum et) supra muscos.

Insul. septentr.: Papakauri;

Ins. meridion.: Waitati (Blueskins Bay). —- Northern

Island, Corrnso Hook. Handb. 1. ce Ad Greymouth, sterile

(HELMS n. 208) Nyr. N. Zel. I

Distr. geogr. In tota fere Europa, Africa (Algeria).

Species huius generis prieeterea in Nova Zeelandia invente:

L. Brebissonii Most. BaBinGt. New Zeal. p. 43; Leptogiopsis

Brebissonii MöLrL. Arg. L. B., n. 372, Conspect.

I!) Nov. Zel. p. 17. -—- Corticieola, Northern

Island, Mörr. Arg. 1. c.

— Menziesii (AcCH.) Mont. Chil., p. 225 (ex Krmein. N. Beitr.

TEN EMOT AT o. Corsi Parka

-— inflexum =<Nyr. in Flora 1858, p. 377, Syn. p. 132; MULL. Arg.

Conspect. p. 18. — Corticicola, KN. Mörr. Arg.l.c.

— Burgessn (LiGHtTF. Fl Scot. tom. IL p. 827) AcH. Syn.

p. 320; Leptogium Burgessii NyL. L. Nov. Zel.

p. 10; Mörr. Arg. Conspect. p. 18. — Cortici-

cola (HELMS 211) NYr. 1 ce.

— phyllocarpum (Pers. in GauproH. Voy. Uran. p. 204 sub

Collem.); Stephanophoron phylloc. Nyt. L. Nov.

Zel. p. 10; Leptogium phyllocarpum NYL. Syn

p. 130; MöLir: Arg. Conspect. p. 18. — Cortici-

cola, Mörr. Arg. le.

146 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21 AFD. III. N:0 18.

L: — var. insidiosa NYL. Syn. p. 130; MöLL. Arg.

Conspect. p. 18. — »Table Cape: COoLENSO. n.

1028.> Mörr. Arg. 1 C.

— chloromelum (Sw.); Lichen chloromelus Sw. FI Ind. occid.

p. 1862; Collema chloromelum AcH. L. Univ.

p. 646, Syn. p. 321; Leptogium chloromelum

Nyr. Syn. p. 128; Hook. Handb. p. 558; MöULL:

Arg. Conspect. p. 18. — Northern Island: Bay

of Islands, on trees, J. D. HookKER. /HoöK:

HlandkYl5e

— bullatum Act. Prodr. p. 137 (Lichen); Collema bullatum

AcH. LH. Univ. /p. 655, Syn: 325; Leptogium

bullatum Nyr. Syn. p. 129; Hook. Handb. p.

558; MönL. Arg. Conspect. p. 18: — »In Nova

Zelandia», NYL. Syn. 1. c.

— tremelloides-var. pichneum (AcH.) Nyzn. L. Nov. Zel. p. 10;

Mönn. Arg. Conspect. p. 18. — Cortiecicola

(KNIGHT 131, HEeLms 207) NYL. 1. e.

— diaphanum AcH. Prodr. p. 137 (Lichen); Collema diapha-

num AcH. L. Univ. p. 654, Syn. p. 325; Lepto-

gium diaphanum NYL. Syn. p. 125; MöLL. Arg.

Conspect. p. 18. — Corticicola secund. MöLL.

Aino Al je:

-— erispatellum NyL. L. Nov. Zel. p. 10; Mörr. Arg. Conspect.

p. 18. — Corticicola ad Greymouth (HELMS n.

2145: NYE Ske:

— filicinellum NyY1. L. Nov. Zel. p. 10 (Dendriscocaulon);

Leptogium dendroides NYyzr. in Flora 1867 p.

458; MöLL. Arg. p. 18.

Fam. PYRENOPSIDELI.

Fuopsis NYL.

E. granatina (SMRFLT) NYL. in Flora 1875 p. 363; Lecanora

granatina NYL. Scand. p. 171; Pyrenopsis gra-

natina NyL. Lapp. Or. p. 104; MöLL. Arg. Con-

spect. p. 20; Euopsis granatina NYL. L. Nov.

Zel. p. 7. — »Degit /KNnIGHT super thallum

Tecide&e petrinse», NYL. 1; c.

FE:

L. pygmea

J: HELLBOM. LICHENAA NEO-ZEELANDICA. 147

Fam: LC ELIN

Lichina AG.

AGINSVIäo pa db NYE: Syn. p.oolydg. Nov. Zelp.

7; HoorE. Handb. p. 556, Mönr. Arg. Conspect.

p. 20. — NSaxicola, Otago harbour (LYALL) HooK.

Handb. 1 c.

var. intermedia BABINGT. New Zeal. p. 47; Hoor.

Handb. 1 p- 1956; MönL. Arg. Conspect. p. 17. —

On rocks, Otago harbour (LYALL) Hoor. Handb.l.c.

LTichenes parasiticti.

Obs. Nonnulli horum lichenum verisimile in collectione

BERGGRENII adsunt sed eos non observavi.

ÅAbrothallus Mass.

A. Parmeliarum ARNOLD in Flora 1874 p. 102; MöLL. Arg.

Conspect. p. 85. — In thallo Parmelize caperate MönL. Arg. l. c..

A. Curreyli

<ENubius;

C. Stictarum

L. oxyspora

lTNDS. Observ. 1866.p-409, t129, fig. 1—355 Mö.

Arg. Conspect. p. 85. — In thallo Parmelize

perforate, Otago Mörr. Arg. 1 c.

Phymatopsis dubia LiInps. Observ. 1866 p. 442,

fig. 36-42; Mönr. Arg. Conspect. p. 85. — In

apotheciis et thallo Usnesr barbatre, Otago, MöLL.

ANORG.

Celidium "Tur.

Tur. Mém. sur les Lich. p. 121; Celidium du-

bium | LINDS: Observ. 1866 -p. 419: fig: 47—524;

MörnL. Arg. Conspect. p. 85. — In variis par-

tibus variarum Stictarum Mörr. Arg. 1 c.

Lecidea ACHE.

(Tur) Nyr. Prodr. p. 145, Scand. p. 246, L. of

News Zealsspa> 250; i: Nov Zelap. 107; Mö.

Arg. Conspect. p. 61; Abrothallus oxysporus

Tur. Mém. Lich. p. 116, t. 16; LiInps. Monogr.

Arbrath. . på 11 etXObserv. (1866) p. 410: — Im

thallo Parmelii consperse ad Dunedin Ins.

menid: Mönm. Arg le

148 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21 AFD. III. N:0O 13.

AA:

Buellia Körs.

parasitica (FLKB) TH. FR Lich; Arct. p; 230; MUDL ATS:

Conspect. p. 71; Lecidea parasitica FLKE. SCHAER.

Enum. 'p. 136; NYL. L. Nov: Zel. p. 1125 Däctylo"

spora Flörkei KörB. Syst. p. 271. — Super Leca-

noram parellam (CoLENSo) NYL. I. c.

scabrosa (AcH.) Körs. Syst. p. 227, Tr FR. IrehfA nen

p. 232; Mörrn. Arg. Conspect. p. 71; Lecidea sca-

brosa AcH. Meth. p. 48; Lecidea flavovirescens

FR. L. Eur. p. 291 (p. p.):. — Northern Island:

MUD: Above:

badiella (NYr.) Mörrn. Arg. Conspect. p. 71; Lecidea badi-

ella eNYr Obs Pyr. "ormep.. 12 Novellen

112. — Supra thallum Physcie obscuriuscule

NYTALEe:

Arthonia ÅA CH.

stietaria NYr. in: Flora 1867 p. 440, D. Nov. Zel. pi 125;

Ks. On Lichenogr. 1883 n. 11, fig. 4 a; MöLL.

Arg. Conspect. L. Nov. Zel. po 82. — Supra

thallum Lobarize auratre (KN.) NYL. 1 c.

Arthopyrenmia Mass.

fossularia (STIRT.) MöLL. Arg. Conspect. p. 89; Verrucaria

fossularia SrTiRT. Addit. 1877, p. 19. — Supra

thallum Lobarize fossulate Mörr. Arg. 1 c.

Microthelia (KörB.) Mass.

. perrugosaria Linps. Observ. 1866 p. 347, fig. 25-—28; MöLL.

Arg. Conspect. I: Nov. Zel. p. 93. — In disco

apotheciorum Placodii perrugosi in province. Otago

ins. merid. VÖGELI CATS MPEe.

ramalinaria LinpDs. Observ. 1866 p. 440 fig. 44-—46 (spore

non vise); Mönn. Arg. Conspect. p. 94. — Ad

ramulos Ramaline cuiusdam, verisim. R. leiodere

Nyr. provinc. Otago, Möir. Arg. I c.

vermicularia LiInps. Observ. 1866 p. 441; MörLn. Arg. Con-

spect. L. Nov. Zel. p. 94. — In provinc. Otago,

Mörn. Argulve

P. J. HELLBOM, LICHENAZA NEO-ZEELANDICA. 149

Lichenes a BERGGREN et ab aliis in Nova Zeelandia lecti

in singulas familias distributi:

7] |

| RE Lichenes - In |

AT | aliorum. summa. |

| a

I Tisagel gr sng ARE AA SU 15) |

Fa TA GIN OT AE FÅ To Anf a bena ÖREN [SR NE RN fa: IS

[Elna OR Re RANA RNE 10 5 HiK

GUT nd Be gt oa AS NN SR STR 39 61 100 |

Lecanorei.

Sön få nn NAS FN 9 14 3

JM HET ENN AE 8 17 25 |

ROT O GINETTA SE fet S Tenta ISSN 17 29 46

| > UTCEOLaTIEN = « > LILI 0, sen SR 5 &) 14

| . IPETINSATIOIN I: Ge Fes orig SE 10 53 695

(ÖTGNEDIETET o& SN TS Sö str SL ROK 24 20 44

(Äl DATE ER ve VS TA SARS SA RER SNR AN ER — 1 1

Lecidinei. |

| SR faTm ARRSOREIN:, «4 om sele föl sh rg ere AS 2 2 4

> Beomycei . | 3 4 il

SUS BI ALOE 14. kr sa ARI) FREE KORR ENA

BISSE be AR Re 15 28 43

Graphidei.

Supfam EÖPECGapHEL. . cc s do ds oc 3 42 45

> GIYPIden. MA AR Re z — iu 7

» Jaa FSLENE ENL OT OM St ESR SER 1 20 30

Xylograpludet - ss cc sg sr — 4 4

VIVEKA SEI nd AR MARG — 1 il

[SE ROTOR oa LR Lo gsl de el dl eos AS 1 1 0)

| GIOTTO ST EN fe ANS a G de, ge er SM re — 1 il

| Caliciei . . AST 1 1 20

| [BRT OG BT: EIA ELSE I SRA ark ee 1 3 4

| Verrucariei .. 4 14 78

| Collemei . id 21 28

IERNNGnOpsideite ss a es kn ov SL — ill 1

ECE SE LA or oe a egg er Alle ES — id 1

GRAND ATAST0 EE ere ge od) lle a Kos RAR RS — 13 SE

Summa 198 555 753

150 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDEL. BAND. 21 AFD. III N:0 13.

Maximus numerus specierum (753) aperte indicat, Novam

Zeelandiam inter regiones Telluris lichenum ditissimas esse

numerandam, etiam si nonnulli species olim erunt reducendee,

sed quantum restat ad detegendum!

Quum alpes altissimee, varie formationes, calcarere, trachy-

tic, arenacee, vulecanie, silve veteres incedurze, ore mari-

time scopulose nec non alia loca memorabilia a peritis Liche-

nologis accurate pervestigata erunt, tum demum vegetatio

lichenea ditissima perfecte cognita existimari poterit; tum

demum imago perfecta distributionis lichenum geographicee

utriusque Insule ceterarumque rationum exponi poterit, cuius

rei initium BERGGREN fecit haud contemnendum, quoniam

certa lichenum loca et stationes, que ab aliis collectoribus

tantummodo generatim sunt commemorata, accurate edidit.

BINANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 21. Afd. IL. N:o

UEBER

IRIURIS LUTEA (GARDN) DENTH ET HOOK.

GUST. O. A:N MALME.

MIT ZWEI TAFELN.

MITGETHEILT DEN 11 DECEMBER 1895.

GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST.

STOCKHOLM 1896.

KTRYCKERIET. FP. A. NORSTEDT Ö& SÖNER.

Åls ich im Juni des letztvergangenen Jahres (1894) von

einem Ausflug nach der Serra da Chapada im westlichen Teile

der brasilianischen Hochebene nach Cuyabå, der Hauptstadt

von Matto Grosso, zuröäckkehrte, äbernachtete ich in einer

kleinen Estancia in der Nähe von der Bräcke äber den Coxipé

Mirim, etwa drei Meilen von Cuyabå. Mehrmals war ich von

dem Besitzer dieser Estancia gastfreundlich empfangen worden,

und in den Umgebungen hatte ich mehrere schöne, interessante

Funde gemacht. Jetzt war schon die därre Zeit da; die phane-

rogame Vegetation in den Campos, sowohl in den »Cerrados»

wie in den »Campos limpos», stand deswegen in Wintertracht.

Und Wald gab es nur in vereinzelten Gehölzen längs des

Flusses. Ehe ich, wie ich damals glaubte, zum letzten Mal

den häöbschen Platz verliess, wollte ich noch einige Wäldchen

besuchen, hauptsächlich um Flechten, Ascomyceten und trockene

Polyporeen zu sammeln. Ich war eben in einen derartigen

kleinen Wald eingedrungen und hatte schon den lästigen Streit

mit den Moskitos angefangen, als ich eine kleine Pflanze ge-

wahr wurde, die mich alle Mihsal vergessen machte.

Das Wäldehen war, nach allem zu urteilen, eine alte

»Capoeira» — d. h. eine frähere Pflanzung, die wieder mit Ge-

bäsch und Gehölz bewachsen war — wo hier und da hoher

Bambus vorwaltete. Der Boden war mit abgefallenen, ver-

faulenden Blättern und Zweigen dicht bedeckt, und aus dieser

modernden Masse ragte eine etwa 6 Cm hohe, blattlose, chloro-

phyllfreie, durchscheinend gelbliche oder braungelbe Humus-

pflanze mit aus sechs Blättern gebildeter, sternförmiger Bliten-

hälle hervor. Die ersten Individuen, die ich fand, waren

männlich und erinnerten unleugbar an saprophytische Bur-

manniaceen. Wie bekannt, ist aber in dieser Familie nur eine

Gattung mit zweihäusigen Bliten beschrieben worden, und

die einzige hiehergehörige Art, Arachnites uwniflora PHILIPPI

hat zygomorphe Bliitenhiälle. Bald fand ich auch weibliche

Individuen, und es ward mir dann sofort klar, dass meine

4 MALME, UEBER TRIURIS LUTEA.

Pflanze gar keme Burmanniacee war. Das Gynoecium bestand

nämlich aus zahlreichen freien Fruchtblättern, und jede Kar-

pelle enthielt nur einen Samen. Es war ein Repräsentant der

kleinen Familie Triuridaceae und zwar der Gattung, die der

Familie ihren Namen gegeben hat: Triuris (nach der Eintei-

lung BENTHAMS und HooKERrsS). Wie es sich jetzt herausgestellt

hat, ist unsere Pflanze mit aller Wahrscheinlichkeit Triuris

lutea -(GARDN.) BENTH. et HooKk. (= Peltophyllum luteum

GARDN.). Da unsere Kenntnis von dieser Art, wie von so

vielen anderen Humuspflanzen, bisher sehr mangelhaft ist,

teile ich im folgenden eine Beschreibung derselben hauptsäch-

lich nach reichhaltigem, jetzt im Regnellschen Herbar der

botanischen Abteilung des Reichsmuseums zu Stockholm auf-

bewahrtem Spiritusmaterial mit.

Fast alles, was wir von Triuris lutea bis jetzt kennen,

stätzt sich auf die Angaben GARDNERS. Während seiner Reise

in Brasilien hatte er die Pflanze in Goyaz (im Jahre 1841)

gefunden und beschrieb sie nach seiner Räöckkehr in den Trans-

actions of the Linnean Society! (1843). Seine Beschreibung

ist jedoch zum Teil ganz unrichtig, zum Teil unvollständig.

Zusammen mit Triwris fand er schildförmige, langgestielte,

gröne Blätter, die er als die assimilierenden Blätter dieser

Pflanze betrachtete, die aber ohne Zweifel eimer ganz anderen,

wahrscheinlich einer Art der Gattung Cissampelos, angehören.

Der Name Peltophyllum, der von der Form dieser Blätter ab-

geleitet ist, muss deshalb als »nomen ineptum» verworfen werden,

auch wenn man die Gardnersche Pflanze nicht mit der zwei

Jahre fräher beschriebenen Gattung Triuris vereinigen wollte.

GARDNER hatte iäbrigens nur weibliche Individuen und zwar

ganz junge eingesammelt, männliche sind bis jetzt nie be-

schrieben worden.

In demselben Bande der Transactions, aber wie oben ge-

sagt zwei Jahre friher (1841), veröffentlichte J. MIERS seine

Hostasibune der Gattung Triuris,? itber welche er auch ganz

vorzägliche Abbildungen lieferte. Neun Jahre später hatte

! Description of Peltophyllum --———. By GEORGE GARDNER. (The

Transactions of the Linnean Society of London. Vol. XIX (1841—1845).

London 1845. Pag. 155.)

2 Description of a new Genus of Plants from Brazil. By JoHN MIERS.

(Ebenda, pag. 77.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 14. 3

er gefunden, dass die Brumesche Gattung Sciaphila den von

ihm und von GARDNER beschriebenen Pflanzen verwandt ist

und zu derselben Familie gehört. Im einundzwanzigsten Bande

der Transactions behandelte er ausfährlich diese Familie ?) und

bemerkte dabei, dass die von GARDNER beschriebenen Blätter

den blihenden Individuen ganz fremd seien. Da er sich aber

nicht entschliessen konnte Peltophytllum luteum GARDN. in der

Gattung Triuris unterzubringen, veränderte er den von GARDNER

gegebenen Namen in Hexuwuris, ja er ging dabei sogar so weit, dass

er den Species-Namen unnötigerweise verwarf und mit Gard-

neri ersetzte.

Wohin die von GARDNER gesammelten Herbarexemplare

sich später verirrt haben, ist mir nicht bekannt. Neuere An-

gaben iäber dieselben habe ich in der einschlägigen Litteratur

nicht finden können; BENTHAM und HooKER, die die Pflanze

unter dem Namen Triuris lutea (GARDN.) anfihren,? sagen

ausdräcklich: »a nobis non visa est». Prof. Dr K. SCHUMANN

nimmt die Pflanze in die Flora brasiliensis ? unter dem GARDNER-

schen Namen auf. Ob er Herbarexemplare zur Ansicht gehabt

hat, ergiebt sich nicht aus seiner Beschreibung; die Abbildung

aber ist aus der oben angefährten Arbeit von GARDNER ent-

liehen worden

Dass man die Anatomie einer so seltenen Pflanze nicht

studiert hat, wird nicht befremden. Bis in den letzten Jahren

waren iberhaupt die Triuridaceen anatomisch ganz und gar

unbekannt. Dr V. A. PouLsEn war der erste, der in Spiritus

aufbewahrtes Material einer hiehergehörigen Pflanze unter-

suchen konnte. Im Jahre 1886 veröffentlichte er seine Unter-

suchung äber die Anatomie der von ihm als neu beschriebenen

Sciaphila caudata.?

Drei Jahre später erschien die verdienstvolle Abhandlung

F. JoHows? iäber die chlorophyllfreien Humuspflanzen, wo

! On the Family of Triuriacee. By Jon MieErs. (The Transactions

——— — Vol. XXI (1852—1855). London 1855. Pag. 43.)

? Genera plantarum. Vol. III. Londini 1883. . Pag. 1002.

3 Martius: Flora brasiliensis. Fasc. OXVI, pag. 645 et seqq. Lipzize

1594. (Triuridacee. Exposuit CAROLUS SCHUMANN.)

+ Bidrag til Triuridaceernes Naturhistorie. Af V. A. PouLsEn. (Viden-

skabelige Meddelelser fra den naturhistoriske Forening i Kjobenhavn for Aaren

1884—86. Kjobenhavn 1884—1887. Pag. 161.)

> Die chlorophyllfreien Humuspflanzen ———— —. Von FRIEDRICH

JoHow. (Jahrbiächer fär wissenschaftliche Botanik. MHerausgegeben von Dr.

N. PRINGSHEIM. Band XX. Pag. 475. Berlin 1889.)

6 MALME, UEBER TRIURIS LUTEA.

noch eine neue Art derselben Gattung, Sciaplhila Schwackeana

JOoH., systematisch und anatomisch erörtert wurde.

Schon im folgenden Jahre konnte Dr PouLsEn wieder

einen interessanten Beitrag zur Anatomie der Triuridaceen

liefern. Unter einigen in Spiritus aufbewahrten Pflanzen, be-

sonders Saprophyten, die Prof. Dr WARMING von dem bekannten

französisch-brasilianischen Botaniker GLAzrou in Rio de Janeiro

bekommen hatte und jenem zur Verfägung stellte, befand sich

das ausgezeichnete Untersuchungsmaterial einer ferneren neuen

Art dieser Familie und zwar der Gattung Triuris, Tr. major

PoOunst

Unter den noch nicht dreissig bekannten Arten dieser

Familie sind somit nicht weniger als drei schon der Gegen-

stand anatomischer Untersuchungen gewesen. Die Resultate

derselben stimmen in den Hauptzägen genau unter sich iäberein,

was auch zu erwarten ist, da es Pflanzen gilt, deren Lebens-

weise aller Wahrscheinlichkeit nach fast dieselbe ist. Triuris

lutea (GARDN.) weicht sehr unbeträchtlich von den schon be-

kannten ab (namentlich von Tr. major Povrs.); obgleich ich

folglich fast nichts Neues äber die Anatomie der Familie mit-

teilen kann, will ich es doch nicht unterlassen, auch die dies-

bezäglichen Verhältnisse in der Kärze zu beriäcksichtigen.

Wie aus Taf. I, Fig. 1, die ein grosses männliches Indi-

viduum ?/, mal vergrössert darstellt, hervorgeht, ist das Rhi-

zom schwach entwickelt. Gewöhnlich verläuft es mehr oder

weniger vertikal, seltener fast horizontal. Die Glieder sind

kurz und die Blätter bis auf winzige, äbrigens bald ver-

schrumpfende Schuppen reduziert. Entweder ist der Stamm

bis in den Blitenstand hinauf ganz und gar unverzweigt, mit

anderen Worten, das Rhizom endigt in einen blätentragenden

Stengel, wie es bei dem abgebildeter Individuum der Fall ist,

oder es entwickeln sich aus den Achseln der Rhizomschuppen

ebenfalls oberirdische Stengel. Uber das Alter der unterir-

dischen Stammteile liegen mir keine direkte Beobachtungen

vor; der zarte anatomische Bau derselben und der Umstand,

! Triwris major sp. nov. Et Bidrag til Triuridaceernes Naturhistorie

af V. ÅA. PouLseEn. (Botanisk Tidsskrift udgivet af den botaniske Forening i

Kjsbenhavn. Redigeret af HJALMAR KriAERSKOU. Bind 17. Kjebenhavn 1890.

Pag. 293.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0O 14. 7

dass, nach dem von mir eingesammelten reichhaltigen Spiritus-

material zu urteilen, das Rhizom in der Regel in einen bli-

tentragenden Stengel endigt, auch wenn andere Sprossen als

Seitensprossen sich entwickelt haben — die ebenfalls bald

Bläiten hervorbringen — scheinen mir anzudeuten, dass die

Lebensdauer eine ziemlich kurze ist und wir es mit einer

einjährigen Pflanze zu thun haben.!

Aus den Knoten des Rhizoms entspringen zahlreiche ein-

fache Wurzeln, die oft eine Dicke erreichen, die fast der des

Stammes gleichkommt. Ob Wurzelhaare vorhanden sind, habe

ich nicht entscheiden können. Auf dem Querschnitte sieht

man ausserhalb des Centralcylinders fänf Zellenschichten. Die

Zellen der äusseren, die der Epidermis, waren bei allen von

mir untersuchten Wurzeln mehr oder weniger zusammen-

gesunken, sogar schon abgestorben. Die erste subepidermoi-

dale Schicht besteht aus längeren oder kärzeren, tangential

ein wenig gestreckten Zellen, die zum Teil die schäötzende

Funktion der Epidermis zu äbernehmen haben, ohne jedoch

eine spezielle Ausbildung fär diesen Zweck zu erhalten. Die

Zellen der zweiten dagegen sind kurz und auf dem Quer-

schnitte beinahe isodiametrisch; diejenigen der dritten, die

gewöhnlich zehn oder elf an der Zahl und ebenfalls kurz sind,

haben sehr weite Lumina und sind mehr oder weniger in

radialer Richtung gestreckt (vergl. die vierte Schicht der

Rinde auf Fig. 9, Taf. XX, JoHow 1. c.). Alle beide sind mit

Pilzmycelien ganz und gar vollgepfropft, wie es PouLsEn und

JoHow bei den von ihnen untersuchten Arten gefunden haben.

Bei Sciaphila Sehwackeana JoH. grenzen diese mycelfihrenden

Zellen unmittelbar an die Endodermis; bei den äbrigen, wie

auch bei Triuris lutea, tritt noch eine fänfte aus langen, auf

dem Querschnitte beinahe isodiametrischen Zellen bestehende

Schicht auf, die keine Mycelfäden hegt. In Bezug auf den

Centraleylinder (Taf. II, Fig. 14) steht meine Pflanze auf

einer sehr niedrigen Entwicklungsstufe. Die Zellen der En-

dodermis, die sechs oder sieben an der Zahl sind, haben im

! JOHOW sagt (1. c. pag. 492): »Was die von mir untersuchten tropischen

Saprophyten anbetrifft, so beschränkt sich bei ihnen die gesamte vegetative

Reproduktion auf die Bildung von ein paar seitlichen Blitensprossen aus dem

Rhizome, die nach dem Verblihen des ersten Schaftes als normale, blattachsel-

bärtige Auszweigungen emporgetrieben werden. Diese Pfianzen haben aber,

da es keinen Winter in ihrem Vaterlande giebt, Dauerzustände nicht von nöten»>,

woraus hervorzugehen scheint, dass auch er den einzelnen Individuen eine kurze

Lebensdauer zuschreibt.

0) MALME, UEBER TRIURIS LUTEA.

Gegensatz zu dem, was der Fall bei den äbrigen anatomisch

bekanten Triuridaceen ist, gar keine Wandverdickungen. Und

innerhalb des Pericambiums liegen auf dem Querschnitte nur

sechs oder sieben FElemente, von denen in dem abgebildeten

Falle vier Gefässe (Ring- oder Spiralgefässe) sind.

Der oberirdische Teil des Stammes, der Stengel, ist cylin-

drisch, zart, aufrecht und erreicht eine Höhe von sechs, sel-

tener bis acht, Cm. In der Regel ist er, abgesehen von den

Hochblättern des Blätenstandes, nur in der Nähe des Bodens

mit einem schuppenförmigen Blatt versehen. Wie die Wurzeln

steht auch der Stamm in anatomischer Hinsicht sehr niedrig.

Den grössten Teil des Querschnittes nimmt die Rinde ein.

Die Epidermiszellen, deren äussere Wand eine sehr dinne

Cuticula hat, sind lang, mit geraden, radialen und mehr oder

weniger schiefen Querwänden; auf dem Querschnitte sind sie

in der Regel etwas radial gestreckt. Npaltöffnungen fehlen,

wie bei den ibrigen Triuridaceen und den chlorophyllfreien

Saprophyten im allgemeinen, gänzlich. Die Rindenparenchym-

zellen, die ebenfalls lang und mit fast horizontalen Querwänden

versehen sind, haben weite Lumina und sehr dänne Wände.

Die unmittelbar unter der Epidermis liegenden sind etwas

enger als die äbrigen. Intercellulargänge fehlen vollständig

oder sind sehr eng. Die Endodermis, die nach PouLsEn bei

Triuris major scharf ausgeprägt ist, tritt bei vorliegender

Art ziemlich undeutlich hervor, und von »Casparyschen dun-

keln Punkten» habe ich keine Spur beobachten können, was

auch keineswegs befremden darf, da, wenn ich mich nicht irre.

keine Verkorkung vorliegt. Die Gefässbäöndel (Taf. II, Fig.

12), deren es nur zwei oder drei giebt, liegen beinahe im

Centrum des Stammes und fliessen oft mehr oder weniger

zusammen. Der Hadromteil besteht aus einigen Ring- und

Spiralgefässen, die keine Phloroglucin-Reaktion zeigen. Mark-

parenchym ist nur spärlich vorhanden. :

Der anatomische Bau des Rhizoms weicht nur dadurch

von dem des Stengels ab, dass die Gefässbändel noch weniger

gesondert sind. :Pilzmycelien in der Rinde fehlen, was nach

PouLsENn auch bei Triuris major der Fall ist.

Der Blätenstand ist eine Traube mit nur wenigen Neben-

achsen (die grösste Anzahl an den von mir gesammelten Exem-

plaren ist sechs). Wie schon MrIiErs auf seinen Figuren, be-

sonders auf den des männlichen Individuums der Triwris hya-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 14. 9

lina, gut abgebildet und PouLsEn, was Triuris major anbetrifft,

hervorgehoben hat, steht der Stiel der jungen Blite beinahe

aufrecht, und die Hauptachse ist zur Seite gedrängt. Allmäh-

lich biegt sich der erstere nach der Seite und nimmt zuletzt

eine ungefähr horizontale Lage ein mit iberhangender oder

zuriäckgebogener Spitze, während die letztere sich aufrichtet

und vertikal stellt. Die Tragblätter sind schuppenförmig,

halbumfassend, stumpf und verschrumpfen bald; in jedes geht

ein schwaches Gefässbändel, das, ohne sich zu verzweigen,

bald endigt. Die Bläötenstiele erreichen eine Länge von 10—15

Mm.; in anatomischer Hinsicht stimmen sie mit dem Stengel

genau berein, doch ist der Centralcylinder noch schwächer

entwickelt. Zwischen den Stielen der männlichen und denen

der weiblichen Bliäten habe ich keine Unterschiede finden

können. Weder die grössere Nahrungszufuhr, die die Frucht-

knoten wahrscheinlich erfordern, noch der etwaige grössere

Anspruch der reifenden Friächte an der Biegungsfestigkeit

der weiblichen Blitenstiele hat anatomische Veränderungen

hervorgerufen.

Die Blitenhälle (Taf. I, Fig. 2 und 5) besteht aus sechs

(seltener sieben oder acht) am Grunde vereinigten Blättern,

deren untere Teile (die »Spreiten») schmal dreieckig und im

Knospenstadium klappig sind, die oberen Teile (die »Anhängsel»)

dagegen schwanzförmig, cylindrisceh und im Knospenstadium

eingeschlagen und zusammengerollt, bei älteren Bliten zurick-

geschlagen sind.

Jedes Blatt enthält ein Gefässbändel, das bis an die Spitze

des Anhängsels geht. In der »Spreite» sind nur zwei bis vier

Spiralgefässe vorhanden; etwas unterhalb der Spitze treten

aber deren mehrere auf, so dass das Bändel den grössten Teil

derselben ausfillt und nur von ein paar Zellenschichten um-

geben wird. Entweder haben wir es hier mit einer Art von

Wasserspalte — ob eine wirkliche Pore vorliegt, habe ich je-

doch nicht entscheiden können — oder vielleicht mit einem

anderen secernierenden Organ zu thun. Jedenfalls funktioniert

es nur bei den jungen Bliten; bei älteren sind nämlich immer

die Spitzen der Anhängsel vertrocknet und zerstört. Die

Epidermis des »Anhängsels» (2) weicht, wie es aus nebenste-

henden Figuren hervorgeht, sehr auffallend von derjenigen

der »Spreite» (1) dadurch ab, dass die Zellen viel kleiner und

in recht regelmässigen Längsreihen geordnet sind. Auf der

10 MALME, UEBER TRIURIS LUTEA.

oberen Weite ist der Ubergang ein allmählicher, auf der unteren

dagegen ein plötzlicher. Nach MiIiErRs und GARDNER sind die

Triuwris lutea (GARDN.) BENTE. & HooK.

Die Epidermis des Perigonblattes: 1) der »Spreite», 2) des »Anhängsels».

Flächenansicht. 100/4,

Anhängsel bei Triuris hyaltma wenigstens an ihrer Basis hohl;

bei meiner Pflanze, wie bei Triuris major, sind sie von Anfang

an solid.

Bei den männlichen Bliten (Taf. I, Fig. 2) fehlt die bei

Triuris Ihyalina beschriebene pyramidenförmige Bliätenachse

(der »Torus») ganz und gar. Die drei sehr kurzen Staubfäden

stehen fast dicht neben einander im Centrum der Bläte und

sind drei Perigonblättern opponiert. Die Antherenhälften sind

fast kugelig mit je zwei Loculamenten (Taf. IT, Fig. 13). Die

Anatomie der Antherenwände bietet nichts bemerkenswertes.

Unter der sehr zarten und diännen Epidermis liegt eine wohl

entwickelte fibröse Zellenschicht. Die kugeligen Pollenzellen,

die einen Diameter von etwa 0,025 Mm. erreichen, haben keine

bemerkenswerte Skulptur; nur bei stärkerer Vergrösserung

zeigt sich die Wand feinhöckerig. Das Öffnen der Antheren

geschieht bei der Gattung Sciaphila durch einen apicalen, die

beiden Hälften schneidenden Spalt, wodurch zwei Klappen

entstehen, wie es Mirrs bei mehreren Arten gut abgebildet

hat. Was Triuris hyalina anbetrifft, sagt MiErs: »Antherae

— — — loculis longitudinaliter dehiscentibus», welche Angabe

jedoch spätere Verfasser entweder iibersehen oder bezweifelt

haben. BENTHAM und HooKER sagen ausdröcklich, dass das

Öffnen bei der Gattung Triuris, von der männliche Bliäten da-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 14. 11

mals nur bei 7T. hyalina bekannt waren, »rima transversa»

geschieht. Und ENGLER! erwähnt in dieser Beziehung keinen

Unterschied zwischen den beiden Gattungen der Familie. An

zahlreichen Bliten bei der von mir gefundenen Art habe ich

bestätigen können, dass die Antheren sich durch seitliche

Längsspalte öffnen, die keineswegs am NScheitel zusamman-

stossen, wie es auf Fig. 3 (Taf. T) auch dargestellt ist. Es

scheint mir deshalb wahrscheinlich, dass die Angabe MTIERS”

die richtige ist, und somit auch in dieser Beziehung ein Unter-

schied vorliegt zwischen den beiden Gattungen, die ja auch

in anderen Hinsichten recht verschieden sind.

In den weiblichen Bläiten (Taf. I, Fig. 5 und 6) ist die

Achse halbkugelig angeschwollen. Auf dem so gebildeten

Torus sitzen zahlreiche Fruchtknoten (Taf. I, Fig. 8 und 9),

die länglich oder schmal verkehrt eiförmig sind mit ventra-

lem apicalem Griffel. Dieser ist beinahe cylindrisch, weder

zugespitzt noch an der Spitze angeschwollen (sondern nur

abgerundet). In jedem Fruchtblatt findet sich eine aufrechte,

anatrope, unten auf der Bauchnaht sitzende Samenanlage mit

ventraler Rhaphe und nur einem Integument. Die Friächte

(Taf. I, Fig. 10) sind breit, verkehrt eiförmig mit bleibendem,

verwelktem und gekrämmtem Griffel, die Samen breit ellip-

soidisch mit brauner Testa. Nach MIERS und späteren Forschern

sind die Frächte bei Sciaplila Springfrächte, die obgleich sie

nur einen Samen haben, wohl am besten mit den Balgfrächten

verschiedener Ranunculaceen zu vergleichen sind. Erst durch

die Untersuchungen PouLsEns sind Frächte einer Triuris-Art

bekannt geworden. Er giebt zwar nicht ausdräcklich an, ob

das Pericarp sich öffnet oder nicht; aus seiner Beschreibung

scheint es mir jedoch als sicher hervorzugehen, dass letzteres

der Fall ist. Und bei unsrer Art sind die Frächte offenbar

Schliessfrächte. Im reifen Zustande sind sie etwas klebrig;

es därfte deswegen als sehr wahrscheinlich anzunehmen sein,

dass die Verbreitung durch Tiere, epizoisch, geschieht. Es

wärde somit die Gattung Triuris eine Ausnahme von der all-

gemeinen Regel bilden, dass die Samen der chlorophyllfreien

Saprophyten durch den Wind verbreitet werden.

Die angeschwollene Bliitenachse besteht aus dännwandigen

Parenchymzellen. Der Centralcylinder des Blitenstiels sendet

! Die natärlichen Pflanzenfamilien. II. Teil. 1. Abteilung. Pag. 237.

(Leipzig 1889).

12 MALME, UEBER TRIURIS LUTEA.

zuerst Gefässbändel in die Perigonblätter (je eines in jedes

Blatt); bald darauf löst er sich in mehrere Zweigen auf, von

denen die meisten eine kärzere Strecke horizontal verlaufen.

Nach nochmaligen Verzweigungen enden die Gefässe — die

Ring — oder seltener Spiralgefässe sind — blind in dem Torus.

Von diesen Enden aus gehen zu den Fruchtknoten Stränge

etwas verlängerter, ebenfalls dännwandiger Parenchymrzellen,

die wohl hauptsächlich die Leitung der Nährstoffe besorgen.

Schleimgänge, wie sie PouLsEn bei Truwris major beschrieben

hat, konnten auch bei T. lutea festgestellt werden. Thren

Verlauf und ihre Entwicklung habe ich jedoch leider nicht

verfolgen können. Ebensowenig habe ich eine regelmässige

Anordnung der Fruchtknoten, wie sie bei der PouLrsEnschen

Art vorkommt, bei der unsrigen beobachtet.

Die Wand des Fruchtknotens besteht auf den Seiten aus

zwei NSchichten tafelförmiger Zellen mit diännen Wänden; auf

der Räckenseite treten deren mehrere auf, wobei noch die

Zellen ein wenig länger sind. Am Scheitel ragen die Epider-

miszellen papillen- oder kuppelförmig hervor, fallen aber spä-

ter, wie auch die äbrigen Zellen, besonders die der Epidermis,

des grössten Teils des Pericarps, mehr oder weniger zusammen.

An der Bauchnaht sind die Elemente enger und in die Länge

gestreckt und gehen allmählich in die Zellen des Griffels uber.

Im unteren Viertel des Pericarps bekommen besonders die Epi-

dermiszellen, die hier länger sind als weiter oben (zweimal

so lang wie breit oder noch mehr), während des Reifwerdens

der Frucht ring- oder spiralförmige Wandverdickungen; sonst

kommen keine solche in der Fruchtwand vor.

Die Samenschale (Taf. II, Fig. 15) besteht, abgesehen von

dem rings um die Mikropyle gelegenen Teil, aus einer einzi-

gen Nchicht tafelförmiger Zellen, deren Innenwand verdickt

und braun ist. Hin und wieder sind vereinzelte Zellen ganz

und gar oder gewöhnlich teilweise und zwar an den Quer-

wänden mit einem braunen WStoff geföllt (Taf. IT, Fig. 11),

der sich in kochendem Alcohol und in Äther langsam löst,

in Kalilauge allmählich zerfliesst. Das Endosperm besteht,

wie bei Triuris major Pouis., aus wenigen verhältnismässig

grossen Zellen mit öligem Inhalt und dicken, in Kalilauge

guellenden Wänden mit deutlicher Schichtung. Der Embryo

(Taf. II, Fig. 15) ist ungegliedert. Ob es einen Träger giebt,

wie bei Sciaphila Schwackeana JoH. und anderen Arten, ist

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 14. 13

mir bei den winzigen Samen nicht gelungen sicher zu beo-

bachten.

Wie ich schon angedeutet habe, stimmt die von mir ge-

sammelte Pflanze nicht genau mit der von GARDNER gelieferten

Beschreibung iberein. Die meisten und zwar die wichtigsten

Abweichungen scheinen mir jedoch dadurch erklärt werden

zu können, dass diese Beschreibung nach unvollständigem und

mangelhaftem, wahrscheinlich auch hauptsächlich nach getrock-

netem Material gemacht worden ist. Aus mehreren Gränden,

besonders weil die GARDNERSchen Herbarexemplare wahrschein-

lich verloren gegangen sind und somit eine völlige Sicher-

stellung seiner Art gegenwärtig nicht möglich ist, habe ich

meiner Pflanze keinen neuen Namen geben wollen. Um dem

Leser den Vergleich zu erleichtern, will ich hier kurz zu-

sammenfassen, was von der äusseren Gliederung der hier be-

handelten Art oben gesagt worden ist.!

Triuris lutea (GARDN.) BENTH. & Hook?

Peltophyllum luteum GARDNER (foliis ab auctore descriptis

ad aliam plantam pertinentibus)?

Herba annua (7), hyalino-luteola (v. hyalino-fuscescenti-

luteola), saprophytice vigens, foliis assimilantibus ommnino de-

ficientibus. Rhizoma verticale v. adscendens, filiforme, saepe

subsimplex, squamis sparsis, subamplexicaulibus, adpressis,

obtusis, mox emarcescentibus munitum, e nodis radices sim-

plices, sat crassas emittens. Caulis erectus, aphyllus v. suba-

phyllus, simplex, teres, sat gracilis. Inflorescentia racemosa,

! Unter Weglassung dessen, was vom Blatte gesagt wird, will ich auch

die GARDNERSche Beschreibung hier wiedergeben: Char. Gen. Flores dioici.

Masc. ignoti. Foem.: Perigonium 6-partitum, coloratum, patens, persistens:

laciniis ovatis longe acuminatis; acumine plano. Ovaria plurima in tori apice

sessilia, adpressa, libera. Styli ad apicem incrassati, oblique truncati. Fruc-

tus ignotus.

Herba parvula Brasiliensis. —— — — — Radix tuberosa fibrosa. Scapus

subramosus, basi squamosus, pedunculis basi bracteatis unifloris; floribus luteis.

Hab. In arenosis umbrosis humidis Provincie Goyazan&e, Brasilie. Mar-

tid vHorebat: Deser.Herba dioica, bipollicaris'——= ==—=— Scapi foeminei

solitarii, subramosi, basi squamosi, subbipollicares. Pedunculi uniflori, 4 lin.

longi, basi bracteati; bracteis ovatis acutis, lineam longis. Perigonium 6-

partitum, luteum, patens, persistens; laciniis ovatis longe acuminatis, estiva-

tione basi valvatis, acumine plano, ante anthesin gyrato incluso. Ovaria plu-

rima, in tori apice sessilia, adpressa, libera. Styli sublaterales, ad apicem

incrassati, oblique truncati. Fructus ignotus.

14 MALME, UEBER TRIURIS LUTEA.

pauciflora, pedunculis bracteis semiamplexicaulibus, brevibus,

obtusis, mox emarcescentibus suffultis, primum erectis, dein

patentibus — patentissimis, demum apicibus recurvatis. Flores

dioici, perigonio 6- (rarius 7- v. 8-) partito, laciniorum par-

tibus inferioribus sat anguste triangularibus, estivatione val-

vatis, adultis patentissimis, partibus superioribus (»appendici-

bus») longis, fagelliformibus, cylindraceis, solidis, zestivatione

induplicatis, inflexis, in alabastro inclusis, adultis patentissi-

mis, demum recurvatis. Flores masculi staminibus tribusg,

laciniis tribus perigonil oppositis, centro (toro deficiente) fere

juncetis affixis, filamentis brevissimis, antheris 4-locularibus,

rimis longitudinalibus dehiscentibus. Flores feminei ovariis

numerosis, dense confertis, in toro hemispheerico sessilibus

oblongis v. anguste obovatis, apice papillosis; stylis ventrali-

apicalibus, cylindraceis; ovulis solitariis in angulo interiore

sessilibus, erectis, anatropis, raphe ventrali. Fructus indehis-

centes, pericarpio tenui; semina late ellipsoidea, testa sat te-

nui levi, albumine magno, embryone minimo.

Hab. in silvula densa (loco umbroso) supra terram foliis,

ramis ramulisque putridis obtectam, ad fluvium Coxipö Mirim

inter Säo Jeronymo et Cuyabå civitatis Matto Grosso Brasi-

lie. Ineunte Junio florentem fructibusque maturis ornatam

legimus.

Exped. I:me Regnellian. Phanerogamae N:o 1674.

Aus dem oben mitgeteilten geht hervor, dass Triwuris lu-

tea (GARDN.) BENTH. et HooK., wie ich die Art aufgefasst habe,

nicht nur durch eine grössere Anzahl von Perigonblättern son-

dern auch durch das vollständige Fehlen einer pyramiden-

förmigen Blitenachse bei den männlichen Bliten und durch

die etwas ventral stehenden Griffel von den drei anderen

Arten der Gattung abweicht. Die von MIErRs aufgestellte

Gattung Hezxuris ist deswegen vielleicht nicht unberechtigt.

Aus praktischen Grinden habe ich es jedoch vorgezogen,

BENTHAM und HooKER zu folgen. Spätere Forschungen werden,

wenn sie sich auf die biologisch so interessanten chlorophyll-

freien Saprophyten richten, gewiss viele neue Triuridaceen zu

Tage fördern. Es wachsen nämlich diese Pflanzen an Lokali-

täten, in die der reisende Botaniker, der sich hauptsächlich

mit” Phanerogamen beschäftigt, sonst keine Veranlassung hat

et te neat a

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 21. AFD. III. N:0 14. 15

einzudringen, wenn er nicht den besonderen Zweck verfolgt,

eben Humusbewohner zu studieren.

Vor den iäbrigen Triuridaceen, die von den späteren An-

toren gewöhnlich in der Gattung Sciaphila zusammengefäöhrt

werden, zeichnet sich Triuris im weiteren Sinne durch mehrere

Merkmale-— durch die wenigblitige Inflorescenz, die »Anhängsel»

der Perigonblätter, die mehr oder weniger endständigen Griffel,

die sich durch Längsspalten öffnenden Antheren u. s. w. — 80

auffallend aus, dass es völlig berechtigt sein därfte, sie als

eine natärliche Gruppe zu betrachten. Es scheint mir sehr

wahrscheinlich, dass eine vollständige Revision dieser Familie

die Einteilung MIErs' wohl in einer etwas veränderten Form

zuröäckföhren wird.

Die Anatomie unsrer Pflanze ist die der ausgeprägten

Humusbewohner. Die Hauptaufgabe der oberirdischen Teile

ist die, die Bliten den bestäubenden Insekten zu exponieren

und die Friächte in die der Verbreitung gänstigste Lage zu

versetzen; ihre Lebensdauer ist deswegen eine sehr kurze. Sie

wachsen in der Regel — und besonders gilt das von der hier

behandelten Art — im ruhigen NSchatten der Wälder. Die

Anspräöche an der Festigkeit des Stammes sind deshalb recht

unbeträchtlich. Es darf somit nicht befremden, dass die stät-

zenden Gewebe wenig entwickelt sind; bei Triuris lutea sind

sogar keine specifiseh mechanischen Elemente vorhanden. Das

Leitungssystem (die Gefässbändel) ist ebenfalls sehr reduziert,

was wohl zum Teil dadurch zu erklären ist, dass das Rinden-

parenchym, das aus langen Zellen besteht, beim Leiten der

Nährstoffe eine nicht unbeträchtliche Rolle spielen därfte.

Man hat als Regel aufgestellt, dass die chlorophyllfreien

Humuspflanzen zahlreiche Samen besitzen. In gewisser Hin-

sicht bilden die Triuridaceen, wie JoHow hervorgehoben hat,

hierin eime Ausnahme. Jedes Fruchtblatt enthält nämlich nur

einen einzigen Namen. Aber die Zahl der Fruchtblätter ist

recht bedeutend, und da besonders bei den Sciaplila-Arten

jedes Individuum mehrere Bliten erzeugt, wird die Zahl der

Samen dennoch eine nicht geringe. Was Triuris lutea (und

wahrscheinlich ebenfalls die anderen Arten der Gattung) an-

betrifft, därfte es nicht ohne Belang sein, dass die Frächte

Schliessfröchte sind, und somit die Samen wenigstens etwas

besser gegen ungänstige Verhältnisse geschiätzt werden —

16 MALME, UEBER TRIURIS LUTEA.

was meines Wissens bei keinen anderen NSaprophyten der

Fall ist.

In Bezug auf die Anatomie der Samen habe ich nichts

Neues vorbringen können; ich habe nur zu bestätigen, was

durch die Untersuchungen PoULsENs, JoHOWs und SCHUMANNS

schon bekannt ist. Ebensowenig kann ich neue Aufschliässe

öber den systematischen Platz der Familie geben. Weder die

Anatomie der wegetativen Organe noch die der Samen scheint

mir diese Frage beantworten zu können, da es sich um wahr-

scheinlich sehr alte saprophytische Pflanzen handelt, die durch

ihre Lebensweise sowohl in dieser wie in jener Hinsicht so

durchgreifend verändert sind. Befremdend kommt es mir jedoch

vor, diese Pflanzen, deren Samen ein verhältnismässig so grosses

Endosperm haben, in der Nähe der endospermlosen Alismaceen

stehen zu lassen. Meines Wissens liegt doch sonst nie zwischen

anderen unter sich verwandten chlorophyllfreien und chloro-

phyllhaltigen Pflanzen ein derartiger Unterschied vor. Viel-

leicht wird sich die Mutmassung PouLsEns, die Familie sei

mit den Ranunculaceen verwandt, einst als die richtige her-

ausstellen, sobald man die Keimung wird beobachtet haben

können.

Erklärung der Abbildungen:

Tafel I.

1. Männliches Individuum. 3/2.

2.,Männliche Blute. . 5/1.

3. Anthere, sich öffnend. ?9/1.

4. Diagramm der männlichen Blite.

3. Weibliche Bläte. ?/.

6. Längsschnitt durch die Blätenachse einer weiblichen Bläte. 9/1.

7. Der untere Teil (die »Spreite») des Perigonblattes und die Basis des

»Anhängsels»> von unten gesehen. 16/1.

än rö. tempel. Cod,

> JAKStempel 2/1

> 10. 1Reife Frocht, .?2/4.

Tafel II. -

Fig. 11. (Epidermis der) Samenschale, Flächenansicht. ?990/:.

>» 12. Teil eines Querschnittes durch den Stengel. 2994. e=Endodermis;

p= Pericambium (péricycle): 1=Leptom; g— Gefässe; m=

Markparenchym.

; 3. Querschnitt durch eine Anthere, halbschematisch. 199/1.

» 14. Teil eines Querschnittes durch die Wurzel, mit dem Centralcylinder.

400/4. e = Endodermis; p=- Pericambium (péricycle); 1=Lep-

tom; g — Gefässe.

15. Längsschnitt durch einen reifen Samen. 99/4. s— Samenschale;

end. = Endosperm; emb. = Embryo; ch. — Chalaza.