INNEHÅLL AF TJUGUFJERDE BANDET.

Afdelning IV.

(Zoologi, omfattande både lefvande och fossila former).

Sid.

AURIVILLIUS, CARL. Krustaceen aus dem Kamerun-Gebiete. Mit 4

TERRI) sons BP SA et NES SSE SINNE TR ARS ES 1—31.

HENNIG, ÅA. Faunan i Skånes yngre krita. I. Echiniderna. Med

FSE FU SUR RRENO I a RER are I = 2 ot RN DE RE ENS AR SL RA 1—12.

ANDERSSON, GABR. Comparison of Cottus poecilopus with Cottus

STI IT RAA IRAN ae 5 ra hl AD Be ED renar Seg LE RDI IR SR 1—44.

AURIVILLIUS, CARL. Om hafsevebraternas utvecklingstider och perio-

diciteten i larvformernas uppträdande vid Sveriges vestkust..... 1—91.

Smitt, F. A. Poissons de PF'expédition scientifique å la Terre de

ET öRrac hinide, et, HytCOGd0 2 oo ooctolssnskes sc rsAASE 1—5380.

ANDERSSON, GABR. Catalogue of Linnean type-specimens of snakes

nat herRoysaL Maseum in Stockhöll. —soc-o-—-sss-s-sssrrssaron ss 1—35.

HENNIG, A. Faunan i Skånes yngre krita. II. Lamellibranchia-

TeErRaN CMed två ballöb-s.oosocc-scoocr AT Enn dy Redan 2 AN ES 1—35.

HENNIG, ÅA. Faunan i Skånes yngre krita. III. Korallerna........ 1—25.

LÖNNBERG, E. Notes on the Fishes collected during the Swedish

expedition to Spitzbergen and King Charles Land 1898, under the

UTFGGRIGI OLRETOTESROT GAS GL NÖD OTSGonoooo soo onse sosse keso 1—36.

[Ed

af j HE 2 ran oem ntelgt

FIRA ME AN se II

71 antAldblå

Dart kn RA HR RANA

| Lä

må

1 ot en ål? V

I-Yvtagåndl at er NAN

av OP In nål

: i tiv MYT Tar iftå sätt | "i

omm

sie als gl a

argt Ar liljuge '' DD en owe

sd ån

fett "a sg! måfl |

öd JAN pl er jen NHR CN

MÅ lie ag VD I a vest

malet är pl

| ruva nan öA 1 RE

nisl å Ja DD ord

EAS | yr

jess TY rv

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 24. Afd IV. N:ol.

KRUSTACEEN AUS DEM KAMERUN-GEBIETE.

VON

CARL W. S. AURIVILLIUS.

MIT 4 TAFELN.

STOCKHOLM 1898

BOKTRYCKERIET. FP. A. NORSTEDT & SÖNER

ö Å y

Val sarge

-VAMTAT. bb TIK

RER TES Nr Bi Högviva Wer -q

AMT EA gare Kr UV änn No

sa sb YdRTÄRDE OA SK RRD TATA SA

Die im Folgenden erwähnten Krustaceen sind während der

Reisen der schwedischen Forscher, Doktor Y. SJöstEDT und

Ingenieur P. DusÉn, in Kamerun in den Jahren 1890—1892

zusammengebracht. Es gehören die meisten den von SJÖSTEDT

in den Niederungen oder an der Meereskiäste gemachten Samm-

lungen an; einige sind im Hochlande, auf dem Kamerun-

gebirge, von DusÉnN erbeutet worden.

Mit wenigen Ausnahmen stammen sie entweder aus bra-

ckischem oder sässem Wasser (in einem Falle aus dem Lande),

und wenn sie auch zum grössten Theil frähere Beobachtungen

aus angrenzenden Gebieten der W. Afrikanischen Käste be-

stätigen, so findet sich darunter zugleich solche Formen, die

fär die Wissenschaft neu sind, und andere die zwar fräher

bekannt waren, deren systematischer Karakter aber aus

Mangel an hinreichendem Material nicht völlig erkannt wor-

den ist.

Es gehören die letztgenannten zu den in thiergeographi-

scher Hinsicht sehr bemerkenswerthen Sisswasser-Palzemonen,

der Gattung Palemon s. str., an; und zwar sind die vorlie-

genden Finde dergleichen Formen nicht nur sämmtlich ge-

eignet die neulich von ÖRTMANN erwiesene 'Thatsache zu be-

stätigen, dass die beiden Seiten des Atlantik ein von den

indo-pacifiscehen Käisten und Inseln scharf getrenntes Ver-

breitungsgebiet hieher gehöriger Arten bilden, sondern es

2eigen dieselben auf eine wviel nähere Verwandtschaft der O.

Amerikanischen zu den W. Afrikanischen Formen als bisher

hat behauptet werden können. i

Unter den drei unten zu besprechenden Formen der Gat-

tung Palzemon s. str. ist nämlich bisher nur P. Olfersi WIEGM.

als mit einer von den Antillen bis zum S. Brasilien verbrei-

teten Form identisch erkannt. Die beiden anderen W. Afri-

kanischen Formen, P. macrobrachion und P. Vollenhovemi. sind

4 AURIVILLIUS, KRUSTACEEN AUS DEM KAMERUN-GEBIETE.

dagegen als selbständige Arten, wenn auch als »vikariirende

Formen» resp. fär die amerikanischen P. acanthurus und P.

jamaicensis bezeichnet worden. Das vorliegende, reichhaltige

Material, z. Theil mit solehem aus Amerika direkt ver-

glichen, hat indessen ergeben, dass in jenem Falle ohne allen

Zweifel, in diesem mit sehr grosser Wahrscheinlichkeit die

afrikanischen Formen mit den resp. amerikanischen identifi-

cirt werden missen, dass also jedenfalls keine Trennung der-

selbén als Arten, kaum als Varietäten sich machen lässt.

Es zeigen aber P. acanthurus und P. jamaicensis dieselbe

weite Verbreitung in den tropischen 0. Amerikanischen

Kistengegenden wie P. Olfersi — nur ist zu bemerken, dass

jener dazu noch in Ecuador, dieser in Guatemala, jenseits

der Cordilleren, getroffen worden —; und es liegen also von

der Seite der WSisswasser-Palemoniden drei unzweideutige

Zeugnisse der sehr nahen Verwandtschaft der jetzigen Siäss-

wasserfauna in den Kästengebieten zu den beiden Seiten des

tropischen Atlantik vor.

Was die muthmassliche Deutung dieser thiergeographi-

schen Thatsache betrifft, verweise ich auf das was unten bei

Besprechung der Entwicklungsverhältnisse des Palemon Ol-

fersi gesagt wird. i

Decapoda.

A. Brachyura.

Neptunus marginatus A. M. EpDw. var. trunceata n. var.

(Taf. I, Fig. 1—4).

Es kommt diese Form dem N. marginatus A. M. Epw.!

aus der Käiäste Gabun's am nächsten, unterscheidet sich aber

durch folgende Merkmale, deren wenigstens die drei erstge-

nannten, als wahrscheinlich nicht vom Alter abhängig, eine

Trennung nach Varietät, wenn auch nicht nach Art zu er-

fordern scheinen.

a) Die Mazxillarfiisse des 3:ten Paares. Das dritte Glied

ist mehr nach vorne-aussen als bei N. marginatus verbreitet,

dadurch an N. diacanthus erinnernd; der ausgezogene 'Theil

ist breit gerundet, fast abgestutzt (nicht kurz gerundet wie

bei N. marginatus). Der Innenrand desselben Gliedes liegt

in der Fortsetzung desselben beim zweiten Gliede (also nicht

einen Winkel gegen diesen, wie bei N. marginatus und N.

diacanthus, bildend).

b) Linee epigastrica und epibranchialis haben einen von

demjenigen bei N. marginatus verschiedenen Verlauf,indem jene

nicht gleichförmig nach hinten gekräimmt ist, sondern in der

Mitte einen stumpfen Winkel nach vorne bildet und ausser-

dem bei weitem nicht den Seitenumriss der Magenregion er-

reicht. Diese schiesst an der Grenze der Magenregion am

weitesten hervor, von dannen allmählig nach hinten-aussen

bis zum grossen WSeitenstachel hin laufend (bei marginatus

geht dieselbe in derselben Breite fast bis zum Seitenrand des

Schildes, um erst dort nach hinten auf den Seitenstachel

plötzlich zu ibergehen).

1 Archives du Muséum T. X. Paris 1861, p. 318. P1. 30, Fig. 2.

6 AURIVILLIUS, KRUSTACEEN AUS DEM KAMERUN-GEBIETE.

ec) Die Käiele des Antibrachium sind in so fern verschie-

den, dass bei der fraglichen Form vom inneren Kiel zwei

Zweige nach vorne-aussen abgehen; sodann folgen nach aussen

ein halber und ein etwas längerer Längskiel; zuletzt, an der

Aussenseite, findet sich der stärkste, in einen kleinen Stachel

hinauslaufende Kiel.

d) Der Stirnrand hat vier Zähne,! deren die mittleren

kleiner sind, wenn auch nicht rudimentär, wie in der Figur

M. EbDwaARrRbs' von N. marginatus.?

e) Die Zälme des vorderen Seitenrandes des Kopfbrust-

schildes sind mit breiterer Basis aufsitzend und mehr aus-

stehend als in der genannten Figur von N. marginatus.

f) Der vordere Seitenrand des Kopfbrustschildes hat kär-

zeren Radius, ist also im ganzen stärker gekrämmt als bei

N. marginatus.

g) Das Sternum ist dadurch verschieden, dass die zwei

vordersten Plattenpaare sowohl beide durch die Mittenfurche

deutlich getrennt als auch von einander durch eine gerade

von der einen Seite zur anderen verlaufende Sutur unter-

schieden sind (bei marginatus finden sich zwei gegen das Ende

des Abdomens konvergirende Suturen).

h) Der Abdomen des Männchens unterscheidet sich von

demjenigen bei N. marginatus darin, dass die Seitenkonturen

des penultima- und antepenultima-Gliedes konvex sind (an-

statt bei marginatus konkav), der Abdomen also breiter als

bei dieser ist.

Masse des einzigen vorliegenden Exemplares (eines &£):

Breite des Kopfbrustschildes 74 Mm., Länge desselben 39 Mm.

Das von M. Epbw. abgebildete Ex. von N. marginatus —

ebenfalls ein Männchen — misst nur resp. 532 Mm. (in Breite)

und 24 Mm. (in Länge). Es liegt deshalb der Gedanke nahe,

die oben besprochenen Unterschiede seien vom Alter abhängig,

dass also das vorliegende Individuum ein älterer N. margi-

natus sei. In der That zeigt M. Epw. fär die nahe stehende

Art, N. diacanthus TLaATR., »certaines modifications de forme

tres importantes å noter» an, nämlich a) bezäglich der Anzahl

und Grösse der Stirnstacheln, was er auf die Rechnung der

1 Von den 6 Zähnen bei N. marginatus durften die äussersten wohl am

besten als innere Orbitalzälne betrachtet werden.

2? Études zool. sur les ecrustacés récents de la Famille des Portuniens.

Archives du Muséum T. X. Paris 1861. P1. 30, Fig. 2.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:01. (

Variation schreibt, und b) bezäglich der Form des Abdomens,

die vom Alter abhängig sein soll. Und was N. marginatus

A. M. Epbw. betrifft, so hat DE MAN! die Vermuthung aus-

gesprochen, dass dieser nur eine Varietät der vorigen, sowohl

aus W. Indien als aus W. Afrika ihm bekannte Art sei.

Ohne auf die letztgenannte Frage, die kaum ohne sehr

reiches Material sich entscheiden lässt, eimzugehen, kann iber

die Stellung der vorliegenden Form nur so viel gesagt wer-

den, dass sie dem N. marginatus, so wie sie von M. EDWARDS

dargestellt ist, näher als dem N. diacanthus kommt, und was

die unterscheidenden Merkmale betrifft, so können vielleicht

die unter d)—h) genannten (alle oder wenigstens g)—h)) auf

verschiedenem Alter beruhen, dagegen sind die drei ersten,

a)—c), von der Natur, dass sie die Aufstellung einer Varietät

bis auf weiteres zu rechtfertigen scheinen.

Fundort: Kamerun. 1 & Ex. UM.? Y. SJÖSTEDT.

Telphusa africana ÅA. MILNE EDW.

Die vorliegenden Kamerun'schen Exemplare weichen von

der Figur M. Epbwarps' (Pl. 11, Fig. 2 a) durch sehr geplat-

teten Thorax ab. ?

Eine Vergleichung der drei verschieden grossen Exem-

plare giebt iäbrigens von mit dem Alter eintretenden morpho-

logisehen Veränderungen Aufschluss, indem bei dem kleinsten

Individuum — 35 Mm. in Breite, 27 Mm. in Länge messend

— die beiden Hälften der Crista postfrontalis einen deutlichen,

obschon sehr stumpfen Winkel gegen einander bilden und

ausserdem etwas wellenförmig gebogen sind. Ferner stehen

die zwei vorderen Zähne schärfer hervor, weil mit schmälerer

Basis als bei älteren Individuen aufsitzend. Endlich ist der

vom Ende der Crista frontalis ausgehende Dens epibranchialis

bei jängeren Individuen vom Schilde deutlicher abgesetzt als

bei älteren — vergl. auch die Figur bei M. Ebw., die ein

Exemplar von nur 17 Mm. Breite, 13 Mm. Länge wieder-

giebt. ;

! Notes from the Leyden Museum. Vol. 5. 1883, p. 150.

>” Die dem Fundorte beigefögten Bezeichnungen UM. RM. GM. bezeichnen

resp. das Universitäts-Museum in Upsala, das Reichs-Museum in Stockholm,

» das Museum in Gothenburg, wo die Sammlungen aufbewahrt sind.

3 Dass dieser geplattet ist, wird zwar im' Texte gesagt, geht aber nicht

deutlich aus der Figur hervor.

8 AURIVILLIUS, KRUSTACEEN AUS DEM KAMERUN-GEBIETE.

Bei den zwei älteren Exemplaren — von resp. 57 Mm.

Breite, 43 Mm. Länge und 62 Mm. Breite, 46 Mm. Länge des

Cephalothorax' — liegen erstens die beiden Hälften der Crista

postfrontalis fast ganz in derselben Linie und sind äbrigens

fast gerade (oder wenigstens sehr schwach gebogen).

Fundort: Kamerun. 3 Ex. (292) UM. Y. SJöstTEDT.

Telphusa Aubryi M. EDWw.

Syn. T. aurantia HERKLOTS (non HERBST).

T. Pelii HERKLOTsS. Beide Syn. fide A. M. EDw.

Die Merkmale der Art in der Diagnose M. EDWARDS',!

nämlich a) drei grosse Zähne (Dens hepaticus, orbitalis exter-

nus und epibranchialis) am vorderen Seitenrande des Carapax”

und b) eine fast gerade Crista postfrontalis treffen nicht auf

die vorliegenden Exemplare ein. Es fehlt nämlich ein Dens

epibranchialis und die beiden Hälften der Crista frontalis sind

schwach konkav.

Als aber A. M. EpwaARrpDs im J. 1869? die Telphusa au-

rantia HERKLOTS als Synonym mit T. Aubryi aufstellt, so

räumt er ein, dass wenigstens das erste der genannten Merk-

male der urspränglichen Diagnose von untergeordneter Be-

deutung ist, denn es hat HERrRKLots ? mehr als zwei Zähne —

d. hepaticus und orbitalis externus — weder in der Diagnose

seiner Art erwähnt noch in der beigefägten Figur (Tab. I,

Fig. 2) gezeichnet. Auch sagt A. M. EpwaRrps in der neuen

Diagnose: »dent epibranchiale rudimentaire>.

Und was die Crista postfrontalis betrifft, so sagt zwar

A. M. Ebw. in der neuen Diagnose, dass sie gerade ist, und

hebt dieses besonders zum Unterschied von T. aurantia HERBST

hervor; jedoch scheinen, nach der von vorne gezeichneten Figur

zu urtheilen, bei dem HERKLOTS'schen Exemplar aus S:t George- ”

del-mina die beiden Hälften der Crista gebogen zu sein. Es

kann also im Frage gesetzt werden, ob nicht auch dieser

Karakter Variationen — sei es lokalen ? oder individuellen —

unterworfen sei.

1 Mélanges carcinologiques, p. 176. Ö

2? Nouv. Archives du Muséum. T. V.

3 Additamenta ad Faunam carcinologicam Africe occidentalis. ILumgduni

Batavorum 1851.

4 Zu bemerken ist, dass Gabon als Fundort der M. EDWARDS'schen Exem-

plare angegeben wird.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 1. J

Die fiänf vorliegenden Individuen aus Kamerun stimmen

in den beiden genannten Merkmalen unter sich iberein. Da

sie aber von verschiedener Grösse sind, scheinen also die

Abweichungen nicht vom Alter abhängig zu sein.

Masse. 1 Ex. (UM.) 56 Mm. breit, 38 Mm. lang.

PORR CAME) 61 6 STANS >

Fundorte: Kamerun. 1 Ex. UM.; 1 Ex. RM.; 2 Ex. GM.

Y. SJÖSTEDT.

Kamerun: Kumbe, Nov. 1891. 1 Ex. (Private

Samml.) P. DusÉn.

Cardisoma armatum HERKLOTS.

Vorkommen. In dieser Hinsicht theilt SJösTEDT mit, dass

sie in eines Steinwurfes Abstand vom Meere in unten mit

Wasser gefällten Erdgängen lebte. Sie wurde während der

Regenzeit von den Eingeborenen mit einer Art mit Cocosnuss

geköderter Schlinge gefangen.

Masse. Gvrösste Breite des Thorax” 61 Mm.

> Länge » » 50 >

Fundort: Kamerun: Bibundi. Mehrere Ex., & und 2, RM.

1 Ex, 9, UM. Y: SJÖSTEDT.

Gelasimus perlatus HERKLOTS.

Masse. Das grösste Männchen: Breite des Thorax” zwi-

schen den Orbitalstacheln 25 Mm.; grösste Länge desselben

15,» Mm. Der grössere Scheerenfuss (der im Allgemeinen

entweder der rechte oder — am öftesten — der linke ist)

=25 Mm. Der grösste Scheerenfuss unter allen — 33 Mm.

lang — findet sich bei einem Exemplar von nur 21 Mm.

Breite und 14 Mm. Länge des Thorax".

Weibcehen: Breite des Thorax” 23 Mm.; Länge 16 Mm.

Was die Verbreitung der Art an der W. Käste Afrikas

betrifft, so sagt HILGENDORF von Exemplaren aus Loanda,

bis zu 24 Mm. in Breite messend, dass sie »mit Exemplaren

aus Chinchoxo und Liberia stimmen».

Fundort und Vorkommen: Kamerun: Bibundi. Massenweise

in Sandbänken, einige Schritte vom Meeresufer. 7 gg, 12,

UM5 I 2, RM Y, SJÖSTEDT:

10 AURIVILLIUS, KRUSTACEEN AUS DEM KAMERUN-GEBIETE.

Sesarma africana M. EDw.

Von dieser Art äussert HILGENDORF:! >»S. africana M.

Epbw. wird von BIANCONI? angegeben und dabei lediglich HER-

KLOTS, Additamenta, citirt, der aber selbst nur den blossen

Namen auffäöhrt. Wahrscheinlich = unsere tetragona». Von

der Figur des beweglichen Fingers von tetragona”? weichen

indessen die Kamerun'schen Ex. von S. africana dadurch ab,

dass der obere Rand des Fingers durch feine dicht stehende

Körner krenulirt ist — also nicht mit wenigen weit getrenn-

ten Höckerchen, wie tetragona, versehen ist. Ferner hat

der obere Rand der Hand c. 6 schief gestellte krenulirte

Kämmcehen — nicht 2 in die Länge und 2 schief verlaufende

wie tetragona. Endlich fehlt der Innenseite der Hand die

ausgeprägte vertikal-bogenförmige, krenulirte Crista, welche

der S. tetragona zukommt; dagegen ist sie mit gestreuten

Körncehen oder Höckerchen versehen. Alles Karaktere, die

bei beiden Geschlechtern sich finden.

Andrerseits stimmt eine im Reichs-Museum zu Stockholm

aufbewahrte, von WAHLBERG in Port Natal gefundene Sesarma

in jeder Hinsicht mit der genannten Figur von S. tetragona

bei HiLcEnDoOrRF. Es weicht diese O. Afrikanische Art auch

in Grösse von NS. africana ab, indem bei jener Art die Breite

des Thorax” 40 Mm., die Länge 37 Mm., bei dieser resp. 20

und 18 Mm. ausmachen.

Farbe wechselnd: bei den Ekundu-Exemplaren rostfarben,

bei denen aus Bibundi dunkler, fast braunschwarz; die beiden

Hände und Finger gelb.

Masse. & a) Breite des Thorax 20 Mm., Länge 17 Mm.

b) » »> » lan » 19.5

Pa) » » » 201,13 » 17:

b) » » » 14 » » 12245 ,

diese jedoch eiertragend.

Fundorte und Vorkommen.

Kamerun: Ekundu und Bibundi. Im Mangrovenwald, in

von Schlamm bedecktem Holz u. s. w. 12 Ex. RM.; 6 Ex:

GM.; 9 Ex. (4 &, 5 2) UM. Y. SJöstEpr. i

! Monatsber. d. preuss. Akad. d. Wissensch. zu Berlin. 43. 1878.

? J. JOSEPHUS BIANCONI, Specimina zoologica Mosambicana. Fasciec. V,

1851: Fascic. XVI, 1865; Fascic. XVIII, 1869.

3 v. d. DECKEN's Reise. Tab. 3, Fig. 3 d.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:01. 11

Sesarma angolensis CAPELLO.

Von dieser aus Angola beschriebenen Art finden sich

Exemplare aus zwei Lokalen des Kamerungebietes.

Fundorte: a) Kamerun: der Fluss N'Dian, in etwa 11 Kilom.

Abstand vom Meere; das Wasser noch brackisch. 2 Ex. (35).

b) Kamerun: Bibundi, auf dem Lande. 4 Ex.

(3 und 2), RM. Y. SJÖSTEDT.

Sesarma Biittikoferi DE MAN.

(Taf. III, Fig. 1—4).

Es hat DE MAN! im J. 1883 das Männchen dieser Art

zuerst beschrieben und zwar nach einem Ex. aus Liberia.

Erst später, im J. 1891, wird auch das Weibcehen von der-

selben Gegend kärzlich erwähnt.”

Von den vorliegenden Kamerun'schen Exemplaren bei-

derlei Geschlechts fäge ich unten Figuren bei, zugleich hier

die Diagnose des Weibchens in folgenden Hinsichten ergänzend.

Der bewegliche Finger, obschon länger als der unbeweg-

liche, ist jedoch ein wenig kärzer als die Palma in ihrer

grössten Ausdehnung, d. h. am unteren Rande (nach DE MAN

sind »the fingers still a little longer than the palm»). Zu

bemerken ist jedoch, dass die bezäglichen Exemplare folgende

Grössenunterschiede zeigen, nämlich:

Bei | Bei

DE MANS SR Ex.

Abstand zwischen den äusseren Orbitalwinkeln

(Edie: grösste Körperbreite) ,& 5 FNS | ds Am. 14 Mm.

Länge des Kopfbrustschildes [RER DATG RANE 11/3 >

Breite des oberen Stirnrandegs.-. . . ... .. | Z( > 3 >

Länge der Hand . RN ag (SN S »

Fundorte und Vorkommen.

a) Kamerun: Bibundi, in der Mindung des Flusses Be-

kongolo, im brackischen Wasser. 3 Ex. (1 &, 2 2).

b) Kamerun: im Flusse N'Dian, etwa 11 Kilom. vom Meere,

in etwas brackischem Wasser. 1 Ex. (9), RM. Y. SJöstEDT.

1 Notes from the Leyden Museum. Vol. 5. 1

2 > > > > > > TIP

12 AURIVILLIUS, KRUSTACEEN AUS DEM KAMERUN-GEBIETE.

B. Anomura.

Clibanarius 2quabilis DANA.

(Paf. TV,1Fig;:8):

Die vorliegenden Individuen weichen von der Figur und

Beschreibung DANnA's nur dadurch ab, dass die kammähnliche

Stachelreihe, welehe dort nahe am distalen Ende des Brachium

des linken Scheerenfusses sich findet, hier gerade am Ende

selbst vorkommt.

Die Farbe einiger Ex. stimmt mit der Beschreibung

DANA's, bei anderen sind Augenstiele und Gehfisse gelbroth-

gelbweiss.

Fundort: Kamerun: unweit Bibundi, im Meere. Mehrere

PG OY SJÖSTEDT

Nach Dana ist sie bei Madeira und den Cap Verds-Inseln,

aber auch bei Tahiti angetroffen.

Clibanarius africanus n. Sp.

(Taf. IV, Fig. 7).

Durch die Länge der Tarsen kommt die vorliegende Form

nur mit Cl. longitarsus DE HAAN aus Japan und Cl. speciosus

MiERS aus Brasilien in Vergleich.

Von jener Art unterscheidet sie sich indessen sogleich

durch die Augenstiele, welche länger als der Stiel der inneren

Antennen sind (bei longitarsus kiirzger).

Mit dieser Art theilt sie zwar mehrere Karaktere, wie:

a) die Länge der Augenstiele;

b) das Verhältniss der Stielglieder der äusseren Antennen;

c) die Länge und Bewaffnung der Tarsen des 2—3:ten

Fusspaares;

d) die Skulptur des Thorax';

weicht aber von derselben in folgenden Hinsichten ab:

a) die Basalschuppe des Stieles der äusseren Antennen

reicht nicht zum Ende des vorletzten Gliedes (bei speciosus:

»a little beyond the extremity of the penultimate joint»);

b) die Scheerenfisse sind zwar mit dicht stehenden, aber

z. Theil groben Höckern versehen, die am oberen Rande des

beweglichen Fingers, der Palma und des Carpus grösser, spit-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:o1. 13

ziger — mehr dornähnlich — sind (bei speciosus: »hand ...

rather closely and finely granulated»); die Haare der Palma

und Carpus licht und ziemlich lang, diejenigen der Finger

käörzer, in Bischeln (bei speciosus: »hands ... clothed with

short hairs»);

c) Palma und Carpus mit fast triangulärem Durchschnitt

durch eine innere-obere dorntragende Crista;

d) Gehfisse mit breiten dunkleren Querbändern, mit hel-

leren abwechselnd (ohne die weissen Längenstreifen des CI.

speciosus).

Farbe: gelbbraun oder dunkler in den hervorragenden

(harten) Körpertheilen; hinterer Thorax graugelb.

Masse.

Länge des Thorax" — vom Rostrum z. Hinterende . 12 Mm.

> SAND GOTT ET SLR ot sag ls lars kg Sk LÖN

Augenstiele <. d.. ue ör SAN RA Eero

Tarsus des 3:ten linken ek 9

Vorletztes Glied desselben Fusses . DA

Rechte = linke Hand (mit Fingern) . 6 >»

Fundorte und Vorkommen.

a) Kamerun: im Flusse bei Bibundi, in Gehäusen von:

Brackwasserschnecken, z. B. Lanistes Libycus var. Beornar-

dianus Mor. (fide p'AriLuLy). Mehrere Ex.

b) Kamerun: Kitta. 1 kleines Ex. RM. Y. SJÖSTEDT.

C. Macrura.

Gebia furcata n. Sp.

(Taf. I, Fig. 5—7).

Diagn. Rostrum triangulär, vor den Seitenstacheln (= die

Enden der BSeitencristre) etwa mit der Hälfte hervorragend,

das Ende in der Mitte seicht gespaltet zwischen je einem

herausstehenden Zipfel; zu den Seiten finden sich 1—2 Dörn-

chenpaare.

Die seitlichen Criste der Magenregion, etwa in der Mitte

mit den grössten Zähnen versehen, reichen bis zur Furche

zuräck.

Die vordere Hälfte der Mitte und die vorderen ?/3 der

Seiten der Magenregion bis zum Vorderrand des Schildes

14 <= AURIVILLIUS, KRUSTACEEN AUS DEM KAMERUN-GEBIETE.

sind mit Höckerchen und dicht stehenden Börstchenbiändeln

versehen. Auf der Körperseite, in der Furche gegen die

Branchialregion, finden sich je 4 Zähne.

Wenn nach hinten gelegt, reichen die Antennen ein wenig

iber die Thoraxseiten hinaus.

Vorderrand der Palma der Scheerenfässe gerade und fast

geradenwinklig gegen deren Seiten. Der unbewegliche Finger,

in der unteren Ecke der Palma, nur wenig kärzer als der

bewegliche. Der ganze Innenrand jenes Fingers mit 8—9

Zähnen, die äussere Hälfte desselben Randes dieses Fingers,

ausserhalb eines medianen Höckers, mit etwa 8 höckerähn-

lichen Zähnen. Hiermit vergl. das Verhältniss bei G. deltura

LraAcH und G. littoralis Risso:

a) Der unbewegliche Finger bei G. deltura: mit 3 Zähnen;

» » » » G. littoralist& 5 »

in der proximalen Hälfte.

b) Der bewegliche Finger bei G. deltura: ohne Zähne;

» D >» G. littoralis: mit c. 4 winzi-

gen, höcker fkalidken Zähnehen nahe an der Basis des Fingers.

Palins, aber besonders der bewegliche Finger, mit reichem

Haarbesatz. Oben- und Unterrand der Palma mit einigen

reihenförmig geordneten Zähnchen, jener ohne Längenfurche.

Am Hinterrand der Palma an der Basis des beweglichen

Fingers fehlt der bei G. littoralis sich findender Zahn.

Masse. Körperlänge des grössten Ex. 13 Mm.

Fundort und Vorkommen.

Kamerun: Bibundi, im Flusse, in morschen Holzstiäckehen.

3 Ex. (9 mit Eiern unter dem Abdomen). UM. Y. SJÖSTEDT.

Atya margaritacea ÅA. M. EpDw. var. eclaviger n. Vv.

(Taf. III, Fig. 5—38).

Unter den 9, bis auf d. J. 1891 bekannt gemachten Atya-

Formen fällt die'fragliche durch die Form des Rostrum in

die von ÖRTMANN sog. margaritacea-Gruppe und nähert sich

unter den 5 dort untergebrachten Arten am meisten zu ÅA.

margaritacea A. M. Ebwarps und ÅA. sculptata. ÖRTM.

Von A. sculptata, äbrigens die einzige bisher aus (W-)

Afrika bekannte Art,! weicht sie indessen entschieden ab:

1 Zool. Jahrb. Bd. 5. Jena 1891.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0o1. 15

a) durch Fehlen des Dornes am Merus des dritten Bein-

paares (bei sculptata: ein kegelförmiger grosser Dorn an der

inneren-unteren Kante);

b) durch die Bewaffnung des Telson mit je 8 Dörnehen

in den Reihen (bei sculptata: mit je 4 Dörnchen).

Mit A. margaritacea hat sie die wichtigsten Karaktere

gemeinsam und passt in dem M. EpwaARDsS'schen Schema der

im J. 1864 bekannten Arten? auf dieselbe ein, unterscheidet

sich aber in folgenden Hinsichten:

a) Rostrum. Der mediane Theil ist an der Basis von den

Seitenkielen abgesetzt, darin mit der Figur 7, Taf. 36 von

A. margaritacea bei ÖRTMANN völlig ibereinstimmend (dage-

gen nicht mit der M. Epwarp'schen Fig. 2 a, PINS):

b) Thorax, von der Seite gesehen, ist demjenigen bei A.

margaritacea (Pl. 3, Fig. 2 bei M. EDWARDS) ähnlich, ausser

dadurch, dass der Einschnitt des Vorderrandes för die äus-

seren Antennen seichter und breiter als in der Fig. 2, Pl. 3

bei M. Epw. ist; auch ist dessen Rand selbst nicht gleichförmig

gekrämmt (dadurch an A. robusta, Fig. 1, Pl. 3 bei M. Ebp-

WARDS, erinnernd).

ec) Die äusseren Antennen, wenn zurickgebogen, reichen

bis zum Anfang des ä5:ten Hinterleibsegmentes (bei margari-

tacea, nach der Figur, nur bis zur Mitte des 2:ten).

d) Die inneren Antennen reichen fast bis zum Ende des

nach vorne gestreckten 3:ten Fusspaares. Die Stielglieder

sind an den Enden mit kranzförmig geordneten und ausser-

dem auf der oberen Seite mit wenigen zerstreuten Stachel-

chen ausgestattet (bei margaritacea: »art. bas. des ant. int.

hérissé de petits tubercules perliformes et placés en couronne

å chaque articulation>).

e) Der Schenkel des 3:ten Fusspaares ist distal von der

Mitte verdickt, dadurch im Ganzen fast keulenförmig; die

dornähnlichen Stacheln stehen dichter in den Reihen zusam-

men und das ganze Glied ist langgestreckter als bei marga-

ritacea (vergl. P1. 3, Fig. 2 bei M. EDW.)

f) Die beiden Stachelreihen des Telson wie bei margari-

tacea in der Mitte am meisten an einander genähert, nach

vorne und nach hinten divergirend, mit je 8 Stacheln, deren

aber die zwei dem Ende am nächsten steckenden fast an der

1 Annales Soc. Entomol. de France. Ser. 4, T. 4, 1864, S. 150.

16 AURIVILLIUS, KRUSTACEEN AUS DEM KAMERUN-GEBIETE.

Seite von einander befestigt sind (bei margaritacea sind sie

alle in einer Bogenlinie geordnet).

Masse. Das grösste Ex. vom Ende des Rostrum bis zum

Ende des Telson 80 Mm. lang.

Fundort: Kamerun: Etome, in Bächen. Mehrere Ex.

(Private Samml.). P. Dusén.

Palxmon jamaicensis HERBST var. Vollenhoveni (HERKLOTS).

(Taf. II, Fig. 1—5).

Die Unterscheidung der Art Palemon Vollenhoveni HEr-

KLOTS aus der Kongo-Kiste von P. jamaicensis HERBST aus

Amerika grändet sich nach DE MAN! und später nach ÖRT-

MANN ? nur auf zwei Merkmalen, nämlich dass bei jener:

a) das Rostrum länger als die Stiele der inneren Antennen;

b) der Carpus im Verhältniss zum Brachium kärzer ist

als bei P. jamaicensis (der Unterschied wird bei jener als

2 Mm., bei dieser als 4—5 Mm. [bei einem Ex. aus Ecuador

bis zu 9 Mm.] angegeben).

DE MAN fasst P. Vollenhoveni HERKLots »als der Stell-

vertreter des Amerikanischen P. jamaicensis HERBST auf der

W. Afrikanischen Kiste und mit derselben nahe verwandt> auf.

Es hat mir das Vorkommen eines grossen Individuums

von P. jamaicensis aus Central-Amerika im Universitäts-Mu-

seum zu Upsala Anlass gegeben dasselbe mit den zahlreichen

vorliegenden Exemplaren aus W. Afrika zu vergleichen, und

zwar hat sich daraus folgendes ergeben.

a) Was das Rostrum betrifft, so ist es zwar bei dem C.

Amerikanischen, 179 Mm. in Körperlänge (vom Rostral- bis

zum 'Telson-Ende) messenden Exemplare kiirzer als die Stiele

der inneren Antennen. Aber als GvÉRIN-MÉNEVILLE den P.

jamaicensis aus Cuba erwähnt,”? heisst es: »Rostro ...anten-

narum squamas xequante,. Und wenn äöbrigens die alten Ab-

bildungen bei PArRrA? von seinem »Camarön de aqua dulce»

aus Cuba und bei HerBst? von seinem »Cancer jamaicensis»

Notes from the Roy. Zool. Museum of the Netherlands. Leyden 1879.

Zool. Jahrb. Syst. V. Jena 1891.

Histoire physique, politique et naturelle de File de Cuba.

Descripcion de diferentes piezas de Historia Natural. Havana 1787.

Lam. 55, Fig. 2.

5 Versuch einer Naturgeschichte der Krabben und Krebse. Berlin und

Stralsund 1790. Tab. 27, Fig. 2.

»” CH

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0O1. 17

aus Flässen in Jamaica in dieser Hinsicht naturgetreu sind,

so stellen beide das Rostrum wenigstens länger als die Stiele

der inneren Antennen dar.

Es könnte also, schon nach diesen Angaben, ein Zweifel

äber die Beständigkeit des fraglichen Karakters entstehen.

Es hat aber noch dazu die Vergleichung der Kamerun'schen

Exemplare ergeben, dass die Länge des Rostrum nicht un-

beträchtlich wechselt, sei es nach Alter oder Geschlecht; wie-

wohl es bei keinem der vorliegenden Exemplare kärzer als

die Stiele der inneren Antennen ist.! Während dass es bei

Männchen von 108—130 Mm. ;Körperlänge zwar iber die

Antennenstiele hinaus ragt, reicht es jedoch nicht bis zum

Ende der Antennenschuppen. Nur bei einem Weibchen von

nur 103 Mm. Länge reicht es bis zum Ende dieser hinaus.

Es kommt mir demnach wahrscheinlich vor, dass das Rostrum

bei zunehmendem Alter (Körpergrösse) kiärger wird im Ver-

hältniss zu den appendikulären Anhängen des Vorderkopfes;

und zwar kann, unter solcehen Umständen, dieses Verhältniss

kaum als Artskarakter beansprucht werden.

ob) Was die Länge des Carpus im Verhältniss zum Bra-

chium anbelangt, so GA dieses Glied bei dem C. Amerika-

nischen Exemplare 40 Mm., jenes 37 Mm. (bei. 179 Mm. Kör-

perlänge); von den Kamerun'schen Individuen ist bei einem

3 Ex, dieses 16 Mm., jenes 14 Mm. lang (bei 108 Mm. Kör-

perlänge); bei einem 9 Ex. macht der Unterschied ebenso nur

2 Mm. aus (bei 103 Mm. Körperlänge); bei einem anderen

3 Ex. von 130 Mm. Körperlänge sind die Glieder gleich lang

= 25 Mm. Alles auf derselben — oberen-hinteren — Seite

der Glieder gemessen.

Wenn aber einerseits der Unterschied so gering ist, an-

drerseits die Beispiele der Afrikanischen Ex. auch in dieser

Hinsicht eine Variation zeigen, so durfte auch diesem Ka-

rakter die Bedeutung als Artunterschied abgesprochen wer-

den missen.

In der Krustaceensammlung der wiss. Expedition der

Vereinigten Staaten nach der W. Käste Afrikas hat BENEDIOT ?

einen Palemon aus dem Quanza-Flusse bei Cunga mit der

Bezeichnung »P jamaicensis? HErBst» erwähnt. Nach Be-

! Das grösste mir vorliegende Ex. hat jedoch bei weitem nicht die Kör-

perlänge des C. Amerikanischen Ex.

? Proceed. Unit. States Nation. Museum. Vol. 16. Washington 1893.

18 <AURIVILLIUS, KRUSTACEEN AUS DEM KAMERUN-GEBIETE.

sprechung einiger unbedeutenden Unterschiede von Exem-

plaren aus Old Providence in W. Indien (nämlich: des schlan=

keren Körpers, der grösseren Zähne des Innenrandes der Finger

und der gröberen Stacheln des ersten Pereiopoden) bemerkt

er, dass die fraglichen Exemplare, deren Körper 152 Mm. und

der linke erste Pereiopod 192 Mm. misst, mit viel grösseren.

Individuen aus Nicaragua nåäher iibereinkommen.

Es könnte also, nach dem Gesagten, die Vermuthung auf-

gestellt werden, dass, wenn nur ein hinreichend grosses Ma-

terial verschiedenen Alters und Geschlechts aus den beiden

Seiten des Atlantik vorläge, die Identität der Amerikanischen

— wenigstens der Centralamerikanischen — mit der Afri-

kaänischen Form sich herausstellen wirde.

Die ibrigen Unterschiede zwischen den beiden Formen

sind aus folgendem vergleichenden Schema ersichtlich:

c) Die Bewaffnung des Rostrum:

1) Bei dem C. Amerik. Ex. 2) Bei den W. Afnilsäia Ex:

å I

Ez TR (nach M. Epw. bei | SR Lå oh also ZWi-

P. jamaicensis scar ; | schen amen variirend.

d) Die Form des Rostrum:

1) Bei dem C. Amerik. Ex.: 2) Bei den W. Afrikan. Ex.z

Oben, besonders in der Mitte, | Scehwach und eben konvex

stark konvex. | bei einigen, stärker — beson-

ders uber dem 4—7 Zahne —

| bei anderen. X

e) Mazillarfiisse des dritten Paares:

1) Bei dem C. Amerik. Ex.: | 2) Bei den W-Afrikan. Ex.:

Reichen etwa zur Höhe der | Reichen zum Anfang des vier-

Stachelbasis am Aussenrande | ten Finftheils der Antennen-

der Antennenschuppen. | -schuppen.

Wenn schon die unter a) und by genannten Merktiäle

von der Natur sind, dass sie keine Sonderung der beiden

Formen nach Art zu rechtfertigen scheinen, so gilt dies noch

mehr von den in c)—e) genannten. Bei der völligen Uber-

einstimmung solcher wesentlichen Karaktere als

1) der Bewaffnung des Cephalothorax;

2) der Bildung und Bewaffnung der Hand und der Finger,

sowie der ibrigen Glieder der Scheerenfisse;

''3) der Form und Bewaffnung des Telson;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:01. 19

4) der Skulptur der Branchialregionen;

5) der Lage des Basalzahnes des Rostrum im Verh. zu

dem nächst folgenden u. s. w.

treten, meines Erachtens, die oben erwähnten Unterschiede

in den Hintergrund und sind höchstens als Merkmale von

Varietäten aufzufassen.

Kamerun”sche Exemplare. ONA me

Mass- und Zahl-

rik.

angaben. Exemplar.

IBN Eb ERS CE Ed) FIBRE ONN EKEN)

Etwa

Körperlänge . . . . 128Mm./116 Mm. /108Mm.| 135 Mm. |108Mm.| 88 Mm. | 179 Mm.

ROStramm Md. ce cd 32 » | 27 > | 25 >» | beschädigt|) 25 > I21 > SN

Zähne d. Rostrum . 13/4 13/4 1474 -— GG 18/3 11/8

Recht. Scheerenfuss |100 Mm. 120 Mm. 108 Mm. | 135 Mm. | 9OMm. 65 Mm. | 248 Mm.

Link. > 100-35 90 rm OR95kS -rikSS(lra 8305 k65ed IrR48

SORENTRTEN. oo. dosor | 60 + | HN > sa SEN Aga sågm

Fundort: Kamerun, Fluss Meme. 4 AA Ex. RM. 6 Ex.

NOEN DIMMER RI SJÖSTEDT:

Palemon acanthurus WIEGMANN.

Syn. Palemon macrobrachion HERKLOTS.

In seiner »Revision der Gattungen Palemon s. str. und

Bithynis»! giebt ÖRTMANN in der schematischen Ubersicht der

FEupalemon-Arten als Unterschiede zwischen P. acanthurus

und P. macrobrachion an, dass bei

P. acanthurus »d1ie Finger so lang wie die Palma oder

wenig kärzer, im Alter filzig»; bei

P. macrobrachion »d1ie Finger viel kirzer als die Palma»sind.

Und weiter unten wird die letzte Angabe nach der Dia-

gnose HERKLOTS” so erläutert, dass »die Finger so lang wie

der dritte Theil der ganzen Scheere», also ="/2 Palma, sein

sollen.

Die fernere Vergleichung der Diagnosen beider Arten

ergiebt folgendes:

1 Zool. Jahrb. Syst. V. S. 695.

» |

20 AURIVILLIUS, KRUSTACEEN

Palemon acanthurus.

1) Rostrum so lang wie die

Scaphoceriten oder etwas län-

ger.

2) — selten an der Spitze

etwas aufgebogen.

8—12

3) —, Zähne AE

4) 2:tes Beinpaar:

länger als der Merus.

5) — —: Carpus < die

Scheere.

Carpus

AUS DEM KAMERUN-GEBIETE.

Palemon maecrobrachion.

1) — so lang wie die Sca-

phoceriten.

2) — leicht gebogen.

äs

3 .

4) — — — doppelt so lang

wie der Merus.

5) nicht angegeben.

Die vörliorfedllgnl Kamerun schen Exemplare weisen in

diesen Hinsichten folgende Verhältnisse auf:

1) Rostrum: a) bei & und 2 Ex. von 95—55 Mm. Körper-

länge ebenso lang wie die Scaphoceriten.

b) bei 2 Ex. von resp. 54, 40 und 25 Mm. Körperlänge

ein wenig länger als die Scaphoceriten.

c) bei 29 Ex. von 45 und 33 Mm. Körperlänge ein wenig

kirzger als die Scaphoceriten.

2) Rostrum an der Spitze schwach bis sehr schwach auf-

gebogen.

3) —, Zähne: a) bei 1 & Ex. von 95 Mm. Körperlänge 13

: k ill

b) bei 9 Ex. von 90—54 Mm. > 5—6'

c) bei 9 Ex. von 45—25 Mm. > Sa

4) 2:tes Beinpaar: Carpus entweder doppelt oder 1!/2 mal

so lang wie der Merus.

3) — —:

Carpus a) < die Scheere bei 1 & Ex. von 95

Mm. Körperlänge und bei 5 2 Ex. von 95—54 Mm. Körper-

länge.

b) = die Scheere bei 1 9 Ex. von 90 Mm. Körperlänge.

c) mit I Mm. > die Scheere bei 4 29 Ex. von 45—25 Mm.

Körperlänge.

6) — —: Finger kärzer als Palma, nämlich:

a) bei I A Ex. von 95 Mm. Körperlänge 5

(Finger:ebalma ==" TF:

5 Mm. kärzer

b) bei 8 9 Ex. von 95—25 Mm. Körperlänge nur 1 Mm.

kärzer.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 1. 21

c) bei 1 9 Ex. von 86 Mm. Körperlänge 1!/2 Mm. kärzer.

d) bei 1 9 Ex. von 76 Mm. Körperlänge 2 Mm. kärzer.

7) Telson stimmt in allen Theilen mit demjenigen bei

P. acanthurus. Nach dem Mom. 6) fällt also der Grund einer

Trennung der amerikanischen von der afrikanischen — jeden-

falls der Kamerun schen — Form weg. Was die äbrigen Ka-

raktere, nämlich die Länge, Streckung und Bewaffnung des

Rostrum, die Länge des Carpus des 2:ten Beinpaares im

Verh. z. a) dem Merus, b) der Scheere betrifft, so passen sie

entweder ganz auf P. acanthurus ein oder sind nach Alter

oder Geschlecht dergleichen Variationen unterworfen, dass sie

nicht einmal zur Unterscheidung einer Varietät Anleitung

geben.

Nach dem Gesagten muss also, meines Erachtens, die

Kamerun'schen Ezxemplare mit der amerikanischen P. acan-

thurus identificirt werden.

3 L ) (NI OCK. Q Ex. OL Ex,r! ORX

FR = gn AF Ex. (mit (mit (mit (mit (ohne

SAMI: Eiern). | Eiern). | Eiern). | Eiern). | HEier).

Körperlänge . 95 Mm. | 90 Mm. | 76 Mm. | 86 Mm. | 95 Mm. | 55 Mm.

c Rostr.

Rostrum, Zähne . . J Jå beschä- Ku = = 2

5 digt 5 (6) 5 5

Carpus. . des osten | 24 Mm. | 15 Mm. | 11 Mm. |11 Mm. 14,5 Mm.| 9 Mm.

Palma . Beimna 5 jklipse örp (I 55-13 Or

Finger . PES To rn AN abe a i 6 SENSE ANDE

cl FAN OQO Ex. (OM Dr OTRS OPERE O Ex.

RR (ohne (ohne (ohne (ohne (ohne

t Eier). Eier). Eier). Eier). Eier).

Körperlänge . SAM: 45 Mm. 40 Mm. | 33 Mm. | 25 Mm.

Rostrum, Zähne . . | 2 10 AE I bs

6 5 5 4 (5)

Änten Hu | fein wenig| ein wenig | ein wenig | ein wenig ein wenig

Carpus . des0-ten ÖR SM:m: 8 Mm. 8 Mm. 6 Mm. 4 Mm.

Palma . Bein- RI AR ES Öm 208

Finger . AN NE: 3 > 2 get

AURIVILLIUS, KRUSTACEEN AUS DEM KAMERUN-GEBIETE.

Mass- d Zahl-

Tree | RET Et) SE Ex. | ov ES RR

Körperlänge . 90 Mm. | 95 Mm. | 96 Mm. — | — | —

Rostrum Reruw dirBe NL KR SR & Wile

Zähne des Rostrum 11 10 13 12 12 11

5 2 ar 5 8 5) 5

Recht. Scheerenfuss | 85 Mm. | 72 Mm, | 82 Mm. | — = — LL | — LL

Link. > 35. > PR 82 > RS SES SN

Mass- und Zahl- X Å

angaben. & Ex | SIX. | | S KKS SA Ex.

Körperlänge . — — — J — 114 Mm. | L0EMh0

Rostrum -— — -— — 200 20

Zähne des Rostrum | 10 10 11 10 13 10

5 4 5 5 8 4

Recht. Scheerenfuss | — = SS ENM=E = — 1165 Mm.|150 Mm. (!)

Link. > = — =—|=— — 1165 SADONS

| Mass- und Zahl- | RT EI ar MN DA Q Ex. Ol OKI

angaben. SM IS EX. (mitEiern). (mit Eiern). (mit Eiern).

| ||

| Körperlänge . 1110 Mm. | 110 Mm.) 94 Mm. 35 Mm. 388 Mm.

| I

| Rostrum dog 24 » JANA I 0 c. 20 >

Ng = $ Ir (beschädigt)

| Zähne des Rostrum | 1 = 9 1 =

| | 5 | 5 5

| Recht. Scheerenfuss |110 Mm. (!)| 85 Mm. (!)| 54 Mm. 42 Mm. 52 Mm.

| Link. > TIO 123. 5 (NI BANG 42 > De

Mass- und Zahl- SMI OF DS | Q Ex. DE EX. OM Ita

angaben. (m. Eiern). (ohne Higr) ökar Eier). (ohne Eier). (ohne Eier). |

Körperlänges .. « «| 46 Mm. | 55 Mm. || 40 Mm; | 32 Mm. | 25 Mm.

Rostrum VESA MPS VN | 3 LD

Zähne des Rostrum | = 7 = | 4 |

Recht. Scheerenfuss | 41 Mm 34 Mm. 20 Mm: | 18,Mm;/ | 13 Mim

Link. > LSE SA | 23 at | TONA 1342

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0O1. 23

Also bei Männchen — von 90—114 Mm. 'Körperlänge —

das Rostrum 22—29 Mm. lang (immer vom hintersten Zahn

10-13 (oben) Zähnen wechseln-

an gerechnet) und mit von 4—9 (unten)

der Bewaffnung.

Bei Weibchen — von 25—94 Mm. Körperlänge — das

Rostrum 7—22 Mm. lang, mit von SE

RR > Zähnen wechselnder

Bewaffnung.

Uber die Variationsfähigkeit der Art liefern die drei 110

Mm. lange & Ex. ein schlagendes Beispiel 1:0) beziäglich der

Länge des Rostrum, 2:0) der Bewaffnung desselben, 3:0) der

resp. Länge der Scheerenfässe im Verh. zum Körper, 4:0) der

Länge der Scheerenfiässe unter sich (bei einem und demselben

Individuum).

Entwicklung. In den HEiern unter dem Abdomen der

Weibehen waren die Embryonen soeben angelegt.

Fundorte.

1) Kamerun, Fluss Meme. Mehrere Ex. (Sund 2). RM. GM.

2) > Bibundi. 6 kleine Ex. RM.

3) » Ekundu. 6 > SH liga, DäSSNOSEND Ir

Palxemon Olfersi WIEGMANN.

Syn. P. spinimanus M. Epw., fide R. GREEFF. !

Von der Diagnose M. EDwARDS' weichen die vorliegenden

Exemplare nur dadurch ab, dass

a) das Rostrum etwa = der Stiel der inneren Antennen

ist (nach M. Ebw. ist es < derselbe).

b) die Rostralzähne togle sind [nach M. Epw. 5 |

Nach dem oben iäber P. jamaicensis Gesagten durfte aber

nicht allzu grosses Gewicht auf diese Unterschiede gelegt

werden; vielleicht sind sie hier wie dort entweder vom Alter

oder Geschlecht abhängig oder als individuelle Variationen

zu betrachten.

1 Sitz. Ber. d. Gesellsch. z. Beförd. d. ges. Naturwissensch. zu Marburg,

Apr. 1882. Die Art wurde von GREEFF auf der Insel S:t Thomé im siässen

Wasser angetroffen.

24 AURIVILLIUS, KRUSTACEEN AUS DEM KAMERUN-GEBIETE.

mmm RA mm MM MOJR JO OJ JF JO OR OR mh RRmRrRmR— OR OJOOU—J—J[ O—ÖÅ—— nn MO JOJO OO OLJLJLOJL OR AON AAA = — — —— — — LL — — ng

Mass- und Zahl- QcEx. Q Ex.

angaben. | (mit Eiern). | (mit Eiern). FT Ex SE

Körperlänge . . ....| 55 Mm. | 43 Mm. | 35 Mm.

Hostruf RKA IVL INIG2 blå 97 3: 3 gar

Zähne des Rostrum. . .. 13 = tv 18

| 4 | 4

Scheerenfösse . << soi oc 20 Mm, dt opooatmn. | —

Entwicklung. Das vorliegende Material enthielt mehrere

eiertragende Weibchen. Es war die Entwicklung der Eier

in vielen Fällen so weit vorgeschritten, dass offenbar das

Entschlipfen der Jungen nahe bevorstand. Dergleichen bin-

nen kurzem herausschläpfende Embryonen zeigten, ausser den

2 Antennenpaaren und den 3 Paaren kurzer, stummelförmiger

Mundtheile, nur drei längere zweiästige Anhänge des Vorder-

körpers; ein hinteres, viertes Paar war, obschon auch zwei-

ästig, viel kiärzer als die anderen. Dem segmentirten Hinter-

körper fehlten ganz und gar Anhänge; das Telson war distal

stark verbreitet, fast halbmondförmig, der Hinterrand breit

konkav mit 12 Endbörstchen — deren die zwei medianen viel

kärzer als die iibrigen —; ausserdem jederseits ein Seiten-

randbörstchen.

Es kann also mit sehr grosser Wahrscheinlichkeit von

diesen Siisswasserpalemonen behauptet werden, dass sie in

einem frähzeitigen Stadium das Ei verlassen. Dieser Umstand

bietet aber ein doppeltes Intresse dar und zwar erstens im

Vergleich mit dem was von der Entwicklung anderer Säss-

wasserdekapoden bekannt ist und zZweitens von thiergeogra-

phischem Gesichtspunkte.

In jener Hinsicht muss vor allem Palemonetes varians

in Betracht kommen. Wo nämlich dieser, z. B. in S. Europa,

im Sisswasser auftritt, schläpft er — nach P. MAYER — in

einem vorgeräckten Stadium, welches »sämmtliche Körper-

anhänge mit Ausnahme des letzten Pleopodenpaares besitzt>,

aus dem Eie. Dagegen in den Fällen, wo er, z. B. bei unseren

Kästen, im Meere auftritt, ist die KÖRULAE der Metamor-

phose viel geringer, indem, nach Boas, den ausschläpfenden

Zoeen die Anhänge des Hinterkörpers ganz und gar fehlen

und die Gangbeinpaare nur durch ungegliederte Stummel

vertreten sind.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0o1. 25

Wiederum unter den ausschiesslich im Sisswasser leben-

den Dekapoden giebt Astacus das Beispiel eines fast gänz-

lichen Ausbleibens der Metamorphose und bei Cambarus ist

dies noch mehr ausgeprägt.

Solchen Formen gegeniäber kann also von Palemon Olfersi

gesagt werden, dass er eine sehr umfassende Metamorphose

durchmacht.

Wenn es aber als ein karakteristischer Zug der völlig

naturalisirten Sässwasserkrebse bezeichnet werden kann, dass

die Metamorphose im Verhältniss zu derjenigen der Meeres-

formen mehr oder weniger abgekiärzt wird, so muss die hier

fragliche Palemon-Art — sowie wahrscheinlich auch Palemon

acanthurus und Palemon jamaicensis — als im Sässwasser

noch nicht völlig naturalisirt angesehen werden. Wiederum

wenn diese Folgerung richtig ist, so leitet sie wie von selbst

zur Beantwortung der anderen nicht weniger wichtigen Frage,

der thiergeographischen, iäber.

Wie oben, in der Einleitung, fär Palemon Olfersi sowohl

als för P. acanthurus angezeigt worden ist, kommen sie zu

beiden WSeiten des tropischen Atlantik, der amerikanischen

nicht weniger als der afrikanischen, vor. Und wenn känftig

die amerikanische P. jamaicensis als völlig identisch mit der

afrikanischen P. jamaicensis v. Vollenhoveni sich bewähren

wärde, liegen also drei oder jedenfalls zwei unzweifelhafte

Beispiele einer dergleichen Verbreitung von Säuässwasserkrebse

vor. Wenn aber nach dem muthmasslichen Grunde dieser

Verbreitung gefragt wird, so durfte in erster Linie behauptet

werden können, dass dieselbe gegenwärtig kaum von den-

jenigen Gesetzen bestimmt wird, welche die Verbreitung der

echten Meeresformen beeinflussen. Die Meeresströmungen —

der Guinea- und der S. Equator-Strom —, welche, nach ver-

schiedenen Richtungen, eine ohne Zweifel tief eingreifende Be-

deutung auf die Vertheilung der planktonischen Entwick-

lungsformen der Kästenthiere des eqvatorialen Atlantik haben,

können also hier ausser Betracht gelassen werden, in so fern

nämlich die Jungen von Brack- oder Siässwasserthieren, wenn

auch in den Bereich der Meeresströmungen angelangt, kaum

den Transport im Wasser hohen Salzgehaltes quer äber den

Ocean ertragen können. Es stehen also nur zwei Alternative

zuräck, nämlich entweder dass die Verbreitung einem schon

längst versunkenen, die Verbindung zwischen Afrika und

26 AURIVILLIUS, KRUSTACEEN AUS DEM KAMERUN-GEBIETE.

Amerika vermittelnden Lande gefolgt sei oder dass die Vor-

fahren der fraglichen Palemon-Arten in einer nicht allzu

weit entfernten Zeit Meeresformen waren, welche also, den

Verbreitungsgesetzen solcher folgend, in den freien Jugend-

stadien von dem einen Kontinente zum anderen hiniiber ge-

fäöhrt wurden.

Was nun jene Annahme betrifft, so spricht dagegen vor

allem gerade die Identität der beiderseitigen Formen, welche,

falls die Voraussetzung richtig wäre, während langer Zeit-

epochen, nachdem die Verbindung schon aufgehört, bestanden

hätte. Und was iberhaupt die Wahrscheinlichkeit einer frä-

heren Landverbindung — der sogen. »Atlantis» — in dem jet-

2igen tropischen Theil des Atlantik betrifft, so sind weder von

geologischer oder oceanographischer, noch von biologischer

Seite bisher Grinde vorgebracht, die eine solche Annahme

stätzen könnten, während dass dagegen mehrere wichtige thier-

geographische Thatsachen dafir sprechen, dass einst eine solche

Verbindung zwischen den jetzigen Siidenden der afrikanischen

und amerikanischen Kontinente stattgefunden haben muss.

Im fraglichen Falle scheint mir indessen nicht nöthig

die Zuflucht zu der letzterwähnten Hypothese zu nehmen,

denn es deutet die oben besprochene Entwicklung des Pale-

mon Olfersi dahin, dass die 2weite Alternative eine mehr

befriedigende Erklärung der Sache liefert. In dem Falle

nämlich, dass ein Brackwasser- oder Siässwasserthier in seiner

Entwicklung sich nahe an den Verhältnissen bei den ent-

sprechenden Meeresformen anschliesst, so scheint mir solches

dahin zeigen, dass es bezäglich des Medium erst spät von

seinen Verwandten sich getrennt hat. Es könnte demnach die

Muthmassung aufgestellt werden, dass P. Olfersi — und viel-

leicht auch P. acanthurus und P. jamaicensis — in verhält-

nissmässig junger Zeit dem Meere angehört oder wenigstens

dass deren Junge die Verbreitung durch die Meeresströmun-

gen ertragen haben. Läge nämlich diese Zeit nicht der jet-

zigen ziemlich nahe, so wirden ohne Zweifel die jetzigen

Sässwasser-Palemonen der afrikanischen und amerikanischen

Kiästen nicht als identische Formen, sondern als getrennte

Arten oder wenigstens Varietäten da stehen.

Fundorte und Vorkommen.

1) Kamerun, Bibundi, bei der Mändung eines Gebirgs-

baches im Meere, auf Sandboden, in etwa 1 M. Tiefe; klares

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:o1. 27

Wasser. 5 Ex. (1 &, 4 2). RM. 3 9 Ex. (von denen 2 mit

Eiern). UM. Y. SJÖSTEDT.

2) Kamerun, Etome, in Bächen. Mehrere Ex. (Private

Samml.) P. Dusén.

Palemon (Leander) hastatus n. sp.

(Taf. IV, Fig. 3—6).

Es gehört diese Form der Abtheilung der Gattung Pa-

lemon FABR. mit zwei iäber einander liegenden Stacheln am

Vorderrande des Cephalothorax — spina antennalis und spina

branchiostega (STIMPSON) —, also der Untergattung Leander

DESMAREST, an.

Wiederum bringt sie die Beschaffenheit des Rostrum in

die erste der von ÖRTMANN! unterschiedenen Abtheilungen

der Untergattung unter, und zwar kommt sie unter den

dahin gefäöhrten Arten der an den asiatisehen Kästen von

der Mändung des Ganges” bis z. Japan heimischen P. (Leander)

longirostris SAY am nächsten. Die Unterschiede sind fol-

gende:

1) Der basale Kamm des Rostrum trägt 8 Zähne (nicht

6 wie bei longirostris; jedoch wechselt bei var. japonica, nach

ÖRTMANN, die Zahl von 8—4; die meisten haben 6—7. Bei

var. carmata finden sich deren 8). Unten finden sich 4—5

weit getrennte, kurze Zähne (bei longirostris, nach M. Epw.

(SAY), 9—10; bei var. japonica, nach ÖRTMANN, jedoch nur 3—

6, bei den meisten 5 Zähne. Bei var. carinata finden sich 5

Zähne).

2) Die kurze Geissel der inneren Antennen ist mit etwas

äber die Hälfte an der Innenseite der äusseren Geissel an-

gewachsen und etwa so lang wie die zwei äusseren Stielglie-

der der inneren Antennen (bei v. japonica sind die kurzen

Geisseln an der Basis mit den äusseren Geisseln verwachsen

und — nach der Figur — länger als die zwei äusseren Stiel-

glieder).

3) Die Schuppe der äusseren Antennen ist nach aussen

schmäler, mit gerundetem, vor dem Aussenstachel heraus-

ragenden Ende. An deren Basis steckt nach aussen ein spit-

ziger Stachel.

irZool. Jahrb. VI 1891, S: 514

28 AURIVILLIUS, KRUSTACEEN AUS DEM KAMERUN-GEBIETE.

4) Die Scheerenfässe des 1:sten Paares, wenn hervorge-

streckt, erreichen kaum das Ende der äusseren Antennen-

schuppen. Carpus nicht 2 mal> Palma + Finger. Die

Finger > Palma, welche nicht breiter als das Ende des Car-

pus ist.

5) Die Scheerenfässe des 2:ten Paares. Das Längen-

Verhältniss zwischen Carpus und Palma individuell wechselmd;

so z. B. bei 2 Weibehen, beide Eier tragend, von je 66 und

65 Mm. Körperlänge (vom Ende des Rostrum zum Ende

des ”Telson gemessen), ist Carpus bei jenem Ex. 1 Mm.

länger, bei diesem 1 Mm. kirzer als die Palma, davon abgesehen

dass die absolute Länge des Carpus bei jenem Ex. 6,5 Mm.,

bei diesem nur 3 Mm. beträgt. Wiederum bei einem, ebenso

Eier tragenden Weibchen von 62 Mm. Körperlänge ist Car-

pus = Palma, beide 4 Mm. lang. Es sind die Wechslungen

in diesem Falle also weder vom Alter noch vom Geschlecht

abhängig.

Auch das Verhältniss zwischen Carpus und Finger,

sowie zwischen Palma und Finger variirt, wie aus den unten

angegebenen Massen erhellt; jedoch ist Palma immer kirzer

als die Finger und auch Carpus in den meisten Fällen kiär-

zZer, in einem Fälle ebenso lang als die Finger. Palma ist

stark verdickt (wie angeschwollen). Die Finger gerade, bis

zu den hakenförmig gegen einander gekrämmten, sich kreu-

zenden Spitzen sich dicht anschliessend (nicht gebogen, nur

mit den Enden sich berährend, wie bei longirostris).

6) Abdomen nach hinten zusammengedrickt; das letzte

NSegment fast gekielt.

7) Das Telson nacht hinten zugespitzt; in dem Ende selbst

stecken zwei Stacheln, ein wenig vor dem Ende steckt oben

ein Paar kärzere Stacheln (bei longirostris läuft das Ende

in einen groben Stachel aus, zu dessen Basis je zwei Dörn-

chen sich finden, vergl. Taf. 37, Fig. 14 z bei ÖRTMANN).

Masse.

Bei 66 Mm. Körperlänge: a) der gerade, kammtragende

Theil des Rostrum 7 Mm. b) Der aufwärts gebogene Theil

desselben 16 Mm., etwa = der Abstand vom Vorderrande des

Basalkammes zum Hinterrand des Thorax. c) Seite des Tho-

rax vom Orbitalzahn zum Hinterrand 13 Mm. d) Scheeren-

fässe des 1:ten Paares 16 Mm. €e) Scheerenfässe des 2:ten

Paares 27 Mm.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 1. 29

Die Vergleichung zwischen den distalen Gliedern dieser

Fisse ergiebt folgendes:

---—-— enn OO————— ——"Ö !2n»ÉBRe==A2M0=DSIN=

| Q Ex. | 9 Ex. | QEx. | 9 Ex. | Q Ex. | 9 Ex.

ohne Eier|mitEiern mitEiern mitEiern mitEiern/mitEiern

Körperlänge . . . .|72 Mm. 66 Mm. 65 Mm. |62 Mm.|/62 Mm.[59 Mm.

Carpus des 2:ten Schee-

renfusspaares . . .| I > (2 rr ES ban nd | rä ärsk SSE nd eek 5

Palma des 2:ten Schee-

renfusspaares . . .| 6 > Hö | ro DE fv Iråisng

Finger des 2:ten Schee- ;

renfusspaares . . | I > 3,5 > (DEE (NR I (TTR I te >

Entwicklung.

In den Eiern unter dem Abdomen der Weibchen waren

die Embryonen soeben angelegt.

Fundort und Vorkommen.

Kamerun, im Meere bei Beticka ba Mallale. Mehrere

FRÖRMTACEx. GM.) Y.: SJÖSTEDT.

Palxemonetes trispinosus n. Sp.

(TÄT IVA Rigge dee

Es reiht sich diese Form durch das Fehlen des Mandibel-

palpes in die durch HELLER von Palemon getrennte Gattung

Palemonetes ein. Die Art ist durch folgende Karaktere

kenntlich:

1) Am Vorderrande des Thorax findet sich, ausser den

zwei gewöhnlichen Stacheln, bez. oberhalb und unterhalb

der Einfigung des Antennenstieles, ein Stachel oberhalb der

Orbita.

2) Rostrum ragt zwar länger als der Stiel der inneren

Antennen, aber nicht so weit als die Schuppen der äusseren

Antennen heraus.

3) Die Zähne des Rostrum 3 (also wie bei P. varians

LzEAcH), aber der hinterste Zahn findet sich im fraglichen

Falle iber dem Anfang der Cornea (bei varians dagegen fast

an der Basis der Augenstiele).

4) Die kurze Geissel der inneren Antennen ist mit 8

Gliedern an der äusseren Geissel verwachsen, nur das äusserste

30 AURIVILLIUS, KRUSTACEEN AUS DEM KAMERUN-GEBIETE.

(9:te), zugleich das kärzeste, Glied ist frei; (bei varians ist

jene nur mit ?/+ ihrer Länge mit dieser vereint). Die

längste Geissel + der Antennenstiel kommen etwa dem Ab-

"stand von der Basis des Antennenstieles zum Ende des Tel-

son in Länge gleich.

5) Schuppen der äusseren Antennen gegen das abgerun-

dete Ende wenig verjängt (nicht, wie bei varians, schief

abgestutzt). Aussenstachel beim Anfang der Abrundung;

Aussenrand gerade, ohne Härchen; Innenrand und Ende

behaart.

6) 1:ster und 2:ter Scheerenfuss fast gleich lang; sie

reichen, nach vorne gestreckt, entweder fast bis zum Ende

der Fählerschuppen oder wenigstens zwischen diesem und

dem Ende des Rostrum. 1:ster Scheerenfuss: Hand (= Palma

+ Finger) ungefähr = /4 des Carpus, mit kurzgefiederten

Börstchenbindeln. Finger viel < Palma. 2:ter Scheerenfuss:

Hand ungefähr = Carpus. Finger > Palma. Der ganze Fuss

dicker als der vorige.

7) Telson nach hinten verjängt mit triangulärem spit-

zigen Mittenzipfel, an dessen Basis je ein kurzer Zahn

steckt.

Masse: Körperlänge des grössten Exemplares 28 Mm.

Fundort: Kamerun, Kitta, in einem Bache. Mebhrere Ex.

UM: CY SJÖSTEDT:

Alpheus Edwardsi ÅUDOUIN.

Es erinnert.das einzige vorliegende Exemplar, was das

Verhältniss der Stielglieder der inneren Antennen betrifft,

am nächsten an die Fig. 3, P1. 34 bei DANa (von ihm als var.

leviusculus »bezeichnet), in Bezug auf die grosse Scheere

dagegen an die Fig. 2 derselben Tafel bei Dana (= A. Ed-

wardsti).

Masse: nur c. 6 Mm. lang.

Fundort und Vorkommen.

Kamerun, im Flusse bei Bibundi, mit Gebia furcata

zusammen, unter Angabe, sie seien in morschen Holzstäcken

gefunden. 1 Ex. UM. Y. SJösteEDr.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:01. 31

Cirripedia.

A. Lepadideae.

Gymmnolepas pellucida ÅA URIV.

Masse. Körperlänge (Capitulum + Pedunkel) = 12 Mm.

Fundort und Vorkommen.

W. Käste Afrikas, unweit Gorée, »auf eimmer Pelagia>

befestigt, am 25 Nov. 1890. 1 Ex. UM. Y. SJösteEDt.

B. Balanideae.

Balanus amphitrite DARWIN var. Stutsburi DARWIN.

Die untersuchten Terga erinnern durch die Form des

Spornes, durch die Ausdehnung des carinalen Randes, sowie

das Verhältniss des carinobasalen Randes am nächsten an

die Fig. 2. o, P1. 5 bei DArwin. Die Form der Scuta ist die

hohe, der Varietät Stutsburi karaktäristische, mit lang ge-

streckter Crista musculi adductoris. Dagegen endet Crista

articularis oberhalb der Mitte des tergalen Randes (bei

Darwin, Fig. 2. i, findet sie sich gerade in der Mitte des

Randes).

Farbe wechselnd: einfarbig weiss oder mit braunen-

rothbraunen Längenstreifen oder auch zugleich mit eben so

gefarbenen Querbändern.

15 RE

15 ”18Mm. Basdiameter.

Fundort: Kamerun, »in Mangrovenwurzeln, wo sie so

hoch sassen, dass sie bei Ebbe bloss gelegt wurden». Fine

Menge Individuen. UM. Y. SJÖSTEDT.

Masse der grössten Exemplare: a)

» NG

VA d i INS

TV kt städa str ku Pen (0 RRNSA

Bande

alboqiruO

| t-T

é , ; sbibsqsd (JA oo AIR

" | vg

A abisolls4 omlott B

OM)

Ja sik Te pu : FAN Hå 3 i IAN [2 30 AT näe 4 hå

| wtvbkyÄtol baw

| | ALYA Ä tu. Lil Arve SLA UI Bort lok

ATS ' N CE AE 144 LER tok äv

| Å sd

fits

.Sbinslsd |A

I Li

| ANAL bindetinlörvotav vVINKHAC nöridqarn Tr

ec alv dont org (törs. mot) TER ST öd

ST & FOR Orbea J FIG KENTET si

bs s in 2» ri förta såll

i Ir nn ud ' 4 f ' ind i

f Lill vg 1 Fä nd KLILE Få Jö

VT? 3: " sar DN lv illa RI Atett

; ; besit caul etaidd de SAGE

MK sh | ti f -

åf

»ä! &

| ' Itt va

b hLNäH

é IRI KV HOTAT

; påle a

I ; nian Nys OM rt RöT "TONING?

frn Co urelvn det add ant ab ovkl SH Bär

ica | JOE caabhbbnbhea

d ST

erg

NT SY ER

Kåt på BT

BRINNA SD OM it sutbaistnln me

SKON

t >!

SIF

IAU

ALLE ET vUNUTdg”

frid a

CST

Jå

då

ÅA

hag

ån

NARE OLA AV RARP LE

Fig. 1

ED:

RR SA

Neptunus marginatus ÅA. M. EDW. ve truncata

Neptunus marginatus A. M. EDW. v. "truncata

mit Abdomen. så ;

Neptunus marginatus A. M. EDW. v. truncata I p.

fuss des 3:ten Paares. Tr SE

Neptunus marginatus A. M. EDW. v. tree

des 1:sten 'Thoraxfusses, von oben. T

Gebia furcata n. sp.: Thorax, von der Seite. är

> — vorderer Theil, v

» »

AEkblom del. et lith W. Schlachter, Stockholm .

FN RA IA

HYATT a AGM sU NE FeNT RAD

FEN:

SVT

NO.

Buck.

RAT

Von der Seite. Lå

1 5

Palemon jamaicensis HERBST var. Vollenhoveni

Rostrum. 20 5 PAA

Palemon jamaicensis HERBST HERBST fran Vollenhoveni H

Telson und Slkwatallolad.

gr |

Palemon jamaicensis HERBST var. Vollenhoveni

Telson. Sn

Scheerenfuss. SS

Palemon jamaicensis HERBST var. Vollenhoveni

W. Schlachter, Stockholm .

— Bihang till K. Vet Akad. Handl. BA. 24.Afd IN. N

A Ekblom del. et lith

ENTRÅLENREL Ad

W YORK, z

NEW YO S

NAFURAL WNSS

LE :

VINER EO VR AE

nav AE

SALA Sr TNE

| TAFEL TI. ATTO RR KA

SAR MEG HUD

FER SEG AOI OS LAN REA re

RR, UNG FE SARV SVEA

TT REN

AOFAR

SNAM

f M

ble

Sesarma Bittikoferi DE MAN &.

> > 9,

> , Q,

SEN 9,

Atya margaritacea A. M. EDW.

in Seitenansicht.

Atya margaritacea A. M. EDW.

von oben.

1,5

von oben. Sd

von unten. -

Scheerenfuss. T

var. claviger n. var,, Thorax

var. claviger n. var., Thorax

é : 2

Atya margaritacea A. M. EDW. var. claviger n. var., Telson. T'

Atya margaritacea A. M. EDW. var. claviger n. var., Fuss des

3:ten Paares. T

Bihang till KVet.Akad. Handl Bd. 24 Afd.V Ne. Ient JAN

A Ekblom del. et lifh. W Schlachter Stockholm.

ASON MUSET

CENTRAL PARIG

o NEW YORK >

EM 3

MTURAL W3s

Palemonetes trispinosus n. sp. Thorax. -

> > » Åussere Antenne. 5

Palemon hastatus n. sp. SS

> » » , Grosser Scheerenfuss. A

» > » , Telson und Schwanzflosse. «a

> >» + Distaler Theil des Telson. et

Clibanarius africanus n. sp.

HH Om I

> 2quabilis DANA.

Taf IV.

21.

Bihang till KVet. Akad Handl.Bd.24 Afd.IV'N

W.Schlachter, Stockholm.

A Ekblora del.et lith.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-ARAD. HANDLINGAR Band 24. Afd. IV. N:o 2.

FAUNAN

SKÅNES YNGRE KRITA.

I. ECHINIDERNA.

ANDERS HENNIG.

MED EN TAFLA.

MEDDELADT DEN 13 APRIL 1898.

GRANSKADT AF G. LINDSTRÖM OCH HJ. THÉEL.

STOCKHOLM 1898

BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

KANDAT

ATTILA TONY 2

AVSIACIVIHÖR.

OIVVELH. EH AGA

VA -

unT) L AN IRA POOPA LA

=»

(a UT KA DG MUKTERUNTA ck TV BAER AND

a SR sed a

HR. MONDE

CER

' ed AULA [0 a ry AG bn Ån ER org NOTA

YN, N ij

1. Echiniderna.

(Med 1 tafla.)

I »List of the fossil faunas of Sweden, III, upptager

LUNDGREN följande Echinider från Skånes étage danien: Cidaris

Forchhammerti, Des., Temnocidaris danica, DEs., Ananchytes

sulcatus, GoLrpF., Holaster faxensis, M. U. H.t och Micraster sp.

Till denna lista lägger NSCcHLöÖTER i sitt senaste arbete

öfver den baltiska kritans Echinider? två arter tillhörande

slägtet Brissopneustes, hvilka han kallar Br. suecicus, SCHLÖUT.

och Br. danicus, ScHLöT. Af dessa är dock hittills endast Bris-

sopneustes suecicus, SCHLUT. anträffad i Skånes danien, och med

denna art är LUNDGRENS här ofvan citerade Micraster sp. identisk.

Utom de nu nämnda sjöborrarne finnes i Skånes danien

också en liten Pyrimnaart, P. Freucheni, DESOR.

Ananchytes sulcatus, GoLrpF. är beskrifven af LUNDGREN)?

Temnocidaris danica, DEs. och Brissopneustes suecicus, SCHLÖT.

af ScHLöÖTER.! Återstå att närmare beskrifva och afbilda

Cidaris Forchhammeri, DEs., Holaster faxensis, M. U. H. och

Pyrina Freucheni, Des.

Cidaris Forchhammeri, DESsSoR.

Med detta namn betecknade DEsor? 1846 en echinid från

danien vid Faxe och från calcaire pisolitique vid Vigny.

Något utförligare beskrefs formen år 1859 af DEsor" vid

1 Museinamn i Köpenhamns Universitets Mineralogiska Museum (Museum

Universitatis Hafniensis).

? Ueber einige exocyclische Echiniden der baltischen Kreide und deren

Bett, Zeitschr. d. deutsch. geolog. Gesellsch. 1897, pag. 47. Z

3 Några anmärkningar om Ananchytes sulcata, Goldf., Geol. Fören.

Förh., Bd 8, pag. 282.

+ Die regulären Echiniden d. norddeutschen Kreide, Abhandl. d. K. preuss.

geol. Landesanst., N. F., 1392, pag. 197.

5 Catalogue raisonné d. Echinodermes, Ann. d. Sciences naturelles, Sér.

3, Tome. 6, Zoologie, pag. 328.

$ Synopsis des Echinides fossiles, pag. 15 och 53, pl. 5, fig. 18.

4 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA.

hvilket tillfälle också lemnades en afbildning af densamma.

Enligt DeEsor's diagnos är arten »treés rugueuse å scrobicules

trés enfoncés; elle se distingue entre tous les Cidaris par les

granules irréguliers de ses öda scrobiculaires».

D'ORBIGNY citerar år 1850! denna form från Vigny, La-

versine och Faxe.

Ar 1863 beskrefs och afbildades Cidaris Forchhammeri

ånyo, denna gång af CorrraAv,” alltjemt under samma namn

och med samma omfattning, som den ursprungligen erhöll.

Med FiscHER-BENZON's arbete öfver étage danien 1 Dan-

mark? inkom namnet Cidaris Forchhammeri i den Skandina-

viens danien behandlande litteraturen.?

Af MEUNIER? anföres Cidaris Forchhammeri, DES. såsom

särdeles karakteristisk för calcaire pisolitique i Pariser-bäc-

kenet och på samma gång för étage danien vid Faxe.

Sedermera inflyter denna samma uppgift om förekomsten

af Cidaris Forchhammert, Des. i Norra Frankrikes och Dan-

marks yngsta krita i de vanliga handböckerna för paleonto-

logi och geologi." LAPPARENT angifver dock (loc. cit., pag.

1170) den i calcaire pisolitique förekommande C. Forchham-

meri såsom identisk med C. Tombecki, Des.

Redan i April år 1878 kunde nämligen MUNIER-ÖHALMAS”

i Société Géologique de France uttala den satsen, att den af

DEsorR under namnet Cidaris Forchhammeri beskrifna formen

sönderfaller i två väl skilda arter, den egentliga C. Forch-

hammeri, som skulle vara karakteristisk för korallkalken vid

Faxe, och OC. Tombecki, DEs., den i calcaire pisolitique före-

kommande.

Senare under samma år, 1878, upptager CortEau? detta

uttalande af MUNIER-CHALMAS och kallar formen från Nord-

1 Prodrome de Paléontologie, IT, pag. 295. |

2 Paléontologie Francaise, Terr. crét., Tome 7, pag. 324, pl. 1078 och pl.

1079, fig. 1—3.

3 Ueber das relative Alter des Faxekalkes, Kiel 1866, pag. 18.

1 LUNDGREN, Paleontologiska iakttagelser öfver Faxekalken på Limhamn,

Lunds Univ. Årsskr., Tome 3 pag. 3.

List of the fossil faunas of Sweden, III, pag. 8.

SCHLÖUTER, Zeitschr. d. deutschen geolog. Gesellsch., 1897, pag. 36.

2 Géologie des environs de Paris, Paris 1875, pag. '67 och 69.

vi STEINMANN-DÖDERLEIN, Elemente d. Paläontologie, Leipzig 1890, pag. 126.

KaAYSsSER, Lehrbuch d. geolog. Formationskunde, II, Stuttgart 1891, pag. 279.

LAPPARENT, Traité de Géologie. II, Paris 1893, pag. 1180.

7 Bull. de la Société Géolog. de France, Sér. 3, Tome 6, pag. 393.

3 Description d. Echinides de calcaire grossier de Mons, Mém. couronnés

et Mém. d. savants étrang., publ. par VAcademie R. de sciences de Belgique,

1878, Tome 42.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 2. 5

frankrikes pisolitkalk liksom den från calcaire grossier de

Mons för Cidaris Tombecki, DES., reserverande namnet Cidaris

Forchhammeri åt den »af HiIsINGER från Danmarks faxekalk

afbildade formen, som är en Temmnocidaris». DEsorR hänvi-

sade nemligen, då han 1846 beskref OC. Forchhammeri till

HisingerR's Lethiea suecica, pl. 20, fig. 2. Samma hänvisning

gjordes efter Drsor's exempel af flere följande författare,

utan att någon märkte misstaget, förr än LUNDGREN! är 1867

påpekade detsamma, ja, ännu 1875 finnes samma fel kvar hos

MEUNIER.?

Den citerade figuren hos HIsINGER föreställer en Leptena

rugosa. För öfrigt har DEsorR på ett annat ställe” anfört

HIsInGER's Pl. 20, fig. 2 såsom framställande Caratomus pelti-

formis, AGAss. MHISINGER afbildar endast en Cidaris och det

på Pl. 26, fig. 5, hvilken figur för öfrigt kan, såsom LUND-

GREN anmärker, föreställa hvilken Cidaris-form som helst.

DeEsorR känner enligt egen uppgift exemplar af Cidaris

Forchhammeri från Faxe, förvarade i »Köpenhamns museum».

Jag har genomsökt Köpenhamns Universitets såväl Zoolo-

giska som Mineralogiska museers samlingar, utan att finna

en enda verklig Cidaris Forchhammert, DzEs. Alla med detta

namn betecknade former äro typiska Temmocidaris danica,

Des. med talrika granul&e i miliärzonen och med coronal-

impressioner.”

Ej heller bland danienfossilen från Skåne har jag sett

någon Cidaris Forchhammeri, plåtar lika litet som taggar.

Dess af DEsor angifna förekomst i Skandinaviens danien

måste bero på ett misstag af ett eller annat slag, framkal-

ladt antingen deraf, att ursprungsbeteckningen genom förvex-

ling af etiketter blifvit en annan än den ursprungliga eller

också deraf, att det DEsor tillgängliga materialet ej innehöll

fullständiga exemplar af Temnocidaris damica.

Yngre individer af denna art ha nämligen interambu-

lacralplåtarnes miliärzon svagt utvecklad,” liknande oral-

och apicalregionernas miliärzon hos äldre exemplar. Häri-

1 Paleontologiska iakttagelser öfver Faxekalken på Limhamn, Lunds

Univ. Årsskr., Tome 3, pag. 3, not. 1.

2 Géologie des environs de Paris, pag. 67.

3 Catalogue raisonné des Echinodermes, Annales des sciences naturelles,

Sér. 3, Tome 7, Zoologie, pag. 151.

< ScHLöÖTER, Die regul. Echiniden d. norddeutsch. Kreide, Abhandl. d.

K. preuss. Geol. Landesanst., N. F., Hft. 5, pl. 17.

5 Jmfr ScHLÖTER, sist anförda ställe, pag. 126.

6 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA.

genom komma naturligtvis taggvårtornas scrobicularringar

på nämnda ställen att ligga närmade hvarandra; granulee i

dessa partiers interambulacrala miliärzoner bli härvid abso-

lut färre.

Vidare är alltid ytan af de i Skandinaviens danien före-

kommande cidaridie öfverdragen med en sekundär calcitkrusta,

hvarigenom befintligheten af de för slägtet Temnocidaris ka-

rakteristiska impressionerna på interambulacralplåtarnes så-

väl miliära- som sidozon ofta maskeras.

Med det anförda vill jag visa, att DEsor utan tillgång till

rikt material mycket väl kunde bestämt vissa plåtar såsom

Cidaris danica, andra sasom Cidaris Forchhammeri, plåtar,

som visa sig samhöriga, då fullständiga exemplar föreligga.

Detta mitt antagande vinner i sannolikhet genom Cor-

TEAU's här ofvan citerade yttrande,! att den art från Dan-

mark, på hvilken DEsor skulle grundat sin originaldiagnos, och

som skulle vara afbildad af HisinGEr, d. v. s. den enligt

CortBAU's mening egentliga Cidaris Forchhammert, är en Tem-

nocidaris.

Såsom jag redan förut nämnde, fins i Skandinaviens da-

nien ingen form, som förtjenar namnet C. Forchhammeri, DEs.

Under detta namn ha åtminstone två skilda species varit före-

nade, C. Tombecki, Des. från calcaire pisolitique och calcaire

grossier de Mons samt Temnocidaris danica, DEs. från Sveriges

och Danmarks étage danien.

Holaster faxensis, HENNIG.

Figg. 1—5.

Speciesnamnet är ett museinamn 1 Köpenhamn, och efter-

som formen finnes omnämnd 1 litteraturen under detta namn,

anser jag lämpligt att låta den behålla detsamma.

Basalomkretsen oval, framtill bredare, baktill afsmal-

nande.

Längd. Bredd. Höjd.

mm. mm. mm.

DD 21 SAN AN

42,5 39 24

40,3 38,6 23,6

1 Descript. des Echinides du calcaire grossier de Mons, pag. 4.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 2. 7

Apicalapparaten, belägen framom skalets midt, intager

dettas högsta punkt. Härifrån sänker sig öfre randen under

skarp stupning, öfvergående i den främre; bakåt stupar öfre

randen långsammare, sänkande sig helt obetydligt mot den

bakre, rakt uppstående. Framtill på skalet löper en ganska

bred och djup ränna (fig. 3), som börjar strax framom apical-

apparaten och fortsätter till munöppningen, hvars främre

rand deltager i invikningen. Från peristomets bakre rand,

längs hela undersidans midt synes en bred kölformig upp-

höjning.

Peristomet halfceirkelformigt, med nästan rak, obetydligt

framåtböjd undre läpp. Periproctet ovalt med tillspetsade

öfre och undre ändar, stående vertikalt i den bakre randen.

Apicalapparaten (fig. 2), lång och smal, består af fyra

pariga genitalplåtar och fem ocellarplåtar, fördelade på två

rader.

Den högra, främre genitalplåten är något större än de

öfriga samt försedd med runda och så tätt sittande porer,

att mellanrummen emellan dem äro något mindre än porer-

nas diameter. Porernas antal 70—380. TI fråga varande geni-

talplåt är således utbildad som madreporskifva men med

stor, rund genitalpor, af samma utseende som de öfriga ge-

nitalplåtarnes.

I st. f. den bakre opariga genitalplåten sitter midt för

det opariga interambulacralfältet en liten ogenomborrad plåt

af vanligt utseende.

Ocellarplåtarne äro tydligt genomborrade och ej endast

inskurna i randen.

Alla apicalapparatens plåtar ha en eller två större tagg-

vårtor med genomborrad ledknapp och med krenelerad basal-

ring. Omkring och emellan dessa taggvårtor ligga mindre

granul&e strödda. Apicalapparatens plåtar äro utstyrda på

samma sätt, som vi snart skola återfinna hos skalets öfriga

plåtar.

Ambulacralraderna äro fem; den främre opariga i en

tydligt markerad fåra, som fortsätter sig omböjande ända till

peristomets öfre rand. Hvarje ambulacrum af två porgångar;

i hvarje porgång två rader af parvis ordnade porer. TI det

opariga ambulacrum äro porerna inom hvarje par snedt stälda

och tätt intill hvarandra, i de pariga mera åtskilda och

midt för hvarandra. Porerna inom hvarje porpar äro för-

8 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA.

bundna med hvarandra medelst grunda, ej särdeles skarpt

markerade fåror, dessa äro tydligast i närheten af apical-

apparaten (fig. 5).

Huru många porpar i hvarje gång, kan jag ej med be-

stämdhet uppgifva; jag har Sr, till 20 i det främre och

25 i de pariga ambulacra.

Porerna i de pariga ambulacra äro elliptiska med längd-

axlarne konvergerande uppåt (fig. 5), två på hvarje plåt,

nära dess undre och yttre rand samt båda af samma storlek.

I det opariga ambulacrum äro porerna betydligt mindre

än 1 de pariga samt alldeles cirkelrunda.

Såväl ambulacral- som interambulacralfältens plåtar äro

försedda med större taggvårtor och med emellan dessa strödda

små runda och från hvarandra isolerade granulée. Fig. 5

framställer en sådan taggvårta under 11 gångers förstoring.

Ledknappen är sferoidisk, genomborrad; vid dess bas: en ring

af ungefär 12 små knölar; det hela liggande i en rund och

plant nedsänkt serobicularzon. De i närheten af apical-

apparaten befintliga ambulacralplåtarnes taggvårtor ligga

vanligen i den inre randens framspringande vinkelhörn (fig.

5); nedåt skalets yttersidor bli dessa taggväårtor flere på

hvarje plåt och strödda öfver densammas yta. Äfven det

främre, opariga ambulacralfältets interporzon är försedd

med vårtor och granuli:e af samma utseende som på skalets

öfriga delar.

Denna art finnes 1 korall- och bryozokalken vid Anne-

torp; särdeles allmän är den 1 samma bergartsvarieteter vid

Faxe på Seeland.

Pyrina Freucheni, DEsor.

Figg. 6—10.

1847. Pyrina Freucheni, DEsor. Catal. rais. d. Echin., Ann. Sciences natu-

relles, Sér. 3, Tome 7, pag. 92.

1558. Pyrina Freucheni, DEsor, Synopsis des Echinides fossiles, pag. 191.

Oval, baktill endast obetydligt utdragen och tillspetsad;

längden något, dock ej mycket, större än bredden.

Längd. Bredd. Höjd.

mm. mm. mm.

28,7 20,3 15,8

28 25 16

28 25 18

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 2. 9

Längd. Bredd. Höjd.

mm. mm. mm.

24,5 20,5 13,3

29,7 20,4 13,5

908 Ikisa 1

10 3,5 4

Öfre sidans hvälfning temligen likformig från främre

till bakre randen, högst vid apicalapparaten, som är belägen

framom midtpunkten i främre tredjedelen af skalet. Undre

sidan med uppsvälda interambulacralfält, skilda af de svagt

rännformiga ambulacra, är trattformigt insänkt mot den nå-

got framom midten liggande munöppningen.

Peristomet, djupt nedsänkt, är af elliptisk form och snedt

stäldt med längsta axeln från venster till höger, framifrån

bakåt räknadt (fig. 6), ungefär som hos Pyrina Des Mou-

linsii, D' ÅRCHIAC.!

Periproctet, beläget på bakre öfre sidan, är långsträckt

ovalt, bredt springlikt, upp- och nedtill utdraget i en spets.

Det är relativt längre och smalare än på någon annan mig

bekant form. Skalets längd förhåller sig till periproctets =

2,9:1, 2,6:1, 2,35 :1 — de först nämnda förhållandena träffas

hos äldre, det sista hos yngre individer. Häraf framgår, att

periproctets längd är relativt större hos de yngsta än hos

de fullt utbildade individerna, att således periproctets till-

växt ej håller jemna steg med hela skalets.

Apicalapparaten ligger, som nämndes, i öfre sidans främre

tredjedel, framom den punkt, som ligger midt öfver peri-

stomet. Dess högre främre genitalplåt är utbildad som madre-

porskifva och är betydligt större än de öfriga, hvilka ligga

liksom infogade i denna större (fig. 7). Genitalporerna stora,

runda, och enär den opariga bakre plåten ej är utbildad,

finnes här endast fyra sådana porer. Ocellarplåtarne äro

ytterligt små med svag inskärning i kanten.

Från ocellarplåtarne utgå de fem ambulacra. Hvarje

porpargång i en svagt rännformig fördjupning, som efter

omböjningen vid randen, d. v. s. på skalets undre sida-blir

allt tydligare.

I närheten af apicalapparaten ligga ambulacralporerna

parvis och midt för hvarandra inom sina resp. gångar, när-

1 Paléontol. Franc., Terr. crét., Tome 6, pl. 981, fig. 8.

10 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA.

mare randen deremot få de en allt mer och mer sned ställ-

ning i förhållande till hvarandra, eller med andra ord den

ena rycker snedt bakom den andra, dock utan att bilda en

enkel rad.

I ungefär likformig fördelning öfver skalets yta sitta

små taggvårtor med mellanliggande granule. Mig tillgäng-

liga exemplar af denna art äro 1 a. mycket slitna, hvar-

vid taggvårtorna få det utseende, fig. 8 visar, en halfsferoi-

disk mammill omgifven af en djup ringformig area, hvars

periferiska rand går i radierande bugter. Vanligen är det

ursprungliga ytutseendet maskeradt af en sekundärt afsatt

caleitkrusta, eller också är det utplånadt derigenom, att man

behandlat skalet med någon syra. Häraf kommer det sig,

att jag endast på en punkt af ett Pyrina-skal sett ett par

taggvårtor någorlunda väl bevarade. Efter dessas utseende

har jag konstruerat fig. 9. De visa sig sammansatta af en

halfsferoidisk, i centrum genomborrad ledknapp, hvilande på

en låg, kraftig hals, hvars öfre ringrand bildas af ungefär

12 små runda granule. Omkring denna så sammansatta

mammill synes en smalt ringformig och djup area, utåt be-

gränsad af små från hvarandra isolerade granulze, som till-

sammans bilda en tydligt markerad scrobicularring, och som

fortsätta sig såsom otydligt markerade åsar öfver scrobicular-

zonen mot den centralt liggande mammillen.

Förgäfves har jag i Köpenhamns museer eftersökt DEsor's

originalexemplar till denna art. Det mest utmärkande för

formen är dess korthet i förhållande till längden och peri-

proctets ovanliga storlek, allt egenskaper, som framhållas i

DEsok's originaldiagnos. Ehuru ingen afbildning bifogas

denna diagnos, och ehuru DEsor's beskrifning är kort och ej

uttömmande, tror jag mig likväl kunna påstå, att han afsett

denna här beskrifna och afbildade form, detta med så mycket

större skäl, som vi ännu ej känna någon annan Pyrina

från Skandinaviens danien än just denna.

Formen fins i Bryozo- och Korallkalken vid Annetorp

liksom också vid Faxe på Seeland.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0o2. 1T

Från Skånes danien äro således numera kända följande-

5 Echinider:

Temmnocidaris danica, Des.

Anamnchytes sulcatus, GOoLDE.

Brissopneustes suecicus, SCHLÖUT.

Holaster faxensis, HENNIG.

Pyrina Freucheni, DESOR.

Tillägg i korrekturet.

Då ofvanstående redan förelåg i korrektur, erhöll jag

ScHLUTERS »Ueber einige baltische Kreide-Echiniden> i Zeit-

schrift d. deutsch. geol. Gesellsch., 1897, pag. 889. Häri

bevisar SCHLUTER på sitt vanliga, grundliga sätt samma sats,

jag här ofvan uttalat angående Cidaris Forchhammeri, DEs.,

och att i den baltiska Yngre kritan fins endast en Cidaris, C.

danica, DEs. Namnet C. Forchhammeri, DEs. vill SCHLUÖTER

behålla för formen ur Frankrikes pisolitkalk.

SET HY IR SAM Ne PÅ

VANN Pa byt VU

1 Sv SY 4

” Å ix

Ul ö myt vi KR rg

Figurförklaring.

ye Fig. 1. Holaster faxensis, HNG, från undre sidan; !/1. Faxe

> 2 Apicalapparaten med närmaste omgifning hos Hol

Hne; 2/1. Faxe. | vide

3. Holaster faxensis, HNG, från öfre sidan: 21. Annetorp.

ke > » > > bakre sidan; !1. Faxe.

5. Tre ambulacralplåtar från i närheten af SPLes Tp DErN Sr hos Holas

faxensis, HnNG; 1/1. Faxe. |

KR > 6. Pyrima Freucheni, DEsoB, från undre sidan; !/1.

AR > > > — apicalapparaten; "/. n

SE. rg > ? > — slitna taggvårtor; 5/1. Ann

yneg > > > — taggvårta (rekonstruerad), X

$At10. » > > — från öfre sidan; 1/1. Ånn

PS ESA

;

Lith .W. Schlachter , Stockholm.

02.

gq1.3.4.6.10 af F.Krebs,

Bihang till K.Vet.Akad. Handl. Bd. 24. Afa. IV. N

de öfriga af A.Hennig.

NEW YORK. > ch J)

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 24. Afd IV. N:o 3.

COMPARISON

GOTTUS POECILOPUS Hiccu

COTTUS GOBIO Linnzavs

LARS GABRIEL ANDERSSON

LICENTIATE OF PHILOSUPHY.

COMMUNICATED 1898, APRIL 13.

REVISED BY F. A. SMITT AND HJ. THEEL.

STOCKHOLM 1898

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

UY oo : €

I | f Jå > Nr

V v 4 Ni JNA AN IN hu i

Serra TES Nn Sar

TN 2 å LÄG

NOBIASMOD

Rn anvsE 3 TT0TI0KOT AI

i LS

"HL

Bo gumman OTEOD AUT

(KUTWA AUTOR BYE

' UT

Å SN

UT il CA PANTER MOND

1 -

TRI lr AAA TVI AVE Til MV

MINH OT OT

UAV ÅA Mlvaravv rean JUN

Cottus poecilopus was deseribed and adopted as a distinct

species for the first time in 1836 by JACOB HRCKEL in >Annealen

des Wiener Museumsy. HRoKer's specimens came from a brook

in the Carpathians and he does not hesitate to declare this

fish to be seine ausgezeichnete Species» In his work written

in conjuncetion with KNER, »Die Sisswasserfisehe der Öster-

retehusehen Monarehie, Leipgig 18585, he still maintains it as

a separate species, but says it is very nearly allied to Cottus

gobio, and he has discarded some of the specific characters

that he gave in his first work and introduced some new ones.

In this later work there are mentioned many places in

Hungary, Galicia, and Bukowina where it is said to be found;

the authors also think themselves able to decide that some

specimens from the Pyrenees belong to this species. Not long

afterwards SUNDBVALL remarked its presence in Sweden, where

it has since been found in several places, both in fresh and

brackish water. In Norway it is found in some lakes and

rivers and seems there to occupy the place of C. gobio. The

Royal Swedish Museum has received through Dr. A. FEDDER-

SEN a specimen from the brook Skern in Denmark: he tells

us that it is said to be by no means rare in that country.

I have not seen it recorded as found at any other places. !

Most authors, however, are of a very different opinion

with regard to the systematie value of this form. As we

1 In the second edition of > Scandinavian Fishes> Professor Smirr speaks

of it as occurring in England, founding his opinion on a figure in DAY, > The

Jishes of Gr. Brit. & Ireland>, whieh figure Professor Smirr considers as

representing a fish belonging to this species. Neither DAY nor GUNTHER

montions its prosenco in England, and my opinion is that the above-mentioned

figure may without difficulty bo regarded as a Cottus gobio.

In a foot note on p. 25 in »DPie PWisehe des Neckars> GUNTARR men-

tions some specimens of fresh-water Cotti from Lombardy as having spotted

vontral fins. As he does not speak about any other characters, one can only

suggest that they may be regarded as OO. poecilopus, whieh form then would

oxist oven as far south as the plains of Lombardy.

4 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

remarked above, HECKEL considers it a distinct species, but

this opinion is opposed by GÖNTHER in his paper on »>Die

Fische des Neckarss. He gives it as his own opinion, that

both C. poecilopus and two other forms from the fresh waters

of Europe, decided by HECcKEL to be distinct species, are only

local forms of C. gobio L., and also that each of these forms

is characteristic of some particular places, where no other

form of this fish is ever found. At a later period GÖNTHER

changes his opinion on finding C. poecilopus as a more decided

form than either of the other above-mentioned local forms,

for which reason he in his »Catalogue of Fishes>, published

1860, defines C. poecilopus as a distinct species, different from

C. gobio, which latter then he considers as including the

other forms mentioned as separate species by HecKzEL. L. H.

JEITTELES arrives at the same conclusion, revising in his paper

sUber die Siisswasserarten der Fisch-Gattung Cottus> the opi-

nions previously held by writers on the subject with regard

to the European fresh-water forms. 'PThe German authors

MöBirvs & HEINCKE and BENECKE suggest that C. poecilopus

is only a variety of C. gobio. These authors evidently have

not had any specimens of C. poecilopus to examine; nor has

the Swiss Fartro, who is very doubtful because there are no

definite statements as to the uniform observation of charac-

ters. Dar simply regards C. poecilopus as synonymous with

C. gobio and tells us he had examined a specimen which

proved to be a distinct intermediate form between the two

species; but in his description of this intermediate form we find

nothing to show that it is not a true C. gobio. He defines the

specific characters, judging only by the length of the pectoral

and ventral fins, the branching of their rays, and by the

different position of the vent, all of them characters that

"vary considerably in both species. Moreover he says that the

lateral line runs fairly straight along the middle of the body,

which is a comparatively constant character of the C. gobio.

Of our Scandinavian authors who have had opportunity

for examining both species, NILSSON, LILLJEBORG, and COLLETT

unhesitatingly pronounce C. poecilopus to be a separate spe-

cies, while MaLMm and SMITT leave the question open.

From the preceding short account it is clear that a closer

study of the relationship between C. poecilopus and C. gobio is

perfectly warranted, and it is on the suggestion of Professor

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 3. ö

F. A. Smitt that I have gone into this subject. For this

purpose, I have employed the same method of examination

as Professor SMITtT has done in his »Kritisk förteckning öfver

de i RBiksmuseum befintliga salmonider». K. V. Akad. Handl.

Band 21. In measuring in his manner as many specimens as

possible of different ages and of both sexes, one gets an in-

sight into the development of the two forms and also of

their relations.

I take this opportunity to express my sincere gratitude

to Professor SMIitT, who has furnished me with the means of

familiarizing myself with his method of working and also

given me a great deal of valuable advice and explanation.

As" material for the examination, Professor SMITtTt has

kindly placed at my disposal the collection of specimens of

both forms in the Royal Museum. For some supplementary

investigations many specimens from the Universities of Up-

sala, Lund, and Stockholm and from »Högre Allmänna Läro-

verket» in Gefle were lent to me, for which I am very much

indebted to Professors T. TuLLrBErG, A. W. QUENNERSTEDT,

W-. LECcHE, and Lektor W. ARNELL.

My material has thus been very rich. Also the specimens

examined were taken from many different places in Swe-

den (one specimen of each of the two forms I received from

Denmark). I have, following Professor SMmITT's method, com-

pletely measured 68 specimens of C: gobio, 34 of each sex,

and 51 examples of OC. poecilopus, 30 males and 21 females,

besides which I have had at my disposal a great number of

C. gobio and a few of OC. poecilopus to use as tests if ne-

Cessary.

First I have revised the characters, by which the va-

rious authors have distinguished the two species, after which

I have discussed the other points of similarity and dis-

similarity which my examination showed to exist and the

consequences of these. The result of my examination shows

that in their development the two forms follow almost the

same course and that the differences between them are not

great enough nor sufficiently constant to give us a right to

pronounce them two distinct species.

6 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

Revision of the characters attributed by the various au-

thors to Cottus poecilopus.

The branched and the unbranched rays in the pectoral

and ventral fins.

In the above-mentioned paper in »Annalen des Wiener

Museums» HEcKEL recognizes no less than four species of the

genus Cottus, found in the fresh waters of Europe, distin-

guished by the different branching of the rays in the ventral

and pectoral fins. These species are the following: Cottus

gobio Cuv. & Var., from France, Cottus microstomus HEcK.,

from Austria, both of them with simple rays in the ventrals

and branched ones in the pectorals, Cottus poecilopus HEcCK.,

with simple rays in both pairs of fins, and, lastly, Cottus af-

finis HEcK., from Sweden, with branched rays in the ventrals

and simple in the pectorals. He deduces this last-mentioned

species from EKSTRÖM's description of C. gobio in »Fiskarne t

Mörkö skärgård>, K. Vet. Akad. Handl., Stockholm, 1831; and

it seems as if he had overlooked the diagnosis of C. nl

made by ARTEDI and LINNEUS, or he ought to have noted

that the description given by EKstTRÖM does not differ from

theirs, even as to the branching of the rays in the ventral

and pectoral fins. GÖNTHER rightly remarks that the name

given to this fish by LINNZUS ought to have been applied

rather to the Swedish form and another name given to HEc-

KEL's OC. gobio, if it be necessary to regard the two as sepa-

rate species.

In his later work, »Die Siisswasserfische der Östreich.

Monarchies, written in conjunction with KNER, HEcKEL still

maintains these four above-mentioned species, adding also a

new form, Cottus ferrugineus from northern Italy and Dal-

matia, which according to him has simple rays in both the

ventral and pectoral fins. He no longer, however, dwells

upon the different branching of the rays in the paired fins as

the most important distinction between the species. Instead

of this he says that the rays in the pectoral fins of C. gobio

sometimes appear to be simple and sometimes branched and

that the branching usually increases with age. In the other

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0 3. 7

species defined by HEcKEL, however, this character might be

found constant.

In his paper, »Die Fische des Neckars», GÖNTHER criticizes

HEcKEL's distinctions of the forms, showing that the branch-

ing of the rays in the fins varies considerably, for which

reason it would not be correct to pronounce them on that

ground to be distinct species. He attaches, however, a cer-

tain weight to this character, finding in it evidence of dif-

ferent varieties or local forms, according to the following table.

>I. In den Brustflossen 7—8 gegabelte Strahlen.

A) 3(4) Strahlen in der Bauchflosse N:o1. C. gobio Var. Frankreich.

ByO > ARD > N:o 2. C-microstomus HeEcK. Krakau.

II. Die Strahlen der Brustflossen ungegabelt.

A) Strahlen d. Bauchflossen gegabelt N:o 3. C. gobio ÅRTEDI, LINN., EKSTR.

= C. affinis HEcE. Skandi-

navien.

B) » > ungegabelt.

a) Bauchflossen gefleckt . . . . N:o4. C. poecilopus HEcK. Karpathen.

b) > ungefärbt . . . N:o5. C. gobio Deutschland.»

JEITTELES, who, some years after GÖNTHER, also revised

HECKEL's species, says that, exceptionally, there are found

rays branched in all the fins of all European fresh-water Cotti.

Dar adopts nearly the same local forms as GÖNTHER:

A French form, with 7 or 8 branched rays in the pectoral

fins and simple rays in the ventrals, a Scandinavian form,

with branched rays in the ventrals and simple in the pec-

torals, and another form, found in England, Germany, and

Austria, with simple rays in both pairs of fins.

On closer examination, however, it is clear that there

is little reason to range them under different local forms,

judging only by the character mentioned above. As to the

Scandinavian form, with branched rays in the ventrals and

simple in the pectorals, ARTEDI, subsequently herein followed

by LINNZUs, has stated in his description of this species that

the articulated rays in the ventral fins are found to be forked

at the point, and EKSTRÖM also gives, probably after ÅRTEDI,

a like account in his work, »Mörkö Fiskar», in accordance

with which HzEcKEL has defined the above-mentioned species

»affinis». Some years later, in the first edition of »Scandi-

navian Fishes», EKSTRÖM seems to have modified his opinion,

8 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

saying that in this species, more at least than in other Cotti,

the rays in the pectoral and ventral fins show a tendency to

divide at the point, which is visible only under a magni-

fying glass: to the naked eye the rays seem simple. Pro-

fessor LILLJEBORG pronounces all the rays to be simple, and

in the second edition of »Scandinavian Fishes» we find a si-

milar statement to the one first given.

On examining in this respect more than a hundred spe-

cimens of C. gobio from different parts of Sweden, I found

only three specimens that had the rays branched in the ven-

tral fins and they had also branched rays in the pectorals.

One of these specimens from the islandbelt outside Stockholm

had the three lower' soft rays in the ventrals and the two

middle ones in the pectorals bifid, another from the same

place had the second lower soft ray in the ventrals bifid

and likewise two rays in the left and three in the right pec-

toral fin, and the third specimen (an old Linnean) had the

three lowest soft rays bifid in one of the ventrals and like-

wise the two lowest in the other; and, in the pectoral fins,

7 rays in one and 4 in the other were bifid. — The definite

statement mentioned above as given by ARTEDI with regard

to the branching of the ventral rays seems to us very sin-

gular, as he evidently was not limited in his examination

to one single specimen, which might have happened to be an

exceptional case. With regard to the pectoral fins he de-

clares the rays to be simple, excepting in some specimens,

which are found to have 2 or 3 branched rays. In our Swe-

dish specimens, however, it is clear that it is only excep-

tionally that we find the rays branched in the ventral and

pectoral fins, for which reason we cannot regard them as in

this respect characteristic of Sweden. As to the above-

mentioned French local form, which Dar pronounces to have

branched rays only in the pectoral fins, it is proved by BLAN-

CHARD to be in this respect exceedingly variable, as the rays

are sometimes found simple, sometimes branched. The same

variations seem to exist also in Austria, according to HEcKEL,

and sometimes also in England, as appears from a statement

made by GIRARD, and mentioned in Day's »The Fishes of Gr.

Brit. & Ireland». In this respect, however, it is evident that

the forms vary in a similar manner in different places; but

it seems as if the tendency to branching of which EKSTRÖM

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 38. 2

speaks is more decided in the South (Austria and France). This

may depend on the more favourable circumstances in which

the fish lives in those countries, and on the larger size it

attains, which causes the fins to be more strongly developed.

Lastly, with regard to C. poecilopus, this also seems to

vary in a similar manner. HECKEL declares that it always

has unbranched rays; and among the 60 specimens I have

had under examination I did not find a single one in which

to the naked eye the rays appeared branched; but Professor

SMITT says that, using a magmnifying glass, he found that

the rays in Cottus poecilopus have the same tendency to

divide at the point as in OC. gobio: CoLrEtt declares that

full-grown specimens of C. poecilopus have 3 or 4 branched

rays in the pectoral fins. JEITTELES also states that he met

with one specimen that proved to have rays branched. One

of the Italian specimens, which we suggested might be C.

poecilopus, as we mentioned above (p. 3), had, Reco to

GÖNTHER, branched rays in both ventral and pectoral fins.

The differently spotted fins.

As another important difference between OC. poecilopus

and C. gobio, including the separate forms of the latter,

HEcCKEL states that in the former we always find 6 or 7 dark

bands across the ventral fins, while in the other the ventrals

are always without such bands. This character is pointed

out by all the authors, though they do not all lay equal

stress upon it. GÖNTHER considers it to be of little value,

as the same species 1s found to be variable in colour accord-

ing to season and locality. JEITTELES, NILSSON, and LILLJE-

BORG regard this character as a significant one, differing

therein from Professor SMItTT, who declares it to be of little

importance, as the bands are sometimes indistinct, and as

C. gobio also appears sometimes to have spotted ventral fins.

COoLLETT, moreover, describes the bands in younger specimens

of C. poecilopus as being indistinct.

In my examination I found this character banöralljp con-

stant, and in most cases we are able by this means to dis-

tinguish the two forms at least in middle-sized and large

specimens. In specimens of voung C. poecilopus, however,

the spots are usually indistinct, as CoLrzrett also remarks.

10 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

Very often we meet with specimens of C. gobio with spotted

ventral fins, but in these the spots are not usually so re-

gular nor so distinct as in C. poecilopus. We find, however,

in C. gobio in these spots a tendency to take the form of

transverse bands, this being the case in a few of the speci-

mens I examined; and, as the spots in OC. poecilopus also are

sometimes indistinct, it would not, this being the case, be

correct to pronounce them distinct species, judging by this

character alone, which, even without regard to intermediate

forms, seems to be of comparatively little importance.

C. gobio seems, in this respect, to have departed least

from the primitive type, probably corresponding pretty ex-

actly with the parent form, from which C. poecilopus differs

in having a larger amount of the pigment in the fins. The

cause of this difference is very difficult to ascertain; but it

may perhaps depend partly on local circumstances. The two

forms have probably begun to differ at different places, though

they afterwards spread into each-other's localities.

In the specific diagnoses given by HEcKEL in his later

work he still retains the spottiness of the ventral fins as the

chief character, but he no longer insists upon the different

branching of the rays in the fins, introducing instead of this

the following distinctions between the two species: The vent-

ral fins are long in C. poecilopus and reach the vent, while

they are shorter in OC. gobio and do not reach the vent; more-

over the tail in OC. poecilopus is not so deep, only !/14 of the

length of the body, while in OC. gobio it is from Y/12 to Y/13 of

the length of the body.

'The different length of the ventral fins.

This character is also mentioned by Professor LiILLJEBORG,

who gives it in his specific diagnoses, declaring it to hold

good at least in specimens of any size. GÖNTHER too states

it in his »Catalogue of Fishes», and JEITTELES says: »von speci-

fischem Werth ist aber die fast gar nicht veränderliche Länge

der Bauchflossen». It appears from the following table, show-

ing the average length of the ventrals in proportion to that

of the body. that there exists in the two forms a very re-

markable correspondence in the length of the ventrals in

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:038. 11

specimens of equal size, excepting only in the largest males

of C. poecilopus, which usually have their ventrals very long,

reaching to or beyond the vent.

mm —— -222X:X-<2 qÖ—-—-—r—s—oOoo————— KÖ-Äv———!ä- '- =

OC. poecilopus. OC. gobio.

| 45,2] 57,5) 76,1| 42,5| 57,9| 75,5

Q | 43,4] 62,7) 76,1| 42,4/ 58 | 75,8

| Length of the ventral fins in Z of the length | 5|17,2 17,7| 20,1] 17,2) 17,7| 18,1

OK URSRD OLAS A LL le MREL Es ar ale ad A EAT BRAT

19 | 17,9] 18,1] 17,7) 17,7| 17,9|Å7,9

| Length of the body in millimetres (average”) |

In other specimens of C. poecilopus the ventrals some-

times reach the vent, sometimes not, the latter being the case

even in specimens of large size. Examining 51 examples, I

found 22 in which the ventrals did not reach the vent (11

of the smallest specimens [6 &, 5 2]. 3 of the middle-sized

[I 3, 2 P), and 8 of the largest [3 &s, 5 2). Even in a few

of my specimens of C. gobio I found the ventrals reach the

vent. There exists on the whole in this respect a difference

between the two forms, which, however, seems usually not

to depend on the different length of the fins, but may be

due to the length of the belly (the distance between the in-

sertion of the ventrals and the vent or the beginning of the

anal fin), which is generally greater in C. gobio than in C.

poecilopus.

The difference in depth of the tail.

According to HEcKEL the tail of C. gobio is deeper than

that of C. poecilopus. JEITTELES is the only author beside

HECKEL who mentions this character. He shows that in this

respect great variety exists in C. gobio, and argues on this

ground that this character is of no importance as a distinction

between the species.

OC. poecilopus. | C. gobio.

7,5] 76,1||'4$

Q | 43,4 62,7| 76,1

Depth of the tail in 2 of the length of the ja! 4,5| 4,9) 5,21 5,5) 6

LOGI ARE Fr SA Re, FIN OR - ; Fi RN

a E 4.7| 4,9| 4,9) 5,5| 5,

1 For the number of specimens in each group see p. 20.

Length of the body in millimetres (average) |

12 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

As shown in the table above, the tail of OC. gobio is in

most cases deeper than that of C. poecilopus, though there

appear great varieties in both species, and there is no definite

distinetion to be detected between the individual specimens.

In C. gobio the relative measurements vary between 7,3 2

and 4,4 2; in C. poecilopus between 5,8 2 and 4,1 «4. These

measurements differ considerably from those which HECKEL

gives. He says, however, that the tail in C. gobio is from

1/12 to 1/13, being 8,3 2 to 7,8 2 of the length of the body;

and in OC. poecilopus !/14 or 7,1 2. This difference may well

be due to the difficulty of taking exact measurements of the

tail. It is possible, however, that in specimens from the more

southern latitudes the tail may be deeper. (In the Danish

specimens the tails were very deep, in the gobio-specimen

6,8 2 and in the poecilopus-specimen 5,8 2 of the length of

the body.)

Besides the above-mentioned important characters, HECKEL

gives in his more detailed description of the species the fol-

lowing distinctions between C. gobio and C. poecilopus. The

distance between the eyes is greater in C. gobio (by about the

diameter of the eye); the spine of the preopercle is turned

somewhat more upwards in OC. gobio; the pectorals and the

innermost ray in the ventrals are longer in OC. gobio.

The different breadth of the interorbital space.

Professor LILLJEBORG also points out this character in

his specific diagnoses, though he expresses it differently, say-

ing that the breadth of the frontal bone at its narrowest

part is more than half the length of the vertical diameter

of the eye in C. gobio, but less in C. poecilopus. As LILLJE-

BORG's method of measuring the distance between the eyes is

easier and more trustworthy than that of HEcKEL, I have

followed the former, and found by it that only two of my

51 specimens of OC. poecilopus exceeded the stated maximum

measurement, but that in more than half (37 out of 68) of the

specimens of C. gobio the distance between the eyes was less

than half the vertical diameter of the eye, being the same

as in OC. poecilopus. The interorbital space increases with

age, but I found some even amongst the largest specimens of

C. gobio, in which the interorbital space was narrow. Although

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:03. 13

in the main we may say that the distance between the eyes

is greater in OC. gobio than in OC. poecilopus, nevertheless we

cannot distinguish the species on the ground of this charac-

ter, which, moreover, is always a matter of doubt, on account

of the difficulty of taking exact measurements of the eye.

JEITTELES also remarks that in this respect the variations

are considerable.

The preopercular spine.

LILLJEBORG also mentions this character, given by HECKEL,

saying that this spine is very slightly curved in OC. poeci-

lopus, while in OC. gobio it is much more curved, turns up-

wards, and is very sharp-pointed. CoLrLEtt seems to lay com-

paratively great stress upon this character. Thus, in a short

description of C. poecilopus from the lake Mjösen, which ap-

peared in »Om Norges Fiske i Aarene 1875—1878» in Chri-

stiania Vidensk. Selsk. Forh. 1879, he shows that some cha-

racters mentioned by other authors are not constant, but that

»the spines of the gill-cover are always constant and in their

character easy to distinguish from those of OC. gobio». It is

a fact, however, that the spine in OC. gobio is usually more

strongly developed and more curved; but this is a rule to

which we have found many exceptions. JEITTELES also rightly

says: »Die Grösse, Gestalt und Anzahl der Stacheln an Vor-

deckel lässt sich ganz und gar nicht als Unterschied beniätzen.>

The different length of the pectoral fins.

Moreover, according to HEcKEL, the pectorals are longer

in C. gobio, reaching to the beginning of the second dorsal

fin, while in C. poecilopus they are shorter.

C. poecilopus. | 0. gobio.

| -

: | 71 45,2) 57,5) 76,1) 42,5| 57,9) 75,5

Length of the body in millimetres (average) EL sr Hö så ; få 3

19 | 43,4) 62,7 76,1| 42,4/58 | 75,8

Length of the Bisenalds in ;R of the '"Jenöth [3] 20,9) 2 glosalasorueer |

of the body NOS 7] 27 [ISA RS i ”

Le | 20,8| 22,0] 21,5| 21,3) 22,3) 21,9

14 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

My measurements given in the table above show that

the length of the pectoral fins is somewhat greater in the

smallest specimens of C. gobio than in specimens of C. poeci-

lopus of the same size, but that in others the fins are of

about the same length in the two forms, generally reaching

to the beginning of the second dorsal fin in both.

The length of the innermost ray in the ventral fins.

HECKEL says in his first work that the innermost ray in

the ventrals of OC. poecilopus is very short, only !/a4 of the

length of the fin. In C. gobio it is, he says, considerably

longer. Nevertheless, he seems to attach no great weight to

this character as he does not mention it in his later work.

This must be regarded as very singular, for this character

is, as Professor Smitt remarks, the only one of those given

by HEcKEL which is proved to be constant. This character

is not stated by GÖNTHER either in his work, »Die Fische des

Neckars» nor in »the Catalogue of Fishes»>; yet he in the latter

distinguishes the two species. NILSSON, LILLJEBORG, and SMITT

all employ this character in their diagnoses; likewise JEITTELES.

To judge from my measurements, this ray is in OC. poeci-

lopus about 2/3, in OC. gobio about ?/3 of the length of the

ventral fin and in not a single specimen of C. poecilopus was

it half as long as the fin, while in all the specimens of CO.

gobio it exceeded this measurement. The greatest length in

C. poecilopus was 46,9 2 of that of the fin and the least in

C. gobio 56,8 Zz. The following table shows the average length

of the ray in proportion to the length of the fin.

C. poecilopus. | C. gobio.

: EN [| 45,2| 57,5] 76,1) 42,51 57,91 75,5

Length of the body in millimetres (average) 12 43 .4| 62.71 76.1] 42.4l Bs

4 ,” ,! , 5, ,

Length of the innermost ray in 4 of the | 31 36,0) 36,7| 33,8) 63,4 | 72,3) 70,7

TERO OH OL RE MITT SES RA hare dh AE | ; ; fd i

12 | 39,71 32,6| 28,81 67,2| 68,7) 69,3

Consequently, by this character we are always able to

distinguish the forms, at least the Scandinavian ones. An-

other question still remaining is what systematic value we

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0 8. 15

can attribute to this difference in the length of a fin-ray.

I shall return to this question a little later in connection

with a discussion of the different measurements and the con-

sequences of these.

In addition to the characters noticed above, which are

all mentioned by HEcKEL, other writers on this subject, who

distinguish between the species, have introduced some new

ones. Thus GÖNTHER in the »Catalogue of Fishes> gives, be-

side some of HecKer's, the following new characters. The

lateral line in OC. gobio runs fairly straight along the middle

of the body and ends in the middle of the caudal-base, while

in OC. poecilopus it runs above the middle of the body and ends

at the posterior part of the second dorsal fin. Moreover, the

vent in CO. gobio is situated rather nearer the tip of the snout

than the end of the tail, while in C. poecilopus it lies midway

between the tip of the snout and the base of the caudal fin.

The different course of the lateral line.

This character is employed by LILLJEBORG, who also

mentions it in his specific diagnoses, so far as concerns

the different length of the lateral line. Professor SMITT men-

tions this difference only and I may be allowed to quote

his own words on this subject: »The lateral line in C.

poecilopus is always found imperfect, or at least its open-

ings and pores become indistinct at the middle of the second

dorsal fin and sometimes just behind the beginning of this

fin, but its usual course to the base of the caudal fin is

generally indicated by a groove in the skin. In this re-

spect, however, C. poecilopus does not stand alone. The

posterior part of the lateral line is indistincet and ap-

parently destitute of pores — — — occasionally in C. gobio,

where, however, it is generally perfect or perhaps becomes

indistinct for a small part of its course, to be again con-

tinued by distinct pores farther back» — In C. poecilopus

the posterior portion of the lateral line is usually totally

wanting, and if it happen to exist it is only as a narrow

groove without pores, which is distinetly curved at the end

of the second dorsal, while in C. gobio only exceptionally is

the posterior part of the lateral line found to be indistinct.

If it be difficult to trace the porous openings as far as to

16 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

the base of the caudal fin, there usually exists, nevertheless,

a distinct broad groove, which as a rule runs straight along

the middle of the tail. Nevertheless we meet with some

intermediate forms which render even this character unim-

portant as a specific distinction.

The second character given by GÖUNTHER, vViz. that on the

ground of the different course of the lateral line, is proved

to be more constant. In OC. poecilopus the lateral line runs

at about !/s of the depth of the body (measured from the

ridge of the back); in C. gobio somewhat above the middle

of the body.

| IC. poecilopus. | 0. gobio.

| [EN Mb |

| > | 45,21 57,5] 76,1] 42,51 57,9) 75,5

7176

| Length of the body in millimetres (average)

4 SP SSR | 82) 19 |48,4| 62,7] 1] 42,4 58 |75,8

Distance from the lat. line to the 2d D. fin

in 4 of the distance between the lat. line IC 46, sl 48 10) 49,3) 71,4 70,9] 70,2

and the beginning of the A. fin . . "19 | 48,8) 47,1] 49,3 75,6| 73,9| 70

81 474,11 (0, ,

My measurements in the table above show the average

distance between the lateral line and the second dorsal in

proportion to that from the lateral line to the first ray of

the anal fin. The table shows that in this respect a con-

siderable difference exists between the two forms. In one

specimen of C. gobio out of 68 the proportion was as low as

59 z: in all the others it was above 60 Zz. The highest per-

centage in C. poecilopus was 58,8. Disregarding this exceptional

specimen of C. gobio, we are then able to state the following

distinction between the forms, which seems to be fairly con-

stant. The distance between the lateral line and the second

dorsal fin is in OC. gobio more, in C. poecilopus less, than 60 4

of that between the lateral line and the beginning of the anal

fin. (These measurements are taken in the perpendicular

through the first anal ray.)

The different position of the vent.

As has been mentioned above, GUNTHER points out that

the vent is differently situated in the two species; but he

characterizes this difference by distinctions which do not ex-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0 8. 17

clude each other, for which reason this character, in the man-

ner in which GÖNTHER states it, is of little value. I will,

later on, return to this subject. (See below my remarks with

regard to the different distance of the anal fin from the tip

of the snout!)

The latest discussion of the distinctions between these

species is that of Professor Smitt, to be found in the second

edition of the »Scandinavian Fishess. In his specific dia-

gnoses he introduces, beside two of the above-mentioned

characters, those relating to the preopercular spine and the

different length of the innermost ventral ray, the two follow-

ing important distinctions between the species: In CO. gobio

the distance between the anal fin and the tip of the snout, in

adult specimens at least, is never less than 48 « of the length

of the body, in C. poecilopus at most 47!/2 «, and in C. gobio

the length of the base of the anal fin is less than 48 « of the

distance from the tip of the snout and in C. poecilopus more

than 50 »« of the same distance.

| C. poecilopus. i; —C. gobio.

| 45,21 57,5| 76,1 42,5) 5

Q | 43,4] 62,7] 76,11 42,4/ 5

Distance of the anal fin from the tip of | SEEK 43,3 45.71 45.4] 4

the snout in & of the length of the body |

19 | 48,4] 44,5! 45,4| 46,7) 47,

Length of the body in mm. (average) . A

It appears from the above table, which shows the aver-

ages of the distance between the anal fin and the tip of the

snout in proportion to the length of the body, that this dis-

tance is greater in C. gobio than in C. poecilopus. The rea-

son why Professor SMITT's maximum- and minimum-measure-

ments do not agree with those I have obtained, may probably

be that I have taken my measurements somewhat differently

from what he has done. — But, on carefully comparing all the

measurements, there appears to be great variations amongst

them, and though the measurements in question are usually

greater in C. gobio, we may, however, occasionally find some

specimens of all ages in which the measurements are equal

to or less than in specimens of similar age of C. poecilopus.

18 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

My measurements in this respect show the following. In

five out of 22 small specimens (30—50 mm. in length) of

C. gobio this measurement was nearly the same as the cor-

responding average in C. poecilopus and out of 22 specimens

of middle-size (50—70 mm. in length) five showed the same

slight difference from the average of C. poecilopus as the first

ones, beside which one specimen of C. poecilopus out of 15

showed a still closer resemblance to C. gobio. In the largest

specimens (70—95 mm. in length), in which the differences

ought to be more marked, there were 5 or 6 out of 24 spe-

cimens of C. gobio, which, to judge by this measurement,

might be almost classed amongst OC. poecilopus. Moreover,

out of 20 specimens of C. poecilopus four displayed a marked

likeness to OC. gobio.

It appears from this that it is impossible to use this cha-

racter as a trustworthy and specific one, although, on the

whole, there exists a certain difference in this respect between

the two forms.

Nor can the other character which Professor SMITT gives

— the different length of the base of the anal fin — be re-

garded as a significant distinction between the species. Ac-

cording to Professor SMItTT's diagnoses, the length of the fin

is in C. gobio less than 48 2 of its distance from the tip of

the snout and in C. poecilopus more than 50 2 of the same

distance. It may well depend on our different ways of mea-

suring, mentioned above, that of 34 males measured of C. go-

bio I found no less than 18 in which the length of the fin

exceeded this measurement, and of an equal number of fe-

males 6 such. Professor SMITT's too low measurement may

also be due to the circumstance that he measured one male

only and four females, of which latter the measurement is

always less than that of the males. Of 51 specimens of C.

poecilopus measured by me, one only did not come up to

Professor SMITT's minimum-measurement, but the belly of this

one was distended by large ova, which caused the beginning

of the anal fin to be pushed backwards, for which reason the

distance between the anal fin and the tip of'the snout was

greater. It seems at any rate impossible to fix any other

measurement marking in this respect the distinction between

the forms. According to my examination in 13 specimens out

of 68 of C. gobio the relative measurement was greater than

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD: IV: Ni0'8U 19

30 2, varying between this and 53,4 2, which latter is the

largest proportion found in any specimen of C. gobio. On

the other hand, in 8 specimens of C. poecilopus this measure-

ment was less than 53,+ 4, sinking to 50 (in one even to

45,5 26).

Difference in roughness of skin.

Professor Smitt says in his description of C. gobio that

we sometimes find in this species but still more commonly

in C. poecilopus the part of the sides which is covered by

the pectoral fins studded with small spinous formations. In

all the specimens of C. poecilopus, young and adult, which I

examined I found behind the insertion of the pectoral fins a

space of small spinous points, directed backwards, which were

usually very perceptible to the eye but sometimes could only

be detected by the touch. Professor LILLJEBORG states that

as a rule they exist in C. gobio as well. Of all the speci-

mens of C. gobio examined by me only three (middle-sized

ones) had fairly distinct rough points and as a rule the skin

of C. gobio seems to be perfectly smooth, even behind the in-

sertion of the pectoral fins. NILSSON, however, points out

that in some specimens of C. gobio which he received from

Alsace there were small spinous formations, and DaAYr states

that on the upper half of the body the skin is sometimes

studded with little rough points. Thus no distinguishing

character is established in this respect.

Comparison between the various measurements

in the two forms.

In my examination I have usually compared the different

parts of the body with the whole length of the body, which

we may probably suppose to correspond with the age. Some

measurements I have taken in other proportions, as, for ex-

ample, the length of the base of the anal fin in proportion

to its distance from the tip of the snout; the length of the

20 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

innermost ray of the ventral fin in proportion to that of the

fin, ete. To be able to observe more easily the differences

due to age, sex, and form, I arranged the specimens of each

sex in three groups — small (31—53 mm. in length), middle-

sized (53 —68 mm. in length), and large (65—94 mm. in length),

and then, having taken in each group the average of the

measurements of every kind, I intercompared the averages of

the groups in each size.

It is these averages to which I refer in the revision of

the different measurements, and I give here, to avoid un-

necessary repetition, the number of the specimens in each

group. Of OC. gobio 11 small, 11 middle-sized, and 12 large

specimens of each sex. Of C. poecilopus: small (9 males,

7 females), middle-sized (9 males, 6 females), large (12 males,

8 females).

The head.

- — - i

C. poecilopus. | OC. gobio.

| 45,21 57,5) 76, ec 57,9) 75,5

Length of the body in millimetres . . . sal saglk7gales a jail

"JA VG, , 24 ,

set of the head in & of the length ff 24,7| 24,91 26 | 25,9) 26,4] 26,8

OLOV SME vs on ER SG jen KE

ä 2 | 24,5] 24,7) 24,61 26,1) 26,3] 26,6

Length of the bister parfipt the head in 3 17,8| 17,8| 18,9] 17,9| 18,7 19:23

Eg e length NAN oe |

PR ÄT IA |? | 17,6 17,5] 17,7| 18,9] 18,5] 18,9

Length of the head behind the eyes in 2 12,1|/ 12,5) 13,31 13,3) 14,4] 14 |

of the length of the body. . «+ : sc el 149 oM dr 189 i än |

BOREN Te the cheek in 4 of the length of > 10,4] 10,5| 10,1 11,5 3 a 80, Ga EST

body 0 STEINS svT 5; Å NE

"Å2 | 10,5) 10,7) 10,4] 11,2) 11,3) 11,5

Longitudinal diameter of the eye in 4 of SA (SR 9 3 1

the length of the body . . . . .. sd sta al jer - + I pe

| 221 14 Jar , , 7 |

or bn rg snout in 2 of the length se 6,5|"6;7| Tal] "TA 7,6]

EEE SR VIL Nr, EEE I I I

21 6,5) 6;6) 6,9) TING

Breadth of the interorbital space in 4 of gl Ta SA

the length of.;the body ia co cfolld sfers JT av ps Aly Et js

lo | 2,6) 2,8| 28) 28) 27 34

ir NOA the head in 4 of the 5 16,2) 17,8] 19,5 19,0] 21,31 22,2/

röntga " "Åo | 17,6|18,5| 19,1] 18,1/ 21,0] 21,5

frebtosk hejeht jan the head in 2 of DN ped 13,3| 14,6) 15,31 14,1] 14,71 15,5

R Zn vn [9 113,9) 14,8] 14,4] 14,2] 14,7) 15

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 3. 21

My measurements in the above table show that the length

of the head from the tip of the snout to the tapering point

of the gill-cover is about !/1 of that of the body, and that

it is somewhat greater in C. gobio than in C. poecilopus.

With age comes a regular increase in the size of the head,

this increase being greater in the males than in the females

and especially so in OC. poecilopus, of which latter in the

females the length of the head is always in the same pro-

portion to that of the body.

In respect of the length of the head, C. poecilopus seems

to retain more of the primitive state than OC. gobio, which

latter has undergone a development, as also the male of

C. poecilopus has begun to do. The sexual character, pro-

bably existing already in the male of the original form, seems

to have caused an increase of the length of the head in some

specimens, which began thus to differ from the primitive type.

At a later period these still farther advanced towards C. go-

bio, while the others have remained in a more primitive state

and thus have produced a form with small heads.

Examining the anterior and the posterior parts of the

head,! we find just the same state of things; in the adult

males of C. poecilopus these parts are considerably longer

than in the females, which latter retain the juvenile form,

especially noticeable in the anterior part of the head. "This

character of the poecilopus-male is still more developed in

C. gobio and especially in the males. As with the poecilopus-

female so the gobio-female also retains more of the juvenile

stage, especially noticeable in the anterior part of the head.

The same course of development appears more or less dis-

tinetly in the snout (the distance between the anterior mar-

gin of the eye and the tip of the snout), and in the inter-

orbital breadth, being the distance between the globes of the

eyes (not the least breadth of the frontal bone), and in the

greatest depth of the head.

The longitudinal diameter of the eye shows no difference

in the two sexes, for which reason it is impossible to speak

of any influence of one or the other sex in the development

1 The anterior part is the distance from the tip of the snout to the

hind margin of the preopercle (the base of the preopercular spine), the pos-

terior part is the distance from the hind margin of the eye to the posterior

point of the gill-cover.

22 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

of the forms; but, as well as other examined measurements

of the head mentioned above, this also shows that C. poeci-

lopus remained in a more original state of development. We

find, namely, that the eyes diminish in size with age and

that those of C. gobio are smaller than those of C. poecilopus,

which very clearly” shows that the same correspondence exists

between OC. poecilopus and OC. gobio as between young speci-

mens and older ones. Where the changes due to age show

an increasing ratio, the percentage in C. poecilopus is less

than in OC. gobio and vice versa.

An exception to this rule seems at the first glance to

appear in the breadth of the cheek, which usually diminishes

with age, yet is, however, broader in C. gobio than in C.

poecilopus. Nevertheless, if we look into the case more deeply,

we find that there exists another cirecumstance which changes

the normal course of development. 'The breadth of the cheek

is the distance between the angle of the mouth and the hind

margin of the preopercle, for which reason it is elear that

the size of the mouth or the length of the jaws has a great

influence upon this measurement. Respecting the development

of the jaws (spoken of on p. 23) we find the following: The

jaws are about equally developed in the two forms and are

considerably larger in the males than in the females. The

anterior part of the head being smaller in C. poecilopus than

in C. gobio and the mouth equally developed, it is evident

that the portion of the anterior part of the head which is

situated behind the mouth must be smaller in OC. poecilopus.

The reason why in the males the size of the cheek diminishes

with age may be that the mouth in these increases in growth

to a greater degree than the anterior part of the head does,

causing a decrease with age in its hinder portion. The same

state of things appears also in the females of C. poecilopus,

in which the decrease of the cheek is very inconsiderable,

because -the increase of the jaws is very much less in these

than in the males. On the other hand, in the gobio-females,

whose jaws increase still less, we even find « an increase of

the breadth of the cheek.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:083. 23

The jaws.

OC. poecilopus. || OC. gobio.

[| 45,2] 57,5] 76,1] 42,5] 57,

"19 | 43,4] 62,7| 76,1] 42,4 58 | 75,8

Pirofte ih the upper jaw in 4 of that md 7,8) 7,9). 9,5 7,5) 8,9|10

| 17 rg ÅTAR RAL DA AN bon 5 21 5l 79 Bal 8 | 33 85

| serva the lower jaw in 4 of that Fe 11,4 11,2 11,9 11,4 11,6| 12

FERRARI KOL RUT HECSÅ ae & [10,9] ATT) 213112

| Length of the body in millimetres . .

The above table shows that a pretty considerable dif-

ference exists in the development of the jaws, especially in

that of the upper one, between young and adult specimens,

males and females. In youth the mouth is of almost the

same size in the two sexes; but a difference soon appears, the

jaws growing considerably larger in the males, but very

slightly so in the females, for which reason a distinct dif-

ference between the sexes is noticeable in the older stages.

These differences due to age and sex have not occasioned

any great distinction between the two forms in regard to

the development of the mouth. In middle-sized and adult

specimens of C. gobio the mouth is usually a little larger

than in corresponding specimens of C. poecilopus, which is

in agreement with the other parts of the head, but the dif-

ference existing is so slight, that if C. poecilopus has not

attained the same development as C. gobio it has, neverthe-

less, advanced from its juvenile type. The relative strong

development of the jaws in C. poecilopus might perhaps be

explained on the ground that this form, which was developed

in unfavourable places, where it was difficult to get enough

food, has needed all possible means to enable it to obtain

sustenance more easily and amongst these a well developed

gape. If the mouth in the parent form had been only slightly

developed, it probably would have proved very unfavourable

to the existence of the form if the hinderance in the deve-

lopment which C. poecilopus has generally undergone had

affected the mouth also. It is possible, however, that already

, in the parent form the mouth was well developed, which is

24 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

a common Cottoid character, and there has been no reason

since for a diminution of the mouth in either of the branches.

The depth of the body.

C. poecilopus. | C. gobio. |

[| 45,21 57,5| 76,1] 42,5] 57,9] 75,5 |

19 | 43,4] 62,7) 76,1| 42,41 58 | 75,81

Greatest depth of the body in 2 of the || 14,0| 15,3 16,3| 14,4! 15,9 15,9|

length fot tRe "POy. > fs. feb re läge i |

Length of the body in millimetres. . . .

19 | 14,7| 16,3| 15,4] 15,3] 15,1] 15,7

| Smallest depth of the body in 2 of the (3) 4,5) 4,9] 5,21 5,5) 6,11 6,0

lenosth "01 fe DOCY så ga ense. ch söka re 3 ||

en GR 19! 4,7) 4,9) 4,9) 5,5) 5,7) 5,7)

The greatest depth of the body (at the beginning of the

first dorsal fin) is, as is shown above, nearly the same in the

two forms, or even a little greater in the fullgrown males of

C. poecilopus than in corresponding specimens of OC. gobio.!

The depth increases with age in all cases, but the difference

due to age is as usual less in the females than in the males.

On the otber hand, if we look at the smallest depth ot

the body (that of the tail), we again find the same circum-

stance there as in the head. A gradual increase in the depth

of the tail appears from the youngest specimens of C. poeci-

lopus to the oldest ones of C. gobio. The tail is also deeper

in the males, wherefore C. gobio as usual represents the more

developed stage or the male-stage.

The unpaired fins.

When measuring the length, that is the base, of these

fins, one can take the measurements in two different ways;

from the first ray to the last or from the first ray to the

end of the thin appendage, more or less developed, which is

a continuation backwards of the fin-membrane. In the anal

fin this is usually of no great size, for which reason I have

! The extraordinary percentage which is found in the middle-sized fe-

males of C. poecilopus may be owing to the fact that in this group, which

numbered only six specimens, there were two very deep ones (one distended

by large ova), which naturally amongst so few specimens caused an increase

of the normal average.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 3. 25

not reckoned it in my measurements of this fin, but in the

dorsal fins it is more developed, especially in C. gobio, where-

fore I have in these taken both the measurements.

C. poecilopus. | C. gobio.

RAGE the body i ER | 7] 45,21 57,5) 76,11 42,51 57,9 (05

ength of the body in millimetres . . . je 43,4 62,7| 76,1] 42,41 58 |75,8

Length of the first dorsal fin (measured be- |

tween the outermost rays) in 4 of that [| 12,6) 13,4] 14,5) 11 12,1112,5

DÄKGCDeR Dodd vä so dt koda forska RE 12 | 13,2) 13,4] 14,4| 10,9] 11,4| 12,5

Length of the first dorsal fin (the appendant

membrane included) in 4 of that of the Jr 15,9) 16,0] 17,7 15 |15,3|16

body HISINGEN se gren ve JR lar SE Kö lo 17 165 17,6 14,7 15,3 15,8

Length of the second dorsal fin (measured

between the outermost rays) in 4 of that | 729,01 30,0] 29,7 27,7 | 29,7| 29,2

FRA OLE LAR JUR, BL DEN, .

SEN 19 29,51 30 |29,8|29,7|28,4| 29,5

Length of the second dorsal fin (the ap-

pendant membrane included) in 4 of that fF/ 311 31,4) 31,81 31,6 34,0) 33,7

Rep DOMVi ru ttelgdekyg a I dffe KONG

BROR) bor 19 | 31,2) 31,8| 30,7] 33,4| 32,6| 33

Length of the anal fin (measured between

the outermost rays) in 24 of that of the [7] 24,9] 25,7) 25,31 21,6) 22,6) 23,3

RR dillslgsde öra RNE

TN 19 |25,3| 24,8) 24,6) 21,5) 21,9| 21,2

Height of the first dorsal fin in Zz of the ja 7,9) 7,9) 8,11 9,1) 3) B4

NEnotnOkORtIePDOdY a vå sc s 4 eh RE

Rv OT SGT, GUI) I TS

Height of the second dorsal fin in 2 of thefg 11,3) 11,5| 11,3) 12,1) 11,5) 11,8

NenetnROCEEher BOY 4. « <>. 24 ne so .

Oda SM [2 | 11,9/ 11,8] 10,9) 12,4 12,3] 11,9

Height of the anal fin in Zz of the length [| 9,6|10,4| 11,3 11,4] 11,6) 12,9

HUR STO Ny RE a an SR i

(fd, 43 - 10,01 10,31) 10,1] 10,6) 11,5| 11,8

From the above table, which shows the length and the

height of the unpaired fins in proportion to the length of

the body, we reduce the following: The first dorsal fin in-

ereases in length with age, in both sexes and in both forms,

whether the appendant membrane be reckoned or not. 'This

increase is more regular and more distinct in this fin than

in the two others. No difference in sex seems to be found

in the length of the fin, in specimens of any size at least,

but looking at the table, we find at the first glance that the

length of the fin is greater in C. poecilopus than in C. gobio

measured either way. The measurements of the length of

the fin show a gradual increase from the smallest C. gobio

26 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

to the largest C. poecilopus. Consequently, C. gobio repre-

sents in this case the juvenile stage.

In counting the rays in the fin we find on an average

a larger number in C. poecilopus than in C. gobio. In the

former they vary between 7 and 9, in the latter between 6

and 9. The following table shows the number of rays in the

specimens examined.

Out of 68 (34 >, 34 2) examined | Out of 58 (38 >, 20 2) examined

gobio specimens | poecilopus specimens

ii ade AV LASER I ye 6 rays 5 (4.37,1 2) hadvbel silaumaya

dl (20 STAD) HA Vv cr 36 (22.07, d4 PP), 2 förd OE

1Tvattker 104P) anat RB Ft IOFS 2 wt, ORBIÄA

ZH den) SAPA ST ÖS

The second dorsal fin shows a slight difference from the

first. The appendant membrane is so well developed in this

fin of C. gobio that if it be counted in the measurements the

second dorsal appears longer in C. gobio than in C. poeci-

lopus. If it be not counted in and the length of the fin be

measured from the first to the last ray only, we find the fin

somewhat longer in OC. poecilopus, which here also, though

less distinctly so, represents the adult stage. No difference

in sex appears in this respect, at least in fullgrown speci-

mens, but if the fin be measured in the other way, then it

is found to be longer in the male, in which the appendant

membrane is more developed than in the female.

Examining more closely the measurements of the length

of the fin, taken from the first to the last ray, it seems to

follow no certain rule in its development. In the males of

both forms we find that the fin, after having increased in

length, reverts slightly by a kind of reaction to the juvenile

state. A similar state of things appears in the female of

C. poecilopus, while in that of C. gobio the fin is very long

in the smaller specimens, becomes shorter in the middle-sized

ones, to again increase in length in the largest ones. Also

in this fin of C. poecilopus there are a larger number of

rays than in that of C. gobio, though the difference is less

than in the first dorsal fin. The number of the rays in

C. gobio varies between 15 and 18; in OC. poecilopus between

16 and 19.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:08. 27

Out of 68 specimens (34 I, 34 Q) | Out of 58 specimens (35 &, 20 2)

of C. gobio | of C. poecilopus

. 2 specimens (1 5,1 2) had 15 rays | 6 specimens (3 7,3 2) had 16 rays

7 Hand (GIT, AKS rRejga 1] 3 vel (208 TRR) HRT

44 > (23 7:21 92) a» 17 > | 19 > (181576) rnNI8

Niörssjor förguerejds nisl) | Rv aagölkta ; 90

The measurements of the height of the fins show that

they are higher in C. gobio and also usually highest in the

young specimens. In this respect also C. gobio seems to re-

present the juvenile stage. There is no distinct difference

in sex as to the height of the fins, but the males in C. poeci-

lopus seem to have followed another course of development.

While the fins in all the specimens of C. gobio and in the

females of C. poecilopus evidently diminish in height, in the

males of O. poecilopus they always remain of about the same

height, or they show in some cases a tendency to become

higher, a circumstance, which, we shall find, corresponds to

the course of the development of the paired fins.

In the anal fin of the males there appears to be about

the same state of things as in the dorsal fins. This becomes

longer with age, being also longer in C. poecilopus than in

C. gobio. The females show, however, a different develop-

ment, the fins of these diminishing in length and more dis-

tincily so in C. poecilopus than in C. gobio. A difference in

sex thus appears in specimens of any size; the fins are longer

in the nfales. C. poecilopus represents here a male stage

and an adult one.

The number of rays varies as follows: In OC. gobio be-

tween 10 and 13, in C. poecilopus between 13 and 15, show-

ing that there exists in this respect a more marked distinc-

tion between the forms than appears in the dorsal fins.

Out of 68 specimens (34 I, 34 2) Out of 58 specimens (38 >, 20 2)

of C. gobio | of C. poecilopus

5 specimens (1 5,4 2) had 10 rays | 16 specimens (12 sz, 4 2) had 13 rays

20 > (10Z, 10/0) > LA NRA > (TRISS) IA

37 > (SEIN rr RR 8 > (ÖP of SACD | eg (VARE

6 > (SIA Sv LO) Eb EN [SV

In its variations of height the anal fin pursues quite an

opposite course to that of the dorsal fins. In both forms the

anal fin becomes higher with age, and it is higher in the

28 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

males and higher in C. gobio. OC. poecilopus here again seems

to retain the juvenile or the female state.

From the preceding description of the unpaired fins and

of their scale of development it appears that the bases of all

the three fins increase in length with age and that they are

longer in C. poecilopus, which thus in this respect represents

the more developed stage. Moreover, the two dorsal fins be-

come lower with increasing age and are lower in C. poeci-

lopus, which also in this respect seems to correspond with an

older stage of development. The anal fin on the other hand

increases in height with age and is lower in C. poecilopus,

which latter thus in this respect seems to remain in the

juvenile state. j

The fins thus seem to show that there exists another re-

lation between the forms beside the one which was shown

by the measurements of the head and by other measurements.

It is clear, however, that, when two forms differ from each

other on the ground of a less development in one of them, in

this less developed form some characters may be more highly

developed than in the other, which latter, although generally

more advanced in the development, in this respect remains in

a more primitive stage.

Applying in this respect the bio-genetic law: »The onto-

geny recapitulates the phylogeny» one may accept that in

the primitive form the dorsal fins were short and high and

the anal fin also short but low. Looking on the marine

Cotti, from which the fresh-water species probably are a de-

parture, we also find these to have high dorsal fins and a

comparatively low anal fin. According to Professor SMITT's

measurements of C. scorpius, C. bubalis, and C. Lilljeborgii

in the second edition of »Scand. Fishes>, in these at least the

base of the second dorsal and that of the anal fin are shorter

than in the fresh-water Cotti. We may then accept that

their living in fresh water caused a lessening of the height

of the dorsal fins, caused perhaps in some degree by their

manner of life, — in crevices, under stones, and in such

places, where high fins would have been inconvenient. In

exchange, these fins increased in length as did the anal fin

also. As the anal fin, however, was rather low already in

the primitive stage, there was no reduction in the height of

this fin. C. poecilopus has in these changes farther advanced

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0 8. 29

from the marine-type than C. gobio, a cireumstance which

may be explained by its more confirmed fresh-water life.

The males of C. poecilopus, however, show another course

of development, as their dorsal fins become higher with age

instead of lower, which probably is a character inherited

from the original marine Cotti, in which the fins are very

high in the adult males. This character of sex seems to be

lost in C. gobio.

Length of the base of the anal fin compared with its distance

from the tip of the snout.

| OC. poecilopus. | C. gobio.

| | |

45,2| 57,5) 76,1| 42,5) 57,9) 75,5

Length of the body in millimetres . . . . I jod Jå dl rg je |

| 12 | 43,4/ 62,7) 76,1] 42,4 58 (75,8

Length of the anal fin in 2 of its distance [F|57,7|59,3 55,31 47,5| 47,9| 48,9

Tromsine tipTor He SNOUtC. . . - « . - s SÅ >

| 19 |58,3|55,7| 54,1] 46,0) 46,2] 43,1]

Comparing the length of the base of the anal fin with

its distance from the tip of the snout, we find a remarkable

difference between the forms. In C. poecilopus this measure-

ment diminishes with age in both sexes; in C. gobio it in-

creases in the males and decreases in the females. In this

respect the two forms have begun to develop in opposite di-

rections. The large females of C. gobio have deviated con-

siderably, as the measurement in these is very small. This

depends, however, on a character of sex, mentioned below,

shown in the large growth of the belly in the adult females

of C. gobio. In the females of C. poecilopus, in which scarcely

any sexual character can be detected, there appears, how-

ever, a suggestion of such in the comparatively large reduc-

tion of the measurement.

The caudal fin.

| C. poecilopus. | C. gobio.

[3] 42,5| 57,5| 76,1] 4£2,5| 57,9) 73,5

| l2 |43,4| 62,7) 76,1| 42,4 58 | 75,8

' Length (= height) of the caudal fin in 4 [3 18,5 18.4| 17,5 19,6 18,1| 17,6

of the length of the body. « . ss + « Sea] | |

19 | 18,3) 18,1] 17,4| 19,2] 19,0) 17,8

Length of the body in millimetres . . . ..«

30 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

This fin becomes shorter (lower) with age in both forms,

being about equally developed in both sexes and both forms.

Only in the smallest specimens of C. gobio the caudal fin is

distinctly longer (higher) than in the corresponding ones of

C. poecilopus, being a character, which, accompanied also by

a slightly greater length of the fin in the older specimens of

C. gobio, recalls to mind the course of development in the

dorsal fins. C. gobio thus seems as regards all the unpaired

fins to remain nearer the juvenile stage than OC. poecilopus.

The middle rays are here always branched, and as in the

ventral and pectoral fins this branching is more marked in

the older specimens. "The two forms have almost the same

number of branched rays. Both forms have as a rule 7 or 8

such of these. A great many specimens of C. gobio exceed

this number; as also there are many specimens of C. poeci-

lopus, which do not even come up to it, thus showing that

there exists a somewhat greater amount of branching in C.

gobio. In the ventral and pectoral fins also, C. gobio seems

to have more rays branched than OC. poecilopus, which latter

again in this character represents the juvenile stage. I give

below for the sake of completeness the number of the branched,

rays in the different specimens.

Out of 65 specimens (32 >, 33 9) | Out of 50 specimens (29 s, 21 2)

of C. gobio | of OC. poecilopus

4 (all small 9) had 2—5 branched rays. 3 (small or middle-

16 Ers : 3 ; | sized >) had 3—5 branched rays.

sving, Yrsa satulen tt Rön :

10(6 7;4 2) ; 9 . 4 MT (BRON F6 > >

2(5) j 10 | 22 (10 7,122) > S , >

1 (8) > 9 2 »

The paired fins.

— — AE —

C. poecilopus. || OC. gobio.

(| 45,2] 57,5| 76,1] 42,5| 57,9 750

AQ | 43,4] 62,7| 76,1] 42,41 58 | 7548]

Length (height) of the pectoral fins in 4 of f5 20,9) 21,3] 22,11 21,6] 21,4 21,8!

the length of the body föl 120,8 ol 21,5) 21,3) 22,3] 2,9

Length of the body in millimetres .

Length (height) of the ventral fins in 2 of lan 17,2) 17,7) 20,1) 17,2] 17,71 18,1

the length of the body

UGN LOS:

1757] AT) LO

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0:8. dl

As shown in the above table the paired fins are about

equal in length in the two forms, this being especially no-

ticeable in the ventral fins, which are of almost exactly si-

milar length in the two, except in the full-grown males. In

these the ventral fins of C. poecilopus are, as shown above,

considerably elongated, this being a sexual character, in which

C. poecilopus corresponds with a fairly large number of ma-

rine Cotti. This character is probably rather primitive, though

strangely enough it is totally wanting in C. gobio. A sug-

gestion of the same appears also in the somewhat larger size

of the pectoral fins in the males of C. poecilopus.

The correspondence between the two forms is not, how-

ever, confined to the length alone; there also exists great

similarity in the course of their development. In the males

the fins always increase slightly in OC. gobio but more in

C. poecilopus. In the females they increase in length at first

but decrease again considerably in the pectorals, slightly or

not at all in the ventral fins.

The number of the rays in the pectorals is usually 14;

in the ventrals I found one spinous ray and four articulated

in all my specimens, except in one of C. poecilopus, in which

the innermost small ray was wanting on one side of the fish.!

In the pectorals the rays vary in number, these being very

often 13, sometimes 15 and very seldom so few as 12, which

last number I found in one fin of each of three specimens

out of 120 (1 C. gobio and 2 C. poecilopus). We very often

find specimens with one more ray in one of their pectoral

fins than in the other: I only once found one with two rays

more. In regard to the number of rays there is no difference

to be detected between the two forms nor between the sexes.

The different branching in the fin-rays has been spoken of

above.

These fins, then, are in the two forms developed in pa-

rallel lines, in the direction which the primitive type pro-

bably began to take at an early period. In this original

1 FATIOo mentions that sometimes C. gobio has only two or three arti-

culated rays in the ventral fins. The French writers on the subject, whom

GÖNTHER followed in his characterization of the French form in »Die Fische

des Neckars>, generally say that C. gobio has always three articulated rays

only. According to FaATtio this may have been because these authors did not

notice that the outermost ray in reality is composed of two such (the spinougs

and one articulated).

32 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

form probably, as well as in most of the marine Cotti, there

existed a distinct difference in sex, the fins in the older males

being elongated, the fins in the older females short.1 This

sexual character is still very distinct in OC. poecilopus, show-

ing here in this respect a primitive stage. In CO. gobio it

has almost entirely disappeared.

'The innermost ray of the ventral fin.

C. poecilopus. | OC. gobio.

| |

| 37 | 45,2| 57,5) 76,11 42,5) 57,9| 75,5

" "19 | 43,4| 62,7| 76,1] 42,4| 58 |75,8

| Length of the innermost ray in the ventral (3 6,2) 6,5) 6,81 10,91 12,8) 12,8

fin in & of the length of the body. . .s« |

RR RET RA 19 | 7,1) 5,9) 5,111,9| 12,8) 12,4

Length of the innermost ray in the ventral [3 36 ol 36,7| 33,81) 63,4| 72,3| 70,7

fin in 4 of the length of the ventral fin. j ' EN ,

; A 12 | 39,7| 32,61 28,8 67,2| 68,7) 69,31

| Length of the body in millimetres . .

Although the paired fins are on the whole very much

alike in the two forms, they still furnish one of the most

important characters distinguishing the two forms. The dif-

ferent length of the innermost ventral ray has already been

spoken of above. Not its length alone, however, but the

course of its development, especially, shows that the two

forms are in this respect distinctly different. Comparing the

length of this ray with that of the fin, we find it not only

very much longer in C. gobio, but also increasing noticeably

with age, in the males at least, while, on the other hand, in

C. poecilopus this ray decreases in length with age, especially

in the females. If it be compared with the length of the

body, the case is somewhat different; we find then that the

ray slightly increases in length even in the male of C. poeci-

lopus. This difference is due to the rapid growth of the fins

in the older males of this form, which causes the small in-

crease in the length of the ray to appear to be a diminution

of it in comparison with the fin.

1 Prof. SMmitT's measurements of C. bubalis in »>Scand. Fishes> show

that the fins of this fish increase with age in the males, but that they de-

crease in the females.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:08. 33

It is clear, however, that the ray increases in length in

C. gobio, this being most noticeable in the males: in the

males of OC. poecilopus the fin also grows, but only very

slightly, and diminishes very much in the females.

In the original common type this ray was probably of

medium length. At a later period, when the two forms se-

parated, the ray continued its growth in C. gobio, while in

the other form it checked in its development. Later on in

the female this check became a distinct decrease. In the

male the tendency to decrease in the ray came into conflict

with that to increase in the whole fin, which explains the

aberrant course of development. This slight increase in the

poecilopus-males may probably at a later period become a

decrease, to which also the development of the ray in the

females would contribute.

In the preceding observations we have usually found

that the two forms developed in the same direction, although

sometimes the one sometimes the other has advanced farther,

for which reason we may say tbat sometimes the one some-

times the other remained in a more primitive stage. We

find, however, a case of the opposite in this respect, as re-

gards the length of the anal fin compared with its distance

from the tip of the snout, the two forms following in their

development from the common starting point divergent courses

or more correctly speaking quite opposite ones, and this na-

turally caused constant differences to appear much sooner

than the other course of development would have done.

The distance of the dorsal fins from the tip of the snout.

C. poecilopus. || OC. gobio.

0 VO LRA

Distance of the 1st dorsal fin from the tip [3] 26,4

of the snout in 4 of the length of the body 19 26.9

Distance of the 2nd dorsal fin from the tip [341,34

of the snout in 24 of the length of the body 12 42.9

5| 76,1 42,5] 57,9| 75,5

| 76,11 42,41 58 | 75,8

| 27,7) 28,11 29,11 29,6

26,8|| 28,9) 29,2[ 28,9

21 44 41 42,8) 44 144,8

43,6 | 42,3) 44,3) 44,7

Length of the body in millimetres .

ND MD

NN &

2»

[CS

The distances from the tip of the snout increase with

age in the two forms, together with the size of the head

34 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

and with that of the anterior part of the body. The above

table of averages shows therefore that a great correspondence

exists between these measurements and those of the head.

There appears a more or less regular increase from the young-

est specimens of C. poecilopus to the oldest ones of C. gobio.

The table also shows that the measurement is greater in the

poecilopus male than in the female. &C. gobio thus in this

respect, as in that of the head, represents the adult or the

male stage, while C. poecilopus retains the juvenile or the

female stage.

As shown in the table above, the difference between the

forms is less marked in the distance of the posterior dorsal

fin from the tip of the snout than in that of the anterior

one, which is explained by the fact that this measurement

depends also on the length of the first dorsal, mentioned

above, which, contrarily to the measurement in question, is

more developed in C. poecilopus, and thus causes a diminu-

tion of the comparatively great difference which otherwise

would be found in this measurement, as in that of the dis-

tance of the first dorsal.

The distance between the insertion of the ventral fins and

the tip of the snout.

| OC. poecilopus OC. gobio.

7,51 70,11 42,51 5

41 62,7| 76.1) 42,41 58 | 75,8

2,8 23,5| 23 |23,6| 24,2

3,3) 24,2] 23.3) 24.1) 24,6

Length of the body in millimetres . . . .«<

Distance of the ventral fins from the EN

of the snout in 4 of the length of the body

Ooh 9 Ö

The distance of the ventral fins from the tip of the snout

increases in both forms and in both sexes and is greater in

C. gobio than in C. poecilopus, everything being in corre-

spondence to the course of development of the anterior part

of the body spoken of above. We find, however, another re-

lation between the sexes. In the females of the two forms

this distance is somewhat greater than in the males of the

same size, which is a sexual difference found in all the mea-

surements of the ventral part; at least in C. gobio, being

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 8. 35

naturally due to a greater size of these parts for holding

the eggs. OC. gobio thus represents here the adult stage,

which in this case is a female stage, OC. poecilopus represents

the male- and juvenile stage.

'The distance between the anal fin and the insertion of

the ventrals.

| C. poecilopus. | OC. gobio.

| | |

[5 45,21 57,5) 76,1) 42,51 57,9) 75,5

"19 | 48,4| 62,7| 76,1) 42,4/ 58 |75,8

Distance between the anal fin and the in- | |

sertion of the ventrals in z of the length [3] 22,8] 21,9] 23,4] 24,2) 24,7) 24,7)

FR RGRDGE VA oc Frej be öyjeloen sl are me E i | NS

| 12 22,8) 22,4] 22,7) 24,7| 25,0] 26,1]

Length of the body in millimetres .

In this measurement, which is that of the belly, we find

a peculiar difference between the forms. In C. gobio the

measurement increases regularly as shown in the table above,

the increase hardly perceptible in the males hut more notice-

able in the females, in which also this distance is greater

than in the males. On the other hand, in C. poecilopus we find

at first a decrease in the measurement, but later on a change

in the course of development, this measurement increasing in

the more adult stage of C. poecilopus, without attaining that

observed in the juvenile stage of OC. gobio. Another pecu-

liarity 1s that the distinct difference in sex which appears

in C. gobio is totally wanting in OC. poecilopus, and it is

very probable that this sexual difference did not, to any ex-

tent at least, occur in the parent form: it seems to be a

character acquired by OC. gobio alone.

It seems as if the two branches in this respect developed

at first in opposite directions. In OC. gobio the measurement

increased, in OC. poecilopus it diminished. While the former

continued the direction followed from the beginning, the latter

at a later period changed its course, following that of C. go-

bio, which course was probably that of the primitive type.

This delay in the course of C. poecilopus might explain the

fact that this measurement is so much less in C. poecilopus

than in OC. gobio.

326 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

The distance of the anal fin from the tip of the snout.

| C. poecilopus. C. gobio.

| |

TUREN

JA 45,2] 57.5] 76,1) 42,5) 57,91 75,5

"19 | 43,4] 62,7] 76,1] 42,4/ 58 |75,;8

Distance of the anal fin from the tip of the [3] 43,1 43,3] 45,7|| 45,1| 46,8) 47,3

t in 4 of the length of the body. .

snont in « iof the length of the body. + 10 |434 445) 45.0 SEN

Length of the body in millimetres . . .

This measurement increases regularly in both forms and

is greater in OC. gobio, which in this respect evidently re-

presents the adult stage. There appears a distinct difference

in sex in C. gobio, the female having this measurement con-

siderably greater than the male, but in C. poecilopus this

sexual difference is wanting, as in the measurement spoken

of on p. 39.

Length of the finless part of the tail behind the dorsal and

anal fin.

C. poecilopus. | C. gobio.

[ 345,21 57,5) 76,11 42,51 57,9) 75,5

19 | 43,4] 62,7) 76,1) 42,4| 58 175,8

Finless part of the tail behind the 2nd dor- (>) 6,01 5,7) 551) 3 TIN

sal fin in 4 of the length of the body 19 5.0) 5 | 5,71 Lz) 2 26

Finless part of the tail behind the anal fin [3 9,6) 9-| 8,5 9,6) 9,8) 9

in & of the length of the body SRA Se d |

121 88) 8,8) 8,71 9,7) 9,6) 9,8

| Length of the body in millimetres . . . .s

The above table shows the changes in length in the fin-

less parts of the tail. The figure of this measurement is de-

pendent on the length of the fins and still more on that of

the appendant membrane behind these. Thus we find the fin-

less part of the tail behind the posterior dorsal very much

shorter in C. gobio and shorter in the males than in the fe-

males, this being due to the large growth of this membrane

in C. gobio, especially in the males. "To judge by the table

we ought to find in this measurement a materially specific

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 8. 97

distinction between the forms, but, looking more closely into the

matter, there seem to exist great variations and also many

intermediate forms. The finless part behind the anal fin, where

the appendant membrane is very small, is longer in OC. gobio

and longer in the female than in the male, as a consequence

of the more advanced growth of the anal fin in the male and

in C. poecilopus. In the male these measurements diminish

with age, in the female the measurement of the finless part

behind the dorsals increases, while that behind the anal al-

ways remains of the same length, the two forms being alike

in all these respects.

The distinction between the two forms seems then to be

found only in the development of the appendant membrane

behind the second dorsal. In OC. poecilopus this membrane is

less developed, showing a juvenile and a female character,

this membrane being less developed in the younger than in

the older specimens, and also less in the females than in the

males. The different courses of development of the males and

females must also be noticed. In the males this appendant

membrane increases with age, in the females it diminishes.

The lateral line.

I C. poecilopus. ; OC. gobio.

45,21 57,51 76,1 42,51 57,9) 75,5

4 2,7| 76

5,1 42,4/ 58 |75,8|

i | I

Length of the body in millimetres . ps I

Distance between the lat. line and the 2nd | | |

dorsal fin in & of the distance between the [3] 49,1| 43,2 49,31 71,4] 70,9] 70,2

lat. line and the first ray of the anal fin. = Alle & -

19 | 48,8| 47,1| 49,31 75,6| 73,9| 70

I have already spoken of the difference in distance of

the lateral line from the ridge of the back. I should like

now to add a few words on this point. As in the innermost

ventral ray, so in this respect we find to some extent. a dif-

ferent course of development. "The lateral line in C. gobio

seems to approach nearer the back, which at an earlier pe-

riod was also the case with C. poecilopus, traceable in the

great diminution of the measurements going from the small

specimens to the middle-sized. In OC. poecilopus, however,

38 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

the lateral line seems to have gradually risen nearly up to

the back and to have begun to sink again. There is thus

in the two forms a tendency to lessen the existing dif-

ference.

This character seems more than others to suggest that

a comparatively long time has passed since the two forms

separated, the lateral line being already at an early period

very differently situated in these. In this respect C. gobio

seems to represent the more primitive stage. In C. poeci-

lopus the lateral line seems to have rapidly approached the

back after the separation and tends at present to revert to

its primitive position.

From the preceding account of the results of my examina-

tion it appears that the difference between the two forms is

in general the same as that which exists between specimens

of different ages and of different sexes, and that the two

forms developed in the same direction, though sometimes the

one sometimes the other might be slower in its development

and thus represents the juvenile stage compared with the

other. It was usually C. poecilopus which was checked in

the development, but sometimes C. gobio. We often see-how

some characters in the two forms have been developed quite

uniformly and there appears sometimes a tendency to a greater

difference between them in their following quite opposite di-

rections of development.

Recapitulating briefly, we find that C. poecilopus remains

in the juvenile stage in the following characters: The rays

in the ventral and pectoral fins are less branched, the pre-

opercular spine is smaller, the head and its measurements

are smaller, the eyes are larger, the interorbital breadth is

less, the distance of the fins from the tip of the snout shorter,

the appendant membrane behind the second dorsal less deve-

loped, the tail is lower, and the anal fin lower: all these are

characters in which OC. poecilopus differs from C. gobio and

the young fish from the older one. On the other hand, C.

gobio seems to retain more of the juvenile stage in regard

to the length of the unpaired fins and the height of the

dorsal fins as also to the absence of regular spots on the

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:03, 39

ventral fins. The more developed lateral line, and the fact

that it runs nearly along the middle of the body, may well

be representative of a more primitive character than the state

of things in OC. poecilopus is, in which the lateral line, pro-

bably by the decrease of it in the primitive form, is very

slightly developed, approaching at the same time very near the

back. A uniform development appears in the jaws, the paired

fins, the caudal fin, the depth of the head, and that of the

anterior part of the body. An opposite development we find

in the innermost ray of the ventral fin, partly also in the

distance of the lateral line from the back, in the length of

the belly, and in the length of the anal fin in proportion to

its distance from the tip of the snout.

As the one form may be said to represent a more juve-

nile stage and the other a more adult one, we may also say

that the one represents a male stage, the other a female.

C. gobio usually represents the male stage on the ground

that the male is usually more developed than the female, but

sometimes in certain respects C. poecilopus represents the

male stage, as for example in the length of the unpaired fins,

as also in the development of the belly.

The fresh-water Cotti have probably at an early period

begun to differ from their salt-water relations, from whom

they at present differ very widely. Some of the characters

which mark the genus Cottus seem to have been afflicted by

their living in fresh water, which hindered their development

and sometimes caused even a decrease, this being especially

noticeable in that branch which more than the other has be-

come a fresh-water form and an inland one, viz. C. poecilopus.

A comparison between the fresh-water forms and the

brackish-water ones of C. gobio strengthens such a supposition.

Fresh-water | Brackish-water

specimens. specimens.

| 110 sp.|20 sp.|' All [15 sp.|10 sp.| All

| Gör 20 Ispeell oe QEspec!

| | |

Length of the body in millimetres . . | 50,8 | 61,3 | 57,8) 64,5 | 61,11 63,1 |

. I I

Length of the head in 4 of the length | | |

FREE HE RTV SS ST SET oh Sp SE ET 26,0 | 26,2 | 26,1 || 26,5 | 26,8) 26,61

Length of the cheek in 4 of the length

Stherbödgrt stole bhus RI 3: 11,22 ND TRLA

40 ANDBRSESON, COMPARISON OP COTTURB POROTLOPUS WITH COTTUS GORBTO.

| Fresh-water Brackish-water

| specimens, specimens.

10 sp.|20 sp.| AN |15 sp.]10 sp. AN

SA 2 Ispec.ll & 9

Distance of the first dorsal fin from |

the tip of the anovt in 2 of the dar

GTuANONDOdy a sn odd MN «| 28,4 | 25,9 | 28,7 | 29,1 | 29,4 |-29,2

Distance of the second dorsal fin from

the tip of the snout in 4 of the length

of the body «TN VEN RM

—

-—

43,9 | 44,5

Distance betwoon tho Ist and 2nd dorsol

fin in « of the length of the body | 15,2 | 16,81 15,61 15,8 | 15,4 | 15,0

Longth of the base of the anal fin in 4 |

of the distance of the first dorsal fin |

from the tip of the snout +; .» | 76,71 TB,CV 20,01 TI,BNTSIENEEOIRN

Length of the base of the anal fin in 4 |

of its distance from the tip of the snout | 48 | 456 | 46 | 48,4 | 45,1 | 47,1

Distance of the anal fin in x of the length

| of the body. . ss si. cc or ce vs. 0 | 40,8] 47,9 | SPAN MON ER

Height of the first dorsal fin in x of/

the longth of thö' body, : 0, VI 8,91 811 84) DEN

Loast depth of the tail in x of the |

length of the base of the anal fin. .| 20,61 26,0 | 25,9) 26,51) 26,8 | 26,4 |

Distance between the Iateral lino and

the second dorsol fin in « of the dis-

tance between the lateral line and the |

sval Är vunna fläns atv dlas IR 78,4 | 22,0 NITI,2 ] TRE

The above table shows that the head is smaller in the

fresh-water forms of OC. gobio than in the other forms; 80

also is the distance from the tip of the snout to the dorsal

lins. In the depth of the tail and in the course of the lateral

line also the fresh-water specimens show a greater resem-

blance to CC. poecilopus than the salt-water forms do. In

other respects, as, for example, the development of the fins,

one cannot detect in the fresh-water forms any greater simi-

larity to CO. poecilopus than in the salt-water forms.

As a final result it may be said that there exists on the

whole in most cases a distinet difference between the species,

that this difference does not generally appear in the diverg-

emt directions of development, but in a development differently

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. APD. IV. N:0 8. 41

advanced in the same course. The differences between the

two forms thus observed are as yet slightly marked, being

often overstepped on either side, that no constant limits can

be set, distinguishing the two species.

Except in those respects in which there is certainly a

divergent course of development, the greatest difference be-

tween the species is to be found in the different development

of the anterior part of the body and of the unpaired fins.

'These characters are also employed by Professor SMITT as a

distinetion between the species in comparing the length of

the anal fin with its distance from the tip of the snout. As

has been stated above, there was no constant character to be

detected in this measurement, and I arrived at the same

conclusion, making similar comparison with other measure-

ments. Comparing, for instance, the length of the base of

the anal fin with the distance from the first dorsal fin

to the tip of the snout, we obtain, according to my mea-

surements, the following table of averages, whieh seems to

show that a fairly considerable difference exists between the

forms,

CU. poccilopus, 0. gobio,

A KN Ol NOR DÅ OK KY IN

E I SV 45,21 50,5) 20,1) 42,5) 67,0) 70,5

Length of the body in millimetron . | 7; f SE e va

19 | 48.4] 62,7) 70,11 42,41 58 |) 75,8

Length of the base of the anal fin in w« of |

the distance between the tip of the snout IS 94.8

An MA

NL VAS 180 Dt RV I MALD HA. DIA GE, då |

—

fm |

jos

78,8

Q | 95,31 93,41 92,21) 74,4 70,5) 74,4

Carefully examining the different measurements, we find

here in this respect also some specimens which indicate a

transition between the different branches, Thus the five

highest measurements in OC. gobio are: 89-—84,4—83,8-— 85,3

82,2; the five lowest in C. poecilopus are 79,1—84,4-—85,1—

56,2—86,8. i

Comparing the length of the anterior part of the head

with the distance from the first to the second dorsal fin, which

distance is nearly equal to that of the base of the first dorsal

lin, we obtain the following table of averages.

42 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

C. poecilopus. || C. gobio.

| F| 45,2 be ke OR 275,5

" "19 |43,4| 62,7| 76,1] £2,4| 58 | 758

Length of the anterior part of the head in 75.51 76.2! 75.4|| 85.2! 91

4 of the distance between the dorsal fins bd ; ; ika EO

Q | 70,0] 74,21 70,3] 91,51 89,1] 88,6

Length of the body in millimetres . .

The 10 lowest measurements of C. gobio are 73,3—74,1—76,9—78—78,6—

80—980,5—80,7—81,6—81,7 etc.

The 10 highest measurements of C. poecilopus are 86,7—83,3—82,6—81,5—

80—80—79,2—78,9—78,9—78,3 etc.

As shown just above, there are also in these respects

many specimens which may be assigned to either of the forms.

The above examples taken from the measurements in which

the different course of development, spoken of above, is most

striking, may suffice to show the great variation in the two

forms and how they merge into each other.

Of the specific characters given, which are proved always

to be useful as distinguishing marks between the forms, only

the different length of the innermost ventral ray and the

different distance of the lateral line, measured from the ridge

of the back, remain. But in the latter of these two charac-

ters we also find that the two forms are sometimes very

much alike; and, as regards the innermost ray, this may

even happen to be entirely wanting. TIf so, there remains no

character which will hold good as distinctive of the forms.

My opinion is that in the two, although on the whole they

show distinct differences in many respects, these differences

are not as yet so fixed that they can be employed as specific

characters, for which reason I consider it best not to pro-

nounce C. gobio and C. poecilopus to be two distinct species,

but only to range C. poecilopus HEcKEL as a subspecies under

C. gobio LINNZAUS.

The specific characters of the different forms would then

be: Cottus gobio L. forma typica: The innermost ray in the,

ventral fin is larger than half the length of the fin (about ?/s

of it); the distance between the lateral line and the second

dorsal fin is more than 60 2 of the distance from the lateral

line to the first ray of the anal fin (both the measurements

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 3. 43

being taken in the perpendicular through the first ray of

the anal fin); the anal fin 1s usually less than 85 « of the

distance from the first dorsal fin to the tip of the snout and

usually less than half its distance from the tip of the snout;

dark spots arranged in cross-bands are usually wanting in the

ventral fins.

Cottus gobio LIiNN2AUS forma poecilopus HECKEL: The inner-

most ray in the ventral fin is less than half the length of the

fin (about !/3 of it); the distance between the lateral line and

the second dorsal fin is less than 60 2 of the distance between

the lateral line and the first ray of the anal fin (both the

measurements being taken in the perpendicular through the

first ray of the anal fin); the length of the base of the anal

fin is usually more than 85 « of the distance from the first

dorsal fin to the tip of the snout and generally more than half

its distance from the tip of the snout; dark spots arranged in

regular cross-bands exist as a rule in the ventral fins.

44 ANDERSSON, COMPARISON OF COTTUS POECILOPUS WITH COTTUS GOBIO.

RÖR

POR

20.

List of the books consulted.

ARTEDI. Ichthyologia. TLeyden 1738.

LINNAUS. Systema nature ed. X.

LINNavus. Fauna suecica. Stockholm 1761, ed. II.

Erström, C. U. Fiskarne i Mörkö skärgård. - K. Vet.-Akad.

Handl. (1831; pp. 2964 k

W. v. WricHT, B. Fries, and C. U. Erström. Skandinaviens

Fiskar, 2:dra häftet, p. 34. Stockholm 1836 —48.

HeEcKuL, J. Ichthyologische Beiträge in Annal. des Wiener Museums.

TKS 1900. 450 2336

NILSSON, S. Skandin. Fauna 4:de delen. Lund 1855.

GÖUNTHER, A. Die Fische des Neckars in Jahres-Hefte des Vereins

f. vaterländ. Naturkunde in Wiärtemberg. 9 årg. Stuttgart 1853.

PI RET.

GIRARD. On the Genus Cottus in Proceed. of the Boston Society

of Nat. History, vol. 3. 1848—50.

HECKEL, J. & KNER, R. Die Sisswasserfische der österreichischen

Monarchie. Leipzig 1858.

JeirtTeLesS, L. H. Öber die Sisswasser-Arten der Fisch-Gattung

Cottus in Archivio per La Zoologia, L'Anatomia e la Fisiologia.

Fåsc. LL Vol; 1 Genova Dee, Ie0L. PE; föes

BLANCHARD, E. JÅÖLes Poissons des eaux douces de la France.

Paris 1866.

CoLLETT, R. Norges Fiske. Ohristiania 1875.

MALM, A. W. Göteborgs och Bohusläns Fauna. Göteborg 1877.

CorzettT, R. Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 1875—78

in Forhandl. i Videnskabs-Selskabet i Christiania Aar 1879.

Christ. 1880.

Davy, Fr. The Fishes of Gr. Britain & Ireland. Part I. 1880.

BeENECcKE, B. Fische, Fischerei und Fischzucht in Ost- und West-

Preussen. Königsberg 1881.

Fartio, V. Faune des Vertébres de la Suisse. Geneve 1882.

LILLJEBoORG, W. Sveriges och Norges Fiskar. 1 Del. Upsala 1891.

B. Fries, C. U. EKstTRÖM, and C. SUNDEVALL (plates by W. von

Wright). A History of Scandinavian Fishes. Second Edition.

"= Revised and completed by F. A. Smirt. Part I. Stockholm 1892.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 24. Afd. IV. N:o 4.

HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER

PERIODICITETEN I LARVFORMERNAS UPPTRÅDANDE

SVERIGES VESTKUST

CARL W. S. AURIVILLIUS

MEDDELADT DEN 11 MAJ 1898

GRANSKADT AF G. LINDSTRÖM OCH HJ. THÉEL

STOCKHOLM 1898

BOKTRYCKERIET,. P. A. NORSTEDT &

MÖNantavTD ART ARR SDAR

å | LÄNK fr

Hon E 4

SOMACARTIS: SAMAR MAOSVIK | Vatat

N AL

Ba TERT HAVLIAVA a

Mie

AU hlUTVIATA (8 vWNIRSAD ON

å A

JR + NA

stor WO DTAAEMR SE

JAN ND NON EVURRD GI TÅ TARA BANER i

jR: VAOHAKITS

asalna d TRA ot CLARA TAR dotva

edan styrelsen för Stiftelsen »Lars Hjertas Minne» på der-

om af föreståndaren för Kristinebergs zoologiska station,

Professor HJ. THÉEL, gjord ansökan ställt en summa af 2,000

kronor till stationens förfogande för att möjliggöra vissa

undersökningar beträffande hafsfaunans biologi, erhöll förf. i

januari 1893 uppdraget att för sådant ändamål under sam-

manlagdt ett års tid vistas vid Bohusläns kust.

Undersökningarne fördelades på detta och följande år på

det sätt, att de under 1895 pågingo från den 18 januari till

den 18 juni inom Gullmarfjorden i mellersta Bohuslän med

utgångspunkt från den zoologiska stationen; från den 19 juni

till den 31 juli inom Koster- och Wäderöfjordarne i norra

Bohuslän, med särskild hänsyn till faunan på de större dju-

pen; samt från den 1 till 31 augusti åter inom Gullmar-

fjorden. Under 1896 fortsattes desamma dels från 4 januari

till 6 februari, dels från 3 juni till 9 december, allt inom

mellersta Bohuslän. För fullständigande af iakttagelserna, för

såvidt de berörde fritt kringsimmande (resp. -drifvande) larv-

former, togos dessutom af dertill inöfvad person planktonprof

på bestämda tider från sept.—dec. 1895 samt från mars—maj

och från midten till slutet af december 1896.

De frågor som förelågo till besvarande voro:

a) Littoralfaunans förhållande under olika årstider.

b) Hafsevertebraternas utvecklingstider.

c) Vexlingarne i den meroplanktoniska faunans samman-

sättning och dessas betingelser under skilda årstider.

Hvad den förstnämnda frågan angår, så kunde, till följd

af den i slutet af januari samt under februari 1895 rådande

kölden och deraf förorsakad isbildning 1 Gullmarfjordens

yttre delar, redan under första tiden af vistelsen på Kristi-

neberg jämförelser anställas öfver de förändringar som fram-

kallas hos den littorala och sublittorala faunan genom yt-

4 — AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

lagrens afkylning till fryspunkten under längre och kortare

tid. Sedan den kalla perioden 1 början af mars upphört och

något nytt bidrag till frågans belysning under den åter-

stående tiden ej var att förvänta, offentliggjordes omedelbart

derefter denna del af undersökningarne i Öfversigten af K.

Vet.-Akad:s Förhandlingar under titel: Littoralfaunans för-

hållande vid tiden för hafvets isbeläggning. Meddelanden från

Kristinebergs zoologiska hafsstation N:o 1.

Hvad åter de båda andra frågorna beträffar, så voro de

af den beskaffenhet, att de till det minsta kräfde under ett

helt år fullföljda undersökningar för att i någon mån till-

fredsställande kunna besvaras. Då den sist nämnda frågan

derjemte på det närmaste sammanhänger med de allmänna.

planktonförhällandena (de holoplanktoniska djurens periodi-

citet) inom Skagerak, så låg deri ett vigtigt skäl att ställa

densamma i samband med de hydnögialsikt-Holoeri under-

sökningar, som pågått i Skagerak sedan hösten 1893 och

först med förra året (1897) funnit en afslutning. Sedan

detta skett och således ett jämförelsematerial från 5 år före-

ligger, har det varit möjligt att med större säkerhet fram-

lägga resultatet af de gjorda undersökningarne beträffande

de nämnda frågorna.

De metoder som för ändamålet tagits i anspråk hafva

varit tvåfaldiga. Å ena sidan anstäldes nämligen under

olika tider af året bottenskrapningar inom vissa bestämda

områden, hvarigenom en del djur af skilda grupper kunde

följas med hänsyn till generationsorganens utveckling. A

andra sidan utfördes nästan dagligen håfningar på olika

djup och under vexlande hydrografiska förhållanden för att

derigenom erhålla kännedom om de bland plankton uppträ-

dande utvecklingsformerna. Genom den ena eller andra af

dessa metoder blef det möjligt att fastställa utvecklingstiden

hos flere former ur skilda grupper; men i många fall voro

desamma derjemte egnade att komplettera hvarandra, näm-

ligen då larvernas likhet inom en viss djurgrupp lemnade

frågan om slägt- eller artbestämningen oafgjord.

För att slutligen utreda de sannolika betingelserna för

utvecklingstidens inträde och dess varaktighet hos olika

grupper eller former af samma grupp var det nödvändigt

att taga hänsyn till de för hvarje form utmärkande biolo-

giska och hydrografiska existensförhållandena för att deraf

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0 4. )

kunna draga slutsatser i fråga om dess djurgeografiska ka-

rakter. Ty att denna är den bestämmande faktorn för hvarje

forms lifsfunktioner och således ej minst för dem som stå

1 samband med fortplantningen, måste framgå redan af det

negativa resultat som på andra grunder bygda förklarings-

försök lemna.

STORE

I. Protozoa.

I; Radiolaria.

Acanthometrid (?Acanthonia quadrifolia FEecKEL).

Juniores förekommo bland plankton på ytterskärsstatio-

ner i Februari (14—17) 1896 på 0—30 Met. djup, vid en vatten-

temperatur af 2”.36—5”.21 samt 32.02 9/00o—34.09 9/00 salthalt.

2, Cystoflagellata.

Noctiluea miliaris SURIRAY.

Juniores hafva iakttagits, jemte adulti, dels i Februari,

dels i September, i båda fallen allmänt i ytan. Båda fynd-

tiderna falla inom jutska strömmens period, ehuru fyndet i

Februari också kunde tänkas stå i samband med inflödet af

nordligt golfströmsvatten i Skagerak. I alla händelser äro

utvecklingsstadierna endast träffade på sådana tider då de

utvuxna uppträdt i Skagerak och torde sålunda få antagas

hafva inkommit dit på samma vägar som dessa. Någon an-

ledning till antagandet att Noctiluca är endogenetisk i Ska-

gerak finnes således icke på grund af hittills gjorda iakt-

tagelser.

3. Dinoflagellata.

Peridinium divergens EHRBG.

Yngre individer uppträda bland plankton dels under Mars

— Juli, dock från början af Maj blandade med utvuxna, dels

från November (slutet) till December, äfven då blandade

med utvuxna. De hafva anträffats i ytlagren (0—10 met.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0 4. ä

vid en vattentemperatur vexlande mellan 4”—17”.2 och 11 ?/o0

—28 9/00 salthalt.

Att fynden af blott outvecklade individer hufvudsakligen

falla inom Mars—April (någon gång äfven inom Februari)

öfverensstämmer med frequensen i den utvecklade formens

uppträdande.! Denna är nämligen störst under Juli>-Sep-

tember, men aftager å ena sidan mot Juni—Maj, å den andra

mot Oktober—November för att i December och ännu mer i

Januari—Februari reduceras till ett minimum. Under Mars

hafva deremot icke och under April endast i sällsynta fall

utvuxna individer anträffats.

Utvecklingen synes således bekräfta det på andra grun-

der gjorda antagandet, att denna form (= hufvudformen) af

Peridinium divergens är endogenetisk i Skagerak. Då den

derjemte hufvudsakligen tillhör de ytligare vattenlagren, så

synes den följa samma lagar som fertalet der lefvande ben-

thos-djur: dess utveckling bestämmes af årstiderna, dess kul-

men infaller under högsommaren, ett aftagande eger rum mot

vintern, vid tilltagande solljus och värme börjar åter en ny

lifsperiod.

II. Coelenterata.

I. Anthozoa.

Pennatula phosphorea L.

Könsmognaden synes inträffa på senhösten: mogna ägg

och flytande sperma hafva iakttagits i November.

Aktinier.

Larver hafva anträffats på inomskärsstationer under Juni

månad på 0—4 met. djup vid en vattentemperatur af 16”.2—

20.5 och 18 ?/00—28 9/00 salthalt samt under Augusti på 0—10

met. vid resp. 19”.s—20”.3 samt 20.s—22 9/00.

Arachnactis albida M. SARS.

Denna form, som i förf:s arbete öfver Skageraks plankton-

fauna upptogs såsom sannolikt förekommande i Skagerak, har

1 Se förf:s arbete: >»>Vergleichende thiergeographische Untersuchungen

iäuber die Planktonfauna des Skageraks in den Jahren 1893—1897. K. Sv. Vet.

Akad. Handl. Stockholm 1898.

8 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

i Mars detta år (1898) blifvit anträffad i små ex. i plankton-

prof från yttre hafsbandet i mellersta Bohuslän, bestämda af

Prof. CLEVE.

2. Polypomeduse.

A. Hydroidea.

Tiara pileata FORSKÅL.

I början af Oktober 1896, då denna jemte andra sydliga

former visade sig i stor mängd i Bohusläns skärgård, träffa-

des talrika könsmogna individer.

Dysmorphosa carnea HEcKEL,

Mogna könsknoppar af dess Hydroidpolyp, Podocoryne

carnea, träffas på högsommaren och de frigjorda medusorna

i Augusti.

Obelia sp.

Talrika hithörande medusor kläcktes redan i början af

April 1895 från en Campanularia sp., men äfven under som-

maren och hösten erhållas dylika temligen allmänt bland

plankton.

Eutimalphes indicans ROMANES.

Könsmogna individer träffas i början af Juni.

B. Acalephe.

1) Discomedusee.

Aurelia aurita L. och Cyanea capillata L.

a. Planule: uppträda från högsommaren till vintern

(Jan., Febr.) bland plankton.

8.y-. Scyphistome och Strobile: under hösten och vintern

fästade bland annat på undre sidan af Laminaria saccharina.

d. Ephyre: hafva iakttagits bland plankton dels under

hösten (slutet af September till slutet af Oktober), dels från

slutet af Februari till slutet af April.

e& Utbildade Medusor: små Aurelie uppträda allmänt

från början af Maj. Så t. ex. iakttogos den 8 och 11 Maj

1895 exemplar af intill 25 mm. diameter vid 12.5 vatten-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 9

temperatur, den 28 Maj 90 mm. stora och den 15 Juni intill

140 mm. stora individer (dock dessa ännu ej könsmogna). Små

Cyane&e uppträda likaledes i början af Maj. Så t. ex. den

11 Maj 1895 ett fåtal af intill 25 mm. diameter vid 12”.s

vattentemperatur. Stundom, t. ex. innevarande år, 1898, visa

de sig tidigare. Könsmogna Aurelige och Cyaneze erhållas

från sommaren till senhösten allmänt, i Januari redan säll-

syntare, men 1 Februari—April blott i enstaka exemplar.

Så t. ex. erhölls i Gullmarfjorden 1 exemplar af Cyanea ca-

pillata den 16 Februari 1895 i + 1” vattentemperatur, hvars

äggsamlingar inom några dagar allmänt utvecklade sig till

Planule; likaså den 7 Mars samma år 1 vatten af — 1” tem-

peratur. NSammanställas dessa fakta beträffande de olika

skedena i våra vanliga skifmaneters utveckling, så torde

deraf följande slutsatser kunna dragas.

Hvad Ephyre beträffar, så hafva sådana visserligen, som

nämndt är, iakttagits under hösten (September—Oktober) och

äfven från slutet af Februari till April, men deremot hittills

icke under de mellanliggande månaderna. Huruvida frigö-

relsen af Strobila-segmenten fortgår oafbrutet vid vår kust

under hela den kallare årstiden, måste derföre för närvarande

lemnas oafgjordt. Möjligt är visserligen, att detta sker, men

i sådana händelser i mindre omfattning, så att Ephyree lättare

undgå uppmärksamheten. Dock borde i sådant fall äfven

ungar af den utbildade maneten kunna anträffas redan i Ja-

nuari—Mars (April), något som dock hittills ej blifvit iakt-

taget. Tillsvidare synes derföre det antagandet sannolikast,

att strobilationen eller åtminstone Ephyre's frigörelse vid

våra kuster eger rum hufvudsakligen under 2 perioder af året,

nämligen dels på hösten, dels från slutet af vintern till fram

på våren. De utbildade maneter som uppträda ännu på sen-

hösten i stor mängd, men i Januari sällsyntare samt i Fe-

bruari—April endast sporadiskt, torde alltså tillhöra höst-

generationen, för så vidt de alstrats inom svenska kustom-

rådet och ej genom hafsströmmar från skilda håll förts in i

Skagerak. De åter som uppträda från början af Maj — och

då äro helt unga — samt nå sin fulla storlek först efter

midten af Juni, tillhöra vårgenerationen och leda méd all

säkerhet sitt ursprung från de under den närmast föregående

tiden kringsvärmande Ephyre.

10 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

Chrysaora isosceles L.

Hos talrika individer, som af förf. tillvaratogos i Gullmar-

fjorden i Oktober 1896, erhöllos utbildade Planule.

Pilema octopus GMELIN.

Af denna form, som inkom samtidigt med Chrysaora och,

liksom denna, då för första gången kunde angifvas såsom

tillhörande Sveriges planktonfauna, träffades könsmogna in-

divider den 22 Oktober i Gullmarfjorden.

2) Stauromedusee.

Lucernaria octoradiata LAM.

Alla, jämförelsevis små, exemplar af denna form, som på

skilda tider, näml. Februari, Mars och början af Juni under-

sökts, hafva varit honor med obefruktade ägg.

3. Ctenophora.

Hormiphora plumosa M. SARS.

Till följd af svårigheten att i vissa fall identifiera små

Ctenoforer hänföras vissa af de i tabellen nämnda fallen med

någon tvekan till denna form. De hafva derjemte ej, som

vanligt, betecknats såsom >»juniores», utan såsom »små ex.» af

tvenne skäl, nämligen a) derföre att större individer af intill

20 mm. längd, sådana de beskrifvas t. ex. från Medelhafvet,

ej hittills blifvit iakttagna af förf. inom Skagerak; b) der-

före att de individer som af M. Sars 1835 beskrefvos från

Florö — på 61”30' N. Lat. — voro endast 2 mm. långa. Så

länge det sålunda ej visats, att Hormiphora vid de skandi-

naviska kusterna uppnår samma storlek som på lägre bredd-

grader och det sålunda f. n. ej säkert kan afgöras, om här

föreligga utvecklade individer eller icke, har den nämnda

beteckningen föredragits. Möjligt är, att dess utveckling

inträffar just vid den årstid — hösten (Sept.) —, då den hafs-

ström (= Jutska strömmen), med hvilken den föres in i Ska-

gerak, är starkast och den sålunda endast såsom ägg eller på

ett mycket ungt stadium hinner våra kuster, utan att sedan

der Kunna fortlefva. En antydning härom lemnar dess upp-

trädande i Engelska Kanalen, der, enligt Bres, vid Plymouth

ungar och ägg finnas i midten af September (adulti — af

hvilken storlek uppgifves icke — noteras från midten af Juni).

EIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0 4. 11

Pleurobrachia pileus FABR.

Hittills gjorda iakttagelser synas gifva vid handen, att

denna Ctenofor träffas mest utvecklad vid början af och under

vintern (Dec., Jan.), deremot under sommaren i helt små in-

divider. Om också dessa, åtminstone delvis, torde få anses

alstrade inom Skagerak, så ligger å andra sidan redan i om-

ständigheterna vid de fullvuxnas uppträdande i våra farvatten

en antydan om, att den inhemska stammen till en väsentlig

del rekryteras från andra hafsområden.

Bolina septentrionalis MERTENS.

Hvad som sagts om Pleurobrachia's utveckling kan till-

lämpas äfven på denna form. Dock har densamma icke, så-

som den förra, iakttagits under högsommaren eller hösten

på mycket unga stadier.

III. Echinodermata.

Il. Crinoidea.

Antedon rosacea ILINCE.

Beträffande denna forms könsmognad kan intet med sä-

kerhet uppgifvas; i Mars och April såväl som i slutet af

Oktober har visserligen sperman funnits flytande, men sam-

tidigt hafva äggen icke eller blott delvis varit mogna.

2. Asteroidea.

a) Bland plankton.

a. Bipinnarie: uppträda från sommarens början (Juni)

till hösten (slutet af September) samt derjemte på vintern

(Februari) bland plankton.

B. Nyss färdigbildade Asterider hafva anträffats bland

plankton under högsommaren.

b) Bland benthos.

Asterias rubens L.

Könsmognaden inträffar på våren—sommaren hos exem-

plar, som lefva på grundare vatten, men synes inträda först

senare på året hos exemplar från större djup.

12 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

Asterias glacialis O. F. MÖLLER.

Flytande sperma har funnits såväl i Juli som 1 Septem-

ber—Oktober.

Stichaster roseus O. F. MÖLLER.

Flytande sperma har träffats hos denna art under hösten

(Sept., Okt.).

Solaster papposus FABR.

Hos exemplar tagna på hösten (Sept., Okt.) visa sig

äggen blott delvis mogna; en stor individ som erhölls på

vintern (Febr.) i en vattentemperatur af + 0”.2 aflemnade

riklig sperma.

Asteropsis pulvillus Ö. F. MULLER.

Mogna ägg hafva iakttagits på hösten (i slutet af Sep-

tember).

En jämförelse mellan larvformernas förekomst bland

plankton och benthosformernas utvecklingstider, så vidt de

hittills kunnat utrönas, synes således visa, att af de Bipin-

narier som erhållits åtminstone hufvudmassan torde tillhöra

Asterias rubens, hvars könsmognad infaller under den var-

mare årstiden. Att larver af samma art uppträda under en

jämförelsevis så lång period, torde betingas af dess vexlande

vertikala utbredning: individer, som lefva i de ytliga och

derföre tidigare uppvärmda vattenlagren, blifva tidigare köns-

mogna än de som lefva på större djup. Att bland de Bipin-

narier som erhållas under sensommaren och hösten en del

härstammar från andra former, t. ex. Asterias glacialis, är

emellertid sannolikt, ehuru något direkt bevis härför f. n.

ej kan lemnas.

Huruvida för öfrigt larverna till våra på djupare vatten

lefvande Asterider, hvilkas utveckling, att döma efter de

föreliggande exemplen, falla inom höst- och vintermånaderna,

i regeln komma upp till ytligare vattenlager eller hufvud-

sakligen genomgå sin förvandling i närheten af bottnen, är

en fråga som tillsvidare måste lemnas obesvarad. Anmärk-

ningsvärdt är emellertid, att vid de tillfällen, då Bipinnarier

af djuphafs-Asterider erhållits i Skagerak, detta skedde me-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 13

delst bottenslädhåf på 90—100 meters djup i N.O. Skagerak,

dels på öppet haf utanför Jomfrulands fyr på Norges syd-

kust, dels i S. delen af Kristianiafjorden under en plankton-

expedition med kanonbåten Svensksund, allt i Februari 1896.

Dessa Bipinnariers utveckling var dock redan långt fram-

skriden (sjöstjernan redan anlagd), och det kunde derföre

ifrågasättas, huruvida ej deras förekomst på detta djup möj-

ligen stod i samband med deras nära förestående öfvergång

till benthos.

3. Ophiuroidea.

a) Bland plankton.

a. Opliuridpluteus. Dessa hafva iakttagits dels under

Maj—November, dels under Januari—Mars.

B. Nyss färdigbildade Ophiurider hafva anträffats bland

plankton under början af hösten (Aug., Sept.)

b) Bland benthos.

Ophiura texturata FORBES.

Mogen sperma har iakttagits under hösten (Oktober), men

samtidigt blott delvis mogna ägg.

Ophiothrix fragilis DUB. et KOREN.

Om denna gälla samma iakttagelser som vid föreg. art.

Beträffande härkomsten af de Ophiuridplutei, som er-

hållits under olika perioder af året, kan tillsvidare endast

framhållas såsom sannolikt, att larverna under dessa båda

perioder härröra från skilda arter Ophiurider; hvilka dessa

arter äro och huruvida den oliktidiga utvecklingen äfven här

står i samband med olika biologiska villkor, kan f.n. ej med

visshet afgöras.

4. Echinoidea.

A. Regularia.

a) Bland plankton.

a. Echinuspluteus: uppträda bland plankton dels under

Maj—Oktober, dels i Februari.

14 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

B. Nyss färdigbildade Echmni hafva anträffats bland

plankton under sommaren och hösten (Juli—Sept.).

b) Bland benthos.

Echinus miliaris MÖLL.

Könsmogen under den varmare årstiden.

Echinus esculentus 1.

Såvidt hittills kunnat utrönas inträffar könsmognaden

hos denna art på senhösten (slutet af Okt., Nov.).

Af de nämnda fakta vill det synas som om äfven för

Echiniderna två larvperioder kunna åtskiljas i Skagerak.

Att sommargenerationen af dessa Plutei till största delen,

om ej uteslutande, rekryteras från Echinus miliaris torde få

anses såsom säkert derföre, att denna är den enda af Skage-

raks Echini som under motsvarande tid träffats mogen. I

förhållande till de öfriga lefver den på helt ringa djup och

dess utveckling kan således jämföras med den på grundt

vatten lefvande Asterias rubens.

Hvad deremot de på djupare vatten lefvande arterna an-

går, så synes deras larvtid infalla dels på senhösten, dels på.

vintern. Men beträffande dennas längd samt dessa larvers

vertikala utbredning saknas hittills direkta iakttagelser inom

Skagerak. Ej osannolikt är emellertid, att de på djupare

vatten lefvande Echiniderna i dessa afseenden visa öfverens-

stämmelse med motsvarande former bland Asteriderna.

B. Spatangidea.

a) Bland plankton.

a. Spatangidpluteus: uppträda under Maj —Oktober.

B. Nyss färdigbildade Spatangider hafva erhållits bland

plankton på sensommaren.

b) Bland benthos.

Amphidetus ovatus LESKE.

Könsmognaden infaller under sommaren. De stora mas-

sor Spatangidplutei som stundom uppträda under denna års-

tid, t. ex. 13 och 14 Augusti 1895 i Gullmarfjorden, tillhöra

med stor sannolikhet denna art. I början af Oktober hafva

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 15

ungar af 7 mm. längd och något derutöfver, uppenbarligen

tillhörande årsgenerationen, blifvit tagna bland benthos.

Brissopsis lyrifer FORB.

Öfver tiden för dennas könsmognad kan intet med be-

stämdhet sägas; mogen sperma har visserligen träffats på

senhösten, men deremot ej allmänt mogna ägg.

På Spatangiderna kan tillämpas detsamma som ofvan

nämnts om dels Asterider, dels Echinider. De fria Plutei

som anträffas under den varmare årstiden, ofta massvis, i

Bohusläns fjordar torde med all sannolikhet tillhöra den på

det grundaste vattnet lefvande arten, Amphidetus ovatus.

Först på senhösten torde de öfriga nå könsmognad. Under

vintern deremot hafva, i motsats till förhållandet med Bipin-

narie och Echinidplutei, inga Plutei af Spatangider hittills

blifvit iakttagna.

C. Clypeastridea.

Echinocyamus pusillus MöULL.

a) Bland plankton.

Echinocyamusplutei hafva iakttagits under Juli—Sept.

b) Bland benthos.

Könsmognaden hos Echinocyamus inträffar, enligt fler-

åriga af Prof. THÉEL gjorda iakttagelser, under sommaren.

Då denna art är en grundvattensform lemnar dess utveck-

lingstid åter en bekräftelse på de ofvan nämnda förhållandena

hos andra grundvattens-Echinodermer bland Asterider, Echi-

nider och Spatangider.

5. Holothurioidea.

a) Bland plankton.

En den 27 Januari 1896 iakttagen utvecklingsform har,

ehuru med någon tvekan, blifvit tydd såsom en Auwuricularia.

Anmärkningsvärd är för öfrigt frånvaron af Holothurielarven

i alla under 4 å 5 år gjorda planktonfångster på skilda djup

och under olika årstider i Skagerak.

16 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

b) Bland benthos.

Holothuria intestinalis (ÅA 8c.).

Utvecklingstiden har ej kunnat med säkerhet utrönas.

Mogen sperma men blott delvis mogna ägg hafva iakttagits

på senhösten.

IV. Vermes.

I. Trematodes.

Vid blott ett tillfälle, den 4 September 1896, erhölls

bland plankton en Cercaria-larv 1 närheten af land vid yt-

håfning i Gullmarfjorden.

2. Nemertini.

Pilidium-larver hafva förekommit bland plankton vid

håfningar på 0—40 (60) meters djup dels a) från Sept. (bör-

jan) till Nov. (slutet), dels b) i Februari. Huruvida dessa

fångsttider böra anses som två skilda perioder och beteckna

olika utvecklingstider för olika arter af Nemertiner eller ut-'

vecklingen i sjelfva verket sträcker sig utan afbrott öfver

senhösten och vintern, ehuru iakttagelser hittills saknas för

December och Januari, kan emellertid, då det föreliggande

materialet omfattar blott två år, ej med säkerhet afgöras.

De hafva anträffats i vatten af 21 2/00—30 ?9/o0 salthalt

och 2”.3 till 15”.4 temperatur, vid intet tillfälle i större mängd

tillsammans.

SS. ”Rotatoria:

Syncheta triophthalma LAUTERBORN.

Denna form, som alltid träffats inom området för eller

åtminstone i närheten af strandvegetationen och derföre torde

få anses egentligen tillhöra benthos, har under tvänne peri-

oder af året iakttagits äggbärande, nämligen dels a) i Ja-

nuari (början)—Februari, i ett vatten af 28 ?/oo salthalt samt

— 0.5 till + 2.8 temp., dels b) Aug.—Sept. vid 20.8—21 ?/0o0

sälta och 15”.—19”.8 temp. LAUTERBORN, som beskrifvit denna

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 17

form från Helgoland, iakttog den derstädes under hösten

(Aug., Sept.) och då äggbärande.

Syneheta balticea EHRBG.

Denna art har träffats äggbärande dels a) på våren (April),

dels b) på sommaren (Juli, Aug.) i bräckvattensområden af

de inre fjordarne. I förstnämnda fall befunnos äggen 1 samma

äggklase på olika utvecklingsstadier: de yttersta hade redan

rörliga embryoner; de innersta deremot befunno sig på mo-

rulastadiet.

4. Cheaetognatha.

Sagitta bipunetata Quor et GAIM.

Könsmogna individer hafva träffats dels i början, dels i

slutet af sommaren. Juniores iakttogos bland plankton från

sommaren till hösten (Okt.). Båda dessa fakta tyda på en

under hela den varma årstiden fortgående utveckling af arten

och lemna vid sidan af de hydrografiska förhållanden under

hvilka den uppträder (jfr tab.) bevis för dess endogenetiska

natur i Skagerak.

Spadella cephaloptera BUSCH.

Hos denna utpräglade benthos-form — den har af förf.

anträffats bland bottenslam i Gullmarfjorden på grunda stäl-

len — befunnos äggen mogna hos flere omkring 4 mm. långa

individer, som erhöllos i början af Juni 1896.

5. Gephyrea.

Blott vid ett tillfälle, den 21 Nov. 1896, erhölls af förf.

ett fåtal hithörande larver, nära erinrande om dem hos Si-

punculus, vid håfning i ytan inom Gullmarfjorden. Vattnet

höll vid tillfället 28 ?/oo sälta och 4.5 temp. vid starkt in-

gående ström.

6. Annelida.

A. Polycheta.

Hufvudmassan af hithörande larver -— Trochophore och

borstbärande stadier — uppträder bland plankton under Okt.

18 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

—Mars, med kulmination 1 Jan. .—Febr.; optimum för ut-

vecklingen har sålunda iakttagits vid en vattentemperatur

af — 0”.4— + 5".7, hvarvid salthalten vexlat mellan 23.84 9/00

—33.02 9/00.

B. Archiannelida.

Polygordius sp.

Hithörande larver (= den s. k. Lovénska larven) hafva.

iakttagits från Juli (slutet)—-Oktober. Deras första upp-

trädande i Bohusläns skärgård synes emellertid infalla på

olika tider under olika år; sålunda erhöllos de år 1895 första

gången den 13 Aug., 1896 redan den 21 Juli, 1897 deremot

ej förr än den 15 Sept., allt inom Gullmarfjorden.

Vid fångsterna, som gjorts från ytan ned till 20 met.

djup, har vattnet visat en salthalt af 15 ?/0o—25.5 9/00 och

en temperatur vexlande mellan 9.8 och 15”.4. Ytterligare

förtjenar framhållas, att vid fångsttillfällena strömmen i re-

geln varit ingående mot kusten i fjordarne och att de rikaste

fångsterna, t. ex. den 13 Aug. 1895, gjorts då densamma varit

synnerligen stark. Denna omständighet, stäld i samband

med det förhållandet, att Polygordius, såvidt hittills är

kändt, uppträder endast på ett visst slags botten — »Am-

phioxus-sand> — och derföre torde vara inskränkt till ett

fåtal ganska begränsade områden i Bohusläns skärgård, synes

antyda, att en utan tvifvel betydlig procent af de larver

som erhållas derstädes, ej blifvit kläckta vid vår kust, utan

medfölja hafsströmmarne från andra områden inom eller utom

Skageraks gränser. Att, enligt MICHAELSEN, ej mindre än

tre Polygordiider äro kända från 5.0. Nordsjön (Helgoland),

af hvilka en der uppträder allmänt, hänvisar på detta och

angränsande områden af S. Nordsjön såsom den härd, från

hvilken den vid svenska kusten lefvande stammen årligen

rekryteras. Det medel, hvarigenom denna rekrytering sker,

är utan tvifvel den jutska strömmen, hvars riktning från

Engelska kanalen längs S. Nordsjöns kuster mot W. Jutland

och från Skagen tvärs öfver till svenska kusten vid M. Bo-

huslän måste 1 och för sig anses i hög grad gynsam för en

dylik transport och hvars styrka just vid den nämnda års-

tiden (Aug.—Okt.) når sitt maximum.

De nämnda vexlingarne under olika år i Polygordius-

larvernas uppträdande torde likaledes få en naturlig för-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24: AFD. IV. N:04. 19

klaring genom oregelbundenheten i det jutska strömvattnets

inträngande från sjelfva hafskusten in i Bohusläns fjordar,

hvilket å sin sida synes bero på olika atmosferiska förhål-

landen.!

Slutligen kan tilläggas, att vid ett tillfälle, den 13 Aug.

1895, jemte massor af larver på det första eller de närmast

följande stadierna äfven träffades bland plankton ett fåtal

iarver på det sista stadiet, således med ett utseende som

redan erinrade om den utvuxna benthosformen.

V. Arthropoda.

I. Crustacea.

A. Phyllopoda.

Evadne Nordmanni LOVÉN.

Af det omfattande material från fere år (se tab.), som

stått förf. till buds, framgår att Evadne Nordmanni's utveck-

lingstid sträcker sig öfver större delen af året så till vida

som ungar iakttagits i marsupiet från April (midten) till

November (slutet), [marsupial-ägg hafva träffats äfven 1 Fe-

bruari]. Individer med mer elier mindre utbildade ungar

hafva således erhållits i ett vatten af endast + 3”.5 upp till

20” temp. och från endast 19 ?/oo till 35.12 9/00 salthalt, siffror

som tydligt visa, att den eurytherma såväl som euryhalina

karakter, hvilken af djurgeografiska skäl måste tillkomma

denna form, äfven ger sig tillkänna i dess utveckling. Att

den emellertid ännu på Skageraks latitud ej helt och hållet

är oberoende af årstidernas inflytelser synes framgå dels

deraf, att åtminstone från December och Januari iakttagelser

saknas öfver förekomsten af ungar under utveckling i marsu-

piet, dels deraf att utvecklingen efter en isvinter infaller

1 Såsom ett exempel på de olika kustströmmarnes betydelse för hafs-

djurens larvformer kan just beträffande dessa Polygordius-larver anföras, att

de plötsligt visade sig ytterst allmänt i Gullmarn den 13 Aug. 1895 på mor-

gonen vid vestlig vind och stark inström, sedan förut under fere dagar rådt

utström med grumligt vatten i fjorden. Ännu på aftonen samma dag var

förhållandet oförändradt; men påföljande dag, den 14:de, och likaledes den

15:de, då utström åter var rådande, kunde på samma fångstställen endast en-

staka individer uppspåras.

20 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

senare än efter en isfri. Så t. ex. under år 1895, då Gull-

marfjorden åtminstone delvis var isbelagd under tre. veckor

af Januari och Februari och ännu 1 slutet af Febr. samt

början af Mars lufttemperaturen var låg, ehuru af särskilda

orsaker hafvet dock gick öppet,! iakttogos ungar hos Evadne

Nordmanni första gången den 6 Maj och exemplar, tagna den

19 April, hade ännu outvecklade ägg i marsupiet. Deremot

under blidvintern 1896, då isbildning helt och hållet saknades

i de yttre delarne af Bohusläns fjordar, iakttogos marsupial-

ungar redan den 15 April.

Evadne spinifera P. E. MULLER.

Gent emot den i Skagerak endogenetiska Evadne Nord-

manni är utvecklingen af denna allogenetiska — med jutska

strömmen inkommande — art inskränkt till den korta period,

under hvilken den uppträder i Skagerak: ungar hafva iakt-

tagits i honans marsupium från Juli (slutet) till Augusti

(midten). Då emellertid före Juli och efter September månad

intet spår kunnat finnas af den utvuxna formen under de

år undersökningarne pågått och å andra sidan under mellan-

tiden (Oktober—Juni) lika litet några yngre individer kunnat

anträffas, så synes detta häntyda derpå, att marsupialungarne

i våra farvatten icke, åtminstone ej i nämnvärd mängd,

komma till utveckling, om de också här frigöras. Artens

förekomst i Skagerak torde sålunda få tillskrifvas den årliga

inströmningen af vuxna individer från Nordsjön eller ännu

aflägsnare sydliga farvatten.

Podon polyphemoides LEUCKART.

Denna samt de två andra Podon-arterna, hvilka alla, i

likhet med Evadne Nordmanni, äro endogenetiska i Skagerak

med utpräglad euryhalin tendens, synas emellertid i afseende

på utvecklingen vara mera stenotherma än denna. Sålunda

hafva marsupialungar iakttagits hos föreliggande art endast

från Juni till September.

Podon intermedius LILLJ.

Hos denna form hafva marsupialungar iakttagits från

Juli till Sept. i vattenlager af 23 9/0o—29.22 9/00 sälta och

13.2—19”.2 temp.

; 1 Jfr förf:s skrift: »Littoralfaunans förhållanden vid tiden för hafvets

isbeläggning». N:o 1 af Meddel. från Sveriges zool. hafsstation Kristineberg.

Ofvers. af K. V. A:s Handl. för Mars 1895.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 21

I afseende på olikheten i utvecklingstidens början hos

denna och de båda andra arterna kan anmärkas, att utvuxna

individer af densamma ej erhållits förr än i början af Juli,

och det således f. n. ej kan afgöras, om de redan i Juni bära

ägg och ungar eller icke.

Podon Leuckarti G. O. SARS.

Af de två fångster, i hvilka marsupialungar träffats hos

denna art, härstammar den ena från Juni (början), den andra

från Juli (midten). Båda gjordes på 40—75 met. djup.

B. Copepoda.

a) Utvecklingsformer, hvilkas samhörighet med utveck-

lade former ej kunnat afgöras.

Till denna kategori räknas alla Nauplius-larver och det

öfvervägande fertalet Cyclops-stadier, som anträffats inom

Skagerak från ytan ned till de största undersökta djupen

(160 met.). Beträffande deras förhållande till utvecklade

Copepoder kan endast så mycket med visshet sägas, att de

ojämförligt festa tillhöra fam. Calanide, då denna lemnar

den mest betydande kontingenten till den verkligt plankto-

niska Copepod-faunan (således h. o. h. frånsedt alla sådana

former, som tillhöra kustvegetationen och såsom m. 1. m.

strängt bundna vid denna böra räknas till benthos). Dessa

Nauplii och Cyclopsstadier anträffas under årets alla månader

(Jan.—Dec.) och till följd häraf i vattenlager af mycket olika

beskaffenhet: en temp. vexlande mellan —1”.5 till 20.3 och

en salthalt från 16.18 9/00—34.9 9/00. Huruvida freqvensen

är större under någon viss period af året måste likaledes

tillsvidare lemnas oafgjordt, emedan under de båda år, 1895

och 1896, då de talrikaste och mest sammanhängande iakt-

tagelserna anstäldes, freqvensen i förra fallet visade sig större

under den kallare delen af året, i det senare deremot under

den varmare.

Af fritt kringdrifvande Copepodägg förtjena särskildt

nämnas stora blå ägg af en Calanid, som träffas bland plank-

ton under sommaren (början af Juli till midten af Aug.), vid

sistnämnda tid blandade med tillhörande Naupliusstadier.

De hafva uppträdt på 0—10 met. djup i vatten af 17 9/0o—

25.5 9/00 sälta och 18—22” temp.

22 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

b) Utvecklingen af bestämda arter.

Calanus finmarchicus GUNN.

Juniores såväl som adulti af denna Copepod uppträda på

ett väsentligen olika sätt under olika årstider på inomskärs-

mot på utomskärsstationer eller i öppna Skagerak.

På inomskärsstationer hafva de sålunda erhållits a) under

den kallare årstiden (Sept.—Dec. samt Mars —Maj) dels i ytan,

dels på djupt vatten, b) under den varmare årstiden (Juni—

Aug.) i regeln endast på djupare vatten, blott undantagsvis

och fåtaligt i ytan.

På utomskärsstationer deremot erhållas de mera regel-

bundet i ytan såväl som på djupet ej blott under den kallare

tiden men äfven under sommaren.

De föreliggande fakta beträffande yngre individers upp-

trädande inom Skagerak synas således antyda, att utveck-

lingen omfattar större delen af året: Mars—Dec. Såsom re-

dan i ett föregående arbete framhållits, träffas arten året om

på djupare vatten äfven i Skageraks kustområden, och det

torde ej lida något tvifvel, att den också fortplantar sig der-

städes och att sålunda de utvecklingsformer som träffas i

ytliga lager delvis kunna vara endogenetiska. Men å andra

sidan tyder det plötsliga uppträdandet i ytan af såväl adulti

som juniores under vissa årstider derpå, att den i Skagerak

endogenetiska stammen årligen ej oväsentligt rekryteras från

andra håll och närmast genom de hafsströmmar, som från

Nordhafvet sätta in mot svenska kusten.

Ett annat bevis för artens främmande ursprung lemnar

det förhållandet, att den under den varmare årstiden lefver

i vattenlager med mycket låg temperatur men samtidigt kon-

stant, hög salthalt, nämligen på de större djupen i fjordarne

och öppna Skagerak; deremot endast sporadiskt (och i sådant

fall indrifven med ytströmmar från öppet haf, d. v. s. vid

hög ytsalthalt) förekommer i eller vid ytan. Detta pekar i

och för sig otvetydigt på ett nordligt uppkomstcentrum, en

anvisning, som vinner det kraftigaste stöd af den jämförande

djurgeografien. Detta centrum ligger nämligen, enligt dennas

vittnesbörd, 1 Norra Ishafvet, der arten uppnår sitt maximum

såväl beträffande storlek som individrikedom. Men från

samma håll påvisas tillika, att arten är 1 framstående grad

eurytherm (ehuru tillika stenohalin) genom sin förmåga att

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 23

— om ock förkrympt — existera under eqvatorn såväl som

i polartrakterna, och denna dess egenskap kan å sin sida

lemna förklaring deröfver, att dess utvecklingstid inom Ska-

gerak sträcker sig öfver en så stor del af året och inträffar

vid så stor amplitud i temp. som mellan + 1”.6 och 17”.e.

Angående förhållandet mellan könen kan slutligen an-

märkas såsom en egendomlighet, känd äfven från Ishafvet,

att hanarna anträffas blott vid vissa tider och då mycket

sparsamt i jämförelse med honorna. MHSålunda har förf. blott

i enstaka fall påträffat hanar i Skagerak, nämligen a) 1 hafs-

ytan på en utomskärsstation 1 slutet af Juli; b) på 40—120

met. djup vid slädhåfning — omedelbart ofvan bottnen — i

Gullmarfjorden under hösten (Aug —Okt.) i vattenlager af

5.8 temp. och 33 ?/oo salthalt. Vid alla dessa tillfällen voro

hanarne mycket fåtaliga, honorna deremot allmänna.

Paracalanus parvus CLAUS.

I olikhet mot föregående och följande form, men i full

öfverensstämmelse med dess från dessa skiljaktiga djurgeo-

grafiska karakter! faller denna arts utveckling h. o. h. inom

den varmare årstiden (Juni—Sept.) hvad Skageraks kust-

vatten angår. På öppet haf träffas juniores äfven på sen-

hösten och vintern (Nov.. Febr.).

Spermatoforbärande honor äro antecknade från en fångst

den 2 Sept. 1897 vid 17” vattentemp. och 21.9 ?/oo salthalt.

Pseudocalanus elongatus BoEcK.

Utvecklingen erinrar nära om Calanus finmarchicus: ju-

niores hafva träffats under största delen af året, ehuru under

den varmare årstiden i större antal och mera konstant på

djupet än i ytan inom kustområdena. Under månaderna

Febr.—Mars, Juni—Aug., Nov.—Dec. hafva de uppträdt till-

sammans med adulti. Bland adulti hafva hanarne, hos denna

art liksom hos Cal. finmarchicus sällsyntare än honorna, iakt-

tagits, jemte de senare, i midten af Mars, slutet af Juni och

början af Sept. Äggbärande honor hafva påträffats från

Febr. till April samt i slutet af Juni och början af Juli.

Likasom i fråga om Calanus finmarchicus torde emellertid

dessa data i afseende på utvecklingen ej uteslutande till-

STErAl oe

24 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

komma en i Skagerak inhemsk stam af arten, utan tillika

böra tillskrifvas den omständigheten att densamma under

vissa månader af året utifrån rekryteras genom hafsströmmar,

och sålunda ej blott utvuxna utan äfven yngre individer

kunna inkomma i Skagerak. Dess jämförelsevis ringa mängd

eller t. o. m. frånvaro i de ytligare vattenlagren under

sommaren tyder i detta fall, liksom i afseende på Calanus,

om också i mindre utpräglad grad, på ett nordligare cen-

trum för dess utbredning än Skagerak, men på samma gång

skilja de sig derigenom, att Pseudocalanus visar en afgjord

euryhalin tendens.! :

Eucheta norvegica BoEcK.

En äggbärande hona anträffades på ,80—120 met. djup

vid midten af Sept. 1897 i Gullmarfjorden. Jfr för öfrigt

nedan Metridia longa, med hvilken den öfverensstämmer 1 sin

djurgeografiska karakter.

Centropages hamatus LILLJ.

Bestämbara utvecklingsstadier af denna form finnas an-

tecknade blott från midten af Febr. samt slutet af Maj. Då

emellertid spermatoforbärande honor hafva iakttagits från

Juni till Aug., så måste antagas, att utvecklingen fortgår

ända till inpå hösten. Detta antagande vinner stöd deraf,

att utvuxna individer träffas under alla månader äfven i

ytlagren och arten måste derföre karakteriseras såsom endo-

genetisk i Skagerak.

Centropages typicus KRÖYER.

Spermatoforbärande honor hafva anträffats vid midten af

Aug., 1 ett vatten af 17”.6 temp. och 30.27 9/00 sälta, samt

utvecklingsstadier i början af Okt. vid 12” temp. och 25.3 9/00

sälta. Då utvuxna individers förekomst vid svenska kusten

är inskränkt till Juni—Januari, beroende derpå, att denna

art, i motsats till den föregående, är en allogenetisk form i

Skagerak och dit inkommer vid den årstid, då jutska ström-

men når sitt maximum, så måste också antagas, att dess

utvecklingsstadier uppträda endast inom gränserna för samma

period. Att närmare bestämma detta låter sig emellertid

1 Jfr dess utbredning inåt Baltiska hafvet upp till Ålands skärgård,

men äfven der dess större freqvens först i djupare och kallare vattenlager.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 25

f.n. ej göra med tillgång endast till de nämnda två iakt-

tagelserna.

Isias clavipes BoEcK.

Juniores af denna form hafva iakttagits från Maj till

Juli. Liksom Centropages typicus tillhörande den kontingent

som jutska strömmen aflemnar till Skageraks fauna är den

derstädes såsom utvuxen anträffad under en ännu kortare pe-

riod än den” förra, nämligen Juni—Sept. Under senare delen

af denna hafva juniores ej träffats blandade med adulti.

Temora longicornis Ö. F. MULLER.

Under alla månader -— med undantag ar April — före-

komma utvecklingsstadier af denna form 1 Skagerak. Dock

är dervid att märka, att de, liksom äfven de utvuxna, under

den varmare årstiden uppträda endast fåtaligt eller alls icke

i ytlagren, men deremot äro talrika på djupare vatten. Den

visar häruti en slående likhet med Pseudocalanus, med hvilken

den för öfrigt oftast träffas tillsamman, och kan derföre lika

litet som denna (eller Calanus finmarchicus) betraktas såsom

uteslutande endogenetisk 1 Skagerak. Kommande forskningar

skola utan tvifvel ådagalägga, att dess centrum ligger på en

något högre breddgrad än Skagerak eller åtminstone står

under andra hydrografiska villkor än dettas kustområden,

och att den i Skagerak inhemska stammen årligen rekryteras

från detta håll.

En annan likhet med Pseudocalanus visar sig 1 dess eury-

halina tendens: i baltiska hafvet når den i norr, såvidt hit-

tills är kändt, åtminstone till Alandshaf, men träffas der,

enligt NORDoQvisT, åtminstone under den varmare årstiden,

blott på större djup (180—230 met.); alltså ett bevis för att

den tillika har en temligen utpräglad stenotherm tendens.

Metridia longa LUBBOCK.

Af denna, i inskränkt mening arktiska form, erhölls ett

fåtal yngre individer den 27 Aug. 1897 på 50—70 met. djup

vid 5.8 temp. och 33 9/00 salthalt. Detta tyckes antyda, att

denna, liksom sannolikt några andra till samma kategori

hörande planktonformer (jfr ofvan Eucheeta norvegica!), hvilka

i ringa mängd anträffas i det öppna Skageraks djupare deiar

och på de större fjorddjupen, derstädes fortplantar sig, ehuru

26 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

dessa former aldrig under den blidare årstiden visa sig iyt-

lagren. Trots detta kunna dock dessa egentligen arktiska

former med ännu mindre skäl än de nyssnämnda (Calanus

finmarchicus, Pseudocalanus och Temora) sägas vara endoge-

netiska i Skagerak. Ty i betraktande deraf att denna art,

jemte andra exklusivt arktiska, uppträder i Skageraks ytlager

vid den årstid — Jan., Febr., (Mars) —, då ett inflöde af

arktiskt vatten, med all sannolikhet kommande från N.W.

genom »Jan Mayen-rännan», eger rum i Nordsjön—Skagerak!

och då skäl saknas för det antagandet, att dessa härleda sig

från den fåtaliga stam, som finnes på djupet, så torde denna

senare få anses hafva uppstått just genom dessa årliga in-

strömningar af arktisk plankton och likaledes årligen i större

eller mindre grad rekryteras genom sådana individer, som

vid ytvattnets uppvärmning på våren sänka sig ned i djupare

vattenlager, der de finna en temperatur och en salthalt,

som närmast motsvarar det arktiska vattnets. Att de der

bevisa, att de der funnit gynsamma fysikaliska förhållanden,

men kan deremot icke lemna förklaring öfver det massvisa upp-

trädandet af arktiska former i Skageraks ytlager under vinter-

månaderna.

Labidocera Wollastoni LUBBOCK.

I fråga om denna forms utveckling kan endast anföras,

att spermatoforbärande honor iakttagits i September. Då

arten till sin härkomst är sydlig och den införes i Skagerak

med jutska strömmen blott från Juli till Nov., så är det

osäkert, huruvida yngre former 1 större mängd inkomma, åt-

minstone till kustområdet.

Anomalocera Patersoni TEMPL.

Juniores uppträda från Juli till Febr., dock, liksom adulti,

hufvudsakligen på öppet haf; de hafva erhållits i ett ytvatten

af 2” till 19.8 temp. och 29 9/oo till 30 9/oo sälta. Sperma-

toforbärande honor hafva iakttagits i midten af November.

1 Ett otvetydigt bevis för att ett dylikt inflöde faktiskt eger rum lem-

nas af Clione limacina, som, enligt C. A. HANSSON, i Februari 1884 i så

stor ymnighet visade sig i Kosterfjorden, att den allmänt förtärdes af sillen,

och som likaledes af förf. iakttogs vid mynningen af Gullmarfjorden i Januari

1896, men deremot under alla de år planktonundersökningar fortgått, aldrig

iakttagits på andra årstider i Skagerak.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0 4. 27

Utvecklingen sammanfaller således i det närmaste med

den årliga period (Juni—Febr.), då denna form såsom ut-

vuxen iakttagits i Skagerak.

Acartia Clausi GTIESBR.

Juniores af denna art hafva påträffats både i Sept. och

Jan. på 0—5 m. djup. Sammanstälda med den iakttagelsen,

att spermatoforbärande honor förekomma i Juni (se tab.),

äfvensom äggbärande honor i Okt., synas dessa fakta tala

för, att artens utveckling fortgår under hela den tid ut-

vuxna individer visat sig konstant uppträda i Skagerak,

nämligen Juni—Januari.

Acartia diseaudata GIESBR.

Blott vid ett tillfälle, i midten af Juli 1897, erhölls ett

fåtal honor med spermatoforer på genitalsegmentet.

Acartia longiremis LILLJEB.

Outvecklade individer af denna i Skagerak endogenetiska

art hafva antecknats från Juni samt från Jan —Febr., allt i

ytan. Då dessutom spermatoforbärande honor hafva anträffats

i Juli och November vill häraf synas som skulle utvecklings-

tiden sträcka sig öfver den största delen af året. Att arten

är verkligen endogenetisk i Skagerak framgår för öfrigt

deraf, att, såsom på annat ställe anförts,! utvuxna individer

träffas under årets alla månader i de ytliga vattenlagren.

Oithona similis CLAUS.

Juniores uppträda från Juni till Februari. I motsats

till alla förut nämnda Copepoder, som tillhöra Fam. Calanidee,

bära honorna af denna till Cyplopiderna hörande form äggen

omkring i äggsäckar vid abdomen; äggbärande individer

träffas under hela året (ehuruväl iakttagelser saknas från

Maj). Utvecklingen kan således anses omfatta alla månader,

ehuru den under Mars—Maj är inskränkt till ägg och nauplii,

under det att de senare, till sin natur bestämbara stadierna

framkomma först 1 Juni.

Dessa förhållanden förtjena en särskild uppmärksamhet

derföre, att här är fråga om en i Skagerak endogenetisk form.

MA es

28 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

Utvuxna individer förekomma nämligen 4 eller vid hafsytan

under hela året, ehuru de äro sällsyntast i Mars—April.

Denna sistnämnda omständighet, stäld i samband därmed,

att dessa individer delvis äro äggbärande honor, under det

att äldre utvecklingsstadier samtidigt saknas, synes tyda på,

att dessa båda månader (kanske isynnerhet Mars) utgöra ett

gränsområde i artens lif, der det föregående årets genera-

tioner till större delen gå under och nya uppstå ur de be-

fruktade ägg eller nauplii, som de förra efterlemnat. TI alla

händelser får äfven 1 ett dylikt fall utvecklingen ej tänkas

fortgå likformigt under alla årstider utan hämmas vid en

viss tidpunkt. Den faktor, som här vållar afbrottet, är utan

tvifvel af atmosferisk-hydrografisk art, så tillvida som slutet

af Februari och förra delen af Mars inöm Skagerak är den

kritiska period, då genom samverkande orsaker vattentem-

peraturen nedgår till ett minimum och hafvet derföre lättast

isbelägges, äfven där detta ej skett under den föregående de-

len af vintern.!

Monstrilla helgolandica CLAUS.

Den enda individ, som förf. påträffat i Skagerak, erhölls

på 40—50 met. djup den 21 Aug. 1896 och var en ägg-

bärande hona.

Coryceus anglicus LUBBOCK.

Juniores hafva erhållits från Juli till Jan. på 0—35 met.

djup och vid en temp. vexlande mellan .+ 1”.8 och 17”.2, i de

festa fall på utstationer, utvuxna individer deremot under

Sept.—Nov. Utvecklingen synes alltså pågå under hela den

period (Juli—Jan.), då arten, som otvetydigt föres till våra

kuster med jutska strömmen, inkommer 1 Skagerak.

Bland de i Ascidier lefvande Copepoderna har en ut-

veckling under sommaren iakttagits hos följande: Notodelphys

Allmanni, rufescens, tenera, coerulea, elegans och agilis, Doro-

pygus pulex och gibber, Ascidicola rosea, Buprorus Lovén och

Lichomolgus albens samt bland dei musslor lefvande hos Modio-

' Jfr Ö. PETTERSSON och G. EKMAN, Grunddragen af Skageraks och Katte-

gats hydrografi. Sthlm 1891. S. 137.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:04. 29

licola insignis. Öfver huru stor del af året utvecklingen

sträcker sig, kan deremot f. n. ej afgöras.

C. Cirripedia.

a) Bland plankton.

a. Nauplii: uppträda dels under Okt.—-Mars vid — 1”.5

—+12".3 temp. och 23.84 9/00-—32.e8 9/oo sälta, dels under Maj

—Aug. vid + 5'—20”.5 temp. och 18 ?/00—29.5 9/00 sälta.

gp. Metanauplii: dels under Dec. och Febr., dels under

Mars (slutet) —Juli. i

y. Cyprislarver på 0—120 met.: dels Nov.—Mars och

under vissa år —April vid — 0”.2—6”.56 temp. och 22 9/00—

34.59 9/00 sälta, dels Maj—Sept. vid + 5 —17”.6 temp. och

18 92/00—35.12 92/00 sälta.

Lepas fascieularis ELLIS et Nor.

Nauplii kläckta eller kläckfärdiga: Aug. (slutet) —Sept.

Lepas Hilli LEACH.

Nauplii kläckta: Aug.—Sept.

b) Bland benthos.

Balanus balanoides [L.

1895. Jan. 22. Exemplar, som sutto blottade på klipporna

vid — 8” lufttemp., aflemnade lagda i vatten af +0”.s

temp. under påföljande natt talrika Naupli.

Febr. 20. Exemplar, insamlade ofvan isen på klipporna,

men delvis öfverisade af vågsvall och sittande i en

lufttemperatur af — 17”, aflemnade inom 1 timme

sedan de lagts i vatten af + 0.7 temp. svärmar af

Nauplii.

Mars 14. Exemplar, fästade 1—2 fot öfver vattnet i

+ 0” lufttemp., utsläppte Nauplii, när de lades i

vatten af + 0”.

Mars 17, 21. Talrika Cyprislarver af Balanus, sanno-

likt denna art, erhöllos i vatten af resp. 0.7 och

ORTtTenp:

Juni 12. Årsynglet på de ställen der ofvan nämnda

Nauplii tagits befans hafva en skalkrans af 6 mm.

höjd, 5 mm. bredd.

30 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

Balanus balanus L.

Syn. B. porcatus Da Costa.

Mogen sperma har iakttagits på hösten (slutet af Sept.).

Balanus erenatus BRUG.

Cyprispuppor och från dylika nyss utbildade Balaner

hafva iakttagits dels på Laminarier, dels på Mytili i slutet

af Mars och början af April.

Scalpellum vulgare LEACH.

Individer med embryoner under utveckling i äggen hafva

iakttagits under Juli—Sept. (början); fria Nauplii på hösten.

Vid en jämförelse mellan de nämnda Benthos-Cirripe-

dernas könsmognad och förekomsten i hafvet af fria Nauplii

vill det synas som om hufvudmassan af de under de kallare

månaderna (Okt.—Mars) uppträdande Nauplii rekryterades

från de på djupare vatten lefvande Balanus balanus och B.

crenatus, men äfven, åtminstone delvis, från B. balanoides

(se ofvan; dock kläckas ungar af den sist nämnda sannolikt

ännu 1 April, Maj)!. Inom denna period synes också utveck-

lingen af de fria stadierna af Scalpellum vulgare falla.

De former åter, hvilkas utveckling falla inom den var-

mare årstiden (Maj—Aug.), torde vara dels Balanus impro-

visus, som iakttagits i Sept. i medelstora exemplar fästad på

trävirke, som under Maj eller början af Juni nedsänkts i

hafvet på ringa djup, dels Lepadider, såsom Lepas anatifera,

Hilli och fascicularis samt Conchoderma virgatum, hvilka

visserligen såsom fullvuxna endast sporadiskt inkomma mot

kusten, men hvilkas larvstadier utan tvifvel med hafsström-

marne föras från m. 1. m. aflägsna farvatten in i Skagerak,

dels slutligen Alcippe lampas.

" Att Nauplii erhöllos ur individer, som i Jan. och Febr. togos in i rum

och lades i vatten, behöfver ej nödvändigt tyda på, att ungarne i det fria

lemna moderdjuret vid denna tid. De nämnda fallen kunna nämligen betraktas

såsom en på konstlad väg påskyndad frigörelse.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04,. 31

D. Amphipoda.

1) Caprellidee.

Caprella linearis L.

Under våren (April) hafva embryoner träffats i äggen.

Caprella septentrionalis KRÖYER och

Caprella monocera G. O. SARS.

Hafva på våren (Maj) ungar i marsupiet; så iakttogos

den 3 Maj intill 2.5 mm. långa ungar af den senare formen.

Proto pedata LEACH.

Marsupialägg med långt utbildade embryoner hafva iakt-

tagits i Aug.

Anmärkningsvärdt är, att de båda stora till sin natur

arktiska Caprellaformerna, OC. septentrionalis och C. monocera,

såsom utvuxna förekomma talrikt på Floridé-botten under

vintern och ända fram på våren, men när ungarne i Maj

lemnat marsupiet och sedermera under hela den varmare års-

tiden saknas på samma lokaler. De synas således föra en

strängt begränsad, annuel tillvaro.

2) Gam maridee.

Amathilla Homari FABR.

Utvecklingen, till ungarnes frigörelse, infaller under vin-

tern och våren. Om dess oliktidighet hos olika individer

vittna följande data:

1895. Jan. 22. a) hos ett 18 mm. långt exemplar funnos in-

till 3 mm. långa ungar 1 marsupiet.

b) hos ett 25 mm. långt ex.: blott morula-

ägg i marsupliet.

c) hos andra ex.: embryoner synliga i äggen.

Jan. 28. Marsupialägg med antydning till embryo.

Febr. 14. 2.5 mm. långa ungar 1 marsupiet.

Apr. 18. Intill 3 mm. långa ungar i marsupiet.

Calliopius leviuseulus KRÖYER.

Marsupialutvecklingen eger rum under vintern och våren.

32 .AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

Epimeria cornigera FABR.

Intill 5 mm. långa marsupialungar iakttogos i midten

af Juli.

Dexamine spinosa MONT.

Marsupialungar hafva anträffats 1 början af Juni.

Gammarus locusta L.

Inom Februari hafva samtidigt träffats exemplar med

långt utvecklade embryoner i äggen samt sådana med 2 mm.

långa ungar 1 marsupiet.

En del arktiska Gammarider (t. ex. Amathilla Homari,

Calliopius leviusculus), som under vintern och våren äro

mycket allmänna inom Floridéregionen, försvinna såväl der-

ifrån som från hvarje annan botten vid sommarens inträde.

Likasom i afseende på de stora arktiska Caprella-formerna

finnes härtill ingen annan förklaringsgrund än att den äldre

generationen dör ut, så snart ungarne lemnat marsupiet och

blifvit fria.

3) Hyperidee.

Hyperia galba MONT.

a. Marsupialungar hafva påträffats 1 Aug., Okt. och Mars.

B. Från marsupiet frigjorda ungar, från 1.5 mm. längd,

under Okt. och Febr.

E. Isopoda.

a) Bland plankton.

Larver af Bopyrider: a) i första stadiet under Sept. och Okt.

8) 1 andra » >» Aug. och Okt.

b) Bland benthos.

Idotea tricuspidata DEsSM.

Små individer, de minsta af blott 1,5 mm. längd, hafva

påträffats i Aug. bland Zostera och Fucus på grundt vatten.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 233

Munnopsis typiea M. SARS.

Under Juli hafva ägg på morula-stadiet iakttagits hos

denna art i Kosterfjorden.

Areturus longicornis Sow.

Likaledes i Juli hafva morulaägg påträffats i marsupiet

hos denna form.

F. Schizopoda.

a) Bland plankton.

a. Metanauplius af Euphausider: Juli —Aug., dels inom-

skärs på 20 met., dels i öppet haf på 0—80 met. vid 29.22 9/00

sälta och 17”.5 temp.

p. Calyptopis samt Furcilia af Euphausider: Juni—Aug.

på 0—120 met. vid 29.22 2/00—33 9/00 sälta och 5”.s8—17”.5 temp.

Leptocaris Slabberi V. BENEDEN.

Exemplar, infångade den 13 Aug., buro ägg i marsupiet

och yngre individer hafva erhållits bland plankton i December.

b) Bland benthos.

Mysis inermis RATHKE.

Att döma af de hittills gjorda iakttagelserna synes ut-

vecklingen sträcka sig från våren (April), då embryoner först

iakttagits i äggen, till hösten (åtminstone Aug.). Oliktidig-

heten i utvecklingen framgår deraf, att marsupialungar at

intill 2 mm. längd hafva anträffats i slutet af Maj, men dels

ungar af 1,5 mm. längd, dels ägg 1 marsupiet äfven hos indi-

vider tagna den 1 Aug.

Mysis flexuosa MULLER.

Under Juni och Juli hafva resp. 2 och 3 mm. långa ungar

iakttagits 1 marsupiet hos denna art.

G. Decapoda.

1) Anomura.

a) Bland plankton.

a. Zoea af Pagurider: under Juli—Aug.

pp. Metazoea > d:o -: under Aug.

y. Glaucothoe » dömes yn il >» på 40 met. djup.

34 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

b) Bland benthos.

Pagurus Bernhardus L.

Denna art träffas äggbärande åtminstone från Mars till

fram på sommaren. Zoeor hafva utkläckts i aqvarier i Juli

och Aug. :

Pagurus chiracanthus LILLJ.

Ägg hafva iakttagits under Maj—Juli.

En jämförelse mellan iakttagelserna från benthos och från

plankton visar, att utvecklingen hos våra vanliga Pagurider

torde sträcka sig öfver större delen af året; den vida längre

delen af denna tid åtgår för äggens och embryonernas ut-

bildning, så t. ex. för P. Bernhardus åtminstone från början

af Mars ända till högsommaren.

Att utvecklingen hos en och samma art för öfrigt kan

taga sin början på ganska olika tider visar ett iakttaget

fall af P. Bernhardus-honor, som den 31 Maj 1895 ännu buro

ägg på morulastadiet, under det andra individer redan den

11 Mars hade embryot synligt i äggen. Orsaken till denna

oliktidighet torde ligga i de olika djup och till följd deraf

olika uppvärmda vattenlager, i hvilka de resp. individerna an-

träffas; åtminstone togs vid det förstnämnda tillfället fång-

sten på djupare och kallare vatten än vid det sistnämnda.

2) Macrura.

a) Bland plankton.

1:0). Utvecklingsformer, hvilkas samhörighet med utvecklade

former ej kunnat afgöras.

a. Zoea: Juni—Sept. samt Febr.

Bg. Mysis: Juli>— Sept.

2:0). Utvecklingsstadier af bestämda arter (eller slägten).

Crangon-arter.

Zoea iakttagen under Juli—-Aug.

Nephrops norvegicus Li.

Mysis anträffad under Juli och Oktober, 1 förra fallet

på 35—70 met., i det senare på 0—4 met. vid 10.2 temp. och

23 9/00 salthalt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 235)

Homarus vulgaris EDW.

Andra larvstadiet (= Mysis-stadiet, jfr Tab. II, fig. 1

hos SaArs!) i början af Aug. infångadt bland plankton.

Gebia deltura LEACH.

Utvecklingsstadier anträffade i Aug. på 15—120 met. vid

5.8 temp. och 33 /o00 salthalt.

b) Bland benthos.

Palemon squilla L. och P. Rathki LILLJ.

Embryonalutveckling Juni—Juli och ungar utkläckta

under Juli—Aug. Utvecklingstiden sträcker sig sannolikt

öfver större delen af året, emedan honorna äro äggbärande

redan på våren; exemplar som tagits i slutet af Januari hafva

dels varit utvuxna (dock honorna utan ägg), dels halfvuxna.

Pandalus annulicornis LEACH.

Ägg under utveckling påträffas hos äggbärande honor

från slutet af Januari till Maj. Att en stor oliktidighet

gör sig gällande 1 embryots utbildning iakttogs under våren

1895, då dels nästan kläckfärdiga embryoner träffades den

23 April, dels sådana med endast ögon men ej kroppsbihang

tydliga den 31 Maj.

Pandalus brevirostris RATHKE.

Ägg under utveckling hafva äfven hos denna art iakt-

tagits under flere månader (slutet af Mars—Juli). Oliktidig-

heten framträder äfven här på ett slående sätt: i början af

April hafva exemplar med långt utvecklade embryoner an-

träffats, deremot både den 29 April och den 27 Maj samma år

sådana, hos hvilka embryoner ännu ej voro synliga i äggen.

Virbius Cranchi LEACH.

Atminstone från början af Maj till Juli förekomma in-

divider bärande ägg under utveckling.

Virbius fasciger NORM.

Ägg med anlagda embryoner hafva iakttagits hos denna

art i slutet af Juli.

1 Om hummerens postembryonale udvikling. Christiania 1874.

36 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER:

Doryphorus Gordoni SP. BATE.

I midten af Juli hafva kläckfärdiga embryoner påträffats.

Crangon vulgaris FABR.

I början af Juli hafva långt utvecklade embryoner iakt-

tagits hos denna art i Kosterfjorden.

Crangon Allmanni KIN.

Utvecklingen af äggen försiggår under Apr. hvar-

vid en stor oliktidighet är märkbar hos olika individer från

samtidigt gjorda fångster.

Calocaris Mac Andrex BEN.

Äggbärande honor hafva träffats under början af som-

maren.

Nephrops norvegicus L.

Ägg med anlagda embryoner hafva iakttagits i början

af Augusti. Jfr ofvan om Mysis.

Homarus vulgaris EDW.

Långt utvecklade embryoner träffas 1 äggen redan under

Maj—Juni. Jfr för öfrigt ofvan om larver bland plankton.

Galatea squamifera FABR.

Ägg med ännu ej synliga embryoner hafva iakttagits den

1 Aug.; dylika med nyss anlagda embryoner den 15 Juli.

Galatea intermedia LILLJ.

I början af Aug. hafva ägg träffats innehållande långt

utvecklade embryoner.

Munida rugosa FABR.

Nästan kläckfärdiga embryoner hafva iakttagits i slutet

af Juli.

För så vidt utvecklingen af hithörande former kunnat

följas, sträcker sig densamma öfver större delen af året så

till vida som äggen i allmänhet bäras under flera månader

(af vintern, våren och sommaren) och embryonerna kläckas

först under den varma årstiden (Juni—Sept.), såsom det synes

oftast i Juli.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0 4. 37

3) Brachyura.

a) Bland plankton.

1:0). Utvecklingsformer, hvilkas samhörighet med utvecklade

former ej kunnat afgöras.

a. Zoea: Juni—Nov.

pp. Megalopa: Juli—Sept.

2:0). Utvecklingsstadier af bestämda arter (eller slägten).

Portunus sp.

Zoee iakttagna i midten af Augusti.

Carcinus moenas L.

Megalopa iakttagen i början af Augusti.

b) Bland benthos.

Inachus dorsettensis PENN.

Ägg under utveckling träffas från Febr. till högsom-

maren; men under det t. ex. i slutet af Maj embryonerna varit

kläckfärdiga hos en del individer, hafva andra 1 midten af

Juli ännu endast morulaägg.

Inachus dorrhynchus LEACH.

Kläckfärdiga embryoner påträffades 1 ägg af denna art

den 18 Sept.

Hyas araneus L.

Ägg under utveckling träffas från Febr. till hösten; så-

lunda morulaägg 1 vatten af endast — 1? till + 0.2 under

Febr.-—Mars och, såsom bevis på den äfven här påfallande

oliktidigheten, långt utvecklade embryoner den 29 April, men

den 6 Maj dels exemplar med endast morulaägg, dels sådana

med nyss anlagda embryoner, allt under samma år; slutligen

den 4 och 24 Sept. ett följande år ägg innehållande embry-

oner på ett temligen framskridet stadium.

Hyas coarctatus LEACH.

1895. Apr. 23. I äggen innehöllos embryoner med tydliga

ögon.

Juli 8. På 80—120 met. djup (Kosterfjord). Endast

ägg på morulastadiet.

38 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

Portunus arcuatus LEACH.

I början af Juni exemplar med endast morulaägg.

Portunus depurator LEACH.

Af denna art hafva Zoeor utkläckts dels i slutet af Juni,

dels i slutet af Aug. I midten af Juli hafva erhållits ägg

med tydliga embryoner.

Portunus pusillus LEACH.

1897. Juli 15. Ägg med tydliga embryoner.

Aug » med långt utvecklade embryoner.

Pinnoteres pisum PENNANT.

Zoeor hafva utkläckts i aqvarier dels i slutet af Juli,

dels i Aug. (1893 och 1894).

Anm. Vid sistnämnda tillfälle iakttogs, att samtliga

larverna kläcktes alldeles samtidigt ur alla äggen hos samma

individ.

Lithodes Maja L.

Ägg på morulastadiet buros af individer som infångades

i slutet af November och höllos i aqvarier till den 7 December.

I de fall, då observationerna på samma art sträcka sig

öfver längre tid, synes deraf framgå, att utvecklingen erinrar

om Macrurernas; redan äggets och embryots utbildning om-

fattar flere månader (vintern, våren och åtminstone delvis

sommaren) och det senares kläckning synes inträffa under

sommaren och hösten. En anmärkningsvärd oliktidighet gör sig

emellertid gällande hos en och samma art i afseende på äggens

utbildning, i vissa fall, såsom t. ex. de vid Hyas coarctatus

anförda, bevisligen beroende på moderdjurets uppehållsort. Der

nämligen detta lefver på mindre djup, dit sommarvärmen

tidigare tränger ned, påskyndas utvecklingen; lefver det der-

emot i de kalla djupare vattenlagren (i detta fall på 80—120

meter), så blir densamma försenad.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:04. 39

2. Pantopoda.

Nymphon sp.

1895. Juli 26. (Waäderöfjord). Embryoner nyss anlagda i

äggen.

Phoxichilidium (?) sp.

1895. Febr. 12. I de flesta ägg 1 äggsamlingarne voro embry-

onerna nästan fullt utvecklade (med kroppsbihang

0. S. v.); detta i ett vatten af + 3.2 temp.

Maj 6. Talrika ungar med 3 par extremiteter.

VI. Bryoözon

a) Bland plankton.

Cyphonautes (större form).

Under isår (1895): Jan.—Dec.

Under icke isår (1896): Jan —Mars 14; Maj 18—Dec.

Cyphonautes (mindre form).

Denna har anmärkts bland plankton under Aug.—Sept.;

Dec. och Febr.

Phoronislarver.

Dessa hafva iakttagits från Maj (slutet) till Dec. (slutet).

b) Bland benthos.

Larver af Bryozo nyss fästade på Fucus serratus i början

af sommaren. Larver af Flustrella hispida FaABR. och Alcyo-

nidium sp. träffades i början af Dec. 1896; moderkolonierna

voro fästade på Fucus serratus.

Hvad Cyphonautes beträffar, så uppträda tvenne till stor-

lek, men äfven till utseende i öfrigt något skiljaktiga former.

Huruvida båda äro larver af Membranipora måste tillsvidare

lemnas oafgjordt.

40 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

I afseende på fortplantningen af Membranipora pilosa

kan anmärkas, att, för så vidt den i M. Baltiska hafvet före-

kommande M. macrostachys v. fossaria är en förkrympt form

af densamma, Cyphonautes-larven blott fåtaligt, t. ex. Maj

1898 i Roslagen, der blifvit anträffad. I Skagerak uppträder

Cyphonautes under alla årstider (endast 1896 synes ett af-

brott hafva egt rum från midten af Mars till midten af Maj);

detta behöfver dock ej nödvändigt innebära, att förökningen

i sjelfva verket fortgår oafbrutet inom Skagerak; möjligen

leder nämligen en del af dessa larver sitt ursprung från

andra områden, der moderkolonien utvecklar sig på andra

tider än vid våra kuster, och hafva sålunda blifvit hit in-

förda med hafsströmmar.

Hvad utvecklingen af Phoronis angår, så synes den in-

träffa från sommarens början till senhösten eller vinterns

inträde.

VII. Brachiopoda.

Terebratulina caput serpentis IL.

På senhösten och vintern har visserligen iakttagits mogen

sperma, deremot blott delvis mogna ägg hos denna art. Det

måste derföre f. n. lemnas oafgjordt, vid hvilken årstid dess

utveckling infaller.

Waldheimia eranium MöULL.

Äfven för denna form kan utvecklingstiden f. n. ej när-

mare bestämmas, då väl mogen sperma men blott delvis

mogna ägg funnits hos individer som undersökts under som-

maren i Kosterfjorden.

Crania anomala MöULL.

Blott hos en del individer har mogen sperma iakttagits

på sommaren och hösten, och blott på sist nämnda årstid

mogna ägg.

Af de nämnda och andra här ej anförda iakttagelser

kunna visserligen inga säkra slutsatser dragas 1 afseende på

Brachiopodernas utveckling inom Skagerak; dock förefaller

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 41

det sannolikt, att könsmognaden, åtminstone för de på dju-

pare vatten lefvande, inträffar först på sensommaren—hösten

eller måhända början af vintern. Endast sådana individer,

t. ex. af Terebratulina, som lefva på jämförelsevis grundt

vatten, torde blifva tidigare mogna.

VIII. Mollusca.

1:o0) Molluskyngels uppträdande i allmänhet bland plankton.

Larver och ungar af mollusker uppträda fritt kring-

simmande från Maj (senare hälften) till Februari (slutet).

2:0) Utvecklingen af bestämda (eller sannolika) slägten.

A. Gastropoda prosobranchiata.

a) Bland plankton.

Fusus Sp.

1896—97: Juli (slutet)—Aug. (slutet).

Eulima sp.

1896—97: Juli (slutet) —Sept. (slutet).

Sinusigera-larver.

1895—97: Juni—Sept. (midten).

Triforis perversa L.

1896: Juli (slutet) —-Aug. (midten).

RissoxX sp.

1895—97: Maj (slutet)—-Okt. (början).

Rissoa-lik larv (skal med knölar i täta spiralrader).

1896--97: Juli (slutet)—-Aug. (slutet).

Littorine sp. ;

1895—97: Maj (slutet)—Okt. (början), inomskärs; — Nov.

(slutet), i öppna Skagerak.

: Chiton sp.

1897: Juli (början).

42 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

b) Bland benthos.

Buccinum undatum DL.

1895. Febr. 12. Embryoner nästan utbildade i äggen.

Febr. 20. Äggkapslar togos på alger på ungefär 1

met. djup; talrika Buccinumindivider funnos vid denna

tid ända upp i vattenbrynet.

Mars—April. 2—3 mm. långa ungar i äggkapslarne.

April 18. 2.5 mm. långa ungar i äggkapslarne.

Juni 14. Intill 4 mm. långa ungar i äggkapslarne.

1897. Juli 1. Intill 53 mm. långa ungar 1 äggkapslarne.

1894. Sept. Intill 4.5 mm. långa ungar i äggkapslarne.

Nassa reticulata IL.

Mogen sperma har iakttagits såväl i Okt. som i Mars.

Purpura lapillus L.

Flytande sperma har träffats hos denna art på sommaren

och hösten.

Aporrhais pes pelicani L.

Flytande sperma har iakttagits i början af sommaren.

Cerithium reticulatum DA Costa.

Helt små individer (från 2 mm. längd) uppträda på grunda

ställen bland Zostera från Juli (slutet) —hösten.

Triforis perversa L.

Omkring 3 mm. långa exemplar hafva erhållits i midten

af Okt. på grundt vatten.

Turritella communis RIsSSo.

Endast delvis mogna ägg hafva iakttagits på hösten.

Rissoe sp.

Mycket små ungar, som uppenbarligen nyss öfvergått

till benthos, hafva erhållits i midten af Oktober?

Littorina littorea IL.

1895. Juni 8. Sperma flytande.

sikor > > > ägg mogna.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 243

Littorina obtusata ÅL.

Under Juli och Aug. hafva anträffats på Fucus serratus

dels ägg dels embryoner i geléklumpar; sannolikt härstam-

mande från denna art.

Littorina rudis MONT.

Ungar hafva iakttagits i gälhålan under Aug. och Sept.

Patella vulgata L.

Mogen sperma har anträffats i början af Juli.

Patella testudinalis MöULL.

Mogen sperma och mogna ägg hafva iakttagits på våren.

Larver af Gastropoder förekomma således bland plankton

under den varmare årstiden (slutet af Maj till början af Okto-

ber) och i de fall, då en larvforms samhörighet kunnat närmare

utredas, har det visat sig att denna utvecklingstid gäller

framför allt de på grundare vatten lefvande Gastropoderna,

men äfven en och annan i djupare lager förekommande (t. ex.

Eulima).

Hvad åter t. ex. Buccinum beträffar, så kan anmärkas,

att redan under vintern (i början af Febr.), då djuren från

djupare vatten begifva sig upp ända till strandområdet, ägg-

kapslarne läggas och fästas på alger på c. 1 meters djup och

att ännu i September äggkapslar, innehållande 4.5—5 mm.

långa ungar, träffas kringdrifvande i ytan.

B. Gastropoda opisthobranchiata.

a) Bland plankton.

1895—97: Juni—Oktober.

b) Bland benthos.

Acera bullata MöLL.

Äggsamlingar af denna art anträffas under sommaren på

Zostera.

Aeolis Drummondi THOMPS.

Ur äggsnören, fästade på Zostera, kläcktes i aqvarier

skalbärande larver i Augusti.

44 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

C. Scaphopoda.

Dentalium entalis L.

Flytande sperma har iakttagits på sensommaren.

Dentalium abyssorum M. SARS.

Könsmogna individer träffades i Kosterfjorden 1 början

af Juli månad.

D. Lamellibranchiata.

a) Bland plankton.

Mya arenaria ÅL.

Larver hafva utkläckts i aqvarier i början af sommaren.

Till denna art böra, åtminstone delvis, räknas de i plankton

förekommande

Små-musslor med rak låskant,

som erhållits under sommaren och hösten.

Astarte sp.

1895—97: Juni—Oktober.

Cyprina islandica (veris.) L.

1895—97: Juni—Oktober.

Yoldia (7) Sp.

1895—96: Juni—Oktober.

Nucula? sp.

1895—97: Juni—Oktober (inomskärs); — Febr. (på öppet haf).

Mytilus edulis L. eller Modiola vulgaris FLMG.

1895—97: Maj (slutet)—Oktober (inomskärs); — Februari (på

öppet haf).

Ostrea edulis IL.

SAN

Hit torde delvis få räknas (jfr ofvan)

Små-musslor med rak låskant,

som erhållits under sommaren och hösten.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04,. 45

b) Bland benthos.

Teredo sp.

Talrika den 22 Februari 1895 på generationsorganen un-

dersökta individer innehöllo alla mogen sperma; vattentemp.

var + 0.7.

Saxieava rugosa L.

Exemplar med flytande sperma iakttogos i slutet af Ja-

nuari.

Mya arenaria ÅL.

1895. Febr. 23. Individer, upphackade ur frusen sand under

qvarterstjock is, som legat tre veckor, visade ej lifs-

tecken för öfrigt, men innehöllo rörliga spermato-

zoider. Vattnets temp. var + 1.2.

1894. Juni 4—30. Ägg och sperma utkastades af exemplar

som höllos i aqvarier. Från ägg som befruktades

d. 9/6 hade Trochophore utbildats följande dag och

dessa hade utbildadt skal och velum d. 11/6. Intill

d. 15/6 hade några tillväxtringar uppstått på skalet.

Samma individer, som d. ?/6 utkastade könsprodukter,

aflemnade ånyo d. ??/6 ägg och sperma i aqvarierna

och d. 39/6 funnos åter Trochophorc.

1897. Juni 16—17. Larver kläckta 1 aqvarier.

Tellina baltica L.

Mogen sperma har iakttagits på våren (början af April).

Serobicularia alba WooDp var. radiata Lovén.

Könsmogen under sommaren (Juni, Juli).

Mactra solida L.

1895. Juni 17. Flytande sperma, men blott delvis mogna ägg.

Aug. 7. Könsmogna individer.

Axinus Sarsi PHIL. z

Mogen sperma har iakttagits på sensommaren (Aug.)

Venus striatula DA Costa.

Mogen sperma har anträffats hos denna art på hösten

(slutet af Sept.).

46 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

Venus fasciata DA Costa.

Jfr föregående art.

Cyprina islandiea L.

Flytande sperma och delvis mogna ägg hafva anträffats

på sensommaren,

Cardium edule L.

I början af April hafva mogna ägg iakttagits.

Modiolaria sp. (M. discors eller M. marmorata).

Mycket små, 0.5 mm. till 1.5 mm. långa ungar hafva

erhållits på Floridéer på hösten (Okt.).

Modiola vulgaris FLMG.

Mogen sperma har iakttagits vid början af sommaren.

Mytilus edulis L.

Exemplar med flytande sperma hafva påträffats från

Febr. till Sept. Efter midten af Maj ungarne talrika bland

plankton, bland benthos (på Zostera, Fucus och Floridéer m. m.)

under sommaren.

Pecten 7-radiatus MöULL.

Mogen sperma men ej mogna ägg hafva iakttagits på

sensommaren.

Ostrea edulis L.

1894. Juni 6. Ungar kläckta i aqvarier.

Aug. 9—12. Massor af skalbärande ungar kläckta i

aqvarier.

1897. Juli 10. Mellan skalen hos ett 5-års ostron från Ar-

cachon, som öfvervintrat på 10—12 met. djup i Bornö-

sund, iakttogos talrika ungar.

De föreliggande fakta häntyda derpå, att musslornas

larver framkomma under den varmare årstiden (Maj—Okt.);

dock så, att grundvattensformer (såsom Mytilus, Mya, Ostrea)

synas utvecklas något tidigare än de på djupare vatten lef-

vande.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0O4. 47

E. Cephalopoda.

Rossia glaucopis LOovÉN.

Under sommaren (Juli) anträffas på större djup i Koster-

och Wäderöfjordarne ägg och embryoner af denna art inuti

Spongior (Esperia sp.).

IX. Enteropneusta.

Balanoglossus sp.

Tornaria-larver hafva erhållits under högsommaren på

0—4 met. djup.

X. 'Tunicata.

a) Bland plankton.

Ascidielarver.

Hafva iakttagits under sommaren och hösten (Juni— Sept.)

samt i Januari.

Oikopleura dioica FOoL.

a. Mogna ägg hafva iakttagits under sommaren (Juni).

8. Juniores på hösten (Nov.).

b) Bland benthos.

Amaroecium Sp.

Ägg under utveckling hafva påträffats under vintern

(Januari).

Corella parallelogramma ÅLDER.

1897. Sept. 30. Massor af juniores, endast omkring 5 mm.

långa, på Delesseria sanguinea.

1896. Okt. 21. Små exemplar, intill c. 10 mm. långa, fästade

på alger.

Phallusia virginea O. FE. MÖLLER.

Könsmogna individer hafva träffats på våren (Mars, April).

48 AURIVILLIUS, OM. HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

Phallusia mentula O. F. MÖLLER.

Mogna ägg hafva iakttagits på vintern (Jan.).

Styela aggregata (O. F. MöLL.)

Individer med mogen sperma hafva anträffats på vin-

tern (Jan.). ;

Styela grossularia V. BEN.

Talrika larver af denna art hafva iakttagits på som-

maren (Juni).

Flertalet Ascidielarver synas uppträda bland plankton

under den varmare årstiden; af dem som med visshet höra

till denna kategori kunna nämnas: Corella parallelogramma

och Styela grossularia samt sannolikt öfriga på grundare

vatten lefvande former. Men att derjemte en del Ascidier

utvecklas under vintern visar sig af några fynd af larver

den 27 Jan. 1896 dels vid ytan, dels på 6—10 met. djup sam-

tidigt med det massvisa uppträdandet af Annelidtrochophoree.

Att dessa larver tillhöra sådana arter som lefva på större

djup, synes af flere skäl sannolikt.

XI. Leptocardii.

Amphioxus lanceolatus YARREL.

Ungar uppträda bland plankton från Juli (senare delen)

till Oktober. De visa sig under olika år olika tidigt vid Bo-

husläns kust; så t. ex. iakttogos de 1894 första gången den

27 Juli, 1895 den 31 Juli, men 1896 först den 30 September.

Att detta i viss mån bör tillskrifvas en oliktidighet i ut-

vecklingen under skilda år, visar sig af larvernas storlek i

de resp. fångsterna, men då äfven andra larvformer, som eljest

förekomma i sällskap med Amphioxusungarne, inträffa först

långt senare än under vanliga år och då samtidigt med de

förra, såsom fallet var med Polygordiuslarverna 1896, så

måste härtill sökas andra förklaringsgrunder.

Såsom ofvan, på tal om Polygordius, blifvit nämndt kunna

de stora massor, i hvilka de uppträda vid vår kust med all

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 49

sannolikhet ej hafva alstrats i dennas närhet, utan måste till

en stor del inkomma från andra hafsområden. Utan tvifvel

eger ett dylikt förhållande rum äfven med Amphioxus i be-

traktande deraf, att larverna ofta förekomma ymnigt inom

Bohusläns fjordar, t. ex. inom Gullmarfjorden, ehuru, trots

mångåriga draggningar, blott helt få och inskränkta fynd-

orter äro kända, der de fullvuxna djuren erhållas.

I det ena som andra fallet torde sålunda den infödda

stammen 1 ej obetydlig grad årligen rekryteras utifrån. Och

det medel, hvarigenom detta sker, synes vara den jutska

strömmen, som vid denna årstid når sitt maximum af styrka

och mäktighet. De utanför Skagerak liggande områden, från

hvilka sålunda dessa och andra larvformer skulle tillföras

den svenska kustfaunan, äro närmast Jutlands V.-kust, men

äfven S. Nordsjökusten ned mot Engelska Kanalen.

Under dessa förutsättningar skulle vexlingarne 1 dylika

planktonformers uppträdande i Bohusläns fjordar under olika

år med skäl kunna tillskrifvas de förhållanden, kustströmmar

och atmosferiska inflytelser, som hämma eller befordra detta

sydliga vattens ingång i skärgården, sedan det en gång upp-

nått det yttre hafsbandet. Faktiskt är nämligen, att de

rikaste fångsterna af såväl Amphioxus-ungar som Polygordius-

larver skett inom Gullmarfjorden endast vid sådana tillfällen,

då en från öppet haf kommande ström satt in mot kusten

och dess fjordar, men att, när motsatta förhållanden varit

rådande, de åter derifrån försvunnit.

50 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

AVI NEOMPASNINGAL ER IE SU AS

Af den ofvan lemnade framställningen, som emellertid af

naturliga skäl ej kunnat omfatta mer än ett fåtal represen-

tanter för hvarje evertebratklass, torde i första rummet framgå,

att från systematisk synpunkt inga allmänna reglor för de

lägre hafsdjurens utvecklingstider kunna uppställas, icke ens

för representanter af trängre systematiska afdelningar — fa-

miljer och slägten —; ja till och med en och samma art kan,

för såvidt den har en stor vertikal utbredning, under olika

förhållanden vara underkastad betydande vexlingar i afseende

på tiden för sin könsmognad. Om dessa slutsatser kunna

dragas redan af undersökningen af generationsorganens ut-

bildning hos benthosfaunan eller ock hos sådana djur hvilka

äfven såsom utvuxna äro fritt kringsimmande, så vinna de

ytterligare bekräftelse af de iakttagelser som gjorts öfver

planktonfaunan, så till vida som denna innehåller den förras

utvecklingsformer.

Under sådana förhållanden framställer sig helt naturligt

den frågan: Hvilka orsaker betinga å ena sidan oliktidigheten

i de utvuxna formernas könsmognad och å den andra periodi-

citeten i larvformernas uppträdande inom Skagerak?

Att ett hafsområde innehåller från djurgeografisk syn-

punkt olikartade element, är visserligen ej en allmängiltig

sanning, men dock ett sakförhållande, som framför allt i de

tempererade hafven bevisligen eger rum, om det också ännu ej

vunnit allmänt erkännande, och som i föreliggande fall, d. v. s

i afseende på Skagerak, 1 eminent grad eger sin tillämpning.

Men detta gäller ej blott om den planktoniska delen af fau-

nan,! utan äfven om nekton och benthos. Att döma af de

fakta, som redan nu kunna framdragas inom vissa djurgrupper,

är det nämligen i hög grad sannolikt, att när faunan i sin

helhet en gång kan bedömas från jämförande djurgeografisk

synpunkt, densamma 1 likhet med plankton skall visa sig

innehålla till sitt ursprung väsentligen olika element, näm-

ligen dels sådana som här redan 1 de ytliga vattenlagren

befinna sig under fullt naturliga förhållanden (=endogene-

tiska), dels sådana som invandrat från andra hafsområden

1 Jfr förf:s framställning Häraf 1. c.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 4. 51

och, åtminstone hittills, icke naturaliserats inom Skagerak

(= ailogenetiska).

På grund af Skageraks säregna läge, stäldt som det är

under hydrografiska inflytelser af synnerligen vexlande art,

nämligen å ena sidan från ett stort inhaf med bräckt vatten

(det Baltiska), å den andra från öppna Atlanten på tvänne

vägar, en sydlig och en nordlig, som hvar för sig lemna till-

träde för olika vattenslag, måste denna invandring omfatta

djurformer, vuxna eller outvecklade, af ganska vexlande geo-

grafisk karakter, som, 1 fall de fortlefva i Skagerak, göra

detta i en omgifning, som närmast motsvarar deras ursprung-

liga, och sannolikt följa samma lagar i afseende på köns-

mognad 0. s. v. som 1 denna.

På grund häraf torde ett första svar på den uppstälda

frågan blifva: Tiden för de utvuxna formernas könsmognad

står 1 närmaste beroende af de resp. djurens geografiska natur

— om endogenetiska eller allogenetiska — i Skagerak.

Hvad de först nämnda — de endogenetiska — angår, så

bevisa de sig såsom sådana derigenom, att de lefva i ytligare

vattenlager och sålunda äro blottstälda för de hydrografiska

vexlingarne i dessa under olika årstider. Men om de till följd

häraf, såsom fullvuxna, ega förmåga att uthärda en salthalt

och en vattentemperatur af ofta stor amplitud, så framgår

emellertid af talrika ofvan anförda exempel, att i fråga om

vissa lifsfunktioner, tiden för könsmognaden och för ungarnas

kläckning, det omgifvande mediets beskaffenhet har en be-

stämmande inflytelse. Den faktor som dervid, 1 fråga om

benthosformerna som det synes uteslutande, gör sig gällande

är temperaturen. När grundvattensformer tillhörande botten-

faunan nå könsmognad och utsläppa sina larver vid den var-

mare årstidens början och detta fortfar till dennas slut samt

när hos en och samma art, om denna har förmåga af stor ver-

tikal utbredning, individer som lefva på djupare vatten af-

lemna ungar senare än de som lefva 1 ytliga lager, så torde

häri ligga otvetydiga bevis derpå, att dylika djurs utveck-

lingstid i väsentlig grad bestämmes af den med sommarens

inträde så småningom mot djupet nedträngande värmen.

Men hvad som gäller om endogenetiska bottenformer kan

också, med en ringa modifikation, sägas ega sin tillämpning

på endogenetiska planktondjur. Den hvilotid i reproduktionen,

som äfven hos dessa eger rum, synes 1 flertalet fall inträffa

52 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

under den mörkaste delen af året och Skageraks kallaste

period (Jan.—Mars [April]. Då flertalet af dessa i regeln

lefva i omedelbar närhet af vattenytan, så kan fortplantnin-

gens tidigare inträde hos dem än hos grundvattensformer

bland bottendjuren förklaras antingen af solljusets och vär-

mens tidigare inverkan på de ytligaste vattenlagren än på

något djupare liggande eller ock genom en större eurytherm

tendens hos de förra än hos de senare.

Ett andra svar på den framstälda frågan måste således

blifva: För de i Skagerak endogenetiska djurformerna — vare

sig de tillhöra botten- eller planktonfawnan — utöfva de årliga

vexlingarne i ytlagrens lydrografiska förhållanden, men isynner-

het i temperaturen, ett bestämmande inflytande på tiden för

fortplantningen.

Hvad vidare de (utvuxna) allogenetiska djurformerna be-

träffar, så bevisa de sig såsom sådana framför allt derigenom,

att de, vare sig de tillhöra benthos eller plankton, uppträda

i sådana vattenlager, som genom temperatur eller sälta eller

båda 1 förening närmast motsvara det vatten, der de ursprung-

ligen uppstått och med hvilket de inkommit i Skagerak. I

det fall alltså då en benthosform i Skagerak uppträder endast

på större djup, der å ena sidan en konstant låg temperatur,

å andra sidan en hög salthalt är rådande året om, så hän-

tyder detta antingen derpå, att den är af öfvervägande ste-

notherm natur och att temperaturen sålunda för densamma

är den bestämmande faktorn eller ock att den är öfvervägande

stenohalin och att salthalten sålunda är afgörande eller slut-

ligen att dessa båda faktorer tillsammans reglera dess upp-

trädande inom Skagerak. TI alla händelser stå dylika former

utanför inflytelsen af de vexlingar 1 hydrografiskt hänseende,

som de endogenetiska formerna äro underkastade i ytliga

vattenlager; hvad som för de senare tillkännager slutet af

en lifsperiod och början af en annan, nämligen klimatiska

förändringar, måste för de förra sakna betydelse. Under så-

dana förhållanden och då från beskaffenheten af det kon-

stanta medium der de vistas ingen impuls till utveckling för

dessa torde gifvas, så återstår endast det antagandet, att

en dylik yttre inverkan här ej förekommer, men de resp.

formerna äfven på främmande botten följa samma vanor i.

afseende på tiden för sin fortplantning som på den ur-

sprungliga.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 903

Hvad ytterligare angår de (utvuxna) allogenetiska plank-

tonformerna, så kunna de tjena som bevis för hvad som nyss

nämnts om de motsvarande benthosformernas natur så till vida

som de, vid inträffande hydrografiska förändringar 1 de ytliga

vattenlager med hvilka de inkommit, sänka sig ned på djupare,

som till sin beskaffenhet äro för dem mera gynsamma. Och

hvad deras fortplantning vidkommer finnes all anledning an-

taga, att denna inträffar på samma tider inom det nya om-

rådet som inom det hvarifrån de inkommit, vare sig utveck-

lingsformerna inkomma samtidigt med de utvuxna eller ut-

vecklingen eger rum på en annan årstid och då på annat

djup än det, på hvilket arten inträngt 1 Skagerak.

Ett tredje svar på den uppstälda frågan blir sålunda detta:

För de i Skagerak allogenetiska djurformerna — vare sig de

tillhöra botten- eller planktonfaunan — torde fortplantningen

vara oberoende af der rådande hydrografiska förändringar och

följa samma tider som inom det område, hvarifrån de dit in-

kommit.

Men då sålunda tiden för de utvuxna formernas köns-

mognad står i nära beroende af deras olika geografiska natur,

så följer deraf äfven, att de resp. larvformerna i sitt fram-

trädande bero af samma orsaker, som betinga den förra. Men

ej blott själfva framträdandet utan äfven längden af den

period under hvilken de uppträda torde betingas af samma

orsaker. Hvad de endogenetiska formerna angår synes således

1 regeln larvperioden sträcka sig öfver den varmare årstiden

och hvad de allogenetiska benthosformerna beträffar, så torde

flertalet dithörande larver (således: endogenetiska larver af

allogenetiska arter) låta sitt uppträdande i Skagerak be-

stämmas af fortplantningstiden inom de områden, från hvilka

de utgått. De verkligen allogenetiska (= utanför Skagerak

alstrade) planktonlarverna deremot uppträda i Skagerak en-

dast på de tider, då hafsströmmar dit sätta in från de områden

der de blifvit alstrade. Enligt den utredning af dessa ström-

mar som dels lemnats från uteslutande hydrografisk synpunkt,!

dels genom de senare årens jämförande undersökningar af Ska-

geraks plankton, kan om deras beskaffenhet och förlopp sägas

följande med hänsyn till de animaliska organismerna:

! Jfr PETTERSSON och EKMAN: »Grunddragen af Skageraks och Kattegats

hydrografi> 1891 samt »Ytvattnets tillstånd i Nordsjön och Skagerak under

olika årstider» 1895.

54 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

1) Jutska strömmen, kommande närmast från S. Nordsjön

och Engelska Kanalen, medför plankton af sydligt ursprung,

dels neritisk dels oceanisk, till Skagerak. Den är märkbar

under perioden Juni—Febr. och dess kulminationstid inträffar

under Sept.—Okt.

2) Nordlig ström, innehållande blandningsvatten mellan

Golfströmmen och Nordhafvets kustvatten, medför arktiska

djurformer i vidsträckt bemärkelse. Dess Höriod infaller under

(Aug.) Sept.—Febr., med kulmen i Nov.—Jan.

3) Nordlig ström, innehållande Golfströmsvatten, inträn-

ger under Nov.—Mars (April) och medför karakteristiska

Golfströmsformer.

4) Nordlig ström, innehållande arktiskt vatten, medför

arktiska former i egentlig mening. Period: Dec.—April, med

kulmination i Jan.—Febr.

53) Sydlig ström, förande »baltiskt» vatten. Period: Febr.

—Juni, med kulmen i April Maj.

För så vidt som larver af allogenetiska organismer ej

alstrats inom Skagerak sjelft, så bestämmes periodiciteten i

deras uppträdande genom en — eller flere — af de nämnda

hafsströmmarne. Att dessa ega en stor betydelse derigenom

att de rekrytera faunan med utvuxna planktonformer, har i

ett föregående arbete blifvit framhållet, men ännu mer genom-

gripande är utan tvifvel det inflytande de utöfva på Skage-

raks evertebratfauna genom den årligen under långa perioder

fortgående tillförseln af larver från vidt skilda hafsområden.

Ett fjerde och sista svar på den framstälda frågan blir

sålunda: Periodiciteten i larvformernas uppträdande i Skagerak

betingas hvad de endogenetiska larverna angår af samma or-

saker, som bestämma tiden för de utvuxnas könsmognad, hvad

åter de allogenetiska beträffar af de stora periodiska hafsström-

mar, som från skilda håll intränga i Skagerak och förmedla

det nutida utbytet af organismer med andra hafsområden.

TABELLER

öfver utvecklingstiden hos hafsevertebrater och

periodiciteten i larvformernas uppträdande i

Skagerak under åren 1893—1898.

Acanthonia sp. (veris. A. 4-folia), juniores. . . W.!

> SRS Al

| Noctiluea miliaris, jun. jemte adulti

| > > > fte

| Peridinium divergens (hufvudform), jun.. .

> öfvervägande . .

Arachnactis albida, jun. .

Aktinielarver

Ephyre af d:o d:0

| Aurelia anmiba, Jjuk/ :c öjedl s &

HAMVUKDES "oj bates sl Sh log fölge, opd NN fe

BTR OCh sänt EX sö sel RAL

Cyanea capillata, jun.

halfvuxna

jun.

skärsstationer, hufvudsakligen i Gullmarn.

| jun. och adulti . M.!

| > 2 > M.

> > > M. |

Br: tj

36 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

1396 Febr. 14

2 Febr. 15, 17 4

1896 Febr. 2

1897 Sept. 2—13

1894 Juni 1—6

1895 Mars 9

1896 Mars 9

> Maj 8

> | Juli 3)

> Nov. 30

3 Dec. .3

1897 | Juni 2, 16, 17

> Juni 3, 21—25

> Juni 29

1898 Mars

1896 Juni 19, 29

1897 Aug. 9, 12

1895 Febr. 18

Ju ap 29

1895 Febr. 26

> Apr. 22 :

1896 Okt. 20, 26, 27 |

1897 | — Sept. 20

1895 Maj 6—13

1896 Juni 3

| Dec. 3

1897 Juni 9

> Juni 23

1895 Maj 12

1896 Juni 3

SÖKA Dec. 3

1897 Juni 9

1896 Okt. 22

Månad och

dag.

1 W. = Wäderöfjord, M. = Måseskär, K. = Kosterfjord, A. = öppna Skagerak,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 45. a

uw——— > .- - X = = ——r=—]] SS SHS

| Na tot om & te Strömriktning |

Talrikhet. | Djup i met. 2 och

Sälta 9/00. Temp. ? Cels. styrka.

e 20—30 | 32.02—32.67 3.95—4.1 —

rr, + 0—30 | 33.3—3409 2.36—5'.21 SA

c 0 | 28 2.8 Ingående

cc 0 | = = =

r 0 | — Le —

r 6—8 | — = —

+ 10 | — — Utgående

T 0 | — 10”.8 N. 4 |

+ 0 | — iller S. 3

rr 0 | -— Did N. 3

r 0-5 | 28 £ Ingående

r 05 i Ill 14”.8 —

rt, + 0—5 22 15—15.7 —

r 0 | = — —

+ 0 — -= —

B 0—4 18—28 16”.2—20".5 —

0 0—10 20.8—22 19.8—20".3 = |

c 0 — sr —

—- O—20 3 20—25 12.5—16”.9 —

Tr 0 — 102 —

i 0 — D.8 —

FNCe 0 23—24 FY—10 —

r 0—10 20.5 | 14”.:5 —

Fk .1eC 0 — 12.5—13”.2 Ingående !?/s

c 0 — | — =

— 0 28 | £ Ingående

c 0 19 | 1£ Utgående

cc 0 20 | 15 =

Fr 0 — | IR Ingående

ce 0 = | — —

— 0 28 | 4” Ingående

cc 0 18) 149 Utgående

ec 0 22 10 —

Pr. — bräckvattensfångster. Der ej annorlunda angifves är fångsten gjord på inom-

58 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

Månad och

dag.

Hörmiphora plumosa, im. små Ox. . . so, MS. 1595 Aug. 27

1896 Juli 22—25

> Sept. 7

StOrstia. 03 = Smg. ss AE > Okt

Pleurobrachia pileus, 27 mm. lång, 20 mm. bred . . 1896 Dec. 3

blott intill 12 mm. långa . . 1897 JUDE

Bolina septentrionalis

de största intill 53 mm. långa, 30 mm. breda . 1896 Dec. 3—4

de största intill 30 mm. NG de flesta 10—12

mm. långa .. TRATT 1897 Juni 9

IUBIPINNATLA 2 Mr es SE LA GA CE est ENA 1894 Juni 1—Sept. 2!

1895 Juni 20

af Astrogonium 1. Goniaster, m. utbildad sjöstjerna 1896 Febr. 18, 19

> Juni 9—Aug. 18

> Sept. 30

| 1897 Juni 3—Juli 24

| Asterider, nyss färdigbildade . . . . .......| 1896 Juli 3,8, 22 |

Plutenus-af 10 pliurader sr" OR cr RATES RER 1894 Juni—Sept. |

1895 ' IFebr.26—Mars 30

| > Maj 13—Nov. 30

| 1896 Jan. 22—Mars 9

> Maj 7—Nov. 21

1897 Juni 28

> Aug. 5—28

> Sept. 13—22, Okt.5

Ophiutider, nyss färdigbildade . . . . . dl... 1894 = |Juni 25, Sept. 7

1895 Aug. 10, 13

1896 Juni 23

> Juli 29?

vr Aug. 21

> Sept. 22

1897 Juli 26

"Obs. Observationstiden sträckte sig detta år endast från Juni till 9 Sept.

> Veris. af Amphiura.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 4. 59

AR OOOJOJOROVUVRVER— === ======== ===

Via Et TAnenteS Strömriktning

Talrikhet. Djup i met. och

Sälta ?/oo. Temp. ” Cels. ALYA

ee a nr

rf 0 — — —

Ir, + 0 20—21 19”.5—20".5 —

TT 0 21 ör —

Tr 0 23 107.2 Ingående (stark)

+ 0—35 28 4£ >

ig 0 19 149 Utgående

SN 28 FA E

r 0 19 1£ Utgående

rr 0—10 — — +. —

r 0 -— — —

ig 90—100 39.83-—34.76 4”.65—06".75 —

Igår 0—160 18—28 11”—20”.5 —

rr 0 — | — —

r 0—10 21 | IRS —

TT 0—25 20 | 15—20".5 —

r 0—40 = — —

E 0—20 — | 17.2—2” —

ryck —20 — | — —

ie: och Maj: | |

och Maj; |

+ i ytan: 0—40 (80) MAG SLR IRS ==

| SD 10-AOm 0—40.(80) | — 19—82.91 | 45197 =

Juni, Sept. | |

r 0—120 = | = =

r ET z

r 0-0 RA NR PETE =

r 5—10 == | CSN 2

rr 5—20 = | = | = =

r 0-0 = | F.3 =

r SEA | = — =

r 50—70 | — — =

i 20 | = | — SE

rr 85—70 | = | EA Hå.

| Pluteus af Echinus

Echini, nyss färdigbildade

Pluteéus af Spatangider : c- - bege REA

Spatangider, nyss färdigbildade. . . .......

Pluteus af Echinocyamus

AUrICUlaria (VETIS): ata vr bilen che le RR SE

Cercaria

Pilidium

BP Crete Aa ria DL IT: JK PLAN fa Fa for RE

Syncheta baltica (veris.), äggbärande . . . . . .

Sagitta bipunctata, juniores

60 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

1897

1894

1896

1897

1894

1895

1896

Månad och

dag.

Aug. 11— Sept. 2

Aug. 16, Okt. 2

Febr. 2—5

Maj 7—Aug. 21

Sept. 21—0Okt. 17

Juni 3, Aug. 4

Sept. 13

Sept. 1

Juli 29

Aug. 4, 23

Juni—Sept.

Juli 1—Aug. 24

Maj 7

Juni 9J—Aug. 13

Sept. 21—0Okt. 19!

Juni J—Aug. 23

Sept. 15, 20

Aug. 13

Juli

Aug.

Aug. 11—21

Aug. 29—Sept. 2

Jan. 27

Sept. 4

Febr. 3

Sept. 9—Nov. 21

Sept. 13

Jag

Febr. 2

Sept. 9

Aug. 12

Juli 5

Juli 22—25

Sept. 19, 21

Okt. 9

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AED. IV. N:04. 61

— ———- - 2? 2 xH9===192"=—]"" > ==" ==

Talrikhet.

War (Juli) |

Wercee (Aung:)

f[ a

| e ull) ;

HR + +

[]

Djup i met. |

Vattnets

0—10

0—50

0—10

0-=j0

6—10

0—50

0—40

0—20

0—40

0—40 (75)

0—35 (70)

025

0—4

0—10

0—4

0—40

0—40 (60)

0—=70

Sälta ?/oo. Temp. ” Cels.

28 2.8—3

18—28 F—20”.5

21—25.5 11".7—13”.2

23 JOE

30 15.4

23 192

18—32.78 15—20".5

21—20.5 Y.7—13”.2

21.4—25.5 15.5—203

20.5—24 14.5—15 4

20—23 17—18”.5

21.9 FS

28 23

21--28 4£,.5—3.2

30 1554

= = (05

28 8

21 13.4

20.8 19.8

20—21 1975-2085

21 13.2—14£

23 12.3

Strömriktning

och

-styrka.

Ingående (stark)

Ingående

Utgående

62 AURIV ILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

—

Sagitta. bipunetata, juniores : . sko sst. ER

ägg långt utvecklade . ....

Smpunkulidlarver.. Foo. 4 FÖRS

Annelidlarver (Trochophore och borstbärande stadier)

Mitratis. Ger oa och dre rg ARTS RNE EA

| Polygordiuslarver, nykläckta och yngre stadier

| Polygordiuslarver, sista stadiet . . . .. ..1w..

ägg i marsupiet

UngarA MATSUPLIEt: :s scmM Jo fc

> 2. [8 -r SLE

> > (hos en del)

> >

> eta LG RA

» >

a (PERSO 4 MR

> gR. SUS

2 >

2 »> -

> WG

2 >

| Evadne Nordmanni, ägg eller ungar i marsupiet . . |

> > . . de a M. |

År.

1896

1897

1895

1896

1897

1895

1894

1895

1896

1897

1893

1894

Månad och

dag.

T1Tl1NU[SELNCDODDD IM!mD”D?YTDÖIOLOV mmyÄU2 e ph n«$nnnmnmM-Wjiäöi8cccc/cörvnm wymÅ no nnnnnr- Öna

Aug. 9

Juni 16

Nov. 21

Juni--Sept.

Febr.—Apr.

Nov. 30—Dec. 9

Jan.—Mars 14

Apr.—Aug.

Sept.—Nov.

Febr. 8—Mars 2

Juni 3—Juli 9

Sept. 14

Maj 7 |

Juni 9

Aug. 13

Juli 21

Sept. 26—0kt. 21

Sept. 15, Okt. 6

Aug. 13

Juni 12

Sept. 9

Apr. 19

Febr. 6

Maj 5

Aug. 16

Juni 1

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

BAND 24. AFD. IV. N:04. 63

ViRack t 1 ert

Talrikhet.

H HH HH

ce (Febr.), +, Tr

SEE

BEAN); +

sporadiskt (r)

Djup i met.

Sälta ?/oo.

23.84—33.02

22.7—28

20—28

27.97—30.62

25.5

26.9

Temp. ” Cels.

20.3

Strömriktning

och

-styrka.

| Häftigt ingående

SÄ

Häftigt ingående |

é |

Ingående

på

Utgående

Ingående 7/5

Ingående

S. (stark)

| Ingående

64 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

= DD FYLLD ynyycsso:::e:ETLy I LDNDNDJJNVÖSJyNJQEIESLDjD>SOS LDL oo —

INGER Sm n: År. a

mmImTnLDnnnauulhl]h:1lÉ.l!ll.ssSfOÄBK»o,..fSRFSffFNrF> a aöö

Evadne Nordmanni, ungar i marsupiet . . .... 1895 Aug. 10

> > (hos en del) . > Sept. 11

> + R20

> Okt: 2

> Nov. 14

| > 30

| W. 1896 Apr. 15

W > Maj 7

M. > > 8

| > Juni 9

> 15

M > > 423

> > 23

W. > > 26

> > 428

| > JuliföS

- >) 4

» » 6

> > 10

NE > >» föl

» Aug. 3

ÅA > > Aa

A > vd

> > 10,18

> >» 21

> Sept. 2)

| UDgArT MATSUPIEGLs Lö Ek. . > + AG

| > 2 (SE Ba få Ta RAN > > 19

i > > > $ NL

| > D > > 22

| > > > 28

> 5 > 30

St a JAS Jr ERE > Okt. 9

> > NE bg

> JR ENG Sa vå > Nov. 30

> > M 1897 Maj 14

. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 65

Vattnrets Strömriktning

Talrikhet. Djup i met. och

Sälta ?/oo. Temp. ” Cels. "Styret

+ 10—20 2 & | <=

+ 0 —= = Je:

[6 0 — — Ingående

[SE 0—9 -— — >

É 0 pe ;

1 0—10 — — >

+ 0 -- 4.5 S.

( 0 — Si WE

T 0 23 107.8 'N. 4

ar 50—75 HH s

2 1015 ere höet Orfvan bottnen

+ | 7 — 1156 | —

r 0 27.93 15”.8 Nerd

[6 il — 14 Ost

+ 0 28 16”.3 Ingående

+ 5—10 — - — |

c (0) 25 16 —

18 0 24 15 —

a 15—25 — — —

Se 0 2 2 Ost

c 0 = = =—

+ 0—30 29.22—30.27 17.5—17".6 =

+ 0—c. 100 31.01-—35.12 T.2—16".8 SW. (ytan)

+, C 0—5 19—21 16”.5—18”.5 Utgående !5/g

+ 0—50 23 1 —

+ 0 21 16 Ingående

c 0 21 1574 —

+ 0 21 14 Ingående

+ 0 21 132 —

c 20—30 — = =

+ 0—5 25 132 =

C, + 0—20 — — =

+ Oi 23 1255) =

+ ==! 20 11 Utgående

+ 0 25 ob =

( 0) -& = 29

66 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER. ”

ING arm Ar: dar.

Evadne Nordmanni, ungar i marsupiet (hos en del) Br. 1897 Junise

JE a)

> 2

> + 25

| > ÖS KOSSR saras FÖRT LEE > > 29

(hos en del) . 2 Julifd

2 på » » 14

> > 28

| > > 24

> > "a ÖL

, > > Aug. 5

| > > > 23

| > > » Okt. 5

Evadne spinifera, ungar i marsupiet 1595 Aug. 1

| » or 2 > 13

| : W. | 1896 Juli 25

? ERA > Aug. 3

Är 2 > 13

2 A. | i > 14

5 , | 1897 Juli 24

Podon polyphemoides, ungar i marsupiet. 1895 Aug. 14 |

2 1896 Juni 83, 30

3 Aug. 3 |

3 > VECE > Sept. 22 - a

Podon intermedius, ungar i marsupiet . ST RWE 1595 Juli 25 .

> sel 1896 Juli 87

, ÅA. > Aug. 13

2 > > Sept. 22

> > > RS

> 1897 Aug. 4

ägg i marsupiet 1896 Juli 1, 4

Podon Leuckarti, ungar i marsupiet. . > Juni I

2 Juli 16

Nauplii och Cycloper af Copepoder . 1894 Juni—Sept.

Månad och

Jan.—Dec.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 67

—Ä Oss ru

VF a UL UI DE CE ERS | Strömriktning

Talrikhet. | Djup i met. 2 | och

| Sälta ?/oo. Temp. ” Cels. styrka.

+ 0 - — ==

+ 0) — — —

& 0 22 13 =

4- 0—3 — lar =

r 0 — — —

[E 0 == st. Ae.

är 0 = = , Utgående

k- 0) 21.5 18 Våldsamt ingående

+ 0—3 21 18.2 Ingående

r 0—10 = — —

TN (0) 24.5 20 =

iv | 0 — — —

ec 0 24 10 =

ör (0) = = -—

+ ec. 20 = = --

r 3 = 18 NW

TE (0) = = =

+, C 0 29.22—30.27 17".5—17”.6 =

ec 0—2 31.01 16”.8 SW.

+ 0—3 2 Iloj 2 Ingående

0) Re SS cc

- 0—50 — — -

+ 2—8 — — AS

( 20—30 | = = =

+ | — = —

j 15—25 = | a — =

EE 0 | 20:22 17.5 —

i 20 — — =

&- 0—5 | 25 1362 —

r 0 | 23 19.2 =

no IE (0) | 25—26 15167 -—

- BOO | — — =

r 40—50 = | — — =

+ 0—40 = | = — ia

| c FAR ag | Ia ( | i$

+(Okt.-Mars) | ESO

AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER. i

Lå

| Nauplii och Cycloper af Copepoder

| Ägg (stora, blå) af Calanid bland plankton

| , jemte Naupliit js > syn fvt

| > d > AL

Calanus finmarchicus, juniofes. . . . .. . - > - -

ro Maslägr 1 SES ,

gr vv ms lö so a FIRA

> M.

3 M.

rr SM LA M.

00 9: 3. 0 LE AV DR SKER . .

PL ks fr reg LR W.

Tr SS ÅA.

ARS fade er es RN

>> adulti (jemte 29 ad.) W

| Paraealanus parvus, junioreg . - - so, - EE. or

| >

FA (ÄRAS RAA - wW.

PE TÄRSN la Ve a mm VR Ar fw oo»

ES TYSEN RE M.

spermatoforbärande 22

Pseudocalanus elongatus, juniores . . - -

Jan.—Dec.

Jan. —Sept.

Juli 1—29

Aug. 4, 9, 12

Aug. 5

Juli 19

Mars 21

Juli 5, 19

Sept. 11

Mars 4

> 4)

Maj 15 ;

Juni 23

Juni 29, 30

Juli 3

Aug. 13

Sept. 21

Dec. 28

Juni 9

Sept. 7

Juli 24

Aug. 5—31

Sept. 10

Okt. 4

Juni 21

Juli 27

Sept. 1, 7

Febr. 13

Sept. 19

Nov. 30

Sept. 2

Febr. 14

Mars 30

April 6, 17

Vattrets Strömriktning

Talrikhet. Djvp i met. | och

Sälta ?/oo. Temp. ” Cels. "Skycka.

0-7 SR Fass RE ER |

| |

+(Apr.-Sept.)| 0 160 Of 16.18—33.52 | 238203 Ad Pr

ce (Okt.-Mars)/|/ | 20—34.9 | —T.5—12-38 f

| + (Jan) | 4 SR KTRS |

rr (Mars-Maj);; — 0—120 20.6—27.97 | 1".8—20-.3 —

le (Juni-Sept.)||

r—C | 0—5 21—22.3 1S—1S-.3 | Ingående 227747 |

+ gu 20.823 19.2—-20.3 | g |

+ 00-10 17—25.5 UA | = |

fir 0 = = | =

r | 10—15 — == | ped

FET | O = = 2

- 0 SES = | ="

r 1 — 1.6 S. 3 |

FT | 10 — —= Utgående

nb Kl. 26.35 10 N. 2 |

r | 0 27.93 15.8 | NT |

- | 0 27—28 | 16.2 Utgående

Tr O = 15 | Ost

r 0 30.27 | 17.6 | 2 |

+ | 06 21 ara -— |

ig dj 0 — — Ingående

z | -35—70 = 2 ==

r | [0] 21.5 | 15 -- |

mm (0+) | 0 = —= S. |

r(9+) | 40120 33 5.8 = |

r (9 +) | 80—120 | = | - 2 |

r(9ee) | 59-120 | 26 På äm |

r, + | . 0 | — = — |

+ | 10—20 = — a |

rn JE | UU — -— — |

r | 5 32.37 3.85 = |

| 0 | 21 14 = |

IT 0 — 5.2 == |

= TÄLT 21.9 IT bä |

c | 0—10 | - 4 Ingående |

- 10—15 — 2 =

cc 0 - 2.2 Ingående

70 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

dag.

Pseudocalanus elongatus, juniores . . - - - - .- «+ « 1895 Maj 25

och adulti . . K. | > Juni 29

FRENE, Oh > Juli 22

> 3, SR > 31

| , > 1 > Nov. 3—Dec. 21

| > 18 3 BN -AÄR OAL MN Jan: 15

och adulti . . . | > Febr. 10—12

, > > AWA r > 13—14

> hor KA I > >' 115

? och adulti”; so > » 7526

> gta ie SR » Mars 9

M.| > > 26

I Apr. 16

| I 2 A00AE — JUR

| och adulti . . . -| , s Af

VS åa Juli 29

>» — och adulti. . A.| , Aug. 13, 14

Tf oa öre ARE > Sept. 22

M.| > . Okt. 19

, a Ad | — Nova9

| > > och 99 adulte . M. | » | Dec. 15

4 05 FÅ 897 | KR

dch: adalfés: = sv. | » Aug. 5

| TT a 5.00 Ad > > 23

| äggbärande 99. . . . . | '1895' | Apr. 6

| > vo | 1896 | FR

| Ja AR VR ; | Mars 27

| | > od

| > SR 2 RR Juli 5

| > s . 48 MÅ AN Mars 22

73 adulti (ej tagna under den närmaste tiden) | 1896 | Juni 26

3 och 99 adulti ...| > | Sept. 4

| sg » 2 cc) SI

| Eucheta norvegica, äggbärande 929 . . -. 1897 | Sept. 10

ra SR | å

| Cefitröpsges: hamåtus, JUMOreR. bi ole, oo press dee 1895 Maj 25

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AED. IV. N:0 4.

Talrikhet.

Djup i met.

7—120

20—40

0—10

10—15

50—70

24.

30.

01—34.59

re ENG era

65—0832.37

32.68

Temp. ” Cels.

2.25—06".56

3.3—3".85

Strömriktning

och

-styrka.

Ingående

Utgående

S. 3

Ingående

SW.

Utgående

Ingående

Ost

S.—SW. (stark) |

Ingående (stark) |

Ingående

72 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

Centropages hamatus, juniores

spermatoforbärande 29

Centropages typicus, juniores. .

Isias clavipes, juniores . .

> och adulti .

FF adulti och 29 adulte .

> 5 >

Temora longicornis, juniores och adulti .

(öfvervägande)

2 2

spermatoforbärande 29.

ÅA.

Wi.

ÅA.

AT:

1896

1597

1895

1596

1894

1895

1896

Månad och

dag.

Febr. 11

Juni 10

>. 129

Juli 17

sd 0

Aug. 5

Okt. 8

Aug. 13

Maj 27

Juli 13

Juni 29

> 125

Aug. 14

Juni 7

>» 21

Juli 28

Sept. 1, 4

Mars 23

Juni 29

Juli 31

Sept. 23

Jan. 15

> 1:28

Febr. 14

> TS

Mars 8

Maj 18

Juni 5—10

Juni 23

> »

> 2

Aug. 13

> RR

Sept. 22—30

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04.

Talrikhet.

21.0 En [nn Tagen Arr nen

| c (30 met.) |

r, + (0—5met.)/[

Djup i met.

Vaa tet me ts

Sälta ?/oo.

29.02

32.01

Temp. ” Cels.

16”.2

20”

—E

346—3".65

2.85

Strömriktning

och

-styrka.

Utgående

Ingående

Utgående

Utgående "/9

S. BR

Ingående

Insad

Ingående

N: 2

Ingående ?/6

NER i

Ingående (stark)

Ingående (sydlig)

74 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

ss uuUuÖuÖéÖe o mm x Lo

No Mm Dn År. Mn

Temora longicornis, juniores . 1896 Okt. 31

Nov. 5

EE > Dec: Lär I9

och adulti OT 1897 Juni 2

Metridia longa SS juniores . KR Aug. 26

Labidocera Wollastoni, spermatoforbärande 29 . A. > Sept. 10

Anomalocera Patersoni, juniores. AS A. 1894 Juli 27

och adulti. . . W.| 1895 > 22,28

AO 1896 Jan. 26

ÅA. Febr. 15

M. Juli 21

W. » Nov. 16

och adulti . ÅA. 15897 Sept. 10

spermatoforbärande 292. W 1596 Nov. 16

Acartia Clausi, juniores 1894 Sept. 7

(öfvervägande) 1896 Jan. II

spermatoforbärande 29 , Juni 8

äggbärande 99 . 1897 Okt. 6

Acartia discaudata, spermatoforbärande 94 » Juli 14

Acartia longiremis, juniores och adulti 1894 Juni 1

1896 Jan. ("11

) > 28

Ng » Febr. 5

spermatoforbärande 99 1895 Nov. 3

> 1896 Juli 16

Oithona similis. juniores . 1894 Juni 5

>»

» Juli 27

> Sept. 1, 7

1895 >» 11—23

1896 Jan: dÖ

> > 14, 20

» > 22, 25

> Febr. 11

> FAR ll

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 4.

— —-—-—-——?: tuTgL]poososo- -osoxn>nmnmSn—wnnomun,twur— < rose ==—=——=—==""OMAm——TC=smm

Talrikhet.

Djup i met.

(EB

9—20

0—3

50—70

20—40

10—20

0—10

(EE

NESEG 0 LIGG CN

Sälta ?/oo.

Pra

33.93—34.48

(SV

25—30

29.83

30.65

Temp. ” Cels.

Strömriktning

och

-styrka.

Ingående

Utgående

Ingående

Utgående

Ingående

Ingående ??/9

Utgående

Ingående ??/1

76 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

Na mim. År Me

RR EEE ana aaanaa NRA

ÖifbROnRaKSUMNIS, jUNIOFESL EN «rr fe fo + RESER SME 1896 Aug. 26

Sept. 16

ERE TEE. sog dt Okt. 31

| och -adulti. CK 3 Nov. 5

| + 1897 Juli 24

| 00 medsäggsäckars . . Ao oo 1896 Jan: 15

| 3 SPAERS Sekr vc Br > 18

2 s NERE AG. + 3

| > 3 SEE Ag > Febr. 2

| > : oe HUS REN + 129

> , SAF EPISODER. Mars 17

| , AT RES ; Apr. 3

| > SEE ; 470

| > > SPANN "AR Ga earl a » 14:

| | 6 SARA pen AE : >» 15

, ; RE . Juni 10

- > >» 30

, Juli 2

| > ) 2 6

| , > 22

| , 3 M Aug. 20

> Sept. 7

> > 9

> > 30

> > Okt. 8

3 HÖ

> > Nov. 30

D Dec. 23

> 1897 Apr. 22

> > | Juni 16

5 2425

Juli

- | AE

| 3 5 5 NE bf

| 4 ss

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 4.

Watt nets Strömriktning

Talrikhet. Djup i met. och

Sälta ?/oo. Temp. ” Cels. "AVR

c 0 20 16.7 —

/ (0) 20 Tel =

FF 0 — SS =S

+ 0—5 21 Sj Ingående

cc 0—3 21 1852 »

-— 0 26 TEL Utgående

— 4—58 20 4 —

—-— 0 30 53 ER

- 0 29 2 Ingående

= 0 28 2.8 >

— 0 28 Sr »

— 0 — — »

— 0 — = »

+ 10 — - =

— 10 -- — Ingående

0 — 4.5 N.

— 0 18 17.9 —

— 0 27 HÖRS o-

= 0 2D US =

-— 0 24 17.5 —

Eu 0 20 20.5 Tu

— 0 = 1754 SEE

= 0 Zl 1 —

— 0 21 15.4 -—

— O0—5 23 1255 Utgående

— 0 25.5 12 >

bean 0 fe 2Å ace

— 0 20 NED —

— 0 = = Ingående

4. 0 AR hn & 2)

= 025 RA vel ED

pe 5 = ss =S

— 0—1 — — —

— Ul 20.5 155.5 —

= 0 28.5 17 —

= 0-3 21 18.2 Ingående

78 = AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS

Oithona similis, 29 med äggsäckar .

| Monstrilla helgolandica, äggbärande 9. -

Nauplii af Cirripeder

Metanauplii af Cirripeder

Cyprislarver af Cirripeder .

nauplii kläckta

Lepas Hilli, nauplii kläckta

II Coryceustanglicns; juniores. > so Ko s 6 + M;

UTVECKLINGSTIDER.

Lepas fascicularis, kläckfärdiga embryoner i äggen .

1597

1596

1897

1895

1896

1894

1895

"Månad och

dag.

Juli SUG

Aug. 4

» 23

Sept. 2

Aug. 21

Juli 5

Aug. 30

Nov. 5

Jan. 4

Juni—Sept.

Jan. 21—Mars 30

Maj 13—Juni 29

Nov. 14—Dec. 8

Jan. 13—Mars 20'

Maj 7—Aug. 13

| Okt. 9—Dec. 28

Jan. 26

Maj 14— Aumug. 9

Mars 23—Juli 22

Dec. 9, 14

Febr. 5—22

Maj 7—Juni 23

Juli

Mars 21—Apr. 22

| Juli —Sept. 11 |

Nov.—Dec.

Jan.—Mars 14

Maj 7—Sept. 9I

Nov. 12, Dec. 16

Jan. 26

Maj 5—Aug. 26

Aug. 27

Sept. 6

> 2

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 79

Vart (NES Strömriktning

Talrikhet. Djup i met. och

Sälta ?/oo. Temp. ” Cels. Nr

— 0—10 => — —

= 0 23 1002 =

— 0—>35 20.8 107:8 -—

a 20 e. a

— 0 21.9 1 —

— 40—50 — — —

IT 0 — 1752 S. 3

- 0 — 157 —

r 0—35 21 Sd Ingående

r (0) = 4”.6 S. 2

Tr 0 — 15.8 NS. do

r 0—40 — — -—

- 0—135 — + 0.2—4 —

in 0—15 — — —

r 0—12 — 2 —

- = 23.84—32.68 —1".5—+5".7 —

r 0=15 15—29.22 5—20”.5 —

r 0—735 23—29 (.2—-12”.3 —

r 0—80 31.13 + 05.6 —

r 0—580 21—29.5 12".3—20".3 —

ce (Apr), r 0—20 — 1".5—14".3 —

r 0—20 = — =

[6 0—120 24.833—28 1.7—3 1 —

Yr, + 0—120 = N—D.A4 =—

+ 0—40 — — —

c (Mars), r 0—20 — .8 =

r 0—20 — 2 (Dec.) —

r 0—100 22—34.59 — 0.2—5”.56 —

Öm CN 0—100 18—35.12 SETT =

r 0—100 34.30 T.83—8.26 —

r 0—120 31.13 + 0.6 —

ec 0—120 25.5 — 30.5 S—15.5 -—

SO AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

NI mh År. MAR

Hyperia galba, juniores, dels fria, dels i 9:s marsupium 1896 Okt; 19020

juniores i marsupiet > no

Bopyridlarv på första stadiet. . 1897 Sept. 13

i > andra > 1596 Aug. 18

> Okt. 5

1897 Aug. 14, Okt. 4

Metanauplii af Euphausider al 1894 Juli 28

W.soch FAS 1896 Aug: 113

| Calyptopis af Euphausider . > Aug. 13

| ; FIRE T Juni 29 VV

| (jemte Furcilia af d:o) 1897 lus

Leptocaris Slabberi, juniores . 1896 Dec. 16

Zoea af Pagurider . 1897 Juli 14—Aug. 23

Metazoea af Pagurider . 1896 Aug. 18

Zoea af Macrura Dekapoder 1894 Juli 28

1896 Febr. 14

> Juni 7—Aug. 13

> Sept. 21

Mysis af Macrura Dekapoder . 1894 Juli 14—16

1595 Juli —Aug. 13

1896 Juli 3—Aug. 14

> Sept. 22—30

1897 Juli 23—Aug. 26

Zoea af Crangonider . > Juli 26—Aug. 23

Mysis af Nephrops norvegicus 1896 Okt. 19

1897 Juli 26

Utvecklingsstadier af Gebia deltura . > Aug. 14—26

Zoea af Brachyura Dekapoder. . 1894 Juli

> Sept.

1895 Juli 31

1896 Juni 23—Aug. 1

> Nov. 17

1897 J Juni 9 |

lJuli23—Sept. 10

Zoea af Portunus > Aug. 14

Metazoea veris. af Portunus

Sept. 10

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:o4. 81

| MEante ti ne tis Strömriktning

Palrikhet. | Djup i met. | a och

| | — Sälta 2/00. Tem»n. ” Cels. Fre

ett 0 | 23 10-—10".2 =

— 0 22 10” Ingående

Pr 0 30 IDR —

TT 0—25 32.78 16.8 —

rr 0—25 20.5 12 —

IT 50—80 20.8 10” =

rr 20 -— — =

r 0—80 29.22 (13/8) MUTE —

+ 0-—4 20:22 170 —

r, + 30—120 33 5.8 =

rr 25 24.30 3.26 =

fr 0—380 30.5 8 —

+ 0—4 30.27 TG —

IT 0—35 — — =

r 0—70 30.88 2.46 —

r 0—70 18—20 15—20”.3 —

r 0—70 2 1352 —

rr 0—40 = — —

+, T 0—20 -—- -— —

1 0—45 29.22—35.12 T.2—17.5 —

r 0—45 -- — —

sd 0—80 21.5—33 5.8—18 —

r, + 0—980 — — --

IT 0—4 23 1005 —

TT 35—70 — — —

LEE 15—120 30 5.8 =

YT 0—40 == = —

is 0 = — —

r 5—10 == = =

r 0—80 22—33.47 5.3—18 =

E 0—80 — 6 =

ve) 0—80 21.5— 29.5 12”.3—18 —

när 2 — ax SS

+ 0—10 -— — =

32 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

NI om MD: Ar: Mängfso

Megalopa af Brachyura Dekapoder . . . . . . « . 1895 Juli P0cG

= ; | Sp

1896 Aug. Ja 14

Megalopa af Carcinus moenaB. . . ». if. «os 1897 Aug. 5

OYPBONRUteS., + och ö s SARV fe LEN EE 1894 Juni—Sept.

1895 Jan.—Dec.

1896 Jan.—Mars 14

> Maj 18—Dec. 19

1897 Jan. 4, 26

> Maj 29—Sept. 15

Cyphonsautes (mindre form)? . «ch - 04 tiko. 1895 Dec. 21

1896 Febr. 5

> Aug. 29

> Sept. 8

Phoronislarver. ös. dö 0 4 Sr REG 1894 Juni 25

| > Aug. 31—Sept. 5

1895 |Maj 25, Ang.13, 10

> Dec. 14, 21

1896 | Juni 22—Dec. 3

1897 | Juni 28, 29

lAug. 29-Sept.13

Molluskyngel (1 allm.) Bf-o8 - > . ök 1894 Juni—Sept.

1895 Maj 25—Dec. 21

1896 — IJan. 11— Febr. 2;

» Maj 18—Dec. 2

1897 Jan. 26

> Juni—Sept. 22

| Ungar: af RUSUS Ki. bs säs kön FASS TESS W. 1896 Juli 31

A. > Aug. 13

A >Å >. HA

a 1897 > 129

Ungar af Holma be. os ENE: vr W. 1896 Juli 31

| AG > Aug. 13

| > Sept. 30

1897 Aug. 23

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04.

Mat bh te Strömriktning

Palrikhet. Djup i met. | = och

Sälta ?/0o. Temp. ” Cels. "styrka

r 0—10 — — —

r 0—4 29.22—31.01 16”.8-—17".6 —

rr 0 0.7 23 —

i 0—40 = — =

sd rd 0—20 = + 0.5—4£ Ca

(Aug.-Mars)

ie 0—160 2D.15—34.96 —1.5—+ 6.75 —

+ 0—160 18—35.12 1.46—18”.5 —

r 0—120 31.13 + 0.6—1".8 =

ic 0—120 21—33 5.8—19”.2 =

+ 10 — — ==

F 0 — = Utgående.

15 0 21 GF =

r 0 22 TD =

+ 0 -— =— —

Le 0—10 — — —

r 0 — — =

+ 0 — — —

r 0—80 18—33.52 42—20?.5 SS

r 0—10 30 NARE =

+ 0—40 — — | RA

c, cc 0—15 = 14”.3 (23/6) | £

6; CC 0-—160 24—34.76 —1".5—06".75 2

ry; +yé 0—160 18—35.12 3.5—20".5 | =

+ 0—120 SIS + 0.6 =

C 0—120 21—33 5.8—20” =

Lå. 0 4 a =

5 0 — — —

r CAR — — AS

r 30 -— — | ER

r 0 — — | 2

R 0 — |

12 0 — 5 Sr

i 30 — = 2

84 - AURIVILLIUS, OM HAFPSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

N a om | År. Mee

NUnNIROTESIETVORL soc öounr sale. sr ANA K. 1895 Juli 11

w > > 25

> >» 181

» Aug. 2

> > 418

1896 Juni 22

W. I > > 26

» » 27

Wi 083 >» Bl

» | Aug. 10

A. | , | > 118

A Lå » 14

, >» + 18

1897 Juli 26

»> Aug. 4

| , ”1NR8

> > 1 23

> | Sept. 18, 14

Ungar af Triforis perversa(?). . . . . oa ONA 1896 | Juli 31

ÅA. > Aug. 13

UDROT AE FASBODT ko ör nal 2 sina pr ENAS 1895 Maj 28

> Juni 14

K. » > 28

K. » Juli 11

W. » >» 25

, Aug. 2

> 48

> » v18

| 15896 Juni 22

| W. » > 126

W. Jp Juli 31

» Aug. 10

ÅA. > >» 18

ÅA. D ot 1å

Ås » riv

A. » 21

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.' BAND 24. AFD. IV. N:0 4. 85

NEttasrts Strömriktning

Djup i met. | ; | och

Sälta ?/00. Temp. ” Cels. "styrka.

— 0 = fe gr

— 0 Sr = =

FS 0 a PES ön

+ 0 -— — =

[ 0 — — —

ce 0 — 18 Utgående

+, C 0—1 — — | —

ri 0 -- = | =

[6 0 a FR | 1

( 0 -—- — | —

1 0 - — | —

t 20 -— — -

[ 0—5 -— Utgående

+ 20-50 — — —

ee 0 Ta = ER

r 20 -- 2 —

r 30 -- = =

rr | (0) = Ce a

r ] 0 — — -

r | 0 — = =

+ 0 -— — —

så 0 på du =

T 0 — —

+ 0 ac - &

+ 0 = - sel

Ce 0 - — =

['] 0 — — —

e 0 — —

+ 0 fa = SE

+ 1 — - —

or 0 ”- — —

+ [0 ä Sd

ec (0) — == =

+ | 20 — =

(8) | 0—2 — = (re

+ | 160 -— | — | —

86 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

Ni cat ar an År NEN

Ungar ÖRISK0SV 5 eter eka lir bad oc pr osfone sent 1896 Aug. 18

> Sept. 30

> Okt. 9

1897 Juli 28

> Aug. 23

> Sept. 13

> > 14

| > Oktx 1

Rissoe-liknande snäckungar, med knölar på skalet i | |

TATA SPITALTACEN > vs ent kv fer bill le nen ANA A. | 1896 Aug. 13

A. | > > 14

1897 Juli 26

| > Aug. 23

Unser 5 LAttOrInR os mna arr HR DR | 1805 Maj 28

E. | > Juni 28

K. | > Julifll

w. | > > 120

» Aug. 2

> >+1 8

> >413

W. > Nov. 20

1896 Juni 27

AA: > Aug. 14

> Okt. 9

Chitonlarver ETS GK BRN öar EE UV SVR VS 1897 Juli 7

Ungar at Opisthobraänehiater - > s|öa oc se 15 1895 Juni 28

> Juli 4

> > Hl5

W. 1896 Juni 26

W. > Juli-31

> a Sept. 22—29

» > 30

> Okt. 1—9

1897 Juli 14

Ungar af Mys arenaria. sö... cs fomel de le. 2 skit de FA > Juni 16, 17

> Af mussla, med rakslåskantt os > sc os sås 1896 Juni 26

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 4.

——>—>Fn-O——B nr Fz-s-—nowmooo Tro OO åiV hk nn nnnuHnuLnpnnu ee LL—=—<

Talrikhet.

+ + F

AI RA Lal Klar der bege AR jr je 1 SSE RARE ES

Lr RR

| Djup i met.

Vattnets

Sälta ?/oo.

(Sp)

SS SHS Sd ÖH

Temp. ” Cels.

12".5—13”

Strömriktning

och

-styrka.

Ingående

38 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

| Na mm Dn | År. "Yt

Ungar af-mussla, 'med rak låskant . . » .=« . . 1896 Juli 10

| > Sept. 30

| > Okt. 1—8

Ungar M-AStarto | os.v oem orm vc 6. vs RINNA 1895 Juli 25

> > dl

1896 Juni 26

| 1 > Juli 10

| W. > 54

| A. > Aug. 13

| AMN > 14

> Okt.

1897 Juli 26

> Aug. 23

Ungar af Oyprinak(verig.)=s « scchÅh s s soc ss JG 1895 Juni 28

| > Aug. 2

> + 48

1896 > 13, 14

> Sept. 30

> Okt. 1

> > 8

| 1897 |. Juli 86

> Aug. 4

| Ungar TS Ar EE (5 Jern IN KA RE RE SR 1895 Juni 28

> Aug. 8

1896 Juni 26

> Juli 10

> Ey

| Å. > Aug. 13

> Okt. 8

Ungar s& NUCcWa MM) => 0 ig soc ok er ola 1895 Aug. 2

> 9 >» S

W. > Nov. 20

W. | 1896 Juni 26

Well. 5 Juli 81-

AL > (1 | | Angilld

0 | Okt. 8

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. $89

il | |

| YVatthrets Strömriktning

Talrikhet. | Djup i met. och

Sälta ?/oo. Temp. ” Cels.

aa Ro hrs of 0

HR tt tt tt tt tt tt + on

90 AURIVILLIUS, OM HAFSEVERTEBRATERNAS UTVECKLINGSTIDER.

Nja a Dn Ar MI

—---—-—————- ————

Ungar ataNpeula (Rd: va bots sköter fis nå ont ELERE Okt. 9

| 1897 Juli 26

| | > Aug. 23

| Ungar af Mytilus eller Modiola. . . . . . . . . .| 1895 Maj 28

> Juni 14

> Juli

> Aug. 2

, > 8

| Unga Mytili, nyss vidfästade Enteromorpha . . . - | > SE) |

> > > > > TR > > add

Ungar at Mytilos. eller. Modliolai. Ho 5 some 5 W-l » Nov. 24

| W.| 18965 | — Febr, 19 ;

| | är Juni22 HI

W.] 8 > 26

: 18 > Juli 10

| | > | > 31

| | | > Aug. 10

| > > 14

2 Okt. 1

| > >Y fö

> > 410 |

| > såll

| Onpar ac Vatrea fedulis:. sars ser i RT Re 1894 Juni 6

1897 Juli 10 |

| äfbrnaria, 4 oc bs 2 sar ere SIENA NEN NEN RAN SE

| ABCIdIelaryer. 5. le... toosresen si BAR STYRA OA 1894 Juni 21 |

| 1896 Jany27 > kl

| & Juni 16, 18 ||

| > Aug. 24, Sept. 26 |)

Oikopleura dioica; uniorpar. cc Möt. tre 1896” Nov: 21 |

Ungar at ÄMmpPphioxUS + tax sv; so Jie SERA: 1894 Juli 27, Sept. 1 |

1895 =:|Juli3l, Aug. 12,13 |

4 1896 | Sept. 30, Okt. 12

Anm. Talrikheten är betecknad med: cc = mycket allmän, c = allmän, + = tem-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:04. 91

Nit tD e ts | Strömriktning

Talrikhet. | Djup i met. | och

Sälta 9/0. — | Temp. ” Cels. | NR

| 4 1518 | = 2 2

| 4 20—50 = | = 3 | 2

| + 0 | ES | a

| cc | 0 | = — -—

; c | 0 = — —

| + 0 | = — —

| + | 0 — == ae

] c | 0 — — =

| Rn jä B =

| |

| 2 | 0 == = ig

+ | 0 | = — —

c | 0 | = — —

| är 0 | — = =

+ 0—1 | — — —

| ec 2—5 = = =

| 2 | 0 | == = =

2 | 0 = JE

er + 0—20 — — —

ör | 0 — — —-

så | 0 = 2 2

FE 12—15 — — =

+ 0 2 AE =

cc -— = = =

cc = = = =

ie 0—4 | — — —

r 0 | = = 2

r 000 29 2 =

r 00 18 20.1 js

r KG kh 2024 12.9—17.2 =

rr [EO OR 28 4.5 | — Ingående

TE | 0—40 = = | >

Te | = X0) | — | — | Ingående (stark)

1; Ir | 0—4 20 (!?/10) | 118 (2/10) -— .

igen allmän, r = sällsynt, rr = mycket sällsynt.

ik fa Id

= RE MN

Lä

sne td fav

dad

stl:

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 24. Afd. IV. N:o 5.

POISSONS

[EXPEDITION SCIENTIFIQUE A LA TERRE DE FEU

SOUS LA DIRECTION DU

DOCTEUR 0. NORDENSKIÖLD,

RECUEILLIS PAR

LE DOCTEUR A. OHLIN ET M> H. ÅKERMAN,

DÉETERMINÉS PAR

EP ASKS VERENTE

AVEC 6 PLANCHES.

MÉMOIRE COMMUNIQUÉ LE 8 JUIN 1898.

STOCKHOLM 1898

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

CR RT 7 OM

KNOTERÅ SOM TRETAR HÖ SE SUN

C Nå Å

Cu | Få

rv )22TO9 2

Hud

rt KOTOREN döl KOM | 2

uTÖTA VALA Oc HÖMTOMT Sc

kål

JEAN STANDEN VE

uf ;

FAT särTVRSTa

TPTIMB ANN

ML hö (UT iu INFEA

KORT UN LD OR

(4 ORNAMENT NH Rak

IR les genres Trachinoides qui nous restent å considérer,

il y en a un d'un intérét particulier en combinant les carac-

teres des sous-familles établies par M-" GÖNTHER. Ce genre,

comme je ne I'ai pas trouvé encore décrit, j'ai nommé

Dissostichus.!

Char. gen.: Genus Trachinoideum microlepidotum, duabus

lineis lateralibus preditum, quarum una dorsalis pone pinnam

dorsalem posteriorem desinit pinnam caudalem non attingens,

altera mediana e media longitudine pinne pectoralis depresse

usque ad pinnam caudalem porrigitur. Nucha et frons usque

ad nares nec non gene usque ad maxillas squamate, sulcis

nudis (pro ramis systematis nervosi lateralis) frontalibus, nu-

chalibus, suborbitalibus, Eleginorum modo, signate. Dentes

maxzxillares et mandibulares uniseriati, dispersi (canint), in max-

illa superiore anteriores maximi. Palatum edentulum. Radii

branchiostegi septem. Pseudobranchie bene evolute.

La plus apparente difference entre ce genre et les Noto-

themie, dont il présente la plus grande ressemblance, consiste

dans une extension de la ligne latérale inférieure depuis la

nageoire caudale jusqu'au milieu de F'espace des cötés du

corps qui se couvre par les nageoires pectorales abaissées.

Cela sans doute n'aurait pas suffi pour I'établissement d'un

nouveau genre, vue la grande variation dans le genre des

Notothenie, mais en considérant les marques céphaliques du

systeéme nerveux latéral, on retrouve ici, dans la sous-famille

1 Aiooos, double et otiyxos, ligne.

4 SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

des Pseudoclhromides, le type caractéristique du genre Eleginus,

de la sous-famille des Trachinine. Dans la description sui-

vante de la seule espece connue nous verrons en outre, que

le Dissostichus tient une place intermédiaire entre les formes

microstomes et les macrostomes de la famille.

Dissostichus eleginoides.

(P1. I, figg. 1—11.)

R. br. 7; D. 9—10|27—282; A. 28—380; P. 24(25); V. 2/5; CO. x+14+x;

8 4+1 rudim.

L. lat. 124 (por. 1109); L. tr. 3; Sp. branch. 1 are. ATL rudims:

(por. 22003 24, agn OR Re on

Char.: Corpus fusiforme, a lateribus compressum; altitudo

maxima circiter Y/6, altitudo minima circiter !/15 longitudinis

corporis (cum pinna caudali). Caput fere ?/10 longitudinis cor-

poris (cum pinn. caud.) occupat, forma conum fere quadrilaterum

refert. ÖOculi sat magni, diametro horiz. circe. ?/9 longitudinis

capitis equant. Os magnum: longitudo mazille superioris fere

3/1, maxille inferioris (ante rostrum prominentis) fere dimidiam

partem longitudinis capitis equat. Nares tubiformes, una solum

in utroque latere, oculo quam apici rostri propior. Squame

cycloidee. Vesica aörea nulla. Colore corpus (in spir. con-

serv.) Notothenias simulat.

En comparant cette espeéce avec la Notothenia canina

(Bih. Vet=Akad. Handl., Bd 23,0 A£fdo IV, N:or3, tabotitapt

22) dans la forme extérieure on verra la plus grande ressem-

blance entre elles, seulement quw'ici la premiere dorsale est

plus grande, les autres nageoires plus courtes, mais le pédon-

cule caudal plus long. La longueur de la base de la se-

conde nageoire dorsale aussi bien que celle de F'anale sont å

peu preés égales å la longueur de la téte.

En la comparant avec les Eleginus, nous verrons la plu-

part des différences encore plus prononcées. Ici nous remar-

querons seulement l'extension de la måchoire supérieure jusque

sous le milieu de F' el et la hauteur de la premiere dorsale

plus grande que celle de la seconde et de V'anale.

« Tous les rayons de la seconde dorsale, sauf le premier, sont divisés.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 3. 5)

Au lieu d'une description détaillée, le tableau suivant

donnera les caractéres principaux:

Longueur totale (avec la nageoire caudale), en millimétres

> du corps (sans la nageoire caudale) »>

> de la téte

» Or TEdULION

» des joues

> de la téte postorbitaire

> horizontale des yeux

» du museau .

Largeur de Fespace interorbitaire

» de la. téte .

Longueur de la måchoire supérieure .

» LE) > inférieure

Distance entre le bout du museanu et V'ori-

gine de la 1ere dorsale .

> entre le bout du museau et V'ori-

gine de la 2de dorsale

» entre le bout du museau et lVori-

gine de I'anale

> entre le bout du museau et l'ori-

gine de la base des ventrales

> entre la 2de dorsale et l'origine

marginale de la caudale

Longueur de la base de la 2de dorsale .

> SINN » > Fanaler

Hauteur de la 1éere dorsale

D FISK de »

» » PFanale .

Longueur médiane de la caudale.

> des pectorales

> » ventrales .

> postabdominale .

Hauteur du corps

de la queue .

+ La partie écailleuse.

» >» I

. en 2 de la longueur totale

228

206

32.0

20.3

130

15.8

10.0

6.7(5.7 +)

14.2

14.0

igen

Gil

9.5

21.0(19.5)

12:8

20.6

16.5

6.6

Outre les caractéres qui s'expriment par les figures de

ce tableau, je veux remarquer, que l'affinité intime avec les

Notothenia aussi bien quwune différence morphologique bien in-

téressante se révéele dans la constitution des écailles, Celles-ci

6 SMTTT, POISSONS DE L EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

dans leur forme et dans la disposition des stries ne peuvent

pas étre distinguées de celles des Notothenie; mais ici (fig. 7)

toute la surface interne de chaque écaille est revétue d'un ré-

seau de stries fines, indiquant les limites des cellules plates

dans la membrane épidermique qui fournit les matériaux pour

la förmation de F'écaille (les scleroblastes de KrtaAtscH; Mor-

phol. Jahrb., Bd 16 (1890), pag. 155, taf. VIII, fig. 11'ete.; ibid:

Bd. 21 (1894), pag. 211). Chez les Notothenie nous n'avons

pas vu ce réseau, mais nous le retrouverons ci-aprés chez des

Cottoperca (quoique pas chez tous); c'est ce qui fait que nous

ne pouvons pas décider, si, dans les cas ou il semble man-

quer, cela dépend de V'absence totale ou de ce qu'il se soit

seulement assez évanoui pour n'etre pas perceptible dans les

écailles examinées. Toutefois, son existence ici constatée, il

pourra fournir la plus belle épreuve de F'origine épidermique

des écailles.

Les marques céphaliques (des sillons longitudinaux ou,

proprement dit, des tubes cutanés, qui dans sa condition ré-

trécie présentent l'aspect des sillons) du systeéme nerveux

latéral sont dispersées dans la méme maniere que chez les

Eleginus (comparez notre figure 3 avec fig. 2, pl. 20, RICHARD-

SON, Zool. Voy. Ereb., Terr.) placées sur les canaux fronto-

rostraux et leurs canaux commissures, le frontal (interorbi-

taire) et le supra-temporal (nuchal). Elles sont beaucoup

plus gråndes que les écailles. Sur les joues (figg. 1 et 2) on

en voit deux suborbitaires, obliquement dirigées d'avant, en

arriere et dedans.

La couleur du dessus du corps (conservé dans VFesprit de

vin) est d'un brun marron, avec des nuages de täåches plus

claires un peu grises, de la méme couleur que le ventre uni-

forme.

L'un des deux exemplaires que nous possédons de cette

espece n'est pas dans une si bonne condition qu'on en pourra

déterminer le sexe. «Il fut pris å Lagotoaia (55 24' Sud,

68” 17' Ouest) le 10 Février 1896. L'autre exemplaire, pris

å Puerto Toro le 11 Décembre 1895, par le mode de con-

servation est si courbé que nous n'en avons pas pu prendre

des mesures exactes.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0 5. 7

Chenichthys.

(RICHARDSON, Ichthyol. Voy. Ereb., Terr., pag. 12.)

De ce genre I'expédition NORDENSKIÖLD n'a recueilli qu'une

seule espéce déjå bien connue mais pas encore dessinée.

Chaenichthys esox.

(P1. I, figg. 12—15.)

Syn. Chenichthys esox, GTHR, Ann., Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. 7 (1861),

pag. 39; CUNNINGH., Trans. Linn. 'Soc. Lond., vol. 27 (1869—71), pag.

469; VainL., Miss. Scient. Cap Horn, Zool., Poiss., pag. C. 27. Nom

fuégien, selon VAILLANT, Tsataki.

R. or. 7; D. J—10|35—36; A. 33—35; V. !/s; P. 21—22; 0: x+12=

90—95

13+x;: Lin. lat. por. 40-58; Vert. 25(=19+6)+34=59.

Nous avons eu å notre disposition 5 exemplaires, dont un

incomplet, ayant perdu la nageoire caudale. La longueur

totale de ces exemplaires (avec la caudale) varie entre 258

et 338 mm. Dans les deux exemplaires les entrailles ont été

si putrides que le sexe n'a pas pu tre déterminé. Des autres

Fun est un måle, avec la téte un peu plus longue, la hau-

teur de la queue un peu pius grande et la longueur abdomi-

nale un peu plus petite que celles des deux femelles. Le

måle aussi (fig. 14), sur le museau, å Farticulation des os

maxillaires, présente une tubérosité, pas aussi grande que

celle du Chenmichthys georgianus! mais assez grande pour

donner au museau un aspect du profil bien différent de celui

des femelles. Enfin le måle a la ligne latérale inférieure le

moins développé (å 40 pores). Dans toutes ces relations le

måle s'approche le plus aux deux autres especes connues de

ce genre.

Pour la comparaison avec ces autres especes aussi bien

qu'avec les autres genres de la famille, je donne les figures

moyennes suivantes:

” å FISCHER, Naturb. Mus. Hamb., Wiss. Beil. 1884, pag. 50, taf. I, figg.

et 2.

lo) SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

Med. |

93 exempl.| Méd.

dont |4 exempl.|

1 måle. |

Longueur totale du corps (avec la caudale), en millimétres . . .| 267.7 2051 I

> du corps (sans la caudale) > > DRREN AR 2N4.6

> de la téte . . . . . . en 2 dela longueur totale du corps 30.3 30.0

> >. > STELUte . ss FH FIRA » vo 2 0 23.4 20.1

3 AV NGE NOTES 4 ke ke sure fer EDR BLS > 9 >: 3 dr 7.5

> de la téte postorbitaire >» » > >» > Ta KE 1257 12.5

> horizontale des yeux . » » > > > 3 ER SARS 4.5 4.4

» (TUSEN BEATA bo, LAR or er SED DAN ? Aa 13.3 13.2

Largeur de V'espace interorbitaire,

avec la peau suroculaire . . . > >>» > > SUNNSA Tia ( 7.6

Largeur de V'espace interorbitaire,

sans la peau suroculaire . . . » > >» > > AG Tn 6.3 6.3

TLargenr. de; lavteter . sm, a ss > LÄR. ES 12.3 115

Longueur de la måchoire supé-

TLOUTG oc As steg AR SREEOE IUY ESPN > $i 16.0 15.9

Longueur de la måchoire infé-

TIDUTOT Vaa s Sör ad el fr NÄ Sr Br TO, ALS > > > > 18.6 18.1

Distance entre le bout du museau |

et P'origine de la 1lére dorsale . » > > >» ;) SRS 27.9 26.9

Distance entre le bout du museau

et l'origine de la 2de dorsale . > » > > > Hr TAR 41.4 40.8

Distance entre le bout du museanu

et Vorigine de avale lb os ir FRA > » » > 45.4 45.7

Distance entre le bout du museau

et V'origine de la base des ven-

OYRSNLERE, ASAT AJ GLG SO SANN > 51 Ul 24.9 25.7

Distance entre la 2de dorsale et

Forigine marginale de la caudale >» > > > > 51 FISKA Ra 2 20

Longueur de la base de la 2de

(OT BRLÖ AN NES [RR SA TNA cob ge AD AN > > » D 41.8 41.8

| Longueur de la base de VFanale. > >>> > FRAME SS BYE | 37.0

Hauteur de la 1éere dorsale . . . > > > > > 24 3 DA 6.1 6.4

> > J2Ue > FÖRAS € fal; UN ÄRE > > > > (EG 7.6

3 PARAOT Fat eNek si NNE > > » > 5.4 5.6

Longueur médiane de la caudale > » » >» > NEN 10.6 10.7

des pectorales . . . .2 >> > >, 1 16.0 15.8

Ventrales. tyck. 3 > > ;J 2 14.3 15.5

postabdominale. . . . > >» >> » a RAD 20.4 20.3

Hanteur duscorps.,c scc att > Su AR 12.9 12.4

de Ja Queue, yr sr > Kol Fale Si 3.6

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5. 9

Mais comme dans ce tableau je n'ai pas pu introduire

F'exemplaire qui est dépourvu de la nageoire caudale, j'ai fait

les calculs comparatifs suivants:

Méd. Méd.

'3 exempl./5 exempl.

Longueur totale du corps (avec la nageoire caudale), en millimétres | -267.7 291.7(?)

> du corps (sans la nageoire caudale) > > —239.3 260.9

> de la téte réduite . . en» dela longueur totale de la téte (fe | TTO

> HESWJÖLESk: oc. so. ov FR > > FR 25.5 20:2

> de la téte postorbitaire > > > JE 41.8 41.6

> horizontale des yeux. > > > > > 5 IR | RANG

> HUÄUSCAN 0. oc cv 0 MN VT I > > pg 44.0 441

Largeur de l'espace interorbitaire

(sans la peau suroculaire) . . > > > >» > > IAN 20 21.1

Jarseursdetla tete: . . «oss KY» ) > AS ÅR 40.4 38.6

Longueur de la måchoire supé- |

BL and le vag ARR > ) OR RE 52.8 H3.2

Longueur de la måchoire infé-

TIER ao se rr DAD I > > 5 1 HI SAOUS 61.0

Distance entre le bout du museau ;

90.3 39.1

et F'origine de la 1lere dorsale > » »> > > >

Distance entre le bout du museau

et F'origine de la 2de dorsale » »> > > 136.5 136.8

Distance entre le bout du museau | i

Giltförtine de lLanale . . . «> $$ >? > > SAR EE | 151.6 152.0

Distance entre le bout du museau

et V'origine de la base des å

ERTSRHGNT od arta solist KR DDIN D D 2. ) I3.4 85.7

Porigine marginale de la caudale >

Distance entre la 2de dorsale et |

d I

Longueur de la base de la 2de |

ÅTAR SE SA RR SEE > Ul 138.2 139.8

Longueur de la base de Panale . > » > > > 5 121.6 [200

Hauteur de la 1ere dorsale . . . > > » > > SPA. ME | 20.3 24.5

> >» » 2de 300 RA SS ;) > > > 25.4 20.7

2 SW analeuk., > NI GAR SAG os D > SEE Få OR O(n 20.2

Longueur médiane de la caudale » > > > > > SEE | 34.9 (35.7)

> UeESKPECioralest a! . om os BS st > is SON IRDENG D3.1

> S—tventrales .ö0 vo If. > 50 FMIS JJ.3

> postabdominale . .. >>> > ? sril os. fn ET 68.8

Hauteur du corpsis ac st. MBI: 3 > stad) ar 42.5 41.5

» derla. queue: Canis fö NS > » vt ON 12.2 1 ar

10 <sSMITT, POISSONS DE IL EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

Comme on le voit, le genre Chenichthys, comparé aux

deux genres précédents, outre par l'absence des écailles propres

du corps, s'en distingue surtout par la longueur du museau

et des måchoires et par la petitesse relative des joues. Dans

les dimensions du museau et des måchoires, nous trouvons

une série å peu prés contiguö depuis les Notothenia et Disso-

stichus å& Chenmichthys. Chez les Notothenia la longueur de

la måchoire inférieure vaut environ !/4 å 1/3 de la base de

I'anale, chez les Dissostichus et Chemchthys environ 1/2 (å

1/5, chez le Chenmichthys rhinoceratus, selon RICHARDSON). Chez

les Notothenia et Dissostichus la plus petite hauteur de la

queue vaut environ 2/5 å !/7 de la base de V'anale, chez notre

Chenichthys environ 2/10 å 2/13. Ohez les Notothenia cette

hauteur vaut environ 7/s å !/2 de la longueur de la måchoire

inférieure, chez le Dissostichus environ ?/s, chez les Chen-

ichthys 1/5 å 1/6 (ou 1/7, si I'on en peut juger d'aprés les fi-

gures publiées).

Les caractéres spécifiques de notre espece s'expriment

surtout par la configuration des nageoires dorsales, qui sont

disjointes comme chez le Chenichthys rhinoceratus mais ré-

unies å la base par la membrane, tandis que chez le Chen.

georgianus elles sont réunies en une seule nageoire, d'une

hauteur égale, dont le nombre des rayons est å peu prés le

méme que la somme des rayons des deux dorsales chez les

autres especes du genre. La hauteur de la seconde dorsale chez

tous nos exemplaires est un peu plus grande que celle de la

premiere. Dans la constitution interne des nageoires dorsales

et de l'anale, chez notre espéece je ne trouve rien qui puisse

confirmer ou déclarer la déscription des os interépineux don-

née par FIscHER.! Tous ces os (signés x par FISCHER) sont

ici de la forme ordinaire des Téléosts.

En commun avec le Chemichthys rhinoceratus notre espeéce

se distingue du Chen. georgianus par la plus large espace

interorbitaire, la position plus avancée de la premiere dorsale

et par la forme du corps un peu plus trapue. De toutes les

deux autres especes elle se distingue par la britveté relative

du museau et de la måchoire inférieure. Dans ces relations

elle représente les caracteres des femelles. De F'espece du

rhinoceratus en outre elle se distingue par une plus longue

base de la seconde dorsale et de V'anale.

INlseNpas. HL möte, et PLO Met 2e:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.: HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0 5.

Dans le tableau suivant, dans le but de comparaison avec

notre espece, nous avons mis ensemble les figures tirées des

descriptions et des figures données par RICHARDSON et par

FISCHER.

Longueur totale du corps (avec la cau-

dale), en millimétres LG

Longueur de la 1éte

» horizontale des yeux

> du museau

Largeur de VPespace interorbitaire

(sans la peau suroculaire) .

Largeur de la téte

Longueur de la måchoire inférieare

Distance entre le bout du museau et

| Porigine de la 1ere dorsale

| Distance entre le bout du museau et

Forigine de la 2de dorsale .

Distance entre le bout du museau et

FPorigine de l'anale

| Distance entre le bout du museau et

F'origine de la base des ventrales

| Longueur de la base de la 2de dorsale

> JALLE » » Fanale

| Hauteur de la 1éere dorsale

> rr de >

» > Tanale

Longueur médiane de la caudale .

» des pectorales .

» > ventrales .

Hauteur du corps.

> de la 1lére dorsale

| > Sa 2de

+ Selon la figure.

Min. |

Chenichthys esozx.

29.0

4.2 (sen.)

12.6 (juv.)

5.6

9.3 (sen.)

17.6

29.5 (sen.)

39.1 (sen.)

44.4

23.6

41.2

30.6

6.1

6.4

3.9

10.0

14.9

14.4

100

en 4 de

TSL

Chen. | Chen.

of 0 till Thinoce-ll georgi-

Max ratus. anus.

308 462 490

de la longueur totale

32.1 (5) 30.1 30.3

4.7 D.5 6.1

14.3 (5) | 16.4 16.7

7.0 7 3.0

15:6 (FT) I 21 —

US K (GÅ. RET —

28.9 (5) 31.3 40.0.

43.1 (5) 46.7 En

49.0 (37) | 52.7 541 |

AE SVE —

42.8 dd. —

HS 31.8» =

7.2 (sen.))| 19.2 —

9.2 (5) Zan —

6.6 (5) 5.5 =

aj 5.5 — |

16.5 15.6 —

17.7 a AN

13,8 3 ka OR

la longueur de la téte

36.7 DÅ.T —

36.9 21.9 —

21.9

Notre espece porte son nom (esox) par une fort bonne

raison, vue la grande flexibilité du museau, encore plus grande

que celle du brochet, une conséquence de la condition carti-

12 =: sSMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

lagineuse des parties précraniennes, dont tous les os (sauf

les mäåchoires) sont extrémement minces. La meme minceur

caractérise aussi les pieces operculaires (fig. 15), dont pour-

tant l'opercule et le sousopercule sont pourvus de diverses

lignes d'ossification plus forte, qui se terminent en pointe

dans le plan de F'os ou s'en érigent en se prolongeant en

épine. Dans PF'opercule ces lignes de fortification rayonnent

de F'angle antero-supérieur de los, oå P'apophyse articulaire

est un peu prolongé en pédoncule conique. Les trois lignes

supérieures sont les plus fortes, P'une se dirigeant un peu

obliquement en haut dans une apophyse plate du bord supé-

rieur de VPU'os, les deux autres divergeant directement en ar-

riere. Dans le sousopercule les lignes de fortification rayon-

nent de V'angle interne entre les deux branches de Y'os, dont

la plus grande, irrégulierement rectangulaire, suit le bord

postérieur de Y'opercule, tandis que P'autre branche, triangu-

laire, se dirige en haut, s'insérant entre l'opercule et le pré-

opercule. Ici on ne peut guéere distinguer que trois lignes

de fortification, dont les deux plus fortes, en allant en haut

et en bas du dit centre, forment ensemble une ligne verticale

un peu courbée, dont la pointe inférieure souvent se termine

en épine. La troisieme ligne, plus petite, se dirige horizontale-

ment en arriere du centre de calcification. La plupart de

ces lignes sont aussi visibles å V'extérieur å travers la peau

de F'appareil operculaire.

Dans le squelette nous trouvons 59 verteébres, dont les

16 premiéeres sont pourvues des cötes et les 34 dernieres.

sont caudales, c.-å-d. que leurs ares hémaux sont clos en an-

neaux.

D'apres M' VAILLANT, »la teinte est sépia sur le dos, bleu-

åtre aux parties inférieures, les nageoires et les taches de la.

premiere teinte, claire pour celles-ci, foncée pour celles-lå».

Dans Vl'esprit-de-vin nos exemplaires correspondent å I'observa-

tion de Mr GÖNTHER: »dirty yellowish, with brown blotches»,

et notre figure 12 donne la mode de répartition de ces cou-

leurs. Seulement je veux faire remarquer que la bande claire

semielliptique de la premiere dorsale (ainsi qu'une autre bande

de la méme forme, å la base de cette nageoire, chez le måle)

est d'une teinte blanche pure.

Nos exemplaires ont été pris dans le détroit de Magellan

(Punta Arenas), dans le Beagle-Channel (Puerto Toro et Lago-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5. 13

toaia) et dans I'Ultima-Esperanza, ou ils se trouvaient dans

la région supérieure des algues. A juger d'aprés la con-

stitution des ovaires que j'al pu examiner, la propagation se

fait dans l'automne (Avril —Mai).

Cottoperca.

(STEINDACHNER, Stzber. Akad. Wiss. Wien, LXXII, 1 (1875), pag. 66.)

T;'espeéce recueillie par I'expédition NORDENSKIÖLD a été long-

temps connue. Elle fut décrite, en 1861 déjå, par M" GÖNTHER

sous la dénomination générique d'APHRITIS; mais comme ce

genre, d'aprés la description originaire donnée par VALEN-

CIENNES,! a la bouche peu fendue — justement le contraire

de notre espeéce — cette dénomination ne peut pas &tre ac-

ceptée ici.

Cottoperea gobio.

(Pl. I, fig. 16; P1. II, figg. 18—20.)

Syn. Aphritis gobio, GTHR., Ann., Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. VII (1861),

pag. 88; CUNNINGH., Trans. Linn. Soc. Lond., vol. XXVII (1869—71),

pag. 469; GtEHR., Voy. Challenger, Zool., Shore-Fish., pag. 21, tab. IX.

Cottoperca Rosenbergii, STEIND., 1. c., pag. 67, tab. V (fig. sinistra);

VaAILL., Miss. Scient. Cap Horn, Zool., Poiss., pag. C, 28, tab. 4,

Lil

R.- Or: (5 DD. d—38|23; AA. 21—22; PP: 17; V. He; Ci x+10—12+X;

3—10

L. lat. 61—67; L. tr. 17—21: Vert. 16(=14+2)+27=43.

De cette espece aussi, comme de la précédente, nous avons

eu å notre disposition 5 exemplaires, dont l'un dans une mau-

vaise condition, ayant été préparé pour la cuisine, dans lequel

but les nageoires ont été coupés et tous les viscéres sont em-

portés. Donc dans le tableau suivant les figures relatives å

la longueur totale du corps sont calculées pour les 4 exem-

plaires; mais pour introduire le 5eme exemplaire dans l'exa-

1 COuv:. VAT, Hist. Nat. Poiss., vol. VIII, pag. 483:

14 = SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

men, jal comparé les mesures respectives des parties du corps

avec la longueur de la téte.

Moyennes.

4 exempl.|5 exempl.

Longueur totale du corps (avec la caudale), en millimétres 332.4 ?

> de la téte > > 117 120.2

1 fon | Je för

Bagar 19 gucur de

corps. la téte

LONE NEnT UC "IA, fÖ he rrser beg oarp. FaR es de a og de SS ENE 30.3 100

> > JA IN: 20 & Ti 0 i NARE a REA SSE ae I a 24.6 68.4

| » des joues | 8.0 22.7 |

| ? de la téte postorbitaire . 20.3 57.8 |

| D HÖTIZOn tale "UOS VOLT. & elen re VS SÖTA | 6.0 16.8

| > du museau 10.5 29.2

| Largeur de F'espace interorbitaire . 2.8 OR

> de la téte. . 21.4 60.6 |

Longueur de la måchoire supérieure 105 48.5 |

> > > > inférieure . LR ÄRAN ofred 18.5 SL7 |

Distance entre le bout du museau et l'origine de la 1ere |

I — dorsale . te DO URL ARK ID KEN 28.7 79.2 I

Distance entre le bout du museau et V'origine de la 2de

dorsale . on FRE cd kl VART ANNARS AE 42.5 1170

Distance entre le bout du museau et l'origine de F'anale 46.5 Tökz

Distance entre le bout du museau et F'origine de la base

des ventrales . : 21.0 DIG

Distance entre la 2de dorsale et l'origine marginale de la

| caudale . . st ar NE og SIST Fö: 6.4 18.2

Longueur de la base de la 2de dorsale 33.5 95.8

> aug rSVanale: LO 34.8

Hauteur de la 1éere dorsale . 13.9 33.3

> > » 2de > 14.7 40.2

> 3'Tanalektn DM 25.0

Longueur médiane de la caudale 12.3 34.8

> des pectorales . 17.6 49.6

> > ventrales 16.4 45.6

> postabdominale . . ST 76.8

Hauteur du corps . in 59.5

> de la quenue. . D.9 16.5

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0O 5. 15

Mr STEINDACHNER a remarqué la grande affinité de cette

espece avec le Bovichthys,! duquel elle se sépare å peine,

sauf dans le -vétement du corps avec des écailles. Et ces

écailles sont aussi remarquables parce que, chez nos jeunes

exemplaires (figg. 18 et 18 a), elles retiennent la réticulation

de la membrane formative épidermique que nous avons vue

chez le Dissostichus. En outre, la constitution des écailles

est la méme que celle des Notothenia. Les écailles de nos

plus jeunes exemplaires sont distinctement ciliées (cténoides)

avec les marques (parties basales) retenues des épines déjå

tombées. Chez les exemplaires plus adultes les écailles ordi-

naires (fig. 19) aussi bien que les accessoires (fig. 20) ont

perdu les épines, ou celles-ci sont cachées dans la membrane

épidermique marginale, mais les marques basales des épines

tombées ou usées restent encore. Les lambeaux cutanés qui

se trouvent dispersés cå et lå sur le corps ne sont rien que

des prolongements de la membrane épidermique marginale

des écailles. ”Tantöt ils se présentent comme des fils étroits,

simples ou doubles, tantöt comme des feuilles étroites, cou-

pées transversalement ou fendues dans le bout. Le méme se

dit de la forme variable du tentacule orbitaire, résidant sur

la peau suroculaire. Quelquefois se trouvent aussi des ap-

pendices cutanés filiformes sur le bord vertical du pré-

opercule.

Comme on le voit dans la synonymie de cette espéce,

elle a été divisée en deux; et, certes, il n'y manque pas des

raisons apparentes mais illusoires. Voici quelques change-

ments avec F'åge, qui sont bien remarquables, et qui pour-

raient bien faire soupconner des differences spécifiques:

! Le Bovichthys, selon VALENCIENNES et RICHARDSON, a la téte plus

petite mais I'épine operculaire plus grande, le museau et les måchoires plus

courtes, les narines plus approximées aux yeux, I'anale plus courte, avec un

plus petit nombre de rayons, dont la pénultieéme se remarque pour sa gran-

deur. Ce genre, selon VALENCIENNES, double le Cap Horn ou traverse le dé-

troit de Magellan.

16 <SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

-——- —<<-=--=—=— OH IS pm OuOI———— 20 — —."- w Ät V—

ARR CE

en millimétres

Longueur totale du corps (avec la caudale) . . . . äl 305) 2? | 387| 421

Longueur du corps (la caudale non comprise). . .| 190) 268| 323) 337| 370

en 2 de la longueur du

corps (sans la caudale)

Largeur de Vespace interorbitaire . . (juv. > sen.) 3.6] 3.4] 2.9] 3.0] 2.6

Distance entre V'origine de la 1lere dor- «

sale et celle de la 2de . . . . . . (juv. > sen.)| 17.3| 18.5| 13.0) 16.3] 15:3

Hauteur du corps. . ... . . « »:. » (jUV. > Sen.) |22.3| 20.3). 2? ere

Distance entre la 2de dorsale et V'ori-

gine marginale de la caudale . . . (juv. <sen.)| 6.4 6.9] ? 8.3] 7.4

| en Z de la longueur de

la téte réduite

25.8] ? 129.01 28.5

86.9] - 21 TA CL5

Distance entre la 2de dorsale et VPori-

gine marginale de la caudale . . . (juv. << sen.)|22.1

Hauteur.duw,CorpS,.,-csvsns at. ip INJO: BEN) de

Distance entre l'origine de la 1ere dor- |

sale et celle de la 2de . . . . . . (juv. > sen.) |59.8| 68.8) 47.81 56.7] 57.0

Largeur de V'espace interorbitaire . . (juv. > sen.) 12.5| 12.5] 10.5] 10.4] 10.2

en 2 de la longueur de

la mächoire supérieure

> : > > . . (juv. > sen.) | 17.4| 17.3| 15.5] 14.6] 14.1

| en 2 de la longueur

| | du museau

- - > 3 . . (juv. > sen.) | 30.0] 28.1| 25.5] 24.0] 23.8

Ces exemples pourraient étre multipliés. Les séries des

changements avec l'äge vont en diminuant (juv. > sen-) ou en

augmentant (juv. < sen.); mais å l'åge, ou la longueur totale

du corps est un peu au delå de 3 dem., il y a une inter-

ruption évidente de la continuité de la variation. Les plus

jeunes exemplaires correspondent å la Cottoperca Rosenbergii,

les plus adultes sont les Cottoperca gobio.

Tous nos exemplaires manquent d'une vraie épine opercu-

laire (fig. 16), c.-å-d. qw'elle est oblitérée ou cachée sous la

peau, qui dans VP'angle supérieur-postérieur de I'opercule méme

se distingue par un point aigu; mais chez les plus jeunes (Cotto-

perca Rosenbergii, oå M" STEINDACHNER a trouvé une vraie épine)

il se trouve lå une écaille spéciale, triangulaire, pointue.

T'expédition NORDENSKIÖLD a trouvé ce poisson dans le mois

de Février å Stewart-Harbour et å Puerto-Toro entre les algues

sur un fond rocheux å une profondeur de 27—45 métres.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND' 24. AFD. IV. N:05. 17

Harpagifer.

(RICHARDSON: Voy. Ereb., Terr., Ichthyol., pag. 11.)

Ce genre, confondu par les auteurs avec les Batrachus et

les Callionymus, fut placé par RICHARDSON entre les Callio-

nymus et les Platypterus; mais la vraie affinité fut concue

par GÖNTHER, qui l'associa å la famille des ”Trachinidés.

T'aspect cottoide sans doute a porté M" STEINDACHNER å nier

V'affinité avec les Notothenia, mais en étudiant la seule espece

connue d' Harpagifer nous verrons que les caractéres plastiques

rapprochent ces genres au plus prés I'un å Fautre. DT'arme-

ment singulier de Yl'appareil operculaire d Harpagifer, tout

different de celui des Cottus, s'explique parfaitement bien par

une comparaison avec celui des autres Trachinidés, surtout

des Chenichthys. Lå (fig. 15) nous avons remarqué l'extréme

minceur de l'opercule aussi bien que du subopercule, sauf les

lignes d'ossification plus forte qui se finissent en pointe, en

formant des stries rayonnantes ou méme d'épines. L'apophyse

articulaire de V'opercule chez Chemchthys aussi évidemment

est un peu allongé, ce qui se fait remarquer au moins å la

comparaison avec celui des Trachinus (fig. 17). Mais la plus

évidente caractéristique de l'appareil operculaire de V Harpagi-

fer (fig. 23), c'est justement l'allongement de V'apophyse arti-

culaire de YVF'opercule et la réduction jusqu'å la disparition

des parties minces (membraneuses) de F'opercule et du sub-

opercule, en laissant å peu pråés seulement les épines.

Harpagifer bispinis.

(Pl. II, figg. 21—24.)

R. br. 6; D.3—4|/22—25; A. 11—20; P. 15—17; V.!/s; C.x+9(8—10)+x;

20 ASG tub.

1. 3—2 fire 14—16) ab...

por.

Vert. 13+22 (1. 12423).

Syn. OCallionymus bispinis, Forster, Ms., IV, 45; BL., Scen. (Batrachus),

Syst. Ichthyol., pag. 45; Rick. (Harpagifer), 1. c., pagg. 11 et 19,

tabb. VII, figg. 1—3 et XII, figg. 8 et 9; GTHR., Cat. Brut. Mus.,

Fish., vol. II, pag. 263; STEIND., Stzber. Akad. Wiss. Wien, Mat.

Naturw. Cl., LXXII, 1 (1875), pag. 75; PETERS, Monatsber. Akad.

Wiss. Berl., 1876, pag. 838; Gtur., Rep. Voy. Chall. Expedition,

18 < sSMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

Zool., Shore-Fish., pag. 17: FiscH., Ber. Naturh. Mus. Hamb., 1884,

Wiss. Beil., pag. 57; VarLnL., Miss. Scient. Cap. Horn, Zool... Poiss.,

pag. C. 23.

Harpagifer palliolatus, RicH., 1. c., pag. 20, tab. XII, figg. 5—7.

Tous les voyageurs antarctiques ont remarqué la fré-

quence de cette petite mais jolie espéce, qui est répandue

probablement tout autour de la région polaire méridionale.

T'expédition NORDENSKIÖLD a recueilli 45 exemplaires, dont

31 ont été pris å Punta-Arenas, 6 des détroits méridionaux

et 8 des baies d'Ultima Esperanza. Ces exemplaires nous ont

donné les moyennes suivantes:

| Nombre des exemplaires examinés . . .... .. 6 | 8 | 31

| mm: mm. | mm.

| Longnueur du corps totale (avec la candale) . . . | 44.61 46.1»= B7.120+

| , , > (caudale non comprise) . . . | 358 | 87.9 47.4

| 4 de la longueur totale

| 3 derla tétensi ngn. <a. ap direct. valg. RTINRSANEER

| > re > béduikertrkx dö Ri nAGOOTE 21.2 | 22.2 21.8

des jouese avdldsin nd). smo: aftslhatot gb RR

| de la téte postorbitaire . . . oo. oo. | 13.9 14.9 | 15.6

| , borizontälé desiyeur anor i sal kl 6.9 7.3 (CR

di musena! tymgåa keregyge ob ot 20 7.0 7.6 7.8

| Largeur de Y'espace interorbitaire . : . sn sc 5.8 sv 5.4

| > de rlagteéte ye. sö:farhat Si 29: 2INR3SOÖ EE 25.3

| Longueur de la måchoire supérieure . . . . . . .| 102 10.2 10.7

2 > 2 2 änferieure Lå TA SIG os 13.0 13.5 12.8

Distance entre le bout du museau et VF'origine de | |

anöre Ndörsale < sec. sc ENA PRARERA LE JV SING 28.3 27.5

Distance entre le bout du museau et l'origine de

I EEE lata ee TRES AA arne Sä a FENG SÅ jr, Jen sep IN I 31.4 30.6

| Distance entre le bout du museau et V'origine de | |

[7 TRRÄTAIG SIGN NES Oe SET sd RS LVR | oj let OM SISKONA 43.0 44.2

| Distance entre be bout du museau et Forigine de |

la Base UF Verbralen": wa far ove ep TE (NEP RON 20.7 22.2

Distance entre la fin de la membrane de la 2de dor- L |

sale et l'origine marginale de la caudale. . . . 3.8 3.3 2 |

| Distance entre le dernier rayon de la 2de dorsale

et I'origine marginale de la caudale . . . . . I 7.9 T2 | 68 |

> Longueur du plus petit exemplaire, 27 mm.: du plus erand; 68!/2 mm.

++ > ; > 2 > 2912 > ? > ”

kär a > > 25/2 ylar > 86 2

öva Mr PiboneR F'espéce atteint une PART totale du corps de 96 mm.

Nombre des exemplaires examinés . . . . . . - . Br Af rn

| Longueur de la base de la 2de dorsale, avec la rede Tomerrertaytebatn

KOREErn Orm brater rss rn) SLI AG BI AMD INDAS sph48.8 44.9 |

| Longueur de la base de la 2de dorsale, sans la | ILO

rara sas da slodsnn artens as 0R IR Od:D VA

| Longueur de la base de F'anale, avec la membrane | 35.1 30:05 30.5

> STARR Kra LSANSK 3 30.2 31.1 31.6 |

Elen ND a LEE UOLSALe gig sis erpskrgön 2 Jergill ära sn (5 IR of Lä VI an

MOE sanne äl tanlr särnepina dte 124 | ALL |

> Svalan sect org fo kök sec = bars snett DR SIE 9.0

Ifäovsnems an ediane. de,la caudale,.! hh +etfmioe «1 18:38 1y 17.8 170

| > HEHSPEGLIOT AGA E =3 sta dAsrgatr Adera SL | 20.7 |: 20.9 |

> KÖRvenkitalenda sned on åror nns nens) KRA [TAG

> Räntabdominale: so cos tosc sosse cl 234 | 2 By (MN (rt

[ERNER HIROGREA A. skprsork Ao svs ss. nun ka | RO: oj LA | 17.0

ESA féle- Los on Ds per son bs ok a Al 190] ISA | ASO

| > SG ACE RSA dere AR RA a 6.0 | 6.1 sd

En comparant ce tableau avec ceux déjå donnés sur les

Niotatkenien (Bih:, 1897, Bd., 23,, Afd. IV; N:or3),ssurtont en

ayant égard aux maxima et minima lå cités, on verra que

la seule différence constante des caractéres plastiques est celle

de la largeur de la téte, plus grande chez les Harpagifer.

Cela prouve certainement que l'affinité des deux genres est

assez grande. Certes, plusieurs autres différences sont bien

preés d'étre exclusives; mais les changements avec l'åge et les

variations individuelles aussi bien que la différenciation des

especes des Notothenia leur ötent la constance caractéristique.

Ainsi par exemple, la longueur de la teéte des Harpagifer et

la largeur de YF'espace interorbitaire sont évidemment plus

grandes et la hauteur de la queue plus petite, mais le groupe

de la Notothenia macrocephalus sinterpose ou meme dépasse

les limites de variation des Harpagifer. Mais la direction

des changements avec l'åge des deux genres est différente.

Ainsi par exemple pour la largeur interorbitaire aussi bien

que pour la hauteur de la queue les figures relatives des

Harpagifer diminuent avec l'äge, mais chez les Notothenia

elles vont ordinairement en croissant.

20 <SMITT, POISSONS DE L EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

Tout fait voir que le genre Harpagifer est une ligne

divergeante de la famille des Trachinidés, d'une origine bien

rapprochée des Notothenia. Ta différenciation de F'appareil

operculaire, nous PF'avons vu, s'explique par la comparaison

avec celle des Chenichthys; la perte des écailles le place dans

le méme rapport aux Notothenia que celui des Bovichthys avx

Cottoperca. Sa coloration cottoide et ses moeurs le rapprochent

le plus pres aux Cottoperca.

Notre tableau des moyennes précédent nous donne plu-

sieurs séries de changements avec l'äåge non interrompues mais

aussi quelques irrégularités dont la plupart s'explique par la

prédominance de l'un sexe ou de V'autre entre les exemplaires

examinés. Voici le résultat de la comparaison de trois exem-

plaires måles avec quatre femelles, å peu pråés de la méme

grandeur et de la méeme condition des organes sexuels:

Termes moyens. | 3 REP 4-exempl: Notes.

| mm. mm.

Longueur du corps totale (avec la caudale) AZ | 49.1

> > > — (sans la caudale) . . . 30.5. Jr ADE

2 de la longueur totale

> devla tötde cm kol str ol) 28.01 - uMt28:5

> lll Eb redlärtetWltMUUr..I9 I 22.8 22.5

> deshjödestf- ACIALAELE AGND. Slet dig 11.3

> de la téte postorbitaire . .' .. 158 15.0

> horizontale des yeux . . . .. | 7.5 for 7 >0Q

> du museau . ; 7.9 ND 7 >9l?

Largeur de I'espace interorbitaire . . . . | Di 5.9 EL

> UP”la törer. Be OMP (Old INR 26.2 26.6

Longueur de la mäåchoire supérieure . .. 10.4 10.0

> > > > inférieure . .. 13.7 13.3

Distance entre le bout du museau et V'ori-

gine de: laglere defsale, sila. sedda. so 28.0 28.0

Distance entre le bout du museau et V'ori-

oine (dé lar20e dOrsaleska ol soc och tr vie 37.2 27.6

Distance entre le bout du museau et V'ori- E

Seine ide” Panalets LO CM Ena &40 AR 43.6 43.2

Distance entre le bout du museau et l'ori-

gine de la base des ventrales . . .-. . 2.0 Fra 20

Distance entre la fin de la membrane de

la 2de dorsale et l'orig. marginale de la

cwudale WW: Fricks ER IRAHOTAL. HH Pr 4.0 <A

Termes moyens. Syexempl. | 4 exerapl. Notes. |

Sk Så

; S aqe | 4 de la longueur totale |

Distance entre le dernier rayon de la 2de D |

dorsale et orig. marginale de la caudale Gl (.6 NS OR

Longueur de la base de la 2de dorsale, avec ,

SV ARENA oc da och Gm fd NR 44.7 42.6 SS 2]

Longueur de la base de la 2de dorsale, sans G

TRON NEAneIA ck HA BRI LD. JAA 40.2 28.6 > o

Longueur de la base de Vanale, avec la

KE RNS RE E EET ocg da se spegpad vf eld för Aska 30.4 34.8 > Q(?)

Longueur de la base de VFanale, sans la

TOSTTNTINE fo, FREE RR AE 31.6 al.1

ante dorla JCre dörsale -ov. sc 6.7 6.0 SLÖ

> sr SA Oe ; SUSAR NS SEE 13.3 11.5 NEO)

> 3 TEEN te ANG Nr rr RES LED 5.4 (Oj

| Longueur médiane de la caudale . . . . . 16.9 18.1

> DESKPECTOrAleS Aa cd bios sek. sis 20.2 20.3

> SÄRVONTGAleS Kam fcifan dvs sing 18.6 US

| > POStabdLOMINAC er seten speng s 20.2 24.9 (Of CAC)

EFS KSTnAduA COLPS «fe vass fegt kYrrg ET fe « 15.6 18.1 SO

v 1: IDRE SRA Erde I ke CNG 13.9 SEO

> ERA RTU SUGNA rsdtrers ec ved FRK 6-1 6.1

Dans les termes moyens donce, il y a assez de differences

sexuelles externes; mais dans les figures primaires on voit

aisément, que la plupart de ces differences ne sont pas con-

stantes, soit par la cause de lI'intervention des changements

avec l'åge, soit par le fait qwelles ne se développent toujours

qu'au räfprouhetnent de la saison du frai. En vérité le seul

caractere masculin constant — au moins le plus constant

d'entre eux — nous trouvons dans la hauteur de la seconde

dorsale. M" GÖNTHER écrit:! »Male with tentacles above the

eye, and with the margin of the preeoperculum fringed.»

Aucun de nos exemplaires n'est pourvu de telles franges, ni

au-dessus des yeux, ni sur le bord du préopercule; mais au-

dessus de chaque cil la plupart présentent un tubercule

allongé, comme une créte, plus ou moins élevée en arriére,

tantöt finissant en pointe. Les måles comme les femelles

portent ce tubercule ou en manquent, sans qu'on påt y trou-

ver ARE difference de sexe.

Cat) Brut) Muskal ce

22 SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

En levant PF'opercule et en regardant le coin supérieur-

postérieur de la cavité branchiale (fig. 24), sur la paroi scapu-

laire on voit une tache blanche, elliptique et unie ou un peu

déprimée et de couleur plus sombre au milieu. Chez un måle

d'une longueur totale du corps de 55 mm., Ja tache était 2.6

mm. longue et 1.6 mm. large. C'est le thymus, tel quwil est

décrit par STANNIUS, LEYDIG et d'autres.! En le disséquant, on

voit (P1. III, fig. 25) quwil est divisé en deux parties, une (Pe)

externe (superficielle), dont la couverture épithéliale se prouve

une directe continuation de VF'épithélium du sac branchial,

avec les mémes cellules ordinaires (co) et caliciformes (cc), et

une autre partie (Pi) en dedans de celle-lå, dont elle est par-

tout séparée par une couche de tissu connectif (tc), qui ren-

ferme un muscle transverse (m) et une veine (vena jugularis,

f et par) aussi bien qu'un réseau de lacunes (l), probablement

lymphatiques. Cette couche connective est la directe con-

tinuation du tissu connectif subépithélial appartenant au

derme. TIl faut donc regarder les deux parties de la glande

comme bien différentes de nature I'une de I'autre, ou au moins

de différentes relations anatomiques, I'une épidermique (Pe),

F'autre mésodermique (Pi); — sil ne soit pas que l'évolution

embryonnaire prouvera peut-étre lI'origine épithéliale de la par-

tie interne de la glande aussi. La partie interne est la plus

grande des deux, ce qui est évident surtout dans les coupes

longitudinales du centre de l'organe. Le parenchyme des deux

parties, parcouru cå et lå par des branches du tissu connec-

tif (tc), est formé par des alvéoles plus ou moins serrément

pleins ou garnis de cellules rondes (cg) et de noyaux libres;

mais dans la partie externe ces alvéoles sont plus ou moins

ronds (sphériques), dans la partie interne ils prennent une

forme plus allongée, jusqu'å étre vermiformes. Dams la par-

tie interne il y a une cavité centrale tubiforme (ft) et rami-

fiée, dans laquelle on trouve des amas de leucocytes (lc), cel-

lules nucléolés en forme de disques ou allongées, en forme de

fuseau ou de baguette, selon la position, dans laquelle on

les voit. Dans la partie externe de la glande nous n'avons

pas vu aucune ouverture d'une telle cavité, mais dans la par-

tie interne elle s'ouvre au dehors (ou) dans le sac de la

glande.

1! STANNIUS, Handb. Anat. Wirbelth., ed. 2, pag. 256; LEyDiG, Lehrb.

Histol., pag. 431; Domrn, Mitth. Zool. Stat. Neap., Bd. V, pag. 147.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5. 23

Eleginus.

Ce genre a été établi par CuvIER! dans la famille des

Seciénoides, ce.-å-d. avec le palais entierement lisse. Aprés la

mort du maitre, M" VALENCIENNES ? dans la famille des Perco-

ides a ceréé le genre Aphritis, un petit poisson des eaux douces

de la terre de Van-Diemen, avec »des dents en velours ras

aux deux måchoires, sur le chevron du vomer et un petit

groupe sur le devant des palatins» Aprés cela M" JENYNS?

décrivait deux espeéces d'Aphritis, des pays du sud de PAmé-

rique, avec des dents en velours tres petites, formant une

bande étroite sur les måchoires et un assemblage å peine

visible sur le chevron du vomer; mais pas de dents sur les

palatins. Enfin M" STEINDACHNER, ' sans un mot sur la denti-

tion, a identifié I'une de ces espeéces avec notre Eleginus.

Cela me fait supposer que la dentition du palais de ces pois-

sons soit un caracteére passager et juvenile en tombant avec

Fåge. D'apreés M" STEINDACHNER ces poissons cherchent l'eau

douce pour leur frai, et les petits se trouvent dans les ri-

vieéres jusqu'å une longueur de 6 pouces (150—160 mm.). Mais

tous les exemplaires décrits par M" VALENCIENNES et M" JENYNS

étaient plus petits que cela. Le genre Aphritis donc pro-

bablement n'est que le synonyme de I' Eleginus.

Eleginus maclovinus.

RR. br 6; D. 7—8|25—27; A. 22—25; P. 21—23; V. !/5; OC. x+13—15+x:

6—8

IDR UGN por. 62—74: L. tr. IEA

Syn. Hleginus maclovinus, Cuv., 1. c., tab. 115; Less., Voy. Coqu., Zool.,

vol. II, pag. 202, tab. 17; VAL. (Hleginus), Cuv., VAL., Hist. Nat.

Rgisskkvoll NI page: 908; GUIcH, GAY, Höst OMil, A001, tom,

pag. 186; GrturR., Cat. Brit. Mus., Fish., vol. II, pag. 247; STEIND.,

UNGE BVIATE NE VISSA IC api Horn, tom. VI, Z00l, BOtsSyu Pag. 0. 208:

Aphritis undulatus, JEN., 1. c., tab. XXIX, fig. 1 (2 + A. porosus, ibid.,

pag. 162); GurcH., GAY, 1. c., pag. 168; GTHR., 1. c., pag. 243.

FL ÖTDV: VAT Häst. NOlE ROSS, vol Vi pag. 158.

Rest vol VE Spader d83!

Zool. Beagle, Fish., pag. 160.

Stzber. Akad. Wien, Math. Naturw. C1., LXXII, 1 (1875), pag. 37.

24 SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

Eleginus falklandicus, RicH., Ichthyol. Voy. Ereb., Terr.. pag. 30,

tab. XX, figg. 1—3.

Eleginus chilensis, GuicH., GAv, 1. c., pag. 187, Atl. Zool., Ictiol., lam,

Jo, Op Lf: GMER,A LC,

D'aprés VAILLANT cette espece peut atteindre une longueur

de 750 mm. et peser plus de 2 kg. L'expédition NORDENSKIÖLD

nous en a fourni 8 exemplaires, dont 6 måles, 2 femelles, d'une

longueur de 17 em. jusqu'å 24!/2 cm. TIls nous ont donné les

moyennes suivantes:

Nompbre; des indryidus' ösaminesp "vv Are de ale tele na 4 | 4

Termes moyens. mm. | mm.

Longueur totale du corps (avec la nageoire caudale) . . . . | 178.5 | 355.8 |

> du corps (sans la nageoire caudale) . . . . . . .| 150.5| 310.0

2 de la lon-

gueur totale |

Löngueur: de ;la téte all mesvin da ragg NINE

2 hd? os TEÄUILE, mig dög HT EL PE RIS TEOLON IRL

> des joues .. 00808 820 Fe RT SER TA, SANN 9.9 9.9 |

» de la téte böstorbitalre reta Se se HA JAA CK IEI

> NÖFLZOMNTALe, (PSL YOU: de Vett jog ser er I SAG della NALLE 4.2 3.4 |

> UTN MUSPAU + Le! Add oo Ahs BEAL SI ALIENS FYRA RSRICTE 6.7 ft

Largeur de lespace: imterorbitaire.! . Alya . gsi rad. 5.0 6.4

dela” tetö, ris ne VN IT seck sö pr är rör er tpåes AR säcs TT RA NERNSEON KR

THongueur "dela: machowme supérieure = see CM ce een «i AKER 6.2 6.2 |

> > » > inférieurer; «ln. 6.8 6.8

Distance entre le bout du museau et lorigine de ” öre dör 26.4 | 20.9

> > ; > » > > $' > 2de > 36.6 36.9

> > > ; ; > > D > anale oc och 41.7 41.8

2 > D > > > > > > la base des

Ventrales. 6) Co. si 22.5] 22.1

> > la 2de dorsale et l'origine mina de a ändela T.4 7.5

> > - Fanale > > > SET D.9 6

Longueur de la base de la 2de dorsale . . « » : «ccs «oc SAKOSA

> SES TS YLANGICT: oo. goes es vy a a ven fn te EE VLT

Efate ur: (der faretsMROTSALG segra a TT rn Aa FET 9:17 3.8

> > > 2de > SEGE JA KI SS KAR as 12.3 11.4

SÄ NaN lg FN sf ÄB bt gt Se EGNA FARA 9.4

Longueur médiane de la osäd Ale GE BER BRN VE EO ÄN AE SL

> des PecboraleB. « . .. . . fsk. vits bl me hel HE

> >> VEN TLAleS Coe ole för 6 fe denn ARD SLS ARTE EES | STETSON TEE

> postabdominale sc mo. = «ve a tri SIE ROSENS

Hauteur AW. COrpS,.. «sc sgc fe sode tre pocdksid ts Atle AD svt LEKA LEE

> de; lacgquenue;, IS KÄR onsodng RENEE HDAN 6.4 6.5

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5. 25

Comme on le voit, en comparant ce tableau avec les

précédents, le principal caracteére du genre s'exprime par

la brieveté des måchoires. Par cela les Eleginus se placent

a cöté des Sillago comme types des microstomes de la fa-

mille. En outre VF'aspect mugiloide déja fut remarqué par

RICHARDSON.

Les changements avec l'åge ne sont pas grands.! Comme

å Pordinaire on remarque une diminution relative des yeux,

iel accompagnée par un petit allongement du museau et un

agrandissement de la largeur interorbitaire. Mais il y a dans

le tableau d'autres changements apparents, dont l'explieation

semble etre å chercher dans des differences sexuelles, dépen-

dant de ce que les deux femelles sont enfermées dans la se-

conde colonne, tandis que la premiere colonne renferme des

måles seulement. Malheureusement, comme nous ne possédons

que deux femelles, nous n'en pouvons pas donner des moyennes

söres; mais ces deux femelles présentent des nageoires verti-

cales (la 29: dorsale et l'anale) plus longues et (relativement)

plus basses que celles des måles. Les femelles aussi ont la

pédoncule caudale (c.-å-d. les distances resp. entre ces na-

geoires et la caudale) plus courte que celle des måles. Cela

fait que nous trouvons:

Ala

La hauteur de la 1ere dorsale, en 2 de la longueur de la base

tleplangder dorsale o. sd ALAT LITT SN 0 SNES

La hauteur de la 2de dorsale, en 2 de la longueur de la base | = |

Heslarsdendorsalelp JAN a Abuse AKDEta HAr SL0:0:=>=30.3

La hauteur de P'anale, en 24 de la longueur de sa base . . .| <26,9) >28

La distance entre la 2de dorsale et la caudale, en 24 de la |

ber SRETnStOtAe FAT CORPS ena oa SR os ls Kon el sel ken er ock ch Säll ORG] OS

La distance entre la 2de dorsale et la caudale, en 2 de la |

Kor eneurederlar basetderlanr2devdorsalert .k.d a so Rr. IEKI66) =S

La distance entre I'anale et la caudale, en 4 de la longuecur | |

GALET SVT or SN rr a NA SE ANA SER SIS OT [BEI FO fä ae

La distance entre F'anale et la caudale, en 2 de la longueur =

deplanbaserde kanaler FrossantelatY lose SM Il SRS

| La hauteur de la queue, en 2 de la distance entre la 2de dor-

HER OTE LENE CAG RR AE OR IRLR REAR SE Å srafkra set t SN SALO

!' Toutefois il faut observer que nous n'avons eu å notre disposition que

des exemplaires plus ou moins adultes. Les stades juveniles nous sont in-

connus.

26 << SMITT, POISSONS DE L EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

Ces différences ne sont pas assez grandes, ni assez säres

pour quw'on en puisse déduire des caracteres distinctifs des

sexes, mais elles montrent peut-&tre la voie, ou I'on trouvera

de tels caractéres.

L'expédition suédoise a trouvé cette espece å deux en-

droits, F'un å YV'est de la Patagonie, dans le Puerto Madryn

(43? 8.; 65” Ouest Greenw.), autre å l'ouest, dans I'Ultima

Esperanza (52 S.; 73” Ouest).

Blenniide.

Deux especes de cette famille ont été annoncées! de la

faune fuégienne; mais aucune d'elles n'était trouvée lå par

l'expédition NORDENSKIÖLD. Cependant, plus au nord, dans la

baie de Puerto Madryn (43” S.), V'expédition a recueilli quel-

ques exemplaires du genre des Tripterygium, dont M" CUNNING-

HAM, å la cöte ouest de la Patagonie, avait trouvé un petit

exemplaire d'un tel état qu'il ne pouvait pas en déterminer

Pespece. i;

Comme je ne peux pas voir que notre espece soit déjå

décrite, je suis obligé d'en faire une espeéce nouvelle.

Tripterygium Cunninghami.

(P1. 1II, figg. 26—28.)

Char. Tripterygium tentaculis palpebralibus et nasalibus

preditum; rostro declivi, fere verticali, nucha verrucosa, pinna

dorsali prima altissima. Color (in spiritu) rubescens, maculis

fuscis quadratis, transversis notatus, quarum una caudam ante

pinnam caudalem cingit; fascia alba una per nucham, altera

lunata per basin pinnarum pectoraliwm trajecta.

R. br. 6:.D4-3|15] 10; 4, 22-235, PP A6=9 FRISÖREN

0 x+-9=M0+X: LC: lat. A2—45; 1. tr. 9—=10. 5

Syn. (2) Tripterygiuni, sp.. CUNNINGH., Trams. Lin. Soc. Lond., vol. 27 (1869—

71), pag. 470.

JU VATLLANT,; Miss. Scient. Cap Horn, tome VI. Zool., Poiss., pag. C. 6:

Tripterygiuwm (2?) et Cristiceps argentatus.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5. 27

C'est une jolie petite espece, qui semble le plus ressem-

bler au Tripterygium tripinne (Forsteri) de la Nouvelle Zé-

lande, dont elle se distingue par la couleur du corps et par

un plus petit nombre des rayons de la troisieme nageoire dor-

sale. En outre, dans la distribution des couleurs du corps

elle semble avoir une grande ressemblance au poisson de

Mazatlan (Mexico), décrit sous le nom de Tripterygium (Ennea-

nectes) carminale,! qui est caractérisé par un encore plus petit

nombre de rayons des deux nageoires dorsales postérieures et

de P'anale. D'aprés la figure donnée par JorRDaAn, les pecto-

rales de ce Tripterygium californien ont les sept rayons in-

férieurs simples et plus gros que les autres rayons, ce qui

se peut trouver pour huit rayons chez notre espece, dont en

outre les quatre supérieurs rayons des pectorales aussi sont

simples mais pas gros.

T'expédition suédoise a recueilli 5 exemplaires de Tri-

pterygium Cunninghami, dont I'un est si petit quwil ne peut

pas donner des mesures exactes. Des autres exemplaires —

d'une longueur totale du corps de 30 å 32 mm. — les deux

sont måles, les deux femelles, et tous les quatre donnent les

moyennes suivantes:

Longueur totale du corps (avec la nageoire caudale), en mm. 31.6

> du corps (sans la nageoire caudale) Ior TATT I2050

> de Ja tété . >. . « . - eng dela longueur totale 25.0

> St KÖdDibter sva de AN VAR » » 20.2

> (ES OMeESN Arfa Me AS RB > > Ja PG

> de la téte postorbitaire . . » » » >» 3 ELO

» horizontale des yeux ss of : ; 3.1

> UTWEmUSeAd «oc cc < SKÅ ING I ) 6.7

Largeur de F'espace interorbitaire . . » > > > > > 1.5

> RR STL Rn el a era wti Nisr oe fys sen DR ET TD » > 15.0 NEN fa

IE 18

Longueur de la måchoire supérieure. » > » > JA a

2 > INFerLeUkeN 0 SÄNDE ? 10.4

Ilse STON

Distance entre le bout du museau et

F'origine de la ere dorsale:. . . . >>>» >» » > 20.1

Distance entre le bout du museau et

Hörrgaine de. la 20e dorsale, tuc = 3 AV > > 20.6

Distance entre le bout du museau et

Forigine de la 3eme dorsale . . .'» x> >» > HED):

! JORDAN et GiLBERT (Tripterygium), Proc. U. S. Nat. Mus. 1881, pag.

362; JORDAN (Enneanectes), Fish. Sinaloa, Contr. Biol. Hopk. Labor., I,

pag. 501, pl. LIII.

28 -SMITT, POISSONS DE L EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

Distance entre le bout du museau et

Forigine de Yanale . . . . . . . en 4 delalongueur totale 40.5

Distance entre le bout du museau et

18 Hase UES VENTraloS o. «oc . det a MO > > LTS

Distance entre la 3eme dorsale et Vori-

gine marginale de la caudale . . . >>> > > > 9.0

Longueur de la base de la 1lere dors.

(avec la membrane postérieure) . . »> > > > > > 5.4

Longueur de la base de la 1ere dors.

(sans la membrane postérieure) . . » > > > > > öl

Longueur de la base de la 2de dors.

(avec la membrane postérieure) . . >» >» > > > (L(29,2)

Longueur de la base de la 2de dors.

(sans la membrane postérieure) . . » » > > , 5 of 2032

Longueur de la base de la 3eme dors.

(avec la membrane postérieure) . . » » »> > > >» (14.0)

Longnueur de la base de la 3eme dors.

(sans la membrane postérieure) . . » >» > > > » 12.0

Longueur de la base de I'anale . . . >>> > > > 1 d4.7 (ör Éö

Hauteur de la ;1ere idorsaler. ou or 85 > stWUFLSS

K > » A2de > 1 BOLT & VITS > > 13.7 (3 ig

> 3Zeéme > vv OR. ETEN > D 13.9

> talahaletrg) a do el > > (8.9)

Longueur médiane de la caudale . . »> > > > > D 15.4 i Zz 106

deg PECtoralés marc mucds id > >» 24.9

KEN TLALeN: mcd an Lr . 3 > : 15.5

postabdominale. . . rr 2 . 23.4 2

Hautear di Corps =: > wise kila s : Je

de”Ta squeuert omitr, pilot 38 | » 6.2

Longueur postabdominale en 2 de la longueur de la base de OSA

Pnale cs sd dk eat ost at SSBR NDG SEN

Comme vous ces exemplaires sont å peu pres de la meéme

grandeur, ils ne peuvent pas présenter des changements avec

Fåge bien marqués. Les differences sexuelles que j'al anno-

tées, ne peuvent pas étre d'une grande valeur, comme elles

sont tirées d'un bien petit nombre d'exemplaires. MSoit-il assez,

si nos remarques peuvent indiquer le chemin de ehercher des

plus särs résultats. Toutefois les exemplaires sont d'une bien

avancée maturité sexuelle. Les ceufs dans les ovaires des

femelles sont peu nombreux; mais quelques uns d'eux sont

d'un relativement grand volume, d'environ ?/3 mm. Ca dé-

pend peut-étre d'une propagation vivipare, qui est assez com-

mune dans cette famille. Comme les exemplaires furent pris

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND: 24. AFD. IV. N:05. 29

le 8 Novembre, le fraiement semble se faire dans I'été des

régions australes. La couleur de ces poissons, apres une note

de Mr OHLIN, était »jaune-rouge, marbrée par de larges bandes

transversales plus sombres».

Atherinidae.

Du genre Atherinichthys Y'expédition NORDENSKIÖLD a re-

cueilli deux espeéces de trois localités. Toutes les deux especes

appartiennent au groupe des microlepidotes, å corps fusiforme,

allongé, c.-å-d. que le nombre des séries transversales des

écailles est environ 90—100 (> 80) et la plus petite hauteur

du corps (celle de la queue) est plus petite qu'un tiers de la

longueur de la tete. La distinction des deux especes n'est

pas difficile, quoiqu'elles se prouvent évidemment d'étre des

membres d'une méme ligne d'évolution, d'ou il résulte que

beaucoup de caractéres, qui å premiere vue semblent &tre

distinctifs, se perdent par les changements communs dus å

F'aceroissement. Mais I'une des espeéces d'aprés nos collections

se présente dans deux formes locales, qui semblent pouvoir

réclamer le titre des espeéces distinctes. Une telle distinction

est probablement déjå faite; mais les descriptions et les fi-

gures, données par les auteurs, ne sont pas si détaillées ou

si exactes qu'il soit possible d'approfondir la synonymie.

Atherinichthys nigricans.

(P1. IV, fig. 29.)

Char.:t! La distance entre le bout du museau et Vorigine

de la premiere dorsale est plus petite que 40 (40.1) pour cent

de la longueur totale du corps (toute la caudale comprise); celle

entre le bout du museau et Vorigine de la seconde dorsale plus

petite que 55 pour cent de la dite longueur. La longueur de

la base de la seconde dorsale est plus grande que 55 (55.3)

pour cent de la longueur de la téte et plus grande que 10 (10.5)

pour cent de la longueur totale du corps ou plus grande que

26 (26.7) pour cent de la distance entre le bout du museau et

!' Jusqwaå lPåge correspondant au moins å une longueur totale du corps

de 12 cm.

30 <:sSMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

Vorigine de la premiere dorsale ou plus grande que 19 (19.2) pour

cent de la distance entre le dit bout et Uorigine de la seconde dor-

sale ou plus grande que 84 (S4.2) pour cent de la longueur

postabdominale, qui est plus petite que 13 (12.7) pour cent de la

longueur totale du corps et aussi plus petite que 70 (69.9) pour

cent de la longueur de la base de Vanale, qui est plus grande

que 45 pour cent de la distance entre le bout du museau et

Uorigine de la premiere dorsale ou plus grande que 32 (32.7)

pour cent de la distance entre le bout du museau et Vorigine

de la seconde dorsale ou que 85 pour cent de la longueur de

la téte, qwi est plus grande que 46 pour cent de la distance

entre le bout du museau et Vorigine de la premiere dorsale.

La distance des ventrales du bout du museau est plus grande

que 91 pour cent de la distance de la premiere dorsale du dit

bout. La longueur des ventrales est plus grande que 69 (69.9)

pour cent de la longueur postabdominale. La hauteur de la

seconde dorsale est plus grande que 8.5 pour cent de la lon-

gueur totale du corps.

R. br. 6; D. 6—7|12—13; A. 18—20 (212?); P. 14—15 (16 ?); V. 25;

C. x+16—17+x: L. lat. 95—100 (cire.); L. tr. 6—7+(3—4)+7—38 (=17—18).

Syn. Atherina nigricans, RICHARDSON, Ichthyol. Voy. Ereb., Terr., pag. 11,

tab. XLII, figg. 13—18; GrEr. (Atherinichthys), Cat. Brit. Mus.,

Fish., vol. III, pag. 405.

Atherinichthys alburnus, GTHR., 1. c., pag. 406; CUNNINGH., Trans. Lin.

Soc. Lond., vol. 27 (1869—171), pag. 471.

Aprés que Mr GÖNTHER a fait attention å la probabilité,

que la couleur noire de l'exemplaire qui a été le type de

V Atherina mnigricans chez RICHARDSON, ne soit due qu'å Fin-

fluence de la liqueur de la conservation, je n'ai pas pu écar-

ter mes soupcons, que l'alburnus soit de la méme espeéce que

celle-lå. &La seule difference spécifique citée par GÖNTHER se

réduit å une des plus variables relations, savoir la grandeur

des yeux å proportion de la largeur de I'espace interorbitaire

et de la longueur du museau et de la téte. Certes le résultat

de la comparaison dans un haut degré toujours dépendra de

la maniere de mesurer ces parties,! surtout chez des jeunes

1 La grandeur apparente des yeux et la longueur du museau, mesurée

depuis le bord de la paupiére adipeuse antérieure de VF'orbite cutanée, sont

aussi remarquablement influencées par le développement de cette paupiére, qui

est bien variable non seulement individuellement mais aussi probablement —

comme chez les harengs et les maquereaux — d'aprés la saison.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5. 31

individus, et la vraie prolongation relative de la longueur

du museau n'a pas pu étre constatée chez nos exemplaires —;

elle ne semble se faire qu'å un åge plus avancé — s'il nous

est permis de juger d'apreés la connaissance de I'espece sui-

vante ci-apreés —; mais icl nous pouvons au moins constater

une grande variabilité aussi bien que la loi qui la dirige:

Nöm bre des: exemplaires mMesurÉS) «ie so. « dog sö res SD

Moyennes:

Longueur totale du corps (caudale comprise) en millimétres . | 54.5/| 104.3

du corps sans la caudale, en millimétres . . . . .| 46.2 | 90.0]

> des yeux, en 2 de la longueur totale du corps . . . 5.5 4.0

3 > > > > 3 dela téte olytyt avled In 213

> > | dumusean, so sve) 06) OST

> ORT MSD » largeur de I'espace interorbitaire | 85.4 | 60.9

En outre, en comparant deux femelles (long. 103.5 mm.)

avec trois måles du méme åge (long. 101.5 mm.) il a paru,

comme si ceux-ci eussent des yeux plus petits (en 2 de la

long. totale du corps, 9 4.2; & 3.9; en 4 de la long. de V'espace

interorb. 9 64.7; & 58.3). D'aprés cela il est évident que la

grandeur des yeux, comme aå TVordinaire, se diminue Våge

avangant, et qu'il faut agir avec prudence en admettant les

caracteres spécifiques tirés de ces relations.

Tous nos 13 exemplaires ont été pris avec la seine d'une

profondeur de 3 å 4!/2 metres dans la baie Puerto Gallegos

le 16 Novembre. Leur couleur, d'apreés une note du Docteur

ÖHLIN, était argentée sur le dos un peu plus sombre, luisante

de vert.

Nous reviendrons aux caracteéres de cette espece en la

comparant avec

Atherinichthys regia.

(P1 IV); figg. 30 et 31

Char.: La distance entre le bout du museau et Vorigine

de la premiere dorsale est plus grande que 40 (40.3) pour cent

de la longueur totale du corps; celle entre le bout du museau

et Vorigine de la base de la seconde dorsale plus grande que

26 (56.6) pour cent de la dite longueur. La longueur de la

base de la seconde dorsale est plus petite que 10 (9.6) pour cent

32 SMITT, POISSONS DE L' EXPÉDITION A LA TERBRE DE DEU.

de la longueur totale du corps ou que 72 (71.5) pour cent de

la longueur postabdominale, qui est plus grande que 13 (13.2)

pour cent de la longueur totale du corps ou que 75 (75.1)-pour

cent de la longueur de la base de Vanale, qui est plus petite

que 44 (43.9) pour cent de la distance entre le bout du museau

et Vorigine de la base de la premiere dorsale. La longueur de

la téte est plus petite que 46 (45.4) pour cent de la distance

entre le bout du museau et Vorigine de la base de la premiere

dorsale. La distance des ventrales du bout du museau est plus

petite que 89 (88.s) pour cent de la distance de la premiere

dorsale du dit bout. La longueur des ventrales est plus petite

que 69 (68.8) pour cent de la longueur postabdominale. La

hauteur de la seconde dorsale est plus petite que 8.5 pour cent

de la longueur totale du corps.

R. br. 6: D..6—7 | 11—12; A. 17—20: P. 14—15 (162); V. !/5; Ol. xX+

16—17+x; Lin. lat. 91—103 (cire.); L. tr. 5-6+(4—5)+5—6 (=1T5=—LNI4 lek

a: forma laticlavia (fig. 30):

La longueur de la base de la seconde dorsale est plus petite

que 53 (32.2) pour cent mais plus grande que 45 (45.4) pour

cent de la longueur de la téte et plus petite que 17 (16.8) mais

plus grande que 12.8 pour cent de la distance de cette nageoire

du bout du museau. La longueur de la base de Vanale est

plus petite que 32 (51.1) mais plus grande que 24 pour cent

de la dite distance et plus grande que 85 pour cent de la lon-

gueur de la téte.

pg: forma microlepidota (fig. 31):

La longueur de la base de la seconde dorsale est plus

petite que 42 (41.9) pour cent de la longueur de la téte et plus

petite que 12.8 pour cent de la distance de cette nageoire du

bout du museau. La longueur de la base de Vanale est plus

petite que 24 (23.8) pour cent de la dite distance et plus petite

que 77 (76.8) pour cent de la longueur de la téte.

Syn. Atherina regia, HumBoLrpt, Rec. Observ. Zool.. Anat. Comp., tom. II,

pag. 187. :

Atherina latielavia, Cuv., VaL., Hist. Nat. Poiss., tom. X. pag. 473:

GvicH. in. Gar: Fna Chil., Peces, pag. 252, Atl. Zool., Ictiol., låm.

4 bis, fig. 1; Grtur. (Atherinichthys), Cat. Brit. Mus., Fish., vol.

IIT, pag. 402; CUNNINGH., Trans. Lin. Soc. Lond., vol. 27, pag. 471;

Vam., Miss. Scient. Cap Horn, Zool., Poiss., pag. C. 22; PERUGIA,

Ann. Mus. Civ. Stor. Natur. Genova, ser. 2, vol. X, pag. 620.

NE ” CRS

BIHANG TILL K. SV. VETI-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5. 33

Atherina microlepidota, JEN.. Zool. Beagle, part. IV, Fish., pag. 78,

tab. XVI, fig. 1; GurcH., 1. c., pag. 253; Gir. (Basilichthys), Proc.

Acad. Nat. Sci. Philad. 1854, pag. 198; U. S. Nav. Astron. Exped.

South Hemisph., Chile (GIiLLIisSsS), vol. II, pag. 238, tab. XXX, figg.

6—9: Grvur. (Atherinichthys), 1. c., pag. 403; KNER, Novara Reis.,

Zool. Th., Fische, pag. 222.

M-r CUNNINGHAM déjaå a soupconné Tlidentité des deux

especes laticlavia et microlepidota; mais la preuve ne pouvait

eétre donnée qu'aprés une étude plus approfondie des formes et

de leurs variations. C'est ce que nous ferons dans le tableau

suivant, en méme temps que nous montrerons la relation

naturelle entre ces deux formes et l'espece précédente. Pour

la briegveté nous désignons:

a: longueur totale du corps, caudale comprise,

a—ä: > du corps sans la caudale,

b: > de la téte,

ör > > > > réduite ou préoperculaire, depuis le bout du mu-

seau jusqu'au bord postérieur (montant) du préopercule,

Ösa > des joues, depuis l'extrémité postérieure de I'os maxillaire

jusqu'au bord postérieur du préopercule,

bp: > postorbitaire de la téte,

It»: la plus grande largeur de la téte,

ce: longueur horizontale des yeux,

eå » du museau,

g: la plus petite largeur de I'espace interorbitaire,

h: longueur de la måchoire supérieure, depnuis le bout du museau,

AE > > 3 » inférieure,

m,: distance entre le bout du museau et l'origine de la premiére dorsale,

ma: » > > > > > » > > > seconde >

n,: longueur de la base de la premiére dorsale,

No: > fs > LX seconde >

o,: hauteur (longueur du plus long rayon) de la premiére dorsale,

O3. > >» > > > » > >» seconde >

p: longueur des pectorales,

r: distance entre le bout du museau et la base de chaque ventrale,

s: longueur des pectorales,

te > postabdominale, depuis la base des ventrales jusqu'å I'origine

de F'anale,

UU: > préanale, depuis le bout du museau jusqu'å l'origine de I'anale,

v: > de la base de l'anale,

Xx: hauteur de V'anale,

y: distance entre la seconde dorsale et F'origine marginale de la caudale,

å: hauteur (la plus petite) de la quene,

Å: > du corps,

ä: longueur des rayons médians de la caudale,

Ör: > > plus longs rayons » > >

34 =. SMITT, POISSONS DE IL EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

Mroly em:n eg. Maxima et minima.

Atherinichth. || Atherinichth. rk Atherinichth. | Atherinichth. | Atherinichth.

Nombre des| <nigricans. laticlavia. lepidota nigricans. latielavia. | microlepidota.

exemplaires I SET INN see |

examinés .| 8 5 3 5 4 13 5 4

Max. | Min. | Max. | Min. | Max. | Min.

a,en mm. | 54.5) 104.31 59.3/| 145.21 230.4] 119.211 49.11 277.0| 52.51 3381.6 |) 70:8

a—ä, > >» | 46.2) 90.01 51.6] 127.211 201.81 103.21 42.0) 242.3 | 45:91 2917) 60.91]

bla - vs 180] 19.0 )-17-:4] 17:31) 18:61: 19:91 18.0 |) 188 IaT6FIIBENISEN

”/a - . vy) 14.0,” 14.5) 13.1] 13.0) 14.1] 154) 18.81 13.5 |--12.51)1 15 1200

bafa. < H 8.5 8.3 8.5 8.1 8.3 9.5 8.0 9.5 73 8.6 8.0]

Bale NR 0:00 Bio 1 NS 9.0] 10:11: 8:21] 9:81) ”TATEISNE SC

FER AE ON 3.2] 6.1] 3.6). 5.71 TSE

eja - os) 61) 59) 581) 571 — 6.51 16.61. 55. 163.) > O:6ENAE

ja REG FB 106]: DIN Ne 5.51 8.0) 46:21) -f7.2) 1 DANT Om RO

ha >. usel 641 0 66) 56) 5) res no 5.6) 15.7) EEE

klär sr ANTTIRGN 7 ANBENON ING 6.81” ”8&51 "70 7.61) GCD

mila. . . >| 38.21 38.71) 41.7| 42.91) 45.01 40.0! 36.81) 46.11 40.41 45.9) 4408

mala. .'. >| 53.5) 54.51) 57.21] 58.01 60.7] 54.9) 51.81 60.0) 56.71 61.5) 601

(ma—my)/a >| 15.61) 16.011 15.61) 15.1 15.8] 18.84.2180: 16:71 113:6 IBN 15.7]

TY RS ET AASE ISRN KR 3.7 7 | Bio B. NT AE

Mja ss 31 ALAT, ILS, 86] 88 7.3] 12.01" 10/6) "951 TTR

SVE SEN Gil EN PSN SET 5.1 8.11. 6.0] 16.1 | ATS Ae

SARK NO ER 7.6.1,.:11.4]. 8:61) NV8:T)| SSE

Pla - = atnralohI2nI6.e] 1383 13.1]. 17.51 13.0): 115.044 129). JT) 120

r/g sl 368873) 8511-356) 383) 3811 356) 37.3) FIDIESSS KS

TORPET 9.1 9.0 8.3 8.4 8.5 SJ 8.2 8.5 8.2 9.6

ia on vd 115) 11) 13.7) 15.81 16.2] 12.6], 10:41. IZI 13310 Re

ula . . >) 46.81 480) 484| 50.8] 53.7) 49.8) 44.6 | 53.4] 47.51 554] 50.40

sla svs >) 19.9] 18.91 16.7] 15.9) 14.3] 21:8|--18:0] 17.7) 144 | ALT) TA

EES [IE rt ML EE Ra Be a

yla os > 1541: 13.2) 15.8) 15.51 14:61 18:31] 12:31 16.7) TAS) GSNREN

AE RASKONR: 5.5 D.4 2.1 4.8 | 4.9 5.8) 4.8 5.3 4.1 5.2 4.

Åla > > sla IA. s13:2 1: 9.6 |. 110,5 130801 145) 5 200 TB:5 1 ONES

Hög sn 7.9 8.3 6.5 do 8.3 Big Lie 8.3 6.2 9.4 br

är sen SNÖN er IBN OS SM 7] 117) BS TNA AON

Öla na SE OA JL OrS ME RESAN ELO KI iso] 170! 13.4) 13.31 T2:0 SANN

bla=g « « al 2 SONENS 21.31 239] 21.11 20.91 192 )N2ASIrB0M

Mlaä + >). 4501 4491 484494 51.7 |. 47.7.|. 42.9.) 152-547 FBR: | DON

Baa al 0321) 632 657 FOA 69.81 64.4! 60.71 67.91 65.31 70.61 68.4

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5,

M o.y,:eci) De 8: Maxima et minima.

Nombre des| «<nigricans. laticlavia. Kö nigricans. latielavia. microlepidota.

exemplaires ln -

examinés 8 D 3 D 4 13 ä 4

Max. | Min. | Max. | Min. | Max | Min.

Pmja—ä&. + | 13.5) 18.0) 10:6] 10.0 841] 141/| 12.21 13.3 8.8 3.7 7.9

/a—ä >) 23.5) 21.81-19:3 I :18:3 16.2] 25.31 20.81) 20.21 16.41 16.7 | 15.9

"[a—ä > | 43.4] 43.0) 39.9) 40.6 43.9] 44.8 | 41.2 42.4] 37.51) 44.3) 48.5

Ua—ä »'|- 18.6 | 118:5 rI5:8] 17.50 -r 18:6 In 14:5r)n. 2212 | 20:11 15.21:120:0 | 16.2

[6 SFV 0R9:40 1212] 20.01; 225.8] -uI72 833 de Brees) 147

/m, » | 49.4] 48.6) 42.21 40.7) 36.0] 52.2) 46.1| 45.3) 36.7| 42.2 dd

a] m FI rI0L0 20.3.) 20:51 19:56 16.3] 198410 26:8]) 23.4) 167) 17 | 151

/m >| 52.3) 48.71 40.0) 37.21) 3161) 55.9) 4511) 43.8) 31.3) 32.4) 30.5

ma >»! 96.4) 9IJö.7| 84.3) 82.9) +85.21-100.7 | 91.3) 88.7) 79.11 85.7) 84.4

/m, 3) 30:31 30.0 11--83.3) 35.7 36.0] 31.8) 27.5) 40.21 33.0) 39.41 30.9

2/ma >! 21.41 20.51 14.9) 14.2 12:0 uR28 01908 16: | 120 of: | 118

/ma >) dr.4| 326) 291127.51) 28:41 40.4) 32:81) 31.0) 242) 23.7) 22.7

ma 1 87.6) 87.8) 8541) 872 88.4] 90.91 85.51 90.6) 84.1) 91.61) 83.0

/u 2 NAD: rat a340 a 35 26.4 045217 37.0 EC Bö ORO) 25.2

405 04:77 11r99101)-9427-12 91:9 76:51 119.811 :97.7:1)' 100.0 | "85:21 76.7] 76.2

/v . >) 57.9) 62.0) 82.8) 97.11 114.41 69.81 53.0) 122.4| 75.21 125.8) 97.0

| Hl 78.717 71.61”60:5 | 55.8 53.0] 86.6 | 70.01) 64.3) 47.3) 68.7) 44.6

:/b > | 41.9) 38.8) 40.71 39.8 36.9] 44.0) 87.1) 42.0) 37.6) 37.6) 35.7

/t >] 99.11 96.9] 62.31 55.8) 45.41 1156) 84.3) 7141) 43:71 50.5| 40.5

2/d > | 60.8) 58.7) 48.5| 48.3 30.4] 65.5 | 55.4] 5211 45:5) 41.8) 37.6

mm/m, > | 41.0) "41.41 37.7) 85.5) 35.3) 49.4) 341) 41.5) 29.51) 36.7) 34.4

mata. >)! 64.9) 65.7) 65.7) 66.0) 68.0] — — — — As —

utv)/a > | 66.71 66.9) 65.11 66.2 68.0 — — = — —

r)+s/q >! 45.9] 46.31 48.4) 44.0 46.81 — — — — —- —

D'abord on observe ici que, dans les moyennes, la forme

de V Atherinichthys laticlavia est remarquablement plus petite

que les deux autres formes, dans la grandeur de la téte

(Ola RR ovaler belek. oll naretotv 2) et, en rapport avec

cela, dans la distance des ventrales du bout du museau (öharoé

et ”/m, 20); Mais en examinant les maxima et minima on voit

facilement qu'il n'y a lå aucune différence constante. C'est

évidemment une divergence commencante mais pas achevée.

De la méme manieére la hauteur des deux dorsales (21/6 194

36 SMITT, POISSONS DE L EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

et 22/, 2) et la longueur des ventrales ('/, 2) dans les moyennes

de laticlavia sont plus petites que les figures des deux autres

formes; mais lå, dans les figures primaires (individuelles) on

peut constater une différence sexuelle (> > 2) de la maniére

que la forme de latielavia semble représenter les caractéres

des femelles.

La vraie différentiation des formes est achevée par le

déplacement des nageoires verticales d'avant en arriére et par

la réduction de la longueur de leurs bases. Dans ces rap-

ports on trouve les plus belles séries continues, depuis la

forme nigricans, progressantes par Vintermédiaire de la lati-

clavia, jusquwå la microlepidota. Ainsi les figures moyennes

vont en augmentant par toute la série pour ”"/, 26, "2/, 36, "/a 96,

"/> 2, Im, 24, Vv 2, mais ,en diminuant pour ”/, «4, "/4"4, ”/m,

ma Van KS rr rr Kr Vr KN KT HARE KEN

(ma—mi)/,, 2. Et partout, sauf quelques petites irrégularités pour

/, 2, Im, 2 et m-mi/,, 2, la série des formes va parallelement

å la série des changements avec l'äge, de maniere que dans

les rapports ov les plus jeunes individus présentent des figures

plus grandes que celles des plus adultes, lå aussi les formes

å gauche dans le tableau ont les plus grandes figures, et

vice versa. Dans tous ces rapports les trois formes ont suivi

le méme mode de développement, mais entre la nigricans et

les deux autres il y a des limites bien fixées dans la plupart

des relations citées, de maniére qu'en examinant les maxima et

minima il n'est pas difficile de trouver des caracteres spécifiques

pour la nigricans, qui tient la place plus pråés de VForigine

du genre. Entre la laticlavia et la microlepidota d'apreés nos

matériaux nous n'avons trouvé de telles limites que dans les

relations ”2/,,, "/m,, ”2/, et ”/s, dont les deux dernieres sont

les plus marquées, å cause du fait que la microlepidota dans

son développement a retenu la grandeur de la tete héritée

des formes primitives. Sur ce fait on pourra fonder, si I'on

veut, le titre d'une espece distincte. En vue de la grande

conformité dans les autres rapports, nous avons préféré

de regarder ces formes comme des variétés d'une méme

espece.

Apres VALENCIENNES on a presque toujours décrit les

Atherinichthys sans dents sur le palais. Pour les jeunes ce

semble &tre vrai; mais chez tous nos exemplaires plus grands

qu'å une longueur totale du corps de 2 dem. nous trouvons

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:05. 237

des dents non seulement sur la téte du vomer mais aussi

dans V'intérieur du palais, sur les os pterygoidiens.

L'expédition suédoise a pris la forme laticlavia dans la

baie de Puerto Gallegos (51!/2” S., 69” W.) et dans F' Ultima

Esperanza (51”—52 S., 72—73” W.); mais la forme microlepi-

dota elle n'a trouvée que dans la baie de Puerto Madryn

(43. 5., 65 W-).

Gadide.

Salilota australis.

Syn. Haloporphyrus australis, GTER., Ann., Mag. Nat. Hist., 1878, vol. IL,

pag. 19; Ip. (Salilota), Chall. Rep., Zool., Deep S. Fish., pag. 95,

tab. XVII, fig. B.

De la famille des Gadoides dans les derniers temps on a

voulu faire autant de genres, qu'å la fin on en aura peut-etre

un pour chaque espece. Ainsi le genre Salilota a été séparé

de Physiculus å cause de ses dents vomériennes, quoique en

regardant les deux espéces réunies dans la méme planche du

Challenger Report (Deep Sea Fish., pl. XVII) on les trouvera

sans doute trop égales pour &tre rangées dans des genres dif-

férents. De la méme maniere Salilota est séparée de Halo-

porphyrus (Lepidion) å cause de quelques differences dans la

forme et le nombre des rayons de la premiere dorsale et des

ventrales aussi bien que par une moins grande échancrure

dans le bord de la seconde dorsale et de I'anale; mais ces

differences aussi semblent plus propres å distinguer des

especes. C'est justement ce qu'a dit M- GÖNTHER sur son

genre Lemonema: »it was distinguished only in order that

we might be consistent in the employment of certain tech-

nical characters, by which the Gadide have been divided.>

Salilota du reste est le représentant austral de notre Lotte,

de laquelle elle est séparée par la forme plus comprimée des

cötés de la téte et du corps; mais nous verrons quil y existe

une grande différence entre les individus de Salilota.

L'expédition suédoise a recueilli deux exemplaires de

Salilota australis, un måäle et une femelle; mais leurs éti-

quettes ayant été perdues, nous ne pouvons pas constater ni

la localité ni le temps de leur capture.

38 <SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

Notre espece a été bien connue d'aprés la description et

l'excellente figure données par M" GÖNTHER. Je veux seule-

ment remarquer que chez nos exemplaires le premier rayon

des ventrales n'est pas bifide, et que la caudale est bien sé-

parée de la seconde dorsale et de l'anale, bien que lintervalle

soit trés petite (voyez le tableau suivant). Sur le ventre,

entre les nageoires ventrales, il y a une ronde tache noire,

de la grandeur de Tliris des yeux, déprimée au centre, la

méme structure qui se trouve tres souvent chez les Macrurus.

Dans le tableau suivant nous donnons les caracteres prin-

cipaux de P'espeéce, tels qu'ils se présentent chez nos deux

exemplaires:

(kn | =

Salilota australis.

Longueur totale du corps (caudale comprise), en millimétres 404 | 573 |

| > de la téte . . . . . . ens dela longueur du corps | 22.3 | 28.0

> > 3, Pg lreduite rYNr Slytens , ER 17:80NRLT2

> des. JjUTSO CL ÄINOT PluSlE AG 2 5 8&3 179

> de la téte postorbitaire > > > > > > 3 IETITIRA

> horizontale des yeux . » > »> > > 5 5.3(4.8)| 4.8

| , Avi näseNd VV YSTIKER aIS 3 > 30 s06:6(UD a

| > de la måächoire supé-

| rieure . EO NE > 2, 11410 122

2 de la måchoire infé-

| TIGTRSG. 2 tje Ve srigr fir dGe da ISS ANNA > » > 11.7.) EA

| Largeur de V'espace interorbitaire >» >» > > ? > 3 6:21 d:0

| > (6, LA keLO celler gr 26 oe DAR > Hg 14.8 | 16.4

Distance entre le bout du museau |

I et F'origine de la 1lére dorsale . > > > > > sta 25.0 | 26.5

| Distance entre le bout du museau

| et Forigine de la 2de dorsale . > >» > a > dr 34.4 | 354

| Distance entre le bout du museau

| vek Forigane de Fanale =. Eeva ge » IE 32.5 | 31.2

| Distance entre le bout du museau

| oetla base de chaque ventrale > » » > > vwv4 19.0 | 20.3

| Longueur de la base de la 1ere Ä

dorsaleyviobiag, sh ahr? voor > SA 9.4 9.4

| Longueur de la base de la 2de |

| ÖREN [05 45 CS ÖRE ORSA I a ne EEE RAN > VE 48.1 | 47.8

Longueur de la base de l'anale . > > > > > JE SM 50.1

| Distance entre la 2de dorsale et |

I Porigine marginale de la caudale > > > > > SE SM 2.9 | 2.8

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:05. 39

5 2

| |

Hauteur de la léere dorsale . . -. en dela longueur du corps G:S/ I ÖE

Hanuteur de la 2de dorsale dans la |

Panté antérigorerok AI spsöND 2 > > » 02 695 Ng 30

Hauteur de la 2de dorsale au milieu >» > >» > » YIT 6.6 | 5.6

Hauteur de la 2de dorsale dans la

PAriJe: POSterieUres.CEriR «oc os BT 3 > AN 10.1 9.8

Hauteur de Vanale, dans la partie |

RYLGGr TON Te na ESP IRON RRY rv > FANS (DT ALS

Hauteur de l'anale, au milieu . . > >> > > > HÄ känd 4.2

Hauteur de V'anale, dans la partie | |

Poskerionrö a stöteon ne alre » HÄ BA TAIS

Longueur des rayons médians de

[br TOTT RER EN SE ; HR 9.9 9.1

Longueur des pectorales . . . . . > >> > > AE 14.9 | 14.1

Longueur des ventrales . . . =. > »>» > ) åf BE rg LO

Longueur abdominale (entre les ven-

trales et V'origine de I'anale). . > > > > > FNL 187) 114

Fantbervdt Corps. Ey Va > SN SAD [LE

» BERTAN ÖUCUOKE AE JESSE IRS år > SREEPS 4.7 4.9

Largeur de la téte en Zz de la hauteur du corps . . . . . .| 65.9 | 95.9

Longueur horizontale des yeux en 2z de la largeur de F'espéce |

möpcnertitaretrsa los STRÖ os REN IBBON EET

Enfin nous donnons la formule des rayons et des écailles

de nos exemplaires:

R. br. 7; D. 10—11 |51; A. 55—58; P. 24—25; V. 7; C. x+6+24+6+x;

I. lat. 145—152 (cire.); LIL. tr. 19 (cire.).

Lycodide.

La famille des Lycodide dans nos collections de la faune

Fuegienne n'est représentée que par un groupe du genre

Lycodes, qui par JENYNS! a recu les deux noms Iluocoetes

et Plhucocoetes.? Te caractére de ce groupe donné par Gön-

1 Zool. Voy. Beagle, part IV, pp. 165 et 168.

? Lycodes macrops de cette faune, décrit par GÖNTHER (Voy. Chall. Zool.,

Shore-Fish., p. 21, pl. XI. fig. B), appartient évidemment å l'autre groupe du

genre, avec une teinte trés semblable å celle du Lycodes Liitkenii (Dijmphna-

Expéd.). C'est un cas bien singulier et exceptionnel, parce que toutes les

autres espéces connues du dit groupe sont arctiques ou boréales.

40 = SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

THER ! — ventrales plus longues que le quart des pectorales

— a pu é&tre constaté chez tous nos exemplaires; mais sa

validité est infirmée par le fait que l'on trouve la méme re-

lation chez les jeunes des espéces de I'autre groupe. Toute-

fois ces deux groupes sont bien distincts I'un de I'autre par

un autre caracteére, qui å la méme fois nous donne les rap-

ports de ce genre avec Enchelyopus (Zoarcés). C'est-å-dire

que chez ceci la nageoire dorsale commence au niveau de la

fin de la téte (du bord postérieur de F'opercule) ou plus en

avant, tandis que chez nos Lycodes antarctiques (Phucocoetes)

elle commence au-dessus de la partie antérieure des pectorales

abaissées, mais chez les Lycodes propres (arctiques et boréales)

généralement au-dessus de la partie postérieure de ces na-

geoires. Plus nettement ces relations peuvent étre exprimées

ainsi: la distance entre le bout du museau et le commence-

ment de la nageoire dorsale, en 2 de la longueur totale du

corps, chez Enchelyopus fait 14?-—17!/2; chez Phucocoetes

17!/2—22; chez Lycodes (s. str.) elle fait plus que 23.? Pour-

tant ce caracteére, nous le verrons bientöt, est aussi I'expres-

sion d'une difference évolutionelle aussi bien que sexuelle, les

jeunes et les femelles en général ayant la dite distance plus

petite respectivement que celle des adultes et des måles, sur-

tout relativement å la longueur de la partie préanale du

corps. Les Lycodés antarcétiques de notre collection en outre

se distinguent aussi des Lycodés propres parce qu'ils sont

pourvus de voiles transversales de la bouche (en dedans des

dents des mächoires) bien développées.

Quant å la distinction entre les genres Phucocoetes et

Iluocoetes, n'ayant pas des exemplaires du dernier genre

å notre disposition, nous ne pouvons pas d'une maniere déci-

sive nous faire une opinion de sa validité; mais il est évi-

dent qu'il faut de nouvelles recherches de V'lIluocoetes fim-

briatus pour constater la signification des caractéres cités par

2 Catti, Brit; Mus., Fish., vol. IV;:p. 821;

> Chez Enchelyopus anguillaris, de VAmérique du Nord, et chez la

forme arctique du Zoarcés européen.

3 Chez le groupe de Lycenchelys, caractérisé par le grand prolongement

de la partie caudale du corps, par ce fait la distance entre le point du mu-

seau et la nageoire dorsale est plus petite relativement å la longueur du corps,

mais la nageoire commence au-dessus de la partie postérieure des pectorales.

En outre ce groupe, comme Vl'on sait, différe des autres genres par le nombre

des rayons branchiostéges (5) et parce que la hauteur du corps au travers du

commencement de la mnageoire anale n'est que 7 2 (au plus) de la longueur

totale du corps.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:035. 41

JENYNS.! La plus grande téte, avec des plus grands yeux et

un museau pas allongé, évidemment indiquent des différences

ou de l'åge ou de I'espece, pas de genre. La description de

la dentition des måchoires, vue la variation qu'on trouve chez

les espeéces mieux connues, semble pouvoir s'appliquer aussi

bien au Phucocoetes; mais les tubes muqueuses des levres

supérieures et de la måchoire inférieure ne se trouvent chez

aucune de nos especes. Donc, en supposant que F'observa-

tion de Mr JENYNs soit exacte, je n'hésiterais pas de re-

connaitre par ce caractére le genre Iluwocoetes, sil ne m'était

pas arrivé plus d'une fois que je me croyais voir le meme

chez les espeéces de Phucocoetes. C'est que les changements

avec l'åge des pores muqueux sont si grands, ici comme chez

les Lycodes propres, qu'on ne reconnaitrait pas les espéces

sans une compiéte suite des stades évolutionels. Dans la jeu-

nesse on y trouve des simples pores suborbitaires et mandibu-

laires (fig. 36, B), mais l'åge procédant, å la méeme fois que

les levres s'enflent, ces pores s'enfoncent dans des fossettes,

dont enfin les bords supérieurs confluents (fig. 32) forment des

voätes au-dessus des pores, avec les interstices entre les vottes

dépendants comme des plis, dont les pointes prennent l'appa-

rence des tubes (figg. 35 et 39). Ainsi beaucoup de fois, sans

un examen avec la loupe, entre les espeéces décrites ci-dessous

jail cru voir des exemplaires de V'Iluocoetes fimbriatus.

Mais, si dans ces relations nous ne pouvons pas voir des

caracteéres infaillibles des genres, M" JENYNS n'a compté chez

son Iluocoetes que cinq rayons branchiostéges, et comme ce

nombre chez les membres arctiques et boréals de la famille

se trouve aussi chez Lycenchelys pour la distinction des Ly-

codes propres, il est bien possible qu'on trouve dans la

faune antarctique la méme distinction. C'est ce que nous

avons voulu pointer, qu'on trouve un parallélisme bien mar-

qué entre les espéces arctiques et antarctiques, savoir, que

dans chaque faune on pourra distinguer les vraies especes

par les mémes caractéres, c.-å-d. que la differentiation a pro-

1! >This genus (Phucocoetes) differs from Iluocoetes, in having the head

and eyes smaller, the snout scarcely at all produced, the teeth in front of the

lower jaw in two or three rows, and especially in the contracted gill-opening,

which is reduced to a small hole, relatively not much larger than in the Eels,

and in the branchial membrane having six rays. It wants also the tubal

cutaneous appendages on the jaws and the cheeks, in the place of which are

rows of simple pores> (1. c., p. 168).

42 — SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

cédé de la méme maniere. Précisément comme dans la

faune du Nord, nous distinguerons les especes fuégiennes de

cette famille selon le degré de prolongement des parties resp.

postanales et abdominales du corps, seulement qu'ici la cou-

leur du corps semble &tre plus caractéristique.

La collection de l'expédition suédoise contient 29 exem-

plaires du genre Phucocoetes, qui sont tous de la méme forme

du corps que les Lycodes propres — avec la hauteur du corps

(sans les nageoires) au travers du commencement de la na-

geoire anale plus grande que 7.6 2 de la longueur totale du

corps, ou au moins ?/s (39 2) de la distance de la nageoire

dorsale du bout du museau — et qui ont tous le nombre 6

des rayons branchiosteges; mais qui se distinguent des Ly-

codés propres parce que la distance du bout du museau au

commencement de la nageoire dorsale ne fait que 30 z au

plus de la longueur de cette nageoire jusqu'au bout des der-

niers rayons.

GÖNTHER (Cat.) a donné de vrais caractéres, par les-

quels on pourra facilement distinguer les deux especes de

notre collection; mais la richesse des exemplaires nous a

fourni des moyens de suivre les changements avec l'åge aussi

bien que les differences sexuelles, qui nous donneront des

vues nouvelles sur VF'affinité des especes et sur leur diffé-

rentiation en des formes plus ou moins distinctes. Le nom

donné å I'une espece par GÖNTHER (variegatus) exprime suffi-

samment la difference de couleur, qui par elle-méme suffit

pour la distinction; mais il y a lå un fait remarquable. Ce

sont les jeunes — ici comme chez les Lycodés propres —

qui présentent le coloris le plus caractéristique, tandis que les

adultes de plus en plus prennent une teinte moins distinguée

et généralement plus uniforme. Et ce coloris des jeunes chez

I'une espece est si égal å ce que I'on trouve chez un tout

autre genre (Maynea,! CUNNINGH. = Gymmnelichthys, FISCH-),

qu'on pourra deviner une origine commune pas beaucoup

éloignée pour ces deux genres.

1 Voyez GÖNTHER: Proc. Zool. Soc. Lond. 1881, pl. II, fig. D.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:05. 43

Phucocoetes variegatus.

(Pl. V, figg. 32—36.)

Longueur de la partie préanale du corps (depwis le bout

du museau jusqu au commencement de la nageoire anale) plus

petite que 3/24 de la longueur postanale (depwis le commencement

de Vanale jusqu'au bout des derniers rayons); longueur postab-

dominale (depwis la base des ventrales jusqu'au commencement

de Vanale) plus petite que 52 2 de la longueur postanale. Ou-

verture branchiale plus grande que la hauteur de la base des

pectorales ou au moins égale å ecelle-ci. Couleur de fond du

corps brun-påle ou fauve-rouge, marbrée d'une teinte plus sombre

(brune ou rouge-brume).

Syn. Lycodes variegatus, Gter., Brit. Mus, Cat., Fish., vol. IV, p. 322:

Vair., Miss. Scient. Cap Horn, tom. VI, Poiss., p. C. 21.

A: Hauteur (largeur) de YF'ouverture branchiale plus grande que la demi-

longueur des nageoires pectorales. ou bien que 70 z de la longueur des

joues (entre le bout postérieur des måchoires supérieures et le bord pos-

térieur du préopercule) ou bien que 60 2 de la hauteur du corps au tra-

vers de la base des nageoires pectorales; longueur des joues plus petite

que 45 2 de la longueur de la téte; longueur des ventrales plus petite que

40 2 de la distance entre leur base et le bout de la måchoire inférieure.

a: La partie préanale du corps (avec la téte) plus courte que 70 Zz de la

partie postanale; la longueur des pectorales plus grande que 10 Zz de

la longueur totale du corps ou bien que 25 2 de la longueur de la

partie préanale du corps; la hauteur de F'ouverture branchiale plus

petite que 62 2Z de la longueur des pectorales; la largeur de la téte

plus grande que 9 2 de la longueur totale du corps; la longueur du

diamétre horizontal des yeux plus petite que 15 24 de la longueur de

la téte.

«: Forma effusa (Phucocoetes variegatus effusus — P1. V, fig. 32).

Hauteur du corps (sans les nageoires) au travers du commencement

de la nageoire anale plus petite que 9 Zz de la longueur totale du

corps; longueur des ventrales plus grande que la demi-longueur

de la måchoire inférieure et aussi plus grande que 395 4 de la

distance entre la base de ces nageoires et le bout de la dite må-

choire; dents des måchoires, du vomer et des palatins coniques,

plus ou moins pointues; coloration du corps marbrée, les bandes

transversales trés peu marquées. BR. br. 6; D. 88; A. 70; P. 16;

Vulog Gall;

8: Forma micropus (Phucocoetes variegatus micropus — P1. V, figg.

33 et 33, A). Hauteur du corps au travers du commencement de

Panale plus grande que 9 Zz de la longueur totale du corps; longueur

des ventrales plus petite que la demi-longueur de la måchoire infé-

44 SMITT, POISSONS DE L' EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

rieure aussi bien que 35 2 de la distance de ces nageoires du bout de

la måchoire; dents des måchoires cylindriques, plus ou moins obtuses;

coloration du corps marbrée, avec des bandes transversales brunes.

R. br. 6; D. 80; CANIGTR0 Pralo; Ki35 CN

b: Forma elongata (Phucocoetes variegatus elongatus — P1. V, figg. 34 et

34, A). La partie préanale plus longue que 70 « de la partie postanale;

la longueur des pectorales plus petite que 10 x de la longueur totale du

corps ou que 23 2 de la longueur préanale; la hauteur de V'ouverture

branchiale plus grande que 62 2Z de la longueur des pectorales; la lar-

geur de la téte plus petite que 8 Zz de la longueur totale du corps;

la longueur des yeux plus grande que 15 2 de la longueur de la téte;

dents des måchoires cylindriques, obtuses.

B: Forma macropus (Phucocoetes variegatus macropus — P1. V, fig. 35).

Hauteur de V'ouverture branchiale plus petite que 46 2 de la longueur des

pectorales ou que 61 2» de la longueur des joues ou que 60 2 de la hau-

teur du corps au travers de la base des nageoires pectorales; longueur

des joues plus grande que 45 2 de la longueur de la téte; longueur des

ventrales å peu prés égale å la hauteur de l'ouverture branchiale et plus

grande que 40 2 de la distance entre leur base et le bout de la måchoire

inférieure; dents des måchoires coniques, plus ou moins pointues. R. br. 6;

Dala As (Bär rt Vad

Le plus caractéristique pour cette espece, comme nous

F'avons déja dit, c'est la couleur; mais nos figures démontrent

assez, qu'il y a lå des variations remarquables. D'abord, en

regardant VF'alevin (fig. 36), on voit que les six bandes trans-

versales de la queue, le plus marquées dans la nageoire anale,

se dissolvent en haut, en se bifurquant plus ou moins régu-

lierement. Les interstices entre les bandes sur les cötés du

corps sont dessinés par une marbrure irréguliere ou par des

bandes incompletes. Dans la partie abdominale du corps les

bandes ne sont bien marquées qu'en haut, ou I'on trouve sur

la ligne médiane du dos cinq taches se prolongeant sur la

nageoire dorsale; mais dans la marbrure des cötés du corps

on peut distinguer des traces plus ou moins indistinctes des

bandes se dirigeant en derriere et en dessus. Sur la nuque,

en avant de la nageoire dorsale, on voit aussi deux taches

transversales, I'une devant l'autre, se prolongeant en avant

et se courbant en fer de cheval sur les cötés de l'occiput

pour se rendre å F'eil, d'oå elles se continuent, en avant et

en dessous de VF'ceil, par deux taches ou bandes labiales, dont

I'une pourtant (la plus en avant) est plus prononcée que

P'autre. — C'est lå une correspondance de la bande oculo-

labiale ou freinale que lI'on trouve souvent chez les jeunes

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:05. 45

des Lycodés propres. — Sur le dessus du museau on voit

une marque irrégulierement circulaire, qui soit peut-eétre aussi

å référer å la formation des bandes typiques.

Chez les plus adultes de trois formes de F'espece (fgg.

32—35) on reconnait aisément la maniere typique d'arrange-

ment des figures de couleur, mais variée en diverses facons

et plus ou moins effacée. Ici je veux seulement faire obser-

ver, que les interstices entre les bandes primaires se retiennent

le plus clairs dans les nageoires verticales, et que l'un de ces

interstices reste généralement sur la nuque comme une tache

claire transversale en avant de la nageoire dorsale. Du reste

il faut noter, que la bande oculo-labiale se conserve le mieux

marquée chez la forme macropus (fig. 35). Chez la forme que

nous avons nommée effusa (fig. 32), les figures du coloris sont

dissoutes å peu prés sans ordre, seulement que dans la par-

tie caudale on peut voir des traces peu prononcées des bandes.

C'était pourtant probablement cette forme, qui fut décrite

par GÖNTHER (Cat.).

En considérant la diversité de la dentition des måchoires

chez les formes citées ci-dessus, on pourrait s'étonner sans

doute, que je n'aie fait au moins trois especes nouvelles; mais

il me semble, que dans cette famille on a généralement donné

trop d'impertance aux caracteres des dents.t Chez les Phuco-

coetés, comme chez les Lycodés propres, les intermaxillaires, la

måchoire inférieure, les os palatins et la téte du vomer sont

pourvus de dents; c.-å-d. que dans la regle on y trouve trois

ares semicirculaires de dents, un maxillaire, un mandibulaire

et un palatin, tous simples en arrieére mais souvent doubles

ou triples en avant. Trés souvent on trouve des canines en

avant de l'arc maxillaire et de l'arc palatin, mais au milieu

environ ou plus en arrieére de l'arc mandibulaire. Dans les

deux premiers ares ces canines sont peu différentes des autres

dents, seulement plus grandes et plus courbées, mais dans

Parc mandibulaire généralement, au moins chez les måles,

plus prononcées et pointues, aussi chez les formes, dont les

autres dents sont étroites et obtuses. En outre, les dents

postérieures de chaque arc sont toujours pointues. Done il

+ Chez les Lycodés propres on est avancé autant qwon a voulu dis-

tinguer des espéces d'aprés la longueur de la série des dents palatines;

20 Åsa tentative g'est trouvée futile. Voyez Scandinavian Fishes, pp.

46 <:SMITT, POISSONS DE L EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

m'a paru plus juste de retenir toutes les formes dans les:

limites d'une seule espéce.!

Quant aux formules des rayons des nageoires il y a aussi

une grande diversité entre les formes; mais comme il est bien

difficile, ou plutöt impossible, de compter les rayons des na-

geoires verticales sans dissection, et que je n'aie pas voulu

consacrer que trois exemplaires dans ce but, les formules don-

nées ci-dessus n'intéressent que ces exemplaires; et de la

forme allongée, comme je n'en ai eu qu'un seul exemplaire,

je n'al pas pu donner cette formule. Il est aussi bien pro-

bable que le grand nombre des rayons dans la dorsale et dans

F'anale de la forme macropus dépend de l'äge, parce que les

rayons postérieurs sont si gréles et si serrés qu'ils sont dif-

ficiles å compter et qu'on peut bien supposer, qu'ils soient

produits par un développement secondaire.? Chez la forme

macropus apres la dissection nous avons compté 4 rayons dans

les ventrales, mais å l'extérieur on n'y en voit que 3.

Pour la question de I'union des quatre formes dans les

limites d'une seule espéce, il est aussi å noter, qu'il y a une

certaine correspondance morphologique entre la totalité de

ces formes et l'espece suivante (latitans). Te caracteére mor-

phologique du premier rang entre ces especes s'exprime dans

la relation entre la partie préanale et la postanale du corps;

et la méme regle chez toutes les deux espeéces gouverne les

changements de cette relation avec l'åge. &La longueur rela-

tive de la partie postanale raccourcit avec l'åge de maniére

que les adultes présentent cette partie relativement plus

courte que chez les jeunes. C'est la méme relation entre les

femelles et les måles: c.-å-d. que dans la regle les måles pré-

sentent la partie plus courte que chez les femelles relative-

ment å la longueur du corps. Maintenant la partie postanale

1 Dans la collection de l'expédition il y avait deux exemplaires femelles

done longueur du corps de 260 mm. (environ), avec les dents des måchoires

tranchantes, unisérielles, mais avec le vomer et les os palatins tont å fait

édentés. Pourtant ces exemplaires étaient si décomposés, que je n'ai pu con-

server que les squelettes incomplets et l'ovaire å peu prés mur de F'un, avec

des ceufs de 4 mm. de diamétre. Il est bien évident, que ces' exemplaires ap-

partiennent å un genre nouveau de cette famille; mais les matériaux me

semblent trop insuffisants pour V'établissement d'un tel genre.

2 Dans la famille Gadoide j'ai observé (voyez Scandinavian Fishes, Pp.

462, fig. 117) une duplicité des arcs et des épines des vertébres caudales, qui

semble étre de nature secondaire, et qui pourra expliquer la variabilité si com-

mune du nombre des faux-rayons (rayons de support) de la nageoire caudale

aussi bien qu'une augmentation secondaire des rayons postérieurs de la dorsale.

BIHANG TILL K. SV. VET.:-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5. 47

est plus courte chez l'espeéce suivante, et malgré la varia-

bilité, qui fournit les meilleurs matériaux pour la différentia-

tion des formes, on ne trouve pas de difference constante dans

cette relation entre les formes de Phucocoetes variegatus.

La variabilité de la grandeur et de la position des ouver-

tures branchiales, surtout dans leur rapport å la base des

nageoires pectorales, nous a donné un caractére distinctif des

espeéces, mais on voit aussi, que dans ces relations la forme

macropus prend sa place comme une forme intermédiaire bien

distinguée des autres. Chez les trois premieres formes (effu-

Sus, micropus et elongatus) V'ouverture branchiale de chaque

cöté du corps, en avant de la base de la nageoire pectorale,

s'étend aussi bien plus bas que plus haut que celle-ci; mais

chez la forme macropus elle ne s'étend pas si bas, seulement

que chez Yalevin (fig. 36) son extrémité inférieure se place

au méme niveau que celle-ci, d'ou résulte que chez V'alevin

la hauteur de l'ouverture branchiale est la méme que celle

de la base des nageoires pectorales mais chez les adultes de

la forme macropus quelque peu plus grande, tandis que chez

les autres formes celle-lå est 1/21 jusqu'å ”/+ plus grande que

celle-ci. Dans cette relation, nous le verrons, la forme macro-

pus représente le caracteére des femelles.

Le tableau suivant nous donnera aussi bien les figures

comparatives des formes de cette espece que les plus évidentes

differences sexuelles extérieures, mais malheureusement il ne

suffit pas pour la recherche des changements avec I'åge. Cela

sera suppléé pourtant, au moins en partie, par nos études

sur l'espece suivante.

Pour la simplicité du tableau nous désignons:

a = longueur totale du corps,

b= > > "de la téte,

ÖN > préoperculaire de la téte, depuis le bout du museau jusqu'au

bord postérieur (montant) du préopercule,

= > des joues, depuis I'extrémité postérieure de I'os maxillaire

jusqwau bord postérieur du préopercule,

Da > postorbitaire de la téte,

Itp = la plus grande largeur de la téte,

c = longueur horizontale des yeux,

e = > du museau,

g = la plus petite largeur de F'espace interorbitaire cutanée,

Ah = longueur de la mäåchoire supérieure, depuis le bout du museau,

för > LR. > inférieure,

m = distance entre le bout du museau et V'origine de la nageoire dorsale,

48 — SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

n = longueur de la dorsale, jusqu'au point des derniers rayons,

Nn, =

pb =

> >

des pectorales,

(hauteur) de la base des nageoires pectorales,

r = distance entre le bout du museau et la base de chaque ventrale,

> >

s = longueur des ventrales,

de la

queue (du corps),

de la måchoire inférieure et la base des ventrales,

= > abdominale, depuis la base des ventrales jusqwå VForigine

de la nageoire anale,

Ne > préanale, depuis le bout du museau jusqwå Y'origine de

Panale,

uj > infero-préanale, depuis le bout de la måchoire inférieure

jusqwå Porigine de Fanale,

v= > postanale. depuis VF'origine de YVF'anale jusqwau point des

derniers rayons,

v, = > de la base de I'anale, depuis son origine jusquwau point de

la quene,

altp = hauteur du corps å travers la base des pectorales,

alta = > > > > F'origine de la nageoire anale,

FR > (longueur) de F'ouverture branchiale.

Phucocoetes variegatus | |

| Notes

TEN | elon- | |

effosus. | micropus. | gatna.| macropus. |

& | Slet S BTR

frans il sot så | 125 | 126 1162 | 184 1173 |: 39 1187-]237

100 b:a 20.0] 16.9| 19.8 17.5! 17.1] 21.6| 19.6) 18.6

100 b,:a 15.5) 12.8) 15.9 13.0) 12.8) 15.6| 15.6 ar tll |

100 b,:a 8.11 7.0) 83) 7.6) 7.21 10.3) 19.21 84 -” "ah |

100 bp:a | 12.6) 10.4) 11:11 :10.:3] 10.4] 1121 11:9] ILO |

100 Itpb: a 12.8) 10.31 11.2 9.3 6.9) 10:31 13.4 130 AS9 |

100 c:a I .n28) i: 2:41 1n2.8l1s28lt 26 15lejlv2av BYTE se

100 e:a 6.3] 55) 54 4.8) 46) 6.0) 6.4] 58 ra |

100 g:a sd 341 391 311 278 Bi JB

100 h:a vv 87) Toll 99 Toll” 63) TA Bl 79

100 k:a. . | 86) 73) IfA 94) TA 82 90) BAT

100 m:a .| 20.8) 17.5) 20.3) 18.6| 17.3) 216) 21.9) 20.0

100 n:a .| 79.4] 81.6] 79.3): 80.9) 83.01 81:5 7| 82.4

100 n,:a 75.5] 78.6) 76.7 80.8) 79.2] 79.4] 79.25-81.4 is t

100 p:a | 11.4] 10.3] 11.4| 103) "931 154) 221 YES 9

100 pb: a ET SE öl 3.5] 5.9 51 48

100 r:a | 15.8] 14.0] 15.4 14.4 13.8] 17.2| 14.1] 132

100 r,:a 13.5) 12.4| 13.3] 11.6 11.6 13.9], 12.2] 111 RAD

100 s:a 48 4.7l| 42 40! 3.5! 591-551 48

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5. 49

| |

| Phucocoetes variegatus |

2 Lan SNObES

: | å | elon- |

| effusus. DUCKA OS onto macropus. |

3 jön cin rk dir NG MER bs

100 t:a oc) 25.7) 261) 24.0) 26.7) 29.4| 20.5) 28.21 301] I < 9

100 aw:a. . | 40.8) 39.0) 89.1] 39.2) 42.5) 38.5) 41.3) 42.2

100 u,:a | 88.2] 38.0] 37.5) 38.1] 40.9| 35.2) 398) 40.0]

100 v:a.. 59.2] 61.0] 59:0]| 59:8]. 57.6] 160:7)' 58:71 59.3] | |

100 v,:a | 55.21 59.0l 55.8] 57.0) 53.7 57.8) 57.3) 58:0])” |

1007alta star RIP 92] "847 8el108r 80 TAI IE5VT0A |

100 altare.) 84) 83) 92) 99 Bal 929.085 |

100 br :a Hg: 5 bir) Bis 264) Sol as |

100 ör:b . . .| 810| 33.8) 341) 36.0) 35.5) 27.4) A.1| 27.0 |

100836, 7. I 7614) 818) BLA 82.8) 84.0) 57.5) HTT) 58.7

100 br:p - . .| 54.5) 55.4) 59.1] 60.7) 65.2] 88.3] 48.9) 43.2

100 dr: pb . . .|162.5| 130.9) 157.1|139.7|175.0| 100.0| 105.2| 102.6) I > 9 |

100 br: altp . .| 67.8) 68.0] 76.4| 61.0) 75.5| 49.0] 46.5) 47.9 |

100 by:d . . | 40.6) 41.8 41.9) 43.4| 42.2] 47.6] 47.0] 46.1 |

100587, I. 8611 37.6) 313) 838) 30.3) 42.6) 454 '48:3

1008:k . | 5SL7) 64.1) 36.5) 41.4) 47.3) 71.9] 61.9! 58.1 KA

|100 bio. | 33.9 27.6 33.5] 292 30.0] 35.6] 33.5 30.015 oe

1006, vr, .| 288] 217| 28.7| 22.9 239 2A 27.2] 24803 ren

100 u:v . | 68.9] 64.0 66.2 65.5| 73.7 63.6| 10.3 71.1 |

100 t:v . . . | 43.4] 42.8) 40.7] 44.6| 510) 33.9) 481| 50.8 |

100 p:u. ... .| 28.0) 26.4| 29:38] 26.5] 21.9) 40.0] 29.5] 27.3] I > 9

fear ds] Ja) 118) 43.0) 15.5) 26.2) 10.9], 94

1100. m:n - ..| 26.2] 214j 25.6) 23.0] 20.9) 26.5| 27.1] 2£20G = 35

Ici on voit aisément que la premiere forme (effusus) n'a

rien de caractéristique pour elle-méme: morphologiquement

ses caractéres se confondent avec ceux de I'une des autres

formes ou de Tl'autre. Elle est la forme la moins différen-

elée ou, en d'autres termes, elle tient sa place le plus prés de

Forigine de I'espeéce. Les deux formes intermédiaires (micropus

et elongatus) représentent une série de développement, aui

dans la plupart des relations est dirigée par les caractéres

des femelles; mais dans quelques relations (voyez les figures

relatives pour h, k, r, r, t et br!) les caracteéres des måles

sont représentés par micropus. La troisieme forme (elongatus)

50 <:SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

— dont nous ne connaissons qu'une femelle — certes se trouve

la plus avancée dans le développement des caractéres fémi-

nins (voyez p. e. les figures relatives pour p et s!); mais la

deuxieéme forme (micropus) est la seule, dont les ventrales (s)

sont plus courtes que la largeur de la base des pectorales (pb).

La quatrieme forme (macropus) évidemment dans la plupart

des relations est le représentant des caractéres des måles;

mais il faut observer aussi, que les changements avec l'åge

ont frappé leurs marques aux figures du tableau. Ces change-

ments ne peuvent etre bien évidents sur un aussi petit nombre

des exemplaires; mais en comparant les différents individus

du méme sexe, on peut faire des conclusions assez probables.

Donc on trouve que, dans beaucoup de cas, les changements

avec F'åge semblent e&tre différents pour le macropus et pour

les autres formes. J'en veux seulement donner un exemple:

la hauteur de F'ouverture branchiale et celle de la base des

pectorales sont plus petites chez le måle plus jeune et la

femelle plus jeune de la forme effusus que resp. chez le måle

et la femelle plus adultes de la forme micropus; mais chez

la forme macropus Vindividu jeune présente la plus grande

ouverture branchiale aussi bien que la plus large base des

pectorales, relativement å la longueur du corps (100 br:a et

100 pb: a). Chez F'espece suivante nous verrons, que les fi-

gures des changements avec l'äge pour ces relations vont en

augmentant, c.-å-d. qu'il semble ici, que la forme macropus

aille sa propre route. Pourtant, je le répete, toutes ces con-

sidérations seront toujours de peu de valeur, si elles ne soient

appuyées par une plus profonde étude des termes moyens.

A juger d'aprés les collections de I'expédition suédoise,

Plucocoetes variegatus ne semble pas étre commun dans les

localités visitées. Les exemplaires ont été pris solitaires ou

par paires entre les algues dans la région de la marée ou å

une profondeur de 2 å 8 brasses (1!/2—7 m.). La vie de

F'espece correspond donc å la description donnée par JENYNS.

Dans F'été (Novembre, Décembre) l'ovaire (l'un seulement de

chaque individu est développé) est plein: -— chez la femelle de

la forme macropus, qui fut capturée le 16/11 1895, nous trouvons

F'ovaire occupant presque toute la cavité de l'abdomen et con-

tenant des ceufs d'un diamétre d'environ 3!/2 mm.; chez la fe-

melle de la forme elongatus, qui fut capturée quelques jours

auparavant (le ?/11), I'ovaire étroit n'avait que la demi-longueur

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5. 51

de I'abdomen et contenait des ceufs d'un diamétre d'environ 1!/3

mm. au plus; chez les autres femelles, dont la capture n'est pas

datée, mais qui furent prises apreés Avril 1896, les eufs sont

beaucoup plus petits. Les deux formes effusus et macropus

furent prises ensemble å Rio Grande (Terre de Feu); la forme

micropus å Puerto Gallegos (lat. 311/27 S.), elongatus å Puerto

Madryn (lat. 43” S.). LT'alevin fut pris äå Punta Arenas le 6

Décembre 1895.

Phucocoetes latitans.

(P1. V, figg. 31—39.)

Longueur de la partie préanale du corps plus grande que

t/5 de la longueur postanale; longueur abdonminale plus grande

que 57 2» de la longueur postanale; hauteur de Vouverture bran-

chale plus petite que 95 24 de la hauteur de la base des pecto-

rales. Couleur du corps brune ou brun-noire, uniforme, avec

le ventre plus ou moins blanc; cheg les jeunes généralement des

taches blanches dans tes ecötés de la téte, dans Vocceiput, dans

le dos le long de Vantérieure part de la dorsale, dans la base

des pectorales et dans le bord des nageoires verticales; trés sou-

vent avssi le bord des pectorales est blanc.

R. br. 6; D. 100—106; A. 73—76; P. 16—19; V. 3; C. 13.

Syn. Phucocoetes latitans, JEN., Zool. Voy. Beagle, pt. IV (Fish.), p. 168,

pl. XXI, fig. 3; GTEAR., (Lycodes), Cat. Brit. Mus., Fish., vol: IV,

p. 321; CUNNINGH., Trans. Lin. Soc. London, vol. XXVII (pt. IV),

p. 471; PeEt., Monatsber. Akad. Wiss. Berl. 1876, p. 842; VAILL.,

Miss. Scent. Cap Horn, tom. VI, Zool., Poiss., p. C. 21, pl. 3, fig. 1.

Pour cette espéce aussi, comme pour la précédente, nous

renvoyons le lecteur å nos figures pour avoir une idée des

variations du coloris. Dans son développement typique chez

les jeunes ce coloris est bien caractéristique, mais souvent il

disparait, de manieére que les jeunes aussi sont å peu prés

uniformément brun noirs. Ainsi nous trouvons p. e. un indi-

vidu, d'une longueur du corps de 76 mm., sans autres marques

que trois taches marginales dans la partie postérieure de la

nageoire dorsale å peine visibles. Du reste, le nombre de

ces taches varie depuis 6 jusqu'å 10 dans la nageoire dorsale

et I å 4 dans l'anale; mais le point de chaque rayon de ces

nageoires est généralement marqué d'une petite tache mar-

ginale, qui n'est souvent perceptible qu'avec la loupe. Aprés

52 <<: SMTTT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE-DE FEU.

avoir atteint une longueur du corps d'environ 2 dm., le pois-

son a perdu toutes les marques blanches du coloris, seulement

qwil y en reste parfois des traces irrégulieres cå et lå. Une

telle marque se trouve comme un anneau blanc sur la joue

gauche de mnotre plus grand individu (fig. 39), mais la joue

droite n'en présente rien. La peau låche mais rugueuse des

adultes est couverte d'une mucosité, qui dans la formole a

pris la couleur du plomb.!

La forme du corps est la meme que celle de I'espece pré-

cédente; mais les plus adultes présentent la téte plus large,

avec les joues å peu preés sphériquement bombées, de ma-

nigre que la largeur de la téte peut égaler la longueur de

la partie préoperculaire.

Dans le tableau suivant nous désignons les différentes

parties du corps comme ci-dessus (pag. 47):

I 100352. FIAI013415R

Phucocoetes latitans.

a | | Notes.

Nombre d'in- | Termes moyens. | k - OT INS

dividus exa- |- 4 Maxima. | Minima. |

IMINGR «os tl CIO 6 5 | | i) | 4

rekord BL 151935, 74 — |175.5|366.8

100 b:a . . | 17.9) 18.7| 19.8] 208 17.2 | 18.7| 19.8 juv. <sen.

100 'dy:a. - | 18.8) 14.6) 15.6) 17.0 12.3 | 14.7| 15.5 uven

100 b,:a: -| 9.0) 9.2) 92 101 | 8480) 90) 927=9

100 Ppp&.gpu- 105] ALA, 19.8] 1816) VAL al SLIDE juv. <sen.

| 10075 E en vd0:7 dBA 70 9.2 | 18.4] 14.6 juv. <sen.

1001-0810 INR 21 1.6 2.7 1.4 10) juv. > sen.

100 e: a 5.0 5.4 5.9] 6.3 4.3 5.8! 5.815 <9; juv. <sen.

10009 FaRE:RN3D 3.8)" 37 best 2 SSE juv. <sen.

10007: «MPL TS SD 9.1) 10.4 6.9 8.31 92 juv. <sen.

100 krav) Bel 87) 10.1 118 740 NSBK0 juv. <sen.

| 100m:a. . | 194] 20.5) 20.38) 21.7 | 18.6(17.4)| 20.81 20.0

100'n:a . . | 82.5) 79.7) 80.4) > 85.8 78.0 | 79.5) 80:5

100 n,:a .| 8121 78.6) 79.8] 82.9 77.0 | 78.31 79.9

| 100 practudtitrel al 1870 INB ERSUENTE

100 pb:a | "4649 5.3 6.2 42 | 48 53 juviEsen.

oe ARE 19 15.1| 15.1]

1 Chez les jeunes la peau du corps trés souvent forme des plis longi-

tudinaux, dont P'un, en snuivant la base des nageoires verticales, rappelle le

caractére du genre Lycodonus (GooDE et BEAN) quoique sans scutelles.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5.

Nombre d'in-

dividus exa-

Mines KA

TO0KI IA =

TÖMS Aras

10085 30 RA:

T0088E 0

1000-4458

100500. . |

TI005E Gar

100 altp: a. |

100 altua:a -.

| 100 br

100.010 MN

100557 :.03-1

LO0TBR DR

100 br:pb.

100 br: altp

1000035047

100556

TOORSIK <a

100603 4:

20007

LO0-v vn

NODE Sue

T00MpsM

T00HG 0-1

| 100 m:n

Phucocoetes latitans.

/ Notes.

SMA SE MR de Maxima. | Minima. 2” Ma Eld,

10 6 5 a 4

dollar 3 16.1 iJdES 13:31. 135

Säll in d6) NE 5.3 4.0 4.5| 4.3 juv. > sen.

33.7] 33.4] 33.4 SO 31.6 33.5] 33.0

46.6| 47.5| 47.9 49.4 44.4 47.7] AT.5IJ <P; juvi<sen.

45.4] 46.1! 46.4 48.1 43.1 46.0] 46.1 juv.<sen.

37 NG) MG PE GVA 56.8 49.3 52.2] 52:4|0 >9Q; juv.>sen.

53.0). 51.8). 51.5 55.1 49.3 51.5l 51.837 > 9; juv.>sen.

AROS IA 123 3.6 TON ika juv. <sen.

8.4] 9.0] 10.1 al TR 3.8) 10.3 juv. <sen.

3.6) 41 48 5.6 3 JG Ne 2) [ER juv. <sen.

20.2] 22.2] 24.3 21.2 18.1 | 22.3| 24.9 juv. <sen.

40.8] 45.1] 51.5 60.4 30.6 46.1] 59.0 juv. <sen.

0 IN Re NS TG 45.4 21.0 33.6] 40.6 juv. <sen.

77.5] 84.7] 88.6) 93.7 68.0 | 86.5| 90.3 juv. <sen.

33.6] 33.5) 43.9 58.0 31.4 38.0] 45.8 juv. <sen.

50.2] 49.4) 47.5] — 52.7 | 46.6(41.8)| 48.6| 47.4 juv. >sen.

| 39.5) 34.8) 32.5] 46.4 26.0 | 34.3) 32.5 justessan.

55.4] 52.9] 42.3 65.0 37.0 52.2] 41.5 juv.>sen.

2 SR SAN 42.0 30.2 3D.4| 36.9 juv. <sen.

. | 25.8) 28.2] 30.2] 33.9 23.9 | 28.7| 30.0 juv.<sen.

86.4! 90.4] 90.9 95.5 30.2 90.5] 39.9/ 7 < 9; juv. <sen.

62.1) 63.2] 640 67.4 5T.2 63.5] 63.117 < 9; juv. <sen.

25.0 26.2 25.5 29.5 22.4 26.1] 25.0

TRO NEN fre VIEN HE ELO SD RES juv. > sen.

23.4 25.81 20.2 20.84, 215(eL TN 232 20:28 > SN luv. <s8en.

En discutant ce tableau, il faut observer que les grands

changements avec l'åge naturellement ont eu beaucoup d'in-

fluence sur les termes moyens des sexes, parce que tous nos

måles sont beaucoup plus grands que nos femelles. C'est

pourquoi on ne peut noter des differences sexuelles que

quand la direction des differences est inégale ou la diffé-

rence entre les sexes est si grande quw'elle ne pourra &tre due

Dans le dernier cas il reste encore

quelque incertitude; mais des matériaux plus complets con-

aux dits

changements.

54 = SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

firmeront probablement les conclusions qu'on voudra tirer du

tableau. Ainsi p. e., dans la relation entre la grandeur de

F'ouverture branchiale et la longueur des pectorales (100 br: p)

ou entre la dite grandeur et la hauteur du corps å travers

de la base des pectorales (100 br:alt,) aprés un examen des

individus d'une grandeur plus égale entre eux, on trouvera

probablement ici, comme chez TI'espeéce précédente, que les

måles: ont les plus grands termes; c.-å-d. que les måles géné-

ralement ont la plus grande ouverture branchiale. Phuco-

coetes latitans donc dans ce rapport représente les caractéres

des femelles. On arrivera au méeme résultat quant au carac-

tere distinctif du genre Phucocoetes, dont toutes les deux

especes présentent les figures de la position du commencement

de la nageoire dorsale (100 m:n) plus petites chez les fe-

melles que chez les måles et plus petites encore que chez les

Lycodés propres.

Les plus proéminentes differences entre les espéces de ce

genre, qui dépendent de la longueur relative de la partie

postanale (voyez la relation 100 v:«a),! dans leur développe-

ment suivent les changements avec l'åge, de maniére que les

jeunes individus ainsi que l'espeéce variegatus présentent les

plus grandes figures; mais il y a lå un fait remarquable.

Chez Plhucocoetes wvariegatus ce sont les femelles qui repré-

sentent l'état juvénile, chez Pluc. latitans ce sont les måles.

La méme diversité dans la difference sexuelle nous trouvons

dans les longueurs relatives du museau et des nageoires pec-'

torales (voyez les figures de 100 e:a et 100 p:a). Chez

Phucocoetes variegatus ce sont les måles, qui présentent les

plus grandes figures, chez Phuc. latitans ce sont les femelles.

Cette diversité a probablement eu son influence sur la diffé-

rentiation des especes. C'est aussi digne d'étre noté, que les

differences sexuelles sont beaucoup moins évidentes chez le

Phucocoetes latitans,? qui est restée une espeéce homogéne, que

chez Phuc. variegatus, qui s'est différencié en plusieurs formes

bien distinctes.

A juger d'aprés nos collections, Phucocoetes latitans mene

la vie de I'ITluocoetes décrite par JENYNS; c.-å-d., on le trouve

1 v/a > HT chez Phucocoetes variegatus.

EE NE > latitans.

? Aucune différence sexuelle, d'aprés nos matériaux, chez cette espéce

ne semble étre constante. :

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5. 55

principalement dans les endroits limoneux ou sablonneux, ou

le poisson peut se cacher entre les pierres, mais aussi entre

les algues, ou surtout les petits semblent prendre leur de-

meure. La plupart de nos individus, et entre eux les plus

grands, sont pris dans la région de la marée; mais un des

plus petits (avec une longueur du corps de 78 mm.) se trou-

vait entre les algues Floridées dans une profondeur de 30—60

m. Les localités, ov VFexpédition suédoise a trouvé cette

espece, sont: Punta Arenas, Lennox Cove, Puerto Toro, Puerto

Harris, Isthmus Bay et Rio Grande (Terre de Feu). Les

grands individus sont nommés Grongi åa Punta Arenas.

Galaxiide.

Le grand intérét systematique, qui s'attache å cette fa-

mille, en présentant des traits d'affinité avec les Cyprins, les

Esoces, les Saumons, augmente la valeur de chaque contribu-

tion å leur connaissance. L'expédition suédoise a recueilli

deux exemplaires bien conservés du genre Galazxias mais d'un

åge si peu avancé que la détermination de l'espece déja pré-

sente de la difficulté. C'est que les poissons de ce genre pro-

bablement, de méme que les Saumons, dont ils meénent la vie

fluviatile, subissent des modifications de forme et de cou-

leur d'aprés leur åge et les environs ou ils vivent. Au moins

lå, je crois, il faut chercher la cause de P'incertitude de la sy-

nonymie des espéces décrites. Néanmoins cette question est

aussi d'une grande importance géographique et géologique,

parce que dans ce genre on a identifié une espece fluviatile

austral-asiatique et fuögienne. Cette identification admise, elle

entraine avec elle la nécessité de s'imaginer une ancienne ex-

tension d'un continent antarctique, qui aurait uni au moins

la partie sud de V'Amérique avec la Nouvelle Zélande et la

Tasmanie.! La conclusion cependant exige une détermination

exacte des espeéces, et sous ce rapport il y a encore beau-

coup å faire.

1 Voyez MacLEAY, Proc. Lin. Soc. N. S. Wales, vol. V, pag. 46: vol. VII,

pag. 108; GÖNTHER: Introd. Stud. Fish., pagg. 210 et 249.

56 :SMITT, POISSONS DE IL EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

Galaxias alpinus.

(P1. V, figg. 40 et 40, A.)

pre

ST ÄR 10— Gap 15—16; V. ?/e; 0. x+1+14+1+xX.

Syn. Mesites alpinus, JEN., Zool. Voy. Beagle, Fish., pag. 121: Cuv., VAL.

(Galaxias), Hist. Nat. Poiss., vol. XVIII, pag. 356; GuicH. in GAY, '

Fna Chil., tom. II, pag.. 316; GTERr., Cat. Brit. Mus., Fish., vol. VI,

pag. 212.

(?) Mesites maculatus, JEN., 1. c., pag. 119, tab. 22, fig. 4.

(2) Galaxias Coppingeri, GTER., Proc. Zool. Soc. London, 1881, pag 21.

La longueur de la téte m'empéeche de nommer nos pois-

sons Galaxias maculatus,! et la longueur des ventrales, com-

parée å la longueur postabdominale, est beaucoup plus grande

que chez le Galaxias Coppingeri, tel que celui-ci est décrit

par GÖNTHER. Néanmoins je suis de F'avis que la différence

dans ces rapports soit passageére. C'est que chez les Saumons

nous avons trouvé des changements d'åge en moyennes pour

la longueur de: la téte depuis 25 Zz jusqu'å 21 2 et pour la

longueur postabdominale depuis 16 2 jusqu'å 21 «4 de la lon-

gueur du corps.? Donc, eu égard å la grande uniformité des

autres caracteéres, il me semble bien probable que la diffé-

rence entre les Galazias cités ci-dessus s'évanouira sous P'ac-

croissement des individus.

En outre, dans notre formule des rayons de cette espece,

on voit de grandes différences des données des auteurs. Mais

il faut noter que nous étudions des fretins, dont les rayons

sont plus libres I'un de Fautre dans les parties antérieures

des resp. nageoires, oå plus tard ils se coalisent. C'est le

méeme cas, que lI'on trouve chez les Cyprins, les Silures, etc.

Ainsi chez nos Galazxias, dans la dorsale et dans F'anale, les

trois premiers rayons (les rayons de support) sont des épines

distinctes, petites mais graduellement plus longues d'avant

en arriére, et les deux suivants sont des rayons mous, simples

mais articulés, quoique ces articulations, surtout dans le pre-

mier deux, soient tres espacées. Dans les ventrales, ici comme

1 Le Galaxias attenuatus, de la Nouvelle Zélande et de la Tasmanie,

qui est aussi cité entre les poissons de la faune fuögienne (iles Malouines), a

la téte et les ventrales encore plus courtes.

? Voyez Scandinavian Fishes, pag. 833.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5. 57

chez les Cyprins,! il y a deux épines distinctes, c.-å-d. un

rayon de support en avant de I'épine ordinaire, auquel il ne

s'est pas encore confondu. Les pectorales aussi, chez nos

Galazias, présentent un plus grand nombre de rayons qu'on

n'en trouve chez les auteurs (16 au lieu de 12 ou 14). Les

deux ou trois rayons supérieurs sont simples et sans articula-

tions distinctes; mais le premier seul est étroit, les autres sont

aplatis dans la partie externe, comme s'ils étaient prés de se

diviser dans le bout. Cela m'a fait douter de la maniere

d'une future réduction du nombre par coalescence de ces

rayons; mais je nail pas voulu faire une espece nouvelle å

cause de cette incertitude.

Tous les deux exemplaires sont pris (fin de Février ou

commencement de Mars) dans la riviere Azopardo, qui se

jette dans le Détroit de l'amirauté (Admiralty Sound), mais

le plus grand exemplaire se trouvait dans un ruisseau rapide,

affluent de -cette riviere, le plus petit exemplaire fut pris

dans I'embouchure méeme de la riviere. Tous les deux man-

quent de coloration bien marquée du corps, mais de petits

points noirs sont sablés sur le dos, surtout sur le front der-

rigre les yeux, et (chez le plus petit exemplaire) sur les flancs

de la queue. Une série de points noirs pigmentaires de chaque

cöté suit la base des nageoires verticales et les bords supé-

rieurs et inférieurs de la queue aussi bien que la partie posté-

rieure de la ligne latérale, tout comme chez la plupart des

alevins des poissons. Chez le plus petit exemplaire ces points

suivent aussi les rayons de la dorsale et de la caudale. Chez

le plus grand exemplaire les points noirs sur le dos sont

entremélés de petites taches brunes, dont l'ensemble parait

prét å former des bandes transversales courtes et irrégulieres.

Les caracteres spécifiques, tels qu'ils peuvent tre donnés

par les fretins, s'expriment dans le tableau suivant:

Longueur totale du corps (caudale comprise), en millimétres . JAS 54

du corps, sans la caudale D > FENA 47.1

de la téte . . . . . . en dela longueur totale du corps 20.2 7 21.5

SANS AA TECDIte a ns » d » 5. 146 14.6

des jossa lera. så ovaler > > > D SN: SE

de la téte postorbitaire » » > >» > > ESR (00 12.2

» horizontale des yeux . » » » » > KA FNS RR ONS D.5

1 Scandinavian Fishes, pag. 126.

58 SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

Longueur du museau +. . . . eng dela longneur totale du corps 4.4 4.1

Largeur de V'espace interorbi- 4

5 : ib Se

LALTO fa vo Er RED TOA er VÄ fn Gar

Liargbur ide lakstete bh sIdAHE sov: > sin SÖS Jil

Longueur de la måchoire supé-

NSU do ne ks Reda SK SAT > > SR 220 7.0

Longueur de la måchoire infé-

LETS År kr RE a pr > 3 TRON JR

Distance entre le bout du mu-

seau et I'origine de la dorsale >» » > > > > >» >» -60:9 62.4

Distance entre le bout du mu-

seau et Vl'origine de F'anale » > > > > ANNE JONER SN Le 63.9

Distance entre le bout du mu-

seau et la base des ventrales >» > > > » > RE Le 47.6

Distance entre la dorsale et

lI'origine marginale de la cau-

GE: 1 ( SAN NED = FÖRETA OP AN AG Py JT > £1 AD AE 6.1

Longueur de la base de la na-

PE0ITG ILOTEAIÖ.. 6 a oms scen BP BETET > 31 RIDE 9.6

Longueur de la base de la na-

Pediro analen dl. BUGA . Fiat vin a ? ur OMGNAS 13.0

Hauteur de la dorsale . . . . > >>> > > 1 2 010090) IE

> $Tranale se S0ORrde s0OU ? > > > 8.8 1111

Longueur médiane de la caudale > » > >» > Av) ar UREG 131

> des plus longs rayons

der la caudale fia:2020 > > > ST ? 14.3

des. pectorales . .<; >» >>> D RE AE AG 12.6

> [Ven Srälestnt sov dd avd > x Lä OM 9.8

> préabdominale? . .>»>>»>>> , RR RE i nn

> postabdominale? . . >> >> > 4 a PLA 15.0

Hautéur du corpsig dela fe RAN 2 SN (0 TENS

» Ueraaguene! i öra: ANV > > > > 5.3 6.1

Longueur horizontale des yeux, en 24 de la longueur de la téte 28.7 20.9

> des pectorales JARO ES > >. NI PROSA 58.6

de la téte, en 2Z de la longueur du corps (sans caudale) 23.2 24.6

Hauteur du corps Fr DR > AN ? ? 12.0 12.7

Longueur des pectorales, en Zz de la longueur préabdominale . 45.5 45.3

> ventrales > >» > > > postabdominale . 61.4 65.4

postabdominale » > > > > préabdominale -. 62.5 54.0

! Sans ou avec le pli cutané suroculaire.

? = Distance entre V'aisselle supérieure des pectorales et celle des ven-

trales.

3 = Distance entre Vaisselle supérieure des ventrales et V'origine de

F'anale.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5. 59

Clupeid2e.

Dans la faune fuögienne JENYNS! a établi deux especes

de Harengs. L'expédition suédoise a retrouvé toutes les deux

dans le Puerto Gallegos. Elles appartiennent å la section des

vrais harengs (sous-genre Clupea), c.-å-d. avec la distance

entre VF'origine de la nageoire dorsale et le bout du museau

plus grande que quatre fois la longueur de la téte postorbi-

taire.? Leur plus proche dans la faune européenne c'est

Vesprot (Clupea sprattus).

Clupea fuegensis.

(P1. V, fig. 41.)

Char.: Longueur de la base de Vanale plus grande que

30,5 &« mais plus petite que 55 2» de la distance entre le bout

du museau et le point d'attache des ventrales. Mächoire infé-

rieure plus longue que ?/3 de cette méme base. Longueur de la

téte plus grande que 23 2 de la longueur totale du corps (de-

puis le bout du museau jusqu'au bout des rayons médians de

la nageoire caudale) et plus grande aussi que 45 2» de la dis-

tance entre le bout du museau et Vorigine de la dorsale. La

plus petite hauteur du corps (hauteur de la queue) plus petite

que 17 2» de cette distance-ci. Longueur du museau plus grande

que 36 2 de la base de Uanale.

Ior. dt; DD. 11—18; 4. 18—21> P. 15—-16;:0V39; Oo xt+l-—-19-x;

Sp. ventr. 32—34.

Syn. Clupea fuegensis, JEN., 1. c.; GTER., Cat. Brit. Mus., Fish., vol. VII,

p. 413, note.

De cette espeéce nous avons recu 5 exemplaires d'une lon-

gueur du corps (mesurée depuis le bout du museau au bout

des rayons médians de la nageoire caudale) de 63 å 106 mm.?

Le sexe a pu é&tre constaté des 4, savoir 3 femelles et 1 måle.

Mr OHLIN décrit le corps d'un beau bleu foncé, avec des re-

flets métalliques argentés sur le ventre.

Zool. Voy. Beagle, Fish., pag. 1383.

Voyez: Scandinavian Fishes, ed. 2, pag. 952.

> Mesurée depuis le bout du museau jusqu'au bout des rayons latérals

(les plus longs) de la nageoire caudale, cette longueur du corps chez nos

exemplaires varie entre 70 et 118 mm.

60 SMITT, POISSONS DE L EXPÉDITION A LA TERRE DE FHEU.

Dans le tableau suivant nous donnons les caractéres spé-

ciaux en les comparant avec ceux de la Clupée esprot. Pour

la brieveté nous désignons

a: longueur totale du corps (les rayons médians de la caudale compris),

en millimétres,

a—ä: > du corps (sans la caudale), en millimétres,

b: > de la téte,

LÄS > 3 > le féduite,

Dita > des joues,

bp: > de la téte postorbitaire,

Ci > horizontale des yeux,

e: > du museau,

g: largeur de V'espace interorbitaire,

Uv: ) de la téte,

h: longueur de la måchoire supérieure,

1 D > > > inférieure,

m: distance entre le bout du museau et l'origine de la nageoire dorsale,

UU: ) > » > > > D » » > > anale,

fe > Ås TELE SÅ > > > » la base des ventrales,

JIS > >» la dorsale et VForigine SEN de la caudale,

nn: longueur de la base de la nageoire dorsale,

v: > vv RING >» >» > anale,

o: hauteur de la dorsale,

AS > >» PFanale, q

är: longueur médiane de la caudale,

(215 » des plus longs rayons de la caudale,

p: > des pectorales,

: 3 > ventrales,

q: > préabdominale, entre les points d'origine resp. des pectorales

et des ventrales,

Cs > postabdominale, entre les points d'origine resp. des ventrales

et de I'anale,

Å: hanteur du corps,

de . de la queue.

Clupea sprattus. | Clupea fuegensis.

Moyennes. Max. Min. [ Moyennes. | Mas. Min.

a I

6 D 11 tt 3) 3 5 3)

fe Era a a a a a

levt ao GAT RT KK AT 66 93.5 | 103.3 100ka 62.8

[GÖR RAR — — — 20:0;1] 490 NERVER

Er sa C2L20 20807 21801... 1938 248 25:27 RNE ke

| 200 di/a vo — — — — 18.8 18.3 20.0 17.8

| 100/52/q 2 — - -— 9.8 05 10.9 I.0 |

1 Les femelles.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 85.

Clupea sprattus.

Clupea fuegensis.

100 öp/m . - 18:5 |

1 Les femelles.

Moyennes. Max. Min. Moyennes. | Max. | Min.

6 5 AE 5 RR 5

RE Bagar ga 9 I BS 10 NN PINE AN

100 c/g . 5.9 5.6 6.8 5.4 | — 6.3 D.9 7.8 58

100 e/q . 5.9 5.5 6.8 BAN ET TA 8.4 EZ

24/6 ay 0 EN EF ET er ret bs ESSEN ROS RR BE

100 Itv/q . 8.6 9.8 10.8 HAN ror 8.2 8.8 7

100 bla vo 9.3 dd 9.9 8.6 10.3 10.3 il 10.3

L00-Kfarne) 108 10.3 11.5 9.6 12.4 12.3 12.9 11.9

I0077 (ans cell ADD 115017 | LT | ASG ar 49 |A) FOLLET

J00le aka B71 69.8 70.9 64.9 67.6 67.6 65.0 66.9

l00r/a . .| 49.5 | 49.71) 504 | 48.8) 50.51) 50.5 | 50.9 | - 49.9

00 RR = =E = "| .25:0 |. 25.601 - 2518

löda ol 13:3 12.6 TA 12.0 13.2 | 12.6 14.1 120

De SET TANIA | 19.1 | 15.9) 15:81) TOLD

Lödde. oh 14 10.6 | 11.9 SE NR | 11.4 13.0 10.7

iöksfan 01 rå 4.4 53401 38-10. 60,61 62 6.7 5.5

BT KELNtO NGRET 8.610 54.) - 58-115 BOND RS

Hk GNT NE 183 vite | > 16:6-) GBA LER KE:

MOD | 152 14.1 15.6 132 | 1524:1 IS00L LG 14.8

100.s/g vo 8.8 8.1 9.3 7.5 SLIM ISA 9.2 8.6

Hdölgfe er. 5 28:91. 296 | 130.411 1280 | 2847) BRL 286 KSL

ädel S8 ts 22 ut 1627 INTAR ee ESSIN:

pNAAR nde) 1206 234 yr TANIA NANOKS AGS

100 åfg vo Hol 81 Biarla 1466 ECT EE BAG

100 £/g . . | 50.7.) 49.6 | 52.5 | 487) 512| 5211 528 | 49.8

T00:0(aeval 281 27.3 31.2 26.1 | 25.9 20.2 |. 30.2 22.4

Kid snar 64:90, arB7T 74.83). 617 | nde hyäöay 613 GL

100:ö/m.« «| 42.5 | 41.0 | 43.6 | 39.0. 49.2.) -48:6 | 50.4 | ..47.8

LANG adda 16:00], 16.61], 13:11 lr il6:00) 16:14 be 26:80 | 9

100 ä/£ . .| 86.8 | 85.0 | 89.0) 840 874 | 87.8) 8871 86.4

gerne) 73:e | 84.0) 66 TO dgr 46 ILSA

| T00:0/ + | 20.41 20.2 | 2211) 184) 28.6 | 23841 23.9 | 231

[oas ga | 28.31 303) RE MA ss 320 St

Kdlölgfa la 45:2r 1-7 9:93 DOO LG:s Aa). 48:01 -D30-) + 45:3

18204 TI9RINTRS 2080 Ike 20

62 SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

Les différences entre les deux espéces, telles que nous les

connaissons d'apreés nos matériaux, sont bien évidentes, sur-

tout dans les relations de la longueur totale et postorbitaire

) ) SAT

de la téte (= ? TR ? et P0 , aussi bien que dans celles

Fr et a c et de la base

de la longueur des måchoires

de l'anale ( fer ” et 2

prouvent aussi que ces deux espéces, surtout I'esprot, sont

plus proches de F'origine supposable de ce genre que la Clu-

pée hareng. Ainsi p. e.: la place d'attache des ventrales se

change d'aprés l'äge et d'aprés les caracteéres des espéces, en

augmentant continuellement la distance du bout du museau:

, Les figures du tableau

| Clupea harengus?

Movyennes: | Clupea sprattus. Clupea fuegensis. —

de la | dela

| Baltique. | Bohusie. de PÉcosse.

Clupea arcuata.

(P1. V, fig. 42.)

Char.: Longueur de la base de Vanale plus grande que

36 2 (40 2) de la distance entre le bout du museau et le point

Priktadke des ventrales. Mächoire inférieure plus courte que

2/3 de cette méme base. Longueur de la téte plus petite que

22 «4 de la longueur totale du corps, mais plus grande que

45 « de la distance entre le bout du museau et Vorigine de la

dorsale. La plus petite hauteur du corps plus grande que 20 2

de cette distance-ci. Longueur du museau plus petite que 36 2

de la base de Vanale.

RB. br. 7; D. 11-18; A. 22-25; P. 1517; V. 7-8; CO 2417 100e

Sp. ventr. 28—29.?

1 Voyez: Bih. Vet.-Akad. Handl. Bd. 14, Afd. IV, N:o 12, pag. 8.

> Lin. lat. 42—43, selon GÖNTHER et VAILLANT. Chez tous nos exem-

plaires de cette espéce aussi bien que de la précédente, tant d'écailles ont été

tombées qu'il a été impossible d'en compter la ligne latérale.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 24. AFD. IV. N:05. 63

Syn. Clupea arcuata, JES... Zool. Voy. Beagle, Fish., pag. 134: GöNTE.,

Cat. Brit. Mus., Fish., vol. 7, pag. 442: Vamir., Miss. Scient. Cap

Horn. Zool., Poiss., pag. C. 16, tab. 2, fig. 2.

La premiere vue de cette espeéce méne la pensée å faire

la comparaison avec la variété de I'Esprot nommée Schone-

veldi. C'est la méeme forme du corps, seulement qu'elle est

ici encore plus haute. Ce qui donne aussi une apparence

caractéristique, comparée avec l'espéce précédente, c'est que

les épines ventrales sont beaucoup plus proéminentes.

T'expédition suédoise a recueilli 6 exemplaires (2 måles,

4 femelles), dont la couleur du dos, d'aprés une note de Mr

OHLIN, brilla en vert (ou bien en acier); mais je ne crois

pas que cette différence de I'espeéce précédente soit de grande

valeur, parce que nous trouvons la méeéme différence entre des

individus de nos harengs européens.

Comme ci-dessus nous donnons les caractéres principaux

dans le tableau suivant:

| | Moyennes. | A å |

| | | Max | Min.

| Clupea arcuata. | 3 exempl. |3 exempl. |

a 71.3 76.5 78 2000 |

| a-ö | 647 | 69.7 72 62.2 |

| 1008/, 21.3 | 209 | 216 | 204 |

100 5;/q 16.3 16:45 PDT 15:30]

100 b2/q | 2.6 9.2 10.0 8.8

00 öva 9.4 Oct) ul 8.8

| 100 c/q ER di 6.9 6.0 |

| 100 e/q Gisir als RR Tikallég 6:0;rså

100 g/a | 4130 4.6 Fd 42 |

| 100 2tv/q RR nav fl NT 7.0 |

| 100 k/q Sshnsagd da 10:06. hur Säk

| 100 £/4 I, 2208 10.5 11.4 9.9. |

| 100 m/a , 45.2 | 44.7 pir 466 42.9 |

| 100 ujg 62.4 | 62.9 | 63.6 61.8 |

| 100 7/a ksdbeltie 42 ; kakorna

| 100 v/a xlunedd 231 20:40 |, Sed

| 100 n/g : | 15.6 | 26:50 RA 15.0

| 100 2/4 | 1938 | 2038-1 205 11-87

100 0/q Stas. 13:04 | 153 12.6

rr RR

RK i

JR Ir

ogrindsy gen håller Stade & ga. TG

Å Kgpyrnag, pg 263 [a

FE SPE OT 194 va Li

Me Regale 20 1

ärta ia ere 104" Kra

risrtövasecsar é 530 |A

MN a rn SS 30.6 31.3 320 |

ad | TRE PER SEE 2” 100.6

PT ARRRATNS-NA 47.3 KIA

| > 7 PAR NRPSRRA Kär fr 25 233

| KANE ERESSSEOR In gt eh 11 OK ”.s

Md FE BRSERAER SE fa 1559 61.0

TT PT AESPEN "2 Ler syeEe Flat | 205 33,2

ESR Tre | 428 44.4

I 200 VAS Se. är | 33.0 33.5

öra kr fl. ND 209 21.7

En comparant ce tableau avec celui de V'espice précé de ent.

on voit que Ja Clupea arcuata, dans 1es relations —

de Ja tete, est le plus conforme å VEsprot, mais dans

autres relations elle s'approche aux Pilchards (sous-ge

Alosa), comme dans la position de 1a nageoire dorsale, ou

commun avec la Clupea fuegensis elle sen éloigne en se

plus par la prolongation de la base de I'anale (la by

”/, 90). Fa

Dans les figures 41 et 42, PI. V, j'ai clovokl 4 faire a

présenter nos deux Clupétes assez exactement pour på met

longue description ne soit nécessaire. -

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0ö. 65

Chimeride.

Aprés que M- GÖUNTHER! a réuni en une seule espece

toutes les Callorhynchus des auteurs, on se demande naturelle-

ment s'il ne serait pas convenable aussi de réunir entre eux

les genres de cette famille déja proposés. En comparant les

Callorhynchus aux Chimera, on voit facilement que les carac-

teres applicables ne sont que des modifications progressives

des organes. La proéminence rostrale des Callorhynques, avec

son lambeau cutané,” présente les mémes branches du systeme

nerveux latéral avec les mémes connexions, de manidre que

le dit lambeau correspond évidemment å la surface inférieure

de la proéminence rostrale des Chiméres. Dans la surface inféö-

rieure du lambean, avec sa richesse des pores, ouvertures des

”ampulles, on voit aussi (fig. 43, 4) des sillons transversaux se

rencontrant dans le tiers postérieur de la surface, correspon-

dant å la connexion des branches maxillaires, aussi bien que,

» dans les parties antérieures de la surface, des sillons laté-

> raux, longitudinaux, correspondant aux connexions des branches

sous-orbitales et sur-orbitales? du syståme nerveux latéral.

» Certes, la différence des structures est assez grande pour

donner un bon pcaracteére, mais entre les deux genres ainsi

séparés, se place la forme abyssicole, déerite par GoopE et

BEAN, la Harriotta Raleighana, un véritable lien de rattache-

ment, dont heureusement les auteurs nous ont fourni aussi

la connaissance des changements du développement post-lar-

vaire. Lå, sil soit permis d'en juger d'aprös les figures, la

surface inférieure du bec?! présente des traits bien évidents

des sillons du lambeau cutané rostral de Callorhynchus, et

dans les changements avec l'åge des nageoires on voit que le

filament caudal est une formation secondaire, que la nageoire

caudale supérieure subit une réduction progressive, tandis

que la caudale inférieure s'agrandit et se prolonge en avant.

La base de la premidre nageoire dorsale de la larve est no-

tablement courte. Les nageoires paires se raccourcissent et

! Cat. Brit. Mus., Fish., vol. VIII, pag. 351.

2 Voyez A, DumérRu, Hist. Nat. Poiss. ou Iehthyol. Gen. (Nouv. Suites

a Buffon), tom. I, Elasmobr., pag. 690, pl, 13.

> Voyez Smrvr, Scand. Fish. pag. 1081.

< U. S. Nat. Mus., Proc, vol. XVII, pl. XIX, fig, 2; GoopE et BEAN,

Oceanie Iehthyol., pl. XI.

66 SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

se taillent en pointe, et les ventrales changent de place, en

se transférant en avant, de maniere que d'abord elles sont

placées derrieére F'aplomb du milieu de la seconde dorsale,

mais enfin sous le quart antérieur de cette nageoire. Aussi

chez la larve les pectorales n'atteignent pas les ventrales,

mais enfin elles surpassent la base de celles-ci. Les rangées.

d'épines dorsales de la larve sont les méeémes que celles du

Callorhynchus Peronii, le jeune du Call. antarcticus, et la

aussi avec l'åge elles se cachent sous la peau.

Dans ces changements on voit non seulement une trans-

ition des Chiméres aux Callorhynques, mais aussi I'élucidation

des différences jusqu'ici employées comme des caractéres dis-

tinctifs des especes de ces genres. Ce sont des séries de

changements donnant naissance å une série naturelle des

formes qui pourront bien étre considérées comme des membres.

d'un seul genre; mais comme ce n'est pas ici la place de ré-

former le systeme, nous retiendrons le genre Callorhynchus,.

représentant du plus haut degré de différenciation de la fa-

mille et caractérisé surtout par la falciforme partie antérieure

de la seconde dorsale et par la grande distance entre les.

points d'origine respectifs des deux dorsales, toujours plus

grande que la distance du bout du museau å la premiere:

dorsale. :

Callorhynchus antareticus.

(P1. VI.)

Syn. vide GösntHERrR, Cat., 1. c.: VALL. Miss. Scient. Cap Horn, Zool.,

Poiss., pag. C. 16.

Le 9 Nov., c.-å-d. au printemps, l'expédition NORDEN-

SKIÖLD a trouvé, dans la baie de Puerto Madryn, beaucoup

d'eufs évacués de cette espece rejetés sur la cöte, conformes.

aux figures données par J. Mörner! et A. Duméri.? On

nous en a rapporté deux, d'une longueur d'environ 25 cm.,

en ne comptant pas les filaments qui sont rompus, et d'une

largeur de la disque d'environ 8 cm.

Dans la méme localité mais dans les filets, d'une pro-

fondeur relativement petite, nos voyageurs ont pris deux

jeunes individus, un måle et une femelle, de la forme Peroni,

plus longues d'environ 1/4 que le plus grand spécimen étudié

1 Abh. Akad. Wiss. Berlin, 1840, tab. VI, fig. 3.

2 Hlasmobr., 1. c., pl. 8, fig. 8.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:05. 67

par DUMÉRIL mais encore retenant les épines dorsales bien

visibles, arrangées dans des lignes longitudinales symétriques,

deux sur le front, et sur le dos une de chaque cöté. On en

trouve, dans chaque ligne, 10 ou 11 sur le front, dans l'espace

interorbitaire, ces lignes placées aussi loin en dedans de la

branche surorbitale du systeéme nerveux latéral que cette

branche est éloignée du bord supérieur de VF'orbite et 5 au

dehors de la dite branche, derriere l'angle supérieur posté-

rieur de Tlorbite; sur le dos, entre les deux nageoires dor-

sales, 12 ou 13, et derriére la seconde dorsale 5 épines, cette

ligne étant continuée par 5 épines encore plus petites le long

de la partie antérieure de la basse caudale supérieure. Toutes

les épines sont cachées dans la peau, extérieurement visibles

seulement comme des angles aigus, dont la pointe, dirigée en

arriére, a peine s'érige de la peau.

En comparant ces deux individus avec les trois specimens

des differentes formes de cette espéce, dont M" DUMÉRIL a

donné les dimensions, on trouve

Q SINSNG

Se SENS Eloe

— TAR vr Rn SN MN TN

SI (SS IE Se

öm SES läme >

rg Va OK ERR | ere | BA

=> BURE. Ne | Sv RS

RS EKS a SNS NE

SUN Sh ES oe

| z dl Na EE

| | | | |

| Il oc -

Longueur totale, en millimétres . . . . . . . . .|214 |331—343| 836 | 857

2 de la distance dn

bout du museau å la

2de dorsale

Du bout du museau å la 1re dorsale . .X. . s .| 49|] 49—50 | 341-33

lön one de: la, ire dorsale å sa. base si»: vv sal 22) 18—19 | 48; 53

| De VForigine de la 1re dorsale å celle de la 2de dorsale | 51/| 51—52 | 65 | 67

| Longueur de la 2de dorsale å sa base . . . . . .| 81) 38—34 | 53) 43

Du bout du museau å la 1re dors., en 4 de la dist. |

de la 1re dors. å celle de 1a 2de dorsale . . . .| 95| 97—96 | 531 49

Dans tous ces rapports il y a de grands changements

avec l'åge,! en vue desquels les grandes differences entre les

! Le plus grand changement, comme on le voit, s'est réalisé dans la lon-

gueur de la base de la premiére dorsale, et ce changement est si grand, qu'on

ne peut que soupgconner lå un vrai caractére d'espéce; mais en défaut d'exem-

plaires adultes je ne peux que supposer que Mr GÖNTHER en identifiant les

espéces a vu des formes intermédiaires, et chez nos exemplaires, entre les deux

dorsales on voit une basse caréne cutanée dans la ligne médiane dorsale, qui

peut-étre indique la future extension de la premiére dorsale.

68 SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

spécimens adultes ne semblent pas é&tre de valeur considé-

rable, surtout en vue de la difficulté de faire des mesures

exactes sur ces mous poissons.

En acceptant l'opinion de Mr GöÖnstHER sur V'identité des

especes de Callorhynchus auparavant admises, nous donnons ici,

d'aprés nos deux exemplaires, les caractéres de la forme Peronii:

| s | o

Longueur totale, avec le filament de la quene, en millimétres | 337 | 343

2 > sans la proéminence rostrale, > > 315 | 318

Du bout du museau å l'origine de la nageoire caudale infé-

Fileuro, em miulnsHetreg co oi. RTL RES IPRDG LIKE 224 | 224

2 de la long.

du corps du

bout du mus.

å Porig. de la

caud. inf.

Longnueur de la téte, avec la proéminence rostrale . . . . . 30.0 | 30.8

> >>. >. Postorbitarre:. guavdt dö sutdie de 12.5 |: 13.0

? du museau. . 9 da | 17.8 1207

> hörson tale des yek ccs se « one Rs | 5.3 5.4

| Diametre vertical den yenX . . s cls möte ene a bontan föl SÖ | 44 | 3.5

Largeur de F'espace interorbitale . . . . — » s «we. se & 7.8 8.3

> Hej I fela cl pv a Re re NS Nl ngn Gå RR pre 11.4 | 11.4

| Du bord postérieur de VF'orb. å V'aiguill. de la 1re dorsale . . | 11.1 | 10.7

| Du bout du musean å Vl'orig. de la 1re dorsale. . . . . . . 39.8 | 34.8

fa SE > ) EC > > 2de > AG 2 RA 66.0 66.8

| Dist. entre la pointe d'orig. resp. des deux dorsales 34.8 | 36.2

| Du bout du mus. å la base des ventrales . . ....... | 61.0 | 61.0

106 18 1 ACA äTrede anse nt stock ANG 92.9 1-:92.8

Dist. entre la base des ventr. et l'orig. de V'anale . .... 32.1;) 1318

Tong: de lä-1re dorsale .å sa base. ah oo ssk FR 12.5.) .13:5 |

| > » » 2de > > a SÅ RE analen EEE 25.8 23.8 |

kart > Fanale ar a ORKAN OG Ch FAR TIKARE 6.6 vet

>» sde Pepe de 13 17P/dorsalé oo oosci ssrde us RR 23.6 | 253

| > du bord antérienr de la 2de dorsale . . . . . . . .. BEA 0

FOR SFR KISA SN 3 > 'Tanale "5". fM DEI EMG AR. Tate

| > des perteraless ftnroste en a ir RA 34.0 | 34.9

> + Yentrales FE oRARnA « 32 NAR 15.£1) 261

Hantenr: (la plus; exapde) dm Corps... sm må Mer sprape sla 21.6 |. 20.6

> (la plus petite) de Ia queue Fila ARITgR 4.9 44

Longueur de la queue, depuis l'orig. de la caudale inférieure | 50.5 | 53.4

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:05. 69

La couleur de nos exemplaires est argentée, avec des

taches sombres, bleuåtres le long du dos; les bords et les

sommets des nageoires sont noirs. Le måle se distingue par

de trés petits appendices génitaux, 8 mm. longs. Son ai-

guillon de la 1 dorsale est un peu plus court que les pre-

miers rayons cornés de cette nageoire.

Rajidee.

Dans les collections de F'expédition il se trouve une Raie

dans un si mauvais état que c'est å peine si I'on peut en dé-

terminer l'espeéce. Toute la peau est perdue, et tous les bords

de la disque sont déchirés. Le spécimen a été enroulé et en-

durei dans la liqueur conservatrice, ce qui le rend encore plus

difficile de reconnaitre sa vraie forme. A cause de I'exten-

sion des pectorales en avant, dont l'angle antérieur atteint

le bout de la caréne rostrale, cette Raie est å rapporter

au genre

Psammobatis,'

dont on ne connait qu'une seule espéce, Ps. rudis, trouvée

dans le détroit de Magellan. Provisoirement, n'ayant pas

å ma disposition qu'un exemplaire incomplet et maltraité,

Jaime mieux le rapporter å cette espéce que d'en faire une

espeéce nouvelle.

Notre exemplaire, un måle adulte de 505 mm. de lon-

gueur, fut pris dans la basse marée å Ushuaia, dans le ca-

nal du Beagle, le 7 Mai. C'est le plus grand spécimen de

FPespéce encore connu, pourvu que ma détermination provisoire

soit exacte. Cela vraiment pourra &tre mis en doute avec

beaucoup de raison. Les dents des måchoires sont aiguéös, de

la méme forme que celles de notre Raie rayée ou plus encore

hautes, tandis que M- GÖNTHER (1. c.) les a décrites comme ob-

tuses; mais voilå une difference de sexe trés souvent constateé

chez les Raies. Les boucles de la peau restantes, qui aussi ont

" GTER., Cat. Brit. Mus., Fish., vol. VII, pag. 470; Chall. Exped.,

Shore Fish., pag. 20, pl. X.

70 SMITT, POISSONS DE L EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

la forme rayée, forment une série bien continue (35 boucles)

dans la ligne dorsale, depuis le bord antérieur de la ceinture

scapulaire jusqu'å la premiere dorsale; et entre les deux dor-

sales il en existe encore une. Les deux séries latérales du

dos et de la queue observées par GUNTHER n'existent pas ici;

mais comme la peau s'en est allée, il est bien possible que les

boucles latérales soient perdues å la méeme fois. Malgré ces

differences donc je ne crois pas qu'il soit tout contraire å la

nature de rapporter notre exemplaire å la dite espeéce. Du

reste il ressemble beaucoup å la Faie hyperborée,! surtout

d'aprés la figure donnée par GÖNTHER, Deep Sea Fish., pl. IV;

et avec la Kaie brachywre, du détroit de Magellan, décrite

par GÖNTHER” et VAILLANT,” les ressemblances de notre exem-

plaire sont tellement grandes, que je n'hésiterais pas å I'y

rapporter, sil n'était pas pour la constitution des nageoires

pectorales.

Les dimensions de notre exemplaire, aussi exactes que j'al

pu les obtenir, sont les suivantes:

Longueur totale du corps, 505 mm.

2 de la lon-

gueur totale.

Du bout 'du museau å ouverture du cloaque . . + - « » « « song

Lohgueur de Touverture du done OCtfr|FA.

, de la queue derriére le cloaque. . . . « . « « « - AUD

Du bout du museau å F'angle postérieur des pectorales . . . . . « « 39.6

Targeur de a 'disque 14 EaTT . RÅ Af STOD

Du bout du museau å F'angle extérieur des pectorales . . . . . . - . 45.0

Longueur du bord postérieur-extérieur des pectorales . . . . . - - . 39.6

> > » antérieur des ventrales . . : » . « » felt Serede Nag

> des äppendices' genitanx . «Gar um. co fler

> de la téte, å la 1re ouverture branchiale . . . .M oo. . . 22.0

> OCULO-TOBTPALD.. 4! I. OR JK a MOR le se SL rr ER

Du bout 'dw museaw å la bouche "=. HI ÖJU I 190. IEEE

Tongueur /naso-rostrale! . 0.0. .AJ md. JUNE SE

Largeur de I'espace interorbitaire + . fl. SA met EE

Du bord antérieur de F'eil au bord postérieur du spiracle.”. . . . . 6.5

Tongueur:spiraculo-rostraled. 4.2 ok. fIIAd Ef SEELE

1 Cette espéce, comme je Vai dit å une autre occasion (Scand. Fishes,

pag. 1112), est probablement un assemblage des formes différentes, déterminées

seulement d'aprés la couleur, toujours un caractére décevant chez les Raies.

2 Shore Fish., 1. ec.

3 Miss. Scient. Cap Horn, Zool., Poiss., pag. OC. 14.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV: N:05. T7l

2 de la lon-

gueur totale.

ANSE UN Ler leSpace INternasAle i.u. one Af AR sht köns ee Se rr

"Diamétre fanttbudinal dec FOLDIPO: Mel srka gerns s9å « durin bö gr RAJ berg OL

Largeur de la téte au niveau du bord antérieur des yeux . . . . . . 32.1(2)

> ER Sr 7 FRESK SPITA GLES se te AT re SSE (KA

> a Tene a så, DASÖ) Lr eger dere a ess Segla Asa Rt RA

Hauteur > > SINE SER an KS SNES NS NSIRSCETE ASIA FU tr AMN

De Vorigine de la 1re dorsale å celle de la 2de . Tu

Longueur de la 1re dorsale å sa base dt

> > > 2de > Xl säLA 3.0

Hauteur de la 1re dorsale . 3.3

> > > 2de > 2.5

Scylliidae.

L'infortunée habitude de décrire des espeéces de poissons

d'aprés des peaux seches, plus ou moins mal montées et inégale-

ment contractées par le desséchement, a embrouillé la synony-

mie des Squales aussi bien que celle des Raies. Nous en avons

une preuve dans l'incertitude de la dénomination du plus com-

mun Squale de la faune fuégienne. M" VAILLANT, aprés une

revue des caractéres donnés par les auteurs, avec la plus

forte raison a mis en doute la distinction du Scyllium biviwum

(A. SMITH, ou plutöt MÖLLER et HENLE) du Scyllium chilense

(GuIcaENoT). Tout porte å croire que l'espece (bivium) d”abord

décrite du Cap de Bonne Espérance soit la meéme que la fué-

gienne et chilienne. C'était aussi I'opinion de mon feu ami,

M- A. DumMÉRIL, qui ainsi détermina un spécimen du Chili

dans le musée de Paris. Mais une plus grande prudence

scientifique a empéeché M"' VAILLANT de tirer la conséquence

de sa revue comparative. »Des réserves doivent etre faites»,

dit-il, »jusqu'å ce qu'on ait pu comparer les exemplaires types.:

Mais comme il n'existe qu'un seul exemplaire type de bivium,

et comme cet exemplaire se trouve dans un tel état que Mr

GÖNTHER »n'a pas pu comprendre, comment MÖLLER et HENLE

faisaient leurs notes sur la coloration», qui si bien conviennent

avec la coloration du Scyllvum chilense, il n'est pas probable

que lI'an arrive lå å un résultat plus fondé. Le plus juste,

hn Mach )

en Få JA

12 — SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

je erois, serait de négliger tout å fait les descriptions faites

d”apreés des peaux seches; mais pour la question zoogéogra-

phique les réserves de M" VAILLANT seraient å respecter, s'il

n'y avait pas quelque incertitude de l'origine du spécimen

type de Mr A. SmitH.! Cette incertitude le fait tres indiffé-

rent que de sauver un nom plus ou moins dubieux, et malgré

la loi d'ancienneté nous retiendrons le nom spécifique plus

jeune donné par GUuICHENOT, qui ne pourra pas &tre méconnu.

Quant au nom générique de ce groupe, M:s JORDAN et

(GILBERT ont déjå revendiqué le droit de priorité au Scyllio-

rhinus, proposé par BLAINVILLE en 1816.

Scylliorhinus chilensis.

Char.: La longueur de la nageoire caudale inférieure, la

distance de Vorigine de la premiere dorsale å celle de la seconde,

la longueur postanale du corps (depuis F'origine de F'anale å

celle de la caudale) å peu preés Öégales entre elles et un

peu plus de 1/5 de la longueur totale du corps. Plis labiaux

bien distinets sur la moitié postérieure des deux mächotres.

Dents des mächoires aiguös, généralement å leur base denticu-

lées. Valvules nasales triangulaires, äå leur base intérieurement

lobées, bien distantes Vune de Vautre ainst que bien séparées

de la lövre supérieure. Hauteur (la plus petite) de la queue (en

avant de la caudale) n atteignant pas 3 2” de la longueur totale

du corps et plus petite que le diamétre longitudinal des yeuzx.

Teinte générale d'un jaune brun; 6 larges bandes dorsales plus

sombres (brunes), dont Vune sur Vespace interorbitaire, se con-

tinuant sur les joues, deux prédorsales, deux inter-dorsales et

une caudale (sur le pédoncule de la queue); des taches rondes

de la méme couleur, irrégulieérement dispersées entre les bandes,

sur les cötés du corps et sur les nageoires; des taches rondes

encore plus petites dun jaune rouge (ou blanches?) irrégulieres

et plus elair semées (souvent manquant cå et lå) sur le corps

et sur les nageoires. i

Syn. Scyllium bivium, A. SmitH, cfr. MöLL., HENLE, Plagiostom., pag. 8;

Duwx., Elasmobr., pag. 321; GtERrR., Cat. Brit. Mus., Fish., vol. VIIL,

pag. 405; VainL., Miss. Scient. Cap Horn, Zool., Poiss., pag. OC. 10.

1 Voyez ÅA. DumÉRiIL, Elasmobr., pag. 321, note 3.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AED. IV. N:05. 73

Scyllium chilense, GuicH. in Gar, Fna Clil., Peces, pag. 362; GTHR.,

Cats ue; Chall: ;Hxped., Skore Fish., pag. 19; VAL. 1..c., tap. I,

T'expédition suédoise a rapporté trois exemplaires de cette

espece, dont voici les dimensions et les caracteres:

3 | St | 2)

Longueur totale du corps, en millimétres . . . . . .| 518 | Har] DOL

2 de la longueur

totale

Longueur de la téte (å la 1re ouverture branchiale) . | 14.2 | 13.1 | 13.6

Du Hound museau a 1a..(£e dorsale » sc so. . « «1 BH 390 | 37

> FN > > > 2de 2 ån AR NS NGOs 6070

3 der FEET U PE COLA TESEN a da SAEAErST SN öl Grd LOT INGE:

TVI > Kr VENOr Ae SET kr SA EN SST SAGA SOA SOLA TAG

| ARNES sa TOmVertureT dur Cloaquer «rs SRS SON

> > > > 30 MANDA ESSEN ARTER a RA I FN DOE DE

Distance entre V'origine de la 1re dorsale et celle de

SEED EVE REEE ola öre st 1 8 sk Gl barr NSI I ge Jaa fe RO. ATRARORI Id

Distance entre V'origine des pectorales et celle des

MEFUTTDLASK 148 ER IST. JT KG RUND. AV 2005 200

Distance entre V'origine des ventrales et celle de l'anale | 18.7 | 18.7 | 20.2

Distance entre la 2de dorsale et VF'origine supérieure

UERLAN CAO VOR Col tfn sor val A ee le rg kel AD ÖR 9.8

Distance entre V'anale et V'origine inférieure de la |

FERNET UUT ERRN SFEK A ERNET SONG SR ARSA SAS DR 00: "Ua oetttTS li INS ars I AIG

Du bout de la queue au bord postérieur de la caudale SÅS MR ali

HON Ssuenrede larbase de la trevdörsäle. «— s «.s cc sc D.0 D.9 6.2

> ad SÄ > > 2de > ER ST es SIS 6.3 | 8.0 3.1

> Rag sv LR LE AK SN MR ER i AE RN Sr RE 8.7 9.0 9.5

> du bord antérieur de la 1re dorsale . . . . SI a OD 0

> SA NS > GRE NER at Mar bee RR (2 oi ae 1 AA laga Lr bg

> RS > Fjok MN EINONNE NA Jere 8.2 | 80 7.8

> SLE > desmectorales FE Cra 5) 15:90 | 12:06 | IRA

> > > > 3 Kyentrales. era ost 10:07) 10:00 0:

> > > > de la caudale inférieure | 9.3 | Gal öd

> de la caudale inférieure (de son origine au | |

bord postérieur. de la nmageoire).: sa. ss) s22.2 |NR2.5] 21.5 |

Ffantenr (12, plusgrande)rdu Corpars. rö blod. fd I.4 | 1.6 8.8 |

> (la plus petite) de la queue (en avant de la |

CAaMCLALe TTR GITE TG ee a 2.5 2.1 2.3

Wargeur de Ia tetör Ada eV NS ANI AE kn EKO IA BIOS BA

74 -: SMITT, POISSONS DE L' EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

2 5 ER

2 de la longueur

de la téte

Diamétre horizontal” des yeux : . en fs 283:0 | 269

Du bout du museau a chaque Mil . . . . . . . . | 40:87 CASTOR Ene

> + > > > NATiNe « so s mo co s « a |. SAD AS

Pa > > la bouche : . «sc.» « a « | SAANARNNIEER

Er2 0 > > > pointe postérieure de la må- |

| choire supérieure . . . .| 59.4 | 68.8 | 63.1

Largeur de; T'espace interorbitaire . . . « « so. . . | 421 | AGA

| > > it "internägalend. sutare. tå slant Sen | 15.9 |

| > $: la/bouche .. .,. «co . Alevvtk ls AR ASIEN

| Longueur maxillaire (moitié du bord antérieur de la ;: |

bouche)!: :.. = » = = s & em hele vs OJAN AA EN

| > postorbitaire, dela téte! «= «Frue. svs FARAN | 38.5

Distance entre le.spiracle et IWil.+ dj. fr Ads svt DA 7.4 5.7

On comprend bien, que ces matériaux, de trois exemplaires

seulement, ne suffiront pas pour une étude approfondie des

changements avec l'åge ou des différences des sexes; mais je

veux faire ohserver quelques points qui pourront étre d'un cer-

tain intérét pour la comparaison avec les autres especes du genre.

Le tableau fait voir, que la position des nageoires dor-

sales semble &tre bien constante, mais que I'anale, V'åge avan-

cant, se recule. Chez le plus jeune exemplaire, V'origine de

la seconde dorsale se trouve å F'aplomb de la fin de V'anale,

c.-å-d. la distance du bout du museau (60.8 2 de la longueur

totale du corps) égale la méme distance pour l'anale (52.1 2)

plus la longueur de la base de cette nageoire (8.7 2); mais

chez les deux plus grands exemplaires, cette dernieére somme

est plus grande, c.-å-d. que F'origine de la seconde dorsale se

trouve en avant de I'aplomb de la fin de F'anale. Cependant de

cette relation tres souvent on a fait des caracteres des especes.

La position des pectorales, dans ce tableau, se montre

aussi assez constante; mais il faut observer, que la figure

d'un måle plus grand que le nötre, donnée par M" VAILLANT,

place les pectorales beaucoup plus en arriere.

En discutant la relation entre les genres Pristiurus et

Scylliorhinus,! j'ai remarqué que la plus caractéristique diffé-

1 Scand. Fish., pag. 1151.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5. 75

rence entre eux serait å trouver dans la longueur du museau

exprimée par la position de la bouche. Sous ce rapport comme

sous d'autres, Scylliorhinus marque la transition aux genres

encore plus brachyrhynques de la famille; et dans notre ta-

bleau ieci nous voyons que la distance du bout du museau å

la bouche, l'åge avangant, se raccourcit de plus en plus.

Le tableau nous montre aussi, que la longueur relative

de la base des deux dorsales aussi bien que de celle de F'anale

va en augmentant avec l'åge, et en cherchant des caractéres

des especes dans ces relations, il faut avoir égard aå ce fait.

Des différences des sexes le tableau naturellement, avec

un seul måle, nous donne des avis encore plus vagues que des

changements avec l'åge. Cependant la forme plus gréle du

corps chez le måle et la plus longue måchoire supérieure com-

parées donnent le résultat, que la plus petite hauteur de la

queue chez le måle n'atteint pas 36 2 de la longueur de la

måchoire supérieure, mais chez les deux femelles elle est supé-

rieure å 41 » de la derniere longueur. En outre le måle a

la téte plus large; sa largeur est plus grande que 140 » de

la plus grande hauteur du corps. Mais ce sont lå des diffé-

rences qu'il faut contröler par une étude d'un plus grand

nombre d'exemplaires.

Myxinideae.

Myxine glutinosa, forma australis.

Dans la faune fuégienne on ne connait qu'une seule espece

de cette famille; et on n'est pas d'accord sur la question, si

elle soit distincte de l'espeéce d'"Atlantique du Nord. JENYNS

lui-méme, qui créa l'espece Myxine australis,! Ta fait, å ce

qu'il dit, avec hésitation. C'est Mr GÖNTHER, qui a donné?

la caractéristique jusqu'å présent reconnue par la plupart des

auteurs. Mais M' VAILLANT? justement a réduit la valeur

du diagnostic. E

T'expédition suédoise a recueilli 7 exemplaires. Chez

tous j'al pu constater la justesse des remarques de M" VaATI-

1 Zool. Voy. Beagle, Fish., pag. 159.

irOat. Brit. Musi Hiskyvol VI) pag. oll; Chall. Hxped; Deepisea

Fish., pag. 267.

> Miss. Scient. Cap Horn, Zool., Poiss., pag. OC. 32.

76 - SMITT, POISSONS DE L' EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU.

LANT. Dans les plaques des dents linguales j'ai trouvé 10 ou

12 dents mais les 2 antérieures seules soudées, justement de

la maniere de Myzxine glutinosa, dont les dents ne different

pas du tout dans sa forme. Til serait donc possible, d'aprés

nos matériaux, que le nombre des dents linguales soit carac-

téristique; mais d'apreés VAILLANT, ce nombre chez la forme

australe aussi peut étre 8 å 10.

En outre, pour la forme du corps et pour ses proportions,

nous avons comparé nos 7 exemplaires fuégiens avec 7 de la

faune scandinave, et nous les trouvons si égaux les uns aux

autres quw'il faut les regarder sans doute comme de la meme

espece, seulement que la queue de la forme australe est géné-

ralement un peu plus courte. Voici nos résultats:

Forme australe. Forme boréale.

| Moyennes. | Moyennes.

. Min.|Max.

4 ex.l3 ex.

Min. |Max.|

4 ex|8 ex.

Longueur du corps, en millimétres . | 254 407] 188| 462) 252| 295 200 310

EN 2 de la longueur du corps

Du bout du museau å VPFouverture OR 8 P

branchiale : : . . «= Ö - & ».«;1 29.9) 29.:5| 28.5] 30:4]| 23:0/258 FIRE

| De Fouverture branchiale å Vangle

antérieur du cloaque . . .. . . .|56.5| 58.41 55.3| 59.5157.21 56:9155.8|b95)

Longueur de V'ouverture du eloaque | 2.11 2.8) 1.3| 3.11 2.4) 2.7) 2.0] 3.6

De l'angle postérieur du eloaque au |

bout de la dueué,:t, me inr t 10:B| IDA HTS 12.2) 9.9) 13.1

Hauteur (la plus grande) du corps .| 4.8| 5.9] 4.4! 6.01 5.0) 4.6| 4.5| 5.5

Hauteur du corps å travers du cloaque | 3.4| 3.1] 2.8) 3.8) 3.5| 3.2] 2.8| 3.9

Longueur de la queue, en 2 de la

distance du bout du musean å I'ou-

verture branchiale

33.5) 31.1| 40.7| 42.1] 43.0] 36.3] 45.7]

[Se

Les moyennes, surtout pour la dernieére relation, sont

assez différentes, mais les maxima et minima ne présentent

pas des limites fixées pour les deux formes, c.-å-d. que la dif-

férence systematique ne peut étre que de valeur des variétés.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 5. 77

Liste des especes de poissons

recueillies par l'expédition NORDENSKIÖLD.

Fam. Trachinida.

Notothenia macrocephalus, Bih., Bd. 23, Afd. IV, N:o 3, pag. 9

» cornucola » FR » MM MINI 12

» tessellata » FÄRRE » RE LE AL ER)

Dissostichus eleginoides » 3 FRANS VU PER HEY nn

Chanichthys esox » ID » VÄNS GET

Cottoperca gobio » VIN » WEI VO

Harpagifer bispinis » SK RETA SIST BG

Eleginus maclovinus » FINE RS AES INDNS

Fam. Blenniidae.

Tripterygium Cunninghami » SIA LULE) PNGR NINIE t RO

Fam. Atherinida.

Atherinichthys nigricans — >» UDI NTSDP BER BES EUNFNAN

» regia » » » » > BANAN rr

Fam. Gadidre.

Salilota australis » HINES Mr KERO

Fam. Lycodide.

Phucocoetes variegatus » MEN SAP REST FSS Bö Av KS

> latitans > ÄRR) » 0 0 0 Hl

Genus novum (?) » TUNN » » » >» >» 46 (note)

Fam. Galaxiide.

Galaxias alpinus » SPA SVIKIT SNS AG

Fam. Clupeide.

Clupea fuegensis » VIP TSL FOR SISTER ög

» arcuata » » » » 5 ANSE

Fam. Chimeride.

Callorhynchus antarcticus > 5 1015 » SUIT ING

Fam. Rajide.

Psammobatis sp.? » SA 1 » FNL 9

Fam. Scylliide.

Scylliorhinus chilensis » SN » SN 1 TA

Fam. Myxinide.

Myxine glutinosa HINK IR ERNA RR SMI Og SE PS

SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU. 0

Explication des planches.

Planche I.

Figures 1—11: Dissostichus eleginoides.

Fig.

1, le spécimen pris å Lagotoaia (10 Févr. 1896), reduit å

2/3 grand. naturelle.

2, la moitié antérieure du méme spécimen (X ?/3), å bouche

ouverte, pour montrer les canines, et å lV'appareil hyoide dis-

tendu.

3, la téte dn méme (X ?/3) vue de dessus.

Figures 4—11: Ecailles du méme spécimen.

Fig.

4, écaille du milieu du cöété gauche du corps (X 10), sous

la pectorale abaissée.

, €caille (X 10), entre la ligne latérale supérieure et la pre-

miere dorsale.

Än

g. 6, écaille (X 10), entre les deux lignes latérales, å lV'aplomb

<7" , . .

du milieu de la base de lanale. La partie entre les lignes

ponctuées correspond å la figure suivante.

. 7, partie du bord antérieur de 1'écaille fig. 6, telle qu'elle se

, 1 . , . [ .

présente å un grossissement denviron 50 å 60 fois. Les

lettres « et hb correspondant å la figure suivante. 1—5, des

. . , .

stries concentriques de l'écaille.

C A . . R . 4

. 8, la meéme partie, vue de la surface interne de I écaille, å

un plus fort grossissement (Ocul. I, Object. VII, NACHET).

a—b, partie interradiaire, entre deux stries radiées. On voit

les cellules plates avec leurs hnoyaux dans la membrane épi-

dermique, formative de la substance de Y'écaille. A travers

de TY 'écaille quatre (1—4) stries concentriques de la surface

externe sont visibles.

. 9, écaille (X 10) de la ligne latérale supérieure, å Vaplomb

du milieu de la base de la premiére dorsale.

. 10, écaille (X 10) de la ligne latérale supérieure, å V'aplomb.

de Ia fin de la seconde dorsale.

. 11, écaille (X 10) de la ligne latérale inférieure, sous le milieu

de la pectorale abaissée.

Figures 12—15: Chenichthys esozx.

IS LOS

12 OCK 5/15); Punta Arenas, 01 Dec:riSdbs

, la téte du méme spécimen (X 9/15) vue de dessus.

14, la téte d'un måle (X 5/15) d'une longueur totale du corps

de 26 cm., Puerto Toro, 11 Févr. 1896.

. 15, les os de l'appareil operculaire (grand. nat.) d'une femelle

d'une longueur totale du corps de 32 cm., Ultima Esperanza,

SAME LO9O

Les os de Y'appareil operculaire (grand. nat.) d'un exemplaire

Cottoperca gobio d'une longueur du corps (sans la caudale) de

cm. (longueur totale environ 37 cm.).

SPN

at.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:03. 79

. A , . .

Fig. öl a mémes os (grand. nat.) dun exemplaire de Trachinus

to de Kattegat, d'une longueur du corps (sans la caudale) de

20- Cm.

Planche II.

Figures 18—20: Ecailles de Cottopercea gobio.

Fig. 18, écaille ordinaire (X 16) d'un jeune individu, d'une lon-

gueur totale du corps de 22 cm. La partie marquée a cor-

respond å la figure suivante.

Fig. 18, A: la partie marquée a dans la figure précédente, å un

plus fort grossissement (Obj. I, Ocul. Vil, NacHET). 1—24,

des stries concentriques du cété externe de Y'écaille.

Fig. 19, écaille ordinaire (X 16) d'un plus adulte individu d'une

longueur totale du cörps de 42 cm.

Fig. 20, écaille accessoire (X 16) du méme individu.

Figures 21-—24: Hurpagifer bispinis.

Fig

Fig. 21, Punta Arenas, 2 Déc. 1895, grandeur naturelle.

"Fig. 22, la partie antérieure du corps du méme spécimen, vue de

dessus; grand. nat.

Fig. 23, les os de la téte (+ 2): ptp, posttemporale; op, oper-

culum; £. br., rayons branchiostéges; <op, suboperculum; ?op,

interoperculum.

Fig. 24, la partie antérieure d'un poisson, avec l'appareil opercu-

laire élevé pour montrer la position de la glande thymoide (th);

grand. nat.

Planche III.

. 25: Harpagirer bispinis; coupe transversale de la glande thbymoide

(Ocul. I, Obj. V, NacHET). Pe, partie externe (épidermique) de la

glande; P/, partie interne (mésodermique) de la glande; co, cellules

épidermiques ordinaires; cc, cellules épidermiques calyciformes; tc,

tissu connectif; cp, cellules pigmentaires; f, fibrine coagulée dans

un vaisseau (vena jugularis) coupé obliquement; par, paroi du vais-

seau, formé directement du tissu connectif; Il, lacunes du tissu con-

nectif; m. muscle coupé transversalement; t, tube central de la

glande, contenant des leucocytes; ou. ouverture de ce tube. Cou-

pure faite par le Docteur GABR. ANDERSSON.

. 25, A: Fragment de la partie externe de la glande, de prés du bord

extérieur. Ocul. I, Obj. IX, HARTNACK.

. 25, B: Fragment de la partie interne de la glande; coupe d'une

branche du tube central, contenant des leucocytes (le). Ocul. I,

Obj. IX, HARTNACK.

cg: cellules ordinaires de la glande; le: leucocytes, 0,008—

0,012 mm.

ures 26—28: Tripterygium Cunninghami.

Fig. 26, Puerto Madryn, 8 Nov. 1895. x 3/2,

Fig. 26, A: la téte du méme spécimen, vue de dessus. Xx 9/2.

Fig. 27, écaille ordinaire, d'environ ??/1 grand. nat.

Fig. 28, écaille de la ligne latérale. d'environ ??/1 grand. nat.

NIAN Md FE a : MI

> rörs - -

- lt

SMITT, POISSONS DE L'EXPÉDITION A LA TERRE DE FEU. '

2 g

ATA i

Planche IV. xx

Fig. 29: Atherinichthys niyricans, , Puerto Gallegos, 16 Növ 1895.

Grand. nat. -

Figures 30 et 31: Atherinichthys regia.

Fig. 30, forma latielavia; &, Ultima Esperanza, 3 säd 1896.

Figures 32—36: Phucocoetes variegatus.

Fig.

Fig

Fig,

Fig.

1/2 grand. nat. Les écailles malheureusement sont dessinées

trop grandes. Leur vrai nombre est 89 (91) dans une ligne

longitudinale du corps.

31, forma microlepidota, 8, Puerto Madryn, Nov. 1895.

1/2: grand; nat.

Planche V.

32, forma effusa, &S, grand. nat. Rio Grande de la. Terre de

Feu. Les bandes transversales, qui actuellement ne se trouvent,

pas chez ce spécimen, sont FEEL TR dans la figure daprés |

un spécimen femelle. per

33, forma micropus, P, grand. nat. Puerto Gallegos, Nov. 189575

33, 4: la téte du måme spécimen vue de dessus. Grand. nat.

34, forma elongata, $, grand. nat. Puerto Madryn, 9 Nov. 1895.

34, A: la téte du méme spécimen vue de dessus.

35, forma macropus, 9, ?/4 grand. nat. Rio Grande de la

Terre de Feu.

36, forma macropus, pullus (X 2). Punta Arenas, 4 Dec. 1895.

36, A: le méme spécimen vu de dessus (X 2). .

J0,6: da tete. ( Xx, 4):

Figures 37—39: Phucocoetes latitans.

Fig.

40:

37, jeune individu. Grand. nat. Punta Arenas, 6 Déc. 1895.

38, Puerto Toro, 8 Févr. 1896. Grand. nat.

38, 4: le meéme specimen vu de dessus. Grand. nat.

39, I, adulte, !/3 grand. nat. Punta Arenas, 6 Déc. 1895.

Galaxias alpinus, jeune individu, grand. nat. Rio Azopardo,

8 Mars 1896.

Fig.

41:

; 43

A: la teéte du méme spécimen (X 2).

Clupea fuegensis, S, grand. nat. Puerto Gallegos, Nov. 1895.

Clupea arcuata, 5, grand. nat. Puerto Gallegos, Nov. 1895.

Planche VI.

Callorhynchus antarcticus, jeune femelle (!/2 grand. nat.);

Puerto Madryn, 9 Nov. 1895.

SÄG

A: la surface inférieure du lambeau rostral. Grand. nat.

OR bars Se

€

"I9P IMolR CR

Ta "8 öv "AI DIV Pe PA PUCH 'PeXV "94 AS MM I Fueurg

SER AE nas) | SR AE

Sn - RR EE Vv [ -

SC - - ra a Ct M

M Cd MÅ RCS VR 0 ”

re - - - i ÅR > ' v

Nee oe Lr LE v Le

PARSE i M a > HY -

CA ät NA I Ci RN Må

KA ö j a

St FE - ee

- BA Sad ee - ee ee

a - Z

Mja Ke

ww ov

-= - A | - -

- - ee a

a, SE - so

kV vv mar -

Sö fe

ee ee | ee ee

& | Må

- pe a =” - - f

ee -

Nå fr

| > tg

Bu i -

i Lä

+ |

i - a

- Ö» - - Nu

a ae pl

p - i - ' ee

i - ö TA

- SE M YT vå

" ma ED

- i -

Mr - [ PT

a - ee - fn sd

ER ön Vaa SE

Fa a AS I

AR RESO EN

— Lr

1 NEN Ja SR.

Sr - er

é 4

ee rt - Rd |

i H - (- - a - fä

- - PN EE bo vt

RARE ru JEN

i i ig i | f-

sj SE - ee

a PE QS ee ee

ee a ht a -

Re ' ” i

a - = c krå -

= jag - ee

a f & pe Sör ee

KRA ORTEN

BN RN RÅNAREN

Plog [1 ee ee fre

or Mn ee

nar - add Ja AR

RRD GA

RN ESSER

oa SKA

Bilang t. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 24. Afd. IV, M 5. PITE

)

s , jer 13)

NSL I SYS MI il)

A. Österberg et NS. Hjorth dell Ljustryck at CC. Westphal Stockholm

| CENTRAL PARK

UY PARA f

Cr Ersatt wR.v

SAY JA CNN UR. ge q Sh:

nä ÅS

för

AMGAN MUSFUSN

PET

blhang t. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 24. Afd. TV, NM Dd.

Ljustryck af C. Westphal Stockholm.

A. Österberg et S. Hjorth dell

INNEFTD NR

Fa Ke PE

; KYPTAR

” i vå År

205 RE d

SON NUSETN

V cENTRAL PARK,

N [

a ”

LÄ

- +

Po -

9 Lä

| q [

| ke A C

[]

RS Ta DES

2 |

LISA 0 Je Assn

1018 I

JE Å

Yle

oh [a ETT bl

| bk [| Kl

fö.

CU '

4 ARS CZ Sj ;

ERT0

Fig

EDA

- FA

AN Stel 'G vr "AT 'PJV Fe PE TPUEH 'PEXV OA AS MH I SUUrA

19442038 Terdasa a Je NIA

TAP I ACNE)

WOYYN udasa Oo Je HAT I HOH 9 19 Foqu IS) "Vv

SAFTY

Nya SA

VW eentine PAK ”N Zz

NEN VERK 4 S/N

”N I AN SV Je

Tap sans Vv

SANTE: (SEC NIE

2 N ATI PIV PE PA TPUPH 'PEXYV ”I9A AN HM I Fueyrg

vw (

7 ÅR

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 24. Afd IV. N:o 6.

GATALOGUE OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES

IN THE ROYAL MUSEUM IN STOCKHOLM.

LARS GABRIEL ANDERSSON.

PHIL. LIC.

COMMUNICATED 1898, JUNE 8.

REVISED BY F. A. SMITT AND G. LINDSTRÖM.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

MORARATNA ILLISAD) SAK

JALLE OM CSR "”Å

d | ä N

”

NM « NR ORVAR

; , /

| Minna ONA rea ET PEREET 7

j $ i

| i

wsÖNGR LOTTE

nunöv d rälmmgaR AV bust a

IL the Royal Museum in Stockholm are preserved the most

of the type-specimens of LINN2ZUS'S »Serpentes». Most of these

came from Museum Adolphi Friderici regis and are described

by LINN2vs in the two parts of his work on this museum.!

The first part, which is much the larger of the two — the

great volume, in folio, with excellent figures — was published

in 1754: the second part, however, though finished that same

year, was not published till ten years later, owing to the

troubled times at court, when it appeared, together with

the description of Museum Ludovice Ulrice, like which it

also is a Prodromus and without figures.

When Gustaf IV Adolf in 1801 divided the collections

of his grandparents between the University of Upsala and

the R. Academy of Science in Stockholm, the snakes came

among other things to Stockholm. Besides these specimens

from Mus. Ad. Frid., there are in the R. Museum a few

other Linnean type-specimens of snakes. These came from

the museum of the court Marshal, CARL DE GEER, at Löfsta

in Upland, and are characterized by LInnzvus, but only in

Systema Naturze. After CARL DE GEER's death in 1778 his

widow presented the greater part of his collections to the

R. Academy of Science.

At the request of the Director of the Vertebrate Depart-

ment of the R. Mus., Professor F. A. Smitt, I have revised

these Linnean type-specimens. 'The result of my work is

given in this paper.

The Linnean specimens from Mus. Ad. Frid. are marked

with small rectangular labels with printed Linnean names,

"In a paper >On the species of Echinoidea described by Linneus

in lus work ”Musewn Ludovice Ulrice”» in K. V. A. Handl., Bihanget,

Band 13, Afd. IV, 1588, S. LovÉnN gives an interesting account of the origin

of this museum, as also of that of Queen Lovisa Ulrika, and of LInNmUs'S

Work in both of these.

4 oL. G. ANDERSSON, CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES.

for which reason these specimens in general have been easily

distinguished. According to S. LovÉn it was not LINN2US who

labeled the objects in the museum in question, but Ö. SCHWARTZ,

Director of the museum of the R. Academy of science from

1806 to 1819, and already in 1789 commissioned to take

charge of the collections in question. ÅS SCHWARTZ Was a

botanist and not a zoologist, it is possible that the mistakes

in the thicketing which in some cases probably are made

may date from his time.

The snakes from Mus. DE GEER are all in want of any

significant label, but from the older collections there is in the

R. Museum usually only one specimen of these types, which

specimens always completely agree with LINNAZUS'S diagnoses

in Systema Nature. Therefore, it was easy to distinguish

also these types.

Linnaeus has described 71 species from Mus. Ad. Frid.,

57 in his first part and 14 in his second, arranged under

his well-known 6 genera, Coecilia (2 species), Amphisbaena

(2 species), Anguis (3 species), Coluber (61 species), Boas

(2 species), and Crotalus (1 species). In the 12:th edition of

Systema Nature he gives 8 species (6 Coluber and 2 Boa)

from Mus. DE GEER.

To judge from the manuscript catalogues of 1802 and .

1808 of the collections of the R. Acad. of Sc., two of the

types in the Mus. Ad. Frid. had been lost before its removal

to the Academy, viz., Coluber Tyria, and Coluber libetinus,

both obtained by HasseLovist during his »Iter Palzestinum:.

But these catalogues do not seem to be very trustworthy.

They differ considerably, especially in regard to the number

of the specimens of each species, in which they both further

differ from a catalogue, showing the actual state of the

collection. At present are the specimens of a species often

fewer than stated in these catalogues. If this only was

the case, we might suppose that the missing ones had been

lost, but frequently there are more specimens of a species

than stated, and then we must presume that there are mis-

takes in the catalogues 'or else that other Linnean type-

specimens have been found since the catalogues were drawn up.

From my revision it appears that of LINN2Zu$'s 71 types

described in Mus. Ad. Frid. at present only 55 remain. The

authenticity of two of these, Coluber cobella and Coluber

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 6. 5

cinereus, is, however, doubtful. Beside the two above-men-

tioned the following are now missing: Boa Hipnale, Coluber

vittatus, OC. natriz, C. agilis, CO. buccatus, C. exoletus, O. scaber,

C. coerulescens, OC. hortulanus, C. viridissimus, Orotalus horri-

dus, Anguis Meleagris, A. Jaculus, and A. laticaudatus. From

the Museum DE GEER all types remain.

In addition to the 55 Linnean types from Mus. Ad. Frid.,

mentioned above, two others Coluber Constrictor and Coluber

Cerastes may be stated. The former is not mentioned in

Mus. Ad. Frid., the latter is spoken of by LINNZEUS as a by

art deformed specimen of another species.

It is possible that of the types mentioned as missing

some may still exist in the R. Mus., though the characteri-

stic labels are lost. This being the case, I dare not pro-

nounce the specimens to be Linnean types, if LInNAus does

not give in his descriptions anything characteristic of the

specimens. In such cases, however, I have considered myself

able to identify without any doubt the specimens as LIN-

N2US's, though the labels were missing.

As is to be expected from LINNAUs's usually clear de-

scriptions, which are also furnished with good figures, his

types have in general been correctly identified by the her-

petologists. Some specimens, however, have been wrongly

Judged, and there is a number of his types which the authors

have not been able to identify at all.

6 oL. G. ANDERSSON, CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES

I. Museum Regis Adolphi Friderici I.

Cecilia tentaculata.

Described by LINNAUS in Amoen. Acad. Tom. I, N:o XVI, p. 489, N:o 3.

Mus. Ad. Frid. I, p. 19, tab. 5, fig. 2. Syst. Nat. Ed. X,; p. 229; Ed. XII,

p. 393.

Syn. in BoULENGER's Catalogue of the Batrachia Gradientia p. 93, 1882,

Coecilia tentaculata LINNZEUS.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Museum Drottningholmense.!

Total length 320 mm. — 185 »rugis>.

Cecilia glutinosa.

Described by Linns=äUvus in Mus. Ad. Frid. I, p. 19, tab. 4, fig. 1.

Syst. Nat. Ed. X, p. 229; Ed. XII, p. 393.

Syn. in BouLENGER's Cat. of the Batr. Grad. p. 89, 1882, Ichthyophis

glutinosus LINNZUS.

For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Mus. Drottningh.

Total length 400 mm., 355 »rugis> (LINNZUS states about 350).

Amphisbaena fuliginosa.

Described by LInnzus in Amoen. Acad. Tom. I, N:o XI, p. 295, N:o 22.

Mus. Ad. Frid. I, p. 20. Syst. Nat. Ed. X, p. 229; Ed. XII, p. 392.

Syn. in Bour. Cat. of Lizards Vol. II, 1885, p. 437, Amphisbaena

fuliginosa LISNNZUS.

(For other synonyms see BouULENGER loc. cit.).

One specimen from Mus. Drottningh.

Total length 390 mm. Tail 50 mm. V.? 210. C.> 28.

Amphisbaena alba. K

Described by Linnaus in Mus. Ad. Frid. I, p. 20, tab. 4, fig. 2.

Syst. Nat. Ed. X, p. 229; Ed. XII, p. 393.

1 The museums of Adolphi Friderici and Lovise Ulrice are also called

Museum Drottningholmense> on the ground that the collections were pre-

served in the Royal palace of Drottningholm.

> V. = ventral shields.

3 C. = subcaudal shields.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 6. 74

Syn. in BouLEnGER's Cat. Liz. Vol. II, 1885, p. 438, Amphisbena

alba LINNZzus.

(For other synonyms see Bour. loc. cit.)

Two specimens from Mus. Drottningh.

Total length 690 mm. Tail 65 mm. V. 222. GC. 16.

SFEO20RA FIRO0E CS FMV 2a OKT

Anguis Scytale.

Described by LINNAUS in Amoen. ÅAcad. Tom. I; NFO XLap: 296, N:0 23

and N:o XVI, p. 492, N:o 6, Mus. Ad. Frid. I, p. 21, tab. 6, fig. 2. Syst.

Nat. Ed. X, p. 228, Ed. XII, p. 391.

Syn. in BouLENGER's catalogue of Snakes Vol. I, p. 133, 1893, Ilysia

scytale (L.) LiICHTENST.

(For other synonyms see Bou. loc. cit.)

Three specimens from Mus. Drottningh.

Total length 630 mm. Tail 30 mm. STVM

> > HBO NN NR Ste sl. VV. 210: NED

> > 560 > FÄR Ng. r21-5 Via2il21, 0

Anguis maculata.

Described by LInNavs in Mus. Ad. Frid. I, p2IN tab. SIR fina,

Syst. Nat. Ed. X, p. 228, Ed. XII, p. 391.

Syn. in Bour. Cat. Sn. Vol. I, p. 136, Cylindrophis maculatus (L.)

GRAY.

(For other synonyms see BourL. loc. cit.)

Three specimens from Mus. Drottningh.

Total length 420 mm. Tail 10 mm. Sq. 21. V. 197. C. 6.

> WIlT-320 3 MN AHSRb, BISQU2lS V: 2081-110. 6;

> » 270 » » lo) » Sq. OM AV NWEPETHON a

LINNAEUS states the number of the subceaudals at 12, pro-

bably owing to a mistake: they are in this case as usual

not more than six.

Anguis bipes.

Described by LInnavs in Mus. Ad. Frid. I. pl tab. 268, fig. ”3,

Syst. Nat. Ed. X, p. 227, Ed. XII, p. 390.

Syn. i Bour. Cat. Liz. III, p. 414. Secelotes bipes (L.) Bour.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

In the Royal Museum there is one specimen of this lizard,

which is evidently the type of LInnzvs's Anguis bipes. —

' Sq. = The number of the rows of scales om the thickest part of

the body.

”

8 oL. G. ANDERSSON, CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES.

A fragment of a label from Mus. Drottn. is still preserved

and the characteristics of the specimen agree completely

with LinNNävs's description and figure.

Total length 105 mm. Tail 29 mm. Hind limbs 5 mm.

Coluber atropos.

Described by LIinN=zUsS in Mus. Ad. Frid. I, p. 22, tab. 13, fig. 1,

Syst, Nat. Hd. Pp; 216, Hå. XI pc 315.

Syn. in Bour. Cat. Sn. III, p. 495, Bitis atropos (L.) GÖNTHER.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

There are two specimens from Mus. Drottningh., labeled

Coluber atropos. — The one of these, evidentely the type for

LINNAEU08's description, is a true Bitis atropos, the other one

is a Wipera lebetina (L.) DaAup.

Bitis atropos: Total length 500 mm. Tail 530 mm. Sq. 29 (30). V. 132: C. 23.

Vipera lebetina: > > 620 > 80 Sq. 23 Vv. 155. UTA

Coluber Calamarius.

Described by Linnzavs in Mus. Ad. Frid. I, p. 23, tab. 6, fig3,

Syst. Nat. Ed. X, p. 216, Ed. XII, p. 375.

This Linnean type is regarded by the authors as syno-

nymous with Calamaria Linnei Borr. At a glance we, ho-

wever, find that LINn=zus's Coluber Calamarius and the authors”

Calamaria Linnezei are different species. 'The head of the

Linnean specimen is provided with all the usual shields

while the genus Calamaria is in want of the loreal, the

internasals, and the temporals. LINNZUS's specimen is iden-

tical with Oligodon Templetonii GÖNTHER, from Ceylon, which

species is first described at a later period. The specimen in

question agrees completely with the description of this snake.

The singular position of the sixth upper labial and the form

and ranging of the other head-shields are exactly the same

as in O. Templetonii, which appears from the descriptions

and from the figure in GÖNTHER'S »Reptiles of British India»

P1. 19, fig. c. The colour also seems to have been the same

though the specimen is rather discoloured. The yellowish

vertebral streak is distinct, especially on the tail. The

dark cross bands are indistinct on the posterior part of the

body, but they seem to be more than 18 in number. The

ventral shields have alternating white and black square

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0 6. 9

spots. The head is of a fairly uniform colour. The only

character which differs from the descriptions is the number

of the caudal shields. BouLENGER mentions these shields as

varying between 28 and 31, but as he only had three speci-

mens at his disposal, these figures are of no great importance.

On this specimen the caudal shields are only 22 in number,

which, however, is a slight difference. The number of the

ventrals agrees with those before found. -— Therefore I may

pronounce LIiNN2aus's Coluber Calamarius to be a synonym of

GÖNTHER's Oligodon Templetonii. Its true name would then

be Oligodon calamarius (L.).

(For fuller description see Bour. Cat. Sn. II, p. 241.)

Total length 210 mm. Tail 25 mm. Sq. 15. V. 140. GC. 22

Coluber Pliecatilis.

Described by LInnaus in Amoen. acad. Tom I, N:o XI, p. 301, N:o 26,

Mus” Ad. Frid. I, p. 23, tab. 6, fig. 1, Syst. Nat. Ed. X, p. 217, Ed. XII,

Pp. 376.

Syn. in Bour. Cat. Sn. II, p. 186, Dimades plicatilis (L.) Grar.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Mus. Drottningh.

Total length 770 mm. Tail 160 mm. Sq. 15. V. 131. C. 47.

Coluber angulatus.

Described by LINNZEUs in Amoen. acad. Tom I, N:o MED SELF SO Re

Mus. Ad. Frid. I, p. 23, tab. 15, fig. 1, Syst. Nat. Ed. X, TRA SR Dl HÅ

[SSK

Syn. in Bour. Cat. Sn. I, p. 278, Helicops angulatus (L.) Dum. & BiBR.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

Total length 600 mm. Tail 160 mm. Sq. 19. V. 120. GC. 61.

Coluber albus.

Described by Linnevs in Mus. Ad. Frid. I, p. 24, tab. 14, fig.

Syst. Nat. Ed. X, p. 218, Ed. XII, p. 378.

Syn. in Bour. Cat. Sn. I, p. 305, Brachyorrhus albus (L.) Bore.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

There is one specimen from Mus. Drottningh. It differs

a little in the number of the caudal shields frota what Lin-

NEUS stated. They are 27, instead of 20 according to LINNEUS.

In other respects this specimen agrees completely with LIiN-

10 L. G. ANDERSSON, CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES.

NEvS's description and figure. It differs from the descrip-

tion in BoULENGER'S catalogue in that the fifth upper labial

on both sides is divided into two shields.

Total length 460 mm. Tail 45 mm. Sq. 19. Vv. 170. &. 27.

Coluber Regine.

Described by LIinn=vs in Mus. Ad. Frid. I, p. 24, tab. 13, fig. 3,

Syst. Nat. Ed. X, p.: 219, Ed. XII, p. 378.

Syn. in BouLEncG. Cat. Sn. II, p. 137, Liophis reginge (L.) Dum. & BIBR.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

From the Museum Drottningholmense there is a jar,

labeled Coluber Regine. "This contains two young specimens

of Liophis regine (L.) Dum. & BiBR. and a young Aporophis

lineatus (L.) CorPrE, which latter, probably by mistake, has

been put among these young Liophis regine, to which, at a

rapid glance, it seems rather similar. No doubt, however,

exists that LInnavs by his description meant Liophis regine.

Liophis regine: Total length 250 mm. Tail 65 mm. Sq. 17. V. 137. &. 76.

, ; [ 20 + > 1550 Sd. ITV MATPIROED

Aporophis lineatus: > > 200 3 155 50 SEA. VAGNAR

Coluber Melanocephalus.

Described by Linnszevs in Mus. Ad. Frid. I, p. 24, tab. 15, fig. 2,

Syst. Nat. Ed. X, p. 218, Ed. XII, p. 378.

Syn. in Bour. Cat. Sn. III, p. 215, Homalocranium melanocephalum

(L.) Dum. & BIBR.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

There are two snakes, labeled Coluber melanocephalus, from

Museum Drottningholmense. Of these one is a Homalocranium

melanocephalum (1L.) Dum. & BiBR., the other is a Polyodontho-

phis subpunctatus (Dum. & BiBrR.) Bour. It is evident from

LINNAUs8's description of Coluber Melanocephalus that he meant

the former snake; the number of the shields and the state-

ment »vertex punctis duobus albidis» prove this. But as type

for the figure he took the other specimen; wherefore the

description and the figure represent quite different snakes.

From the description of Hom. melanocephalum in Bou-

LENGER'S catalogue this specimen differs in that the sym-

physial is in contact with the anterior chin-shields, separat-

ing the first lower labials. Nearly the same is the case,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:o6. ll

according to BouLENGER, with two of the specimens in the

British Museum and CorPrE's Tantilla pallida, which CoPpE in

Proc. Am. Phil. Soc. XXIV, 1887, p. 56 describes with the

symphysial shield quite similarly situated as in this speci-

men, is also considered by BouLENnGER to be a Hom. melano-

cephalum.

I therefore believe that this difference does not prevent

our identifying LINNAEUS'S specimen with this snake, as it

in other respects completely corresponds with the description.

Hom. melanocephalum : Total length 210 mm. Tail 55 mm. Sq. 15. V. 142. C. 62.

Polyod. subpunctatus: > >. 360 TRO DE Rn PSTN SA LATA rg ÖL

Coluber Cobella.

Described by LINNZUS in Åmoen. Acad. Tom I, N:o V, p. 117, N:o 4,

N:o XI, p. 302, N:o 28, and N:o XVI, p. 496, N:o 14, Mus. Ad. Frid. LA:

Syst. Nat. Ed. X, p. 218, Ed. XII, p. 378.

Syn. in Bour. Cat. Sn. II, p. 166, Rhadinexa cobella (L.) BouL.

There is at present no specimen of this snake in the

Royal Museum marked with the Drottningh. label. Accord-

ing to QUuENSEL there were, however, in 1802 three specimens

from Mus. Drottningh., and it is not probable that all these

have been lost.

On closer studying of LInnavs's description of Col. Co-

bella in Mus. Ad. Frid., we find that his type-specimen pro-

bably was not a Rhadinea cobella (L.) Bouvr. On the ground

of the number of the shields and the colour I think that he

had as type a specimen of Liophis regine (L.) Dum. & BIBR.

In the museum there are also two specimens of this snake

from an earlier period, called Coluber cobella, which very

much agree with the Linnean description of this later one.

Therefore, it is possible that these specimens are the types

of LINNAZuv$s's Col. Cobella in Mus. Ad. Frid. LöNnNBERG,!

however, has shown that LInnzus in Amoen. Acad. with

Col. Cobella meant the snake which is now called Rhadinzea

cobella and LINnNZUS's mistake in Mus. Ad. Frid. does not

cause a change of the usual names.

! >Linnean Type-Specimens of Birds, Reptiles, Batrachians, and Fishes

in the Zoological Mus. of the R. University in Upsala revised by Dr. Enar

LÖNNBERG> in Bihang till K. Vet.-Akad. Handl. Band 22, Afd. IV, N:o 1.

Stockh. 1896. ,

12 LIL. G. ANDERSSON, CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES.

The lengths and the numbers of the shields in the two

above mentioned specimens of Liophis reginee are the following.

Total length 650 mm. Tail 180 mm. Sq. 17. V. 141. OC. 72.

, 211-100: > 1700! orisSqtltr Villd0ln CH

Coluber severus.

Described by Linn&aus in Mus. Ad. Frid. I, p. 25, tab. 8, fig. 1,

Syst. Nat. Ed. X, p. 219, Ed. XII, p. 379.

Syn. in Bour. Cat. Sn. II, p. 149, Xenodon severus (L.) ScHLEG.

(For other synonyms see Bou. loc. cit.)

One specimen from Mus. Drottn., a true Xenodon severus.

Total length 280 mm. Tail 40 mm.! Sq. 21. V. 135. C. 411!

LINNAUS'S statement, 170 ventral shields, must be a

mistake. The specimen is from its damaged tail and from

the presence of a frog in its stomach, so very characteristic

that there can be no doubt that it is the Linnean type-

specimen.

Coluber Aurora.

Described by Linnaus in Mus. Ad. Frid. I, p. 25, tab. 19, fig. 1,

Syst, Nat: Ed. X, p. 219, Ed. XII, p. 379.

Syn. in BouL. Cat. Sn. I, p. 321, Lamprophis aurora (L.) SMITH.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Mus. Drottn. It is a true Lampr.

aurora.

Total length 660 mm. Tail 85 mm. Sq. 23. V. 179. OC. 36.

Coluber stolatus.

Described by LinNaus in Mus. Ad. Frid. I, p. 26, tab. 22, fig. 1,

Syst. Nat. Ed,:X, p. 219, Ed: XII, p. 379.

Syn. in Bour. Cat. Sn. I, p. 253, Tropidonotus stolatus (L.) Bore.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Mus. Drottningh., a true Tropidonotus

stolatus.

Total length 490 mm. Tail 135 mm. Sq. 19. V. 144. OC. 76.

The characteristics of the specimen agree with the de-

scription in BouLENGER's catalogue, except that there are four

postoculars on the right side instead of three.

1! As already mentioned by LINNEUs, the tail of this specimen is evi-

dently mutilated.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0 6. 13

Coluber vittatus.

Described by LInnN=avus in Mus. Ad. Frid. I, p. 26.

LINNEUS seems to have had no less than four specimens

at his disposal in writing the description of this species in

Mus. Ad. Frid. According to the catalogue of 1802 there was

then only one specimen to be found in the museum. At pre-

sent there is no specimen of this form bearing the Drott-

ningholm label; and, as LINNAUS does not mention anything

characteristic in his specimens, I cannot decide whether anyone

of the specimens now in the museum is LINNAEUS'S type.

Coluber miliaris.

Described by LINNAUS in Mus. Ad. Frid. I, p. 27, Syst. Nat. Ed. X,

p. 220, Ed. XII, p. 380.

Syn. in Bour. Cat. Sn. II, p. 168, Rhadinzea merremii (WiEp.) Bour.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Mus. Drottningh., a true Rhadinea

Merremat.

Total length 600 mm. Tail 120 mm. Sq. 17. V. 163. GQ. 59.

BouLENGER puts a ? to LINNAaus's Coluber miliaris as

synonymous with Rhadinea Merremii (W1Ep.). I am now

able to prove that the two species are identical, wherefore

the name of this snake should be Rhadinwa miliaris (L.).

joluber rhombeatus.

Described by Linnaus in Mus. Ad. Frid. I, p. 27, tab. 24, fig. 2,

Syst. Nat. Ed. X, p. 220, Ed. XII, p. 380.

Syn. in Bour. Cat. Sn. III, p. 138, Trimerorhinus rhombeatus (L.)

SMITH.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

There is a jar from Mus. Drottningh., labeled Coluber

rhombeatus. "This contains two true Trim. rhombeatus (L.)

and two Pseudaspis cana (L.) Corz. — No doubt exists tbat

LINNAZvs in his description of Col. rhombeatus meant the

former, though he, or some one else, afterwards, misled per-

haps by the resemblance in colour between the two forms,

regarded the specimens of Pseud. cana as being Col. rhom-

beatus.

14 L. G. ANDERSSON, CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES.

Trim. rhombeatus: Total length 600 mm. Tail 145 mm. Sq. 17. V. 156. OC. 74.

D > D > 480 > ull > Sj. 17. VALSHICla

Pseudaspis cana: a > 450 > > 70 >» Bq. dl: VI206-0NEE

2 > , 300405 3 7 265 73 "Nå. al. "VI200NOIST

Coluber natrix.

Described by Linnzus in Mus. Ad. Frid. I, p. 27.

There is no specimen of this snake bearing the Linnean-

label to be found in the museum. This is also the case with

regard to the following.

Coluber agilis.

Described by Linnzaus in Mus. Ad. Frid. I, p. 27.

Coluber mycterizans.

Described by LInN=US in Mus. Ad. Frid. p. 28, tab. 5, fig. 1, tab. 19,

fig. 2, Syst. Nat. Ed. X, p. 226, Ed. XII, p. 389.

Syn. according to Bour. Cat. Sn. III, p. 182, Dryophis mycterizans

(L.) BouL.

In the jar in the museum, which is labeled Coluber myc-

terizans from Museum Drottningh., there are two snakes, but

neither of these represents BouLENGER's Dryophis mycterizans.

One is Dryophis xanthozona Bore and the other is Oxybelis

acuminatus WiEbD. From LINNZU$S's description and figure on

table 5 in Mus. Ad. Frid. it is evident that the former was

the type for his description of Coluber mycterizans.? His

description of the colour corresponds with this specimen (>color

supra carneus, linia longitudinali ferruginea, fasciis in antica

parte subcoerulescentibus»), although the ferruginous band on

the back is rather discoloured. The number of the ventral

shields agrees also. The caudals are stated: by LINNZUS to

be 39; but it is evident that a unit has been omitted before

39, which should be 139, as this number corresponds with

that of this specimen.?

1 The tail is mutilated.

2 The figure on table 19 might possibly represent the specimen of Ozxyb.

acuminatus; this is, however, very uncertain.

3 In Syst. Nat. LInNNaus states the caudal shields at 167, but he must

have counted the shields of some specimen of another species.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:06. 15

In the Catalogue of Snakes BouLEnGER only speaks of

green-coloured specimens of Dryophis xanthozona, which would

not agree with the supposition that the specimen in question

belongs to this species. It is, however, probable that the

colour of this form varies as well as that of the nearly

related Dryoph. prasinus BoiE, from which it seems to differ

only in a slightly different number of shields. The colour

of this latter is, according to BouLENGER, sometimes green,

sometimes pale-olive or gray-brown. In other respects the

description of Dryophis xanthozona agrees completely with

this speeimen.

Therefore the Linnean name mycterizans ought to be

given to this snake, which will thus be named Dryophis

mycterizans (1L.).

According to the synonymy in BouLENGER'S catalogue the

Dryophis mycterizans of the authors must instead be called

Dryoplhis nasutus (L:ACEP.) ScHLEG.

Dryoph. mycterizans: Total length 730 mm. Tail 245 mm. Sq. 15. V. 192. 0. 140.

Oxybelis acuminatus: > 2.4 340. > >» 340 ov Sa. 17: V. 182:,0: 170.

Coluber Lacteus.

Described by Linnzus in Mus. Ad. Frid. I, p. 28. tab. 18, fig. 1,

Syst. Nat. Ed. X, p. 220, Ed. XII, p. 381.

Syn. in BouL. Cat. Sn. III, p. 409, Homorelaps lacteus (L.) BourL.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Mus. Drottn.

Total length 480 mm. Cauda 50 mm. Sq. 15. V. 203. &O. 31.

This specimen differs from the description of Hom. lac-

teus in BouLENGER's catalogue by two postoculars, the lower of

which enters the eye only with a corner. The 5:th upper

labial is not in contact with the parietals, from which it is

separated by the anterior temporal.

Coluber Aesculapii.

Described by LINNZUS in Åmoen. Acad. Tom I, N:o XVI, p. 497, N:o 15;

Mus. Ad. Frid. I, p. 29, tab. 11, fig. 2, Syst. Nat. Ed. X, p. 220, Ed. XII,

p. 350.

Syn. in Bour. Cat. Sn: III, p. 200, Erythrolamprus aesculapii (L.)

Dum. & BIBR.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

16 L. G. ANDERSSON, CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES

There are three specimens from Mus. Drottn., labeled

Coluber Aesculapii. "Two of these are identical with Erythro-

lamprus aesculapii, the third is a specimen of HFlaps lemmni-

scatus (1L.) ScHNEID.

Erythr. aesculapii: Total length 390 mm. Tail 90 mm. Sq. 15. V. 176. &. 40.

» > > » 350 > > 105 > Sq. 16:0V4 184. 05 50.

Elaps lemniscatus: — > > 980 >» 20195; >» I 84,15. Vi ROK GSR

Of the two specimens of Erythr. aesculapii the longer

has been the type for the figure in Mus. Ad. Frid. On this

specimen there are 16 pairs of black annuli, if those on the

tail be counted. (It belongs to forma C. in BouL. cat.) The

other specimen has 24 pairs of annuli and belongs to forma

L. in BouLEnGER's catalogue, which form he pronounces to be

identical with Linnaus's Coluber agilis.

Coluber Buccatus.

Described by Linnaus in Mus. Ad. Frid. I, p. 29.

There is no Linnean type-specimen of this snake in the

Royal Museum.

Coluber aulicus.

Described by Linnzus in Mus. Ad. Frid. I, p. 29, tabi 12, fig. 2,

Syst. nat. Ed. X, p. 220, Ed: XII, p. 381.

Syn. in BourL. Cat. Sn. I, p. 352, Lycodon aulicus (L.) Bore.

(For other synonyms see BouL. loc. lic.)

One specimen (a young-one) from Mus. Drottn.

Total length: 250 min. Tail 45 mm. Sq. 177 VA1855 COD

A brown band runs along the upper part of the labials

from the nostril to behind the eye, for which reason I cannot,

as BouLENGER does, declare LInnNaus's Coluber aulicus to be

identical whith BouLENGER's forma A of Lycodon aulicus,

but rather consider it as identical with his forma D. (= Lyco-

don capucinus Borr, according to Bour.).

Coluber lineatus.

Described by Linnavs in Mus. Ad. Frid. I, p. 30, tab. 12, fig. 1 and |

tab. 20, fig. 1, Syst. Nat. Ed. X, p. 221, Ed. XII, p. 382. ;

Syn. in Bour. Cat. Sn. II, p. 158, Aporophis lineatus (L.) CoPz. |

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 24. AFD. IV. N:06. 17

Three specimens from Mus. Drottn., all true Apor. lineatus.

Total length 750 mm. Tail 210 mm. Sq. 19. V. 169. GC. 84.

2 5 AB80-» 52 1600» SO VLGST Cu 8

> sär BoD 3 Syrl60 lg Vi 165. 0: 83.

Coluber Najas.

Described by LInnzvs in Mus. Ad. Frid. I, p.. 30, tab. 21, fig. 1,

Syst. Nat. Ed. X, p. 221, Ed. XII, p. 382 (Coluber naja).

Syn. in Bour. Cat. Sn. III, p. 380, Naja tripudians MeErr.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.) i

One specimen from Mus. Drottningh.

Total length 1140 mm. Tail 205 mm. Sq. 23. V. 195. &. 63.

This is not the specimen which was the type for LIN-

N2US'S description and figure in Mus. Ad. Frid., as that one

was very much smaller (>sesquipedalis»). If we want to

retain the Linnean name, this snake ought to be named

Naja naja (L.).

Coluber pallidus.

Described by LINN2US in Åmoen. Åcad. Tom I, N:o XVI, p. 494, N:o 11,

Mus. Ad. Frid. I, p. 31, tab. 7, Jig. 2, Syst. Nat. Ed. X, p. 221, Ed. XII

p. .381.

LÅ

From Mus. Drottningholmense there is a snake, labeled

Coluber mycterizans, which evidently is the one described by

Linsävs as Coluber pallidus. It is probable that a change

of labels has been made. We find on the same jar another

old label, marked Col. pallidus L.

This type is not as yet identified by the authors. I am

now able to state its identity with Thamnodynastes puncta-

tissimus (WAGL.) GÖNTHER (BourL. Cat. Sn. III, p.a117).0 The

specimen is a discoloured but true specimen of this form.

Thus, the name of this snake ought +to be Thamnodynastes

pallidus (L.).

Total length 580 mm. Tail 165 mm. FT On SAS ERE a GM OR

Coluber ecarinatus.

Described by LINNZUS in Mus. Ad. Frid. I. Pp. Sd, Syst. Nat: BAK:

p. 223, Ed. XII, p. 384.

Syn. in BouL. Cat. Sn. II, p. 73, Herpetodryas carinatus (L.) ScHrEG.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

18 LL. G. ANDERSSON, CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES.

One specimen from Mus. Drottningh.

Total length 1500 mm. Tail 470 mm. $Sq. 12. V. 151. CC. 107.

Coluber canus.

Described by Linnaus in Mus. Ad. Frid. I, p. 31, tab. 11, fig. 1,

Syst. Nat. Ed. X, p. 221, Ed. XII, p. 382.

Syn. in Bour. Cat. Sn. I, p. 373, Pseudaspis cana (L.) Corz.

(For other synonyms see Bou. loc. cit.)

One specimen from Mus. Drottn.

Total length 330 mm. Tail 62 mm. Sq. 31. V. 188. OC. 85.

Coluber laticaudatus.

Described by Linnzus in Mus. Ad. Frid. I, p. 31, tab. 16, fig. 1,

Syst. Nat. Ed. X, p. 222, Ed. XII, p. 383.

Syn. in Bouvn. Cat. Sn. III, p. 307, Platurus laticaudatus (L.) GIrARD.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

There are two specimens from Mus. Drottningh., labeled

Coluber laticaudatus. Of these one is Platurus laticaudatus,

the other is Platurus colubrinus (SCHNEIDER) GiIRARD. 'The

former has rg been the type for the figure in Mus.

Ad. Frid. LInSavs's description corresponds LL both spe-

cimens, but his nomen specificum (»coluber scut. abdom. 220

squamis caudalibus 42») evidently refers to the specimen

of Pl. colubrinus, wherefore the Linnean name ought to have

been perhaps applied rather to this one. But as this dia-

gnosis may be just as well referred to the species Platurus

laticaudatus, and as the figure represents this species, I

consider it better not to change the usual names.

Pl. laticaudatus: Total length 690 mm. Tail 85 mm. Sq. 19. V. 222. C. 31!

Pl. colubrinus: > 51 600: », 185 »/ Sq123-1V: 220HCIHA

Coluber fuscus.

Described by Linnavs in Mus. Ad. Frid. I, p. 32, tab. 17, fig. 1,

Syst. Nat. Ed. X, p. 222, Ed. XII, p. 383.

Syn. in BourL. Cat. Sn. II, p. 75, Herpetodryas fuscus (L.) Dum. & BIBR.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Mus. Drottningh. It i is a true Herpe-

todryas fuscus (L.) Dum. & BiBr. forma A. according to Bou-

LENGER.

Total length 955 mm. Tail 340 mm. Sq. 10. V. 148. GC. 116.

I Linas states 38 caudals for the other species he has had under

examination, probably a misprint.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 6. 19

Coluber nebulatus.

Described by Linnaus in Mus. Ad. Frid. I, p. 32, tab. 24, fig. 1,

Syst. Nat. Ed. X, p. 222, Ed. XII, p. 383.

Syn. van Bou vGat. Sn. LU, .p. 203: Petalognathus nebulatus (L.)

Dum. & BIBR.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

There are three specimens from Mus. Drottningh., named

Coluber nebulatus. One of these only, however, proves to be

identical with Petalognathus nebulatus (L.) Dum. & BIBR., and

it is this specimen that LINNEAUs used as type for his de-

scription and figure. The two others are specimens of Lyco-

gnathus cervinus (LAUR.) Bou.

Petal. nebulatus: Total length 640 mm. Tail 170 mm. Sd: LIM 184 SA

Lycog. cervinus: — >» >» 640 > ALLAN USd 19CV- 24000

> , ; 39-00 > 100 > ” Sq. 19. V. 250. 0. 108.

Coluber Saturninus.

Described by LInnaus in Mus. Ad. Enid: I, pii382. tab. fig,

Syst. Nat. Ed. X, p. 223, Ed. XII, p. 384.

Syn. in BouL. Cat. Sn. II, p. 75, Herpetodryas fuscus (L.) Dum. & Bier.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Mus. Drottn.

Total length 430 mm. Tail 145 mm. Sö. LOV RTR OTTO

LINN2US pronounced this specimen to be a distinct Spe-

cies and some post-Linnéan authors have maintained that it

was so. GÖUNTHER and BouULENGER, however, put it in their

catalogues as synonymous with Coluber (Herpetodryas) fuscus

L. I am able to prove the correctness of this.

LiNN2a05's Coluber fuscus is an old and dark specimen,

his Coluber Saturninus is a young and light one of the

same species. The light black-edged erossbands, which, accord-

ing to BouLEnGEr, ought to be found on the form saturninus,

are not visible, as the specimen is very much discoloured.

AA light streak along the back and small brown spots scat-

tered about appear on the pale grey ground-colour.

Coluber atrox.!

Deseribed by LINNZUS in Amoen. Acad. Tom. I, N:o XI, p. 305, N:o 35,

Mus. Ad. Frid. I, p. 33, tab 22, fig. 2, Syst. Nat. Ed. X, p. 222, Ed. XII, p. 383.

1 By misprint called angulatus in Mus. Ad. Frid.

20 LL. G. ANDERSSON. CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES.

Syn. accord. to Bour. Cat. Sn. III, p. 537, Lachesis atrox (L.) Bour.

(For other synonyms see BouL. loe. cit.)

From Mus. Drottn. there are two specimens, labeled

Coluber atrox. They agree completely with the description

of Lach. atrox in BouLENGER'S catalogue, except for the scales,

as to which they seem rather to correspond with Lachesis

lanceolatus (LAcEP.) BouL. The fact is that the keels on the

scales are low and extend nearly to the extremity of the

scales. If we wish to distinguish the two species, judging

by this character alone (the keels on the scales), the low-

and long-keeled form ought to be named Lachesis atrox. I

consider however this character as too slight a specific diffe-

rence, especially as BouLENGER says that intermediate forms

are met with.

Total length 725 mm. Tail 100 mm. Sq. 25. V. 204. C. 67.

> > 465 > SR ÖRE Sq,. 25. Vv. 200-T0570

Coluber candidus.

Described by LinnwNaUsS in Mus. Ad. Frid. I, p. 33, tab. 7, fig. 1,

Syst. Nat. Ed. X, p. 223, Ed. XII, p. 384.

Syn. in BourL. Cat. Sn. III, p. 368, Bungarus candidus (L.) CANTOR.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Mus. Drottn.

Total length 925 mm. Tail 120 mm. Sq. 15. V:;: 220. QC. 50:1

Coluber corallinus.

Described by Linnzaus in Mus. Ad. Frid. I, p. 33, Syst. Nat. Ed. X,

p. 223, Ed. XII, p. 384.

Syn. in Bour. Cat. Sn. III, p. 634, Liophis triscalis (L.) JAN.

(For other synonyms see BouL. Cat. Sn. II, p. 129.)

There is one specimen of this snake from Mus. Drottn.

Total.:length, 450. mm. ., Tail. 100 mm. .Sq: 17.., -V. 1885 4080

, This is a specimen out of SEBA's museum and has been

the type for his figure in »Thesaurus» tab. XVII, N:o 1. It

probably eame with that part of SEBA's collections which

was bought by ApoLnF FREDRIK and Lovisa ULRIKA in 1752.

The type was first identified in 1896 by BouLENGER in his

»Addenda» to the Catalogue of Snakes, in which he puts it

! LINN2Uv8'S supposition that the tail was broken is probably not con-

sonant with the fact.

BIHANG TIBL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0o 6. 21

as a synonym to Coluber triscalis L. I am now able to

prove the correctness of this. The specimen is a true Liophis

triscalis (L.) JAN.

Coluber exoletus.

Described by LInnavs in Mus. Ad. Frid. I, p. 34.

There is no specimen of this type from Mus. Drottning-

holmense.

Coluber lemniscatus.

Described by LInNaUS in Amoen. Acad. Tom I, N:o V, p. 118, N:o 6

and N:o XVI, p. 493, N:o 9, Mus. Ad Frid. I, p. 34, tab. 14, fig. 1, Syst.

Nat. Ed. X, p. 224, Ed. XII, p. 386.

Syn. in Bour. Cat. Sn. III, p. 430, Elaps lemniscatus (L.) ScHNEID.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

In the Royal Museum there are two jars from Mus.

Drottn., marked Coluber lemmniscatus, each of which contains

two specimens, but in only one af these jars are the spe-

cimens really Coluber (Elaps) lemniscatus; those in the other

are Hydrops triangularis (WaA6L.) Bourn. It is clear that

LINNAUS in: his description of Coluber lemniscatus meant the

former.

Elaps lemmiscatus: Total length 515 mm. Tail 43 mm. Sq. 15. V. 243. CO. 35.

> > > » 680 > 2.60 NR RING. LD) VI240RCI3T

Hydr. triangularis: > 3 KLO fa 20. ÖDE SASGELLOSNV.ELDG CEJD:

3 > > 3 305 42 AD SG LOVE DER ORSA

Coluber annulatus.

Described by LINNZUS in -Amoen. Acad. Tom I, N:o V, p. 120, N:o 9,

Amoen. Acad. Tom I, N:o XI, p. 305, N:o 34, Mus. Ad. Frid. I, p. 34,

tab. S, fig. 2, Syst. Nat. Ed. X) p. 224, Ed, XIT:p. 386.

Syn. in Bour. Cat. Sn. III, p. 97, Leptodira annulata (L.) GÖNTE.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

In the Royal Museum there are six specimens of this

type from Mus. Drottn., all true Leptodira annulata.

Total length 735 mm. "Tal l85. Squd9: Vv. 189: C0185.

> 20 UNSHÖRE 20LINNNISGN 19: VTI 0380

> >» 640 > NELSON. 21. 4 Vsck92A re IM:

> 2, 06 KORAS 19.4 VA193: 103325

> 2 v508R 20. 19: - Val85; CI69:5

D x 4608pP vas 19 V:I90R CCS

1 The tail is broken.

2 The tail is somewhat mutilated.

22 L. G. ANDERSSON, CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS-OF SNAKES.

Coluber Aheetulla.

Described by LInnzaus in Amoen. Acad. Tom I, N:o V, p. 115, N:o 2

and N:o XVI, p. 495, N:o 12; Mus. Ad. Frid. I, p. 35, ta05 2eygigNes

Syst Nat. Ed. X, p. 225, Ed. XII, p. 387.

Syn. according to Bour. Cat. Sn. II, p. 79, Dendrophis pictus.

In the Royal Museum there are three specimens from

Mus. Drottn., labeled Coluber Ahetulla. One of these snakes

is identical with Dendrophis pictus (GMEL.) Borr, the two

others are Leptophis liocercus (Wi1ED.) Dum. & BIBR.

From the description of Coluber Aheetulla in Mus. Ad.

Frid. it is evident that the former was the type used by

LINNAEUS. DLÖNNBERG,! however, has shown that LINNZUS'S

type-specimens for the descriptions in the two above quoted

Amoen. acad. were Leptophis liocercus, wherefore he thinks

that this snake ought to be named Aheetulla, as it is by

some authors. In the 10:th edition of Syst. Nat., from the

publication of which we reckon the initiation of the bino-

menclature, LINNEUS refers to the descriptions of Col. Ahee-

tulla both in Amoen. acad. and in Mus. Ad. Frid. The number

of the shields he gives in Syst. Nat. is that which we find

in Lept. liocercus, for which reason it is probably most cor-

rect to give the name Aheetulla to this one, and to let Den-

drophis pictus retain its name, given by GMELIN.

Lept. ahetulla: Total length 1150 mm. Tail 440 mm. Sq.15. V.162. 0.156.

> > > . 930 > > 360 >» Sq.15. V. 162. C. 165.

Dendr. pictus: > > 940 > >» 285 >» - Sq. 155 VIL66IEREN

Coluber Petolarius.

Described by Linnzus in Mus. Ad. Frid. I, p. 35, tab. 9, fig. 2,

Syst. Nat. Ed. X, p. 225, Ed. XII, p. 387.

Syn. in Bour. Cat. Sn. III, p. 101, Oxyrhopus petolarius (L.) Dum.

& BIBR.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

There are five specimens of this type from Mus. Drottn.

All are true Oz. petolarius. S

Total length 845 mm. Tail 225 mm. Sq. 19. vV. 212. C. 102.

? >? NAD NS 3 20070 54. 19.919: CL

> > 490 > SE HL Sq: TI... R0O07-C en

> 7 OMA50 ST EOS ANG Sq: TINY R0OSTTEA

> 410 > rö dOSIS Sq:19: V202: CIH09

IE. LÖNSBERG, Linnean Type-specimens in the Zoological Museum of

the University in Upsala in Bih. t. K. Vet.-Akad. Hand., Bd 22, Afd. IV, N:o 1.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 24. AFD. IV. N:0 6. 23

Coluber pullatus.

Described by LIinnzaus in Amoen. Acad. Tom 1, N:o XI, p. 300, N:o 25,

Mus. Ad. Frid. 1, p. 35, tab. 20, fig. 3, Syst. Nat. Ed. X, p. 225, Ed. XII,

p. 388.

Syn. in Bour. Cat. Sn. II, p. 23, Spilotes pullatus (L.) WAGL.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Mus. Drottn.

Total length 580 mm. Tail 140 mm. Sq. 16. V. 208. C. 109.

As shown above, the number of the shields differs slightly

from that stated by LIiNN=us (220 + 102). Itis possible, how-

ever, that in the time of LINNAUS there might have been

another specimen, now lost, with the number of shields he

gives; but there is no need for this way of explaining LIN-

NAEvs's slightly different number of shields, as we find that

he was not always quite exact, in counting the shields.

According to QuENSEL there was in 1802 only one specimen

in the R. Museum.

This specimen, as also others in the museum, differs from

the description in BouLENGER'S catalogue in the number of the

upper labials. BouLENGER states these at 6 or 7, the third

and the fourth entering the eye. In this specimen and in

some others there are 8, the fourth and fifth entering the

eye, in another 9, the fourth, fifth, and sixth entering the

eye. On NcCHLEGEL's! figure there are also 8 upper labials,

the fourth and fifth entering the eye.

Coluber filiformis.

Described by Linnzaus in Mus. Ad. Frid. I, p. 36, tab. 17, fig. 2

Syst. Nat. Ed. X, p. 225, Ed. XII, p. 388.

This Linnean type has not been identified by the authors.

One specimen from Mus. Ad. Frid. is preserved in the Royal

Museum, which evidently was the type for LInnauvs's descrip-

bion. of Col. filiformis in Mus. Ad. FErid. It is a young

Leptophis liocercus (WIED.) or Leptophis ahetulla (L.).

The specimen is of a pale brown colour with light col-

oured lips and a trace of the dark streak through the eye.

Total length 300 mm. Tail/ll5H5 mm. i 5q. 150 Vov165:, 02158.

1 Essai sur la Physionomie des Serpens. Amsterdam 1837, Planche 6,

fig. 2

24 L. G. ANDERSSON, CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES.

Coluber hippocrepis.

Described by Linnaus in Mus. Ad. Frid. I, p. 36, tab. 16, fig. 2,

Syst. Nat. Ed. X, p. 226, Ed. XII, p. 388.

Syn. in BouL. Cat. Sn. I, p. 409, Zamenis hippocrepis (L.) GÖNTHER.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Mus. Drottn.: it is a true Z. lMppo-

crepis.

Total length 340 mm. Tail 70 mm. . Sq. 27. V. 232. 0.095.

Coluber Minerva.

Described by LIinnN=aus in Mus. Ad. Frid. I, p. 36, Syst. Nat. Ed. X,

Pp Ie20 ER: AI, PJ00.

LINNAEvS'S description of this species is too defective,

especially as a figure is wanting, for which reason it could

not be identified by the authors. The two specimens from

Mus. Drottn. which are preserved in the Royal Museum, and

which were probably LINN2US'S type-specimens are Aporophis

lineatus (L.) CorE. ZLINN&vs's description of Coluber minérve

agrees completely with these specimens, excepting as to the

ventral and caudal shields, the number of which differs very

much from what LIinnavs stated. He says that Coluber

Minerv&e has 238 ventrals and 90 caudals, wheras in these

the shields are 167 + 83 and 163 + 76. One can scarcely

suppose that LINNZUS made such a great mistake, but it is

possible that he or some transcriber confounded the number

of the shields in this snake with that in some other, as both

specimens are marked with Linnean labels, and we find in

the catalogue of 1802 that there should be two specimens of

Col. Minerv&e from Mus. Drottn. The Linnean type Coluber

Minerve may therefore perhaps be declared to be a synonym

to his Coluber (Aporophis) lineatus.

Total length 550 mm. Tail 150 mm. Sq. 19. V. 163. 0. 76.

Coluber secaber.

Described by Linnavus in Mus. Ad. Frid. I, p. 36, tab. 10, fig. 1.

From Mus. Drottn. there is a snake, labeled Coluber

scaber. It is evidently not LINNAUS'S type of this snake,

it is a Tropidonotus natriz (L.). Probably, the labels have

been changed.

LES '

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 24. AFD. IV. N:0 6. 25

Coluber cinereus.

Desceribed by LINNavs in Mus. Ad. Frid: I, p. 37, tav. 23, fig. 2,

Syst. Nat. Ed. X, p. 226, Ed. XII, p. 388.

This Linnean type has not been identified by the authors.

In the Royal Museum there is one specimen from Mus. Drottn.,

labeled Coluber cinereus. "This is a Rhadinea cobella (L.) Bour.

Is is, however, very doubtful. whether this specimen is

the one LINNEUS had as type for his Coluber cinereus. The

number of the shbields stated by LIiNNZus (200 + 137) differs

considerably from that of this specimen (156 + 54). LINNAZUS

also states the rows of scales at 19 instead of 17. In other

respects the description may be referred to this snake, and

the figure shows in some respects a remarkable resemblance to

this specimen, though the tail is rather too long. As the

specimen is in a bad condition, LINNazus may have made a

mistake in counting the scales and shields, or there has been

an error in copying, so that it is possible after all that this

specimen may be the true Linnean type, though there are

some reasons against this.

According to the catalogues of 1802 and 1808. there were

then two specimens in the R. Museum. If this statement be

correct, it is also possible that the other specimen, now lost,

was the true type of Coluber cinereus.

otal length 450 mm. Tal 90 mm. Sd. 17. VI 156: C0D4:

Coluber mucosus.

Described. by LiInNzavs in Mus. Ad. Frid. I, p. 37, tab. 23, fig. 1,

Syst. Nat. Ed. X, p. 226, Ed. XII, p. 388.

Syn. in BouLr. Cat. Sn. I, p. 385, Zamenis mucosus (L.) BouL.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

From Mus. Drottn. there are two specimens in the R.

Museum, labeled Coluber mucosus, of these one, which was

evidently the type for LINN2us's description, 1s identical

with Zamenis mucosus; the other is a discoloured specimen

of Petalognathus nebulatus (T:.) Dum. & BIBR.

Zamen. mucosus : Total length 455 mm. Tail 125 mm. Sq. 17. V. 201. OC. 135.

Petal. nebulatus: > 1 ADD > 1102 > USGL KINE OT ON OR

(

1 "Phe tail is broken.

26 LL. G. ANDERSSON, CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES.

Coluber coerulescens.

Described by Linnaus in Mus. Ad. Frid. I, p. 37, tab. 20, fig. 2,

Syst. Nat. Ed. X, p. 227, Ed. XII, p. 389.

Owing to the incompleteness of the description, given by

LINNEvs, this type could not be identified by the authors.

From Mus. Drottningh. there is one specimen, marked Colu-

ber coerulescens. "This is a Herpetodryas fuscus (L.) Bour. In

the number of shields the specimen differs very much from

what LINnNAEUvS states. This has 155 + 115 shields, that of

LINNEUS 215 + 170, and of the bright blue colour mentioned

by him nothing is visible except on the lower part of the

head. Consequently it is hardly probable that this specimen

was the type of Linnzus's Coluber coerulescens. According

to QUuENSEL's catalogue of 1802 there were at that time five

specimens from Mus. Drottn., which were said to be Coluber

coerulescens L. One of the four which are now lost was

probably LInNäus's type-specimen. Whether LINNZus named

this specimen Col. coerulescens, or whether this is only an

incorrect conjecture of ScHWARTZ is impossible to say.

Total length 520 mm. Tail 165 mm. Sq. 10. V. 155. C. 115.

Coluber hortulanus.

Described by Linn=us in Mus. Ad. Frid. I, p. 37, Syst. Nat. (named

Boa hortulana) Ed. X, p. 215, Ed. XII, p. 374.

A jar from Mus. Drottn., labeled »Boa hortulana», con-

tains a specimen of Himantodes cenchria (L.) CoPE; but it

certainly is not the type of Linnzus's Coluber hortulanus.

It is possible, however, that he regarded it as being a young-

one of this snake, as the colour of this specimen corresponds

somewhat with that of Boa (Coluber) hortulana; but it is

also possible that, by some accident, the labels have been

changed.

Total length 600 mm. Tail 190 mm. Sq. 17. V. 259. C. 166.

Boas Constrictor.

Described by LInnzaUus in Amoen. Acad. Tom I, N:o XVI, p. 497, N:o 16,

tab. 17, fig. 3, Mus. Ad. Frid. I, p. 38, Syst. Nat. (Boa constrictor) Ed. X,

p: 215; ET. IX. p. oro

Syn. in Bour. Cat. Sn. I, p. 117, Boa constrietor L.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 6. 27

There are two specimens of this type from Mus. Drottn.

Total length 890 mm. Tail 90 mm. Sq. 96. V. 241. GC. 59.

> 2) 660 nr GOA Sa 191 NR A0 RT

Boas caninus.

Described by LinnNaUus in Mus. Ad. Frid. I, p. 39, tab. 3, Syst. Nat.

(named Boa canina), Ed. X, p. 215, Ed. XII, p. 373.

Syn. in Bou. Cat. Sn. I, p. 102, Corallus eaninus (L.) Bour.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

In the museum there is a specimen of this snake, which

evidently is the Linnean type-specimen, although it is not

marked with the Linnean label. It agrees completely with

LINNZv$'s description and figure of Boas caninus.

Total length 1440 mm. Tail 150 mm. Sq. 66. V. 203. GC. 77.

Crotalus horridus.

Described by LInnzvs in Mus. Ad. Frid. I, pa ST.

From Mus. Drottn. there are two jars labeled Crotalus

horridus, one of which contains a head in a rather bad con-

dition, which, however, does not belong to any Crotalus

(possibly it is the head of a Lachesis mutus (1:.) DAup.). In

the other jar we find a tail of a rattle-snake; the rattle

has 12 horny rings, on the tail there are 28 shields.

II. Museum Regis Adolphi Friderici. Tom II.

Boa Hipnale.

Described by LiInnavs in Mus. Ad. Frid. II, p. 41.

There is no type-specimen of this Linnean snake in the

R. Museum.

Boa Cenchria.

Described by Linnzus in Mus. Ad. Frid. II, p. 41, Syst. Nat. Ed. 2

RNA), Kd. XI, p. 44.

Syn. in Bour. Cat. Sn. I, p. 94, Epierates cenchris (L.) GRrar.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

28 L. G. ANDERSSON, CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES.

One specimen from Mus. Drottn. It is a true Epicrates

cenchria (1L.) GRAY.

Total length 475 mm. Tail 58 mm. Sq. 49. Vv. 266. GC. 57.

Boa murina.

Described by LiInn=aus in Mus. Ad. Frid. II, p. 42. Syst. Nat. Ed. X,

Pp; 215, Id ID: DE

Syn. in BouL. Cat. Sn. I, p. 115, Eunectes murinus (L.) GRAY.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Mus. Drottn.

Total length 930 mm. "Tail 100 mm. Sq. 53. V. 255. GC. 67.

The specimen differs from the description in Bouvr. Cat.

Sn. in that it has only 53 rows of scales and that the two

subocular shields on the left side are confluent into one.

Coluber Vipera.

Described by LInnzUus and HASSELQVIST in HASSELQvVIST's Iter Palesti-

num p. 314 and by Linnaeus in Mus. Ad. Frid. II, p. 43, Syst. Nat. Ed. X,

p. 216, Ed. XII, p. 375.

Syn. in Bour. Cat. Sn. III, p. 503, Cerastes vipera (L.) BouL.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Mus. Drottn.

Total length 380 mm. Tail 30 mm. 9Sq. 25 (26). V. 117. OQO. 19:

Coluber Cerastes.

Syst. Nat. Hd. X, p. 217, Bd: XIf pi 36:

Syn. Coluber cornutus L. in HAssELQvisT's Iter Palest. p. 315.

> > vipera L. in Mus. Ad. Frid. II, p. 45.

> Ceraster cornutus (L.) ForsK. in Bour. Cat. Sn. III, p. 502.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

Though LInNAZvs at a later period follows HASSELQVIST

and pronounces this snake to be a distinct species, he at

first regarded it as a specimen of Col. vipera deformed by

human art, which appears from the following remark in

the description of Col. vipera in Mus. Ad. Frid. »Vipera

cornuta, ab HASsELQVIST in Act. Ups. 1750 p. 27 descripta,

est heec ipsa species, Arabum astuta arte deformata, intrusis

2 unguibus volucris alicujus per caput, quwibus Auctor seduc-

tus fuit.>

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 6. 29

In a jar from Mus. Drottningholmense, labeled Coluber

vipera, we find, besides the above-mentioned specimen of this

snake, the forepart of a specimen of Col. cerastes L. pro-

bably put there by LIinNnNAUus. In the 10:th: and 12:th edi-

tions of Syst. Nat., which are written later than Mus. Ad.

Frid. II, LINNZUS again, however, distinguishes Col. cerastes,

by which he means Hassrnovist's Coluber cornutus, from

Coluber vipera. — LINNZUS'S name for this snake is Col.

cerastes, not Col. cornutus, which latter is given by HASSEL-

QVIST, yet on publishing the »Iter Palestinum» LINNaus did

not alter the name. "The present name of this snake thus

ought to be Cerastes cerastes (1L.).

Coluber lebetinus.

Described by LiInnzaus in Mus. Ad. Frid. II, p. 43.

There is no Linnean specimen of this snake in the R.

Museum. z

Coluber Padera.

Described by Linnaus in Mus. Ad. Frid. II, p. 44, Syst. Nat. Ed. X,

p. 221, Ed. XII, p. 382.

This Linnean type has not been identified by the authors.

ÅA specimen from Mus. Drottningholmense is to be found here.

This snake shows that Linnaus's Coluber Padera is identical

with his Coluber eanus or with Pseudaspis eana (L.) COoPE.

Fötal lengtHrslöfmart Tail HÖlmm. Sqrölv V.0198: 163595

Coluber Situla.

Described by LInnavus in Mus. Ad. Frid. IT, p. 44, Syst Nat. Ed. X,

p. 223, Ed. XII, p. 385.

This type also is so imperfectly described that it could

not be identified by the description alone. I am now able to

prove that it is identical with Coluber leopardinus (BoNAP.)

IBOUL. (BOUL. Cat. Sn. II, p. 41).

It is a specimen of the striped form (= Col. quadrilineatus

PALL. according to BouLEnGER). It differs from the figure of

this one in JAN'S »Icon. générale des ophidiens», Livr, 13, pl. 5

in narrower dark stripes on the back and by the fact that

some sutures between the upper labials are darkcoloured.

30 L. G. ANDERSSON, CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES.

as well as the one below the eye. The two stripes on the

sides are to some extent dissolved into spots, especially on

the anterior and posterior parts of the body.

There is a specimen of this snake from Mus. Drottn.,

evidently LINN2US'S type of Coluber Situla, which name thus

has priority over Col. quadrilineatus Par. and over Col.

leopardinus (BOoNAP.), if, in accordance with BouLENGER, we

use this name for both forms.

(For other synonyms see BouL. loec. cit.)

Total length 890 mm. Tail 110! mm: -Sq: 27. "V:IR35r Cb

Coluber Tyria.

Described by Linnzus in Mus. Ad. Frid. II, p. 45.

The type-specimen no longer exists in the museum.

Coluber jugularis.

Described by Linnaus in Mus. Ad. Frid. II, p. 45, Syst. Nat. Ed. X,

p. 225, Ed. XII, p. 387.

On account of the short and slightly characteristic de-

scription of this type, given by LINN2aUsS the authors have

not been able to identify it. I can now prove that LINNZUS'S

Coluber jugularis is identical with Zamenis gemonensis (LAUR.)

ScHREIB. (BouL. Cat. Sn. I, p. 395), wherefore its name ought

to be Zamenis jugularis (L.).

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

Total length 1415 mm. Tail 370 mm. Sq. 19. vV. 203. +. 103.

The specimen seems to be, according to BouLENGER, a

melanotic form of var. asianus BorrtG. Thus the colour un-

derneath is, except on the head, the throat, and the tail,

rather lighter than on the upper side, where it is dark olive-

brown, usually with one or more small light spots on the

middle of each scale.

LINNAUS states the number of the shields-at 195 + 102:

that does not, however, quite correspond with this specimen.

His description of the colour does not agree either with the

specimen in its present state.- LINNZUS says, »sub capite albo

subsanguineum»>, which is difficult to understand, as the spe-

cimen is white (yellowish white) below the head only, and

! The tail is slightly mutilated.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 6. 3l

the sanguineous colour is very slightly visible and only on

the throat. In Syst. Nat. LInnavs says that the snake is

»niger jugulo sanguinolento» and does not speak about the

white head. Thus, it is possible that »albo» is a misprint and

ought to be album, and »subsanguineum» may be referred to

an omitted »jugulo».

Coluber Haje.

Described by LINNZUS and HASSELQVIST in HASSELQVIST'S Iter Palest.

p. 317, N:o 62 and by Linnzavus in Mus. Ad. Frid. II, p. 46, Syst. Nat.

Ed. X, p. 225, Ed. XII, p. 387.

Syn. according to BouLr. Cat. Sn. III, p. 374, Naia haje.

From Mus. Drottn. there is a specimen, labeled Coluber

Haje. This is, however, not identical with Naia haje (L.)

MeERrzr., but is Spilotes pullatus (1L.) WaAGL.

The first description of Coluber Haje is given by HASSEL-

QVIST, in accordance with which LINNAZUS, at a later period,

in Mus. Ad. Frid. and in Syst. Nat. defines the species Coluber

Haje. He then gives, however, a different number of shields

from that of HaAssELoQvist. As the number of the shields given

by LINNZUS is the same as that we find in this specimen and

the description in other respects agrees with it, it is probable

that this one was the type of Col. Haje in Mus. Ad. Frid.

He reckons HASSELQVIST'S specimen, however, as synonymous

With this. It is strange that LINNAEus, who laid such great

stress upon the number of the shields, did not suspect that

HaASSELQVIST'S specimen, with 60 caudal shields, and this one,

with 109, must be different species; but possibly he may have

considered HASSELQVIST'S as mutilated. Where HASSELQVIST'S

specimen or the true type is, I do not know.

As well as other specimens of Spilotes pullatus (see p. 23)

here, this one also differs from the description in Bour. cat.

by 8 upper labials, the 4:th and 5:th entering the eye. This

specimen has also a triangular shield wedged in between the

prefrontalia.

Total length 2000 mm. Tail 500 mm. Sq. 16. V. 207. GC. 109.

Coluber viridissimus.

Described by LINNZUS in Mus. Ad. Frid. IT, p. 46, Syst. Nat. Ed. X,

p. 226, Ed. XII, p. 388.

I . a ET . .

A jar from Mus. Drottn. labeled Coluber viridissimus

contains a snake, which evidently is not the one LINNAUS

32 L. G. ANDERSSON, CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES

described in Mus. Ad. Frid. It is a specimen of Dendro-

phis pictus. A change of labels has probably been made.

Anguis Meleagris, Anguis Jaculus, and Anguis laticaudatus.

Described by LInNaus in Mus. Ad. Frid. IT, p. 48.

LINNZUS'S specimens seem not to be found in the R. Museum.

III. Museum De Geer.

Boa Enydris.

Described by LIinnzus in Syst. Nat. Ed. X, p. 215, Ed. XI, p. 374.

Syn. according to BourL. Cat. Sn. I, p. 101, Corallus hortulanus (L;)

GRAY.

Most authors regard this Linnean snake as a form of-

LINN2aUus's Boa hortulana. LIiNnavs does not give any diffe-

rences between these types, except the colour and the number

of the caudal and ventral shields, which are more numerous

in Boa hortulana (290 + 128: in Boa Enydris 270 + 105). On

the ground of the same characters, GRAY, however, in The Zoolo-

gical Miscellany, p. 42, in 1842 introduces a new species, nearly

allied to Boa hortulana, to which he gives the name Corallus

Cooktii. BoULENGER maintains this species in his catalogue,

distinguvishing it from Cor. hortulanus by the number of the

rows of scales, and by that of the ventral and caudal shields.

The formula of C. Cookii is: Sq. 39—47, V. 253—285, C. 101—

118, and of C. hortulanus: Sq. 51—59, V. 270—299, C.: 108—

128. Otherwise the two descriptions agree completely. As

to the colour, it seems to vary considerably; for which reason

no constant character is established in this respect.

If, on the ground of these characters, the two forms be

regarded as distinct species, LINNAavs's Boa Enydris ought to

belong to Corallus Cookii, which then might be named Corallus

enydris, to which this snake in every particular seems to

correspond. The dark colour above, which is said to exist

in this species, has completely disappeared on the Linnean

specimen. On the sides of the body, however, there are some

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:06. 33

alternating brown spots with light centra, which are charac-

teristic of the principal form of Corallus Cookii.

The question is, however, whether one ought to regard

the two as distinct species judging only by the above-men-

tioned characters, though they also have the same geographi-

cal range. The only respect in which the two forms do not

merge into each other is the number of the rows of scales.

LINNA2US'S specimen, however, shows a trace of such an inter-

mediate form, and it is probable that more such ones would

be detected, was the material greater. I feel much inclined

to put Corallus Cookii GRAY as a synonym to Boa Enydris

LINNAUvs, and this form as a variety of Corallus hortulanus

(UÖJIGRAY.

Total length 1275 mm. Tail 255 mm. Sq. 48. V. 270. 0. 105.

Boa Ophrias.

Described by LInnavus in Syst. Nat. Ed. X, p. 215 (Boa Orophias);

Ed. XII, p. 374 (Boa Ophrias).

Syn. in Bour. Cat. Sn. I, p. 118, Boa divinoloqua (LAUR.) Dum. & BIBR.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Mus. de Geer.

Total length 1620 mm. ' Tail 210 mm. Sq. 72. V: 280. C. 65.

The authors seem to have been doubtful about the iden-

tification of this snake. NcCHLEGEL considers it to be a variety

of Boa constrictor. DUMÉRIL and BIBRON reckoned one of

LAURENTI'S species, Constrictor divinoloquus, though with ?,

as a synonym to this; so also does BouLEnGErR. I am now

able to prove that Linnauvs's Boa ophrias is the same as the

Boa divinoloqua of the authors, which thus ought to be named

Boa ophrias (L.).

Coluber Typhlus.

Described by LInNAUS in Syst. Nat. Ed. X, p. 218, Ed. XII, p. 378.

Syn. in BouL. Cat. II, p. 136, Liophis typhlus (L.) JAN.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

One specimen from Mus. de Geer. It is a true Liophis

typhlus.

Total length 630 mm. Tail 120 mm. Sq. 19. V. 140. C. 54.

34 OL. G. ANDERSSON, CATAL. OF LINNEAN TYPE-SPECIMENS OF SNAKES.

Coluber Alidras.

Described by LINN=US in Syst. Nat. Ed. X, p. 217, Ed. XII, p. 376.

This Linnean type is not identified by the authors. It

is a completely discoloured specimen of Helicops angulatus (L.)

Dum. & BiBR., from which it however differs by 21 rows of

scales on the thickest part of the body instead of 19.

Thus, LInNN2av8's Coluber Alidras is synonymous with his

Coluber angulatus.

One specimen.

Total length 720 mm. Tail 165 mm.! Sq. 21. V. 121. GC. 58!

Coluber monilis.

Described by LInNNn2aus in Syst. Nat. Ed. X, p. 221, Ed. XII, p. 381.

In the Royal Museum there are four snakes, called Coluber

monilis L. Of these one agrees completely with LINNZUS'S

description, and it is very probable that this one was LIN-

NAUS'S type. It is a Homalopsis buccata (1L.) SCHLEG.

Total length 245 mm. Tail 65 mm. Sq. 39. V. 164. C. 82.

Coluber niveus.

Described by LINNZUS in Syst. Nat. Ed. X. p. 223, Ed. XII, p. 384.

There is in the Royal Museum one snake, called Coluber

mveus LDL. It is evidently the Linnean type-specimen. In his

Catalogue of Snakes III, p. 374 BouLENGER considers Coluber

mveus L. as a synonym to Coluber Haje L. This is however

a mistake. I am now able to state that LiInnazus's Col. ni-

veus is synonymous with Naia flava (MERrRR.) Bour., which

snake therefore should be called Naia nivea (L.).

Total length 975 mm. Tail 165 mm. Sq. 21 V. 209. OC. 62.

Coluber Pelias.

Described by LInN2aus in Syst. Nat. Ed. X, p. 224, Ed. XII, p. 386.

This Linnean type is not identified by the authors. It

is a OUhrysopelea chrysochlora (REINW.) BourL., the name of

which therefore should be Chrysochlora Pelias (L.).

One specimen from Mus. de Geer.

Total length 975 mm. Tail 165 mm. Sq. 17. V. 187. dC. 103.

! The tail is somewhat mutilated.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AED. IV. N:0 6. 35

Coluber Molurus.

Deseribed by LInNzaus in Syst. Nat. Ed. X, p. 225, Ed. XII, p. 387.

Syn. in Bour. Cat. Sn. I, p. 37, Python molurus (L.) Graz.

One specimen from Mus. de Geer, which is a true Python

molurus.

Total length 1140 mm. Tail 125 mm. Sq. 67. V. 248. C. 65.

Coluber constrietor.

Described by LInnzus in Syst. Nat. Ed. X, p. 216, Ed. XII, p. 385.

Syn. in Bour. Cat. Sn. I, p. 387, Zamenis constrictor (L.) BouL.

(For other synonyms see BouL. loc. cit.)

In the R. Mus. there is a specimen of this snake marked

with Linnean label, and stated in the catalogue of 1802 to

be from Mus. Drottn., though LInnzavs does not give it in

his descriptions of this museum. It is a true Zamenis con-

strictor.

Total length 1380 mm. Tail 305 mm. Sq. 17. V. 183. C. 82.

OA 1 AR ME Fi AV mA rd

: Fn Ad rurtilom nodtyT are

vå Fr nat) ee ts ig

(TE nr Ra bd Plipakoyös

TRE a CA en JR a RA NN red

SS ar? > TM

otal val MoDi, |

Öm 4 ID OM IR at jr LEN vammtn] 2Å |

of bu votnkelenon el mayu SERA 1 ARS

YT (4 al KLO vv neta

badrem oMaunetde da [KATTER da RÅ arma on

REVAL 10 angolatex oct ar hette bin. Ås

då Svt fon so0b sn MÅ arg ONA

s00- HURAMON 000 5 äl ST stt Smen sikt I0.8

TH somn ÖIAAE, JK van en

y |

RS Jag Ae Jr S

MR I

BIHANG "TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 24. Ald. IV. N:o. 7,

FAUNAN

[

SKÅNES YNGRE KRITA.

II. LAMELLIBRANCHIATERNA.

ANDERS HENNIG.

MED TVÅ TAFLOR.

STOCKHOLM

BOKTRYCKERIET. P. A, NORSTEDT

1899

= | AR 4

gå EG Se IR KA

a tek RINGT

ÅN vh MN | Få: wp Å

i F CRS NE Ads Ar

[i LÄ - I

r GA

AAA

; TE

ATI LADY AM

AV AHTTAIHÖKAATIIJTMS

| TSE i

OIMVAR HOVA

Å AN i; q

| > usd äntrar NE IA RVIEMATEE

d + "7

d kår fr 00 MÄRDATENASO 4 TIAMEREN Må

A : LÅ

kö |

, vw JOHHJOTE:

Hz På åå fran OD 4 SutvAvaTaÖR sö |

Lee! BRA RE RA nd 00

hi ' i

- , ” D

2. Lamellibranchiaterna.

(Med två taflor.)

NILSSON omnämner visserligen i »Petrificata suecana» en

Ostrea vesicularis, Lam. från Ö. Torp, men den enda fau-

nistiska bearbetning, som öfverhufvudtaget finnes af lamelli-

branchiaterna från Skånes Yngre krita, är gjord af Lunp-

GREN. I sitt år 1867 utgifna arbete »Paleontologiska iakt-

tagelser öfver faxekalken på Limhamm! beskrifver nämde

författare härifrån 11 species och lemnar samtidigt afbild-

ningar öfver de 7 förut i litteraturen ej förekommande: Ostrea

vesicularis, LAM., O. lateralis, NILSS., Spondylus striatus, Sow.?.

Mytilus ungulatus, ScHLotH., Arca crenulata, LDGEN, ÅA. obli-

quedentata, ILDGRN, Å. striata, LDGREN, ÅA. macrodon, LDGEN,

Cardium crassum, LDGRN, C. Schlotheimi, LDGrRN och Isocardia

faxeensis, LDGRN. Till denna lista lade LUNDGREN? år 1888

en ny form Spondylus? crispus, TiDGEN, samtidigt med att

namnet Spondylus striatus, Sow.? ändrades till Spondylus

faxeensis, LDGEN. Samma år, 1888, vidtog LunDGREN? en

annan förändring i nomenclaturen, i det han utbytte namnet

Arca striata, LDGRN mot Area F orchhammeri, LDGERN.

Sedan denna tid ha samlingarne at fossil från den Yngre

kritan i ansenlig grad ökats dels genom mina egna insam-

lingar, dels genom af Geologiska Museet härstädes inköpta

fossilsviter från Annetorps kalkbrott. Jag har sålunda vid

föreliggande bearbetning af dessa lamellibranchiater haft

ett större och fullständigare material än hvad som stod

LUNDGREN till buds, och redan denna omständighet gör en

ny bearbetning af dessa former önskvärd. Dertill kommer,

att utförande af den tafla, som åtföljer LUNDGRENS här ofvan

! Lunds Univers. Arsskrift, Tome 3.

” Anmärkningar om Spondylus-arterna i Sveriges Kritsystem, Sveriges

Geol. Unders., Ser. C, N:o 69.

> List of the fossil faunas of Sweden, III, Mesozoic samt Om Sveriges

kritfauna. Några anteckningar, Öfvers. K. Vetensk. Akad. Förhandl.. 1888, N:o 4.

4 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÄNES YNGRE KRITA, II.

citerade arbete från år 1867, på intet sätt kan anses jemngod

med de innehållsrika och träffande beskrifningarne öfver mot-

svarande species, som LUNDGREN sjelf oifvit. En identifiering

efter dessa figurer blir derför omöjlig, såvida man ej, såsom

jag, har tillgång till originalexemplaren.

Bevaringssättet för lamellibranchiaterna lemnar mycket

öfrigt att önska. Vanligen finnas endast stenkärnor och

yttre afgjutningar; men icke en gång dessa rester äro be-

varade så, som de först bildades, utan äro oftast öfverdragna

med en sekundär calcitkrusta, som döljer detaljerna. Undan-

tag härifrån gör i stort sedt endast gruppen Monomyaria,

men dess representanter spela såväl med afseende på species-

som individantal en underordnad rol i faunans sammansätt-

ning, ett förhållande, som är alldeles omvändt mot det för

Sveriges äldre, senona kritaflagringar karakteristiska.

Gen. Ostrea, Linné.

Ostrea hippopodium, NiILnss.. emend. HENNIG.

1827. Ostrea hippopodium, NInsson, Petrificata suecana, pag. 30, pl. 7, fig. 1.

1897. Ostrea hippopodium, HENNiG, Revision af lamellibranchiaterna i

Nirssonss Petrificata suecana formationis cretacee. K. Fysiogr. Sällsk.

i Lund Handl., N. F., Bd 8, pag. 6, pl. 1, figg. 1—6, 8, 9.

Arten är mycket sällsynt, och jag har hittills funnit den

endast under den form, jag afbildat å pl. 1, fig. 5 (loc. cit.),

d. v. s. den är fastvuxen med hela sin undre sida, som häri-

genom blir plant utbredd. Den fria skalranden höjer sig

vinkelrätt mot den fastvuxna delen, bildande en hög ringvall

omkring densamma. Låsytan med ligamentgropen har det

för arten typiska utseendet, liksom också muskelintryckets

form och läge öfverensstämmer med det hos denna species

vanliga.

Det största exemplar, jag sett, mätte 26 mm 1 längd och

21 mm. i höjd, under det exemplar från t. ex. Köpinge visa

en längd af 65 och en höjd af 40 mm.

Funnen i korall- och bryozokalken vid Annetorp. I

Köpenhamns Universitets Mineralogiska museum har jag sett

den från Faxe. Angående dess tidigare uppträdande hän-

visar jag till min revision af NILSSons kritlamellibranchiater.!

? HEnniIG, K. Fysiogr. Sällsk. i Lund Handl., N. F., Bd 8, pag. 8.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 7. 3

Ostrea vesicularis, LAM.

13 Ostrea vesicularis, LAMARCK, Ånimaux sans vertébres, Bd 6, I,

1827. Ostrea vesicularis, NILSSON, Petrif. suec., pag. 29, pl. 7, fig.

8, fig. 5—6.

1594. Ostrea vesicularis, LUNDGREN, Molluskfaunan i mammillatus- och

mucronata-zonerna i nordöstra Skåne, K. Svenska Vetensk. Akad. Handl.,

Bd 26, N:o 6, pag. 35.

1597. Ostrea vesicularis, HENNIG, Revis. Nilssons kritlamellibr., pag. 18.

ag. 219.

3—5, pl.

Denna form är ingalunda sällsynt i Sveriges Yngre krita,

den förekommer tvärtom ganska talrikt i såväl kokkolit-

som bryozo- och korallkalken. I kokkolitkalken! uppträder

arten vanligen under den form, NILSSON betecknade med Var.

ÅA, testa libera. Den har nemligen mycket liten vidfästnings-

yta och blir derför fritt utbildad, en Gryphea med höghvälfdt

skal och starkt inrulladt umbonalparti liknande den i skrif-

kritan ? vanligast förekommande utbildningsformen. Härvid

utvecklas också den för arten så karakteristiska vinglika

utbredningen af skalet, som genom en tydlig depression

är afsatt från detta. I bryozo- och korallkalken deremot

synes ostrean lättare fått tillfälle att ansätta sig på större,

ofta oregelbundet formade stöd. I mån af desammas oregel-

bundenhet få också skalen en vexlande, oregelbunden form,

som i extrema fall betydligt afviker från den i kokkolit-

kalken vanliga typen.

De i den Yngre kritan uppträdande individerna af denna

form äro mycket mindre än, ungefär hälften så stora som de i

skrifkritan förekommande; de största exemplar jag mätt hade

en höjd af 69 »m., under det höjden hos former från skrif-

kritan mätte 90 mm. De exemplar från Mastricht, jag varit

i tillfälle att se, öfverensstämde med de från Sveriges Yngre

krita såväl till form som storlek. Denna Mastrichter-formernas

mindre storlek i förhållande till den från andra étager bekanta

typen föranledde Bosouert, att särskilja dessa under namnet

Ostrea vesicularis, var. minor.

Exemplar af denna species äro funna 1 alla tre vid

Annetorp uppträdande bergartsvarieteterna; särskildt vanlig

är formen i kokkolitkalken här liksom också i det brott,

numera nedlagdt, som i litteraturen går under namnet Lim-

!' Jag använder i det följande efter förslag af K. Rörpam — Kridt-

formationen i Sjelland i Terrenet mellem Köbenhavn og Köge, og paa Salt-

holm, Danmarks geolog. Undersög., II Rekke, N:o 6, pag. 77 — namnet

Kokkolitkalk i st. f. det äldre namnet Saltholmskalk.

> HENNIG, Revision Nilssons Kritlamellibr., pag. 18

6 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, II.

hamn. Arten är en utpräglad kritform, som börjar i cenoman

och fortsätter in i étage danien. Maximum af utveckling

når den i den yngre senon.

Ostrea lateralis, NILSS., emend. HENNIG.

1827. Ostrea lateralis, Ninss., Petrif. suec., pag. 29, pl. 7, fig. 7—10.

1897. Ostrea lateralis, HENNIG, Revision af Nilssons kritlamellibr., pag. 23.

Skalets form hos de i den Yngre kritan förekommande indi-

viderna af denna art är lika oregelbunden och vexlande som

hos de från den äldre kritan bekanta, i ena som i andra

fallet beroende på stödets form och på skalets läge i för-

hållande till detta stöd.

Exemplar af denna species äro funna i alla de tre olika

kalkstensvarieteter, som uppträda vid Annetorp. Den fins

vidare i Skånes senon och det såväl i mammällatus- som

mucronata-zonen. Börjande i cenoman lefver denna art med

bibehållande af sina ursprungliga karakterer ända in i yngsta

eocän eller äldsta oligocän.

Skalen hos Annetorps-formen har samma dimensioner som

hos de i Skånes öfriga kritbildningar uppträdande individerna.

Gen. Spondylus, LAM.

Spondylus faxensis, LUNDGREN.

1867. Spondylus striatus?. LUNDGREN, Paleontologiska iakttagelser öfver

faxekalken på Limhamn, Lunds Univ. Arsskr., Tome 3, pag. 24.

1855. Spondylus faxeensis, LDGRN, Anmärkn. om Spondylusarterna i Sveriges

Kritsyst., Sveriges Geol. Unders., Ser. C, N:o 69, pag. 10, pl. 2, fig. 19—20.

1885. Spondylus crispus, LDGRN, ibidem, pag. 14, pl. 2, fig. 31.

Underskalets djupaste parti ligger emellan dess cen-

trum och umbo; härifrån höjer sig marginalpartiet snedt uppåt

och utåt. Stundom går fördjupningen i en jemnböjd båglinie

från den ena randen till den andra utan någon skarpare konka-

vering vid centrum; i andra fall är underskalet plant eller

t. o. m. något uppåthvälfdt. På utsidan är underskälet för-

sedt med koncentriska, uppstående lameller, hvilka på sin

distala, mot skalranden vettande sida äro försedda med

radierande coste, hvarigenom deras fria rand synes små-

krusig. Stundom bli somliga lameller, detta gäller särskildt

de periferiska, längre än de öfriga; jag har mätt den yttersta,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 7. 7

i skalrandens periferi sittande lamellringens höjd till 10 mm.,

under det höjden hos de centrala lamellerna på samma skal

går till endast 0,8—1 »m. Härvid antaga de högre lamellerna

ett mera oregelbundet förlopp, bli veckade och utbredda.

Enligt allt utseende voro dessa underskal ej fastvuxna utan

helt och hållet fria, hvarvid lamellerna, stundom brämlikt

utbredda, tjenade skalen dels som ankare, dels som stödytor.

med tillhjelp af hvilka de kunde hålla sig fast på krit-

slammets ytliga partier. Endast undantagsvis synas dessa

för öfrigt fria och med inkrusterande bryozoer öfverväxta

lameller hafva omfattat en korallgren eller annat sedermera

upplöst och bortfördt stöd.

LUNDGREN hade antagligen ej sett något underskal af

denna form med yttre sidan blottlagd och antog derför, att

skalet medelst de koncentriska ringarne var fastvuxet vid

något underlag.! Han hade antagligen ej heller bland sitt

material någon form af Spondylus faxensis, hvars underskal

var afplattadt, nästan plant. Det är således mycket lätt

förklarligt, att han antog ett sådant plant skal med kon-

centriska lameller verkligen vara ett öfverskal till en ny

form, Spondylus? crispus, LDGRN, af hvilken form under-

skalet ej var funnet.? Såsom jag af LUNDGRENS original-

exemplar till denna »Sp. crispus» kunnat se, är det här

endast fråga om ett litet, relativt plant underskal af Spondylus

faxensis, IiDGRN.

Stundom är den triangulära öppningen efter den lösta

och bortförda låsapparaten upptill sluten, derigenom att för

densamma lagt sig en tillhårdnad kalkslammassa, som visar

aftryck af den triangulära ligamentarean med dess ränn-

- formiga, nedåt afsmalnande bandgrop.

Öronen äro olikformade och olika stora; det bakre

är större och längre nedlöpande på skalets sida än det

främre.

Af skalet är som vanligt endast det yttre laget bevaradt,

och detta visar på insidan tätt liggande, ofta något böjda,

radierande ribbor och koncentriska fördjupningar. De radi-

erande coste stå 1 direkt sammanhanrg med de öfver de

koncentriska lamellerna på skalets utsida förlöpande upp-

höjningarne.

! Spondylusarterna, Sveriges Geol. Undersökn., Ser. C, N:o 69, pag 10.

> Tbidem, pag. 14.

SN ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, II.

Öfverskalet med jemn hvälfning, oliksidigt, snedt ut-

draget nedtill, åt höger. Låskantvinkeln omkring 80; den

bakre låskanten längre än den främre och nedlöpande till

skalets midtpunkt. Utsidan är försedd med talrika coste, hvilka

vid umbo äro hopstående, men närmare randen skiljas från

hvarandra af plana fåror, lika breda som ribborna. Nya

coste tillkomma genom inskjutning och börja midt i inter-

costalfåran, ej genom klyfning af en äldre ribba. På väl

bevarade exemplar synes en koncentrisk striering öfver-

tvärande coste och deras mellanrum. Somliga af dessa strior

på coste bilda ett fritt uppstående fjäll, som stundom viker

ihop sig med sömmen vettande mot skalets rand, och så '

bildar en »bakåtrigtad pa främre sidan urgröpt tagg». !

Formen finnes ganska allmänt i kokkolit-, bryozo- och

korallkalken vid Annetorp. I Köpenhamns Universitets

Mineralogiska museum har jag sett exemplar af denna art

från Faxe.

(Fen. Lima, Bruc.

Lima densestriata, n. sp.

Pl, figgrart

Formen är snedt bakåt utdragen, afrundadt rektangulär

och till sin allmänna habitus erinrande om Lima elegans,

Ninss. Bakre sidoranden är rak och bildar med låsranden

en vinkel på 140” Vinkeln emellan låsranden och främre

sidoranden är större än en rät; denna främre rand bildar en

långsträckt båge, som bakåt fortsätter sig utan afbrott i

den undre randen. Låsranden är relativt kort och all-

deles rak. Vid dess midt, sträckande sig obetydligt öfver

densamma, ligger den raka umbo, i hvilken sidoränderna

sammanträffa under en vinkel, som endast med några

grader understiger en rät. Stenkärnans hvälfning är mått-

ligt stark. ;

Öronen äro af olika storlek och form, det bakre längre

än det främre. Å

Stenkärnans yta försedd med omkring 20 radierande,

fina coste, skilda af plana mellanrum samt med några och

långt åtskilda, koncentriska afsatser.

! LUNDGREN, Spondylusarterna, pag. 10.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AED. IV. N:0 7. 9

På ett exemplar är skalet bevaradt. Dess yttre yta

visar sig (pl. 1, fig. 4) försedd med radierande, smala costee,

skilda af plana mellanrum, som 1 skalets periferiska delar

voro ungefär tre gånger bredare än ribborna. Coste saknas

i de bakre delarne af skalet och, efter stenkärnans utseende

att döma, också i de främre. Skalet är skadadt i detta

främre parti; på de bibehållna resterna synas ribborna i dessa

främre delar af skalet endast såsom ytterligt svaga lister.

Fårorna emellan coste öfvertväras af ytterligt fina och

tätt liggande strior. Ursprungligen gingo dessa strior, såsom

ännu synes på ett par ställen, också öfver coste, fastän de

här vanligen äro bortnötta.

Formen hör ej till de allra sällsyntaste och förekommer

i bryozokalken vid Annetorp.

Lima semisulcata, NILSs.

1827. Plagiostoma semisulcatum, Ninss., Petrific. suecana, pag. 25, pl. 9, fig. 3.

1897. Lima semisulecata, HENNSIG, Revision Nilssons kritlamellibr., pag. 25,

pl. 2, figg. 14 och 17.

I bryozokalken vid Annetorp har jag funnit några små

exemplar af denna form, stenkärnor med vidhängande större

eller mindre fragment af skalet. Skulpturen är den vanliga;

de radierande ribborna tydligt tandade af de öfvertvärande,

koncentriska tillväxtstriorna. Skalens höjd vexlar emellan

3,7,—6 mm., hvadan individerna af denna art i den Yngre

kritan voro betydligt mindre än de 1 Sveriges äldre krita

förekommande.

Lima oviformis, MULLER.

1851. Mytilus oviformis, J. MÖLLER, Monographie d. Petrefacten d. Aachener

Kreidebildung, II, pag. 69, pl. 6, fig. 19.

1889. Lima oviformis, HOLZAPFEL, Mollusken d. Aachener Kreide, II, Paleonto-

graphica, Bd 35, pag. 242, pl. 27, figg. 2 och 3.

Af denna form föreligger ett litet, 6,5 mm. högt och 4,5

mm. långt exemplar, som till form och skulptur på det nog-

grannaste stämmer öfverens med HoLzAPFELS original från

Königsthor och Vaals.

Skalet rakt ovalt, upptill afsmalnande, öronen små. Hela

skalets yta med radierande, triangulära coste, öfvertvärade

af fina, koncentriska tillväxtafsatser, som ofta förstoras till

bildande af små fjäll långs ribbornas rygg.

10 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, II.

Lima oviformis, MöLL. finnes också i sandmergeln vid

Eriksdal (zon med Actinocamax Westphalicus, SCcHLÖT.) men

med exemplar, som äro betydligt större (9,3 mm. höga) än det

i den Yngre kritan förekommande. TI Aachener-kritan är

formen enligt HonzAPFEL inskränkt till undersenon.

Lima Holzapfeli, n. sp.

Plalifgg ah

Af 14,5 mm. höjd och 11 mm. längd, oval, med längs-

axeln i rät vinkel mot låsranden, zequilateral, endast svagt

hvälfd i umbonalpartiet, för öfrigt nästan plan. Sidokanterna

sammanstöta i umbo under ungefär 90”. Umbo rak, spetsig,

höjer sig endast obetydligt öfver låsranden, vid dennas midt.

Låsranden är rak. Öronen små, triangulära och likformade.

Stenkärnan utan coste eller strior; längs dess rand löper en

plan limbus.

På skalets utsida synas plana, hopstående coste. De

mediana gå ej upp mot umbo, utan stöta i skalets midtlinie.

tillsammans med de på andrå sidan om denna linie befintliga

coste. På ribborna synas inga koncentriska strior, endast

svagt utpräglade, från hvarandra isolerade fjäll (pl. 1, fig. 2).

Skalets skulptur påminner om den för Lima tecta, GoLDF.

och Lima divaricata, DuJ. karakteristiska. Hos L. Holzapfeli,

HnNG divergera dock coste ej så starkt som hos de nämda

Lima-arterna, dess coste afbrytas ej som hos L. tecta GoLDF.

af djupa koncentriska tillväxtstrimmor,! ej heller öfvertväras

de som hos L. divaricata, Dus. af några tätt stående strior.?

Äfven stenkärnorna af L. Holzgapfeli, HnG utan vidhängande

skal, rakt ovala och relativt bredare än hos £L. tecta, GoLDE.

och L. divaricata, DuJ., äro lätta att hålla skilda från dessa

arters. |

Formen är funnen i bryozo- och korallkalken vid Anne-

torp, samt i korallkalken vid Faxe.

Gen. Pecten, KLeIn.

Pecten tesselatus, n. sp.

Bli fs

Endast vensterskalet är kändt. Små runda, svagt hvälfda

Pectines af samma höjd och längd, 9,5 mm. Öronen äro rela-

! GoLDFUSS, Petrefacta Germanie, pl. 104, fig. 7

> GErSITzZ, Elbthalgebirge, I, pl. 42, fig. 18.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:0 7. 11

tivt stora, båda af ungefär samma form och storlek med den

skilnad, att det främre visar en svag antydan till byssus-

utskärning. Öronens öfre rand bildar en rak linie och är

inviken. HNidorändernas vinkel i umbo 105”.

Skalets yttre sida (pl. 1, fig. 6) med fina radierande costee,

skilda af breda plana mellanrum, i hvilka nya lister anläggas

emellan de från umbo utgående primära. Öfver mellanrum-

men emellan dessa coste gå fina koncentriska lister, här

bildande smala uppstående kammar. Dessa båda system af

lister, de radierande och de koncentriska, omsluta kvadratiska

eller, närmare randen, mera rektangulära rutor. Äfven på

skalets insida är denna skulptur antydd genom koncentriska

och radierande fåror.

Af denna art har jag sett tre exemplar i korall- och

bryozokalken vid Annetorp. Äfven vid Faxe finnas exemplar

af denna form.

Pecten monotiformis, n. sp.

124 ITE Met

Små, 5—7 mm. höga, cirkelrunda och nästan plana skal;

endast själfva umbonalpartiet är hvälfdt. Låsranden mycket

lång och rak. Umbo ligger ej i låsrandens midtpunkt, skalen

bli oliksidiga. De båda skalhalfvornas öron äro olika for-

made, liksom också skulpturen är olika, hvilket allt gör

arten olikskalig. För båda skalhalfvorna är det en gemensam

karakter, att bakre örat är triangulärt och ej skarpt afsatt

mot sjelfva skalet, ett förhållande, åt hvilket jag velat ge

uttryck i speciesnamnet monotiformis, d. v. s. monotis-lik-

nande.

Högerskalets (pl. 1, fig. 7) utsida är glatt utan coste

eller strior men med svagt antydda koncentriska fåror.

Främre örat har öfre hörnet rätvinkligt, nedtill är det ut-

skuret i en djupt ingående vik för byssustrådarnes utträde

samt har en triangulär inbugtning af det parti, som gränsar

närmast intill sjelfva skalranden.

Vensterskalets (pl. 1, fig. 8) skulptur är mera kompli-

cerad än högerskalets. Dess utsida har nemligen skarpa

koncentriska tillväxtstrior och dem öfvertvärande fina radie-

rande coste. På de exemplar, jag varit i tillfälle att under-

söka, äro dessa ribbor iakttagbara endast i skalets umbonala

12 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, II.

partier; utåt mot periferien äro de endast antydda, derigenom

att de koncentriska tillväxtlamellerna vid platsen för deras läge

bilda hvalf- eller tandliknande små upphöjningar. Emellan

dessa coste eller antydningar till coste synas ytterligt fina

radierande strior, som i skalets mediana partier gå ungefär

parallelt med coste, men mot sidopartierna snedt öfvertvära

dessas rigtning, påminnande om den finare skulpturen hos

t. ex. Pecten pulchellus, NILSSON.! Båda öronen äro triangu-

lära. det främre med nästan rätvinkligt öfre hörn och större

än det bakre, hvars öfre hörn är trubbvinkligt. Främre örat

saknar byssusutskärning, har yttre randen endast svagt in-

svängd. Skalets skulptur fortsätter på öronen, hvarvid dessa

få radierande coste, öfvertvärade af koncentriska strior, coste

bli på detta sätt skarpt tandade.

Formen är funnen i bryozo- och kokkolitkalken vid

Annetorp. I Köpenhamns Universitets Mineralogiska museum

har jag sett exemplar af densamma från Faxe.

Pecten inversus, NILSS.

1827. Pecten inversus, NILSsson, Petrif. suecana, pag. 24, pl, 9, fig. 18.

1897. Pecten inversus, HENNIG, Revis. af Nilssons kritlamellibr., pag. 37, pl.

2, figg. 15 och 16.

Af denna art har jag sett endast en ofullständig sten-

kärna af 4,5 mm. höjd. Den är bevarad med skalribborna

fastsittande på stenkärnan och delvis utfyllande densammas

radierande fåror.? Ribbornas antal är 11.

Lokal: Annetorp; i bryozokalken.

I bryozo- och korallkalken vid Annetorp liksom också vid

Faxe har jag sett några små Pectines, hvilkas skulptur är

förstörd genom en sekundär calcitkrusta, som, bildad af smala

strimliknande individer, lägger sig öfver skalets utsida.

Anordningen af dessa calcitstrimlor ger skalet ett utseende

som påminner om skulpturen hos Pecten concemtrice-punctatus,

REvss.? Efter den yttre formen kan likaväl en P. levis eller

P. inversus föreligga som den nämda; någon närmare bestäm-

ning är för tillfället omöjlig.

! HENNIG, Revision NILSSONS kritlamellibr., pl. 2, figg. 29 och 32.

?” GRIEPENKERL, Die Versteinerungen der senonen Kreide von Königs-

lutter, Paleontol. Abhandl. von DAMES u. KAYSER, Bd 4, pag. 46.

> HENNIG, Revision af NILsSsSoNs kritlamellibr., pag. 40, pl. 3 figg. 3—5.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 7. 13

Gen. Gervillia, DEFR.

Gervillia Sp.

Stenkärnor af ända till 25 mm. längd från umbo till

bakre randen. Då ej det minsta spår af skalet eller dess

skulptur står att upptäcka, kan jag f. n. ej bestämma dessa

former närmare.

Gen. Modiola, LAMARCK.

Modiola Cottae, RÖMER.

PI. Vr HSrG-—L9

1820. Pinnites ungulatus, ScHLorH., Die Petrefactenkunde, pag. 304.

1SH. Mytilus Cottce, Römer, Die Verstein. d. Norddeutsch. Kreidegeb., pag.

G66R pl: Sy figs 18:

1867. Mytilus ungulatus, LDGRN, Paleont. iakttag. Faxekalken på Limhamn,

pag. 25.

1897. Modiola Cotte, Woops, The Mollusca of the Chalk Rock, II, Quart.

Journ. Geol. Soc., Vol. dJ3, pag. 380, pl. 27, figg. 9J—12.

Af synonymlistan här ofvan synes det, som om ifråga-

varande fossil rätteligen borde betecknas med namnet Modiola

ungulata, SCHLOTH. sp.. och såväl FISCHER-BENZON! som ILUND-

GREN? använda också ScHLOTHEIM'S beteckning för detsamma,

LUNDGREN med den motiveringen, att ScHLoTHEIM'S beteckning

är äldre än RÖMER'sS. NCHLOTHEIM var dock ej den förste som

använde namnet Mytilus ungulatus. Det förekommer 1819 i

LAMARCE'S »Histoire naturelle des animaux sans verteébres», Bd

6, I, pag. 123, här citeradt från »Index testaceorum conchyliorum

que adversantur in Museo N. Gualteri», 1742, pl. 91, fig. E:

likaså fins det i Risso's »Histoire naturelle des principales pro-

ductions de I'Europe méridionale, Bd 4, Paris 1826, pag. 322,

hvarest det anföres från Porrs »Testacea utriusque Sicilize,

ga Pag. 208, pl 32, figl5l Nåsom härat framgår,

kan den fossila formen ur den yngre kritan ej betecknas med

Mytilus ungulatus, SCcHLoTH., då speciesnamnet ungulatus redan

förut tagits i anspråk för en lefvande och subfossil form,

skild från den fossila kritformen.

Af denna art förekomma vid Annetorp talrika stenkärnor

af ända till 58 mm. längd och 21 mm. bredd. Den yttre for-

" Ueber das relative Alter des Faxekalkes, Kiel 1866, pag 16.

> Faxekalken på Limhamn, pag. 25.

14 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, II.

men är ej särdeles konstant, ett förhållande som denna species

har gemensamt med öfriga till gen. Modiola eller Mytilus

hörande arter.

Främre randen är hos smärre individer rak, upp- och

nedtill afrundad; bakre randen bildar en lång, samman-

hängande båge från umbo till bakre ändan. Hos större indi-

vider är främre randen ej längre rak utan svagt inböjd (fig.

16), hvarvid hela formen närmar sig utseendet hos en Mytilus.

Umbo är spetsig, rak eller krökt och belägen bakom hörnet

emellan främre och öfre randen. Stenkärnan är högt hvälfd

stupande nästan vertikalt mot den främre randen, mera lång-

samt mot den bakre. Dess utsida med oregelbundna, kon-

centriska tillväxtafsatser. Randen är fint krenelerad.

Skalet, i ett par fall bevaradt, visar fina radiala ribbor

(pl. I, fig. 19) af hvilka i skalets periferiska delar ungefär

15 gå på hvarje 5 mm. bredd. Öfver ribborna och deras

mellanrum gå koncentriska fåror. MNomliga af dessa bli

djupare och åstadkomma de här ofvan nämnda koncentriska

afsatserna på stenkärnan.

Formen hör ej till de sällsyntaste 1 korall- och bryozo-

kalken vid Annetorp. Den fins också vid Faxe, hvarest jag

sett exemplar af ända till 63 mm. längd. De i tuffkritan

vid Mastricht förekommande exemplaren äro till form och

utseende fullständigt öfverensstämmande med de i Sveriges

Yngre krita inbäddade, och arten erbjuder, som GEINITZ!

säger, ett utmärkt exempel på, huru länge en form kan fort-

lefva under bibehållande af sina ursprungliga karakterer; den

fins nemligen redan i neocom och fortsätter derifrån ända

in i den allra yngsta kritan. Också dess geografiska utbred-

ning är stor: från England i V, öfver Frankrike, Skandinavien

och Sachsen, åt Ö in i Böhmen.

Gen. Pinna, Linng.

Pinna Sp.

Två ofullständiga stenkärnor af 3 resp. 4 cm. längd utan

skal, hörande till gen. Pinna, äro f. n. omöjliga att bestämma

till species.

1 Elbthalgebirge, I, pag. 215.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:o 7. 15

Gen. Barbatia, GRAY.

Barbatia Forchhammeri, LDGERN.

P1. 1, figg. 12—14.

1867. Arca striata, LUNDGREN (non GEINITZ) Paleont. iaktt. faxekalken Lim-

hamn, pag. 27, fig. 8. ;

1855. Arca For chhammeri, LDGEN, Anteckn. Sveriges Kritfauna, pag. 229.

Små stenkärnor af rhomboidisk form, 15 »m. långa och

7,5 mm. höga.

Öfre randen är nästan rak, endast svagt bågböjd uppåt;

den bakre randen bildar med denna en vinkel på ungefär

115”; äfven den bakre randen är rak; de vinklar, den bildar

med den öfre och med den undre randen, äro afrundade. Undre

randen går i en svag, långsträckt båge, som framtill öfvergår

i den starkt bågböjda främre randen. Denna sistnämda är

något mindre än den bakre, hvarigenom rhomboiden framtill

blir smalare än baktill.

Stenkärnan är endast svagt hvälfd. Umbo, spetsig och

något inåtböjd, är belägen strax framför låsrandens midt-

punkt och höjer sig obetydligt öfver dennas öfre kant. Från

umbo sträcker sig en kraftig köl snedt bakåt till det nedre

bakre hörnet, hvilken köl framträder också på skalbärande

exemplar. Framsidan är försedd med raka radierande fåror,

hvilka, stundom fortsättande ända till randen, göra denna

krenelerad; öfver dessa radiala löpa ett mindre antal kon-

centriska fåror, tillväxtafsatser.

Låsranden (pl. 1, fig. 13) har ungefär 25 radiärt stälda

tänder, d. v. s. de laterala ha en sned, de mediana en mera

vertikal rigtning. BSidotänderna äro tydligt större än de vid

låsrandens der sittande, och dessa sistnämda äro svagt båg-

böjda, under det de laterala äro mera raka.

AT själfva skalet finnes i regel intet kvar; jag har en-

dast sett ett enda exemplar med bevaradt skal, och ej ens

detta var väl bibehållet. Såsom min fig. 14 å pl. 1 visar, var

skalet försedt med raka, radierande fåror, som afgränsade de

radierande ribborna ifrån hvarandra. Dessa, af ungefär

samma bredd som fårorna, äro höga och med afrundad rygg

samt öfvertvärade af koncentriska fåror, något svagare än

de radierande. I korsningspunkterna breda fårorna ut sig,

16 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, II.

så att de radierande ribborna liksom komma att bestå af

efter hvarandra uppradade, runda småknölar.

Skiljaktigheterna emellan min figur öfver denna art och

LUNDGRENS liksom också emellan en del karakterer omnämda

i de resp. beskrifningarne äro föranledda endast deraf, att

jag haft tillgång till bättre och rikare material än LUNDGREN.

Att vi, oaktadt dessa skiljaktigheter, afse samma form, är all-

deles afgjordt.

Formen kallades af LUNDGREN år 1867 för Arca striata,

men såsom LUNDGREN år 1888 anmärker hade »namnet 4.

striata redan förut af GEinrItz blifvit användt för en form ur

Zechstein», hvarför han i stället ville kalla densamma för

Arca Forchhammeri, LUNDGREN. Speciesnamnet striatus för en

Area-liknande form går dock ännu längre tillbaka i tiden.

Redan 18251 användes namnet Mytilites striatus af SCHLoT-

HEIM; detta är? synonymt med Cucullea sulcata, Sow. och

Arca antiqua, MöLrL., hvilket sist nämda? i sin tur är syno-

nymt med Arca striata.

Stenkärnor af denna art äro särdeles vanliga i bryozo-

och korallkalken vid Annetorp, liksom den fins också vid Faxe.

Barbatia tenuidentata, n. sp.

P1. 1, figg. 9—11.

Små rektangulära stenkärnor af ända till 20 »wn. längd

och 9 mm. höjd. Öfre och undre ränderna raka och med

hvarandra parallela; främre och bakre äro bågböjda, utan

hörn öfvergående i den öfre och undre. Umbo är belägen

något framom midten, svagt inåtböjd och höjande sig öfver

låsrandens fria, öfre kant. Från umbo sträcker sig en tydlig,

afrundad köl snedt bakåt mot det bakre, undre hörnet. Sten-

kärnans periferiska bräm är ganska bredt, särskildt vid den

bakre randen. Utsidan försedd med fina radierande upphöj-

ningar, motsvarande skalets coste, samt ej fullständigt regel-

bundet förlöpande koncentriska fåror. Låsranden med 30—40

fina, tätt liggande tänder, som i de mediana partierna stå

vertikalt, men i de laterala intaga en sned ställning. De

laterala äro större och rakare än de mediana, som visa sig

LEONHARDS Jahrb., pag. 291.

2? BREOoNN, Geschichte d. Natur, III, 1, pag. 360.

3 VoGT, Lehrb. d. Geologie, I, pag. 355.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 13 MAT

svagt bågböjda. Ligamentarean har jag ej lyckats få se full-

ständig, den synes ha varit mycket låg med fina lamell-

artade åsar, som till ett antal af 5—6 gingo parallelt eller

i det närmaste parallelt med låsrandens fria, öfre kant.

Af skalet finnas endast ett par små aftryck. Mina figu-

rer 10, 11 å pl. 1 äro tecknade efter en vaxafgjutning i ett

sådant aftryck och visa, huru skalet var försedt med kon-

centriska, djupa och skarpa fåror, huru dess yta sammansattes

af taktegellagda koncentriska lameller, hvilkas fria, distala

rand täcker närmast yngre. lamells öfre, proximala parti.

Den undre randen hos dessa lameller är ej jemn, utan går i

rundade bugter, en följd deraf att lamellens yta ej är plan

utan med uppstående runda ryggar, hvilkas rigtning bildar

större eller mindre vinkel mot lamellens fria rand; emellan

äsarne synas rännformigt fördjupade konkaviteter. Nämda

åsar från olika lameller stå midt för hvarandra, utgöra en

fortsättning af hvarandra, och härigenom blir skalskulpturens

likhet med utseendet hos ett tegellagdt tak särdeles slående

(figg. 10, 11). Nya åsar anläggas i mellanrummen emellan

de förutvarande. Öfver åsarne och de dem skiljande fårorna

gå fina strior (pl. 1, fig. 11) parallelt med tillväxtlamellernas

fria rand.

Formen hör till de allmännare i bryozo- och korallkalken

vid Annetorp förekommande, lätt igenkänlig från alla öfriga

genom sin långsträckta rektangulära form och sina talrika

fina tänder. Samma art har jag sett i faxelaget på Stevns

klint.

Gen. Macrodon, LYcETT.

Macrodon macrodon, LDGERN.

P1 ds

1567. Arca macrodon, LUNDGREN, -Paleont. iakttag. faxekalk. Limhamn. pag.

28, fig. 9.

Af denna form har efter 1867 intet nytt exemplar blifvit

påträffadt. Min figur å pl. 1 är tecknad efter LUNDGRENS origi-

nalexemplar och visar en bakåt och nedåt snedt utdragen

stenkärna, hvars öfre och bakre rand bildar en samman-

hängande båglinie. Från umbo något snedt bakåt till den

undre randen går en svag depression; midt för densamma är

undre randen inbugtad. Stenkärnans periferiska bräm är

Sä

18 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, II.

svagt konkaveradt. Låsranden består at ett främre parti

med 5 korta, snedt stälda tänder och ett bakre, längre med

3 långa, smala tänder, som ligga parallelt med låsrandens

kant. Ligamentarean ej bevarad. Hvarje spår af skalskulp-

turen är borta. Skalet synes, af stenkärnans utseende att

döma, hafva haft radierande coste öfvertvärade af koncen-

triska strior.

Exemplaret härstammar ur bryozokalken vid Amnnetorp.

Gen. Cucull&a, LAM.

Cucullzea crenulata, LDGEN.

Pl. 2, figg. 20—22. 5

18067. Få ecremulata, LUNDGREN, Paleont. iaktt. faxekalk. Limhamn, pag. 26,

fis...

Rhombiska stenkärnor af ända till 32 mm. längd och 20

num. höjd. Låskanten är rak, bildande trubbiga vinklar med

främre och bakre randen. Analkanten är rak, dess hörn med

den undre randen afrundadt spetsvinkligt. Den undre randen

är baktill och i de mediana partierna rak, öfvergår medelst

en jemt afrundad båge så småningom i den främre. Denna

är kortare än den bakre och bågböjd.

Stenkärnan höghvälfd med framom midten liggande, in-

böjd umbo, som höjer sig ganska betydligt öfver låskanten. Från

umbo går en skarpt markerad, afrundad rygg snedt bakåt

mot det nedre, bakre hörnet. På det framför denna belägna,

mycket svagt insänkta partiet synes en skärformig fördjup-

ning efter den skifformiga förtjockningen på skalets insida,

på hvilken bakre slutmuskeln insererade sig. En liknande,

fastän svagare impression synes också vid bakre randen af

främre muskelintrycket och härifrån böjande sig upp mot:

umbo. Slutmusklernas insertionsytor äro ovala. Stenkärnans

periferiska bräm är svagt konkavt och stupar långsamt

utåt. Längs detsammas midt löper en rundad valkformig

förtjockning.

Utsidan är försedd med ett färre antal koncentriska

fåror. Vidare synas här raka, radierande fåror, som göra

randen och särskildt densammas här ofvan nämda valklika

förtjockning krenelerad (pl. 2, fig. 20).

BIHANG TILL K: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:07. 19

Läåsranden med 3 främre och 4 bakre, långa tänder, som

ligga parallelt med låskanten. Alla äro ej af samma längd;

endast de öfversta sträcka sig till låsrandens mediana partier,

under det de nedre äro mycket kortare. Dessa långsgående

tänder äro försedda med fina tvärrefflor. Emellan de laterala

partierna af låsranden, som ha tänderna parallelt med kanten,

står ett mediant parti med smärre snedt stälda eller vertikala

tänder (pl. 2, fig. 21); jag har sett ända till 6 stycken så-

dana. Ligamentarean är försedd med starkare och mellan

dessa liggande svagare refflor, som gå parallelt mrd låsran-

den samt med /A-formade, glest liggande, fina lameller, d. v. s.

fåror på den ursprungliga ligamentarean, till ett antal af

4—5.

Skalet är i vanliga fall förstördt. Det hade radierande,

raka eller vid skalets sidor svagt uppätböjda costa och dem

skiljande fåror, hvilka, nära umbo smala, mot periferien bli

allt bredare. Här, och åtminstone i skalets mediana partier

på samma höjd, dela sig ribborna genom dikotomering i två.

På ribbans rygg synes en svag fåra, som mot periferien för-

djupar och utvidgar sig allt mer och mer (pRbERRSN20).

Dessa cost: och deras mellanrum öfvertväras af koncentriska

fina strior, som stundom åstadkomma en tandning på ribborna,

och som i fårorna emellan ribborna bilda ett fint listverk.

Med temligen regelbundna mellanrum bli vissa af dessa strior

djupare; dessa framträda t. o. m. på stenkärnan.

Arten är ganska vanlig i korall- och bryozokalken vid

Annetorp samt i korallkalken vid Faxe.

Det exemplar, jag afbildat å fig. 20, pl. 2, är LUNDGRENS

originalexemplar till fig. 6 i hans ofvan citerade arbete från

1567.

(Ten. Isoarca, MÖNSTER.

Isoarca obliquedentata, LDGRN.

PIMP SS P0

1820. Arcacites oblongus, SCHLOTHEIM, Petrefactenkunde, pag. 204 (non

GOLDFUSS).

1567. Arca obliquedentata, LUNDGREN, Paleont. iakttag. faxekalk. Limhamn,

pag. 26, fig. 7.

Tvär oval, af 45 mm. längd och 30 mm. höjd; höjden

förhåller sig således här till längden = 1:1,5. Det gifves

20 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, II:

dock andra, kortare former, hos hvilka h :1 = 1: 1,2, och den

af LUNDGREN (op. cit.) afbildade formen är just en sådan;

den är också ofullständig, hvilket allt gör, att våra af-

bildningar af en och samma form komma att te sig så

högst olika.

Låskanten bågböjd öfvergår utan hörn, omärkligt, i den

starkt bågböjda analranden och denna i sin tur på samma

sätt i den undre, hvilken efter en svag, median inbugtning

utan afbrott fortsätter sig i den främre mera raka och sned-

stälda randen.

Stenkärnan höghvälfd med inböjda umbones (fig. 24 å

pl. 2); dessa äro belägna nära främre randen, hvilket gör hela

formen oliksidig. Låsranden, som nämdes, svagt bågböjd med

ungefär 25 låständer, af hvilka dock endast 6—7 bilda den

främre delen af låsranden, alla de återstående deremot den

bakre (pl. 2, fig. 26). Dessa båda partier skiljas från hvar-

andra af en liten lucka samt af tändernas olika rigtning;

de främre rigtade snedt bakåt, de bakre snedt framåt. De

laterala tänderna äro raka, under det de mediana äro båg- eller

vinkelböjda. Ligamentarean är låg och belägen endast öfver

den bakre delen af låsranden. Stenkärnans utsida är slät,

stundom med svaga koncentriska och tätt liggande fåror.

Dess periferiska bräm, som vanligen har rätt stor bredd, är

plant eller svagt konkavt.

Af skalet är i a. hvarje spår bortfördt. Fig. 25 är

tecknad efter en afgjutning i ett intryck af skalets utsida.

Den visar skalytan försedd med ett fint nätverk af radie-

rande och koncentriska strior; nätets maskor äro kvadratiska

och af 0,5 mm. sida. De koncentriska striorna fortsätta utan

afbrott öfver skalets hela yta, de radierande deremot äro ej

sammanhängande från umbo till randen utan afbrutna i skilda

partier, som synas tillhöra hvar sin af de genom de koncen-

triska striorna begränsade lamellerna. De börja nemligen

visserligen vid lamellens proximala rand men hinna ej den

distala begränsningen af samma lamell utan, aftagande i bredd,

sluta de ett stycke innanför denna.

Såsom LUNDGREN! kunnat öfvertyga sig om, är denna

art identisk med den af ScHuotHEim? beskrifna Arcacites

oblongus, ScHLoTH.; han anser dock, att ifrågavarande kritform

1 Paleont. iakttag. faxek. Limhamn, pag. 27.

? Petrefactenkunde, pag. 204.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. NiOMs, oh

ej utan stora svårigheter kan komma att betecknas med detta

SCHLOTHEIMS namn, då detsamma af GoLDFuss! blifvit an-

vändt för en annan art, som är väsentligen skild från

denna. Också jag tror, att det i detta fall skulle åstad-

komma en stor villervalla i litteraturen, om man försökte

strängt tillämpa prioritetsprincipen. Namnet Arca oblonga

är för öfrigt bildadt af SowerBy? år 1821, d. v. s. ungefär

samtidigt med, att det började användas af ScHLoTHEIM (1820).

I Gorpruss' Petrefacta Germanize afses denna SowerBYy's och

ej SCHLOTHEIMS form.

Gen. Limopsis, SAssI.

Limopsis Höninghausi, MULL.

PTS

frdea ORO

, gg. 21, 28.

1859. Limopsis Höninghausi, HorzAPFEL, Moll. d. Aachener Kreide, II, pag.

212, pl. 23, figg. 6 och 10.

Små, fyrkantiga, snedt bakåt utdragna stenkärnor af 6,5

mim. höjd och 6 mm. längd. Låsranden såväl som främre

och bakre randen äro raka, de båda sist nämda svagt diver-

gerande nedåt; den undre randen bildar en båglinie, som

utan afbrott fortsätter i de främre och bakre.

Stenkärnan höghvälfd. Umbo belägen framom låsran-

dens midtpunkt höjer sig, snedt framåtrigtad, öfver låsran-

dens öfre kant. Från umbo går snedt framåt en kort, djup

skärformig, fåra. Främre delen af låsranden med 5, den

bakre med 6 små och snedt stälda tänder, som mot midten

aftaga i storlek. Utsidan försedd med koncentriska tillväxt-

afsatser.

På ett exemplar är ett fragment af skalet bevaradt; af

detta synes skulpturen hafva varit koncentrisk med fina, tätt

liggande, koncentriska strior af hvilka somliga blefvo djupare

och derför bättre bevarade vid skalets afnötning än de mellan-

liggande (pl. 2, fig. 28). 3

Såsom jag genom jemförelse med exemplar från Vaals i

Tekniska Högskolan i Aachen kunnat öfvertyga mig om, är

ifrågavarande form från Sveriges Yngre krita fullt identisk med

den af HoLzAPFEL från quadratus-kritan vid Vaals beskrifna.

Med Favre's afbildning af Limopsis rhomboidalis, ALTH. från

" Petrefacta Germanize, II, pag. 147

>" Mineral Conchology of Great Britain. Vol. 3. pag. 7.

20 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA. II.

Lemberg och Nagorzany,! hvilken form enligt VoGzLn? före-

kommer vid Kunraed, och hvilken skulle stå i närheten af

MÖLLERS Limopsis Höninghaust, företer formen ur den baltiska

Yngre kritan ingen likhet.

Förekommer relativt sällsynt i bryozokalken vid Anne-

torp. Arten närmar sig genom sin form till den tertiära

typen? men öfverensstämmer till skulpturen mera med krit-

formerna af detta släkte.

Gen. Nucula, LAM.

Nucula sp.

Små, snedt triangulära stenkärnor af 6 mm. längd och

4,5 mm. höjd, randen är mycket fint krenelerad. Som skalets

skulptur ej är mig bekant, kan jag ej bestämma denna form

till species. Sällsynt i korall- och bryozokalken vid Annetorp.

Gen. Cardium, LINNÉ.

Cardium Schlotheimi, LDGERN.

P1,.42: fig: 290,30)

1567. Cardium Schlotheinvi, LUNDGREN, Paleont. iakttag. Faxekalk. Lim-

hamn, pag. 30, fig. 10.

Min fig. 29 å pl. 2 är ritad efter LUNDGRENS original-

exemplar. Detta utgjordes af en 15 mm. hög och 14 mm.

bred stenkärna efter ett vensterskal. Bakre randen är nästan

rak, den undre randen bildar med den främre en samman-

hängande båglinie. Hela formen är utdragen snedt bakåt.

Umbo ungefär vid midten af låsranden, snedt framåt-

rigtad, spetsig och inrullad. Från umbo till nedre bakre

hörnet går en bredt rundad rygg, från hvilken stupningen

bakåt är skarp, framåt deremot mera småningom skeende.

Stenkärnans högsta hvälfning, på högsta punkten af nämda

rygg, är 6,5 mm. öfver randens plan.

! Mollousques fossiles de la Craie de Lemberg, Genéyve et Bale 1869, pl.

12; gg. 11 och 12: å -

2 Beiträge zur Kenntniss d. Holländischen Kreide, Leiden och Berlin

1895, Pag. 31.

Jmf. HoLZAPFEL, Moll. Aach. Kreide, pag. 212.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 24. AFD. IV. N:0 7. 23

Utsidan med radierande fåror, som i de laterala partierna

bli svagt uppåtböjda. Dessa fåror äro bredare än de fina

uppstående ribbor, som de begränsa. Öfver denna radiala

skulptur gå två eller tre svagt antydda koncentriska afsatser.

Skalet är alltid helt och hållet förstördt; ett par aftryck |

af dess utsida äro dock bibehållna, visande, huru skalet var för-

sedt med fina radierande coste, skilda af rännformiga fåror,

något smalare än coste. Ribborna liksom också fårorna

emellan desamma öfvertväras af koncentriska tillväxtafsatser,

lameller med fri distal rand, hvilken på ribbornas rygg höjer

sig till bildande af vinkelböjda tänder eller fjäll. Förlängas

desamma, såsom stundom händer, få de utseende af spets-

eller rundbågshvalf, som delvis täcka närmast liggande lamells

proximala åsparti. I fårorna emellan coste bildar de koncen-

triska lamellernas fria rand svagt markerade lister (pl. 2,

fig. 30).

Formen är ganska allmän 1 korall- och bryozokalken vid

Annetorp. Jag har vidare sett den i faxelaget vid Stevns

och i korallkalken vid Faxe.

Gen. Nemocardium, MEEK.

Nemocardium WVogeli, nom. nov.

P1. 2, figg. 31—34.

1567. Cardium crassum, LUNDGREN (non EICHWALD, NON DEFRANCE), Pale-

ont. iakttag. Faxekalk. Limhamn, pag. 29, fig. 12.

Från Annetorp föreligga af denna art ett par hundra

exemplar i form af mer eller mindre väl bevarade stenkärnor.

Höjden ända till 33 mm. längden 31 mm.; tjockleken af det

största exemplaret, ena skalhalfvan, 12 mm.

Stenkärnans ovala parti utdraget snedt nedåt. Öfre,

främre och undre randen bildar en sammanhängande båg-

linie. Den bakre randen bildar med den undre ett afrundadt

rätvinkligt hörn och är tydligt insvängd. Det är ej endast

hos äldre exemplar, den bakre randen har detta utseende,

såsom VOGEL! anger om Cardium Lundgreni, VOGEL; t. o. m.

hos små exemplar af 7 mm. höjd har bakre randen alideles

samma utseende som hos de allra största. Umbo ungefär vid

1 Beiträge z. Kenntniss d. Holländischen Kreide, Leiden och Berlin 1595,

pag. 41.

24 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, II.

skalets midt, snedt framåtrigtad och inåtböjd. Från umbo

går snedt nedåt och bakåt en kraftig, rundad rygg, och från

denna är det bakom densamma liggande triangulära och

konkaverade partiet skarpt afsatt; här är stupningen skarp,

framåt deremot bildar stenkärnans hvälfning en större båg-

linie. Randen rundt omkring stenkärnan är uppviken och i

hela sin utsträckning, ej endast i analpartiet, försedd med

kantreffor. Låset är ett normalt, kraftigt cardiumlås med

två mediana tänder samt en främre och en bakre sidotand.

Muskelintrycken ovala, djupa; mantelrandens dem förbin-

dande linie i a. tydlig. Utsidan är slät med koncentriska på

afstånd från hvarandra liggande och ojemna fåror samt i ett

par fall mera svaga antydningar till radierande ribbor, i s.

på de bakre partierna.

Skalet är i a. helt och hållet förstördt; endast ett af de

hundratals exemplar, jag undersökt, har ett litet fragment af

skalet ännu vidhängande stenkärnan. Fig. 33, som visar

skulpturen i det anala och till detta gränsande mediana

parti, är tecknad efter vaxafgjutningar i aftryck efter skalets

utsida. Af denna figur framgår, att skulpturen är olika i

olika partier af skalet; framtill, som det här synes, slät med

fina koncentriska strior, baktill med radierande coste.

Det bakre partiet, sträckande sig fram öfver den run-

dade ryggen, omtalad här ofvan, var försedt med 35—40

fina, radierande ribbor, skilda af fåror, något bredare

än coste. Dessa fåror voro djupast vid sin mediana rand,

mot den laterala höjde de sig så småningom och här, på

denna sluttning, liksom stödda mot ribbornas mediana kant,

sutto cylindriska tvärhuggna tappar af cirkelrund eller oval

genomskärning; de ovala ha sin längsta diameter vinkelrätt

mot ribbornas längsrigtning. På 2 mm. bredd gå 6—7 costee,

tapparnes i samma fåra afstånd från hvarandra är ungefär

lika långt som fårans bredd.

På bättre bevarade intryck synes, att dessa tappformiga

utväxter voro ihåliga (fig. 33), och af ett lateralt randparti

(fig. 31) framgår, att dessa taggbildningar uppkommit genom

en hopböjning af tillväxtlamellernas uppstående, fria rand.

Hos denna art är tillväxtlamellernas täckande rand närmare

umbo, den öfvertäckta närmare skalranden. Under sådana

förhållanden måste naturligtvis de genom en hopböjning af

lamellernas fria rand bildade taggarne och fjällen ha sin

BIHANG TILL K:/SV. VET.-AKAD. HANDL: BAND 24. AFD. IV. N:0 7. 20

konkavitet eller, om de äro slutna, sin randsöm vettande

mot umbo. Af denna samma figur 31 framgår också, att

hopböjningen försiggår i fårorna, på gränsen mot costee och ej

på de sistnämdas rygg.

En direkt motsvarighet till dessa taggars bidningssätt

har jag iakttagit hos den recenta Cardium echinatum, L. hos

hvilken de skedliknande, på cylindrisk bas hvilande och ihåliga

taggarne tydligtvis bildas genom hopvikning af fjäll, sömmen

också här vettande mot umbo. Hela bildningen är en rent,

yttre, bildad endast af mantelns rand. Taggarnes lumen

fortsätter sig ej igenom det inre, af mantelytan afsöndrade

skalskiktet; detta sist nämda förhållande eger enligt uppgift

af HoLZAPFEL! rum hos Granocardium productum, GOLDE.

Återstår att tillse, hurn skulpturen ter sig i de främre

partierna af skalet. Fig. 33 visade denna del af skalets yta

såsom slät med mycket svaga koncentriska strior. Så har

också skalets skulptur förut blifvit beskrifven, men vi kunna

dock lätt öfvertyga oss om, att ett misstag här blifvit be-

gänget; stenkärnans hela rand var, som nämdes, krenelerad;

öfver hela skalets yta måste således hafva funnits radierande

coste.

På en stenkärna sitter ännu ett litet fragment af skalet

kvar, och detta visade (pl. 2, fig. 32), att de främre partierna

af skalet ingalunda voro släta utan försedda med låga, breda

coste skilda medelst smala fåror. Ribborna ha något ojemna

ränder, hvilka synbarligen endast äro märken efter en afnött

koncentrisk striering, som en gång öfvertvärade dessa, såsom

framgår af de relativt bättre bevarade partierna närmare

skalranden.

Coste afbrytas af koncentriska, djupa fåror, som bilda

en zigzaglinie; i hvarje ribbas distala ända bildas en kon-

kavitet, i hvilken motsvarande ribba i nästa afsats inpassar

sin tillspetsade proximala ända. Denna fördjupning i rib-

bornas trumpetaktigt utvidgade distala ända får ej ge an-

ledning till den uppfattningen, att ribborna skulle vara ihåliga

ungefär som hos Cardium costatum, L. Genom snitt i olika

rigtningar har jag öfvertygat mig om, att ribborna sakna

lumen. |

Intrycken af skalens utsida i den sedermera tillhårdnade

kalkstensmassan visa sig släta utan spår af dessa coste utom

' Mollusk. Aachen. Kreide, II, pag. 180.

26 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA I.

i ett enda fall, der verkligen en svagt antydd radialskulptur

kunde skönjas. Antagligen voro de närmast afhandlade

coste 1 skalets främre delar ursprungligen betäckta med

ett tunnt, slätt skikt, som lemnade de vanliga intrycken i

kalkslammet. Först efter förstöring af detta ytliga skikt

framträda coste, men då var tydligtvis kalkslammet redan

tillhårdnadt och aftrycket färdigt. Den bakre tredjedelen

af skalet hade säkerligen sina coste och mellanliggande fåror

med deras taggar ej betäckta af ett sådant skyddande hölje.

Skalet hade således i det bakre partiet radierande costa

med taggar, i det främre var det utan sådana endast med

koncentriska strior, och formen borde således föras till gen.

Protocardia, BeyricH. Under det tunna, ytliga skiktet, som

var glatt, fans här i det främre partiet en fin radialskulptur;

efter dessa egenskaper är formen att hänföra till gen. Nemo-

cardium, MErK. Vi ha efter det sagda en egendomlig mellan-

form för oss, en form som visar en ytskulptur, karakte-

ristisk dels för de under den äldre krittiden lefvande Proto-

cardia-typerna och dels för de i tertiärtiden uppträdande

Nemocardium-species. |

VoGEL har! under namnet Cardium (Protocardia) Lund-

greni beskrifvit en Mastrichter-form, hvilken han anser iden-

tisk med Cardium crassum, LUNDGREN. Efter beskrifningen

och afbildningen att döma äro dock dessa arter ej identa.

Formen ur Skandinaviens Yngre krita är snedt bakåt utdragen,

med en bestämd depression bakom den från umbo snedt bakåt

gående ryggen, med bakre randen insvängd och med 35—40

coste i analpartiet. under det formen från Mastricht har mera

cirkelrund omkrets, jemn hvälfning från den främre randen

till den bakre och med endast 25 coste 1 det anala partiet.

Jag föreslår derför, att Mastrichter-formen behåller namnet

Cardium Lundgreni, VoGEL (syn. exclus.), och att formen ur

Skandinaviens Yngre krita får namnet Cardium (Nemocardium)

Vogeli med C. crassum, LUNDGREN såsom synonym. NSpecies-

namnet crassum kan nemligen ej bibehållas för LUNDGRENS

form, enär detta namn redan förut var användt för andra

former dels af ErIcHWALD, dels af DEFRANCE.

Arten hör till de allmännaste i bryozo- och korallkalken

vid Annetorp liksom också vid Faxe. ;

! Beiträge z. Kenntniss d. Holländischen Kreide, pag. 41.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:o 7. 27

Gen. Isocardia, LAM.

Isocardia faxensis, LDGRN.

BIR figgt lang 20.

1867. Isocardia faxeensis, LUNDGREN, Paleont. iakttag. Faxekalk. Limhamn,

Pag. 30, fig. 11. 4

Till LUNDGRENS beskrifning öfver denna art vill jag foga

följande anmärkningar. Muskelintrycken äro ovala. Lås-

randen består af två mediana tänder samt en lateral, den bakre.

Tänderna äro lamellartade och liggande ungefär parallelt

med låsrandens kant. Stenkärnans utsida är försedd med

koncentriska fåror, somliga djupare, bildande afsatser.

Skalet (fig. 36) med koncentrisk skulptur: fina parallela

strior samt bredare, grunda fåror.

Utom den vanligast förekommande typen, afbildad af

LUNDGREN, finnas här, sällsyntare större stenkärnor af ända

till 26 mm. höjd och 32 mm. längd (fig. 35).

Förekommer allmänt i bryozo- och korallkalken vid

Amnnetorp, i faxelaget på Stevns samt vid Faxe.

Gen. Pholadomya, Sow.

Pholadomya clausa, n. sp.

Py 2 fig, 42.

Några stenkärnor af ända till 5,5 cm. längd och 3,8 cm.

höjd. Umbones spetsiga, starkt inrullade, belägna nära främre

randen. Denna bildar en halfcirkelformig båge framåt, omedel-

bart fortsättande sig i den undre, raka eller svagt bågböjda

randen, som baktill är uppåtböjd, öfvergående i den bakre

och öfre. Af låsranden finnes ingenting bevaradt. Sten-

kärnans yttersida med starkare och svagare koncentriska,

ej fullt regelbundet förlöpande fåror samt 1 det främre partiet

med några glesa och mycket svaga antydningar till radierande

valkar. Skalen slutna, ej klaffande.

Ehuru endast stenkärnor utan skal föreligga, har jag

likväl ansett mig kunna till species bestämma ifrågavarande

form, då, som bekant, skalen hos Pholadomya-species äro

mycket tunna, och således stenkärnan mycket noggrannt

återger dels artens hela form, dels skalets skulptur.

28 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, II.

Från Pholadomya Esmarkit, NInsSsS., som också har rundt

om slutna skal, skiljes Pholadomya clausa, HENNIG genom

sin långsträckta form med rak undre rand samt glesare och

svagare radierande cost:e.

Arten är sällsynt, hittills anträffad endast i bryozo-

kalken vid Annetorp.

Gen. Gastroch&ena, SPENGLER.

Gastrochaena supracretacea, n. sp.

Pl. 2, figg. 37—41.

Af den form, jag vill beteckna med detta namn, finnes

från Annetorps bryozokalk några utfyllnader af de hål,

musslan borrade i kalkslammet på hafsbottnen. Dessa sten-

kärnor efter borrhålen äro rakt klubblika (fig. 37), långsamt

afsmalnande nedåt, af cirkelrund tvärgenomskärning och utan

några som helst yttre märken eller intryck.

Inuti dessa borrhålskärnor finnas sjelfva fossilresterna,

dels såsom stenkärnor, dels såsom aftryck af skalens utsida.

Stenkärnorna (figg. 40, 41) äro kilformade, bakåt af-

tagande till såväl höjd som tjocklek. Största höjden, vid

främre ändan, är 6,5 mm., motsvarande en skallängd på 13

mm.; stenkärnan är således dubbelt så lång som hög. Um-

bones, belägna strax bakom främre öfre hörnet, äro breda,

snedt framåt rigtade och inrullade. Framtill på undre sidan

var skalet klaffande (fig. 41), med en bredt springlik öppning,

som såväl upp- som nedtill utlöper i en liten, triangulär

spets. Utsträckt 1 ett plan, skulle denna öppning få det

utseende, fig. 38 å pl. 2 visar. Den öfre spetsen sträcker

sig upp emellan umbones, den nedre når ej så långt tillbaka

som till den undre skalrandens midtpunkt. Skalranden, som

begränsade denna öppning, var uppviken. Stenkärnans yta

med koncentriska afsatser. Muskelintryck och mantelrand

äro ej att iakttaga.

Sjelfva skalet är ej bevaradt; aftryck af dess utsida

visar (fig. 39), att detsamma var försedt med fina och tätt

liggande koncentriska strior samt med djupare och bredare

koncentriska fåror. ;

I borrhålet insvämmades med det öfriga kalkslammet

också små molluskskal; särskildt vanliga, så förekommande,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 7. 29

äro stenkärnor och skal af små, 3—4 »umm. långa Modiola

Cotte, Röm. eller af Barbatia Forchhammeri, L.DGRN.

Gen. Pholas, LINNÉ.

Pholas, sp.

Af slägtet Pholas finnes i korallkalken vid Annetorp ett

par små skalfragment, hvilka dock äro alltför ofullständiga

för en species-bestämning. Det största exemplaret har en

längd af 15 mm. Formen är rundad och liknar mycket Ph.

tripartita, DestH.;! är säkerligen att hänföra till samma grupp

som nämda species.

Tamellibranchiatfaunan i Sveriges Yngre krita samman-

sättes således, såvidt vi nu känna densamma, af 23 till

species fullt bestämbara former; dertill komma 4 (Gervillia-,

Nucula-, Pinna- och Pholas-)species, hvilka jag med för

handen varande material kunnat bestämma endast till genus.

Utom de nu nämda finnas här ett par former, i så ofull-

ständigt skick bevarade, att de ej kunnat bestämmas ens

till genus, hvarför de tills vidare måste lemnas alldeles ur

räkningen.

Särdeles rik på omvexlande former är ej denna fauna.

Slägtet Ostrea t. ex. uppträder med endast tre species, O.

hippopodium, Nirss., O. vesicularis, L., och O. lateralis, NILSS.

Pectines också med tre former, hvilkas maximalhöjd går till

10 mm., under det i Skånes äldre, senona aflagringar slägtet

Pecten uppträder med sexton species; af dessa når P. cretaceus,

Nyst en höjd af ända till 55 mm.? Deremot är familjen

ÅArcide särdeles rikt representerad, med sex species, familjen

Cardiide med två 0. s. v.

Äro således de särskilda arterna ej synnerligen många,

och faunan i sin helhet ej särdeles omvexlande, så förekomma

till gengäld en del af de här uppträdande formerna med ett

synnerligen stort individantal. För bryozo- och korallkalkens

vidkommande gäller detta särskildt de till Arcide och Cardiida

hörande formerna, hvilka i nämda bildningar förekomma i så-

dana massor, att de kunna sägas sätta sin bestämda prägel

! CHENU, Manuel de Conchyliologie, II, pag. 4, fig. 7.

> HENNIG, Revis. Nilssons kritlamellibr., pag. 43.

30 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRETANETETS

på deras lamellibranchiatfauna. Hvarje litet brottstycke af

dessa bergarter hyser en stenkärna eller ett aftryck af en

Arca- eller Cardium-individ. Kokkolitkalken deremot, i a.

mycket fattig på fossil, byser stundom Ostrea vesicularis, L.

i stora massor och i typisk utbildning, Arca och Cardium

deremot. saknas alldeles.

Af de i Skånes Yngre krita förekommande formerna

uppträda åtta redan i den äldre kritan, nemligen Ostrea

hippopodium, NiLss., O. vesicularis, L., O. lateralis, NILSS.,

Lima semisulcata, NILSS., Lima oviformis, MULL., Pecten inversus,

NiILsSsS., Modiola Cotte, RÖMmER och Limopsis Höninghausi, MÖLL.

De öfriga femton äro karakterististiska för den Yngre kritan.

AT specielt tertiära former finnes här ingen representant.

Betrakta vi de för bryozo- och korallkalken så karakteri-

stiska Arcide och Cardiide något närmare, finna vi snart,

att de ha en mera cretaceisk än tertiär prägel. WSlägtet

Barbatia är visserligen indifferent i och för en åldersbestäm-

ning, i det representanter för detsamma finnas såväl i krit-

som tertiärsystemet. JIsoarca, Macrodon och Cucullea deremot

kunna snarare kallas äldre än yngre typer, äfven om arter

af Cucullea ej alldeles saknas i bildningar som äro yngre

än Skandinaviens Yngre krita. Hvad Cardiide beträffar,

så skulle Nemocardium Vogeli, HnG tyda på den omslutande

aflagringens tertiära bildningstid, om nämda art kunde sägas

vara en fullt typisk representant för detta slägte; men, som

jag redan (pag. 26) omtalat, visar Nemocardium Vogeli, HNG

vissa egenskaper, som tyda på en, om vi så vilja, äldre

Nemocardium-typ, en form, som i de främre delarne af skalet

hade ett ytligt skikt med endast koncentrisk skulptur lik-

nande skulpturen hos de äldre, Protocardia-typerna; under

detta ytliga skikt kunde man iakttaga en radialskulptur,

sådan som karakteriserar de yngre, Nemocardium-formerna.

Faunan i sin helhet visar sig således nära beslägtad med

den äldre kritfaunan, visserligen ej i saknad af karakterer,

som tyda på, att den är yngre än denna, men i alla fall så

nära öfverensstämmande med denna äldre kritfauna, att det

direkta, omedelbara sammanhanget emellan båda ej kan för-

bises, och att det ej kan vara tal om något afbrott i den

yngre faunans utveckling ur den äldre. i

Den skenbart stora skilnaden emellan sammansättningen

af den äldre och den Yngre kritans i Skåne lamellibranchiat-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 7. 31

faunor är endast till en del beroende derpå, att den Yngres

är en utvecklingsform ur den äldres, eller med andra ord

skilnaden beror ej endast på, att dessa faunor lefvat under

olika tider, utan säkerligen och till största delen derpå, att

de lefvat under olika förhållanden. Den skulle sålunda kunna

kallas en faciesskilnad, betingad af de olika yttre omständig-

heter, under hvilka de olika formerna bäst trifvas. En recent

korallofil fauna är skarpt skild från omgifningens. Den

bryozoofila och korallofila faunan i den Yngre kritans haf

visar en bestämd skilnad från den utanför bryozoskogen och

korallbanken afsatta kokkolitkalkens djurverld, och dock för-

siggingo dessa afsättningar alldeles samtidigt med hvarandra

och 1 samma baf, såsom jag i ett snart utkommande arbete

öfver den Yngre kritans geologi ämnar utförligare bevisa.

Tiksom i den äldre kritfaunan saknas också i den Yngre

kritans kokkolitkalk representanter för de i korall- och

bryozokalken så vanliga Arca- och Cardwum-species, under

det deremot Ostrea vesicularis, L. här spelar hufvudrolen, ja,

nästan kan sägas vara den allena förekommande formen till-

sammans med ytterligt sällsynta individer af Ostrea lateralis,

Ninss. och Spondylus faxensis, LDGRN. Att kokkolitkalkens

lamellibranchiatfauna är rent cretaceisk, kan väl ej bestridas,

och dock är den samtidig med den i viss mån afvikande

faunan i bryozo- och korallkalken.

Jag vill naturligtvis ej på grund ensamt af lamelli-

branchierna fälla något utslag angående den Yngre kritans

utländska eqvivalenter och väntar således med ett bestämdt

uttalande i denna rigtning, tills jag kan lemna en öfversigt

öfver hela faunans sammansättning. I N:o 1, Echiniderna,

af denna serie uppsatser! har jag visat, att Cidaris Forch-

hammeri, DESorR ej fins i Skandinaviens Yngre krita och med

detsamma borttagit ett af de stöd, man förut trott sig ega,

för det antagandet, att den Yngre kritan i Sverige är lik-

värdig med Caleaire pisolitique och dess motsvarigheter i

W. Europa. Ej heller lamellibranchiaterna ge något positivt

bevis för en eqvivalens emellan de nämda bildningarne. Ingen

form af lamellibranchiaterna är gemensam; och under det

atminstone en tredjedel af vår Yngre kritas musslor äro rena

kritformer, fins i den äldsta af de till Montien räknade af-

! Faunan i Skånes Yngre krita, Bih. K. Svenska Vet. A kad. Handl., Bd 24.

d2 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, II.

lagringarne, Poudingue base du Tufeau de Ciply, ingen

enda kritform med undantag af några kritbryozoer.!

Det synes mig, som om GROSSOUVRE placerat Skandinaviens

Yngre krita väl högt i serien, då han? jemför densamma

med OCalcaire grossier de Mons, Tufeau de Ciply, Caleaire

pisolitique m. fl, utan att stödja denna åsigt med andra

bevis, än att Belemniter, Ammoniter, Rudister och Inoceramus

saknas, under det Nautilus danicus, ScHLoTH. skulle finnas i

de med hvarandra jemförda bildningarne.

För att i detta sammanhang hålla mig endast till Lamelli-

branchiaterna vill jag nämna, att utdöendet af Inoceramus

ej sammanfaller med krittidens slut, då som bekant senast

Lortr funnit representanter af detta slägte ända uppe i

öfvereocäna lager vid Casentino i Toscana.? Lika litet få vi

anse saknaden af Rudister i den Yngre kritan såsom bevisande,

att den i faunistiskt hänseende är skarpt skild från krit-

systemet för öfrigt. Rudisterna i Sveriges krita äro utdöda

redan vid mucronata-tidens inträde, möjligen med undantag

af den lilla Radiolites pusillus, LDGRN, som är funnen, sliten

och sällsynt, vid Mörby i en bergart, som dock synes mig

snarare böra mnppfattas såsom hörande till mammillatus- än

till mucronata-zonen. Att rudister saknas i den Yngre kritan

vid Annetorp bevisar lika litet ifråga om denna aflagring

som i fråga om Hanaskogskalken eller Köpingesandstenen,

att dess afsättning ej kunde försiggått under den egentliga

krittiden.

Ehuru man i Sveriges Yngre krita ej funnit någon

Inoceramus synes dock nämda form ej alldeles saknas i hela

den baltiska "Yngre kritan. I Köpenhamns Universitets

Mineralogiska museum finnes nemligen från Faxe ett skal-

fragment af Inoceramus, bevuxet med serpularör och bryozo-

krustor från den Yngre kritans tid. Skalfragmentet har

således legat på krithafvets botten och är ej efter bryozo-

kalkens afsättning insmuggladt i nämda bildning. En annan

! RutoT och van den BrRoEcK, Résultats de nouvelles recherches relatives

å la fixation de Fåge de la masse principale du Tufeau de Ciply, Ann. Soc.

Géol. de Belgique, Tome 13, pag. 96. A. Rutor, Essai de Synchronisme des

couches Maastrichtiennes et Sénoniennes de Belgique, Bull. Soc. Belge de

Géologie, 1894, pag. 149.

2 Sur la limite du crétacé et du tertiaire, Bull. Soc. Géol. France, Sér.

3, Tome 25, pag. 80.

3 ANDREA, Ref. i Neues Jahrb. f. Mineralogie, 1898, Bd 2, pag. 110 af

LorTTI, Inocerami nell'Eocene del Casentino.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 7. 33

fråga blir, om verkligen Inoceramus lefvat 1 det Yngre krit-

hafvets bryozoskog, eller om nämda skalfragment af densamma

ursprungligen härrör från en äldre bildning och ur denna

transporterats hit genom mekaniska krafters inverkan. Denna

fråga kan jag f. n. ej besvara, helst som jag ej sett Inoceramus-

fragmentet in situ.

Genom omnämnande af denna observation vill jag hafva

påpekat, att man ej utan vidare får anse den Yngre kritan

alldeles i saknad af Inoceramus, och att det ej heller existerar

denna förmodade skarpa gräns emellan lamellibranchiatfaunan

i den egentliga Senon och den Yngre kritan; deremot kan

den senares fauna sägas vara utan afbrott direkt utvecklad

ur den förras.

Jemföra vi lamellibranchiatfaunorna vid Annetorp och

vid Faxe, finna vi en fullständig öfverensstämmelse. Att en

eller annan form från den ena lokalen ännu ej är funnen

vid den andra, kan naturligtvis anses beroende endast på

tillfälligheter; den stora massan af karakteristiska fossil är

gemensam för båda.

En skilnad i faunornas utseende på nämda lokaler är

dock anmärkningsvärd. Formerna från Faxe visar sig i a.

kraftigare utvecklade än de vid Annetorp, och som detta

gäller ej endast Lamellibranchiaterna utan också Gastro-

poderna, Njöborrarne, Korallerna 0. s. v., måste skilnaden

framkallats af några allmänt verkande orsaker. Till om-

nämnande af dessa skall jag återkomma i annat sammanhang.

34 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, II.”

A 4

124 Se

Fig. 1. Lima Holzapfeli, HnNG; ?/1; pag 10.

Ar > TILL. > parti af skalet; 9/ :

> 3 >» > densestriata, > ?/1; pag. 8.

> 4, > > > |; parti af skalet; 4/1.

5. Pecten tesselatus, > från insidan; ör pe 10.

> 6. > 3 > parti af skalet;

LG > —- monotiformis, HNG; högerskal; ef pag. 11.

2 8. > > >» — vensterskal; 9/1

> 9. Barbatia temwidentata, > stenkärna; ”/1; pag. 16.

1020: > I > afgjutning af skalet; fig. 10 ett lateral-

parti; fig. 11 ett mediant parti; ”/.

12. Barbatia Forchhammeri, LDGRN:; ”/1; pag. 15.

19: > » » låsranden; ?/1.

14. > : > afgjutning af skalets intryck: ?”/1.

15. Macrodon macrodon, LDGRN; stenkärna; LUNDGRENS originalexemplar;

14; pag. 17.

16, 17 och 18. Modiola Cotte, RöÖmeEr; stenkärnor; fig. 16 äldre individ

med fragment af skalet; !/1:

pag. 13.

19. Modiola Cottce, RÖMER: parti af skalet; ”

Alla originalexemplaren till dessa figg. härstamma från Annetorp.

BITA

Fig. 20. Cucullcea crenulata, LDGRN; LUNDGRENS originalexemplar; !/1; pag.

18.

SL > > > låsranden; !/1.

200 ? > > parti af skalet; ?/1

> 23. Isoarca obliquedentata, LDGrS; stenkärna med skalfragment;!/1; pag.

» 24 > > 2 framifrån; !/1.

SIR > > > afgjutning af skalets intryck; 2/1.

+-2126) > > > låsranden; ?/1.

27. Limopsis Höninghausi, MöLL.; stenkärna; ”/1; pag. 21.

325. > > > parti af skalet; 2/1: «

>» 29. Cardium Schlotheimi, LDGREN; stenkärna; LUNDGRENS originalexem-

plar; !/»; pag 22.

7130. > > > afgjutning af skalets intryck; '/1.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 7. 35

Fig. 31.

ys DR

2 &

JD.

” dd

EN SD)

SO.

Mal.

0 fo

ND.

> 40.

SAT

SNRA:

Nemocardium Vogeli, HNG; afgjutning af skulpturen i skalets late-

» »

Isocardia faxensis, LDGRN;

> »

rala analparti; 3/1; pag. 23.

mediant parti af skalet, med radial-

skulptur; 1/1.

afgjutning af främre analpartiet af

skalet, visande dess bakre del med

radialskulptur och med tappformiga

taggar samt dess främre del med svagt

antydd koncentrisk skulptur; 12/1.

stenkärna; !/1.

stenkärna; 1/1; pag. 27.

afgjutning af skalets intryck; 3/1.

Gastrocheena supracretacea, HnNG; stenkärna efter borrhålet; !/1;

pag. 28.

> den klaffande öppningen på skalets

främre och undre sida, tänkt i

ett och samma plan; ?/1.

> afgjutning af skalintrycket; 4/1.

> stenkärna; ?/1.

> 2 underifrån; !/1.

Pholadomya clausa, HNG; stenkärna; !/1: pag. 27.

Alla originalexemplaren till dessa figg. härstamma från Annetorp.

' )) d bi

ed ö = di CV JA

Me i

pe ARNE -

be LE ”' É

Jap JA - M b

3 oc Sr EAU ARKA STAKE. "å

Å PN

- 4 I

| TES a

bet fald $ VV OR TORG TR SBI ENA. IOK unga T "ten

rår: HANAR Bl |

leat ARA 16 IFA Öl In

Hilal

i UNA

' j

avi | de

j Vv H .

' ut 4

fra

Ned > IR

alabula a

sum 2 H fn "

LÄ ' tr

a i |

+ + .

Juste EM YA VDA 1

LENE ; na

g d

Bihang+t. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 24. Afd. IV, Me 7. PEST

JON PARK

är NP Ä

Bihang t. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 24: Afd. IV, N2 7. PL IE

CENTRAL PARIG

NS MAFIRAL WILS

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 24. Af. IV. N:o 8.

FAUNAN

SKÅNES YNGRE KRITA.

III. KORALLERNA.

ANDERS HENNIG.

MED TVÅ TAFLOR.

STOCKHOLM

BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖN

1899

I. Korallerna.

(Med två taflor.)

I en af de till den Yngre kritan hörande bergartsty-

perna ingå koraller eller brottstycken af sådana 1 så stora

massor, att bergarten i fråga förtjenar namnet korallkalk.

Samma kalksten har efter den lokal, der den först uppmärk-

sammades, också blifvit kallad faxekalk. De häri uppträ-

dande korallerna äro dels förgrenade, trädliknande såsom

Moltkia, Isis, Dendrophyllia och Lobopsammia, dels enkel-

koraller, Parasmilia och Ceratotrochus. Jag har visserligen

iakttagit ett par aftryck också af en astreoid form, men

dessa de egentligen refbyggande korallerna äro i ett för-

svinnande fåtal och spela en mycket underordnad rol, jem-

förda med de vanligare, förgrenade och enkelkorallerna.

De till Alcyonaria hörande, Moltkia och Isis uppträda

alltid med de af kolsyrad kalk bildade skelettdelarna bevarade.

Enkelkorallerna förekomma oftast med bevaradt skelett. Af

hela bevaringssättet synes framgå,! att de ruttnande mjuka

väfnaderna af polypen hastigt bortfördes, att således scleren-

chymet låg blottadt och kunde tjena till fästyta för olika

slag af organismer, inkrusterande bryozoer eller borrande

spongier. Stundom deremot är sclerenchymet alldeles borta,

och koralilindividen förekommer endast såsom stenkärna med

de interseptala loculi fylda af kalkslam af samma beskaffen-

het som det utanför korallen befintliga.

De dendroida formerna, hörande till Dendrophyllia eller

Lobopsammia, ha alla det gemensamt, att de aldrig visa det

ursprungliga skelettet bevaradt, utan förekomma såsom sten-

kärnor, dels med tomrum efter skelettet, dels med dessa tom-

rum utfylda af en sekundärt afsatt calcitmassa.

1 Jmfr DUNCAN, On the fossil Corals of the West Indian Islands, III,

Proceed. Geol. Society, 1864, pag. 362.

4 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, III.

Förloppet vid fossiliseringen af dessa dendroida former

är skildradt i detalj redan af JOoHNSTRUP,! hvarför jag här

kan fatta mig kort, endast påminnande om hufvuddragen

vid denna process.

Somliga af de afbrutna grenarne. nedföllo från refvet

till den af mjukt kalkslam bestående bottnen och sjönko delvis

ned i denna. I korallens inre, fritt från mjuka väfnader,

inträngde en del af detta omgifvande kalkslam dels genom

calyxöppningen, dels genom brämets porositeter. Under till-

hårdnandet af denna stenkärna lösas skelettdelarne, colu-

mella, septa och yttre randen, hvarefter kolsyrad kalk mycket

ofta infiltrerades, bildande sekundära skelettpartier. Man

kunde vid denna process möjligen tänka sig, att det ursprung-

liga skelettet förträngdes af eller direkt omkristalliserades

i calcit, men då vi se, huru somliga korallgrenar eller par-

tier af sådana förekomma med kalkspatsepta, under det andra

ha tomrummen efter skelettet delvis eller helt och hållet

outfylda, så måste kalkspatpartiernas natur af sekretioner,

afsatta på förut existerande tomrum anses bevisad. Denna

kalkspatens sekretionära natur framgår också deraf, att större

oregelbundna hålrum, som ofta inuti korallgrenen lemnats

outfylda af kalkslam, beklädas med och småningom utfyllas

af en calcitsekretion; calcitbildningen följer således ej endast

de af skelettet föreskrifna banorna, utan den afsätter sig

också i andra hålrum, som händelsevis finnas.

Ej alla brottstycken af korallträdet inhöljdes i botten-

slammet; hos somliga äro nemligen mellanrummen emellan

grenarne ej utfylda, grenarne äro fria. Äfven i detta fall

fyldes de interseptala loculi af fint kalkslam, skelettet upp-

löstes, hvarefter tomrummen ofta utfyldes af calceit, liksom

också omkring stenkärnan af grenen afsatte sig ett rör af

calcitkristaller, med de fria spetsarne vettande utåt.

Korallerna i den baltiska Yngre kritan hafva förut ej

varit föremål för någon bearbetning. Endast Moltkia Isis,

STEENSTR. är förut beskrifven. Icke desto mindre ha en del

namn på koraller, ursprungligen endast museinamn i Köpen-

1 Faxekalkens dannelse og senere undergaaede forandringer, K. Danske

Vidensk. Selskabs skrifter, 5te Rekke, Math. naturv. Afdel., Bd 7, pag. 23.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 8. »)

hamn, vunnit så att säga burskap i litteraturen och blifvit

använda i listorna öfver den Yngre kritans fossil.

Redan 1835 afbildar LyerLL"! en dendroid form från Faxe

under namnet Caryophyllia faxensis, Beck. Ar 1846 be-

skrifves Moltkia Isis af STEENSTRUP? och senare, 1866, finna

vi hos FISCHER-BENZON ? följande namn på koraller ur Dan-

marks Yngre krita: Turbinolia sp., Monomyces pusillus,

STEENSTR. et FORCHH., Monomyces brevis, STEENSTR. et FORCHH.,

Astrea sp., Caryophyllia faxensis, Beck, Cladocora sp., Molt-

kia Isis, STEENSTR. et ForcuH. Öfver de i Skånes Yngre

krita förekommande korallerna lemnade LUNDGREN? år 1888

följande lista: Moltkea Isis, STEENSTR., Monomyces pusillus,

M. U. H., Oculina sp., Caryophyllia faxensis, M. U. H.

oo Af dessa namn har jag vid denna min bearbetning af

den Yngre kritans koraller kunnat bibehålla endast två,

Moltkia Isis, STEENSTR. och Lobopsammia faxensis, BECK sSp.,

identisk med hvad man förut kallat Caryophyllia faxensis,

Beck. Den enda form 1 Sveriges krita, som kunde förtjena

namnet Monomyces, är en Leptophyllia ur mammillatus-zonen

vid t. ex. Barnakälla, Balsberg, Ignaberga o. s. v. Clado-

cora sp. är en Dendrophyllia. Med Oculina sp. slutligen

förstod man en Lobopsammia- eller Dendrophyllia-gren, som

genom sekundär pålagring af calcit fått små calyxliknande

upphöjningar strödda öfver stammen (jmfr här nedan).

A. Aleyonaria. M. Ebw. et HAIME.

Gen. Isis, LAMOUR.

Isis vertebralis, n. sp.

P1. 1, figg. 1—3.

Af denna form eger Köpenhamns Universitets Minera-

logiska Museum ett synnerligen vackert exemplar från Anne-

' On the cretaceous and tertiary strata of the Danish islands of Seeland

and Möen. Geol. Transact., Ser. 2, Vol. 5, pag. 249.

” Amtl. Bericht iäber die Versamml. d. deutschen Naturforscher u. Aerzte

in Kiel 1846, Kiel 1847, pag. 149.

> Ueber das relative Alter d. Faxekalkes, Kiel 1866, pag. 19.

+ List of the fossil faunas of Sweden, III, Mesozoic, pag. 7.

6 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, III.

torp, hvilket exemplar godhetsfullt stälts till mitt förfogande

af museets föreståndare prof. UssInG. Museet i Lund eger

endast några isolerade ledstycken, och jag har ej i kalk-

brottet vid Annetorp lyckats finna något exemplar med ske-

lettdelarne in situ.

Köpenhamnsexemplaret är omkring 20 cm. långt; en böjd

hufvudstam, sammansatt af 16 mm. långa och 11 mm. breda

kot-liknande kalkleder; emellan kalklederna synas 3 mm.

breda mellanrum, markerande platsen för de ursprungliga

hornlederna.

Från den ena sidan af denna hufvudstam utgå de långa

och smala, af ända till 7 kalkleder sammansatta sidogre-

narne under räta vinklar mot denna och i vanliga fall från

dess hornleder.

Den proximala ändan af den första, närmast stammen

sittande kalkleden är konisk med två ledfacetter, som svara

emot en ledgrop, bildad af kalkledernas i hufvudstammen

upptill snedt afskurna gränsytor.

Någon gång (pl. 1, fig. 1 a) synes i sjelfva kalkleden af

hufvudstammen en rundad, trattformig ledhåla, i hvilken

sidogrenen inpassar sig, ledande mot stammen medelst en

intervertebral hornskifva.

I MinrnE EDWARD och HaimE's British fossil Corals, pag.

LXYXXXI liksom också 1 ZirtEL's Paléeozoologie, I, pag. 210

säges gen. Isis vara karakteriseradt deraf, att sidogrenarne

utgå från stammens kalkleder, under det hos gen. Mopsea

dessa grenar artikulera mot hornlederna. Ifrågavarande form,

Isis vertebralis, har, som nämdes, sidogrenarne utgående dels

från kalk-, dels från hornlederna och bildar således ett slags

mellanting emellan de nämda slägtena, bevisande, att den

olika platsen för sidogrenarnes artikulation mot hufvud-

stammen ej kan tillmätas så stor diagnostisk betydelse, att

man på densamma kan grunda en genus-åtskilnad. Bland

lefvande Isis-species finnas för öfrigt dels sådana former,

hvilkas sidogrenar utgå från kalklederna, Isis Mippuris, L.,

dels sådana med sidogrenarne artikulerande mot hornlederna,

I. neapolitana, Vv. KocH. Hos Isis vertebralis, HENNIG äro”

båda dessa karakterer förenade hos samma individ, artiku-

leringen mot kalkleden helt enkelt uppkommen genom en

förskjutning af sidogrenen, så att den ena af densammas två

ledfacetter blef större än den andra, och således största delen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 8. TY

af grenens proximala ända kom att stödja mot en af hufvud-

stammens kotor, i st. f. som vanligt ungefär lika mycket

mot två angränsande.

Sidogrenarnes kalkleder äro långa, cylindriska, af cirkel-

rundt tvärsnitt, ända till 30 mm. långa och 5 mm. breda;

deras längd är således 6 gånger så stor som bredden, under

det hos hufvudstammens kalkled längden: bredden = 1,5 : 1.

Mellanrummen emellan kalklederna, hornskifvornas längd,

kan gå till 4 mm. TI två fall har jag sett ett tertiärt kalk-

led utskjutande från en sidogren, från en hornskifva i denna

och vinkelrätt ut från densamma.

Kalklederna bestå af koncentriska lameller, som lätt af-

skalas från hvarandra, alla med samma skulptur, breda, plana

rynkor, skilda af rännformiga fåror af samma bredd som

sjelfva rynkorna (pl. 1, fig. 3). Dessa rynkor gå stundom

parallelt med kalkledens längdaxel, stundom snedt i förhål-

lande till denna, d. v. s. i spiral omkring stammen. Kalk-

ledernas ändytor visa lamellernas tvärsnitt, koncentriska

ringar, på hvilka de särskilda rynkorna ofta framträda såsom

små runda knölar af sekundärt afsatt calcit (pl. 1, fig. 2).

De yngsta af de skikt, som sammansätta kalkleden, sträcka

sig (pl. 1, fig. 1) också öfver hornlederna, hvarigenom hela

grenen blir fast och oböjlig, och synes bildad af en enda,

sammanhängande kalkled, på hvilken emellertid framträda

små rundade, knäformiga ansvällningar, markerande platsen

för de ursprungliga hornskifvorna.

Formen är funnen 1 bryozokalken vid Annetorp och vid

Faxe, enstaka leder också i kokkolitkalken från Annetorp.

Gen. Moltkia, STEENSTRUP.

Moltkia Isis, STEENSTR.

PIF fras de 5

1846. Moltkia Isis, STEENSTR., Amtl. Bericht. äber die Versamml. d. deutsch.

oo Naturforscher und Aerzte in Kiel, pag. 149.

1870. Mattei Isis, STEINMANN och DÖDERLEIN, Paltontologie, pag. 86,

fig.

Till de förut, på nyss anförda ställen, gifna beskrif-

ningarne öfver denna allmänt bekanta art vill jag endast

foga följande anmärkningar.

S ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, III.

Sidogrenarne- utgå ej endast från de af hornsubstans be-

stående mellanlederna, utan också, såsom synes af pl. 1, fig. 5,

från sjelfva kalklederna. Den här afbildade grenen är så

ung, så i saknad af den äldre grenar tillkommande aflag-

ringen af yngre kalkskikt, att de små runda groparne på

grenens yta ännu ha sitt urspungliga utseende. Artikula-

tionsytan för denna sidogren (pl. 1, fig. 5 a) låg således ur-

sprungligen på ett kalkled och ej på ett hornled, som seder-

mera öfverdrogs af ett yngre, yttre kalkskikt. Det är näm-

ligen mycket vanligt, att koloniens hornleder och hela arti-

kulering döljes genom en aflagring af yngre kalkskikt, som

omhöljer det hela och omvandlar den ursprungligen af om-

vexlande kalk- och hornleder bestående korallkärnan till en

oledad, trädlikt förgrenad massa. Vid denna afsättning af

sekundära kalkskikt tilltar Moltkia-grenen i omfång. Ur-

sprungligen skilda grenar öfverdragas af ett gemensamt

kalkskikt och sammansmälta till en enhetlig massa af rent

kolossala dimensioner. Jag har från Annetorp sett sådana

stammar at Moltkia Isis, hvilkas diameter gick till 10 cm.

Rynkorna på kalklederna äro korniga (pl. 1, fig. 4) och

gå dels oregelbundet, dels i spiral omkring desamma, dels

slutligen parallelt med deras längdaxel.

Formen finnes i såväl bryozo- som korall- och kokkolit-

kalken vid Annetorp, den är vidare bekant från Faxe och

från rent senona bildningar: Kristianstadsområdets krita,

Maastrichter-bildningen o. s. v.

B. Zoantharia, M. Epbpw. et HAImME.

Gen. Dendrophyllia, BLAiSv.

Dendrophyllia candelabrum, n. sp.

Pl. 1, figg. 6—12.

I FISCHER-BENZON'S arbete öfver Danmarks Yngre krita!

uppräknas bland andra koraller också en »Cladocora sp.>.

Som jag af exemplar i Köpenhamns Universitets Minera-

logiska Museum kunnat öfvertyga mig om, afser nämde för-

1 Ueber das relative Alter des Faxekalkes, Kiel 1867, pag. 19.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 8. 9

fattare med »Cladocora sp» just den form, jag här beskrifver

under namn af Dendrophyllia candelabrum.

Trädliknande, förgrenade koraller, som bestå af en upp-

rätt stående hufvudstam och från denna utgående, smalare

sidogrenar; såväl stam som grenar äro af oval eller cirkel-

rund tvärgenomskärning.

Särskildt karakteristiskt för ifrågavarande species är

förgreningssättet. MNidogrenarne utgå vanligen två och två

midt för hvarandra, en på hvar sida om stammen, bildande

med hvarandra en vinkel på 1802. De skilda grenparen sitta

oftast i samma plan längs stammen, hvarigenom hela poly-

pariet får en bilateralt symmetrisk byggnad (pl. 1, fig. 7).

I denna regelbundna anordning af grenarne inträda dock

ofta en del störningar. Stundom utbildas endast ena sidans

grenar, under det den andras antingen helt och hållet saknas

eller äro förkrympta; stundom utvecklas ej blott två utan

tre sidogrenar i hvarje nodus (pl. 1, fig. 6); slutligen kan

symmetrien störas också derigenom, att de skilda grenparen

ej ligga i samma plan eller midt öfver hvarandra.

Sidogrenarne utgå från stammen under en vinkel, som

är rät eller något mindre än en rät. Snart göra de emeller-

tid en skarpt bågformig böjning uppåt, och fortsätta sedan

i en rigtning ungefär parallel med hufvudstammens längd-

axel. Arfståndet emellan grenkransarnes insertionspunkter

vexlar hos olika polyparier liksom också på olika ställen af

samma stam. Jag har sett internodi på 3 mm. omvexlande

med sådana på 13 mm. längd.

Af det ursprungliga skelettet är intet bevaradt. Inter-

septalloculi och sinuositeterna 1 den yttre randen fyldes med

tillhårdnande kalkslam, hvarefter skelettet löstes och bort-

fördes. Stundom kvarstå de på detta sätt bildade tomrummen

i stenkärnan, stundom äro de utfylda af en sekretion af fin-

kristallinisk calcitmassa.

Någon egentlig calyx har jag ej sett hos denna form,

hvarför septas anordning och utseende är mig bekant endast

genom studiet af tvärsnitt från olika höjd af stammen.

Fig. 10 å pl. 1 framställer ett sådant tvärsnitt; det visar

septa bildande tre fullständiga och en fjerde ofullständig

ordning. Den för gruppen Eupsammine karakteristiska ten-

densen till hopböjning och förening af septerna är tydligt

iakttagbar äfven här, fastän denna ej synes följa någon be-

Mås

FÅ

10 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÄNES YNGRE KRITA, II.

stämd norm. I andra tvärsnitt, med fem septalordningar,

synes dock tydligt, huru det är den femte ordningens septa,

som förena sig på den mediana sidan om de till den fjerde

ordningen hörande, mindre utvecklade. De primära och se-

kundära ordningarnes septa äro af samma inbördes utveck-

ling och starkare än den tertiära ordningens.

Somliga septa fortsätta till stammens centrala partier

och förlänga sig här till oregelbundet böjda och hopvridna

processer, som bilda en glest lamellös columella på samma

sätt som hos Dendrophyllia elegans, DUNcAN. + TI längdsnitt

få dessa mediana septaländar det utseende, högra partiet af

fig. 11 å pl. 1 visar: högst oregelbundna, sammansmältande

med från andra håll kommande processer eller slutande så-

som fria utlöpare. Med stöd af denna bild är det ingen svå-

righet att förstå, huru såväl septernas anordning i de mediana

partierna som columellans byggnad är mycket vexlande i tvär-

snitt t. o. m. på obetydligt afstånd från hvarandra.

Samma snitt (pl. 1, fig. 13) visar också, att de inter-

septala loculi äro medelst tvärgolf, dissepimenter, afdelade i

öfver hvarandra belägna rum. Dessa tvärgolf ligga inom

samma interseptalrum på olika afstånd från hvarandra,

stundom med långa mellanrum, stundom följande tätt på

hvarandra. Ofta synas de i angränsande interseptala loculi

sitta midt för hvarandra, men lika ofta ligga de på olika

höjd inom dessa.

Pl. 1, fig. 12 visar sidoytan af ett septum; den är ritad

efter en afgjutning i vax på stenkärnan af en loculus. Det

ursprungliga septum hade tydligtvis bågformigt böjda, tvär-

gående veck, på hvilkas ryggar funnos vertikalt stälda, list-

formade upphöjningar, skilda af fördjupningar eller möjligen

verkliga porer genom septum.

Sclerenchymets periferiska partier bildade en spongiös

eller lakunös väfnad (pl. 1, fig. & och 10), hvars maskor hade

en högst oregelbunden och vexlande form. Det är denna

bildning, uppkommen derigenom, att »septas yttre ändar upp-

lösa sig i ett antal slingrande och hopvridna lameller», som

professor LINDSTRÖM ? beskrifver från gruppen Perforata under

1 Monogr. of the British foss. Corals, Paleontograph. Society, London

1866, pag. 61.

> F. Vv. RICHTHOFEN, China, Bd 4, Berlin 1883, pag. 59.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:08. 11

beteckningen bräm, hvilket namn redan förut! användes af

nämde författare för liknande bildningar hos en del under-

siluriska koraller.

I tangentiala längdsnitt (pl. 1, fig. 8) synes, huru la-

kunerna kommunicera utåt medelst oregelbundet formade

porer, som ligga i parallela eller med hvarandra samman-

flytande längsgående rader.

Detta lakunösa bräm har på sin yttre sida rakt längs-

gående coste (pl. 1, fig. 9), af hvilka de mot den primära

och sekundära septalordningen svarande äro bredare och mera

framträdande än de öfriga. Coste äro fint granulerade af

små, runda och tätt sittande korn. Emellan coste synas

smala fåror, som medelst tvärgående balkar afdelas i skilda

porer, den ena öfver den andra, bildande en enkel rad. Dessa

porer sätta den spongiösa brämbildningens lakuner 1 förbin-

delse med det omgifvande mediet.

Korallbankens vid Annetorp och Faxe trädlikt förgre-

nade korallstammar utgjordes af denna species jemte den

här nedan beskrifna Lobopsammia faxensis, BEcK sp. Från

denna art skiljer sig Dendrophyllia candelabrum, HNG genom

sitt karakteristiska förgreningssätt — rakt utstående och

sedermera uppåtböjda sidoknoppar — samt derigenom, att

dess stammar i a. äro smalare än hos nämda art.

Gen. Lobopsammia, M. Ebw. et HAIME.

Lobopsammia faxensis, BEcK sp.

BIT fee 3—J16 PINS ie

1835. Caryophyllia faxensis, BEcK hos LYrLL, OCretaceous and Tertiary

Strata of the Danish Islands, Geol. Transact., Ser. 2, Vol. 5, pag. 249, .

fig. 4.

Ehuru ingen beskrifning öfver arten lemnas af LYyELL,

har jag dock genom jemförande studier i Köpenhamns Uni-

versitets Mineralogiska Museum kunnat öfvertyga mig om.

att nämde författare med namnet Caryophyllia faxensis, BECK

afsåg just den form, jag hänfört till slägtet Lobopsammia

och kallat L. faxensis, BEcK. Att Lyrnrn med Caryophyllia

1 LINDSTRÖM, Förteckn. på svenska undersiluriska koraller. Öfvers. K.

Vetensk. Akad. Förhandl., 1873, N:o 4, pag. 29.

12 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, III.

faxensis ej kunde afse en form, som förtjenar att kallas Caryo-

phyllia i den mening, detta slägte numera uppfattas, framgår

tydligt af hans här ofvan citerade afbildning.

Formen bildar trädliknande, förgrenade kolonier med

stammar af ovalt eller cirkelrundt tvärsnitt. Grenarnes an-

tal ökas genom klyfning, antingen genom dikotomering, den

vanliga förgreningsformen (pl. 1, fig. 14), hvarvid de nybil-

dade grenarna bilda med hvarandra en vinkel på 40--45”,

eller också derigenom att stammen klyfver sig i tre lika

starka grenar (pl. 1, fig. 13), af hvilka den ene fortsätter i

stammens ursprungliga tillväxtrigtning, under det de båda

öfriga bilda sidogrenar till denna stammens fortsättning.

Afståndet emellan förgreningspunkterna är af vexlande längd.

Någon calyx har jag ej sett af denna form lika litet

som af Dendrophyllia candelabrum, HNnG. Den kännedom, man

vill vinna om septas byggnad och anordning, måste sålunda

hemtas från snitt af stammens stenkärna, 1 hvilken de ur-

sprungliga septas plats upptages af sekundärt afsatta caleit-

sekretioner. Utseendet af dessa tvärsnitt är högst vexlande,

hvilket dock till största delen är beroende på ofullständig

fossilisering. Så visa sig mycket ofta den lakunösa bräm-

bildningen och till denna gränsande delar af septa ersatta

af en kompakt caleitring, innanför hvilken de kvarstående

mediana septaländarne synas tillstädes i ringa antal och i

regelbunden anordning.

Fig. 16 å pl. 1 visar tvärsnittet af en stam, hos hvilken

skiljeväggarne emellan brämets lakuner äro ersatta af se-

kundära calcitutfyllningar. Septa bilda tre fullständiga och

en fjerde ofullständig ordning, eluru det ofta på grund af

deras oregelbundna anordning och vexlande storlek är omöj-

ligt att afgöra, till hvilken ordning de särskilda septa böra

räknas. Vanligtvis äro dock de yngre ordningarnes septa

mindre än de äldres, liksom det också vanligtvis är septa

tillhörande dessa yngre och yngsta ordningar, som ligga inne-

slutna i de mot stammens centrum slutna rum, hvilka bildats

genom en förening af de äldre septernas medianpartier.

Genom denna förening af septa från samma eller från

skilda ordningar bildas mot stammens centrum sig sträckande

processer, liksom äfven de enkla septa kunna förlänga sig

till liknande strängar. I stammens centrala partier samman-

träffa dessa processer och veckla ihop sig till en svagt ut-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:OS. 13

bildad lamellös columella (pl. 1, fig. 16), om detta namn kan

användas på en af några få hopvridna septalprocesser bestå-

ende bildning.

De periferiska partierna af skelettet bilda en stormaskigt

spongiös väfnad, ett bräm (jmfr här ofvan, pag. 10) med

oregelbundet vridna lakuner (pl. 1, fig. 16), som förbinda de

interseptala loculi med omgifvande medium. Dessa lakuner

utmynna dock ej hvar som helst spridda öfver stammens

hela yta, utan endast i de grunda fårorna emellan costee;

här ligga lakunernas mynningar, den ena öfver den andra,

såsom en enkel rad små porer, skilda af tunna, tvärgående

balkar (pl. 1, fig. 15) precis på samma sätt som hos Dendro-

phyllia candelabrum, HENNIG.

Coste äro alla af samma storlek och försedda med små

runda och tätt sittande granule. Jemförda med coste hos

Dendrophyllia candelabrum, HNG äro coste hos denna form

mycket svagt markerade. Stundom synes knappast en an-

tydan till intercostala fåror, utan polypariets yta är jemn,

endast försedd med de ofvan nämda små granulationerna.

Längdsnitt af stammen (pl. 2, fig. 17) visa, att inter-

septalloculi äro medelst tvärgolf, dissepiment, afdelade i öfver

hvarandra belägna kamrar. Ofta ligga flere sådana dissepi-

ment på ungefär samma nivå.

Samma snitt visar också, att förgreningen åstadkommes

genom en verklig delning, en klyfning, hvarvid den ena

halfvan böjer sig åt det ena hållet, den andra åt det mot-

satta. Här eger ingen förökning medelst knoppning rum

såsom hos Dendrophyllia candelabrum, HNG, och detta är just

den väsentliga skilnaden emellan de nämda formerna, under

det de öfriga karaktererna visa sig nära öfverensstämmande

med hvarandra.

Formen är karakteristisk för korallkalken vid Annetorp

och vid Faxe.

I List of the fossil faunas of Sweden, III, Mesozoic, upp-

gifves, att också en Oculina sp. skulle finnas i korallkalken

vid Annetorp. Någon form, hänförlig till nämda genus,

finnes emellertid ej, vare sig vid Annetorp eller Faxe. Hvad

som i Lunds och Köpenhamns museer betecknats med »Ocu-

lina sp> är endast en Lobopsamnvia faxensis, BEcK eller,

fö NN JR.

14 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, III.

fastän mera sällsynt, en Dendrophyllia candelabrum, HnNG,. [

hvilka former genom en sekundär calcitafsättning fått ett

från det vanliga högst afvikande yttre.

Oculina karakteriseras som bekant af en kompakt stam,

på hvars yta de små kalkarne ligga strödda, eller också äro

de ordnade i spirallinie längs densamma.

Stammarne hos de i den Yngre kritan förekommande

Lobopsammia- och Dendrophyllia-species bli visserligen ofta

kompakta, men detta får ej fattas såsom en endothekal ut-

fyllning af visceralrummets basala delar; ty under det som-

liga partier af stammen bestå af en kompakt calcitmassa,

bilda andra delar af samma stam en vanlig stenkärna med

sekundärt afsatta calcitsepta, så som här ofvan skildrades på

tal om Lobopsammia eller Dendrophyllia; man kan till och

med se, huru somliga partier af ett tvärsnitt genom en stam

af nämda former visa sig bestå af en finkristallinisk calcit-

massa, under det andra delar af samma snitt ha septa o. s. v.

på vanligt sätt anordnade. Det är här tydligtvis fråga en-

dast om en förträngning af kalkslammet i stenkärnan medelst

caleit, som bekant en särdeles vanlig process eller t. o. m.

en allmän tendens hos den mera konstanta modifikationen af

kolsyrad kalk, calcit, att uttränga den mera inkonstanta for-

men, finkornigt kalkslam. Det behöfver för öfrigt ej alltid

vara fråga om en direkt omkristallisering. Ofta lemnades

somliga partier af korallstammens inre hålighet outfylda, då

kalkslammet inträngde i de interseptala loculi. I dessa tom-

rum skedde en direkt sekretion af calcit. -

Vi kunna således säga, att den omständigheten, att som-

liga partier af korallstammen bestå af kompakt småkor-

nig calcit, ej: bevisar, det denna kompakta bildning är en

Oculina-stam.

De små calyxliknande fördjupningarne på sjelfva stam-

men eller i topparne af de små sidogrenarne äro inga verk-

liga calyces. Också dessa äro ingenting annat än sekundära

caleitbildningar, uppkomna på följande sätt.

Från korallstammen, en stenkärna med septa och vägg

af calcit, afbröts t. ex. en sidogren. På brottytan afsättes

kolsyrad kalk i form af calcit och här i främsta rummet på

förut existerande isomorf kolsyrad kalk, det vill här säga

på brottytans septa och vägg; deremot afsätta sig calcit-

kristallerna ej så gerna på det kalkslam, som utfyller mellan-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.: BAND 24. AFD. IV. N:08. 15

rummen emellan nämda septa. I och genom denna calcit-

afsättning höjer sig korallstammens vägg till en ringvall;

innanför denna ringvall bildas en trattformig fördjupning,

en pseudocalyx, på hvars insida synas små antydningar till

septa, bildade genom en fortsatt calcitafsättning på de la-

meller af calcit, som 1 korallstenkärnan ersätta de lösta och

bortförda septa.

Liknande pseudocalyces kunna naturligtvis uppbyggas

också på grenarnes öfre ändar (pl. 1, fig. 13).

Gen. Parasmilia, M. EpwarpD et HaAImMe.

Parasmilia Lindströmi, n. sp.

P1. 2, figg. 18—33.

Den yttre formen är mycket vexlande. Typiskt kan denna

species sägas vara omvändt konisk eller trattlik med smalare

eller tjockare halsparti, beroende på stödets form och storlek.

I de fall, der vidfästningsytan var liten, blef också korallens

halsparti smalt, d. v. s. konen löper ut i en afsmalnande

spets (figg. 18, 22, 24). Var vidfästningsytan deremot större,

blef konens halsparti också från början tjockare och krafti-

gare än i föregående fall (fig. 21), och hela korallen blir mera

satt och kraftig, ej så spenslig som de i figg. 18, 22 och 24

afbildade.

För att kunna uttrycka detta olika förhållande med

siffror, meddelar jag här några mått på polypariernas yttre

diameter vid halspartiets smalaste del och vid calyxranden.

De individer, som här sammanföras för en närmare jemförel-

ses skull, ha alla samma höjd.

Polypariets höjd = 13 mm.

Diameter vid Diameter vid halspartiets

calyx. smalaste del.

JFR. SO mm. =

(500-03 S 4 ; = 19:15

8 > : 40 2

(a 2 21-$ = NI

0:83 .3 S I EE ="35,6 <P

6,28 >» : 129, = NE

4 sr

16 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, III.

Polypariets höjd = 16 mm.

Diameter vid «Diameter vid halspartiets

calyx. smalaste del.

TIN: 6 mm. = Hist ag

10 bär : large — LIDER

ÖS : 3 » = DARK

i >) ; NG =" DG

Inom dessa båda afdelningar af polyparier, på 13 resp.

16 mm. höjd, träffas sålunda samma extrema värden för för-

hållandet emellan polypariets tjocklek vid halsen och vid

calyx. I ena fallet är korallens' öfre ända 3,6 gånger tjoc-

kare än halspartiet, i det andra endast 1,8, hvilka olika re-

lationer naturligtvis särdeles tydligt framträda i polypari-

ernas olika habitus.

Jag har hittills talat endast om de mera regelbundet

trattliknande formerna, hos hvilka tillväxten fortgick utan

störande afbrott och således utan skarpt markerade tillväxt-

afsatser. Men det gifves också mera oregelbundna former,

som visa bestämda afbrott i tillväxten. Vid och såsom en

följd af dessa afbrott fingo polyparierna utpräglade valkar

eller t. 0. m. knän (pl. 2, figg. 19, 22, 24 och 25); dävmuas

växten under den nya perioden ej alltid fortgår i samma

rigtning, som den hade under föregående. Härvid inträder ofta

också en insnörning af calyxranden, så att, om densamma

t. ex. i näst sista ledet hade en diameter af 8 mm., den kan

i polypariets öfre ända vara förträngd till 5,5 mm. 0. 8. Vv.

Stundom ha dessa koraller med abnorm utveckling en cylin-

drisk form (pl. 2, fig. 28), jemntjocka från basis till calyx.

Vid studiet af dessa oregelmässiga exemplar framställer

sig osökt den frågan, om det här gäller en direkt fortsätt-

ning af samma individ, eller om vi ha ett af flere individer

sammansatt polyparium för oss.

Såsom G. v. KocH! visat, anlägges i en sammansatt koloni

den nya individens murblad såsom sekundära, från septa ut-

gående bildningar, tvärstälda längslister emellan dessa. Sjelfva

septa deremot äro gemensamma för hela dem sammansatta

kolonien.

1 Mittheil. iber das Kalkskelet d. Madreporaria, Morpholog. Jahrbuch,

Bd 8, 1882, pag: 94) pl 3; figg. H, 14, 16

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:O8. 17

Det polyparium, jag afbildat pl. 2, fig. 19, visar sig tyd-

ligt sammansatt af två generationer, en smalare, yngre in-

divid, sittande i en vidare, äldre. Tvärsnittet, lagdt 2 mm.

under den äldre individens calyxrand (pl. 2, fig. 20 a), visar

här och hvar några tvärgående lister emellan septa. På snitt

ännu närmare randen synas dessa lister anrikade, så att de

till slut, då snittet träffar det allra öfversta partiet af nämda

calyxrand, sammanträffat, bildande en sluten ring, ett nytt

murblad innanför det äldre (pl. 2, fig. 206). Den äldre indi-

videns septa fortsätta in 1 den yngre, och vi ha här synbar-

ligen samma bildning som den här ofvan efter G. v. KocH

citerade.

Figg. 22 och 23 a och b visa samma bildning, fastän un-

der en något modifierad form. Också här bildas genom en

småningom försiggående sammansmältning af tvärlister ett

nytt murblad men endast på ena sidan af polypariet, den

nemligen, som på fig. 22 markeras af ett skarpt afbrott. På

den motsatta sidan synes intet nyanlagdt murblad, lika litet

som här på utsidan finnes något markeradt afbrott. Såsom

af fig. 23 a till venster synes, kunna tvärlister anläggas i

närheten af den äldre individens rand. Det synes mig så-

lunda berättigadt att antaga, det sådana tvärlister anlades

också innanför öfriga partier af denna rand, fastän de här

sammansmälte med denna, och att äfven 1 detta fall det nya

murbladet anlades så, som här ofvan skildrades (fig. 20),

fastän den nya individen ansatte sig excentriskt i den äldre.

Slutligen gifves ännu en form för bildningen af samman-

satta kolonier (figg. 24, 25, 26), genom en massa olika mellan-

former förbunden med de förut skildrade; här anlägges den

nya individens murblad på och tätt intill den äldres öfre

rand; endast undantagsvis finner man en tvärlist anlagd

innanför denna rand. Den nya individen synes här bilda en

direkt fortsättning af den äldre, och utan de mellanformer,

som förmedla öfvergången till de tydligtvis af flere individer

sammansatta kolonierna, kunde man taga dessa polyparier

för enhetliga individer. 4

Anmärkningsvärdt är, att den nya individen sällan eller

aldrig fortväxer i den äldres längdrigtning, utan bildar vin-

kel mot densamma, hvarigenom kolonien i sin helhet blir

bågformigt böjd. På samma sätt förhålla sig också de enkla

individerna; de växa ej vinkelrätt eller med rak längdaxel

18 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, III.

ut från stödet utan äro bågböjda. Radien af den så bildade

bågen liksom också storleken af polypariets vinkel mot stöd-

ytan är underkastad en individuel vexling, och bågböjningen

kan ej anses vara en specifik karakter för ifrågavarande art.

Den måste tvärtom fattas såsom beroende på en inverkan af

rent yttre faktorer.

Jag har i annat sammanhang! påpekat, huru Cyathidium

Holopus, STEENSTR. förekommer med bågböjda individer, och

huru dessa, sittande sida vid sida, alla äro rigtade åt samma

håll, ett förhållande som måste fattas såsom ett slags rheo-

tropism; de särskilda individerna sträckte sig mot strömmen,

som här strök fram öfver krithafvets botten. Korallernas

utbildning liknar Cyathidiums och är säkerligen framkallad

af samma orsaker, ehuru jag ej kan direkt bevisa detta, då

jag ej sett några sida vid sida sittande koraller och således

ej heller kunnat konstatera, om deras sträckning och böjning

var rigtad åt samma håll.

Calyxranden cirkelrund, ofta af mindre diameter än stam-

men strax nedanför densamma; den är vanligen ganska tjock,

bos yngre individer tunnare än hos äldre.

De primära och sekundära ordningarnes septa äro unge-

fär lika starka med någon öfvervigt för de primära; de nå

in till columellan (figg. 20, 23, 28, 29 och 30). Deras cen-

trala rand med ett antal i zigzag gående veck, hvilkas rygg

på septums sidoytor är beväpnad med en rad små knölar,

hvarigenom vecket får ett köladt utseende (fig. 33). De peri-

feriska partierna af septernas sidoytor äro försedda med små

runda granulationer. Den tertiära septalordningen är sva-

gare än de förut nämda primära och sekundära; längden af

dess septa är endast ?/4 af de äldre ordningarnes. Den kvar-

tära ordningens septa äro endast hälften så långa som den

primäras.

Dissepiment, som, gående ända fram till columellan, af-

dela de interseptala loculi i skilda kamrar, finnas men äro

mycket sällsynta. Dessutom ser man här och hvar, att gra-

nule på septernas sidoytor sammansmält med liknande bild-

ningar på närmast liggande septum, ett slags synapticulze.

Columellan bildas af böjda och hopyridna lameller (fig. 33);

på vissa punkter sammansmälter den med de primära och

! Studier öfver den baltiska Yngre kritans bildningshistoria. Geol.

Fören. Förhandl., Bd 21, Pag. 167, Fig. 21.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 8. 19

sekundära ordningarnes septalrand. Hos somliga individer

består columellan af ett litet fåtal, 5—6, lameller (fig. 29),

hos andra deremot bli lamellerna talrikare (fig. 28), hos åter

andra ännu talrikare, så att columellans diameter upptar en

tredjedel af calyx' bredd (fig. 30). Jag betonar, att det här

ej är fråga om olika tillväxtstadier, eller att columellans

sammansättning ändras i samma mån, som polypariet tilltar

i storlek. Fig. 26 och 29 med så olika starkt utvecklad

columella äro tecknade efter två korallindivider på samma

utbildningsstadium. Finnes här någon anmärkningsvärd skil-

nad vore det den, att den större columellan fins i det mindre

polypariet och ej tvärtom. Likaså har jag sett individer

fullt ut lika stora som den, hvars calyx afbildats 1 fig. 30,

men hvilkas columella var endast ungefär hälften så stor

som dennes.

Coste äro alla af samma storlek, hvilken septalordning

de än motsvara, och kunna följas från calyxranden ned öfver

det smalare halspartiet och derifrån på den utbredda vid-

fästningslamellen. Dessa coste äro låga och breda, skilda

af smala fåror; på hals- och basalpartierna äro costa smalare,

under det de intercostala fårorna tilltaga i bredd (figg. 31 a

och b).

På coste synes strax under calyxranden och vid de här

ofvan omtalade tillväxtafsatserna en tunn, lamellartad crista

af samma bredd som motsvarande på calyxrandens insida

belägna septum och utgörande en direkt fortsättning af detta

(fig. 32). ÖCristorna äro hos olika exemplar olika starka samt

sträcka sig också olika långt ned längs stammen, stundom

kunna de med få afbrott spåras längs polypariets hela ut-

sida, från calyx till basalpartiet. De cristor, som motsvara

den kvartära kransens septa äro i a. såväl svagare som

kortare än de mot öfriga septalkransar svarande. Stundom,

och detta gäller särskildt de oregelbundet utvecklade och

tvärt afbrutna individerna, synes af sjelfva coste endast

dessa cristor med breda, plana mellanrum, hvarvid natur-

ligtvis skulpturen blir betydligt afvikande från den typiska.

Coste äro dessutom försedda med små runda, tätt lig-

gande granule, hvilka dock i vanliga fall äro alldeles bort-

nötta. På de öfre partiernas af stammen coste ligga gra-

nule i fera rader (fig. 31 a); på det smalare halspartiet

20 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, III.

bilda de deremot en enda rad, så att ribban tyd synes fint

tandad (fig.-31 b).

Arten är, som vi finna, af särdeles vexlande gestalt, och

detta gäller icke endast den allmänna yttre formen utan

också den finare yttre skulpturen lika väl som den inre bygg-

naden. Den är tydligtvis nära beslägtad med Parasmilia

centralis, M. Epw. et HaimE och P. Fittonmi, M. E. och H:

En skilnad emellan de båda sist nämda arterna är, att colu-

mellan är starkare utvecklad hos P. Fittomi än hos P. cen-

tralis. Såsom prof. LINDSTRÖM ! framhåller på tal om Para-

smilia fecunda, Pourt., och såsom framgår af ofvanstående

angående columellan hos Parasmilia Lindströmi, HNG är dock

denna karakter mycket inkonstant och kan ej ensamt an-

vändas såsom speciesdiagnos. Arten karakteriseras af sina

sins emellan likstora cost2e, som med samma relativa storlek

fortsätta från basalskifvan till calyxranden, vidare af den

lamellartade, smala cristan på coste samt af dessas tätt

stälda små granulee.

Arten fins i korall- och brgedndilinsk vid Annetorp samt

vid Faxe.

Parasmilia scanica n. sp.

P1. 2, figg. 34, 35 och 36.

Snedböjda, utdraget koniska, hornliknande koraller af

16,> mm. höjd och 5 mm. diameter vid calyxranden.

Calyx cirkelrund, föga djup med septa i fyra kransar,

af hvilka dock den fjerde kransen är ofullständigt utbildad

på de exemplar, jag sett af denna form. Den primära och

sekundära kransens septa äro längre och kraftigare än de

yngre kransarnes. Septernas inre rand vid columellan går i

zigzagformade veck, som på lateralsidorna synas kölade af

en rad kraftiga granul:e. | Äfven de periferiska sidopartierna

af septa äro försedda med talrika små runda granulationer.

Columellan spongiös, bildad af ett fåtal hopvridna la-

meller (fig. 36).

Costzre bilda smala åsar, skilda af plana eller. svagt kon-

vexa mellanrum af samma bredd som eller bredare än sjelfva

! Contributions to the Actinology of the Atlantic Ocean. XK. Svenska

Vet: Akad. Handl., Bd 14, N:r 9, pag. 21.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:08. 21

coste (fig. 34). På basalpartiet bli dessa intercostala mellan-

rum smalare, så att costa här ligga hopträngda, skilda endast

af smala fåror. De här förekommande coste motsvara de

tre äldsta septalordningarne. Först högre upp, närmare ca-

lyxranden inskjuta sig nya coste svarande emot de här upp-

trädande kvartära septa. Inskjutningar tillgå så, att det

intercostala mellanrummet får en median svag crista, som

dock snart tilltager i bredd och höjd, så att den strax efter sitt

framträdande är lika stark som de äldre från basalpartiet

synliga costee.

Längs coste synas uppstående, koniska, från sidorna

sammantryckta taggar, som ligga i en enkel rad efter hvar-

andra, utan att deras basala partier sammanflyta. De inter-

costala mellanrummen sakna dessa taggar, deras öfre yta

är endast något ojemn af sällsynta och långt åtskilda små

upphöjningar.

Jag har af denna art funnit tillsammans fem exemplar,

alla i kokkolitkalken vid Annetorp.

Gen. Ceratotrochus, M. Epw. et H.

Ceratotrochus supracretaceus, n. sp.

P1. 2, figg. 31—40.

Små, trattliknande koraller af ända till 28 mm. höjd och

16,5; mm. diameter vid calyxranden. Basalpartiet utbredt;

ofvanför detta drar polypariet ihop sig till en smal hals,

från hvilken detsamma med raka eller svagt böjda sidor ut-

vidgar sig mot den öfre randen.

Calyx cirkelrund med relativt tunn rand.

Septa 1 fyra kransar; af dessa är den primära och se-

kundära lika starkt utvecklade, den tertiära kransens septa

deremot nå blott hälften af dessas storlek, de kvartära septa

bli ännu mindre (fig. 38). Septernas inre rand går 1 bugter

eller veck, hvilkas rygg på sidoytorna är Henat med 3—4

kraftiga, ändade knölar; för öfrigt äro septernas er sido-

ytor tätt beströdda med små, runda granulee.

Interseptalloculi äro medelst dissepimenter afdelade i

öfver hvarandra belägna kamrar. Af sådana tvärgolf finnes

ett eller två 1 hvarje interseptalrum; de äro små, fästade

22 ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES YNGRE KRITA, III.

vid sidoväggen och gående med en centralflik in öfver in-

sidan af tredje ordningens septa.

Columellan är väl utvecklad; sammansättes af ungefär

18 spiralvridna pelare med utstående, i spirallinie anordnade

taggar, medelst hvilka de sammansmälta med närgränsande

element af columellan eller med septernas inre rand. Stundom

(fig. 40, till höger) sammanhänga septalranden och colu-

mellans pelare öfver en längre sträcka. MNSedda ofvanifrån

äro dessa pelare runda eller ovala, sammantryckta från si-

dorna, med längsta diametern i radierande rigtning. De

yttre synas anordnade i två ej skarpt markerade kransar;

hvardera bestående af sex columellarelement, den ena sva-

rande mot de primära, den andra mot de sekundära septal-

ordningarne. Dessa yttre periferiska element i columellan

äro ofta längre än och böjda in öfver de centrala.

Coste äro breda och låga, skilda af smala fåror. Alla

coste äro af samma styrka, vare sig de motsvara de pri-

mära eller de kvartära ordningarnes septa; alla fortsätta

de också från calyxranden ned öfver det smalare halspartiet

och den utbredda vidhäftningsskifvan. Mot basalpartiet bli

coste smalare och med bredare intercostala fåror.

Coste synas glatta, utan granule, taggar eller andra

utväxter, hvilket möjligen beror endast derpå, att polypariets

hela utsida är starkt afnött.

Äfven hos denna art kunna nya individer ansätta sig

i äldres calyces, och det på samma, vexlande sätt som hos

Parasmilia Lindströmi, HNG (pag. 16); den nya individen

fortsätter i en rigtning, som bildar vinkel mot den äldres

tillväxtrigtning.

Arten förekommer tillsammans med Parasmilia Lind-

strömt, HNG 1 bryozo- och korallkalken vid Annetorp, men

synes ej vara så allmän som denna.

Af de här ofvan beskrifna sju korallspecies från Skånes

Yngre krita är endast en, Moltkia Isis, STEENSTR., anträffad

1 andra bildningar än denna. Denna species finnes redan i

Kristianstadsområdets mammullatus-krita och fortsätter genom

de yngre senona aflagringarne.

Bland de öfriga ha såväl Isis som Parasmilia och Cerato-

trochus representanter i både krit- och tertiär-systemen.

BIHANG TILL EK. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0O8. 23

- Dendrophyllia och Lobopsammia hafva hittills ansetts

såsom rena tertiärformer.

Korallfaunan är således liksom lamellibranchiat-faunan !

sammansatt af typiska senon- och lika typiska tertiär-

former, en blandningsfauna, som genom sin hela sammansätt-

ning anger sig hafva lefvat under den egentliga öfvergångs-

perioden emellan den mesozoiska och den cenozoiska eran.

Häri öfverensstämmer densamma med den af Duncan? be-

skrifna korallfaunan ur den direkt under trapptäcket i pro-

vinsen Sind liggande yngsta kritan. Också denna visar sig

nemligen sammansatt af såväl senona som eocäna former.

Längre än till dessa allmänna karakterer hos faunorna

sträckte sig dock ej likheten mellan nyss nämda bildningar

från slutet af kritsystemets tid; korallbildningarne på de

skilda punkterna hade ingen enda art gemensam med hvar-

andra, fastän de lefde under en och samma period.

1 HENNIG, Faunan i Skånes Yngre krita, II, Lamellibranchiaterna, Bih.

K. Svenska Vet. Akad. Handl., Bd 24, N:r 7, pag. 31.

? Sind fossil Corals and Alcyonaria, Pale&ontologia Indica, Ser. 14, Vol.

Ik Pag. 20.

10:

ika

14.

16.

ANDERS HENNIG, FAUNAN I SKÅNES BOGEen KRITA, III.

ELR

Isis vertebralis, HNG; a = ledgrop för en sidogren, till sin

störeta del sittande på en kalkled af hufvudstammen; 1/2;

Annetorp. Exemplaret tillhör Köpenhamns Univ. Min. Museum.

Isis vertebralis, HNG; ändytan af en kalkled; ?/1; Annetorp.

> > » en kalkled bestående af koncentriska la-

meller; af dessa fortsätter den yngsta öfver ändytan; ?/1;

Annetorp.

Moltkia Isis, STEENSTR.; kalkled; 2/1; Annetorp.

> » » kalkled; vid a synes på denna kalk-

led en ledyta för en sidogren; !/1; Annetorp.

Dendrophyllia candelabrum, HNG; !/1; Faxe. Köpenhamns

Univ. Min. Museum.

Dendrophyllia candelabrum, HNG; 1/4: Faxe.

? » tangentialt längdsnitt ge-

nom det lakunösa brämet; ”/1; Annetorp.

Dendrophyllia candelabrum, HNG; stammens utsida; afgjut-

ning af stammens intryck i kalkstensmassan ; 12/1; Annetorp.

Dendrophyllia candelabrum, HNG; tvärsnitt genom stammen,

en stenkärna med af sekundär calcitmassa ersatt skelett; ?/13

Annetorp. |

Dendrophyllia candelabrum, HNG; längdsnitt genom stam-

mens stenkärna; till höger ett parti af columellan; 6/1; Anne-

torp.

Dendrophyllia candelabrum, HNG; afgjutning af yttersidan af

ett septum; ?/1; Annetorp.

Lobopsammia faxensis, BECK, sp.; 1/5; Faxe. Köpenhamns

Univ. Min. Museum.

Lobopsammia faxensis, BECK, sp.; !/1; Faxe.

» > > » afgjutning af stammens

yttersida; ?/1; Faxe. ;

Lobopsammia faxensis, BECK sp.; tvärsnitt genom stammen,

stenkärna med sekundärt calcitskelett; ?/1; Annetorp.

» »

BEAR

Bihang t. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 24. Afd. IV, MM 8.

CENTRAL PARK

NEW YORK

Ma CC»

FURAL MV Å

Pl. EL

Lobopsammia faxensis, BECK sp.; tangentialt lang

stammens stenkärna; ?/1; Annetorp.

19. Parasmilia Lindströmi, HNG; X/13; fö 19

yngre individ, som ansatt sig i en äldres calyx;

Parasmilia Lindströmi, UNG; tvärsnitt af origin

till fig. 19; ?/1; 20 a taget 2 mm. under den ä

videns calyxrand, 20 b i sjelfva randen. |

22. Parasmilia Lindströmi, HNG; !/1; fig. 22

med tydligt afbrott mellan den Få och den yn

viden; Annetorp.

Pävrgsmilia Lindströmi, UNG; tvärsnitt af originalex.

vill fig. 22; ”/15 fig. 23 a 2 mm. under dena

videns calyxrand; fig. 23 b i sjelfva randen.

Figg. 24-—27. Parasmilia Lindströmi, HNG; !/1; Anser N

» 28—29. » » är NAR

Hag: 0 » > RESER » =

SL > » 3.3 fer ANA costa

nedanför calyxranden; fig. 31 b RA på halspartiet

Annetorp.

» 32. Parasmilia Lindströmi, HNG; coste med crista, vid. calyx-

randen; 2/1; Annetorp. A

» 33. Parasmilia Lindströmi, HNG; längdsnitt; ?/1; Annator

eV > scanica, NIE Annetorp. jo

+ 130, » » » >: 6/1; coste; Annetorp.

FSL > » > 1/43 Annetorp.

> 37. Oeratotrochus supracretaceus, HNG; !/1; Annetorp.

> 38 » » 0 ER » |

HAS > > » al; coste vid c

randen; Annetorp.

> 40. ÖCeratotrochus supracretaceus, HNG; ?/1; längdsnitt; A

torp.

Bihang t. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 24. Afd. IV, MM 8. 1

VY CENTRAL PARK

NEW TONK

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-ARAD. HANDLINGAR. Band 24. Afdl IV. N:o 9.

NOTES ON THE FISHES

COLLECTED DURING

THE SWEDISH ARCTIC EXPEDITION TO SPITZBERGEN

AND KING CHARLES LAND 1898

UNDER THE DIRECTION OF

PROFESSOR A. G. NATHORST

Dr. EINAR LÖNNBERG

COMMUNICATED 1898 DECEMBER 14

REVISED BY F. SMITT AND HJ. THÉEL

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1599

' ” ; r Årg ?

ag Y n

(SS

Ur AJ

Md «

3 NE SPARE

AMT 4 [H' VO ad 0

UTIgT IT VNOrrdaa OmodA

Fritt) RARE

ULN LINAHd a | |

| Ae

e +

I on

(ö

K 4 c hk Te

Ht VVIOJ. HAV

NER are not many regions the ichthyological fauna of

which has been so carefully and so extensively treated and

worked up by eminent naturalists! as that of Scandinavia

and the adjacent Arctic Sea. It was therefore not be ex-

pected that an expedition to Spitzbergen nowadays should

bring home forms that were completely new to science, espe-

cially when its purpose was not exclusively zoological. The

material from this Expedition does not enrich our knowledge

in that respect, but as it gives a good idea of the composi-

tion of the ichthyological fauna in certain districts which

have not hitherto been subjected to scientific researches, and

also in some respects widens the knowledge of the biology of

the arctic fishes I think these notes may not seem uncalled

for as a supplement to previous works on the same subject.

The collection was made mostly with dredge and trawl

by Dr. A. OHLIN, but Conservator G. KoLrTtHoFF also caught

some with a small seine and with hook and line, and some

were cut out of birds. It comprises 18 species two of which

have not been found at Spitzbergen before while several spe-

cies are recorded from King Charles Land from which nothing

had been collected before.

In most cases Dr. OHLIN has given valuable information

about the conditions of the bottom, and the temperature at

the bottom, whereby we receive some knowledge about the

physical conditions under which the here mentioned species

of fish live.

1! Quoted on the following pages.

4 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

1. Cottunculus mierops CoLLETTt.

1 specimen: between Beeren Eiland and Norway 73'3' N., 18'30' E.; depth:

410 met., gray clay; temperature at the bottom +?” OC. $/e 98.

The only specimen of this rare fish was thus obtained

within the limits of its known distribution, which extends

from East Greenland 65” 30' N.! to Spitzbergen (Norwegian

Islands) and south to New England, the Fzeroe Channel and

the Trondhjem ford.

2. Gymmnocanthus ventralis (Cuv. & VaL.).

5 specimens: Beeren Eiland 74” 21 N., 191 E.; depth 14—18 m., rocky

bottom with alge, gravel and sand, temperature +1,5”. 17/6 98.

138 small specimens: Recherche Bay. 5/7 98.

10 specimens (9 small): Advent Bay. ??/7 98.

3 specimens: Harbour of »>Virgo» (Danes Gat.) 79.58' N., P30' E. ?7/& 98.

The specimens from Recherche Bay and Advent Bay were

caught with a seine; the 3 specimens from the »Harbour of

Virgo» were caught with hook and line with gammarids used

for bait. These three specimens, as well as one from Advent

Bay, were adult, the remainder included only young indivi-

duals measuring from 35 to 50 mm. The smallest were those

collected at Beeren Eiland in June. I suppose that these small

ones must be regarded as yearlings. The four larger ones

have already reached sexual maturity. They were all of them

females. The largest female had in its left ovary eggs mea-

suring nearly 2 mm. in diameter which seemed fully deve-

loped, but the right contained no eggs and was empty except

for a blackish mass which might be the residue of spoiled

eggs. From this I conclude that this specimen has been sub-

ject to some sickness which has affected the ovaries and has-

tened the development of the eggs. This becomes still more

evident by the fact that in the two other females caught

1 Conf. SMiTT 1. c.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 9. d

simultaneously the eggs were much smaller, not measuring

more than 1 mm. in diameter. The ovaries in these were

however so much swelled that it seems probable that the

spawning might take place in the first part of the winter or

perhaps in the later part of the autumn. The ovaries of both

sides are broadly connected with each other. The colour is

probably (reddish) yellow during life. The liver lies on the

left side and covers the stomach and the anterior part of

the ovary. It is not divided into lobes. The appendices

pylorice are 5 in number. The intestine lies wholly on the

right side. It makes a triple convolution between the pylo-

rus and the anus. That is: it extends from the pylorus to

just behind the anus from where it bends forward to the

pylorus; from there it descends for the last time to anus.

The last mentioned descending part lies most median, the

ascending in the middle, and the first descending most lateral.

The soft anatomy of this species thus resembles, as might be

expected, that of Cottus scorpius, but the intestine is a little

longer and the pyloric appendages are less numerous.

CoLLETT ! found the food of this fish to be small crusta-

ceans and annelids. LÖTKEN? only observed worms. I found

in the stomach of one of the larger specimens fragments of

Crangon boreas, in another smaller crustaceans (gammarids).

It seems thus to be less voracious than its ally Cottus scor-

pius.

It is worthy of remark that only the largest specimen

measuring 175 mm. in length is provided with granulated

warts on the top of the head. The three others (not to speak

of the yearlings) although mature and measuring resp. 165,

145 and 136 mm. have the upper surface of the head smooth.?

In this respect then these specimens agree with the north-

eastern form Gymmnocanthus pistilliger PaALrraAs which F. A.

SMITT in his standardwork »Scandinavian Fishes» (second edi-

tion) has distinguished and characterized. But the other

characteristics mentioned by SmMITtTt (1. ce. p. 161 swed. ed.) do

not show such variations, so that the validity of G.-. pistilliger

' The Norw. North-Atl. Exped. Fishes, p. 28.

> Vidensk. Medd. Nat. Foren. Kjöbenhayvn 1876, p. 11.

> A similar observation seems to have been made by LöÖTKEN (Il. c.), but

as he unites G. ventralis and G. pistilliger into one species it is uncertain

in which form he found the head smooth. (Conf. below.)

6 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

is not diminished, but rather strengthened by my investiga-

tions, as will be shown. According to the author mentioned

the length of the head is in the G. ventralis 9 27,9 2 of the total length

and > 2 3 a? > 3 3» GÅ PUSLULNDEY > SÖKES IEEE >

My measurements show that in the 4 large females of G. ven-

tralis the same percentage varies from 24,8 to 26,9. But in

the small specimens (yearlings) from this collection the same

percentage varies from 26,6 to 28,6 and even, in a specimen

of only 38 mm. total length, to 29,0. G. pistilliger thus re-

presents with regard to the development of the head a more

juvenile stage than G. ventralis (conf. Smitt 1. c.). A similar

result is obtained by comparing the distance from the be-

ginning of the first dorsal to that of the second dorsal fin

with the total length. SmMitt gives in this case for G. ven-

tralis 19,3 2», for G. pistilliger 18,9 4. I have found this per-

centage to vary in the four large specimens from 19,0 4 to

21,7 2, but in the youngs it varies from 16,6 2 to 18,6! 36,

thus more similar to the same in G. pistilliger. The different

development of the ventral fins in these two forms may be

the easiest characteristic to detect. In the four large G.

ventralis I have found the length of the ventral fins to be

only from 17,2 « to 17,7 2 of the total length and in the

youngs from 11,6 2 to 13,1 2» of the same. In the male G.

pistilliger according to Smitt, this percentage rises to 38. In

this case it is thus G. ventralis that has retained a more

juvenile character.

CoLLETT has remarked (1. c. p. 28) that in very young

individuals of this species the uppermost preopercular spine

is comparatively longer than in the adult fish so that it

nearly or quite reaches the posterior margin of the operculum.

I have confirmed this from the material on hand. To judge

from the figures of G. pistilliger in the »Scandinavian Fishes»

this latter species also in this respect resembles the young

G. ventralis. "The distance between the ventral and anal fins

is considerably larger in the adult fishes than in the youngs,

so that in the three largest specimens it varies from 25,1 to

27,5 2 of the total length, but in the small ones the same

percentage is from 20;0 to 23,3.!

1 Another relative characteristic mentioned by Smitt (1. ce. p. 162) is

that in G. pistilliger > the base of the second dorsal fin measures 82,6 4

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 9. 7

The exterior of the young specimens from Beeren Eiland

is described by Dr. OHLIN, on the label in the following way:

»Ground colour yellowish white, belly silvery white, back

grayish white with brown spots. Iris silvery white with

cinnabar spot.»

Gymnocanthus ventralis is known to be arctic and circum-

polar, and recorded from Spitzbergen several times before.

According to MALMGREN! it is most numerous on the West

Coast of Spitzbergen from the Amsterdam Island to the Stor

Fiord. The present collection proves this, and that towards

the north it seems to be even more common than Cottus scor-

pius which latter was not caught by the Swedish expedition

of 1898 north of the Ice Fiord.

3. Centridermichthys uncinatus (REINHARDT).

1 specimen: Ice Fiord, North Fiord 78 27' N.. 15 20' E.; depth 175 m.; fine

dark brown clay. 19/7 98.

4 > between Beeren Eiland and Norway 733 N., 1830' E.: depth:

410 m., gray clay; temperature +?” OC. 2/9 98.

il > 36 m. SW from South Cape (Spitzbergen) 75 58' N., 13518 E.;

depth: 350 m., gray clay: temperature +2,7” CO. 1/9 98.

off Grey Hook (North Spitzbergen) 79 47' N., 14928 E.; depth:

140 m., stones with red alge. ?5/& 98.

ät > South from King Charles Land 77” 25' N., 27 28' E.; depth: 160

m., yellowish brown clay; temperature — 1,7” C. ?3/6 98.

Through this collection several contributions are given

to the knowledge of this fish. Judging from the material

collected by the Norwegian North Atlantic Expedition CoLLETT

(1. c. p. 32) says: »The spawning season of this species is pro-

bably in the months of July and August, the abdomen in

several of the specimens obtained having been found distended

with roe. One taken July 2nd, total length 69 mm., had

about 32 ova in each ovary; these ova were of comparatively

of the length of the head and in G-. pistilliger 9 84,8 24 of the same, but in

G. ventralis from 89 to 105 xz. According to my measurements this per-

centage is rather variable as it in the four large specimens varies from 85,1 4

to I7,3 Zz and in the small ones from 88,3 4 to 95,6 z. But if the mean per-

centage is taken it will be 89,6 2 for the larger and 91,1 2 for the smaller

specimens and thus Smitt's calculation holds good and it will be seen that in

this respect G-. pistilliger is more remote from the juvenile stage than G.

ventralis is. N

!' Om Spetsbergens fiskfauna, Öfvers. K. Vet.-Akad. Handl. 1864.

8 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

large size, the diameter being about 2 mm.» And he adds

that these ova were »apparently mature». Under such circum-

stances the present writer was much astonished to find, when

opening the abdominal cavity of the last caught of the above

mentioned specimens, that it was not yet spent. It was a

female of exactly the same length as the specimen referred

to by CoLLETT (total length 69 mm.) and it was obtained be-

tween Beeren HEiland and Norway (conf. above) the 4th of

September. Its abdomen was much distended by the ovaries

which contained very large ova. These measured fully 4 mm.

in diameter, but were of course few in number, 7 in the right

and 8 in the left ovary. This large size and small number

of the ova seems strange when compared with the conditions

in related forms. It is possible that the eggs are gradually

developed and laid in sets of 8 to 10 (or so about) each time

and that the ovaries of the specimen now dissected just con-

tained the last set. For so many as 32 ova as CoLLETT

counted in each ovary cannot have space to obtain full size

at the same time, and it is not probable that the size and

number of ova is subjected to variation to such extent as

the investigation of CoLLEtt compared with the present seems

to indicate, if CoLLEtt's specimen should have been ready to

spawn. The specimens caught ?5/s off Grey Hook (North

Spitzbergen) were not mature so that from their condition

no information could be obtained.

The situs viscerum is, on the whole, like that in other

Cottide, but there are only 3 appendices pylorice. The peri-

toneum is blackish in its upper and anterior parts.

For this, and the following species, SMITT has in the men-

tioned work given some comparative measurements intended

to show that the relation between the two species of Centri-

dermichthys is similar to that between the species of Gymno-

canthus. The comparative length of the head in the two

species of Centridermichthys does not however show such pro-

nounced difference as in the species of Gymnocanthus. In

four specimens of C. uncinatus measuring resp. 85, 69, 61 and

44 mm, the length of the head was resp. 31,7, 33,3, 31,1 and

34,0 2 of the total length. In three male OC. hamatus mea-

suring resp. 65, 63 and 62 mm. the same percentage was resp.

30,0, 30,1 and 30,6 2, in three females of the same species

measuring resp. 77, 75 and 69 mm. the same percentage was

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 9. 9

32,4, 33,3 and 31,9 2, in four smaller specimens measuring

resp. 54, 50, 36 and 35 mm. the same percentage is 29,e, 29,0,

32,0 and 28,5 2». Thus it varies a good deal but seems to be

larger in the adult females than in the males. The length

of the base of the second dorsal fin ought to be less than

27 2 of the total length in OC. uncinatus, but more than 28 4

in C. hamatus according to Smitt. In OC. uncinatus I have

found this percentage to vary from 21,1 2 to 26,2 2». In C.

hamatus the three male specimens mentioned above showed

this relation to be resp. 28,4, 28,2 and 29. One of the females

(tot. length 69 mm.) had the percentage 29,0, but in the two

others it was remarkably low namely 26,6 and 24,6 2. Fe-

males and young specimens of C. hamatus are then in this

respect more similar to C. uncinatus than the males are.

Another comparative characteristic pointed out by SMITT is

that in OC. uncinatus the length of the base of the anal fin

is at least 80 x of the length of the base of the second dor-

sal fin, but in C. hamatus less than 72 Z. This is however

subject to great variation as in 4 C. uncinatus I found resp.

97,2, 73,3, 87,5 and 90,1 and in the 3 male C. hamatus: 10,2,

61,1 and 72,2, in the 3 female: 84,2 (the second dorsal very

short!), 75,0 and 70,0. In this case also the females of C.

hamatus come nearer to OC. uncinatus. "The great variations

with regard to the comparative measurements of the anal

and second dorsal fins are due to the variation of the number

of rays in these fins, as for instance, in the case where the

mentioned percentage in a C. uncinatus only was 73,3 the

anal had only 10 rays and the second dorsal 14 rays. The

distance between the ventral and anal fins is, as a rule, a

little larger in C. uncinatus than in C. hamatus, especially

is this difference pronounced in the female specimens.

LÖTKEN ! regards CO. uncinatus as an inhabitant of deep

water. The specimens dredged by the Swedish Expedition

1898 were also found in no less depth than 80 fathoms (off

Grey Hook) and in other instances still deeper down to

410 m. It is an arctic species distributed from Greenland

to the neighbourhood of Behrings Sound. It was however

hitherto not known from any more northerly locality than

Lat. 75 31' N. and CoLLEtt? considers it to have a compara-

10 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

tively southern range» — — — »in the Arctic regions of

Europe». It was not before known actually to belong to the

fish-fauna of Spitzbergen. 'The present collections thus extend

the limits of its distribution in a very remarkable degree as

it is found as well north as south of Spitzbergen and, south

of King Charles Land.

4. Centridermichthys hamatus (KRöYER).

1 specimen: Recherche Bay 77 30' N., 14 36' E.; depth 90 m., stones. /798.

5 > between Beeren Eiland and Hopen Eiland 75” 49' N., 10”52' E.;

depth 80 m., rocky bottom; temperature — 1,42” CO. 21:g 98,

2 > at the Danish Island 79 43' N., 10752 E.; depth 25—30 m.,

gray clay and Laminarie.

2 > 719 47 N., 14928 E., entrance to |Liefde Bay; depth 140 m.,

stones and red alge. ?5/g 98.

1 > NE. from the Seven Islands 81” 14' N., 225 E.; depth 150 m.,

gray clay; temperature +? C. ?0/g 98,

1 > Icefiord 78 2?' N., 14 53' E.; depth 40—50 m.

/ > White Island (New Iceland) 8015 N., 3310' E.; depth 40—50

m., rocky bottom. 18/g 98.

12 > King Charles Land; depth 100 m., clay and big stones. ?/g8 98.

11 > King Charles Land, Bremer Sound between the islands; depth

100—110 m., fine clay and large stones; temperature — 1,45” C.

8/8 98.

1 > ibidem; depth 60—70 m., dark clay. 17/g 98.

i > > > > Swedish Foreland; depth 10—16 m.,

fine blackish gray sand, rocks with Corallina and other alge;

temperature +0,9” C. /& 98.

3 > Recherche Bay between Reindeer point and Fox Glacier: depth

70 m., stony bottom with fine bluish gray clay. 9/7 98.

The ova of this species are not so large as those of the

foregoing. In a female (total length 70 mm.) caught 3/s 98

near King Charles Land I measured eggs with a diameter of

2 mm. or a little more, and the largest of those in the ovary

of a female (total length 77 mm.) from the Danish Island

measured even a little more. From this I conclude that the

spawning season might be in September.

The peritoneum is not so dark as in the foregoing spe-

cies and the appendices pylorice are 4 or 5 in number.

The great variation in this species is pointed out by

COoLLETT and other authors, and the material on hand does

not contradict this. Only in two of the largest specimens

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 9. 11

I have found the lateral line complete to the root of the tail,

and then furnished with 41-42 spines. In other instances it

breaks off at a greater or smaller distance from the tail some-

times hardly reaching the posterior end of the anal or not

even so far with only 30 spines. 'The development of the

other spines and tubercles varies also a good deal both in

number and size, but none showed any tubercles at the base

of the anal fin.

As cam be understood from the variation of the compara-

tive measurements of the dorsal and anal fins related above

the number of rays is variable as can also be seen from the

following table:

TD. I D. A.

älv an Igareh bivsor 9 20 16

; S 20 15

> S 21 16

9 19 15

9 18 15

I SF 20 14

8 19 Gö)

Ä 9 18 15

9 19 15

Centridermichthys hamatus is cireumpolar, and seems to

be one of the most common fishes round Spitzbergen, and ex-

tends its distribution so far as the expedition reached north-

east of the Seven Islands. At King Charles Land it is also

quite numerous, but has of course not been recorded before

from that place as zoological investigations have not been

carried on there before. The same is also the case with White

Island.

5. Triglopus pingelii REINHARDT.

1 specimen: between Beeren Eiland and Hopen Eiland, 75 49' N., 2425 E.

| depth 30 m.; temperature -— 1,46” C., rocky bottom. ?!/& 98.

SJ > Entrance of Liefde Bay 79 47 N., 14 28' E.: depth 140 m.,

stones with red alge. 2/8 98. é

This rare fish was only obtained twice (4 specimens in

all) and I regret to say that two of the specimens have been

damaged by the dredge. . The largest is however in good

12 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

condition. Its total length is 35 mm., that of the two smallest

is resp. 67 mm. and 58 mm. "The length of the head in the

largest specimen was small, not measuring more than 25,2 24

of the total length; in the smallest it was 28,2 4. NSMITT

found this percentage to be about 27 2 as well in large as

in small specimens, but in three specimens measured by Cor-

LETT (with a total length of resp. 70, 90 and 108 mm.) the

same percentage was resp. 28,5, 25,5 and 26,8 2». This cha-

racter is thus subject to a considerable variation. The length

of the base of the anal fin is, in the largest specimen from

this expedition, only 29,4 2 of the total length, but in one of

the smallest, measuring 67 mm., it is 33,5 2 and in the smallest

it is 31,0 2. The anal fin of the largest measures 87,5 2 of

the length of the base of the second dorsal fin which is 32,9 4

of the total length. These two vertical fins are, as it seems,

unusually short in this specimen; the second dorsal fin, for

instance, only counts 22 rays. Lack of material does not ad-

mit further comparison, but the variability is shown already

by these facts mentioned.

The ventriele in one of the specimens was filled with

small crustaceans. The number of appendices pyloricee is 6.

Triglops pingelit 18 arctic and circumpolar, and has been

collected also at Spitzbergen a few times. At the northwest-

coast it was found in Magdalene Bay by the Norwegian

North Atlantic expedition, but this is the first time it is re-

corded from the northern coast of Spitzbergen.

6. Cottus scorpius LINNZUS.

7 specimens: Advent Bay. ?2/7 98.

2 > Recherche Bay. !3/7 98.

This species was only collected at two localities and in

both cases obtained by seining. The stomachs of dissected

specimens were distended by various crustaceans (Crangon

boreas, large Gammarids etc.) and fishes, in one case 2 Lum-

penus and SENOR än

As LÖTKEEN (1. c. p. 373) has observed to be the case in

the arctic form of fe species for which he uses the name

»var. grönlandica», the testes are milky white as in specimens

from Greenland, not pigmented as in Scandinavian specimens.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:09. 13

The asperities on the posterior side of the pectoral rays of

the male specimens seem to be less developed than in Scandi-

navian specimens, and on the ventral rays not at all. But

the males were more richly provided with spiny tubercles

scattered over the sides of the body than the females. The

variation of this species is plainly shown by MALMGREN, LÖT-

KEN, SMITT a. 0., but it might be some characteristics that

can defend LÖTKEN's »var. grönlandica» as an arctic variety,

although in most cases all intergrading stages may be found.

Cottus scorpius is widely distributed in arctic regions,

and although this expedition only found it at the West-coast

of Spitzbergen, it has been previously recorded as well from

the fiords of the west and northwest coast, as from Hin-

lopen Strait.

”-

1. Agonus decagonus BLocH.

1 specimen NE. from the Seven Islands 81” 14' N., 2250' E.: depth 150 m.,

gray clay; temperature + 2” C. ?0/g 98.

The total length of this specimen was 73 mm. There

were 9 plates between the anal opening and the anal fin.

Some comparative measurements are given below:

2 of the

total length.

fenethöofyheadi:a 2) »åerloöttostgruplemnmsqnmt ot. 205

terar bitalkpreadtl mac. Lät. ss RAA BILA IVAR ANDA

Wadtikofrtherbody? over the pectoral, äng oc. mig sd opövs tt ss IAS

Distance: fromythe snout tosthe frstydorsal fn dras od: + 20,4

> > > > AT BIDRA EA er nee rara, s AO

> > > ventral fins to the beginning of the anal fin 21,0

Höehtrofitberesudal pedantler?3ona/ Arek Ituldo 03 IUN2A

These measurements agree, on the whole, very well with

the measurements taken by SMITT (1. ce. p. 207) of specimens

of this species from Greenland. But they agree better with

the measurements of a larger specimen (total length 162 mm.)

than with those of a specimen of nearly the same size. The

specimen from Spitzbergen thus represents a little more ad-

vanced form, as far as can be judged from one specimen.

14 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

This fish was found at Spitzbergen by the Swedish Ex-

pedition of 1868 even at the northern coast in Liefde Bay

and the Norwegian North Atlantic Expedition found it at

several localities round Beeren Eiland, off South Cape of Spitz-

bergen and off the Norwegian Islands. By this expedition

however the range of Agonus decagonus is extended more

than one degree in northerly and 10 in easterly direction.

5, Lumpenus medius REINHARDT.

1 specimen: Belsund. 2/7 98.

The only specimen of this kind that was obtained has

been taken out from the csophagus of a Larus glaucus which

had just swallowed it. SMITT supposes L. medius and L. fa-

bricii to be synonymous, but not having material from which

to form my own opinion I use the name medius which should

belong to the minor form which has often been found at Spitz-

bergen at the West-coast and up to Magdalene Bay.

I think that two specimens of Lumpenus which I took

out of the stomach of a Cottus scorpius from Advent Bay

belong to this species too, although they were in a half-

digested state and could not with certainty be named.

9. Lumpenus lampretiformis (WALBAUM).

1 specimen: 76”46' N., 15 29' E.; depth 210 m., fine blackish gray clay; tem-

perature 42,8 C. ?68/& 98.

| ; the Danish Island 7947 N., 1428' E. ?8/g 98.

The localities where these specimens were taken lie within

the limits of the known geographical distribution of the

species.

10. Cyclogaster liparis (LINN=vs), subsp. fabricii KRÖYER.

1 specimen: Entrance of Liefde Bay 79 47' N., 147 28' E.; depth 140 m., stones

with red alge. 5/3 98.

1 > King Charles Land 78” 40' N., 27 10' E.; depth 14—16 m., blackish

gray, fine sand with stones: temperature + 0,9” C. >5/& 98.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:09. 15

10 specimens: (in a less good state) King Charles Land: depth 100 m., clay

with big stones; temperature — 1,45” C. >3/s 98.

6 > King Charles Land, Bremer Sound between the islands: depth

100 —110 m., fine clay with large stones: temperature: — 1,45” C.

8/8 98.

1 > ibidem; depth 60—70 m., fine blackish gray clay. 17/8 98.

1 > Icefiord 7$S”22' N., 1453 E.: depth 40—50 m.

The exterior appearance of all these specimens was very

much alike. They are rather gelatinous looking with the

skin soft and loose. The ground colour is light yellowish

gray. All over the body are scattered small roundish dark

chromatophors which give the grayish hue to the animal.

These chromatophors are more numerous and dense on the

head and anterior part of the back, so that these regions ob-

tain a dusky colour. On the sides of the tail the chromato-

phors form irregular spots which are partly more or less

confluent so that they produce a marmorate appearance. On

the dorsal and anal fins the confluence of the spots is, to a

certain extent, more regular whereby transverse bars are

formed, usually four or five on the former, three or four on

the latter. NSometimes these bars can, more or less plainly,

be traced across the body, but more often they have an

alternating position. The half way translucent body allows

the black peritoneum to shine through. The wide cesophagus

is also blackish with sharply defined limits towards the sto-

mach which looks quite light, although under the magnifying

glass even on that organ blackish chromatophors can be de-

tected. The situs viscerum is similar to that in the Cottoids

and the intestine runs three times between the pyloric and

the anal region. The stomach contained fragments of small

crustaceans.

The largest specimens measured 102 mm.

The synonymy of the genus (Liparis or) Cyclogaster has

been discussed by the most prominent Scandinavian ichthyo-

logists CoLrLEtt, LILLJEBORG, LÖTKEN, MALMGREN and NSMITT

and all these have agreed in uniting to one or two species

the numerous varieties described by different authors with

different names and which are grouped round the old Lin-

nean C. liparis. These two species then ought to be named

C. liparis and C. fabricii. But Smirt (1. ce.) regards the lat-

ter only as a variety of the former. LÖTKEN thinks that

16 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

(»Liparis tumcata» =) C. liparis is comparatively longer and

has smaller eyes than C. fabricii (to which is added the dif-

ferences in colour).

The soft consistence of these fishes makes it rather diffi-

cult to get any exact measurements of them, especially in

such cases in which the different stage of contraction or dif-

ferent method of preservation can have had any influence.

Nevertheless I have, in the following, prepared a table of

comparative measurements partly from my own, partly from

the observations of others.

Distance from

Total Length of Length of Diameter of

length. head. caudal fin. LE eye.

72 mm. 25,0 4 of tot. 1. 11,1 £ of tot. 1. 33,3 «4 of tot. 1. 6,9 x of tot. ll.

Specimens | 79, .>,- 26,9 3, 14 126 fr 129 AGNE

esgadlsoa | SST RO 12,52 > 46,91 GIT

[102 20,2 3 ) 12,7 > > 33,0 » > 6,3 > >

114! 20,3 > > 12,2 > 42,1 > > VÄNS co

Specimens J1501 > 27,80 10,0 > ; 40,0 > 6,0 > ;

Ra No fe FETA. 2 9,7 > > 42,0 > > 5,4 > >

172! > 25,0 > , FORT LA 43,63 3 5,8

Specimens | 56? > 25,0» > 15:10” UR RADST AA LE

RS IEbI 27,0 >» > 17.1 , 43,2 > ? 3,6 2 >

(102? >» 25,4 > > — 47,0 > >» | 3 TOR >

Typical 113: 17,6 > > -- D2,0> =» ba

ÖRA I1535 2280 - 37,8 > 12 HSE

according tal 3 i ” i

LÖTKEN. 1202? >. 20,2 > > — 40,0 > > 2,93 a

(275? » 23,2 > > - 38,1 > > JA a ?

From this table it can be seen that the comparative

measurements are subject to a considerable variation, but, on

the whole, the head and the eyes are smaller in the »typical»

Cyclogaster liparis (= »tunicata» LÖTKEN) than in the arctic

fabricii. "The baltic variety takes an intermediate posi-

tion, but has also a comparatively long caudal fin. But it

must also be considered that the comparative sizes of the

head and the eyes are diminished with the growth and that

NE varieties can be found. During such circum-

! These measurements are deduced from those given by LÖTKEN in »Kara-

havets Fiske» p. 147 (33).

? According to LILLJEBORG's measurements 1. c. p. 693.

> Conf. LöTKEN 1. ce. p. 151 (37).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:09. 17

stances I think it most suitable to unite all varieties under

the main specific name Cyclogaster liparis TaN., but to use the

name fabricii for the arctic variety which also seems to have

a comparatively distinct coloration, and always is provided

with a black peritoneum.

This form is known to have a wide distribution in arctic

regions from Greenland to the Kara Sea, but, of course, its

presence round King Charles Land was not known before.

There it however was very numerous and seemed to get on

very well in spite of the low temperature of the water.

11. Cyelogaster gelatinosus (PALLAS).

1 specimen: SW. from South Cape of Spitzbergen 75'58' N., 13 18' E.: depth:

390 m., gray clay: temperature + 2,7” 6. 1/9 98.

This fish was not before recorded as belonging to the

fauna of Spitzbergen, but it was known from Greenland, Jan

Mayen, Beeren Eiland, the Kara-Sea and so far south as in

the Faroe-Channel and between Arendal and Skagen.

12. Cyelopterus (Eumicrotremus) spinosus FABRIOIUS.

1 specimen: between Beeren Eiland and Hopen Eiland, 75” 49' N., 242 25' E.:

depth: 80 m., rocky bottom: temperature — 1,42? 0. 21/5 98,

1 > Icefiord, West Spitzbergen, 78 38' N., 14? 47' E.: depth 36 m.,

big stones with Lithothamnium. 19/7 98. Fragments of a larger

specimen from the Icefiord, Cape Boheman, 78” 22 N., 19253 E.;

depth 40—50 m.

The first mentioned of these two specimens is quite nor-

mal in its appearance, the other one, however, is the more

strange looking in several respects. Both are of nearly the

same size, the normal spinous one measuring in total length

7 mm., the other one which is completely smooth is only

),5 mm. shorter. The latter specimen also attracts the at-

ention in having the first dorsal fin completely covered by

he thick skin, so that the rays cannot be seen at all, except

vt their extreme tips which make small prominences on the

ipper edge.

Through the kindness of Professor F. A': Smitt I have

een allowed to make a comparison between this, as it seemed.

MÅ

18 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

aberrant specimen and material kept in the Zoological State

Museum in Stockholm. I have thus had not less than 15

voung C. spinosus in all from Greenland and Spitzbergen

for comparison. The result of this is that very young indi-

viduals of this species are smooth, but already at the length

of 14 mm., one of the specimens is beginning to develop some

spiny tubereles on the sides. Specimens measuring more than

20 mm. have, as a rule, a great number of spines developed

which are arranged more or less regularly in the following

way. One series of large spines extends from the forehead

along the upper edge of each eye and along the curvature

of the back where it can be traced running on the upper

part of the caudal peduncle to the base of the caudal fin.

Between these two, two other rows of smaller tubercles can

be seen very plainly, beginning on the forehead and from

there extending on each side of the base of the dorsal fins.

The spine of each of these most median rows, which is situ-

ated at the interspace between both dorsal fins is, at least

in young specimens, larger and stronger than the others of

the same row. These two pairs of spiny series correspond

exactly with spiny rows of the same situation in Cyclopterus

lumpus. We find in that species a series of spines from above

the eye to the caudal fin, and another along the upper part

of the back, best developed in the interspace between the

dorsal fins, just as in C. spinosus, but also in many, if not

in all specimens, conspicuous along the base of the second

dorsal fin. In C. lumpus there are two more rows on each

side, namely one from the opercle to the caudal fin and an-

other from the lateral margin of the sucker to the anal fin

and often continued by smaller spines along the base of that

fin. To these series we find corresponding ones in OC. spino-

sus, namely from the gill-opening a short row, which in young;

specimens does not extend on the caudal peduncle, and an-

other from the hind-margin of the pectoral fin to the begin-

ning of the anal fin. But in addition to these there is in

C. spinosus one more system of spines to which there seemsg

at first to be no correspondence in C. lumpus, namely an

arcuate row from the upper anterior angle of the pectoral

fin and along the margin of this fin to the ventral row. Bu

if this arcuate pectoral row is counted together with th

ventral row in assuming that the ventral row in C. spinosus

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 9. 19

originates a little higher up on the side which may be a

correlation to the closing of the lower part of the gill-opening

in this species, the correspondence between the arrangement

of the spines in both Cyclopteri is complete, except for some

scattered spines and tubercles. By this the affinity between

both forms seems to be made more close and it seems rather

apparent that the C. spinosus is derived from a form similar

to the C. lumpus.

To return to our smooth specimen, it is evident that it

has only retained a juvenile character a little longer than

usual when it has not yet developed any spines although

specimens of much less size are already provided with full

armature. A similar observation that the spines do not de-

velop simultaneously in specimens of the same size is also

made by GÖNTHER.! The same author says also with regard

to the rays of the first dorsal fin that they »are sometimes

quite distinct, sometimes enveloped in loose skin». 'The ma-

terial belonging to the State-Museum in Stockholm shows

that the latter is the case with some of the small and smooth

specimens, as it also is with the smooth specimen from this

expedition. But on the other hand there are to be seen spe-

cimens, not measuring more than 14—17 mm., in which all

the rays of the first dorsal are plainly visible. This charac-

teristic too, is thus subjected to variation, as it sometimes is

retained longer, and then in correspondence with a smooth

skin. After this comparison I do not find any reason to re-

gard the smooth specimen brought home this summer as any-

thing else than a variety of C. spinosus. The smoothness

and looseness of the skin makes the resemblance to the Li-

parids, which has been pointed out by several authors more

prominent, but the shape of the body is quite the globular

one characteristic for OC. spinosus, and there is no tendency

in this variety to shorten the distance between the fins, still

less to have them connected.

CoLLETT (1. ce. p. 40) says about the distribution of this

species: »Unlike Cyclopterus lumpus this would appear to be

a deep-sea species, occurring at a depth of from 60 to. 200

fathoms (or still deeper) — — — The specimens from this

expedition do not prove this, as is seen above, and that, at

Y Proc. Zool; Soc. 1871, Part IL: p. 293;

20 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

least the young specimens live in shallow water is proved

by the material which has kindly been lent to me from the

Zoological State-Museum in Stockholm. Only one is taken at

a depth of 60 fathoms off Grey Hook, Spitzbergen, and one

is from a depth of 38 fathoms, Fassinssak, N. of Upernivik,

Greenland, 2 are from a depth of 20 fathoms, Magdalene Bay,

Spitzbergen, 1 from 12 fathoms, Amsterdam Island, Spitz-

"bergen, 1 from 10 fathoms, Norwegian Islands, 1 from 1—10

fathoms, Smeerenberg Bay, and 1 from 2!/2 fathoms, Nor-

wegian Islands, Spitzbergen.

CoLLETT has made it seem probable that this species is

circumpolar, and the localities on which this expedition found

it lie within the limits of its known distribution.

13. Drepanopsetta platessoides (FABRICIUS).

1 specimen: S. from King Charles Land, lat. 77” 85 N., 27 30' E.; depth: 160

fathoms, yellowish brown clay; temperature — 1,7” 0. ?3/& 98.

4 > off the Ice-Islands (W. Spitzbergen), 77 9 N., 14£40' E.; depth

90 m., fine gray clay. ?7/&6 98:

1 > NE. from the Seven Islands, 81 14' N., 2250' E.: depth 150 m.,

gray clay; temperature + 2 C. ?9/g 98.

Hitherto this flounder was known from the western and

northern coasts of Spitzbergen. By the above noted collec-

tion from three different localities, the limits of its known

distribution is extended a good deal towards east and north,

and it can be regarded as the most arctic flounder.

It would have been very interesting to make a compari-

son and see whether these specimens from Spitzbergen are

intermediate between the American and European form of

this species or not, but as all six mentioned above are small,

only yearlings, it can hardly be done with satisfactory result.

The largest measures only about 5 cm.

The colour of all six is remarkably alike. They are

rather light grayish yellow, finely mottled with brown. But

the pigment is also collected in some places, so that it forms

roundish spots of the same size as the pupil or a little larger.

The arrangement of these spots is also quite the same in all

specimens. Four are found on the dorsal margin along the

base of the dorsal fin and three in the same way on the

ventral margin of the body and corresponding to the three

BIHANG TILL K. SV. YET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 9. 21

posterior dorsal spots. One spot is situated on the lateral

line in the centre, between the two posterior dorsiventral

pairs. Two more spots of the same size are situated in a

line with the spots of the anterior dorsiventral pair, so that

one lies between the dorsal spot of that pair and the lateral

line, and the other between the ventral spot and the lateral

line just behind the perivisceral cavity. Still another spot

lies on the lateral line just between head and body. Such a

regular disposition of the pigment is the more remarkable as

the arrangement does not correspond with any anatomical

details.

14. Gadus saida LEPECHIN.

1 specimen at the Charles the XII Island ?9/g 98.

1 large specimen: King Charles Land, at the shore 13/8 98 (the 12/8 98 the

temperature at the surface was found to be + 1,6” C.).

At the latter locality the polar cod seems to be rather

abundant, as Mr. G. KoLTHoFF tells me, and it is an im-

portant article of food for the sea gulls of those parts. Mr.

KortHoFF has also taken several more or less damaged spe-

cimens out of the oesophagus of Larus tridactylus, eburneus

ete. At the locality mentioned it was seen in large schools

swimming near the surface and near the sbore, so that it

was easily preyed upon by the seagulls. But at Spitzbergen

it seemed to be less common, as it never was found in the

numerous birds that were killed there either for food or for

taxidermical purposes. It has, however, been observed and

collected there several times by previous expeditions, as can

be seen from MALMGREN's account (1. ce. p. 532—33). It has

also been collected by KöKENTHAL at Spitzbergen.! It is

possible that it had been driven away last summer (1898)

from the West-coast of Spitzbergen by a branch of the Gulf

stream which gave the water there a comparatively high

temperature. The danish »Dijmphna» Expedition found it in

the Kara Sea.? Its colour has been deseribed by Mr. HoLm

who accompanied the expedition as follows: »Back gray,

with darker transverse blotches, belly silvery with dark

violet spots.,. The specimens I have before me are nearly

1 Zool. Jahrb. Syst. VIII p. 91.

? Dijmphna-Togtets Zool. bot. Udbytte p. 127.

22 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

quite black, but on the smaller specimen the chromatophors

are partly concentrated to transverse bars which are darker

than the ground colour. Mr. KoLTHOoFF also stated that they

were nearly quite black when they were caught.

The largest specimen measures not less than 266 mm.,

which seems to be the greatest total length of this fish known

from Spitzbergen, although it is said to grow larger at the

Greenland coast. The smallest is only 108 mm. Professor

Smitt has (1. c. p. 485) published a table showing the com-

parative measurements in three specimens with an average

total length of 120 mm. and of four others with an average

total length of 197 mm. In the following table these SMItT's

measurements are quoted, and the percentages calculated from

the careful measurements of 2 specimens published by Pro-

fessor LILLJEBORG in his admirable work »Sveriges och Norges

Fiskar» are added as well as those from the specimens on

hand, whereby the ratio of growth and in other cases the

variations are shown.

Total length : . os > soc 6. « » - OLA JOS T205TELOTEA RENEE

in 4 of total length

1) Length'of head”). 17. of. 1000.025,91 225,0 "2601 "246 RISE

2), Diameter ofi€yelv då sub le eng 8 AT2 TERES

3), Interorbital/breadtl. - occs 0c fisa — 216,4, 1 G07 NONE

4) Length of snout . ... Isla dad 745- Frö 7 (EE (5

5) Distance from tip of snout i de

rior' end: of :.maxillary to: oc = T18 15 SEKO

6) Length of: lower jaw «ww: ir «0. rn 19,90 18;67 ” STAR Nee

7) Length of head behind eyes « .;. . 1(— 10.1. , 116 1 117 12:00

8) Distance from snout to first dorsal fin — 31,4 30,9 30,0 27,4 --

9) 2 , > > second > >» —, 45,8 45,9. 45,7 MID —

10) > > pt? SHthird > > — 62,9 64,6 655,0” 655 —

11) > > > > first anal fin. — 45,9 45,7 47.3 45,8 —

12) Length of base of first dorsal fin. . — 9,2 11,3 11,5 11,2 10,3

13) > >. Po osecond > >. — 13,0 A6,0) 157 3

14) > > knös Cthird GS >; vs i 15,7 . 16,0 . 15:45 GRE

15) > > > > first anal >. . — 12,9 16,9 TLS PERRE

16) > > > second > FE 5 TS ARA —

17) > >»! pectoral fins... . .SIMLCI=M17,5” 184 1800 —

18) , > vyentralit mob Sch fc =. [18,5 -217,5" MT RA —

19) Distance from base of ventral fins to 2

Peginning Offanal UDEN... Kode 2= > 23,1, 22,5 215 0RI ENN —

20) Greatest depth of body. . . » . -. = T£8 16:00 ET —

21) Least > > caudal' peduncle "7-5 81 1032 3804

! according to SMITT.

? according to LIiILLJEBORG.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKED. HANDL. BAND 24. AFE. IV. N:0 9. 23

Of these percentages those numbered 1—-6, 8, 9 and 18

are, on the whole, diminished with growing age, and those

numbered 7 and 21 show an enlargement with age. The

others are more or less variable. Nos. 11, 15 and 19 are re-

markable because it seems, to judge from the facts related

above, as if the percentage at first should become enlarged

and again in a later stage lessened. That means, that, if

the individuals which have been measured represent stages of

normal growth in this species the anal fin first gradually by

uneven growth receives a more posterior situation, but later

becomes more advanced, and when it is most remote from the

snout it has a comparatively great size. The distance be-

tween the snout and the base of the ventral fins expressed

as a percentage of the total length is nearly the same in the

small specimen (108 mm.) as in the large one (266 mm.),

namely 24,1 in the former and 23,6 in the latter. But as I

have no intermediate stages I do not know if perhaps its

relative position undergoes the same changes as that of the

anal fin.

When comparing the corresponding measurements of Ga-

dus navagat and of G. saida we shall find that the per-

centages which express the relation to the total length are

in most cases larger in the latter form. Only with regard to

the depth of the caudal peduncle, the length of the snout,

the length of the bases of the second dorsal and the first

anal fins G. navaga takes the lead, and the same might per-

haps, on the whole, be the case with regard to the distance

between the ventral and anal fins. With growing age G.

saida approaches G. navaga in diminishing the percentages

1, 2, 5 and 6 which concern the development of the head, the

eye and the jaws and in an opposite direction by enlarging

the percentage 21 which concerns the depth of the caudal

peduncle.

15. Lycodes vahlii REinHARDT (= L. esmarkii CoLLeTtt).

1 specimen between Beeren Eiland and Norway, 7133 N., 1830 E.; depth

410 m., gray clay, temperature + 2?” C., 2/9 98.

With Professor Smitt I feel perfectly convinced that the

names quoted above are synonymous.

1 Conf. Smitt 1. c. p. 482—83.

24 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

According to CoLrrEtt one of the differences between the

eastern L. esmarkii and the western L. vahlii is to be found

in the different size of the head. In young females of the

latter it is contained 5,4 times in the total length, but in

the former even in youngs only 4,6, he says, 'The specimen

on hand helps to fill this gap as its head is contained nearly

5 times, or exactly 4,9... in the total length. The charac-

teristic that L. vahlii shall have only one, but L. esmarkii

two lateral lines seems to be of very little importance when

CoLrLETT himself has observed traces of the mediolateral line

(which should normally be wanting!) even in a type-specimen

of L. vahlii and, on the other hand, the mediolateral line in

L. esmarkii often is conspiecuous, especially in adult specimens.

Another character derived from the length of the rows of

teeth on the palatine bones has already been discussed by

SMITT (1. c. p. 614—15). The colour is also variable. Thus;

for instance, the colour of the specimen mentioned above is

rather similar to that of an old male figured by CoLLETT

(1. c. fig. 22 pl. TID), although the latter is nearly four times

as large. That is, the light transverse bars begin to be trans-

formed into chains of rings, at least the three or four ante-

rior ones. The scales are developed on the whole body to

the light band on the neck in the specimen on hand, although

its total length only is 192 mm. "There are as yet only 6

palatine teeth on each side, situated with wide interspaces.

The peritoneum is brownish black. NSMItT says (1 ec. p. 616)

that the appendices pylorice are very rudimentary in this

species. In the specimen I have dissected there is not the

slightest trace of such organs to be detected as CorrEert also.

indicates to be the case in L. esmarki. 'Ihe ventricle con-

tained small erustaceans (gammarids), sete of annelids and

fragments of ophiurids (?).

The specimen was immature with a single genital organ

of diminutive size.

The number of the pectoral rays is 22.

16. Lycodes frigidus Correrr..

1 specimen lat. 77” 52' N., I'3' E.; depth: 2,7/50 m., Biloculina clay: tempera-

ture: — 1,4? CO. 9/7 98.

This specimen has the uniform brown colour of L. fri-

gidus Corrert. The body is scaled on the sides and also on

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. VI. N:0 9. 25

the belly, but on the sides there are no scales in front of

the beginning of the dorsal fin, and all along the base of the

vertical fins there is a naked strip. Not less than 8 out of

15 specimens from the Norwegian North Atlantic Expedition

are said (1. ce. p. 101) to have had a similar disposition of

the scales.

The peritoneum is black and appendices pylorice are

wanting.

The total length of the specimen obtained is 260 mm.

LÖTKEN has once expressed the supposition ! that Lycodes

pallidus Corrert was likely to be regarded as a variety of

L. frigidus Correrr. The author of both species acknow-

ledges (1. c. p. 110) the similarity between them but says

that L. pallidus of which only two specimens then were found

has »somewhat larger» scales, »the pectorals and ventrals some-

what shorter and the eyes smaller» than in L. frigidus. With

the help of the measurements CorrEtt has recorded of these

two »pallidus»-specimens and the measurements I have taken

of the »frigidus»-specimen on hand, I have prepared the fol-

lowing table showing the relation of the diameter of the eyes

and the length of the pectoral and ventral fins to the total

length:

pallidus COLLETT. frigidus.

kötalslengtl allae oo: 2 nitvtt NA 164 260

Diameter iof, eyes! «=«.kl sv Gr ed FBK 4,2 9 d,7 4 of tot. IK

Length of peetoral. fins ;,.. «1.0. 218,4 > ÄT 2 14,3 > >

ala NONtrAR dtvrent ATodt NY a 2,4 > 2,5 > >

This does not show any remarkable difference with regard

to the diameter of the eyes which of course must be diminished

with growing age. Neither does the relative length of the

ventral fins offer any valuable distinction. The relation of

the length of the pectoral fins in the larger »pallidus»-speci-

men is however more conspicuous. If the length of the pec-

toral fins of that individual is compared with the length of

its head the difference is still more remarkable as the former

measurement is not more than 43,5 24 of the latter, but in

the other specimens the same relation is more than 50 2 as

it, according to Corrertrt ought to be in young individuals of

the L. frigidus, but it is diminished to less than 50 2 in older

1 Vidensk. Medd. Nat. Foren. Kjöbenhavn 1879—580, p. 317—18.

26 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

specimens of the same species. For the foundation of a se-

parate species I do not think that this characteristic is suf-

ficient. LÖTKEN refers to the Lycodes pallidus CoLLETT several

specimens collected by the »Dijmphna»-Expedition. In his

paper on the fishes from that expedition 1 the mentioned au-

thor has published the measurements of 7 specimens with a

total length from 92 to 160 mm. In the smallest of these

the length of the pectoral fins is exactly 50 = of the length

of the head, but in all the other 6 specimens it is considerably

more than that. 'The other characteristics reported by Lör-

KEN as the distribution of the scales, the length of the body

compared with that of the tail, the length of the head ete.

seem to agree quite well with corresponding features in the

L. frigidus. It is thus mainly the colour that separates the

L. pallidus trom the L. frigidus, at least to judge from the

literature. But the L. pallidus is mostly known in young

individuals and is also known to vary a good deal with re-

gard to its coloration. It seems thus rather questionable

whether both forms can be maintained as distinct species

rather than differently coloured varieties and then the L.

pallidus as representing a younger stage. Neither can the

differences in the number of the pectoral rays be sufficient

when other species of Lycodes are known to vary more in

this respect than the differences from the smallest number

in the L. pallidus: 18 (or 17 LÖTKEN) to the largest in the

L. frigidus: 21. In the specimen before me the number is 20.

The relations between the total length and the length

of the head, as well as the distance from the snout to the

anal opening in percentages of the first measurement are

shown by the following table embracing both forms arranged

according to length:

Tot. length. | Head. — snout to anus.

pallidus LöTKEN . . . . 92 23,9 43,4 &

> CetieTt Una 93 22,5 > 39,7 >

frigidus SATROLYL Yi 118 230 40,6 >

pallidus LöTKES . . . .w. 121 231 's > £22VA

> a BOLD RU 140 25,0 > 42,8 >

> sSHAT. AUC 154 ST 43,0 >

> » VD, ENN 160- 23,7 > 43,7 >

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24, AFD. IV. N:09. 27

Tot. length. Length of Distance from

head. snout to anus.

pallidus CornEtt. : . . . 164 22,5 & 39,0

frigidus > a sån 1 21,9 > 38,4 >

> FJ Rasa 1200 23,8 > 43,0 >

> Oder. a dj 24,5 > 42,5 >

2 > SÅ ROS ST Tee 24,1 > 43,5 >

> > ST El 24.3 > 43,1 >

This shows that there exists some variation with regard

to these measurements, but that these differences are not

grouped with any concordancy to the names.

From the measurements of the 15 Lycodes frigidus COLLETT

has published in the Norwegian North Atlantic Expeditions

papers SmMItTT has prepared a table showing the relation of

some of the measurements to the total length, He then di-

vides the material in two classes according to the length.

'The specimen before me is intermediate in size between these

two classes and its measurements are also intermediate:

L. frigidus: = 92 270—

118—258 mm.! 260 mm 570 mm.!

Length of head in & of total length .. . . . . 22,2 23,8 24.8

Height of body at the beginning af dorsal fin

PRE OG JENEtL sv src OVAT 13,4 14,0

Distance from snout to the beginning of dorsal

ne 0-total lengtliv oc coc ss svs AG 30,0 30,2

Distance from snout to anal opening in & of

total length. . > 43.0 5

Length of head in & of distance from anal

HERE STOP, fällky: sk. ske re Mss OR 45,3 447

For future comparison I add some more relative measure-

ments from the specimen on hand:

Snout to beginning of anal fin . . . . 48,4 & of tot. length

Huektrofihody st snocp ur. ce yok 0 > >

Postorbital length of head . . . . . . 12,8 > >

enenrer ngutren. ss SR sätns TI: >

1 Conf. Smitt 1. ce. p. 611.

28 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

17. Salmo umbla Lisnzvs, subsp. stagnalis FABR. var.?

1 specimen from Advent Bay ??/7 98.

This specimen was caught with a seine, but other larger

specimens were caught in nets and used for food in the

tourist hotel.

It seems as if there should not have been any compara-

tive measurements taken of such a young individual of this

species from Spitzbergen. For his extensive works on salmo-

nids SMITT has not had any small specimens from this region

at his disposition. It may therefore be of interest to publish

measurements of this individual for comparison.

Total length, ,.. - po. sp o nd a gle an i EE TE

Length of head ooo co oc oo co a lege oc fa TIA SOLETOTELEE NAR 19,0

> 5 BNOUEA oo € oe oa oh dö dö sk R NNE SRRUE NES > , DN

Distance from snout to posterior end of maxillary > » 3,8

Tent Oc TRTRTNIO sr SIA et sa Tä, BEE IRK SASN EN 2 > 10,5

fittexegbital wWidbl— .. ey bieieg fl AES TIG SSU > 6,0

DiARDLer Of ByO vale "SERNER RISE tERR oa ai er targ SE > > BE

Distance from snout to beginning of dorsal fin . . , , 35,8

Length of base 'of dorsal fin : WIF SSIr IA tOlotiAtrag > 10,2

> 3 IDECLOEAL SUNE ce ars STERN 1 UTEN , > 14,0

> 7 SMPRAL I ARR ST sa. ft PET PETS ENES IE > > 11,6

Distance between pectoral and ventral fins . . . . a 3 25,5

from snout to , JIA Fe LR 2 > 44.6

> between ventral and anal fing . . rod. > > 19,0

Least "depth oOteamdalipedWwncieF. Fant osRseee Se , ? 6,0

Horizontal diameter of eye in 4 of length of head . . . oc CENEeiSK

Vertical > 2 3 , öoR oe or om ler TEE

Length of mandible 2 > RE erna

Interorbital width > > RES an

Length of snout , > so fö> fe dere ERE

Height of caudal peduncle , > 0 ln ds de RASEN

Base of dorsal fin > 2 SEE a

If we now compare these percentages with those which have

been published by SmMIrtt in his extensive work »Kritisk För-

teckning öfver de i Riksmuseum befintliga Salmonider» we

shall have a good opportunity to see the relation between

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 9. 29

this fish and other northern varieties of the charr. The au-

thor mentioned distinguishes in this work the following va-

rieties: Salmo alpinus, alpino-stagnalis, salvelino-stagnalis,

stagnalis and salvelinus, and he has divided his material after

size and age in six classes to the first of which our fish be-

longs, namely, that comprising specimens measuring less than

228 mm. The specimen which is described here does not how-

ever resemble any of these forms or classes in all respects,

but its percentages are nearly always smaller than those re-

corded from other forms. With regard to the length of the

head, the snout and the mandrble our fish is most similar to

SmMitTT's S. stagnalis 7 of the second class! and with regard

to the height of the caudal peduncle it comes nearest to the

alpino-stagnalis and the stagnalis ? of the second class. The

interorbital breadth is most similar to that of the alpino-

stagnalis but not so very remote from that of the staqgnalis &.

The distance between the snout and the dorsal fin is very

short, 35,8 2, so that it differs very much from the same

relative measurement of other forms; nearest in this respect

come, however, the alpinus (I) I and the stagnalis (IT) A, both

with 42,9, and the alpinus (IT) 9 with 42.5 «. The relative

length of the base of the dorsal fin is most similar to that

in the alpinus, but not very much dissimilar to the stagna-

lis > (IT). The length of the pectoral fins is comparatively

larger than in the stagnalis and approaches nearest the cor-

responding relation in the salvelinus 9 and the alpino-stag-

nalis A. The same is also the case with regard to the length

of the ventral fins. The percentage expressing the relation

between the total length and the distance between the pec-

toral and the ventral fins (the »preeabdominal length») is very

low, namely 25,5 2, so that the alpino-stagnalis A which

comes next with 27,2 2 is a good deal superior. About the

same can be said concerning the distance from the snout to

the ventral fins; its percentage is 44,6 2 in our fish, 47,1 2 in

the alpino-stagnalis and not less than 48,7 2 in the stagna-

lis > (ID). In this respect, therefore, our specimen shows a

feminine character because the same percentage is in the

stagnalis 9 (IT) only 46,1 2. The distance between the ven-

tral and the anal fins (the »postabdominal length») agrees in

its relation to the total length best with the salvelino-stag-

1 measuring 228 to 355 mm.

30 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

nalis SA (IT), that is, it is more than in the salvelinus, but

less than in the stagnalis. The height of the caudal peduncle

is lower than in the others, but resembles the same of the

alpino-stagnalis I and stagnalis &A. The eyes seem when

compared with the length of the head rather large, so that

the percentage becomes much larger than those for the stag-

nalis and even a little more than in the alpino-stagnalis, but

that depends upon the small size of the head and the young

age of the specimen.

On the whole it can thus be said that this young charr

from Spitzbergen shows most affinity with the stagnalis, and

probably this would have been more apparent if there had

been any opportunity to compare it with typical stagnalis-

specimens of the same size. But it resembles the alpino-

stagnalis in several respects. The alpinus and the salvelinus

seem to be more distant types and the salvelino-alpinus only

resembles our specimen with regard to the postabdominal

length. In most cases the percentage obtained from the

measurements of our specimen can be regarded as indicating

masculine characteristics, but those which concern the di-

stanees from the snout to the dorsal and ventral fins respec-

tively are rather feminine. But everything counted together

tends to show the variability of the charr as well as the

correctness of SMITT's doings when he comprises all European

and arctic charrs under the old Linnean name S&S. umbla.

18. Acanthorhinus carcharias (LiIN.).

This big shark was caught, with a large hook baited

with blubber and similar things, several times in Recherche

Bay, West Spitzbergen.

In addition to the above made notes may be mentioned

that the Expedition has dredged demersal eggs of a fish

which were halfway hatched when collected the 3 June,

74” 21' N., 1915 E., depth 20 m., small stones and alge;

temperature: + 1,5” C. These eggs were clustered in dense

masses to some pieces of seaweed. I do not think I can be

mistaken when I regard these eggs as belonging to the com-

mon herring, Clupea harengus Lin. There are not many

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 9. ål

fishes with demersal eggs of that size, 1,3—1,5 mm., and that

shape, which spawn that time of the year. The Cottoids

usually spawn in autumn or winter and most of them have

larger eggs, as it seems. The number of the eggs is too large

to have belonged to a Cyclogaster.

If my supposition proves to be right it may be of great

commercial value for the future to carry on herring-fisheries

in the neighbourhood of Beeren Eiland.

There has not been carried on any regular fishing at

Spitzbergen, and to do that would probably be connected

with several difficulties, among which the strong currents

play an important part, but if it was done I suppose the

list of fishes from Spitzbergen would be enriched with several

species. It is evident that so must be the case, for even the

more active or large bottom fishes cannot at all, or seldom

be caught with the dredging apparatus and those swimming

higher up in the water never, or only by accident.!

MALMGREN (1. c.) and LÖTKEN (1. ec.) have given tabular

reviews of the arctic fishes, and with the additions made in

this paper those tables can still be regarded as expressions

for the present knowledge of the distribution of the fishes in

the Arctic Sea. In the »Biologisches Centralblatt> Bd. XVIII

Nos. 9 and 10 H. TrautzscH has published a paper, »Die geo-

graphische Verbreitung der Wirbelthiere in der Grönland-

und Spitzbergensee», which shows a very great abundance of

misprints and mistakes. He divides the fishes in three classes:

1) fishes distributed over the whole region, 2) fishes which

prefer the arctic region and seldom or never leave the same,

1 At last some words may be said about a fish which by the Nor-

wegian sealhunters, who every year visit Spitzbergen, is called »ismört»> or

>ismurt»>. »Mört> or »murt> is the collective name at the Norwegian coast

for many different kinds of fry or small fish, as young cod, green cod, her-

ring etc. The meaning of »ismurt» can thus be translated: »small fish of

the ice>. The »ismurt»> is said to live just outside the glaciers, and the hun-

ters say that the Delphinapterus leucas uses to come there to prey on the

>sismurt>. According to the same authority the shape of this unknown fish

is something similar to that of a herring. The Swedish Expedition of this

summer did not obtain any specimen of the »ismurt». Mr. KOLTHOFF how-

ever has told me that he once found in the cesophagus of a bird, he had shot,

a piece of a half digested fish which could not be determined, but which had

a long dorsal fin. so that the fragment could not have belonged to a Mallo-

tus or a Clupea and it was too broad to be of a Lumpenus or an Ammo-

dytes. This piece was, however, unfortunately lost, so the question remains

open yet. In Van Mijens Bay KoLTHOoFF saw Urie fishing for that »>ismurt>,

but the birds which were shot dropped their prey which sunk before it could

be taken up.

32 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

3) fishes which can be regarded as belonging more to the

Greenland- or more to the Spitzbergen-sea. In the first class

he only enumerates 4 species, namely Cottus scorpius, Gymmno-

canthus (>Phlobetor») ventralis, Lumpenus lampretiformis (snebu-

losus») and Drepanopsetta platessoides. To the second class

are counted 6 forms: Centridermichthys hamatus, Cyclogaster

liparis (»barbatus»), CO. l. fabricii, Uronectes parryi, Gymnelis

viridis and Lycodes rossi. As »vermittelnde Formen» between

class 1 and 2 are Cyclopterus spinosus and Lumpenus nubilus

mentioned. The third class, which TrautzsoH regards as

mainly western or southern, should embrace Triglops pingelii,

Sebastes marinus (>norvegicus»), Lumpenus medius and fabri-

cii, Hippoglossus hippoglossus (»vulgaris;), Gadus callarias

(»=morrhua»), G. eglefinus, Clupea harengus and Acanthorhinus

carcharias (>Secymnus microcephalus»).

Lastly Gadus saida (>Boreogadus polaris») is mentioned

as peculiar to Spitzbergen, and Salmo alpinus as freshwater

fish. In this list we find nearly all deep water fishes omitted,

and not only those, but also several others. The manner in

which the different forms which are quoted, are divided up

in the different classes, seems also to be rather erroneous.

I have here appended a table (compiled from the literature)

over the arctic fishes found in the cold area north of Europe,

but have, as a rule, omitted such forms as can be re-

garded as exclusively western, Greenlandic or arctic American

and not extending so far east as to the Jan Mayen sea. As

the classification of the species within some genera as Lyco-

des, Lumpenus and Cyclogaster is not as yet satisfactorily

brought to conclusion the number of species may still be re-

duced, but according to this provisorial list the number of

fishes which have been found near Spitzbergen! amounts to

about thirty three (but to this 4 or 5 more might be added).

Of that number not less than 18 (or if the greater number is

taken 21) have been found, at least now and then, so far

south as in Skagerak—Kattegat. I suppose that these fishes

can be substituted for those four TRAUTZSCH counts in his

first class, because they evidently have the widest distribution.

" Prof. VAILLANT gives a short list of fishes collected during >Voyage

de ”La Manche' å Fisle Jan Mayen> etc. (Paris 1894, p. 218). In this list he

mentions >Centronotus gunellus> from Belsund, Spitzbergen. This find may

however be regarded as doubtful or accidental when it has not been recorded

by any other of the many expeditions to these parts.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 24. AFD. IV. N:09. 233

mm IA | tv

Se as IM

nea es TE fe

eslesl cs Pa Isle si 2 I

=03 SES a VELA

efölem BS Ike Sool] |

RI sU = Is | &ö ET EN

SFR 3 Es 3 a = 3

+|leEv| SIS: S le se

SA Er öm oh aa

| — | | Ej | =

| | | | |

. j [d | | 1 |

Sebastes marinus (LIN.) . Sod RAR AS | 7: nit | TT

| TN SINA

Cottunculus microps COLLETT ING dk RA | JENA 1

i | i

Gymnocanthus ventralis (Cuv. & Var) | A nada läte eltyet | TE

Centridermichthys uncinatus REINH. Ful = fula sutkito lar

> kBamatos (KEörEr) sht Ile förkar ol | -

. . ee 2 | ? | - |

Triglops pingelii REINH.. &T ES AR RE 0 | ka ?

Cottus scorpius LIN. luddet ln | Lag ST

mäns tdertaconus BLOCH] «1 4 ssh fot ? byster | =

Aspidophoroides olriki LÖTKEN | ala Vena IiagD TS | I

-. . 1 j 1 I ' [d | '

Lumpenus lampretiformis WaLB.. . .| + lars le ud aste ET AI

| > maculatus FRIES | Te IE FE | KLEN a FR

Ö | hg a |

> medius REINH. Nan a et al fe

2 fabrieli Rane. la der beta enl io

> nubilus? RICHARDS. . | ERA LE TE är = =

Mönaeehichas läpas TIN. . «os os a sh felt är F DES Sa ak a

| minor ÖLAFSEN . : . «ok | ET söresAlSdinet sind!

| | |

> Jab froRsOPENSER: pa oe | SS alster lsd =

Cyclogaster liparis (LIn.) . . «oo. + |] 2?2l+|l rr +] — | ER

, | | | é I / |

> > fabricii (KrRör). | I —-] F |] — ] + a Rad

I j | I

Bathybi sCOHLETT 34. ko Ullen fan öka = AE

a | | |

> gelatinosus (PALLAS). . UND lr FF |

| i; | | | | |

| Cyclopterus spinosus FazBr. . .. ..|—]— | + | + | + JUSSI

| Drepanopsetta platessoides FaBr.. . .| [+] + ll +] + |] +) + | —]

j | |

i Hippoglossus hippoglossoides WarBaum | — i —!l + | 21 2 | + | —]

I I I

Hippoglossus hippoglossus Lan. '. . I +l—-I +) 212? RA fd

Macrurus fabricii SUnDEvaALL . .. =|= | +! 21—] + J—

a | acter dl | i |

i > rupestris GUNNERUS . . ol +l| +l—-l]—-) + 1 —])

|| I

Fattas) elek nas turn. Fry ÖIBUT plussa => IPA a + 1—]|

I || |

> Balfarias ln, 5 UME 990) el org TA ESR ES

FIVNSANaLBRPEGEIN 200 2 få; AKNE HYRA ge 2 tsoliree ER

; | | 3| 1 |

SEKTER SON? = VE TÄAAE SM 3301. 125 fp eta. MI IYRIG + | —I)

1! See: >Petermanns Mittheilungen» 1872 p. 463. If it really is Gadus

virens which is meant on the place quoted or not is not sure: >auch in

>Grönnehavn> gab es so viele Lachse (!) (Gadus carbonarius)(!) dass es aussah

wie Haufen von Köhlern>: — — — — The words »Lachse> and >Gadus

34 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

ln = for]

zo IT

masa 25: KM

s Slo = e Fä + lo VS

93 eo el N IB SBS

Stel BE SER

RR SIT 5 I IG a Pr ln

| & Hig.) & 13 S RÄNDER

"TIBET ) JE B) SUS

[sc] . .

= = ee

Onos reinhardti (KRÖYER) CoLLETT . .|— | + | + | + | — + —

septentrionalis CoLLETT . .. I —-!]—|] +! —J|— | ir --

Rhodichthys regina Corzerr . so 0 — JCE)| =" F"|ES0 ERNIE

Gymnelis viridis FABR. . « «= « s . 1 9 9500 oepge ee ar Er

? Uronectes parryi (Ross) . . . J: SPETS ES — f2(Er)| SEE

Lycodes frigidus CornnEtr : dö, sc. 2) — 1 E= | är TR

> pallidus COLLETT . os. co ol— + | — 1 FF TEE ? +

reticulatus' REINE. . ;» oc oc) FP — | oo ra Re = +?

> Valli BENA: oo oc fa dd fi EDNER SSR RN

murena COLLETT - ffa ST oSPeP SE es NP Sr 9 7

Stomias ferox REINH. . . . «le > of | Fö SEEDA St ==

Myctophum glaciale RrimE. - . Jial=) =P FEVER

Cluppa, baroöngus IN, kod dd. a stl hag fil te | RE ae SF r

Salmo MPa LIN: de vt Sa na äg kf = ft =S -

Mallotus villösus (C. F. MöLtER) . | + | — | + i; + ?

Raja radiatae DONOV: . ba L sets bl, EN SETS | SE er =E

Hyperböres COLLETT — 3 oo lapa Cl MSE ES ERS = le

å k j |

Acanthorhinus carcharias Gunn. . : ol + fl EI 2 05 är =

But Gymnocanthus ventralis ought to be taken out from this

class and transferred to the true, or more exclusively, arctic

fishes among which, on the other hand, we have no use for a

form with a distribution like that of the Cyclogaster liparis

Libarus (!) barbatus»). "The fishes known from Spitzbergen

are mostly recorded also from Greenland.! The exceptions are

few, and of less importance when, as is the case with the

»species» of Lycodes, their distribution is insufficiently known.

Gadus cglefinus, which has been found at Spitzbergen, is no

real arctic fish, Uronectes parryi is only found in a specimen

thrown up on the shore, and Raja hyperborea is also known

carbonarius»> do not agree, but, on the other hand, the presence of great quan-

tities of fish seems rather to indicate Gadus carbonarius (= virens) than

>salmon> that is in the case Salmo umbla.

" It is a mistake when TrautzsoH says that Gymnelis viridis »kommt

in der Grönlandsee nicht vor».

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. IV. N:0 9. 35

from the Feroe-Channel. East of Spitzbergen we find in

the Kara-Sea Aspidophoroides olriki which has not been found

at Spitzbergen, although it is recorded from Greenland, and

still further east we meet more new or parallel forms (for

instance Gymmnocanthus pistilliger PALLAS) with exclusively

eastern distribution and therefore not mentioned in this table.

West of Spitzbergen and Jan Mayen at Greenland and Arctic

America new components could be added to our list,! which

however can be omitted here in a paper dealing with the

fishes of Spitzbergen, but none of those mentioned by TRAUTZSCH

as western can be regarded as such. It is also decidedly wrong

to mention Cyclopterus spinosus as a fish prefering »die west-

lichen und sädlichen Gebiete der Grönland- und Spitzbergen-

see». It is an exclusively arctic and most probably circum-

polar species. Lastly TraurzscH calls Gadus saida (>Boreo-

gadus polaris>) »eine spezifiseh spitzbergensche Form». The

polar cod is, however, distributed from Grinnells Land to

Pitlekaj and most probably is completely arctic circumpolar.

There is thus not a single fish which can be said to be spe-

cifie for Spitzbergen and the value of TrRaAutzscH ichthyo-

graphical dispositions can fairly well be reduced to zero.

From a bathymetrical view the fishes mentioned above

can be divided in two classes, namely 1) such that live in

comparatively less depth round the land plateaus and 2) such

that live in the greatest oceanic abysses or are benthopelagic.

By far the greatest number belongs to the first class, and in

the second, which as yet is insufficiently ? known, only a few

forms can be counted, namely Cyclogaster bathybii and gelati-

nosus, the Macruride, Onos reinhardti (caught by the Norw.

North Atl. Exp. in a depth of 1,203 m.), Rhodichthys, Lyco-

dide, Scopelide etc. (perhaps Hippoglossus hippoglossoides),

but no sharp limits can be drawn in this respect with regard

to some of the species, because some of them can descend to

great depth.? According to this, however, we find that only

3 species in this collection can be regarded as belonging to

the deep water fauna.

! For instance in the Denmark Strait: Macrurus goodei GÖNTHER and

M. simulus GoopE and BEAN, Aphanopus minor CoLLETtt, Mawuwrolicus tri-

punctulatus ESMARK, Raja fylle LÖTKEN etc.

2 I expect to see very great additions to our knowledge about the

deep water fishes made when the results of the Danish Ingolf Expedition are

published.

3 Cottunculus microps is caught in a depth of 459 fathoms.

FP YU UN

36 LÖNNBERG, FISHES FROM SPITZBERGEN AND KING CHARLES LAND.

The highest temperature of the water in which fishes

have been caught by this expedition is + 2,8” C. and the

lowest is — 1,7” C. Seven species of this collection have

shown themselves able to stand a temperature of the sur-

rounding water below zero. These are Centridermichthys

uncinatus and hamatus, Triglops pingelii, Cyclogaster liparis

fabricii, Cyclopterus spinosus, Drepanopsetta platessoides and

Lycodes frigidus. "To this list can be added 19 more species

according to the experiences of the Norwegian North Atlantic

Expedition, namely Sebastes marinus. Cottunculus microps,

Gymnocanthus ventralis, Agonus decagonus, Cyclogaster bathy-

bii and gelatinosus, Lumpenus måculatus, lampretiformis and

medius, Hippoglossus hippoglossoides, Gadus saida, Onos rein-

hardti, Lycodes vahlii, reticulatus, pallidus and murena, Rhod-

ichthys regina, Myctophum glaciale and Raja hyperborea. Of

these 26 about one third has been found in the Skagerak-

Kattegat region, and not less than 13 have by this expedi-

tion and the Norwegian North Atlantic Expedition been col-

leceted in water with a temperature of at least + 1,5” OC. to

+ 2 C. and two more in water of + 1,2” C. But although

they sometimes live in a water with the temperature a little

above, and sometimes a little below zero they can certainly

be regarded as true arctic fishes, and partly as deep water

fishes living in a region with arctic temperature. They are

really at home in these regions and constitute their normal

fauna, and are not accidental visitors or guests. But in the

future the known number of guests may be increased as such

cam probably now and then be carried thus far north by the

Gulfstream, the influence of which is conspicuous even north

of Spitzbergen.

Since the above was written the results of the Danish

Ingolf Expedition has been published (>Det Ichthyologiske

Udbytte» II Bind, 1, by CHR. LÖUTKEN). The paper mentioned

contains descriptions of new forms, and other valuable in-

formations about the arctic fish-fauna. ?

BIHANG

TILL

KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS

HANDLINGAR.

TJUGUFEMTE BANDET.

AFDELNING IV.

STOCKHOLM 1900. P. A. NORSTEDT & SÖNER

2495?

CENTRAL PARK.

ARTIT

MALMA E-0 TAR ONSTAN rm dd

lya

is - MN

$ NN

I ”

ST i [|

JAR

18 . 4 är

Na 4 i [0 HH ' ' [ te

TR INA

4 9 I Häl AJA Utbgl FR

| Å 20 Ule

på.

är

Å i |

| "

LJ - Ä Le 1

NY tä [ 2 Ae FREE

fr X

| : hv N JENOE aasatjöso NRA AN

Pe d

+4 1

hä ”

Ce lat - i

SA FK

OM I å

SN SN EN

INNEHÅLL AF TJUGUFEMTE BANDET.

Afdelning IV.

(Zoologi, omfattande både lefvande och fossila former).

THORELL, T. Arane& Camerunenses (Africe occidentalis), quas anno

NSGlNcolleserunt cecel; D:r Y: Sjöstedt aliggers illa TI

SsösteDT, Y. Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna von

Kamerun. N:o 6. Odonaten aus Kamerun ooosoommomsssoonosooonnnnn

BENGTSSON, S. Ueber sogen. Herzkörper bei Insectenlarven. Zu-

gleich ein Beitrag zur Kenntniss der Blutgewebe. Mit 2 Tafeln.

MopiN, E. Anteckningar om Härjedalens fauna oooooooooose-------------

SMITH-WOooDWARD, A. Notes on Fossil Fish-remains collected in

Spitzbergen by the Swedish Arctic Expedition 1898. With 1

Jörn EE En RS SS ES SET SEE ASEAS ASTA SSR

SJöstEDT, Y. Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna von Kame-

run. N:o 7. Mantodeen, Phasmodeen und Gryllodeen aus Kame-

run und anderen Gegenden Westafrikas. Mit 1 Tafel

Sid.

1-105.

1—562.

1—23.

1—29.

1—7.

1—536.