10.

INNEHÅLL AF TJUGUFEMTE BANDET.

Afdelning III.

(Botanik, omfattande både lefvande och fossila former).

STARBÄCK, K. Ascomyceten der ersten Regnellschen Expedition. I.

In & MONTT 62 Se SER SOS SERA ASSR NET 1—565.

JOHANSSON, K. Studier öfver Gotlands hapaxantiska växter, med

hänsyn till deras groningstid och öfvervintring mo.osoooos--o-------- 1-103.

Fries, BR. E. Basidiobolus myxophilus, en ny Phycomycet. Med

LINDMAN, OC. A. M. Zur Morphologie und Biologie einiger Blätter

FI VG SHE ASO HUSEN LAS SL USE 4 Dre RR Er Pe SEE 1—563.

MaLME, G. 0. Beiträge zu Stictaceen-Flora Fenuerlands und Pata-

CR CT SR VLT CR LE Le on re oa mo a om Esbo nee ned sesbeossbpn oss 1—39.

REHM, H. Ascomycetes Fuegiani a P. Dusén collecti. Cum 1 tabula. 1—21.

JOHANSSON, K. Nya Archieracier från Dalarne, Västmanland och

ToallelkanGle — 1 (6 EA hi ke se SEE SENS SKUR Are SEA 1—658.

LAGERHEIM, G. Mykologische Studien. II. Untersuchungen iber

dickMonoblepharideen. Mit: 2 Tafell mmocsoocoos.oocceocoootosssaoosrns sla 1—42.

MALME, G. O. Brasilianska akarodomatieförande Rubiacéer-........- 1—21.

SERNANDER, R. Studier öfver de sydnerikiska barrskogarnes ut-

RE DR ET SS OO TT sen nn ae sn ot Ne a or or öne sedd us ene sdsr säreget 1—47.

MaALME, G. 0. Ex herbario Regnelliano. Adjumenta ad floram

phanerogamicam Brasilie terrarumque adjacentium cognoscendam.

Particula tertia (Leguminose etc.) Cum 2 tabulis -ssoooooooo----- 1—60.

HI väva

Arek

FP AVINTA AN Ost ante då

+ ”

HÄ SRSCvE REN fe FÖNA

FLEST Ung hi lea 00

3 FÖRT UNT silke

ISIR OT AN

EET

nysta Öd

at ESA

he sa GE

Pacer Sh rnRDEN

until dTA röt AT i

Ey 4

på

mln bbvstE ER |

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 25. Afd. HL. Neo 1.

ANSCOMYCETEN

DER ERSTEN REGNELLSCHEN EXPEDITION

KARL STARBÄCK.

MIT ZWEI TAFELN.

MITGETEILT AM 11 JANUAR 1899.

GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1899

AETIOY KONG

KOITIOAYXA MäNDOdJäKDAR tl

aADAaRATe IHAN

AEA Ti TN VIN

wu LA Ni ud

IFGYNa LÅ wi VEl r

KORA IVA

äkår Dä TAvERAP SOS vvIRVIAYRNIND JO BE

uns

V on den Sammlungen von Pilzen, welche die Teilnehmer

an der ersten REGNELLI'schen Expedition, die Herren Dr. C.

A. M. LInDMAN und Dr. G. O. MALME zusammengebracht, be-

steht ein nicht unwesentlicher Teil aus Ascomyceten. Diese

sind mir von dem Vorsteher der botanischen Abteilung des

Reichsmuseums zu Stockholm, Herrn Prof. V. WITTROCK

gätigst iberlassen worden, um dieselben zu bestimmen. Das

erste Resultat meiner Untersuchungen bin ich nun in der

Lage vorzulegen. Meine Arbeit als Lehrer an den »Högre all-

männa läroverken» hat meine Zeit so in Anspruch genommen,

dass ich noch nicht die Bestimmungen öäöber mehr als einen

Teil des Materials, das ich zu untersuchen gehabt, habe ver-

öffentlichen können. Es bleiben noch verschiedene Ascomy-

ceten — besonders zu den Gattungen Xylaria und Hypoxylon

gehörig, aber auch andere — und dazu die s. g. »fungi im-

perfecti», die Spheropsideen und Hyphomyceten—ibrig.

Obgleich besonders während der letzten zwei Dezennien

mehrere Untersuchungen iber tropische und speziell säöd-

amerikanische Ascomyceten veröffentlicht worden sind, ist es

doch natärlich, dass diese Gegenden, diejenigen der Urwälder,

einen unerschöpflichen Schatz eigentimlicher und neuer Gat-

tungen, Arten und Formen enthalten missen. Findet der

Mykologe nicht täglich dergleichen vor seinem eigenen Hause?

Es ist darum nicht auffällig, dass unter der verhältnissmässig

grossen Anzahl Arten, die ich unten aufzähle, nur wenige

— und zwar bisweilen mit? — mit schon voraus beschriebenen

haben identifiziert werden können. Ich bin dem Grundsatze

gefolgt, eine zweifelhafte Art lieber als eine neue zu be-

schreiben, als ohne weiteres dieselbe unter eine Beschreibung

einzureihen, die in den meisten Beziehungen ibereinzustim-

men, aber in gewissen, vielleicht wesentlichen, vielleicht

unwesentlichen, abzuweichen scheint. Die Angabe der Arten,

denen sie am nächsten zu stehen scheint, und der Charaktere,

4 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

wodurch sie sich differenziert, dinkt mich ein richtigeres

Verfahren, als eine reine Identifizierung.! Zuletzt muss es

doch die Aufgabe der Monographen sein, innerhalb der grös-

seren Gattungen (Familien?) die Formserien zusammenzu-

stellen und klarzulegen.

Unter interessanteren Typen, die ich mich genötigt gesehen

habe, als neue Gattungen anzugeben, richte ich hier die Auf-

merksamkeit auf Malmeomyces, ITjuhya und Actiniopsis, die

ohne Zweifel echte Pyrenomyceten sind, aber deren Platz im

Systeme schwer zu entscheiden ist, und auch auf Nostocotheca.

Von Interesse diärfte es sein, dass unter den unten aufge-

zählten Arten die Hypocreaceen sowohl betreffs der Menge

der Arten als derjenigen der Individuen verhältnismässig am

reichlichsten vertreten sind, obgleich man bei der Einsamm-

lung nicht beabsichtigt hat, sie besonders zu beachten. 50

enthält eine der Nummern der Sammlung, nämlich N:o 306,

wo das Substrat »einem alten im Urwalde liegenden Baum-

stamme» entnommen ist, nicht weniger als vier Arten Hypo-

creaceen nebst einer Nebenfruchtform.

Bei der Aufstellung bin ich dem SCHRÖTER-LINDAUischen

Systeme im ENGLER und PRANTL (I: 1 p. 142—491) gefolgt.

Nach den von LINDMAN eingesammelten Arten ist sein

Name ausgesetzt; alle äbrigen hat MALME gesammelt.

1 Vergleiche W. ScHMIDLE, Hedvigia 1898 p. 65 »Der Systematiker be-

findet sich deshalb beim Bestimmen dieser Pflanzen einigermassen in Ver-

legenheit, besonders wenn er solche findet, welche nach den bisherigen Er-

fahrungen unmöglich zu bekannten Arten zu ziehen sind. Und doch halte

sich es fär besser, fär solche Formen neue Arten aufzustellen, als sie unter

schon bekannten einzufigen, weil dann doch der Artcharakter der urspriing-

lichen Art nicht verwischt wird uwnd die Kritik ewmn klareres Feld hat>.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 1. 5

Pezizine2.

Helotium.

H. lobatum STARB. nov. sp. Fig. 1—4.

Apothecia ceespitosa vel confluentia vel ex uno puncto

centrali fixo in lobis plurimis divisa, sessilia vel vix brevissime

pedicellata, primo cupularia(7), mox autem applanata vel con-

vexula, margine tenuiore, acuto, flexuoso-lobato, omnino ochra-

cea vel ochraceo-aurantiaca, 1—7 mm. diam., in cespites ad

1 cm. latas confluentia, textura porrecta. Asci e stipite longius-

culo, filiformi, 2—2,5 v. lato, sensim vel interdum abrupte cla-

vati, sursum rotundati, 30—45 v. longi, p. sp. 12—15 x 5 u.

Sporidia octona, in clavula asci stipata vel oblique disticha,

ellipsoidea, inzeequilateralia vel curvula, hyalina, 3—6 x 1,5—

2,5 pu. Paraphyses parce, hyaline, filiformes, apice incrassate

vel biramulosee, ascos equantes vel superantes, — 2 p. crasse.

— Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, col. Tjuhy, 29/3 93. »>An

moderndem Baumstamme in dännem Urwalde.> N:o 310. Santo

Angelo pr. Cachoeira auf ähnlichem Substrate, !?/1. 93. N:o

113. — Species forma apotheciorum ascorumque nec non para-

physum preedistincta. J +.

Coryne.

C. albido-aurantiaca STARB. nov. sp.

Apothecia gregaria vel 2-pluria dense stipata, interdum

confluentia, primo erumpentia, clausa, deinde e cupulato

patellaeformia, madefacta convexa, siccea demum infundibuli-

formia, margine integro, distincto, interdum parum fexuoso,

primum albida, deinde et sicca flavido-aurantiaca, fere ses-

silia, textura corneo-cartilaginea, madefacta fere gelatinosa,

0,3—0,75> mm. diam. Asci cylindracei vel cylindraceo-clavati,

6 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

sursum rotundati vel truncato-rotundati, fere sessiles, 50—

70x5—6 vu. MSporidia octona, disticha vel oblique fere mono-

sticha, primo grumoso-hyalina, deinde 4-guttulata vel con-

strictule triseptata, fusoidea, utrinque acutiuscula, hyalina,

6—7 x 2—3 pu. Paraphyses parce, hyaline, filiformes, sursum

longe clavulatim incrassate, 3—4 pv. late. — Hab.: Brasil.

Rio Gr. do Sul col. Silveira Martins. >»An moderndem im

Urwalde liegendem Baumstamme», ?!/3. 93 N:o 293; S. Angelo

pr Cachoetra, </2, 93: N:0R202:

Erinella.

E. avellaneo-mellea STARB. nov. sp. Fig. 5.

Apothecia sparsa vel nonnulla confertula, primitus sphe-

rioideo-clausa, fere sessilia vel perpaullum obeonica, poro cen-

trale, deinde plus minusve aperta, margine tumido, involuto

breviter sed distincte stipitata, late cupulata, tomentosa, avel-

laneo-mellea, disco concolore vel paullum pallidiore, stipite

nigricante, ad 1 mm. lata, textura hypothecii fundique exci-

puli laxe intricata, parietum, marginis, stipitisque porrecta.

Pili denssissimi, asperuli, acutati, fere aseptati, longissimi, circa

3 v lati. Asci cylindraceo-clavati, superne obtusiuscule acu-

tati, fere sessiles, 90-96 x 6,>—7,> u. MNporidia octona, ba-

cillaria, superne obtusiuscula, inferne angustiora, acutiuscula,

demum spurie 3—7 septata, 45—60 x 2,5 u. Paraphyses copio-

sissimee, rigide, ascos superantes, infra apicem — 4 p. crasse.

J +. — Hab.: Cascata de Hermenegilda prope oppidum Pe-

lotas ad corticem crassiorem, 12/12 92. N:o 107. — Affinis

videtur E. cervine EL. et Ev. (New sp. from various locali-

ties. Bull. Torrey Bot. Club 1897 p. 468), differt autem

colore stipiteque apotheciorum; E. isabellina plane colore et

pilis dense septatis diversa est.

E. isabellina STARB. nov. sp.

Apothecia gregaria, primo clausa, obconica vel turbinata,

deinde breviter stipitata, cupulata, extus villosa pilis dense

asperulis, longiusculis, flexuosis, dense septatis, ad apicem

non vel vix inflatis, 4—5 u. latis, isabellino-fusca, textura laxis-

sime intricata, in stipite autem marginemque versus porrecta,

'/2—1 mm. alta, 0,5--2 mm. lata. Asci cylindracei vel cylin-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 29. AFD. III. N:0 1. 7

draceo-elavati, sursum acutiuscule rotundati, breviter pedi-

cellati, 90—95 x 7—10 p. Sporidia octona, filiformia, sursum

obtusiuscula, deorsum interdum angustiora, acutata, hyalina,

fere continua vel 5—7-septata, 40—60 x 2—2,5 u.. Paraphyses

copiosee, rigidissime, acutatre, ascos superantes, 2,,—3 p. late.

J +. — Hab.: Brasil. Rio Grande do Sul, Santo Angelo pr.

Cachoeira ad cortices arborum. N:o 180. — Est vera Erinella

paraphysibus Lachmni. Species sporidiis coloreque apothecio-

rum cognoscenda. Cfr. E. avellaneo-mellea mibi.

ETlongispora (KARST.) SAcc. HSyll: VIE, .p. 507.

Stimmt völlig betreffs der Farbe der Apothecien und der

Form und Beschaffenheit der inneren ”Teile mit der Be-

schreibung KARSTENS (Hedw. 1889, p. 191) äberein. Die Apo-

thecien bei meinen Exemplaren sind doch kaum gestielt, son-

dern central befestigt, also nicht breit sitzend, sondern vielmehr

umgekehrt konisch. KARSTEN sagt auch, »stipite brevi-cras-

siusculo vel fere nullo». J +. — Hab.: Brasil., Rio Grande do

Sul, Hamburgersberg pr. Porto Alegre ad corticem cariosum,

Fedor d2TT NEO: 08.

E. longispora var. lurida STARB. nov. var.

Apothecia centraliter, punctiformiter fixa vel sessilia,

obeonica, tota lurido-testacea, disco obscuriore. Asci 65—

75 X 6,5—8 vu. Sporidia 25—36 x 2,5 uu. J +. — Hab.: Brasil.,

Rio Grande do Sul, Santo Angelo pr. Cachoeira, Serro Pellado

ad corticem cariosum, 18/1 93. N:o 150. — Colore apotheciorum

presertim disco obscuro a typo differt.

E. similis BreEsaAD. Hedw. 1896 p. 296.

A descriptione I. c. specimina nostra perpaullum divergunt.

Apothecia 1—4 mm. lata; stipite e fere nullo ad 2 mm.

alto, tomentello, nigricante (Ad BRESAPUDOLAM »albo, villoso-

tomentoso»). Asci J5—107 x 6—7 u. Sporidia 33—43 Xx 2,3 u..

Paraphyses vix septate. Textura laxissime intricata in stipite

parietibusque excipuli porrecta. — Hab.: Brasil., Rio Grande

do Sul., col. Silveira Martins ad truncum cariosum in silva

primeva jacentem, ?!/3 93. N:o B 293.

8 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

Niptera.

N. melaxantha STARB. nov. sp. Fig. 6—7.

Apothecia sparsa vel gregaria, superficialia, primo globu-

losa, deinde e cupulato mox patelleformiter planiuscula, late

sessilia, margine parum elevato, plerumque integro, interdum

undulatim lobato, umbrina, disco luteo-griseo, textura mollisi-

oidea, marginem versus hyphis discretis, cellulis paullum elonga-

tis composita, !/.-—1 mm. lata. Asci cylindracei, sursum acu-

tiuscule obtusati, breviter pedicellati, 70—80 x 7—10 pu. Spo-

ridia octona, disticha, fusoidea vel anguste ellipsoidea, hya-

lina, uniseptata, utringue obtusiuscula, 15—18 Xx 3,>—4,5 u..

Paraphyses parcissimee, rigide, 2—3 uv late. J +. — Hab.:

Brasil., Rio Grande do Sul, Santo Angelo, pr. Cachoeira. Ad

corticem crassiorem, ?4/1 93. N:o 179. — Margine ab excipulo

eodem colore parum distincto, hyphis marginalibus parum inter

se discretis, cellulis vix attenuatis, nec non sporidiis pro

ratione crassis distincta species.

Orbilia.

O. caudata STARB. nov. sp. Fig. 8—9.

Apothecia sparsim gregaria vel interdum conferta et con-

fluentia, primitus spherioidea, clausa, deinde e cupulato appla-

nato-patellaria, ad matricem depressa, tenuiter marginata,

sepe mycelio candido orbiculariter ciliatimque cincta, testaceo-

aurantiaca, — 1 mm. diam. Asci cylindraceo-clavati, sursum

detruncati, pedicellati, 38—45 x 3—3, pu. MNSporidia octona,

irregulariter stipata, clavulata vel potius ellipsoidea, deorsum

in caudam filiformem, curvulam, acutiusculam producta, 5—

6,5 X 1,5—2 vv; cauda 0,5—1 pv lata. Paraphyses parce, rigi-

diusculze, filiformes, superne spheerice vel obeonice, abruptim

4,5—6 py incrassatre. Jodo asci lenissime ad apicem coerules-

cunt. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, Santo Angelo pr.

Cachoeira ad ramos corticatos, ?!/1 93. N:o 164. — Ob formam

sporidiorum 0. occulte (REAM) SaAcc. proxima species, satis

satisque autem differt ascis angustioribus, sporidiis minoribus,

apicibus paraphysum, colore apotheciorum.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 1. I

O. tenuissima SPrc. (Sacc. Syll. VIII, p. 625.).

Der 0. rubella (PErs.) Karst. sehr nahe stehend, aber

durch die gelbbraune, bisweilen fast kastanienbraune Farbe

und die äberall gleich sehmalen Sporen weicht sie hinreichend

ab. Betreffs der dunkleren Farbe von der Art SPEGAZZINIS

verschieden, was doch von weniger Bedeutung sein därfte,

muss man sie doch der Seltenheit oder der in manchen Fällen

vollständigen Abwesenheit der Paraphysen wegen unter SPE-

GAZAINIS Art stellen. — Hab:: Brasil.,, Rio. Grande do Sul,

col. Silveira Martins ad lignum cariosum, ?3/2 93. N:o 261.

Arthothelium.

A. atropurpureum STARB. nov. sp. Fig. 10.

Apothecia in ligno dealbato sparsim gregaria, primo im-

mersa, deinde erumpentia, pulvinulata, hymenio epithecio

pulveraceo, atropurpureo vel interdum olivascente tecto, orbi-

cularia vel ellipsoidea, 0,:—0,> mm. diam., circa 0,,—0,2 mm.

alta. Asci pomiformiter ovoidei, nodulosim pedicellati, superne

rotundati, crasse tunicati, 30—63 x 30—35 mp. MNporidia oc-

tona, conglobata, oblongata vel late ellipsoidea, utringue

obtuse rotundata, transversim 6—8-septata, nonnullis septis

longitudinalibus additis, hyalinis, 21—25 x 9—11,5 u. Para-

physes conglutinat2e, superne ramose, septate. J +. — Hab.:

Brasil., Bahia ad opp. Bahia in ligno vetusto, ?/s 92. N:o 3.

— Gonidia non inveni. Apud Wainio (Etude sur la classi-

fication naturelle et la morphologie des lichens du Brésil.

Acta Soc. F1. Faun. Fenn. VIT; XXIX) speciem nec illi nec

sequenti affiniorem invenire possum.

Lecideopsis.

L. dubia STtaARB. nov. sp. Fig. 11—12.

Apothecia in areis latis longisque, argenteis, sparsim gre-

garia, primo matrice tecta, deinde erumpentia, excipulo plane,

hypothecio fere carentia, atra, hymenio epithecio tuberculato-

rugoso tecto, orbicularia, 0,,—0,5 mm. diam., circa 0,1 mm. alta.

Asci oblongati, inequilaterales vel fere curvuli, nodulosim

pedicellati, sursum rotundati, crasse tunicati, 35—66 x 14—18 p..

10 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION

Sporidia octona, conglobata, bipartita, utrinque obtusiuscula,

fusoideo-oblongata, hyalina, denique olivascentia, 19—22 x 5—7

vu. Paraphyses robuste, ramose, septate varieque incrassate.

J +. — Hab.: Brasil., Bahia, ad oppidum Bahia in ligno et

emergentibus arboris cujusdam una cum Arthothelio atro-

purpureo, ?/8 92. N:o 3. — Gonidia non inveni.

Karschia.

K. crassula STARB. nov. sp. Fig. 13.

Apothecia sparsa, superficialia, crasse patellaria vel fere

patellariter turbinata, centro late affixa, immarginata, disco

convexulo, rugosiusculo, rufo, exeipulo rufo-nigricante, textura

globulosa, mollisioidea, 0,2>—0,75 mm. diam. Asci late clavati

vel fere ellipsoidei, deorsum breviter sed abruptim et dis-

tincte pedicellati, sursum rotundati, crassissime tunicati, 63—

67 Xx 16—19 u. BSporidia octona, conglobata, medio constric-

tula, septata, utrinque interdum acutiuscula, fuliginea, ellip-

soidea, 15,;—20 x 6,,—9 u. Paraphyses filiformes, ramosulee,

superne perpaullum incerassate, spurie septate, 2—2,5 u crasse.

J +. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, col. Tjuby an der

Rinde lebender Bäume neben einem Wege des Urwaldes, !/4 93.

N:o B 319. — Nulli speciei adhuc descripte proxima, forma

ascorum apotheciorumque, nec non colore perpulchra species.

K. fraudans STARB. nov. sp. Fig. 14.

Apothecia gregaria, passim confertula, mox superficialia,

hemispheerice patellaria, margine crasso, involuto, deinde late

sessilia, patellaria, margine distincto, tumido, orbicularia,

atrata, textura carbonaceo-coriacea, 200-—400 u diam. Asci

primo ecylindracei, deinde oblongato-ellipsoidei, sursum an-

gustiores, rotundati, ad 12 pv inerassati, inferne perpaullum

pedicellati, 70—76 x 30—32 u. Sporidia constipata, ad medium

uniseptata, primo utroque loculo bipartito, parte ad septum

plus minusve spheerioidea, ad apicem spherioidea, membrana

sporidii crassissima, sensim lumina confluentia, membrana

tenuiore, semper plus minusve ineequilateralia vel crasse

allantoidea, e chlorinis fusca, 23—27 x 9—11 u. Paraphyses

copiosissimee, filiformes ad apicem parce ramulosze, massa fusca

exsudata epithecium formantes. J +. — Hab.: Brasil., Rio

Grande do Sul, Santo Angelo pr. Cachoeira ad lignum nudum,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:01. 11

26/4 1893. N:o 215. — Evolutione sporidiorum predistincta,

speciei nulli adhuc descripte affinis. Hymenium jodi ope

intense coerulescit.

K. rufo-atra STARB. nov. sp. Fig. 15.

Apothecia sparsim gregaria, primitus spherioidea, clausa,

deinde aperta, crasse patellaria, sessilia, centro fere tantum

affixa, fere immarginata, orbicularia vel plerumque ellipsoidea

vel varie limitata, sicca contracta, seepe hysterioidea, atrata,

textura ceraceo-carnea, 200—300 pv lata. Asci late clavati,

sessiles, superne fere detruncatim rotundati, paullum incras-

sati, 60—65 x 19—22 wu; initio interdumque etiam evoluti

cylindracei, 76 Xx 12 u. Sporidia octona, constipata vel disticha,

ellipsoidea vel plerumque ovoidea, medio leniter constricta

et uniseptata, parte superiore seepissime globuloidea, inferiore

angustioreque obeonica, obtusa, fuliginea, 19 x 9—10 pp. Para-

physes copiose, pro ratione crasse filiformes, 2,5 p late,

superne clavula sgepius hinc inde incrassatula, 4 pv. lata prie-

dite et chlorino-fuscescentes, massa fusca cohierentes, epi-

thecium formantes. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul,

Santo Angelo pr. Cachoeira in cortice fruticis cujusdam, ?/1

93. N:o 219. — Cum K. buellioidi Sacc. Syll. VIII. p. 780

plurimis notis congruens apotheciis majoribus, humectatis

rufidulis, sporidiis pro ratione erassis divergit.

Melasbpilea.

M. karschioides STARB. nov. sp. Fig. 16.

Apothecia sparsim gregaria, superficialia vix basi paullum

innata, primitus plane spheerioidea, clausa, deinde ore integro,

varie determinato aperta, denique madefacta patellariter appla-

nata vel convexula, margine excipuli vix distincto, rotundato-

tumidulo, disco rufulo, marginem versus nigrescente, extus

atrata, rugosiuscula, orbicularia vel ellipsoidea, 100 —250 pv.

diam. vel longa; sicca distinetius marginata, sepe hysterioide

contracta. Asci clavati vel clavato-cylindracei, fere sessiles,

sursum rotundati, crasse tunicati, 30—40 x 9—10 u. Sporidia

octona, constipata, ellipsoidea, utrinque szepe acutiuscula,

inzgequilateralia vel varie curvula, primo hyalina, deinde le-

niter chlorino-olivascentia, 9—10 x 4—5 u. Paraphyses fii-

formes, ascos vix superantes, superne perpaullum clavulatim 2,5

12 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

v Incrassate. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, col. Tjuhy

specimina perpauca ad corticem trunci thallo lichenino ineru-

statam, -/£ 93: N:o 34016:

Leciographa.

L. hysterina STARB. nov. sp. Fig. 17.

Apothecia sparsa vel sparsim gregaria, superficialia, ses-

silia, humectata patellaria, margine tenue, emergente, plus

minusve orbiculariter limitata, disco applanato vel conca-

viusculo, ad 0,> mm. lata, sicea varie sed plerumque hys-

terioideim, rarissime lobatim contracta, semper atrata vel

perpaullum rufescentia, textura dense globulosa, cellulis mi-

nutis, coriaceo-mollisioidea. Asci fere sessiles, pedicello bre-

vissimo preediti, late cylindracei, sursum late rotundati, 30—

70 x 15—16,5 u. MNporidia octona, conglobata, primitus hya-

lina, fusoidea, deinde fuliginea, ellipsoidea, 2—3-septata, ad

septa leniter constricta, 19—23 x 6,,—9 u. Paraphyses fili-

formes, hyalinze, superne una cum massa gelatinosa ascos

obvallantes, epithecium fHavido-fuscescens formantes, ramu-

lose, 1,5 vv crasse. J— — Hab.: Brasil., Rio Grande do

Sul, Santo Angelo pr. Cachoeira ad corticem, !?/1 93. N:o

119 AA. — Sporidiorum modis a speciebus mihi notis differre

videtur. Secundum nomenelaturam apud REHM (Disc. pp. 280,

291—292), quam LINDAU (op. cit. pp. 222, 227—228) secutus

est, species mea est Leciograplhae adseribenda, quamquam asci

jodo non coerulescunt.

Tryblidiella.

T.: rufula (SPRENG.) Sacc. Fig. 18.

Apothecia primo pallide cinnabarina, disco saturatiore,

deinde rufescentia, demum atra, disco ecastaneo. Sporidia

plerumque curvula, utringue acutiuscula, loculis extremis sepe

majoribus, 29—38 x 11-—15 u. Paraphyses apice fasciculatim

ramose, ramulis dense septatis, ad septa leniter constrictis,

clavulatim incrassatis, valde coalescentes epithecium crassum,

fusco-nigrum formantes. Jodo primitus hymenium coerulescit,

deinde autem color extrahitur et e fusco in leete vinosum

transmutatur. — Hab.: ad corticem crassiorem, Brasilia, Rio

Grande do Sul, col. Tjuhy, "/+ 93; Santo Angelo, pr. Cachoeira,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0o1. 13

10/2 93; S. Angelo, pr. Cachoeira, Serro Pelado, 15/1 93; N:o

149. S. Angelo, !4/1 93; Silveira Martins, ?3/3 93; N:o 303 B.

Porto Alegre, 5/10 92: N:o 50.

Dermatea.

Dilconstipata, STARB.INOV., Sp, Fig. 19:

Apothecia per corticem erumpentia, rarissime solitaria,

plerumque 2—6 cespitosim et densissime constipata, interdum

cum stipitibus, numquam autem cum excipulis confluentia,

primum clausa ovoidea, mox autem aperta, turbinata, late

applanata et convexa, margine tumidulo, flexuoso vel fere

lobato priedita, mutua pressione interdum difformia, fusco-

atra, rugulosa, disco rufofusca, textura coriaceo-snberosa, sicci-

tate fragile indurataque, intus sicca cinnamomeo-castanea,

1—2 mm. alta, 1—3 mm. lata. Asci late cylindracei, sarsum

rotundati vel obtusatim detruncati, deorsum nodulosim vel

breviter pedicellati, 120—125 x 15-—-20 u. MSporidia octona,

monosticha, ovoidea vel fere globulosa, utrinque obtusa, primo

granulosa, deinde fere continua vel guttulata, hyalina, 15

25 Xx 12—14 u. Paraphyses filiformes, hyalinee, ramosee, ascos

vix superantes, apicem versus vix incerassate. J —. — Hab.:

Brasil., Rio Grande do Sul, Porto Alegre, ?9/10 92. N:o 76. —

Multis notis presertim ob sporidia cum descriptione D. au-

stralis SPEG. species mea congruit, satis autem differre videtur

stromate plane carens, colore apotheciorum, nec non ascis jodo

non coerulescentibus. A D. Chionantli apotheciis multo ma-

joribus sporidiisque dignoscenda.

Phacidiine2.

Cryptodiscus.

C. lacteus STARB. nov. sp. Fig. 24—25.

Apothecia gregaria vel conferta vel demum confluentia,

primo lenticulariter vel depressim tuberculariter disciformia,

plane immersa et tecta, deinde cortice irregulariter fissa et

relaxata marginata discum prebentia, sed numquam emergen-

tia, irregulariter plerumque polygone determinata, excipulo indi-

stincto, hymenio lacteo, ob corticem translucentem perpaullum

14 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

lividiscente, cire. 1—2,; mm. diam. Asci fusoidei vel fusoideo-

clavati, superne rotundati et magnopere incrassati, fere ses-

siles, 69—76 x 15—19 pu. Sporidia octona, disticha, episporio

crasso, velo angustissimo obvoluta, plerumque clavulata, superne

rotundata, inferne acutiuscula, interdum oblongata, medio

perpaullum constricta, crassissime 7—15-septata, 21—28 x 6—9

vu. Paraphyses copiosissimee, filiformes, coheerentes, ascos equan-

tes vel vix superantes, inferne simplices, superne interdum

incrassatule vel bi-trifurcate. --- Hab.: Brasil., Rio de Janeiro

ad corticem, 19/8 92. N:o 12. Species C. rhopaloidi Sacc.

(Syll. VIII p. 671) affinis presertim ob formam sporidiorum,

diversa autem magnitudine apotheciorum nec non sporidio-

rum. Asci vix, sporidia tota jodi ope coerulescunt.

Stictis.

S. arundinacea Pers. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, Sil-

velira Martins in gramine »Taquara» una cum Lophodermio

Clithrite mihbi.

S. (Schizoxylon) bicolor Ei1. & Ev. (Bull. Torr. Club. 1897

p- 469.)

Apothecia gregaria, matrice profunde immersa, initio

perithecioidea, cortici orbiculariter fisse affixa, albomarginata,

ceterum olivaceo-nigra, disciformiter emergentia et tecta, ad

centrum operculo primo albido, integro, denique poro minu-

tissimo, sensim majore, orbiculare perforato, nunc e perithe-

cioideis fere cylindraceo-cupulata, disco semper immerso lute-

scente, circa 0,,—0,6 mm. diam. Asci cylindracei, sursum

angustiores, 190-—-240 x 9,,—12 pu. MNSporidia ascorum longi-

tudine, 1,5 vu cr., multiguttulata. Paraphyses filiformes, sim-

plices. J +. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, Santo Angelo,

pr. Cachoeira in cortice arboris, 3/2 93. — Species St. molli

PERS. quam maxime affinis; ab illa autem proximisque colore

et situ disci satis diversa; a Se. alboatro REHM ceteris

notis exceptis paraphysibus simplicibus distinguitur. Deter-

minatio speciminum brasiliensium a me visorum verisimiliter

recta.

S. Bromeliae STARB. nov. Sp.

Apothecia sparsa, primo clausa, epidermide tecta, deinde

urceolatim aperta, immersa, margine tantum albido, orbi-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o1. 15

culare, lacerato emergentia, disco aurantiaco vel ochraceo-

aurantiaco, — 0,75 mm. diam. Asci cylindracei, sursum

rotundati, — 200 x 3—10 p. Sporidia filiformia, creberrime

multiseptata, fasciculata, utrinque acutiuscula, deorsum an-

gustiora, longitudinem ascorum subequantia, 140-170 x 4 py.

Paraphyses copiose, superne penicillatim conglutinatire, ra-

mulis paucis predite, clavulatim vel capitulatim, sed per-

paullum incrassate, 1,5—2 p crasse. J +. — Hab.: Brasil.,

Rio Grande do Sul, col. Silveira Martins in foliis Bromelice,

1/3 1893. N:o 264. — Quamquam perpauca tantum specimina

examinavi, puto speciem novam esse sporidiis crassis, para-

physibus nec non matrice insignem.

S. quadrifida Lv. (Ann. Se. nat. Bot. (3) Vol. V p: 255;

SACO Sy VILL-p:,690.)

Cum descriptione omnino congruunt specimina a me exa-

minata, colore disci lacteo-glaucescente tantum divergentia.

Asci 90—100 x 6—8 v; sporidia 80 x 1,,—2. Paraphysibus

»apice brevissime 2—5-ramulosis», nec non »sporidiis utringque

rotundatis», species mox dignoscitur. — Hab.: Brasil., Rio

Grande do Sul, S. Angelo, pr. Cachoeira, Serro Pelado in

foliis coriaceis, !8/1 93. N:o 146. — Ex apicibus paraphysum

exeunt ramuli 2—5, breves, allantoidei vel fusiformi-ellipsoidei

conidia imitantes.

S. ramuligera STARB. nov. sp. Fig. 26.

Apothecia sparsim gregaria, margine epidermide fissa

cineto erumpentia, e globosis urceolata, disco pallide luteo

vel ochraceo vel fere albido, margine albido, integro, interdum

demum irregulariter lacerato. Asci cylindracei vel cylin-

draceo-obelavati, sursum semper angustiores, breviter stipitati,

180—200 x 8—12 (sursum 6—7) p. Sporidia octona, fili-

formia, plerumque intra ascos spiraliter revoluta, ascis bre-

viora, extra ascos illos sequantia, utringue acutata, multi-

septata vel guttulis plurimis repleta. Paraphyses copiosee,

hyaline, filiformes, ramose, presertim apices versus ramulos

breves, denses, eleganter curvatos gerentes. — Hab.: Brasil.,

Rio Grande do Sul, Santo Angelo pr. Cachoeira in caulibus

herbe majoris cujusdam aridis, 4/1 93. N:o 183. ibidem 9/2 93.

— Species paraphysibus distincta videtur, et a S. stellata,

cui affinis, ceterum apotheciis margine plerumque integro,

operculo non presente diversa.

16 STARRÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

S. ramuligera STARB. var. Bacharidis STARB. nov. var.

Apothecia minora, fere tota candida, disco vix pallide

ochraceo. Asci 166,5 X 12 u; sporidia 100—130 x 2,,—5 p. —

Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, S. Angelo, pr. Cachoeira,

Serro Pelado in ramulis aridis Bacharidis cujusdam frute-

scentis, 18/1 93. N:o 147. ibidem, 10/2 93.

Eupropolis.

E. nummulorum STARB. nov. sp. Fig. 27—28.

Apothecia gregaria, interdum nonnulla confluentia vel

rarissime sparsa, primitus immersa, cortice tecta, deinde illa

laciniatim fissa laciniis relaxatis deliberata fere superficialia,

margine distincto, tenuissimo, elevato, laceratim crenulato,

semper autem cortiei adnato, hymenio scutellato-convexulo,

stria insculpta a margine distineto, initio plumbeo-atrato,

deinde nigerrimo, plane orbicularia, tota basi matrici affixa,

excipulo indistinceto, 0,:—1 mm. lata. Asci late cylindracei,

sursum rotundati, deorsum abruptim et breviter pedicellati,

95—100 x 25 u. BSporidia octona, di-vel tristicha, eclavulata

vel oblongata, 10—12-septata, primo hyalina, deinde fuligi-

nea, velo mucoso, lato obvoluta, 32—45 x 10—12 u. Para-

physes hyaline, filiformes, copiose, ascos paullum superantes

materia fusca intense conglutinatex. J-—. — Hab.: Brasil.,

Rio Grande do Sul, Porto Alegre, in cortice fruticis cujusdam

Tihados Banhos, 9/10 92; Rio de Janeiro, 19/8 92. N:o 13. N:o

15. — Fungillus predistinctus, non parum lichenoides, gonidia

autem non adsunt jodique ope asci non coerulescunt. Facile

ad Fupropolim ducenda species est, cum diagnosi generis DE

NOoOTARISII (apud NACCARDO op. cit. p. 676) bene satisque con-

veniens. Species mea perpulchra presertim gaudet apotheciis

distinctissime orbicularibus, nisi confluentibus et bicirculari-

bus, acutissime et tenuissime marginatis nec non hymenio.

Hysteriine?r.

Lophodermium.

La Clithris: STARB: nov; Sp. Fig. 29.

Apothecia in areis varie sed distincte linea nigra, in in-

feriore pagina foliorum (culmi?) optime visibile, limitatis

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:01. 17

sparsim gregaria, linearia, primo epidermide plane tecta, fere

clausa, rima nigra, angustissima, sensim latiore patescentia,

margine tumidulo, rugoso, epidermidi nigrofacte adnato emer-

gentia, discum ochraceo-cinereum preebentia, sicca labiis con-

niventibus, sed rima non angusta manifestaque dehiscentia,

atrata, textura coriacea. globulosa, cellulis minimis, in hypo-

thecio et fundo excipuli hyalinis, in parietibus rufo-nigrican-

tibus composita, 1—4 mm. longa, 0,1—1,; mm. lata. Asci

cylindraceo-clavati, breviter pedicellati, sursum rotundati vel

detruncatuli, 839—100 x 6—6,5 u. Sporidia octona, fasciculata,

filiformia, multiguttulata, hyalina, 63—70 x 1—1,5 u. Para-

physes filiformes, superne ramulosissimee, ramulis clavulatim

incrassatis, interdum spurie septatis. — Hab.: Brasil., Rio

Grande do Sul, Col. Silveira Martins. In graminis foliis

»Taquara» nominati, !/3 93.

Es kann fraglich sein, ob nicht diese Art lieber der

Gattung Clithris (FR.) REeM gehört, als Lophodermium. Ohne

Zweifel ist die erstere eine der Gattungen, die sich am

meisten den Hysteriinéen nähert, wie besonders zum Beispiel

C. Ledi (ALB. et ScHw.) REHm und verwandte zeigen, und

SACCARDO und andere rechnen ja diese Gattung zu den Hy-

steriacéen. Jedenfalls kann man nicht leicht eine scharfe

Grenze zwischen sie ziehen. Das sehr gut entwickelte Exci-

pulum redet dafär, dass man die Art zu Clithris bringe; der

Grund aber derselben ist vollkommen hyalin, so dass das

Apothecium schildförmig wird, und die Wände sind mit dem

Substrat zusammengewachsen. Zufolge dieser Merkmale habe

ich die Art zu Lophodermium gebracht.

Glonium.

G. interruptum SaAcc. var. oxyspora STARB. nov. var.

Apothecia dense sepeque paralleliter seriata, plerumque

elongata, utrinqgue obftusiuscula, !/2—1 mm. longa, 0,1—0,2

mm. crassa, interdum :fere globulosa, minutissima. Asci cy-

lindracei, sursum rotundato-detruncati, deorsum fere sessiles,

76—88 x 9—10 pu. MSporidia fusoidea, curvata vel inequi-

lateralia, utrinque acutata, primo guttulata, deinde medio

uniseptata, 12—16 x 3,,—4 vu. — Hab.: Brasil., Rio Grande do

Sul, Santo Angelo pr. Cachoeira in ligno indurato, !?/1 93.

18 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

N:o 125. — An specifice distinguenda? Cfr. apud REHM (op.

cit. p. 11) sub G. Ineare (FR) DE Nort.: »Ebenso gehört Gl.

interruptum Sacc. hierher mit kurzen Apothecien». Specimina

autem varietatem meam sistentia longe a G. lineare abhorrent.

G. microsporum HNaAcc.

Asci 50—56 x 4,>—5,5 u. MNporidia fere plane monosticha,

1,5—9 Xx 3,5—4 u. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, San

Angelo pr. Cachoeira in ligno indurato, ?£/1 93. N:o 215. —

A typo specimina brasiliensia nullo modo nisi sporiidiis dif-

fere videntur.

Morenoella.

M. Curatellsee STARB. nov. Sp.

Perithecia maculis albicantibus, indeterminatis, folio cetero

multo pallidioribus sparsim insidentia, ellipsoidea, dimidiata,

distincte radiatim contexta, periferice hyphis nonnullis flexu-

osis, longioribus, repentibus obsessa, nec fimbriata, 200—300

v. longa, 100—150 yu. lata, subiculo plane destituta. Asci jam

resorpti. Sporidia late ellipsoidea vel ovoidea, uniseptata,

loculo superiore latiore, fusca, 24—27 x 13—16 up. — Hab.:

Bras., Matto Grosso, Cuyabå in »cerrado» ad folia Curatellae

americane L., ”/11 93. — Ob texturam distinetam perithecio-

rum dimidiatorum, rima dehiscentium Morenoelle adseribenda

species.

M. reticulata STARB. nov. sp. Fig. 30.

Perithecia mycelio reticulato, longe lateque effuso, hyfis

rigidis, rectis, dense septatis, cellulis 6,5—7,5 X 11 pu, fusco-

opacis, rectangule ramosis, reticulatim anastomosantibus pas-

sim insidentia, hemihysteriacea, radiatim contexta, rima sepe

flexuosa dehiscentia, margine vago, finibriato, ellipsoidea,

250—400 x 75—100 wu. Asci fere globoidei, nodulosim pedi-

cellati, 46—50 x 40—44 u. MSporidia octona, densissime sti-

pata, primo hyalina, deinde fusca, uniseptata, ad septum con-

strieta, uno loculo plerumque altero crassiore, 30—32 x 18—19

vu. Paraphyses vix adsunt. Membrana/'ascorum evacuatorum

fuscescens. — Hub.: Bras., Matto Grosso, S:a Anna da Cha-

pada in silva primeva ad viam ad folia Vismixe?-sp., 19/3 94.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 23. AFD. III. N:o 1. 19

Parmularia.

P. Styracis LéEv.

Asci 70—90 x 17—19 pu. NSporidia medio constrieta, bico-

nica, loculo superiore latiore, 18—22 x 6—38 u. NStromata

margine pilis radiantibus, fasciculatis, atro-fuscis fimbriata.

— Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, Piratiny in superiore

pagina foliorum Styracis, 18/12 92. N:o 109 B. Cascata de

Hermenegilda pr. oppidum Pelotas, 13/12 92. N:o 109.

Durch die Untersuchungen HENNINGS (Fungi Goyazenses,

Hedw. 1895, p. 111; Beiträge zur Pilzflora Sädamerikas II,

Hedw. p. 230) ist klargelegt, dass die Gattung Schneepia

SPEG. mit der alten Gattung Parmularia identisch ist; die

Beschreibung und die Abbildungen, die MassEr (Journ. of

Bot. 1897 p. 145, pl. 357 fig. 1—3) publiziert hat, beweisen

dasselbe in Hinsicht auf seine Gattung Clypeum, wie es auch

LINDAU (a. a. OÖ. p. 274) schon betont hat. Im Gegenteil

scheint es mir nicht gleich klar zu sein, ob der Unterschied

zwischen den Formen Styracis LÉVv., guaranitica SPEG. und

peltata Mass. hinreichend ist um eine Årtentrennung auf-

recht zu halten. Die Differenzen scheinen den Beschreibungen

gemäss beinahe ausschlieslich in der Grösse der Sporen und

Ascen zu bestehen, was jedoch von verschieden weit gekom-

mener Reife abhängen kann und kaum als Artunterschied

gelten muss.

Hysterium.

H. apiculatum STARB. nov. sp.

Perithecia sparsa vel longitudinaliter conferta, interdum

fere confluentia, primum immersa, deinde inter fibras matricis

erumpentia, semper autem basi insculpta, labiis tantum acu-

tiusculis, late dehiscentibus prominula, interdum ellipsoidea,

plerumque elongata, utrinque obtusiuscule apiculata, 0,>—1,5

mm. longa, 0,1—0,; mm. lata, carbonacea. Asci late cylin-

dracei, sursum rotundati, deorsum breviter, abrupte pedi-

cellati, 35—96 x 18—20 pu. MNSporidia octona, disticha vel tri-

sticha, ellipsoidea vel anguste ovoidea, 4—6-septata, ad septa

constrieta, tertio vel secundo loculo superiore inflatulo, oli-

vascentia, 28—32 x 10—11,3 u.. Paraphyses filiformes, ramose,

20 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

massam ascos obvallantem formantes. J —. -— Hab.: Brasil.,

Rio Grande do Sul, Hamburgerberg, prope Porto Alegre in

ligno indurato. ??/120 92. N:o 74. — Ascis pro ratione bre-

vibus sporidiisque, nec non peritheciis insculptis distincta.

Plectaseine>r.

Nostocotheca STARB. nov. gen.

Perithecia nulla. Glomeruli hyphis fasciculatis, ramosis,

ascos obtegentibus compositi; asci depressione discreti velut in

disco gelatinoso involuti videntur (an capsula gelatinosa

primo incelusi); sporidia hyalophragmia, sepimento uno alterove

etiam longitudinaliter divisa.

N. ambigua STARB. nov. sp. Fig. 31—33.

Glomeruli sparsim gregarii vel interdum 2—3 confluentes,

hypophylli, per totum folium dispersi, primo obtuitu peri-

thecioidei, hyfis autem fasciculatis, centrum versus nigro-

brunneis, periferice pallido-hyalinis, ramosis, septatis,ad apicem

seepissime vel semper cellulas conidiorum ad instar, hyalinas,

ovoideas, inzeequilaterales, 7,5 X 4 u. gerentibus compositi, nigri,

50—75 pu. diam. Asci depressione glomerulorum proveniunt,

massa gelatinosa, disciformi, hyalina vel leniter luteolo-oliva-

scente obvoluti, late piriformes vel fere spheerioidei, nodu-

losim pedicellati, sursum crasse tunicati, 34—40 x 27—32 u..

Sporidia octona, conglobata, solezxeformiter oblongata, trisep-

tata, ad medium constricta, sepimento uno alterove longitudi-

nale interdum addito, circa 19 x 6,5 vu, intra ascos tantum

visa. Paraphyses hyphis glomerulos componentibus similes,

hyaline, ramosee, septate, ad septa constrictulre, series gem-

morum WNacharomycetis fere in memoriam revocantes, ascos

obvallantes. — Hab.: Brasil., Matto Grosso, Santa Cruz da

Barra in silvis juvenalibus »capoeiree» in foliis vivis Helicte-

ridis parasitans, 7/3 94. N:o B 516 (LINDMAN). — Fungillus

mirabilis, typum generis novi predistincti sistens, sed non-

nihil dubito, num illud recte inter Gymnoascos locaverim;

ulterius inquirendum.

Leider habe ich von diesem schönen Pilz, den LINDMAN

in reichlichen, gut aufbewahrten Exemplaren eingesammelt,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 1. 21

nur selten völlig entwickelte Individuen gefunden. Est steht

doch fest, dass Peritheciumwände dem Pilze ganz fehlen, und

kaum kann man von eimem Peridium vreden, wie es bei an-

deren Gymnoasceen, z. B. Gymnoascus und Otenonvyces, aus-

gebildet ist. Vielmehr scheinen die Hyfen, die ich oben be-

schrieben habe, in dichten Bischeln zusammenzustehen, so

dass sie eine centrale Säule bilden, von deren Spitze die

conidentragenden Enden sich nach allen Seiten ausbreiten,

während andere, je kleiner je mehr sie sich der Periferie

des ganzen Complexus nähern, zwischen den Sporschläuchen

emporwachsen. Diese werden ganz und gar von den Hyfen

umhällt und nur durch den Druck des Deckgläschens sichtbar.

Die Natur und Bildungsart des eigentämlichen Membrans,

in welchem sie dann eingebettet liegen, habe ich nicht klar-

legen können. Der Platz des Pilzes im Systeme ist natärlich

nicht durch meine Untersuchungen festgestellt; dass man

doch seine nächsten Verwandten unter den Gymnoasceen zu

suchen hat, scheint mir doch deutlich hervorzugehen, wenn

man auch andererseits eimräumen muss, dass keine Gattung

darunter mit ihm so iäberemstimmt, dass er ohne weiteres

in dieselbe Familie eingereiht werden soll. Er weicht viel-

mehr in so wichtigen Beziehungen von ihnen ab, dass ich es

för richtiger halten muss, die Gattung Nostocotheca vor-

länufig eine besondere Stellung neben den Gymnoasceen ein-

nehmen zu lassen.

Meliola.

M. membranacea STARB. n. sp. Fig. 34.

Plage myceliil primo minute, orbiculares, deinde conflu-

entes, superiorem paginam folii totam tegentes, hypophyllee

diutius discrete, ambitu dendritico; mycelium peritheciigerum

compositum hyfis rigidis, rectis, dense septatis, cellulis circa

19 x 10 p., vel 9,5 x 9,5 u, ramosis, hyphopodiis capitatis oppo-

sitis vel mwunilateralibus, stipitatis, cellula stipitis plerumque

- disciforme, superiore forma varia, plerumque globoidea, 12—16

u diam.; interdum polygona vel oblongato-ellipsoidea, 16,5 X 9,5

v.; hyphopodia mucronata non visa; sete myceliil copiosee,

rigide, recte, basi vix infata, plane opacee, apice longe attenu-

ate, acutiusculre, pallidiores, diaphan:e, gibberulee, 280--

310 x 8—9, u. Perithecia in plagulis sparsa vel centrum

22 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

versus confertula, nitide atra, plicatulo-verruculosa, 75—150 uy.

diam., denique collapsa. Asci ovoidei, brevissime pedicellati,

2—4-spori, 42—60 x 25—35 u.. Nporidia ellipsoidea vel oblongata,

4-septata, ad septa constricta, 38—52 x 13—18 pu. Ramis

anastomosantibus, hyphopodiis demum dense confluentibus

membranam continuam, folium totum tegentem, mycelium for-

mat. — Hab.: Paraguay, Colonia Risso pr. Rio Apa ad folia

Aspidospermatis Quebracho ScCHLECHT. in silva, ?!/10 93. —

Hyphopodiis varia forma confluentibus ab affinibus M. Zigzag

BERE. et C., Mitchelle CoorKe, Aralie (SPrR.) Mte et aliis

distineta videtur.

M- Psidii, ER. Eg: 39.

Asci oblongati, 70—80 x 19—23 u, brevissime pedicellati;

sporidia 38-—-46 x 15—17 uv. — Hab.: Brasil., Matto Grosso,

Palmeiras ad folia viva Psidii Guajava, ”/1 94. N:o B 388 (LIND-

MAN). — Åscis tantum, vix ovoideis, specimina nostra a descrip-

tione apud GAILLARD (Le genre Meliola p. 90) divergunt, qui

dicit »theques ovoides, bispores, å pied court», sed modos non

indicat.

Ophiomeliola STARB. nov. gen.

Sporidiis filiformibus a Meliola et aliis proximis genus

dignoscendum.

O. Lindmanni STARB. nov. sp. Fig. 36.

Perithecia in ceespitibus, 1—2 mm. latis, sparsis, hypo-

phyllis congesta, mycelio superficialiter repente, breviter radi-

ante insidentia, circumeirca basin corona fasciculorum setis

densiuscule conglutinatis, 100—500 pv longis, ce. 4 vp latis,

apice longe acutatis, septatis, rigidis, brunneis formata vestita,

primum spheerioidea vel sphierioideo-conica, pilis agglutinatis

ornata, demum applanata vel fere collapsa, ad verticem l:evia,

200—300 pv. diam. Asci fusoideo-oblongati, sursum angustiores,

leniter curvati vel inzequilaterales, sessiles, 120—140 x 18—20

u. MNporidia inordinatim stipata, fusiformi-filiformia, utringue

obtuse attenuata, 7—98-septata, hyalina vel leniter oliva-

scentia, 90—110 x 4 pj. Paraphyses (an asci evacuati et

collapsi?) ascos paullum superantes, attenuatim acutater, hya-

ling, non distinete determinate, 4—5 p. late. — Hab.: Brasil.,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:01. 23

Rio Grande do Sul, Hamburgersberg pr. Porto Alegre ad

paginam foliorum vivorum Myrtacee cujusdam, Sept. 1892.

N:o 37. (LINDMAN.) |

Zukalia.

Z. pulvinoseta STARB. nov. sp. Fig. 37—40.

Mycelium tenue, hyphis pallide olivascentibus, densissime

septatis ramosisque, 6 p crassis, ramis interdum hyphopodoi-

deis, 16—17 x 3—9 u., confluentibus compositum, demum mem-

branaceum, lenissime maftrici adherens. Perithecia sparsa,

superficialia, lenticulari-globulosa, textura membranacea, globu-

loso-prismatica, cellulis non radiantibus, ubique setis, valde

fexuosis, basi sepe curvatis, opace fuscis, apice pallidiore,

longe attenuato, acutato vel ovoideo-globoso vel conidia sphee-

rioidea, magna, 13—20 v diam. gerente vel illis abruptis

laceratim cupulato, nec ramosis nec anastomosantibus, den-

sissime autem inter se intricatis, ad 1 mm. longis, 5—06 yu.

crassis, passim sinuosis vel rarissime ovoideo-incrassatis, sep-

tatis obsessa. Asci late cylindracei, sursum rotundati, deor-

sum brevissime, sed distincte, abruptim, anguste pedicellati

90—100 x 12—13 pu. Sporidia octona, disticha, elongata vel

fusoidea, bi-, plerumque triseptata, utrinqgue acutiuscula vel

obtusiuscula, 23—25 x 5—7 u. Alia perithecia ascigeris similia

sunt spermogonia. Sporulze biseptate, constrictulre, 13 x3 u.

— Hab.: Paraguay, in silvula fluvii Riacho Mbopé riparia.

N:o B 327. (LINDMAN.) — Pili densissimi maculas pulvinatas

varia forma confluentes formant.

Pyrenomycetinezxr.

Perisporiales.

Scyphostroma STARB. nov. gen.

Subiculum dematieum, hyphis laxe intricatis compositum,

hince inde cupulas, late et distincte marginatas, cylindrico-

turbinatas vel patelliformes formans, in illis perithecia

minutissima, spheeerioidea, astoma, nitida, monosticha, dense

stipata nidulantia. Nec asci, nec sporidia visi.

24 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

S. mirum STARB. nov. sp. Fig. 41—42.

Subiculum velutinum, longe lateque effusum, nec non pro

ratione altum, murinum, hyphis reticulatim anastomosantibus

et inter se laxiuscule intricatis, valde varieque flexuosis, sep-

tatis, fuscis compositum. Stromata textura densius intricata,

hyphis brevibus ramulis copiosis, interdum uncinatim vel spira-

liter contortis vel aliter flexuosis ornatis, dense aggregata

vel paullum disereta, plerumque cupulatim cylindrica, raris-

sime cupulzeformia et fere stipitata, semper discum concavum,

margine tumido cinctum prebentia, !/2—4 mm. diam. In hoc

perithecia dense aggregata, crustam nitidam fere continuam,

superficialem formantia, monosticha, spherioidea, tenuiter mem-

branacea, nitida, opace impellucida, 40—50 v. diam. — Hab.:

Brasil., Rio Grande do Sul, col. Silveira Martins ad truncum

aquosum humi jacentem in silva primeeva, ”!/3 93. N:o 294.

col. ITjuhy, 7/2 93. N:o 337. — Corpuscula perithecioidea sine

dubio sunt sporangia immatura, quacausa genus mirabile et

perpulehrum Perisporiaceis adducendum. Cui generi autem

proximum est omnino incertum; forsitan Cystothece BERK. et C.

Myiocopron.

Myiocopron fecundum SaAcc. var. atro-cyanea STARB. nov. var.

Asci 150—180 x 25—30 vu. Sporidia duodena, 32—38 x9—

11,5 u. Paraphyses parce. Textura trans lucem amoene atro-

olivaceo-cyanea, ex hyphis rectis, rectangule vel acutangule

ramosis, anastomosantibus, nec simuosis reticulatim composita.

— Hab.: Brasilige, Matto Grosso, Cuyabå, in »cerrado» denso

ad rivulum ad folia Hexalobi brasiliennis St. Hil., 13/1 94.

— Cum descriptione Saccarpvor (Florula myc. lusitanica. Ap-

pendix sistens aliquot fungillos lusitanicos et guineenses. Boll.

da Soc. Broteriana XI, 1893 p. 69.) M. fecundi specimina e

Brasilia fere ad unguem congruunt; mihi tamen non liquet,

quid cum verbis »peritheciis eitris, — — — — contextu

atro» existimet. Itaque ob texturam et colorem ut varietas

distinguenda.

Clypeolum.

C. sulcatum STARB. nov. sp.

Perithecia sparsim gregaria, primo tecta, deinde erum-

pentia, dimidiata, lenticulariter scutellata, centro sulcata vel

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o 1. 25

interdum bi-, terumbilicata vel sepe in concavitate costa

minuta, acutiuscula predita, astoma, rugosiuscula, nigra,

textura cellulis prismaticis, radiantibus, carbonaceo-mem-

branacea, 250—350 vu diam. Asci oblongati, sursum rotundati,

crasse tunicati, nodulosim pedicellati 70—85 x 25—30 u. Spo-

ridia conglobata, oblongata vel ovoidea, sursum semper latiora,

rotundata, deorsum angustiora, acutiuscule obtusata, unisep-

tata, hyalina, 23—25,> x 10—15 u. Paraphyses confluentes,

gelatinose, ascos obvallantes. — Hab.: Brasil., Rio Grande

do Sul, col. Silveira Martins ad lignum mucidum, 2/3 93.

N:o 278. — Microthyrio cellulis radiantibus textura accedens

(cfr. LINDAU op. cit. pp. 339, 340), perithecio carbonaceo Clypeolo

adsceribenda, species nulli adhuc descripte proxima.

Asterella.

A. longiseta STARB. nov. sp. Fig. 43.

Perithecia mycelio laxiusculo, nudo oculo indistincto,

hyphis flexuosis vel rectiusculis, repentibus, hinc inde anastomo-

santibus ramosisque, dense septatis, pallide fuscescentibus,

circa 4-u crassis composito, maculas varia forma, pallidissime

olivascentes formante gregatim insidentia, interdum confertula,

superficialia, discoidea, carbonacea, setis rigidis, rectis vel in-

terdum fexuosis, aliis brevibus, apice pallido, obtuso, 30—40 x 5

vu, aliis longissimis apice attenuato, acutiusculo, 200--300 x

4—95 p., septatis, longis séepe ad septa constrictis, non rare

fasciculatis ubique obsessa, poro latiusculo, centrale pertusa,

100—1350 v diam. Asci brevissimi, cylindraceo-obelavati vel

cylindracei, basin versus ob situm sporidiorum crassiores, sur-

sum obtusi vel obtusato-detruncati, brevissime pedicellati,

25—32 Xx 6,,—8 wu. MNporidia octona, disticha, anguste elli-

psoidea, medio-septata, guttulis minutis plerumque quattuor

(an demum triseptata?) ornata, 9—10 x 2,5—3 u. Paraphyses

indistincte. — Hab.: Paraguay, Asuncion ad folia Vernonze

sp. suffrutescentis viva in pascuo sat aprico, ?7/, 93. N:o 449.

— Ab AA. Conyzge Par. Champ. de I'Equateur pug. II p. 17

(Bull. Soc. mye. de France 1892, tome VIII, fasc. 3, sep.) cui

quam maxime affinis videtur, satis tamen differt species

nostra forma peritheciorum ubique nec ad basin tantum setis

longioribus obsessorum, nec non ascis brevioribus.

26 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

Hypoereales.

Nectria.

N. (Eunectria) erinacea STARB. nov. sp. Fig. 47. Xx.

Perithecia confluentia acervulos stromaticos, pulvinato-

spheerioideos, ostiolis peritheciorum echinulatos, succineos,!/2—1

mm. diam. formantia, anguste conica, ostiolo longiusculo, acuto

ornata, demum applanata vel fere collabescentia, textura

carnoso-gelatinosa, minutissima, 75—125 pu diam., 125—200 u.

alta. Asci lineariter cylindracei, sursum rotundato-detrun-

cati, fere sessiles, 6—98-spori, 530—62 x 5—7,5 vu. MNporidia

monosticha, ellipsoidea, utringue rotundata, uniseptata, verru-

culis minutissimis asperula, 3—12 x 5—6 u. Paraphyses null.

— Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, col. Tjuhy ad truncum

humi jacentem in silva primeva sepe in Nectria albicante

m. parasitans et una cum Calonectria sulcata m., "/4 93. N:o

336. — Pulcherrima species minutie formaque peritheciorum

nec non sporidiis distincta.

N. (Eunectria) cingulata STtARB. nov. sp. Fig. 47.

Stromata conidiophora matrici immersa, per lacinias cor-

ticis erumpentia, pulvinata, ceroceo-miniata, varie determinata,

plerumque angulatim orbicularia, ad 2 mm. diam. Perithecia

fere superficialia, basi tantum stromati infossa, spheerioidea,

densissime aggregata et confluentia, coccineo-rubra vel demum

rubrofuscescentia, manifestissime, sed vix papillulatim, obscurius

ostiolata. 200—250 v diam. Asci cylindraceo-clavati vel,

utrinque attenuati, fere fusiformes, 80—100 x 10—13 u. Spo-

ridia octona, ovoideo-ellipsoidea vel oblongata, utringque de-

truncatim rotundata, medio septata, altero latere visa equalia

vel lenissime medio constricta, altero autem medio tumidula

vel velut cingulo paullum sed distincete emergente cincta,

longitudinaliter parum oblique striata, 18—22 x 6—9 up. —

Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, Hamburgersberg, pr. Porto

Alegre ad corticem, ?!1/10 92. N:o 71. (LINDMAN.) — N. Ba-

lanse SPEG. maxime affinis, sed sporidiis minoribus nec non

peritheciorum situ et forma plane diversa; a N. coccinea

(PErs.) FR., quam colore in memoriam revocat, sporidiis satis

satisque differt.

;)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:O 1. 27

N. (Eunectria) macrospora STARB. nov. sp. Fig. 49.

Perithecia stromate pulvinato, 1--2 mm. diam., ceespi-

tosim insidentia, conferta vel fere confluentia, globulosa, non

collabescentia, ochraceo-pulverulenta, textura hypocreacea, sub

lente aureo-flavicante, nudo oculo pallide roseolo-lutescente,

vestimento sordide ochraceo, hyfis paralleliter currentibus con-

texto, fere membranaceo velata, 200—300 vu diam. Asci fusi-

formes vel cylindracei, sessiles vel breviter pedicellati, sur-

sum obtuse rotundati, 64—76 x 14—20 p. MNporidia quaterna,

extrema fere solitaria, media subdisticha, vel omnia submono-

sticha, ellipsoidea vel oblongata vel ovoidea, plerumque cur-

vula vel inequilateralia, episporio crasso, levi, 30—35 x

10—12 u. — Hab.: Brasil., Matto Grosso, S. Joåo in territorio

silve primeevae »Poaio» dicte (LINDMAN). — Sporidiis quaternis,

varia forma, maximisque distineta. A N. diplocarpa EiL. &

Ev. sporidiis zequimagnis aliis notis exceptis longe abhorret.

N. (Dialonectria) inconspicua STARB. nov. sp. Fig. 48.

Perithecia solitaria, sparsa, superficialia, globosa vel leniter

lenticularia, centro perparum umbilicata, obscurius ostiolata,

ochraceo-roseola vel demum pallide carnea, textura mollis,

carnosa, 75—125 m.m diam., nudo oculo vix conspicua. Asci

cylindracei vel cylindraceo-obelavati, sursum acutiuscule atte-

nuati, infra medium latiores, vix pedicellati, 60—70 x 5

Sporidia octona, oblique monosticha vel in superiore parte

monosticha, in inferiore disticha, fusoidea, utringue obtusata,

vel claviformia, inferne angustiora, uniseptata, hyalina, 7—

10 Xx 2—2,5 p. Paraphyses copiosee, filiformes, hyalinee, sursum

elavulatim ad 2 p inerassate. — Hab.: Brasil., Rio Grande

do Sul, Santo Angelo pr. Cachoeira ad lignum mucidum pauca

specimina, 14/1 93. — Forma sporidiorum, minutie coloreque

peritheciorum, presertim paraphysibus heec species pulchra

preedistincta est, nulli adhuc descripte proxima. Primo obtuitu

facillime pro Pezizella quadam vile sumitur.

CE:

N. (Dialonectria) sanguinea (SIBBTH.) FR.

Hab.: Paraguay, San Antonio. Juli 1893. Specimina, ec

signata (LINDMAN), omnino cum descriptione et speciminibus

originalibus herbarii EL. FRIES congruunt.

28 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

N. (Dialonectria) vilior STARB. nov. Sp.

Perithecia discreta, superficialia, ovoidea, acutiuscule

ostiolata, vetustate varie collabescentia, coccinea, nudo oculo

non visibilia, membranaceo-carnosa, 60—80 wv diam. Asci

cylindracei, apice obtusi, vix pedicellati, 45—55 x 7—8 u.,

paraphysibus confluentibus, filiformibus, hyalinis obvallati.

Sporidia octona, subdisticha, ellipsoidea, levia, medio-septata,

demum constricta et fere in articulis binis, rhombiformibus

secernentia, 6—8 x 3—4 u. — Hab.: Brasil., Rio Grande do

Sul, S. Angelo pr. Cachoeira in fungillo valsaceo, mucido,

indeterminabili parasitans, !?/1 93. N:o 114. — N. epispherie

(Top.) Fr. affinis minutie omnium partium formaque sporidio-

rum diversa.

N. (Lasionectria) albicans STARB. nov. sp. Fig. 46.

Perithecia in cespitulis per corticem erumpentibus, 3-

plurima densissime congesta vel confluentia, stromate perpa-

rum evoluto, ex aurantiaco dealbato insidentia, primo globosa

vel turbinatim globosa, fere papillulata, deinde cupulatim

collabescentia, ore centrali pertusa, illo obscuriore excepto

tota vestimento albido, tomentello velata, trans lucem fusco-

aurantiaca vel testacea, textura coriaceo-carnosa, 200—300 u.

diam. Asci cylindracei vel elongato-cylindracei, sursum ro-

tundati, nodulosim crasseque stipitati, 62—75 x 12—15 u.

Sporidia octona, oblique monosticha vel fere disticha, ellip-

soidea, utringque late rotundata, levia, uniseptata, vix con-

stricta, 17—25 x 7—10 wu. Paraphyses mox difluentes. —

Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, col. Tjuhy ad corticem una

cum Nectria erinacea m. et Calonectria suleata m.,"'/1+93. N:o

336. — A N. dealbata B. et Br., cui proxime accedit, fere

nihilo nisi sporidiis majoribus levibusque differt. Nam habitu

species BERKELEYI sec. specimina originalia herbarii Er. FRIES

plane cum N. albicante m. congruit, sporidia autem habet

lenissime, sed manifestim echinulata et dimidio majora. —

Vestimentum hyphis hyalinis, dense septatis, anastomosantibus,

hinc fasciculatim agglutinatis, inde membranam vel contex-

tum lanosum formantibus est compositum.

N. (Lasionectria) leucocoma NSTARB. nov. Sp.

Perithecia 4—135 in acervulos sparsos, !/2—1 mm. diam.,

confluenter aggregata, sphrerioidea, vix papillulatim ostiolata,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD, III. N:01. 29

pilis fasciculatim conglutinatis, rigidis, erectis, interdum

mollioribus, varie flexuosis, hyalinis vel sordide olivascenti-

bus, septatis, apice obtusiusculis, e basi perithecii exeuntibus,

ad 250 pv longis, cirea 10 pv latis obvoluta, atropurpurea vel

rubro-castanea, textura prismatico-globulosa, 200—300 pv. diam.

Asci clavato-cylindracei, mox diffluentes, 60—72 x 10—14 u..

Sporidia octona, subdisticha vel stipata, ellipsoidea vel non

rare ellipsoideo-oblongata, medio septata, non constricta, hya-

lina, distincte longitudinaliter striata, 189—20 x 6—38 u. Para-

physes nulle. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, col. Tjuhy

ad corticem trunci jacentis una cum Hypocreops. moriformi m.,

Calonectria sulphurella m. et collapsa m., Patellina amena m.

29/3 93. N:o 306. — Species sporidiis villoque predistincta

videtur.

Calonectria.

C. (Eu-Calonectria) sulcata STARB. nov. sp. Fig. 52.

Perithecia dense aggregata vel fere confluentia, ceespites

varia forma formantia, rarissime solitaria, superficialia, stro-

mate Tubercularie ut videtur, plane carentia, spherioideo-

obeonica, pallide ochraceo-puberula, plerumque distincte (4—)5-

suleata, demum irregulariter verruculosa, ostiolo papilleformi,

fusco, fere pellucido predita, textura hypocreacea, mollissime

carnosa, 200 vu diam. Asci cylindracei, clavati, sursum ob-

tusati vel fere detruncati, fere sessiles, 70—80 x 10—15 v..

Sporidia quaterna, monosticha, ellipsoidea vel elongato-ellip-

soidea, utringue obtusa, primo guttulata, deinde triseptata,

quoque loculo uniguttulata, 22—30 x 7,,—10 u. Paraphyses

parce, fliformes, hyaling. — Hab.: Brasil., Rio Grande do

Sul, col. Tjuhy ad truncum jacentem in silva primeva, '/1 93.

N:o 336. — Species ob formam peritheciorum predistinctam

Nectriam subquaternatam B. et Br. imitans. Perithecia sunt

vestita erasso strato pulveraceo-farinello, albido-ochraceo,

plerumque acute et profunde quinque-costato, ut ceespites

peritheciorum fasciculum flosculorum in memoriam revocant.

ol.

Perithecia nonnulla aggregata vel fere solitaria, subiculo

lanoso, conidiophoro,albo, vage determinato,hyphis et repentibus

et erectis, varie, sed sepe dichotome vel trichotome divisis

C. (Meso-Calonectria) collapsa STARB. nov. sp. Fig. 50

30 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

laxe composito insidentia vel ad basin obvoluta, obeonice

spheerioidea, primo umbilicatim, deinde cupulariter collapsa,

ochracea vel luteo-mellea, obscure rubicundo-papillulata, tex-

tura membranaceo-carnosa, prismatico-globulosa, 100—150 yu.

diam. Asci fusiformes, sursum apiculatim attenuati, breviter

pedicellati, mox diffuentes, 45—65 x 10—12 u. MSporidia oc-

tona, disticha vel oblique monosticha, oblongata vel ellip-

soidea, utrinque obtusata vel detruncatula, primo simplicia,

utringque uniguttulata, deinde 4-guttata, uniseptata, demum

verisimiliter triseptata, membrana quam minime sed distincte

echinulata, 10—15 x 3,,—4,5 u. Conidia e basidiis hyphis my-

celii paullo erassioribus acrogena, ellipsoidea vel ovoidea,

I—8 Xx 2-—3 u. — Hab.: Brasil, Rio Grande do Sul, col.

Tjuhy in truneo humi jacente, ?9/3 93. N:o 305. — Species

sporidiis formaque peritheciorum nec non subiculo candido

predistincta.

C. (Mesonectria) sulphurella STARB. nov. sp. Fig. 53.

Perithecia nonnulla in ceespitulis gregariis acervata vel

fere confluentia, globosa vel paullum conoidea, rubra, pilis

brevibus, hyalinis, aureo-sulphureis granulis incrustatis, sterili-

bus, septatis, apice rotundato-obtusatis, ad verticem eleganter

fexuosis, 12—24 x 10—12 u, ubique obsessa, qua causa nudo

oculo aureo-pulverulenta vel primo obtuitu aureo-rubella,

textura prismatico-globulosa, 150—200 pv. diam. Asci cylin-

dracei, deorsum attenuati, sursum autem detruncati, 38—

45 Xx 6—8 pu. Nporidia octona, disticha vel oblique monosticha

vel irregulariter stipata, fusoidea vel fusoideo-ellipsoidea,

utrinque obtusa, primo quadri-guttulata, deimnde uniseptata,

demum verisimiliter tri-septata, 10—12 x 3—4 u. — Hab.:

Brasil., Rio Grande do Sul, col. Tjuhy ad corticem trunci

humi jacentis, ??/3 93. N:o 305. — Nectrie Mantuance Sacc.

peraffinis, modis autem ascorum, colore peritheciorum nec non

pilorum satis satisque distincta.

ljuhya STARB. nov. gen.

Perithecia textura vitreo-membranacea, hyphis vix visibili-

bus composita, discoideo-cylindracea, centro ore minutissimo,

periphysibus cineto, pertusa, pilis rigidis, hyalinis, membrana

crassissima, centrum versus erectis, simplicibus, brevibus, mar-

std ARA

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o1. 31

ginem versus planiter currentibus, fasciculatim conglutinatis,

longissimis, radiantibus obsessa. NSporidia uniseptata, hyalina.

I. vitrea STARB. nov. sp. Fig. 54—56.

Perithecia gregaria, superficialia, discoidea, medio patel-

lariter depressa, albido-ochracea, pilis stellatim fasciculatis,

hyalinis, interdum plus minusve flexuosis, rigidissimis, ad

200 vw longis, 4—5 pv latis ornata, sine corona 125—150 yu

diam., dimidio alta, subiculo byssino, laxiusculo, evanescente,

niveo insidentia. Asci fusiformes vel elongati, utrinque acu-

tiusculi, sessiles, 70—80 x 8—10 u. Nporidia subdisticha vel

sine ordine constipata, primo continua, 4-guttulata, deinde

medio-septata et constrictula, elongato-fusoidea, utrinque acu-

tiuscula, obtusata, 23—30 x 5—6 uu. Paraphyses nulle. —

Hab.: Brasil... Rio Grande do Sul, col. Tjuhy in trunco Bam-

buse humi jacente in rara silva primeeva, '/4 93. N:o 340. —

Genus valde notabile ambiguumque. Actiniopsidi m. forma

peritheciorum coronaque affinis, textura parietum sporidiisque

longissime autem abhorret. Fasciculi pilorum coronam stella-

rem, laceratam, 5—9-radiatam formant.

Durcech den Bau der Perithecien ist diese eigentämliche

Gattung von besonderem Interesse, aber es ist mir leider

nicht gelungen, denselben klar auseinanderzusetzen. Das

Gewebe scheint im ganzen ein verklebtes (vergl. STARBÄCK,

Discomycetenstudien, Bih. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21,

AES NENEOR Sp. 10) Zu sem, aber der: Verlauf der Hyfer

ist sehr verwickelt. Die Perithecien haben die Form eines

niedrigen Kästchens von rundlichem Umkreis, von dessen

Rand die oben in der Diagnose erwähnten Haarbiäischel aus-

strahlen. Gegen die Mitte des Kästcechens wird, rings um die

Mindung eine geringe Einsenkung sichtbar. Wenn man das

Perithecium unter ziemlich starker Vergrösserung von oben

betrachtet, erhält man ein Bild von demjenigen Aussehen,

das die Figur 55 darstellen soll. Die Miändung ist umittelbar

von spitzen, kurzen, schräg nach innen und ein wenig auf-

wärts gerichteten Haaren umkranzt, dann fängt ein Gebiet

an, das auf den ersten Blick den Eindruck macht, als ob es

aus rundlichen Zellen mit sehr engem Lumen und dicken

Wänden zusammengesetzt wäre. Bald wird man doch finden,

dass diese Zellen nicht anders sein können, als die Spitzen

ganz aufrechter Hyfen, während die daneben nach aussen

EA STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

befindlichen allmählich sich gegen den Rand umbiegen, und

schräg aufwärts endigen. Die alleräussersten aber laufen

wagerecht und bilden die Strahlen des Bischelsterns. Auch

mitten unter diesen wagerechten Hyfen gibt es solche, die

mit aufrechter Spitze endigen, das gleiche Bild einer rund-

lichen Zeile darstellend, so dass kein Zweifel äber die Natur

des Gewebes der Peritheciumwände äbrig bleibt. Der Bau

dieser Gattung weicht also von demjenigen der bisher be-

kannten ganz und gar ab, weshalb auch ihre Stellung im

Systeme eine zweifelhafte wird. Mit den Hypocreaceen ist sie

wahrscheinlich durchaus nicht verwandt, und nur der Farbe

wegen kann ich sie mit ihnen vorläufig vereinigen. Da unter

den Hypocreaceen ausnahmslos nur kugelige und prismatische

Gewebeformen bekannt sind, kann die Struktur des Perithe-

ciums, die doch eine verhältnismässig lockere ist, darauf deuten,

dass der Platz des Pilzes Vielleicht in der Nähe der Gym-

noasceen zu finden ist. Denn wenn man diesen Bautypus mit

denjenigen. die unter anderen angiocarpen Ascomyceten vor-

kommen, vergleicht, muss man doch gleich zugeben, dass er

nicht beanspruchen kann, unter die gerechnet zu werden, die

eine höhere Stufe der Entwickelungsreihe bezeichnen. Dahin

gehören wohl vor allem die typischen Spheriaceen, und nach

einer derartigen Vergleichung kommt es mir weniger kähn

vor, das Perithecium der Zjulhya mit dem Peridium der Gym-

naoasceen zusammenzustellen.

Malmeomyces STARB. nov. gen.

Perithecia corneo-membranacea, plane astoma, mox colla-

bescendo-cupulata, setis parcis, rigidis vestita, ochracea. Spo-

ridia 4-guttulata, denique septata. — Ob colorem Hypocrealibus,

ob ostiolum autem plane absens Perisporialibus adseribendum

genus.

M. pulchella STARB. nov. sp. Fig. 57—59.

Perithecia solitaria, sparsim gregaria, plane superficialia,

primo spheerioidea vel lenticulariter spheerioidea, mox umbili-

cato-collabescentia, demum patellzeformiter cupulata, acu-

tiuscule marginata, semper astoma, setis paucis, rigidis, atris,

septatis, perithecii diametro multo longioribus, preprimis ad

centrum et in superioribus partibus peritheciorum affixis,

ss AFPUR

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.- HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 1. SE

ornata, 300—400 pv diam. Asci elongato-clavati, sursum ob-

tusati, deorsum brevissime stipitati, 37—45 x 10—15 u. Spo-

ridia octona, disticha vel irregulariter conglobata, anguste

fusoidea, curvula vel ingeequilateralia, utringue obtusa, primo

-guttulis plurimis, deinde plerumque quattuor ornata, denique

1-—3-septata, 12—15 x 2,,—3 p. Pili 4-6 p. crassi, etiam

inter perithecia e matrice sparsim, sed frequenter, verticaliter

erumpentia, verisimiliter e mycelio hyalino intramatricale

orientes. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, col. Tjuhy ad

ramulum juniorem Bambuse cujusdam mucid:e in silva pri-

meeva, 1/4 93. Una cum n:o 316. — Pulcherrima species colore

formaque nec non textura perithecii mox cognoscenda.

Leider sind nur wenige Exemplare eingesammelt, so dass

meine Untersuchung besonders was die Struktur betrifft nur

eine mangelhafte ist. Doch dirfte es aus der Beschreivung klar

hervorgehen, dass es auch von dieser Gattung gilt, was ich von

der vorigen gesagt habe, und zwar bezäglich ihres Platzes im

Systeme. Wie bekannt hat Jaczewski (Bull. de 1. Soc. Myc.

de France 1894, X, 1, p. 13 ff.) die Familie der Hypocreacéen

aufgeteilt und die besonderen Gattungen derselben denjenigen

der Spheriacéen angereiht, die ihm in jedem Falle verwandt

geschienen haben. Er sagt (1. c. p. 9 in sep.): >»Indépendam-

ment de la couleur et de la consistance des Perithéces, les

genres composant le sous-ordre des Hypocreacées sont trés

hétérogeénes et peuvent étre répartis avec beaucoup plus de

raison entre différentes familles auxquelles les unissent des

affinités beaucoup plus stables; aussi les Nectriées trouveront

leurs places parmi les Cucurbitariées, les Mélanospora parmi

les Cératostomées ....» Man kann doch in Frage stellen, ob

nicht die Struktur der Perithecien im allgemeinen eine viel

konstantere ist, als diejenigen Merkmale, die fär JACZEWSKI

als massgebend gelten; von welchem Gesichtspunkte aus aber

etliche Spheeriacéengattungen unter die Hypocreacéen, nament-

lich die Cucurbitariacéen, und was mir auch richtig scheint,

einige Hypocreacéen in die Dothideacéen einzurangieren wären.

In Folge des Baues der Perithecienwände der Gattung Mal-

meomyces, wäre es auch richtiger gewesen, sie zu den.Sphee-

riacéen zu rechnen, aber ich muss gestehen, dass es mir nicht

gelungen ist zu entscheiden, welche Gattung sie sich am

meisten nähert, und es blieb mir demnach nicht anders äbrig,

als sie vorläufig hier zu placieren.

34 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN: EXPEDITION.

Hypocrea.

H. asperella STARB. nov. sp. Fig. 60.

Stromata tuberculoidea-, vel discoideo-pulvinata, semper

convexa, matrici usque ad marginem rotundatum, integrum,

paullum emergentem adnata, ex ochraceo rufina, ostiolis pe-

ritheciorum nigropunetata, denique atrata, intus lutescentia,

vulgo orbicularia, minuta, 0,3—1 mm. diam:, interdum majora,

3 mm. diam. vel ellipsoidea ad 3 mm. longa, tenuia, textura

generis. Perithecia monosticha, globoso-conica. Asci lineari-

ter cylindracei, sursum detruncati, 64—75 x 5—6 yu. (Pp. sp.).

Sporidia octona, biglobosa, minutissime sed distincte asperula,

utroque articulo fere semper uniguttulato, 3—10 x4—5 pu. —

Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, col. Silveira Martins, ad

lignum mucidum, /3 93. N:o 271. — Species sporidiis distinceta

videtur.

H. contorta (ScHw. Syn. Am. bor. n. 1224) B. £t C. Grev. IV,

p. 14.

Sporidia hyalina. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul,

Santa Maria da Bocca do Monte ad lignum mucidum, 39/9 93.

N:o 353. — Cum exempl. a ScHWEINITZ lectis herb. Er. FRIES

omnino congruunt specimina e Brasilia. Synonyma sunt sec.

specimina originalia in herb. Er. FRIES a me examinata H.

Schweinitzii Fr. et H. lobata Screw. (Cfr. Sace. Syll. II p.

522, 526.) H. rigens (FR.) Sacc. (1. ce. p. 523) satis differt.

H. ovulispora STARB. nov. sp. Fig. 61.

Stromata dispersa, deinde czespitosa vel aggregato-con-

fluentia, primo depressim cylindracea vel cylindraceo-discoidea,

basi latiore affixa, demum obceonica vel fere cupulata, superficie

autem plicatulo-concaviuscula, margine distincto, obtuso, pri-

mitus luteo-albida vel ochraceo-aurantiaca, demum melleo-

fusca, 0,,—2 mm. lata, 1—1,5 mm. alta, peritheciorum globor-

sorum ostiolis obscure punctata. Asci angustim lineariter

cylindracei, sursum rotundati, sessiles, 60—65 X3 u. Spor

ridia octona, distinete monosticha, bipartita, articulis e Ppris-

maticis ellipsoideo-ovoideis, 7 x< 2,5 pm. — Hab.: Brasil., Rio

Grande do Sul, Santa Maria da Bocca do Monte, ad truncum

mucidum jacenten in extrema parte silve primeevae, 30/4 93.

BIHANG TILL K. SV. VET:-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:01. 335

N:o 352..— Species sporidiis minutis, articulis non globosis

compositis a plurimis distincta. H. ascoboloides RrHm Hedw.

1898, p. 93, differt sporidiis paullum majoribus, ascis multo

brevioribus.

Maxime affinis ob habitum est sec. specimina originalia

berbarii Er. Fries H. cupularis (FR.) Sacco. (Syll. II p. 535),

que est vera Hypocrea. Asci cylindracei, sursum obtusati,

deorsum pédicellati 100—125 Xx 6,5—8 u. Sporidia articulis

binis rectangulari-ellipsoideis vel fere globosis, 7—8 x 6 v. vel

6—7 p. diam. composita, distinete asperula, fuligineo-fusca.

His notis species satis satisque a ceteris divergit.

H. sublibera STARB. nov. Sp.

Stromata gregaria, vix confluentia, primo pulvinatula,

discoideo-convexula, deinde area centrali affixa, margine li-

bero, undulato, fere lobato, forma varia determinata, sicca

tenuissima, pezizoidea, madefacta discoidea, perparum con-

vexula vel applanata, lobata, margine semper libero, 1,5—7

mm. lata, 0,5 mm. crassa, textura hypocreaceo-cornea, super-

ficie tota dense ostiolis peritheciorum nigropunctata, e pallide

ochraceis sordide fuscescentia vel fere nigricantia. Perithecia

spherioidea, vel perpaullum conoidea, monosticha. Asci li-

neariter cylindracei, sursum fere detruncati, longe pedicellati,

60—065 Xx5 mu. MNporidia octona, hyalina, levia, biglobulosa,

10x5v. Paraphyses vix adsunt. — Hab.: Brasil., Rio Grande

do Sul, Santa Maria da Bocca do Monte, ad lignum mucidum,

30/4 93. N:o 353 B. Una cum H. contorta (SCcHw.), cui forma

stromatum paullum accedens, sed colore eorundem plane evo-

lutorum, aliis notis exceptis, satis differt. H. Patella Cooke

ET PeEcK affinis videtur, sed colore apothecii et sporidiis mi-

noribus (cfr. BRESADOLA Hedw. 1896 p. 300) diversa.

Hypocreopsis.

H? moriformis STARB. nov. sp.

Stromata hemispherico-pulvinata, plicatula, vel vix pli-

catulo-lobulata, peritheciis prominulis tuberculata, ceespitosa,

seepe acervata et confluentia, primo miniata, deinde purpureo-

rubiginosa, intus stratu corticale, rubello excepto pallide lutea,

ostiolis peritheciorum obscurius punctata, !/2—2 mm. lata,

36 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

dimidio alta. Perithecia spherioidea, verticem versus conice

attenuata, ostiolata, 300—400 p. diam. Textura circa perithe-

cia prismatico-globulosa, in partibus interioribus porrecta. Asci

cylindracei vel subfusoidei, mox diffluentia, 63—70 x 10—12 u..

Sporidia octona, disticha vel irregulariter stipata, ellipsoidea,

utringque obtusata, uniseptata, articulis non secedentibus, le-

niter sed distincte longitudinaliter striatula, 12—19 x 6—7 wu.

Paraphyses nulle. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, col.

Tjuhky in cortice trunci aridi, ??/3 93. N:o 305. — Species

pulcherrima primo obtuitu pro Hypocrea, a qua sporidiis con-

festim dignoscitur. facile sumitur, potius fortasse Nectrie

adscribenda. Spermogonia adsunt Paitellinam sistentia.

Patellina amoena STARB. nov. sp. Fig. 63.

Sporodochia disciformia vel applanata, convexula, carneo-

gelatinosa, sicca fere cupulzeformia, margine distineto, lobato,

hymenio aurantiaco-miniato, extus pallide ochracea, orbicula-

ria, 0,;—2 mm. diam., vel oblongata ad 2 mm. longa, 0,5 mm.

lata. Sporophora e basi ramosa, filiformia, copiosissima,

conglutinata, hymenium distinctum formantia, 28—32 x 2—3 p.;

conidia cylindracea vel ovoideo-cylindracea, acrogena, pauci-

guttulata, 5—7 Xx 2—3 vu. Textura fere omnino porrecta. —

Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, col. Ijuhy, 29/3 93. N:o 306.

Broomella.

B. Munkii. Spec. F. Guar. Pug. I n. 249.

Hab.: Paraguay, San Antonio in foliis vivis, 20/7 93. N:o

408. (LINDMAN.)

Die von mir untersuchten Exemplare stimmen völlig

mit der Beschreibung NSPEGAzZzZINIS (Sacc. Syll. IX, p. 988)

iäberein, so dass es keinen Zweifel iäber die Identität gibt.

Im Gegenteile kann man vielleicht in Frage stellen, ob die

tropischen Arten, welche als Parasiten auf Blättern leben,

zu dieser Gattung zu rechnen sind und nicht lieber als eine

eigene aufgestellt werden sollen. Wenigstens weicht diese

Art der Vergleichung mit dem Originalexemplare BRoOoMES

nach nicht wenig von B. Vitalbe ab, die wohl als Typus

anzusehen ist. Vergl. auch NtiEssrt (Fungi eur. 3443): »manch-

mal stehen sie zerstreut oder in Reihen, und es ist dann

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:01. 37

das Stroma kaum entwickelt.» Hier ist das Stroma von

streng regelmässiger, abgeplattet scheibenförmiger oder dinn

linsenförmiger Gestalt; dazu kommt die eigentämliche Sep-

tirung der Sporen und die parasitische Lebensweise des

Pilzes, welche alle Charaktere zur Aufstellung einer neuen

Gattung berechtigen könnten.

Myriangiales.!

Verschiedene Gelehrte haben von der höchst eigentim-

lichen Familie, die bis jetzt nur eine einzige Gattung My-

riangium zählte, verschiedene Ansichten ausgesprochen, indem

einige, zu denen auch SACCARDo, in dessen Sylloge man die

Gattung vergebens sucht, gehört, die Gattung unter die Flech-

ten, andere unter die Pilze stellen; während MinKs (Was ist

Myriangium? HEine morfologisch-lichenografische Studie. Ber.

deutsch. bot. Ges. Bd. VIII, 1898, p. 243—250) meint, »dass

sie weder eine Flechte noch ein Pilz ist, sondern vielleicht

in jene Gruppe von Gewächsen gehörend, welche der Verf. als

Pseudo-Ascomyceten bezeichnet» (Just. bot. Jahresb. ref. 11.

ZAHLBRUCKNER). Fir mich wird die Thatsache, dass der Pilz

ganz und gar Gonidien entbehrt, massgebend, um ihn in die

Fungi einzureihen, in welcher Hinsicht ich mich auch auf

DE BaARY und LINDAU berufen kann. Der erste aber, der seine

Meinung scharf in dieser Richtung aussprach, war MILLARDET,

und ich will hier seine Worte, als noch immer geltend, an-

föhren. Er sagt: (Des genres Atichia Ew., Myriangium MNT.

ET BERK., Netrocymbe KBR. — Mémoire pour servir å I'histoire

des Collémacées, Strassburg 1868 p. 15.) »Afin de motiver ma

conclusion, å savoir que le Myriangium doit cesser de faire

partie de la classe des Lichens pour étre rangé dans celle

des Champignons, il me suffira de répéter qu'å aucune période

de son existence il ne posseéde de chlorophylle ni de pigment

analogue.> Bleibt mir also von diesem Gesichtspunkt aus kein

Zweifel äber die Stellung des Pflänzchens iäbrig, wird die

Frage, wo man die Familie im Pilz-Systeme hinstellen soll,

eine viel schwierigere. Aber ehe ich mich davon ausspreche,

1 Meinem Freunde dem Herrn T. WESTERGREN, der mich betreffs der

Gattung Myriangium mit Literaturangebungen unterstiätzt und mir Material aus

dem Museum zu Upsala gesandt hat, spreche ich hier meinen besten Dank aus,

38 STARBÄCK, -ASCOMYCETEN DER REGN EXPEDITION. |

muss ich in:erster Linie hervorheben, dass ich keinen ein-

zigen hinreichenden Unterschied zwischen Phymato-

spheria Pass. und Myriangium Mont. Et BERE. finden kann,

sondern ich muss die beiden Gattungen als identische

ansehen. 'Hieraus folgt, dass die Familie Phymatospheriacee

dem Prioritätsprinzipe gemäss Myriangiacee zu nennen ist.

BERKELEY, Wwelcher die Gattung Myriangium beschrieben

hat (W. J. Hoorxer, The London Journal of Botany 1845.

Decades of Fungi. Dec. III—VII Australian Fungi), äus-

sert davon: »A very curious new genus was sent by Mr.

DRUMMOND among the' Fungi, allied to Collema; but with the

outward habit and in some respects the structure, of a Dothi-

dea.> MILLARDET: (1. c. p. 16) »La classe des Champignons ne

compte qu'un seul groupe qui montre quelques affinités avec

le genre Myriangium, c'est celui des Tuberacées. Toutefois,

sil est vrai que cette famille offre avec notre plante des

analogies de structure assez éloignées, il ne faut pas perdre

de vue qu'il n'existe aucun rapport commun aux deux types.

— — — Il me semble donc convenable de classer le genre

Myriangium å cöté de la famille des Tuberacées comme groupe

d'égale importance.» Er weist auf pE BARY hin, der (Morf.

und Phys. der Pilze. 1 Auf. p. VD Myriangier als eigene

Familie mit derjenigen der Tuberacei und Onygenei coordinirt;

welche Ansicht er auch später (vgl. 2 Auf. pp. 209 und 212)

beizubehalten scheint. Saccarpo (Syll. VIII p. 743) stellt sie

hächst den Discomyceten und scheint die Auffassung NSPE-

GAZzINIS (Fung. Guar. II, p. 55) zu teilen: »Familiola pulchella,

Tubereis subaffinis, a quibus vegetatione zerea parasitica vel

saprophytica, minutie et toto habitu dignoscitur.» LINDAU

endlich gliedert Phymatospheriacee (op. cit. p. 242.) den

Pezizineen an ohne diese bemerkenswerte Placierung mit

einem Worte zu begränden, während FiscHER Myriangiacece

(bei LINDAU a. a. p. 319) als Anhang der Plectascineen und

Zzwar nächst den Terfeziaceen auffuhrt.

Ohne Zweifel ist unsere bisherige Kenntnis der Familie

bei weitem nicht hinreichend, um mit Bestimmtheit ihre

hähere Verwandtschaft zu entscheiden, wie dieses auch da-

durch erschwert wird, dass wir beinahe gleich unwissend sind,

wenn es wenigstens eine der Gruppen gilt, die hierbei in

Betracht kommen därften, nämlich Dothideales. Besonders

gilt dieses die Entwickelung. Was im allgemeinen den Ge-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:01. 39

dänken auf die Tuberacéen (im weitem Sinne älterer Autoren)

föhrt, ist natäörlicherweise die Thatsache, dass der Frucht-

körper ganz geschlossen ist, dass die Sporenschläuche in die-

sem unregelmässig entstehen und dass die Sporen durch die

Zerberstung desselben frei gemacht werden. Wenn dies auch

richtig ist, so weicht doch, wie auch MILLARDET hervorgehoben,

Myriangium (= Phymatospheria), ”welche Gattung als der

”Typus der Familie anzusehen ist, in seinem Bau beinahe voll-

ständig von den Tuberacéen ab. Dies ist der Fall sowohl

mit M. Duriei Mont., von dem ich Exemplare, in F. E. n.

4067 ausgeteilt, untersucht habe, als mit 'der brasilianischen

Form desselben und der neuen Art, die ich unten beschreibe,

und nicht nur mit diesen sondern auch mit den Arten der

Gattung Ascomycetella, die ich in der Lage zu sehen gewe-

sen bin. HNeiner Konsistenz nach erinnert das Hyfengewebe,

bei Myriangium wenigstens während dessen jängerer Ent-

wickelungsstadien an dasjenige der typischen Hypocreaceen.

Es ist weich, »carnoso-mollis», und äbrigens stimmt es riäck-

sichtlich der Form der Zellen mit dem letztgenannten voll-

ständig äberein, zunächst demjenigen der Mollisia unter den

Discomyceten vorkommenden kugeligen Gewebe ähnlich (Vergl.

STARBÄCK, Bih. K. V. A. Handlingar Band 21, Afd. III, N:o 5

Discomycetenstudien p. 9). Wenn die Familie aus diesen

Grinden als mit den Hypocreacéen verhältnismässig verwandt

anzusehen ist, so ist der Bau doch in einer wichtigen Be-

Ziehung so abweichend, dass dieselbe von diesen unterschie-

den werden muss. Fiär die typischen Hypocreacéen,; z. B.

Nectria, Hypocrea sind ja die die Wand des Peritheciums

bildenden -Zellenschichten von besonders kennzeichnender

Beschaffenheit, bestehend aus tangentiel gestreckten, nach

innen immer dinneren prismatischen Zellen. Diese Schichten

fehlen hier ganz und gar, oder, mit anderen Worten, wir

haben nicht deutlich ausdifferenzierte, mit Wänden ver-

sehene Perithecien. Hierdurch tritt die Verwandtschaft mit

den Dothideacéen hervor, und obgleich man keine zu dieser

Gruppe gehörige Gattung mit nur einem Sporenstchlauche in

jedem s. g. Perithecium kennt, so ist ja eine Entwickelung

in. dieser Richtung leicht zu denken. Dass also eine Ver-

wandtschaft zwischen diesen drei fraglichen Gruppen vor-

handen ist, kommt mir sehr offenbar vor, obgleich ich damit

nicht gesagt wissen will, dass die Verwandtschaft mit den

40 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

Tuberacéen, das heisst nur der Gruppe, die FIScHER zu den

Plectascinéen zählt, und besonders mit den Terfeziaceen,

damit ausgeschlossen ist: Der wichtigste Einwand gegen

die, Auffassung, welche ich hier geltend zu machen gesucht,

wird. wohl der sein, dass die Perithecien der Hypocreacéen

sowie die der Dothideacéen deutliche Miändungen besitzen-

Wenn dieses aber auch der Fall ist, so weiss man doch nicht,

wie diese bei den letzteren entstehen; die Möglichkeit ist

nicht ausgeschlossen, dass sie nach und nach durch den me-

chanischen Druck, den die an Grösse zunehmende und immer

mehr zur Reife gelangende Ascusmenge ausäbt, entstehen.

Bei den Myriangiacéen, die also einer Dothidea mit poly-

stichen Perithecien zu vergleichen wären, deren ein jedes

einen einzigen Ascus enthält, wird selbstverständlich die

Mindung iberflössig; die Wand des Peritheciums berstet

durch den Druck des Sporenschlauchs, je nachdem die Pe-

rithecien sich ducrh das Bersten und den Zuwachs des Frucht-

körpers der sich immer neubildenden Fläche derselben nähert.

Wie dem auch sei, so steht es doch fest, dass augenblicklich

ebenso viel fär meine Auffassung als fär diejenige anderer

Verrfasser spricht.

Ascomycetella.

Syn.: Uleomyces P. HEnn. Hedw. 1895 p. 107.

A. sanguinea (SPEG.) Sacco. — Syn. Uleomyces parasiticus

P: JERENN., dec.

Hab.: Brasil., Rio Gr. do Sul, Piratiny ad folia Styracis:

viva una cum vel sepe in Parmularia Styracis LÉv. N:o 109 B.

Dass die von mir untersuchten Exemplare mit Uleomyces

parasiticus HENN, identisch sind, zeigen die Beschreibung

desselben und die Figuren bei LINDAU (a. a. p. 366). Trotz-

dem er die Sporen als braun und im Besitz von föänf Quer-

wänden beschreibt, scheint mir die Identität ganz unzweifel-

haft zu sein. WNieherlich hat er ältere Stromata, »atro-carnea»,

untersucht; und dass Ascosporen in ihren jängeren Stadien

hyalin sind, in älteren sogar undurchsichtig braun werden

können, ist ja äusserst gewöhnlich. Auch können ein paar

Septa hinzugekommen sein. Sporen der ältesten etwas schwarz

gewordenen Stromata, die ich untersucht habe, hatten vier

Septa und waren von verhältnissmässig gesättigter gelber

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0o1. 41

Farbe. Nicht unwichtig ist die 'Thatsche, dass sowohl SPE-

GAZZINIS', als HENNINGS Arten an derselben Matrix parasiti-

ren. In der Hauptsache ist auch der Bau des Pilzes mit

dem der Cookella quercina (PEcK) PrcH, die ich in Exempla-

ren von Rabenhorst F. E. N:o 3040 untersucht habe, iäber-

einstimmend; und der eigentliche Unterschied zwischen Coo-

kella und Ascomycetella liegt ja in der Farbe. (Ascom. flori-

dana Eu. ET Ev. ist nach in North. Am. Fungi N:o 2069 aus-

geteilten Exemplare keine Ascomycetella; was auch aus der

Beschreibung deutlich hervorgeht.)

A. sulfurea WiINT.

A typo differt minoribus ascis, 39—45 x 25—30 p., nec non

sporidiis 17—19 x 7,,—9 pu. Stromata sunt amhpigena colore

obscuriore, ex aurantiaco sangulineo-fusco; ceteris notis cum

descriptione (Sacc. Syll. VIII p. 846) plane congruunt speci-

mina nostra. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, Santa

Maria da Boceca do Monte ad folia viva, ?9/4 93.

Myriangium.

Syn.: Phymatospheeria Pass.

M. thallicolum STARB. nov. sp. Fig. 20—21.

Stromata e thallo thelephoroideo, plus minusve circulariter

determinato, striatulo-costato, pulvinato, ad marginem pluries

lobato, theobromino-plumbeo oriunda, primo discreta, tuberculi-

formia, lenticularia, centro sulcatim depressa, rugosa, deinde

confluentia, tuberculum spherioideum formantia, vel densissime

congesta, mutua depressione difformia, textura carneo-coriacea,

stratu exteriore subcecarbonaceo, dense globulosa, extus rugosa,

atrata, intus umbrino-fusca, 2—6 mm. diam., loculis globosis,

monascis dense, stratu corticale excepto, repleta. Asci globosi;

8-spori, 25—37 yu. diam., crasse tunicati. Nporidia ovoidea,

inequilateralia vel leniter curvula, conglobata, hyalina vel

leniter olivascentia, muriformia, transversim 6—38, longitudi-

dinaliter uni-, vel hinc illinc bi-septata, 20—25 x 10—13 p..

— Hab.: Paraguay, Asuncion ad corticem. »In Gebäsche an

jängeren Bäumen.» 15/7 93. — Myr. yunnanensi (PAT.) — syn.

Pyrenotheca yunnnaensis Pat., Phymatospheria SPEG. — quam

maxime affinis. PATOUILLARD autem de thallo mirabile et

semper presente, ex quo perithecia oriuntur, nihil loquitur,

42 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

qua nota species mea, facile typum novi generis sistens, satis

differt. Fabrica thalli eadem ac stromatis est; superficies

autem hyphis vertiealiter locatis, extremis partibus fere

hyalinis, dense confertis, sed vix econglutinatis, sepissime

longiusculis, acutatis componitur. (Cfr. MILLARDET 1. c. P1. III:

Fig. 27.) A. M. Durizi Mont. forma acervulorum stromatum

nec non thallo ab illis plane distineto mox dignosci videtur.

M. Durizei Monz. var. telephorina STARB. nov. var. Fig. 22—23.

Stromata thallicola. ”Thallus irregularis, orbiculariter

vel varie limitatus, confluens, tenuiter discoideus, margine

tumido, lobato, matrici adnato vel paullum emergente, textura

carneo-coriacea, globulosa, laxiuscula vel demum fere pulve-

racea, atro-fusca, trans lucem olivaceo-fusca, e 2 mm. diam.

ad 2 cm. longus, 3—5 mm. latus, e margine partes centrales

versus altior, tuberculatim pulvinatus, facile e matrice secer-

nendus. Stromata in thallo 'fere superficialia, basi tantum

infossa, tubercularia. spherioidea vel varia forma, confluentia,

massam grumoso-pulveraceam formantia, stratu corticale

densissime contexto, carbonaceo, nigerrimo, laceratim desci-

scente omnino cincta et a thallo plane limitata, intus textura

thalli, denique autem magis laxa et pulverulenta, olivaceo-

fusca, circa 2 mm. diam. Loculi monoasci, per totum stroma

densissimi, pariete distincto non cincti, magnitudine ascorum.

Asci primo crassissime tunicati, lato ellipsoidei, deinde elli-

psoidei, 60—65 x 40—47 u, vel globulosi, 50 u diam. WSporidia

octona, conglobata, ellipsoidea vel solecreformia, medio con-

strictula, 6—38-transversim septata, septulo uno alterove lon-

gitudinale addito. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, Quinta,

ad corticem fruticis, ?/12 92. N:o 99 B. Porto Alegre ad cor-

ticem arboris, ?/11 92. N:o 86. — Et ab affine specie superiore

et a typo forma et fabrica thalli, hyfis verticalibus carentis

differt.

Dothideales.

Montagnella.

M. minor SPEc. (var. sub. M. Opuntiarum SPEG. Cfr. SAcc.

Syll. IX p. 1047).

Optime specimina mea cum descriptione (Sacc. 1. c.)

congruunt. Asci 76—96 x 25—36 vu, etiam plane evoluti

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III: N:o 1. 43

cum seriebus, e pariete perithecii oriundis, cellulis conidioideis,

ellipsoideis, sepe medio-septatis compositis immixti sunt.

Sporidia semper triseptata, demum lzetissime olivascentia,

34—40 x 8—11 p. — Vix dothideacea species, sed cui generi

adseribenda omnino dubium; sporidia triseptata nec non alia

hota varietatem specifice distinguere monent. — Hab.: Brasil.,

Rio Grande: do Sul, Porto Alegre ad truncos Cerei aliarum-

que Cactacearum arborescentium, ??/9 92.

Homostegia.

H.(?2) minutissima STARB. nov. sp. Fig. 44—45.

Stromata sparsa, basi tantum cortici innata, applanata

vel pulvinata, vix hemispherice conoidea, orbicularia, textura

earbonaceo-coriacea, cellulis prismaticis, polygonis, in seriebus

ad ostiolum centrale perithecii convergentibus ordinatis, nitida

vel rugosa, atrata, 0,15—0,25 mm., nudo oculo vix visibilia.

Perithecia 5—12 in quoque stromate, parietibus non distinctis,

ore centrale, vix papillulato dehiscentia, minutissima. Asci

in singulo perithecio pauci, ellipsoidei vel ovoidei, brevissime

pedicellati, sursum rotundati, incrassati, angustiores, 30—45

Xx 16—19 u. NSporidia octona, conglobata, primitus hyalina,

medioseptata, fusoidea, utringue acutiuscula, deinde oblongata,

bi- vel triseptata, sepe parte superiore continua, inferiore

tantum bipartita, utringue obtusa, ad septa constrictula, velo

mucoso angusto obvoluta, demum fuliginea, 19 x 5—6 pu. Asci

in massa gelatinosa jacentes hyphis Tamelstmnsaanes com-

posita, e quibus hinc inde paraphyses conidia gerentes eregunt.

— Hab.: Brasil., Bahia, ad oppidum Bahia in cortice duriore,

92/8 92. N:o 2. — Species predistineta H. coscinodisce EL.

& Ev. (Nat. Sc. of Phil. 1893 p. 427) affinis, exiguitate par-

tium omnium satis satisque diversa. Ob sporidia demum

fuliginea Darwimelle "SPEG. adseribenda, differentia autem

inter illud genus et Homostegiam perparva mihi videtur.

Scirrhiella.

S, curvispora NSPEG.

Ad unguem cum descriptione optima NSPEGAZZINII Speci-

mina a me examinata congruunt. — Hab.: Brasil., Rio Grande

do Sul, Santo Angelo: pr. Cachoeira, in culminibus Bam-

busace&e cujusdam, ?t/1 93. N:o 181.

44 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DES REGN. EXPEDITION.

Ropographus.

R. Malmei STARB. nov. sp. Fig. 62.

Stromata epidermide tecta, sparsim gregaria vel et lon-

gitudinaliter et transversim confluentia, linearia, utrinque

acutiuscula, rima longitudinale, angustissima per epidermidem

erumpentia, numquam plagulas latas formantia, extus atra,

intus ochraceo-pallida. Perithecia (loculi) globosa, uniserialia,

inter se non paullum discereta, a stromatis substantia tunica

nigra determinata, stromate plane immersa, 300—400 pu diam.

Asci cylindracei, sursum rotundati, oblique et breviter pedi-

cellati, 80—90 x 13—16 pv. Sporidia dense disticha vel inordi-

natim constipata, elongato-fusoidea, deorsum angustiora, fere

acutata, sursum obtusata, 3—5-septata, loculis mediis aliis

multo majoribus, superiore eorum maximo, ad septa, prepri-

mis medium, constricta, fusca, 30—37 x 3—10 pu. Paraphyses

hyalinee, confluentes, ad apicem 4—5 yu. late. — Hab.: Brasil.

Rio Grande do Sul, S. Angelo pr. Cachoeira in petiolis Pte-

ridis cujusdam, ?4/1 93. N:o 187. — A Rh. filicéno (ER.

Fucr. peritheciis duplo majoribus, semper uniserialibus, spo-

ridiis appendicibus carentibus, majoribus, colore formaque

stromatum diversa.

Phyllachora.

Ph. Cyperi REHM. var. obtusata STARB. nov. var. Fig. 64—65.

Partibus externis cum typo congruens. Asci superne

rotundato-obtusati, plerumque longe pedicellati, 100—107 x 15

>; Pp. Sp. cirea 75 pu longa. MSporidia disticha, ellipsoidea,

utrinque acutiuscule obtusa, nebulosim guttulata, 19—23 x

6—9 pu. Loculi juniores includunt spermatia, alia acicularia,

utrinque obtusa, plasmate bipartito, medio leniter incurvata,

19x4 p, alia minutissima, allantoidea, ellipsoidea, 2,5—4,5 x

1—2 pu. Paraphyses filiformes. — Hab.: Brasil., Matto Grosso,

Palmeiras in foliis graminis, !8/12 93. (LINDMAN.) — Å var.

Donacis Ber. et F. Sacc. (Rev. myc. 1889 p. 122) vix nisi

sporidiorum forma et spermatiis differre videtur.

P. graminis (PErs.) FucK.

Hab.: Brasil., Rio Grande, Quinta pr. oppidum Rio Grande;

Dec. 1892. N:o 103. — Paullum ad var. Tupi SPEG. accedens

forma.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:01. 45

Ph. graminis var. Tupi Spec. f. Paspali.

A typo differt ascis longioribus, 90—114x 9—11 p., sper-

matiis acicularibus, rectis, 8—12 x 1,5 u. NSporidia 11—12 x

3—6 p. — Hab.: Argentina, Corrientes, Monte Caseros in foliis

Paspali, 12/6 93. N:o B 663. (LINDMAN.)

Ph. oxyspora STARB. nov. sp. Fig. 66.

Stromata matricem nigrificantia, gregaria vel confluentia,

varie vageque determinata, rotundatim angulata vel elongata,

depressa; loculi lenticulares in superiore pagina foliorum per-

paullum prominuli, sepissime, ut videtur, confluentes, textura

anguste prismatica, seriebus cellulis minutis radiantibus

composita. Asci clavato-cylindracei vel obelavato-cylindracei,

sursum plerumque angustiores, rotundati, brevissime pedi-

cellati, 96—115 Xx 9—10 pu. NSporidia octona, submonosticha vel

disticha, distincte clavulata, superne rotundatim acutiuscula,

inferne longiuscule attenuata, aciculariter acutissima, 20—25

x5—6 pu. Paraphyses filiformes, copiose, ascos superantes

et obvallantes. — Hab.: Brasil, Rio Grande do Sul, Santo

Angelo pr. Cachoeira in foliis graminis(?) cujusdam, 39/1 93.

N:o 226. (LINDMAN.) — Forma sporidiorum Ph. Collee REAM

simulans, proxima autem verisimillime Ph. Cyperi REHM et

var. Donacis Ber. et F. Sacc., sed sporidiis species nostra

predistincta.

Ph. sphaerosperma WiINT.

Specimina a me examinata cum descriptione auctoris

plane congruunt, presertim ad partes exteriores ascosque;

sporidia paullo minora, 6—8(—10) p. diam. sunt; paraphyses

ascos superantes, gracillim&e et ramose, ut apud Ph. sphe-

rosporam Pat (Sacc. Syll. IX p. 1029), que species sine dubio

synonymon est. -— Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul in vici-

nils oppidi Rio Grande in graminis foliis, 19/11 92. N:o 103.

(LINDMAN.)

Ph. Urbaniana ALLEsCH. et P. HEnn. Hedw. 1897 p. 236.

BIoNOT

Specimina mea a descriptione vix ulla nota divergunt.

Ascos inveni 76—082 x 12—16 wu; sporidia elliptico-navicularia,

interdum postice attenuatim angustiora, 12—19 x35—6 uu.

NSpermatia adsunt falcata, 18—25x1 u. — Hab.: Brasil.,

46 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION. :

Matto Grosso, Cuyabå in silvula ad rivulum in foliis ar-

buscul&e Myrtaceze, 13/1 94.

Dothidella.

D. bifrons STARB. nov. sp.

Macule fere nulle. Stromata amphigena, sparsim gre-

garia, interdum confluentia, depressim lenticularia vel pulvi-

natula, vertice applanata vel pluries umbilicata, orbicularia

vel irregulariter angulosa, atro-nitida, 0,5—4 mm. diam. Lo-

culi distichi, epi- et hypophylli, spherioidei, minutissimi. Asci

cylindracei, sursum rotundati, pedicellati, 85—96 x 8—11,5 p..

Sporidia octona, ovoideo-oblongata, primo nebulosim continua,

demum lenissime medio incurvata, verisimillime uniseptata,

12—16 Xx 3,5—5 u. Paraphyses ascos superantes, ramose. —

Hab.: Paraguay, prope oppidum Concepeion, in foliis vivis

Aroide&e terrestris, !7/9 93. — Ph. Lehmanniane P. HENN.

Hedw. 1897 p. 225 affinis forma stromatum autem et situ

peritheciorum plane diversa.

Munkiella.

M. Mascagni2e. STARB. nov. sp. Fig. 68.

Macule nulle. Stromata amphigena, plerumque epi-

phylla, in area bullatim convexa gregaria, interdum confluen-

tia, varia forma, plerumque irregulariter orbicularia vel an-

gulata vel effigurata, applanata, atro-nitida, ostiolis loculo-

rum distincte ruguloso-punctatula; loculi globulosi, 100—150

p diam. 'Asci late cylindracei, superne rotundati crasseque

tunicati, nodulosim vel breviter pedicellati, 50—60 x 10—14 u.

Sporidia octona, conglobata, infra medium septata, obovoideo-

navicularia, vel inequilateralia, superiore parte plerumque

attenuata, acutiuscula, inferiore lenticulare, obtusata, interdum

utringque acutiuscula, 14—16 x5—6 u. Paraphyses parcee,

ramose, ascos obvallantes. — Hab.: Paraguay, Itapocumi ad

rupes calcareas, 19/9 93; Paraguay, Col. Risso prope Rio Apa

in foliis vivis Mascagnie sp, ”'/9 93. — Species forma spori-

diorum predistincta.

M. Mascagnigee var. bullata STARB. nov. var.

Stromata fere semper epiphylla, valde convexim bullato-

inflata, orbicularia vel varie angulose limitata, ostiolis locu-

BIHANG TILL K. SV;:-VET.-AKAD. HANDL. BAND 2ä. AFD. HI. N:01. 47

lorum asperula, atro-nitida, 2—4 mm. diam. Partes interio-

res plane cum typo congruunt. — Hab.: Paraguay, Colonia

Risso in loco aprico in foliis Malpighiace&e parasitans, ?5/10

93. N:o B 664. (LINDMAN.)

Spheriales.

Trichospheeria.

T. acanthostroma (MonTt.) SAcc.

Asci 23—30 X 7,5—9 u; sporidia 6,5—9 x 2,5—4 p.. — Hab.:

Paraguay, San Antonio pr. Asuneion ad corticem, ?9/7 93.

N:o 405. (LINDMAN.) — Cfr. Sacc. Syll. IX p. 605.

Eriospheeria.

E. calospora SPEG. var. infossa STARB. nov. var. Fig. 69—70.

Perithecia 2-pluria in ceespitulis laxe gregariis vel sepe

confluentibus dense congesta, rarissime solitaria, primo ma-

trice elevatim pustulata tecta, lenticularia, deinde per illam

stellatim fissam erumpentia, e globosis mox collabescentia,

cupulatim patellzeformia, basi semper immersa et applanata,

pilis sparsis, rigidis, e basi nodulosa filiformibus, 60—100 u

longis, 4,5—6 u crassis vestita, textura membranaceo-carbo-

nacea, !t/2 mm. diam. Asci ovoidei vel ovoideo-fusiformes,

utringque rotundati vel acutiuscule attenuati, sessiles, 45—965

x 14—20 u. Sporidia octona, recte vel sxpe transversim

disticha, ellipsoidea vel oblongata, inzequilaterali-curvula,

medio constricta et septata, tuberculis minimis, in striis cum

cujusque loculi sporidii membrana parallelis ordinatis aspe-

rula, interdum muco hyalino arete obvoluta; hyalina 20—28

Xx 7—9 u. Paraphyses vix adsunt, sed depressione vel macera-

tione peritheciorum asci in massa mucosa jacentes effluunt.

— Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, Santo Angelo pr. Ca-

choeira in culmis graminis cujusdam, ?4/1 93. N:o 178. —

Sec. descriptionem NSPEGAzZzINII (SAcc. Syll. IX p. 698) a typo

plane differt varietas peritheciis erumpentibus, congestis, forma

setularum, sporidiis.

48 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

Cheaetospheeria.

C. castaneo-violacea STARB. nov. sp. Fig. 71—73.

Perithecia in ceespitibus sparsis, minutis dense gregaria,

bysso supra medium vestita, papilla nitide nigra primum pro-

minula, mox patellariter collabescentia, ergo e conoideis tym-

paniformia, vel mutua depressione difformia, rufofusca vel

trans lucem byssi causa violaceo-castanea; textura parietis

ipsius perithecii densissime globulosa, consistentia coriaceo-

carbonacea, extus autem in byssum transeunte laxiore, rugoso-

lanosa, 250—300 u lata, 300—400 u alta. Asci ellipsoideo-

fusiformes, utrinque acutati vel in&equilateraliter subovoidei,

vel cylindraceo-clavati, breviter stipitati, 55—64 x 15—18 u.

Sporidia octona, disticha vel oblique stipata, cylindracea,

utrinque rotundata, sursum paullum angustiora, triseptata,

ad medium interdum lenissime constricta, pallide fuscescentia,

16—22 x 4—7 u. Paraphyses hyaline, parce, indistinctre (asci

evacuati?) adsunt. — Hab.: Brasil., Rio Grande in vicinis

oppidi Rio Grande, ad culmos gramineos, ?3/11 92. N:o 94.

Enchnospheria.

E.(?) baccifera STARB. nov. sp. Fig. 74—76.

Perithecia gregaria vel fere conferta, subiculo longo la-

toque, maculas atras varie limitatas formante, hyphis rigidis,

repentibus, septatis, brunneis, varie ramulosis, ramulis emer-

gentibus composito insidentia, pilis hyphis subiculi similibus,

— 10 u cerassis obsessa vel fere tomentosa, primo spherioidea,

mox collapsa, cupuleformia, margine obtuso, textura pcar-

bonaceo-coriacea, e fuscis atrata, 300—450 uw diam. Asci fu-

soidei vel clavati, sursum rotundati, longissime pedicellati,

Pp. sp. 25—40 x 5—6,5 u. MNporidia octona, disticha vel fere

tristicha, fusoidea, utrinque acutiuscula vel superne obtusata,

hyalina, primo guttulis minimis multisque, deinde 2—4 ma-

joribus ornata, demum spurie(?) uni-triseptata, 9J—11,5 x 2—2,5

u Et ex hyphis subiculi et e pilis perithecii gignuntur co-

nidia atro-fusca, plane spheerioidea, unicellularia, et acro- et

pleurogena, soluta plerumque pedicello plus minusve longo

predita, sepe autem illo appendiculo carentia, 10—12 u diam.

— Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, Col. Silveira Martins

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O 1. 49

ad truncum mucidum ad flumen, "/3 93 — una cum Hypocrea

asperula. N:o 271. — Species subiculo pilisque peritheciorum

conidiophoris, forma conidiorum predistincta.

Es wird zweifelhaft sein, ob es richtig ist, die Art zu

der Gattung Enchnospherie zu föhren. Es will doch schei-

nen, als ob die Sporen zuletzt mehrere Septa erhalten wär-

den, wenigstens besitzen sie konstant zwei bis vier Tropfen.

Aus diesem Grunde därfte es am richtigsten sein, die Art

als zu den Hyalophragmiéen und zwar dieser Gattung ge-

hörend anzusehen, denn es wäre wohl kaum richtig, eine

neue nur der Conidien des eigentämlichen Subiculums wegen

aufzustellen.

Rosellinia.

R. (Eu-Rosellinia) griseo-cincta STARB. nov. sp. Fig. 81.

Perithecia aggregatim stipata, vix confluentia, interdum

non paullum discreta, subiculo albo-griseo, furfuraceo-tomen-

toso ad medium cincta, e basi latiore applanato-conoidea, ad

verticem interdum perpaullum depressa, papilla distincta,

minima predita, opace fusco-atra, levia, textura carbonacea,

fragile, circa 1 mm. diam. Asci lineariter cylindracei, longe

pedicellati, p. sp. 75--80 x 8—10 u. NSporidia monosticha,

ellipsoidea, utrinque rotundata vel fere acutiuscula, mutica,

12—15 x 5,5—6,5 u. Paraphyses ascis multo longiores, sep-

tat, fMexuose, difluentes, apicem versus angustiores, 2,5 u

late. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, S. Angelo pr.

Cachoeira in ligno carioso, 15/1 93. N:o 128. — Cum RB. subi-

cuwlata (ScHw.) Sacc., cui peraffinis, quoad partes internas

species mea fere ommnino congruit, differt autem colore et

contextu subiculi. Hoc semper est albo-griseum, numquam

sulphureunm, et textura laxe intricata hyphis anastomosantibus,

2,5 u latis composita, apud RB. subiculatam autem membranaceo-

pulvinatum, textura densiuscula, fere globulosa.

R. (Calomastia) dimidiata STARB. nov. sp.

Perithecia sparsa vel sparsim gregaria, subiculo, seepe

plane obsoleto, tenuissimo, murino-fusco insidentia, superficia-

lia vel basi applanato paullum immersa, semiglobosa vel

truncatula, ostiolo papilleforme, minuto, parum distincto

ornata, atrata, opaca vel rugosiuscula, carbonacea, 1/2—3/4 mm.

50 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

diam. Asci cylindracei, anguste breviterque stipitati, sursum

truncatim rotundati, 100—130 x 3—12 wu. Sporidia octona,

oblique monosticha, simplicia, primum hyalina, multiguttulata,

deinde atro-fusca, velo hyalino, mucoso, utrinque manifestiore

et obtusato cirecumcincta, sime velo 15—20 x 6—8 u, cum velo

13—24 u longa, exigue crassiora. Paraphyses copiose, hya-

ling, filiformes, ascos obvallantes. — Hab.: Brasil., Rio Grande

do Sul, Cascata de Hermenegilda prope Pelotas ad Smilacem,

11/12 92. N:o 105. — Species RB. sublimbate (DUR. ET Mont.)

Pass. peraffinis, fere tantum sporidiis muco obvolutis distineta;

etiam ad RB. hemisphericam SAcc. ET PAor. ob formam perithe-

ciorum accedens, a qua autem facillime sporidiis multa ma-

joribus dignoscitur.

R. (Calomastia) sublimbata (Dur. Er Mont.) Pass.

Nullo modo a speciminibus in THUMEN Mycoth. univ. 1743

ab AD. Fr. MoLrrERr distributis mea divergunt nec exterioribus

nec interioribus partibus. Sporidia 18—21 x6,5>—9 u. Pe-

rithecia 1!1/2—3/4 mm. diam. — Hab.: Brasil., Rio Grande do

Sul, Silveira Martins ad Bambusam mucidam in silva, ?3/3 93.

N:o 304. — RB. amblystoma BerL. ET F. Sacc. (Rev. myc. 1889

p- 118, tab. 83, fig. 1) peritheciis astomis, vix globosis, sporidiis

angustioribus differre videtur; vix autem £. macra E. Ert E.

(BaUS Tor: (Club: TS97 PA 120:

R. (Tassiella) extremorum STARB. nov. sp. Fig. 80.

Perithecia gregaria, interdum nonnulla confluentia, per

corticem adherentem, laciniatim fissam erumpentia, tubercul:e-

formia vel fere cubicularia, rugosa vel verruculosa, vertice

detruncato, plerumque stellatim vel inordinatim plicato,

quattuor vel quinque costis magnis, tumido-acutatis e centro

leviusculo, papillula minutissima, atrata predito radiantibus,

interdum vertice applanato, verruculoso vel rugoso, castaneo-

atrata, textura carbonacea, parietibus crassis, 1—2 mm. diam.

Asci mox diffluentes. Sporidia ellipsoidea, e latere com-

pressa vel concavo-convexula, navicularia, plerumque guttu-

lata, fuliginea, 9J—13 x4,5—6 x 2—3 u. Paraphyses confluentes.

— Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, Santo Angelo pr. Ca-

choeira, Serro Pellado in cortice crasso, 18/1 93. N:o 145. —

Species nobilis peritheciis maximis, sporidiis minimis prie-

distincta et ab affinibus Hypox? Goliath Spec. (Sacc. Syll.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:o 1. 51

EXP Sb9)et Hypså. Cyclopium. SPEGJ (SACE.,;1:,e-) plane

diversa.

R. (Coniomela) Bacharidis STARB. nov. sp. Fig. 17—79.

Perithecia dense aggregata, in corticis rimis botryosim

confluentia, plagas longas latasque formantia, spheerioidea,

astoma, rugulosa, opace atrata, textura molliter coriaceo-

carbonacea, hyphis indistinctis, parcis e basi perithecii

exeuntibus, 200—300 mu diam. Asci lineariter cylindracei,

sursum abruptim truncati, cerasse tunicati, deorsum angustiores

et breviter pedicellati, 100—125 (p. sp. 80—100) x 7,5—10 u.

Sporidia octona, recta vel oblique monosticha, ellipsoidea vel

ovoidea, navicularia, primo hyalina, deinde fuscescentia, bi-

multiguttulata, demum continua, fusca, 15—17 x 3—10 u.

Paraphyses hyaline, difluentes, ad apicem angustiores, 2,5 u

late. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, Santo Angelo pr.

Cachoeira ad corticem Bacharidis sp., 13/1 93. N:o 117. — Ab

affinibus R. Millegrana (ScHw.) Sacc. et BR. magellanica SPEG.

forma peritheciorum non papillatorum, modis et forma spo-

ridiorum satis differre videtur.

Lizonia.

L.(?) paraguayensis NPEG.

Sporidiis majoribus 30—35 x 6—8 u a descriptione (SAcc.

Syll. IX p. 681) specimina a me examinata differre videntur.

— Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, Cascata, pr. Pelotas ad

folia arescentia Styracis cujusdam, 13/12 92. N:o 109. — Cfr.

STARBÄCK Spherulina halophila (Bomm. Rovss. Sacco.) in Bih.

RENEE Nk ET SB 2 Afa IE Nor OS pa Id

Melanopsamma.

M. cespitula STARB. nov. sp. Fig. 82—383.

Perithecia densissime in cespitulis sparsis 3—15 congesta

vel rarissime solitaria, erumpentia, deinde subsuperficialia,

basi tantum peridermio cincta, primo globosa, astoma vel vix

papillata, deinde fere stipitato-obeonica, poro lato pertusa,

demum umbilicato-collabescentia, rugosiuscula, atra, 250--300

u diam., textura hyphis parallelis, dense septatis fere pris-

52 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

matica, corlacea. Asci scepissime lineariter cylindracei, in-

terdum clavato-cylindracei, sursum rotundati, breviter vel

nodulosim pedicellati, 40—530 x S5—10 u. MSporidia octona, ple-

rumque oblique vel fere recte monosticha, sepe duo triave

in superiore vel media parte asci disticha, ellipsoidea, uni-

septata et ad septum vix vel lenissime constricta, utringue

rotundata vel acutiuscula, 3—10 x4—5 u. 'Paraphyses non

distincete vel mox confluentes. — Hab.: Brasil., Rio Grande

do Sul, col. Silveira Martins in cortice ramulorum, ?3/3 93.

N:o 303 C. — Sine dubio ad Melanopsammam ducenda species

ob perithecia interdum solitaria cespitesque etiam stromate

basilare carentes.

M. cupressina E. Et Ev. Fig. 92.

Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, Santo Angelo pr.

Cachoeira in ligno carioso, 4/1 93. N:o 123. — Peritheciis

rarissime globosis, plerumque elongatis et hysterioideis, fibris

mucidis primo tectis, ascis minoribus (vix evolutis?), 57—60

x 10—11 u, a typo divergit hec forma. Sporidia 10—13 x

4—5 u. Perpauca tantum specimina examinare potu.

M. depressa STARB. nov. sp. Fig. 84—385.

Perithecia sparsim gregaria, basi matrici paullum innata,

depressim lenticularia, sepe sulcata vel demum patelliter

collabescentia, papillula minutissima ore orbiculare vel lacerato

pertusa predita, textura membranaceo-coriacea, dense globu-

losa, nitida, nigra, circa 100 u diam. Asci obovoidei vel

ellipsoidei vel ellipsoideo-elongati, breviter pedicellati, sur-

sum crasse tunicati, 35—70 x 25—32 u. MNporidia octona,

conglobata, ovoidea vel fere ellipsoidea, medio wuniseptata,

stepe constrictula, plerumque loculo superiore majore, inter-

dum spheerioideo et latiore, deorsum paullum acutiuscula,

18—25 x 9—12 u. Paraphyses conglutinate, hyalinge. — Hab.:

Brasil., Rio Grande do Sul, col. Silveira Martins in cortice

crassissimo una cum Lophiost. pingue m., 3/2 93. — Nulli

speciei adhuc descripte illa affinis videtur, minutie perithe-

ciorum, forma ascorum sporidiorumque distineta; ob perithe-

cia fere plane superficialia huic generi adseribenda. Mel. pa-

tellate PEsSz. ET Sacc. (Malph. Anno XI. Fasce. IX —X p. 398)

perpaullum peritheciorum forma accedens, partibus internis

plane diversa.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL: BAND 25. AFD. III. N:0 1. 53

Zignoélla.

Z. ijuhensis STARB. nov. sp. Fig. 86.

Perithecia longe lateque gregaria, seepissime inter se

disereta, interdum nonnulla confertula, vix umquam con-

fluentia, basi lato insculpta, ceterum superficialia, conoidea

vel globoso-conoidea, ad verticem depressim applanata, ore

pertusa, verrucoloso-rugosa, opace atrata, vertice autem ni-

tidulo, 200—300 u diam.; textura impellucida, coriaceo-car-

bonacea. Asci cylindraceo-clavati, sursum rotundati vel fere

detruncati, brevissime pedicellati, 30—60 x 3—10 u. Sporidia

octona, di—tristicha vel conglobata, fusoidea, in asco chlorino-

flavescentia, extra ascos hyalina vel demum senilia, lenissime

olivascentia, primo 3—4 guttulata, deinde 3—5-septata, leni-

ter constrieta, loculo uno prope medium aliis crassiore, 15—20

Xx 3—4 u. Paraphyses copiosissimee, filiformes, ramosee, ascos

obvallantes, 1 u late. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul,

eol. Tjuhy in ligno carioso in silva primeva, '/4 93. N:o 339.

— Species mea Z. Haynaldii ScHurz. Ert Sacc. affinis, sed

forma peritheciorum modisque sporidiorum satis diversa

videtur.

Z. (Trematostoma) rugosa STARB. nov. sp.

Perithecia sparsim gregaria, vix umquam congesta, basi

matrice infossa, superiore parte erumpenti-libera, granulis

matricis tecta, hemispherico-conoidea, primum distincte, fere

capitulatim papillata, deinde umbilicata, poro orbiculare, magno

pertusa, rugosa vel fere tuberculosa, textura densissime et

impellueide coriacea, opaca, atra, 300 u lata. Asci cylindracei

vel cylindraceo-clavati, deorsum in stipitem longiuseulum

attenuati, 30—60 x 3—10 u. MNporidia octona, disticha, fusi-

formia, utrinque obtusata, sursum angustiora, primum conti-

nua, hyalina, deinde triseptata, lenissime favescentia, loculo

secundo paullum inflato, recta vel leniter curvula, 16—20

x4—5 u. — Hab.: Rio Grande, E stacäo balnear pr. oppidum

Rio Grande in ligno duro, superficie mucido, ?9/11 92. N:o 90.

— Z. subvestite (EL. ET Ev.) BERL. ET VoGL. nonnihil, ut

videtur, affinis forma peritheciorum modisque sporidiorum

autem diversa.

54 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

ACtiniopsis STARB. nov. gen.

Perithecia superficialia, discoidea vel turbinato-discoidea,

circa ostiolum centrale discum nudum prestantia, ad margi-

nem pilis fasciculatis coronata. MNporidia fusoidea vel fere

filiformia, hyalina, multiseptata. Textura carneo-coriacea.

Genus forma et textura peritheciorum predistinctum.

A. Bambusee STARB. nov. sp. Fig. 89--91.

Perithecia sparsa vel sparsim gregaria, superficialia vel

basi paullum immersa, discoidea, atrata, infra marginem et

circa ostiolum nuda, ad marginem fasciculis setulis rigidis,

fuligineis, septatis, apice hyalino-acutatis compositis coronata,

disco applanato, ruguloso, fere astoma vel centrale papillula

minuta predita, 200 u alta, 300—500 u lata. Asci cylindra-

cei vel fusoideo-cylindracei, sursum attenuatim angustiores,

ad apicem acutiuscule detruncati, incrassati, 70—80 x 10—12 u.

Sporidia octona, irregulariter constipata, fusoidea, utringue

acuta, inzequilateralia vel leniter curvata, in lumine asci fla-

vescentia, extra ascos hyalina, multiseptata, 25—30 x 5—6 u.

Paraphyses copiose, hyalinee, filiformes, ascos paullum supe-

rantes. — Hab.: Rio Grande do Sul, col. Silveira Martins, ad

culmos Bambusee, 14/3 1893. N:o 279. — Pulcherrima et pre-

distineta species.

A. plumbea SrTaARB. nov. sp. Fig. 87—88.

Perithecia solitaria vel sparsim gregaria, superficialia,

basi tantum paullum in cortice immersa, turbinata vel fere

clavulatim cylindrica, acute marginata, ad marginem pilis,

fusco-atris, in fasciculis conglutinatis coronata, infra margi-

nem rugosa, atra, disco autem circa papillulam centralem,

minutissimam applanato, nudo, plumbeo predita, textura

carneo-coriacea, sed etiam trans lucem fusco-nigra, 500 u alta,

200—300 u lata. Asci clavati, sursum acutiuscule obtusati,

sessiles, circa 175 x 40 u. Sporidia octona (vel interdum sena —

quaterna”?), fasciculatim conglobata, angustissime fusoidea, vel

fere filiformia, sporidia Saccardoölle in memoriam revocantia,

transversim multiseptata, ad septa lenissime constricta, longi-

tudinaliter hinc inde septulo addito, utringue obtusiuscula,

deorsum paullum angustiora, velo mucoso angustissimo cincta,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:0 1. 55

125—150 x 10—135 u, hyalina. Paraphyses copiosissimee, ascos

superantes et obvallantes, ramulose, angustissime filiformes,

eleganter fexuose. — Hab.: Brasil, Rio Grande do Sul,

Hamburgersberg pr. Porto Alegre ad lignum corticatum ca-

riosum specimina pauca, ?!/120 92. N:o 68 B. — Peritheciis

cylindricis, bicoloribus perpulchra species.

Ohleria.

O. brasiliensis STARB. nov. sp. Fig. 93.

Perithecia solitaria vel sparsa, primitus immersa, deinde

erumpentia, frustulis ligni mucidi cincta, fere superficialia,

hemispheerica, papillula distincta, punctiforme predita, rugosa,

ad basin pilis sparsis interdum obsessa, textura carbonacea,

atrata, 200—400 u diam. Asci cylindracei vel cylindraceo-

clavati, sursum rotundati crasseque tunicati, lumine acutato,

pedicellati, 115—125 x 14—16 u. SNSporidia octona, in superiore

parte asci di—tristicha, in inferiore di--monosticha, fusoidea,

utrinque acutiuscula, triseptata, loculis extremis conoideis,

mediis plus minusve ellipsoideo-spheericis, mox medio seceden-

tia, olivascentia, 20—24(—38) x 5—06 u. Paraphyses copiosee,

filiformes, ramose, 1 u late. — Hab.: Brasil., Rio Grande

do Sul, Santo Angelo, pr. Cachoeira in ligno mucido mixta

cum specie Rosellimie non determibabile, !4/1. 93. N:o 124.

— Ab affinibus speciebus europeeis absentia stromatis et subi-

culi sporidiisque plane differt.

Trematospheeria.

T. magna STARB. nov. sp. Fig. 94—96.

Perithecia gregaria, interdum nonnulla confluentia, pri-

mitus fere omnino ligno immersa, deinde vertice emergentia,

areola ligni nigrefacti cincta, longiuscule ellipsoidea, utringue

fere acutiuscule attenuata, ostiolo ellipsoideo prominulo, in-

terdum primitus cristato vel compresso, deinde poro longo

latoque pertuso predita, rarius fere conice vel orbiculariter

lateque papillata, rugosa, nigra, textura carbonaceo-coriacea,

1—2 mm. longa, 0,25—0,75 mm. lata. Asci cylindraceo-cla-

vati, sursum rotundati, breviter pedicellati, 120—130 x 18—22

u. MSporidia octona, disticha vel deorsum monosticha, fusoidea,

utrinque acutiuscula, deorsum angustiora, 5-septata, ad septa

6 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

constrictula, velo mucoso angustissimo cincta, 28—31 x 7,5—

10 u. Paraphyses copiose, filiformes, ramosule, 1,5 u late.

— Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, col. Silveira Martins

in ligno mucido, ?/3 95. N:o 263. — Species peritheciis maxi-

mis satis distincta. Lopluostomaceis affinis ostiolo autem

etsi longitudinaliter attenuato. vix plerumque manifestim

compresso potius Trematospherie adseribenda. IL. tingenti

Er. ET Ev. (Proc. Ac. Nat. Sc, of-Philad. 21 Febr: 1895 Notes

on some spec. in the Schw. herb. of Acad. p. 7) proxima notis

allatis autem satis diversa.

Lophiostoma.

L. pingue STARB. nov. sp. Fig. 97—98.

Perithecia sparsim gregaria, in cortice immersa vel fere

superficialia, globulosa vel ovoidea, collo longiusculo, com-

presso vel fere teretiusculo, detruncato, rimose ostiolato pre-

dita, carbonaceo-coriacea, levia, atrata, circa I mm. diam., cum

ostiolo 2 mm. alta. Asci cylindracei, longissimi, sursum ro-

tundati, pedicellati. Sporidia octona, imbricatim monosticha

vel disticha, primo hyalina, biconoidea, medioseptata, guttulis

mudltis ornata, deinde fuliginea, ellipsoidea, utrinque acuti-

uscula vel obtusata, 7—10-septata, medio constrietula, mediis

loculis pro ratione magnis, ultimis plerumque minimis, utroque

guttula una polygona, ut videtur, ornata, 55—60 x 18—20 u.

Paraphyses copiosee, filiformes ramosule. — Hab.: Brasil.,

Rio Grande do Sul, Silveira Martins in cortice crassissimo

una cum Melanops. depresso, ?3j2 93. — L. excipuliformi (FR.)

ÖEs. ET DE Nor. proxima sporidiis non e latere compressis

minoribusque satis differre videtur.

Mycospheerella.

M. Bauhiniee STARB. nov. sp. Fig. 99.

Perithecia hypophylla, in maculis arescendo fuscis, maxi-

mis sparsa, plerumque solitaria, interdum 2—3 confertula,

basi innata, globuloso — conica, ostiolo prominulo, 75—100 u

diam. Asci aparaphysati, lineariter cylindracei, vix pedi-

cellati, sursum detruncato-obtusati, 40—50 x 4—5 u. Sporidia

octona, monosticha. ellipsoidea, utrinque obtusiuscula vel in-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0O1. 57

terdum acutiuscula, biguttulata, demum verisimiliter unisep-

tata, 6—6,5 x2—3 u. — Hab.: Brasilia, Matto Grosso, Macoco

in territorio silve primeeve »Poaia» dicto, 12/14 94. N:o B 522.

(LINDMAN.) — Fungillus maculas vix efficit, numquam autem

extra illas invenitur. Nulli adbuc descripte affinis, minutie

formaque peritheciorum discretorum, ascis cylindricis distincta

videtur species.

M. mucosa STARB. nov. sp. Fig. 100.

Perithecia sparsa, innato-subsuperficialia, globoso-lenticu-

laria, textura membranacea, cellulis prismaticis, minutis, exigue

papillulata, 100—150 u diam. Asei obovoidei vel fere obcla-

vati, deorsum latiores, stepissime ineequilaterales vel curvuli,

non pedicellati, sursum rotundati, crasse tunicati, 38 x 20 u

vel 50—60 x 15—12 u, aparaphysati. Sporidia fusoidea, utrin-

que obtusiuscule attenuata, in duabus partibus, facile secer-

nentibus, partita, velo latissimo, mucoso obvoluta, 18—19 x 3

—4 u, cum muco 20—23 x 6,5—11 u, hyalina, demum oliva-

scentia. — Hab.: Brasil., Rio Grande, Quinta pr. oppidum

Rio Grande in culmo Cyperacearum(?) cujusdam, 3/12 92.

M. Styracis STtARB. nov. sp. Fig. 101.

Maculze ephiphylle, rubro-fuscescentes, hypophylle fere

nullze, perithecia hypophylla, in seriebus seepe circinantibus

vel varie dispositis confertula, primo tecta, deinde prominula,

granulis epidermidis pilisque adnatis, spherioidea, rugosiuscula,

textura globuloso-prismatica, verticem versus cellulis seriatis,

circa 100 u diam. Asci cylindracei vel obelavulato-cylindracei,

sursum crasse tunicati, rotundati, deorsum nodulosim pedi-

cellati, 71—90 x 10—12 u. MNporidia octona, di-tristicha, lon-

giuscule elongata, fere filiformia, utrinque obtusata, interdum

inferne angustiora, hyalina, uniseptata, 21—25 x 3,5—4 wu.

Paraphyses nullge. — Hab.: Brasil, Rio Grande do Sul

Cascata de Hermenegilda pr. Pelotas in foliis arescentibus

Styracis una cum Liz. paraguayense SPEG., Parmularia Styracis

LÉVv., Ascomyc. sanguinea (NSPEG.) Sacc. — Nonnihil ad Liz.?

guaraniticam SPEG. aceedere species mea videtur, maculis

autem hypophyllis nullis, ascis sporidiisque majoribus, perithe-

ci1s in seriebus confertis diversa.

58 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

Physalospora.

P. atropuncta STARB. nov. sp. Fig. 102.

Perithecia hypophylla, in maculis minutissimis, sparsis,

cinereo-fuscescentibus plerumque singula, interdum bina vel

terna, rarissime confluentia, primo tecta, per epidermidem

erumpentia, illa granuliforme vel tuberculoidea, adspersa cincta,

spherioideo-conoidea, papillulata, textura externe partis pa-

rietis pulveraceo-carbonacea, intern&e partis coriacea, cellulis

prismatico-globulosis, 150—250 u diam. Asci cylindracei,

sursum detruncatulo-obtusati, nodulosim pedicellati, 65—75 x

10—12 u. Sporidia octona, disticha, apicalibus autem soli-

tariis, fusiformia, utrinque acutata, sepe inequilateralia, 20

—22x4—5 u. Paraphyses filiformes, crassiuscule, hyaline,

ramulose, ascos superantes. — Hab.: Brasil., Matto Grosso,

Espinheiros in foliis graminis, 19/2 94. N:o B 602. (LINDMAN.)

Didymella.

D. appendiculata STARB. nov. sp. Fig. 103.

Perithecia solitaria, sparsa, plane cortice immersa, deinde

papilla cylindrica, longiuscula vel breviore et subeonica pro-

minula, lenticularia vel depressim sphieerioidea, atrata, textura

dense carbonacea, 5300-—600 u diam. Asci cylindracei, sursum

paullo angustiores, obtusi, valde crasse tunicati, uni-foveo-

lati, vix pedicellati, 125—150 x 7,;—10 u. MSporidia oblique

vel imbricatim monosticha, elongato-ellipsoidea, utrinque ob-

tusata vel obtuse acutiuscula, appendicibus globulosis, mucosis,

a sporidiis vix determinatis utrinque obsessa, medio septata

et lenissime constricta vel potius incurvata, 20—22,5 (c. app.

25--27 u)x6—6,5 u. Paraphyses numerose, confluentes in

massam mucosam, valde flexuose, — 2 u late. Asci ope

ZnÖlJ in areola circa porum rectangulare, minuta, distincte

determinata ccerulescunt. — Hab.: Brasil., Rio Grande do

Sul, Santo Angelo pr. Cachoeira in corticibus, 13/1 93. N:o

119. — D. Ramwii (E1. ET Ev.) BERL ET VoGL. sporidiis multo

minoribus, D. eriostoma NaAcc., cui maxime affinis, ostiolo

setulis ornato satis differunt. Cfr. etiam Didymospheriam

spherophoram Ei. Et Ev. Torr. Club. 1895 p. 439, Didymo-

spheriam appendiculosam SPEG., Sacco. Syll. I p. 712, Anthost.

appendiculosam Sacc. 1. c. p. 286.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o 1. 59

D. inconspicua STARB. nov. sp. Fig. 104.

Perithecia sparsa, primo plane tecta, demum erumpentia,

globulosa vel ellipsoidea, minutissime papillulata, membrana-

cea, circa 150 u diam. Asei globulosim pomiformes, sursum

crasse tunicati, deorsum perpaullum contracti, nodulosim

pedicellati, 31—40 x 23—25 u. NSporidia octona, conglobata,

ellipsoidea, utrinque obtusiuscula, uniseptata, hyalina, 14—158

Xx 5—7,5 u. Paraphyses pro ratione robusta, valde et flexu-

osim ramulosre. — Hab.: Brasil., Rio Grande, Quinta pr. oppid.

Rio Grande in culmis speciei eujusdam Cyperacearum, ?/12 92.

Didymospheeria.

D. Bacharidis STARB. nov. sp. Fig. 105.

Perithecia sparsa vel seriatim in costis corticis ordinata,

immersa, ostiolo tantum depresso corticem erumpentia, appla-

nato-lenticularia, coriaceo-membranacea, atrata, 200 u diam.

Asci cylindraceo-clavati vel cylindracei, sursum rotundati,

breviter pedicellati, circa 50 x15 u. MNSporidia octona, sub-

monosticha, vel quattuor in superiore parte disticha, cetera

transversim monosticha, ellipsoidea vel ovoidea, plerumque

perpaullum infra medium septata, loculo superiore semper

majore, globuloso, inferiocre obeonico, utringue, magis deorsum

acutiuscula, olivacea vel chlorino-olivascentia, velo angusto,

mucoso cincta, 12,5—17,5 x 5—7,5 u. Paraphyses coalite, fili-

formes, hyaling&. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, Santo

Angelo pr. Cachoeira in ramulis Bacharidis, 19/2 93. N:o 251.

— D. conoidelle Sacc. Er BERL. ob formam sporidiorum affi-

nis, peritheciis diversa.

D. rhytidosperma SPEG.

Ascei 125—150 x 6,5—8 u. Sporidia 17,5—22,5 Xx 5—06 u.

— Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul, col. Silveira Martins

Inäbambusa, 4/3 93. N:o 2791B:

Vollständig mit der Beschreibung NPEGAZzINIS iberein-

stimmend, wie man diese bei Saccarpo (Syll. IX p. 737) wieder-

findet. Infolge des Baues der Perithecien, der von der ge-

wöhnlichen Struktur der Pyrenomyeten sehr abweichend ist,

wäre es ohne Zweifel sehr berechtigt, eine neue Gattung

aufzustellen. Der Platz derselben im Systeme wiärde doch

60 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXEDITION.

eine so schwerzubestimmende sein, dass es vorläufig am

besten scheint, die Art innerhalb der Didymospheria beizu-

behalten. Betreffend den Bau hat äbrigens SPEGAZzINI wohl

kaum den besten Ausdruck gefunden. Die Wand des Peri-

theciums ist eher »textura coriaceo-membranacea», als, wie er

sagt, »peritheciis crassiuscule membranaceo-carnosulis, sordide

albescenti-ceraceis, circa ostiolum fuscescentibus sepeque

coriacellis», welche viele Worte ja auch meine Auffassung

einschliessen. Im Gegenteile beschreibt er, was viel wichti-

ger ist, nicht nur richtig, sondern vollständig deckend die

feinere Struktur: »contextu ”prosenchymatico'-fibrosello, sub-

radiante parum distincto, albo-fuscente», vor welchem letzten

Ausdruck nur »trans lucem> einzuschalten ist. Schwerlich

kann man die Gattung zu den Hypocreacéen fäöhren.

Metaspheeria.

M. cristallocineta STARB. nov. sp.

Perithecia dense gregaria, sepe confluentia, plane im-

mersa in stratu cristallorum caleii oxalati (e matrice exsuda-

torum”?), ostiolo tantum prominula, denique plus minusve

emergentia, globosa, conice papillata, textura laxa, globulosa,

molliter coriacea, trans lucem umbrina, nigra, presertim ad

basin hyphis sparsis, repentibus, anastomosantibus obsessa,

200—350 u diam. Asci cylindraceo-clavati, sursum obtu-

siuscule acutati, deorsum sensim in pedicellum transeuntes,

90—100 x 19—21 u. Sporidia octona, disticha vel tristicha,

in inferiore parte uno alterove monosticho, fusoidea, ingeequi-

lateralia vel curvula, primo 4-guttulata, deinde triseptata,

ad septa constrietula, loculis mediis seepe spherioideis, crassi-

oribus, utringue acutiuscula, 38—43 x 7,,—12 u. Paraphyses

filiformes, coplosee, ramulose, ascos obvallantes. — Hab.:

Paraguay, Asuncion, in cortice eristallorum stratu superficiale

candido, !9/7 93. (LINDMAN.) — M. Myrice PEcK affinis vide-

tur, sporidiorum modis, textura perithecii hyphisque plane

distinceta.

M. culmifida (KARST.) SaAcc. vär. Taquarge STARB. nov. var.

Perithecia sparsa, plane immersa, sphierioidea, papilla

conoidea vel cylindracea, setis atris, densissime conglutinatis,

penicillium latum formantibus obsessa prominentia, atra, circa

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:0 1. Ö6l

300 uw diam. Asci cylindraceo-clavati, 8380—90 x 10—12 u.

Sporidia octona, interdum quaterna, disticha, denique trisep-

tata, leniter constricta, presertim ad medium, 20—25 x4,5—6

u. Paraphyses copiose, filiformes, ramosule. — Hab.: Brasil.,

Rio Grande do Sul, col. Silveira Martins in gramine Taquara

nominata una cum Lophodermio ÖClithris m. et St. arundinacea

PERS., 1/3 93. — A Met. Poe (Niesst.) Saco. — M. culmifida

Mar. Roe BERL. Ic. Lp. 129 Tab. oxxxvir fig. 3 cutl maxime

affinis presertim sporidiis angustioribus diversa.

Ophiobolus.

O. angelensis STARB. nov. sp.

Perithecia sparsim gregaria vel conferta vel non rare

nonnulla confluentia, matrice plane immersa, primo spheerioi-

dea vel lenticulariter spherioidea, deinde depressim lenticula-

ria, ostiolo tenue, longiusculo, conoideo epidermidem plerumque

maculatim nigrefactam parumque elevatam perrumpentia,

nigra, textura coriacea, fere globulosa, circa 500—750 u diam.

Asci fusoidei, sursum obtusati, inzeequilaterales vel curvati,

sessiles, 80—125 x 12—14 u. Sporidia octona, fasciculata,

filiformia, utrinque obtusiuscula, primo grumose guttulata,

matura fere continua vel endoplasmate mediopartita, non

septata, extra ascos flexuosa vel curvata, in ascorum lumine

dilute flavescentia, 60—100 x4—5 u. Paraphyses mucosee,

hyalinze, filiformes, vix copiose. — Hab.: Brasil., Rio Grande

do Sul, Santo Angelo pr. Cachoeira, in ramulis dicotyledoneis,

24/1 93. N:o 184. — Oph. Dictamni (F1scH) Sacc. proxima

videtur, forma autem peritheciorum immersorum plane diversa,

nec non matrice.

Anthostomella.

A. Bromelizse STARB. nov. sp.

Perithecia sparsim gregaria, vix confluentia, matrice im-

mersa, spherioidea, epidermide circumcirca nigrofacta tecta,

papillula conice spheerioidea prominula, textura carbonaceo-

membranacea, impellucida, atrata, 100—150 u diam. Asci

lineariter cylindracei, sursum detruncati, rarissime pedicellati,

45—931 X3,5—4 u. MNporidia octona, monosticha, ellipsoidea, e

62 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

latere compressa, navicularia, fuliginea, 6 x 2,5—4 Xx 1,5 wu.

Paraphyses non vidi. — Hab.: Brasil., Rio Grande do Sul,

col. Silveira Martins in Bromelize foliis, 1/3 1893. N:o 264. —

ÅA. spheroidea SPEG. affinis, omnibus partibus minoribus autem

diversa.

Clypeosheria.

C.(?) massariospora STARB. nov. sp. Fig. 106—109.

Perithecia sparsim gregaria, interdum confluentia, sed

numquam stroma formantia, e basi, matrice immersa, applanata

lenticularia, extrema parte corticis atrocolorata et clypeatim,

sed perpaullum, elevata tecta, astoma, demum papilla minu-

tissima, centrale, pallidiore ostiolata, rugosiuscula, atrata,

textura carbonaceo-coriacea, parietibus crassissimis, 1—3 mm.

lata, 0,5—1 mm. alta. Asci cylindracei, sursum obtuse ro-

tundati, brevissime stipitati, 120—150 x 10—16 u. MBSporidia

monosticha, ellipsoidea, utrinque obtusata vel acutiuscula,

intus 4-partita, extremis partibus lumine triangulare, mediis

rhomboideis ad instar Massarie, hyalina, demum fuligineo-

fusca, obsolete septata vel veteriora fere continua, membrana

lenissime striatula, velo mucoso, tenuissimo interdum cinceta,

16—20x6—58 u. Paraphyses copiosee, filiformes, hyaline, parce

ramulosee, ascos superantes. — Hab.: Brasil., Rio de Janeiro

in cortice arboris cujusdam, 15/1s 92. N:o 10. — Species inter

Clypeospherias wnica ob perithecia maxima et sporidia illa

Massarie simulantia.

Anthostoma.

A. versicolor STARB. nov. Sp.

Stroma tenue, longitudinaliter effusum, maculas varie

vageque determinatas, primo rufo-ferrugineas, deinde atras,

seepe confluentes formant, intus nigerrimum, ligno mutato

formatum. <Perithecia serialiter secundum fibras matricis

ordinata, densiuscule congesta, non confluentia, carbonaceo-

membranacea, spheerioidea, vix mutua depressione difformia,

plane in ligno insculpta, superficiem autem elevatam collo

plus minusve, semper autem manifestim disciforme superantia,

sed papilla tantum distinctissima, nitida prominentia, circa

500 u diam. Hyphe parce, longe repentes, e mycelio exeun-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o 1. 63

tes matricem rugosam faciunt. Ascos non vidi. BSporidia

continua, fusca, ellipsoidea, utrinque perpaullum acuminata,

10—12 x 3,,—4 u. — Hab.: Brasil., Rio Grande, Quinta pr.

oppidum Rio Grande, ad folia sicca Cocos, ?/12 92. N:o 99.

— Forma peritheciorum modoque erumpendi mox dignoscitur

hec species verisimiliter Ant. chionostomo SPEG. affinis

Ceuthocarpon.

C. oligocarpon STARB. nov. sp. Fig. 110.

Maculze amphigenee, sparsee, orbiculari-angulose, vage et

radiatim determinate, pallide castane&e vel cinereo-castanecx,

3—7 mm. diam. Perithecia pauca, hypophylla, in centro

macul&e inordinatim stipata vel circinantia, sparsim gregaria,

e basi, parenchymate folii innata, conica, ostiolo nitente, breve

prominula, textura prismatica, cellulis minutis, coriacea, 100

—5300 u diam. Asci fusiformes, sursum attenuatim obtusati,

deorsum breviter pedicellati, 95—105 x 10—14 u. Sporidia

octona, disticha vel tristicha, fusiformi-filiformia, utrinque

acutiuscula, plasmate sepe bipartito, 42—44 Xx 3—4,5 u.

Spermogonia epiphylla, primigena, hymenio ad apices cellu-

larum pallisado-parenchymatis vigente, epidermide perithe-

cioideo, elevato tecta, rima vel poro latiusculo aperta, sat

numerosa; sporule aciculares, recte vel leniter curvule, 12

—l19 x1 u. — Hab.: Paraguay inter Asuncion et Lambaré

ad folia Rollinie sp., ?t/s 93. — Species peritheciis spermo-

goniisque simul presentibus, aliisque notis predistincta. De

genere Ceuthocarpo confer PEnziIG et NSAccArRpDo: Diagnoses

fungorum novorum in insula Java collectorum, Malphigia

XT, fasce. IX—X p. 405 sub C. depokense PENnz. et Sacc., cfr.

LINDAU (op. cit. p. 454).

Eutypa.

E. hypoxantha (Lév.?). — Syn.?: Spheria hypoxantha Lev.

annerse: nat, 2, 1300. pp: 200:

Stromata gregaria, longitudinaliter sepe confluentia, li-

nearia, per epidermidem erumpentia, illa demum rimosim

fissa arecte adnata, 3 mm.—3 cm. longa, 1 mm. lata, atrata,

intus aureo-viridia, primo coriacello-mollia, denique pulveracea.

64 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

Perithecia stromate immersa, vertice prominula, plerumque

in unmica serie, interdum duplicata locata, primitus globosa,

vertice applanato, mox autem patelliter collapsa, ruguloso-

verruculosa, 75—100 u diam., textura coriaceo-membranacea,

indistincta, duriuscula. Asci cylindraceo-clavati, longissime

pedicellati, p. sp. circa 30x6 u. MNporidia octona, conglobata,

allantoidea, fuscescentia, 9—10x 4,5 u. — Hab.: Brasil., Matto

Grosso, Santa Cruz da Barra in culmis Bambuse, ?5/3 94.

N:o B 599. (LINDMAN.) — Forma stromatum coloreque, nec

non matrice proxime ad speciem DLéveillianam accedit; ob

formam autem peritheciorum et sporidiorum 1identificatio

dubia erit.

Poronia.

P. Oedipus MonNnz.

Sporidia ellipsoidea, utrinque acutiuscula, continua, fusca,

18—22 x 8—10 u. Ascos non vidi. — Hab.: Brasil., Rio

Grande do Sul, Hamburgersberg pr. Porto Alegre, ??/10 92.

N:o 73 C..— A typo divergit cupula pallide ochracea, con-

vexa, subtus plicatula, nigricante. Unicum tantum specimen

lectum stromate bifureato uno pileo majore, altero minore.

Fräulein K. HAGLUND und Herrn ANTON THULIN, die mir

bei der Figurenzeichnung bebhilflich gewesen sind, spreche

ich meinen besten Dank aus.

BIHANG TILL K: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O 1. 65

Figurenerklärung.

Fig. 1—4. Helotium lobatum. 1. Sporenschläuche mit Paraphysen

Ungsgedorn 25: Hapbitusbild + desiyPilzesi. nat. GT.

4. Ascosporen ung. 6290.

> 5. Erinella avellaneo-mellea. Sporenschlauch mit Sporen und

Paraphyse ung. 690,

> 6—7. Niptera melaxantha. 6. Sporenschläuche mit Para-

physe ung. Cd904 dT: urAscosporensung: 090.

> 8—9. OÖOrbilia ecaudata. 8. Sporenschläuche mit Paraphysen

Unga CI0SET9E7 Ascosporen ung. uegor

> 10. Arthothelium atropurpureum. Sporenschlauch mit Asco-

sporen ung. 600,

> 11—12. dLecideopsis dubia. 11. Sporenschlauch mit Para-

physe. 12. Ascosporen ung. 690.

> 13. Karschia crassa. Sporenschläuche mit Paraphyse und Asco-

sporen ung. 600.

> 14. HKarschia fraudans. Sporemschlauch mit Paraphyse und

Ascosporen ung. 600,

> 15. HKarsclua rufo-atra. Sporenschlauch mit Paraphysen und

Ascosporen ung. 600,

> 16. Melaspilea karschioides. Sporenschläuche mit Paraphysen

und Ascosporen ung. 690.

> 17. ÅLeciographa hysterina. Sporenschlauch mit Paraphyse

und Ascosporen ung. 699.

> 18. Tryblidiella rufula. Sporenschlauch mit Paraphysen und

Ascosporen ung. 690.

>» 19. Dermatea constipata. MHabitusbild des Pilzes wenig vergr.

>» 20—21. Myriangium thallicolum. 20. Habitusbild des Pilzes

wenig vergr. 21. vertikale Zellen von der Fläche des

Thallus ung. 990.

> 22—23. Myriangium Duriei var. thelephorina. 22. Ha-

bitusbild. 23. Sporenschlauch mit Ascosporen ung. 6090.

> 24—25. Cryptodiscus lacteus. 24. Sporenschlauch mit Para-

physen. 25. Ascosporen ung. 690,

>» 26. Stictis ramuligera. Sporenschläuche mit Paraphysen und

Ascospore ung. 349.

> 27—28. Fupropolis nummulorum. 27. Habitusbild wenig vergr.

28. Sporenschlauch mit Paraphysen und Ascosporen

Ung CO

Fig.

?»

STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

29. Lophodermium Clithris. Sporenschläuche mit Paraphysen

und Ascopore ung. 790,

30. Morenoella reticulata. > Sporenschlauch mit Ascosporen

ung. 600,

31—33. Nostocotheca ambigua. 31. Sporenschlauch; 32. Spo-

renschläuche mit Paraphysen; 33. Parteien der Glome-

Ful CDON

34. Metiola membranacea. Teil des Myceliums mit Hypho-

podien ung. 609,

35. Meliola Psidi. Sporenschläuche ung. 5090,

36. Ophiomeliola Lindmani. Sporenschläuche mit Ascosporen

ung. 600.

37—40. Zukalra pulvinoseta. 37—38. Haare des Peritheciums.

39. Ascosporen. 40. Sporule aus einem Spermogonium

ung. 600;

41—42. Scyphostroma mirum. - 41. Habitusbild des Pilzes mit

vielen becherförmigen Stromata wenig vergr. 42. ein

einziges Stroma ung. 69.

43. Åsterella longiseta. Sporenschläuche, Ascosporen und Haare

ung. 690, -

44—45. Homostegia(?) minutissima. 44. Sporenschlauch und

Ascosporen. 45. Paraphysen mit Conidien ung. 2909,

46. Nectria albicans. Habitusbild des Pilzes in nat. Gr.

47 x. NMNectria erinacea. Habitusbild eines Perithecienhaufen

auf Nectria albicans nistend, wenig vergr.

47. Nectria cingulata. Ascosporen ung. 6090,

48. MNectria inconspicua. Sporenschläuche und Ascosporen

ung. 600,

49. Neciria macrospora. Sporensechlauch und Ascosporen ung. 690.

50—51. Nectria collapsa. 50. Conidietragende Hyfen. 51. Asco-

sporen ung. 600,

52. NMNectria sulcata. Habitusbild etwa 60.

53. Calonectria sulphurella. Haare der Perithecienwand ung.

600

54—56. fjuhya vitrea. 54. Habitusbild des Pilzes etwas vergr.

55. Partie der oberen Perithecienwand etwa 9. 56.

Sporenschlauch ung. ?90 mit Ascosporen ung. 600.

57—59. Malmeomuces pulechella. 57. Habitusbild des Pilzes

wenig vergr. 58. Ascosporen. 59. Sporenschläuche

ung. 690.

60. Hypocrea asperella. Sporenschlauch mit Ascosporen ung. 699.

61. Hypocrea ovulispora. Sporenschläuche mit Ascosporen

ung. 600,

62. Rhopographus Malmei. Sporenschlauch mit Ascosporen

ung: 600,

63. Patellina amoena. Basidien mit Conidien ung. 690.

64—65. Phyllachora Cyperi var. obtusata. 64. Sporenschlauch

mit Ascosporen ung. 6090. 65. Spermatien oder Sporulze

von jängeren Perithecien ung. 600,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 295. AFD. III. N:0 1. 67

led

Fig. 66. Phyllachora oxyspora. Sporenschlauch mit Paraphyse und

2»

Ascosporen ung. 600.

67. Phyllachora Urbaniana. Ascosporen ung. 699.

68. Munktiella Mascaqnie. Ascosporen ung. 599.

69—70. Eriospheria calospora var. infossa. 69. Habitusbild

des Pilzes wenig vergr. 70. Sporenschläuche mit Asco-

sporen ung. 600,

71—73. Chetospheria castaneo-violacea. Sporenschläuche mit

Paraphysen und Ascosporen ung. "00.

74—76. Enchnospheria baccifera. 7T74—75. Sporenschläuche

mit Ascosporen. 76. Stäck des Subiculums mit Coni-

dien ung. 600,

77—79. Rosellinia Bacharidis. 77. Der Pilz in natärlicher

Grösse. 78. derselbe ein wenig vergrössert. 79. Spo-

renschläuche mit Ascosporen ung. 690.

80. Rosellinia extremorum. Habitusbild des Pilzes wenig vergr.

81. Rosellinia griseo-cineta. Habitusbild des Pilzes wenig vergr.

82—83. Melanopsamma ccespitula. Sporenschläuche mit Asco-

sporen ung. 690.

84—85. Melanopsamma depressa. Sporenschläuche mit Asco-

sporen ung. 699.

86. Zignoélla ijuhensis. Sporenschläuche und Ascosporen

ung. 620.

87—88. Actiniopsis plumbea. 87. Habitusbild des Pilzes

wenig vergr. 88. Ascosporen ung. 690.

89—91. AÅctiniopsis Bambusm. 89. Habitusbild des Pilzes

wenig vergr. 90. Sporenschläuche. 91. Ascosporen

ung. 6007

92. Melanopsamma cupressina. Sporenschläuche mit Ascospo-

ren ung. 600,

93. ÖOhleria brasiliensis. Sporenschläuche mit Ascosporen ung.

600

94 —96. Trematospheria magna. 94. Der Pilz in natärlicher

Grösse. 95—96. Sporenschläuche mit Ascosporen ung.

500

97—98. Lophiostoma pingue. 97. Der Pilz in natärlicher

Grösse. 98. Ascosporen ung. ?90.

99. Mycospherella Bauhinice. Sporenschläuche mit Ascosporen

ig, SMU

100. Mycospherella mucosa. Sporenschläuche mit Ascosporen

Ungt O00S

101. Mycospheerella Styracis. Sporenschläuche mit Ascosporen

ung, 690.

102. Physalospora atropuncta. Sporenschläuche mit Ascospo-

ren ung. 800,

103. Didymella appendiculata. Sporenschlauch mit Asco-

sporen ung. 600.

104. Didymella inconspicua. Sporenschlauch mit Paraphyse

und Ascosporen ung. 690.

68 STARBÄCK, ASCOMYCETEN DER REGN. EXPEDITION.

Fig. 105. Didymospheria Bacharidis. Sporenschlauch mit Asco-

sporen ung. 690.

> 106—109. Clypeospheria massariospora. 106—107. Sporen-

schlauch und Ascosporen ung. 690. -108—109. Der

Pilz in etwa nat. Grösse.

>» 110. Ceuthocarpon oligocarpon. Sporenschlauch mit Ascosporen

ung. 500,

Bihang till K Vet. Akad Handl. Bd.25. Afd. IT. No 1.

/ (IP Far

a kid 2 Sö rama hia & ag N

KJ. dnr Lä Ja (NIE Nä 7 N JA sv

SEA far RE VE é Nr (TA

N fp Py v SN N få

—

ee >N

ESC

SES

S—

SEE

a rt

SSE ba 2 OR

ST ES TA Sf ee ES

OR 2

W. Schlachter Stockholm.

G. Tholander, lith.

Starbäck, H. Thulin.

Del. K. Haglimd, K.

Kä vo Pe f ; F b m

Bihang till K Vet. Akad. Handl. Bd. 25. Afd. III No.

RESAN

JEDATSE

W. Schlachter Stockholm

G. Tholander, lith.

Thulin.

Del. K. Haglund; K. Starbäck,

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 20. Afd. HL. N:o 2.

STUDIER

ÖFVER

GOTLANDS HAPAXANTISKEA VÄXTER

MED HÄNSYN TILL

DERAS GRONINGSTID OCH ÖFVERVINTRING

K. JOHANSSON.

MEDDELADT DEN 38 FEBRUARI 1899.

GRANSKADT AF V. WITTROCK OCH A. G. NATHORSYT

STOCKHOLM

YCKERIET. P. A. NORSTED

1899

AATKÄV AROITNATATAR 208

S | [PE KESMÄIL- IGEN

DMIaTkOvdavaO 400 amokmiDad:

MOBRAAHÖL I

Rev LFÄTNONY &c KNa TJA

"TAAOBYAR |D SÅ P0 Ao08TTIW Vv TA DAA

K.roHaOOTA

uneshn 2 TIATIMÖN AA St UANIVCETRON?

bar

Inledning.

Som bekant äro florornas uppgifter om växternas ålder

föga samstämmande. Också har ett detaljeradt studium af

denna sida af biologien länge varit ett önskningsmål bland

botanikens idkare. Men först på senare tider har större upp-

märksamhet ägnats häråt. I arbeten och uppsatser af E.

Fries (i Botaniska Notiser f. 1866), N. G. Mor (i Bot. Not.

f. 1867), E. WaArminG, F. W. C. AREsSCHOUG, J. ÅA. Z. BRUNDIN,

A. CLEVE m. fl. behandlas en mängd af Skandinaviens fanero-

gamer äfven i afseende på åldern. Den bristande öfverens-

stämmelsen mellan till och med dessa i allmänhet nyare

arbeten, särskildt beträffande de hapaxantiska växterna, kan

bero på två omständigheter: å ena sidan ofullständiga iakt-

tagelser eller olika observatörers olika uppfattning af samma

företeelse, å andra sidan verkliga olikheter i samma arts ut-

vecklingsförlopp i olika land eller under olika yttre natur-

förhållanden i allmänhet. I hvilket fall som helst synas mig

iakttagelser från ett i alla afseenden så väl begränsadt och

så likformigt område som Gotland kunna vara af värde, i

synnerhet som Gotlands fora förut knappast blifvit under-

sökt i nu åsyftade riktning.

Af det sagda följer, att jag ansett mig böra här upp-

taga mina anteckningar öfver alla de arter, som varit före-

mål för mina observationer. Däremot har jag ansett det

obehöfligt att till granskning upptaga alla de mig bekanta

litteraturuppgifter, som strida mot mina egna iakttagelser,

och att i hvarje fall anföra de arbeten, som för närbelägna

florområden lämnat uppgifter öfverensstämmande med mina

egna. Slutligen tror jag det vara önskvärdt, att hvarje för-

4 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

fattare på detta område rörande de särskilda arterna lämnar

en åtminstone sammandragen redogörelse för de observationer,

på hvilka hans omdöme om växtens gronings- och öfver-

vintringsförhållanden grunda sig. Endast härigenom blir det

möjligt att granska riktigheten af de slutsatser, till hvilka

han kommit, och att afgöra, huruvida full öfverensstämmelse

råder mellan olika växtgeografiska områden. Ett särskildt

skäl till dylika detaljerade redogörelser är, att i den floristi-

ska litteraturen termerna annuell, bienn o. s. v. tagas i olika

betydelse af olika författare.

Nedanstående redogörelse upptager ej alla Gotlands

hapaxantiska växter. Det återstår ett fåtal, hvarom jag

ännu ej kunnat bilda mig en egen mening. Det är själfklart,

att dessa anteckningar ej heller göra anspråk på fullständig-

het i fråga om de arter, som verkligen upptagits. För många

bland dem kunna nog förekomma andra groningstider och

öfvervintringsformer, än dem jag iakttagit. I öfrigt äro

mina observationer öfver de vårgroende dicykliska växterna

minst fullständiga, enär mina studier hufvudsakligen före-

tagits vår, höst och vinter.

Innan jag öfvergår till framställningen af resultatet af

iakttagelserna, vill jag redogöra för den här använda termi-

nologien.

Benämningen hapazxantiska växter tages i olika betydelse

hos olika författare. Men att under detta begrepp inrangera

sådana växter, hvilkas hufvudstam efter första frösättningen

dör bort efter att hafva på vegetativ väg utvecklat grodd-

knoppar eller skott, som frigjorda från moderväxten kunna

fortlefva på egen hand, leder till uppenbara orimligheter. I

sådant fall skulle ej blott FEpilobium-arter,! Orchis-arter,

Ficaria verna, utan äfven Cerefolium silvestre och dylika be-

traktas som hapaxanter; och från dessa vore steget ej så

långt till Sempervivum tectorum. Men detta vore att för-

växla plantan själf med hennes skottgenerationer. Med nam-

net hapaxant menar jag här de fanerogamer, som efter första

frösättningen vissna bort tillika med alla vegetativa organ, så

1 Jfr A. CLEVE, Studier öfver några svenska växters groningstid och

förstärkningsstadium, Uppsala 1898, p. 15.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. D

att endast frön återstå för att alstra nya generationer. Emeller-

tid låter naturen ej binda sig af en definition. Det finnes

t. ex. arter, som stundom äro hapaxantiska, stundom poly-

karpiska. Sådana har jag i allmänhet hänfört till den grupp,

dit de efter sin maximiålder skulle höra.

Det gäller vidare att bestämma, hvad som förstås med

perenna eller poiykarpiska örter. Vanligen definieras de så-

som örter, hvilka blomma flera gånger, eller ock hvilka sätta

frukt mer än en gång.t Först och främst är klart, att upp-

repandet af blomningen i och för sig ej under alla natur-

förhållanden utgör något kriterium på en perennväxt. Det

bestämmande momentet måste vara frösättningen. Om så-

ledes en med honorgan försedd växt om hösten proleptiskt

utvecklar några blommor, hvilka ej hinna utbilda frön, men

följande år fruktificerar och därpå dör bort, kan den ej an-

ses som äkta perenn. Å andra sidan finnes det flera arter,

som till sina biologiska karaktärer fullt öfverensstämma med

öfriga perenna växter, ehuru de pläga dö bort efter 3:e eller

till och med redan efter 2:a fruktsättningen. Orden »flera

gånger», måste därför tagas i betydelsen »mer än en gång».

Längre kan naturligtvis reduktionen ej utsträckas. Växter,

som blomma blott en gång, få ju väsentligen samma utveck-

lingsförlopp som de bienna växterna, om ock mer än ett ar

genomlöpes på vegetativt stadium (pleiocykliska växter)”

Men hvad menas med att växten blommar eller fruktifi-

cerar »mer än en gång»? På sensommaren eller hösten grodda

individ af Viola arvensis, Veronica polita m.' f. utveckla ofta

en eller annan frukt under groningsåret, men öfverlefva det

oaktadt vintern och fortsätta nästa vår florationen högre upp

på samma grenar eller i samma blomställning, hvars nedre

del sålunda bär fjolårsfrukter, under det den öfre har blom-

mor för året. Vinterhvilan, som för öfrigt vid solig och blid

väderlek kan afbrytas af smärre perioder af synlig lifsverk-

samhet, kan träffa de blommande skotten i mycket olika

stadier af utveckling; förloppet blir ändå detsamma. Dessa

växter kunna ej sägas blomma två gånger; blomningstiden

hos samma skottgeneration eller hos samma blomställning (i

vidsträckt mening) utsträckes blott till två vegetationsperio-

der med en ofullständig vinterhvila däremellan. Annat är

! WARMING, Om Skudbygning, Overvintring og Foryngelse, p. 20.

SÄWARMING, 1. Cop: LÖ:

6 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

förhållandet hos de perenna växterna. Hos dem bortdör hela

inflorescensen eller hufvudmassan af den blombärande grenen

under hösten och nya inflorescenser framkomma till eller

under följande år.

Att uppställa den fordran, att de perenna växterna skola

nå högre ålder än två år,! synes däremot för strängt. Många

mer än en gång fruktsättande arter utveckla ofta frön redan

första året (t. ex. Calamintha Acinos, Medicago UWupulina,

Alopecurus geniculatus, Cerastium vulgatum, Lolium italicum).

Ej sällan händer, att Calamintha Åcinos vissnar efter andra

fruktsättningen vid slutet af andra hösten. Den synes mig

likväl äfven 1 sådant fall böra räknas som perenn. Den

öfverensstämmer nämligen med de perenna växterna däri, att

det är nya inflorescenser, som blomma det följande året. Jag

vill därför till perenna örter räkna sådana, som sätta frö mer

än gång, och som lefva mer än ett år (minst två somrar).

Med annmuella växter plägar man vanligen förstå sådana

växter, som inom loppet af ett år hinna fullborda sin utveck-

ling från frö till frö eller, såsom jag skulle vilja formulera

det, från groning till första mognade frö, och som efter frö-

sättningen dö bort. Så affattad kommer definitionen att om-

fatta Melampyrum pratense och Veronica polita, äfven då

blomnings- eller utvecklingsperioden i allmänhet är mycket

förlängd. Bienna växter åter äro enligt den äldre uppfatt-

ningen sådana hapaxanter, som fordra längre tid för utveck-

ling från frö till frö, men dock fullborda hela sitt lefnadslopp

inom en tid af två år. I dessa betydelser tagas orden här

nedan.

En tredje grupp af hapaxantiska växter är plante

hapaxanthe pluwriennes (ASCHERSON)? eller pleiocykliska växter

(WARMING).

De annuella växterna har man i senare tid indelat i

sommarannuella och vinterannuella växter (plante annue esti-

vales & hiemantes, ASCHERSON), af hvilka de förra gro på våren

eller sommaren och efter frösättningen bortdö samma år; de

senare gro på sensommaren eller hösten och hinna fruktificera

följande vår eller försommar, hvarefter de vissna bort. De

RR W. C. ARESCHOUG, Beiträge zur Biologie der geophilen Pflanzen, p. 4.

2plora jdiCETOV: Brandenburg, Pp:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 7

förra kallas vanligen vårgroende, ehuru åtskilliga kunna gro

rätt sent på sommaren (Senecio viscosus, Euphrasia stricta,

Juncus bufonius m. ff.)

Då de vinterannuella växterna äga viss likhet med de

bienna, hafva bägge grupperna af WARMING (l. c. p- 9) sam-

manförts under namnet dicykliska växter. Men att likställa

det äldre begreppet, bienna växter, med det yngre och vid-

sträcktare, dicykliska, synes mig ej riktigt, hvarför jag, så-

som nämndt är, tager termen bienn i den äldre betydelsen.

Härtill föranledes jag för öfrigt ej blott af formella skäl.

Jag skall här angifva de grunder, enligt hvilka jag anser

den AScHERSoNska indelningen böra bibehållas.

De vinterannuella växter, som grott på hösten ena året,

fruktificera följande vår eller sommar. Frön af denna första

generation hinna i allmänhet gro andra sommaren; den andra

generationens frön gro den tredje sommaren 0. s. v. På t. ex.

10 år utvecklas följaktligen 10 successiva generationer. De

bienna växterna, som enligt sakens natur måste vara vår-

groende, och hvilkas frön följaktligen hvila öfver vintern,

medhinna under nyss nämnda tid endast 5 successiva genera-

tioner. De vinterannuella arterna hafva följaktligen dubbelt

så många tillfällen till spridning och kunna under för öfrigt

lika omständigheter utbilda dubbelt så stor frömängd på

samma tid. Man kan väl därför knappast säga, att utveck-

lingsfaserna äro ungefärligen samtidiga,! då den ena växten

medhinner två generationer, under det den andra upplefver en.

För öfrigt anföras af BRUNDIN så många skiljaktigheter

mellan de två grupperna, vårgroende och höstgroende dicykli-

ska växter, att ett strängare särskiljande af dem blott på

dessa skäl måste anses fullt berättigadt.

Se vi åter på de öfriga 1-åriga växterna, så äro de som-

marannuella visserligen ganska väl åtskilda från dem, som

af WARMING m. fl. sammanföras såsom dicykliska växter.

Men skiljaktigheten upphäfves delvis därigenom, att de flesta

(eller kanske alla) dicykliska höstgroende växter äfven kunna

alstra sommarannuella generationer. Och hvad beträffar de

s. k. efemera arterna (t. ex. Senecio vulgaris, Lamium-arter,

Veronica agrestis, Stellaria media), så gro de 1 större mängd

på hösten än på våren liksom de rosettbärande till Draba

1! Jfr BRUNDIN, Bidrag till kännedomen om de svenska fanerogama örter-

nas skottutveckling och öfvervintring, Ups. 1898, p. 15.

8 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

verna-typen (BRUNDIN) hörande t. ex. Capsella och Thlaspi,

så att de efemera växterna måste anses biologiskt stå när-

mare till de dicykliska af Draba verna-typen än till de som-

marannuella. Bestämda morfologiska skiljaktigheter kunna

ej heller uppställas, då en del efemera arter t. ex. hafva blad-

rosett och en del höstgroende dicykliska sakna sådana.!

Det gifves visserligen en och annan höstgroende annuell

art, för hvilken en viss hvilotid på förstärkningsstadiet är

normal liksom hos de bienna växterna. MNSådana äro Veronica

hederefolia, Geranium molle m. fl. vinterannuella arter, som

hafva någorlunda väl begränsad blomningstid. Men om sådana

växter gro på våren, blomma de i allmänhet utan hvilo-

stadium. Orsaken till vinterhvilan torde därför oftast vara

bristande insolation och värme under hösten jämte öfverflöd

på fuktighet. Härigenom lockas det vegetativa systemet att

luxuriera, hvarför i allmänhet höstgroende annuella plantor

blifva vida större, grenigare och mer rikblomstriga än de

motsvarande vårgrodda. Men denna rikedom på vegetativa

organ med däri hopade näringsämnen verkar ej påskyndande

på blomningens inträdande. Den i stor skala försiggående

ämnesomsättningen synes fordra längre tid än en i mindre

omfång. På samma sätt är det ju i allmänhet med växt-

individ, som växa på en alltför näringsrik ståndort, äfven

om insolationen är förträfflig.

Till stöd för det nu sagda kan jag äfven åberopa blida

höstars inverkan på enskilda individ af perenna växter. Dessa

utveckla under sådana omständigheter mer än vanligt stora

bladrosetter, få abnormt talrika sidogrenar dels från rosetten

vid basen, dels från den vanligen lågväxta stjälken (Achillea

Millefolium, Draba incana m. H.). Hit hör äfven utvecklingen

af kortgreniga, dynlika groddplantor af Agrostemma, Galium

Aparine och andra icke till Draba verna-typen hörande växter.

Sistnämnda typ är följaktligen hvarken i morfologiskt

eller biologiskt afseende så väl skild från de öfriga annuella

typerna, som det vid första påseendet synes.

Däremot hör det till undantagen, att en fullt bienn växt

uppträder såsom sommarannuell med ordentlig frösättning.

ÅA ena sidan utgöra således de sommaramnuella, å andra

sidan de fullt bienna växterna väl karaktäriserade grupper.

1 Jfr N. HJALMAR NILSSON, Dikotyla jordstammar, p. 33.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 9

Mellan dem stå fera skiljaktiga typer, af hvilka de, som

hafva ett utprägladt förstärkningsstadium vare sig med för-

kortade eller förlängda stamleder (Draba verna och Veronica

hederefolia resp.), bafva viss likhet med de verkligen bienna,

då däremot de efemera och de dem liknande växterna genom

saknaden af utpräglad bladrosett och genom oreglerad groning

samt hastig utveckling utan afskildt förstärkningsstadium

mer öfverensstämma med de sommarannuella. Den först-

nämnda gruppen skulle därför kunna förenas med de bienna,

den sistnämnda med de sommarannuella, om icke en svårighet

mötte däri, att de efemera och med dem likställda växter

oftare gro på hösten och således faktiskt stanna på ett för-

stärkningsstadium, fast detta är morfologiskt mindre fram-

trädande, hvilket också kan sägas vara fallet med de mera

exklusivt höstgroende växterna af typen Veronica hederefolia.

Det är följaktligen lämpligt att sammanslå de särskilda

öfvervintrande höstgroende växterna till en kollektivgrupp.

Hvart denna sedan skall föras, är ej svårt att afgöra, då det

inom den torde vara sällsynt, att en generation har samma

utvecklingsförlopp som hos de bienna, medan det däremot är

regel, att hithörande arter framalstra generationer, som full-

ständigt eller ganska nära ansluta sig till de sommarannuella

' växterna.

Att taga den morfologiska utbildningen till första indel-

ningsgrund tyckes ej heller leda till godt resultat, enär

groddplantor med förkortade och med förlängda stamleder

förekomma hos så väl de vårgroende som hos de höstgroende

dicykliska växterna, för öfrigt äfven hos de vacklande. Man

jämföre t. ex. rosetter af Daucus Carota, Draba verna, Aethusa

Cynapium, Senecio vulgaris samt förlängda skottsystem af

Linum catharticum, Scleranthus, Veromica hedercefolia, Arenaria

serpyllifolia, Veronica agrestis.

Det synes mig därför endast återstå en möjlighet, näm-

ligen att med lämplig modifikation återupptaga den äldre in-

delningen med utvecklingsförloppets längd såsom första indel-

ningsgrund.

Växtens ålder har här tagits i den vanliga betydelsen

med groningen såsom utgångspunkt. Om fröna behöfva längre

hvilotid för eftermognad, blir tidsskillnaden mellan två på

hvarandra följande generationer större. Om t. ex. fröna af

en sommarannuell växt hvila under två vintrar, kommer inter-

10 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

vallet mellan två på hvarandra följande frösättningar att

utgöra 2 år, så att växten rent biologiskt taget kunde anses

2-årig. Hvad de vinterannuella arterna beträffar, behöfva

fröna 1 allmänhet ingen eftermognad. Frösättningsintervallet

blir därför vanligen ett år. Hos de efemera arterna kan det

vara mindre än ett år, ehuru detta, om man undantager den

af människan kultiverade jorden, nog är ytterst sällsynt.

Hos Euphorbia exigua skulle detta frösättningsintervall

kunna uppgå till 9 år.! Vore ett långt intervall konstant

skulle det tydligen verka hämmande på artens förökning och

utbredning. Men om groningen hos olika frön af samma

generation inträder under olika år, ligger däri ett skydd mot

tillfälliga under enstaka år förekommande hinder för växtens

utveckling, t. ex. stark torka, lågt vattenstånd eller, i fråga

om kulturväxter, åkerns rensning från ogräs. De i jorden

kvarvarande fröna kunna nämligen under ett annat, gynn-

sammare år fortplanta växten. Ett belysande exempel är

Papaver Argemone, af hvars frön som bekant en god del hvilar

öfver en eller flera vegetationsperioder. Det har till följd

att detta ogräs icke försvinner t. ex. genom rotfruktsodling.

Akrarna öfver allt på Gotland äro därför ständigt hemsökta

af detta ogräs. Märkbart mindre frekvens har Papaver

dubium.

Växlingarna i förekomsten af en växt på samma lokal,

dit växten nyligen kommit, bero delvis på växlingarna i

intervallet mellan frösättningarna. En 1-årig växt med 2-årigt

intervall uppträder naturligtvis blott hvart annat år på den

nya växplatsen.

Huru de olika ålderstyperna uppkommit, kan väl ej på

erfarenhetens väg fullt utrönas; men naturstudier lämna dock

någon inblick i förhållandet. Tämligen allmänt är man ense

därom, att de sommarannuella växterna representera ett äldre

utvecklingsstadium än de öfvervintrande, och att de senare

uppstått ur de förra eller möjligen ur perenna.

Om en sommarannuell växt förflyttades till ett område

med varmare och mera maritimt klimat, eller om klimatför-

ändring i allmänhet ägde rum i den riktningen, skulle följande

1 J. WIESNER, Biologie der Pflanzen, p. 43.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:o 2. 11

kunna inträffa. En del frön skulle efter en viss hvilotid af

höstens höga och jämna temperatur och markens fuktighet

lockas att gro. Under mycket milda vintrar skulle grodd-

plantan uthärda, lika väl som vårgroende växter kunna tåla

ett par veckors snö 1 april eller maj i nordliga tempererade

trakter. Dessa individ, som länge dröjt på vegetativt stadium,

skulle därigenom blifva kraftigare, kunna producera flera

och i följd af tidigare mognad under soliga dagar bättre frön,

hvilkas afkomma med framgång kunde upptaga kampen med

den äldre rasen. Så kunde höstgroning alltmer fixeras och

växten blifva dicykliskt annuell. Det här tänkta förloppet

kan delvis påvisas i naturen. Sinapis arvensis är i regeln

sommarannuell, fröna hafva ingen bestämd groningstid, utan

gro allmänt äfven på hösten, men plantorna frysa nästan

alltid bort utan föregående frösättning. Någon gång händer

likväl att enstaka individ i skydd af rågbrodden kunna öfver-

lefva vintern. Detta har jag iakttagit på Gotland under

blida vintrar; om det inträffar på Sveriges fastland, vet jag

ej. Detsamma inträffar oftare med FEuphorbia Helioscopia,

Fumaria officinalis och har t. ex. hos Scandix Pecten blifvit

helt vanligt. Då groningsvillkoren om hösten i allmänhet

äro bättre uppfyllda än på våren, kunna nog höstgroende

individ vinna på de vårgroende.

Den fixering af utvecklingstiden, särskildt blomningen,

som ägt rum hos de med rosett öfvervintrande annuella

arterna (grupp ÅA här nedan), tyder dock på en hastigare

öfvergång mellan sommar och vinter än 1 maritimt klimat är

fallet. Man skulle kunna förklara denna biologiska typs

uppkomst därmed, att kontinentalt klimat åter efterträdt det

maritima, hvarigenom kanske somliga växter återgått till

sin sommarannnella utveckling, men andra fixerats såsom

dicykliska.

Under förutsättning att de öfvervintrande annuella

typerna utbildats ur de sommarannuella, är det klart, att

öfvervintringen ej kan anses vara följden af en uppskjuten

blomning, liksom om de höstgroende individen skulle normalt

hafva blommat samma år som moderväxten. Riktigare är

att anse groningen och den första utvecklingen af grodd-

plantan vara jämförlig med prolepsis hos fleråriga växters

knoppar och förblomstring (proanthesis)! hos blomställningar.

1 V. WittrocK, i Bot. Not. 1883, p. 21.

112 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

I analogi härmed kan företeelsen benämnas förgroning. Den

kan försiggå utan skada hos en del växter, t. ex. hos Lappa-

arter, och det är ej omöjligt, att dessa växters egendomliga

utveckling kan bero härpå.

Att sommarens första och normala generation af en som-

marannuell växt skulle kunna uppskjuta sin blomning och

därefter öfvervintra, hvarigenom fullt bienna individ skulle

uppstå direkt ur de rent sommarannuella är äfven mindre

sannolikt, enär vårgroende växter endast om våren, då de

ännu befinna sig på en lägre grad af utveckling, pläga ut-

sättas för låg temperatur och således kunna antagas på detta

stadium vara mera härdiga än på ett senare stadium. Alla

iakttagelser visa också, att yngre groddplantor (kanske ej

de allra yngsta) äro mer härdiga än äldre (Ex. Aethusa,

Erodium, Sinapis).

Mera sannolikt är det, att bienna typer kunna återgå till

sommarannuella. Atminstone uppträda bland bienna växter

enstaka individ med blommor redan första sommaren (Ex.

Daucus Carota, Carlina vulgaris, Beta vulgaris); och lefnads-

loppet förkortas regelmässigt hos många arter, då de komma

i varm och lagom näringsrik jord (t. ex. Sisymbrium officinale).

Blomning inträder under sådana omständigheter redan första

året äfven hos åtskilliga perenna växter.

Hvad beträffar uppkomsten af de bienna växterna (i den

mening termen här tagits), kan denne typ hafva uppstått

ur den perenna, likasom enstaka individ af normalt perenna

arter som bekant blifva bienna, om lifskraften allt för mycket

nedsättes genom riklig blomning. Man kan också tänka sig

de bienna växterna uppkomna af de vinteramnuella, om fröna

hafva förmågan att öfvervintra utan att förlora sin grobarhet.

Såsom ofvan antyddes kan man sluta sig till att mari-

tima klimat bäst passa för de öfvervintrande hapaxanterna,

och att heta somrar, men kalla vintrar (kontinentalklimat)

äro tjänliga för sommarannuella former.

För att se, huruvida ofvanstående sats låter förlika sig

med arternas kända eller förmodade växtgeografiska ursprung,

har jag rådfrågat prof. F. R. Kjellmans föreläsningar öfver

den skandinaviska fanerogamflorans utvecklingshistoria (i lito-

grafiskt öfvertryck) och därvid funnit, att de rent sommar-

annuella gotländska arterna bestå till 9 2 af glacialväxter,

23 2 af subglacialväxter och 6 «2 af stäppväxter, men endast

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 13

5 2 bokväxter och ingen Ilex-växt. De öfvervintrande annu-

ella arterna utgöras till blott 5 >; af glacialväxter, 212 sub-

glacialväxter, inga stäppväxter, däremot 9 2 bokväxter och

1 llexväxt. En statistik af så få arter, som här kunna ifråga-

komma, är visserligen ej afgörande. Den stöder likväl i

någon mån den ofvan uttalade satsen.

Bland de öfvervintrande annuella växterna afvika de till

gruppen A hörande därigenom, att omkring 350 7 tillhöra ek-

floran. De rent bienna växterna, som äfven 1 andra afseenden

äro analoga med nämnda grupp, visa därmed äfven den öfver-

ensstämmelsen, att halfva antalet arter tillhör ekfloran. För

gruppen C bland de vinterannuella arterna är motsvarande

procent blott 26. Denna öfverensstämmelse mellan de bienna

arterna och de dem liknande annuella öfvervintrande synes

verkligen bero på en hos dem försiggången anpassning för

ett något mera kontinentalt klimat än det, för hvilket de

öfvervintrande efemera arterna utbildats.

14 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

IH.

Öfversikt öfver de biologiska grupperna samt de viktigaste

morfologisk-biologiska typerna.

För de hapaxantiska växterna kan följande skema upp-

ställas:

Annuella:

S Sommarannuella:

z | Typer: Bidens tripartita,

3 Sinapis arvensis,

E | (Euphorbia Helioscopia).

Afvikande: Melampyrum-arter.

Vinterannuella:

A. Typer: Draba verna, ÅAiropsis-arter,

Agrostemma Githago,

Alyssum calycinum.

B. Typer: Lampsana communis, Alopecurus agrestis,

Årenaria serpyllifolia,

Centaurea Cyanus.

S C. Typer: Senecio vulgaris, Poa annua,

z ; Silene noctiflora,

St Veronica agrestis.

2 Bienna:

Typer: Daucus Carota,

Cynoglossum officinale,

Pedicularis-arter,

Scleranthus perennis,

Linum catharticum,

Melilotus-arter.

3 z2 Plurienna:

25 Typer: Lappa-arter,

S Cirsium palustre.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O 2: 15

Sommarannuella arter.

Anagallis arvensis,

Antirrhinum Orontium,

Atriplex hastatum,

» litorale,

> patulum,

3 Avena fatua,

Bidens tripartita,

Braya supina,

Bupleurum tenuissimum,

Cakile maritima,

Camelina dentata,

> foetida,

> sativa,

Centunculus minimus,

Chenopodium album,

» glaucum,

» hybridum,

> murale,

» polyspermum,

> rubrum,

> urbicum,

» vulvaria,

Chrysanthemum segetum

Cuscuta Epilinum,

> Epithymum,

? europ2&a,

Cyperus fuscus,

Datura Stramonium,

Diplotaxis muralis,

Erigeron canadensis,

Euphorbia exigua,

> Peplus,

Euphrasia gracilis,

> salisburgensis,

> curta Fr.,

> strieta Host,

Galeopsis Ladanum,

» Tetrahit,

> versicolor,

K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Gentiana uliginosa,

Gnaphalium uliginosum,

Halimus pedunculatus,

Juncus bufonius,

> capitatus,

Linaria Elatine,

» minor,

Lolium linicolum,

> temulentum,

Matricaria discoidea,

Melanosinapis communis,

Mercurialis annua,

Najas marina,

Odontites rubra,

Polygonum aviculare,

» Convolvulus,

Hydropiper (ex analogia).

) lapathifolium,

Persicaria,

Radiola linoides,

Raphanus Raphanistrum,

Salicornia herbacea,

Salsola Kali,

Senebiera Coronopus,

Senecio viscosus,

Setaria viridis,

Sinapis arvensis,

Solanum nigrum,

Sonchus asper,

» oleraceus,

Suzxeda maritima,

Urtica urens.

Till dessa ansluta sig de stundom öfvervintrande:

Batrachium sceleratum,

Sisymbrium Sophia,

Euphorbia Helioscopia,

Fumaria officinalis,

Spergula arvensis.

En egen typ bildas af Melampyrum-arter.!

UUSeCBRUNDING 1. C: Pp. ti

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 17

De sommarannuella växternas 1 biologiskt afseende mest

karaktäristiska egendomligheter äro: 1:o ingen eller mycket

ringa förmåga att motstå vinterkölden till och med på grodd-

plantstadiet, 2:o frönas (hos de flesta arterna) behof af efter-

mognad, sedan de uppnått sin morfologiska mognad. TI all-

mänhet uppstå därför inga groddplantor på hösten. Groning

på våren eller försommaren medför i regeln sen blomning.

Endast ett fåtal börjar sålunda sin blomning före midsommar

(Batrachium sceleratum iakttagen !3/6e 1894;! Diplotaxis muralis

någon gång vid solig exposition i slutet af maj; Fumaria

officinalis, Juncus bufonius i juni; Sinapis arvensis stundom i

slutet af maj; Urtica urens i juni). De öfriga börja först i

juli, några till och med ej förr än i augusti. Det senare

inträffar vanligen hos Euphrasia gracilis, stricta och salis-

burgensis, Gentiana uliginosa samt vissa år eller på vissa

ståndarter hos ÄAntirrhinum ÖOrontium, Atriplex litorale och

patulum, Chenopodium rubrum o. d.

Då det forala systemet, äfven om inflorescensen är be-

gränsad, i allmänhet blir rikt förgrenadt, så kan blomningen

hos ett individ fortgå mycket länge. Vidare inträder gro-

ningen vid olika tider för olika individ, hvaraf följer, att

talrika individ vid vinterns inbrott ännu ej hunnit förbruka

det för fröbildningen afsedda materialet, utan öfverraskas i

ett vegetativt likskraftigt stadium af vintern. Det blir då

en så att säga våldsam död, förorsakad af låg temperatur,

och icke den långsamt fortgående afmattning, som hos vår-

växterna står i sammanhang med fröproduktionen. Af de

flesta arterna träffar man därför ännu i september och okto-

ber, hos en del ända in i december blommande eller fruktifi-

cerande friska individ. Undantagen utgöras nästan blott af

de parasitiska eller halfparasitiska arterna, hos hvilka af-

blomstringen nog påskyndas af värdplantornas afmattning

mot hösten.

Frömognaden inträffar så sent, att en andra generation

i allmänhet är otänkbar. De festa sommarannuellerna till-

höra således Bidens tripartita-typen (BRUNDIN 1. c. p. 8).

Om ett par arter vet jag dock, att groning försiggår i

större skala äfven på höstsidan. Dit hör först och främst

Sinapis arvensis, som bildar en afvikande typ, närmande sig

! Kanske höstgrodda individ. — Då Huphorbia Helioscopia och Fumaria

officinalis undantagsvis öfvervintra, inträder blomning redan i maj.

18 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

de efemera arterna. Till samma typ höra troligen Raphanus

Raphamnistrum, Spergula arvensis, Sisymbrium Sophia, Urtica

urens, Batrachium sceleratum, Euphorbia Helioscopia, Fumaria

officinalis, af hvilka man hela sommaren och hösten finner

nya groddplantor. Då dessutom öfvervintring undantagsvis

förekommer hos flera af dessa, bildas en tydlig öfvergång

till de äkta eller skenbart efemera arterna bland följande

grupps afd. B.

Hos Stwnapis arvensis-typen inträffar det ofta, att grodd-

plantor hastigt utvecklas på hösten och omsider börja sin

blomning, hvilken dock afbrytes af vintern. Då groddplan-

torna normalt duka under före nästa sommar, kan man här

egentligen ej tala om proanthesis, utan det är snarare gro-

ningen, som inträder i förtid. Denna för tidigt inträffade

groning, som jag ofvan benämnt förgroning, är tydligen till

skada för växten, då den ej leder till fruktmognad. För-

senad groning (KEIMVERZUG!) är som bekant en vida allmän-

nare och för växtens spridning snarare fördelaktig företeelse.

Måhända äger förgroning också rum hos Diplotaxis

muralis och de 1-åriga Sonchus-arterna.

Efterblomstring (metanthesis)? förekommer hos några stor-

växta bland sommarannuellerna(Sisymbrium Sophia, Raphanus).

Med afseende på ståndorten tillhöra de festa arterna

kulturområdena, särskildt åkrar och ruderatplatser; ganska

många förekomma på stränder, fuktig sand eller i försump-

ningar; en art är vattenväxt. I formationer med sluten gräs-

matta eller slutet bottenskikt af andra växter förekomma

endast ett par FEuphrasia- och Cuscuta-arter, hvilka äro i

högre eller lägre grad parasitiska, samt stundom Gentiana

uliginosa, hvilken äfven 1 andra afseenden synes ansluta sig

till halfparasiterna Euplhrasia och Odontites. Eljes är det

allmän regel, att hithörande växter lefva på mark, som är

blottad eller erbjuder minimum af konkurrens med andra arter.

Den morfologiska utbildningen är förut behandlad.? Jag

vill här blott nämna, att ifråga om förgreningens beskaffen-

het den största växling äger rum, så att en kontinuerlig

1! J. WIESNER, Biologie der Pflanzen, p. 41.

SVE WITTROCK 1 Bot. Not: wl883 p. ok

3 E. WARMING, 1. ce. p. 11. Där upptagas dock som monocykliska åt-

skilliga arter, som åtminstone på Gotland pläga öfvervintra.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O 2. 19

serie kan uppställas mellan Anagallis arvensis, hvars kraftiga,

långa och nedliggande grenar utgå från nedersta stjälkbladens

eller stundom hjärtbladens axiller, och Radiola WVinoides, som

endast från öfversta bladparets veck utsänder grenar. De

festa arterna utskicka de kraftigaste grenarna från de nedre

bladvecken, så att de uppräta formerna erhålla mer eller

mindre utpräglad kandelaberväxt och de öfriga formerna

tendera att blifva prostrata. De svagt förgrenade formerna

och de, som förgrena sig högre upp på hufvudstammen, äro

i regeln uppräta och få snart vissna rotblad.

Birötter äro hos de dikotyla arterna mycket sällsynta,

till och med hos de nedliggande formerna. PBidens tripartita,

Batrachum sceleratum, Polygonum-arterna, alla hygrofila, äro

de enda mig bekanta exempel.

Skenbart afvikande i morfologiskt afseende är Diplotaxis

muralis, hvars frodigare individ vid basen äga en rätt ut-

präglad bladrosett; hos späda individ saknas den dock. Sonchus

asper och oleraceus hafva i synnerhet på hösten mycket för-

kortade internodier vid stjälkbasen och stanna tämligen länge

på rosettstadiet, så att det ser ut, som de skulle öfvervintra.

Af BrRUNDIN upptagas de ock såsom dieykliska. På Gotland

har jag emellertid alltid funnit dem monocykliska (sommar-

annuella).

Slutligen återstår att nämna de två arterna af släktet

Rlunanthus, R. major och minor, hvilka allmänt uppgifvas som

monocykliska. Icke heller jag har lyckats upptäcka grodd-

plantor om hösten. ÅA andra sidan afvika dessa växter genom

sin tidiga blomning (t. ex. BR. major den 15 maj 1894), korta

blomningstid och snara fruktsättning så mycket från de

sommarannuella växterna, att jag endast med tvekan vågar

hänföra dem till nämnda grupp.

Vinterannuella arter.

I den rika växling med afseende på utvecklingsförloppet,

som råder hos dessa växter, kan man urskilja tvenne olika

former för blomningsföreteelserna. En del tidigt blommande

arter afsluta af sig själfva florationen fram på sommaren,

och de flesta försvinna skenbart för en tid. Mot hösten fram-

kommer en ny generation, som således är tydligt, ofta helt

skarpt begränsad från den förra, och som öfvervintrar på

20 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

förstärkningsstadiet. Andra, däribland många efemera arter

träffas i blommande tillstånd hela sommaren och hösten, så

att blomningen endast i följd af yttre omständigheter (vintern)

afbrytes. Den skulle i annat fall vara kontinuerlig, om ock

med ett eller ett par minima. Två möjligheter förefinnas nu.

Det kan nämligen hända, att endast groddplantor på vegeta-

tivt stadium öfvervintra, eller att groddplantorna öfvervintra

äfven i mer eller mindre långt framskridet foralt stadium.

Tre biologiska grupper kunna alltså urskiljas.

Vinterannuella arter med väl begränsad blomningstid.

Agrostemma Githago.

Airopsis caryophyllea,

» Ppr2cox,

Alyssum calycinum,

Androsace septentrionalis,

Anthriseus vulgaris,

Arabis thaliana,

Asperugo procumbens,

Brassica campestris var. biennis,

Cardamine hirsuta,

Cerastium glutinosum,

> pumilum,

» semidecandrum,

strigosum,

> subtetrandrum,

Cerefolium sativum,

Cochlearia danica,

Draba muralis,

verna,

Geranium molle,

Holosteum umbellatum,

Hutchinsia petrea,

Lithospermum arvense,

Medicago minima,

Myosotis collina,

strieta,

versicolor,

mn ÖR IEA (5

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 23. AFD. III. N:0 2.

Myosurus minimus,

Neslea paniculata, (?)

Phleum arenarium,

Ranunculus ophioglossifolius,

Sagina maritima,

Saxifraga tridactylites,

Sclerochloa rigida,

Teesdalia nudicaulis,

Thlaspi perfoliatum,

Valerianella olitoria,

Veronica hederefolia,

> triphyllos,

) verna,

Vicia lathyroides.

I biologiskt afseende är den tidiga blomningen anmärk-

ningsvärd och ännu mer det förhållandet, att växten jäm-

förelsevis tidigt på sommaren vissnar ned samtidigt med

fröbildningen hos den första generationen, utan att andra,

sent grodda individ af samma art träda i stället. På sen-

sommaren söker man därför vanligen förgäfves efter friska

blommande exemplar af hithörande växter, ja många äro

redan vid midsommartiden alldeles försvunna. Först mot

hösten uppträder växten ånyo, men nu 1 form af groddplantor.

Hos denna nya generation kan under milda höstar proanthesis

äga rum, såsom hos Agrostemma Githago, Cerastium semide-

candrum (sällan), Draba verna, Holosteum umbellatum (sällan),

Hutchinsia (nästan årligen), Lithospernuwm arvense, Saxifraga

tridactylites (sällan) samt måhända Asperugo procumbens.

Denna sparsamma blomning medför inga fördelar i fråga om

frösättningen, ty mogna frön hinna ej utbildas på hösten, och

under vintern bli blommorna förstörda.

På grund af hithörande växters karaktäristiska blom-

ningssätt, kanske äfven i följd af sommartorkan är metanthesis

sällsynt. Endast hos Alyssum calycinum har jag iakttagit

sådan.

Att de festa arterna utveckla äfven sommarannuella

individ, har jag direkt iakttagit, och jag tror, att alla arterna

i detta fall öfverensstämma med undantag af Brassica cam-

pestris var. biennis. Denna art intar äfven däri en undan-

tagsställning, att det är den enda, hos hvilken jag konstaterat

22 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

tillvaron af bienna individ. Det är häraf klart, att hit-

hörande växter visserligen 1i biologiskt afseende hafva stor

analogi med de verkligen bienna, men dock äro med afseende

på utvecklingstiden skarpt skilda från dem.

Hvad ståndorten beträffar utmärka sig de till gruppen

A hörande arterna gentemot öfriga vinterannuella växter

därigenom, att blott ett fåtal (7 st.) tillhöra åkrarnas vege-

tation, och bland dessa arter ingå några, som äfven träffas

på torra backar, klippor etc. (Lithospermum arvense, Valeria-

nella olitoria, Veronica hedercefolia). Ett par arter äro strand-

växter. De öfriga tillhöra i synnerhet sandfältens och häll-

markernas vegetation.

Inom A-gruppen tillhöra de allra festa arterna Draba

verna-typen (BRUNDIN 1. c.). Endast fyra tillhöra samma för-

fattares Alyssum calycinum-typ, nämligen utom nämnda växt

Vicia lathyroides, Veronica hedercefolia och V. triphyllos, af

hvilka för öfrigt den sista når mycket ringa utbildning på

hösten och nästan lika gärna kunde föras till den förra

typen.

Bredvid Draba verna-typen” kan man urskilja tvenne

andra morfologisk-biologiska typer, af hvilka den ena, repre-

senterad af AÅAiropsis-arterna, utgör motsvarigheten bland

monokotyledonerna och endast afviker genom rotsystemets

beskaffenhet samt de fåtaliga, uppräta bladen, hvilka inom

sina slidor gömma yngre bladämnen och det florala systemet.

Den andra bitypen kan representeras af Agrostemma

Githago. Den står i viss mån emellan Draba verna-typen

och Alyssum calycinum-typen, i det hufvudaxeln har svagt

förlängda internodier och ofta utvecklar korta grenar ur

bladvecken. Bladen äro motsatta, de inre uppräta. Blom-

ställningen är begränsad, och ej sällan kommer toppblomman

till så stark utveckling på senhösten, att den fryser bort på

knoppstadiet eller halft utslagen. Karaktäristiskt är således,

att förstärkningsstadiet hvarken till den morfologiska formen

eller till tiden är synnerligen väl utprägladt. Till Agrostemma-

typen kunna räknas äfven de öfriga 1 listan upptagna caryo-

phyllaceerna, ehuru de småväxta arterna på hösten vanligen

stanna på en ringa grad af utveckling.

Hithörande växters morfologiska utbildning är skildrad

af WARMING och BRUNDIN. Birötter har jag funnit bland de

dikotyla arterna endast hos Ranuwnculus ophioglossifolius.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. HI. N:0 2. 23

Vinterannuella arter med lång blomningstid, hvilka i all-

mänhet endast öfvervintra på vegetativt stadium.

Aethusa Cynapium.

Alopecurus agrestis,

Anechusa arvensis,

Anthemis arvensis,

Apera spieca venti,

Arenaria serpyllifolia,

» trinervia,

Bromus arvensis,

mollis,

secalinus,

Camelina silvestris,

Centaurea Cyanus,

Crepis tectorum,

> virens,

Delphinium Consolida,

Echinospermum Lappula,

Erodium cicutarium,

Ervum hirsutum,

» tetraspermum,

Erysimum cheiranthoides,

Erythrea Centaurium, (?)

> pulchella,

Filago minima,

» montana,

Galium Aparine,

Geranium colwmbinum,

» dissectum,

» lucidum,

> pusillum,

Hordeum murinum,

Lampsana communis,

Lepidium ruderale,

Matriecaria chamomilla,

Melandrium pratense,

Nasturtium palustre,

24 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Papaver Argemone,

> dubium, $

» Rhoeas,

Ranunculus arvensis,

» philonotis,

Schedonorus tectorum,

» sterilis,

Senecio silvaticus,

Sherardia arvensis, (?)

Sisymbrium officinale, (?)

Stellaria pallida,

Trifolium arvense,

» filiforme,

> procumbens,

> striatum,

Tunica prolifera,

Valerianella Morisoni,

Veronica arvensis,

Vicia angustifolia,

» sativa,

villosa.

Utmärkande för denna grupp är den förlängda blomnings-

tiden. Orsaken härtill är trefaldig. Dels hafva nämligen

hos många arter de särskilda individen lång blomningstid,

dels gro frön, som öfvervintrat ogrodda, på olika tider, dels

uppstå under sommarens lopp mer eller mindre efemera genera-

tioner, hvilka efter hand blomma. I allmänhet är det därför

ej svårt att erhålla blommande och fruktificerande individ

ända in på senhösten. Vid vinterns inbrott eller något längre

fram bortfrysa emellertid i regeln alla plantor på floralt

stadium. Det är klart, att det hufvudsakligen är de sommar-

annuella generationerna, som träffas blommande på senhösten.

Tillvaron af sådana generationer gifva också dessa växter i

biologiskt afseende en viss likhet med de uteslutande sommar-

annuella växterna; och många hänföras därför till sistnämnda

grupp af de författare, som behandlat hithörande frågor. Men

deras normala öfvervintring på vegetativt stadium ställer

dem otvifvelaktigt närmast föregående grupp (4), till hvilken

öfvergångar naturligtvis ej heller saknas.

På senhösten och vid vinterns början finner man, såsom

redan är nämndt, ej sällan friska blommor hos dessa härdiga

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 24. AFD. III. N:0 2. 25

växter. De blommande individen äro då i allmänhet gamla

och på väg att dö bort samt bilda följaktligen eftertrupper

till årets höstvegetation! Metanthesis förekommer alltså in-

om denna grupp rätt ofta.

I ofvanstående lista ingå dock några i vissa hänseenden

afvikande arter, för hvilka Lampsana communis kan tjänst-

göra som typ. Hos denna art fortgår visserligen blomningen

hela sommaren och hösten såsom hos de öfriga. Men därtill

kommer en mer utpräglad benägenhet att utbilda förlängda

vegetativflorala axlar äfven hos de individ, som länge dröjt

på ett typiskt förstärkningsstadium och därunder utbildat

en mångbladig rosett, som synes afpassad för öfvervintring.

Eller med andra ord man träffar på senhösten ej blott de sista

spåren af sommarens blomningsföreteelser, utan äfven genom

proanthesis utbildade blomställningar, som egentligen bort

slå ut följande vår, men som nu ej hinna till frömognad,

knappast till blomning, innan växten genom vinterkölden

går under. Egendomligt för Lampsana communis är också,

att en del individ blifva fullt bienna. Ehuru sommarannuella

individ ej saknas, komma många individ att så länge stanna

på förstärkningsstadiet, att den omsider påbörjade blomningen

ej hinner leda till annat resultat än växtens undergång, och

andra individ hinna ej öfver förstärkningsstadiet före vintern.

Dessa växter vackla mellan den bienna och annuella utveck-

lingsordningen, och de kunna såsom annuella vara så väl höst-

som vårgroende.

Med Lampsana communis-typen öfverensstämma mer eller

mindre Anthemuvis arvensis, Crepis tectorum och virens? Erodium

cieutarium (f. crassicaulis), Geranium pusillum,? Banunculus

philonotis samt Sisymbrium officnale och Aethusa Cynapumr,

hvilka alla i morfologiskt afseende höra till Draba verna-

typen i vidsträckt mening. Rörande de två sista arternas

biologiska frändskap med de öfriga hyser jag något tvifvel,

enär höstgroning hos Sisymbrium officinale och Aethusa Cyna-

pium synes vara vida ovanligare än vår- eller sommargroning.

Mot Drabaverna-typen svara vidare 81 listan upptagna gräs.

Alyssum calycinum-typen (BRUNDIN, 1. c.), motsvaras i

denna grupp at ÄÅrenaria serpyllifolia och trinervia, Ervum

FEVER WETPROCK, 1 Bot. NOf cf. f8vempi od

? Denna växt öfvervintrar undantagsvis på tidigt floralt stadium såsom

de till gruppen C hörande arterna.

206 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

hirsutum och tetraspermum, Galium Aparine, Sherardia arvensis,

Stellaria pallida, Vicia angustifolia, sativa och villosa.

För alla öfriga kan Centaurea Cyanus tjäna som typ,

ehuru öfverensstämmelsen är långtifrån fullständig.

Proanthesis har jag iakttagit, utom hos Lampsana com-

munis-typen, hos t. ex. Geranium dissectum, Papaver-arterna,

Sherardia arvensis och Lepidium ruderale, af hvilka den sist-

nämnda (och kanske äfven Sherardia) undantagsvis öfvervintra

på floralt stadium.

Med afseende på ständorten tillhöra omkring tre fjärde-

delar af antalet åkrar och ruderatplatser. Blott ett ringa

antal utgöres af växter, som kunna vara oberoende af kultur-

formationerna, t. ex. några sandväxter (Filago, Trifolwum-arter,

Tunica), tvenne ängs- och strandväxter (Erythrea), ett par

klippväxter samt en lundväxt (ÄArenaria trinervia, äfven

bienn).

Vinterannuella arter med lång blommingstid, hvilka vanli-

gen öfvervintra äfven i utbildadt floralt stadium (med höst-

blommor).!

Alehemilla arvensis,

Arabis arenosa,

Arenaria gothica,

Capsella Bursa pastoris,

Lamium amplexicaule,

intermedium,

» purpureum,

Matricaria inodora,

Myosotis arvensis,

Poa annua,

Seandix Pecten,

Seleranthus annuus,

Senecio vulgaris,

Silene noctiflora,

Spergularia canina,

Stellaria media,

1 K. JOHANSSON, i Bot. Not. f. 1890 p. 268.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 27

Thlaspi arvense,

Veronica agrestis,

> opaca,

persica,

polita,

Viola arvensis.

Såsom morfologisk motsvarighet till Alyssum calycinum-

typen kan inom denna grupp uppställas Veronica agrestis.

Denna växt är i vårsäd sommarannuell, i höstsäd vinter-

annuell, men 1 trädgårdar, på trädesåkrar och 1 allmänhet på

blottad jord träffas den hela sommaren 1 alla stadier i följd

af den oreglerade groningen. Höstgrodda individ hinna ofta

till begynnande blomning, men öfverlefva det oaktadt vintern

utan annan skada, än att en eller annan frukt den följande

våren visar sig felslagen. Därjämte äro sådana individ van-

ligen utbildade som calycida-former. Men äfven sommar-

grodda individ, hvilka vid vinterns början hunnit få en eller

annan frukt mogen, uthärda vintern och fortsätta följande

vår sin blomning på samma skott, som nedtill bära fjolårs-

frukter. På samma sätt öfvervintra Veronica persica och

polita samt sannolikt opaca; vidare Arenaria gothica, som i

samma knippe ofta bär fjolårsfrukter på de äldre axlarna

och blommor för året på biaxlar af högre ordning; Scleranthus

annuus och Stellaria media, som oskadda kunna öfvervintra

med talrika blommor och en eller annan mogen frukt; Viola

arvensis, som 1 härdighet nästan öfvergår de öfriga och på

våren fortlefver, utvecklande blommor ur de öfre bladvecken,

medan de nedre blomskaften bära mogna fröhus eller vissnade

blomrester. Den sistnämnda växten har emellertid på vege-

tativt stadium korta internodier och liknar mer Senecio

vulgaris-typen.

Hos Matricaria inodora, hvars höstskott hafva något för-

längda internodier såsom hos föregående typ, yttrar sig för-

mågan att öfvervintra på ett sätt, som mer öfverensstämmer

med de perenna växterna. Hos de förut nämnda arterna för-

blir hela blomställningen (i vidsträckt mening) vid lif under

vintern och fortsätter följande vår att utveckla nya blommor.

Hos Matricaria inodora bortfrysa först och främst alltid hela

korgar, som utvecklats på hösten, men därjämte ofta nog

hela det skottsystem, som uppburit dessa korgar, under det

att andra grenar, som icke inträdt i floralt stadium förblifva

8 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

friska och följande år utveckla nya blomställningar. Sådana

subperenna individ skilja sig biologiskt föga från de äkta

perenna växterna utom däri, att lefnadsåldern i allmänhet ej

uppgår till fullt ett helt år. Att öfvervintringen på floralt

stadium ej är riktigt öfverensstämmande med växtens natur,

synes dock däraf, att föregående årets korgskaft kvarsitta

slokiga följande vår, utan att någon skarp gräns kan upp-

dragas mellan den lifskraftiga och den döda delen af växten.

Vare sig växten grott på hösten eller tidigare, förhåller den

sig på samma sätt, så vida den ej hinner sätta mogen frukt

på hösten; ty 1 sådant fall blir växten sommarannuell.

Såsom typ för de hithörande arter, som i vegetativt

stadium hafva förkortade mellanleder, kan uppställas Senecio

vulgaris. Förkortningen är ej så utpräglad som hos Draba

verna-typen. Senecio vulgaris kan öfvervintra i rätt långt

framskridet floralt stadium, till och med om mogna frukter

utvecklats på hösten. Nästan lika härdiga äro Alchemilla

arvensis och Arabis arenosa. På foralt stadium öfvervintra

också emellanåt Capsella Bursa pastoris och Thlaspi arvense,

hvilkas vinterblomställningar likväl äro illa medfarna och

sällan gifva upphof till frukter med grobara frön; från

rosettbladens eller nedre stjälkbladens axiller kunna på våren

utbildas nya blomställningar af normalt utseende. Myosotis

arvensis bortfryser visserligen ofta, om den på hösten inträdt

i floralt stadium, men kan också öfvervintra under samma

omständigheter som Matricaria inodora. Poa annua öfver-

vintrar med lätthet i alla stadier af utveckling. Scandiz

Pecten! har något större härdighet än Capsella, men gror ej

så allmänt på hösten.

Till Agrostemma-typen i föregående afdelning bildas en

öfvergång genom Stilene noctiflora, som kan öfvervintra på

begynnande foralt stadium. Hit höra också några andra

växter med motsatta blad och i vegetativt stadium något

förlängda internodier, såsom Spergularia canina, som kan

öfvervintra med blommor (eller frukter?) och följande vår

utbildar helt nya blomställningar, och som därför kan be-

tecknas som subperenn. Med på hösten utvecklade blommor

(ej frukter) öfvervintra Lamiwm amplexicaule (allmänt) och

purpureum (mer sparsamt).

! Denna växt nämnes såsom blommande i Tyskland i början af nov. 1882

(af HILDEBRAND i Englers Bot. Jahrbächer, Bd IV p. 1—11).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD.: III. N:0 2. 29

Flertalet bland de till gruppen C förda arterna hafva

äfven under sommaren låg växt med uppstigande eller ned-

liggande grenar. Ännu mera är det fallet i vinterstadierna.

Capsella och Thlaspi blifva, ehuru uppräta, lågväxta som

forme acaules hos vissa arters strand- och hedformer. Bi-

rötter förekomma i följd häraf rätt ofta, såsom hos Årabis

arenosa, Lamium-arterna, Matricaria inodora, Myosotis arvensis,

Poa annua, Senecio vulgaris, Stellaria media, Veronica polita,

persica, opaca och agrestis. Från dessa växter är nog steget

ej så långt till en del perenna, sådana som Spergularia marina

eller ock sådana som Sagina procumbens. Det synes mig

också sannolikt, att de stora groddplantor, som man om hösten

träffar i stubb efter vårsäd och som efter öfvervintring

blomma det följande året eller då fortsätta den redan på

hösten påbörjade blomningen, kunna hafva grott så tidigt,

att växtens hela ålder öfverstiger ett år. Fastän en del af

ofvanstående arter pläga betecknas som efemera, stå de bäde

morfologiskt och biologiskt tämligen nära de perenna. Då,

såsom ofta händer, bladen på de öfvervintrande axlarnas

nedre delar vissna eller affalla, får den nedliggande stammen

äfven en yttre likhet med rotstock (Alchemilla, Scleranthus,

Spergularia, Stellaria, Veronica).

Hos alla till denna grupp hörande arter är proanthesis

normal. Då de tillika hafva en sommarannuell generation,

kan naturligtvis någon gång metanthesis förekomma, t. ex. hos

Matricaria inodora (WITTROCK I. c.), hvarefter växten bortdör.

Inom de föregående biologiska grupperna förekomma

äfven arter, af hvilka ett eller annat individ kan uthärda

åtminstone en del af vintern i floralt stadium. Så är fallet

med Avrenaria serpyllifolia, Euphorbia Helioscopia, Fumaria

officinalis, Holosteum umbellatum, hos hvilka detsamma iakt-

tagits äfven i mellersta Europa.!

Att öfvervintring på floralt stadium ej är något säreget

för Gotland, framgår äfven däraf, att Veronica agrestis,

Capsella PBursa pastoris, Thlaspi arvense, Viola arvensis,

Stellaria media vid vinterns inträde i Uppsalatrakten kunna

befinna sig både i sent floralt stadium och i proanthesis,?

hvilket just är utmärkande för denna grupp.

1 J. WIESNER, Ueber einige im laufenden Winter beobachtete Vegetations-

erscheinungen. (Oesterr. bot. Zeitschr. 1873 p. 41.)

? V. WitzRocK, Om Decemberfloran vid Uppsala 1877. (Bot. Not. 1878

Pp. 55.)

30 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Jag har förut uppvisat de vinterannuella arternas öfver-

lägsenhet i antal öfver de sommarannuella. Då emellertid

de flesta eller kanhända alla till förstnämnda grupp hörande

arter äfven kunna vara vårgroende, skulle man vänta, att

den växtfysiognomiska öfvervikten minskas genom vegeta-

tionsmassans uppdelning i två afdelningar, af hvilka endast

den ena är höstgroende. Hos de flesta vinterannuella arter

är dock höstgroning regel och vårgroning undantag. Hvad

särskildt ogräsfloran 1 höstsäd beträffar, hör den afgjordt till

de höstgroendes grupp. De på våren uppkommande grodd-

plantorna äro där mycket få i jämförelse med de öfriga, och

detta är ock helt naturligt, då ju dessa växters frön i all-

mänhet ej behöfva någon eftermognad och groningsmöjligheten

måste vara ofantligt mycket större på hösten i den nyss be-

redda åkern under jämn och måttligt hög temperatur samt

stor fuktighetsgrad än sedermera på våren. Dessutom är den

på våren täta sädesbrodden ej synnerligt lämplig för nya

groddplantors fortkomst; de som redan genomlupit sitt för-

stärkningsstadium, äro mera oberoende af konkurrensen med

den hastigt tillväxande säden. Det sagda bestyrkes ytter-

ligare däraf, att åkrar besådda med vårsäd vanligen länge

förblifva fria från ogräs. Mot hösten, efter skörden utvecklas

då en mängd sommarannuella individ, som förut hållits till-

baka i sin utveckling, ja en del frön gro först nu.

De s. k. efemera arterna, sådana som Senecio vulgaris,

Veronica agrestis, Stellaria media, Lamium-arterna träffas

visserligen hela sommaren i floralt stadium, men mängden af

blommande individ är utan jämförelse störst på våren, då de

öfvervintrande groddplantorna börja blomma. Då äro träd-

gårdsland och trädor öfversållade med Lamwum purpureum,

hvilken man längre fram på sommaren ofta söker förgäfves;

1 höstsäd finnes vid skördetiden knappt ett enda friskt individ,

ty alla hafva fruktificerat och vissnat.

Äfven ruderatplatser, sandfält, hällmarker äro på hösten

beströdda med groddplantor, som i antal icke eller föga

understiga de på dessa ståndorter under våren eller försom-

maren blommande individen.

De vinterannuella arternas öfverlägsenhet i antal mot-

svaras vidare på Gotland af en icke obetydlig öfverlägsenhet

i frekvens. Betänker man därjämte, att de vinterannuella

individen vanligen äro större i följd af yppigare bladbildning,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0O 2. 31

gröfre rot och stam, så finner man, att den annuella vegeta-

tionen till sin hufvudmassa utgöres af höstgrodda individ.

Till belysning af det föregående skall jag här lämna

några vegetationsbilder, hvari hufvudsakligen hapaxantiska

växter ingå. Sådana växter tillhöra i första rummet kultur-

formationer, i andra rummet sandfältens vegetation; ett mindre

antal utgöres af hällmarksväxter, och ungefär lika många

äro hygrofila.

Hvad först de hygrofila hapaxanterna (jämte strandväxter)

beträffar, äro de till stor del sommarannuella och hafva föga

att skaffa med en vinterbild af vegetationen. De öfriga ut-

göra en brokig blandning (Cirsvum palustre, Gentiana amarella,

Isatis tinctoria, Rumex palustris, Nasturtium palustre, Erythraea-

arter, Ranunculus ophioglossifolius, Sagina maritima, Sper-

gularia canina); dessa växter förekomma hvar för sig inblan-

dade bland andra, olikartade element och hafva ingen eller

ringa betydelse i växtfysiognomiskt afseende.

De mest xerofila arter, som förekomma på hällmark,

murar, gamla strandvallar o. s. v. äro Arenaria gotluca, Bro-

mus mollis, Carduus acanthoides och nutans, Carlina vulgaris,

Cerastum-arter, Draba verna, Erodiwum cicutarium f£., Geranium

lucidum och Robertianum, Hutchinsia petrea, Schedonorus

sterilis, Seclerochloa rigida, Tragopogon crocifolius, Verbascum

Thapsus, till hvilka äfven Linum cathaärticum ansluter sig.

Dessa växter spela 1 växtfysiognomiskt afseende stundom en

rätt betydande rol, ehuru de i hällmarkernas vegetation ingå

med ett ringa antal arter. Individantalet kan nämligen hos

några blifva högst betydligt, och då vegetationen på ifråga-

varande ståndorter blott bekläder en del af markens yta,

kunna sådana växter som Draba verna, Hutclhinsia petrea

och Cerastium-arter gifva växttäcket dess karaktär, något

som särskildt framträder under blomningstiden på försom-

maren.

Af mina ståndortsanteckningar framgår följande.

På flisig och grusig, glest skogbeväxt hällmark mellan

Hejnum och ÖOthem, ett område af en half mils utsträckning

från öster till väster, antecknades (?/5 1894) följande karaktärs-

växter:

32 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Arctostaphylos uva ursi,

Anemone Hepatica,

ÅAsperula tinctoria,

Brachypodium pinnatum,

Cirsiwum acaule,

Carex flacca,

Festuca ovina,

Geranium sangwineum,

Globularia vulgaris,

Sesleria coerulea,

Dicranum-arter,

Hypnum triquetrum 1L.,

> Schreberi Willd.,

Cetraria islandica L.,

Cladonia rangiferina IL.

I andra rummet kommo följande, i allmänhet tunnsådda

eller strödda arter:

Asplenium RButa muraria,

Antennaria dioica,

Cotoneaster integerrima (lågväxt),

Calluna vulgaris (fläckvis riklig),

Fragaria-arter,

Hieracium Pilosella LT. (coll.),

Polygala amara,

Potentilla minor,

incana,

Pulsatilla pratensis,

patens,

Pyrola secunda,

samt hapaxanterna:

Arabis thaliana, vanligen t. — s.!

Crepis tectorum f. glandulosa, fläckvis r.

Cardamine hirsuta, t. grupper,

Veronica arvensis, enstaka grupper,

Cerastium punmilum,

> semidecandrum,

Draba verna,

Hutchinsia petrea,

Saxifraga tridactylites.

1 y.— ymnig, r. — riklig, s. = strödd, t. = tunnsådd, e. = enstaka.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:0 2. I

af hvilka de fem sistnämnda förekommo ymnigt på strödda,

i öfrigt nästan nakna eller med små lafvar beväxta fläckar.

Bland 32 fanerogamer voro följaktligen 9 hapaxanter, men

ingen af dessa hörde till de predominerande arterna.

Närs alfvar (!2/s 1894). Ljusgrå eller något gulaktig

lerartad kalkjord (alfvarlera») med inströdda korn af genom

vinden ditförd sand. Marken till 50 z täckt af mattor af

Festuca ovina. Vegetation i öfrigt fattig. Bland 12 ört-

artade fanerogamer antecknades blott en hapaxant, Cerastium

pumilum, på enstaka fläckar.

Vamlingbo alfvar (13/6 1895). Söndersprängd, flisig häll.

Bland 39 örtartade fanerogamer antecknades blott några få

hapaxanter: Cirswum lanceolatum, Linum catharticum samt en

eller två Cerastiuwm-arter.

Sundre alfvar ("3/6 1895) norr om Barshagaudden. Vege-

tationen utgöres hufvudsakligen af

Juniperus communis Yr.,

Cynanchum Vincetoxicum, Sedum acre, Thymus Serpyllum,

Galium verum, alla t.—s.

Ditrichum flexicauwle Hamp., Cetraria juniperina L., Cla-

donia alcizornis Leight., Tortula tortuosa Ehrh. m. 1. r.—y.

Bland inalles 30 fanerogamer förekommo följande hapa-

xanter:

Årenaria gothica, e.,

Carlina vulgaris, e.,

Cerastvum semidecandrum, t. grupper,

Hutclunsia petrcea, d:o,

Linum catharticum, e.,

Sazxifraga tridactylites, t. grupper.

På en annan ruta af mindre storlek förekom bland 16

fanerogamer blott en hapaxant (Carlina vulgaris, e.).

Endre socken, nära Skrubbs Hage (5/9 1897). Hällmark

med smått kantigt grus med inblandad alfvarlera. På en

kvadratisk ruta med 10 meters sida funnos 26 fanerogamer,

de Aesta e., några t., så att vegetationen ej på långt när

täckte marken. Blott 4 hapaxanter förekommo: Arenaria

[3]

34 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

gothica, e., Carlina vulgaris, e., Galeopsis Ladanum f. globosa,

e.,. Linum cathartieum, s.—T.

På skog- och ljungbeväxt hällmark 1 Endre socken med

täckande vegetation (kring Anemone silvestris-bestånd) fanns

bland 37 fanerogamer ingen hapaxant.

Ofvanstående växter öfvervintra 1 allmänhet på förstärk-

ningsstadiet äfven på hällmark, oaktadt rötterna ej sällan

skadas, då den leriga jorden sönderspränges och förklyftas

under vintern. AÅrenaria gotlica fortlefver, om ock hufvud-

roten och hypokotylen till en längd af öfver 1 dm. ligga

ofvan jord.

Rörande sandväxterna har jag på annat ställe! lämnat

vegetationsbilder från olika årstider.

De rikaste och mest likformiga kulturformationerna finner

man i åkrar. Några ståndortsanteckningar meddelas här.

Åker, besådd med höstsäd, vid Skrubbs nära Visby.

Jordmån sandig och lerig mylla. Af fleråriga ogräs syntes

nästan blott Anthemis tinctoria på rosettstadiet. Följande

hapaxanter på förstärkningsstadiet förekommo. Rosetternas

diameter angifves i cm.

tHrnov: 1991. | Id apr. LAG.

Arenaria serpyllifolia, t., 1—10 cm. | Mer utvecklad.

Alchemilla arvensis, e.—t., 2 cm. | 5 cm. |

Brassica campestris 4 biennis, y., 4—20 cm. | Äldre blads kanter blek-

| ta, yngsta bladspetsar

bruna. |

Capsella Bursa pastoris, e., 10 em. | 15 cm.

(Cerastium vulgatum, e.. 3 cm.). |

Ervum hirsutum, e., förlängda grenar. Som :!5/11. |

Fumaria officinalis, e., 10 cm. | Ej anträffad. |

Galeopsis Ladanum, 1 indiv., 4 cm. högt. | Bortfrusen. |

| Galiom Aparine, t., 10—30 cm. Malö na fll

Lampsana communis, e., > cm. | D:o. |

Lamium amplexicaule, t,, intill 10 em., äfven | Mer utvecklad. |

med blommor eller knoppar. |

1 Hufvuddragen af Gotlands växttopografi etc., pag. 62.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 29. AFD. III. N:0 2.

15 nov. LJ. |

Lamium purpureum, t., intill 10 em.

Lithospermum arvense, e., 4 cm.

Papaver Argemone, t., 2—20 cm.

Stellaria media, s., 1—15 cm.

Thlaspi arvense, e., lågväxt men blommande.

Valerianella olitoria, t.—s., omkr. 5 em.

Veronica agrestis, e., förläng dagrenar, 1 individ |

blommande. |

» polita, e., som föreg.

> heder&efolia, s., 2—10 cm., blomknoppar

föga framträdande.

| Viola arvensis, e—t., 3—5 cm.

I apr. 1898.

Mer utvecklad.

Något större.

Mer utvecklad.

Äfven i blom.

| Blommor skadade.

Mer utvecklad.

Blommar täml. allmänt. |

Blommor och stora blom- |

knoppar.

Den 15 nov. voro alla groddplantorna gröna, den 9 april

voro de flesta brunaktigt anlöpta.

Stubbåker norr om Visby.

Stenig mylla. De flesta väx-

terna förekommo på jordhögar, som uppkastats i början af

sommaren 1597.

6 okt. 1897. |

Arenaria serpyllifolia, r.. !'/2—10 cm.

| Atriplex patulum, 1 indiv. med frukt.

| Brassica campestris 8 biennis, fläckvis r., intill

30 cm.

Capsella Bursa pastoris, r., rosetter i alla stor-

lekar, omkr. 10 24 blomma eller fruktificera.

Cerastium sp., små rosetter:

Chenopodium album, alla med frukt.

Daucus Carota, t., intill 2 dm.

Diplotaxis muralis, fläckvis y., alla individ med

blommor.

Echium vulgare, t., stora rosetter.

Ervum hirsutum, t. —s.. intill 6 cm.

Euphorbia Helioscopia, t., alla med blommor.

Galeopsis Tetrahit, 2 indiv., blommar.

Galium Aparine, 3 indiv., med frukt.

| Oskadad utom de fruktifi- |

Rosetternas diameter angifves 1 cm.

3l dec. 1897.

Oförändrad.

Ej sedd. |

Oförändrad eller yttersta |

bladen gulnande. |

cerande individen, som |

nu vissnat. |

Oförändrad.

Vissnad.

Som 5/10.

Något skadad af frost.

Yttersta bladen mörka.

| Mer utvecklad.

| Föga skadad.

Ej sedd.

Fruktificerande individen |

vissna.

36 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

6 okt. 1897. 31 dec. 1897.

Lamium amplexicaule t., har i allmänhet blom- | Alla groddpl. ha florala

mor eller blomknoppar, om ock blott delar synliga.

2—3 cms hög.

purpureum, t., greniga individ, inga | Som 8/10.

blommor.

Lampsana communis, y., i alla stadier, 25 Zz med | Rosetter friska, förlängda |

blommor, de öfriga på rosettstadiet. stjälkar vissna. |

| Matricaria inodora, t., intill 15 cm., många in- | Groddpl. friska, likaså för-

divid blomma. | längda skott på vege-

tativt stadium. Blom- |

| — bärande grenar slokiga. |

Myosotis arvensis, e., 4 cm. vida. | Några individ i blom, 3)

cm. höga. |

| Polygonum aviculare, alla i blom. Svartnad. |

Papaver Argemone, r., rosetter i allm. små; ett | Rosetterna friska.

indiv. börjar blomma.

> dubium, i allm. i rosettstadiet: flera | D:o0.

indiv. med blommor eller frukt.

Poa annua, i allm. i begynnande floralt stadium. | Som $/10.

Senecio vulgaris, s., allmänt med blommor, några | Alla individ. oskadade.

indiv. med unga blomknoppar, andra på ro-

' settstadiet.

Sinapis arvensis, alla i floralt stadium eller för- | Bortfrusen.

greningsstadiet.

| Sonchus asper, t., i alla stadier. | Stjälkar slokiga, yngre

rosetter föga skadade.

> oleraceus, t., som föreg.! Som föreg.

Thlaspi arvense, r., i floralt stadium, äfven frukti- | Småväxta blommande in-

ficerande. divid friska, fruktifice-

rande indiv. vissna.

| Veronica hederefolia, t., i allm. några cm. Mer utvecklad; inga blom- |

mor.

| > persica, e., dels på förstärkningsstadiet, | Mer utvecklad.?

| dels i blom, frukt ej mogen.

> polita, t., i alla stadier. | Som 8/10.

| Viola arvensis, t., dels på förstärkningsstadiet, | Som ”/10.

dels i begynnande blomning. |

Fleråriga ogräs voro: Anthemvis tinctoria, Cirswum ar-

vense, Taraxacum officinale.

Vid bägge tillfällena voro groddplantorna gröna. Vid

ett senare besök på platsen (d. 1 mars 1898) hade röda och

2 Den 31 okt. hade ett indiv. af blott 6 centimeters höjd börjat blomma.

? Den 1 mars 1898 hade flera kapslar öppnat sig, men fröna voro tunna

och syntes ej grobara.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 37

bruna färger redan börjat visa sig på groddplantorna, ehuru

marken under en stor del af februari varit snöbetäckt.

Ett för de öfvervintrande groddplantorna utmärkande

drag äro de röda, bruna och violetta färger, hvarmed bladen

(vanligen på öfversidan) pråla om våren.! På hösten iakt-

tages detta nästan aldrig utom hos några växters hjärtblad

(ofta på undersidan) och på våren i allmänhet endast på

soliga ståndorter. Företeelsen visar sig under snöfattiga

vintrar redan i februari, eljes senare. Den 22 febr. 1894

var endast Thymus Serpyllum brungrön, öfriga iakttagna

öfvervintrande växter gröna; men en månad senare hade

åkrarnes groddplantor allmänt antagit vårfärgen. Maximum

af intensitet inträder vanligen 1 april.

Villkoren för denna företeelse äro uppenbarligen låg

temperatur och samtidigt stark insolation, som framkallar

lifsverksamheten hos växten. Mina anteckningar hafva för-

orsakats däraf, att jag tyckt mig finna färgerna mer inten-

siva än på Sveriges fastland, hvilket ju för öfrigt kan vän-

tas på grund af egendomligheterna i Gotlands klimatiska

förhållanden under våren. Här är ej platsen att redogöra

för de olika förklaringarna af fenomenet. Dock synas det

som teorien om anthokyan såsom skyddsmedel under alla

omständigheter för klorofyllet mot allt för starkt solljus ej

öfverensstämmer med det förhållandet, att de på sommaren

uppkommande groddplantorna ej äro i högre grad utmärkta

genom röda färgskiftningar. Den åsikt, enligt hvilken an-

thokyan tjänar till att transformera ljus i värme motsäges

af det faktum, att groddplantorna på hösten och senhösten

äro gröna, ehuru de då väl skulle behöfva en ökning i tem-

peraturen. På våren, då en viss motsats råder mellan den

låga lufttemperaturen och den starka insolationen, är det

som färgerna äro mest intensiva. Måhända tjänar färg-

ämnet att utjämna denna motsats. I sådant fall torde

! Det samma gäller som bekant öfvervintrande blad af perenna växter

Hos t. ex. Geum murbanum blir vid solig exposition bladets uppåt riktade

sida brunviolett, mer lifligt hos den morfologiska undersidan, då denna är

vänd uppåt; hos ett dubbelviket blad kan således inträffa, att en del af under-

sidan och en del af öfversidan (morfologiskt taget) äro brunvioletta.

28 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

samma färgutverkling kunna åstadkommas äfven under som-

maren, om man genom konst åstadkommer låg lufttemperatur

kring den solbelysta groddplantan.

Det skulle nu återsta att närmare ingå på utvecklingen

hos de efemera Tfanerogamerna. Dessa skola enligt den

gängse uppfattningen hafva två egenskaper, 1:o att fröna

äro grobara omedelbart efter fruktmognaden, 2:o att fera

generationer hinna utvecklas under en: vegetationsperiod.

Hvad den första egenskapen vidkommer, uppfylles den nog

af en mängd vinterannuella arter. Skulle man däremot taga

den andra fordran efter orden, fruktar jag, att ganska få

arter skulle hålla måttet. Det torde i våra trakter redan

vara mindre vanligt, att två successiva fullständiga utveck-

lingsperioder från groning till afslutad frösättning kunna

genomgas på ett år. Två möjligheter förefinnas härtill.

Hos höstgrodda individ bland de annuella växterna kan

fruktmognaden följande år försiggå så tidigt, att fröna gifva

upphotf till en sommarannuell generation, hvars utveckling

hinner fullt afslutas medels frösättning; stundom kan denna

andra generations frö medhinna sin groning samma års höst

och således inleda den tredje generationen. Hvad som hinner

fullbordas under en vegetationsperiod, kan då betecknas som

en hel och två ofullständiga generationer. Af wvårgrodda

frön uppkomna plantor kunna möjligen fruktificera så tidigt,

att den andra generationen också hinner afvecklas före sen-

hösten. I båda fallen får fordran på en efemer växt anses

vara uppfylld. En efemer fanerogam skulle alltså vara en

sådan, som under sommaren hinner utveckla minst en full-

ständig generation (till individets af inre grunder beroende

död) af frön, som uppstått samma vegetationsperiod.

Att sådana växter ej äro att söka bland de typiskt

sommarannuella är klart dels däraf, att dessa senares frön i

allmänhet ej äro grobara utan längre hvilstadium, dels däraf,

att deras blomningstid är så sen, att en andra generation i

alla händelser knappast vore möjlig. Inom de vinterannu-

ellas grupp A kan man ej heller vänta några efemera växter,!

alldenstund nämnda grupp utmärkes genom utprägladt, till

1 Veronica hederefolia och Cardamine hirsuta, af tyska författare av-

förda såsom efemera, göra på Gotland icke skäl för detta namn.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O 2. 39

tiden förlängdt förstärkningsstadinum, ofta äfven genom som-

marhvila hos fröna. Inom gruppen B, där förstärknings-

stadiet i allmänhet är tämligen utprägladt, torde de efemera

arterna vara rätt fåtaliga. Möjligen dithörande är t. ex.

Crepis tectorum, hvilken jag sett utveckla späda individ på

kort tid både i början och i slutet af sommaren, och hvars

frön äro grobara utan längre hvilotid. Det är alltså inom

gruppen C, som de efemera arterna hufvudsakligen böra sökas.

Tyvärr har jag ej haft tillfälle att genom odlingsförsök på

fritt land verkställa noggrannare undersökning i nämnda

hänseende och kan därför ej nu inlåta mig på frågan.

Däremot vill jag påpeka tillvaron af åtskilliga endast

skenbart efemera arter, såsom Chenopodium-arter, Sisymbrium

officinale, Aethusa Cynapuwm 0. d., hvilka träffas i högst olika

utvecklingsstadier alltifrån våren till sena hösten. Men

detta beror på försenad och på olika tid inträffande groning

af äldre frön. Här föreligger därför endast en oliktidighet

i fråga om blomning och frösättning, förorsakad af oreglerad

groning. Flera generationer på en sommar kunna ej sägas

förekomma 1 annan mening, än att frön af ett föregående

års produktion finna gynnsamma groningsvillkor på olika

tider, hvarför under sommarens lopp ungplantor ständigt

äro tillfinnandes; men generationerna äro ej successiva. |

A andra sidan är det nog möjligt, att några annuella

arter under andra klimatiska förhållanden kunna förhålla

sig annorlunda än på Gotland, hvarest sommargroning för-

siggår ganska trögt. Ty till och med flera dagars regn

räcker ej till att framkalla groning, om några dagars torka

följer omedelbart därpå. På hösten däremot kan den för

groningsprocessen lämpliga tiden räknas till 3--4 månader,

vanligen en del af augusti och därjämte månaderna septem-

ber, oktober och november. De första groddplantorna till

blifvande vinterannuella individ har jag sett i juli (ex. Ero-

dium, Brassica, Hutechinsia), de sista kunna under milda vin-

trar uppstå så sent som i slutet af december.

På annat ställe! har jag framhållit, huruledes klimat

och jordmån på Gotland framkalla en sommarhvila hos åt-

skilliga xerofila arter, och att en ej obetydlig del af öns

1 Hufvuddragen af Gotlands växttopografi etc. p. 63.

40 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

flora utgöres af element, som tydligen afpassat sig för ett

sådant klimat. Samma naturförhållanden åstadkomma ock

motsvarande inverkan i fråga om frönas groning. Man kan

därför lika väl tala om en åtminstone relativ sommarhvila

hos fröna.

Hvad beträffar de efemera växternas förmåga att motstå

vinterkölden, är den ej mindre, utan snarare större än hos

öfriga dicykliska växter. Jag har sett groddplantor af Senecio

vulgaris och Veromica-arter öfvervintra så väl utan något snö-

täcke som under sådant. I själfva verket hafva de vinter-

annuella växterna aldrig under barvintrar, men väl någon

gång under ovanligt snörika vintrar tagit någon afsevärd

skada.! Snöns tryck har nedplattat rosetterna, brutit för-

längda stamdelar, och vid snösmältningen ha plantorna blifvit

m. e. m. öfverhöljda med jord, så att en och annan sedan

ruttnat bort. Jag kan bestämdt påstå, att vintervegetationen

mot slutet af snöfattiga vintrar varit rikare och bättre bibehållen

än efter snörika, orsaken må vara snön eller olikhet i tempe-

raturförhållandena. Före stränga vintrar är nämligen ofta

senhösten kall, så att groddplantor ej framkomma eller ut-

vecklas så som under mildare höstar. Denna olikhet rör dock

endast kvantiteten af öfvervintrande groddplantor; de blifva

under ogynnsamma förhållanden något färre af hvarje art och

hinna ej så långt i utveckling före vinterns inträde. Men

samma arter, som under vanliga vintrar uthärda, göra det

äfven under strängare.

I sammanhang härmed förtjänar nämnas, att groning

endast 1 mindre utsträckning försiggår under senhösten, och

att groddplantor, som i oktober ej hunnit utbilda ett kraftigt

vegetativt system genom rotens förgrening och genom utveck-

landet af ett fertal örtblad, hafva ringa utsikt att under

senhösten ernå någon betydligare tillväxt. Däremot kunna

groddplantor på förstärkningsstadiet eller i allmänhet vege-

tativt kraftiga plantor rätt betydligt tillväxa under senhösten

och förete lifsyttringar under blida och soliga dagar ai själfva

vintern (se t. ex Anthriscus, Cerefolium, Brassica).

! Att polarväxterna ej hafva någon större nytta af snötäcket, har fram-

hållits af F. R. KJELLMAN (Ur polarväxternas lif, p. 469).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 41

Bienna arter.

Alliaria officinalis,

Brassiea Napus,

Carduus acanthoides,

» crispus,

> nutans,

Carlina vulgaris,

Carum Carvi,

Cherophyllum temulum,

Cirsium lanceolatum,

Conium maculatum,

Crepis biennis,

nicXxensis,

Daucus Carota,

Echium vulgare,

Gentiana amarella,

Geranium Robertianum f.

Hyoscyamus niger,

Isatis tinctoria,

Jasione montana f.

Oenothera biennis,

Onopordon Acanthium,

Pastinaca sativa,

Tragopogon erocifolius,

Turritis glabra,

Yerbascum Thapsus,

> Lychnitis.

Nästan alla dessa hafva ett likartadt och så att säga

regelrätt utvecklingsförlopp. De gro på våren eller försom-

maren, öfvervintra med bladrosett och tillhöra såledos Cirsium

lanceolatum-typen (BRUNDIN, 1. ce. p. 28). Carum Carvi har

visserligen endast ett fåtal utbildade blad friska under vin-

tern; men de talrika yngre bladen bilda en rosett i smått,

hvilken åtminstone hos en del individ befinner sig öfver jord-

ytan. Hos Echium svartna de större bladen äfven under de

blidaste vintrar; hos Cherophyllum temulum m. fl. motstå

äfven de stora yttre rosettbladen vinterkölden utan synnerlig

42 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

skada. Då Geramiwm Robertianuwm växer på lös jord eller

ruderatplatser torde den möjligen förhålla sig annorlunda än

den här åsyftade klippformen.

Här upptager jag äfven Erytbrea vulgaris och Torilis An-

thriscus, hvilka kunna gro äfven på hösten och då bilda öfver-

gång till de vinterannuella arterna (jfr Lampsana communis

LA):

dm a

Cynoglossum officinale, analog med Lappa, bildar en egen

typ (BRUNDIN, 1 0e.ps29):

2”

Pedicularis palustris, (se BRUNDIN, 1. c. p. 29).

Seleranthus perennis bildar bland de bienna växterna en

typ, som inom de annuellas grupp motsvaras af Alyssum

calycinwm och Scleranthus annmuus. För dess utvecklingsför-

lopp på Gotlands sandfält redogöres längre fram.

Hit kan också föras Trifolium agrarium, så vidt det rör

dess bienna generation. Groningsförsök, verkställda förra

hösten, visa, att fröna, ehuru en del bland dem kunna gro

samma höst de mognat, dock äfven i det fallet behöfva längre

tid än så väl de annuella arterna af samma släkte som

Medicago lupulina.

Hvad Linum catharticum! beträffar, synes den genom sträckt-

ledadt öfvervintrande skottsystem morfologiskt öfverensstäm-

ma med de två föregående. Så vidt jag hittills kunnat finna,

gror den endast på våren. Egendomligt är därvid, att en del

individ blifva bienna och en del sommarannuella. Orsakerna

till att somliga individ, t. ex. på torrare grus, uppskjuta sin

blomning till följande år kunna visserligen vara dels vårens

låga temperatur, dels sommarens ojämna och ringa fuktighet

i form af nederbörd. Härigenom kunde nämligen på vissa

lokaler groddplantans utveckling blifva fördröjd, likasom åt-

skilliga andra växter, hvilka på hårdare mark äro perenna,

kunna på lucker och mer drifvande jord dö efter första frö-

sättningen och således få sitt lefnadslopp förkortadt. Närmare

undersökning erfordras dock ännu.

1 A. CLEVE, 1. ee. — J. ÅA. Z; BRUNDIN, 1. c.

som Jen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O 2. 43

ö.

Melilotus alba och M. officinalis f. macrorrhiza (kanske äfven

M. arvensis) bilda en redan af IrmMiscH urskild typ,t som af

FF. W. C. ArescHove med skäl karaktäriseras såsom perenna

växter med förkortadt lefnadslopp.? Af M. alba har jäg sett

ett individ, som, ehuru lågväxt och grenigt, första året ut-

vecklade flera blomställningar med små, knappt normala

frukter. "Men ändå var det på senhösten fullt lifskraftigt,

ty vid stjälkbasen under jordytan funnos omkring ett dussin

kraftiga knoppar, biknoppar och proleptiska knoppar inbe-

räknade.

De bienna växterna tillhöra likasom de annnella före-

trädesvis kulturformationerna. Undantag äro i viss mån ett

par sandväxter (Jasione och Scleranthus) och ett par häll-

marksväxter (Geranium RBobertianum f. och Verbascum Thapsus).

Men äfven dessa undfly formationer med slutet växttäcke.

Mest afvikande i valet af ståndort är Carlina och Gentiana

Amarella.

Bland de vinterannuella arterna nämndes några, af hvilka

äfven förekomma fullt bienna individ. Af största intresse

äro sådana, som synas vara 1 öfvervägande grad vårgroende

och därför hufvudsakligen vackla mellan rent annuell (som-

marannuell) och rent bienn utvecklingsordning (jfr Aethusa,

Sisymbrium officinale och närstående). Måhända omfattar 4:e

gruppen (Linum catharticum, Trifolium agrarium, Scleranthus

perennis) äfven arter af Draba vernas typ. Noggrannare

undersökningar öfver en del vinterannuella arters gronings-

tider äro af nöden. Likaså erfordras undersökningar rörande

frönas behof af eftermognad. Det är nämligen tydligt, att

höstgrodda plantor af föregående års fröproduktion ej äro

biologiskt likställda med höstgrodda plantor af samma års

frö d. v. s. vinterannuella arter. De förra äro närmare be-

släktade med bienna växter än de senare.

1 BRUNDIN, 1. c. p. 30. — WARMING, 1. ce. pc 17.

? Beiträge zur Biologie der geophilen Pflanzen, p. 4.

44 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Plurienna (pleiocykliska) arter.

Cirsium palustre,!

Lappa tomentosa,?

> minor,

officinalis.

Endast de två sistnämnda äro undersökta af mig. Lappa-

arterna hafva det gemensamt med fertalet hapaxantiska

växter, att de tillhöra kulturformationerna. De kunna vara

bienna och skilja sig föga från Cynoglossum officinale-typen.?

Perenna eller vacklande.

Hit höra först och främst följande i allmänhet perenna

arter, för hvilka redogörelse lämnas i den speciella förteck-

ningen längre fram:

Calamintha Acinos,

Cerastium vulgatum,

Lepidium campestre,

Malva vulgaris,

Medicago lupulina,

Plantago major,

Spergularia campestris.

I andra rummet komma de oftare hapaxantiska:

Potentilla norvegica,

Rumex palustris.

Följande arter uppgifvas i flororna såsom stundom eller

alltid hapaxantiska, men äro på Gotland företrädesvis, några

troligen alltid, perenna.

Alopecurus geniculatus,

Anchusa officinalis,

Aster Tripolium,

Enl. BRUNDIN, 1. c. p. 32.

ANÖTENE, LC DpAD0.

3 Angående Angelica-arter m. £fl., se WARMING, 1. c. p. 102. Hurna de

förhålla sig på Gotland, är obekant.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 29. AFD. III. N:0 2. 45

Barbarea vulgaris,

> stricta,

Callitriche polymorpha,

Erigeron acris,

Malva silvestris,

Senecio Jacobea.

I en del, mest utländska arbeten angifvas äfven följande

såsom hapaxanter:

Arabis hirsuta,

Cichorium Intybus,

Lactuea muralis,

Myosotis cespitosa,

» palustris,

Pieris hieracioides,!

Sagina procumbens,

Samolus Valerandi,

Verbascum nigrum.

De talrika individ, jag undersökt, hafva alla varit perenna.

1! De hos denna art förekommande rotskotten ha någon likhet med

groddplantor och kunna gifva anledning till misstydning.

46 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

II.

Om vegetationsperiodens längd.

Att vinterhvilan hos de öfvervintrande växterna kan

afbrytas af längre eller kortare perioder af tydlig om ock

svag lifsverksamhet, är förut antydt. Gränserna för dessa

perioder kunna ej fastställas, innan man fått utredt, under

hvilka omständigheter vinterhvilan i allmänhet inträder eller

upphör. Nåsom ett ringa bidrag till lösningen af ena delen

af denna uppgift meddelar jag några anteckningar från sen-

hösten och förvintern detta år (1898).

Sinapis arvensis. På tre individ i förstärkningsstadiet

uppmättes de större bladens längd från bladspetsen till

axillen. Tillväxten framgår af följande tabell.

De olika bladens (1—5) längd i mm.

| 1 | 2 2 4 ) |

| I

|Den 1 nov: > s| HE) 68 | |

27 1495) 6 60 42 38

| > HE deEC | 130 = 64 = —

Geranium molle. På en bladrosett uppmättes afståndet

mellan bladspetsarna på två hvarandra ungefär motsatta blad

och befanns vara 47 mm. den 28 nov., men 58 mm. den 7 dec.

Skillnaden utgör de båda bladskaftens tillväxt. Ett annat

blad var med skaft 50 mm. långt den 7 dec. och 55 mm. den

24 dec.

Carduus crispus. På en rosett (groddplanta), hvars äldsta

blad voro afskurna eller skadade, mättes längden af det

största bland de friska bladen och befanns vara 33 mm. den

30 nov. och 38 mm. den 11 dec. samt 41 mm. den 30 dec.

Ervum hirsutum. Groddplantor af ungefär 1 decimeters

höjd utsattes den 11 dec. på fritt land och täcktes med en

omstjälpt bleckcylinder, försedd med ljusöppning blott på

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 47

ena sidan. Redan den 13 dec. hade stamspetsarne krökt sig

något mot den sida, hvarifrån ljuset inkom.

Galium Aparine. Ett 1 dm. högt individ med nära upp-

rät hufvudaxel nedböjdes och hufvudaxeln fästades i vågrät

ställning. Efter fyra dagar (den 11 dee.) hade hufvudaxeln

och två sidoaxlar krökt sig 90”, så att deras yttersta del till

ungefär 1 centimeters längd var riktad rakt uppåt. Samma

försök upprepades mellan den 11 och 13 dec. med ett annat

individ. Hos detta medhanns hos hufvudaxeln en vridning

af 60” och hos en biaxel 90”. De följande dagarnas snö af-

bröt försöket för en tid. Men den 26 dec. visade det sig, att

äfven hufvudaxelns öfversta del intagit vertikal ställning.

Försöket upprepades med framgång den 30 och 31 dec. —

Växplatsen var belägen mot nordväst och oåtkomlig för direkt

solljus. Temperaturen i luften var mellan den 14 och 26 dec.

högst 5” och den 30 och 31 dec. endast omkring 2? C.

En groddplanta af Galium Aparine, hvilken den 14 nov.

var 39 mm. hög, från hjärtbladens fästpunkt räknadt, hade den

28 nov. en längd af 44 mm. och hade således tillväxt med 35

mm. Ett annat något mindre individ hade den 28 nov. endast

vuxit 2 mm., men den 26 dec. ytterligare 2 mm.

Stellaria media. En gren tillväxte under tiden den 26—

31 dec. från 77 till 80 mm.

Veronica hederefolia. Groddplantor med stora hjärtblad

och en stamknopp af några millimeters längd omplanterades

1 vågrätt läge den 12 dec. Somliga individ täcktes, så att

ljuset utestängdes, andra lämnades obetäckta. Redan efter

2 dagar hade genom hypotrofisk tillväxt stamspetsen riktat

sig uppåt, och detta äfven hos de täckta plantorna. Samma

iakttagelse gjordes den 28 och 29 dec.

Rörande groddplantornas allra tidigaste utveckling an-

tecknades följande. På en yta af några decimeters vidd,

täckt af ymniga groddplantor af Veronica hedercefolia och

Galium Aparine, bortrensades den 14 nov. alla groddplantor,

som hade mellanblad utbildade, så att de återstående grodd-

plantorna endast hade en föga märkbar stamknopp af en eller

ett par mm:s längd uppskjutande mellan hjärtbladens skaft.

Den 28 nov. var stamknoppen föga förändrad och högst 3 mm.

lång. I slutet af dec. funnos dock enstaka groddplantor at

Galium Aparine, hos hvilka stamknoppen nådde öfver hjärt-

bladsskifvans bas och således hade en längd af 5—7 mm. —

48 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

På en annan ruta borttogos alla groddplantor, men i jorden

funnos kvar talrika frön i synnerhet af Veronica hedercefolia.

Många fröskal voro redan sprängda af den svällande grodden;

andra voro uppmjukade och tydligen nära sin groning. Den

23 nov. hade 5 groddplantor framträdt öfver jordytan och

utbredt hjärtbladen; den 5 dec. funnos omkring 20 stycken,

och den 24 dec. voro mer än 50 groddplantor med mer eller

mindre utbredda och i allmänhet redan gröna hjärtblad syn-

liga. Jag iakttog särskildt, att några groddplantor arbetat

sig upp öfver jordytan under tiden mellan den 17 och 24 dec.,

hvarunder temperaturen dels var lägre än 0”, dels några få

grader (högst 4,5) öfver 0. Den 28 dec. var antalet öfver

jordytan uppskjutande groddplantor omkring 100. — På en

tredje ruta befanns en groddplanta af Veronica hedercefolia

hafva arbetat sig fram öfver jordytan mellan den 24 och 28

dec. och ännu en mellan den 28 och 31.!

Växplatsen var skyddad mot direkt solljus; jordmånen

mylla (trädgårdsjord kring träd och buskar).

Af föregående anteckningar framgår, att lifsverksamheten

i nov. och dec. månader ännu framträdde i många olika former,

såsom längdtillväxt hos stammar (Galium och Stellaria), blad-

skaft (Geranium) och bladskifvor (Sinapis, Carduus); hypotro-

fisk tillväxt (Galium Aparine, Veronica); heliotropism (Ervum);

negativ geotropism hos stammar (Veronica); klorofyllbildning

(hjärtbladen hos Veronica-plantor); fortsatt groming hos frön,

som förut påbörjat eller förberedt densamma.

Härtill kan också läggas förekomsten af rörelsefenomen

hos kronbladen af Stellaria media och blommorna hos Bellis

perennis.

Temperaturförhållandena under den tid iakttagelserna

pågingo framgå af följande femdagsmedia? för Visby:

2 NOov. FNRONSE 01:55 Or 7211 dec

URI alla IAN 12716 SIG 0

22-tafårermtåsb. fiT 17-20ddontHankvel

AömnovA--INdeck EDS FIER ERAN

VE (TE (ST Le BRA Ei 20--Flpr fl INERONE

1 På jord, som ej omrördes och uppluckrades, kunde jag ej finna grodd-

plantornas antal väsentligen ökadt efter midten af nov.

? Beräknade enligt EDLUNDS formel efter primäruppgifter,.som erhållits

på Visby telegrafstation.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O 2. 49

Medeltemperaturen för nov. var +5',4 C. Denna ovanligt

höga siffra berodde ej blott på hög, utan kanske ännu mer

på jämn temperatur.! Ovanligt hög var äfven medeltempera-

turen från 2 till 11 dec.? och 22—31 dec.?

En lufttemperatur af +4” och däröfver förekommer i dec.

såsom absolut maximum nästan alla år. Om marken då är

ofrusen och ej snöbetäckt, måste samma lifsföreteelser, som

ofvan anförts, försiggå. Det förtjänar nämnas, att alla växter,

som underkastades försök, lämnade positivt utslag. För att

någon lifsverksamhet hos växterna skall kunna skönjas,

fordras enligt ofvanstående anteckningar endast några få

graders värme öfver 0O-punkten, och då dels den dagliga

amplituden äfven vid denna tid ofta uppgår till en eller annan

grad, dels temperaturen växlar från dag till dag, så uppnås

vid middagstiden alltsomoftast tillräckligt hög temperatur

för växtens arbete, så framt medeltemperaturen håller sig

öfver fryspukten. Såsom en gröfre gräns för vegetations-

perioden kan därför sättas den tidpunkt, då medeltempera-

turen för längre tid går under 0? C.? Härmed är ej sagdt,

att alla dagar inom den så bestämda tiden äro lämpliga för

utförande af växtens lifsfunktioner. Smärre afbrott före-

komma ju t. ex. på våren, äfven sedan utvecklingen hunnit

ganska långt, d. v. s. inom den tid, som otvifyvelaktigt tillhör

vegetationsperioden i vanlig mening. Dessutom kompenseras

det möjliga felet mer än väl af de solskensdagar, som före-

komma under kortare perioder af jämförelsevis hög temperatur

under själfva vintern och som här lämnats utom räkningen.

För bestämning af vegetationsperiodens början kan man

betjäna sig af blomningsföreteelserna hos de tidigaste vår-

växterna. Tussilago Farfara framvisade nya blomknoppar i

1! De högsta medeltemp. för nov. under åren 1878—92 förekommo eljes

1886 (+6”) och 1889 (+5,3).

? Jämförliga härmed äro värdena +5,7 (27 nov.—1 dec. 1881), +53',1

(27—31 dec. 1881), +67,0 (27 nov.—1 dec. 1883), +4",6 (2—06 dec. 1886). +5”,1

(2—6 dec. 1888). (Efter Meteorolog. iakttagelser i Sverige utgifna af K.Vet.-Ak.)

3 Medeltemp. för de 5 sista dagarna af dec. var 1878 +3',4 och 1881

+35,1 (enl. samma källa).

4 Maximitemp. för dec. under åren 1879—92 var resp. +6” (1879), +7',5,

+9,5, +4£, +6, +8, +7, +8, +9I, +18£, +7, +L, +8, +7,5 (1892).

> Denna tidpunkt sammanfaller vanligen tämligen nära med den, vid

hvilken temperaturen kl. 2 e. m. börjar oscillera öfyer och under O-punkten

(eller blifva konstant under 0”). ;

30 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

midten af febr. 1890, sedan femdagsmedia af temperaturen

under det året endast två perioder gått öfver 0? C., nämligen

6—10 jan. (+4”,3) och 31 jan.—5 febr. (+2”,3). Efter den 153

jan. hade temp. endast en dag varit uppe öfver 5 C, Hos

Leucoium vernum voro örtbladen den 4 jan. samma år 3 cm.

långa, från marken räknadt, och blomknoppar syntes den 15

febr. Under de år, då temperaturkurvan på våren ej företett

stärre oregelbundenheter, har jag funnit de första blomnings-

företeelserna inträffa omkring 2 veckor sedan medeltempera-

turen för femdagsperioderna börjat konstant hålla sig öfver

fryspunkten. Andra företeelser, såsom turgor hos bladrosetter,

violettfärgning hos unga blad, tillväxt af lökväxters blad

0. s. v. hafva iakttagits ännu tidigare. Man torde sålunda

ej gå för långt tillbaka, om man räknar vegetationsperiodens

början från den dag, då femdagsmedia gå öfver 0” för att

sedan permanent eller endast med enstaka kortare afbrott

hålla sig öfver denna punkt. /

Härvid gäller ännu mera än om hösten, att utom den så

begränsade vegetationsperioden enstaka soliga dagar utöfva

en mer eller mindre tydlig inverkan på de öfvervintrande.

växterna.

Äfven på våren inträffar det, att lufttemperaturen vid

middagstiden (kl. 2) förblifver permanent öfver 0-punkten

ungefär samtidigt med femdagsmedia.

Ungefärliga värden på vegetationsperiodens längd kunna

därför erhållas ur följande tabell, i hvilken äfven någon hän-

syn tagits till snötäckets försvinnande om våren. Tjälen är

intet absolut hinder för de första vårtecknen inom växt-

världen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0O 2. ål

! Dessutom öfver 0” 12—31 dec. ? Tussilago har synliga knoppar !/4,

Blåsippa blommar 2/4,

3 Dessutom öfver 0” (högst 2,3) 20 dagar i febr.

+ Primula sp. blommar i trädg. !5/s.

> Tussilago börjar blomma före !/s4, Veronica hedercefolia före 3/4.

S Tussilago börjar blomma ?!/3, Veron. heder. 22/3, Blåsippa 2/3; blad

af Tulipa silvestris voro ”/s 5 em. långa.

7 Tussilago börjar blomma 3/4, Veron. heder. ?/s, Blåsippa före ?!/4,

Leucoium vernum omkring ?!/4,

2 Tussilago börjar blomma före !8/4, Veron. heder. 2/4, Blåsippa 3/4,

Leucoium /14, blomknoppar hos Hutchinsia framträda 3/4. Den !3/4 hade

Orchis Mascula blad af 5 cm. höjd öfver jordytan, blad af Polygala amara

och Geum urbanum voro starkt kolorerade.

? Tussilago börjar blomma ?8/3s, Veron. heder. ?7/s, Blåsippa före ??/s,

Leucoium !?/3, Galanthus nivalis 1/3. Under året uppkomna groddplantor af

Asperugo procumbens voro 1 em. i vidd (sydl. exposition) den ?3/s.

10 Femdagsmedia af temp. knappt öfver 2?” förrän 9/14. En femdagsperiod

med medeltemp. — 1” kan inskjutas efter 15 dec. Veron. heder. börjar blomma

3/4, Leucoium ??2/s, Tussilago ?/4. Öfvervintrande groddpl. af Cerastium

pumilum voro brunaktiga redan ?6/9.

1 Tussilago börjar blomma !/14, Leucowum !/4. Synliga blomknoppar hos

Tussilago 2/3.

< I 4

HH is

Ar Femdagsmedia öfver 0” = = Temperatur kl. 2 e. m. öfver O' EE =

22 232

fina Oc M. | t. 0 Mm: | Dag.| fritös mr | bom Dag

ölen ans 6 dec. 265 li7 mars 1 dec. 213

1 april utom !!/4-15/4/26 nov.! 239 30 mars utom 19/4123 nov. 238

22 mars ut. 2/s-3!/s]1 dec. | 250 21 mars utom 2 dag. 2 dec. utom 4 dag.| 251

11 april 4 febr. 1882 utom |

| 28ho-3u 290 | 9 april 6 febr. 82 ut. 8 dag.| 296

7 mars? 11 nov. 25018 mars 15 nov. 253

1 april 131 dec. ut. ?/1a-8/12) 270.126 mars 130 dec. utom 3 dag.| 277

(12 mars) ut. 18/4-20/4 16 nov. | 245 (12 mars) ut. 2 dag.|19 nov. 251

dessutom '/1-!+/2 40 || dessutom 37 dag. | 317

| 18855 |7 mars (21 nov. 260 |13 mars utom 3 dag.|!23 nov. 253

| 1886? 122 mars 16 dec. 270 |I8 mars 118 dec. 276

| 18875 20 febr. ut. !2/3-21/3|21 dec. ut. !2/11-18/11] 290 [20 febr. ut. 19/3-19/3|22 dec. utom 3 dag.| 293

18887 11 april 21 dec. 255 |11 april (21 dec. utom 2 dag.| 253

1889? (1 april) Snö till P/al26 nov. samt 7/12-| 236 |(24 mars) 5 april |29 nov. samt före| 239

| 26/12 och 1/1-9/2 90) 60 | | SNfeDE NLB00 55

1890? (7 mars) 21 nov. 260 I(7 mars) 23 nov. 2602

189110 115 febr. ut. 22/3-20/3 (15 dec.) utom 2 dag.| 294 22 febr. utom 7 dag./((15 dec.) 12 dec. |285

| Snö från 2/12 | utom 2 dag.

12 mars 1 dec. 265 14 mars 4 dec. 266

20 mars 13 dec. 269120 mars 14 dec. 1270

52 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Längden af örtartade växters vegetationsperiod vid Visby

skulle enligt detta vara omkring 270 dagar. R. Hurt! har

beträffande Skåne beräknat den till 256 dagar. Hans lägre

värde beror på den senare tidpunkt, till hvilken han förlagt

periodens början, nämligen den 1 april. Då Anemone hepatica

i Skåne enligt samme författare blommor den 7 april, skulle

alltså blott 6 dagar erfordras för utvecklingen af blomknop-

parna. Men då temperaturen vid denna tid är låg och ganska

ojämn, tror jag, att nämnda tid är för kort, och att vegeta-

tionsperioden börjar något tidigare. Däremot anser jag det

vara för djärft att på hösten förlägga vegetationsperiodens

afslutning till den tidpunkt, då temperaturkurvan kommer

ned till 0. Tillämpades denna metod för Gotland, skulle vege-

tationsperioden omfatta hela december utom 11 eller 12 dagar

i slutet af månaden. Men före den dag, då en orts medel-

temperaturkurva går ned till 0”, hafva under de särskilda

åren dygnens medeltemperaturer i allmänhet oscillerat kring

O-punkten, så att marken varit frusen en eller flera dagar.

Efter hvarje sådan köldperiod behöfves en tid, innan jordytan

upptinar och växterna återfå sin turgor. Om därefter en ny

köldperiod följer, blir den mellanliggande värmeperioden utan

nytta för växten. En lång värmeperiod, som följer på en

kortare köldperiod, bör däremot inräknas i vegetationstiden.

Alldenstund direkt solljus spelar en mycket underordnad

rol i december, är äfven af detta skäl en viss försiktighet

af nöden vid beräknande af vegetationsperiodens slut. Där-

emot torde nog tillägg till det ofvan för Gotland beräknade

värdet många år behöfva göras med anledning af solskens-

dagarna i jan.—mars. Därtill fordras likväl alldeles speciella

undersökningar.

Med vegetationsperiod har här menats den tid, under

hvilken hos örter öfver hufvud taget lifsverksamheten kan

skönjas i det yttre. Alla arter börja ej lika tidigt sin

utveckling, ej heller fortgår den hos hvarje individ från

vegetationsperiodens början till dess slut. Men somliga in-

divid kunna utvisa dess början, andra slutet.

Då det gäller de vinterannuella växterna, passar det här

följda vanliga åskådningssättet ännu mindre för de särskilda

individen. En höstgroende planta börjar ju ej sin utveckling

1 Recherches sur les phénoménes périodiques des plantes. (I Nov. Act.

Ups LOL)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 53

vid vegetationsperiodens början. HEj heller är groningstiden

för dessa växter fullt bestämd af klimatiska faktorer, lika

litet som tiden för frösättningen är det. Vill man redogöra

för den olika tidslängd, sådana växter hafva till sitt för-

fogande under särskilda år, måste man därför från året

subtrahera den tid, under hvilken man anser temperaturen

lägga hinder 1 vägen för lifsverksamheten.

Under samma förutsättning som vid uppskattningen af

vegetationsperiodens längd har jag med ledning af femdags-

media beräknat tiden för vinterhyilan under åren 1878—1892

och funnit den vara

1878—79 . . . 110 dagar 1883—84 . . 80 dagar 1888—89. . . 100 dagar

TESS 20 BAER 0 S0=— 001 MAO

S0—St t30 3 85—86 . . 120 > 0-9 OT

BER tta 20 386—87 . . 75 > SPE IEA

82—83 . (405553 87—88 . . 115 >

d. v. s. i medeltal 94 dagar, hvilket jag anser vara ett

maximum-värde.

Under tvenne vintrar kan afbrottet uppskattas till blott

40 dagar. På vintern 1881—982 förekommo endast 4 femdags-

perioder, under hvilka medeltemperaturen gick ned till 0”

eller därunder, nämligen 28 okt.—6 nov., 5—9 febr. och 2—6

mars. Den kl. 2 e. m. aflästa temperaturen var öfver 0”

hela vintern utom 5 dagar på hösten och 13 dagar på våren.

Under sådana förhållanden måste 40 dagar anses vara högt

beräknadt värde på vinterhvilans längd.

Genom laboratorieförsök har man som bekant visat, att

groning i allmänhet försiggår vid lägre temperatur än den,

som de vegetativa delarna fordra för sin vidare utveckling.

Många växters blomning försiggår likaledes vid mycket låg

temperatur. Man kunde därför vänta, att senhösten skulle

vara mera gynnsam för groning och blomningsföreteelser än

för de vegetativa organens fortkomst i allmänhet. I verklig-

heten förhåller det sig dock ej alltid så. På de under sen-

hösten upplöjda åkrarna uppstå knappast några ogräsplantor

före vinterns inträde, ehuru ogräsfloran följande vår visar,

att frön ej saknades. Omlagring af det allra öfversta jord-

skiktet framkallar däremot på senhösten lätt nya grodd-

plantor, hvilkas groning sannolikt redan förut är inledd, något

som däremot ej kan vara fallet med frön, som legat djupt

nere i jorden. På mark, som ej bearbetas af människan, så-

54 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

som sandfält och stränder, hinna de grobara fröna 1 allmänhet

påbörja sin groning under den varmare delen af hösten, hvar-

för knappast nya groddplantor tillkomma under senhöstens

lägre temperatur. Det är också möjligt, att den under gro-

ningen frambragta värmen bidrager till groningens fortskri-

dande, sedan processen väl kommit i gång. Ett hinder för

sen groning ligger vidare i den omständigheten, att tempera-

turen vid den tiden ofta går ned under groningens minimi-

temperatur, så att fröna ej oafbrutet äro utsatta för de be-

höfliga groningsvillkoren.

Hvad blomningsföreteelserna beträffar, bero de mycket

på antalet solskensdagar. Under mulna höstar afstannar

snart äfven de härdigaste växternas blomning. Ett exempel

härå är följande. På en rågåker vid Visby, Gråbo, befunno

sig groddplantor af Thlaspi arvense den 4 okt. detta år all-

mänt på färstärkningsstadiet, och endast ett mindre antal

hade tydligt framträdande blomknoppar; den 15 nov. funnos

bland rosetterna talrika blommande några cm. höga plantor;

den 28 dec. hade dessa blommat ut, ehuru utan fruktbildning,

men inga nya blomställningar hade slagit ut hos de individ,

som vid föregående iakttagelse stodo på förstärkningsstadiet,

och många blomställningar hade afstannat i sin utveckling

samt innehöllo blott outslagna blomknoppar. Blomningen

hade följaktligen upphört, oaktadt rosetterna så väl hos denna

växt som hos de nyss nämnda arterna fortfarande visade

tydlig lifsverksamhet.

Då hos Thlaspi arvense intet behof af hvila på förstärk-

ningsstadiet förefinnes, kan orsaken till blomningens upp-

hörande ej vara någon annan än att blomningen under lika

omständigheter i afseende på jordmån, fuktighet o. 8. Vv.

fordrar mer ljus och värme än den vegetativa utbildningen.

Andra exempel äro Veronica polita och agrestis, Viola

arvensis, Lamium purpureum, Stellaria media, hvilka vegetera

hela senhösten, sedan den florala utvecklingen afstannat eller

alldeles undertryckts. Hvad som sedan på våren framkallar

blomningsfenomenet trots den låga lufttemperaturen, är nog

strålande ljus och värme. Sinapis arvensis kommer om hösten

ofta i floralt stadium i rågåkrarna; somliga höstar uteblir

blomningen, men det vegetativa systemet utvecklas kvantita-

tivt mera än som under vanliga omständigheter är behöfligt

för blomningens inträdande.

Ör

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 29. AFD. III. N:0 2.

Redogörelse för observationsmaterialet.

Aethusa Cynapium L. kan gro vår eller sommar, sällan på

hösten. Redan i sept. äro groddplantorna! i trädgårdar, på

ruderatplatser o. s. v. ganska stora, 1 okt. ända till 30 cm. i

diameter. Många individ hafva ännu benägenhet att utbilda

förlängd stjälk och utveckla blommor; dessa individ bort-

frysa vid vinterns inträde, vanligen i december. Rosetterna

däremot öfverlefva vintern och äro 1 mars och april friskt

mörkgröna; 1 slutet af maj äro de vanligen färdiga att blom-

ma. Vid den tiden äro de vårgroende plantorna blott några

cm. vida; deras hjärtblad och nedre mellanblad äro brun-

aktiga. — I en på våren 1898 nyanlagd gräsmatta uppkom

Aethusa samma år rikligt, och de blommande plantorna nådde

i aug. öfver klöfvern. Vida större och gröfre, stundom mer

än meterhöga, äro de individ, som grott föregående år. —

Växten är sålunda sommarannuell, stundom wvinterannuell,

ganska ofta äkta bienn, ehuru den har benägenhet att om

hösten utbilda förlängda vegetativflorala axlar och i sådant

fall fryser bort. — Då nya groddplantor om hösten ej pläga

anträffas i bestånd af fruktificerande plantor, och då gronings-

försök under nov. månad ej lyckades mig, sluter jag, att fröna

behöfva hvilotid, och att våren är den normala gronings-

tiden. (Se sid. 23.)

Agrostemma Githago L. gror i allmänhet på hösten. TI okt.

och nov. äro groddplantor af 3—5 cm. höjd och med tätt

ställda bladpar allmänna på åkrar. De glatta hjärtbladen

kvarsitta merendels vid den tiden. Axlarna börja emellertid

redan på hösten något litet förlängas, och korta grenar ut-

bildas ur de nedre bladvecken; stundom framkommer en blom-

1! Med groddplanta har jag öfverallt menat en af frö uppkommen planta,

som ännu ej inträdt i floralt stadium (så vidt motsatsen ej uttryckligen an-

gifves). De här nedan förekommande måtten afse i allmänhet vidden (=

diametern).

36 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

går under. På våren efter snösmältningen träffas de ljus-

gröna öfvervintrande, ända till 10 cm. vida groddplantorna

öfver allt i höstsäd. De yngre bladen äro hopstående och

uppräta. — Växten är således normalt vinterannuell. I

fuktig sandig jord är möjligheten till groning om våren större.

Därvid uppkomma späda, stundom mycket lågväxta sommar-

annuella individ, hvilka i allmänhet gå under namnet f. nana.

(Se sid. 20.)

Airopsis precox Fr. Groddplantor framkomma ytterst

ymnigt om hösten på sandig jord, mest bland mossa. I

okt. 1897 voro de ett par em. höga. Så tidigt som 25 aug.

har jag 1898 observerat ännu större groddplantor på Vifves-

holm. I maj står växten i full blom. Således vinterannuell.

Dessutom gifva på våren groende frön upphof till småväxta,

enkla, sommarannuella plantor. (Sid. 20.)

Airopsis caryophyllea Fr. förhåller sig som föregående. I

kruka sådda frön af årets skörd grodde i okt. en vecka efter

sådden.! (Sid. 20.)

Alchemilla arvensis Scop. Ett par cm. vida groddpl. äro

under okt. och senhösten allmänna 1 höstsäd. På våren äro

de ljusgröna eller på nedre bladens undersida m. e. m. rosen-

röda samt oskadade. Äfven på sandfält har jag i okt. funnit

små groddpl. Alltså är växten vinterannuell, men kan sanno-

likt äfven vara sommarannuell, ty på våren träffas groddpl.,

hvilka knappast hafva andra blad än hjärtblad utbildade. —

På stubbåkrar finner man dessutom under vintern och våren

talrika individ, som öfvervintra med blommor och frukter.

Jag förmodar, att en del af dessa individ grott föregående

vår, men af säden hejdats i sin utveckling. De fortlefva nu

ett stycke in på andra sommaren, dock utan att utveckla

några nya vegetativflorala skott. (Sid. 26.)

Alliaria officinalis Andrz. De redan i början af augusti

iakttagna flera cm. vida groddpl. måste härleda sig från vår-

grodda frön, hvarför åtminstone dessa individ äro bienna.

(Sid. 41.)

1! Detta liksom öfriga här nämnda groningsförsök verkställdes i bonings-

rum med 15 —17" C. temperatur. Krukorna stodo i ett mot söder vettande

fönster.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.: HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 57

Alopecurus agrestis L. I vårsäd spenslig och ej tufvad samt

synbarligen sommarannuell. - De i rågåkrar och på ruderat-

platser förekommande greniga eller tufvade plantorna äro

däremot i allmänhet vinterannuella; groddpl. har jag observerat

från midten af sept. Frön, som insamlades och såddes i

kruka i början af okt., grodde efter få dagar. (Sid. 23.)

Alopecurus geniculatus L. På träskhedar 1 Endre fann jag

1 aug. 1898 dels talrika enkla och småväxta plantor (sannolikt

vårgrodda), hvilka alla buro ett eller några få ax, dels lösa

tufvor, i hvilka sammanhanget mellan äldre, nu fruktificerande

skott och friska, rotslående sidoskott ännu ägde rum. I maj

1897 hade jag sett liknande, men mycket större och fastare

tufvor på gräsbeväxta strandhedar vid Klintehamn; de under

föregående år axbärande stråna voro nu vissna, men samman-

hanget med de af dem alstrade sidoskotten kunde utan svårig-

het ses. Nidoskott utbildades fortfarande. Växten är alltså

här, 1 motsats mot hvad de svenska flororna i allmänhet

uppgifva, flerårig. Det bör tilläggas, att växplatserna öfver-

ensstämde med de på Gotland vanliga, nämligen grunda för-

djupningar (hjulspår o. d.) i hagar, skogar, på hällmark eller

strandängar. (Sid. 44.)

Alyssum ecalycinum L. är normalt höstgroende och vinter-

annuell. Från sept. till maj finner man växplatserna beströdda

med lökfärgadt grågröna groddpl. af ända till 10 cm. vidd

eller mera. De nedre bladen hinna stundom vissna och affalla

redan på hösten; som de äro skenbart motsatta, komma de

nedre grenarna att intaga samma ställning. Detta år funnos

små groddpl. redan i början af aug., hvilka uppenbarligen

hade uppkommit af årets frö. — Späda individ hafva möjligen

uppstått af vårgroende frön. (Sid. 20.)

Anagallis arvensis L. Hvarken på hösten eller vintern har

jag bland massor af fruktificerande plantor funnit några nya

groddpl. Endast förfrusna individ har jag funnit på våren.

Den något sent börjande och ända in mot vintern fortgående

blomningen (som hos Linaria minor), bristen på rosett och

förekomsten äfven i vårsäd häntyder i alla händelser på vår-

groning. Jag upptager växten följaktligen såsom sommar-

annuell. Liksom flera andra dylika har den under blomningen

och fruktbildningen ej sällan hjärtbladen kvarsittande. (Sid.15.)

38 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Anchusa arvensis M. v. Bieb. är 1 höstsäd vinterannuell; i

okt. är groddpl. några cm. vida. Bland vårsäd är växten

sommarannuell, spenslig och föga förgrenad. (Sid. 23.)

Auchusa officinalis L. Alla individ, hvilkas utveckling jag

följt, hafva varit perenna. På hösten finner man i allmänhet

vid stjälkens bas friska knoppar, hvilka följande vår vidare

utvecklas. (Sid. 44.)

Androsace septentrionalis L. gror på sensommaren och hösten

samt är winterannuell. I midten af aug. detta år voro de

största groddpl. på en sandhed 1 cm. i vidd, de minsta voro

ett par mm. och hade nästan inga andra blad än hjärtblad;

i nov. funnos groddpl. af 3 cm. diameter. I april pläga bla-

den vara mönjeröda, i synnerhet undertill; på hösten äro de

gröna eller på sin höjd försedda med rödaktiga fläckar mot

spetsen af bladens undersida. (Sid. 20.)

Anthemis arvensis L. är 1 höstsäd vinterannuell; groddplan-

torna äro på senhösten flera cm. vida. I vårsäd vanligen

sommarannuell samt spädare och fåblomstrig. — På en hafre-

stubbåker i Viklau fann jag dock i nov. 1897 talrika stora

och greniga plantor, som i allmänhet ännu ej hade börjat

sin blomning; de voro otvifvelaktigt bienna; några få hade

blomknoppar eller nyss utslagna blommor, alldeles som Ma-

tricaria inodora vid samma tid. (Sid. 23.)

Anthriscus vulgaris Pers. gror i allmänhet på hösten. På

åkrar har jag i nov. funnit groddpl. omkring 4 em. vida.

Efter öfvervintring blifva på våren endast bladskaft och

bladflikarnas spetsar något brynta af solen. — På södra sidan

af Visby stadsmur iakttogos i okt. och början af nov. 1897

några grupper af groddpl. Största längden på bladen var

den 3 okt. omkring 5 cm. Den 15 febr. följande år stodo

groddpl. mycket tätare, t. o. m. täckande, och voro dess-

utom större än vid föregående observation. Ett individ vägde

5 gram och hade blad af 13 cm. längd. En rätt betydlig

tillväxt hade således ägt rum under senhösten och vintern.

— Likasom bland andra vinterannuella arter träffar man

äfven hos denna spensliga individ och dvärgexemplar, hvilka

sannolikt hafva grott på våren och således äro sommaran-

nuella. (Sid. 20.) i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 59

Antirrhinum Orontinum L. är sommarannuell. Den 8 okt.

1898 hade blomningen nyss börjat i en rågåker vid Stenstu

1 Västerhejde; utvecklingen hade varit så sen, att endast ett

fåtal af de nu några decimeter höga plantorna hade vid råg-

skörden träffats af lien. Blomningen hade ännu ej hunnit

börja hos alla plantorna, och ingen kapsel hade ännu öppnat

sig. Hos äfven de minsta individen (med kvarsittande hjärt-

blad) voro stamlederna förlängda och blomknoppar synliga.

Om höstgroning kan tydligen här ej blifva fråga. Grodd-

plantor förefunnos ej heller den föregående hösten i den då

nysådda rågen. — Då växten ej hindras 1 sin utveckling,

blommar den i juli och augusti. (Sid. 15.)

Apera Spica venti P. B. Under hösten har jag funnit groddpl.

af några cm. längd, hvilka öfvervintrade. Dessa vinterannu-

ella individ blifva i allmänhet starkt greniga vid basen. I

vårsäd, där växten är sommarannuell, blir den vanligen ogre-

nad (Sid. 285)

Arabis arenosa Scop. (från Vänge uppodlade myr). I hafre-

stubb träffas på hösten talrika af föregående års frö uppkomna

bladrosetter, från hvilka florala axlar utvecklas tidigt följande

sommar. I därpå följande aug. och sept. dö dessa rent bienna

plantor bort. Af deras frön utvecklas på hösten groddpl.,

hvilka öfvervintra för att följande år blomma och sedan

vissna. Denna generation är alltså vinterannuell, såsom ock

förhållandet i allmänhet är på dikeskanter och åkerrenar.

På sistnämnda ståndorter finner man dessutom i juli och

aug. späda individ, som nyss börjat blomma och tydligen

måste hafva grott under året. Likaså finner man stundom

1 vårsäd små individ, som blomma på sensommaren. För-

modligen dö dessa bort på senhösten, i hvilket fall de således

äro sommarannuella. — De individ, som börja sin blomning

sent på hösten, men ändå hinna utveckla några frukter med

som det synes grobara frön och som i nov. ännu hafva friska

skott vid basen, uthärda vintern och blomma ånyo medels

nya blomställningar följande år, hvarefter de vissna (perenna

eller subperenna individ). — Groningstid oreglerad. Små

groddpl. med friska hjärtblad förekomma från tidigaste våren

till vinterns inbrott; på våren äro de m. e. m. brunvioletta.

(Sid. 26.)

60 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Arabis thaliana L. På hösten träffar man groddplantor i

olika stadier intill 4 cm. vidd. Under den tidiga våren åter-

finnas de fullt friska, ehuru ofvantill brungröna, undertill

m. e. m. violetta. Dessa wvinterannuella individ blifva stora

och greniga. Andra groddpl. blifva först på våren synliga

och utväxa till spädare sommarannuella plantor. (Sid. 20.)

Arenaria gothica Fr. förekommer på groddplantstadiet un-

der alla årstider; öppna kapslar med mogna frön förefinnas

äfven året om. Vare sig fröna behöfva någon tids eftermog-

nad eller ej, gifves alltså möjlighet till groning när som helst,

då fuktighet och värme äro för handen. Som växtens stånd-

orter (hällmark) under den egentliga sommaren vanligen äro

uttorkade, äro smärre groddplantor då ganska sällsynta, men

desto vanligare höst och vår. — I sept. träffar man utom de

fruktificerande plantorna enkla eller föga greniga groddplan-

tor af en eller ett par cm. längd, somliga med synliga blom-

knoppar eller t. o. m. med utslagen toppblomma. På senhö-

sten äro de stora, greniga fruktificerande individen stadda i

bortdöende eller redan vissnade; de mindre af förenämnda

groddplantor utvecklade individen äro ofta, men ej alltid

blombärande, många hafva t. o. m. en eller annan mogen

kapsel. Följande vår fortlefva ännu 1) de höstgrodda indi-

vid, som ej ännu blommat, 2) de större med blommor eller

äfven med frukter öfvervintrande individen, som grott förra

sensommaren eller hösten, men hunnit längre i sin utveckling.

Utvecklingsgången är följande. Af de på sommaren eller

hösten groende fröna framkomma plantor, af hvilka en del ej

hinna utveckla synliga florala axlar samma år, utan blomma

det följande, hvarefter de mot hösten vissna bort. Dessa in-

divid äro vinterannuella (några kanske bienna). Andra indi-

vid hinna börja sin blomning och stundom äfven fruktsätt-

ning samma år som groningen ägt rum; de utvecklas följande

år till stora, rikt förgrenade, mångblommiga individ, som

slutligen vissna bort på hösten. Dessa individ blomma vis-

serligen under två vegetationsperioder, men knopparne till

andra årets blommor voro till en del synliga första årets

höst, och i allmänhet te sig andra årets skott som en ome-

delbar fortsättning på första årets. En sådan växt är icke

i egentlig mening perenn, utan annuell, fastän öfvervintrande

med höstblommor. — Att växten äfven kan vara sommar-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AED. III. N:0 2. 61

annuell, har framhållits af E. Fries (i Bot. Not. f. 1866).

Detta stämmer väl med det förhållandet, att jag under olika

år i juni månad bland groddplantor med eller utan kvarsit-

tande friska hjärtblad ej funnit en enda, som saknat blom-

knoppar, d. v. s. att äfven vårgrodda individ bereda sig att

blomma och fruktificera under sommaren; sådana plantor blifva

föga greniga. — Groddplantornas yttre blad äro under våren

på bägge sidor rödbruna. (Sid. 26.)

Arenaria serpyllifolia L. är normalt höstgroende. De för-

sta groddpl. har jag funnit på sandfält i midten af augusti,

om sommaren varit regnig. I höstråg uppträder växten snart

efter sådden i form af groddpl., som mot senhösten och vin-

tern blifva rikt förgrenade och hafva förlängda plagiotropa

skott. De kunna nå en storlek af 15 cm. 1 diameter och väga

flera gram, men vanligen äro de mindre. Följande år blom-

mar växten och nedvissnar ungefär vid tiden för rågskörden.

Alltså vinterannuell. Mycket sällan träffar man ett enstaka

individ, som öfvervintrat på foralt stadium. I vårsäd före-

kommer växten såsom sommarannuell, mycket sparsammare

och är där upprät, föga förgrenad. (Sid. 23.)

Arenaria trinervia L. I Vänge på mellersta Gotland har

jag i slutet af maj sett små groddpl., som hade alldeles fri-

ska hjärtblad och säkerligen grott samma vår. På sensom-

maren voro de stora och greniga, men hade inga synliga

florala axlar. I aug. har jag äfven annorstädes sett stora

groddplantor, stundom under omständigheter, som göra det

säkert, att de ej kunnat uppstå af årets frö. Följande år

blomma såväl dessa som de på hösten tillkomna groddplan-

torna. Alltså både vwinterannuell och bienn. — Att växten

äfven kan vara sommarannuell, har jag iakttagit i Västman-

land. Växplatsen var blottad jord vid roten af ett kullblåst

träd. Stjälken var späd, nästan enkel samt upprätt. (Sid. 23.)

Asperugo procumbens L. är på hård och grusig mark som-

marannuell, i det den gror i april samt frukticerar och viss-

nar i juli. I släkeblandad mylla gro somliga individ på hö-

sten och blifva på senhösten ända till 138 gram tunga och

mycket förgrenade, dock med korta skott. Det yttre bladen

skadas något af vinterkölden. Blomningen hos sådana wvin-

62 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

terannuella individ försiggår på våren redan i början af maj.

Späda groddplantor äro i april svagt brunaktigt anlöpta.

(Sid. 20.)

Aster Tripolium L. är vid Visby hamn perenn. På hösten

och vintern finner man nämligen köttiga, tunnformiga skott

af 2—3 cm. längd, försedda med några korta blad eller köt-

tiga fjäll i spetsen samt utgående från den ruttnande äldre

jordstammen. Dessa skott lösgöras snart fullständigt och

uppkastas stundom på stränderna samt utgöra således ett

verksamt spridningsmedel för växten.! Ibland händer det,

att de köttiga skotten länge sammanhänga till kakformiga

massor, som följande år gifva upphof till i tufvor samlade

blommande plantor. I hvilket fall som helst sker öfvervin-

tringen medels groddknoppstammar. Mera sällan inträffar

det, att knoppar af vanligt utseende utvecklas från själfva

den ofvanjordiska stjälkbasen, i hvilket fall växten äger en

kortvarig stjälkbaskomplex.? (Sid. 44.)

Atriplex hastatum L., A. litorale L. och A. patulum L. äro

rent sommarannuella. Groddplantor uppstå ej på hösten i de

täta och talrika Atriplex-bestånden vid stränder och rude-

ratplatser. De på hösten ännu lefvande plantorna bortfrysa

äfven under de blidaste vintrar. (Sid. 15.)

Avena fatua L. förekommer ofta ymnigt i vårsäd och är

där sommarannuell. Ej iakttagen 1 höstsäd. (Sid. 15.)

Barbarea vulgaris R. Br. är normalt perenn och fortvarar

många år. I ett bestånd af rätt talrika individ, växande i

stenbrott norr om Visby, fann jag i maj detta år blott ett

individ vissnadt af ålder, och hos detta var roten upptill 13

cm. i omkrets; alla andra individ hade friska skott vid stjälk-

basen (stjälkbaskomplex). — På en yta af ungefär 1 kvm.

borttogos tidigt på våren alla öfvervintrande groddplantor.

På följande höst hade efter de vårgrodda fröna nya grodd-

plantor uppvuxit till flera cm. vidd, men ingen enda hade

utbildat förlängda axlar eller visade benägenhet att inträda

i floralt stadium. Blomningen inträffar således där icke för-

sta året. (Sid. 45.)

1 Sådana skott hafva t. ex. insamlats på stranden nära Fårö fyrplats.

? Jfr N. Hjalmar Nilsson, Dikotyla jordstammar.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 63

Rarbarea stricta Andrz. är likaledes perenn såväl på sten-

högar 1 en grusgrop norr om Visby som i Vänge myr på

odlad myrjord. På sistnämnda ställe blommar växten icke

första året i vårsäd. Möjligt är ju, att växten äfven kan

vara bienn, såsom Hartmans flora uppger, eller vinterannuell

(jfr Areschoug, Skånes flora). Dock förtjänar nämnas, att

Jag på odlad myrjord funnit en planta, som vid första på-

seendet tycktes vara på väg att efter första fruktsättningen

vissna bort; men vid närmare granskning befanns det, att

en frisk rosett redan lösgjort sig från den ruttnande stjälk-

basen. (Sid. 45.)

Batrachium sceleratum Th. Fr. På stränder har jag i juni

funnit groddplantor med eller utan förlängda axlar ända upp

till blommande individ; i vissa fall kunde af de lokala för-

hållandena ses, att växten var sommarannuell. På en nyod-

ling å myrjord vid Visby äfvensom på fuktig lera vid Kop-

parsvik hade sistlidne höst mängder af små groddplantor

uppvuxit. Hos en del voro hjärtbladen redan i aug. vissnade,

hos andra voro de ännu i sept. friska. Bland årets frö, som

massviss låg på den fuktiga bottnen, förmärktes ingen be-

nägenhet för groning vid denna tid; men vid odlingsförsök

vid 15” temperatur grodde fröna tämligen rikligt efter en

till två veckor. Huru groddplantorna i naturen komma att

reda sig mot vinterkölden kan jag ännu ej afgöra.! (Sid. 16.)

Bidens tripartita L. Sommarannuell; inga groddplantor

kunna upptäckas på hösten. (Sid. 15.)

Brassica campestris L. var. biennis Metzg., den enda form af

arten, som påträffats på Gotland, är i allmänhet vinterannuell

och träffas mycket ofta blommande 1 höstsäd, men ej i vår-

säd. På en med höstråg besådd åker vid Visby fann jag

t. ex. i nov. 1897 ytterst talrika groddplantor (fläckvis täc-

kande), de största 25 cm. i vidd. De hade uppenbarligen

grott efter rågsådden. Följande sommar blommade växten

och satte frukt före rågen, så att att jag i midten af aug.

efter rågskörden såg talrika frön på marken, men ännu inga

groddplantor. I slutet af september hade nya groddplantor

vuxit upp och förekomma i alla stadier ända till en vidd af

! I rännilar vid Kopparsvik hafva groddpl öfvervintrat friska. På myr-

jord fröso de bort. (Anm. under tryckningen).

64 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

25 em. — Vid midten af aug. detta år påträffade jag vid

Roma på en sedan flera veckor orörd träda mycket stora grodd-

plantor som ej visade benägenhet för stjälkbildning. Här var

växten bienn. — Vacklande förhöll sig växten på ruderat-

plats med mörk och varm mylla, där jag utsått frön i januari

1898. I aug. funnos dels mycket stora, dels smärre grodd-

plantor; men hos intet individ hade förlängning af hufvud-

axeln börjat. Detsamma iakttogs i november. MNåledes är

växten icke sommarannuell, äfven om den utsås på våren. —

På jordhögar, som lämnats orörda, har jag funnit, att årets

frö ännu i aug. ej börjat gro, ehuru sommaren varit ovan-

ligt regnig. Att orsaken dock ej var frönas behof af efter-

mognad, visade sig genom groningsförsök i kruka. De första

dagarna af oktober hade groningen allmänt inträdt på jord-

högarna. (Sid. 20.)

Brassica Napus L. öfverensstämmer i förvildadt tillstånd

sannolikt med föregående, men är oftare bienn. Vid Visby

hamn har jag i juli månad före fruktmognaden funnit grodd-

plantor bland de äldre individen, och på senhösten och vintern

finner man äfven friska groddplantor bland de nu nedviss-

nade äldre plantorna. (Sid. 41.)

Braya supina Koch är sommarannuell. På hösten har jag

ej lyckats finna några groddpl. (Sid. 15.)

Bromus arvensis L. och B. secalinus L. Af dessa har jag

endast funnit vinterannuella individ. Groddplantor iakttagna

i oktober. (Sid. 23.)

Bromus mollis L. är oftast vinterannuell. Redan i augusti

har jag funnit groddplantor till och med af den spensliga

och lågväxta form, som är så allmän på Gotlands hällmarker.

(Sid. 23.)

Bupleurum tenuissimum L. är sommarannuell. Inga grodd-

plantor kunna upptäckas på hösten. Fruktmognaden på Got-

lands strandhedar är för öfrigt mycket sen; den inträffade

1898 ej före sept. (Sid: 15.)

Cakile maritima Scop. Om denna gäller detsamma som om

föregående. (Sid. 15.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2ä. AFD. III. N:0 2. 65

Calamintha Acinos Clairv. är i allmänhet perenn, så alltid

på hällmark, men blommar ofta redan första året. På häll-

mark 1 Viklau fann jag en höst, att 90 Zz af de små årsplan-

torna buro en eller flera blommor. Äfven på åkrar, sandfält

ete. finner man i allmänhet, att stjälkens bas på senhösten är

frisk och har friska rosetter. — Sannolikt kan växten äfven

vara annuell; på en sandig åkerren voro t. ex. 1 okt. 1897

de fruktificerande individen allmänt stadda 1 bortdöende och

inga groddplantor kunde upptäckas. — Äfven på hällmark

söker man ofta förgäfves efter nya groddplantor på hösten; på

våren och sommaren äro de allmänna.- Växten synes följakt-

ligen vara normalt vårgroende, ehuru eftermognad, enligt hvad

groningsförsök visa, ej är nödvändig. — Angående åldern,

vill jag nämna, att jag sett Aera individ, som blommat två

år och nu efter andra blomningen hafva friska skott, afsedda

för öfvervintring. — På talrika herbarie-exemplar från Dan-

mark och Sveriges fastland har jag sett, att växten äfven

utom Gotland är polykarpisk. (Sid. 44.)

Callitriche polymorpha Lönnr. har jag sett öfvervintra i

bryor vid Gråbo nära Visby. MNSannolikt alltid perenn på

Gotland. Dvärgformer har jag nämligen där aldrig påträffat.!

(Sid. 45.)

Camelina silvestris Wallr. är i regeln vinterannuell. Grodd-

plantorna blifva i höstsäd utbildade såsom rosetter, hvilka

på senhösten äro några em. vida. De öfvervintra oskadade

och blifva på våren brungröna. Dock kan växten äfven (t.

ex. i nyanlagda gräsmattor) blomma första året, hvarvid kan

inträffa, att mogen frukt ej hinner utvecklas före september

månad.

De i lin växande arterna torde alltid vara sommarannu-

ella (Sid. 23)

Capsella Bursa pastoris Moench. är dels vinterannuell, dels

sommarannuell. Groddplantor, uppkomna på hösten, blifva

i allmänhet stora (1 rosett vägde i mars 13 gram) och hafva

1 synnerhet i stubbåkrar och på hård mark mycket flikade

blad. I hafrestubb träffas under vintern rosetter af sådan

storlek, att växten där sannolikt kan vara bienn. Vårgro-

KEJEENBRUNDIN, IC. ps 10:

66 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

ende frön (i t. ex. potatisland och trädgårdar) gifva upphof

till spensligare individ med vanligen fåtaliga och hela rosett-

blad. Sådana rosetter har jag äfven funnit om hösten i råg-

brodden, således höstgroende. — Många individ börja sin

blomning på hösten eller t. o. m. senhösten. Blomställningen

öfverlefver vintern, men följande år befinnes det, att klasens

nedersta blommor ej utbilda frukt. Någon gång händer, att

individ, som börjat fruktificera, öfverlefva vintern, ehuru

tämligen illa medfarna. (Sid. 26.)

Cardamine hirsuta L. På steniga ställen vid stränderna

finner man under hösten talrika groddplantor, men ej på

sommaren. Vid Skälsö voro groddplantorna i okt. 1897 ända

till 12 em. i diameter och hade inemot 50 rosettblad, men

inga förlängda axlar. Äfven mycket små groddpl. funnos

bland de nu bortvissnade äldre plantorna. MNåledes vinteran-

nruell. — På fuktiga, sandiga åkrar och åkerrenar på Fårö

fann jag 1 aug. 1895 små sommarannuella individ, af hvilka

många hade samtidigt hjärtblad och blommor eller t. o. m.

frukter. Växten var här sannolikt efemer. — På våren äro

öfvervintrande groddplantor mörkgröna, m. e. m. brunaktigt

anlöpta och få tidigt blommor, af hvilka de nedersta, om ut-

vecklingen på hösten fortskridit alltför långt, blifva illa ut-

bildade. (Sid. 20.)

Carduus acanthoides L. är, så vidt jag funnit, alltid bienn.

I juli äro groddplantorna endast några cm. vida, men i okt.

ej sällan en half meter och därutöfver. — TI febr. 1890 obser-

verade jag ett 1 dm. högt, något grenigt individ, som före-

gående höst proleptiskt utbildat en blomkorg, dock med out-

slagna blommor. (Sid. 41.)

Carduus erispus L. öfverensstämmer med föregående. I en

nyanlagd gräsmatta vid Visby strand befanns en rosett af

vårgrodt frö den 2 sept. detta år vara öfver 1 meter i dia-

meter; intet individ visade benägenhet att utbilda florala

delar första året. (Sid. 41.)

Carduus nutans L. likaledes bienn. (Sid. 41.)

Carlina vulgaris L. är normalt bienn. Rosetterna äro i okt.

vanligen 10—20 cm. vida; på våren äro de yttre bladen vissna,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 67

men de inre friska, ljust lökgröna. Ett och annat individ

utbildar somliga år blomkorgar på hösten; så t. ex. 1889.

Dessa kommo aldrig i blom, utan vissnade jämte hela plan-

tan 1 följande mars eller april; 1 jan. syntes de ännu friska.

(Sid. 41.)

Carum Carvi L. är bienn. (Sid. 41.)

Centaurea Cyanus L. är mest vwvinterannuell. I rågåkrar

och på ruderatplatser äro de gråaktiga groddplantorna på

senhösten omkr. 10 cm. höga och lika vida, undantagsvis äro

rosetter ända till 25 cm. i diameter. Stundom blir en blom-

korg synlig, hvilken dock fryser bort. På våren äro de

yttre bladen ofta brunfläckiga. — I vårsäd är växten som-

marannuell, blommar senare samt är spädare och mindre för-

grenad; mot höstsidan är blomfärgen m. e. m. rödaktig.

(Sid23-)

Centunculus minimus L. På fuktig sand vid Klintehamn

(Vifvesholm) funnos i slutet af aug. 1898 inga groddplantor.

Frukten var då knappast mogen. WNäkerligen sommarannuell.

(Sid. 13.)

Cerastium glutinosum Fr. Nov. F1. Svec. ed. 1. Små grodd-

plantor har jag på senhösten sett i Visbytrakten. De öfver-

vintrade utan att taga skada. Antalet groddplantor var dock

litet i jämförelse med de blommande individ, som på somma-

ren pläga finnas på samma växplatser. Däraf kan slutas,

att växten oftast är sommarannuell, men en del individ »vin-

terannuella. (Sid. 20.)

Cerastium pumilum Curt. är oftare vinterannuell. Grodd-

plantorna blifva på våren, stundom redan i februari bruna.

Undantagsvis har jag 1 januari sett enstaka blommor; på

hösten pläga inga sådana utvecklas. (Sid. 20.)

Cerastium semidecandrum IL. är dels sommarannuell, dels

vinterannuell. Groddplantorna, som på hösten äro ljusgröna,

blifva på våren m. e. m. brunaktigt anlöpta; men en del

bortfrysa under vintern. Proanthesis iakttogs 1 nov. 1889

(Sid. 20.)

68 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Cerastium strigosum Fr. har jag i Sjonhem funnit vinter-

annuell.. Därjämte förefunnos små, sommarannuella individ.

(Sid. 20.)

Cerastium subtetrandrum (Lge) Murb. förhåller sig som (C.

glutinosum. (Sid. 20.)

Cerastium vulgatum I. är på gräs- och mosstäckt mark i

allmänhet perenn. På den genom grässvålens borttagande

blottade tunna, leriga jordbetäckningen å hällmark söder om

Visby blefvo åtminstone somliga individ perenna. Men många

utvecklade enstaka florala skott under groningsåret, så att

blomningen började i sept. och halfmogen frukt fanns i oktober.

De skott, som ej inträdde i floralt stadium på hösten, voro i

allmänhet så talrika, att plantorna hade antagit dynlik form.

Att döma af hvad som under dylika omständigheter plägar

äga rum, är det troligt, att blomningen det följande året

skall uttömma dessa individs krafter. De skulle då ej blifva

fullt perenna. — I åkrar bortvissna många af de yppigt ut-

vecklade plantorna efter första blomningen och frösättningen.

Växten kan följaktligen i vårsäd vara bienn, 1 det att säden

första året hindrar groddplantans fortkomst till inemot hösten,

då den hastigt tillväxer. Lämnas åkern obrukad följande år,

hinner växten fruktificera och plägar därefter dö bort. I

höstsäd blir växten i motsvarande fall vinterannuell. — På

våren finner man i samma blomställning ofta nog utbildad

frukt och m. e. m. skadade blommor från fjolåret samt friska

blommor för året. Vårfärgen är mörkgrön till brungrön.

(Sid. 44.)

Cerefolium sativum (Lam.) Bess. är både vinter- och sommar-

anmmuell på samma sätt som Anthriscus vulgaris samt är

lika härdig som nämnda växt. Groddplantorna äro på våren

ljust gröna. (Sid. 20.)

Chzerophyllum temulum L. är bienn. Redan 1 juli äro årets

groddplantor ganska stora. Under vintern förblifva äfven

de stora, yttre rosettbladen (stundom 20 cm. långa) friska

och nästan oskadade. På våren är färgen brungrön till mörk-

grön. (Sid. 41.) q

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD:. III. N:0 2. 69

Chenopodium album L., Ch. glaucum L., Ch. hybridum L., Ch.

polyspermum L., Ch. rubrum, Ch. Vulvaria L. äro sommarannuella.

Om hösten uppkomma inga groddplantor. Genom groning

på sensommaren uppkomma dvärgexemplar af Ch. glaucum

OcKEaNNA uma I (Sidad5:)

Ch. murale L. och Ch. urbicum LE. torde förhålla sig som

föregående.

Chrysanthemum segetum L. blommar sent och har samma

morfologiska utbildning af stam och blad som många som-

marannuella växter. Såsom sådan angifves också denna växt

(AREScCHOUG, Skånes fora). (Sid. 15.)

Cirsium lanceolatam (L.) Scop. I okt. finner man rosetter

af mycket olika storlek. Somliga äro knappt 10 cm. i dia-

meter, andra imnemot 1 meter. Det synes däraf sannolikt, att

växten ej alltid är bienn, utan kanske stundom trienn. Emel-

lertid beror ofta rosetternas olika storlek alldeles uppenbart

af den olika hårdhetsgraden hos marken. — På en våren 1897

uppkastad jordvall äfvensom på hårdare grusig mark därin-

till blommade sommaren 1898 omkring ett dussin bienna in-

divid. Mot dessa svarade ungefär lika många groddplantor,

som i sept. sistnämnda år voro knappt medelstora och säker-

ligen alla uppkommit samma år. Här var växten alltså ute-

slutande bienn. (Sid. 41.)

Cirsium palustre (L.) Scop. är enl. BRUNDIN stundom bienn,

men oftare pleiocyklisk (trienn). (Sid. 44.)

Cochlearia danica L. är på strandhedar öfvervägande (kan-

ske uteslutande) vinterannuell. I aug., då de fruktificerande

individen redan äro vissna, äro groddplantor af 1—2 cm. vidd

mycket talrika på stranden vid Vifvesholm. (Sid. 20.)

Conium maculatum L. är vid Visby på steniga ställen all-

tid bienn. Rosetterna äro i aug. ett par dm. vida, 1 okt. ända

till !/2 meter. På våren äro de friska och mörkgröna; endast

det trinda bladskaftet och bladflikarnes kanter äro något

brynta. (Sid. 41.)

70 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Crepis niceensis Balb. och Cr. biennis L. Af dessa har jag

endast sett bienna individ. (Sid. 41.)

Crepis tectorum L. I en kornåker på fuktig och sandig

jord vid Västergarn fann jag i aug. samtidigt blommande

individ, alla i ungefär samma stadium, och stora rosetter

(groddplantor från våren eller försommaren), hvilka icke vi-

sade benägenhet att utbilda förlängd stjälk. Växten var här

uppenbarligen både bienn och sommarannuell. Samma iakt-

tagelse är gjord i en större sandgrop vid Skrubbs utanför

Visby, på sandfält vid Ekeby m. fl. st. I hafreåkrar i Vänge

myr var växten de sista två åren uteslutande bienn; likaså

på dikeskanter och i diken i Hästnäs myr. Att växten äfven

är vinterannuell, synes af de smärre groddplantor, som an-

träffas på hösten. Af frön, som i början af sept. detta år

såddes på sandjord, uppkommo groddpl., som efter två måna-

der ännu voro ganska små och bestodo af hjärtblad och ett

eller två högst 1 cm. långa mellanblad. Fröna behöfva så-

ledes ingen hvilotid. (Sid. 23.)

Cr. teetorum L. var. glabrescens Neum. öfverensstämmer i

hufvudsak med föregående. Sålunda finner man i aug. på

grusig, m. e. m. träskhedartad hällmark 1) nedvissnade plan-

tor med utfallna frukter; 2) i deras närhet grupper af smärre

groddplantor, som följaktligen gifva upphof till vinterannuella

individ; 3) isolerade från förenämnda individ stora rosetter,

som uppenbarligen härleda sig från våren eller försommaren,

alltså bienna individ; 4) bland de sistnämnda stora rosetterna

stundom några, som hålla på att utbilda forala axlar, och

som komma till blomning på hösten, men som ej öfverlefva

vintern, alltså sommarannuella. — På mörkare, varmare jord-

betäckning å hällmark träffas under sommaren ytterst ymnigt

små spensliga, nästan oförgrenade individ, hvilka efter allt

att döma samtliga äro sommarannuella.

Crepis virens L. öfvervintrar på rosettstadiet. På hösten

i aug. och sept. finner man stora, mångbladiga groddplantor,

ofta 20—30 cm. i diameter, samt plantor med korgar i

knoppstadiet. De mindre individen befinnas följande vår

oskadade. Då detta inträffar i gräsmattor, som slås tidigt på

sommaren före frömognaden, torde åtminstone en del individ

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o 2. T7l

vara biemna. Groddplantor, som i sept. blott hafva ett par

em. 1 vidd, tillhöra nog vinterannuella individ. Jag förmodar.

att riktiga iakttagelser också ligga till grund för florornas

uppgift, att växten skulle vara sommarannuell. (Sid. 23.)

Cuscuta-arterna. Fullständiga iakttagelser äro ej gjorda;

men det synes mig ligga i sakens natur, att dessa växter

äro sommarannuella.t (Sid. 15.)

Cynoglossum officinale L. är bienn. Första årets rosett är

ännu i okt. frisk, men vissnar vid vinterns inbrott och kvar-

sitter i detta tillstånd, då andra årets blad i april frambryta.

De nya bladen äro då ofvantill ljust eller gulaktigt gröna,

undertill violettröda, 1 synnerhet på nerverna. (Sid. 42.)

Cyperus fuscus L. synes vara sommarannuell, såsom flororna

fuppgsrtva. (Sid. 15:)

Datura Stramonium L. som föregående. (Sid. 15.)

Daucus Carota L. är normalt bienn. Redan i maj kunna

fröna gro; i juli äro groddplantorna några cm. vida, på hösten

från några cm. till 40 em. På senhösten har jag någon gång

funnit individ i begynnande blomning; dessa äro sannolikt

sommarannuella. Detta inträffar endast undantagsvis. Som-

liga år har jag ej funnit en enda sådan planta.? Dei vårsäd

allmänna groddplantorna äro ännu på hösten rätt små och

utveckla först följande år blommor, då åkern får vara orörd.

Som ymniga groddplantor äfven framkomma i höstsäden strax

efter sådden, sluter jag, att växten äfven kan vara vinter-

annuell. De öfvervintrande groddplantorna blifva på våren

brungröna.? (Sid. 41.)

Delphinium Consolida L. är i höstsäd vinterannuell, i vårsäd

sommarannuell. Växten är allmännast i höstsäd; i vårsäd

träffar man på hösten individ, som ej hunnit utbilda mogen

frukt. De öfvervintrande groddplantorna äro på våren lök-

gröna eller föga brynta. (Sid. 23.)

1 Se t. ex. A. KERNER V. MARILAUN, Pflanzenleben I. p. 160.

> Jfr däremot E. FrIEs i Bot. Not. 1866.

> Alla iakttagelserna gälla den vilda formen.

K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Diplotaxis muralis DC. är alltid sommarannuell. Sent gro-

ende frön gifva upphof till dvärgexemplar, en eller annan

cm. höga, hvilka knappt hinna blomma före vinterns inbrott,

och som utan undantag bortfrysa under vintern. Nya grodd-

plantor iakttogos 1897 redan den 10 maj. (Sid. 15.)

Draba verna L. är både vinterannuell (större, greniga individ)

och sommarammuell (mest dvärgexemplar). Groddplantorna

blifva på hösten sällan stora; de öfvervintra äfven efter

proanthesis, som 1889 iakttogs redan den 13 okt. På våren

är vid solig exposition stammen brun, men bladen i allmänhet

gröna eller svagt brunfläckiga. (Sid. 20.)

Draba muralis L. är normalt vinterannuell. Huruvida de

spensliga individen härstamma från höstgrodda frön, är dock

ovisst! (Sid+20)

Echinospermum Lappula Lehm. På åkrar har jag funnit

groddplantor i oktober. Frön af hällmarksformen, insamlade

och sådda i kruka 1 början af okt., grodde efter en vecka.

Således normalt vinterannuell. Om den äfven gror på våren,

är mig obekant. (Sid. 23.)

Echium vulgare L. är bienn. Groddplantor äro allmänna

på försommaren, 1 juli äro de några cm. vida, på senhösten

ofta 30 cm. 1 januari äro de större bladen svarta, endast de

inre friska, äfven om den egentliga vinterkölden ännu ej in-

träffat. Bladen brynas ej af solen. (Sid: 41.)

Erigeron acris L. är allmänt perenn; måhända äfven, såsom

flororna uppgifva, 2-årig. (Sid. 45.)

Erigeron canadensis L. är sommarannuell. Frukten mognar

mycket sent (sept. och okt.). (Sid. 15:)

Erodium cicutarium DV Herit. är vanligen vinterannuell, så

t. ex. i höstsäd och i de festa fall på hällmark. På sist-

nämnda ståndort äro groddplantor af årets frö observerade

redan den 15 juli (1890); i aug. träffas de ymnigt. — I vår-

säd är växten sommarannuell. — I en potatisåker på sandjord

vid Visby fann jag i slutet af aug. detta år dels talrika

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 73

mycket stora rosetter, ehuru inga fruktificerande plantor

funnos 1 närheten, dels några blommande individ. De sist-

nämnda voro naturligtvis sommarannuella. De förra måste

däremot hafva varit bienna. Ty åkern hade ej blifvit rensad

på fera veckor, kanske ej på hela sommaren, och det är ej

möjligt, att ifrågavarande groddplantor uppkommit af samma

års frö, enär föregående generation, om den växt på samma

ställe, ju måste hafva varit vårgroende och sålunda ej hunnit

fruktificera förrän långt fram på sommaren. — På öfver-

vintrande rosetter antaga de yttre bladen eller åtminstone

deras kanter skarpt röd färg. (Sid. 23.)

Ervum hirsutum L. är 1 allmänhet vinterannuell. Både i

höstsäd och på sandig eller stenig okultiverad mark finner

man fram på hösten groddplantor i mängd. I sept. kvarsitta

ännu hjärtbladen med fröskalet; örtbladen äro utom lågblad

ett eller några få. I okt. äro grenarna från lågbladens (ej

hjärtbladens) veck talrika och flera cm. långa. På våren

blifva de öfvervintrande groddplantorna m. e. m. brungröna.

— Förmodligen kan växten äfven vara vårgroende och som-

marannuell (jfr ARrREscHouG, Skånes flora). — På steniga

strandvallar har jag någon gång funnit groddplantor så tidigt

utvecklade, att det var uppenbart, att växten där var fullt

bienn. Men på andra dylika voro groddplantorna ännu i okt.

ganska små och hade fröskalet kvarsittande. Fröna behöfva

ingen eftermognad, utan gro 1 kruka ett par dagar efter in-

samlandet. (Sid. 23.)

Ervum tetraspermum L. förekommer i Bro socken i höstsäd

och på åkerrenar; 1 vårsäd sökte jag den förgäfves. TI sist-

lidne september fann jag groddplantor af årets frö på dikes-

kanter och åkerrenar. Således vinterannuell. (Sid. 23.)

Erysimum cheiranthoides L. är dels vinterannuell, dels som-

marannuell, i förra fallet vanligen storväxt och grenig, i

senare fallet mindre, stundom blott några cm. hög. Sådana

dvärgexemplar funnos i aug. detta år dels i korn- och hafre-

åkrar i Hästnäs myr, dels på bottnen af diken, som länge

varit vattenfyllda på våren. Hösten 1897 observerades i

åkrar och på åkerrenar i Vänge myr mycket talrika grodd-

plantor, hvilkas stjälk var en eller några cm. hög, dock utan

74 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

synliga blomknoppar. De öfvervintrade i oskadadt skick.

(Sid. 23.)

Erythrea Centaurium (L.) Pers. Endast ett mindre antal

individ hafva närmare observerats (på sandig åkerren vid

Bjerges). I aug. voro alla groddplantor väl utbildade, 1—3 cm.

vida, före fruktmognaden hos äldre individ. Således bienn. I

nov. funnos dessutom smärre groddplantor, som troligen till-

hörde vinterannuella individ. (Sid. 23.)

Erythrea pulchella (Sw.) Fr. är sannolikt 1 allmänhet som-

marannuell. I aug. får man ofta förgäfves söka efter grodd-

plantor, som stannat på rosettstadiet; det händer, att alla

befinnas hafva utbildat förlängd hufvudaxel. — De sparsamma

groddplantor, jag funnit senare på hösten, hafva varit mycket

små och sent utvecklade, i slutet af okt. endast några få mm.

De visa emellertid, att växten äfven kan vara vinterannuell.

(Sid. 23.)

Erythrea vulgaris (Rafn) Wittr. har jag funnit sommar- och

vinterannuell samt bienn. (Sid. 42.)

Euphorbia exigua IL. är sommarannuell till och med på

hällmark. (Sid. 15.)

Euphorbia Helioscopia L. är allmän 1 vårsäd och där späd

till växten samt sommarannuell. På öppen jord är den äfven

vårgroende, men blir där storväxt och grenig. I rågåkrar

öfvervintra 1 skydd af rågbrodden en mängd individ, af hvilka

en del redan på hösten kunna börja sin blomning; toppblom-

man är på våren ofta bortfrusen. Äfven då växten icke på

hösten inträder i floralt stadium, blir hufvudaxeln förlängd

liksom de särskilda stamlederna vid basen, och intet särskildt

förstärkningsstadium kan urskiljas. Dessa vinterannuella

individ äro egendomligt nog i allmänhet småväxta samt på

grund af beskuggningen spensliga och vid basen ogrenade.

Stjälkbasen och de nedre bladen äro lifligt röda. (Sid. 16.)

Euphorbia Peplus L. är alltid sommarannuell. Alla plantor,

som framkomma på hösten, äfven de minsta, inträda i floralt

stadium och bortfrysa redan vid vinterns början. (Sid. 15.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 75

Euphrasia salisburgensis Funck kan på grund af växplatsen

och den sena blomningstiden ej vara annat än sommarannuell.

(Sid. 15.)

Euphrasia gracilis Fr., curta Fr. och strieta Host. äro äfven

sommarannuella. Groningsförsök med E. stricta på hösten

hafva ej lyckats. (Sid. 15.)

Filago montana L. är både sommarannuell och vinterannuel.

Vid höstens början hafva äfven de mindre individen förlängd

stjälk och utbilda småningom blommor (sommarannuella in-

divid). Men i okt. och nov. kunna nya groddplantor af ringa

storlek (vanligen mindre än 1 cm.) vara ytterst ymniga. Efter

snösmältningen har jag funnit dem något större, 1—2 cm.

vida. Under torrare höstar äro groddplantor mer sällsynta,

eller utvecklas de senare. (Sid. 23.)

Filago minima (Sm.) Pers. liknar föregående art. (Sid. 23.)

Fumaria officinalis L. är i allmänhet sommarannmuell. Grodd-

plantor af vårgrodt frö äro lökgröna med brungröna blad-

spetsar och flikar. På hösten uppkomma äfven 1 höstsäd

groddplantor, hvilka ofta öfvervintra för att följande vår

blomma. Under senhösten och vintern svartna och affalla

först de rödaktigt anlupna hjärtbladen och sedan de nedre ört-

bladen. Öfvervintringssättet är detsamma som hos Euphorbia

Helioscopia, i det att hufvudaxeln genast efter groningen

förlänges. (Sid. 16.)

Galeopsis Ladanum L., Tetrahit L. och versicolor Curt. pläga

ej, för så vidt jag har mig bekant, gro om hösten, och de

dödas i alla händelser af vinterkölden. Således sommar-

annuella. (Sid. 15.)

Galium Aparine L. är 1 höstråg wvinterannuell; de första

groddplantorna uppträda i slutet af aug.; senare på hösten

blifva de ofta tätt greniga och nedliggande, nästan dynlika

med ända till fem skott framskjutande ur hvardera hjärt-

bladsaxillen. Följande vår äro de m. e. m. grönbruna med

ännu friska hjärtblad. — I busksnår finner man på hösten

groddplantor i alla stadier, stundom t. o. m. blommande in-

76 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

divid (sommaranmuella). De, som ej blommat, öfvervintra

oskadade och äro i följande mars ända till 20 cm. höga, enkla

och vanligen uppräta. — På ruderatplats har jag vid snö-

smältningen funnit en öfvervintrande rosett, som vägde 26

gram. (Sid. 23.)

Gentiana Amarella L. Fullt bienn (enligt Sv. MURBECK,

Studien äber Gentianen ete.). (Se ofvan sid. 41.)

Gentiana uliginosa Willd. är sommarannuell. (Sid. 16.)

Geranium columbinum L. I okt. och nov: uppträda i mängd

smärre groddplantor (sällan öfver 3 cm. vida) både 1 åker och

på stenig, hård mark. Således vinterannuell. Groddplantorna

äro på våren m. e. m. röda i synnerhet på bladens undersida:

Hjärtbladens undersida är redan på hösten röd. — Växten

uppgifves äfven såsom sommarannuell (ÅA REsCHouG). (Sid. 23.

pp8

Geranium dissectum L. är allmänt höstgroende så väl i åkrar

som på hård, gräsbeväxt mark. Redan i okt. äro groddplan-

torna stora (10—15 cm.), mångbladiga och hafva vissna yttre

blad. På våren äro rosetterna ända till 20 em. i diameter

och hafva m. e. m. rödfläckiga eller mönjeröda blad. Således

normalt vinteramnuell. — På hösten finner man därjämte blom-

mande, späda och nedliggande individ, som äro sommarannuella.

— I stubb efter vårsäd träffas på hösten rätt stora rosetter

(1—2 dm. i nov.). Huruvida dessa grott på försommaren eller

senare, har jag ej kunnat utröna. (Sid. 23.)

Geranium lucidum L. Äfven af denna har jag på hösten

iakttagit stora mångbladiga groddplantor. Vinterannuell

efter allt att döma. (Sid. 23.)

Geranium molle L. är normalt och nästan uteslutande vinter-

annmuell. Redan i midten af juli (1890) har jag funnit små

groddplantor af årets frö. På hösten är marken på mossklädd

häll rikt öfversållad med groddplantor af flera cm. diameter.

Dessa öfvervintra och äro i följande mars rent gröna. Äfven

stiplerna sakna hos denna art nästan fullständigt det röda

färgämnet; de äro breda, hvita, hinnaktiga. (Sid. 80.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25: AFD. III. N:0O 2. 77

Geranium pusillum L. kan vara sommarannuell t. ex. i ny-

anlagda gräsmattor och i vårsäd; men är oftare vinterannuell.

På våren, strax efter snösmältningen, äro groddplantorna

från fjolåret 10 till 20 cm. vida, gröna med m. e. m. mönje-

röda bladkanter. — På en sandig potatisåker, som ej på flera

veckor rensats, fann jag 1 aug. detta år flera mycket stora

rosetter, som måste hafva uppkommit af vårgroende frö;

några fruktificerande individ funnos ej i närheten. Dessa

rosetter tillhörde bienna individ. TI stubb efter vårsäd finner

man på hösten, utom blommande och fruktificerande individ

(sommarannuella), äfven stora, 10—20 cm. vida rosetter af

samma storlek som de blommande plantorna, men utan ansats

till floral utbildning. Dessa öfvervintra och blifva bienna.

(Sid 23.)

Geranium Robertianum L. är på stenig mark och på klippor

bienn.! Redan i juli äro groddplantorna rätt stora; på hösten

äro de ett par dm. höga. Under vintern skadas endast de

yttersta och största bladen i rosetten. — På odlad mark torde

växten förhålla sig på annat sätt. (Sid 41.)

Gnaphalium uliginosum L. är sommarannuell; ty på hösten

har jag förgäfves sökt groddplantor. (Sid. 16.)

Halimus pedunculatus (L.) Wallr. är sommarannuell. Frukten

mognar mycket sent, detta år ej före september. (Sid. 16.)

Holosteum umbellatum L. är dels sommarannuell, dels vinter-

annuell. På lös, sandig jord vid stränder finner man i okt.

talrika groddplantor, som blifva allt mer och mer greniga

utan att utbilda egentlig rosett. På våren äro de öfvervin-

trande groddplantorna ljust glaucescenta och rödaktigt an-

mpnar (Sid. 20)

Hordeum murinum LIL. är både vinter- och sommarannuell.

De stora tufvade exemplaren härleda sig från höstgrodda

frön. Groddplantorna på öppen ruderatplats hafva redan i

okt. blad af flera centimeters längd och blifva på senhösten

än större samt mycket greniga. (Sid. 23.)

! Den här åsyftade formen har röd stjälk och röda, uppåt riktade, tal-

rika rosettblad; frukten är nätrynkig. Växten öfverensstämmer i det hela

med f. rubricaule Horn.; men fruktämnets hårighet är ganska växlande.

18 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Hutchinsia petrea (L.) R. Br. kan visserligen vara sommar-

annuell, men de festa fröna gro likväl på hösten, så att

växten vanligen är vinterannuell. I sept. och sedermera under

hela vintern finner man alla år groddplantor i mängd. Roset-

terna innehålla stundom öfver 50 blad och hafva flera centi-

meters diameter. Efter öfvervintringen blifva de på solig

ståndort bruna eller brunfläckiga. — De festa höstar börjar

ett eller annat individ blomma, ehuru blomställningen knappast

höjer sig öfver rosetten; sådana individ öfvervintra utan att

lida synnerlig skada. Efter regniga somrar uppträda grodd-

plantor tidigare än eljest; så t. ex. funnos icke blott blommor,

utan äfven starkt svällda fruktämnen redan den 8 aug. detta

år. Dessa individ växte på norra sidan af jordhögar och

murar, och i allmänhet komma groddplantor med sådan expo-

sition först till utveckling, ett bevis för att bristen på grodd-

plantor under vanliga somrar ej beror endast på frönas behof

af eftermognad, utan kanske lika mycket på en af bristande

fuktighet framtvingad sommarsömn. (Sid. 20.)

Hyoscyamus niger L. Endast bienna individ hafva iakt-

tagits. Under och kring fruktificerande individ, växande på

synnerligt lämplig groningsbädd af lucker jord, sökte jag i

okt. och nov. förgäfves efter groddplantor. I början af okt.

voro för öfrigt endast få frukter öppnade och fröna voro till

endast en ringa del utkastade. Däremot påträffades på andra

ställen samtidigt stora mångbladiga rosetter, som måste här-

leda sig från en föregående generations frö. Groningsförsök

i kruka visa, att fröna behöfva en tids eftermognad. Ty

frön, som insamlades och såddes omring den 1 okt., hade i

början af dec. ej börjat gro. — Det synes mig, som växten

kan blifva vinterannuell endast i det fall, att fröna under

vintern och följande års försommar legat djupt nere i jorden

eller på ett torrt ställe, men andra hösten råkat komma i

lämplig groningsbädd. (Sid. 41.)

Isatis tinctoria L. har jag funnit bhienn. Rosetterna äro

äfven på våren blågröna. (Sid. 41.)

Jasione montana L. var. litoralis Fr. är normalt bienn så väl

på sandiga stränder som på sandiga betesmarker och fält.

Redan i slutet af juni äro groddplantor af förra årets frön

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AED. III. N:O 2. 79

mång- och tätbladiga. Däremot söker man efter de äldre

individens fruktsättning förgäfves nya groddplantor. Gro-

ningsförsök 1 kruka tyckas likväl visa, att ett eller annat

frö skulle kunna gro på hösten under gynnsamma förhållan-

den. — På senhösten uppträda med eller utan metanthesis

nya skott på de fruktificerande plantornas stjälkar. Dessa

skott sitta i allmänhet ej vid rothalsen utan högre upp och

hafva inga birötter, så att föga utsikt finnes till att växten

skall kunna blifva perenn. (Sid. 41.)

Juncus bufonius L. är sommarannuell. Om hösten och för-

vintern finnas på växplatserna inga groddplantor utan blom-

knoppar, och växten bortfryser under vintern. — Den greniga

formen f. fascicularis Koch har jag ej närmare iakttagit.

(Sid. 16.)

Juncus eapitatus Weig. är sommarannuell enligt iakttagelser

på två ställen 1 Sanda socken. (Sid. 16.)

Lamium amplexicaule L. Friska groddplantor i alla stadier

ända upp till individ, som börjat sin blomning, förekomma

hela hösten och vintern. I höstråg stanna de flesta plantorna

under vintern på förstärkningsstadiet, men en och annan

hinner dock utbilda några (kleistogama) blommor redan på

hösten. Äfven sådana individ öfvervintra utan att märkbart

taga skada. Tidigt på våren utvecklas stora chasmogama

blommor. — Dessutom är växten sommarannuell. (Sid. 26.)

Lamium purpureum L. öfverensstämmer 1 det hela med

föregående. På senhösten utslagna blommor äro dock sällsynta

med undantag af på äldre individ genom metanthesis upp-

komna. (Sid. 26.)

Lampsana communis L. är bienn, vinterannuell och sommar-

annuell. I höstsäd är den så godt som uteslutande höstgro-

ende och vinterannuell. I vårsäd blir den i allmänhet som-

marannuell samt spenslig och lågväxt, men bland de blom-

mande individen träffar man i aug. och senare på hösten

äfven plantor på rosettstadiet utan benägenhet att förlänga

hufvudaxeln, d. v. s. bienna individ. — På steniga ställen,

obrukade åkrar, ruderatplatser o. s. v. finner man marken på

hösten öfversållad med stora, mångbladiga, ljusgröna rosetter

30 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

med tjock, kort kägellik hufvudrot, hvilka i oskadadt skick

öfvervintra och följande vår äro lika friska, ljusgröna eller

svagt brunfläckiga. — På skuggiga ställen, såsom under bu-

skar i trädgårdar, har jag i början af juli iakttagit stora

groddplantor, innan mogen frukt fanns att tillgå; i ett par

grupper af sådana groddplantor, iakttagna 1891, hade i slutet

af okt. ännu ingen benägenhet till förlängning af hufvud-

axeln visat sig. Dessa individ voro sålunda alla fullt bienna.

— På jordhögar af lös mylla har jag funnit en stor mängd

individ sommarannuella, andra individ öfvervintrande på ro-

settstadiet, under det åter andra vacklade, så att långt in

på senhösten rosetter förefunnos, hvilka började skjuta i höj-

den eller redan hunnit till floralt stadium. Alla dessa indi-

vid med förlängda axlar fröso under vintern bort. (Sid. 23.)

Lappa minor (Schkuhr) DC. På hård mark (vägkant och

åkerren) vid Visby har jag iakttagit flera trienna individ.

I maj förefunnos nämligen på växplatsen 1) små nyss fram-

komna groddplantor med ännu små hjärtblad, 2) fjolårsplan-

tor med ett eller annat mellanblad af några centimeters längd,

3) stora rosetter med grof, i jorden neddragen hufvudaxel

samt talrikare blad af omkring 10 cm. längd; endast de sist-

nämnda plantorna blommade samma sommar. De under mom.

2) nämnda medelstora plantorna blommade icke under som-

maren; äfven om de härledde sig från höstgrodda frön, be-

höfde de alltså tre vegetationsperioder för sin frösättning.

Om de i mom. 3) nämnda största groddplantorna uppkommit

näst föregående vår eller möjligen användt två vegetations-

perioder på förstärkningsstadiet, kunde ej utrönas. — Att

höstgroning i naturen förekommer är säkert; 1 slutet af dec.

har jag sett små groddplantor dels med, dels utan kvarsit-

tande hjärtblad. (Sid. 44.)

Lappa officinalis All. På härd mark har jag gjort samma

iakttagelse som om föregående art, således kan växten vara

trienn. Tämligen säkert är, att växten i naturen emellanåt

gror på hösten. Ty af frön, som såddes 1 kruka den 9 okt.

detta år, grodde flera redan den 18 okt. (Sid. 44.)

Lepidium campestre (L.) R. Br. är ofta perenn. Detta är

normalt fallet i stenbrott norr om Visby. På en under tidi-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD:. III. N:Oo 2. 81

gaste våren 1898 afröjd plats framkommo af föregående års

frö talrika groddplantor, af hvilken ingen enda blommade

första sommaren. På samma ställe blommar hvarje individ

regelmässigt två somrar. Växten blir alltså här tre år gam-

mal. Öfvervintring sker genom stjälkbaskomplex af enklaste

slag. — På stenig strandvall och på åkerren söder om Visby

var växten däremot normalt bienn; endast några få individ

hade i början af okt. nya skott vid stjälkbasen. De, som viss-

nat bort efter frösättningen, kunde räknas i hundratal. —

Fröna äro, enligt hvad groningsförsök visa, grobara utan

hvilostadium. Jag har dock ej funnit några groddplantor af

årets frö på de naturliga växplatserna. (Sid. 44.)

Lepidium ruderale L. är både sommar- och vinterannuell.

På hård mark äro höstgroende individ ej allmänna, men desto

mera på lös mylla, vid släkehögar o. s. v. Benägenhet för

stjälkbildning förefinnes långt in på hösten. Ej blott plantor

på rosettstadiet, utan stundom äfven enstaka individ, som

redan utbildat den florala regionen, kunna öfvervintra. En

öfvervintrande rosett af 10 cm:s diameter hade vid snösmält-

ningen en rot af öfver 20 em:s längd. (Sid. 23.)

Linaria Elatine (L.) Mill. är sommarammwuell. Af sent gro-

ende frön utbildas i aug. dvärgexemplar af en eller annan

centimeters höjd. (Sid. 16.)

Linaria minor (L.) Desf. är äfven sommarannuell. Ännu i

slutet af sept. träffas individ, som hafva hjärtbladen kvar-

sittande, ehuru blomningen nästan är öfver. Inga nya grodd-

plantor framkomma på hösten. (Sid. 16.)

Linum catharticum IL. är i allmänhet sommarannuell och i

sådant fall spenslig med föga förgrenad stjälk. Bland mas-

sor af fruktificerande plantor finner man på hösten inga små

groddplantor, som kunna antagas härleda sig från årets frö.

Stundom träffas däremot större, greniga, tätbladiga grodd-

plantor, som förblifva på förstärkningsstadiet hela hösten och

som öfvervintra 1 oskadadt skick. Sådana öfvervintrande grodd-

plantor har jag iakttagit i början af maj 1889 på naken,

söndersplittrad kalkhäll vid Vible, där de växte utan minsta

skydd mot väder och vind. — Ett och annat exempel är

82 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

följande. På åkerren och dikeskant på odlad myrjord i Vä-

sterhejde fann jag i aug. detta år talrika groddplantor af en

till flera centimeters vidd (med grenar af ända till 7 cm.),

vanligen anordnade i grupper, ehuru nu inga fruktificerande

exemplar funnos i deras närhet. Åkerrenen var icke afslagen

eller afbetad. Det finnes icke mer än en förklaring, nämligen

att groningen försiggått redan på våren eller försommaren,

hvadan dessa individ måste vara rent bienna. — På fuktig

m. e. m. blottad kalkjord har jag om höstarna i allmänhet

förgäfves sökt groddplantor, men däremot ofta träffat sådana

på hällmark eller torrare grus, naket eller beväxt med mos-

sor (i synnerhet Hypnum lutescens Huds.). Det är ej troligt,

att groddplantor under sommartorkan kunna uppstå på torr

hällmark, men ej på fuktig kalkjord, hvarför jag anser väx-

ten vara normalt vårgroende både såsom annuell och bienn.

Dessa iakttagelser stämma för öfrigt väl med de nyligen

publicerade odlingsförsöken,! enligt hvilka fröna 1 allmänhet

behöfva flera månaders hvilotid, så att höstgroning af årets

frö knappt kan förekomma i naturen. (Sid. 42.)

Lithospermum arvense L. är 1 allmänhet wvinterannuell, så

alltid i höstsäd. I vårsäd är den sommarannuell samt till

växten späd. På hösten blifva groddplantorna i höstsäd intill

5 cm. vida; vid snösmältningen på våren befinnas de vanligen

något större, men hafva ofta nog ännu friska hjärtblad; för

öfrigt äro bladen då m. e. m. rödaktigt anlupna, särskildt i

spetsarna och undertill på medelnerven. (Sid. 20.)

Lolium linicolum A. Br. Sommarannuell på grund af väx-

platsen. (Sid. 16.)

Lolium temulentum L. har jag endast sett i vårsäd. (Sid. 16.)

Malva silvestris L. är vanligen (alltid?) perenn. Om hösten

finnas friska skott vid basen af alla icke alltför stora indi-

vid. På lös mylla i nyanlagd gräsmatta och på naken jord

kring planterade träd uppträdde förra sommaren liksom året

därförut talrika groddplantor, som till hösten blefvo flera

dm. i vidd, men tntet individ kom till blomning under gro-

2 Astrid Cleve, Studier öfver några svenska växters groningstid etce., p-

46. — Se vidare BRUNDIN, 1. c. p. 20.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:0 2. 83

ningsåret. Ännu mindre kan det blifva fallet, då växten

förekommer på hårdare mark. (Sid. 45.)

Malva vulgaris Fr. blommar på lucker jord, t. ex. i träd-

gårdar, vanligen redan första året, ehuru den därvid stundom

är mycket lågväxt. Jag har sett blommande individ, hvilkas

stjälk varit endast 2—3 cm. lång, medan roten varit lika

många dm. På hårdare mark och steniga ruderatplatser ut-

bildas däremot under groningsåret vanligen endast en m. e. m.

mångbladig rosett. Växten blommar mer än en gång, d. v. s.

är perenn. Den anföres af flera författare äfven såsom annuell

(t. ex. WARMING, 1. c. p. 13). (Sid. 44.)

Matricaria Chamomilla L. är nog i allmänhet sommarannuell.

Dock har jag på ruderatplats vid Visby hamn äfven sett

groddplantor öfvervintra. (Sid. 23.)

Matricaria discoidea DC. är sommarannuell. På hösten fram-

komma inga groddplantor; 1 midten af juni äro de helt små,

omkring 21/2 cm. TIakttagelserna äro gjorda på en skvggig

gårdsplan i Visby. (Sid. 16.)

Matriearia inodora L. I vårsäd, betåkrar o. s. v. äro många,

i synnerhet småväxta och spensliga individ, sommarannuella,

andra stanna hela första året på förstärkningsstadiet och äro

således bienna. Slutligen gifves det en stor mängd individ,

som hinna börja sin blomning på hösten och fortsätta därmed

nästa sommar, äfven om vintern varit ganska sträng. Sådana

efter andra sommarens blomning bortdöende individ äro ej

perenna, ty fruktmognad inträder ej första hösten. Nnarare

äro de att beteckna såsem höstblommande bienna växter. Fullt

perenna individ har jag ej lyckats iakttaga, ehuru man skulle

vänta sig sådana på den grund, att höstrosetternas sido-

grenar både i floralt och icke floralt stadium pläga utveckla

talrika birötter. — I höstsäd är växten vinterannuell. (Sid. 26.)

Medicago lupulina L. kan vara sommarannuell; så ofta i

våärsäd, lös trädgårdsjord och nyanlagda gräsmattor. I hafre-

stubb finner man emellertid på hösten en stor mängd mång-

bladiga och stora rosetter, som tillhöra biemna individ. I

höstsäd vanligen vinterannuell. Att på kultiverad jord som-

84 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

liga individ blomma två år, har jag äfven iakttagit. — På

hård mark, hällmark och på sandiga eller torra ställen i all-

mänhet är växten regelmässigt perenn, hvilket gäller om både

hufvudformen och f. Willdenowii Boenn. Groning kan ske

så väl på hösten som på våren. I början af okt- insamlade

och på lerig hällmark utsådda frön grodde efter omkring

en vecka. I en grupp af omkring ett dussin vårgroende plan-

tor, växande på hällmark med ett par centimeters jordbetäck-

ning, var det endast två, som började blomma första somma-

ren (i aug.); de öfriga inträdde ej förrän andra året i foralt

stadium. — Jag har följt utvecklingen af på klippor växande

individ under tre år. De blommade och satte frukt 1897 och

1898 och hafva det oaktadt i december detta år talrika friska

rosetter, som tydligen komma att öfvervintra. På sådana

ståndorter torde därför växten blifva minst 4-årig. — På sen-

hösten bortvissna de vanligen endast omkring 1 dm. långa

vegetativ-forala axlarna, medan från deras bas åtskilliga

mångbladiga rosetter utvecklas för att oförändrade öfvervintra.

Under gynnsamma förhållanden kunna t. o. m. på hällmark

de blombärande grenarna blifva en half meter långa. Trots

det att ett halft dussin sådana grenar varit ymnigt besatta

med fruktsamlingar, hafva fera ytterst tätbladiga rosetter

under hösten kommit till utveckling och sedan öfvervintrat.

Några birötter har jag ej lakttagit. Hufvudroten blir lång

och tämligen kraftig. (Sid. 44.)

Medicago minima (L.) Schreb. Groddplantor, som öfver-

vintrat, äro 1 början af april vanligen 2—5 cm. vida och hafva

flera kraftiga, mångbladiga grenar af ett par centimeters

längd. På de vid hufvudroten vidhäftande baljornas utseen-

de kan man se, att groddplantorna härleda sig från närmast

föregående generations frö, d. v. s. att växten är vinterannuell,

ej bienn. (Sid. 20.)

Melampyrum pratense L. börjar sin groning på hösten och

fortsätter därmed nästa vår.! Den 6 nov. detta år under-

sökte jag en växplats i tallskog vid Snäckgärdet och påträf-

fade därvid ett par tiotal frön i ett bottenskikt af mossa.

Många frön lågo så högt uppe i mossan, att de kunde ses

utan mossans borttagande. De allra flesta hade börjat sin

1 Jfr t. ex. BRUNDIN, I4C: ps LL.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2ä. AFD. III. N:0 2. 85

groning. Hufvudrotens längd varierade mellan ett par mm.

och 3 em.; men inga rotgrenar hade framkommit. Vid hem-

komsten anställde jag följande groningsförsök. I en med

fuktig mossa fyild kruka nedlades de ogrodda fröna samt

några, som börjat gro. De förra började inom få dagar att

gro, och de senare fortsatte sin groning, i det hufvudroten

ytterligare förlängdes samt erhöll åtskilliga rotgrenar. Huru

litet ömtåliga fröna äro, kan inses däraf, att hufvudroten

(eller epikotylen), som genom omild behandling råkat blifva

skadad ett par mm. nedanför fröskalet, inom kort utsände

ett knippe birötter omedelbart under fröet. Ogrodda förblefvo

endast ett par abnormt små (ej fullbildade) frön. Då frukt-

mognaden på växplatsen plägar äga rum i början af sept.

och då fröplantorna vid mitt besök i nov. voro svarta och

delvis söderfallna, måste fröna hafva legat på marken i en

till två månader. Man ser häraf, att den gängse meningen,

att fröna förlora sin grobarhet, om de ej genast efter mogna-

den börja sin groning, tål vid någon modifikation.! — Angå-

ende utvecklingen på våren kan jag blott nämna, att jag på

annat ställe funnit groddplantor med hjärtblad några cm.

höga den 2 maj 1894. (Sid. 16.)

Melandrium pratense (Rafn) Roehl. öfvervintrar på rosett-

stadiet åtminstone såsom vinterannuell. I vårsäd har jag sett

talrika blommande individ, hvarför det är sannolikt, att

växten äfven är sommarannuell. (Sid. 23.)

Melanosinapis communis Sch. & Sp. har jag ständigt funnit

sommarannuell. Inga groddpl. anträffas på hösten. (Sid. 16.)

Melilotus alba Desv. är 1 regeln bienn, men utbildar någon

gång blommor redan första året. Sådana individ likna habi-

tuellt öfriga groddplantor genom låg, grenig växt, och de

frambringa 1:a året knappt normala frukter samt kunna där-

för ej betecknas som fullt perenna. Roten hos ett dylikt

individ var 1 okt. första året 15 mm. 1 diameter. (Sid. 43.)

Melilotus officinalis (L.) Willd. är likaledes bienn. (Nid. 43.)

Mercurialis annua L. sommarannuell. (Sid. 16.)

1 Fröna tillhörde en nedliggande, sent blommande (vanligen rödblommig)

form, som jag kallat f. subprocumbens (Hufvuddragen af Gotlands växt-

topografi etc. p. 107).

86 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Myosotis arvensis (L.) All. är både sommarannuell (t. ex. i vår-

säd) och vinterannuell (1 höstsäd). Undantagsvis börjar blom-

ningen på hösten medelst en öfver rosetten knappt framskju-

tande blomställning och fortsätter följande vår. De öfvervint-

rande groddplantorna blifva på våren brungröna. (Sid. 26.)

Myosotis collina Hoffm. förhåller sig som föreg., men öfver-

vintrar ej med höstblommor. (Sid. 20.)

Myosotis strieta Link likaledes vinter- och sommarannuell.

På sandfält träffas sparsamt de bredbladiga rosetterna på

senhösten. I slutet af mars kunna öfvervintrande grodd-

plantor vara omkring 2 cm. vida; de äro m. e. m. brunaktiga;

inre blad i spetsen mer mönjeröda. (Sid. 20.)

Myosotis versicolor (Pers.) J. E. Sm. Som föreg. TI slutet

af aug. detta år funnos groddplantor massvis på strandheden

vid Vifvesholm. (Sid. 20.)

Myosurus minimus L. har jag funnit vinterannuell på häll-

mark, där växten stundom förekommer i grunda fördjupningar;

1 nov. äro groddplantorna omkring 1 cm. vida. Detsamma

har iakttagits på sandfält. Groningen inträder tämligen sent

på hösten. Växten är säkerligen också vårgroende. (Sid. 21.)

Najas marina L. Inga groddplantor kunna upptäckas på

våren; således torde växten ej vara öfvervintrande, utan

sommarannuell. (Sid. 16.)

Nasturtium palustre (Leyss) DC. Af denna har jag iakt-

tagit talrika sommarannuella individ i sandiga diken och på

åkerrenar. I sept. detta år förekommo på fuktig sandig jord

i Hästnäs myr talrika nya groddplantor, som förmodligen

öfvervintra. Sent på sommaren groende frön gifva upphof

till dvärgexemplar. Dylika af ett par cm:s höjd hade i slutet

af aug. detta år knappt börjat sin blomning. — Genom gro-

ningsförsök, har jag funnit, att fröna ej behöfva någon hvilo-

tid; groningsprocenten blef dock ganska låg. (Sid. 23.)

Neslea paniculata (L.) Desv. förekommer både vinterannuell

(i rågåkrar, tidigt blommande, stor och grenig) och sommar-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 87

annuell (t. ex. 1 kornåkrar). I okt. insamlade och i kruka

sådda frön grodde utan hvilotid. (Sid. 21.)

Odontites rubra Gilib. är sommarannuell. (Sid. 16.)

Oenothera biennis L. är 1 regeln biemn. Dock har jag i en

sandig potatisåker sett talrika helt små groddplantor i början

af oktober. Huru dessa vidare utvecklats är obekant. (Sid. 41.)

Onopordon Acanthium IL. är bienn. De gråaktiga rosetterna

blifva föga berörda af vinterkylan. Nya groddplantor uppstå

1 midten af maj eller något tidigare. (Sid. 41.)

Papaver Argemone L. är 1 höstsäd, på blottad jord och

ruderatplatser allmänt vinterannuell, i vårsäd sommarannuell.

Groddplantorna pläga om hösten i rågåkrar blifva 3—4 cm.

vida; efter öfvervintringen äro de oskadade, undertill blågröna

med gröna nerver, ofvan brungröna. På öppen jord finner

man öfvervintrande groddplantor af mer än 10 em:s diameter:

Liksom hos följande art saknas ofta groddplantor bland

ymnigt fruktificerande individ, hvaraf ses, att fröna ej pläga

gro genast efter mognaden. (Sid. 24.)

Papaver dubium L. förhåller sig med afseende på utveckling

och öfvervintring som föregående. Öfvervintrande rosetter

äro efter snösmältningen stundom flera decimeter vida; bladen

äro glaucescenta på båda sidor eller på undersidan m. e. m.

violetta. (Sid. 24.)

Papaver Rhoeas L. förhåller sig som föregående. Rosetter-

nas färg är ljusare och mer rent grön än hos föreg. art. —

Hos alla tre arterna kan ett eller annat individ begynna sin

blomning på senhösten. Sådana individ frysa bort. (Sid. 24.)

Pastinaca sativa L. bienn äfven såsom förvildad. (Sid. 41.)

Phleum arenarium LIL. är både sommar- och vinterannuell.

Det senare inträffar i synnerhet på fuktigare ställen i sanden,

såsom hjulspår, trampade stigar e. d. Växten blir där m. e. m.

tufvad. I början af okt. äro groddplantorna vanligen ett

Paremshöga. . (Sid: 215)

88 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Plantago major L. blommar ofta första året, men blir det

oaktadt i regeln perenn. Detta gäller om både hufvudformen

och var. scopulorum Fr., var. intermedia Lge samt till och med

småväxta former med centimeterlångt ax. (Sid. 44.)

Poa annua L. är både sommar- och winterannuell: ofta

öfvervintrande på floralt stadium. (Sid. 26.)

Polygonum aviculare L., P. Convolvulus L., P. lapathifolium Ait.,

P. Persicaria L. äro sommmarannuella, förmodligen äfven P.

Hydropiper IL. (Sid. 16.)

Potentilla norvegica L. är vanligen vinterannuell, särskildt

på öppna platser, dikeskanter o s. v. I Vänge myr har jag

under sommar och höst iakttagit mängder af stora rosetter,

som åtminstone på en med klöfver och vårsäd besådd åker

allmänt öfvervintrade på rosettstadiet och blommade följande

sommar. De voro ännu 1 aug. i blomning och således fullt

bienna. — I andra åkrar har jag funnit många dvärgexemplar

blomma första året. De hade i augusti inga synliga knoppar

vid basen, de nedre bladen voro vissna, så att det var tydligt,

att växten var sommarannmuell.+ — Dessutom blifva på dikes-

kanter o. d. ställen många individ perenna. Första uppsätt-

ningen af vegetativflorala axlar vissnar ned till basen, men

där uppstå på hösten nya skott, som öfvervintra och följande

år blomma (stjälkbaskomplex). Birötter förekomma sparsamt

på grenarnas bas. På ett dylikt individ befanns omkretsen

af hypokotylen eller rotens öfre del vara 8 cm. (Sid. 44.)

Radiola linoides Roth. har jag på Fårö funnit sommar-

annmuell. (Sid. 16.)

Ranunculus arvensis L. På de flesta ställen, särskildt i

åkrar med höstsäd, på dikeskanter etc., är växten vinterannuell.

Hjärtbladen äro fasta och köttiga samt öfvervintra i oskadadt

skick. Af de öfriga bladen pläga under hösten endast några

få grundt flikade eller nästan hela komma till utveckling, så

att hela groddplantans höjd är ett par cm. På våren blir

den brungrön. — I vårsäd är växten vanligen sommarannuell

samt späd och tämligen fåblomstrig. I kornstubb har jag

dock i nov. detta år funnit späda, nedliggande, vid lederna

AI E. Fries i Bot, Not. f. 1866.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 89

rotslående individ. Vid lederna hade utvecklats små, kort-

ledade skott, af hvilka några buro blommor (metanthesis).

Det synes mig ej sannolikt, att de rotslående rosetterna skola

kunna öfverlefva vintern; ty somliga voro redan nu något

illa medfarna. Andra individ, växande bland de förra, hade

stannat på förstärkningsstadiet; många af dessa voro ganska

stora, hjärtbladen voro för längesedan vissnade, och omkring

15 djupt och smalt fikade blad af ända till 8 cm. längd hade

utvecklats. Genom jämförelse med de vanliga höstgrodda

plantorna sluter jag, att de nu nämnda hade grott på våren

eller försommaren, och att växten stundom är bienn. (Sid. 24.)

Ranunculus ophioglossifolius Vill. torde väl i allmänhet vara

sommarannuell. Enstaka stora rosetter, som ej blommat, har

jag likväl sett i sept. I slutet af mars 1894 fann jag fera

stora rosetter (ända till 20 cm. i diameter) med ett tiotal

blad, af hvilka de yttre fått skifvan afbruten, sannolikt vid

islossningen.! Rosetterna, som ej ännu utvecklat något floralt

system, voro på våren liksom förut under vintern nedsänkta

under vatten; bladen voro friskt gröna, glatta och glänsande.

Alla dessa individ hade öfvervintrat på förstärkningsstadiet.

(Sid. 21.)

Ranunculus Philonotis Ehrh. är 1 vissa trakter på mellersta

och södra Gotland allmän i höstsäd och där uppenbarligen

vinterannuell. På åtskilliga åkrar, besådda med vårsäd, har

jag 1 aug. bland hundratals individ på rosettstadiet ej funnit

ett enda, som utvecklat forala axlar; alla individen voro

säkerligen bienna. På våren äro de öfvervintrande grodd-

plantorna lökgröna eller ljusgröna. — Sommarannuella individ,

som i sept. blommade eller till och med hade utvecklade

frukter, har jag sett i en betåker vid Västergarn. — På fuktig

mark vid en s. k. brya i Hablingbo har jag sett en forma

radicans, utmärkt genom lång nedliggande stjälk, från hvars

leder utvecklades birötter och flerbladiga rosetter med out-

vecklade stamleder. Dessa rosettformiga skott voro så väl

försedda med birötter, att de tycktes kunna föra själfständigt

lif, sedan förbindelsen med moderplantan upphört. I sådant

fall skulle växten äfven kunna vara perenn.? (Sid. 24.)

1 Skaftet är sprödt och går lätt af tätt under skifvan.

? Såsom stundom perenn angifves också växten i ÅRESCHOUG, Skånes flora.

90 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Raphanus Raphanistrum L. är normalt sommarannuell och

förekommer i vårsäd. Alldeles som Stinapis arvensis kan den

gro på hösten och fryser i sådant fall bort. Blott en gång

har jag i höstråg funnit ett individ, som öfvervintrat på

floralt stadium och som ännu i midten af maj lefde, fast illa

medfaret i anseende till så väl bladen som den på hösten

utbildade några cm. höga hufvudaxeln. Tvänne vegetativ-

florala sidoaxlar hade nu vuxit ut till 1 dm:s läng.! (Sid. 16.)

Rumex palustris L. I ett grundt dike i Hästnäs myr obser-

verade jag i sept. detta år dels fruktificerande individ med

knappt mogna, i alla händelser kvarsittande frukter, inga

friska knoppar vid stjälkbasen, dels stora och medelstora

groddplantor (blad ända till 25 cm.), som ej kunnat uppstå

af årets frö; alltså fullt bienna individ. — Vid Kopparsvik

i en rännil, som nästan året om hyser vatten, kan växten

däremot blifva perenn. På hösten framkomma friska skott

ej blott från själfva stjälkbasen, utan ibland äfven flera

centimeter högre upp (stjälkbaskomplex). Växtsättet blir

därigenom något tufvadt. (Nid. 44.)

Sagina maritima G. Don. är dels sommarannuell, dels vinter-

annuell. I slutet af aug. finner man ymniga groddplantor

bland de nu vissnade individen af föregående generation. På

våren hafva de däraf uppkommande plantorna redan i början

af juni en eller annan kapsel mogen och öppnad. Vid denna

tid finnas dessutom små groddplantor för året. (Sid. 21.)

Salicornia herbacea L. är sommarannuell. På våren upp-

träda nya groddplantor massvis på växplatserna (t. ex. Stock-

viken och Klintehamn), men på hösten sökas dylika för-

gäfves. (Sid. 16.)

Salsola Kali L. är sommarannuell såsom föreg. (Sid. 16.)

Saxifraga tridactylites L. är dels sommarannuell, dels vinter-

annuell, det senare i synnerhet efter blida höstar. Under

sådana kan växten t. o. m. inträda i floralt stadium (hösten

1889), så att en och annan blomma hinner öppna sig före

vinterns inträde. Groddplantor af 1 cm:s vidd äro under

SFÖERAR.: JERIESÖ KC p9R

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. "BAND 239. AFD. III. N:0 2. 91

sådana omständigheter synliga redan i sept. Deras färg är röd,

förnämligast 1 följd af glandlernas färg; i djup skugga äro

de dock gröna och förblifva sådana t. o. m. om våren. (Sid. 21.)

Scandix Pecten L. är sommarannuell i vårsäd, men ofta

vinterannuell i höstsäd. I senare fallet inträffar stundom, att

flera plantor börja sin blomning på hösten och sedan öfver-

vintra i tämligen oskadadt skick. På blottad jord, åkerrenar

och ruderatplatser förekomma på hösten och vintern plantor

i alla stadier, från groddplantor med nyss utvecklade hjärt-

blad till blommande eller fruktificerande individ. Gronings-

tiden är således obestämd och hvilotiden på förstärknings-

stadiet nästan ingen, såsom hos Sinapis arvensis, men

Scandix Pecten uthärdar vintern ej blott i vegetativt

stadium utan äfven efter begynnande blomning. De öfver-

vintrande plantorna äro på våren brungröna; ej sällan sitta

hjärtbladen oskadade kvar. — Såsom af det sagda kan väntas,

behöfva fröna ingen längre tids eftermognad. (Sid. 26.)

Schedonorus tectorum (L.) Fr. är allmänt winterannuell.

Efter regniga somrar äro groddplantorna af årets frö redan

1 aug. några cm. höga; eljest framkomma de något senare. I

okt. får man se greniga plantor med 5 cm. långa skott. På

våren äro hos de öfvervintrande plantorna bladens undersidor

och slidor brunaktiga. — Iakttagelserna äro gjorda på åkrar

och ruderatplatser under flera år. Att vårgroning med som-

marannuell utveckling äfven förekommer, synes mig mycket

sannolikt. (Sid. 24.)

Schedonorus sterilis (L.) Fr. Frön af årets skörd gro 1 sept.

några få dagar efter sådden i trädgårdsjord. I naturen före-

kommer också höstgroning allmänt; de vinterannuella indivi-

den äro stora, greniga och blomma tidigt. På våren och

sommaren kan växten dessutom gro när som hälst och såle-

des blifva sommarannuell. Under klipputsprång vid Högklint

finner man därför på sensommaren ej blott fruktificerande

eller redan vissnade individ, utan äfven friskt gröna plantor,

som ej eller knappt börjat sin blomning. (Sid. 24.)

Scleranthus annuus IL. är i vårsäd vanligen sommarannuell.

Stundom påträffar man likväl på hösten stora, 1—2 dm. vida,

92 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

individ på förstärkningsstadiet (t. ex. i Viklau i hafrestubb

d. 10 nov. 1897). Då dessa individ med all sannolikhet grott

på våren eller försommaren, skulle de alltså vara bienna. På

en rofåker har jag förliden höst också sett individ, som måste

vara fullt bienna. — I höstsäd, på trädesåkrar och annan

blottad jord är växten normalt winterannuell. På potatis-

åkrar och trädor finner man på hösten bland de på förstärk-

ningsstadiet befintliga vinterannuella individen många, som

redan inträdt i foralt stadium. Dessa höstblommande individ

öfverlefva vintern och fortsätta sin blomning nästa vår, så-

vida blomningen på hösten ej framskridit alltför långt. Någon

gång förekomma på öfvervintrande individ t. o. m. enstaka

mogna frukter. — Efter snösmältningen finner man de i alla

stadier, från 1 till 25 cm. vida, fortlefvande groddplantorna

mer eller mindre brunfläckiga. (Sid. 26.)

Scleranthus perennis L. uppgifves allmänt af flororna som

perenn. Jag har dock på Gotland endast funnit den bienn,

hvilket framgår af följande iakttagelser. På den ena af mig

besökta växplatsen, en sandbacke vid Eskelhems kyrka, såg jag

den 13 april 1898 till min förvåning bland de öfvervintrande

individen intet, som var försedt med blomställningar från

fjolåret; rätt många på förstärkningsstadiet med intill 5 em.

långa grenar funnos däremot. Vid besök på den andra väx-

platsen, ett sandfält vid Sanda kyrka, i slutet af maj fann

jag bland hundratals lefvande individ intet, som saknade

blomknoppar, men ej heller något, som hade rester af fjolårs-

frukter. Några få individ hade däremot vissnade höstblommor,

stundom i samma blomställning som de friska, nu utslående

blomknopparna. Samma lokal besöktes ånyo den 25 påföljande

aug. Därvid påträffades 1) greniga, tätbladiga, 2—38 cm. vida

plantor på förstärkningsstadiet utan synliga blomknoppar

(vårgrodda individ), 2) fruktificerande plantor, af hvilka de

festa redan nu voro nära sitt bortvissnande; mest friska

voro de, hvilkas första grenar afbetats på försommaren. Den

2 okt. hade en mängd af de nämnda 2-åriga plantorna full-

ständigt dött bort.

Häraf framgår, att växten här är bienn, men att en och

annan höstblomma kan öfvervintra ungefär som hos S. annuus.

Skillnaden synes vara, att S. perennis såsom vild, af kulturen

oberoende art har bestämd groningstid och i allmänhet mer

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:0 2. 93

fixeradt utvecklingsförlopp samt fordrar något längre tid för

sin utveckling. Groddplantorna se onekligen något äldre ut

än motsvarande stadium af S. annuus, men detta beror huf-

vudsakligen därpå, att grenarnas nedre blad snart vissna och

sedan länge kvarsitta och gifva plantan ett halmgult utseende.

Jag bör äfven nämna, att jag bland många herbarie-

exemplar från Bleking endast funnit bienna individ repre-

senterade. (Sid. 42.)

Sclerochloa rigida (Panz.) Link är vinterannuell. TI slutet

af augusti har jag funnit talrika groddplantor af ett par cm:s

längd. Förmodligen kan växten äfven vara sommarannuell.

Detta synes dock sällan vara fallet, enär enkla och spensliga

individ äro vida fåtaligare än de greniga. (Sid. 21.)

Senebiera Coronopus (L.) Poir. är sommarannuell. I midten

af maj har jag sett talrika groddplantor, som buro friska

hjärtblad med eller utan några få, I centimeter långa ört-

blad. På hösten anträffas inga groddplantor. (Sid. 16.)

Senecio Jacobea L. De individ, hvilkas ålder jag kunnat

bestämma, hafva varit perenna med stjälkbaskomplex samt

nedtill efter hand bortdöende hufvudrot. I aug. äro väx-

platserna öfversållade med rosetter efter vårgrodda frön;

följande vår äro rosetterna grönbruna. (Sid. 45.)

Senecio silvaticus L. torde nog i allmänhet vara sommar-

annuell. Dock har jag i början af april, kort tid efter snö-

smältningen, detta år sett ferbladiga groddplantor af 1—2

cm:s vidd, hvilka hade hjärtbladen vissnade eller anfrätta

och som måste hafva uppkommit redan föregående höst. Inga

förlängda axlar och inga blomknoppar syntes i motsats mot

förhållandet hos S. vulgaris på samma ståndort. (Sid. 24.)

Senecio viscosus L. uppträder i alla stadier, från små

groddplantor till fruktbärande individ, under större delen af

vegetationsperioden. Sent groende frön gifva ofta upphof

till dvärgexemplar; någon tydlig rosettbildning äger ej rum.

På vintern bortfrysa alla plantor utan undantag. De första

groddplantorna på våren har jag funnit mot slutet af maj;

så väl de glatta, tjocka hjärtbladen som de nedre stjälkbladen

voro undertill violettbruna. — Genom groningsförsök, som

94 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

utan framgång utsträcktes till 2 månader, och genom från-

varon af groddplantor bland de fruktificerande plantorna om

hösten, har jag öfvertygat mig om att fröna ej genast äro

grobara, utan hvila öfver vintern. (Sid. 16.)

Senecio vulgaris L. gror från våren till sena hösten. Vår-

grodda frön gifva upphof till sommarannuella individ, höst-

grodda till vinterannuella. Af de sistnämnda öfvervintra en

stor mängd med höstblommor. Något tidigare groende individ

hinna på hösten t. o. m. att utbilda frukter i några korgar,

men öfvervintra det oaktadt tämligen oskadade. — Den på

stränder och steniga ställen vanliga formen (f. litoralis Mort.)

hinner allmänt fruktificera till slutet af juli, då många individ

redan äro nedvissnade, men groddplantor äro knappast synliga

ännu. De uppkomma mot hösten och hinna i allmänhet

endast börja sin blomning eller förblifva hela hösten på vege-

tativt stadium, men öfvervintra i alla händelser. MNåledes

hinner i bästa fall, d. v. s. om första generationen varit

vårgroende, knappast mer än en generation utvecklas på ett

år, då däremot två generationer erfordra omkring 15 månader.

Samma förhållande har jag beträffande den vanliga åker-

formen iakttagit på Vänge odlade myr, där årets andra

generation i augusti ej hunnit längre än till groddplantor af

ett par centimeters vidd. Genom människans ingripande kan

man visserligen tänka sig utvecklingsgången något förändrad,

så att de allra första fröna kunde bringas till hastigare

groning och den andra generationen kunde fullborda sitt

lefnadslopp före vegetationsperiodens slut; men att flera gene-

rationer skulle kunna medhinnas, förefaller mig i hög grad

osannolikt. (Sid. 33.)

Setaria viridis (L.) P. B. är sommarannuell. I sept. hafva

äfven de minsta individen (1—2 cm. höga) inträdt i floralt

stadium. Ingen groning förmärktes under sept. och okt.

bland årets utfallna frukter. Groningsförsök i kruka under

okt. och nov. månader lyckades ej heller. (Sid. 16.)

Sherardia arvensis L. är i vårsäd och nyanlagda gräsmattor

sommarannuell, men på andra åkrar ej sällan vinterannuell. På

sensommaren grodda individ hunno under hösten utveckla

några blommor och äro nu i december ändå lika friska. (Sid. 24.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 95

Silene noctiflora L. är 1 vårsäd sommarannuell samt då

vanligen späd och föga grenig. I höstsäd, på trädesåkrar

0. s. v. allmänt winterannuell. Vid snösmältningen äro de

ljusgröna, öfvervintrande groddplantorna 3—4 cm. vida eller

ännu större, och den ej sällan på hösten synliga terminala

blomknoppen är då bortfrusen. (Sid. 26.)

Sinapis arvensis L. är sommarannuell. Groning kan ske

hela sommaren. I nysådd höstsäd framkommer snart åker-

senapen och växer under höstens lopp högt öfver sädesbrodden,

men bortfryser på vintern. Endast under gynnsamma om-

ständigheter kan något enstaka individ öfvervintra, ehuru

illa medfaret af kölden. Redan på hösten blifva bladen efter

ett par frostnätter slokiga. (Sid. 16.)

Sisymbrium officinale (L.) Scop. I maj finner man så väl

öfvervintrande groddplantor af 10—20 cem:s vidd som smärre

groddplantor för året. I nyanlagda gräsmattor och på dylika

ställen blommar växten allmänt under groningsåret. På

ruderatplatser förekomma på hösten 1) fruktificerande individ,

stadda i bortdöende; 2) rosetter med benägenhet för stjälk-

bildning och andra yngre plantor med förlängda, delvis redan

blombärande axlar, hvilka individ alla bortfrysa under vintern;

3) mindre och större rosettformade groddplantor, ofta mer än

10 em. i diameter (undantagsvis 55 cm.), hvilka bereda sig

att öfvervintra. En del af de sistnämnda rosetterna äro

redan i aug., innan mogna skidor stå att upptäcka, mycket

stora och kunna icke härleda sig från årets frö. Häraf fram-

går, att växten är både sommarannuell och bienn samt sanno-

likt äfven vinterannuell. Sällan träffar man groddplantor i

bestånd af äldre plantor, hvilket dels kan bero på den sena

fruktmognaden, dels på frönas behof af eftermognad. Ett par

groningsförsök, hvartdera af mer än en månads utsträckning,

hafva misslyckats; fröna därtill voro insamlade ena gången

midt i vintern, andra gången i okt. Då för öfrigt skidorna

ej öppna sig på hösten (i nov. detta år förekommo blott

slutna frukter), är det klart, att groning ej försiggår det år,

under hvilket fröna utvecklats. (Sid. 24.)

Sisymbrium Sophia L. är normalt sommarannuell. Frön från

föregående år gro på våren och hela sommaren. Afven sent

96 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

framkomna groddplantor hafva benägenhet att få förlängd

hufvudaxel, men stjälkarna drabbas hårdt af första frost. En

och annan rosett fortvarar visserligen in på förvintern. I

jan. 1898 funnos sålunda vid Visby hamn på lucker jord åt-

skilliga mångbladiga grågröna rosetter, men i mars voro alla

bortfrusna. — De på hösten mognande fröna kunna gro utan

hvilotid, och därför finner man 1 bestånd af fruktificerande

individ ofta mängder af små groddplantor. Dessas utveckling

försiggår nu på grund af låg temperatur mycket långsamt, så

att de i början af innevarande december endast äro 1—2 cm.

vida. Det är måhända ej omöjligt för några af dessa att

öfvervintra.! I sådant fall blefve det lättare förklarligt, att

blommande individ kunna anträffas redan i början af juni

("/s 1886). (Sid. 16.)

Solanum nigrum L. är sommarannuell, med sen fruktmognad

(vanligen i sept. och okt.). Inga groddplantor synas på

hösten. (Sid. 16.)

Sonchus asper (L.) All. och S. oleraceus L. blomma ända till

vinterns inträde. På senhösten finnas ock groddplantor (roset-

ter) i olika stadier, äfvensom individ med förlängd stjälk

med eller utan synliga florala delar. Vid första vinterköld

(vanligen i slutet af nov. eller dec.) förfrysa alla utom grodd-

plantorna på rosettstadiet, hvilka uthärda något längre.

Undantagsvis har jag ännu 1 mars, men ej längre, sett smärre

rosetter, hvilkas inre blad voro friska. Dessa arter äro alltså

sommarannuella, och de synas mig alltid vara det, så mycket

mer som jag aldrig på försommaren funnit blommande in-

divid.? (Sid. 16.)

Spergula arvensis L. förekommer nästan uteslutande på

sandjord och trifves bäst i vårsäd samt är då sommarannuell.

Sent groende frön (t. ex. på blottad sand) uppväxa genast

till spensliga plantor, som i allmänhet bortfrysa under vintern.

I kanterna af en med höstråg besådd åker på fuktig sand

vid Västergarn har jag likväl i slutet af april 1898 funnit

talrika öfvervintrande plantor, som vid den tiden voro färdiga

att börja sin blomning. Nedre stjälkblad voro i allmänhet

Hår TA hafva öfvervintrat på skyddad, solig ståndort. (Anm. under tryck-

ningen.) A

2iJfr BRUNDIN, 1.6. Pp. 16:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AED. III. N:0 2. 97

vissnade, och ofta funnos rester af förlängda skott, som ut-

vecklats föregående år. Växten kan följaktligen understundom

vara vinterannuell. På en sandig potatisåker i närheten

funnos 1 okt. detta år plantor i alla stadier; troligen kunna

de minst avancerade öfvervintra. På åkrar längre från kusten

har jag ej sett öfvervintrande individ. (Sid. 16.)

Spergularia campestris (L.) Aschs. förekommer endast på

sandjord. Stjälkens ledstycken äro i allmänhet förkortade

ungefär som hos f. radicans (Presl). Både i skogsmark

och på åkrar har jag iakttagit många individ, som blommat

och satt frukt två somrar, d. v. s. perenna. I aug. detta år

förekommo bland de fruktificerande plantorna smärre sådana,

som ännu ej utbildat den florala regionen, och som troligen

uppkommit af årets frö. Genom groningsförsök (i okt.) fann

jag nämligen, att fröna grodde allmänt efter blott en vecka.

I och vid ett sandigt dike (vid Sanda kyrka) befunnos den 2

okt. alla individen storväxta, blommande och fruktificerande.

Diket hade blifvit gräfdt föregående höst; så väl häraf som

af beskaffenheten af den öfriga vegetationen på stället sluter

jag, att växten grott på våren. — Det inses således, att

växten kan gro på hösten eller på våren. I senare fallet

sätter den frukt under groningsåret. Växten synes i allmän-

het fruktificera två gånger, men troligen ej flera. (Sid. 44.)

Spergularia eanina Leffl. är både sommar- och vinterannuell.

Sålunda funnos vid Snäckgärdsviken den 6 juni detta år små

groddplantor, som nyss uppkommit af öfvervintrande frön,

och stora groddplantor, som öfvervintrat och som nu ägde

nedliggande flera centimeter långa, delvis floralt utbildade

grenar. De största individen hade dessutom kvarsittande

vissna rester af fjolårsstjälkar med höstblommor (kanske bienna

individ).! (Sid. 26.)

Stellaria media (L.) Cyrill. är både sommar- och vinter-

annuell, ofta öfvervintrande med höstblommor. Groningstid

liksom blomningstid är i trädgårdar utsträckt till hela vege-

tationsperioden. Den normala blomningstiden är dock våren

(för vinterannuella individ) och försommaren (för de vår-

! Den iakttagna formen är f. leiosperma Kindb., den enda på växplatsen

förekommande. — På andra stränder har jag funnit bekräftadt, att Sp. marina

( Wahlb.) Leffl. var. fascicularis (Lönnr.) är perenn.

98 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

groende). Vid snösmältningen kan man på åkrar träffa friska

individ med rotslående, åt alla håll nedliggande grenar af

25 em:s längd. (Sid. 26.)

Stellaria pallida Piré förhåller sig i det hela som föregå-

ende, men träffas knappast i floralt stadium under vintern.

(Sid. 24.)

Suzxeda maritima (L.) Dum. är sommarannuell som Salicornia.

(Sid. 16.)

Teesdalia nudicaulis (L.) R. Br. är vinterannuell: sannolikt

äfven sommarannuell (spädare individ). (Sid. 21.)

Thlaspi arvense L. är dels sommarannuell (alltid i vårsäd,

en generation i trädgårdar, rofåkrar etc.), dels vinterannuell,

i senare fallet ofta med höstblommor. I höstråg finner man

stundom nästan alla individ i floralt stadium före vinterns

inbrott. Hufvudaxeln är då sällan mer än några få (2—5) cm.

hög; men följande vår förlänges den hastigt och fortsätter

på sin öfre del blomningen, under det att de nedre blommorna

falla af utan fruktbildning. På öppen mark händer det ofta,

att hela den primära blomställningen afstannar i sin utveck-

ling och på våren vissnar; den öfverväxes snart af de ur

bladvecken framkommande sidoklasarna, som fruktificera på

normalt sätt. — Att groning (utan hvilstadium för fröna)

försiggår hela sommaren, är allmänt bekant. (Sid. 27.)

Thlaspi perfoliatum L. är nog oftast sommarannuell. Såsom

vinterannuell har växten ingen egentlig bladrosett, utan får

genast en något förlängd hufvudaxel. På våren skyddas

blomställningen länge af de hopslutna, undertill violetta

mellanbladen (ungefär som hos Turritis glabra). (Sid. 21.)

Torilis Anthriscus (L.) C. C. Gmel. är oftast bienn, i det

groddplantor redan i juli, före fruktmognaden, äro allmänna

så väl på naken och stenig jord som i gräsbeväxt. Groning

försiggår äfven senare, ända in på hösten, hvarigenom vinter-

annuella individ uppkomma; dessa äro på våren brungröna.

(Sid. 42.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O 2. 99

Tragopogon crocifolins L. öfvervintrar på förstärknings-

stadiet. Att växten är bienn, sluter jag däraf, att groning

ej på grund af ståndorten kan äga rum under sommarens

torka, och att jag i midten af sept. sett talrika rosettplantor,

hvilkas rötter hade 6 mm:s tjocklek, och hvilkas korta huf-

vudstam nedtill ägde en mängd bladärr efter redan affallna

blad. (Sid. 41.)

Trifolium agrarium L. är enligt iakttagelser vid Stenstu

i Västerhejde s:n dels bienn, dels sommaranmnmuell, mera sällan

vinterannuell. I okt. 1897 och 1898 har jag funnit årets vår-

grodda plantor försedda med m. e. m. upprät hufvudaxel,

ända till 10 cm. länga, nedliggande eller starkt utstående

grenar (ungefär som hos groddplantor af Melilotus), alltså

sträcktledadt system, såsom IrMiIscH uppgifver.! Sådana

bienna individ förekommo i gräsmatta med tätt bottenskikt

af mossor och smärre örter. På mindre tätt beväxt mark

vid en granhäck och på dikeskanter voro alla individ sommar-

annuella. De mycket små groddplantor, som uppkommit af

årets frö (d. v. s. vinterannuella individ), träffades endast i

ett fåtal på en naken jordfläck (myrstack). Det ser sålunda

ut, som om de festa fröna skulle behöfva någon eftermognad,

eller också äro de hårdskaliga fröna talrika. Vid gronings-

försök 1 kruka (i okt.) inträffade visserligen den första gro-

ningen redan efter 11 dagar, men groningsprocenten var

mycket låg. (Sid. 42.)

Trifolium arvense L. är dels vinterannuell, dels sommar-

annuell. Groddplantorna kunna på hösten nå en storlek af

flera centimeter i vidd; på solöppen mark (sandfält) äro bladen

blodröda, i synnerhet undertill, och detta redan på hösten.

På sandfält i Stånga och Burs kunde jag den 17 april detta

år ej finna några groddplantor af vårgrodda frön, men de

öfvervintrande groddplantorna voro ytterligt talrika och hade

mångbladiga rosetter af flera cm:s diameter samt bhufvudrot

af ända till 15 em:s längd. (Sid. 24.)

Trifolium filiforme IL. är både vinterannuell och sommar-

annmuell. Groddplantor hafva i början af okt. utom hjärtblad

endast ett eller några få örtblad. Frön, som insamlades den 2

okt., grodde i kruka allmänt efter ungefär en vecka. (Sid. 24.)

! Jfr A. CLEVE, 1. c. p. 42, och E. WARMING, Om Skudbygning etc. p. 16.

100 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Trifolium procumbens L. är likaledes wvinter- och sommar-

annuell. På hösten äro groddplantorna i oktober knappast

1 cm. i diameter; många hafva ej andra blad än hjärtblad

utvecklade. Samtidigt förekomma ännu blommande individ

(i metanthesis). Under vintern förändras hos groddplantorna

småningom bladens färg från glaucescent till m. e. m. röd-

aktig. (Sid. 24.)

Trifolium striatum L. Endast vinterannuella individ hafva

iakttagits. I okt. träffas groddplantor i mängd, hvilka äro

kraftigare än hos de två föregående arterna, hafva omkring

3 örtblad i rosetten samt ofta tydliga domatier utbildade på

rötterna. (Sid. 24.)

Tunica prolifera (L.) Scop. Groddplantor äro ymniga redan

i aug. och sept. Följande vår efter snösmältningen äro-.de

ett par cm. i diameter, gröna, svagt glaucescenta. Växten

är alltså wvinterannuell, men sannolikt äfven sommarannuell.

(Sid. 24.)

Turritis glabra L. De individ, hvilkas ålder jag kunnat

bestämma, hafva alla varit bienna. De hade grott i hafre-

åkrar, utvecklade kraftiga rosetter, som på senhösten voro

ända till 25 em. i diameter. Den 1 maj följande år voro de

oförändrade, den 1 juni var stjälken 1—2 dm. hög. Väx-

platsen var odlad myr i Vänge. (Sid. 41.)

Urtica urens L. är sommarannuell och blommar in på sen-

hösten och förvintern. Äfven om växten ej hunnit till floralt

stadium, fryser den bort under vintern. Smärre groddplantor

pläga icke om hösten förekomma 1 bestånd af fruktificerande

plantor. (Sid. 16.)

Valerianella Morisoni (Spreng.) D C. är sommarannuell i

värsäd; eljest äfven vinterannuell. I sept. och okt. hafva

groddplantorna vanligen något mindre storlek än hos följande.

(Sid. 24.)

Valerianella olitoria (L.) Pol. är i ännu högre grad höst-

groende. Akrarna äro från slutet af aug. öfversållade med

groddplantor, som i okt. kunna blifva 10 cm. i diameter. På

våren äro de öfvervintrande, ljusgröna rosetterna alldeles

oskadade af kölden. (Sid. 21.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:o 2. 101

Verbascum Thapsus L. och V. Lychnitis L. De individ, jag

närmare observerat, hafva varit bienna. (Sid. 41.)

Veronica agrestis L. är i vårsäd i allmänhet sommarannuell,

1 höstsäd, på trädesåkrar, på blottad jord etc. vinterannuell,

ofta öfvervintrande med höstblommor eller t. o. m. med frukt

utan att taga nämnvärd skada. Det händer ej sällan, att

växten i höstråg hinner börja sin blomning före vinterns in-

träde. Följande sommar fruktificerar växten före rågskörden,

och nya groddplantor hinna bli synliga i rågstubben redan

vid midten af sept. — I vårsäd uppstå ofta endast dvärg-

exemplar, hvilkas kraftigaste utveckling inträffar 1 sept.

efter skörden. Möjligtvis öfvervintra en del af dessa plantor.

(Sid. 27.)

Veronica arvensis L. är dels sommarannuell, dels vinter-

annuell. Ofvervintrande groddplantor hafva om våren under-

till vackert röda blad. (Sid. 24.)

Veronica hederzefolia L. är typiskt vinterannuell. Åkrar,

besådda med höstsäd, äro från sept. eller okt. ofta öfver-

sållade med groddplantor, hvilkas grenar äro flera cm. långa,

men det händer aldrig, att något individ börjar sin blomning

före vintern, om ock hösten är ovanligt blid och solig. Men

på våren inträder blomningen mycket tidigt, på murar och

varmare åkrar ofta i slutet af mars. — Vid åkrars beredande

för vårsäd blifva de möjligen befintliga höstgrodda plantorna

förstörda. Däremot träffar man på hösten nya groddplantor

i stubben efter vårsäd. — I busksnår har jag funnit späda

individ med tunnare blad (f. umbrosa Mort.), som delvis

äro sommarannuella. Å andra sidan äro groddplantor på

hösten ymniga äfven på sådana lokaler. — På sensommaren

och hösten söker man förgäfves efter blommande individ.

Häraf synes, att den stundom synliga uppgiften (t. ex. WIESNER,

Biologie p. 22), att växten skulle vara efemer, är hvad Got-

land beträffar oriktig. — På våren äro hos fjolårsplantorna

bladen undertill violettbruna eller gröna. (Sid. 21.)

Veronica opaca Fr. är 1 höstsäd vinterannuell och utvecklar

sig jämsides med V. agrestis på alldeles samma sätt. För-

modligen öfverensstämma båda arterna äfven under andra

omständigheter. (Sid. 27.)

102 K. JOHANSSON, GOTLANDS HAPAXANTISKA VÄXTER.

Veronica persica Poir. liknar äfven 1 sin utveckling V.

agrestis, men synes ännu mera härdig. I stubb efter så väl

vårsäd som höstsäd träffar man på hösten växten i alla stadier

från ett par cm:s höjd till blommande planta. Den öfver-

vintrar i de olika utvecklingsstadierna, äfven med mogna

frukter vid grenarnas bas. I mars finner man växten i full

blom, om våren är blid och solig. Andra generationer blomma

under själfva sommaren, t. ex. i sädesåkrar, på ruderat-

platser. (Sid. 27.)

Veronica polita Fr. öfverensstämmer med V. agrestis. I

sädesakrar fördröjes blomningen hos vårgrodda individ ofta

till hösten; sådana individ äro mörka, håriga, storbladiga i

jämförelse med de höstgroende, under uppväxten föga eller

icke beskuggade individen.! Den vanligare, småbladiga och

glänsande formen förekommer äfven på hösten 1 öppen jord,

såsom potatisåkrar och betåkrar. (Sid. 27.)

Veronica triphyllos L. är vinterannuell och sommarannuell.

Groddplantorna blifva på hösten ej synnerligen stora, och

någon egentlig rosettbildning äger ej rum, utan stjälken blir

hos de största plantorna några cm. hög. På vårsidan blifva

bladen undertill blodröda; hjärtbladens undersida kan redan

på hösten ha denna färg. (Sid. 21.)

Veronica verna IL. är vinter- och sommarannuell. Grodd-

plantorna äro på hösten mycket talrika på sandig mark, men

mycket små. De hafva utom hjärtbladen vanligen endast

några få blad, och dessa äro hela; efter. snösmältningen äro

de brunaktiga. (Sid. 21.)

Vicia angustifolia (L.) Reich. är i vårsäd sommarannuell.

På andra ställen har jag funnit greniga, sträcktledade grodd-

plantor redan på hösten; på våren fortlefva de och äro m. e. m.

grönbruna. MHNåledes äfven vinterannuell. (Sid. 24.)

Vicia sativa L. som föregående. (Sid. 24.)

Vicia lathyroides L. har jag funnit vinterannuell så väl på

öppna fält som i gles barrskog. På senhösten hafva grodd-

plantorna skottsystem af några cm:s längd. Som grodd-

IFJÄrERS RRIES 1CBOt. NOG. dd. 1800-p. de

LÄ

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 2. 103

plantorna vid den tiden äro mera tunnsådda än sedermera de

blommande individen på samma plats, sluter jag, att växten

P , j 9

äfven är sommarannuell. (Sid. 21.)

Vicia villosa Roth. I rågåkrar har jag iakttagit talrika

vinterannuella individ. På hösten finner man dels i stubb-

åkrar, dels på blottad jord stora individ i begynnande blom-

ningsstadium, hvilka frysa bort före fruktmognaden. De

synas visa, att växten kan vara sommarannuell. (Sid. 24.)

Viola arvensis Murr. är 1 vårsäd normalt sommarannuell

samt då vanligen späd; 1 höstsäd vinterannuell. På blottad

jord kan groning försigga hela sommaren, och på hösten

och vintern finner man plantor i alla stadier, äfven med

höstblommor eller ett par väl utbildade frukter. Om ej blom-

ningen avancerat för långt, öfvervintrar växten utan syn-

nerlig skada. På förstärkningsstadiet, såsom fåbladig rosett,

öfvervintrar den alldeles frisk och blir på vårsidan brungrön.

— I stubben efter vårsäd förekomma stora plantor 1 foralt

stadium, som ofta öfvervintra; åldersbestämning af dessa har

jag ej verkställt. — Det här sagda gäller äfven om var.

curtisepala Wittr. (Sid. 27.)

ry AR —— back re a Gr -

a KA NEP NE FA CS

EO Bor ATYRIGK säl ner duav Ra AKÄRSNG -

40 akha ITA ert AR

Kärr fa MOLN HOUNAONE nb

(CEST NIA PARA

HN J1- MET DD

era Iraåteolni gap va AA TR

Höna DRIAD Rn rental InNANAE

mtHåld ohokderent PORER enote hit batofefal

AC rabörseantfafvnet rod svett

CK br Ye Hågdnatganos suv fed NESÄ Ne

i Å a d 6 '

Hatunuvianmada I lanvtot Bilerav i ik vått ih

DRIfold AT NMuunvötriner Dilstånd i h BAER

SIN Aa fe UDNOR Ks han yn v ri i

han RK tba all Lb öfönalg oåm ög HE a

6) | | ärta

öl rå une dirt ahhaaa fu LA TÅ il yn

P $ å f / tå mn BA

N un 17017 t IV 1” h iu däl 101 ie Å

2 kineser sbaldök monte fåtbetolgamnmat byn -

| | >

ILLVLN AM FITETE i 7 | I UU | sal "bila, oh L 1

hy Jå Je

Put H Å | INOM KROK] Tire MH I i Un RV ad) inn q -

| ; D WE RÅ OG,

BU KARO i adl CR Fel 710 Oh OM

- i

I 3 "rn

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR Band 25. Afd. HL. N:o 3.

BANIDIOBOLUS MYXOPHILUS

EN NY PHYCOMYCKT

ROB. E. FRIES

MED TVÅ TAFLOR

MEDDELADT DEN 8 FEBRUARI 1899

GRANSKADT AF V. WITTROCK OCH A. G. NATHORST

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1899

SM Mi A ? NN

4 1

aa (or 2u)090rdE

mv u | Lid Mu ; å -

NV i

NE ”

TTC

iu bb Väl 4 tv TilAGI TE Må

ir. VEN FohR KRt OA TRY 4 TA LANE

ee Vv

OR ANOTA

ä få i Å ruva VIE

jen 29 Aug. 1896 erhöll jag under en resa 1 norra Verm-

land en svamp, som sedan visat sig tillhöra det lilla, af EIDAM!

beskrifna, intressanta Entomophthoracé-slägtet >? Basidiobolus,

men som ej kunnat identifieras med någon af de hittills kända

arterna. Svampens hyfer växte omgifna af en geléartad

massa, som låg på en kullfallen, murken stam af ett barr-

träd inne i skogen vid Skylbäckssätern i Dalby socken. Detta

gelé var af en ytterst mjuk, men ganska segt sammanhän-

gande konsistens, hyalint eller svagt hvitt till färgen samt

bildade massor af ända till en decimeters storlek. Vid en

mikroskopisk undersökning visade det sig innehålla korta

hyfer af den nyssnämda Entomophthoracén, än liggande myc-

ket glest, än åter här och där mera tätt samlade, något som

särskildt var förhållandet i det understa skiktet.

Att undersöka detta gelés ursprung var ju af den stör-

sta vigt, då därpå berodde, om man skulle anse svampen

själf utsöndra geléet eller blott såsom parasit eller saprofyt

lefva däruti. Det enklaste sättet att få svar på denna fråga

hade naturligtvis varit att söka odla svampen och så när-

! EB. EmmaAMm: Basidiobolus, eine neue Gattung der Entomophthoraceen

(CorN's Beitr. zur Biol. der Pflanzen. Band IV. 1886).

” Om man såsom EmaAM m. ff. verkligen bör uppfatta Basidiobolus-

arterna såsom Entomophthoracéer, eller i likhet med RACIBORSKI (»Ueber

den Einfluss äusserer Bedingungen auf die Wachsthumsweise des Basidiobolus

ranarum>» i Flora, Band 82. 1896) bör utbryta detta slägte därifrån, torde för

närvarande vara ovisst. Orsaken till denna senare uppfattning skulle då vara

den, att Basidiobolus-cellerna blott innehålla en enda cellkärna, något som

RACIBORSKI t. o. m. vill uppsätta som en karaktär, hvilken skulle uppdela

alla Phycomyceterna i tvenne stora hufvudgrupper. Den ena, Archimycetes,

skulle i så fall omfatta slägtet Basidiobolus och de festa Chytridiacéerna,

under det att den andra, utmärkt genom flera kärnor i hvarje cell, skulle

bilda gruppen Siphomycetes och omfatta alla öfriga Phycomyceter. För

närvarande torde dock svaret på denna fråga vara så ovisst, att jag tills

vidare vill begagna mig af den gamla indelningen.

4 ROB. E. FRIES, BASIDIOBOLUS MYXOPHILUS, EN NY PHYCOMYCET.

mare studera dess lifsförhållanden, men detta har varit mig

omöjligt, emedan det insamlade materialet genast konserve-

rades i formalin och sprit, så att all odling därmed kom att

omintetgöras. Inom hela denna familj känner man dock hit-

tills intet exempel på någon dylik slemafsöndring och allra

minst i så kollosal mängd, som det här skulle vara fallet.

Skulle därför den ifrågavarande svampen själf alstra det gelé,

hvaraf den omgifves, så skulle den bilda en alldeies enastå-

ende typ inom hela familjen, men några giltiga orsaker att

antaga något sådant, synes ej heller förefinnas. Däremot

tror jag mig med ganska stor säkerhet kunna påstå, att det

ifrågavarande slemmet är alstradt utaf bakterier, och att så-

ledes den nya Basidiobolus-arten växer i ett så egendomligt

och ovanligt substrat som en bakteriezoogloea. Genom fera

olika färgningsförsök har det lyckats att påvisa förekomsten

af bakterier. bäst dock vid användandet af 22 lösning af

metylblått, då de särdeles tydligt framträdde. I geléets hvita,

basala del, hvarifrån slembildningen tydligen utgick, syntes

vid en sådan färgning ofantligt talrika, tätt liggande bak-

terier, hvilka i slemmets öfre hyalina delar aftogo i antal,

men dock öfverallt voro ganska ymniga. Dessa bakterier

voro korta, ett par gånger så långa som breda, och svagt

krökta. Att med full säkerhet afgöra, om det just är dessa,

som alstra slemmet, kan jag naturligtvis ej, ehuru allt synes

tala därför. Icke blott den kollosala mängd, hvari den ifrå-

gavarande bakterie-arten uppträder uti geléet, tyder därpå,

utan äfven själfva slemmets utseende och konsistens, som

fullständigt öfverensstämmer med en zoogloeas. A andra

sidan synes ej heller någon annan rimlig förklaring kunna

framställas. Man skulle ju möjligen kunna tänka sig, att geléet

skulle härstamma från någon 'Tremelliné, då ju ett slägte

bland Entomophthoracéerna, Conidiobolus, är kändt med en

dylik växplats.! Men om så skulle vara fallet, så borde ju

åtminstone några hyfer eller rester efter sådana kunna iakt-

tagas inuti slemmet, något som, oaktadt noggrant letande ej

har lyckats. Att antaga ett myxomycetplasmodium som dess

orsak är likaledes omöjligt, då såväl dess form som konsistens

och byggnad gör, att en sådan tanke måste förkastas.

! BREFELD: Unters. a. d. Gesammt-Gebiet d. Mycologie. H.'6. Leipzig

1884. p. 35.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 23. AFD. III. N:0O 8. »D

De festa till familjen Entomophthoracee hörande formerna

äro utpräglade insektparasiter.! Undantag härifrån göra de

båda slägtena Completoria och Conidiobolus, hvilka lefva

parasitiskt på växter, samt troligen äfven alla Basidiobolus-

arterna. Hvad dessa senare beträffar, hafva dock olika åsik-

ter framstälts. Under det att EpaAm har uppfattat sina arter

såsom saprofyter, har senare en annan teori framkommit ge-

nom GTIARD,? som söker visa, att Basidiobolus ranarum blott

skulle vara ett saprofytiskt stadium af Entomophthora Cal-

liphore GriarRpD. För närvarande torde man ej med säkerhet

kunna afgöra denna fråga. Dock förefaller det mig föga tro-

ligt, att den senare åsigten skall kunna vara den rätta, då

ju hela zygosporbildningen hos Basidiobolus så mycket afvi-

ker från den hos Entomophthora, samt, hvad sporerna hos

Entomophthora Calliphore beträffar, intet ord finnes nämdt

om någon förekomst af det egendomliga, karakteristiska ut-

skottet, som kvarsitter äfven på de fullt mogna Basidiobolus-

sporerna. Hvad åter den af mig här såsom ny beskrifna ar-

ten beträffar, för hvilken jag på grund af dess egendomliga

växplats föreslår namnet B. myxophilus, så kan man ej hel-

ler om denna för närvarande afgöra, till hvilken grupp den

i nyssnämda hänseende bör räknas. Om det hyferna omgif-

vande geléet utgöres af en bakterie-zoogloea, vilket jag sökt

visa vara det allra sannolikaste, så torde man få anse Bb.

myxoplilus som en saprofyt, då för närvarande zoogloea-slem-

met uppfattas såsom en utsöndringsprodukt af bakterierna.

I så fall skulle äfven häri den nya arten öfverensstämma

med de båda äldre. Att med full säkerhet afgöra denna

fråga måste dock lemnas åt framtida undersökningar.

Själfva mycelietrådarne hos den ifrågavarande svampen,

hvilka ligga inneslutna i slemmet, äro mycket smala och

uppnå blott en bredd af 6—9 u. De hafva ytterst tunna,

hyalina väggar, äro i ändarne afrundade eller nästan full-

ständigt tvära samt ega ett kornigt, temligen sparsamt inne-

håll, hvaribland märkas talrika större droppar eller korn,

hvilkas natur jag dock ej lyckats närmare bestämma. Att

1! En Empusa-art, EH. phalangicida LAGERH. är känd som parasit på

spindlar.

? GIARD: »Note sur deux types d'Entomophthorées, Empusa Fresenii

Now. et Basidiobolus ranarum FEid., suivie de la description de quelques espéces

nouvelles»> i Comtes rendus des séances de la Société de Biologie, Paris 1588

och »Sur quelques types remarquables de champignons entomophytes» i Bull.

scientifique d. 1 France et d: 1; Belgique. Ser. IIT) Ann. 2, 1859, pag, 207.

6 ROB. E. FBIES, BASIDIOBOLUS MYXOPHILUS, EN NY PHYCOMYCET.

de ej kunna vara några oljedroppar är säkert, då de ej låta

sig färgas ens vid användandet af Sudan ITT; möjligen ut-

göras de af något ämne af protein-natur, ty de färgas bruna

af jod och upptaga anilinfärger.

Förgrening af hyferna förekommer my cket sparsamt, och

hela myceliet med dess grenar når alltid blott en obetydlig

längd. (Tall. I. fig. 1-2). Tvärväggar uppträda endast un-

dantagsvis på det vegetativa stadiet. När så inträffar, sam-

lar sig först all plasman 1 öfre delen af tråden, hvarefter

detta parti afgränsar sig med en tvärvägg, under det att den

nedre delen blir fullständigt hyalin och snart hopfaller, men

dock ständigt hänger kvar som ett bihang på den lefvande

delen af myceliet. I hvarje cell finnes på det vegetativa

stadiet blott en enda stor och aflång kärna.

Fortplantningen försiggår såsom vanligt hos Entomoph-

thoracéerna dels genom zygosporer, alstrade efter könsbefrukt-

ning, dels genom på könlös väg bildade konidier. Des. k.

azygosporerna, som uppträda hos några till familjen hörande

former, t. ex. Empusa, Tarrichiwm, Lamia och vissa Entomoph-

thora-arter, och som af RAcIBORSKI (1. c. pag. 125) äfven på-

visats hos Basidiobolus ranarum, har jag ej kunnat finna hos

denna nya art.

Zygosporernas bildning hos Basidiobolus afviker så från

de öfriga Entomophthoracéerna och representerar en så in-

tressant typ, att en närmare redogörelse därför hos denna

nya art ej torde vara öfverflödig. Den föregås ständigt af

ett samlande af myceliets hela plasma till en kortare region,

som sedan afgränsar sig med väggar från de nu fullständigt

tomma, hyalina och så småningom hopfallande närgränsande

hyfdelarne. Vanligen behöfvas tvänne väggar för att uppåt

och nedåt afgränsa den blifvande könscellen; ej sällan inträf-

far dock, att från det så afskurna partiet en sidogren utgår,

då denna vanligen afskiljes genom en tredje tvärvägg ett

stycke ofvanför förgreningspunkten; mera sällan händer, att

den blifvande könscellen utgöres af en toppeell, då naturligtvis

blott en enda tvärvägg fordrats för att afgränsa den. Den

så uppkomna cellen är ytterst rik på plasma, rikare än de

växande vegetativa cellerna, och uppgår vanligen till en längd

af 0,1—2 mm. Genom att sedan en tvärvägg bildas midt på

denna, uppstå tvenne celler (Tafl. I, fig. 3), mellan hvilka, att

börja med, ingen skilnad kan iakttagas, och hvilkas vidare ut-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 3. 7

veckling en tid bortåt äfven är densamma. Ifrån båda dessa

celler bildas nu invid skiljeväggen mellan dem tvenne små

utbugtningar, som tillväxa vertikalt mot hyfens riktning.

De ligga tätt tryckta intill hvarandra och nå ungefär samma

längd som celltrådens bredd, således 6—9 u (Tall. I, fig. 4).

Oaktadt det ligger nära tillhands att antaga, att dessa organ

skulle förmedla den hanliga plasmans öfverförande till hon-

cellen, så är detta dock icke alls förhållandet, såsom strax

skall visas. Den ena cellen ansväller därpå betydligt i sin

närmast skiljeväggen liggande ända, så att den uppnår cell-

trådens dubbla tjocklek, hvarjämte plasman i båda cellerna

samlar sig mot skiljeväggen, så att deras öfriga delar snart

äro fullständigt tomma och hyalina.

Cellkärnornas deltagande i och utveckling under befrukt-

ningsförloppet har jag ej kunnat följa på det insamlade ma-

terialet, då detta ej blifvit särskildt konserveradt för sådant

ändamål, men af allt att döma torde cellkärnorna äfven hos

denna art i hufvudsak undergå liknande förändringar, som

dem FaArroHInp! påvisat hos Basidiobolus ranarum. Atmin-

stone vandra de båda fertila cellernas kärnor ut till spetsarne

af sidoutskotten; där torde en kärndelning ega rum, ehuru

jag ej iakttagit detta, ty snart afskäras på båda utskotten

tvenne små toppceeller, hvaremot deras nedre delar fortfarande

förblifva i samband med respektive han- eller honcell (Taf.

I, fig. 5). Nu kunna de könliga cellerna sägas vara utbil-

dade, och en tydlig skilnad förefinnes nu mellan dem, hvad

storleken beträffar, så att man lätt kan utpeka den ena, min-

dre, som hanlig, den andra, större, såsom honlig. MSjälfva

befruktningen kan nu inträda och inledes med, att skilje-

väggen upplöses emellan båda cellerna, antingen helt och

hållet eller vanligen blott den del, som ligger närmast sido-

utskotten (Tafl. I, fig. 6). Dock händer aldrig, att väggen

mellan dessa försvinner, så att, hvilken roll utskotten än

må spela, för själfva plasmans öfverförande äro de dock ej

af någon direkt betydelse. Genom det så bildade hålet ström-

mar snart den hanliga cellens hela innehåll in i den honliga,

hvarvid denna sväller upp och tilltar i storlek, under det

att den hanliga blir fullständigt tom och hyalin. Förr eller

1! D. G. FATIRCHILD: »Ueber Kerntheilung und Befruchtung bei Basidio-

bolus ramarum Eidam» i Pringsheim's Jahrb. fär wissenschaftliche Botanik,

Band 30, pag. 285. 1897.

3 ROBE. FRIES, BASIDIOBOLUS MYXOPHILUS, EN NY PHYCOMYCET.

senare torde därefter själfva kärnsammansmältningen ega

rum, hvarmed kopulationen är utförd, och zygosporen anlagd.

Den befruktade sporen antar en rundad eller något oval

form och omger sig därefter med en vägg, hvilken så små-

ningom starkt förtjockas, så att en s. k. hvilspor alstras,

hvilken antagligen förmår och har till uppgift att under

ogynsammare perioder, framför allt under vintern, hålla svam-

pen vid lif. En sådan mogen hvilspor är derför bildad af

en tjock, utvändigt något ojämn, hyalin eller stundom gul-

aktig vägg af tydligt skiktad struktur samt ett tätt kornigt,

plasmatiskt innehåll. (Tafl. II, fig. 3). Den bär på ytan

det hornlika tomma sidoutskottet och är mycket länge fästad

vid mycelietrådens celler, som nu äro ganska hopfallna, men

dock fortfarande hänga fast vid zygosporen. Den mäter 18—21

u i diameter; väggen blir dock 3—4 u tjock, så att sporen

utan denna skulle nå blott en storlek af 10—15 u. Den

egendomliga form af hvilsporer med tjockt, svart, oregelbun-

det ytterhölje, som ErpaAm skildrat hos Basidiobolus ranarum,

och som han afbildadt i sin fig. 11, Tafl. XII, har jag ej

kunnat finna någon motsvarighet till hos denna art.

Från det nu skildrade befruktningsförloppet och zygo-

sporbildningen kunna undantagsvis smärre afvikelser iaktta-

gas. Redan E1iDAM! och RAcIBORSKI? hafva skildrat, hurusom

någongång de båda könscellernas sidoutskott äro mer eller

mindre åtskilda och ej efter hela sin längd sammanhängande,

såsom vanligtvis är fallet. Något liknande har jag äfven

ett par gånger iakttagit hos denna art. Dock voro ej hela

utskotten fria, utan blott vid basen åtskilda, hvaremot de i

spetsarne berörde hvarandra.

Ingalunda sällsynt uppträder däremot en annan afvikelse,

som ej af EIDAM anmärkts för Basidiobolus ranarum. Den

består däri, att från båda könscellerna utväxa ej blott ett,

utan tvänne hornlika sidoutskott (Tafl. I, fig. 8), ett på hvar

sin sida om hyfen och således diametralt motsatt eller också

bildande vinklar sinsemellan. Äfven i detta fall försiggår

utbildningen af sidoutskotten på vanligt sätt, och små topp-

celler afskäras i deras spetsar (Taf. I, fig. 9). Att närmare

följa kärnornas uppträdande och delningsprocesser 1 detta

egendomliga fall har varit mig omöjligt, då det ej lyckats

1 EipDAM, 1. c. pag. 219.

? RACIBORSKI, 1. c. pag. 124.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:03. 9

mig att få se detta befruktningsförlopp på mer än ett par

olika stadier. Att framlägga orsakerna till denna afvikelse

är mig naturligtvis lika omöjligt.

Stundom inträffar äfven, att zygosporanlaget bildas i

själfva förgreningspunkten, där en sidogren utgår från hyfen

(jär: Tan. I, fig. 5). Efter befruktningen kommer då äfven

denna att afskäras genom zygosporväggen, så att den ej det

minsta inverkar på den mogna sporens form.

Några odlingsförsök har det, såsom nämdt, varit mig

omöjligt att utföra, och har jag därför ej heller kunnat följa

zygosporernas groning och kommande utveckling. Att de

någongång, men troligen blott undantagsvis, kunna, utan att

först genomgå en längre hvilperiod, fortsätta sin utveckling,

visar fig. 4, Tafl. II, som föreställer en groende spor, den

enda jag, oaktadt mycket letande, lyckats iakttaga.!

I jämförelse med den riklighet, som utmärkte zygospo-

rerna, visade sig det insamlade materialet mycket sparsamt

på konidier, så att jag till en början antog, att det fullstän-

digt saknade sådana. Efter mycket letande lyckades det

mig dock till sist att upptäcka såväl basidier? i olika utveck-

lingsstadier, som äfven vid dem fästade eller ock fritt liggande

konidier. Ej osannolikt är det, att den ymniga zygosporbild-

ningen står i samband med svampens lif inuti det rika slem-

met, något som BREFELD? har påvisat vara förhållandet med

Endomyces Magnusii Ludw., en intressant svamp med samma

egendomliga växplats, en bakterie-zoogloea, som den här skild-

rade Basidiobolus-arten eger. I följd af denna sparsamma

förekomst af konidier har jag ej alls så lyckats följa förloppet

vid deras bildning, som fallet var vid den könliga fortplantnin-

1 F. CHMIELEVSKY har i en uppsats »Zur Frage iber die Copulation der

Zellkerne beim Geschlechtsprocesse der Pilze»> (ryska språket; kort referat i

Bot. Jahresbericht 1890 pag. 170) lyckats påvisa, att det hos B. ranarum är

kärnsammansmältningen vid kopulationen, som influerar på zygosporens kom-

mande utveckling. De sporer, i hvilka de hanliga och honliga kärnorna före-

nas, kunna nämligen ej fås att gro förrän efter en längre hvilperiod, de åter,

i hvilka ingen sammansmältning egt rum, gro med lätthet inom kort tid.

Mycket möjligt är, att något liknande äfven gäller om denna art.

? Med namnet >»basidie» betecknas i det följande den konidiebärande

hyfens öfversta, ansvälda del, i öfverensstämmelse med den terminologi som

användes t. ex. af EiDAM (1. c.) och SACCARDO (Syll. Fung.), ehuru väl möjli-

gen invändningar häremot skulle kunna framkastas. För egen del anser jag

dock ej något hinder förefinnes för att här använda en sådan term.

> BREFELD: Unters. aus dem Gesammt-Gebiet der Mycologie, H. 9. pag.

124. Minster 1891.

10 ROB. E. FRIES, BASIDIOBOLUS MYXOPHILUS, EN NY PHYCOMYCET.

gen; det är nästan blott basidiernas och konidiernas form,

storlek och dylika påtagligare fakta, som jag hittills lyckats

konstatera.

Basidierna anläggas 1 spetsen på vissa hyfgrenar och

visa sig först som en liten ansvällning, i hvilken så små-

ningom hyfens hela plasma strömmar in (Tafl. IT, fig. 5).

Snart sväller den härvid i storlek och antar så till slut en

elliptisk form (Tafl. II, fig. 6) med en längd af omkring 36 u

och en bredd af ungefär 18 u. I spetsen på denna utväxer

en liten klotrund bildning, konidien, som i sin tur upptar

basidiens hela plasma. Den får slutligen ofvanifrån sedd en

fullständigt cirkelrund, men från sidan något svagt päron-

formigt tillspetsad omkrets (Tall. IT, fig. 7 a—c) och är ge-

nom ett mycket kort, smalt parti afsatt från basidien. Såsom

fullt mogen är konidien fylld af ett kornigt innehåll, har

tunn, glatt vägg och når en storlek af 15—21 u i längd och

12—18 u i bredd.

Såsom kanske det mest utmärkande för slägtet Basidio-

bolus, och som äfven varit orsak till namnet, framhåller EIDAM

konidiernas egendomliga spridning, hvilken förmedlas genom

ett kraftigt bortslungande af ej blott konidien, utan af hela

basidien, förorsakad af spänningar, bristningar och samman-

dragningar inom denna.! På det ringa antal basidier, som

jag lyckats få se, har jag ej kunnat göra några iakttagelser

i detta afseende; därför fordras nödvändigt odlingsexperiment

för att kunna komma till något resultat. Alla de iakttagna

basidierna hafva dock legat inneslutna i slemmet, hvarför koni-

diespridningen hos dessa ej kunnat antagas ske på samma

sätt som hos Basidiobolus ranarum, då här det omgifvande

geléet tillkommer som en faktor, hvilken på de inneslutna

basidierna omöjliggör allt utslungande af konidierna. Slem-

met kan äfven möjligen förklara den utveckling, som fig. 8,

Tafl. II, visar hos konidien, i det denna ännu fastsittande

på basidien har grott och utsändt en lång groddslang. Men

å andra sidan måste man kanske, i analogi med hvad man

känner hos hela den öfriga familjen, antaga, att äfven hos

denna art basidierna typiskt höja sig öfver substratet, så att

den för hela familjen utmärkande karaktären, nämligen spo-

rernas kringslängande, äfven här kan uppträda.

! Angående dessa intressanta företeelser se närmare E1iDAM, 1. c. pag.

d14—-317.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 3. 11

Groning af konidierna har jag iakttagit vid några tillfällen.

Sedan konidieväggen sprängts, utväxer en blott 4—6 u bred,

tunnväggig och plasmarik groddslang, hvilken vanligen ger

upphof till ett grenigt mycelium af typiskt utseende eller

ock stundom snart afslutas 1 sin växt genom en konidie-

alstrande basidie (Taf. II, fig. 9). Detta senare öfverensstäm-

mer fullständigt med bildningen af de utaf ErpDAM (1. ce. pag.

217) skildrade sekundärkonidierna hos Basidiobolus ranarum.

Af den nu lemnade skildringen öfver den nya Entomoph-

thoracé-arten framgår, att den i en mängd vigtiga karaktärer

nära öfverensstämmer med de två af EroAm beskrifna Basi-

diobolus-arterna Framför allt kan man anföra uppträdandet

af blott en cellkärna i hvarje cell samt sporernas alstring

genom kopulation af tvänne närliggande celler på en och

samma mycelietråd, hvarigenom slägtet afviker från alla

öfriga Entomophthoracéer. I basidiernas och konidiernas form

öfverensstämma de äfven, och om också ej själfva sporsprid-

ningen är iakttagen, så finnes dock för närvarande ej till-

räckliga skäl att antaga, att denna i någon betydligare grad

skulle afvika från dem, som E1DAM skildrat hos Basidiobolus

ranarum. -På grund af dessa skäl anser jag mig med full

rätt kunna hänföra denna nya Entomophthoracé till slägtet

Basidiobolus. Skulle det dock i framtiden visa sig, att spo-

rernas. kringkastande, en inom hela familjen så viktig karak-

tär, skulle hos denna 1 någon betydligare grad afvika från

de närstående arternas, något som ju den egendomliga väx-

platsen möjligen låter förmoda, så får den då utbrytas från

slägtet Basidiobolus och ett nytt, detta närstående, bildas.

För närvarande finnas dock inga skäl därför.

I sin afhandling om slägtet Basidiobolus har EIDAM be-

skrifvit tvenne arter, B. ranarum och Lacerte, af hvilka dock

för den senare blott helt få karaktärer anföras. Den upp-

gifves afvika genom smalare basidier! och mindre konidier,

i medeltal blott 25x23uwu, under det att konidierna hos PB.

ranarum uppnå 48x46 u. En annan, som det synes mig,

mycket viktig karaktär anför han äfven, ehuru denna ej upp-

tagits i diagnosen uti SAccaArpo's Sylloge Fungorum. Denna

rör det på zygosporen kvarsittande sidoutskottet, om hvilket

1 Några exakta tal uppgifvas ej för basidierna hos denna art; för B.

ranarum däremot anföras måtten 60X40 u.

12 ROB. E. FRIES, BASIDIOBOLUS MYXOPHILUS, EN NY PHYCOMYCET.

han säger (1. c. pag. 240): »Dieser besteht aus zwei Fortsät-

zen, die stets der Endcellen entbehren,! so dass sie mehr pyra-

midenförmig erscheinen und ihr Aussehen ein ganz anderes

ist wie bei Basidiobolus ranarum.> Om de egendomliga små

toppeellerna, som uppstå på sidoutskotten hos denna senare art,

aldrig bildas hos B. Lacerte, eller om de under sporernas

mognad försvinna, har han ej tydligt uttalat. Är det förra

fallet, hvilket ju torde vara troligast, så anser jag

skilnaden mellan dessa arter vara mycket utpräglad, då en

sådan karakteristisk bildning som denna, hvilken konstant

uppträder i samband med kopulationen, saknas hos den ena

och förekommer hos den andra arten. Angående zygosporer-

nas storlek anföras såsom medeltal hos B. ranarum 35 u, hos

B. Lacerte 33 u 1 diameter, således en mycket ringa skilnad.

Af den ofvan anförda beskrifningen öfver den nya Basi-

diobolus-arten framgår, att den i de flesta karaktärer visar

sig stå närmast B. ranarum, så t. ex. i zygosporbihangets

byggnad, basidiernas form o. s. v. Från denna afviker den

dock i flera hänseenden. I allmänhet kan man säga, att alla

svampens dimensioner äro mycket mindre, så att de nå blott

ungefär hälften af den andras. Redan mycelietrådarnes storlek

visar detta, i det de blott nå en bredd af 6— 9 u, under det att

däremot den andras äro omkring 15 u breda. Samma är för-

hållandet med såväl basidiernas som konidiernas och sporer-

nas storlek, hvilkas mått jag här i och för jämförelse vill

meddela för alla tre arterna.

| Basidie 60x40 u. | — — 36Xx18 u.

Konidie | 48x46 u. 125 Xx 23 u (i medelt.) 18X15 u (i medelt.)|

Zygospor 38 u (i medeltal) | 30 uu ( > NILEN GS

Hos Basidiobolus ranarum synes zygosporbildningen för-

siggå 1 ofantligt mycket rikare mått än hos den nya arter.

Så har EiDAM afbildat exemplar med ända till 96 sporer,

liggande ytterst tätt intill hvarandra (1. ce. Tall. IX, fig. 12),

under det att jag aldrig lyckats få se något individ med mer

1 Kursiveringen gjord af EIDAM.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 3. 13

än en enda zygospor. I sammanhang härmed står, att my-

celiet hos den förra blir mycket rikligare septeradt än hos

den senare. Kommer så härtill den olika växplatsen och i

samband därmed stående företeelser, så framgår häraf, att

det finnes fullt tillräckliga skäl till att uppföra den ifråga-

varande svampen som en ny art, hvilken således otvifvelak-

tigt är att hänföra till slägtet Basidiobolus, och som inom

detta står arten B. ranarum närmast.

Till slut anser jag mig böra sammanfatta ofvan anförda

karaktärer, hvilka utmärka den nya arten, och vill därför

anföra följande diagnos:

Basidiobolus myxophilus n. sp.

B. hyplus mycelii parce ramosis 6—9 u, conidiophoris

simplicibus circ. 6 u latis; basidiis ellipticis, 36 X18 u; conidiis

fere globosis, basi paullulum acuminatis, 15—21x 12—18 u,

hyalinis; sporis perdurantibus globosis, diam. 18—21 u, epi-

sporio undulato, 3—4 u crasso, hyalino vel interdum flavo.

Hab. in muco zoogloe:e in silvis abiegnis Vermlandize

borealis Sueciee.

14 ROB. E. FRIES, BASIDIOBOLUS MYXOPHILUS, EN NY PHYCOMYCET.

Zusammenfassung des wichtigeren Inhalts.

Am 29 August 1896 erhielt ich während einer Reise im

nördlichen Wermland einen Pilz, welcher sich später als der

von EIDAM beschriebenen Gattung PBasidiobolus angehörend

erwies, der aber mit keiner der bisher bekannten Arten zu

identifizieren war. Die Hyphen des Pilzes wuchsen in eimem,

weichen, aber sehr zähen, zusammenhängenden Schleim aus

einer hyalinen oder weisslichen Farbe, der auf einem verfau-

lenden Nadelholzstamm im Walde bei der Skylbäckssennerei

im Kirchspiel Dalby angetroffen wurde. Durch verschiedene

Färbemethoden, von denen die Verwendung 22 Metylblaus

sich am geeignetsten erwies, gelang es in diesem Gelee das

Auftreten von Bakterien nachzuweisen, und zwar so massen-

haft, dass nach meinem Dafärhalten aller Wahrscheinlichkeit

nach eben diese jenen Schleim erzeugt hatten. Die neue Basidio-

bolus-art, för die ich dieses Auftretens halber den Namen Bb.

myzxophilus vorschlage, hat demnach den ungewöhnlichen und

eigentimlichen Wohnort in einer Bakterien-Zoogloea.

Die Hyphen des Pilzes sind kurz, wenig verästelt, nur

6—9 u breit. Sie sind während des vegetativen Stadiums

nur ausnahmnsweise septiert, und jede Zelle enthält stets

nur einen einzigen Zellkern (Taf. I, Fig. 1—2).

Die Zygosporbildung kommt äusserst reichhaltig vor und

stimmt der Hauptsache nach mit derjenigen von B. ranarum

äberein (Taf. I, Fig. 3—7; Taf. II, Fig. 1-5): Dielrene

Spore ist rund oder etwas oval, 18--21 u im Durchmesser;

die hyaline oder bisweilen gelbliche, deutlich geschichtete

Wandung ist 3—4 u dick. Als eine bemerkenswerte Eigen-

timlichkeit ist zu erwähnen eine nicht selten beobachtete

Abweichung von dem gewöhnlichen Verlaufe der Copulation,

nämlich dass nicht ein, sondern zwei seitliche Schnäbel jeder-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:08. 15

seits des Zellfadens von den geschlechtlichen Zellen auswachsen

(Taf. I, Fig. 8). Die weitere Entwiecklung derselben findet

in der gewöhnlichen Weise statt und bei beiden gliedern

sich die Spitzen durch Scheidewände als kleine Zellchen för

stenvabi (lar 1; Fig. 9):

Die Conidienbildung ist in Betracht des Reichtums der

Zygosporen sehr spärlich, möglicherweise auf dem Leben des

Pilzes im Gelee beruhend, analog dem Verhalten, welches

PBrREFELD im Bezug auf den ebenfalls in einer Bakterien-

Zoogloea auftretenden Endomyces Magnusii Lupw. nachgewie-

sen hat. Die Basidien sind elliptisch und ähneln also der

Form nach am meisten denen bei 65. ranarum, erreichen aber

nur eine Länge von 36 u und eine Breite von 18 u (Taf. II.

Fig. 6). Die Conidien sind schwach birnförmig, 15—21 x12

—18 u, glatt und dännwandig (Taf. II, Fig. 7 a—e).

Die Verbreitung der Conidien wurde nicht beobachtet und

gegenwärtig ist nicht zu entscheiden, ob sie irgendwie von

derjenigen abweicht, welche EripaAm bei 6. ranarum beschrie-

ben hat. Dass der umgebende Schleim sie vielleicht be-

einflusst, erhellt aus Fig. 8, Tafl. II, wo wenigstens in einem

Falle des Auswerfen der Conidie unmöglich gemacht wurde,

so dass sie auf der Basidie festzitsend keimte.

Die Zygosporen därften im allgemeinen erst nach einer

Ruheperiode zur Keimung gelangen, obschon das Gegenteil

wohl mitunter geschehen kann, wahrscheinlich aber nur aus-

nahmsweise (Taf. II, Fig. 4). Die Conidien keimen jedoch

direkt und bilden dann entweder ein Mycelium von gewöhn-

lichem Aussehen oder erzeugen sogen. sekundäre Conidien

(Taf. II, Fig. 9), denen ähnelnd, welche bei B. ranarum vor-

kommen.

Betreffs der Beschreibung der neuen Art siehe iäbrigens

die Diagnose Seite 13.

Fig.

Figurförklaring.

(Förstoring omkring 450 ger; Tafl. II, fig. 3—4 550 ggr).

Taflan I.

1-2. Mycelium på rent vegetativt stadium.

Könscellernas första anlag.

4-7. Olika stadier af kopulationer: i fig. 6 har plasmasamman-

smältningen nyss försiggått.

8. Afvikande form af kopulation, där tvänne sidoutskott bildats.

JE Zygosporen bildad efter en dylik befruktning.

Taflan II.

1-2. På normalt sätt alstrade zygosporer efter befruktningen.

D. Mogen zygospor.

4 Groende zygospor.

ör Basidiens första anlag.

6. Konidiens bildning i spetsen af en basidie.

7 Konidier; a sedd uppifrån; b—e från sidan.

8. Vid basidien ännu fästad, groende konidie.

5) Bildning af sekundärbasidie.

RR SV rar RO NL RE >

ITith.L. Ljunggren, Upsala |

Basidiobolus rnyxophilus REL. Fr.

ån

LEN

S berg, SNS >

Lith.L.Ljunggren, Upsala .

SÅ

Basidiobolus myxophilus RE. Fr.

— BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 25. Afd III. N:o.

ZUR MORPHOLOGIE UND BIOLOGIE

EINIGER

BLÅTTER UND BELAUBTER SPROSSE.

VON

C. A. M. LINDMAN.

MIT 20 BILDERN.

STOCKHOLM

id rd + &Qr T & sö 1

ERIET. P. A. NORSTED

1899

INHALT.

1. Einige Pflanzen mit mehrflächigen Blättern ...- . 5.

Alophia pulchella HeErB. und Cypella gracilis Bar. auf den Cam-

pos Siädbrasiliens — Vergleich mit Cypella Herbertii HERrRB. (5) — die

Blätter der Alophia pulchella, gewöhnlich >»folia plicata»> genannt, sind

in eine neue Kategorie einzureihen — das mehrflächige Blatt, folium

tabulatum (6) — Geschichtliches iiber benachbarte Irideen (8) — we-

sentlicher Unterschied der Alophia pulchella (9) — verschiedene Ab-

stufungen der Blattentwickelung bei TIrideen mit nicht flachen Blät-

tern (10) — verschiedene Erklärungsweise des Aufbaues des Alophia-

Blattes (10) — äussere Lebensverhältnisse der Pflanze — analoge

Campo-Gewächse (13) — biologisches Verhalten zu den klimatischen

Bedingungen des Standortes (14) — anatomische Bemerkungen (15).

2. Form und Richtung der Blätter und Sprosse einiger

Eilanzen im Waldschattemn <- soc ss sc cc... cv. 18.

Uebereinstimmende Blattform mehrerer Schattenpflanzen der euro-

päischen Wälder und MHaine (18) — Uebergang zu dem sädamerikani-

schen Hochwalde (19) — die vorherrschenden Elemente des Unterholzes

(20) — ihre Blattgestaltung (22) — einförmige physische Verhältnisse

des Waldinterieures — Bedeutung der gedämpften Beleuchtung (23) —

Anpassungen der Blätter an diesen Standort — Blattrichtung (24) —

plagiotrope Triebe häufig — jugendrothe Blätter und Sprösslinge (26)

— Blattform (27) — das keilförmige Blatt der horizontalen Triebe

(28) — und der vertikalen Triebe — Actinostemon (29), Trientalis (30)

— Uebergang zu den ähnlich gebauten Monocotyledonen (31) — Con-

vallaria polygonatum (32) — Commelinaceen-Typus der sädamerikani-

schen Waldgramineen — ihre asymmetrischen Blätter (34) — Costus,

ein besonderer Typus (36) — Modifikationen im Wachsthum dessel-

ben (38).

Einige Urwaldpflanzen mit resupinirten Blättern . . 40.

Blattresupination einer brasilianischen -Bomarea-Art (40) — die

Pflanze im Urwalde Matto Grosso's, frei windend (42) — die junge

Pflanze und die ersten Blätter — Anlass zur Resupination (43) — Ver-

gleich mit einigen abweichenden Alstroemeria-Arten der Campos (44) —

Durchfährung der resupinirten Blattlage (44) — Ursachen des endgil-

tigen Resultates (45) — Pharus, ein habituell sehr abweichender Gra-

mineen-Typus (45) — Pharus glaber H. B. K. im sidamerikanischen

Walde (46) — Blattstellung (47) — Blattlage des jungen Triebes (48)

— Ursachen der Resupination (49).

Form und Richtung des Lianenblattes .

Wichtigste Eigenthämlichkeit der Lianen (50) — Bedingungen des

Auftretens der Lianenformation und ihre Erscheinung in Sädbrasilien

(50) — Uebereinstimmung der Lianenblätter in Form und Stellung (51)

— Beispiele von kletternden Pflanzen (53) — Darstellung des Zusam-

menhanges zwischen der kletternden Lebensweise und der Gestalt und

Lage des Blattes (55) — die vertikale Blattlage (55) — die beträcht-

liche Blattbreite (56) — die herzförmige Blattbasis (58) — die Blatt-

spitze (60) — einige Lianen mit Träufelspitze (62).

Einiger Pflanzen mit mehrflächigen

Blättern.

In der Umgebung von Porto Alegre im Staate Rio Grande

do Sul (Sädbrasilien) sammelte ich im Frihjahre (Sept., Okt.)

1893 zwei Arten der Gattung Alophia HerB. (Iridege; Syn.

Herbertia Sweet). Die eine Artist Alophia pulchella (SWEET),

die andere ist ihr sehr ähnlich, jedoch durch gewisse Bläthen-

details specifisch verschieden.! Die beiden Arten sind Zwiebel-

pfanzen mit niedrigem, 1—2 Dm. hohem Stengel und grossen

blauvioletten Bläthen, gewöhnlich 2—3(—5), die nach einander

aufblähen. Bei Porto Alegre wuchsen diese hibschen Pflan-

zen sehr zahlreich und Aelg an sonnigen Plätzen, auf

trockenen Feldern und Higeln der »Campos».

Nach meinen Bolbachtunskn äöber die Blätter dieser

Alophia-Arten, scheinen dieselben nicht völlig bekannt zu

sein. Zum Mindesten ist ihre eigenthäimliche Natur bisher

weder geniägend bemerkt, noch ausreichend erklärt worden.

Ausser den erwähnten Alophia-Arten sammelte ich auch die

spärlicher vorkommende Cypella gracilis Bar. (Syn. Polia

gracilis KrATtt). Ihre Blätter zeigen eine ähnliche Konstruk-

tion, wie Alophia pulchella; sie stimmen auch nahe mit denen

der Cypella Herbertii HErB. (Syn. Polia bonariensis TEN.)

iberein. Da letztere in der Literatur ihrer Blattkonstruk-

tion wegen kärzlich erwähnt worden ist (von H. Ross, in

Malpighia 1892, 1893, s. unten), werde ich mich vorläufig

hauptsächlich mit der Aloplia pulchella beschäftigen, die ich

in Sädbrasilien genau untersucht habe.

1 Vorläufig halte ich sie fär identisch mit Cypella spathulata SEuB.

= Herbertia cerulea KrLaATt, einer Art, die im Index Kewensis mit 4A. pul-

chella zusammengeschlagen ist; sie wirde denn als Aloplia spathulata (SEUB.)

LinDM. zu bezeichnen sein.

6 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

Die Blätter der Alophia pulchella (SwEEt) HERB. sind

linealisch, von etwa 1—1,; Dm. Länge und 5—8(—10) Cm.

Breite. Die etwas höher oben sitzenden umfassen mit der

Blattscheide den Stengel, infolge dessen sich die Blattspreite

mehrere Cm. hoch iäber dem Boden befindet. Die grundstän-

digen Blätter sind dagegen gleich nach ihrem Austrelen aus

der Zwiebel durch sehr dänne Scheiden mit dem Stengel ver-

bunden und deshalb bogenförmig abstehend mit der Neigung

sich an den Boden zu dricken.

In systematischen Werken sind die Blätter der Gattung

Aloplia als »folia plicata>» erwähnt; als solche werden sie

auch von einigen Autoren bezeichnet, denen wir anatomische

Bemerkungen iiber die Irideen verdanken. An Herbarmate-

rial haben sie auch alle ein gestreiftes oder gefaltetes Aus-

sehen. Innerhalb der Gattung kommen vielleicht verschieden

gebaute Blätter vor. Bei der vorliegenden Art, A.pulchella,

ist jedoch die Blattspreite auf ganz andere Weise gebaut,

als die »gefalteten» Blätter, die man z. B. bei Curculigo, Car-

ludovica, gewissen Palmen u. a. sieht; sie hat eine sehr eigen-

thämliche Konstruktion, die im Pflanzenreiche selten ist und

die mit Recht fir eine eigene, von den >folia plicata» ver-

schiedene, Kategori gehalten werden darf.

Kurz gesagt, ist diese Blattspreite folgendermassen gebil-

det: Sie bietet zwar in der Hauptsache eine Grundfläche dar, die-

selbe ist jedoch stark gefaltet und ausserdem an beiden Seiten

der Länge nach mit dännen aber hohen Leisten besetzt, welche

sich der Grundfläche unter verschiedenen Winkeln anschmie-

gen. Es scheimnt somit das Blatt gewissermassen aus meh-

reren zusammengenähten oder zusammengelöteten Blattsprei-

ten gebildet zu sein, die einander theilweise bedecken. Die

Spreite ist dadurch mehrflächig (schwedisch: mångdubbel

bladskifva); lateinisch möchte ich dieses Blatt folium tabu-

latum nennen, d. h. ein Blatt, dessen Spreite aus mehreren

uber einander liegenden Nchichten gebildet ist (eigentlich:

aus mehreren verschiedenen, auf einander gelegten Brettern

— tabule — zusammengezimmert).

Das Blatt gehört zu den reitenden (monofacialen, nicht

dorsiventralen) Blättern in der Familie der Trideen. Wie

die Abbildung Fig. 1, A, B, zeigt, hat es eine offene, dorsi-

ventrale Scheide (vag), deren beide Ränder sich nach oben

ganz wie bei Iris zu jener scharfen Blattkante vereinigen (2n.p.),

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:0 4, (4

die dem Stengel zugewendet ist, Die Blattspreite hat ein

Aussehen, als wäre sie in folgender Weise aufgebaut: Von

Fig: 1.

Alophia pulchella HersB. (Iridexe). A ein Stengelblatt, oben und unten quer

abgeschnitten, vom Stengel aus gesehen; Vergr. 3. B ein grundständiges

Blatt, oben und unten abgeschnitten, in natärlicher Lage gezeichnet; es ist

bei t etwas gedreht, weil die Spreite mit einer abgeplatteten Fläche dem Boden

anliegt: Vergr. 3. C ein Hillblatt mit kleiner Spreite, nat. Gr. — vag Blatt-

scheide: m. p. die dem Stengel zugewendete Blattkante.

dem erwähnten Rande (m.p.) kann man der Blattspreite

schräg nach aussen folgen, aber nur eine ganz kurze Strecke,

8 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

denn man findet nur eine sehr schmale, 1—2 Mm. breite,

Lamelle, welche schräg zum Stengel steht, Fig. 2, A. An

der Aussenseite dieser Lamelle entlang ist ein anderer

Streif befestigt, welcher von derselben Dinne, aber viel

breiter, und gleichfalls nach aussen gestellt, aber nach der

anderen BSeite hin gerichtet ist (in der Fig. 1, A nach links

auf dem Bilde), als das erste Blattstreifechen. Von der Aus-

senseite dieses Theiles geht eine dritte Lamelle aus, und

zwar nach der gegengesetzten Seite hin, als die zweite; von

der dritten zweigt sich gleichfalls eine neue TLamelle ab.

Zmletzt kommt derjenige Blattstreif, der mit seinem freien

Rande die vom Stengel entfernteste Blattkante repräsentirt.

Als Hauptresultat ergiebt sich, dass dieses Alophia-Blatt

eine Mehrzahl von Blattflächen besitzt, die in verschie-

dener Entfernung vom Stengel iäber einander geordnet sind;

in der Medianlinie an einander befestigt, lassen sie nach

rechts und links ihre freien Ränder sehen, von denen die

entfernteren oder äusseren immer breiter werden, Fig. 1, A, B.

Alophia ist (unter dem Synonym Herbertia SWEET) von

G. BALICKA-IWANOWKA kirzlich erwähnt; siehe die Abhand-

lung »Contribution å l'étude anatomique et systématique du

genre Iris et des genres voisins» (Archiv. d. Scienc. phys. et

natur. de Geneve, Mars 1893, XXIX, pag. 185—200, 225—

241). Es werden hier (NS. 197) dieser Gattung »gefaltete

Blätter» (>feuilles plissées») zugesprochen, mit der Bemerkung,

dass Cipura und Herbertia die am meisten gefalteten Blatt-

spreiten haben, und dass man unter »de véritables feuilles

plissées» diejenigen zu verstehen habe, »qui ont le limbe

flanqué dailes ou de cötes se répétant alternativement de

chaque cöté»,. — HFEine ähnliche Auffassung hat H. Ross in

seimer grossen und reichhaltigen Arbeit »Anatomia comparata

delle foglie delle Irideze> (Malpighia VI 1892, VII, 1893) aus-

gesprochen. Nach ihm beginnt die Faltung (>vera piegatura»)

allmählig mit den Gattungen Tigridia, Eleutherine, Cipura,

ÅAlophia stricta GrisEB. (Malpighia, 1892, tav. VI: 19), ist

aber mehr entwickelt bei Babiana (Malp., 1892, tav. VI: 20)

und Cypella Herbertii HErB. (Malp., 1892, tav. VI: 21): jede

Falte ist am Räcken mit einem flögelförmigen Anhängsel

ausgestattet, das bei Cypella am grössten ist.1 Der von Ross

! Mit etwa denselben Worten wird die Cypella Herbertii schon in Bota-

nical Register, bei Taf. 949 (unter der Synonyme Morea Herberti) beschrieben.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 4. 9

abgebildete Blattquerschnitt von Alophia stricta GRISEB. (Malp.,

1892, tav. VI: 19) ist also von seiner Cypella Herbertii HERB.,

wie auch von den uns jetzt vorliegenden Aloplua pulchella

und Cypella gracilis, sehr verschieden.

Meiner Meinung nach können diese Irideen-Blätter aller-

dings mit den »>»folia plicata» verglichen werden; sie haben

jedoch nicht nur ein ganz anderes Aussehen als die gefal-

teten (ich möchte hier betonen: die wirklich gefalteten)

Blattspreiten bei Curculigo, bei der brasilianischen Hypoxis

scorgonercefolia TAM., bei einigen grossblättrigen Panicum-

Arten (z. B. Pamicum sulcatum AuBL.), bei vielen Scleriaceen

— um nur Monocotyledonen zu nennen —, sondern sie haben

auch eine höhere Entwickelungsstufe erreicht, wodurch sie zu

anderen Leistungen fähig sind, wie ich unten bezäglich Alo-

phia pulchella andeuten werde. Bei dieser Aloplhia ist sogar

die Faltung nicht einmal die Hauptsache, sondern die seit-

lichen lamellenförmigen Anhängsel. Ja, von einigen Irideen

(z. B. Cypella plumbea LINDL.), die eine nur schwach »ge-

faltete», äbrigens Iris-ähnliche Spreite, also eine vertikale

Blattebene haben, darf man sogar behaupten, dass ihre schwache

Faltung nicht ganz dasselbe bedeuten kann, wie bei den oben

erwähnten Monocotyledonen oder bei den vielen Dicotyledonen

mit ähnlicher Blattkonstruktion (Alchemilla-Arten, Baulima-

Arten, jungen Blättern von Fagus, Ulmus u. a.). Es leuchtet

ein, das jene vertikalen, schwertförmigen, aber nicht ganz

ebenen Blattspreiten (z. B. bei Cypella plumbea) den »folia

sulcata» näher stehen. Man kann hier freilich den Einwurf

erheben, dass die Blätter unserer Aloplhia pulchella (und der

ähnlich gebauten Cypella Herbertit und gracilis), also nach

Ross der Arten »della vera piegatura», durch eine allmählige

Serie von den »einfach gefalteten» Irideen abgeleitet werden

können (z. B. von der Cypella plumbea und der Aloplia stricta,

deren Blätter »semplicemente piegate a ventaglio», d. h. wie

ein Fächer gefaltet sind); aber man vergisst hierbei, dass

sich Zz. B. von dem schmal cylindrischen, gerieften oder ge-

furchten Blatte (>folium suleatum») der Irideen-Gattung Ro-

mulea u. a., gleichfalls eine Serie ableiten lässt, die eine

Mehrzahl kreuzförmig gestellter, dänner Lam ellen oder

Flägelkanten hat (z. B. Hermodactylus tuberosus SWEEr,

Iris reticulata M. B., I. Bakeriana Forst.) — also eine Blatt-

form, die sich biologisceh dem mehrflächigen Alophia-Blatte

10 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

zur Seite stellt, obgleich sie auf einem anderen Wege aus-

gebildet ist. Eine biologische Anschauung hat nur die fer-

tigen Zustände zu beurtheilen, um sie nach ihren Funktionen

zu gruppiren. Ich halte es deshalb fär angemessen, in der

Familie der fIrideen, mit ihren so ausserordentlich mannig-

fachen Blatttypen, jede besondere Sache mit ihrem besonderen

Namen zu bezeichnen. Es sind also, was die vorliegenden

Strukturverhältnisse betrifft, wenigstens folgende Abstufungen

unter den fIrideen zu unterscheiden:

1. Das gefurchte Blatt (folium sulcatum), z. B. Ro-

mulea Körbepesta Parr. (Malpighia, 1892, tav. VIL: 25), Rom.

Bulbocodium SEB. MAUuR. (ENGLER u. PRANTL, Die natiärl. Pflan-

zenfamilien, II: 5, NS. 139, Fig. 94, c). Die rinnenförmigen

Vertiefungen sind nicht gross genug, um die Blattspreite in

mehrseitswendige Ebenen zu zerlegen. Der Blattquerschnitt

ist actinomorph oder monosymmetrisch.

2. Das gefaltete Blatt (folium plicatum), z. B. Alo-

phia stricta GrisEB. (Malp., 1892, tav. VI: 19), Babiana tubi-

flora KER (ibid., tav. VI: 20). Die Blattspreite ist flach, die

Vertiefungen an der einen Seite zeigen sich als Erhöhungen

an der entgegengesetzten; das Blatt bekommt gewissermassen

eine zweifache Richtung seimer Fläche, indem gewisse Be-

zirke der Oberfläche mit den anderen einen Winkel bilden.

Der Blattquerschnitt ist asymmetrisch.

3. Das vielkantige Blatt (folium cristatum), z. B:

Hermodactylus tuberosus Sweet (Malp., 1892, tav. VII: 27),

Gladiolus tristis (ibid., tav. VILI: 30, »Malteser-Kreuz»>).

4. Das mehrflächige Blatt (folium tabulatum), z. B.

Alophia pulchella HErRB., Cypella Herbertii HErRB. und gracilis

BakK. (s. unten).

Die beiden letzten Kategorien haben Blattspreiten mit

nach mehr als 2 Richtungen gekehrten Flächen und sind

biologisch nicht wesentlich verschieden. Unter den TIrideen

ist jedoch das folium cristatum monosymmetrisch, das folium

tabulatum asymmetrisch.

Die unter morphologischem Gesichtspunkte richtigste

Erklärung des mehrflächigen Alophia-Blattes ist wohl, von

einer gemeinsamen, medianen Blattfläche auszugehen (s. die

schematische Figur 2, B), die vertikal und, wie andere rei-

tende Blätter, mit der Kante gegen den Stengel steht; diese

Fläche ist aber hier nicht flach, wie bei Iris Pseudacorus u.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:04. 11

dgl., sondern der Länge nach tief gefaltet (mit zickzackför-

migem Querschnitt), und an den Faltenecken durch die ab-

wechselnd an beiden Seiten hervorspringenden, sehr hohen

Leisten oder Lamellen geflögelt oder gekielt. Die Spreite

ist also völlig asymmetrisch und, wie unten gezeigt wird,

auch nicht mehr als monofacial zu betrachten. Je stärker

sich die mediane Fläche gefaltet hat, desto enger klappen

die seitlichen Lamellen zusammen, bis das Blatt zuletzt von

vorne nach hinten viel mehr zusammengedräckt wird, als

von den BNeiten (vgl. Fig. 2, A); die mediane Grundfläche

hat ihre Stellung und Bedeutung aufgegeben. (Der Quer-

schnitt hat etwa Ähnlichkeit mit einem monopodialen Sprosse,

dessen Seitensprosse traubenförmig gestellt sind).

Von einem anderen Gesichtspunkte gesehen, und zwar

nach den biologiscehen Verhältnissen beurtheilt, könnte man

A = (=) B 3 6 NA Öd D

NS SEEN

SV Rn AA

4 ör

Fisen:

Aloplia pulchella HErRB. A Blattquerschnitt, Vergr. 4: m. p. die dem Sten-

gel (der durch den kleinen Kreis bezeichnet ist) zugewendete Blattkante. B,

C, D schematische Querschnitte des Blattes, B und C mit regelmässig aus-

spreizenden Lamellen wie Fig. 1, A; D mit den Lamelien seitwärts umgebo-

gen, wie Fig. 1, B.

sich das sonderbare Alophia-Blatt auch anders vorstellen: es

verhält sich fast wie ein Komplex von gewissermassen selb-

ständigen Theilen, die der Länge nach so zusammenhängen,

dass sie, auf dem Querschnitte betrachtet (vgl. die schema-

tische Fig. 2, C, D), kettenförmig von einander aussprossen

und zwar immer abwechselnd nach rechts und nach links.

(Der Querschnitt könnte mit einer sympodialen Sprossenkette

verglichen werden). In den abgebildeten Fällen sind diese

hypothetischen Abschnitte bis sechs. Diese Betrachtungs-

weise drängt sich nicht nur deswegen auf, weil die Flägel-

kanten der Faltenecken in der That eben so mächtig und

ihrer Area nach so gross wie die Blattfläche im Ubrigen;

sondern auch auf Grund ihrer Stellung: urspränglich sind

sie nämlich so zusammengestellt, dass sie sich regelmässig

197 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

abwechselnd nach rechts und links biegen, um dem Stengel

eine bestimmte Seite zuzuwenden und dieselbe — da ja das

ganze Blatt zuräckgebogen ist — auch nach oben zu richten,

wodurch sie sich alle an der Darstellung einer physiologischen

Gesammtoberfläche des Blattes betheiligen. Wie Fig. 1, A und

die schematische Fig. 2, B zeigen, stellen sich die freien Theile

der lamellenförmigen Abschnitte parallel mit einer gegebenen

Richtung, nämlich mit der ersten, schmalen Lamelle, die dem

Stengel am nächsten ist. Bei dieser Stellung der Lamellen

habe ich an denjenigen Flächen, die dem Erdboden zugewen-

det sind — also an der mehrflächigen Unterseite des Blattes

— öfters eine mehr glaucescente Färbung gefunden, als auf

der Oberseite.

Dieses regelmässige Verhalten, durch Fig. 1, A veran-

schaulicht (ein Stengelblatt), kommt jedoch nicht durehgängig

vor. In dieser Weise stellen sich im Allgemeinen die oberen

Blattspreiten dar; diese sind auch kurz und steif genug, um

aufrecht stehen zu können; dasselbe gilt vielleicht auch von

den unteren Blättern, wenn sie noch jung sind. Die grund-

ständigen Blätter, Fig. 1, B, Fig. 3, A, sind mehr oder weniger

dem Boden angedräckt, weil die schmälere Partie zwischen

der Scheide und der Spreite der mechanischen Elemente ent-

behrt, und weil die Spreite durch ihre bedeutende Länge

(bis 18 Cm. gegen 7—8 Mm. Breite) ziemlich schwer ist.

Ausserdem sieht man das Blatt öfters von Menschen oder

Vieh niedergetreten. Wenn die Pflanzen blihen, ist es schwer,

eine Rosette zu finden, in der nicht alle Spreiten zum Boden

zuröckgefallen sind. In dieser Lage ist die Blattspreite sehr

oft völlig platt geworden, was durch die scharfen Falten-

ecken befördert wird. Jedoch begnägt sie sich nicht, ihre

vielen Abschnitte ganz einfach zusammenzuklappen, denn es

wärde dadurch eine zu beschränkte Fläche nach oben, dem

Lichte zu, gewendet. Das Blatt macht deshalb eine Torsion,

Fig. 1, B, t, von etwa 90” im unteren Theile der Spreite;

die dem Boden zugewendete Seite (in der Fig. 1, B, die rechte

Seite, von dem Stengel aus gesehen) wird durch das Oeffnen

ihrer Falten abgeplattet und legt sich breit und flach auf

den Boden; die andere Seite, die mit den sämmtlichen Leisten

oder Flägelkanten eine sehr unebene Fläche darbietet, ist

nach oben gekehrt, und bekommt mit ihrem labyrintischen

Querschnitte, Fig. 3, eine sehr beträchtliche Oberfläche. Wie

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:04. 13

sich die Blattfalten seitwärts biegen können, zeigt Fig. 3,

B, Blattquerschnitte zweier auf der Erde liegender Blatt-

spreiten: die zwei Blätter sind von demselben Typus, das

eine aber ist nach rechts, das andere nach links gedreht.

Konnte das Blatt vorher, trotz der asymmetrischen Anord-

nung der seitlichen Lamellen, noch bilateral (oder monofacial)

heissen, so ist dies jetzt nicht mehr der Fall, sondern die

Asymmetrie ist so vollständig, dass sie unter Beihälte der

Torsion ein fast dorsiventrales Blatt hervorgebracht hat.

Die Hauptsache bei dieser Form und Lage der Blatt-

spreite scheint also zu sein, dass die obere, beleuchtete (und

bei dieser Pflanze auch transpirirende) Blattfläche, des offe-

nen und trockenen Standortes wegen, so viel wie möglich

gefaltet und mehrflächig wird. Die Alophia-Arten wachsen

Hig

Aloplhia pulchella HErRB. A ein Blattstäck, von unten gesehen; die Lamellen

sind der Deutlichkeit wegen etwas auseinander gezogen worden; Vergr. 3;

darunter sieht man einen Querschnitt desselben Blattes mit den Lamellen in

der natärlichen Lage, wenn das Blatt dem Boden anliegt. — B Querschnitte

zwei Blätter von dem in der Fig. 1, B, dargestellten Typus, beide am Boden

liegend; das obere ist nach links, das untere nach rechts gedreht. — m.p.

die Kante, die dem Stengel zugewendet ist.

auf den Campos mit niedrigen Stauden und Gräsern zusam-

men; eine beträchtliche Anzahl von diesen schiätzt ihre Blät-

ter vor der Mittagsbeleuchtung, ohne dabei die Grösse der

Blattfläche zu beschränken, da sie ja die mehr horizontalen

Beleuchtungsrichtungen des Vor- und Nachmittags völlig aus-

nutzen wollen. Von solchen Erscheinungen auf den Campos

von Rio Grande do Sul erwähne ich hier z. B. die vertikal

gestellten Sprosse, resp. Flachsprosse vwvieler Sisyrwmchium-

Arten, die in eine einzige Ebene gedrehten Blattspreiten

einiger Cyperaceen und Juncaceen, die Schraubenblätter der

Fimbristylis-, Xyris- und Eryngium-Arten, die Rollblätter

vieler Gramineen u. 8. Ww.

14 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

Das sonderbare Alophia-Blatt muss einen ähnlichen Vor-

theil zuerst dadurch haben, dass die vielen, in verschiedene

Richtungen gestellten Flächen ungleich stark beleuchtet wer-

den, insbesondere indem sie einander während des ganzen

Tages auf verschiedene Weise beschatten. Gewisse Bezirke

der oberen Fläche werden sogar niemals einer direkten

Insolation ausgesetzt.

Ein anderer Vortheil dieser komplieirten Konstruktion

ist das Festhalten des Wassers, des Regens und des Thaues.

Da die ganze Breite des Blattes nur etwa 7—8 Mm. beträgt,

werden ja die Blattleisten in der That sehr schmal, und da

sie mit spitzen Winkeln zusammenliegen, bilden sie zwischen

sich feine, aber tiefe und scharf ausgegrabene Furchen oder

Rinnen, in die das Wasser sofort eindringen muss, um durch

die Kapillarität zuriäckgehalten zu werden. Die Campos in

Rio Grande do Sul bekommen spärlichen Regen, der sich

jedoch auf alle Monaten ziemlich gleich vertheilen kann. Im

Frihjahre, wenn die Alophie blähen, wie auch im Sommer,

geniessen diese Felder reichlichen Thau; wo ein Feld durch

angrenzendes Gebiäsch oder Haine am Vormittage noch im

Schatten lag, sah ich bisweilen den Thau noch bis 10 oder

11 Uhr liegen, um dann der Trockenheit und der Sonnen-

gluth zu weichen. Gegen diesen schroffen Wechsel können sich

diese Alophia- und Cypella-Arten also recht gut vertheidigen.

Bei trockenem Wetter können die Blätter wahrscheinlich

ohne Nchaden eine beträchtliche Wassermenge verdunsten

lassen. da die Pflanze eine im Boden versteckte Zwiebel be-

sitzt. Jedoch giebt es auch fär diese Arten eine nicht zu

äberschreitende Grenze. Der Standort hat nämlich oft eimen

furchtbar harten und trockenen Erdboden, oder wie ich notirt

habe: »solum glareosum siccissimum»>, und die Blattspreiten

sind dinn und weich, denn sie bestehen aus zartwändigen

Elementen; auch ist die gesammte Blattarea relativ sehr

gross, da die Zahl der Blätter etwa 7 beträgt, von denen 1

bis 2 weiter oben am Stengel sitzen, wozu bisweilen auch

noch eine kleine Spreite in der Spitze irgend eines der gros-

sen Hillblätter kommt, Fig. 1, C. Durch eine so bedeutende

Transpirationsarea könnten wohl die Blätter den Turgor ver-

lieren, und in der That sehen besonders die älteren Blätter

an heissen Tagen schlaff aus, ein weiterer Grund, weshalb

sie sich an den Boden legen missen. Die oberen Blätter da-

— SN

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:04. 15

gegen behalten nicht nur die papierfesten Scheiden, sondern

auch die relativ kärzeren Spreiten ziemlich starr und empor-

gerichtet. Gegen eine iibermässige Verdunstung aber hat

nun das Blatt unsrer Alophie eine ganz andere Wehr, als

z. B. ein Grasblatt von derselben Länge, Breite und Kon-

sistenz: die Falten oder Säume bedecken, wie schon erwähnt,

grosse Theile der Blattfläche, wodurch, wie z. B. Fig. 1, B,

zeigt, lange Rinnen gebildet werden, welehe nur durch schmale

Spalten nach aussen kommuniciren. Es wiederholt sich also

hier an jedem Blatte mehrfach die Bildung jenes luftstillen

Fig. 4.

Aloplhia pulchella HerB. A ein Blattquerschnitt (schwach vergr.): die dunkle-

ren Umrisse bezeichnen die dickwandige Epidermis und die äusseren Blatt-

flächen; bei s die dännwandige Epidermis mit den Stomata oder eine innere

Blattfläche. — B Blattquerschnitt (bei s in der Fig. A); E' dickwandige, E”

diäinnwandige Epidermis; Vergr. 200.

Raumes, den viele Monocotyledonen durch das Zusammen-

rollen ihrer Blätter herstellen, um die Transpiration zu ver-

mindern. Es kann desbalb auch bei Alophia von zweierlei

Blattflächen die Rede sein: den äusseren und den inneren.

Der anatomische Bau dieses Blattes steht hiermit im

Einklang. Wie eben erwähnt, haben die Blätter zarte und

dännwandige Gewebe-Elemente; jedoch ist die Epidermis

von zweierlei Art, und zwar zum Theil sehr fest gebaut.

Diese letztere Oberhautbildung, Fig. 4, B, E', zeigen im All-

gemeinen die äusseren Blattoberflächen, also erstens die nach

16 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

aussen gehende Oberfläche der freien BLeisten oder Säume,

dann die zwischen ihnen zum Vorschein kommenden, nicht

bedeckten Partien des Blattes, Fig. 4, A (wo die dunkleren

Umrisse die dickwandige Epidermis bedeuten). Dagegen ist

die Epidermis an den inneren Oberflächen, d. h. in den

Furchen oder Rinnen, sehr grosscellig und diännwandig; nur

hier sind die Spaltöffnungen zu finden, und zwar in grosser

Anzabl, Fig. 4, B, E”. Diese Spaltöffnungen sind also durch

ibre Lage auf eine vorsichtige Transpiration berechnet, was

auch durch die Tiefe der »äusseren Athemhöhlen» einleuchtet.

Die zwei verschiedenen Oberhautbildungen scheinen ziem-

lich genau an entgegengesetzten Oberflächen des Blattes ab-

zuwechseln. An den von mir untersuchten Querschnitten fand

sich kaum ein Blattstiäck, dessen beide Seiten ähnlich waren;

dieser Regel zufolge sieht man sogar ausnahmsweise eine

dännwandige Epidermis an einem exponirten, unbedeckten

Streifen des Blattes (vgl. Fig. 4, A). Das Blatt ist demnach

auch in dieser Beziehung wie aus vielen verschiedenen Stick-

chen zusammengesetzt, die jedoch erst durch ihre Vereinigung

und gemeinsame Arbeit den gewinschten Effekt erreichen.

Ob das abwechselnde Zuklappen und Oeffnen der lamellen-

förmigen Anhängsel eine Formveränderung dieses Blattes,

und dadurch möglicherweise eine Regulirung der Spalten

oder Rinnen, wo die Stomata sitzen, zur Folge hat, kann ich

nicht bestimmt behaupten. Doch möchte ich dies aus dem

Grunde annehmen, weil ich die beiden Alophia-Arten sowohl

mit starren Blättern und ausspreizenden Säumen, als auch

mit schlaffen, sehr zugeplatteten Blättern gesammelt habe.

Wenn die grossen, dinnwandigen Epidermiscellen in den in-

neren Winkeln der Furchen (Fig. 4, B) sehr turgescent werden,

missen sich diese Winkel etwas öffnen, wodurch die Ver-

dunstung zunehmen kann. Hat man ein abgeschnittenes Blatt

eine Weile untersucht und behandelt, bis es welkt, sinken

die fräher herausragenden Lamellen oder Säume wieder gegen

einander zuräck; das Blatt wird endlich flach wie ein Band

und bleibt so. Fär eine so schnelle und regelmässige Bewe-

gung, wie z. B. das FEinrollen gewisser Grasblätter, fehlen

jedoch hier deutliche Gelenke oder Charniere.

Von dem anatomischen Befunde im Ubrigen soll hier nur

noch Folgendes in Betracht kommen. Die Blätter sind im

Ganzen von diännwandigem Gewebe. Die mechanischen Ele-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O 4. 17

mente nehmen sehr geringen Raum ein und besitzen keine

besondere Stärke, obgleich sie an ihrem bescheidenen Platze

eine wichtige Rolle spielen; sie sind nämlich auf einen un-

verholzten Stereomstrang beschränkt, der an dem äussersten,

freien Rande jeder Lamelle verläuft. Fig. 5 zeigt die Spitze

des Querschnittes dieser Lamelle; der äusserste Rand ist

etwas verdickt und so gänzlich von dem Bimndel der mecha-

nischen Fasern aufgenommen, als hätte man im Saume eines

Kleides eine NSchnur eingenäht. Das Stereombindel selbst

ähnelt denjenigen, die man sonst bei dieser Familie an den

Blatträndern des einfachen Blattes antrifft.

Pigs.

Alophia pulchella HErRB. Querschnitt durch den äussersten Rand einer Blatt-

lamelle; oben und unten zweierlei Epidermis wie in Fig. 4, B; rechts der

Stereomstrang unmittelbar unter der Epidermis; Vergr. 200.

Diese strenge Lokalisirung des mechanischen Gewebes,

während ein solches der ganzen töbrigen Blattspreite fehlt,

ist erklärlich, wenn man die Bedeutung gerade der lamellen-

förmigen Blattanhängsel kennt, nämlich die Verdunstungs-

flächen theils zu beschatten, theils zu umzäunen. Durch den

festeren Bau des Randes sind sie vor Zerstörung durch Zer-

reissen geschätzt und werden ausserdem in einer flachen

Ebene ausgebreitet gehalten. Die Blattspreite selbst ist im

Ubrigen nicht fester gebaut, als dass sie sich leicht in lange

Streifen spaltet und, an der Spitze, öfters zerrissen gefun-

den wird.

18 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

Form und Richtung der Blätter und Sprosse

einiger Pflanzen im Waldschatten.

Die Blätter, die im tiefen Schatten eines dichten Waldes

vegetiren, zeigen meist sehr einfache Formverhältnisse; die

reich gelappten und zusammengesetzten Blätter treten zu-

röck; der ruhige, fast einförmige Eindruck, den wir im Wald-

dunkel erfahren, ist nicht nur durch das tiefe, gesättigte

Griän bedingt, sondern wird in der That auch durch eine ge-

wisse FEinförmigkeit in Blattform und Blattrichtung ver-

stärkt. In denjenigen Wäldern Europas, die den tiefsten

Schatten erzeugen — dem moosreichen Fichten- (Picea-)

Wald des Nordens und dem reinen Buchenwald Mittel-

europas — ist dies weniger auffallend, weil diesen beiden

Formationen ein Untergehölz oder Schattengebäsch eigent-

lich fehlt. Dagegen zeigt sich in den dunkleren Bezirken

der Haine und Hainthälchen (feuchten Waldschluchten),

welche physiognomisch hervorragende Rolle eine Menge von

Sträuchern und grossen Stauden infolge eines gemeinsamen

sehr einfachen Blatttypus zu spielen pflegen. Beispiele sol-

cher genuiner Schattengewächse mit ganzen, lanzett-

lichen (bis elliptischen — eiförmigen — herzförmigen) Blät-

tern sind in allen Florengebieten häufig; von allgemein be-

kannten Arten verdienen erwähnt zu werden: Stellaria ne-

morum L., Impatiens noli tangere L., Epilobium hirsutum L.,

Campanula latifolia L., Mercurialis perenmis L., Daphne Me-

zereum $L., Evonymus europea L.;1 Hieracium prenanthoides

1 Sämmtliche in den schattigen Laubwäldern, Gebirgsschluchten etc.

Mitteleuropas und Siädschwedens. 5;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:o 4. 19

VILL.;! Vinca minor L., Ligustrum vulgare IL.;? Lonicera

nigra L.? u. s. w. Dieselbe Blattform, lanzettlich mit flacher

Spreite, nehmen Prunus spinosa L., Berberis, Rhamnus, Rosa

u. A. an, wenn sie vom trockenen niedrigen Gesträpp in das

schattige Gebäsch des Haines täbergegangen sind. Bezäglich

der Blattform den erwähnten ziemlich ähnlich sind auch My-

rica gale L., Myrtillus uliginosa DREJ., viele Salix-Arten,

Lysimachia vulgaris L. ete., wenn sie gelegentlich innerhalb

der Waldränder auftreten. Zu den schattigen Standorten

gehören auch noch mehrere Monocotyledonen, deren Blätter

gerade von sehr bedeutender Breite (lanzettlich-elliptisch)

sind: Majanthemum, Paris, Allium ursinum L., Convallaria,

Milium effusum T., Cypripedium, Epipactis latifolia Sw. u. s. w.t

In den brasilianischen und paraguayischen Hochwäldern

habe ich dieselbe Erscheinung sehr scharf ausgeprägt und

die erwähnte Blattgestaltung vielfach vertreten gefunden.

Im sädbrasilianisehen Staate Rio Grande do Sul, wo ich wäh-

rend der ersten Regnell'schen Expedition in den Jahren 1892

—93 verweilte, finden sich ausgedehnte Wälder, die eine

direkte Fortsetzung der mittelbrasilianischen, tropischen Re-

genwälder sind und erst etwa in der Breite von Porto Alegre,

30” s. Br., aufhören. In dieser Waldregion kann man noch

echte »Urwälder» treffen, die bisher niemals vom Besitzer in

Anspruch genommen wurden; auch sieht man in diesen Ge-

genden den gestörten und gelichteten Wald sehr schnell sein

ursprängliches Gepräge wiedergewinnen, und die Bezeichnung

»Urwald» ist auch in diesem Falle angebracht, denn der

Wald kann in der That so vollständig zu sich selbst zuräck-

gekehrt sein, dass er fast gänzlich von der äusseren Welt

abgeschlossen ist. Zumal die kleinen Waldungen, die zwi-

schen den Besitzungen der europäischen Kolonisten stehen,

können so geschlossen und dunkel sein, dass der Eintritt

einen fast so scharfen Ubergang bedeutet, als iöberschritte

1 Charakteristisceh fär Birkenwälder und MHainthälchen im nördlichen

Skandinavien.

? In Gebirgswäldern Säddeutschlands und der Schweiz beobachtet.

3 Nach gätiger Mittheilung von Prof. V. B. WITTROCK ist diese Art eine

sehr charakteristische Schattenpflanze in den Karpaten (Hohe Tatra) u. s. w.:

vgl. auch Lonicera xylosteum L.

4 Aus einem Aufsatze von A. Y. GREVILLIUS, Biologisch-physiognomische

Untersuchungen einiger schwedischer Hainthälchen, Bot. Zeit. 1894, lassen sich

mehrere Beispiele zusammenstellen, obgleich dieser Verfasser die Blattform

dort nicht in erster Reihe beriäcksichtigt.

20 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

man die Schwelle eines geschlossenen, nur spärlich beleuch-

teten Zimmers. Ich werde hier auch auf die öden Urwälder

Matto Grosso's, die ich während der ersten Hälfte d. J. 1894

durchreiste, Räcksicht nehmen.

Die Kennzeichen des Urwaldes sind nicht immer dichte,

gedrängte Vegetation und Dunkelheit. Aber was ihn am

meisten charakterisirt, sind allerdings gewisse grobgewach-

sene Bäume, welche durch ihren Riesenwuchs und Lebens-

kraft einige besondere Naturverhältnisse erzeugen und er-

halten, ohne welche die äbrige s. g. Waldflora nicht gedeihen

kann. Ausser diesen grossen Waldbäumen sind nun auch die

Lianen dem tropischen Walde eigen; sie wetteifern durch

ihr schnelles Wachsthum mit den Bäumen und tragen we-

sentlich dazu bei, dass sich in der höchsten Etage des Wal-

des ein Laubdach zusammenschliesst; es sind gleichfalls die

Tianen, die durch ihre Unabhängigkeit von einer bestimmten

Wachsthumsrichtung sich nach allen Richtungen an das Licht

vordrängen können und dadurch auch nach der Seite alle

Zwischenräume ausfällen, somit also eine isolirte Waldung

seitlich mit ihrem dichtgedrängten Laube wie mit einer senk-

rechten Wand abgrenzen. Wenn eim Wald gelichtet worden

ist, geht die schnellste Regenerirung von den Lianen aus, die

vorauseilen können; deshalb ist öfters eime gestörte Wal-

dung nachher viel undurchdringlicher und dunkler, als der

uralte Wald, in dem die Vegetationselemente ein gewisses

Gleichgewicht erreicht haben.

Ich ziehe also hier in Betracht das Innere jenes brasilia-

nischen Hochwaldes, der sehr dichtes Untergehölz hat und

auf ebenem, horizontalem Terrain steht, weil in diesen Fäl-

len die Beleuchtung des Waldbodens am spärlichsten ist.

Die häufigsten Pflanzenformen, die uns hier im Waldschatten

begegnen, sind Zwergbäume und Sträucher von 1—2 M. Höhe,

durch sehr dännen Stamm, schlanken Wuchs und feine, ge-

schmeidige, abstehende Zweige ausgezeichnet; die häufigsten

(von Sädbrasilien durch Paraguay bis nach Matto Grosso

hinauf) sind Arten der Psychotriee (Rubiacere), zu den Gat-

tungen Psychotria, RBudgea, Palicowrea, Mapuria gehörig. Et-

was grösser und in den schattigen Wäldern von Rio Grande

do Sul und im siädöstlichen Paraguay ungemein häufig ist

Actinostemon concolor M. ARG. (Euphorbiaceze), ein schlanker

Baumstrauch, 3—5 M. hoch, mit festerem Stamm und dichter

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:04. 21

Fig. 6.

Interieur aus einem Walde in Rio Grande do Sul (Sädbrasilien) nach Photo-

graphie vom Verf. Man sieht eine Mehrzahl Arten in buntem Gemische,

Strävcher und Bäumcehen (bis etwa 2 M. hoch). Die Blätter sind durchweg

lanzettlich bis keilförmig, etwa decimeterlang, lederig, glänzend, dunkelgrin,

die meisten mehr oder weniger horizontal gerichtet.

Za LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

aufrechtstehenden Zweigen; von gleicher Grösse sind viele

Myrtacee (Marlieria, Campomanesia, u. a.) Lauracee, Meliacece

(z. B. Guarea), Combretacee (Terminalia), Rutacee (Pilocar-

pus), Brunfelsia (Scrophulariacee) etc.

Alle diese Sträucher und Zwergbäume besitzen unge-

theilte, lanzettliche Blätter, eine Form, die vom Boden

bis zu einer Höhe von mehreren Metern die vorherrschende

ist; bisweilen ist die Blattform etwas breiter, elliptisch oder

oval; vgl. Fig. 6. Die bei weitem häufigste Modifikation ist

jedoch die, dass die Blätter am Grunde schmäler, gegen die

Spitze zu breiter, also keilförmig oder obovat-lanzett-

lich sind (folia cuneata). Noch näher kann dieser Blatt-

typus bestimmt werden, da auch die Grösse ziemlich gleich

ist, nämlich etwa 10 Cm. Länge, was in Sädbrasilien das

häufigste ist. Im tropischen Brasilien, z. B. in Matto Grosso

und Amazonas, erreicht jedoch dieser Blatttypus in einigen

Fällen (Clavija-Arten wu. a.) eine beträchtlichere Grösse, bis

50 Cm. Länge. Als ein weiterer gemeinsamer Befund an

dem erwähnten Standorte kommt ausserdem die iibereinstim-

mende Blattrichtung hinzu, und zwar eine horizontale

Stellung der Blattspreite. Zuletzt mag auch die gemeinsame

Färbung bemerkt werden, ein däster dunkelgräner Far-

benton, ins Blau- oder Violettgräne spielend, und, da die

Blätter lederig sind, eine glänzende Oberfläche.

Eine nur unbedeutende Abwechselung wird in diese Ein-

förmigkeit gebracht durch die grosse Pflanzengesellschaft im

Gebäsch und in der Bodenvegetation, welche keine lederigen

oder glänzenden Blätter hat; denn auch solche Pflanzen haben

ähnlich geformte Blätter wie die vorigen.! So verhalten sich

viele Halbsträucher (und Sträucher), deren Blätter lan-

zettlich oder länglich, diänn, matt dunkelgrän sind, z. B. in

Säödbrasilien viele Solanum-Arten, Ruellia angustiflora (NEES)

LINDAU, Dicliptera squarrosa NEES, Chamissoa macrocarpa H.

B. K., Ionidium bigibbosum ST. Hir., Polygala lancifolia St.

Hir., Petiveria hexaglochin F. et M.; dann auch viele Stau-

den, wie viele Solana, die meisten Commelinacee; dazu kom-

men die Graminece, deren im sädamerikaniscehen Walde vor-

1 So viel ich beobachtet habe, reicht die Verschiedenheit auch nicht hin,

um durch periodische Entlaubung, periodisches Nacheinanderfolgen der Gewächse

den Jahreszeiten gemäss etc., eine derartige Veränderungådes biologischen Zu-

standes des Waldes hervorzurufen, wie es GREVILLIUS fir das skandinavische

Hainthälchen gezeigt hat.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:04. 23

kommende Arten sämmtlich sehr breitblättrig sind und sich

dadurch den Commelinacee habituell anschliessen, z. B. Olyra,

Ichnanthus, Oplismenus, Panicum-Arten u. s. w.

Das Schattenblatt dieser Urwälder zeigt also eine sehr

geringe Differenzirung; der Blatttypus ist ein Ausdruck fär

die Einförmigkeit des Standortes in physischer Beziehung:

die unbewegliche Atmosfäre, die geringen Temperaturwech-

selungen, die niemals lebhafte Transpiration, die schwache

und auf eine gewisse Richtung beschränkte Beleuchtung,

welche oftmals selbst durch den Wechsel von Tag und Nacht

keiner grossen Veränderung unterworfen ist.

Da man indessen so gut wie eine einzige Blattgestalt

vorherrschend zur Ausbildung gelangen sieht, liegt die Ver-

muthung nahe, dass ein gewisser gemeinsamer Faktor vor den

äbrigen seinen Einfluss auf die Schattenvegetation ausiäbt. Von

den soeben erwähnten physischen Bedingungen des Waldes-

interieures sind eigentlich alle von vortheilhaftem Einflusse

auf die Vegetation, ausgenommen die an letzter Stelle ange-

fährte: die gedämpfte und kaum wechselnde Beleuch-

tung. Es ist dies in der That eine fär die griänen Pflanzen

so nachtheilige Situation, dass sie sogar fär die ausgeprägten

Schattenpflanzen lästig wird, was sich auch darin zeigt, dass

diese nicht umhin können zu reagiren und, sich mit dem

Dunkel nicht begnägend, sich deutlich bestreben, eine gin-

stige Beleuchtung zu erlangen.

Der einförmig vorherrschende Blatttypus, der sich bei

fast sämmtlichen Pflanzenarten auf diesem Niveau des Ur-

waldes wiederholt, wie verschieden die betreffenden Familien

auch sein mögen, dieser Blatttypus, der der ganzen Unter-

vegetation ein gemeinsames physiognomisches Gepräge auf-

dräckt, lässt sich nun eben aus diesem einseitigen Bestreben

erklären; die stereotypischen Merkmale dieser Schattenblätter

sind Lebensbedingungen der Pflanzen, denn sie sind durch-

weg darauf gerichtet, die Pflanzen auch in der nach-

theiligen Lage im tiefsten Urwaldschatten gedeihen

zu lassen.

So geht aus dem sehr dunklen Standorte erstens die in-

tensive gräne Farbe hervor; die Blätter sind ausserordentlich

reich an Chlorophyll um den Genuss des schwachen und kurz-

dauernden Tageslichtes zu verstärken.

24 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

Auch die gemeinsame Blattrichtung kann aus dieser

Ursache heraus erklärt werden. Es ist eine allbekannte Er-

scheinung, dass die Blätter die assimilirende Fläche so viel

wie möglich dem Lichte zuwenden und flach ausbreiten (aus-

genommen den Fall, dass die Beleuchtung iäbermässig stark

werden könnte). Wenn die Beleuchtung mässig ist, wie das

diffuse Licht, ist es deshalb die senkrechte Lage der Blatt-

ebene zum Lichteinfall, in welcher das Blatt am stärksten

und am gleichmässigsten beleuchtet wird.t Im Urvalde ver-

hält es sich im Allgemeinen so, dass das spärliche Tages-

licht den Pflanzen des Waldbodens nur von oben her ver-

tikal zuströmt; demgemäss stehen die Blattspreiten hori-

zontal gerichtet, also senkrecht gegen die mittlere Richtung

des kräftigsten diffusen Lichtes. Auf ähnliche Weise erklärt

sich das vertikal stehende Blattmosaik, das von den ver-

sechiedensten Waldpflanzen iberall da gebildet wird, wo durch

eine Zerstörung des Waldes eine seitliche Oeffnung enstan-

den ist, Erscheinungen, die auch in unsren Waldungen und

Hainen ziemlich deutlich hervortreten können; an tiefer schat-

tigem Orte wachsend, bekommen dieselben Arten horizontal

ausgestreckte Blätter.

Ich habe oben erwähnt, dass die Schattenvegetation von

Zwergbäumen und Sträuchern durch lange, feine, biegsame,

abstehende Zweige ausgezeichnet ist. Demzufolge ist auch

eine Mehrzahl ihrer Sprosse plagiotrop ausgebildet. Mit

Ricksicht auf die Eigenthimlichkeit des Standortes versteht

man leicht, dass diese Sprossform fär die Schattenvegeta-

tion die geeignetste ist, da sie eine horizontale Ausbreitung

der Blätter gut gestattet; ausserdem wird dadurch ermöglicht,

dass nicht nur die gesammten Blätter eines Sprosses,

sondern auch die verschiedenen Sprosse des ganzen

Astes sich in eine einzige Horizontalfläche aus-

breiten können. Durch dieses Verhalten wird die Anzahl

der iber einander lagernden Sprosse wesentlich vermin-

dert. Fig. 7 (Ocotea sp.?, Lauracee) liefert ein Beispiel da-

von, wie viel einer Pflanze daran liegen kann, sämmtliche

Sprosse und Blätter horizontal zu exponiren, ohne dabei die

! Vgl. z. B. die Folgerung VÖCHTING'S in dem Aufsatze: Ueber die Licht-

stellung der Laubblätter, Bot. Zeit. 1888, S. 5357: »Die Wirkung des Lichtes

geht dahin, die Blattfläche in diejenige Stellung zu bringen, in welcher die

Menge der auf sie fallenden Strahlen ein Maximum darstellt>.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 23. AFD. III. N:0 4. 25

Fig. 7.

Sprossfolge eines kleineren Waldbäum-

chens in Rio Grande do Sul (Ocotea sp.?

>canella guaicå>», Laurace2&), + der natärl.

Grösse, gerade von oben gesehen. Alle

Zweige und Blätter liegen in der Hori-

zontalebene. Die Verzweigung ist zweigabelig: die Blattfolge (1—06) ist eine

besondere um alle Spreiten frei gegen das vertikale Licht zu orientiren; aus

Mangel an Raum bekommen gewisse Blätter (3 und 5) im Allgemeinen vermin-

derte Spreiten; 1 und 6 sind die grössten. Die Blattform ist die lanzettliche

(vgl. Fig. 6). — Der Baum ist nur steril angetroffen; das Bild ist einem jän-

geren Exemplar von 5 M. Höhe entnommen (Januar 1893).

26 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

einen durch die anderen zu verhiällen und zu beschatten; bei

der abgebildeten Pflanze ist zu diesem Zweck sogar eine

eigenthimliche Taxophyllie und Verästelung zur Geltung

gekommen. Dass plagiotrope Triebe durch eine einsei-

tige Beleuchtung bevorzugt werden, ist iäbrigens schon

von etlichen Verfassern dargelegt worden.t In solchen Fäl-

len kann die nöthige Blattorientirung zum Theil nur durch

Torsionen zu Stande kommen. Dass man hier vor Allem

mit dem DLichteinfluss zu rechnen hat, haben ScHWENDENER

und KRABBE ausgesprochen,? die eine reine »heliogene Drehung»

besonders dann annehmen, »wenn sich die Internodien auf-

rechter Sprosse unter einseitiger Beleuchtung so drehen, dass

die Blätter zweizeilig in eine zum Lichteinfall senkrechte

Ebene gestellt werden» (>Heliotortismus>).

Es ist der Erwägung werth, ob nicht etwa auch die

Temperatur auf dem niedrigsten Niveau des Waldes oft

einen gewissen FEinfluss auf das Pflanzenleben hat. Wo die

Beleuchtung im Walde sehr gering ist, muss es auch relativ

frisceh und kähl sein; die Temperatur des Standortes, an dem

die Waldbäume als junge Pflanzen leben, muss im Vergleich

mit der Sonnengluth um die hohen Baumwipfel herum ziem-

lich niedrig sein. Es sind also viele euthermische und hy-

perthermische Arten im jugendlichen Zustande eimer Tem-

peraturherabsetzung unterworfen. Ich sehe in diesem Uebel-

stande den Grund davon, dass etliche Urwaldbäume und

Sträucher im Unterholze jugendrothe Blätter und Spröss-

linge haben; so z. B. einige Myrtacee und Rutacee, Bauhinia-

Arten, Piptadenia communis BENTH.. Adianthum-Arten u. s. W.,

nebst mehreren, bei denen die rothe Färbung durch eine dicke

rothe Haar- oder Wollbekleidung hervorgerufen ist. Das

Tageslicht ist nämlich im Walddunkel — durch die wieder-

holte Reflexion zwischen tausenden von gränen Blättern,

theilweise auch durch seinen Gang durch die mehr durch-

scheinenden Laubblätter der Bäume — nicht nur in hohem

Grade gedämpft, sondern auch von veränderter Zusammen-

! För die bezägliche Literatur von FRANK, DE VRIES, SACHS, PFEFFER,

F. DARWIN, Ö. SCHMIDT u. m. sei der Kärze wegen auf den Aufsatz VÖCH-

TING's, Uber die Lichtstellung der Laubblätter, Bot. Zeit. 1888. S. 501, hin-

gewiesen. — Vegl. jedoch P. CzaAPEK, Ueber die Richtungsursachen der Seiten-

wurzeln und einiger anderer plagiotropen Pflanzentheile, Sitz. d. Ak. Wien,

OVE 1 1895,0S:n1249ku. 1258:

? Untersuchungen iber die Orientirungstorsionen der Blätter und Blä-

then, 1892.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 4. 27

setzung: die rothen und gelben Strahlen sind schon absor-

birt worden, zum Theil auch die blauen und violetten, welche

nach WIESNER beim Gang durch Chlorophyll in Wärme um-

gesetzt werden; die Beleuchtung ist auch in der That grän

oder blaugrän, etwa so wie in tieferen Schichten des Meer-

wassers. Die Gegenstände, die in diesem Walddunkel den

kräftigsten Lichteindruck und die grösste Wärmemenge emp-

fangen, missen deshalb diejenigen sein, welche die Komple-

mentärfarbe des Grin besitzen, wie die jungen, sich ent-

wickelnden Blätter von purpurrother Farbe.! Besonders stark

wird jedenfalls ihre Assimilation nicht.?

Endlich ist auch die eigenthimliche und charakteristische

Blattform — das »folium cuneatum» — als eine vortheilhafte

Anpassung von der geringen Beleuchtung abzuleiten. Dass

die Blattbreite im NSchatten relativ gross ist, ergiebt sich

för viele Pflanzengruppen (Graminee, Aracee, Commelinacece,

Cyperacee, auch Marantacee) aus einem Vergleich der wald-

bewohnenden Arten mit denen der Campos; in keiner anderen

Familie jedoch ist dies so frappant wie bei den Graminec,

denn in den brasilianischen Wäldern finden sich keine Arten

mit dem bekannten linealischen Grasblatte, sondern mit kur-

zeren und breiteren, lanzettlichen bis eiförmigen Blättern

(s. unten).

Es kommt aber eine neue Aufgabe fär die höhere Schicht

der Bodenvegetation und z. Th. fär das Unterholz des Hoch-

waldes hinzu: das Blatt muss seine Breite bis zu einem ge-

wissen Grade reduciren. Da die Blätter, wie im Urwalde,

in einer Mehrzahl horizontaler Ebenen äber einander gestellt

sind und im Allgemeinen eine dicke, lederige, nicht durch-

1! Ich sehe hier ab von der noch fraglichen Rolle, die man der Fluore-

scenz des Anthocyans zuschreiben kann, desgleichen auch von dem chemi-

schen Einflusse, den bei hinlänglicher Beleuchtung die rothen und gelben

Strahlen (zwischen den Linien B und D im Spektrum) vor allen anderen auf

das Ergriänen haben (s. REINEE, Die Abhängigkeit des Ergriänens von der

Wellenlänge des Lichtes, Sitzungsber. dT Pro Akiod: Wass. zu Berlin, 1893,

RENEE NS: D21).

? E. WOoLLNY (Untersuch. iäber den Einfluss der Lichtfarbe auf das Pro-

ductionsvermögen und die Transpiration der Pflanze, nach Just's Jahresber.,

1894: 42) ist zu diesem Resultat gekommen: «... das Wachsthum, besonders

die Entw ickelung der Fortpflanzungsorgane, wird unter dem Einfluss des blauen

Lichtes in ausserordentlichem Grade beeinträchtigt.>» — Nach einer Notiz,

Green-glass in plant-houses (Bull. of miscellaneous information No. 98, 1895,

43—45), hat eine Untersuchung des grinen Glases in den Royal Gardens

in Kew ergeben, dass durch dasselbe fast die Hälfte der im Pflanzenleben

”wirksamen Lichtstrahlen absorbirt wird.

28 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

leuchtende Blattspreite haben, so ist es — bei vertikaler Be-

leuchtung — selbstverständlich, dass, wenn die Blätter der

oberen Blattschichten sehr breit wären, die niedrigeren Wal-

desetagen allzusehr vom Lichte ausgeschlossen werden wär-

den. Die einzelne Pflanze wärde ebenfalls durch den Schat-

ten ihrer eigenen oberen Blätter die Assimilationsarbeit der

niedriger sitzenden beeinträchtigen oder gar verhindern. Die-

sem Nachtheil wird jetzt durch die geringe Blattbreite der

Fig. 8.

Zweigstäck eines paraguayischen Waldbaumes (Lucuma ?), + der natärl. Grösse,

gerade von oben gesehen. Die Blätter liegen in der Horizontalebene:; bei dem

kleinsten Blatte (No. 3 von unten) ist die Torsion am stärksten; dieses Blatt

aber scheint durch seinen unvortheilhaften Platz seine Grösse reducirt zu

haben. Die Blätter zeigen ibrigens, wie die Keilform ihnen gegenseitig er-

laubt, sich alle frei gegen das Oberlicht zu exponiren.

vielen Sträucher und Bäumchen (und durch das einfache

Modell der Blattform) vorgebeugt.

Besondere Aufmerksamkeit verdient in dieser Beziehung

das am Grunde verschmälerte, keilförmige Blatt. Die-

jenigen Sträucher und Bäumchen, deren Zweige horizontal

gerichtet sind und sich auch in der Horizontalebene ver-

zweigen — wobei alle Blattspreiten des Sprosses (vgl. S. 24)

sich in dieselbe Ebene einfägen — benutzen am vortheil-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O 4. 29

haftesten die keilförmige, resp. obovat-lanzettliche Blatt-

spreite um die wagerechte Ebene mit einem kompletten und

gut geschlossenen Mosaik auszufällen, Fig. 8; durch die

schmale Blattbasis vermeidet das Blatt, ein anderes zu be-

schatten oder selbst beschattet zu verden. Es ist auch be-

merkenswerth, dass selbst der ganze Spross durch seinen Ge-

sammtumriss öfters die Keilform einigermassen wiederholt.

Es folgt also hieraus, dass eine grosse Menge Sprosse und

Triebe an demselben Baum ihre ganze Fläche frei und ge-

räumig nach oben exponiren können, ohne einander zu ver-

höllen zu brauchen. Es sind also in diesem Falle sowohl

die einzelnen Blätter, als die Blätterkomplexe des Triebes

gegen die Basis zu von beschränkter Breite, weil sie so zu

sagen von einem gemeinsamen Centrum ausstrahlen und des-

halb, um einander nicht NSchatten zu verursachen, annähernd

die Form der radiär gestellten Sektoren eines Cirkels

angenommen haben. Die Arbeit der plagiotropen Triebe,

durch Torsionen, Blattstellung und passende Verzweigung

die freie horizontale Lage hervorzubringen (SN. 24), wird also

durch die besprochene ln kräftig befördert.

Dasselbe Gesetzt lässt sich auch bei denjenigen Blättern

konstatiren, die von einem-vertikalen Triebe ausgehen (vgl.

Fig. 6, 9). Mehr oder weniger aufrechte Zweige und Triebe

hat z. B. Actinostemon concolor M. ARG., ein strauchähnlicher

Baum an den dunklesten Stellen des Waldes; die Blatt-

spreiten ragen jedoch fast horizontal vom Zweige aus. Auch

in diesem Falle ist es klar, dass nur die am Grunde keil-

förmig schmalen Blätter geeignet sind, das vertikale Licht

zu den niedriger sitzenden Blättern vordringen zu lassen.

"Thatsächlich erweisen sich die zusammengehörigen Blätter

auch hier als horizontal gestellte Cirkelsektoren, deren

Centrum die gemeinsame vertikale Achse ist; es mag bemerkt

werden, dass die Zahl der Blätter an jedem Sprosse bei den

Dicotyledonen dieser Kategorie gering ist (vgl. Fig. 6).

1 Es darf nicht iäbergangen werden, dass diese vortheilhafte Blattform,

durch die verschmälerte Basis ausgezeichnet, dieses Merkmal ihrer Entste-

hungsweise verdankt: an dem Sprosse sitzen die Blätter ziemlich dicht, sie

sind sehr kurz gestielt und, so lange sie jung sind, ganz aufrecht; es man-

gelt ihnen deshalb an Raum und Gelegenheit, eine breite Basis zu erzeugen,

ganz so wie es mit den dichtgedrängten, kurzgestielten und aufrechten Blät-

tern der Fall ist, welche JUNGNER als »Thaublätter» bezeichnet hat, eine auch

auf den Campos Brasiliens sehr häufige Erscheinung.

30 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

Wenn die Blätter in diesem Falle durch kurze Stengel-

glieder einander näher räcken, wird mnatiärlich die gegen-

seitige Stellung vortheilhafter. Die Forderung, einander nicht

zu beschatten, erfällen sie sogar am besten, wenn sie in der

Zweigspitze einen Stern oder eine Blattrosette bilden. Schon

in unsren europäischen Wäldern findet sich ein vorzägliches

Beispiel einer derartigen Einrichtung, nämlich Trientalis eu-

TREES SARS feteserkrre

ER Ref etvikall Ad Rusetyå

add

Trientalis europcea L., Exemplar aus einem schwedischen Fichtenwalde, schräg

von oben gesehen, nat. Gr. Die Keilform der Blätter ist deutlich ausgeprägt

(vel. Fig. N; die beiden an der Rosette nicht betheiligten Blätter sind sehr

reducirt.

ropea L. Die Blätter sind in der Stengelspitze rosetten-

förmig gesammelt und ihre Form ist bei den grösseren, im

Schatten lebenden Individuen, Fig. 9, ausgeprägt keilförmig;!

die untersten Blätter, die sich an der Blattrosette nicht be-

theiligen, sind von reducirter Grösse und haben weniger ge-

drängte Basis. — Auf ähnliche Weise sind aufrechte Zweig-

1 Diese Blattform ist in den meisten floristischen Werken nicht deutlich

angegeben; im Schatten ist immer die Blattbasis schmal ausgezogen, während

Exemplare >»in aprico», z. B. auf den Gebirgshaiden, kärzere eiförmig-lanzett-

liche Blätter tragen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:04. 31

spitze von Vaccinium vitis idea L. gebildet. — Ein anderes

Beispiel liefern die ganz jungen Pflanzen der Eiche, Quercus

Robur L. (Exemplare aus den Eichenwaldungen in der Nähe

Stockholms); wenn sie noch einfach und aufrecht, 1 bis 2

Dm. hoch sind, ist der Stamm bis an die Spitze nur mit klei-

nen NSchuppen besetzt; in der Spitze selbst aber sitzen die

Laubblätter, etwa 35, dichtgesammelt und alle völlig wage-

Fig. 10.

Gramineen von dem gewöhnlichen, dem siädamerikanischen Walde charakteri-

stischen Typus (Commelinaceen-Typus). A Ichnanthus pallens Doerr, B

Panicum uncinatum RaADpI. Nat. Gr.

recht ausgebreitet. — Mit diesen vergleiche man auch die

gipfelständige Blattwirtel bei Paris quadrifolia Li.

Es ist schon erwähnt worden (S. 27), dass die Monoco-

tyledonen im brasilianiscehen Urwalde durch sehr breit-

blättrige Formen vertreten sind. In erster Reihe sind die

Gräser auffallend, vielleicht am meisten durch den Kontrast

32 LINDMAN. MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

mit den Gräsern der Felder. Die Waldgräser haben all-

gemein lanzettliche bis eiförmige oder fast herzförmige Blatt-

spreiten. Dadurch, wie auch durch den ganzen Aufbau der

Triebe, schliessen sich diese Gramineen — Ichnanthus, Oplis-

menus, Panicum, Orthoclada, Pariana, Olyra, viele Bambusee

— gewissen Commelinaceen völlig an, besonders weil ihre

Blätter etwas schief (inzequilateral) sind; einige Ichnanthus-,

Oplismenus- und Panicum-Arten, Fig. 10, sind z. B. Miniatur-

nachbildungen der Gattung Dichorisandra.!

Da die Monocotyledonen sich bei weitem nicht so reich

verzweigen wie die Dicotyledonen, können sich ihre Sprosse

und Aeste nicht mit so wenigen Blättern begnägen, wie die

oben besprochenen Sträucher und Zwergbäume. In der That

sind diese monocotyledonen Stauden reich belaubt; die gros-

sen, bis mehrere M. hohen Gramineen, Commelinaceen, Zingi-

beraceen (Costus), Alstroemeriaceen (Bomarea) u. a. sind von

unten bis oben den langen Trieben entlang mit Blättern be-

setzt. Es folgen hieraus gewisse eigenthimliche Verhält-

nisse der Blattform und Blattrichtung dieser Waldpflanzen.

Zum Vergleich fiöhre ich hier zuerst eine häufige euro-

pälsche Art an, die von demselben Typus und eine entschie-

dene Waldpfanze ist: Convallaria polygonatum L. An son-

nigen Standorten, z. B. an Felsenflächen, innerhalb der schwe-

dischen Eichenregion, hat diese Pflanze eine Gestalt, wie sie

durch Fig. 11, A, gezeigt wird. Der Stengel ist immer nach

der einen BNeite gebogen und wächst also in geneigter Stel-

lung; an seiner unteren Seite sind die Bläthen zu einer einseits-

wendigen Inforescenz gesammelt; die Blätter dagegen sind

nach oben gerichtet, und wie die Figur zeigt, haben sich alle

Internodien zu dem Zweck etwas gedreht, um die Blätter

zweizeilig nach oben zu wenden. An diesen Standorten sieht

man auch, dass die Blattspreiten verhältnissmässig aufrecht

und ausserdem so dicht an einander stehen, dass sie sich ge-

genseitig etwas beschatten, was dem offenen Standorte zu-

zuschreiben ist; ihre Form ist kurz, breit und stumpf und

die Konsistenz ziemlich fest.

1 Der auffallende Unterschied zwischen den Feld- und Urwaldgräsern

Sädamerikas ist eine Hälfe bei der Begrenzung der »Waldgebiete>. Auch der

dichteste und von grossen Bäumen gebildete »Cerradäo» (Campo cerrado) auf

dem brasilianischen Hochplateau hat nur Gräser mit Blättern von dem Feld-

Typus mit schmalen, öfters linealischen, rasen- oder bischelförmig gesam-

melten und im Allgemeinen aufrechten, starren Spreiten: wahrscheinlich ver-

halten sich so auch alle s. g. Catinga-Wälder,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:04. 33

Die Schattenform dieser Convallaria, Fig. 11, B, ist in

verschiedenen Hinsichten anders gestaltet. Die Figur stellt

die Pflanze dar, gerade von oben gesehen, also von der Rich-

Fig. 11.

Convallaria Polygonatum L., zwei Individuen, !/a der nat. Gr., aus der mittel-

schwedischen FEichenregion. A Exemplar von einem sonnigen Standorte, von

der Seite gesehen; die Blätter sind kärzer, stumpfer, fester, einander nahe

geräckt. B Exemplar im Waldschatten (steril und relativ klein), gerade von

oben gesehen; die Blätter sind länger, dänner, die Stengelglieder so lang, dass

die Blätter sich, von oben gesehen, gegenseitig nicht decken.

tung des Lichteinfalls; die Blattspreiten stehen also hier

horizontal, und man sieht, dass die Blätter so arrangirt sind,

34 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

dass keines durch die anderen bedeckt ist. Der Stengel ist

nämlich hier noch stärker gebogen und die Stengelglieder

sind viel länger, als im vorigen Falle. Zugleich sind die

Blattspreiten relativ schmaler und haben eine deutliche Spitze.

Sowohl die Blattform und Blattrichtung, als auch der ganze

Aufbau dieser Pflanze ist dem Leben im gedämpften Lichte

des Walddunkels gut angepasst.

Dieser Schattenform der Convallaria polygonatum sind

viele breitblättrige Urwaldbewohner der sädamerikanischen

Flora analog, hauptsächlich die Commelinacee und die habi-

tuell ibereinstimmenden Graminee. Sie erzeugen lange, viel-

blättrige. plagiotrope Triebe, die öfters wagerecht wachsen

und demgemäss von ausgeprägt dorsiventralem Baue sind;

vgl. Fig. 10. Alle Blätter sind durch nöthige Torsionen (im

Stengelgliede oder im Blattstiele) in die Horizontalebene

eingestellt. HEinen wirklichen, bis mehrere Cm. langen Blatt-

stiel zwischen Scheide und Spreite haben viele von diesen

Gramineen (z. B. Olyra, Pariana, Orthoclada; auch Pharus,

s. unten). Die Dorsiventralität in Form und Struktur er-

streckt sich in verschiedenen Graden bis zu den Blattspreiten,

den Blattscheiden, den Ligulze und den Internodien, vgl. Fig.

12. Die Blätter stehen von einander entfernt; Blattrosetten

werden hier niemals angetroffen. Der ganze Spross ist durch

seine zZzweiseitig gestellten Blätter einem langen gefiederten

Blatte ähnlich. Trotz ihrer Breite, sind also die einzelnen

Blattspreiten völlig sicher, sämmtlich das herabdringende

Licht geniessen zu können. Diese Gräser (Fig. 10, 12) bieten

ein ganz anderes Bild dar, als die Feld- und Sonnengräser

(Paspalum-, Andropogon-, Elionorus-, Aristida-Arten u. s. w-.),

welche lange, linealische Blätter tragen, die öfters zu dich-

ten Rosetten und Bäscheln gesammelt sind, und deren Sprei-

ten öfters vertikal stehen und nicht selten zu den so gen.

Roll- und Schraubenblättern u. s. w. gehören.

Eine weitere Vervollkommnung zeigen diese Schatten-

gräser insofern, als die einzelnen Blattspreiten von asym-

metrischer Gestalt sind. Die eine Blatthälfte ist breiter

als die andere: denn die eine Seite, und zwar diejenige, welche

nach der Achse zu gewendet ist (Fig. 10, 12), ist entweder

an der Basis schief ausgerandet, oder etwas abgeschnitten.

Bisweilen wird diese Blatthälfte sogar stark verschmälert —

also gerade diejenige, die sonst von dem nächst oberen Blatte

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. IH. N:0 4. 235

bedeckt und beschattet sein wäirde. Die entgegengesetzte

(äussere) Blattkante dagegen ist bei vielen Gräsern, z. B.

Olyra-Arten, äbermässig erweitert, wodurch der Blattumriss

schief triangulär wird (Fig. 12), oder abwärts verlängert

und das Blatt dadurch an der Basis fast stengelumfassend

(CENSARLOS AA):

Bei diesen schiefen Blattformen ist es aber nicht nur

die rationelle Form, die deutlich dem Leben im Scha tten an:

Big, 12:

Ein Waldgras (Olyra, wahrscheinlich nen, der O. fasciculata nahe stehend)

aus Matto Grosso (Brasilien). Links ein Blatt in natärl. Gr., die stark asym-

metrische Basis zeigend: rechts dasselbe in 3-maliger Vergr., um zu zeigen,

wie die Asymmetrie auch im Blattstiel und im Blatthäutchen (lig) ausge-

sprochen ist.

gepasst ist;! sondern es knipft sich hieran bei vielen Gra-

mineen auch ein anderes merkwirdiges Verhalten: das un-

vermeidliche Einrollen der breiteren Blatthälfte, so bald

das Blatt einer grelleren Beleuchtung oder trocknerer Luft,

als der gewöhnlichen, ausgesetzt wird.? Jedoch sind eher

gewisse andere Monocotyledonen, als die vorliegenden Gra-

1 Einige andere asymmetrische Blätter, wie bei den Begonien, Ficus

scandens, Celtis, Ulmus, werden von KERNER besprochen, Pflanzenleben I,

S. 390. — Auch Myrtillus nigra Gin. hat öfters etwas schiefe Blätter.

? Vgl. das Tradescantia-Blatt: A. Gravis, Recherches anatomiques et

physiologiques sur le Tradescantia virginica L., Bruxelles 1898, S. 173.

36 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

mineen, in dieser Beziehung hervorzuheben; die ausgepräg-

testen Schattenpflanzen der sädamerikanischen Wälder, durch

grosse, diänne, schnell zusammengerollte Blattspreiten aus-

gezeichnet, sind nämlich die Marantacee. Von den Gräsern

kommen ihnen vielleicht gewisse Bambusee (z. B. Guadua)

am nächsten.

Von den schattenliebenden Monocotyledonen mag noch

ein besonderer Typus erwähnt werden, der mit etwas anderen

Mitteln dasselbe Resultat erreicht, wie der soeben beschrie-

bene Dichorisandra—TIchnanthus-Typus. In den Urwäldern von

Matto Grosso (im Quellengebiete des Alto Paraguay) begeg-

nete ich oft einigen Arten der Gattung Costus (Zingibera-

ceze),! von den Eingeborenen »canha braba»> genannt: hohen,

kräftigen Stauden, die bis zu 2—3 M. Höhe aufrecht wach-

sen; der etwa fingerdicke Stengel ist oft fast seiner ganzen

Länge nach mit abstehenden, fast sitzenden Blättern versehen.

Diese Pflanzen, Fig. 13, bieten die merkwärdige Erscheinung,

dass der Stamm spiralig wächst, ohne eine Stätze zu

suchen, noch zu fassen. Wie ich zeigen werde, ist nämlich

dieses Winden ein Mittel, den Blättern einen ungehin-

derten Lichtzutritt im Walddunkel zu ermöglichen.

Der Stengel dieser Pflanzen wächst (an schattigen Orten)

zuerst etwa 0,2 M. aufrecht und die ersten Blätter, 3 oder 4

Stäck, zeigen eine Divergenz von ?/5s. Schon dass Blatt No.

5 sitzt dem nächst älteren näher, die Divergenz ist etwa !/6

ebenso wie bei den folgenden Blättern, und gleichzeitig be-

ginnt eine Art spiraliger Kriämmung in folgender Weise:

das Internodium biegt sich in der Medianebene räckwärts

von seinem Blatte weg; eine entsprechende Richtungsverän-

derung wiederholt sich bei jedem folgenden Stengelgliede,

und durch sämmtliche diese unmerklichen Neigungen (oder

Biegungen in den Stengelknoten) wird der ganze Stengel

zuletzt in einen schräg amufsteigenden Kreis gebogen. Zu-

gleich missen alle Blätter, eben durch diese wiederholte, im-

mer gleichartige Biegung, jedesmal nach der am meisten kon-

1 Die folgenden Bemerkungen sind wahrscheinlich fär die meisten Costus-

Arten giltig, beziehen sich aber zunächst auf C. discolor Rosc. und OC. spi-

ralis Rosc.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:04. 37

vexen Seite des Bogens (eigentlich an den Ecken des polygo-

nen Kreises), also nach aussen und etwas nach unten an

der Bogenkrämmung (Fig: 13, 2) gestellt werden, wodurch

sie Platz haben, in dem äusserst kurzen Stiele die nöthige

Torsion zu machen. Wie alle Blätter auf diesem Niveau des

Hochwaldes, missen auch diese in der Horizontalebene liegen.

Nas EA 5

Fig. 13.

Eine Costus-Art aus dem Urwalde Matto Grossos, nat. Gr.; 1 ein Stengel-

stäck mit abgeschnittenen Blattspreiten, von der Seite gesehen: 2 ein Umlauf

des frei windenden Stengels, gerade von oben gesehen.

Da jedes Stengelglied sich mehr oder weniger neigt, muss

sich das Blatt am oberen Ende desselben etwas drehen, um

die horizontale Lage zu erreichen; gleichzeitig ist das Blatt

auch etwas aus dem Medianplane nach der Seite hin gebogen.

Die Windungsrichtung des Stengels ist fast immer links-,

38 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

selten rechtswendig. Die Blattspreiten sind bei der entwic-

kelten Pflanze genau so arrangirt, wie die Stufen einer nach

links hinaufsteigenden Wendeltreppe. Kein Blatt nimmt den

anderen das Licht weg. Auwuch bei Costus ist die eine Blatt-

hälfte etwas ausgeschweift, diejenige nämlich, die sonst von

dem nächst höher gestellten Blatte bedeckt wärde; die Blatt-

form ist also etwas schief oder sichelförmig. Die Abhängig-

keit vom Tageslicht ergiebt sich auch noch daraus, dass der

Stengel unter gewissen Umständen eine schräge Richtung

einschlägt; steht er z. B. dicht neben einem grossen Baum-

stamme oder einer dichten Hecke, so richtet er sich gegen

das Licht heraus, und die Blattflächen bekommen jetzt eine

neue Richtung, senkrecht gegen den seitlichen Lichteinfall.

Wenn die Spirallinie des Stengels bei Costus einen gan-

zen Umlauf beendigt hat, missten ja die Blätter des näch-

sten Umlaufes senkrecht oberhalb derjenigen des vorherge-

henden stehen und dieselben beschatten. Dies geschieht je-

doch nicht, denn einem solchen Ubelstand wird durch ein

neues sinnreiches Manöver vorgebeugt. Ehe der Umlauf völ-

lig abgeschlossen ist, schlägt der Stengel plötzlich eine ent-

gegengesetzte Richtung ein und weicht nach rechts ab

(aus der linksdrehigen Spirale; oder nach links hin, falls

die Spirale rechtswendig war, was jedoch selten ist); diese

neue Richtung behält er jedoch nur fär einige wenige In-

ternodien und kehrt dann in die erste spiralige Rich-

tung zurick, wodurch ein neuer Umlauf zu Stande kommt,

oberhalb und neben dem ersten.

Modifikationen in dem sonderbaren Wachsthum dieser

Costus-Arten sind folgende. In sehr dichtem und dunklem

Gebäsche streckt sich oftmals der Stengel (oder seine Aeste)

fast horizontal in sehr weiten, meterlangen, offenen Bogen,

die Blätter an der konvexen Seite aufgereiht; wenn ein et-

was freierer Raum erreicht wird, folgt das Blähen: die kräf-

tige Stengelspitze richtet sich gerade auf und nach" einigen

Internodien, mit den Blättern allseitig geordnet (Divergenz

2/5), folgt der kurze, eiförmige Bläthenkolben. Auf mehr

offenem Standorte dagegen, z. B. in den »Capoeiras» und am

Rande der Waldsimpfe oder »Bahias», steht der Stengel im

Ganzen gerade mit allseitig erzeugten Blättern, oder höch-

stens unmerklich spiralig mit sehr ausgezogenen und steil

aufsteigenden Bogen, dann aber mit den Blättern, ganz wie

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 4. 39

im Nchatten, nur an der äusseren, konvexen Seite der Um-

läufe wendeltreppenartig geordnet. Noch eine andere, viel-

leicht monströse Erscheinung habe ich an Costus beobachtet:

eine Mehrzahl gipfelständiger Aeste, die sämmtlich sehr kurz

und sehr stark gewunden, fast uhbrfederähnlich waren, und

zwar mit sehr niedrigen, fast horizontalen Schraubengängen.

Im Ganzen zeigen also diese Costus-Arten durch ihren

ganzen Aufbau und die gelegentlichen Modifikationen des-

selben ein unstreitiges Bestreben, zur passenden Blattexpo-

sition zu gelangen. Um ihr Lichtbedärfniss zu befriedigen,

besitzen diese Pflanzen ein specifisch angepasstes Wachsthum,

und man darf wohl sagen, dass der belaubte Spross, so wie

er sich in dem schattigsten Urwalde entwickelt, zu den sinn-

reichsten und treffendsten HFEinrichtungen gehört, wodurch

sämmtliche Blattspreiten ohne die geringste Beschränkung

das schwache Oberlicht auffangen sollen.

40 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

Einige Urwaldpflanzen mit resupinirten

Blättern.

Im Anschluss an die soeben dargestellten Waldgräser

und Stauden mit ihren zum Lichtempfang konstruirten Spros-

sen, werde ich jetzt zwei Pflanzen beschreiben, deren Blätter

die seltene Erscheinung der Resupination zeigen: das Laub-

blatt ist in dem Stiele oder am Blattgrunde so stark um-

gedreht, das die morphologische Unterseite nach oben gekehrt

ist. Diese Pflanzen sind zwei Monocotyledonen: die eine ist

eine Bomarea (Alstroemeriacere), die ich vorläufig als neue

Art betrachte und hier nur mit dem Gattungsnamen benen-

nen werde; die andere ist Pharus glaber H. B. K. (Gramineee,

Oryze&). :

Die Blattresupination, eine Orientirungstorsion des Blat-

tes, kann auf verschiedenen Ursachen beruhen. Bei einer

Alstroemeria sind SCcHWENDENER und KRrRABBE! durch Experi-

ment zu der Annahme gekommen, dass nur das Licht, ohne

Mitwirkung der Schwerkraft, die Torsion zu veranlassen im

Stande sei. Ich beabsichtige bei den jetzt zu besprechenden

Fällen nur zu zeigen, dass die Blattresupination hier zwar

den Zweck hat, das Blatt auf ähnliche Weise zum Licht-

empfang zu exponiren, wie bei den meisten äbrigen Pflan-

zen im Waldschatten, dass sie aber zu ihrer Entstehung

und Durchfährung als eine nothwendige Folge der

morphologischen Eigenheit der betreffenden Pflanze

zu erklären ist.

! Untersuchungen iäber die Orientirungstorsionen der Blätter und Bli-

then, 1892, S. 90.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:04. 41

Fig. 14.

Eine Bomarea-Art aus dem Urwalde Matto Grossos, junge Pflanze, nat. Gr.;

A ein Theil des Stengels nahe am Boden, von der Seite gesehen; B ein Stick

des schon gekrimmten, frei windenden Stengels, schräg von oben gesehen.

Die Nummern bezeichnen die Reihenfolge der Blätter.

492 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

Bomarea. Fig. 14, 15. Diese Pflanze (die »erva de lar-

gato» der Eingeborenen) traf ich in sehr dickem Urwald in

Matto Grosso an (Palmeiras, nicht weit von Cuyabå). Sie

ist eine krautige Pflanze von 2 bis 3 M. Höhe, deren Stengel

(ebenso wie bei Costus, S. 36) wenistens im Anfange frei win-

det und eine ausgeprägte Spirale nach links bildet, ohne

eine Stiätze zu benutzen. Die Blätter sind lanzettlich, mehr

als decimeterlang; ihre Oberseite ist blaugrau, fein behaart,

immer nach unten gekehrt und mit Spaltöffnungen versehen;

die Unterseite, dunkelgrän und etwas glänzend, ist die phy-

siologische, assimilirende Oberseite.1 Der kurze, aber ziem-

lich breit rinnenförmige Blattstiel ist nämlich nach rechts

spiralisch gedreht, oftmals genau 180”, wodurch die Blatt-

spreite ganz so vom Stengel hinausragt, als hätte keine Re-

supination stattgefunden. Diese energische Torsion des Blatt-

stieles fehlt niemals. Wenn der Stengel älter wird, ist seine

Wachsthumsrichtung weniger regelmässig, und blähend tritt

die Pflanze etwa wie ein Spreizklimmer auf. Da die langen

Aeste also horizontal oder sogar hängend werden, könnte

das resupinirte Blatt wieder in umgekehrte Lage gerathen;

dem wird aber sogleich vorgebeugt, denn die Resupination

und die physiologische Aufgabe der beiden Blattflächen ist

so eingewurzelt, dass das Blatt, in diese Stellung gebracht,

eine zweite Torsion, etwas höher hinauf als die erste, machen

muss, entweder nach derselben Seite hin wie die erste, oder

nach der entgegengesetzten; niemals aber sah ich die erste

Torsion des Stieles wieder aufgehoben oder ausgetilgt.

Untersucht man eine junge Pflanze, Fig. 14, die noch

regelmässig schraubenförmig, freistehend und aufrecht wächst,

so ergiebt sich folgendes. Das unterste Stammstäck, etwa

2 Dm. hoch, von den Reisern, trockenen Blättern und Zwerg-

pflanzen des Waldbodens umgeben, steht aufrecht und ent-

wickelt nur kleine, lanzettliche, angedräckte Niederblätter

(Fig. 14, A, 6, 7). Mit einem Male folgen dann die grossen

Laubblätter (Fig. 14, B) und gleichzeitig fängt der Stengel

an nach links zu winden. Das oberste und grösste der Nie-

derblätter, zum Theil schon mit einer kleinen Spreite aus-

1 Die Blattanatomie der Alstroemeriacece ist durch mehrere Notizen von

verschiedenen Verfassen (ÅA. BRAUN, DE BaARY, VAN TIEGHEM, HENTIG, RE

u. a.) bekannt. Eine Bomarea (B. Caldasiana) wird von L. RE in Ann. del

R. Ist. d. Roma, V, 1892—94, S. 165, kurz beschrieben und ein Blattquer-

schnitt ist tav. X, fig. 7, abgebildet.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. Il. N:0o4. 43

gestattet (Fig. 14, A, 7), zeigt eine auffallende Stellung: es

ist wie die ibrigen dem Stengel fest angedräckt, was .

erklären kann, dass das Palissadenparenchym an der Aussen-

seite (Unterseite) entsteht; auch die Blattspitze ist nach dem

Stengel hin so stark gebogen oder ibergestärzt, dass sie an

demselben voriäber nach rechts hin hervorragen muss; es

lässt sich also schon hier die eigenthämliche umgekehrte

Blattrichtung der Bomarea erkennen, obgleich keine Resupi-

nation oder Torsion im Blattstiele noch durchgefihrt wor-

den ist.!

qd v

NN I!

Fig. 15.

Bomarea (vel. Fig. 14), Gipfel einer jungen Pflanze, gerade von oben gesehen,

nat. Gr. Die Nummern bezeichnen die Reihenfolge der Blätter.

Ein Blättchen dieser Stellung bei unsrer Bomarea, resp.

das Niederblatt, Fig. 14, A, 6, 7, ist besonders bemerkens-

1 Ein ähnliches Verhältniss hat IrmiscH in seiner Arbeit Zur Morpho-

logie der monokotylischen Knollen- und Zwiebelgewächse, Berlin 1850, bei

Allium ursinum beobachtet: »die umgewendete Stellung der Spreite kommt

im einfachsten Falle dadurch zu Stande, dass sich der Blattstiel nicht wie

es bei anderen Pflanzen gewöhnlich ist, röckwärts von der Scheide wegbiegt,

sondern sich nach vorn iäber dieselbe hinneigt>.

44 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

wärdig, denn es bezeichnet eine niedrige Stufe, auf der

einige Alstroemeria-Arten stehen geblieben sind. Gewöhnlich

hat man der Gattung Alstroemeria durechweg resupinirte

Blätter zugeschrieben; jedoch giebt es Arten (A. Sellowiana

SEUB., Isabellana HERB.) auf den Campos Sädbrasiliens, wie

auf den Hochebenen der Anden, die nur unvollkommene, auf-

rechte, dem Stengel zugedräckte Blätter tragen, also den

Niederblättern der Bomarea vom Typus No. 6, Fig. 14, A,

ähnlich.

Die folgenden Blätter (an den beiden Figuren 14 und 15

mit den Nrn. 9 bis 21 bezeichnet) sitzen an Stengeltheilen,

die nicht mehr aufrecht sind, sondern schon eine so scharf

rotirende Bewegung vorgenommen haben, dass sie einen kreis-

förmigen Umlauf beinahe selbst in der Horizontalebene ma-

chen. Dieser Umlauf hat keinen grösseren Durchmesser als

die Länge eines Blattes; die Blätter können deshalb unmög-

lich innerhalb dieses Kreises Platz finden, sondern breiten

sich nach aussen aus.! Nach dieser Seite hin finden sie alle

unbeschränkten Raum und ihre Stellung wird dieselbe wie

bei Costus, den Fligeln einer Turbine oder den Stufen einer

Wendeltreppe ähnlich, Fig. 14 (die Pflanze schräg von oben

gesehen) und Fig. 15 (die Spitze der Pflanze, gerade von

oben gesehen).

Es ist bei Bomarea etwas leichter als bei Costus zu ver-

stehen, aus welcher Ursache der Stengel so plötzlich nach

der Seite hin zu wachsen beginnt. Wie ich schon erwähnt

habe, sind die Blätter von Anfang an dem Stengel ange-

dräckt; so bald die Blattspreiten gross genug werden, wär-

den sie die eine Seite des Internodiums verhällen. Ich halte

nicht fir unwahrscheinlich, dass die dadurch bewirkte ein-

seitige Beschattung des Stammes die Ursache davon ist, dass

das betreffende Stengelglied sich jetzt nach seiner helleren

Seite hin krämmt. Es ist weiter zu merken, dass die Blatt-

divergenz sehr klein ist. Die rotirende Bewegung wird also

dadurch bewirkt, dass jedes Stengelstäck durch den Schatten

seines Blattes nach der Seite hin und zugleich auch etwas

abwärts (in Relation zur Blattinsertion) gedrängt wird.

! F. HILDEBRAND hat nach einer Mittheilung in Bot. Zeit. 1880, S. 188,

eine ähnliche Beobachtung gemacht, was auf eine Bomarea hinzudeuten scheint:

»bei einer mexikanischen schlingenden Alstroemeria haben die kiärzeren Sprosse

nur eine einzige Zeile von Blättern, indem sich das betreffende Stengelglied

so dreht, dass alle Blätter nach einer Seite kommen»>.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:04. 45

Eine Folge hiervon ist, dass die Blätter bei Bomarea (im

Gegensatz zu Costus, Fig. 13) auf der nach oben gekehr-

ten Seite des Umlaufes inserirt sind (Fig. 14, B). Wenn

es nun endlich gilt, unter diesen Voraussetzungen erstens

alle Blätter horizontal zu orientiren, zweitens alle Blätter

frei von einander zu exponiren, so ist kein Manöver so auf-

fallend einfach und zugleich so effektiv, wie dasjenige, wel-

ches durch die Fig. 14 und 15 veranschaulicht wird: dass die

Blätter, eines nach dem anderen, ganz so wie das kleine Blatt

No. 7, sich nach der einmal eingeschlagenen Richtung hin

weiter bewegen; dadurch gelangt sofort die schon palissaden-

föhrende Seite nach oben und die Blattspreiten gelangen

ausserhalb des windenden Stengels, wo sie einander am we-

nigstens beeinträchtigen. Es leuchtet ein, dass diese resu-

pinirte Blattlage unter den gegebenen Voraussetzungen durch

eine relativ unbedeutende "Torsion erreicht werden kann.

Die Resupination ist hier sogar der kärzeste Weg zu dem

Ziele, das in dem gedämpften Lichte fär beinahe die ge-

sammte Vegetation das hauptsächlichste ist.

Ich halte es also fär unzweifelhaft, dass die Blatt-

resupination bei Bomarea und die gleichzeitige Fixi-

rung des Palissadenparenchyms an der morphologischen

Unterseite durch eine Kette von Ursachen hervorgerufen ist,

von denen die wichtigsten sind: 1. die ursprönglich dem Sten-

gel angedriäckte Blattlage, 2. das daraus hervorgezwun-

gene Winden des Stammes, 3. das mit zunehmender Blatt-

grösse eintretende Bediärfniss, das gedämpfte, vertikal her-

unterströmende Licht durch eine horizontale Blattrichtung

am besten auszunutzen.

Pharus. Fig. 16, 17. Diese Gattung gehört zu den breit-

blättrigen Waldgräsern, ist aber in mehreren Beziehungen

von allen anderen Gramineen verschieden und hat mir durch

ihren merkwiärdigen Typus viele Ueberraschungen bereitet.

So z. B. hat der äber dem Boden befindliche Spross sehr kurze

Internodien, aber sehr lange, starre Blattscheiden, welche

zusammen einen stengelähnlichen, aufrechten Blätterträger

(etwa wie bei den Musaceen) bilden. Zwischen Blattscheide

und Spreite befindet sich ein ungewöhnlich langer gerader

Blattstiel. Die Blattspreite ist gegen die Spitze etwas ver-

breitert, also von obovat-lanzettlicher Form; die Adern gehen

in verschiedener Höhe von der Mittelrippe aus und divergi-

46 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

ren nach oben, um mit ihren Enden frei gegen den Blatt-

rand zu endigen (ähnlich wie bei gewissen Palmen).

Fig. 16.

Pharus glaber H. B. K., Exemplar aus einem Walde nahe Asuncion (Para-

guay). Nat. Grösse; jedoch sind die Blattscheiden des beschränkten Raumes

wegen etwas zu kurz gezeichnet.

Die hänufigste Art, Pharus glaber H. B. K., die ich hier

beschreiben werde, wächst aut dem Boden der schattigen Ur-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:04. 47

wälder; meine Beobachtungen stammen aus den Gebirgswäl-

dern Rio Grandes und Paraguays; die Art ist sonst sehr

verbreitet, von Westindien bis Uruguay.

Die Pflanze entwickelt vom Rhizom oder niedergestreck-

ten Stamme einen oder mehrere Sprosse, die immer aufrecht

sind; im Gegensatz zu den äbrigen Waldgräsern sind alle

Stengelglieder äusserst kurz. Durch die Länge der Blätter

erreicht jedoch die Pflanze (die Inflorescenz nicht mitgerech-

net) eine Höhe von 2 bis 4 Dm. Die breiten Blattspreiten

— normal 8, vier rechts und vier links — befinden sich in

dieser Höhe durch die sehr lange, schmale, gerade aufrechte

Blattscheide und den dimnnen, 1 bis 3 Cm. langen, häutigen

aber starren Blattstiel. Die oberen Blätter werden im All-

gemeinen länger und iberragen die unteren; auch werden

die Blattspreiten nach oben allmählig grösser, Fig. 16.

Wenn die Blätter völlig entwickelt sind, haben sie alle

resupinirte Spreiten und zwar durch eine Torsion von

180” zwischen Blattstiel und Spreite. Da nicht weniger als

8 Spreiten zweizeilig an demselben Sprosse entstehen, missen

sie ausserdem gewisse Kräimmungen machen, damit die un-

teren nicht von den oberen beschattet werden, was die Folge

der aufrechten Stellung des ganzen Sprosses sein wiärde.

Die Blätter vereinigen sich deshalb zu einem gewissermassen

dorsiventralen Komplexe, indem sie sich fächer- oder stern-

förmig ordnen, Fig. 16; die 2 höchsten Blätter breiten sich

nach hinten aus und bleiben ziemlich aufrecht, die 2 niedrig-

sten drehen sich am meisten nach vorne, und die 4 iäbrigen

nehmen intermediäre NStellungen ein. Die gesammte Blatt-

fäche des Sprosses bildet also, von oben gesehen, ähnlich

dem Blatte von Alchemilla vulgaris, eine sehr offene, flache

Diäte oder Schale, die nach hinten höher ist als nach vorne.

Jede Blattspreite neigt sich mehr oder weniger zur horizon-

talen Lage, zwar weniger ausgeprägt als bei äbrigen Wald-

gräsern, jedoch immer mit deutlichem Winkel gegen den starr

aufrechten Blattstiel; die 2 niedrigsten, kleinsten Blatt-

spreiten sind am meisten in die Horizontalebene hinunter-

gebogen. In dieser fächerförmigen Anordnung kehren alle

Blätter die morphologische Unterseite nach oben und zugleich

etwas gegen einander oder gegen das Centrum der ganzen

Blattrosette.

48 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

Die Erklärung der Resupination bei Pharus muss ge-

wissermassen wie bei Bomarea von den gegebenen morpho-

logischen Eigenthiämlichkeiten ausgehen. Die Blattspreiten

bei Pharus sind, so lange sie jung sind und während ihrer

Jäs Sky art

| 1

He: Li.

Pharus glaber (vgl. Fig. 16), Gipfel eines jungen Triebes, nat. Gr., mit 4

Blättern, deren Reihenfolge aus der Zeichnung hervorgeht. Die 2 obersten,

jängsten Blätter umfassen einander noch mit duplicater Knospenlage; die 2

unteren haben sich soeben nach aussen gekehrt, wodurch die Unterseite nach

oben gewendet wird.

ganzen Entwickelung, mit den beiden Hälften längs der

Mittelrippe zusammengefaltet und zwar nach der mor-

phologischen Oberseite zu. Die Unterseite ist also nach aus-

sen gewendet. Die ganz jungen Blätter zeigen also eine

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:0 4. 49

reitende Blattlage, Fig. 17, wo ein unteres Blatt die

nächst höheren vollständig wumfasst. Dieser gefaltete Zu-

stand der Blattspreite dauert noch an, wenn die Blätter ihre

volle Länge erreicht haben. An der freien Unterseite bildet

sich deshalb das assimilirende Gewebe aus; andernfalls wir-

den die grossen Blätter allzu lange missig bleiben. Ehe sich

die Spreiten dann öffnen oder ausbreiten, entfernen sie sich

von einander, indem sie sich wie Wetterfahnen nach aussen

kehren (die zwei untersten auf der Fig. 17); die zu diesem

Zweck nöthige Torsion (bis etwa 180”) findet an der Spitze

des dännen BStieles statt.! Die natärliche Folge dieser Be-

wegung ist, dass die Mittelrippe der unteren Seite nach oben

gewendet wird, Fig. 17, i. Die morphologische Oberseite

des Blattes ist noch nicht sichtbar, während die Unterseite,

durch eine dunkelgräne Färbung ausgezeichnet, schon längst

die Assimilationsarbeit verrichtet hat.

Wenn sich die Blattspreite endlich aus der duplikaten,

langwierigen Knospenlage entfaltet und ihre beiden Hälften

horizontal ausbreitet, ist die Resupination völlig deutlich,

obschon längst zustandegekommen als eine nothwendige

Folge des ganzen Aufbaues und Entwickelungs-

ganges dieser Pflanze. Das letzte Ziel, das die Blätter

mit ihren verschiedenen Bewegungen bezwecken, ist hier wie

bei den vorher beschriebenen Waldpflanzen eine vortheilhafte

Blattrichtung in toto, mit Räcksicht auf das gedämpfte Licht

des Waldes.

1 Dem Eigengewicht der Blattspreite kommt vielleicht bei dieser Bewe-

gung eine grosse Bedeutung zu. Die Torsionen folgen indessen immer dem

Gesetze, dass die Blätter rechts vom Zuschauer eine rechtswendige Torsion,

die Blätter links vom Zuschauer eine linkswendige Torsion zeigen (vgl. Fig. 16).

30 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

Form und Richtung des Lianenblattes.

Die sädöstliche Kiste Brasiliens, von Rio de Janeiro bis

in den Staat Rio Grande do Sul hinein, ist sowohl infolge-

ihrer Bodenbildung — der steilen Gebirgsabhänge —, als

ihrer dem feuchten SO-Passade ausgesetzten Lage mit einer

reichen und äöppigen Hochwaldvegetation begläckt. Es ist

dies die bewaldete »Serra do Mar», eine Gebirgsgegend, die

erst an der Breite von Porto Alegre, 30” s., die Kiste ver-

lässt und nach Westen hin verläuft, in Rio Grande jene

Hochwaldregion erzeugend, in der jetzt viele europäische

Kolonien entstanden sind und gut gedeihen. Als ich im Fräh-

jahre 1892 nach Rio de Janeiro, dann im Anfange des Jahres

1893 in das Waldgebiet von Rio Grande do Sul kam, hatte

ich sofort reichliche Gelegenheit, die Ausdehnung und Fille

der Lianenvegetation dieser Gegenden kennen zu lernen.

Die Lianen zeichnen sich bekanntlich besonders dadurch

aus, dass sie schnell, mit wenig Aufwand von Material und

gestätzt auf andere Pflanzen, z. B. die Waldsträucher und

Bäume, das nöthige Medium von Licht und Luft zu erreichen

streben. Vor Allem haben die grossen Lianen des Hochwaldes,

z. B. Bignoniaceen und Sapindaceen, eim ungeheures Längen-

wachsthum nöthig, denn selbst mit den grössten Waldbäumen

missen "sie wetteifern: sie erreichen auch thatsächlich mit

ihrem ganz schmalen Stamme dieselbe Höhe, wie die hohen

Baumwipfel; droben aber entwickelt nachher die Liane eine

Spross- und Laubmasse, die oftmals hinter der Krone des

stätzenden Baumes an Grösse nicht zuräcksteht. Eine Pflanze

mit solehem Wuchs und mit solcher Exposition verlangt na-

tärlich reichliche Wasserzufuhr; die gleichmässigen Nieder-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:04. 51

schläge, der gut bewässerte Boden und die feuchte Atmos-

phäre der Gebirgsabhänge Rio Grandes und Santa Catharinas

erklären auch zur Geniäge, weshalb die Lianenformation ge-

rade hier eine besonders kräftige Ausbildung erreichen kann.

Der Vorzug, den die Lianen vor den Waldbäumen besitzen,

ist indessen vor Allem ihr Vermögen ihre Triebe nach allen

Richtungen hin beliebig entwickeln und hinsenden zu können

um eine hinreichende Beleuchtung zu erlangen, — eine Bieg-

samkeit, die auch darin zu Tage tritt, dass die Lianen

nicht nur in die Höhe, sondern auch nach der Seite hin zu

klettern pflegen oder sich sogar herablassen können, um dann

wieder aufwärts zu steigen. Hieraus erklärt sich, dass die

TLianenformation Säödbrasiliens u. s. w. an allen Plätzen, die

nach der Seite hin frei exponirt sind, ein entschiedenes Ueber-

gewicht gewinnt. MWNolche Standorte sind nämlich an den

Abhängen der Serra zahlreich vorhanden. Dahin gehören

erstens eine Menge steiler Gebirgswände und freistehender

Higel oder Berge, deren Terrassen senkrechte Begrenzungen

des Waldes bewirken; dann die Oeffnungen im Hochwalde,

die durch die zahlreichen Flisse, Bäche und Wasserläufe der

Gebirgsgegend entstehen; desgleichen sind auch die Strassen

oder »Picaden», welche die Kolonisten geöffnet haben, von

senkrechten Wänden des hohen Waldes umzäunt. Zuletzt

sind auch die Kolonien reich an kleineren vereinzelten Wald-

ungen und zuröckgelassenen Baumgruppen. Alle derartigen

Waldränder sind in Rio Grande do Sul (und, aus zugängligen

Beschreibungen zu schliessen, wohl auch in den äbrigen Staa-

ten Sädbrasiliens) an ihren freien Seiten mit Lianendraperien

förmlich verhällt. Obgleich jetzt zum Theil von sekundärer

Art, d. h. durch die Bebauung des Waldlandes hervorgerufen,

ist jedoch diese Formation durch ihre grosse Ausbreitung,

ihren Reichthum an Individuen, ihre kräftige Wachsthumsart

und ihre homogene Physiognomie eine der prächtigsten und

zugleich am meisten charakteristiscehen Erscheinungen der

sädbrasilianischen Vegetation.

Ueberall, wo ich Lianen in grösserer Menge angetroffen

habe, bin ich immer von einer gewissen Erscheimung frappirt

worden, welche ein besonderes gemeinsames Merkmal dieser

Pflanzen ist, nämlich von der Form und Stellung ihrer Blätter.

Durch ihre Blätter gewinnen die Lianen nicht nur ein ein-

heitliches Gepräge, das die verschiedenen Arten physiogno-

52 —. LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

19 Pike

Lianenblätter aus der sädamerikanischen Flora in natärlichen Stellungen und

2/3 der natärlichen Grösse. a Cuspidaria pterocarpa P. DC. (Bignoniace2),

b Dioscorea sinuata VELL., c Diosc. Martiana GrisEB., d Diosc. alata L.,

e Bauhinia sp., £ Serjania Laruotteana CamB. (Sapindacer), g Cissampelus

sp., (Menispermace&e), h Ipomca bona nox L., i Ipomwea sp., k Aristolochia

triangularis CH. et ScHr. (a, b, e, g, h, k sind in Rio Grande do Sul, c, d, i

in Matto Grosso, f, k, in Paraguay beobachtet).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 4. 933

misch zusammenknäpft, sondern dadurch werden sie auch als

Formation den meisten iäbrigen Pflanzengesellschaften ihrer

Heimath in scharfem Kontrast gegenäbergestellt. Besonders

deutlich weichen sie in dieser Beziehung von der Haupt-

masse der Schattenpfanzen ab, wie ich letztere in einem fri-

heren Abschnitte (S. 18) dargestellt habe. Die Lianen

haben breite, mehr oder weniger herzförmige Blatt-

spreiten mit abwärts gerichteter Blattspitze. Diese

Blattform mit ihren zahlreichen Modifikationen (nierenförmig,

pfeilförmig, triangulär, eiförmig mit ausgezogener Spitze, lan-

zettlich mit herzförmiger Basis u. s. w.) ist so vorherrschend,

dass die Lianenformation mit Recht auch die Formation der

herzförmigen Blätter heissen könnte. Durch ihren zierlichen

Bau und ihre reiche Abwechselung trägt diese Blattform

auch zur Anmuth der Kletterpflanzen und zur landschaft-

lichen Schönheit der Lianenformation bei.

Es verdient hier nicht nur die brasilianische Lianen-

vegetation Beriöäcksichtigung, denn bei näherem Zusehen findet

man, dass alle lianenartigen Pflanzenfamilien und Gattungen

entschieden zu der erwähnten Blattform und Blattrichtung

tendiren. Die Erscheinung ist deshalb dem ausgezeichneten

Monographen der Lianen, H. SCcHENCK, nicht entgangen, ob-

wohl er derselben nur diese Worte gewidmet hat:

»Eine auffallende Uebereinstimmung zeigen viele kletternde Pflanzen,

vor allem die Winder und auch einige Ranker, nicht aber die Spreizklimmer

unter sich in Bezug auf die äussere Form der Laubblätter. Es sind einige

wenige Blattformen, durch mnierenförmige, herzförmige oder pfeilförmig ge-

staltete Blattbasis ausgezeichnet, welche vielfach wiederkehren. Bei diesen

Blättern ist die Spreite im untern Theile am breitesten und der Stiel in der

Einbuchtung des Unterrandes inserirt. Die Hauptadern entspringen von der

Stielinsertion meist fingerartig. Die Blattspreiten ferner sind meist schräg

nach unten an den abstehenden Stielen gestellt. Die Uebereinstimmung in

den Blattformen der windenden Pflanzen aus ganz verschiedenen Familien...

ist oft so täuschend, dass man auf den Gedanken kommen muss, es sei die

herzförmige Gestalt die zweckmässigste fär die Winder. Worin nun diese

Beziehung beruht, muss ich dahin gestellt lassen»>.!

Viele Pflanzengattungen, ja sogar ganze Familien ent-

halten so gut wie ausschliesslich kletternde Arten:? Cucur-

1 H. ScHENCK, Beiträge zur Biologie und Anatomie der Lianen. Erster

Theil, 1892, S. 14. — In der Literatur habe ich das Lianenblatt sonst nur

von einem Verfasser besprochen gefunden: W. E. FOTHERGILL, On the leaves

of climbing plants, Trans. Edinb. Bot. Soc., vol. 17, 1888, S. 308—311,

s. unten.

? Ueber die systematische Stellung der Lianen und ihre Vertheilung auf

die natärlichen Pflanzengruppen, s. SCHENCE'S Arbeit, S. 19—55.

34 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

bitacee, Sarmentacee, Dioscorea, Convolvulus; bei diesen sind

gewöhnliche, schmale Blätter nicht bekannt. Andere Grup-

pen, Apocynacee, Solanum, Ipomea, Polygonum wu. m. ent-

halten theils kletternde, theils nicht kletternde Species: die

ersteren zeigen dann breite, meist herzförmige, mit der Spitze

abwärtsgerichtete Blätter; die letzteren haben schmälere, so-

gar linealische, aufrechte Blätter ohne besonders erweiterte

Basis. Auch wenn vereinzelte Gattungen einer grösseren

Fiol

Zusammengesetztes Blatt einer sädamerikanischen Liane der Gattung Amplui-

loplium (Bignoniacer), nat. Gr. (Rio Grande do Sul).

Familie lianenartig auftreten, z. B. Mikania unter den Com-

positen, Dalechampia und Alehornea unter den Euphorbiaceen,

Smilax und Dioscorea unter den Monocotyledonen, bekommen

auch sie verhältnissmässig breitere, öfters herzförmige Blätter,

niemals aber schmälere Blätter als ihre Verwandten. VWViele

Lianen haben zusammengesetzte Blätter; die einzelnen Sprei-

ten aber wiederholen am häufigsten die erwähnte Form, z.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:04. 55

B. viele Phaseolee (Phaseolus, Vigna, Canavalia), Bignoniacee

(Fig. 19), Sapinduacee (Cardiospermum, Serjania ete.). Es giebt

auch viele Lianenblätter, die gelappt sind, besonders die brei-

teren, nierenförmigen und triangulären; dieser Typus ist je-

doch von den äbrigen nicht wesentlich verschieden, ist aber in

einigen Fällen als eine Verdoppelung in Bezug'auf die Blatt-

spitze zu betrachten; Beispiele sind Vitis- und Passiflora-

Arten, Humulus und Hedera, Trianosperma und Wilbrandtia

(Cucurbitaceze), Dalechampia (Euphorbiaceze), mehrere Bau-

hime (Fig. 18, e) u. s. w. Die wesentlichsten Ausnahmen von

unsrer Regel därften im Allgemeinen Spreizklimmer sein.

Als Lianen können die oben erläuterten, frei windenden Costus

(S. 36) und Bomarea (S. 42) kaum in Betracht kommen.

Es besteht also ein unstreitiger Zusammenhang zwi-

schen der kletternden Lebensweise und dem herzför-

migen hängenden Blatte. Die Griände dieses Verhält-

nisses dirften mehrere und fär verschiedene Pflanzen viel-

leicht verschieden sein. Ich glaube jedoch, dass eine Erwä-

gung gewisser allgemeiner Gesichtspunkte dazu beitragen

kann, einige Aufschliässe iäber die Ausbildung des Lianen-

blattes nach Form und Richtung zu geben. Zu diesem Zwecke

muss die Frage in mehrere Punkte zerlegt werden, denn eine

so konstante Form und Lage des Blattes kann als ein Haupt-

resultat aus mehreren verschiedenen Anordnungen und An-

passungen hervorgegangen sein. Die wichtigsten Eigenthim-

lichkeiten des Lianenblattes, die mit eimander verbunden dem

vorliegenden Blatttypus zu Grunde liegen, und jede fär sich

zu einer besonderen Erwägung Anlass geben, sind folgende:

a. die vertikale Lage und abwärts gerichtete Spitze;

b. die beträchtliche Breite;

c. die herzförmige Blattbasis; bisweilen auch

d. die verlängerte Blattspitze.

(a) Die vertikale Blattlage. Die Orientirung der

Blattfläche wird dadurch bestimmt, dass die Kletterpflanze

normal dicht neben einer vertikalen Stiätze (einem Baum-

stamm, einer Mauer, einer Hecke) wachsen muss. Um nun

die seitliche Beleuchtung am besten auszunutzen, muss sich

jede Blattspreite mehr oder weniger der stiätzenden Fläche

parallel einstellen, also entweder ganz vertikal, oder etwas

56 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

schräg in dem Falle, dass das Licht schief von oben herab-

strömt. Diese Blattrichtung wird am bequemsten dadurch

erreicht, dass sich die Blattspitze nach aussen und dann nach

der Erde wendet; im Allgemeinen sind keine Drehungen zu

diesem Zwecke nöthig, wohl aber starke Seitenkrämmungen

bei denjenigen Blättern, die nach innen gegen die Stätze zu

entsprossen waren, damit auch sie gegen das Licht heraus-

gestreckt werden können. Die jungen Blätter der terminalen

Knospen sind während ihrer Entwickelung mehr unabhängig

von der Beleuchtung und nehmen deshalb beliebige, meist

aufrechte Stellungen ein; wenn sie aber grösser werden, bie-

gen sie sich, eines nach dem anderen, hinaus, um in passender

Höhe die Blattspitze hinabzusenken und sich dem schon fer-

tigen Blattmosaike der älteren Blätter anzuschliessen. Diese

Biattstellung därfte bei den meisten Lianenblättern gewisse

Eigenheiten der Struktur herbeigefährt haben, denn auch in

den Fällen, dass eine senkrechte Blattlage nicht nothwendig

wäre, z. B. an den kleineren, niedergestreckten Individuen

in den »Capoeiras» und »Rocadas» Brasiliens, wo die Lianen

ohne vertikale Stitzen wuchern, wiederholt sich — sei es

aus der eingewurzelten Tendenz oder aus der Empfindlichkeit

fär jede andere Orientirung — die den Lianen eigene, mehr

oder weniger herabhängende Lage der Blätter. Man beob-

achtet diese Gewohnheit nicht nur bei den kleinen, einige

M. hohen Lianen des Gebiäsches, z. B. gewissen Asclepiadeen,

Apocynaceen, Cucurbitaceen, sondern sogar bei den genuinen

Urwald-Bignoniaceen, wenn sie an den genannten fremden

Standorten vorkommen. — Dass indessen auch die Eigen-

schaft als »Regenblätter» fär die herabhängende Lage

vieler Lianenblätter entscheidend sein kann, soll später be-

räcksichtigt werden.

(b) Die beträchttiche Blattbreite. Da der Begriff

der Liane einen im Verhältniss zu der reichlichen Verzwei-

gung und Belaubung sehr schmalen und verlängerten Stamm

voraussetzt, folgt daraus eine fär die Masse des Pflanzen-

körpers sehr grosse Wasserverdunstung und ein dem ent-

sprechendes Wasserbedärfniss. Es ist auch längst von ver-

schiedenen Verfassern nachgewiesen worden, dass die Schling-

und Kletterpflanzen ausserordentlich grosse Gefässe haben,

wodurch sie sehr geräumige W asserleitungsbahnen und Wasser-

aufspeicherungsräume besitzen. Um so viel Wasser aber zu

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:04. 57

der beträchtlichen Höhe einer hoch kletternden Pflanze hin-

aufzubefördern, hat diese Pflanze eine ausgiebige Wasser-

verdunstung nöthig. Die Forderungen, die an die Liane ge-

stellt werden, sind deshalb: eine beträchtliche Blatt-

breite und eine Blattstruktur, wodurch ein bedeutendes

Verdunstungsvermögen gesichert wird. TIch finde es aus

diesen Grinden erklärlich, dass die Kletterpflanzen eines ge-

wissen Gebietes, z. B. in dem Waldgebiet Sädbrasiliens und

Paraguays, die relativ breitesten und zugleich zartesten

Blätter haben, man mag die grösseren, verholzten Vegetations-

elemente fär sich vergleichen, oder auch auf die niedrigere,

krautige Vegetation Riäcksicht nehmen.!

Meine Folgerung bezäglich dieser Eigenschaft des Lia-

nenblattes gewinnt eine Stätze durch die Betrachtung einer

Pflanzenform, die eine biologische Analogie zu den Lianen

in dem sädamerikaniscehen Waldgebiet bildet: ich meine die

grossen, baumartigen Bambusece, in Brasilien »tacuåra» ge-

nannt (z. B. in Rio Grande do Sul die Gattungen Guadua,

Merostachys, Chusquea). Es giebt solche, deren Stamm 20

bis 30 M. lang, im Durchmesser nur 5 bis 10 Cm. dick wird,

wobei bis 1/3 des Durchmessers auf die Stammhöhlung kommt.

Die Laubmasse dieser Pflanzen ist ausserordentlich reich-

blätterig. Diese Blätter sind so gebaut, dass sie fast keinen

Widerstand gegen die Wasserverdunstung leisten; ein abge-

schnittener Bambuzweig ist deshalb einem schnellen Wasser-

verlust unterworfen, die Blätter rollen sich ein und sind in

einer kurzen Weile vertrocknet. Die Wasserzufuhr muss

also bei diesen Pflanzen besonders reichlich und gut ge-

sichert sein.

Die Tacuaras sind deshalb mit den Lianen vergleichbar.

Die eine Gruppe wie die andere bedarf, ihrer Natur gemäss,

eines enorm verlängerten Stammes; hierdurch erlangen auch

die Blätter die hoch entwickelte Verdunstungsfähigkeit; des-

halb sind aber diese Blätter auch nicht im Stande, den wasser-

reichen Waldboden und die feuchte Waldathmosphäre zu ent-

behren. Thatsächlich hören auch die Lianen in Sädbrasilien

1 Blätter vom breiten Typus findet man auch bei den meisten anderen

Pflanzen mit sehr verlängertem Stamme, z. B. den kriechenden Stengel

(Geophila, Lysimachia Nummularia, Dichondra, Glechoma, Linaria Cym-

balaria, Linnea, Hydrocotyle, Asarum, Sazxifraga-Arten, Batrachum

hederaceum S. F. Gray) und bei einer grossen Menge Wasserpflanzen (mit

Schwimm blättern).

58 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

nicht weit von der Waldregion auf; auf den Campos sind

sehr wenige, meist niedrige und hartblättrige Formen zu

finden (z. B. Smilazx).

denken, dass sowohl die senkrechte, abwärtsgerichtete Lage,

als die bedeutende Breite der Lianenblätter, durch die Le-

bensweise dieser Pflanzen hervorgerufen wird und ihr auch

die vortheilhafteste ist. Es gilt nun, den mehr oder wenig

herzförmigen Umriss der Blattspreite aus demselben Ge-

sichtspunkte zu präfen.

Da die Blätter der kletternden Pflanze, das eine iber

dem anderen, sich dem Lichte nur auf die Weise zuwenden,

dass sich die Blattspitze nach unten richtet, so kommt jedes

Blatt dadurch in die nachtheilige Lage, dass es unter sein

urspröngliches Niveau hinuntergesenkt wird. Es bekommt

eine hängende Stellung, den Stiel in der oberen Kante in-

serirt. Nun ist diese Erscheinung zwar bei Blättern, welche

einer horizontal gestreckten Achse entspringen, nicht selten,

bei der Liane aber muss diese Lage dahin fihren, dass das

junge Blatt in eine mehr oder weniger dichte Masse der äl-

teren Laubblätter versetzt wird. Dieser Umstand wärde die

sämmtlichen Blätter beeinträchtigen, wennu die Blattspitze

der breiteste Theil des Blattes wäre, wird aber von geringer

Bedeutung, wenn die Spitze am schmalsten und die aufwärts

gerichtete Blattbasis am breitesten ist. Hierzu kommt

noch die bedeutende Ausbildung eben der nach oben gerich-

teten Basis: die mehr oder weniger ausgeprägten, basalen

Ausweiterungen auf beiden Neiten des Blattstieles, und die

specifisch herzförmige (nierenförmige, pfeilförmige) Gestalt

ist da. Der Stiel ist also in einer Einbuchtung des basalen

Randes befestigt, und das hängende Blatt hat nunmehr that-

sächlich einen beträchtlichen Theil seiner Fläche oberhalb

des Insertionspunktes belegen. Je tieter herzförmig ein-

gebuchtet der Unterrand ist, desto höher hinauf ragen die

Basallappen des fertigen Blattes. Wie viel die Blattfläche

dadurch in die Höhe geschoben wird, geht aus der Berech-

nung in der Figur 20 hervor. Es giebt sogar Beispiele, dass

die beiden Basallappen sich unterhalb der Blattstielsinsertion

vereinigt haben, wodurch dem Stiele eine mehr oder weniger

centrale Insertion eingeräumt wird; so bei Echites- und Ciss-

ampelus-Arten (Sädbrasilien), die eine herabgezogene Blatt-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:04. 059

spitze haben; Tropeolum majus, wo die Spreite völlig central

um den Stiel ausgebildet ist (;»folium peltatum»).!

Denkt man daran, dass die breiten, am Grunde tief aus-

gerandeten oder eingebuchteten Blätter auch an anderen

Fig. 20.

Blatthälfte einer Schlingpflanze, Polygonum Convolvulus L. (Umgebungen

von Stockholm), in nat. Gr. Durch planimetrische Berechnung ergiebt sich,

dass von der ganzen Blattarea 22,5 2 oberhalb der Linie AB liegen, also ober-

halb der Insertion des Stieles (vgl. den Text S. 58). Ein noch grösserer Theil

der Blattfläche ist jedoch thatsächlich fär diese Richtung gewonnen, wenn

man bedenkt, dass ein eiförmiges Blatt von derselben Länge durch die Kante

AC begrenzt ist.

1 W. E. FOTHERGILL hat in dem erwähnten Aufsatze: On the leaves of

climbing plants, 1885, die herzförmige Blattbasis aus einem ganz anderen und

meiner Meiuung nach verfehlten Gesichtspunkte an gesehen. Er frägt: »How

are the light petioles of week climbing plants to stand erect and bear their

leaves in an approximately horizontal position?» Die Antwort läutöt: »It is

clear that great development of any part of a lamina will alter the position

of its centre of gravity — — — in a cordate leaf the centre of gravity is

nearmthe” petiole — — thus a much slighter petiole will be able to keep

the lamina approximately horizontal, if it be cordate». Diese Erwägung hat

mit der Wirklichkeit keinen Zusammenhang, da thatsächlich, wie ich gezeigt

habe, die Blätter der HKletterpflanzen gar nicht horizontale, sondern verti-

kale Spreiten haben.

60 LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

langgestreckten Stämmen (NS. 57, Fussnote) auftreten, als bei

den Lianen, so kann man auch noch die Vermuthung wagen,-

dass die Breite des Blattes und die centrale Insertion am

Stiele eine gewisse Bedeutung fär eine beschleunigte Lei-

tung des Wassers zu den Transpirationsorganen haben.

Es unterliegt wohl keinem Zweifel, dass die hier ge-

schilderte Blattgestaltung, die fär die Kletterpflanzen vor-

theilhaft ist, zugleich auch gerade durch die kletternde Le-

bensweise zu Stande kommt. Vor Allem steht oft die basale

Ausbreitung der Blattspreite in direktem Zusammenhang mit

ihrer umgekehrten, hängenden Richtung, wodurch der untere

Blattrand nach oben gekehrt wird, eine Lage, die seine Ver-

grösserung durch den freiesten Raum und das relativ kräf-

tigste Licht befördert (ganz zo wie auf analoge Weise die

Blattspitze begänstigt, die Blattbasis dagegen gedrängt wird,

wenn die Blätter aufrecht und dicht gestellt sind; vgl. S. 30,

Fussnote).

(d) Die Blattspitze. Im Vergleich also mit der Blatt-

spitze bekommt die Blattbasis eine starke Ausbildung; die

Blattspitze scheint dem zufolge relativ verschmälert,

auch wenn sie nicht immer in der That eine besonders zu-

gespitzte Form hat. Viele Kletterpfanzen haben gar keine

- besonders hervorragenden Spitzen, z. B. die nierenförmigen,

stumpfen Blätter bei Cissampelus Pareira L., Aristolochia

brasiliensis MArTt. et Zucc., Aristol. Sipho LT HER. ete., an die

sich auch viele Arten anschliessen, deren abgerundete Sprei-

ten zu mehreren Spitzen handförmig gelappt sind, z. B. ge-

wisse Cucurbitacee und Passiflora-Arten. Es giebt bekannt-

lich sogar Passiflora-Blätter, deren obere Hälfte quer wegge-

schnitten ist, oder die sogar an Stelle der Blattspitze eine

Einbuchtung des Vorderrandes haben (P. lunata SM., P. Ves-

pertilio I.), was dem Blatte eine grössere Breite als Länge

verleiht. Bei den allermeisten Lianenblättern giebt es jedoch

eine deutliche Blattspitze (oder bisweilen 2 bis mehrere);

infolgedessen sieht man bei so vielen Kletterpflanzen die aus-

geprägt herz-(pfeil-)förmige Blattgestaltung.

Als eine besondere Einrichtung ist jene Blattspitze an-

zusehen, die lang ausgezogen und verschmälert ist, die sog.

Träufelspitze. Nicht jede herabhängende Blattspitze ist

nämlich als eine Träufelspitze zu betrachten. Dieses Gebilde

ist weder bei allen Lianenblättern vorhanden, noch ist es aus-

BIHANG. TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:04. 61

schliesslich den Kletterpflanzen und den herzförmigen Blät-

tern iäberhaupt vorbehalten.! Es kommt ausserdem noch dazu,

dass eine so gen. Träufelspitze nicht nur an ihrer Gestalt zu

erkennen ist, indem sie sich durch linealische Form als ein

besonderes Anhängsel der breiteren Spreite erweist; sondern

sie ist auch öfters durch eine besondere Struktur ausgezeich-

net und von der öbrigen Blattfläche verschieden. Dieser

Unterschied ergiebt sich schon aus einigen Worten, womit

STAHL? das Fehlen, resp. das Vorhandensein dieses Gebildes

erklären will: »Die leichte Benetzbarkeit der Blattoberzeite

ermöglicht ein rasches Abwärtsfliessen des aufgefangenen

Wassers» (nach der Träufelspitze hinab); dagegen »das län-

gere Haften grösserer Tropfen am apicalen Ende des Blattes

wird ausserdem bei vielen Pflanzen durch die Beschaffenheit

der Spitze verhindert»; es ist also in den vom Autor be-

röcksichtigten Fällen die Blattspitze weniger benetzbar, als

die öbrige Blattoberseite. Da ein näheres Eingehen auf dieses

Verhältniss nicht zu diesem Aufsatze gehört, begnäge ich

mich hier mit der Erwähnung, dass die Vegetation des mitt-

leren und sädlichen Brasiliens, so weit ich sie beobachtet

habe, keine auffallende, ja sogar keine allgemeine Ausbildung

der Blattspitzen (resp. der Träufelspitzen) zeigt. Im Ver-

gleich mit den von JUNGNER und STAHL geschilderten Gebie-

ten von Kamerun und Java, sind die Niederschläge im s. ö.

Brasilien und durch das Paraguay-Thal bis Matto Grosso

hinauf sehr mässig; die Regengisse können sehr heftig sein,

sind aber meist von kurzer Dauer. Von den Lianen dieser

Theile Sädamerikas (Fig. 18) haben mehrere eine deutlich diffe-

renzirte,aber meist kurze, breite Träufelspitze; bei anderen fehlt

eine solche vollständig; bei noch anderen hat die herzförmige

Blattspreite einen allmählig zugespitzten Abschluss, mit ge-

raden, bis an die äusserste Spitze konvergirenden Seiten-

rändern, und in einem kurzen, feinen, stachelförmigen Fort-

satz endigend. In denselben Gegenden kommen auch bei nicht

kletternden Sträuchern und Bäumen der Gebiäsche und Wald-

ränder (z. B. Casearia, Schinus, Fagara) echte Träufelspit-

zen vor, durch ihre friähzeitige Ausbildung als feste und

1 Unter den von E. STAHL (Regenfall und Blattgestalt, Annales du Jard.

bot. de Buitenzorg, XI: 2, 1895) angefährten und mit Träufelspitzen ausge-

stattenen Arten scheinen sogar die meisten zu anderen Kategorien zu ge-

hören.

SATA: 01, 5. 116; 117.

62 < LINDMAN, MORPHOLOGIE U. BIOLOGIE EINIGER BLÄTTER.

glatte Blattspitze schon am ganz jungen und zarten Blatte

erkenntlich. Es seien hier einige Beispiele derjenigen Lianen

angefihrt, bei denen ich (während der 1. REGNELL'schen Ex-

pedition 1892—94) mehr oder weniger deutliche Träufel-

spitzen, durch die linealische Form und eine besondere Farbe

und Konsistenz ausgezeichnet gesehen habe; es sind meist

PBignomacee und DPioscorea-Arten (nur Waldpflanzen werden

angefihrt):!

Matto Grosso: Arrabidea chica Bur.

> subfastigiata Bur.

Callichlamys latifolia K. ScH.

Lundia umbrosa BuR. (!)

Martinellia obovata Bur. et K. Sck.

Dioscorea alata Li.

> amaranthoides PRESL.

> Gardneri ULINE

> piperifolia H. et B.

> Pohlii GRISEB.

> trachyandra GRISEB.

Paraguay: Adenocalymma levigatum Bur. et K.ScH.

> splendens Bur. et K. ScH.

Amphilophium Vauthieri P. DC.

Rio Grande do Sul: Anemopegma (?) sp.

Amphilophium (Vauthieri P. DC.?)

Arrabidea chica BuR.

Clytostoma uniflorum K. ScH.

Cuspidaria pterocarpa P. DC.

Pyrostegia venusta Bur.

Dioscorea dodecaneura VELL.

> lagoasanta ULINE

» microcephala ULINE (auf den

Campos!)

Ipomea bona nox IL.

Åristolochia triangularis CH. et ScHr.

Baulinia Langsdorffiana Bong.

Es muss bemerkt werden, dass selbst bei diesen Arten

die Blätter derselben Pflanze ungleich ausgebildet sind, einige

sogar ohne Spitze auf demselben Triebe wie die langgespitzten.

Auch haben viele von diesen Lianen nicht benetzbare, son-

1 Die Bignomiaceen sind von K. SCHUMANN, die Dioscorea-Arten von

E. B. ULINE bestimmt worden.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:04. 063

dern glatte, glänzende Blätter, eine Eigenschaft, die STAHL

den mit echter Träufelspitze ausgestattenen Pflanzen ab-

erkennen will. Es scheint jedoch klar zu sein, dass eine Ve-

getation, deren Blätter der ganzen Oberseite nach schwer

benetzbar sind, durch die senkrechte oder hängende Lage

eben so grosse Möglichkeit hat, das Regenwasser schnell ab-

zuleiten, wie die mit langen, schwanzförmigen Träufelspitzen

ausgeriästeten. Jede Blattspitze, auch die kärzeste (Fig. 18,

19), muss dann durch ihre abwärtsgerichtete Lage das Wasser

äber sich hinziehen und abfliessen lassen. Unter diesem ge-

sichtspunkte dirfte die senkrechte Lage und die zuge-

spitzte Form des Lianenblattes för die verhältnissmässig re-

genreicheren Abhängen der Serra do Mar sehr gut passen, was

auch die reiche Ausbildung der dortigen Lianenformation er-

klären mag. 50 z. B. hat die Familie der Dioscoreacece nach

U1tiNE's Monographie (Engl. Bot. Jahrb., Bd., 25, 1898) »mehr

als einen Viertel ihrer Arten in der Berg- und Kistenregion

Ost-Brasiliens, welche nach Säden bis Rio Grande do Sul

und im Norden sich bis Bahia erstreckt; und von diesen

sind zwei Drittel endemisch, d. h. es sind somit 40 Diosco-

reacee auf dieses Areal beschränkt.»

Å |

DRA SN && "VOR

sår ärrAT IEA VREPEER Le ln 78 KOSTEN

fe Bb vt våckald uövbat inindie]l 17

SVIN

CR TLA fe 4ib MEL INS EN Hinsnie safånstfoet a

signal D mnvoktetisgern jextijelstrår lea a

MT ilvi få TIGA KANTAD nah tet tål

rast abhupnsrbdö ns borrades unereblöo

[andar ”nenstvansmaa crt serd od todedotlsiå SA

RETT ie” vet arr sa sker, dt sewrs På STR NE

FT tal ab done asdiqettell sb

ata På da al Cdeab ctersaire

törs nosesit ben nia Kr dot

nä lst nor od RN Ad

j öllvamberdt ur didl ast

ARV, (id 132 taNbobarnsn vv on förda arg d

. i | jiåv a atv blida as

Hen Intel NN

"pil a AUTOR Å NT) Låga

e i nl labs LET ig

nl at rt,

(2 bye

F ab [nd UPN

| Ah AIR

+ rå

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 25. Afd IL N:o 5.

BEITRÄGE

A'UR

SIRECTACEEN-:-FLORA

FEUERLANDS UND PATAGONIENS

GUST. O. A:N MALME.

MIT 2 TAFELN.

MITGETEILT AM 7. JUNI 1899.

GEPRUFT VON TH. M. FRIES UND V. WITTROCK.

STOCKHOLM

KUNGL, BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1899

ÄN

SN SON

FA Su NR

NN Me SA '

Milf UR

Cor N wt

wäl FARNN 3) ' =

Ver HETAT ks 4

NE SAG J

HAJ Köla | ;

två

EROTIK: TG

AMvOnATAT Ur) ot

vw un.

AN.LTACM TLA -OOUTSUD

| é

LÅ Mv

sar NY ra VO

(]

i TIC så annie va Or PrÖRNKG

LÄ

TORRE OUTTR

NÖKRORM <A Tr tarå Ti fvtaTINE (JO RRIS

[MAST

W est-Patagonien und die regenreichen Teile Feuerlands

und der Magellans-Länder im allgemeinen sind bekanntlich

sehr reich an Stictaceen. Es giebt daselbst nicht nur eine

verhältnismässig sehr grosse Anzahl von Species, sondern

E 4 ” - URINEN <V SRSKREREnT a Il vh KICINON UD EEn

Rättelse.

I sidornas öfverskrifter står n:o 6 läs n:o 5.

(ASS (IE ALL peItL UKUMBIE NS: VA vVIC-OICIHGITS CtCOIICECLEU Dy ITU"

fessor R. O. CUNNINGHAM in the Falkland Islands, Fuegia,

Patagonia and the Island of Chiloö during the Voyage of

H. M. S. »Nassaw 1867—9 (The Journal of the Linnean

Society. Vol. XV. Botany. 1875—77.) keine Erwähnung

gefunden hat. In demselben Jahre (1888) erschien W. NY-

LANDER, Lichenes Fuegize et Patagoniza, welche Schrift ausser

einer Aufzählung der von Dr. SPEGAZZINI gesammelten und

dem ungarischen Lichenologen H. Loka ibersandten Flech-

ten eine »Tabula synoptica lichenum fuegio-patagonicorum»

enthält, wo sämtliche dem Verfasser bekannte Flechten aus

dem erwähnten Gebiete zusammengestellt werden. HEtwas

später veröffentlichte J. MÖLLER ÅRGOVIENSIS die Bearbeitung

einer anderen Sammlung von Dr. C. SPEGAZZINI, welche dieser

ihm zur Bearbeitung gesandt hatte (Lichenes Spegazziniani

Nå <E VARAT

ST RÅ V

Må ög MR hatt Hymen ek ji

ES Ne il SEN

vå AC KARI | | -

NE Metkg Sp bra |

FURREAL MMS"

AHÖJT-VKAAD AT

(UFS ÖTIN

$ Pri ov Falav ov ov TYÖRNTE

Mr LA VOTE

KERO I örnA Fä YA IRON ATRÖ FIKK

IBL

W est-Patagonien und die regenreichen Teile Feuerlands

und der Magellans-Länder im allgemeinen sind bekanntlich

sehr reich an BStictaceen. Es giebt daselbst nicht nur eine

verhältnismässig sehr grosse Anzahl von Species, sondern

einige derselben treten massenhaft auf. Da diese Flechten

durch ihre Grösse und Farbe die Aufmerksamkeit der Samm-

ler leicht erregen, werden sie auch von denjenigen Reisenden

gesammelt, die sich sonst mit den Flechten nicht abgeben.

Aus den erwähnten Ländern liegen deshalb recht bedeutende

Stictaceen-Sammlungen in den grösseren Museen Europas vor,

und iäber dieselben findet man Angaben in zahlreichen licheno-

logischen Schriften. :

Eine von Dr. P. Harziot geschriebene, recht vollständige

chronologische Ubersicht der lichenologiscehen Durchforschung

der Magellans-Länder findet man im Vorworte zu der MULLER-

schen Bearbeitung der Flechten der »Mission scientifique du

Cap Horn» (Paris 1888). Zu derselben ist nur zu bemerken,

dass die Arbeit CrRomBiIEs: On the Lichens collected by Pro-

fessor R. O. CUNNINGHAM in the Falkland Islands, Fuegia,

Patagonia and the Island of Chiloö during the Voyage of

H. M.: S. »Nassauw 1867—9 (The Journal of the Linnean

Society. Vol. XV. Botany. 1875—77.) keine Erwähnung

gefunden hat. In demselben Jahre (1588) erschien W. NY-

LANDER, Lichenes Fuegie et Patagonia, welche Schrift ausser

einer Aufzählung der von Dr. SPEGAZZINI gesammelten und

dem ungarischen Lichenologen H. Loka ibersandten Flech-

ten eine »Tabula synoptiea lichenum fuegio-patagonicorum»

enthält, wo sämtliche dem Verfasser bekannte Flechten aus

dem erwähnten Gebiete zusammengestellt werden. HEtwas

später veröffentlichte J. MÖLLER ÅA RGOVIENSIS die Bearbeitung

einer anderen Sammlung von Dr. C. SPEGAZZINI, welche dieser

ihm zur Bearbeitung gesandt hatte (Lichenes Spegazziniani

4 MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

in Staten Island, Fuegia et in regione Freti Magellanici

lecti. In Nuovo Giornale botanico Italiano. Vol. XXI, N:o 1.

Gennaio 1889). Nach dieser Zeit ist sehr wenig iber die

Flechten des betreffenden Gebietes hinzugekommen und fast

nichts, was die hier behandelten, die Stictaceen, betrifft.

Die jetzt vorliegende Mitteilung stätzt sich hauptsächlich

auf die Sammlungen, die Ingenieur P. DusÉnN nach Europa

mitgebracht hat. Als Teilnehmer der schwedischen, unter

der Leitung des Docenten Dr. O. NORDENSKJÖLD stehenden

Expedition nach Feuerland und den Magellans-Ländern hielt

er sich ungefähr ein halbes Jahr lang (Nov. 1595—Mai 1896)

in dem betreffenden Gebiete auf. Nachdem die Arbeiten

dieser Expedition beendigt und die iäbrigen 'Teilnehmer nach

Schweden zuräckgekehrt waren, begab er sich, teils auf eigene,

teils auf die Kosten schwedischer Gönner der Wissenschaft,

nach Chile, wo er im folgenden Sommer, teilweise auch mit

Unterstätzung von Seiten der Regierungsbehörden, besonders

in Patagonien geologische und botanische Untersuchungen

machte.! Da DusÉnN hoffentlich bald die Resultate der Bear-

beitung der Phanerogamen-Sammlung veröffentlichen und bei

dieser Gelegenheit wahrscheinlich einen kurzen Bericht iber

die Reisen geben wird, kann ich mich hier auf die obigen

kurzen Notizen beschränken. Bei jeder Nummer findet man

äbrigens unten genaue Fundortsangaben.

Ausserdem werden hier zum ersten Male beräcksichtigt

die Flechten, die Professor N. J. ANDERSSON auf der Welt-

umseglung der Fregatte »Eugenie» im Jahre 1852 in den

Magellans-Ländern sammelte und welche bis jetzt unbear-

beitet in der Botanischen Abteilung des Reichsmuseums zu

Stockholm und im Botanischen Museum zu Upsala lagen,

nebst einigen im letzterwähnten Museum befindlichen »ex

America maxime australi, leg. WESTERGRÉEN>.

In diesen Sammlungen, die fast alle aus diesem Gebiete

schon bekannten Stictaceen, und zwar im allgemeinen in

vorziäglichen Exemplaren, enthalten, habe ich nur eine ein-

zige neue Species gefunden.

1 Die auf der Feuerlandsexpedition gesammelten Flechten werden im fol-

genden mit >»>Eldslandsexp. N:o U0> und die später gesammelten mit »>DUSÉN,

Chil. & Patag. N:o 00» bezeichnet. Eine vollständige Serie der mitgebrachten

Nummern wird in der Botanischen Abteilung des Reichsmuseums zu Stockholm

aufbewahrt werden.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 6. Öd

Die Begrenzung der Familie oder der Tribus Stictacere

steht schon längst unter den Lichenologen fest. Uber die-

jenige der Gattungen herrschen dagegen die verschiedensten

Ansichten. Ohne auf eine Kritik der NYLANDER'schen Gat-

tungsbegrenzung, die von vielen Seiten Anerkennung gefun-

den hat, hier einzugehen, will ich nur bemerken, dass ich

betreffs der Gattungen dem hervorragenden finnländischen

Liechenologen Dr. E. Wainro gefolgt bin; zwischen echten

Cyphellen und Pseudocyphellen habe ich keine Ubergänge

gefunden. Die von WaIinio aufgestellten Sektionen habe ich

aber nicht beibehalten können, teils weil das Vorkommen oder

Fehlen der Gonidien in dem Marginalteile des Excipulums,

der äbrigens denselben Bau hat, keinen durchgreifenden Unter-

schied darbietet, teils weil zweifellos sehr verwandte Species

nicht selten verschiedene Gonidien haben. Pseudocyphellaria

obvoluta (AcH.) MALME Z. B. hat gelbgriäne (Palmellaceen-Goni-

dien), die mit derselben eng verwandte Ps. hMrsuta (MONT.)

MALME blaugräne (Nostocaceen-Gonidien); Pseudocyphellaria

fossulata (DUF.) MaALME gelbgrine, Ps. faveolata (DEL.) MALME

blaugräne u. s. w. In der folgenden Aufzählung habe ich

versucht, die Species nach der Verwandtschaft in Gruppen zu

ordnen. Der Aufstellung neuer Sektionen oder »Stirpes» muss

eine eingehende morphologische und anatomische Untersuchung

einer grösseren Anzahl von Species vorangehen.

Der innere Bau des Apotheciums ist oft in den Beschrei-

bungen der Stictaceen nicht oder sehr wenig beräcksichtigt

worden. Ich föge deshalb bei jeder Species, welche mir im

fertilen Zustande aus dem betreffenden Gebiete vorlag, eine

kurze Beschreibung besonders des Theciums und der Sporen

und Angaben äber die J- und KOH-Reaktionen bei. Ausser-

dem teile ich auch Notizen iäber den Bau des Lagers, beson-

ders der Rindenschichten, mit. Hoffentlich werde ich bald

anderswo die Anatomie des BStictaceen-Thallus besprechen

können und bei derselben Gelegenheit die perlscehnurförmigen

Hyphen oder richtiger Hyphenteile behandeln, die mehrfach

im Mark [z. B. bei Pseudocyphellaria Freycinetit (DEL.) MALME

und Pseudocyphellaria carpoloma (DEL.) Waisio " latifolia

(KREMP.)] vorkommen. Dass diese, wenigstens direkt, nichts

mit der Apotheciumbildung zu thun haben, dass sie also nicht

als Ascogone zu betrachten sind, scheint mir ganz unzwei-

deutig daraus hervorzugehen, dass sie oft in den 'Teilen des

6 MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

Lagers, z. B. im unteren Teile der Markschicht, besonders in

der Nähe der Pseudocyphellen, vorkommen, wo keine Apo-

theciumanlagen zu finden noch zu erwarten sind.

Die grosse Ubereinstimmung der Stictaceen-Flora der

Magellans-Länder mit derjenigen Neu-Zeelands ist schon

längst bekannt. Amf die Einzelheiten derselben eimzugehen,

ist hier nicht der Platz; äbrigens bedirfen viele diesbezig-

liche Angaben in der Litteratur einer genauen Nachpräfung.

So ist es z. B. sehr fraglich, ob die echte Pseudocyphellaria

orygmead (ACH.) in dem letzterwähnten Lande vorkommt, und

die Angabe, dass Pseudocyphellaria coronata (MörrL. ARG.)

= Sticta orygmea auctor. poster., non ACcCH.) in Amerika

gesammelt worden ist, scheint mir etwas zweifelhaft zu sein.

Mit Siädbrasilien, dessen Flechtenflora ich aus eigener

Erfahrung kenne, hat das betreffende Gebiet sehr wenige

Stictaceen gemeinsam. Im sädlichsten Staate Brasiliens, Rio

Grande do Sul, habe ich 13 Stictaceen gesammelt, und dar-

unter gehören nicht weniger als 5 zu der in den Magellans-

Ländern gar nicht vertretenen Gattung Lobaria (NSCHREB.)

WaziNnio.! Von Pseudocyphellarien giebt es daselbst nur zwei

oder vielleicht nur eine,? während sie die Hauptmasse der

Stictaceen-Vegetation der Magellans- Länder bilden. HEine

grössere Ubereinstimmung zeigen die Sticten, indem ein grosser

Prozentsatz, 2 oder 3 Species oder beinahe die Hälfte der in

jedem Gebiete vorkommenden, gemeinsam sind.?

Was endlich die Nomenklatur betrifft, möchte ich bemer-

ken, dass ich einen sicheren und allgemein angenommenen,

wenn auch jängeren Namen vor einem älteren, unsicheren

vorziehe. In einem Falle habe ich hier, nach mikroskopischer

Untersuchung des Originalexemplares, einen alten ACHARIUS-

schen Namen im urspränglichen Sinne wiederhergestellt, und

dies gilt Pseudocyphellaria orygmea (= Sticta orygmea ACcH.).

! Lobaria quercizans MicH. mit der Var. erosa (EscHW.) WaiNio, L.

Casarettoana (DNTtrs.)? (eine von L. quercizans MicH. ganz verschiedene

Species), L. crenulata (HooK.) WaIisio, L. cuprea (MöLL. ARG.) und LL. gla-

berrima (DNTRSsS.).

> Pseudocyphellaria aurata (ACcH.) WAISIo und eine neue Species oder

eine Var. der vorigen. ;

3 Im Rio Grande do Sul sind angetroffen worden: Sticta damtecornis

(Sw.) AcH., St. = sinuosa (PERS.) NYL. (diese beiden unter mehreren Formen),

St. variabilis (Borr) AcH., St. Weigelii (AcH.) Waisio, St. fuliginosa

(DICKS.) ÅCH. und eine neue stipitate Species mit blaugränen Gonidien.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:O 6. td

Wenigstens die Hauptmasse der Sticta orygmea der späteren

Autoren gehört zu einer ganz anderen Species (vergl. unten

p- 29), wenn auch bisweilen Exemplare der echten ohne

mikroskopische Untersuchung des Apotheciums und mikro-

chemische Präfung des Lagers zu derselben gebracht worden

sind. Gewöhnlich hat man die von ACcHARrRIuUsS beschriebene

Flechte als Sticta Urvillei var. orygmeoides (NYLANDER) oder

Sticta endochrysea var. orygmeoides (MÖLLER ÅRGOVIENSIS) be-

zeichnet. Ein Vergleich der Originalexemplare hat auch ge-

zeigt, dass Sticta filtcina AcH. (AcHARIUS, Lich. univ. p. 445

ex p.) und St. caulescens DNtrs. nicht identisch sind; die

letztgenannte ist eben die in Patagonien und Feuerland mehr-

fach vorkommende, fertile Flechte, fär welehe folglich der

von DE NortaArIs gegebene Name beizubehalten ist.

Sticeta (ScHrEB.) WAINIo.

WAINIO, Etud. Brés. I (1890) p. 186.

Conspectus specierum.

I. Gonidia palmellacea.

St. damaecormis (Sw.) ACHE.

IT. Gonidia nostocacea.

A. Thallus non stipitatus.

ad.

(04

[B.

Thallus monophyllus, szeepe varie lobatus, lo-

bis latis, rotundatis, subintegerrimis.

St. fuliginosa (DICKS.) ACH.

Thallus laciniatus v. lobato-laciniatus, laci-

niis angustioribus, late linearibus, margine

sinuatis crenatisve.

Thallus tenuis, supra nitidus, subtus subnudus

v. rhizinis brevissimis parce vestitus, laciniis

esorediatis v. exisidiosis, apice sepe truncatis.

St. Gaudichaudii DEL. .

Thallus crassior, supra vulgo opacus, subtus

rhizinis longis densissime vestitus, laciniis

margine sepissime isidiosis, apice vulgo ro-

tundatis.

St. Weigelii (ACH.) WaAINIO.]

B. ”Thallus stipitatus.

Ad.

ad.

Lacinize (s. lobi) thalli haud isidiosee.

Thallus breviter stipitatus, laciniis latis (1,5

—2 cm. latis), apice vulgo rotundatis.

St. caulescens DNTRS.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O 6. 9

g. Thallus longe stipitatus, repetito-laciniatus,

laciniis angustioribus (cireiter 0,5 cm. latis),

apice vulgo truncatis.

St. longipes' (MUrL. ARG.) MALME . . : 2 3.

hb. Lacinie (s. lobi) thalli isidiosee.

Dag] LTCEN AG NGE Sr SE mar na RR a S bofast en PN SAR

1. Sticta dameecornis (Sw.) AcH.

ACHARIUS, Meth. (1803) p. 276; Lich. univ. (1810) p. 446.

NYLANDER, Syn. I (1860) p. 356.

WATINIO, Etud. Brés. I (1890) p. 191.

Lichen damcecornis SW.; SWARTZ, Prodr. (1788) p. 146; Flor.

mneatoccesti (1806) pp. 1900.

Patagonia oceident.: ad Rio Aysén (Supra truncos arborum.

SrEJT IDvseN, Chil, & Patag: N:o 211).

Species valde variabilis, quamobrem ab auctoribus nume-

rose descripte sunt forme varietatesque.

Specimina a DusÉnN reportata cum originali, in herb.

SWARTZ (nune Stockholm.) asservato, bene congruunt. Thallus

intus KOH immutatus; lacinie usque ad 1 cm. late, apice

paullulum angustate, obtuse v. subtruncate v. emarginate,

subtus rhizinis brevibus, obscuris usque ad margines apicem-

que vestite cyphellisque crebris, parvis, ore vix 0,25 mm.

lato ornate. Apothecia marginalia et supra thallum sparsa

(in specimine originali omnia marginalia). Thecium circiter

125 u altum, superne fulvescens, ceterum hyalinum, KOH

colore immutatum, J. pulchre coerulescens. Paraphyses sim-

plices, 2—2, u crasse, apice sensim clavato-incrassate, sat

parce septate, ad septum summum vulgo manifeste constrictee.

Spore in ascis clavatis 8=, irregulariter, distichee, fusiformes

v. oblonge, apicibus sepissime obtusiuscule, medio non v.

paullulum constricte, 28—32 u longe, 6—8 u crasse (in

specim. originali 6—7 u crassee), dy—tetrablaste, incoloratae

v. dilute fuscescentes, episporio tenui.

Cum hac sepe commixta fuit Sticta lacimiata (SWw.) ACHE.

(Meth. p. 279; Lich. univ. p. 446), cujus speciei rarissimee non

nisi specimen originale examini microscopico subjicere mihi

licuit. Habitu Stictam ”"sinuosam (PErRsS.) NYL. in memoriam

revocat (cfr. AcH., Lich. univ. p. 447); facillime dignota strato

10 MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

medullari thalli KOH sanguineo-rubescente. Apothecia margi-

nalia. Thecium (ut in St. damecorni) cireiter 125 u altum,

KOH immutatum, J. pulchre coerulescens. Paraphyses sim-

plices, 2—2,»5 u crasse, apice sensim clavate et sat crebre

septatze et ad septa aliquantulum constricte. Spore in ascis

clavatis 8=, irregulariter distiche, fusiformes, utroque apice

acutze, medio aliquantulum constricte, (35—)38—42 u longee.

6,5—7,5 u crasse, dy—tetrablaste, episporio tenui.

2. Sticta caulescens DNTRrRs.

DE NOTARIS in Mem. della R. Accad. delle Sc. di Torino. Ser. H,

bom. 124 (1832). Pa ALA

Stictina filicina auctor. ex. p. [non ISticta filicina (ACH.)].

ICON: tab. nostr. I fer 2 & D.

Isla Desolacion: Puerto Angusto (Supra terram et ad trun-

cos putridos. 1877/396. HEldslandsexp. N:o 177, leg. DusÉN.

— Ad truncos Berberidis ilicifolie. 181/496. Eldslandsexp.

s. n., leg. DusÉN.); Patagonia occident.: ad Rio Aysén (Ad trun-

eostrarborum. nm 18:2/1 97.1 -DusÉn; Chilod& > Patag:nN:Orms)s

Argentina: ad lacum Nahuelhuapi (18 ?/: 97. DusÉn, Chil. &

Patag- N:o 192.):

Preterea examinavimus specimina e Los Ulmos prov.

chil. Valdivia (H. Krausr. 1864. — »Sticta filicina».) repor-

tata nec non Erdumseglung S. M. Fregatte »Donau» 1868—71

s. n. (leg. WAWRA. — »Sticta filteina»>.).

Thallus intus albus, KOH immutatus. Stratum corticale

superius e seriebus 4—5 cellularum sat minutarum, summis

minimis, pachydermaticis exceptis, sat leptodermaticarum con-

flatum; inferius e seriebus circiter 3 cellularum paullulo ma-

jorum, infimis pachydermaticis exceptis, sat leptodermaticarum

formatum. Rhizine sparse solitarieque, simplices, sat erebre

septatee, parietibus sat crassis.

Pars marginalis excipuli nulla gonidia fovens. Thecium

110—125(—150) u altum, superne fulvo-lutescens, ceterum

subhyalinum, hypothecio lutescente, J. primum coerulescens,

dein decoloratum, ascis vinose rubescentibus, KOH immutatum.

Paraphyses simplices, arcte coherentes, 2,,—3 u crasse, apice

vulgo manifeste clavate, clava usque ad 5 u crassa, 1—2-

septata, ad septa paullulum constricta, cellula summa sepe

91 AO NE a I

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 29. AFD. III. N:06. 11

fulvescente. Spore in ascis fusiformi-clavatis 8, irregulari-

ter distiche, fusiformes, incolores, dyblaste, rarius tetra-

blastse, medio non constricte, recte v. curvule, episporio

septoque tenuibus, (30—)35—40(—45) u longe, (6,5—)7—8 u

Crasse.

3. Sticta longipes (MörL. ARG.) MALME.

Stictina longipes MÖLL. ARG.; MÖLLER ARGOV. in Flora LV

(1882) p. 303.

ICON: tab: nostr. I fig. 1.

Patagonia occident.: ad Rio Aysén (Ad truncos arborum.

öbor WD TustEN, Cm. & Patag. N:o 208).

Omnino eandem formam e Valdivia (Los Ulmos) repor-

tavit H. KravsE 1862 (;Sticta levigata KREMPELH.»; vidimus

specimen in herb. Mus. bot. Upsal.).

Preesertim laciniis numerosioribus angustioribusque differt

a precedente, cujus forsan sit varietas. Anatomia thalli ut

in precedente. Excipulum nulla fovet gonidia. Thecium

125—150 u altum, hypothecio luteolo, KOH immutatum, J.

primum coerulescens, dein sordide vinose rubescens. Para-

physes simplices, circiter 2,5 u crasse, apicibus, sat indistincte

clavatis coherentes. Spore in ascis clavatis 3=, incolores,

dyblastze, oblongo-fusiformes, obtusiusculee, (25—)28—32(—35)

u long, (8,5—)9—10(—10,5) u crasse, medio sepe paullulum

constricte, episporio tenui.

LNStetarniliema Acer (exp).

ACHARIUS, Lich. univ. (1810) p. 445, quoad specimen e Jamaica

a SWARTZ reportatum, nunc in Mus. bot. Stockholm. asservatum; non

Negh. (1803) p. 270.

IStictina filicina (ACH.) NYL.; NYLANDER, Syn. I (1860) p. 349

ex p-

Tichen filiz SW.; SWARTZ, Flor. Ind. occ. III (1806) p- 1904;

non Dissert. meth. musc., C. LINNAEO filio preside, (1781) p. 36, que

planta secundum specimen originale nunc in Mus. bot. Stockholm. asser-

vatum plane eadem est ac Sticta filir (SW.) NYL.

Isla Desolacion: Puerto Angusto (Ad truncos putridos.

18 27/3 96. Eldslandsexp. N:o 178, leg. DusÉN.); Patagonia occi-

NA MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

dent.: Newton Island (Ad truncos arborum. 18 530/5 96. DUuSÉN,

Chil. & Patag. N:o 40.).

Thallus intus albus, KOH immutatus: Stratum cortieale

superius e seriebus vulgo 5—6 cellularum pachydernaticarum,

summis parvis exceptis, sat magnarum conflatum; inferius

subequicrassum, e seriebus 3—4 cellularum, infimis sat parvis

exceptis, permagnarum formatum. Rhizine sparse solitariae-

que, breves, simplices, crebre septate, parietibus crassis.

Apothecia in speciminibus mihi visis minus bene evoluta, ascis

sporisque nullis; pars marginalis excipuli nulla gonidia fovens.

Var. thallo ecrassiore, etiam supra hince inde isidioso, lobis

latioribus, rotundatis, margine crenulatis, cyphellis sat erebris

magnisque.

ICON: tab. noste! fe Ar & 5.

Fuegia: Rio Condor (Ad truncos putridos. 18 ?5/296.

Eldslandsexp. N:o 147, leg. DusÉn.), Ushuaia (Ad truncos ar-

borum. 18:/596. HFEldslandsexp. N:o 230, leg. DusSÉN.).

Ad eandem formam pertinent LEcHLER, Plant. Magellan.

N:o 990 (Ad truncos putridos pr. Punta Arenas) nec non

Hariort (Miss. Cap Horn) N:o 9, a MörLErR Are. ad Stictinam

orbicularem NYLr. relata, verisimiliter etiam LECHLER, Plant.

chil. N:o 647 (Ad truncos arborum pr. col. Arique. Julio

18515)

Quoad anatomiam thalli cum forma genuina supra com-

memorata bene congruit; apothecia, non nisi in LECHLER, Plant.

chil. N:o 647 visa, minus bene evoluta, ascis sporisque nullis.

Habitu hec forma sat recedit, at vix propria est species

neque cum St. orbiculari NYL. conjungenda. Ceterum Sticte

isidiose steriles difficillimee sunt extricatu.

J. Sticta Gaudichaudii DEL.

DELISE, Sticta (1822) p. 80 OSticta Gandichaldia>).

Stictina ”Gaudichaudii (DEL.) NYL.; NYLANDER, Syn. I (1860)

p. 345.

Sticta Malovina FR.; FRIES Syst. orb. veg. (1825) p. 283 secun-

dum specimen orig. in herb. Mus. bot. Upsal. asservatum.

Isla Desolacion: Puerto Angusto (Ad rupes litorales.

13 27/3 96. Eldslandsexp. N:o 179, leg. DusÉnN.); Patagonia occident.:

RE &

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 6. 13

Puerto Bueno (Supra terram. 18 2!/5 95. DusÉn, Chil. & Patag:.

N:o 30.); ad fretum Magellanicum, in vicinlis Borga- & Ni-

colas-Bay leg. N. J. ANDERSSON 1852.

Thallus intus albus, KOH immutatus. Stratum corticale

superius sat tenue, e seriebus 3—5 cellularum conflatum, cel-

lulis summis parvis, valde pachydermaticis, parietibus fulve-

scentibus, ceteris sat magnis, sat pachydermaticis; inferius

superiore crassius, e seriebus circiter 3 cellularum permagna-

rum, pachydermaticarum formatum. <Rhizinee brevissimee,

sparsee solitarieque, simplices, cylindracee, parietibus sat

Crassis.

Excipulum nulla fovet gonidia. Thecvwum circiter 75 u

altum, superne rufo-fulvescens, ceterum hyalinum, hypothecio

fulvescente, KOH immutatum; J. asci primum coerulescunt.

dein vinose rubescunt, partibus ceteris thecii rufescentibus.

Paraphyses simplices, 2,,—3 u crasse, parce septatie, apicibus

nonnihil clavatis coherentes. Spore in ascis clavatis 3, in-

colores, dy—tetrablaste, fusiformes, (30—)35—40(—50) u lon-

ge, (3-—)3,,—6,5(—7) u crasse, episporio tenui. Cyphello-

blaste leves, globose, 2,5—3 u crasse.

Ex Isla Desolacion (Puerto Angusto. Supra saxa. 18 ?5/3 96.

Eldslandsexp. N:o 181, leg. DusÉn.) reportata sunt specimina

minus bene evoluta, sterilia, que forsan ad St. Weigelii (A CH.)

WaIinio (WaInrio, Etud. Brés. I p. 189) sint referenda.

6. Sticta fuliginosa (DICcKS.) AcCH.

ACHARIUS, Meth. (1803) p. 281, Lich. univ. (1810) p. 454.

IStictina fuliginosa (DICKS.) NYL.; NYLANDER, Syn. I (1860)

p. 347.

Fuegia: Porvenir (18 ??/122 95. Eldslandsexp. N:o 85 a, leg.

DUSÉN.).

Specimina reportata sterilia, parva cum LECHLER, Plant.

chil. (ED. R. HoHENACKER) N:o 599 congruunt et ad var. ob-

volutam (DEL.) NYL. pertinent.

W ATINIO,

Pseudocyphellaria Warsrio.

Etud. ;Brés.. I (1890) pa 182;

Conspectus specierum.

I. Gonidia palmellacea.

4. Pseudocyphellze albee.

ad.

Thallus (supra nitidus) vulgo haud serobiculatus,

aut si serobiculatus est, sorediis destitutus, s:epe

isidiosus. Pars marginalis excipuli gonidia fo-

vens. Spore incolores v. rarius demum paullulum

fuscescentes.

Ps: Freycinetir (DEL) MAzme so

[nd a |

Thallus serobiculatus, haud isidiosus, nonnum-

quam sorediosus. Pars marginalis excipuli

nulla gonidia fovens (excepta Ps. granulata

(BAB.) sec. NYLANDER, quee in terris magellan.

sterilis). Spore obscuratee.

Pseudocyphelle semper albe. Episporium

haud incrassatum, septum tenue.

Ps: fossulata (DuUF:) MALME ocg

Pseudocyphelle vulgo lutescentes v. sulphu-

reg. Episporium incrassatum, septum crassum,

vulgo poro pertusum. Nn

Thallus esorediatus. Pseudocyphellze parvee,

elevatze, sepe atromarginate. (Pars margi-

nalis excipuli nulla gonidia fovens.)

Ps. physceiospora. (NYL.) MATME 00-00

Thallus sorediosus. Pseudocyphellae magnee,

haud v. vix elevatzee, sepe albo-marginatee.

(Pars marginalis excipuli gonidia fovens, test.

NYLANDER; specimina magellan. sterilia.)

Ps. granulata (BAB.) MALME.. . .

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 295. AFD. III. N:0 6.

B. Pseudocyphellze luteze.

Ad.

—L-

—I-

KRK

Thallus supra dense pilosus. Pars margi-

nalis exeipuli gonidia fovens. Spore obscuratee.

Ps. obvoluta (ACH.) MALME

Thallus supra glaber v. saltem subglaber.

Pars marginalis excipuli nulla gonidia fovens

(excepta Ps. granulata (BAB.) sec. NYLANDER).

Thecium superne KOH violascens. Thallus

intus albus.

Spore obscurate, episporio septoque incras-

satis (Vide supra Abp!).

Thallus sorediosus. Pseudocyphellre magnee.

(Apothecia mihi non visa.)

Ps. granulata (BaAB.) MALME .

Thallus esorediatus. Pseudocyphellze parvee.

Ps. physciospora (NYL.) MALME

Spore incolores, episporio septisque tenuibus.

Thallus esorediatus.

Ps. nitida (TAYL.) MALME

Pars marginalis excipuli gonidia fovens. 'The-

cium KOH colore immutatum.

Spore (saltem demum) obscuratze. Thallus

intus luteus.

FThallus coriaceus, intus KOH sanguineo-pur-

purascens, margine sepe isidiosus. Apothecia

superficialia, parva. Spore fusiformes, apici-

bus acute, 33—40 u longee, J—10 u crasse.

Ps. coronata (MÖLL. ARG.) MALME.|

Thallus tenuior, intus KOH immutatus, mar-

gine sepe sorediosus. Apothecia marginalia,

magna. Spore oblonge v. oblongo-fusifor-

mes, apicibus obtuszee, (22—)253—30 u longee,

6—8(— 9) u crasse.

Ps. awrata (ACH.) WaAINIO .

Spore persistenter incolorate. Apothecia

superficialia. ”Thallus intus KOH non san-

guineo-purpurascens.

—I-

MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

Thallus intus luteus, sat tenuis. Spore ob-

longo-fusiformes, apicibus obtuse, 33—40 u

longee. 5,,—6,5 u Crasse.

Ps. orygmea (ACH.) MALME

Thallus intus ochraceus v. albidus, coriaceus,

substrato sat arcte adpressus. Spore bacil-

lari-fusiformes v. bacillares, 25—30 u longee,

4—9 u Crasse.

Ps. vaccina (MONT.) MALME

" (Ps. gramulata (BAB.), cujus specimina magell.

sterilia sunt, thallo soredioso, intus albo,

pseudocyphellis magnis, vulgo sulphureis

dignoscitur.)

"II. Gonidia nostacacea.

4. Pseudocyphelle albee.

ad.

Thallus subtus subnudus, supra et margine

sorediis albidis ornatus.

Ps. argyracea (DEL.) WaAINIo var. sore-

dirfera (DEI) 4 cv sl else okt RE

Thallus subtus rhizinis crebris vestitus.

Thallus supra nitidus, subtus rhizinis obscu-

ris vestitus, sorediis nullis.

Ps. faveolata (DEL.) MALME var. cervi-

cornis (FLot.) .

Thallus supra opacus, saltem margine, vulgo

etiam supra, sorediis v. isidiis confertis or-

natus.

Thallus coriaceus, vulgo serobiculatus, subtus

rhizinis obscuratis vestitus, margine, vulgo

etiam supra, isidiis confertis, obscuratis or-

natus. |

Ps. coriifolia (MÖLL. ARG.) MALME

Thallus tenuior, haud scrobiculatus, subtus

rhizinis cinereis vestitus, margine, seepe etiam

supra, sorediis cinereis ornatus.

Ps. intricata (DEL.) WaIinio var. Thou-

arsii (DEL). ;

20.

18.

155

13.

16.

14.

rat

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD: III. N:0 6. 17

B. Pseudocyphellae lutere.

a. Thallus supra pilosus. Spor:e obscurate.

a. Thallus intus albus. Pars marginalis excipuli

gonidia fovens. Thecium KOH immutatum.

Spore tetrablastee.

PSA har sutar (MOND) EVIAEMEN 3 od SO

gp. Thallus intus luteus. Pars marginalis exci-

puli nulla gonidia fovens. Thecium superne

KOH roseo-violascens. Spore dyblastee.

SKA TLS ULGANVDATMEN IR RR LSE.

b. Thallus supra glaber v. subglaber.

a. Thallus intus luteus, neque isidiosus neque

sorediosus. Pars marginalis excipuli gonidia

fovens. Spore incolores, aciculares.

Ps. endochrysodes (MÖLL. ARG.) MALME . 19.

Bg. Thallus intus albus. Pars marginalis exci-

puli nulla gonidia fovens. Spore obscuratee,

ellipsoide&e v. oblonge v. fusiformes.

Thallus neque isidiosus neque sorediosus.

+ Thalli lacinie late, supra distinctissime re-

ticulato-costate, vulgo opace, subtus tomento

rhizineo brevi, albido v cinerascente vestit:e.

Ps. carpoloma (DEL.) WaAIisSio ”latifolia

(CSR EMP Söleretd emo alalb]iedsanatnr SMÅ

++ Thalli lacine& angustiores, supra indistincte

reticulato-costate, nitidr, subtus tomento

rhizineo longo, obscuro, fusco vestitee.

BSNgäln ar (NEON: EM AEMRIG SOL Ve 150-008:

=+ Thallus aut sorediosus (sorediis luteis) aut isi-

diosus (isidiis cinereis, intus luteis).

RSKR GO Gata (NNE ANTO TS SN.

7. Pseudocyphellaria obvoluta (AcH.) MALME.

Stieta obvoluta ACH.; ACHARIUS, Lich. univ. (1810) p. 452.

NYLANDER, Syn. I (1860) p. 362 ex p. (efr: Lich. Scand. p. 95).

Parmelia obvoluta ACH.; ACHARIUS, Meth. (1803) p. 218.

-—

[0 €)

MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

Fuegia: Ushuaia (Ad truncos putridos. 18 5/396. Elds-

landsexp. N:o 235, leg. DusÉN.); Patagonia: Punta Arenas (Ad

truncos vetustos Fagi betuloidis. 1811/122 95. Eldslandsexp.

N:o 53, leg. DusÉn. — 182!/1 95. Eldslandsexp. N:o 6 &

N:o 8, leg. DusSÉN.).

Preterea in Mus. bot. Upsal. examinavimus Erdumseglung

S. M. Fregatte >»Donau» 1868—71 N:o 3149 (leg. Dr. WAWRA,

»Sticta Guilleminii MoNt.>) nec non W. LEcHLER, Plant. Magel-

lan. N:o 1010, ambo specimina e Punta Arenas reportata.

Thallus intus albus, KOH immutatus, supra pilis simpli-

cibus, + agregatis, subeylindraceis, valde pachydermaticis,

usque solidis, sat crebris ornatus, subtus pilis brevibus, crebre

septatis, moniliformibus, sepe nonnihil ramosis, sat leptoder-

matis densissime rhizinisque longioribus, simplicibus v. sub-

simplicibus, + aggregatis, subcylindraceis, sat pachydermati-

cis minus dense vestitus. Stratum corticale superius e pluri-

bus seriebus cellularum sat pachydermaticarum minutarumque

conflatum, inferius e seriebus 2—3 cellularum magnarum,”

pachydermaticarum formatum; stratum gonidiale reticulatum,

maculis angustis, hyphis crebre septatis, quam in strato me-

dullari crassioribus.

Pars marginalis excipuli gonidia fovens. Thecium ecir-

citer 100 u altum, superne rufescens v. fulvescens, ceterum

hyalinum, hypothecio lutescente, KOH immutatum, J. primum

coerulescens, dein sordide decoloratum, ascis persistenter coeru-

lescentibus. Paraphyses simplices, circiter 2 u crasse, apice

valde incrassate, cellula summa obovoidea, circiter 10 u longa,

usque ad 6 u crassa, obscurata. Spore in ascis eclavatis 8=,

irregulariter distiche, ellipsoider v. oblongo-fusiformes, tetra-

blaste, obscurgate, episporio septisque sat tenuibus, (23—)25

—30(—32) u longae, 9—10(—11) u erasse. Pycnoconidia s.

spermatia minutissima, oblonga, circiter 3 u longa, I u crassa,

arthrosterigmatibus crassis, erebre septatis affixa.

3. Pseudocyphellaria hirsuta (Mont.) MALME.

Sticta hirsuta MONT.; MONTAGNE, Flor. Ferdinandes. (Ann. des

Sc. naturelles. Seconde série, tome IV. 1835) p. 88.

Stietina hirsuta (MONT.) NYL.; NYLANDER, Lich. Scand. (1861)

Pp: dd:

Sri a

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 6. 19

Fuegia: Porvenir (Supra terram. 1822/12 95. HEldslands-

exp. N:o 85 b, leg. DusÉn.), Rio Azopardo (Ad ramos vetustos

Berberidis. 18?9/2 96. Eldslandsexp. N:o 133, leg. DusÉN.),

Ushuaia (Ad truncos putridos. 18 5/596. Eldslandsexp. N:o

252, leg. DusÉN.); Patagonia occident.: Newton Island (Ad ramos

Berberidis ilicifolie. 1839/5 96. DusÉn, Chil. & Patag. N:o 23.);

Valdivia: Corral (Ad truncos arborum, 18/6 96. DustnN, Chil.

& Patag: N:o 52.).

Przeeterea permulta examinavimus specimina e Patagonia,

Valdivia et Juan Fernandez reportata, ex. gr. specimen au-

thentiecum a MOoNTAGNE communicatum, W. LECcHLER, Plant.

chil. N:o 357, W. LEcHLErR, Plant. Magellan. N:o 1004, BER-

TERO N:o 676 (Ad rupes, arborum cortices regionis Rancagua,

Chile.).

Thallus intus albus, KOH immutatus, supra pilis aggre-

gatis, sepe nonnihil conglutinatis, basin versus simplicibus,

cylindraceis, sat pachydermaticis, apice ramosis, ramis sat

leptodermaticis, crebre septatis, moniliformibus, ornatus, sub-

tus pilis brevibus, erebre septatis, moniliformibus, seepe non-

nihil ramosis, sat leptodermaticis densissime rhizinisque lon-

gioribus, aggregatis, sepe conglutinatis, basin versus simpli-

cibus, cylindraceis, sat pachydermaticis, apice ramosis v.

ramosissimis, ramis sat leptodermaticis, crebre septatis, monili-

formibus, minus dense vestitus. Stratum corticale superius

e seriebus pluribus (circiter 6) cellularum sat leptodermati-

carum minutarumque conflatum, inferius e seriebus 2—3 cellu-

larum majorum, pachydermaticarum formatum; stratum goni-

diale reticulatum, maculis amplis, hyphis valde leptodermati-

cis, erebre septatis, quam in strato medullari tenuioribus.

Pars marginalis excipuli gonidia fovens. Thecium circiter

80 u altum, superne fulvescens, ceterum incoloratum, hypo-

thecio paullulum lutescente, KOH colore immutatum, J. pri-

mum coerulescens, dein sordide decoloratum, ascis persistenter

coerulescentibus v. demum vinose rubescentibus. Paraphyses

simplices, circiter 2,5 u crassa, apice sensim et haud multum

inerassatee, incolorate, sat facile libere. Spore in ascis cla-

vatis 8, irregulariter distiche, fusiformes, oblongo-fusiformes

v. rarius ellipsoide&e, tetrablastre, obscurate, episporio sep-

tisque tenuibus, (23—)25—30(—32) u longee, 1,>—38,5 u crasse.

Preecedenti similis, abs qua thallo minus lobato, apo-

theciis omnibus marginalibus, gonidiis nostocaceis (coeruleo-

20 MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

viridibus), pilis longis rhizinisque ramosis, manifestius aggre-

gatis, sporis angustioribus etc. facile distinguitur. Zz

9. Pseudocyphellaria aurata (AcCH.) WaAINIo (emend.).

Pseudocyphellaria aurata (ACH.) et Ps. aurora (DNTRS.) WAINIO:

WAINIO, Etud. Brés. I (1890) p. 183.

ISticta aurata ACH.; ACHARIUS, Meth. (1803) p. 277; Lich. univ.

(1810) p. 448.

NYLANDER, Syn. I (1860) p: 361.

Argentina: Puerto Blest ad lacum Nahuelhuapi (Ad ramos

fruticum. 187/1797. DusÉn, Chil. & Patag. N:o 170).

Sporis crassioribus, 23—28 u longis 8—9 u crassis (epi-

sporio septisque tenuibus), pseudocyphellis minoribus, rhizinis

'paucioribus a planta in Brasilia occurrente recedit. Forsan

propria sit varietas. Specimina reportata tamen humiditate

sat corrupta sunt, quamobrem ea describere noluimus.

10. Pseudocyphellaria physciospora (NYL.) MALME.

Sticta physciospora NYL. (ut subsp. S. fossulate DUF.); NYLANDER,

Syn. I (1860) p. 364.

sSticta impressa HOOK. & TAYL.; HOOKER & TAYLOR in London

Journ. of Bot. III (1844) p. 648 (solummodo pr. p. e NYLANDER),

quod nomen forsan sit restituendum ideoque Pseudocyphellaria impressa

(HO0OE. & TAYL.) sceribendum.

Patagonia occident.: ad Rio Aysén (Ad truncos radicesque

arborum. 185/197. DusÉn, Chil. & Patag. N:o 112.); Argentina:

P:to Blest ad lacum Nahuelhuapi (Cum Chil. & Patag. N:o

180, leg. DusÉN.); e freto Magellanico jam 1852 reportavit N.

J. ANDERSSON.

Thallus intus KOH immutatus v. leviter flavescens. Stra-

tum corticale superius parenchymaticum, e numerosis seriebus

cellularum minutarum parietibus valde inerassatis conflatum;

stratum corticale inferius e seriebus 3—4 cellularum ejusdem

formie formatum. Rhizine sepe aggregate, e cellulis brevi-

bus, sat leptodermaticis, una serie dispositis formatz2e. In parte

superiore strati medullaris hinc inde adsunt hyphe crebre

septatze, moniliformes, cellulis inflatis, globosis; in parte in-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 6. 21

feriore numerosa inveniuntur cephalodia endogena, coeruleo-

viridia.

Pars marginalis excipuli nulla gonidia fovens. Thecium

circiter 125 u altum, subhyalinum, superne sordide olivaceum,

hypothecio ferrugineo-rufescente, J. primum coerulescens, dein

sordide v. vinose decoloratum, ascis diu v. persistenter coe-

rulescentibus. Paraphyses simplices, apicibus manifeste cla-

vato-incerassatis sat arecte cohzerentes. Spore in ascis clava-

tis 8=, irregulariter distiche, dyblaste (rarissime tetrablastee),

obscurate, episporio equaliter incrassato v. apicibus tenuiore,

septo ecrasso, sepe poro pertuso, ellipsoide&e v. oblonge v.

ellipsoideo-fusiformes, 25—30(—35) u longe, (8—)9—10(—12)

Ht Crasse.

11. Pseudocyphellaria granulata (BaAB.) MALME.

Sticta granulata BAB.; BABINGTON in J. D. HOOKER, Flora Nov2e

Zelandie II (1855) p. 280.

Stictina granulata (BAB.) NYL.; NYLANDER, Syn. I (1860) p. 340

(dein a NYL. ad Stictam relata).

Fuegia: Rio Condor (Supra terram. 18 ?6/296. HEldslands-

exp. N:o 149, leg. DusÉNn), Ushuaia (Ad truncos arborum.

18 7/5 96. Eldslandsexp. N:o 363 a, leg. DusÉN.); Patagonia:

Punta Arenas (18 5/12 95. Eldslandsexp. N:o 64, leg. DUSÉN.)

E Freto Magellanico jam anno 1852 reportavit N. J. ANDERSSON.

Specimina supra commemorata (sterilia) cum W. LECHLER,

Plant. Magellan. N:o 984 (Ad corticem arborum in silvis pr.

Punta Arenas), quam ad hanc speciem trahit celeberr. NY-

LANDER, plane congruunt; a planta neozelandica lobis crassi-

oribus latioribusque nonnihil recedunt; zeque ac heec pseudo-

cyphellis magnis, sulphureo-lutescentibus facile dignoscuntur.

Thallus intus albus, KOH immutatus. Stratum corticale

superius crassum, sepe rimosum, e numerosis seriebus cellu-

larum minutarum, valde pachydermaticarum conflatum, inferius

multo tenuius, e seriebus circiter 4 cellularum minutarum,

pachydermaticarum formatum; in parte superiore strati me-

dullaris hince inde, presertim infra soredia, nonnumquam etiam

supra stratum corticale inferius, adsunt hyphree moniliformes,

cellulis inflatis, subglobosis v. late ellipsoideis. In eodem

strato, imprimis in parte inferiore, inveniuntur cephalodia

2 MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

endogena, coeruleo-viridia, seepe copiosa magnaque. Rhizine

incolores, numerosee, sparse v. + aggregate, simplices, cylin-

dracee, parietibus crassis.

12. Pseudocyphellaria fossulata (DuF.) MALME.

Sticta fossulata DUF.; DUFOUR in DELISE, Sticta (1822) p. 99.

NYLANDER, Syn. I (1860) p. 363, saltem ex p.; Lichenes Nove&

Zelandie (1888) p. 37 (2).

Specimibus authenticis nobis sepe non obviis, synonymiam hujus

speciei extricare non possumus; ad interim nomen a NYLANDER adhibi-

tum servandum mihi videtur.

Patagonia occident.: Molyneux Sound (In silva. 181/696.

DusÉn, Chil. & Patag. N:o 34.), ins. Guaitecas, Melinca (Ad

truncos arborum dejectos. 18?3/497. Dusén, Chil. & Patag.

N:o 149 ex p.) et Isla Westhoff (18 ?8/497. DusÉsN, Chil. &

Patag. N:o 140:):

Specimina supra enumerata ad var. RKichardii (Sticta

RBichardii MontaAGNE Flor. Ferdinandes. in Annales des scien-

ces naturelles, Botanique, 2" série, tom. 4 (1835) p. 88) sine

dubio pertinent. A speciminibus neozelandicis (ex. gr. AR-

NOLD, Lich. exs. N:o 1215 et Loka, Lichenoth. univ. N:o 119)

thallo obscuriore, supra nitido distinetiusque reticulato, lobis

sepe angustioribus, rhizinis obscurioribus, sporis longioribus,

pro rata angustioribus differunt. [In ARNOLD, Lich. exs. N:o

1215 spore sunt dyblaste, rarius tetrablastae, (18—)20--22

(—24) u longee, (7—)8—9(—10) u crasse.] A specie sequente,

cui siepe simillima sunt, jam apotheciis omnibus marginalibus

et gonidiis palmellaceis facillime distincta.

Thallus intus albus, KOH immutatus. Stratum corticale

superius e seriebus circiter 6 cellularum conflatum, quarum

superiores minute sunt et valde pachydermauticee, ceterxe ma-

jores et minus pachydermatice; inferius subequicrassum v.

paullulo tenuius, e seriebus 3—4 cellularum, infimis minutis

et valde pachydermaticis exceptis, sat magnarum pachyder-

maticarumque formatum. Rhizine longe, vulgo aggregate

conglutinatreque, haud ramose, cylindracere, sat crebre sep-

tate, parietibus sat incrassatis. ,

Pars marginalis excipuli nulla gonidia fovens. Theciwm

superne rufescens, ceterum hyalinum, hypothecio subhyalino,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 6. 23

J. primum leviter coerulescens, dein mox decoloratum, ascis

diu coerulescentibus, demum sordide vinose decoloratis, KOH

colore immutatum. Paraphyses circiter 2,5 u crasse, simpli-

ces, apicibus leviter clavatis, sat erebre septatis arcte coheeren-

tes, ceterum sat facile libere. Spore (in speciminibus Duse-

nianis desunt, in specimine a D:re R. CUNNINGHAM in »Chiloé

—Patagonia» collecto, in Mus. bot. Upsal. asservato exami-

nate) in ascis subeylindraceis 8=, distiche, dyblastae, demum

obscurate, episporio septoque tenuibus, oblonge v. oblongo-

fusiformes, 20—30 u longe, 7—8 u crasse.

13. Pseudocyphellaria faveolata (DEL.) MALME var Cervi-

cornis (FLor.).

Stieta cervicornis FLOT. in sched.

Stictina faveolata (DEL.) NYL. var. cervicornis (ELOT.) NYL.; NY-

LANDER, Syn. I (1860) p. 337.

Patagonia occident.: ins. Guaitecas, Melinca (Supra terram

et ad truncos dejectos. 182?3/497. DusÉn, Chil. & Patag. N:o

149 ex p.), ad Rio Aysén (N:o 173 immixta. 187/297, leg. DusÉN.).

Preeterea in Mus. bot. Upsal. examinavimus W. LECHLER,

Plant. chil. N:o 598a & 598 b (in provincia Valdivia coll.).

Thallus intus albus, KOH immutatus. Stratum corticale

superius e pluribus (circiter 6) seriebus cellularum minutarum,

pachydermaticarum conflatum, inferius e seriebus 2—3 cellu-

larum majorum, valde pachydermaticarum formatum. Rhizine

fuscescentes, aggregate, sepe + conglutinate, cylindracex,

parietibus crassis, septis sat crebris.

Pars marginalis excipuli nulla gonidia fovens. Thecium

superne rufescens, ceterum hyalinum, hypothecio subhyalino

v. paullulum rufescente, KOH colore immutatum, J. rubescens

v. rufescens, ascis coerulescentibus v. demum vinose rube-

scentibus. Paraphyses simplices, apicibus manifeste clavatis,

sat crebre septatis arcte coherentes, ceterum sat facile liberze.

Sporce in ascis subeylindraceis v. anguste clavatis 8, distichee,

dyblaste, obscurat:re, oblonge v. ellipsoidere, episporio septo-

que tenuibus, (23—)25—30 u long, 7--8(—8,5) u crasse.

Ad hanc speciem pertinent etiam alia specimina ex in-

sulis Guaitecas (Melinca. 18 ?3/497. Dustn, Chil. & Patag.

N:o 139.) reportata. Lobis latioribus, indistinctius scrobicu-

24 MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

latis, letius coloratis differunt a varietate supra commemo-

rata, quacum quoad anatomiam thalli apotheciorumque plane

congruunt.

14. Pseudocyphellaria intricata (DEL.) WAINIo var Thou-

arsii (DEL.).

WAINIO in Hedwigia XXXVII (1898) p. 34.

Sticta Thouarsii DEL.; DELISE, Sticta (1822) p. 90.

Stictina intricata (DEL.) NYL. var. Thouarsit (DEL.) NYL.; NY-

LANDER, Syn. I (1860) p. 335.

Patagonia occident.: ad Rio Aysén (Ad truncos arborum.

SLITIT UDTSEN) ChilSt&A Batag: N:o 2105

Thallus intus albus, KOH immutatus. Stratum corticale

superius e pluribus (circiter 6) seriebus cellularum, summis

parvis exceptis, magnarum, pachydermaticarum formatum, in-

ferius e seriebus 3 cellularum ejusdem form&e et magnitudi-

nis. Rhizine sparse, raro aggregate, subhyalinee, simplices,

parietibus crassis, septis tenuibus sat crebris.

Pars marginalis excipuli nulla gonidia fovens. Thecium

circiter 100 u altum, superne lutescens, ceterum subhyalinum,

hypothecio lutescente, KOH immutatum, J. primum coerule-

scens, dein mox sordide decoloratum, ascis diu coerulescenti-

bus, demum sordide vinose rubescentibus. Paraphyses sim-

plices, apice distincete clavato-incrassate, arctissime coheeren-

tes. Spore in ascis anguste clavatis, irregulariter distichee,

ellipsoideze v. ellipsoideo-fusiformes, tetrablaste, rarius dy-

blast:e, obscurate, episporio septisque tenuibus, (25— )28—53

(—35) u longe, 9J—11(—12) u crassee.

15. Pseudocyphellaria argyracea (DEL.) W AINIO! var. sore-

diifera (DEL.).

Sticta argyracea DEL. var. soredifera DEL.; DELISE, Sticta (1822)

pa IDRE

Stictina argyracea (DEL.) NYL. var. soredtifera (DEL.); NYLAN-

DER, Syn. I (1860) p. 334.

Isla Desolacion: Puerto Angusto (Ad saxa. 18 !/3 96. Elds-

landsexp. N:o 189, leg. DuséN.).

1 Sticta argyracea DEL. jam a Warisio in Hedwigia XXXVII (1898)

p. 34 ad Pseudocyphellariam est relata.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 6. 25

Thallus intus albus, KOH immutatus. Stratum corticale

superius crassum, e pluribus (cireiter 8) seriebus cellularum

pachydermaticarum conflatum, quarum superiores 2—3 ceteris

minores, parietibus lutescentibus, ceterze sat magnie sunt;

inferius tenuius, e seriebus circiter 4 cellularum ejusdem

forma et magnitudinis, infimis minoribus, lutescentibus. Rhi-

zinge pauce, aggregate et sepe nonnihil conglutinatire, sub-

hyalinze, simplices v. raro apice paullulum ramosee, crebre

septat:ee, parietibus incrassatis. (Apothecia desunt.).

16. Pseudocyphellaria coriifolia (MULL. ARG.) MALME.

Sticetina coriifolia MÖLL. ARG.; MÖLLER ARGOV. in ENGLERS bot.

Jabrb. IV (1883) Pp. 55.

Fuegia: Ushuaia (Ad truncos arborum. 187/596. Elds-

landsexp. N:o 363, leg. DusÉN. — Ad truncos putridos. FElds-

landsexp. N:o 255, leg. DusÉNn.); Patagonia: Punta Arenas (Ad

truncos Fagi amntarctice. 181/1195. Eldslandsexp. N:o 9,

leg. DusÉn. — 18 27/11 95. HEldslandsexp. N:o 65, leg. DusSÉN.).

Specimina supra enumerata ad var. hypomelenam MöÖLL.

ARG. (Stictina coriifolia MöLrrL. ARG. var. hypomelena MÖöLL.

Are. Mission scientifique du Cap Horn, Lichens (1888) p. 155),

a forma genuina parum diversam, pertinent.

Thallus intus albus, KOH immutatus, supra seepe pilis

raris, brevibus, cylindraceis, hyalinis, valde pachydermaticis

ornatus. MStratum 'corticale superius crassum (circiter 60 u

crassum), e numerosis (10 v. ultra) seriebus cellularum minu-

tarum, pachydermaticarum conflatum, quarum superiores siepe

sunt lutescentes; inferius multo tenuius, e seriebus vulgo 3

cellularum sat minutarum, pachydermaticarum formatum. In

strato medullari hinc inde adsunt hyphee cellulis nonnullis

inflatis, oblongis v. ovoideis, quam hyphee triplo crassioribus.

Rhizinze numerosissime, longe, + obscurate, simplices, cellu-

lis basalibus seepe brevibus, valde pachydermaticis, ceterum

sat parce septate, parietibus haud multum incrassatis. (Apo-

thecia desunt.)

Species quattuor gonidiis nostacaceis instructe, jam supra comme-

morate — Pseudocyphellaria faveolata (DEL.), Ps. intricata (DEL.),

Ps. argyracea (BOR.) et Ps. coriifolia (MÖLL. ARG.) — multis rationi-

26 MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

bus inter sese congruunt neque mihi bene cognite sunt. Note anato-

mice ee strato corticali sumpte utrum constantes sint necne, examen

microscopicum multorum speciminum dijudicabit.

17. Pseudocyphellaria nitida (TAYL.) MALME.

ISticta nitida TAYL.; TAYLOR in HOOK. Journ. of Bot. VI (1847),

p: HTS: INYGANDER; Syn, (1860); psx359:

Patagonia occident.: ins. Guaitecas, Isla Westhoff (18 3/4 97.

DustÉn, Chil. & Patag. N:o 134.) et Melinca (DusÉN s. n.), P:to

Volean pr. ostium fluminis Rio Aysén (Ad truncos arborum.

18 3/1 97. DusÉn, Chil. & Patag. N:o 210. — Nec non ad trun-

cos putridos. 183/£97. , DusÉn, Chil. & Patag: N:or20059 020

Rio Aysén (Ad truncos arborum. 187?/197. DustÉn, Chil &

Patag. N:o 214.); Valdivia: Corral (Supra terram et ad trun-

cos arborum. 182>/6 96. DusÉn, Chil. & Patag. N:o 455).

Przeterea in Mus. bot. Upsal. examinavimus speeimina e

Valdivia (loco haud accuratius indicato, »Sticta flabellata

MoN7t.>; pr. urbem Valdivia, W. LEcHLER, Plant. chil. N:o 598,

»Sticta cervicornis PB pinnatifida FLot.>, nee non N:o 598 c,

»Sticta cervicormis B " atrovirens FE1ot.>), e Chiloö (leg. D:r

R. 0. CUNNINGHAM) nec non ex »>America maxime australi»

(anno 1866 leg. WESTERGRÉEN).

Thallus intus albus, extus intusque KOH immutatus.

Stratum corticale superius parenchymaticum, e seriebus nume-

rosis cellularum formatum, cellulis superioribus pachyderma-

ticis, ceteris sat leptodermaticis; stratum corticale inferius e

seriebus circiter 3 cellularum pachvdermaticarum formatum.

Rhizine aggregate, simplices, pachydermaticre, sat crebre

septatze. In parte inferiore strati medullaris sepe adsunt

cephalodia endogena, coeruleovirida.

Pars marginalis excipuli nulla gonidia fovet. Thecium

superne + olivaceum, ceterum hyalinum, hypothecio subhya-

lino v. leviter lutescente, J. primum coerulescens, dein sor-

dide vinose violascens; KOH paraphysum apices pulchre roseo-

violascunt. Paraphyses simplices, graciles, 1—1,5 u crassee,

apicibus haud multum incrassatis sat arcte cohzerentes. Spore

in ascis clavatis v. inflato-clavatis 8=, incolores. fusiformes,

dyblaste v. tetrablastre, episporio tenui, (25—)30—35(—40) u

longe, (5,5—)6 —7 u crasse.

—-——K

PR rk

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 6. 2

18. Pseudocyphellaria vaccina (Mont.) MALME.

Sticta vacceina MONT.; MONTAGNE in Historia fisica . . . de Chile

por CL. GAY, tom. VIII (1852) p. 112; Syllog. Cryptog. (1856) p- 32

NYLANDER, Syn. I (1860) p. 359.

Patagonia: Punta Arenas (18 ?!/11 95. Eldslandsexp. N:o 2,

leg. DusÉN).

Ex eadem regione jam reportavit W. LECcHLER (Plant.

Magellan. N:o 1008, ad truncos arborum).

Thallus extus KOH lutescens, intus ochraceus, KOH immu-

tatus. Stratum corticale superius parenchymaticum (v. in-

ferne ex hyphis valde intricatis formatum), e seriebus nume-

rosis cellularum, summis pachydermaticis exceptis, sat lepto-

dermaticarum conflatum, supra hinc inde pilis brevibus, pachy-

dermaticis ornatum; stratum corticale inferius e seriebus

vulgo 3 cellularum, parietibus haud multum incrassatis, for-

matum. Rhizinge numerose, sparse, simplices, pachyderma-

tice, erebre septatee.

Pars marginalis excipuli gonidia numerosa fovens. The-

cium circiter 80 u altum, superne dilute fuscescenti-olivaceum,

ceterum hyalinum, hypothecio subhyalino, KOH immutatum,

J. primum coerulescens, dein mox sordide decoloratum, ascis

diutius coerulescentibus, dein sordide vinose rubescentibus.

Paraphyses circiter 2,5 u crasse, simplices v. apice paullulum

ramoste, apice clavato-capitatre, capitulo obovoideo usque ad

5 u crasso, sepe fuscescente. Spore in ascis anguste clavatis

= polystiche, incolores, dyblaste, rarius tetrablaste, bacil-

lari-fusiformes v. fere bacillares, apicibus obtusee, episporio

tenui, 25—30 u long, 4—5 u crasse.

19. Pseudocyphellaria endochrysodes (MöLL. ARG.) MALME.

Stictina endochrysodes MÖULL. ARG.; MÖLLER ARGOV. in Flora

HSO p.o1i:

Stictina compar NYL. (Flora IL (1866), p- 135) verisimiliter

eadem est species, at speciminibus authenticis Nylanderianis nondum

visis, nomen a MÖLLER datum ad interim servamus.

Valdivia: Corral (Ad truncos arborum. 187?/6 96. DUsÉN,

Chil. Patag. N:o 42.); ex »America maxime australi; anno

1866 reportavit WESTERGRÉEN.

(9 0)

MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

Thallus intus ochraceus v. flavescens, KOH colore immu-

tatus, supra pilis brevissimis, uni- v. bicellularibus, raris

ornatus, subtus rhizinis brevibus, incoloratis, simplicibus,

sparsis v. + aggregatis, sat leptodermaticis munitus. Stratum

corticale superius e seriebus pluribus cellularum minutarum,

exceptis superioribus sat pachydermaticis, sat leptodermati-

carum conflatum, inferius e seriebus 2—3 cellularum minu-

tarum, haud multum pachydermaticarum formatum.

Pars marginalis excipuli gonidia fovens. Thecium cir-

citer 100 u altum, superne fulvescens v. fulvescenti-rufescens,

ceterum subhyalinum, hypothecio fulvo, KOH immutatum, J.

primum coerulescens, dein vinose rubescens. Paraphyses sim-

plices, circiter 2 u crassee, apice leviter incrassate, sat facile

liberx. Spore in ascis anguste clavatis 3=, polystiche, in-

colorate, aciculares v. anguste bacillares, vulgo tetrablastee,

episporio tenui, septis sat indistinctis, (45—)50—60(—63) u

longe, J—4 u crasse.

20. Pseudocyphellaria orygmeaea (AcH.) MALME.

Sticta orygmea ACH.; ACHARIUS, Meth. (1803) p. 278; Lich.

univ. (1810) p. 449. DELISE, Sticta p. 46 (non auctor. poster.)

Sticeta Urvillei DEL. var. orygmeoides NYL.; NYLANDER, Syn. I

(1860) p. 360.

Fuegia: Rio Azopardo (Supra terram muscis Sphagnaceis

obtectam. 185/396. 'Eldslandsexp. N:o 156, leg. DusÉN);

Isla Desolacion: Puerto Angusto (Supra terram. 18 !/496.

Eldslandsexp. N:o 213, leg. DusÉN.); Patagonia occident.: New-

ton Island (Supra terram nec non ad frutices. '18?9/596.

DusÉn, Chil. & Patag. N:o 15.); e terris Magellanicis jam anno

1852 reportavit N. J. ANDERSSON.

Ad hanc speciem pertinet W. LECHLER, Plant. Magellan.

N:o 1342 (ad sinum York Bay).

Thallus intus luteus, KOH immutatus. Stratum corticale

superius parenchymaticum, 40—50 u crassum, cellulis exteri-

oribus pachydermadticis, interioribus sat leptodermaticis; stra-

tum corticale inferius e pluribus seriebus cellularum pachy-

dermaticarum formatum. Rhizinre numerosee, sparse, rarius

+ aggregate, vulgo hyalinze, parietibus crassis.

Pars marginalis excipuli gonidia (demum sat pauca) fo-

vens. Thecium circiter 80 u altum, superne fulvescens v.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O 6. 29

fulvescenti-olivaceum, ceterum subhyalinum, hypotheciio lute-

scente, J. primum coerulescens, dein sordide decoloratum,

ascis coerulescentibus (sepe demum vinose violascentibus),

KOH colore immutatum. Paraphyses simplices, circiter 2,5 u

crasse, apice paullulum inerassate, sat facile libere. Spore

in ascis clavatis 38=, incolores, dyblaste, rarius tetrablastee,

anguste oblongo-fusiformes, apicibus obtusee, episporio tenui,

(30—)35—40(—45) u longse, 5,5—6,5(—7) u crasse.

Heec est vera et genuina Sticta orygmea ACH. secundum

specimen originale in Herb. Swartz asservatum (in »Staten

Land» collectum, a MENZIES missum). Sticta orygmead aucto-

rum poster. alia est species, omnino diversa, jam thallo intus

KOH sanguineo-purpurascente, apotheciis minoribus aliter

marginatis, sporis obscuratis, tetrablastis v. dyblastis fusi-

formibus, utroque apice acutissimis, 35—40(—45) u longis,

vulgo 9—10 u crassis facillime distincta. Ex auctore ipso

Sticta coronata Mörr. Are. [Flora LXTII (13879) p. 163] ad ean-

dem pertinet speciem; quare nomen Pseudocyphellaria coronata

(MörrL. ARG.) MaALME huic in Nova Zelandia vulgatissimee

plante tribuendum est. Preter multa alia specimina exami-

navimus LoJKA, Lichenotheca universalis N:o 117 et ARNOLD,

Lichenes exsiccati N:o 1214.

Pseudocyphellaria orygmeaea (AÅCH.)

TAYL.) MALME.

flavicans (HooKr. &

ISticeta flavicans HOOK. & TAYL.; HOOKER & TAYLOR in London

Journ. of Bot. III (1844) p. 648.

Isia Desolacion: Puerto Angusto (Ad truncos putridos.

18 11/24 96. — Eldslandsexp. N:o 214. leg. DUSÉN.); Patagonia

oecident.: Newton Island (Ad truncos Pernettye mucronate.

18 39/5 96. DusÉn, Chil. & Patag. N:o 38.)

Pars marginalis excipuli gonidia fovens. Thecwm cir-

citer 80 u altum, svperne dilute fuscescenti-olivaceum, cete-

rum subhyalinum, hypothecio lutescente. Spore tetrablastee,

rarius dyblaste v. pleioblaste (septis 5), 33—40 u longee,

3,5—6,5 u Crassee.

A genuina Ps. orygmea (ACH.), quacum gquoad anatomiam

thalli apotheciorumque congruit, thallo (presertim margini-

30 MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

bus laciniarum) isidiis numerosis, + complanatis, ramosis or-

nato differt.

Pseudocyphellaria orygmeea (AcH.) ” Urvillei (DEL.) MALME.

Stieta Urville: DEL.; DELISE, Sticta (1822) p. 170 (e NYL.).

NYLANDER, Syn. I (1860) p. 360.

Patagonia occident.: ins. Guaitecas, Isla Westhoff (Supra

terram et ad truneos. arborum., . 18 ?3/497.. DusEN, Chil06

Patag. N:o 133.) et Melinea (DusÉN s. n.).

Thallus intus KOH immutatus. Stratum corticale inferius

vulgo e seriebus 3 cellularum formatum. Pars marginalis

excipuli gonidia fovens. Paraphyses quam in genuina Ps.

orygmea (ACH.) apice obscuriores, sepissime distinctius cla-

vate. Spore anguste fusiformes v. oblongo-fusiformes, apici-

bus sepe acutiusculis, dyblaste v. tetrablaste, incolorat:e,

(38—)40—45(—50) u longe, (5—)5,;—6,5 u crassee.

A Ps. orygmea (ACH.), quacum gquoad anatomiam sat bene

congruit, habitu, laciniis angustioribus, recedit; verisimiliter

formis intermediis conjunctze sunt.

21. Pseudocyphellaria pilosella MALME n. Sp.

ICON: tab. nostr. II fig. 6 & 7.

Thallus” submonophyllus (specimen reportatum 10 cm.

latum), irregulariter lobatus, lobis + crenatis sinuatisve, supra

serobiculatus, (siccus) obscure sordideque ferrugineo-fulvus,

pilis gracilibus, brevibus, subhyalinis, sat parcis ornatus, in-

tus flavus (gonidiis nostocaceis), subtus luteo-flavescens, rhi-

zinis incoloratis (v. centrum versus paullulum obscuratis),

sat brevibus crebrisque vestitus, pseudocyphellis + elevatis,

luteis. Apothecia superficialia v. marginalia, sessilia, usque

ad 5 mm. lata, disco nigro v. castaneo-nigro, opaco, margine

tenui, integro, nonnumquam paullulum piloso. Pars margi-

nalis excipuli nulla gonidia fovens. Thecium superne KOH

roseo-violascens. Spore obscurate, dyblaste, (23—)25—28

(—31) u longe, (6,,—)8—9(—10) u crasse.

Argentina: P:to Blest ad lacum Nahuelhuapi (DusÉn, Chil.

& Patag. N:o 180 immixta). ;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 6. ål

Affinis Ps. crocate (1L.) WAINro, abs qua jam thallo intus

luteo, supra piloso, haud soredioso differt.

Thallus intus KOH immutatus. Stratum corticale supe-

rius 30—35 u crassum, e seriebus circiter 6 cellularum minu-

tarum, valde pachydermaticarum conflatum, supra pilis hya-

linis, sepe + aggregatis, simplicibus, valde pachydermaticis

ornatum; inferius tenuius, 20—25 u crassum, e seriebus vulgo

3 cellularum paullulo majorum (quam in str. corticali supe-

riore), valde pachydermaticarum formatum. Rhizinee + aggre-

gate conglutinatreque, simplices, cylindracere, parietibus in-

crassatis.

Thecium 100—120 u altum, superne dilute fulvo-oliva-

ceum, epithecio granulato, haud multum evoluto, sordide ful-

vescente, ceterum subhyaliuum, hypothecio subhyalino, J.

primum leviter coerulescens, dein sordide et nonnihil vinose

decoloratum, ascis diu coerulescentibus, demum vinose rube-

scentibus, KOH in parte superiore roseo-violascens. Para-

physes tenues, simplices, apice paullulum clavato-incrassatee,

sat laxe cohsrentes. Spore in ascis anguste clavatis 3=,

irregulariter distichee, oblonge v. anguste ellipsoider v. ob-

longo-fusiformes, dyblastee, obscuratcie, episporio sequaliter et

haud multum incrassato v. apicibus paullulo tenuiore, septo

sat crasso, poro nullo.

22. Pseudocyphellaria crocata (1...) WaAINIO.

WAINIO in Hedwigia, Band XXXVII (1898) p. 34.

Lichen erocatus L.; LINNÉ, Mantissa plantarum altera (1771)

PartStO: .

ISticta erocata (L.) ACH.; ACHARIUS, Meth. (1803) p. 277; Lich.

Lys (CSO Pp. LAT

Stietina erocata (1L.) NYL.; NYLANDER, Syn. I (1860) p. 338.

Fuegia: prope Rio Grande (Ad truncos vetustos (putri-

dos?). 1819/196. Eldslandsexp. N:o 113, leg. DusÉn.); Pata-

gonia: Punta Arenas (1816/12 95. HEldslandsexp. N:o 63, leg.

DUusÉN.).

Thallus intus albus, KOH immutatus. Stratum corticale

superius circiter 40 u erassum, superne stepe subamorpho,

ceterum e numerosis (8 v. ultra) seriebus cellularum minu-

tarum, pachydermaticarum conflatum; inferius multo tenuius

(cireiter 25 u crassum), e seriebus 3(—4) cellularum mani-

Je MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

feste majorum, valde pachydermaticarum formatum. In strato

medullari, presertim circa soredia et supra pseudocyphellas,

adsunt hyphee cellulis nonnullis inflatis. ellipsoideis, quam

hyphee cetere multo erassioribus. Rhizine numerosissimee,

sparse v. aggregate, simplices, cylindracer, obscurate, pari-

etibus incrassatis. (Apothecia desunt.)

Ad hanc speciem verisimiliter referenda sunt specimina

sterilia e Patagonia occident.: Newton Island (18 ?9/5 96. DUsSÉN,

Chil. & Patag. N:o 41.) reportata. Recedunt thallo rigidiore,

distinctius scrobiculato, reticulate costato, supra presertim

in costis 1isidioso, isidiis cinereis, intus luteis. Quoad ana-

tomiam thalli cum forma genuina bene congruunt.

Formam simillimam in Australia (Vietoria. Ad arbores.)

collectam distribuit reverendissimus J. R. M. WILSON (»Stic-

tina carpoloma> in sched.).

Cum hac forma in Newton Island collecta bene congruit

DusÉn, Chil. & Patag. N:o 144 (Ins. Guaitetas. Ad truncos

fruticum. 18 '/597.) apotheciis superficialibus, sessilibus v.

fere adnatis ornata.

Pars marginalis excipuli nulla gonidia fovens. Thecvwum

100—125 u altum, superne fulvo-olivaceum, ceterum subhya-

linum, hypothecio subhyalino v. leviter fulvescente, J. pri-

mum pulchre coerulescens, dein sordide decoloratum, ascis mox

vinose rubescentibus, KOH immutatum. Paraphyses circiter

2,5 u erasse, simplices, apicibus distincte clavato-inerassatis,

sat crebre septatis, ad septa haud constrietis arcte coheerentes,

ceterum sat facile libere. Spore in ascis clavatis 8=, dy-

blaste, obscurate, episporio sequaliter et haud multum in-

crassato, septo crasso, vulgo poro pertuso, late fusiformes,

(25—)27—30(—32) « longe, (7—)8—9 u crasse.

Pseudocyphellaria gilva (THUNB.) MALME.

Lichen gilvus THUNB.; THUNBERG, Prodr. Flor. cap. (1794)

paras:

Stieta gilva (THUNB.) ACH.; ACHARIUS, Meth. (1803) p.- 208:

Stictina gilva (THUNB.) NYL.; NYLANDER. Syn. I (1860) p. 339.

Valdivia: Corral (Ad rupes litorales. 183/696. DusÉN,

Chil. & Patag. N:o :59.).

Thallus intus albus, KOH immutatus. Stratum corticale

superius 30—35 u crassum, e numerosis (8 v. ultra) seriebus

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 6. 33

cellularum minutarum conflatum, quarum superiores valde

pachydermatice sunt, lumine subnullo, inferiores sat pachy-

dermaticze; inferius multo tenuius, circiter 15 u crassum, e 3

seriebus cellularum pachydermaticarum formatum. In strato

medullari hinc inde, presertim circa pseudocyphellas, adsunt

hyphe p. p. moniliformes ut in Ps. crocata (L.) aliisque

speciebus permultis. Rhizine longe, fuscescentes, + aggre-

gate, sepe nonnihil conglutiuate, simplices, cylindracere,

erebre septat2e, pariete crasso.

Pars marginalis excipuli nulla gonidia fovens. Thecium

100—125 wu altum, superne olivaceo-fulvescens, ceterum sub-

hyalinum, hypothecio subhyalino, J. primum coerulescens,

dein sordide vinose decoloratum, ascis coerulescentibus, demum

vinose rubescentibus, KOH immutatum. Paraphyses circiter

2,5 iu crassee, simplices, apicibus manifeste clavato-incrassatis,

sat crebre septatis sat arcte cohrrentes, ceterum sat facile

liberge. Spore in ascis clavatis v. inflato-elavatis 8=, disti-

che v. fere polystichee, dyblastre (raro tetrablastae), obscuratee.

episporio sequaliter et haud multum incrassato v. apicibus

paullulo tenuiore, septo crasso, vulgo poro pertuso, oblongo-

fusiformes v. ellipsoidere, apicibus obtuse, (22—)25—28(—30)

u longee, (6,5—)7—8;5(—10) u crassee.

Specimina reporta sat parva, haud bene evoluta; habitu

cum planta capensi bene congruunt, quee tamen thecio superne

KOH roseo-violascente, sporis séepe tetrablastis gaudet.

24. Pseudocyphellaria carpoloma (DeEL.) Wainro! latifolia

(KREMP.).

Sticta carpoloma DEL. f. latifolia KREMP.; KREMPELHUBER, Exo-

tische Flechten (Verhandl. d. k. k. zool. bot. Gesellsch. Wien. Band

OVE 1868 )p- 36

Stictina Lechleri MÖLL. ARG.; MULLER ARGOV. in Flora LXVI

(1883) p. 354.

Fuegia: Rio Azopardo (In litore arenoso maris. 18!/396.

Eldslandsexp. N:o 160, leg. DusÉn.), Ushuaia (Ad truncos

putridos. 187/596. HEldslandsexp. N:o 261, leg. DusÉN); Pata-

gonia: Punta Arenas (Ad truncos Fagorum. 18 21/11 96. Elds-

1 Sticta carpoloma DEL. jam a WaAInro in Hedwigia XXXVII (1898)

p. 34 ad Pseudocyphellariam est relata.

34 MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

landsexp. N:o 5, leg. DusÉn. — 18?7/11 95. Eldslandsexp.

N:o 29, leg. DusÉN.).

Thallus intus albus, KOH immutatus. Ntratum corticale

superius 35—40 u cerassum, e seriebus pluribus (circiter 6)

cellularum sat minutarum, pachydermaticarum conflatum;

inferius tenuius, e seriebus circiter 3 cellularum paullulo

majorum itemque pachydermaticarum formatum. Rhizinee

vulgo sat aggregate, rarius sparse solitarizeque, simplices,

cylindracee, hyaline, parietibus sat incrassatis. In parte

inferiore strati gonidialis v. in parte superiore strati medul-

laris nec non circa pseudocyphellas sepe adsunt hyphe crebre

septate, moniliformes, cellulis inflatis, subglobosis, leptoder-

maticis.

Pars marginalis excipuli nulla gonidia fovens. Thecium

cireiter 100 u altum, superne fulvescenti-olivaceum, ceterum

subhyalinum, hypothecio subhyalino v. lutescente, (sepe totum

fuligineo-infuscatum,) J. primum coerulescens, dein decolora-

tum, ascis vinose rubescentibus, KOH leviter roseo-violascens.

Paraphyses circiter 2,» u crasse, simplices, apice leviter cla-

vato-incrassate, sat arcte coheerentes (in theciis infuscatis

arete conglutinate). Spore in ascis clavatis 8, ellipsoideee,

dyblast:e (rarius tetrablaste), obscuratre, episporio nonnihil

incrassato, septo crasso, vulgo poro pertuso, (22—)24—27(—29)

u longe, (8—)3,,—9,,(—10) u crassee.

Ps. crocata (1.) W Aino, Ps. gilva (THUNB.) MALME et Ps.

carpoloma (DEL.) WAINIO, inter sese affines, valde variabiles

sunt; examini microscopico ulterius subjiciendee.

25. Pseudocyphellaria Freycinetii (DEL.) MALME.

Sticta Freycinetii DEL.; DELISE, Sticta (1822) p. 124.

NYLANDER, Syn. I (1860) p. 365.

Fnaegia: Porvenir (18 ??/12 95. Eldslandsexp. N:o 75, leg.

DusÉN.), Rio Grande (Eldslandsexp. s. n., leg. DusÉN.); Pata-

gonia occident.: ins. Guaitecas, Melinca (Ad truncos arborum.

18 ?3/4 97. DusÉn, Chil. & Patag. N:o 132.); e Freto Magel-

lanico reportavit N. J. ANDERSSON.

Preeterea examinavimus inter alia hujus speciei specimina

W-. LEcHLER, Plant. Magellan. N:o 980 (Ad sinum Port Famine

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 6. 39)

in Freto Magellanico.) nec non specimen e Los Ulmos prov.

ehilensis Valdivia ab H. KRAUusSE reportata.

Thallus intus albus, KOH immutatus v. nonnihil lute-

scens. Stratum corticale superius vulgo 33—40 u crassum,

superne subamorphum, subhyalinum, ceterum e seriebus cir-

citer 6 cellularum sat minutarum conflatum, quarum superi-

ores valde pachydermatice sunt, cetere& sensim multo minus

pachydermaticre, inferiores leptodermaticee; inferius multo

tenuius, vix 20 u crassum, e seriebus vulgo 3 cellularum sat

minutarum pachydermaticarumque formatum. In strato me-

dullari, presertim infra stratum gonidiale et in parte inferi-

ore numerose adsunt hyphee cellulis nonnullis inflatis, sub-

globosis v. ellipsoideis v. ovoideis, leptodermaticis, ceteras

hyphas crassitudine saltem ter superantibus instructre. Rhi-

zinge + aggregate, sepe conglutinatre, simplices, cylindraceee,

sat crebre septate, parietibus crassis.

Pars marginalis excipuli gonidia numerosa fovens. The-

cium 70—90 u altum, superne lutescens, hypothecio inco-

lorato, J. primum coerulescens, dein lutescente vinose decolo-

ratum, ascis persistenter coerulescentibus. Paraphyses sim-

plices, circiter 2 wu crasse, apice leviter clavato-incrassate,

sat cohierentes. Spore in ascis clavatis 38=, dyblaste, raris-

sime tetrablast:e, incoloratr, episporio septoque tenuibus, ob-

long&e Vv. oblongo-fusiformes, 20--25 u longee, 6,5—7,5 u crasse.

Pseudocyphellaria Freycinetii (DEL.) MALME var. isidioloma

(INNI):

Sticta Freycinetit DEL. var. isidioloma NYL ; NYLANDER, Lichenes

nove Zelandie (1888) p. 39.

Isla Desolacion: Puerto Angusto (Ad truncos putridos.

18 12/4 95. Eldslandsexp. N:o 211, leg. DusÉn.); Patagonia occi-

dent.: Newton Island (Ad ramos Pernettye mucronatce. 18 0/5 95.

DvusÉn Chil. & Patag. N:o 000.).

Quoad structuram internam apotheciorum cum forma

genuina congruit. Spore dyblaste, rarius tetrablaste, in-

colorate v. demum leviter obscurascentes, ellipsoideee v. ellip-

scideo-fusiformes, apicibus obtusee, 25—28 u longee, 7,5—8.5 u

crasse.

Thallo magis adpresso, laciniis angustioribus, presertim

versus centrum margine isidiosis a forma genuina recedit.

36 MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

Pseudocyphellaria Freycinetii (DEL.) MALME ” lactuceefolia

(PERS.).

Parmelia lactuccefolia PERS. in GAUDICHAUD, Voy. Uran. (1826)

p. 199 (e NYLANDER).

Sticta Freycinetii DEL. ” lactucefolia (PERS.) NYL.; NYLANDER,

Lichenes Fuegie et Patagonie (1888) p. 26. :

Sticta Freycinetii DEL. var. fulvocinere:zs (MONT.) NYL.; NYLANDER,

Syn. I (1860) p. 365.

Fuegia: insula in Freto Amiralitatis (Supra terram.

18 7/3 96. Eldslandsexp. 151, leg. DusÉn.); e Freto Magellanico

anno 1852 reportavit N. J. ANDERSSON.

Thallus et extus et intus KOH immutatus. Pars margi-

nalis excipuli gonidia numerosissima fovens. Thecium 100—

125 u altum, superne paullulum lutescens, hypothecio lute-

scente. KOH immutatum, J. persistenter coerulescens v. de-

mum sordide vinose decoloratum, ascis coerulescentibus. Para-

physes apice leviter clavato-incrassate, seepe nonnihil ramose.

Spore in ascis clavatis 8=, dyblaste v. tetrablaste, demum

paullulum obscurascentes, episporio septoque tenuibus, ellip-

soide& v. ellipsoideo-fusiformes, (23—)25—30 u long, (7,5—)

3—9 wu crasse.

Presertim lobis multo latioribus, supra + scrobiculatis,

apotheciis majoribus, thecio altiore sporisque paullulo majori-

bus differt a genuina Ps. Freycinetii (DEL.), quacum verisimi-

liter formis intermediis confluit.

. cerocatus L.

Index nominum.

Lichen.

dame&ecornis SW.

filix SW.

fuliginosus DICKS.

gilvus THUNB:

lacinitatus SW.

Parmelia.

lactucefolia PERS. .

obvoluta ACH.

Pseudocyphellaria.

s. argyracea (DEL.) WaAINIO var. sorediifera (DEL) . 16,

INN CATS ERS) SAVVEALNITÖ a 4 se köl karin d ket ne RIE OR IALMILDT

aurora (DNTRS.) WAINIO

carpoloma (DEL.) WaATINIo . SD SAFARI

» Frlatio Han (SREMPO AA une lletlöer sva DN Li,

Corirfolna (MULL. ARG: MAME pool svt es oc s &« 16)

CORONAFAR (VITT. ARG) UMATNBN LD Alola os a 15,

GROCAtA (CH) "VV ATNIO 1 ov SEA DAJ - BSURUI G

endochrysodes (MULL. ARG.) MAME NES u

faveolata (DEL.) MALME var. cervicornis (HILO.) 16;

”flavicans (HooKr. & TAYL.) MALME MOR NE

fössulata. (Mur) MATLME: "vo cc ov AKA oh HJO Hör

Freycinetii (DEL.) MALME —.-.. ES: MR Mage salg IG LL

> var. isidioloma (Nr).

> "lactucefolia (PerRs.) MALME 2

ova CLHUNB) MATMER (ole ce 0 ss ed ens JL Lb,

onanulata. (BAB) MAME «oc dc rs HASTIG

hirsuta (MONT.) MALME . . . - sy FR jer NBD INS ALOTG

intricata (DEL.) W AINIO Var. Iona sil (DEL.) W AINIO 16, 2

"lactuceefolia (PERS.) MALME

Flatrttola. (KREMPS LG co pose NR KOR. bend

ntiGL a (CI ANV) NUATIMIER da der a dis ARE) LA BAVGKION-2

0 BI N

)

[SG

NN NN

[NS

No No

SAT

SS)

ND NN GÖ NN NM

(ro SS

TR ON

[SA

MALME, BEITRÄGE ZUR STICTACEEN-FLORA.

obvoluta (AcCH.) MALME .

orygmeea (ACH.) MALME

> ”flavicans (Hoor. & Taxa) MALME .

» ”Urvillei (DEL.) MALME

physciospora (NYL.) MALME .

pilosella MALME .-.

"Urvillei (DEL.) Manu.

vaccina (MOont.) MALME .

Sticta.

. argyracea DEL. var. sorediifera DEL.

aurata ACH.

carpoloma DEL.

» f. latifolia KREMP.

caulescens DNTRS.

coronata MULL. ARG.

crocata (L.) ACH.

dameecornis (Sw.) ÅcH.

faveolata DEL. PR

» var. ORONS (FLOT.)

filicina ACHE. ..

filizx (Sw) NYr:

flabellata MONT. 3

flavicans HOOK. & TAYL.

fossulata DUE.

Freycinetii DEL.

» var. Fådiölomne. NYL.

» » fulvocinerea (MONT.) NYL.

» lactucefolia (PERS.) NYL.

fuliginosa (DrIcKsS.) AcH.

Gaudichaudii DEL.

gilva (THUNB.) ACH.

granulata BAB. .

hirsuta MONT. AM

impressa HOOK. & TAYL.

intricata DBL.

laciniata (Sw.) AcCH.

Flactucefolia (PERS.) NYL.

longipes (MÖLL. ARG.) MALME

Malovina FR. -.

nitida TAYL.

obvoluta ACH.

orygm&ea ACH. .

» auctor. poster.

physciospora NYL.

Richardii MONT. Ae

"ginuosa (PERS.) NYL. .

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 6.

pag.

Thouarsii DEL. . > Bål

Urvillei DEL. ere ANS 30

> NA ÖaEsONNAT NM go a I SoK ET

vaccina MONT. . . NVS (a

Weigelii (ACH.) WAINIo öl:

Stictina.

. argyracea (DEL.) NYL. var. sorediifera (DEL.) 3 Bak

compar NYL. 5 FSS Ra DAME

coriifolia MULL. ARG. WIN DE

? var. hypomelaena MÖLL. ARG. : 20.

cerocata (L.) NYL. > ÖN

endochrysodes MULL. ARG. SFORERNE An 2 se BPA

faveolata (DEL.) NYL. var. cervicornis (FLOT.) NYL.. . . . . 23

INTET SM CA GH) NIVA Sfp bet Ush sa sstila e och NRA BSR ce TO LI

fuliginosa (DICKS.) NYL.. SARS ds 13.

Gaudichaudii (DEL.) NYL. 2

gilva (THUNB.) NYL. OA

granulata (BAB.) NYL. . > MA

nypssnitan (MONTES NM. od fö 06 6 fm 8 Ja va ERT sr Ike

intricata (DEL.) NYL. var. 'Thouarsii (DEL.) NYL. . > Bl

Lechleri MULL. ARG. : > OD.

longipes MULL. ARG. su L

orbicularis NYL. ig

Fig.

or RR OO

[or]

Explicatio tabularum.

Tab. I.

Sticta longipes (MÖLL. ARG.) MALME. 1/1.

Sticta caulescens DNTRS., supra. 1/1. b

Eadem, subtus = 2/1.

Sticta filicina ACH. var. pag. 12 commemorata, supra. !/1.

Eadem, subtus. 2/1.

TAI

Pseudocyphellaria pilosella MALME, supra. Y/1.

Eadem, subtus. 2/1.

Bihang till K. Sv. Vet. Akad.-Handl. Bd. 25. Afd. il, N:o & Tal |

Ljustryck af OC. Westphal, Stockholm,

Bihang till K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 25. Afd. ll, N:o 6. Taf, II.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 25. Afd. TIL. N:o 6.

ANSCOMYCETES FUEGIANI

A P. DUSÉN COLLECTI

AUCTORE

D:RE H. REHM.

CUM TABULA.

REGIZE ACADEMIZ SCIENTIARUM SUECIZ OBLATUM DIE XIII SEPTEMBRIS MDCCCIC

PROBATUM A TH. M. FRIES ET V. WITTROCK.

STOCKHOLM

YCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1899

Nå | läka RR a Mag AN RA ARBETEN bög

RÅ

Må A NE »

Al 4 AV rä Å SST AN JA (0 | EN C NP SÖK

| 20 ball 7 MATE

F u De MR Strl RE AR Rn VR hå -— -

A 7 Re

VIC

I » i

4 d FÅ N | Å :

| AVD 2

. se [3 oå 4

IT)AII00 NNBUd I AV

:Rälyrmk |

NMEDA HH 340

ADIA MUD

gianoav slrartväsu OA MIL IOTATD IONUE TTALPKRIOE

JNGNTTUR 2 VA (RDI ML ATT AA MUTAHONE

' SSE

) -

HIOHSOTA

sanög åå Tulkttor CV VIIATIOTROR fÖNTE

[Ag

Aseceomycetes Fuegiani

a P. DusÉN collecti.

Benevolentia Professoris Dris TH. Fries Upsaliensis mihi

collectio Ascomycetum e Terra ignifera (Fuegia) et Patagonia

clarissimi P. DusEni communicata est. Quamquam ingens

Ascomycetum numerus ex itineribus cl. SPEGAzZzINII per Fue-

giam institutis in lucem prodiit, tamen et DUsSENII opere per-

mult&e species adhuc incognite fore mycologice Fuegiane

adduntur, que clare demonstrant, et in futurum regiones istas

difficiles largam messem Mycologicis prebituras fore. Descrip-

tio sequens et specierum novarum et additamentorum ad spe-

Ccies a SPEGAZZINIO descriptas, quod dixi, demonstrabit.

Ratisbone mense Augusto 1899.

Dr REHM.

Perisporiales.

Erysiphace2.

1. Phyllactinia antarctica SPEG.

Ad paginam inferiorem foliorum vivorum Ribis magella-

nici. Ushuaia. No 192.

Hypocreales.

1. Claviceps purpurea (FR.) Tur. sclerotium.

In Tritici specie. Ushuaia. Leg. O. NORDENSKJÖLD. No 209.

Dothideales.

1. Plowrightia Berberidis (WANBG.) SAcCc.

Ad ramos vetustos Berberidis buxifolie. Ushuaia. No

205 b. :

Exemplaria vetusta, haud melius investiganda.

2. Curreya Berberidis REHM n. sp. fig. 1.

Stromata oblonga, innata, per corticem longitudinaliter

fissam erumpentia, atra, 0,;—1 cm. long., 0,,—1,s5"" Jat., paren-

chymatice fusce contexta, peritheciis globosis, immersis, extus

haud prominulis. Asci ovoideo-clavati, crasse tunicati, ses-

siles, 50—60/15—20 mu, 8-spori. Sporidia ovoideo-elliptica,

obtusa, transverse 3-, rarissime 5-septata, plerumque modo

cellulis mediis semel longitudinaliter divisis, ad septa parum

constricta, flavo-fusca, 15—20/8 mu, 2-stiche posita. Massa

paraphysium conglutinata, dilutissime fuscidula.

BIHANG TILL K. SV. AET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD III. N:0 6. 5

Ad ramos vetustos Berberidis buxifolie. Rio Azopardo,

Terra ignifera. No 162, no 163 p. p.

Caute microscopii modo ope a Plowrightia Berberidis

distinguenda species.

Spheeriales.

Sordariace2.

1. Hypocopra antarctica (SPEG. sub Coprolepa).

Ad stercus equinum. Paramo, Terra ignifera. No 129.

Non plane convenit cum descriptione SPEG., nam stro-

mata 0,,—2 cm. diam., extus atrocinerea, intus albida, peri-

theciis 2—20 plus minusve arcte congregatis, — 1” lat. Spo-

ridia oblongo-elliptica. Paraphyses 3 u er. Jodii ope porus

ascorum violacee tingitur.

Spheeriacere.

1. Rosellinia pulveracea (EHRH.) FUCKEL.

Ad truncos putridos. Ushuaia, Terra ignifera. No 200.

2. Stuartella Drymidis REHM n. sp. fig. 2, 3.

Perithecia superficialia, sessilia, plus minusve arcte con-

ferta in stromatibus bullosis, rotundis, 1—2 cm. diam., cor-

ticis substantiam crustaceo-nigram, 1—2” cr. mutantibus, sub-

globosa, ostiolis 4—6 crassis obsessa, atra, glabra, poro haud

conspicuo, 0,3" diam., carbonacea. Asci elliptici, 120—150/45

u, 8-spori. Sporidia elongato-elliptica, 3-septata, cellulis

mediis multo majoribus et latioribus quam apicalibus, ad

septa subconstricta, fusca, strato mucoso tenui obducta, 530—

55/18 u. Paraphyses filiformes, 2 u cr.

Ad truncos Drymidis Winteri. Isla Desolacion, Puerto

Angosto, Terra ignifera. No 185.

Perithecia superficie tuberculis, verisimiliter ostiolis, ob-

sessa, sessilia ad Stuartellam pertinent, attamen sporidia muco

obvoluta ut in Massaria. Proxima Stuartelle sulcate (ELL.)

Sacco. (Syll. IX p. 816), sed ascis ellipticis et poro perithecii

haud conspicuo diversa.

[Dr

H. REHM, ASCOMYCETES FUEGIANI.

Cucurbitariace2.

1. Gibbera patagonica REHM n. sp. fig. 4.

Perithecia in stromate longo, ligno adnato, nigro arcte

congregata, sessilia per corticem longitudinaliter — 1,5 cm.

fissam erumpentia, globosa, fuscoatra, asperella, poro minu-

tissimo pertusa, demum apice collabentia, mollia, parenehy-

matice fusce contexta, 300—400 u diam., basi hyphis fuscis,

subramosis, septatis, 5 u cr. conjuncta. Asci clavati, apice

rotundati et valde incrassati, 150/15 wu, 8-spori. Sporidia

elliptica, 2-cellularia, rarissime cellula superiore sublatiore,

ad septum s&epe subconstricta, crasse tunicata, hyalina, 20—

22/8—10 wu, in ascis superne 2-, infra 1-sticha. Paraphyses

ramose,.J —

Ad ramos Berberidis buxifolige. Rio Azopardo, Terra

ignifera. No 162 b, 163 a.

Caute a Curreya et Plowrightia Berberidis, que unacum

ramulos incolunt, separanda species.

2. Cucurbitaria antarctica SPEG. fig. 5.

Ad ramum Fagi. Punta Arenas. No 19.

Spec. (cfr Fung. Fueg. no 265) ascos et sporidia non

vidit. Et in hoc exemplare asci evanidi, sed sporidia ellip-

tica, transverse 3-septata, cellulis mediis semel longitudina-

liter divisis, ad septa subconstricta, mellea, 20—22/10—11

reperta sunt.

Amphisphaeriacer.

1. Amphispheria berberidincola REHM n. sp. fig. 6.

Perithecia cortici flavescenti innata, sparsa, globosa, supe-

riore dimidia parte demum prominentia, nigra, nitentia, poro

minutissimo pertusa, carbonacea, 1" diam. Asci cylindracei,

apice rotundati, 100/12 u, 8-spori. Sporidia subelavata, ro-

tundata, 2-cellularia, medio subconstricta, fusca, 12—13/7 u-

Paraphyses filiformes, tenere, J —.

Ad ramos Berberidis ilicifolie. Isla Desolacion, Puerto

Angosto, Terra ignifera. No 176 a.

Quoad magnitudinem <peritheciorum Amph. pseudo-

umbringe SAcc. proxima, sed sporis plane diversa; quoad spo-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 295. AFD. III. N:0O 6. 7

ridia ab Amph. Spegazziniana Sacc. haud recedens, peri-

theciorum forma et magnitudine longe recedit.

2. Amphispheaeria Dusenii REHM n. sp. fig. 7.

Perithecia cortici fuscate immersa, sparsa, demum hemi-

spherice denudata, atra, primitus cinereo-conspersa, poro Vvix

conspicuo pertusa, 0,5" diam. Asci clavati, rotundati, 60/15

u, 8-spori. Sporidia ellipsoidea, rotundata, 2-cellularia, in

quaque cellula guttula 1 oleosa, medio haud constricta, fusca,

10/6 u 2-sticha in superiore asci parte. Paraphyses filiformes.

Hymenium J ope coerulescit.

Ad ramos Berberidis ilicifolie. Isla Desolacion, Puerto

Angosto, Terra ignifera. No 177, 178 a.

Ascis clavatis, sporidiis ellipsoideis minoribus plane di-

versa ab A. berberidincola; sporidiorum forma Didymosphee-

rige epidermidis (FR.) FUCKEL proxima.

3. Trematospheeria Friesii REHM n. sp. fig. 8.

Perithecia gregaria, ligni superficiei maculatim dilute

cinerascenti semiimmersa, globosa, in ostiolum conoideum poro

minutissimo pertusum protracta, atra, subcearbonacea, 250—

300 u diam. Asci cylindracei, apice rotundati, crasse tuni-

cati, 150/8—9 mu, 4-spori. Sporidia fusiformia, recta, trans-

verse 5-septata, medio constricta, fuscidula, 20—24/6 u, 1-sti-

cha. Paraphyses ramose.

Ad ramum decorticatum in nemore meridiem versus a

Rio Grande, Terra ignifera. No 96 c.

In honorem clarissimi Dr TH. Friesi professoris Upsa-

liensis sic nominata species. A Tr. Passerinii (RABH:) SACc.

sec. BERLESE (Icon. f. p. 36 t. XXV f. 1), cui proxima, in-

primis ascis 4-sporis, multo minoribus differt.

Lophiostomatacer.

1. Schizostoma vicinissimum SpPecG. f. Fagi fig. 9, 10.

Ad ramos putrescentes Fagi antarctici in nemore meri-

diem versus a Rio Grande. No 97.

Differt a descriptione SPzEc. ascis fusiformibus, sporidiis

medio septatis et haud constrictis, cellulis isomericis, utraque

cellula guttulis 2 oleosis predita, 25—30/6—7 u, cimerellis.

8 H. REHM, ASCOMYCETES FUEGIANI.

Pleosporace2.

1. Leptospheeria culmicola (FR) Awp.

Terra ignifera ad culmos. No. 87.

L. maritima (C. et Plowr.) Sacc. vix differt, ut etiam

BERLESE (Icon. fung. I p. 73) dicit.

2. Leptospheria eustoma (FR) Sacc. f. Apogon Sacc. et

SPEG.

Terra ignifera ad culmos. Sine no.

Exemplar mancum congruit cum BERLESE (Icon. fung. I

pyrI0 tapp: KRETS:

3. Metaspheeria Desolationis REHM n. sp. fig. 11, 12.

Perithecia in cortice longe lateque roseo-fuscidule decolo-

rata sparsa, sessilia, semiglobosa, nigra, nitida, poro vix per-

spicuo pertusa, 250 u diam., submembranacea. Asci clavati,

crassi, sessiles, 50/10 u, 8-spori. MNSporidia elliptica, 3-septata,

recta, hyalina, 12/4 u, disticha. Paraphyses ramose.

Ad ramum Berberidis ilicifolie. Isla Desolacion, Puerto

Angosto, Terra ignifera. No 177, 178 p. p.

Arthopyrenia cinereo-pruinosa (SCcHÄR.) KörB. Syst. Lich.

extus simillima, sed sporis 2-blastis imprimis diversa. Re-

visio generis Arthopyrenize, species plurimas ad Pyrenomycetes

trahendas continentis, valde necessaria videtur.

4. Pyrenophora?

Ad caules vetustos Senecionis nudicaulis. St. Sebastian,

"Terra ignifera. No 62.

Perithecia vetusta haud amplius inquirenda.

5. Pleospora? Vitalbee (DE Not.) BERL. var. antarctica REHM.

Sporidia 5-septata, medio constrieta, parte superiore sub-

latiore, cellula 3 semel longitudinaliter divisa, parte inferiore

angustiore, rarissime una alterave cellularum divisa, 20/6 u.

Ad caules vetustos Senecionis cujusdam. Barancas do

Carmen Silva, Terra ignifera. No. 116.

Sporidiis apice minus obtusis, sed medio plus contractis,

cellula 3 divisa minus prominente a Pl. oblongata recedit,

inde Pleospore Vitalbe (DE N.) BErRL. simillima. Cfr BER-

LÉSR, Icon. f. II p.:9 taåb. XIf1;etiloc.opsl3teb/JOVENSkr

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:0 6. 9

6. Clathrospora Collomize REHM n. sp. fig. 13.

Ad interim, nam exemplar nimis mancum. BSporidiorum

forma ad Clathrosporam pertinet.

In alabastris Collomi& gracilis. Porvenir, Terra ignifera.

No 59.

Valsacer.

1. Anthostoma patagonicum REHM n. sp.

Perithecia ligno irregulariter extus cinereo-maculato sub-

seriatim immersa, singularia vel 2—3 congregata, globosa,

0,3m diam., parte superiore conoideo-ostiolato in ligni superficie

circum nigrata demum prominentia, poro perspicuo pertusa,

membranacea. Asci cylindracei, apice rotundati, 150—180/15 u,

8-spori. Sporidia oblongo-elliptica, 1-cellularia, interdum gut-

tas oleosas 2 magnas continentia, demum fusca, strato mucoso

tenui obducta, haud appendiculata, 25—27/10—12 u, 1-sticha.

Paraphyses filiformes, articulate, 3 u er. J —

Ad lignum decorticatum. Rio Azopardo, Terra ignifera.

INGEIGSEp: p., 166 Pp. pe

Forsitan hec species in futurum cum aliis jam descriptis,

sed mihi ignotis, conjungenda erit. Sed cum speciebus a SPE-

GAZzINIO e Fuegia descriptis nullis congruit, ab A. giganteo

Spec. peritheciis multo minoribus, sporidiis haud appendicu-

latis, ab A. lophiostomoide SPEG. item peritheciis minoribus,

sed sporidiis majoribus differt, eodem modo ab A. Alaculuf

SPEG. Proximum videtur A. venetum SaAcc.

2. Teichospora pseudostromatica REHM n. sp.

Perithecia in ligno extus maculatim plus minusve denigrato

immersa, bina vel 10—12 connata, strato tenuissimo nigro

tecta, demum dispersa, solitaria, globosa, subhemispheerice pro-

minentia, ostiolo brevi conoideo, poro pertuso, membranacea,

0,,= diam. Asci cylindracei, apice rotundati, 120--150/12 u,

8-spori. Sporidia oblonga, utrinque subacutata, transverse

5-septata, longitudinaliter interdum modo cellulis 4 mediis,

sepe etiam apicalibus semel divisis, ad septa haud constricta,

fusca, 25—27/10 u, 1-sticha. Paraphyses filiformes, 1,5 u, hya-

line. Porus ascorum ope J valde coerulescit.

10 H. REHM, - ASCOMYCETES FUEGIANI.

Ad lignum decorticatum. Rio Azopardo, Terra ignifera.

NosL65-p:00:> L604Da Np:

Heec species una cum Anthostomate patagonico in iisdem

ramis commixta crescens nudo oculo non nisi peritheciis ma-

joribus, latius prominentibus, interdum crusta cinerea conjunc-

tis dignoscitur, facillime microscopii ope diversitate sporarum.

Sed bene evoluta perithecia rarius inveniuntur quam senilia.

Perithecia clypeo pseudostromatico instructa, fere ut apud Thy-

ridium. Teichospora fuegiana MNPEG. peritheciis cortici inna-

tis, primo peridermio tectis, 200—250 u diam. plane diversa;

melius congruit Teichospora antarctica SPEG., sed primo cor-

tice tecta eoque secedente nuda abhorret sporidiisque hori-

zontaliter 7—8-septatis.

Xylariacere.

1. Hypoxylon Bovei SPEG.

Ad ramos fagineos putrescentes. Punta Arenas, Pata-

gonia. No 17, no 50.

Exacte convenit cum descriptione.

2. Hypoxylon magellanicum SPEG.

Ad lignum putridum. Rio Azopardo, Terra ignifera. No 148.

Hysteriineze.

1. Hysterographium fuegianum SPEcG. f. intermedium REHM

fig. 14.

Ad ramos putrescentes Fagi antarctici. Rio Grande,

Punta Arenas. No 96, ?no 38.

Intermedia forma inter H. fuegianum SPEG. et H. ma-

gellanicum SPEG., nam apud H. fuegianum apothecia obtusius-

cula, 12" long., sporidia elliptico-biconica, utrinque acute ro-

tundata, horizontaliter 10—11-septata, 38—45/12—15 u, apud

H. magellanicum Spzc. apothecia 0,5—2= long., utrinque acu-

tiuscula, sporidia elliptico-ovoidea, 11-septata, 50—55/18 u. In

nostro exemplare: apothecia —2,2" long., 0,,—0,s" lat., utrin-

que acutiuscula vel obtusa. Sporidia elliptico-biconica, trans-

verse 3—10-, longitudinaliter 2—3-septata, fusca, strato mucoso

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:0 6. 11

tenuissimo obducta. H. fuegianum et magellanicum SPEG.

haud separand& species.

2. Hysterographium cylindrosporum REHEM n. sp. fig. 15.

Apothecia sparsa in ligno denudato, cinereo-fuscidule ma-

culato, sessilia, recta, ellipsoidea, utrinque acutata, rima longi-

tudinali angusta percursa, glabra, atra, mollia, c. 1” long.,

0,25—0,3" lat. Asci clavati, apice rotundati, 60—65/15—17 uu,

8-spori. Sporidia subeylindracea, obtusa, apice superiore

paullulum latiore, recta, hyalina, transverse 7-septata, exclu-

sis cellulis apicalibus semel longitudinaliter divisa, septis fla-

vescentibus, cellulis minus coloratis, 30—33/7 u, disticha. Pa-

raphyses conglutinatee.

Ad ramos putrescentes Fagi antarctici. Rio Grande,

Terra ignifera. No 95 Db.

Forma sporidiorum a cognitis speciebus diversa.

3. Lophodermium Berberidis (ScHLEICH.)

Ad folia Berberidis ilicifolie. Rio Condor, Terra igni-

fera. No 137.

4. Lophodermium antarcticum NSPEG.

In culmis Marsippospermi. Isla Desolacion, Puerto An-

gosto, Terra ignifera. No 172.

Sporidia 50—60/1,5—2 u.

Phacidiineee.

Stictidace:e.

1. Xylographa parallela (AcH.) FRIES.

Ad lignum putrescentem. Punta Arenas, Patagonia. No

48, 49. — Ad putrescentes ramos Fagi antarctici. Rio Grande,

Terra ignifera. No 101.

2. Propolis lugubris SPEG.

Ad lignum decorticatum. Rio Azopardo, Punta Arenas:

No 165, 166 Db.

Exacte convenit cum descriptione.

12 H. REHM, ASCOMYCETES FUEGIANI.

3. Propolis pulchella SPEG.

Ad ramos putrescentes Fagi antarctici. Rio Grande,

Terra ignifera. No 95 c.

Plane congruit cum Pr. faginea (ScHRAD.) KARST.

4. Mellitiosporium coeruleum REHM n. sp. fig. 16.

Apothecia gregaria, ligno denudato primitus immersa,

globosa, maculis punctoideis albidis conspicua, stratum tenuis-

simum tegentem plus minusve laciniatim findentia et discum e

rotundo oblongum, margine tenuissimo albido aspero cinctum,

primitus coeruleo-cinerascentem, demum nigritulum denudantia,

0,3—1,5" long., —1= lat., ceracea. Asci clavati, apice rotun-

dati, 80—90/15—18 u, 8-spori. WSporidia oblongo-ovoidea, ob-

tusa, transverse 7-, longitudinaliter 3—4-septata, ad septa

haud constricta, hyalina, demum coerulea, 20—22/9—12 uu,

disticha. Paraphyses 2 u, apice ramosissime 3 u incrassate,

Epithecium plerumque coeruleum formantes. Hypothecium

vix flavidulum. Jodii ope hymenium dilute coerulescit.

Ad ramos putrescentes Fagi antarctici in nemore meri-

diem versus a Rio Grande, Terra ignifera. No 46, 96.

Ab M. zeruginoso (PERS.) colore coeruleo disci non hysteri-

formis, a M. propolidoide REHM sporis multo minus septatis

et colore disci plane diversa.

Pezizinee&e.

Cenangiacex.

1. Crumenula antarctica REuM n. sp. fig. 17—19.

Apothecia plerumque gregaria, in ligno haud decolorato

sessilia, erumpentia, primitus cyathoidea, clausa, dein urceo-

lata, disco demum plano, tenuiter marginato, hyalino-cinereo,

in stipitem tenue brevissimum elongata, extus fusca, striatula,

0,;—1,5" alt., —2m lat., ceracea, sicca corrugata, aspera, ex-

cipulo prosenchymatice contexto. Asci clavati, apice rotun-

dati, 70—90/8—10 u, 8-spori. Sporidia fusiformia, recta vel

subcurvata, transvere 7-septata, hyalina, 12—15/3 u, disticha.

Paraphyses filiformes, hyalin&eg, 2 u er. J —

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o 6. 13

Ad ramos vetustos Berberidis buxifolie. Ushuaia, Terra

ignifera. No 205 a.

A Crumenula recedit hyphis excipuli non distantibus,

subpilosis et sporidiis 7-septatis, ceterum autem consentit.

Propter formam apotheciorum disco demum explanato non

ad Godroniam pertinet nec ad Belonium propter apothecia

primitus immersa.

Patellariace2e.

1. Patinella xylographoides REHM hn. sp.

Apothecia ligni dealbati superficiei subimmersa, rotunda

vel zxylographoideo-elliptica, sparsa, primitus clausa, dein

disco plano, tenuissime marginato, atra, glabra, 200—300 u

diam., excipulo tenuissimo, parenchymatice coerulee contexto.

Asci clavati, apice rotundati et incrassati, 120/15 u, 8-spori.

Sporidia oblonga, rotundata, 1-cellularia, guttam oleosam

magnam continentia, hyalina, 12/6 u, oblique 1-sticha. Para-

physes 1,5 u cr., apice ramose et Epithecium viridifuscum

formantes. J ope asci coerulescunt, dein vinose tinguntur.

Ad ramos putridos Libocedri tetragon&e. Isla Desolacion,

Puerto Angosto, Terra ignifera. No 180.

Apothecia singula interdum fere — 1 mm lg., sepe an-

guste longitudinaliter seriata faciem Xylographe prebent,

itaque P. flexelle (AcH.) Sacc. (cfr REHm, Discom. p. 313)

proxima, sed ascis et sporidiis majoribus imprimis diversa.

2. Patellaria lecideola FR. var. antarctica REHM.

Apothecia innata, dein erumpentia et sessilia, plerumque

arete maculatim congregata, inde difformia, rarissime singu-

laria vel bina, disco rotundo, tenuissime demum crenulate

marginato, glabra, atra, 0,1—0,5” diam. Asci clavati, apice

rotundati valdeque incrassati, 50—60/9 u, 8-spori. MBSporidia

fusoidea, recta vel subceurvata, 3-septata, hyalina, 10—12/2—

2,5 u, 2-sticha. Paraphyses 1 u cr., apice multoties ramosee,

fuscoviridule, Epithecium formantes. Hypothecium favidu-

lum. J —

Ad lignum decorticatum: Rio Azopardo, Punta Arenas.

No 168.

A Patellaria lecideola Fries (cfr REHM, Discom. p. 330)

ascis J — et sporidiis multo angustioribus recedens.

14 H. REHM, ASCOMYCETES FUEGIANI.

Patellaria lecideola FR. vera forsitan apud no 95 b: spo-

ridiis 12—15/3,,—4 wu, excipulo parenchymatice parvicellulari

tenui contexto. Ad ramos putrescentes Fagi. Rio Grande,

Terra ignifera.

3. ?Durella Bagnisiana (SAcc.).

Apothecia in ligno putrido maculatim -cinerascente con-

ferta, immersa, dein sessilia, primitus subgloboso clausa, dein

disco plano, tenuissime marginato, fusco, extus nigra, glabra,

sicca collapsa, 250—300 u diam., excipulo prosenchymatice con-

texto. Asci clavati, apice rotundati, c. 60/10 u, 8-spori. Spo-

ridia fusiformi-elliptica, 3-septata, hyalina, 10—12/3—5 u (intra

ascos modo visa!), disticha. Paraphyses filiformes, apice ellip-

tice clavulat&e —, 3 u cr., fusce, Epithecium formantes. Hypo-

thecium fuscidulum. Porus ascorum J +.

Ad ramos putrescentes Fagi antarctici. Rio Grande,

Punta Arenas. No 100.

Propter regionem a Roma longissime remotam denomina-

tio dubia videtur, sed descriptio SACCARDOoI et Icon fung. it.

f. 110 bene quadrant.

Celidiace?>.

1. Agyrium antarcticum REHM n. sp. fig. 20—22.

Apothecia in ligno longe lateque dealbato gregaria, ses-

silia, rotunda vel oblonga, demum semiglobosa, semper im-

marginata, rubro-fusca, sicca rubro-brunnea, verruculosa, 0,2—

12" diam., —1= alt., ceracea. Asci clavati, apice rotundati,

60—90/15—20 u, 8-spori. BSporidia subrotunda vel elliptica,

hyalina, interdum granulis subviridulis repleta, 1-cellularia,

10—12/8— 10 u, disticha. Paraphyses connate, 3 u cr., apice

articulate et ramose, Epithecium flavidum formantes. Hypo-

thecium crassum, hyalinum. Hymenium ope J coerulee tin-

gitur.

Ad ramos putrescentes Fagi antarctici. Rio Grande,

Terra ignifera no 95. Punta Arenas, Patagonia no 45.

Fungus Agyrio rufo (PeErRs.) FR. extus simillimus, sed

sporidiorum forma longe recedens. Aegre fero, me sporidia

extus ascos plane evoluta numquam reperisse, quare veri-

similiter maturitas alio anni tempore exspectanda. Hymenium

crassum fere sclerotioideum.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:0 6. 15

2. ? Agyrium c8aesium FRIES.

Ad ramum decorticatum. Rio Grande, Terra ignifera.

No 96 d. |

Exemplar parvulum inprimis quoad hymenium plane con-

gruit. Cfr REHMm, Discom. p. 451.

Mollisiace?.

1. Niptera Ushuaize REHM n. sp.

Apothecia in ligno longe lateque dealbato sparsa, sessi-

lia, primitus globosa, clausa, dein disco rotundo vel oblongo,

explanato, lacteo, tenuissime marginato, 0,3—1,2" diam., extus

fusca, glabra, parenchymatice contexta, sicca corrugata, cera-

cea. Asci clavati, apice rotundati et incrassati, c. 70/8 uu,

8-spori. HSporidia elliptica, 1-septata, hyalina, 10—12/3 u, di-

sticha. Paraphyses filiformes, 3 u cr., hyalinge. Porus J +.

Ad truncos putridos. Ushuaia, Terra ignifera. No 198

Proxima Niptere Naliceti REM (Discom. p. 553), que

imprimis J — differt.

2. Niptera helotielloides REHM n. sp. fig. 23—25.

Apothecia gregaria, sessilia, primitus clausa, disco de-

mum rotundo; applanato, tenuissime marginato, in stipitem

crassum brevissimum elongata, extus glabra, alba, 2—4mm

diam., excipulo parenchymatice e cellulis hyalinis parvulis

contexto, ceracea. Asci cylindracei, apice rotundati, 150/6 uu,

8-spori. Sporidia fusiformia, acuta, recta, medio septata,

hyalina, 15—17/3 u, disticha. Paraphyses filiformes, hya-

line, I u er. J—

Ad truncos putridos. Ushuaia; Terra ignifera. No 196.

Excipulo non fuscato a speciebus Nipterze descriptis di-

versa, item apotheciis substipitatis.

Helotiace2.

1. Phialea. cyathoidea (Burr) GILL.

Ad caules semiputrescentes Cerastii. Punta Arenas,

Patagonia. No 14.

Bene quadrat cum descriptione apud REHm, Discom. p.

722; sporidia medio septata sunt.

16 H. REHM, ASCOMYCETES FUEGIANI.

2. Helotium gregarium Boup.

Ad folia putrescentia Fagi betuloidis. Isla Desolacion,

Puerto Angosto, Terra ignifera. No 184. Sec. DusÉn: »fungus

pallide citrinus, stipite saltem ad basim fusco-nigro vel nigro,

juniore pallide citrino, saltem interdum.»

Apothecia epiphylla, sparsa, sessilia, primitus cyathoidea,

mox disco rotundo, plano vel subeonvexo, denique immargi-

nato, pallide citrina, extus glabra, 1—1,5” lat., stipite cylin-

drico, fusco, 1,2" alt., 0,2" lat. Asci cylindraceo-clavati, apice

rotundati, 70—90/8—9 mu, 8-spori. HSporidia fusiformia, sub-

acuta, 1-cellularia, hyalina, 12—15/3 u, in asci superiore parte

2-, infra 1-stiche posita. Paraphyses hyaline, filiformes,

12 u. J —

Specimina egregia nostra a descriptione cl. BouDIERI rece-

dunt colore non luteo-sordido aut fulvescenti, cupulis non extus

fulvo-fibrillosis, potius glabris nec hymenio ochraceo, para-

physibus apice non capitatis, sed filiformibus, hyalinis, 1,2

u'cr.; congruunt autem magnitudine ascorum et sporidiorum,

sed fusiformium, non oblongorum. Maximi ponderis videtur:

»pedicellus ad basin brunneus», ut etiam DusÉn notavit.

Quum species a BouDpIERo in iisdem Fagi foliis descripta

sit, licet opinari eum hunc fungum diu exsicecatum, inde

mutatum descripsisse. Helotium Boudieri Sacc. sporidiis 17—-

23/6—6,5 u. Helotium Harioti Boup., etsi sporidiis oblongo-

fusoideis congruit, cupulis margine subtiliter crenulatis

diversa videtur, forsitan autem cum H. gregario Boup. jun-

genda.

3. Helotium citrinum (HEDWIG) FRIES.

Ad truncos putridos. Rio Condor, Terra ignifera. No

149. — Ad ramum emortuum. Ushuaia. No 189, no 190 (cum

var. lenticulari BuLL.).

Trichopezize2X.

1. Dasyscypha Dusenii REHM nr. sp. fig. 26—28.

»Discus ochraceus, latus inferius albums.

A pothecia gregaria, sessilia, cyathoideo-stipitata, primitus

clausa, dein urceolata, demum subexplanata, disco ochraceo

tenuissime marginato, in stipitem brevem attenuata, extus alba,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o 6. 17

prosenchymatice contexta, hyphis simplicibus, acutis, asperulis,

hyalinis, — 150/5—8 u tenuissime tomentella, 1-—1,2" lat. et

alt. Asci clavati, apice rotundati, 30/3 u, 8-spori. MSporidia

fusiformia, 1-cellularia, hyalina, 3—5/1,2—1,5 u, disticha. Para-

physes filiformes, hyalinge, J —

Ad truncos fagineos putridos prope fodinas auriferas

prope Punta Arenas, Patagonia. No 9.

Proxima D. distinguende (KARST.) SAcc., que imprimis

ascis sporidiisque duplo majoribus differt.

Pezizaze2e.

1. Humaria granulata (BuLL.) QuvéL. f. Guanaconis REHM.

In stercore animalis »Guanaco» Rio Grande, Terra igni-

tera. No 30.

»'Totus pallide flavus.>

Apothecia extus glabra, — 5" diam. Sporidia 12/5—6 u.

2. Humaria Guanaci REHM n. sp. fig. 29—31.

Apothecia sparsa vel gregaria, sessilia, primitus globosa,

clausa, dein urceolata, disco demum rotunde explanato, tenu-

iter obscurius marginato, pallide avellaneo, in stipitem bre-

vissimum crassum elongata, extus glabra, pallidiora, excipulo

parenchymatice e cellulis magnis contexto, carnea, 2—3,5m

diam. Asci cylindracei, apice rotundati, e. 100/3—10 u, 3-

spori. Sporidia oblonga, rotundata, glabra, hyalina, 1-cellu-

laria sine gutta oleosa, 15/7—8 wu, 1-sticha. Paraphyses fili-

formes, 1,5 u. J —

In nemore meridiem versus a Rio Grande in stercore ani-

malis »Guanaco». No 81. »Supra pallide avellaneum, infra

pallidior, margine obscurior.»> No 78.

Colore imprimis ab Humaria cervaria PHILL. divergit.

3. Phaeopezia elastica Par. et GaIL fig. 32.

Ad truncos putridos. Ushuaia, Terra ignifera. No 203.

Excipulum crassum, prosenchymatice fusco-purpuree con-

textum. Hypothecium flavo-fuscidulum. Asci cylindracei,

apice rotundati et incrassati, 120/9 u, 8-spori. Sporidia ellip-

18 H. REHM, ASCOMYCETES FUEGIANI.

tica, primitus hyalina, dein fuscidula, episporio demum 2—4-

partita, 1-cellularia, 12—14/7—38 u, 1-sticha. Paraphyses fili-

formes, laxe, 1,5, parte superiore — 3 u lat., purpuree et

asperul:e. Jodii ope paraphyses flavide tinguntur.

4. Pustalaria ?

Ad terram. Patagonia. Nine no.

Exemplar unicum cupulato-urceolatum, 10= alt., 7" lat.,

crassa basi sessile, glabrum, cinereo-album, excipulo paren-

chymatice e cellulis 20—30 u lat. hyalinis contexto. Asci

cylindracei, apice truncati, 300/12—14 u. MNporidia plane in-

evoluta. Paraphyses filiformes, 3—4 u lat., apice subcurvatee,

hyaline.

5. Spheerospora patagonica REHM n. sp. fig. 33.

Apothecia gregaria, sessilia, primitus globosa, clausa, dein

urceolata, demum late explanata, disco rubro, rotundo, extus

aurantiaca, imprimis ad marginem obsessa pilis simplicibus,

rectis, acutis, ad basim dichotomis, subseptatis, fuscis, — 1"

long., basi 25—30 u lat., parenchymatice hyaline contexta,

0,,—2 em. diam., carnea. Asci cylindracei, apice subtruncati,

c. 210/15—18 u, 8-spori. MSporidia subglobosa, 1-cellularia,

areolata, hyalina, 15—18 wu, 1-sticha. Paraphyses filiformes,

2 u er., apice elliptico-clavate, — 8 u diam., guttulis oleosis

replete.

Patagonia, Punta Arenas, in paludosis. No 36, 72.

Magnitudine apotheciorum lsignis, sporidiis areolatis

Spheerospore favovirenti (FUcKEL) Sacco. proxima, sed apo-

theciis extus nec ferrugineis nec tomentosis plane diversa.

6. Lachnea umbrata (FrRIEsS) f. antarctica REHM.

Apothecia gregaria, sessilia, primitus globosa, clausa, dein

urceolata, demum disco explanato, crasse marginato, rotundo,

rubro, —1 cm. diam., extus ad basim aurantiaca, margine

pilis crebris, singulis, rectis vel subcurvatis, acutis, septatis,

fuscis, e. 100/15 u obsessa, carnea. Asci cylindracei, apice

rotundati, 210/20 u, 8-spori. Sporidia oblonga, obtusa, glabra,

1-cellularia, crasse tunicata, haud guttulata, hyalina, 20/10

u, 1-sticha. Paraphyses filiformes, 2 u, apice —.5 u lat.,

subhyalinge.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:0 6. 19

In paludosis prope Punta Arenas, Patagonia. No 2:

»supra rubra, in latere inferiore aurantiaca, margine nigro-

pilosa».

Non nisi sporidiis gutta oleosa carentibus separanda

videtur.

7. Lachnea humarioides REHM n. sp.

Apothecia gregaria, sessilia, primitus globosa, elausa, dein

urceolata, demum disco plano, tenuiter marginato, margine s0-

lum pilis sparsis, acutis, rectis, vel subcurvatis, simplicibus,

hyalinis, demum fuscidulis obsessa, extus cum disco pallide

miniata, excipulo parenchymatice e cellulis magnis contexto,

carnosa, 2—5" diam. Asci cylindracei, apice obtusi, brevis-

sime stipitati, 180/20 u, 8-spori. BSporidia elliptica, glabra,

hyalina, 1-cellularia, eguttulata, 20/10 u, 1-sticha. Paraphyses

filiformes, 3 u, apice elliptico-elavato, 3—10 u lat., guttulis

oleosis rubris repletee.

Ad stercus prope Punta Arenas, Patagonia. No 3: »supra

et infra pallide miniata.>

A Lachnea theleboloide (ALB. et ScHEv.) et rubra CooKE

(efr REHM Discom. p. 945, 1243) colore alio et pilis raris plane

differt.

Cyttariacer.

1. Cyttaria Harioti FIscHER (Bot. Zeitg. 46 p. 816 c. tab.

UCS En

Ad Fagum betuloidem. Punta Arenas, Patagonia. No 12:

»dilute aurantiaca».

Plane congruit cum FISCHER l. c., sed stromata globosa

1—1,5 em. diam., basi vix contracta modo sterilia sunt.

2. Cyttaria Hookeri BERE. (cfr FISCHER l. ce. p. 827 tab. XII

f. 5—7).

Rio Condor, Ushuaia, Terra ignifera in fageto (ad Fagum

antarceticum). No 155. :

3. Cyttaria Darwinii BERrRK. (cfr FiIscHER, Bot. Zeitg. 1. c. p.

822 t. XII f. 5—7).

Punta Arenas, Patagonia in Fago antarctico. No 11.

Terra ignifera in fageto (Fagi antarctici), a major, b minor.

20 H. REHM, ASCOMYCETES FUEGIANI.

Stromata basi breviter conoideo-stipitata, stipite 0,5 em.

longo, distincte limitato, quod, ita ut icon pulpe f. 5, exacte

convenit cum descriptione cl. FIscHERI. Cortex stromatis peri-

thecia obtegens multo crassior et latior quam apud C. Harioti.

Apud SaccarpDo (Syll. Discom. p. 6) sporidia recte elliptica,

utrinque obtusiuscula, levia, nubiloso-farcta, 14—16/8 u descri-

buntur. Exemplar no 11 (f. minor) cum peritheciis bene evo-

lutis prebet sporidia subglobosa, rarius subelliptica, forsitan

tenerrime areolata, hyalina, 10—-11 u diam., 8 in ascorum

cylindraceorum, apice rotundatorum, longe stipitatorum su-

prema parte 1-sticha, asci 150—180/12 u. Paraphyses filifor-

mes, septate, 2,5 u. J — Itaque comparatio exemplarium

maturorum et in futurum necessaria apparet.

Helvellace2.

2. Mitrula Ushuaisee REHM n. sp. fig. 34—36.

Apothecia arcte gregarie cespitosa, in massa gelatinosa

atroviridula sessilia, stipitata. Ascoma elliptiecum vel ovale,

apice obtuse rotundatum, ad basin plerumque attenuatum,

compressum, luteum, a stipite distincte limitatum, 0,3—0,4

cm I1g., 0,3 cm. lat., stipite cylindrico, glabro, cinereo, 0,2—0,4

cm. I1g., 0,1 cm. lat. Asci cylindracei, apice rotundati, 44—55/

3,5,—4 u, 8-spori. MSporidia cylindraceo-fusiformia, recta vel

subcurvata, 1-cellularia, hyalina, 3—5,5/1,5 u, disticha. Para-

physes filiformes, hyalinze, 1,5 u.

Terra ignifera, Ushuaia ad truncos putridos. No 195.

»Pars fungi superior claveformi-dilatata lutea; preterea

cinerea.>

Valde insignis species, a Mitrula antarctica SPEG., cujus

ascomata 4—7 cm. alt., stipes 3—4 cm. long., toto coelo diversa.

2. Gyromitra antarctica REHM n. sp. fig. 37, 38.

Ascoma rotundatum, bullato-inflatum, marginibus undu-

latis liberum et stipiti non adnatum, cerebriformiter multi-

pliciter plicato-gyrosum, costis contortis et implexis, colli-

culosis, fuscum, subtus albidulum, glabrum, carnosum, 2 em.

alt., 5 cm. lat. Stipes cylindricus, albidus, glaber, versus

basin irregulariter bullato-inflatus, 5 cm. long., 1—, basi —

2,» em. lat. Asci cylindracei, apice rotundati, 250/15 u,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 29. AFD. III. N:0O 6. 21

8-spori. WSporidia elliptica, non obtusa, 1-cellularia, episporio

crasso, guttulas oleosas 2 parvulas includentia, hyalina, strato

mucoso tenuissimo obducta, 15/7 u. Paraphyses hyalinie, sep-

tatre, 3 u, apice sensim — 7 u cr. et fuscee.

In humo. Punta Arenas, Patagonia. No 16.

»Color omnino nostre Gyromitr:e esculent:e.»

Ascomate libero, multoties colliculoso-plicato a Gyro-

mitra esculenta nostra exemplar unicum plane diversum.

Fig.

Explicatio tabule.

1. Curreya Berberidis BRErm. Sporidium.

2—3. Stuartella Drymidis Reum, £. 2 Perithecia aucta, f. 3.

Sporidium.

4. Gibbera patagonica REum. Sporidia.

5. Cucurbitaria antaretica SPEG. Sporidium.

6. Amplhispheria berberidincola Renm. Sporidium.

7. Amphispheria Dusenii REeem. Sporidium.

8. Trematospheria Friesii REuMm. Sporidium.

I—10. :Schizostoma vicinissimum SPEG. ff. 9 Forma asci, £. 10

Sporidium.

11—12. Metaspheria Desolacionis RBeum. f. 11 Ascus, £. 12

Sporidium.

13. Clathrospora Collomie REM. Sporidiun.

14. Hysterographium fuegianum £. intermedium ReEum. Sporidiumn.

15. Hysterographium cylindrosporum REum. Sporidium.

16. Mellitiosporium coeruleum ReumM. Sporidia.

17—19. Crumenula antaretica REum. f£f. 17 Schema apothecii,

£. 18 Ascus, £. 19 Sporidia.

20—22. AÅAygyrium antarcticum REnM. of. 20 Schema apothecii,

f. 21 Ascus, £. 22 Sporidia.

23—25. Niptera helotielloides RBreum. f. 23 Apothecium, £. 24

Ascus, f. 25 Sporidium.

26—28. Dasyscypha Dusenii REum. f. 26 Apothecia, f. 27 Ascus,

f. 28 Sporidium.

29—31. Humaria Guanaci REmM. £. 29 Apothecia, f. 30 Ascus,

f. 31 Sporidium.

32. Phepezia elastica Pat. et GaLur. Sporidia.

33. Spherospora patagonica REHM. Sporidium.

34—36. Mitrula Ushuaie ReEnsm. ff. 34 Ascomata, f. 35 Ascus,

f. 36 Sporidia.

31—38. Gyromitra antaretica REHM in magnitudine naturali.

Asci et Sporidia multoties aucta. Apothecia naturalis magnitudinis.

Lö

dat

g SANNE 23 -

SITE € > 20

Eee

m——

Lith. W. Schlacmer, Stockholm

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 25. Afdl TIL. N:o 7.

NYA ARCHIERACIER

DALARNE, VÄSTMANLAND OCH DALSLAND

K. JOHANSSON.

MED 7 TAFLOR.

MEDDELADT DEN 11 OKTOBER 18992.

GRANSKADT AF V. WITTROCK OCH A. G. NATHORST.

STOCKHOLM

CKER NORSTEDT &

KTRYCKERIET. P. A.

1900.

| häl IN SR Ae Rn C vg Här i AM ÖX KN

Sek AND ct MAN MAR Le

KÄÅAY

.MIOBEKHAHOL

: ä JUN in ji uil VITA JINGUDK

FEROIPTP LV i i UNTEN Vv FÅ NLA CER ANU

JOUR MYSA

ne AA Totvkävnla SÅ NUET SERA IOC

"NT RE

D: flesta bland de här nedan beskrifna Hieracieformerna

tillhöra trakter af Svealand, som hittills föga eller icke blifvit

undersökta 1 hieraciologiskt afseende, nämligen Siljans silur-

område samt delar af Västmanlands och södra Dalarnes

bergslag.

At Siljansdalens silurområde ägnade jag (efter en kortare

exkursion 1897) ungefär en månad af 1898 års sommar, hvar-

under undersökningar företogos i Rättviks, Boda, Mora och

Orsa socknar. I Västmanland genomströfvade jag 1897 och

1898 en del af Grythytte bergslag; det senare året gjordes

kortare besök i Nya Kopparbergs och Norbergs socknar samt

i Dalarnes Västerbergslag.

Från dessa trakter har, såvidt jag har mig bekant, förut

endast obetydligt material tillvaratagits, hvarför det ej var

oväntadt att finna rätt många nya former. Åtskilliga dylika,

som jag anträffat på en enda lokal eller i ett fåtal exemplar,

har jag dock ej ansett lämpligt att redan nu beskrifva.

Siljanstraktens Hieraciumflora har trots den siluriska

grunden mycken likhet med södra Helsinglands, som genom

A. MaAGNusson och H. DatHrstEpr blifvit väl bekant. Detta

står i samklang med den ofta gjorda iakttagelsen, att Hiera-

ciumflorans beskaffenhet och rikedom beror mindre på markens

kemiska beskaffenhet än på dess fysiska och på de växt-

formationer, som bekläda marken. Svämbildningar undvikas af

de flesta Archieracierna, men särskildt af H. silvatica, hvar-

för t. ex. Dalälfvens floddal är synnerligen fattig på sådana.

Men ett bergigt och småkulligt moränlandskap i sydöstra

delen af Sveriges fastland hyser till stor del samma arter

som Gotlands silurklippor och strandvallar af kalksten.

För Siljanstrakten och södra Helsingland gemensamma

arter äro bland andra: H. cinerellum Almqu. exs, obtusidens

4 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

Dahlst. exs., oxylepium Dahlst. Bidr. II p. 47, leticeps Dahlst.

Bidr. III p. 60, amplificatum Dahlst. exs., subanfractum

Dahlst. exs., helsingicum Almqu. exs., Schlegelii Almqu. exs.,

preteneriforme Almqu., hvilka i de mot söder tillgränsande

områdena dels hafva ringa spridning, dels ej ens äro sedda.

Gemensamma äro dessutom en stor mängd äfven i sydligare

landskap spridda arter:

Mot Härjedalen är Siljansområdet väl begränsadt genom

stora skogar. Då vidare klimat och naturförhållanden i öfrigt

äro synnerligen olika, kan man ej vänta någon större likhet

i de nämnda trakternas Hieraciumfora.

Att döma af de i DAHLstEDTS exsickat utdelade Härje-

dalsformerna samt af material, som jag erhållit omedelbart

från kyrkoherde S. J. ENANDER i Lillherdal, är det icke många

nordliga arter, som genom Härjedalen nedstiga ända till Siljans-

dalen och där hafva sin sydgräns. Bland de af mig i Siljans-

trakten gjorda fynden vill jag nämna H. involutum Dahlst.,

madarodes Dahlst., lissodermum Dahlst. var., hvilka synas höra

till denna kategori.

Södra Dalarnes bergslag, Västerbergslagen, som dels

genom stora skogar, dels genom Dalälfvens floddal skiljes

från WSiljanstrakten, sammanhänger på det intimaste med de

kuperade trakterna i Västmanlands och östra Vermlands

bergslag. Hieraciumfloran 1 bergslagen är också ganska

mycket afvikande från Siljanstraktens, så att dessa trakter

böra anses tillhöra två särskilda växtgeografiska områden.

Naturligtvis växlar också Hieracieflorans sammansättning

inom de vidsträckta områden, som betecknas med namnet bergs-

lagen, men dels hafva de en stor likhet i florans sydliga, om

Södermanland och Nerike påminnande karaktär, dels försiggår

växlingen i florans sammansättning gradvis utan större språng,

så att det torde vara svårt att uppdela bergslagen i bestämda

växtgeografiska gebit.

Däremot är det Vermländska hieracieområdet, som hör

till de bäst kända! skarpt skildt från bergslagens genom

förekomsten inom hvartdera af en stor mängd arter, som

saknas inom det andra. Äfven mellan dessa områden finnas

naturliga gränser, nämligen stora barrskogsvidder samt Klar-

älfvens floddal och Vänerns flacka stränder.

!K, 0. E. Stenström, Vermländska Archieracier.

Ah.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AED. III. N:0 7. D

Bland de här beskrifna arterna förekomma två i Dals-

land hemmahörande, hvarför det kan vara lämpligt att äfven

gifva en antydan om beskaffenheten af dess Hieracium-flora,

med hvilken jag under sommaren 1899 gjorde någon bekant-

skap under en månadslång vistelse hufvudsakligen i provin-

sens mellersta del.

I Dals norra del har förut K. O. E. STENSTRÖM gjort

undersökningar öfver Hieracium-floran. Om dess mellersta del

finnas i H. DAHLSTEDTS storartade arbete Bidrag till sydöstra

Sveriges Hieraciumflora en mängd uppgifter, härrörande huf-

vudsakligen från de af kand. A. FRYXELL hopbragta samlin-

garna. De i söder och väster angränsande trakterna hafva

förut blifvit föremål för studier af C: J. LINDEBERG m. d.

Floran är således förut tämligen väl bekant. Den visar sig,

såsom kunde väntas, hafva stor likhet med den vermländska,

och allt talar för att Dal och sydvästra Vermland bilda ett

hieracieområde för sig. Härvid är att märka, att man från

Dal känner blott få former (t. ex. H. plumuligerum Danhlst.,

epicrocifolium m., dalicum m.), som ej observerats i Vermland,

men att däremot i Vermland förefinnas en mängd former,

som ej ännu iakttagits 1 Dal, samt att i Dals västra och

södra delar främmande element inkommit från Bohusläns

kusttrakter och från Norge. Till dessa kunna hänföras å

ena sidan former af H. saxifragum Fr., å andra sidan några

norska låglandsformer, såsom H. christianense Danhlst. (an-

träffade i Hökedalen och vid Eds station), H. urticefrons

Dahlst. (vid Kornsjö på gränsen till Norge, kanske på norskt

område).

Dalslands flora utgör sålunda på grund af läge och natur-

förhållanden en blandningsflora, dock med utprägladt västlig

karaktär. Talrika äro de genom DAHLSTEDTS och STENSTRÖMS

arbeten kända former, som utmärka Vermland och Dal i

motsats mot östra Sverige. Därtill vill jag här nämna den

i DaurstEDits Herb. Hier. Scand., Fasc. XI n:o 83, utdelade

H. eustictum Dahlst. (från N. Råda 1 Verml.), hvilken synes

mig utgöra en ganska spridd västlig karaktärsväxt. Jag

har funnit den på ett enda ställe i Grythytte bergslag, men

på flera ställen inom det Dal-Vermländska området (Gillberga

sn vid Galtebol; i Stafnäs s:n vid Näs, Sölje och Ållevik;

vid Bengtsfors; i Laxarby s:n vid Höfnäs):

6 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

Vid beskrifningen af bladets formförhållanden, särskildt

såvidt det är fråga om tandningens beskaffenhet, hafva i detta

arbete några termer blifvit använda, hvilka tarfva en för-

klaring.

Den mellan bladtänderna inneslutna delen af bladkanten

(intermargo) kan vara rak (rectus), fig. 3 r. m. (fig. till höger),

konkav (concavus), fig. 5, 6, konvex (convexus), fig. 24 r. m.

I sistnämnda fall kan den ena bågen utgöra en tydlig fort-

sättning af den föregående, så att mellankanterna synas kon-

tinuerliga (continui), såsom hos en del mångbladiga H. vulgata

(ex. H. macrotonum Dahlst.). Raka mellankanter blifva, i

synnerhet om tänderna äro små, ofta vinkliga (angulati), fig. 2 ce,

7 A; stundom äro de uppstigande (acclives), i det att de bilda

sneda afsatser, fig. 3 r. m., 7 B.

Af betydelse för formbeskrifningen äro äfven bladets

spetskant (margo apicalis) och baskant (m. basalis). Den senare

kan vara helbräddad (integerrimus), fig. 7 r.e. & r.m., eller

tandad, rak, konvex, konkav, fig. 2 r.m., fig 15, eller S-formigt

dubbelkrökt (duplo-curvatus), fig. 7 B, o. s. v.

På tänderna urskiljer man framkanten (promargo) och

bakre kanten (postmargo). Om båda äro inåt böjda (konkava),

kallas tanden bikonkav (biconcavus); man urskiljer vidare efter

kanternas beskaffenhet bikonvexa (biconvexi), rätkonvexa (recto-

convexi) och konkavkonvexa tänder, i hvilka fall den bakre

kanten är konvex.

Om tandens båda kanter äro raka och ungefär lika långa,

kan tanden kallas triangulär (triangularis); om bakre kanten

är längre, så att tanden blir oliksidig, kan den kallas delta-

formig (delteformis), fig. 15 B.

Bikonvexa tänder kunna begränsas af en föga buktig

linie, liknande en cirkelbåge af mindre än 90”, bågformiga

tänder (dentes arcuati), fig. 2 r.m.; dessa kunna åter vara

lågt bågformiga, t. ex. fig. 6, eller högt bågformiga. Om bågens

gradtal är större än 907”, blifva tänderna vårtlika (mammati),

fig. 3 r. e., fig 5; de kunna då vara utdragna (elongate mam-

matr), fig. 8.

Då framkanten är konkav och bakre kanten konvex, blir

tanden framåtkrökt. Om tandens höjd icke eller föga öfver-

stiger bredden, är den då klolik (ungwiculatus); i annat fall

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL: BAND 25. AFD. III. N:0 7. 7

skärformig (falcatus), fig. 21. Då den framåtkrökta tanden i

själfva spetsen är bikonvex och således är m. e. m. trubbig,

är den huggtandlik (caninus), fig. 19 r. i.

Utom tandens egen form och riktning bör afseende fästas

vid riktningen af udden (mucro).

Tänderna sitta ibland nästan parvis eller symmetriskt

(oppositi v. symmetrici), så att bladets båda sidor äro sym-

metriskt utbildade, fig. 21, 22 1 c; ibland mer skiftevisa

(altermi), fig. 10.

. Som ej ens den mest utförliga beskrifning är tillräcklig

att gifva en klar bild af bladens formförhållanden, bifogas

här konturteckningar i naturlig storlek af de nybeskrifna

Hieracieformernas blad. Dessa afbildningar äro gjorda efter

torkade och pressade exemplar och åskådliggöra i allmänhet

endast bladets yttre form samt tandningens karaktär eller

just det, som genom en beskrifning är svårast att exakt

återgifva.

8 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

A. SUBCA/AESIA ALMQuU.

Hieracium itharophyton n.

"Tab: IR ige

Caulis 40—65 cm. altus, mediocris v. crassiusculus, dilute

virescens, 0-—1-folius, inferne rare pilosus — glaberrimus,

cirea medium leviter stellatus, superne densius stellatus —

leviter subtomentellus, vulgo epilosus et eglandulosus.

Folia rosularia vulgo 3 lete lutescentiviridia firmula,

subtus tota violacea v. reticulatim maculata, supra sat rare

brevipilosa (v. sulglabra), subtus sparsim, in nervo dorsali

inconspicue stellato v. sepius nudo densius pilosa, in margi-

nibus breviter ciliata, petiolis sat longis et angustis densius-

cule pilosis v. sublanuginosis; exteriora rotundato-ovata —

ovato-elliptica rotundato-obtusa, minutissime denticulata v.

prope basin serrato-denticulata, basi cordata v. dentibus basa-

libus longe distantibus subhastata, margine basali integerrimo

in petiolum breviter et anguste decurrente; intermedia ellip-

tico-ovata v. triangulari-ovata obtusissima, basi cordata et

ut in fol. exter. + subhastata, dentibus sat raris parvis

brevissimis obtusis serrato-denticulata, intermarginibus sub-

rectis acclivibus v. angulatim conniventibus; interiora anguste

ovata — ovato-oblonga obtusiuscula — obtusa, basi stepe

obliqua + cordato-truncata v. marginibus in petiolum breviter

decurrentibus brevissime cuneata, ut fol. intermedia serrato-

denticulata, sed ad basin dentibus duobus parvis magis acutis

et approximatis sepe instructa. Fol. caulinum, si prope basin

affxum, magnum longe petiolatum + ovate lanceolatum +

acutiusculum, ceterum ut fol. rosul. intimum; si ad medium

v. supra insertum, parvum lanceolato-lineare v. omnino bractei-

forme, quo caulis sepe aphyllus.

Anthela parviflora simplex v. multiflora, superiore parte

subsimplex, ramis + arcuatis sat longis acladium longum (15

—30 mm.) equantibus, ramo solitario distante ex axillo brac-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 259. AFD. III. N:0 7. 9

tee v. folii caulini orto sepe aucta, omnibus + floccosis,

pilis et glandulis solitariis — sparsis obsitis; pedicellis cano-

tomentosis, pilis brevibus et glandulis sat parvis sparsis

v. sub involucro densioribus vestitis, in apice paullum com-

planatis.

Involucra 5,>—6,5 mm. lata, 12--13 mm. longa, canescen-

tia variegata, gracilia, basi ovata, deorsum paullum angustata

in pedicellum fere abeuntia, glandulis parvis sparsis et pilis

apice vitreis densiusculis — sat densis vestita, ceterum +

floccosa. Squame exteriores angliste obtusiusculae canofloccosee,

intermedie lanceolato-lineares sat late, in apicem obtusiuscu-

lum — sat acutum + comosum non raro coloratum sensim

attenuatee, in dorso sparsim v. densius stellate, in marginibus

Aoccis confertis late albo-marginate; intime + acute, minus

floccose, in apice diluto v. + colorato minus comate —

subnudee.

Calatlium e:a 35 mm. latum, late luteum. Ligule apice

glabree. Stylus vivus luteus.

Denna form är habituellt igenkännlig genom de vegeta-

tiva delarnas ljusa färg och ringa beklädnad. Stjälken är vid

basen ofta alldeles glatt och bar; vanligen har den dock några

korta, spridda hår. Bladens undersida är också mycket glest

hårbeströdd, och nerven saknar vanligen stjärnhår. Bladen

äro karaktäristiska genom sin trubbighet; till och med det

innersta rosettbladet är ofta rundtrubbigt, eller också löpa

dess kanter 1 spetsen i hop under en rät, sällan något spetsig

vinkel. 'Tandningen är mycket grund, tänderna äro glesa,

framåtlutande, sågtandlika, men trubbiga, med m. e. m raka

bakre kanter. Yttersta och mellersta rosettbladen hafva hjärt-

lik och på samma gång genom de långt åtskilda baständerna

svagt spjutlik bas, som tillika är smalt och kort nedlöpande

på skaftet. Det innersta bladet, som vanligen har aflång

eller elliptiskt aflång form med ringa skillnad i bredd från

basen till spetsen, har mer afrundad bas, som ofta är sned,

därigenom att skifvan går längre ned på skaftets ena sida.

Stjälkbladet har, om det sitter nedom stjälkens midt, ungefär

samma utseende som innersta rosettbladet och är då ganska

stort; sitter det högre upp, är det däremot ganska litet, van-

ligen braktéartadt, så att stjälken kan sägas vara bladlös.

10 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

Vippan är nästan jämnhög och kvastlik; de öfre eller

stundom alla grenarne äro enkla, båglikt krökta, jämnhöga

med det långa akladiet eller slutligen längre; längre ned

sitta ofta ett par långa, ferblomstriga grenar. Korgskaften

äro grå af ludd, hafva strödda hår och glandler samt äro

mot spetsen vanligen tydligt hoptryckta och öfvergå där i

den afsmalnande hålkbasen. Hålkarna äro gråaktiga och

och medelstora, men tämligen smala. Laångfjällen hafva svagt

bågformiga kanter, men afsmalna långsamt till en aftrubbad,

endast hos ett eller annat inre fjäll hvass spets. Beklädnaden

utgöres af ludd, som i fjällens kanter bilda en bred, hvit

kant, men för öfrigt är glest spridt öfver fjällens ryggar,

samt af små strödda glandler och strödda eller rätt täta svart-

fotade hår med vattenklar spets.

Blomfärgen är lifligt gul utan den rödaktiga nyans, som

synes hos flera archieraciers blommor. Äfven stiftet är

rent gult.

Hvad släktskapen med öfriga H. silvatica beträffar, tyder

hålkarnas form och beklädnad på någon frändskap med H.

sublividum Dahlst. och canitiosum Dahlst. m. £., hvilka dock

åtskiljas genom m e. m. glaucescent bladfärg, förlängd blom-

ställning, mörka stift m. m.

Västmanland: Grythytte s:n i stenbrottet vid Skatviken,

Elfvestorps bruk (på en ängsbacke vid bruket) samt på ängs-

mark vid Hagen söder om Grythyttehed. I allmänhet i

måttlig mängd.

H. ocriodes n.

Tab. III. Fig. 10.

Caulis 45—65 cm. altus mediocris virescens (v. ima basi

parum violascens) eglandulosus, 0—1-folius; infra medium pilis

sat brevibus solitariis — raris, floccis rarissimis — sparsis

obsitus, supra medium densius stellatus, sub anthela leviter

subtomentellus epilosus, ceterum pilis abortivis minimis ubi-

que adspersus.

Folia rosuwlaria vulgo 3—5; exteriora rotundato-ovata

obtusissima, dentibus latis + mammatis paucidendata, ad

basin dentibus duobus + deorsum — extrorsum vergentibus

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o 7. 11

cordata — truncata; intermedia ovato-elliptica — ovate v.

ovaliter oblonga + obtusa, dentibus latis biconvexis obtusius-

culis — sat acutis et denticulis brevissimis immixtis inzequa-

liter dentata, basi dentibus v. laciniis longioribus patentissi-

mis omnino hastata v. oblique truncata v. cuneato-truncata,

dentibus liberis in petiolum decurrentibus seepe instructa;

intima ovato-oblonga — oblonga, obtusiuscula, dentibus pa-

tentibus — patentissimis biconvexis v. + delteformibus et

denticulis interpositis inequaliter et sat argute dentata, basi

vulgo valde obliqua cuneato-truncata et profunde dentata v.

laciniata. dente uno alterove usque ad medium petioli descen-

dente; omnia lete lutescenti-viridia, subtus pallida, vulgo +

violascentia, supra subglabra, subtus sparsim v. in nervo

dorsali + stellato — floccoso densius pilosa, in marginibus

sat dense ciliata, petiolis pilis longis albis mollibus sat densis

lanuginosis.

Fol. caulinum sat longe petiolatum, triangulari-ovatum

v. ovato-lanceolatum, acutum, argute duplicato-dentatum, basi

+ obliqua laciniis v. dentibus vulgo patentissimis argutis

hastata v. cuneato-truncata, dentibus liberis interdum in

petiolum descendentibus.

Anthela interdum oligocephala subsimplex + laxa, ramis

paullum patentibus sat rectis, sed plerumque composita poly-

cephala, superiore parte ramis approximatis + umbellata,

ramis elongatis acladium vulgo 2---3 cm. longum superantibus,

pedicellis acladioque sat longis, dense subtomentellis — cano-

tomentosis, glandulis minutis solitariis vulgo obsitis, apice

squamoso sub involuerum paullulum incrassato.

Involucra longa angusta (c:a 6 mm. lata et 14—15 mm.

longa), ima basi + cano-tomentosa, ceterum canescenti-viridia,

post forationem ovata, basi attenuata. Squame exteriores

sat longe&e a basi latiore in apicem augustum obtusiusculum

sensim attenuatze, inferne sat dense subtomentellae, ceterum

floccis sparsis obsite, in apice comosee; superiores tenues lon-

gissimee, fores juniores superantes, intermedie a basi lata

equaliter in apicem longum + acutum sepe + coloratum

glaberrimum v. levissime comosum attenuate, in marginibus

virescentes, pilis obscuris apice dilutis sparsis et glandulis

sat tenuibus varie longitudinis sparsis (v. densiusculis) obsitee,

infra medium leviter stellatre; intime angustiores virescentes

fere vel omnino efloccose, in marginibus dilute, in apicem

12 S K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

acutum — subulatum nudum vulgo + fuscescentem sequaliter

attenuate, pilis et glandulis sparsis — raris adsperse.

Calathium lete lutescens, radians, sat rariflorum, c:a 40

mm. latum. Ligule apice glabre. Stylus luteus.

Karaktäristiska för denna form äro såväl de egendomligt

tandade och flikade bladen som de smala hålkarna och utdragna

fjällen. De ljusa, undertill vanligen violettanlupna, ofvantill

n. glatta rosettbladen äro stora och tämligen breda; de mel-

lersta och inre äro dubbelt tandade af medelstora och små

n. vinkelrätt utstående tänder; bladbasen är genom två stora

spetsiga, vinkelrätt utstående, raka eller svagt skärformiga

flikar ofta snedt spjutlik, men stundom är blott ena fliken

utbildad och bladskifvan är på andra sidan nedlöpande på

skaftet. Nedanför de stora baständerna sitta vanligen smärre

spetsiga tänder dels på den nedlöpande bladbasen, dels fri-

stående på själfva skaftet. Ungefär sanma tandning har det

äggrundt triangulära eller äggrundt lansettlika stjälkbladet.

Korgskaften äro hvita af fint, tilltryckt ludd och bära

under den smala hålkbasen fjäll, hvilkas tjocka basaldel ger

hålkbasen samma knöliga utseende som t. ex. hos H. barba-

reefolium Lönnr. MHålkarna äro ljust grågröna, långa och

smala, försedda med äggrund, mot skaftet afsmalnande bas

samt äro nedtill n. hvita af fint ludd, hvilket hastigt aftar

uppåt, så att långfjällens öfre hälft knappt har spår däraf.

För öfrigt äro hålkarna klädda med strödda, mörka, kort

hvitspetsade hår och glandler af ungefär samma täthetsgrad.

Fjällen äro tunna, långa, småningom utdragna i en m. e. m.

hvass, ofta kolorerad spets, hvilken med undantag af en föga

framträdande koma är naken; de inre och innersta äro bredt

och ljust grönkantade. Kalatierna äro ljusa, glesblommiga

och starkt radierande, stiftet gult.

De vid Filipstad på fet mylla anträffade exemplaren

afveko genom längre, mer hvasst och tätt, men ojämnt dubbel-

tandade blad, kortare hålkar med stundom rikare glandel-

beklädnad och sparsammare hårighet. Sistnämnda förhållande

häntyder på en äfven 1 andra afseenden märkbar släktskap

med H. canipes Almqu. Med denna form har H. ocriodes lik-

heter i hålkarnes form, fjällens längd, hålkskaftens beklädnad

och stundom i någon mån i bladens tandning. Men blad-

färgen och den karaktäristiska, snedt spjutlika bladbasen

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 7. 13

gifva den sistnämnda formen en lätt igenkännlig habitus.

Hålkfjällens öfre del har>ej heller någon likhet med H. ca-

nipes.

En annan närbesläktad form är nog också H. opeato-

dontum " Stenstr., hos hvilken bladens tandning är ungefär

densamma som hos den nu beskrifna formen.

Västmanland: Grythytte s:n på en ängsbacke vid Elfves-

torps bruk, vidare i skogsängar vid Sirsjötorp, Västgötetorp

och Fisklösen.

Vermland: Filipstad vid Bellevue. — I allmänhet i mått-

lig mängd.

H. acidotum Dahlst. var. sematolepis n. var.

Differt a H. acidoto Dahlst. + foliis crassis sat obscuris

glauco-viridibus, maculis fuscis v. pallidioribus + distinete

v. obsolete maculatis, involueris brevioribus, cum pedicellis

glandulis vulgo densioribus vestitis, sqamis involucri augustio-

ribus et acutis — subulatis, sed haud longe protractis, infra

medium foccis sat densis, striam albam + perspicuam for-

mantibus, anguste marginatis, stylo minus obscuro.

Genom sina tjockare, mörkare, på öfversidan vanligen

svagt brunfläckiga, undertill m. e. m. violetta, ej sällan

bredare blad afviker denna form habituellt rätt mycket från

H. acidotum Dahlst. Vidare har den på hålkar och skaft

något rikare beklädnad i synnerhet af glandler och ludd.

Hålkfjällen äro smala och spetsiga, men ej så långt utdragna

som hos H. acidotum, deras kanter äro nedom midten prydda

af en smal, hvitaktig luddrand. Emellertid är bladens tand-

ning och hålkarnas byggnad väl öfverensstämmande med nyss-

nämnda välbekanta form, så att jag ej tvekar att betrakta

den nu beskrifna formen såsom blott varietet, i synnerhet

som jag på andra ställen funnit liknande former, hvilka ännu

mer öfverensstämma med H. acidotum.

Västmanland: Hällefors sn vid ett torp nära Gillers-

höjden på en torr backe samt på en åkerren i närheten.

1 Dahlstedt. Bidrag till sydöstra Sveriges Hieracium-flora, II. p. 59.

14 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER

En liknande form med knappt märkbara fläckar på bla-

den har jag funnit i Vermland vid Bellevue nära Filipstad.

Slutligen hör den 1 Dahlstedts exsickat utdelade formen från

Klefarp i Småland till samma variationskrets, ehuru bladen

sakna fläckar.

H. lissodermum Dahlst. Herb. Hier. Scand. Fasc. I n:o 24

var. siljense n. var.

ceus, gracilis v. mediocris, valde firmus et durus, vulgo 1-folius,

inferne pilis albis mediocribus sparsis — raris obsitus, cete-

rum epilosus, infra medium levissime stellatus, supra medium

leviter stellatus et glandulis minutis solitariis (v. mnullis)

obsitus, sub anthela viridis leviter — sparsim (v. densius)

stellatus, rare — sparsim glanduliferus.

Folia basalia firma et rigida, obscure glaucescenti-viridia,

subtus pallidiora, supra glabra (v. subglabra) + nitentia, sub-

tus sparsim, in nervo dorsali + stellato densius et longius pi-

losa, in marginibus breviter ciliata, petiolis sat dense pilosis

—lanuginosis; exteriora ovata — elliptica rotundato-obtusa,

basi cordata — truncata, dentibus mammato-delteformibus

zequaliter serrato-dentata, postmarginibus vulgo acelivibus;

intermedia elliptica — + late ovato-oblonga obtusa, basi +

truncata, dentibus mammato-deltzeformibus v. delteformibus

breviter acuminatis equaliter haud profunde serrato-dentata,

dentibus basalibus majoribus vulgo argutis + falcatis, interdum

dente uno alterove in petiolum descendente; intima ovato-

oblonga v. a basi latiore ovato-lanceolata, marginibus angulo

recto—acuto subito in apicem conniventibus v. (presertim si

fol. caulinum deest) in acumen longum angustum fere subu-

latum abrupte contracta, argute paucidentata v. ad basin

dentibus longis angustissimis subulatis patentibus + falcatis

laciniata, dente uno alterove subulato in petiolum descen-

dente.

Fol. caulinum longe petiolatum, a basi ovata subito in

acumen angustissimum subulatum contractum, dentibus pau-

cis distantibus fere linearibus subulatis ad basin et in petiolo

instructum, ceterum dentibus parvis angustis sursum vergen-

tibus paucidentatum.

Caulis 35—65 em. altus, totus viridis v. ima basi + viola-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 52. AFD. III. N:07. 15

Anthela laxa polycephala composita + subfurcata panicu-

lata, ramis gracilibus rigidis subrectis + patentibus acladium

10—30 mm. longum superantibus, superioribus simplicibus

parum approximatis, intermediis paniculas parvas gerentibus

longe superantibus, infimis erectis sepe valde distantibus ex

axillis bractearum v. folii caulini evolutis, omnibus virescen-

tibus, glandulis minutis basi + incrassatis nigris sparsis ob-

sitis, + stellatis, pedicellis acladioque glandulis viridi-atris

v. capitulum cerinum ferentibus sat robustis, brevis et brevissi-

mis sparsis obsitis, sat dense stellatis — leviter subtomentellis.

Involucra sat parva (c:a 5 mm. lata et 10—11 mm. longa)

obscure viridia subeanescentia paullulum nitentia, basi ovata,

glandulis mediocribus et minutis mixtis, basi nigra sat ro-

busta et capitulis cerinis instructis, sat dense obtecta, epilosa,

ad basin levissime stellata. Squame inique et sat paucee,

exteriores a basi latiuscula in apicem obtusulum leviter co-

mosum angustate, Aoccis solitariis, in marginibus densioribus

adsperse; intermedie viridi-marginate late sublanceolate v.

supra basin + ovatam subito in apicem + comosum + colora-

tum obtusiusculum angustate, marginem versus foccis soli-

tariis obsite; mtime pauce virescentes, superiore parte + an-

guste in apicem + acutum leviter comosum vulgo purpura-

scentem protractee.

Calathium e:a 30 mm. latum, luteum. Ligule apice gla-

bre. Stylus vivus obscurus.

Denna synnerligen vackra form, som genom sina starkt

glaucescenta, mörka och styfva, glänsande, nästan sylhvasst

tandade blad redan på afstånd väcker ens uppmärksamhet,

liknar mindre öfriga mellansvenska silvaticum-former än vissa

fjällformer. Från den ofvan citerade H. lissodermum Danhlst.

afviker denna form hufvudsakligen gonom hårlösa hålkar,

mindre spetsiga, upptill tydligt hårtofsade hålkfjäll, äfven-

som genom mer yppigt utbildade blad och blomställningar.

Af intresse är att se, huru växten på den sydliga grän-

sen af sitt utbredningsområde valt kalla och fuktiga stånd-

orter, nämligen sluttande, af framsipprande vatten genom-

fuktad och ofta rikt mossbeväxt mark.

Dalarne: Rättviks s:n, i Lerdals ängar; Boda s:n, Osmunds-

bergets västra sluttning.

16 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER. |

B. SUBVULGATA aALMQu.

H. daniciforme n.

Tab. 1. -Fig. 2.

Caulis vulgo subhumilis 35—50, raro 70 cm. altus, + cras-

sus firmus virescens, 1-folius, inferne + violaceus rare —

sparsim — densiuscule et sat breviter pilosus, leviter — den-

sius stellatus, circa medium pilis raris adspersus et sat dense

stellatus (v. sub fol. caulin. interdum + floccosus), superne

setulis brevibus glandulisque raris — sparsis obsitus, densius

stellatus v. sub anthela etiam subtomentellus.

Folia rosularia c:a 4 magna, breviter petiolata, saturate

prasino-viridia, subtus sat pallida, ezxteriora rotundate —

ovate elliptica rotundato-obtusa subintegerrima, breviter v.

brevissime petiolata, basi rotundata (v. subeordata), in peti-

olum alatum late decurrentia; intermedia + late elliptica v.

ovali-elliptica, supra medium paullum contracta, in apicem

latum vulgo truncato-obtusum brevissime mucronato-denti-

culatum angustata, basi late cuneata, marginibus basalibus

+ concavis vulgo integerimis v. minute denticulatis in peti-

olum breve decurrentia, ceterum dentibus brevissimis sed

latis + oblique arcuatis v. mammatis sursum vergentibus +

distantibus sinuato-dentata, supra medium vulgo leviter den-

ticulata; intimum ovato-ovale — late ovali-lanceolatum, subito

in apicem brevem + obtusulum v. paullo longiorem subacu-

tum attenuatum, a medio deorsum sensim attenuatum, basi

cuneata in petiolum + late decurrens, ceterum subintegerri-

mum v. dentibus brevissimis arcuatis raris sinuatum v. inter-

dum sinuato-dentatum, ad basin dentibus paucis brevibus

angustioribus instructum; omnia supra sparsim et breviter

pilosa, in nervo mediano haud raro + stellata, subtus paullo

densius, in nervo dorsali stellato sat dense et longe pilosa,

in marginibus densiuscule ciliata, petiolis pilis albis longis

sat densis sublanuginosis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 7. 17

Fol. caulinum breviter petiolatum v.subsessile, petiolo alato

caulem subamplectens, anguste ovale — ovali-lanceolatum, ad

basin cuneatum, superne abrupte in apicem angustum et acu-

tum (— subulatum) contractum, dentibus minutis paucis ser-

rato-denticulatum v. integerrimum, margine + angulatum,

supra pilis brevissimis raris — sparsis obsitum, subtus densius

pilosum, in nervo dorsali et petiolo etiam + floccosum.

Anthela poly-(usque 40-)cephala, vulgo valde composita

paniculata, interdum subindeterminata, ramis crassis et ri-

gidis sepe longis in apice polycephalis, superioribus + arcu-

ato-patentibus, intermediis subpatentibus — erectis, vulgo valde

superantibus, inferioribus strictis erectis ex axillis bractearum

v. foliorum caulinorum exeuntibus, in apice paniculam con-

tractam +-polycephalam gerentibus. Pedicelli crassi glandu-

lis brevibus et brevissimis mixtis obscuris sat densis — densis,

setulis raris v. sparsis vestiti, sat dense floccosi. Acladium

10—25 mm. longum.

Involuera gracilia camo-viridia, basi ovata, paullum varie-

gata, glandulis parvis sat robustis cerinis v. obscuris et pilis

brevibus raris — sparsis vestita, floccosa. Squame exteri-

ores latiuscule + laxe, in marginibus + foccose, intermedia

late lanceolate acutiuscule v. acute, foccis in dorso sparsis

(— densiusculis), in marginibus crebris obtectee, apice + cori-

aceo parum comate, interiores acute v. acutissima in

apice parum comate.

Calathium parvum, luteum. Ligule apice glabre. Stylus

fuscohispidulus obscurus.

Denna märkliga form har visserligen liksom andra sil-

vaticum-former vanligen 1-bladig stjälk (stundom t. o. m.

bladlös), och stjälkbladet är, ifall det sitter nedom midten af

stjälken, tydligt, om ock kort skaftadt. Men skaftet är ända

till basen vingadt och blir därigenom i någon mån omfattande

såsom hos H. dovrensia eller den komplex af m. e. m. hete-

rogena, till utkanterna af nämnda grupp hörande former, som

i senare tid blifvit benämnd H. semidovrense Elfstr. Den nu

beskrifna formens robusta växt och hela utseende i öfrigt

hänvisar den dock till en annan plats bland archieracierna.

Rosettbladen äro stora, saftigt gröna; de yttre hafva

kortare skaft än former af silvatiecumtypen i allmän-

het, hvarjämte skaftet är ovanligt bredt. Alla hafva sin

18 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

största bredd nära midten och en rundadt tvär — vigglik

bas med tydligt nedlöpande skifva. De mellersta och inre

rosettbladen äro ofvan midten vigglikt afsmalnande, men i

själfva spetsen tvärt aftrubbade, de mellersta med en tvär

och bred spets, de inre med en smalare, men dock rätt trub-

big. Stjälkbladet är tvärt hopdraget till en ofta smal och

hvass spets. Tandningen är mycket grund; de flesta bladen

äro jämnt bukttandade med konkava mellankanter och båg-

formiga tänder, som dock äro riktade något litet framåt. På

stjälkbladet äro tänderna smalare och något litet spetsiga

samt glesa, ofta nog så små, att bladet förefaller helbräddadt.

Formen hos de mellersta och inre rosettbladen växlar mellan

ovalt elliptisk eller äggrund och bredt ovalt lansettlik. Stjälk-

bladet är litet smalare. Storleken är hos de flesta betydlig.

Blomställningen är vanligen mycket mångblomstrig med

mest raka och föga utstående grenar; endast de öfre, korta

grenarna kunna vara något utbredda och bågformiga. De

flesta grenarna nå högt öfver topphålken. Från vecket af

stjälkbladet (undantagsvis från stjälkbasen) utgår ofta en

lång gren, som i spetsen bär en mångblomstrig vippa. Hålk-

skaften äro mörka af små, delvis mycket korta glandler

samt glesa, korta, mörka hår, mellan hvilka ett gråaktigt

ludd framlyser. Såväl grenar som hålkskaft äro ovanligt

tjocka.

Hålkarna äro smala, grågröna med kort äggrund bas och

rätt lösa basfjäll. De långa fjällen äro breda, till formen

lansettlika, de flesta utprägladt, de innersta t. o. m. skarpt,

spetsiga; alla äro klädda af täta, delvis mycket korta, i yngre

stadium gulhufvade glandelhår, glesa eller strödda korta hår

och ett mot kanterna till en bred, men ej tydligt markerad

rand hopadt ludd. Stiftet är mörkt.

Frukterna synas svagt utbildade. Så var åtminstone

förhållandet under den regniga sommaren 1898.

Med H. damicum Dahlst. har denna form genom sina stora

och breda blad en viss habituell likhet, men släktskapen

kan ej vara stor. Hålkfjällen erinra genom sin tydliga spets

något litet om den eljes helt olika H. subsilvaticum Almqu.

(Dahlst., Hier. exs. III: 72). Om också affiniteten till förut

kända former af gruppen semidovrense är ringa, så kan dock

ej betviflas, att rätta platsen för den nu beskrifva formen

är att söka bland de serier, som förena H. dovrense med H.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23, AFD. III. N:o 7. 19

silvaticum (coll.) Att H. damiciforme intager en fristående

ställning, betyder mindre, då ju nämnda formgrupp samman-

sättes af ganska olikartade element.

n dovrense-form, med hvilken den nu beskrifna formen

företer flera analogier, är H.gemellum Almqu. (Dahlst., Hier. exs.

ITT: 81), hvars stundom breda blad kunna hafva alldeles samma

utseende. Äfven hos H. gemellwm är fruktsättningen rätt

bristfällig.

Dalarne: Ösmundsberget, på steniga branter. Måttligt

talrik.

H. eurygonium nn.

TabINARTS NO.

Caulis 35—65 cm. altus, crassiusculus virescens, plerum-

que 1-folius, inferne sparsim — densiuscule et molliter pilo-

sus, circa medium sparsim pilosus, rare glandulosus, leviter

— sparsim stellatus, superne glandulis parvis nigris sparsis —

densiusculis et pilis solitariis v. nullis obtectus, + subtomen-

tellus.

Folia basalia utplurimum 4—5, magna, supra saturate

viridia, nervis impressis subsuleata, subtus pallidiora et non

raro + violascentia; exteriora rotundato-ovata v. subrotunda,

basi cordato-hastata dentibus basalibus bene evolutis, ceterum

+ denticulata v. mammato-dentata; tntermedia late ovata,

obtusa v. obtusissima, ad basin dentibus basalibus magnis

latis + curvatis remotis truncatim et + hastatim cordata, ce-

terum dentibus paucis latis + mammatis — deltzeformibus pa-

tentibus + angulatim dentata, ima basi dentibus parvis haud

raro in petiolum paullum descendentibus instructa; interiora

ovata — ovalia, breviter acuta, dentibus angustioribus parvis

sursum magis vergentibus serrato-dentata, intermarginibus

rectis (v. + concavis) angulata; omnia firma, supra sparsim

et breviter pilosa, subtus pilis densiusculis, in nervo dorsali

floccoso densis hirsuta, in marginibus dense ciliata, in petiolis

pilis longis albis densis villosa.

Fol. caulinum + petiolatum, petiolo alato interdum + semi-

amplectens, ovatum — ovato-lanceolatum vel, si supra medium

20 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

caulis adfixum, + bracteiforme, sat breviter sed argute acu-

minatum, dentibus paucis argutis vulgo minutis + angula-

tim serrato-dentatum, dentibus basalibus exterioribus haud

raro bene evolutis subhastatum.

Anthela paniculata composita + contracta, ramis superi-

oribus approximatis arcuatis, ramo uno alterove distante

suberecto aucta, pedicellis et acladio brevi — brevissimo

canotomentosis et glandulis nigris mediocribus densis — con-

fertis obtectis.

Involucra angusta mediocria, nigrescentia, variegata.

Squame exteriores + lanceolate, obtusiuscule, dense glandu-

lose, sparsim stellate, marginibus foccis densioribus lim-

batze, intermedie lineari-lanceolate, in apicem obtusiusculum

— acutum comosum + membranaceum attenuatzre, dorso glan-

dulis nigris densis (pilis soltaris v. nullis) vestite, in mar-

oginibus coma et foccis confertis late albo-limbate, intima

a basi lata in apicem acutum — subulatum s2equaliter atte-

nuate, late viridimarginate.

Calathium luteum parum radians. Ligule apice glabre.

Stylus fuscohispidulus.

Äfven denna form har ovanligt stora och breda blad.

Hela växten har utseende af en skuggform, äfven då den

växer på solöppen mark. De yttersta bredt äggrunda —

rundade rosettbladen hafva bred och tvär bas med hjärtlik

inbuktning vid skaftet; basflikarna äro väl utbildade och nå-

got utböjda, hvarigenom bladbasen blir nästan spjutlik, på-

minnande om t. ex. H. paneolwm Dahlst. eller expallescens

Dahlst. De mellersta bladen äro också mycket breda och

trubbiga och hafva nästan samma bladbas som de förra. I

öfrigt äro tänderna glesa, mycket breda, trubbiga och vink-

liga. Stundom äro mellankanterna alldeles raka och bilda

trubbiga vinklar med hvarandra. De innersta bladen äro

äggrunda eller ovala, kort men tydligt spetsade med de i

spetsen sammanlöpande kanterna raka; basen är vigglik, tand-

ningen är skarpare och mindre karaktäristisk än hos de

mellersta bladen; en eller annan fristående tand plägar före-

komma på skaftet. Då stjälkbladet sitter nedom midten, är

det stort, äggrundt — lancettlikt, vanligen kort skaftadt

(stundom med vingadt, svagt stjälkomfattande skaft); det

har mycket hvass, men sällan lång spets, och tänderna äro

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:0 7. 21

smala och hvassa; omkretsen är vinklig. Oftare är stjälk-

bladet braktéartadt, eller saknas det.

Vippan är tämligen kort, endast de öfre grenarna äro

bågböjda och utspärrade, öfvernående det korta akladiet.

Hålkarna äro smala, tydligt brokiga af luddiga kanter och

mörka, glandulösa ryggar. De yttre och mellersta långfjäl-

len äro jämnbredt lansettlika, upptill hopdragna i en kort,

föga eller icke hvass spets; de innersta äro från basen små-

ningom afsmalnande 1 en hvass, ofta hinnaktig och kolorerad

spets. Beklädnaden utgöres hos de mellersta fjällen af svarta

ytterst täta, korta och medellånga glandler och stundom en-

staka hår samt i kanten en bred, hvit rand af tätt ludd, som

i spetsen öfvergår i en m. e. m. yppig koma; för öfrigt är

ryggen beströdd med glesa stjärnhår. De innersta fjällen

hafva breda och ljusgröna eller hvitaktiga kanter, som äfven

äro tätt luddiga; ryggen bär som vanligt en nästan enkel

rad med glandler. Från hålkarna sträcker sig den rika glan-

delbeklädnaden nedåt korgskaften och grenarna ända till

stjälkens midt, där glandler ännu sparsamt förekomma; under

hålkarna sitta de tätt hopade; stjärnhår förekomma i ungefär

samma proportion.

Med H. paneolum Dahlst. visa hålkarna tämligen stor

likhet, och då äfven de yttre bladen visa analogier med nämnda

form, torde den få anses som en af de närmare släktingarne.

Från denna form skiljer sig emellertid den nu beskrifna på

ett i ögonen fallande sätt genom sina korta liguler, mörka

stift samt de inre bladens form och tandning.

Dalarne: Boda s:n, Osmundsberget på branta och steniga

ställen vid sydvästra sidan.

H. gilvocaniceps n.

Tap: IECEISAND.

Caulis molliusculus et flexuosus, 35—60 (—70) em. altus

0-1-folius, inferne sparsim pilosus et leviter stellatus, superne

magis stellatus sed fere epilosus, supra folium caulinum

glandulis nigris minutis solitariis — sparsis obsitus.

22 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

Folia rosularia, 3—6 (—7) mollia prasinoviridia sublu-

tescentia, subtus leviter — sparsim stellata, molliter et den-

siuscule, in nervo dorsali sat floccoso dense pilosa, supra pi-

lis sparsis — solitariis obsita, in marginibus dense ciliata,

petiolis pilis albis crispulis longis densis villosis; exteriora

late ovata — elliptica obtusa subintegerrima v. mammato-

dentata, dentibus basalibus duobus parvis sat obtusis paten-

tibus, basi rotundato-cuneata v. truncata + decurrentia; in-

termedia anguste ovata — elongate ovalia, obtusa — obtusi-

uscula, dentibus sat paucis latiusculis brevibus + mammatis

sinuato-dentata, dentibus basalibus paullo majoribus et magis

patentibus, basi cuneata, margine basali integerrimo vel in-

terdum dentibus 1—2 biconvexis + ovatis + obtusiusculis

vulgo alternis prope petiolum instructo; interiora elongate

ovalia — ovate lanceolata obtusiuscula, infra medium den-

tibus biconvexis sat latis + obtusis inequaliter et haud

profunde paucidentata, ad basin dentibus sepe subunguicula-

tis alterne dentata; vel interdum folia omnia subintegerrima

eximie cuneata et decurrentia in petiolum.

Fol. caulinum breviter — brevissime petiolatum, ovate

v. + anguste lanceolatum, acutum — obtusiusculum, ad basin

ut fol. precedentia paucidentatum; superne glabrum sed non

nitidum, subtus densius stellatum, ceterum ut fol. rosul.

vestitum.

Anthela + poly-(2—18-)cephala, utplurimum composita

paniculata, ramis inferioribus suberectis basi + curvatis, sn-

perioribus longe superantibus valde curvatis, 1-3-cephalis,

plerumque 2 v. 3 approximatis vel in umbellam congestis, pe-

dicellis acladioque 2—25 mm. longo glandulis cerinis brevi-

bus et mediocribus mixtis dense vel sub involucro ecrebre

obtectis, densiuscule stellatis, epilosis.

Involucra incano-viridia glandulis subeerinis fere lute-

scentia, parva et gracilia, 11—12 mm. longa et 4,5 —5 mm. lata,

basi in pedicellum attenuata. Sqame obscure cano-virides

sed glandulis sublutescentes, apice albo-comatre; exteriores

breves lineares anguste obtuse; intermedie lanceolatre obtu-

siusculze, interiores obtusiusculxe — subacute, intim paucre

acute; omnes glandulis cerinis subrobustis erebris vari longi-

tudinis, floccis densiusculis sat eqaliter dispersis vestitae, coma

longa et sat densa ab apice in margines sqamarum paullum

decurrente.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 7. 23

Calathium saturate luteum, vulgo 25—30 mm. latum:

Ligule apice glabre. Stylus vivus et siccus luteus.

Rosettbladen äro hos denna form jämförelsevis smala och

hafva afsmalnande bas, som vanligen är obetydligt tandad

eller försedd med några få osymmetriskt ställda, mer eller

mindre klolika, men föga spetsiga, små eller på sin höjd

medelstora tänder. De öfriga bladtänderna äro glesa, små,

trubbiga oeh låga, bågformiga eller m. e. m. vårtlika. De

mellersta rosettbladen äro smalt äggrunda — smalt ovala, de

innersta aflångt ovala -— äggrundt lansettlika, alla trubbiga

eller helt obetydligt tillspetsade. Vidare äro bladen mjuka,

på öfversidan föga, på undersidan tämligen tätt och kort

håriga. Individ med utpräglad tandning hos bladen likna

ej så litet H. morulum Dahlst. Hos enstaka individ kan

tandningen bli ännu mera hvass och tät med skärformigt

framåt krökta tänder. Vanligen äro tänderna dock små och

trubbiga. Stjälkbladet är i allmänhet endast vid basen tan-

dadt; det är kort skaftadt, stundom nästan oskaftadt.

Vippan är mångblomstrig; de öfre vippgrenarna äro långt

öfverskjutande och starkt bågböjda. Hålkarna äro små och

hafva afsmalnande bas nästan som hos H. morulum. Från

denna form skiljes den nu beskrifna med lätthet på t. ex.

indumentet. Hålkarna äro nämligen gulaktigt grågröna i följd

af de ytterst täta gulhufvade glandlerna och de tämligen jämnt

fördelade, rätt täta stjärnhåren. Fjällen äro måttligt breda,

upptill hopdragna till en + trubbig, tätt småhårig spets, en-

dast några inre äro smala och spetsiga eller t. o. m. syllika.

Karaktäristiska äro de små kalatierna och gula stiften.

Dalarne: Rättviks sn, Sjurbergs och Lerdals ängar på

sluttande, af bäckar och rännilar genomskuren mark; Boda

s:n, Osmundsberget.

Jämte hufvudformen förekom vid Lerdal en form, som

afviker genom längre (omkring 13 mm.) och mörkare hålkar,

längre (kanske också ljusare) kantliguler och långspetsade

stjälkblad. Den växte på rikt mossbeväxt, något fuktig mark

och torde vara en ståndortsmodifikation. Liknande form har

jag också sett från Osmundsberget.

24 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

H. integratifrons n.

Tab I Eren6.

Caulis 40—70 cm. altus, mediocris, viridis, 1—2-folius,

ima basi + violaceus, inferne sparsim pilosus et leviter stel-

latus, circa medium parce pilosus et densius stellatus, superne

+ floccosus, pilis raris et glandulis nigris parvis solitariis

vel sub anthela sparsis obsitus.

Folia rosularia plerumque 4 viridia — subprasina, subtus

pallidiora interdum + violascentia, supra breviter et sparsim

(— rare) pilosa, subtus pilis densiusculis, in nervo dorsali sat

dense stellato densis et longioribus vestita, in marginibus

breviter ciliata, petiolis angustis longe et dense lanuginosis,

inferne + violaceis; exteriora rotundato-ovata — late ovato-

elliptica obtusa subintegerrima, basi subcordata v. rotundata;

intermedia anguste et + ovate elliptica — ovato- (v. ovali-)

oblonga v. elongate oblonga vulgo obtusa, subintegerrima vel

dentibus paucis arcuatis latissimis et brevissimis fere incon-

spicue sinuato-dentata, intermarginibus concavis, basi + obli-

que cuneata — rotundata vel + truncata; intima ovato-oblonga

— anguste ovato-lanceolata, basi cuneata, dentibus prope basin

alternis parvis sinuato-dentata, superiore parte sepe longe

protracta subintegerrima, in apicem obtusiusculum + abrupte

contracta.

Folium caulinum petiolatum a basi ovato-lanceolata in

apicem longum acutum v. acutissimum integerrimum sensim

attenuatum, inferiore parte + inconspicue sinuatum, vel lanceo-

latum — lineare + bracteiforme, supra fere glabrum, subtus

pilis brevibus solitariis in nervo mediano sparse stellato den-

sioribus pilosum.

Anthela paniculata polycephala composita — subsimplex,

ramis denique longe superantibus inzequilongis sat approxi-

matis arcuato-patentibus sparsim glandulosis subtomentellis,

pedicellis acladioque (5—15 mm. longo) + canotomentosis

glandulis nigris mediocribus et longissimis densiusculis —

densis obtectis, epilosis (acladio excepto interdum pilis soli-

tariis obsito).

Involucera incano-atra subvariegata angusta (c:a 13 mm.

longa, 5—6 mm. lata), basi + elongate ovata in petiolum

attenuata. Squame sat late; exteriores angustiores subatrae

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 7. 25

breves obtusiusculze, interdum paullulum laxz:e, intermedize et

interiores lineari-lanceolatse obtusiusculze, in dorso valde ob-

scure, ceterum epilose (involucro prime ordinis pilis longis

obscuris raris — sparsis obsito excepto), glandulis nigris

gracilibus longis et longissimis (usque ad 2 mm.) mixtis dense

— conferte vestite, floccis in dorso sparsis, in margine den-

sioribus comaque ab apice in marginem descendente paullum

variegate; intima acute + virescentes.

Calathium saturate luteum v. subaureum c:a 40 mm. latum

radians. Ligule apice glabre. Stylus vivus obscurus.

Denna synnerligen vackra och lätt igenkännliga form

står otvifvelaktigt nära H. integratum Dahlst. Öfverens-

:stämmelsen visar sig i synnerhet hos bladen. Rosettbladen

hafva nämligen i det hela samma utseende, ehuru de hos

denna nya form äro smalare, men mindre spetsiga samt hafva

glesa, ofantligt breda, lågt bågformiga tänder eller utbuktnin-

gar, som gifva bladet utseende snarare af att vara trubbigt

mångkantigt än af att vara tandadt. Störst är öfverensstäm-

melsen hos stjälkbladet; detta är nämligen nästan alldeles hel-

bräddadt och från äggrundt lansettlik bas utdraget i en sär-

deles lång, ehuru ej alltid synnerligen skarp spets. Hålkarna

afvika däremot bestämdt från H. integratum dels, hvad formen

beträffar, genom den långsträckta mot skaftet afsmalnande

basen, dels i afseende på indumentet. Detta är synnerligen

egendomligt genom de ojämna, ytterst täta, mörka glandlerna,

af hvilka somliga äro öfver 2 mm. långa, och af hvilka några

åtminstone på primärhålken synas transformerade till eller

ersatta af mörka hår. Vidare äro hålkarna mindre brokiga,

i det att fjällens kanter knappt hafva någon tydlig hvit

rand utom upptill, där den mest utgöres af fina hår, som

från spetsen nedstiga utefter kanterna. Fjällens och gland-

lernas grundfärg är mycket mörk, skenbart blåsvart; mot

denna botten afbryter de insprängda stjärnhårens ljusa färg

på ett karaktäristiskt sätt. Kalatiet är radierande, af något

litet rödaktigt gul färg.

Västmanland: Grythytte s:n 1 skogsängar vid Sirsjötorp

samt vid ett torp norr om Torrvarpsund. Dalarne: Rättviks

sn, i Lerdals ängar; Boda s:n, Silfverbergets sluttningar.

Spars. — måttl.

26 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

H. euthysanum n.

Tab. II. Fig. 4.

Caulis + erassus, 44—65 cm. altus, + flexuosus, 1(—2)-

folius, basi interdum violaceus, inferne densiuscule — sparsim

et molliter pilosus efloccosus, supra medium pilis sparsis —

raris, glandulis raris — sparsis (v. sub anthela densiusculis)

floccisque raris — densiusculis obsitus.

Folia rosularia vulgo 3—5 crassa et mollia, saturate

viridia subtus parum pallidiora, supra pilis mollibus brevibus

densiusculis — densis, subtus pilis mollibus mediocribus den-

sis, in nervo dorsali fere efloccoso densissimis et longis vestita,

in marginibus conferte et sat longe ciliata, petiolis alatis

pilis confertis longis albis mollibus lanuginosis; exteriora

rotundato-ovata — ovato-elliptica obtusa, basi sepe subcor-

data, in petiolum alatum + anguste decurrentia, subinteger-

rima; intermedia ovata v. elongate ovata, dentibus minutis

+ delteformibus angustis et denticulis mucrongeformibus

miscellis patentibus denticulata (vel subintegerrima), obtusiu-

scula v. breviter acuminata, basi rotundata in petiolum an-

guste et breviter decurrentia; interiora anguste ovata —

ovali-lanceolata, + acuta, denticulis minutis angustis acutis

+ erecto-patulis denticulata, basi cuneata.

Fol. caulinum ovato-lanceolatum — lineari-lanceolatum

acutum, minute anguste et acute denticulatum, petiolatum,

interdum angustissimum bracteiforme, supra sparsim et bre-

vissime pilosum — subglabrum, subtus pilis brevibus sparsis,

in nervo subefloccoso densioribus obsitum.

Anthela + composita paniculata polycephala, ramis supe-

rioribus 2—3 arcuatis plerumque in umbellam congestis parum

superantibus, sat dense glandulosis et stellatis, pedicellis et

acladio 10-30 mm. longo crassiusculis, glandulis nigris varia

longitudinis densis — confertis vestitis, epilosis, densius

stellatis v. + subtomentellis.

Involuera cerassa sat brevia (c:a 10 mm. longa), atroviridia,

paullulum variegata. Squame late obtuse Vv. rotundato-

obtusee (intimis paucis obtusiusculis v. brevissime acuminatis

exceptis), apice pulchre comose, glandulis nigris densis v.

confertis, apicem versus mediocribus, ad basin longis et lon-

gissimis vestite; intermedixe et interiores lanceolate 1,5—2

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 7. 27

mm. late, floccis in dorso raris v. solitariis, in margine den-

'siusculis — densis et coma mediocri ab apice aliquantulum

decurrente + anguste albolimbatee.

Calathiwum saturate luteum, c:a 35 mm. latum, parum

radians. Ligule apice vulgo glabre, interdum paullum cilio-

late. Stylus vivus + fuscohispidulus.

Karaktäristiska kännetecken på denna form äro bladens

tjocklek och mörka färg samt framför allt deras på båda

sidor mjuka och ovanligt täta hårbeklädnad. De yttre bladen

hafva stundom svagt hjärtlik bas, eljes är bladbasen meren-

dels afrundad eller något afsmalnande. De mellersta och

inre rosettbladen hafva 1 följd af de obetydliga, ytterst korta

och smala, jämna och framåtriktade tänderna, ganska regel-

bundet bågformiga kanter och variera till omkretsen från

utprägladt äggrunda (de yttre) till äggrundt eller ovalt lan-

settlika samt äro 1 allmänhet kort tillspetsade, endast de

innersta tydligt spetsiga. NStjälkbladet är vanligen ensamt;

det är smalare än innersta rosettbladet, eljes likt detta, men

på öfversidan nästan glatt. Växten liknar sålunda med af-

seende på bladens form något litet H. glandulosisssmum Dahlst.

eller former af H. Stenstroemii Dahlst., men bladen sakna den

sistnämndas egendomliga baständer. Till hårighet och färg

påminna bladen mer om H. caliginosum Danhlst.

Blomställningen är tämligen kort och till sin öfre del

ofta tydligt focklik, i det 2—3 grenar ej sällan utgå från

samma höjd på stammen, hvarvid akladiet är mycket för-

längdt. De tjocka korgskaften äro klädda af ytterst täta,

svarta, delvis långa glandler. Hålkarna äro korta, nästan

svarta 1 följd af de ytterst tätt sittande mörka glandlerna,

hvilka mot fjällens spetsar äro medellånga, men längre ned

äro blandade med andra af mycket större längd. Genom

hålkens form och färg får växten en viss habituell likhet

med H. pellucidum Lest. (melanolepis Norrl. & Almqu). Men

hålkfjällen äro mycket breda och trubbiga samt i kanten

åtminstone upptill försedda med en fin rand af ludd och i

spetsen tydligt och vackert småhåriga. På hålkfjällens ryg-

gar förekomma inga eller endast enstaka stjärnhår. I följd

af denna beklädnad får hålken nästan samma utseende som

hos den här nedan beskrifna H. nastophyllum, hvilken utan

tvifvel är en bland de mer besläktade formerna.

28 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

Blommorna äro vackert, men något mörkt gula. Stiftet

är livescent, men ej mycket mörkt.

Dalarne: Rättviks sn, Sjurbergs ängar; Boda s:n, vid

Silfverberget och nedanför Osmundsberget. Öfverallt rätt

sparsamt — måttl.

H. insuccatum nm.

Tab. IV. Fig. 11.

Foliis latioribus, dentibus + unguiculate deltreformibus

majoribus, basi foliorum exteriorum et intermediorum trun-

cata vel propter dentes basales + deorsum vergentes subcor-

data; pedicellis viridibus, involucris longioribus (c:a 12 mm.)

intense et saturate viridibus, squamis minus obtusis, intimis

interdum subulatis, glandulis squamarum paullo brevioribus

et minus densis, marginibus squamarum minus floccosis, apice

parum comato, calathio latiore (c:a 40 mm.) lete luteo magis

rarifloro styloque luteo a H. euthysano modo descripto di-

versum.

De yttre och mellersta rosettbladen äro hos denna form

ännu bredare än hos föregående, nämligen rundadt — bredt

äggrunda. Därjämte är basen i följd af baständernas rikt-

ning mer tvär eller oftast hjärtlik och då af samma utseende

som hos H. cesiiflorum Almqv. Vidare äro bladen försedda

med något större tänder, hvilka likväl äro af samma typ som

hos föregående och genom sin likformighet och jämnhet till-

låta bladens omkrets tydligt framträda. En del tänder äro

likväl hos kraftigare individ mera klolikt böjda. Hålkarna

och skaften synas saftigt gröna trots den täta glandelbekläd-

naden. Hålkfjällen äro längre än hos föregående (ända till

12,5 mm.) och i sammanhang härmed mindre trubbiga; af de

inre fjällen äro några spetsiga — sylspetsade. Fjällens kan-

ter hafva oftast ringa ludd, och spetsen är endast glest små-

hårig, så att hålken ej synes brokig. Kalatierna äro mer

glesblommiga, mer radierande (diametern omkr. 40 mm.) samt

ljusare gula. Slutligen är stiftet alldeles gult.

Denna form afviker sålunda i så många afseenden från

föregående, att jag ej kan underlåta att gifva den en själf-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 7. 29

ständig ställning. Men likheterna äro högst betydande: de

karaktäristiskt mörka, tätt, mjukt och kort håriga bladen,

den i sin öfre del ofta flocklika inflorescensen, de mörkt glan-

dulösa hålkarna o. s. v. Egendomligt nog har jag nästan på

alla lokalerna funnit bägge formerna tillsammans eller i när-

heten af hvarandra. Några mellanformer hafva likväl ej

iakttagits. Dessa båda omständigheter tala för formernas

oberoende af hvarandra.

Dalarne: Rättviks s:n, Sjurbergs ängar; Boda s:n, nedom

Osmundsberget. Måttl. talrik.

H. nastophyllum n.

Tab. III. Fig. 9.

Caulis elatus 40—70 cm. altus virescens mediocris v.

crassiusculus vulgo + strictus 1(—2)-folius, inferne pilis albis

crispulis sparsi$ — densiusculis pilosus, circa medium et

superne pilis brevibus solitariis v. raris adspersus, ceterum

floccis leviter — densius stellatus, glandulis minutis et

minimis atris infra medium raris, supra sparsis v. sub an-

thela etiam densiusculis obsitus.

Folio rosularia 3--5 firma sat erassa, saturate viridia,

subtus perspicue pallidiora, marginibus + undulata, longe

petiolata; supra sparsim et breviter, subtus sat dense, in

nervo dorsali vulgo haud stellato longe et densissime pilosa,

in marginibus dense ciliata, petiolis longis et gracilibus longe

et dense lanuginosis; exteriora rotundate — ovate elliptica

obtusa basi + cordata, + obtuse denticulata; intermedia an-

guste ovata — ovato-oblonga acutiuscula, basi + obliqua

cuneata (v. subtrunecata) eximie cucullata, dentibus crebris

brevibus sat latis + delteformibus — submammatis v.

subunguiculatis + distortis sat cequaliter et haud profunde

dentata, dentibus basalibus sejunctis angustis fere subulatis

patulis paullum curvatis, intermarginibus concavis; intimum

+ anguste ovato-ianceolatum acutum, basi plerumque obli-

quum et cuneatum, argutius dentatum, ceterum ut pree-

cedentia.

Fol. caulinum petiolatum ovate vel triangulariter lan-

ceolatum -— anguste lanceolatum, infra medium dense et

30 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

argute dentatum, superne in acumen longum acutissimum

subintegerrimum sensim attenuatum, basi sat late cuneatum,

v. interdum lineare bracteiforme acutissimum + denticulatum

v. integerrimum. |

Anthela polycephala paniculata composita contracta, ramis

arcuato-patentibus + approximatis acladium sat breve (vulgo

10—13 mm.) parum superantibus, dense glandulosis + cano-

tomentosis, pedicellis crasstusculis canotomentosis glandulis

atroviridibus minutis et mediocribus creberrime obtectis.

Involucra erassiuscula mediocria (5,>—6,3 mm, lata, 11—12

mm. longa) atroviridia obscurissima paullulum variegata, basi

rotundato-ovata subtruncata + squamosa. Squame sat late

glandulis atroviridibus gracilibus varia longitudinis conferte

glandulosee; exteriores a basi lata in apicem obtusulum leviter

comatum attenuate, marginibus leviter et anguste floccoso-

marginate, basales breves triangulari-ovatree sat laxe; inter-

medie late + lanceolate acutiusculr, in dorso valde obscuree,

in marginibus foccis sparsis + inconspicue marginate, apice

leviter comos:e; interiores et intime acute, late viridimargi-

nat:e efloccos:re, apice sepe obscuro levissime comatie.

Calatlium sat parvum, vulgo 35—40 mm. latum, radians

luteum. Ligule apice glabre. Stylus livescens sublutescens,

stigmata lutea.

Ehuru hörande till den mångformiga gruppen af mörk-

hålkiga, glandulösa subvulgatum-former, som hafva samman-

fattats under benämningen serratifrons (coll.)', är den nu

beskrifna typen lätt igenkännlig från de öfriga. Bladen hafva

mörk färg, men den ljusare undersidan kontrasterar ovanligt

starkt mot öfre sidan. Alla bladen hafva det gemensamt,

att största bredden är förlagd nedom midten, hvilket för-

hållande skarpast framträder hos stjälkbladet, så vida det är

fästadt nedom stjälkens midt. De mellersta och inre rosett-

bladen äro långsträckta, smalt äggrunda — äggrundt lancett-

lika och af föga växlande form; skifvan är vanligen sned vid

den kort vigglika basen, de helbräddade basalkanterna äro

strutlikt inrullade. Tandningen är tämligen skarp, tät och

likformig, men ej djup, bladkanten är vågig, så att tänderna

därigenom blifva riktade hit och dit, och bladkanten blir vid

! Dahlstedt, Bidr. etc. II.

MOR ee My

RA se

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 7. 31

pressningen h. o. d. dubbelviken. Stjälkbladet, som är m.

e. m. smalt äggrundt (eller nästan triangulärt) lancettlikt,

afslutas med en helbräddad, långt utdragen, skarp spets med

raka kanter.

Blomställningen är något hopträngd och akladiet täm-

ligen kort och föga växlande. De rätt tjocka korgskaften

äro grå af tätt hvitt Judd och ytterligt tätt hopade grön-

svarta något späda glandler af växlande längd. Bland de

längre glandlerna förekomma ytterst korta sådana inblandade

ej blott på skaften, utan äfven på stjälken från dess nedre

tredjedel samt på hålkarna.

Hålkarna äro korta, svartaktiga i följd af fjällens sär-

deles mörka ryggar, men rätt tydligt brokiga därigenom, att

de yttre och mellersta fjällen hafva en smal m. e. m. afbru-

ten luddrand och de inre fjällen omgifvas af en mycket fram-

trädande grön kant. För öfrigt äro fjällen breda och hafva

bågböjda kanter, de mellersta äro litet aftrubbade i spetsen,

de öfriga äro lätt tillspetsade, och alla försedda med m. e. m.

tydlig, men svag koma. ;

Kalatiet är litet, vanligen omkring 35, sällan 40 mm. i

diameter. Stiftet i primärkorgen är svagt livescent, men

märkena alldeles gula.

Med H. subobscurans Dahlst. (Herb. Hier. Scand. I:40)

synes denna form vid ett flyktigt påseende hafva mycket

gemensamt, men vid närmare granskning befinnes nästan

hvarje del af växten vara afvikande såväl till form som färg

och beklädnad. Så vidt jag hittills sett, är den dessutom

mycket konstant till habitus och karaktärer.

Västmanland: Grythytte s:n, dels på en ängsbacke vid

Elfvestorps bruk, dels i skogsängar vid Västgötetorp.

H. paramaurum n.

ap DVS EIS ör

Caulis vulgo 40—70 em. altus + flexuosus viridis crassi-

usculus v. medioeris 1-folius, inferne sparsim et molliter

pilosus, levissime stellatus, circa medium densius stellatus,

superne sat dense floccosus et glandulis mnigris sparsis

obsitus.

d2 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

Folia rosularia plerumque 4—5 sat obscure gramineo-

viridia firmula, subtus parum pallidiora vix violascentia;

exteriora + late ovata — elliptica rotundato-obtusa leviter

repando-denticulata, vulgo eximie cordata, petiolo late

alato; intermedia ovata — ovato-elliptica v. ovato- oblonga,

sat obtusa basi rotundato-truncata v. brevissime cuneata in

petiolum + decurrentia, dentibus mammato-deltiformibus +

obtusis sursum vergentibus distantibus eequaliter et haud

profunde dentata, intermarginibus subrectis + accelivibus;

interiora anguste ovata — ovate v. ovaliter oblonga + bre-

viter subacuta v. obtusiuscula, basi breviter cuneata, dentibus

v. serraturis + delteformibus v. paullum curvatis medio-

cribus — parvis subequaliter serrato-dentata, omma sparsim

et breviter pilosa, in nervo dorsali foccoso et petiolo longo

densius et longius pilosa v. lanuginosa, in marginibus brevi-

ter ciliata.

Fol. caulimum petiolatum ovato-oblongum v. ovato-lanceo-

latum, in acumen breve attenuatum, dentibus parvis + argutis

sat crebre et zequaliter serrato-dentatum, supra subglabrum,

subtus leviter, in nervo dense floccosura.

Anthela vulgo haud multum composita (3—10-cephala)

paniculata sat contracta, ramis + approximatis valde patenti-

bus arcuatis ceqvantibus v. superantibus, densiuscule glandu-

losis tomentellis. Pedicelli et acladium 10—20 mm. longum

(vel fere nullum pedicello brevissimo 1-cephalo sub involucro

primario exeunte), glandulis nigris sat densis — densis vestita,

albo-tomentosa.

Involucra nigrescentia variegata mediocria crassiuscula

(c:a 12 mm. longa et 6 mm. lata), basi late ovata. Squamcae

exteriores anguste sublineares obtusiusculze obscuree, glandu-

lis nigris longis confertis obtecte, in marginibus foccis

sparsis sublineate, ceterum leviter stellatre, intermedize et

intime triangulares a basi lata in apicem + acutum como-

sum seepe coloratum equaliter augustatre; intermediax dorso

obscuro — nigrescente dense nigro-glandulosre et marginibus

dilutis + dense floccosis variegatre; intima late viridimargi-

nate mediocriter albolimbatze, in dorso ipso obscuro dense

sed breviter glandulose, v. intime pauce tote virescentes.

Calathium luteum sat parvum (vulgo 30—35 mm. latum).

Ligule apice glabre. Stylus fuscohispidulus.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 7. 33

Det vegetativa systemet hos denna form liknar tämligen

mycket H. Stenstroemii Dahlst. Bladen äro sålunda rätt

mörka och fasta, undertill föga ljusare samt ej ofta violett

färgade. De yttersta, breda rosettbladen hafva rundtrubbig

eller nästan tvärhuggen spets och en bred och i allmänhet

starkt hjärtlik bladbas med breda, rundade basöron; de mel-

lersta äro äggrunda — äggrundt aflånga, trubbiga, med tvärt

rundad eller tvärhuggen bas, hvars mellersta del likväl med

en kort kil löper ned på bladskaftet; de innersta äro vanligen

m. e. m. äggrundt aflånga med en kort, föga hvass spets.

Tandningen är grund; på de yttersta och mellersta bladen

äro tänderna glesa och sågtandlika, framåtriktade; de inner-

sta bladens tänder äro skarpare och mer tvärsittande, men

äfven de äro små och likformiga, ungefär som hos H. serra-

tifrons Almqu. Stjälkbladet öfverensstämmer rätt väl med

H. Stenstroemii, men har ej så stora tänder vid basen.

Vippan är något sammandragen och i allmänhet ej syn-

nerligen mångblomstrig. De festa grenarna äro korta och

bågböjda samt sitta tämligen tätt tillsammans utan att dock

bilda en flocklik blomställning. Akladiet är knappt medel-

långt och blir ännu kortare därigenom, att en liten 1-blomst-

rig gren ofta utgår några mm. under primärhålken. Korg-

skaften äro klädda af täta, svarta glandler, men äro likväl

grå i följd af ännu tätare snöhvitt ludd. MHålkarna äro täm-

ligen korta, svartgröna, men brokiga af de mellersta och inre

fjällens gröna och på samma gång m. e. m. luddiga kanter

samt af den rätt långt småhåriga spetsen. Långfjällen hafva

triangulär form och öfvergå sålunda jämnt i en smal, om

ock ej synnerligen hvass spets. Den skarpt markerade gröna

och därjämte luddiga kanten afbryter starkt mot de mörka

ryggarna, hvarigenom hålkarna påminna om H. hepaticolor

Stenstr. För öfrigt äro fjällen klädda af ytterst täta, svarta

och långa (mot spetsen kortare) glandler.

Närmaste. släktingen till H. paramaurum är måhända

H. hepaticolor Stenstr. Den skiljer sig likväl från den sist-

nämnda genom saknaden af hår bland hålkarnas glandler,

genom mindre breda ytterhålkfjäll, genom ej så tydligt tegel-

lagda hålkfjäll samt genom bladformen. Endast undantagsvis

träffas bland de mellersta och inre rosettbladen något, som

har antydan till hjärtlik bas; i allmänhet är bladbasen

vigglik.

34 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

Västmanland: Grythytte s:n på sluttande ängsmark vid

Västgötetorp samt vid Hagen norr om Torrvarpssund. Mått-

ligt talrik.

H. sparsidens Dahlst. var. scioides n. var.

MRaD: ERROR

Heec varietas a forma primaria (in Dahlst., Bidrag etc.

II p. 142 descripta) differt foliis obscurioribus v. magis

saturate viridibus, vix glaucescentibus, superne magis pilosis

involucris vulgo majoribus, squamis inequilongis, minus acutis,

in apice nudis sed ad basin sparsim v. densius stellatis.

Denna ferstädes i Västmanland och Dalarne af mig an-

träffade form öfverensstämmer ej fullständigt med den af

Dahlstedt beskrifna AH. sparsidens. Till grund för nämnda

beskrifning har hufvudsakligen legat material från södra

Sverige; bäst passar beskrifningen in på småväxta individ

från Småland, t. ex. från Forserum.! Den nordligare formen

afviker hufvudsakligen genom mörkare, föga eller icke glau-

cescenta, på öfversidan mer håriga blad samt genom annan

fördelning af hålkarnas indument; stjärnhåren äro nämligen

mer samlade mot hålkarnas bas, så att denna jämte skaftets

öfre del genom sin m. e. m. gråaktiga färg afbryter mot

hålkens öfre mörka och luddfria del. Hålkfjällen äro i spetsen

ej ens tydligt småhåriga. Fjällen äro dessutom mer oliklånga

och mindre långspetsade; endast bland de innersta finnas några

som jämnt afsmalna till en fin spets. MHabituellt blir därför

denna form mycket olik den sydligare formen. Med afseende

på hålkarnas storlek är bredden af primärhålken hos medel-

stora individ ofta omkring 6 (stundom 7) mm. och längden

omkring 14 mm. Kalatiet är omkring 40 mm. i diameter.

Hos smärre individ äro bladen utbildade i former, som

nästan fullständigt öfverensstämma med H. pretenerum Almqu.,

hvars egendomliga färg de likväl sakna, om ock bladskaftet

"Exemplar från Tenhult afvika från hufvudformen genom något bredare

blad samt enstaka — spridda hår å hålkarna, hvilka för öfrigt äro ganska

stora, 5,5)—7 mm. tjocka och 13,5—15 mm, långa. Kalatiet är vanligen omkr.

40 mm. bredt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 235. AFD. III. N:0 7. 35)

är skarpt violett. Stjälkbladet är, såsom redan anmärkts af

Dablst. (1. c.), stundom alldeles oskaftadt. Sådana smärre

individ har jag funnit i Västmanland, dels i Grythytte s:n

vid Västgötetorp, dels i Ljusnarsbergs sn vid Nya Kop-

parberg.

För öfrigt har jag sett var. scioides i Västmanland kring

Grythyttehed och i Norbergs s:n vid Klackberg äfvensom i

Dalarne vid Osmundsberget.

H. subterscissum n.

Ran RVA CE Ra SS TLA

Caulis (35—) 40-70 em. altus gracilis — mediocris +

compressibilis viridis 1—2-folius, inferne pilis longis mollibus

sparsis pilosus, circa medium sparsim — rare pilosus et

leviter — sparsim stellatus, superne densius stellatus, pilis

brevioribus raris et glandulis minutis nigris solitariis —

raris obsitus.

Folia rosularia 3-—-5 aliquantulum mollia prasino-viridia

sublutescentia, subtus pallidiora; exteriora et intermedia sub-

tus maculis + violascentibus scepe variegata; exteriora sat

parva cordato-ovata — anguste ovalia v. elliptica obtusa

+ denticulata v. mammata; intermedia magna ovato-elliptica

— Oovato-oblonga + obtusa, a medio superiore parte leviter

sinuato-dentata, inferiore parte dentibus grossis breviter et

subacute caninis v. triangulari-falcatis, ad basin + decurren-

tem laciniis maximis + falciformibus patentibus v. patentis-

simis scissa v. laciniata, dentibus angustis et acutis patenti-

bus v. suberectis in petiolum + longe (interdum infra medium

descendentibus; intima angustiora (sepe oblonga — oblonge

lanceolata) vulgo obtusiuscula, acutius dentata ceterum

ut precedentia dentata et laciniata; ommia utringue molliter

et sparsim — densiuscule brevi-pilosa, in petiolo et nervo

dorsali floccoso longe et dense lanuginosa, in marginibus dense

et breviter ciliata.

Fol. caulinum infra medium caulis adfixum petiolatum

ovato-lanceolatum v. triangulariter lanceolatum, supra medium

integerrimum in apicem obtusiuseulum (v. paullo acutius)

sensim attenuatum, ceterum + acute dentatum, ad basin vulgo

+ truncatam laciniis divaricatis profunde laciniatum, dentibus

36 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

angustis in petiolum plerumque descendentibus, utringque

sparsim brevi-pilosum, subtus leviter stellatum, in nervo dor-

sali magis piloso + dense floccosum; fol. superius, si adest,

angustius + lanceolatum, argutius sed haud profunde den-

tatum, minus pilosum, magis floccosum.

Anthela contracta vulgo pauciflora et subsimplex v. prorsus

simplex racemosa, pedicellis sat brevibus acladium 5—15(—-20)

mm. longum &Xquantibus + arcuatis subtomentellis, glandulis

parvis nigris sat densis — densis obtectis.

Involucra magna (5,>—7 mm. lata et 12,,—13,5 mm. longa)

nigro-canescentia vix variegata, basi rotundato-ovata v. ovata.

Squame firme crasse late, glandulis nigris sat brevibus —

mediocribus densis et pilis obscuris apice vitreis solitariis —

raris vestitre; exteriores obsusiuscule — obtuse sparsim —

densiuscule stellate, apice comose; intermedie lineari-lanceo-

late late (1,5—2 mm.), in apicem latiusculum et obtusum

frmum et + obscurum leviter comosum attenuate, in dorso

leviter — sparsim, in marginibus densius stellate; intima

pauce viridi-marginate + subacute.

Calathium 35—40 mm. latum, saturate luteum v. subau-

reum. Ligule apiece glabre vel breviter subeiliate. Stylus

fuscohispidulus v. sublutescens.

Denna vackra form utmärker sig framför allt genom sina

långsträckta, men trubbiga, vid basen djupt flikade, öfver allt

jämförelsevis tätt korthåriga, litet gulaktigt gräsgröna blad.

De mellersta och inre rosettbladen äro vid basen försedda

med stora, nästan rakt utstående eller något framåt riktade,

svagt skärformiga, tätt ställda tänder eller flikar, hvarjämte

på den öfre vingade delen af skaftet vanligen stora fristående

tänder af lansettlikt skärformig omkrets äro utbildade. Bla-

dets öfre del är glest bukttandad; mot den trubbiga spetsen

är det helbräddadt. Bladbasen är antingen tvär eller stun-

dom mer afsmalnande, i hvilket fall bladen påminna om H.

Hegerstroemii Dahlst., så mycket mer som de i alla fall äro

ovanligt långsträckta, oftast aflånga eller äggrundt aflånga,

stundom, såsom det nedre stjälkbladet, äggrundt eller nästan

triangulärt lansettlika.

Vippan är åtminstone hos skogsformen synnerligen få-

blomstrig, hos stora individ stundom blott 2- eller 3-blomstrig.

Vippgrenarna äro korta, svagt bågböjda, i allmänhet enkla.

INSE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND:25. AFD. III. N:0 7. 37

Den nedersta grenen är, t. o. m. om den är aflägsnad från

de öfriga, vanligen 1-blomstrig. Hålkarna äro stora, (m. e. m.

brunaktigt) svartgrå af svarta och täta, men ej stora gland-

ler samt glesa stjärnhår, som tämligen jämnt äro strödda

öfver de yttre hålkfjällen, men å de mellersta och långa

knappt visa sig utom i kanterna och äfven där förekomma

i så ringa mängd, att hålken ej synes brokig. Långfjällen

äro breda, ända till 2 mm., med lancettlikt bågböjda kanter,

afsmalnande 1 en trubbig, mörkare, ofta tydligt brun spets.

Endast ett par af de innersta fjällen äro stundom spetsiga.

Stiftet är smutsgult eller grönbrunt, men aldrig synnerligen

mörkt.

Hvad släktskapen beträffar, påminna bladen dels om H.

suberassum Almqu. dels om H. Hegerstroemi Dahlst., men

hos hålkarna förmärkes ingen likhet med dessa former.

Snarare häntyda hålkarna på släktskap med en del fjäll-

former, såsom H. aquilum Norrl. och pheolepium Dahlst.

(Herb. Hier. Scand. I:67), hvilka åter afvika i så många

andra afseenden, att affiniteten nog är ganska ringa äfven i

den riktningen.

Västmanland: Grythytte s:n, starkt mossbeväxt, högt be-

lägen, men något fuktig löfskogsäng norr om Torrvarpsund,

vidare på ängsmark vid Västgötetorp samt 1 ett stenbrott

vid Skatviken. Måttl. — talr.

H. mallopodum ». >

Tab. III. Fig. 8.

Caulis 40—65 cm. altus mediocris v. cerassiusculus com-

pressibilis lzete virescens 1—2-folius, inferne pilis longis albis

mollibus densiusculis, ima basi densissimis, pulchre lanugino-

sus, leviter stellatus, circa medium sparsim — rare brevipi-

losus, densius stellatus, superne rare glandulosus magis ma-

gisque stellatus, sub anthela leviter subtomentellus glandulis

nigris parvis sparsis obsitus.

Folia rosularia plerumque 4—5, lete viridia subceane-

scentia mollia: exteriora + late elliptica — ovata, basi + cor-

data in petiolum latum breviter decurrentia, dentibus obtusis

+ mammatis approximatis patentibus v. fere divaricatis (in-

38 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

terdum denticulis minutis interpositis) sat regulariter dentata;

intermedia + elongate ovato-ovalia obtusa vel breviter suba-

cuta, dentibus biconvexis mammatis apice ipso sepe + deflexis

et denticulis minutis alternatim insertis late et sat grosse

sed haud profunde duplicatodentata, margine basali dentibus

longis et approximatis laciniato, dentibus in petiolum alatum

longe (interdum usque ad basin petioli) descendentibus + lan-

ceolatis acutis et apice haud raro fissis (bifidis); intima anguste

ovata v. ovate oblonga — lanceolata acuta, ad basin argutius den-

tata v. laciniata, ceterum ut precedentia; omnia mediocriter —

breviter petiolata, in utraque pagina dense pilosa, in nervo dor-

sali pagine inferioris dense stellato dense et longe, in peti-

olo densissime et longissime albo-lanuginosa, in marginibus

dense ciliata.

Fol. caulinum infra medium caulis insertum petiolatum

ovate v. triangulariter lanceolatum acutum, argute duplo-

dentatum, dentibus v. laciniis basalibus + lanceolatis acutis

sepe argute denticulatis erebris divaricatis, dentibus superi-

oribus latioribus et brevioribus sub apicem integerrimum

evanescentibus, supra sparsim brevipilosum, subtus densius

pilosum, sparsim, in nervo dorsali densius stellatum vel leviter

subtomentellum; fol. caulinum superius (si adest) lanceolatum

v. + bracteiforme prope basin + dentatum, supra subglabrum,

subtus subtomentellum, ceterum, ut fol. precedens.

Anthela laxa paniculata composita, ramis longis gracilibus

distantibus acladium 10—25 mm. longum superantibus, supe-

rioribus valde patentibus paullulum (vel etiam magis) arcuatis

inferioribus patentibus subrectis, infimis ex axillis bractearum

vel folii caulini superioris provenientibus, omnibus subtomen-

tellis, glandulis parvis nigris sparsis obsitis, pedicellis acla-

dioque densiuscule — sat dense glandulosis, dense subtomen-

tellis — albo-tomentosis, apice sub involucro leviter in-

erassatis.

Involucra parva v. mediocria (c:a 5,5 mm. crassa, 11—12

mm. longa) atroviridia, glandulosa, epilosa, ima basi floccis

subeanescentia, etiam post forationem ovata. Squame exte-

riores lanceolato-lineares obtusiuscule, marginibus stria alba

+ incontinua floccorum laxorum ornate; intermedix apice +

fusco obtuse, marginibus (v. etiam dorso) floccis rarissimis

adsperse vel nude, apice levissime comat:e, interiores ine-

quilonge lineari-lanceolate, apice + fusco et nudo obtusiu-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:0 7. 39

sculge — obtuse, in marginibus virescentes; intima pauce

dilutiores apice + fusco acute — subulate, omnes (intimis

exceptis) glandulis mediocribus nigris confertis obtectee.

Calathium vulgo 35—40 mm. latum saturate luteum.

Ligule apice glabre. Stylus fusco-hispidulus obscurus.

Hos denna högst egendomliga form synas de vegetativa

delarna och hålkarna stå 1 ett visst motsatsförhållande till

hvarandra. Bladens form och tandning tamt vippans för-

grening påminna om flera H. subcesia, men hålkarna ställa

växten bland H. subvulgata. De mellersta och inre rosett-

bladen hafva samma bas som H. pendulum Dahlst. och en

tandning, som på samma gång påminner om H. subterscissum

eller subcrassum Almqu. Flera ytterst tätt ställda, ofta egen-

domligt småtandade eller i spetsen klufna tänder förekomma

vid bladbasen och nedåt bladskaftet. Den småningom afsmal-

nande bladbasen är flikad genom stora, tätt ställda, svagt

framåt riktade, bikonvexa eller stundom något skärformiga

tänder och flikar. Kring bladets midt sitta tänderna regel-

bundet och något glest samt äro där korta, m. e. m. vårtlika,

trubbiga med en utåt eller stundom litet bakåt riktad udd.

I spetsen äro kanterna på en tredjedel eller en fjärdedel af

bladets längd helbräddade och nästan raka samt sammanlöpa

under en föga spetsig vinkel; de mellersta bladen kunna

också hafva afrundad, trubbig spets. Till formen äro de

mellersta bladen vanligen utdraget äggrunda eller ovala; de

inre äro äggrundt eller ovalt lansettlika eller t. o. m. bredare

ofvan midten och således lansettlikt tunglika. Beklädnaden

är tät och mjuk samt hvitaktig. Detta gäller i synnerhet

om bladskaften, hvarför inre delen af bladrosetten är rikt

hvitullig. Det nedre stjälkbladet är äggrundt — triangulärt

lansettlikt, vid basen fikadt genom smala lansettlika, ofta

hvasst småtandade, mycket tätt ställda, vinkelrätt utstående

fikar, ofta med fristående småflikar på skaftet; uppåt bladets

kanter aftaga tänderna hastigt i storlek. Bladen hafva så-

ledes rätt stor likhet med dem hos H. subterscissum.

Vippan är yfvig af vidt utstående, långa och vanligen

nästan raka grenar, hvilka äro beklädda af strödda eller

tätare, korta, svarta glandler och äro grå af ymnigt ludd.

Hålkarna äro knappt medelstora, upptill mörkgröna, nedtill

mer gråaktiga af basfjällens stjärnhår. Beklädnaden utgöres

40 K. JOHANSSON. NYA ARCHIERACIER.

först och främst af tämligen långa, ytterst täta, svarta

glandler. Stjärnhår förekomma nästan endast på nedersta

delen af hålkbasen samt på de korta fjällens kanter. Lång-

fjällen äro i allmänhet alldeles luddfria, och själfva spet-

sarna äro knappt märkbart småhåriga. För öfrigt äro lång-

fjällen ojämna; de hafva mycket mörka ryggar, men mer

gröna kanter och sluta i en trubbig och vanligen mörk spets;

enstaka inre fjäll kunna vara spetsiga.

Indumentet är i det hela regelbundet fördeladt på det

sätt, att hårigheten är inskränkt till stjälkbasen och bladen,

hvilka delar äro ganska rikt hårbeklädda; luddet börjar nära

basen af stjälken, är i vippan mycket ymnigt och slutar på

hålkbasen; glandlerna uppträda sparsamt strax ofvanför stjäl-

kens midt, tilltaga sedan oupphörligen uppåt och äro således

tätast på hålkarna.

Att denna form hör till H. subvulgata är tydligt på

grund af hålkarnas utseende. Hvar den inom nämnda grupp

skall ställas, är svårare att säga. Med H. subcrassum Almqu.

har den nog flera likheter, men hålkfjällen äro alltför breda

och trubbiga och indumentet är ej heller öfverensstämmande

med nämnda forms. Äfven med den mångformiga H. persi-

mile Dahlst. kan den anses något närmare besläktad genom

de små hålkarna och de ojämna fjällen, den afsmalnande

bladbasen m. m.

Dalarne: Rättviks s:n, Lerdals ängar; Boda s:n, i löfskog

på sluttningen af Osmundsberget.

C.: CZESIA ALMQu.

H. orthocolon n.

Tab VI Hi

Caulis 35—60 (—70) cm. altus gracilis — mediocris, tenax

firmus durusque, (1—)2(—3)-folius, totus viridis vel inferne

+ violaceus, sparsim (— densiuscule) pilosus, circa medium

minus pilosus, leviter stellatus; superne glandulis minutis

RDR ARNESEN

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AED. III. N:0 7. 41

raris — sparsis obsitus + leviter stellatus, ceterum pilis abor-

tivis ubique + secabriusculus.

Folia rosularia vulgo 3, rarius 4, obscure viridia, subtus

paullo pallidiora, subundulata firmula, apicem versus utringue

vulgo violascentia v. fusco-sanguinea, supra sparsim et bre-

viter pilosa, subtus paullo densius et longius, in nervo dor-

sali nudo v. leviter stellato densiuscule pilosa, in marginibus

breviter ciliata, petiolis violascentibus pilis (sparsis v.) den-

siusculis et sat brevibus obtectis; petiolis brevibus + curvatis

rigidis a caule facile se dissolventibus; exterius (obovatum —)

ovato-ellipticum v. ovato-oblongum obtusum, dentibus ple-

rumque obtusis mammatis denticulatum vel sat grosse et

equaliter dentatum, basi integerrima in petiolum brevissi-

mum decurrens, subtus + violascens; intermedium (ovato-)

oblongum — + late ovato-lanceolatum obtusum v. obtusiu-

sculum, basi cuneatum, dentibus parvis equalibusdenticulatum

vel superiore parte dentibus latis submammatis, inferiore

parte dentibus angustis + curvatis argutis dentatum; intimum

ovato-lanceolatum v. + rhombeo-lanceolatum in apicem inte-

gerrimum longum obtusiusculum — sat acutum sensim atte-

nuatum, infra medium dentibus angustis et longis + falci-

formibus regulariter pinnatifido-dentatum, circa medium den-

tibus brevioribus latioribus unguiculatis — delteformibus

distantibus dentatum vel denticulis interjacentibus + duplo-

dentatum, dente uno alterove parvo in basin longe cuneatam

vel in petiolum ipsum descendente.

Fol. caulinum inferius magnum, lamina in petiolum longe

decurrente, + late petiolatum, a basi lata ovato- vel rhombeo-

lanceolatum, in apicem longum acutum integerrimum sensim

angustatum, circa medium et infra dentibus angustis (vulgo

linearibus) patentibus approximatis paullum curvatis v. rectis

regulariter et profunde dentatum v. pinnatifidum; fol. supe-

riora parva sessilia lanceolata — linearia argute serrato-den-

tata acutissima; summum + bracteiforme subulatum.

Anthela valde laxa vulgo polycephala paniculata, ramis

virescentibus rectis gracilibus longis v. longissimis superanti-

bus erecto-patulis, glandulis raris — sparsis et pilis solitariis

— raris obsitis, leviter stellatis, pedunculis et acladio 2—4

(—7) cm. longo canescenti-viridibus gracillimis, glandulis

minutis nigris sparsis — densiusculis (pilis raris interdum

immixtis) obsitis, densius stellatis.

42 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

Involucera virescentia, paullulum variegata, mediocria,

post forationem late ovata basi paullum attenuata in pedun-

eulos abeuntia, c:a 6—7 mm. lata et 12—13 mm. longa.

Squame latiuscule + lanceolate glandulis nigris parvis et

mediocribus densis, pilis obscuris solitariis interdum immix-

tis, obtecte; extime lineares obtusiuscule + laxe, exteriores

+ ovato-oblong&e obscure virides, dorso sparsim, marginibus

sat dense stellate; intermedize lanceolate obtusiuscule floccis

in dorso subobscuro sparsis, in marginibus lete virescentibus

paullo densioribus adsperse, apice inconspicue comate; inte-

riores in apicem subacutum protracte, tote virides, superne

presertim margines versus densiuscule stellate, apice haud

raro colorato + comosee, dorso glandulis in simplici serie dispo-

sitis obsite.

Calathium lTuteum, parvum, haud radians, c:a 30 mm.

latum. Ligule apice glabre. Stylus fuscohispidulus, vivus

sat obscurus.

Till bladens form och tandning liknar denna form rätt

mycket H. leticeps Duhlst., ehuru bladens största bredd hos

H. orthocolon är belägen nära basen och spetsen är ännu mer

utdragen än hos nämnda form. Karaktäristisk är också den

mot bladspetsen ofta uppträdande brunvioletta färgen. Stjälk-

bladen äro vanligen blott två; det nedersta är stort, kort

vingskaftadt, äggrundt — rutformigt lansettlikt, småningom

afsmalnande i en lång, helbräddad och hvass spets. Tand-

ningen är liksom hos inre rosettbladet nedom bladets midt

mycket djup; tänderna eller flikarna äro långa, smala, raka

eller svagt krökta, likformigt snedt framåt riktade, hos

stjälkbladet tätt, hos rosettbladen mer glest ställda, stundom

med mellanliggande smärre tänder. Till skillnad från H.

leticeps har denna form nästan inga stjärnhår på bladen,

ofta ej ens på medelnerven. Stjälken är genom n. omärkliga

abortiva hår eller glandler något litet sträf.

Vippan är egendomlig genom sina gröna, ytterst långa

och smala, raka, nästan uppräta eller svagt utstående grenar

och korgskaft samt genom det vanligen långa akladiet.

Hålken är grönaktig, efter blomningen tjockt äggrund,

men vid basen något afsmalnande mot skaftet. Beklädnaden

utgöres af täta små och medelstora glandler, bland hvilka på

primärhålken stundom förekomma enstaka mörka, tämligen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:0 7. 43

långa hår eller glandler med rudimentär knopp, vidare af på

fjällens ryggar strödda, men mot kanterna tätare stjärnhår,

hvilka göra den i öfrigt gröna hålken svagt gråbrokig. Äfven

härigenom råder stor öfverensstämmelse med H. leticeps, till-

sammans med hvilken denna form växer. Men redan på

afstånd kan man urskilja H. orthocolon på de små kalatierna

och de grönaktiga stiften, som gifva blomsamlingen en mindre

rent gul färg.

I afseende på blomställningen och hålkarna kan denna

form sägas vara en väl utbildad cesium-form, ehuru blom-

ställningen är väl determinerad. Egendomligt är emellertid,

att stjälken är m. e. m. tydligt sträf, att rosettbladen äro

något ojämna, med antydan till vågighet, samt att de äro så

få, sällan mer än tre. Bladskaftet är ofta krökt, något sprödt

vid basen; förbindelsen med stjälken är så svag, att de yttre

bladen vanligen lossna, då växten upptages från växtplatsen

eller då den skall prepareras.

Dalarne: Orsa s:n vid Orsbleck; Boda s:n, Osmundsberget;

Rättviks sn, 1 ängar vid WSjurberg m. £. ställen. Måttl.

— talr.

H. oblaqueatum 2.

Tab; V. Fig: 16:

Caulis 35—65 cm. altus crassiusculus v. mediocris, vire-

scens + flexuosus 2—4-folius; inferne intense violaceus et

sparsim pilosus, circa medium minus pilosus leviter stellatus;

superne rare — sparsim pilosus, densius stellatus — leviter

subtomentellus.

Folia rosularia 3—5 firmula sat tenuia + subundulata

sat lete viridia, interdum (presertim subtus et in apice)

violaceo-sanguinea, pilis supra sparsis — raris brevibus, sub-

tus densioribus, in nervo dorsali nudo v. leviter stellato

densis vestita, in marginibus sat dense ciliata, petiolis +

violaceis dense et sat longe pilosis; exteriora elliptica —

ovalia v. obovata — ovali-oblonga obtusa + erecto-dentata;

intermedia ovata v. ovaliter oblonga v. oblonge lanceolata,

dentibus distantibus vulgo 3—4 anguste deltzeformibus pau-

cidentata, obtusiuscula — obtusa, basi angusta cuneata dentibus

44 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

magis curvatis instructa; interiora ovate — oblonge v. lingu-

late lanceolata obtusiuscula — acuta, ad basin cuneatim de-

currentia, circa medium et infra dentibus valde distantibus

patentibus acutis anguste deltzeformibus vel sursum + curvatis

— falcatis paucidentata, intermarginibus longis subrectis +

angulatis, dentibus basalibus nonnullis alternis sepe in altero

latere fere ad petiolum descendentibus.

Fol. caulina 3—4 mediocria v. sat parva sensim decre-

scentia, inferiora + petiolata anguste ovato-lanceolata v. lan-

ceolata in apicem + acutum integerrimum sat longum atte-

nuata, ceterum argute sed vulgo haud profunde inequaliter

paucidentata vel prope basin dentibus valde distantibus, 2—3 in

utroque latere, longis acutis subrectis (v. paullulum falciformi-

bus) inzequilongis et asymmetricis + patentibus instructa, inter-

marginibus longis paullum concavis — rectis; superiora ses-

silia lanceolata — fere linearia + bracteiformia acuta, basi

argute paucidentata.

Anthela laxa vulgo polycephala paniculata, interdum

subindeterminata, ramis acladium 1—4 cm. longum valde su-

perantibus, superioribus + approximatis, raro umbellatis,

patentibus rectis vel parum curvatis, inferioribus erecto-

patentibus rectis, ramo uno alterove ex axillis foliorum

superiorum exorto interdum aucta, ommnibus pilis raris —

sparsis et glandulis minutis vulgo raris obsitis, + stellatis

— subtomentellis. Pedunculi pilis raris — sparsis et glan-

dulis parvis atris densiusculis — densis vestiti, + dense cano-

tomentosi.

Involuera elongata, 53,>—6,>5 mm. lata, 12—13,> mm. longa,

basi attenuata, post forationem subtruneata (+ obeonica),

atroviridia conspicue variegata. Squame longe et latiusculae

flores juveniles superantes; exteriores anguste obtuse viridi-

atre, sparsim et sat equaliter stellate, apice comose; inter-

medie subtriangulares a basi c:a 1,5 mm. lata in apicem ob-

tusiusculum zequaliter attenuate, tote viridiatre v. margini-

bus + virescentes, floccis in dorso sparsis, in marginibus

densioribus sub apicem albo-comosum limbos duos sat latos

albos formantibus, omnes glandulis atris densis (in involuero

primario pilis obscuris raris sepe immixtis) obtecte; interiores

in dorso obscuro glandulose, in marginibus latis virescentibus

+ stellate, in apicibus variegate ut precedentes.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 7. 45

Calathwum c:a 35—40 mm. latum radians luteum. Ligule

apice glabre. Stylus fuscohispidulus.

Bland Siljanstraktens Hieracie-former är denna lätt igen-

känd på sina jämförelsevis smala, glest tandade, mot spetsen

helbräddade blad. WSärskildt äro de inre rosettbladen och de

nedre stjälkbladen karaktäristiska genom sin tandning. Tän-

derna äro nämligen mycket fåtaliga och glesa, långt åtskilda

genom nästan raka mellankanter, smala och snedt framåt-

riktade, vanligen nästan raka, mindre ofta svagt skärformigt

böjda, i hvilket fall växten får en viss likhet med H. falca-

tidens Dahlst. (Herb. Hier. Scand. IV: 45 och V: 71), hvilken

form äfven genom hålkarnas beklädnad röjer släktskap med

den nu beskrifna. De inre rosettbladen hafva m. e. m. af-

långt lansettlik form, men hafva ofta sin största bredd ofvan

midten; de nedre och mellersta stjälkbladen äro vanligen ägg-

rundt lansettlika eller lansettlika, afsmalnande åt båda ändar,

mer jämnt mot den utdragna spetsen.

Vippan är gles med långa och vanligen raka, föga ut-

stående grenar. Hålkarna äro till och med på afstånd igen-

kännliga på sin långsträckta form och brokiga färg. Grund-

färgen är delvis i följd af de rätt täta glandlernas färg

mycket mörk, nedtill skiftande i blåsvart. Häremot afbryta

dels de inre långfjällens grönaktiga kanter, dels det mot

fjällens spetsar till hvitaktiga band hopade luddet. Dessutom

finnas strödda stjärnhår på hålkens öfriga delar. Enstaka

hår kunna dessutom förekomma på primärhålken. Karak-

täristiska äro de långa, breda, till en trubbad spets jämnt

afsmalnande hålkfjällen.

Bland öfriga murorum-former synes ingen vara synner-

ligen närbesläktad med den nu beskrifna formen, med undan-

tag af den ofvannämnda H. falcatidens Dallst. samt möjligen

H. megalodon Dahlst (Hier. exs. II: 78). Den sistnämnda är

likväl genom sina bredare blad med de ofantligt långa tän-

derna, de kortare, men spetsigare på annat sätt beklädda

hålkfjällen rätt mycket afvikande från H. oblaqueatum.

Dalarne: Flerstädes på ängar inom Siljans silurområde.

Boda s:n vid Osmundsberget och Silfverberget samt ängar

kring Boda kyrka; Rättviks sn på fera ställen vid Sjur-

berg, Lerdal, Altsarbyn och Utby.

46 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

H. epicrocifolium n.

TIHSVISSRIEL9:

Caulis humilis (20—)25—50 cm. altus, sat gracilis firmu-

lus + flexuosus 2—5-folius; inferne intense violaceus, pilis

albis longis crispulis sparsis — densis vestitus, + stellatus,

cirea medium sparsim v. ad insertionem foliorum densius

pilosus, leviter — sat dense stellatus, superne epilosus, den-

sius stellatus, sub anthelam + subtomentellus.

Folia sat magna tenuia + grosse undulata v. plicata, supra

lete et dilute prasino-viridia, subtus pallide ceesio-viridia,

utrinque (presertim apicem versus) + violascentia. Fol.

rosularia persistentia vulgo 2—4, supra subglabra nuda v. in

nervo mediano floccis adspersa, subtus sparsim et breviter

pilosa, levissime stellata, in nervo dorsali densius stellato

pilis longioribus et densiusculis vestita, in marginibus brevi-

ter ciliata, petiolis gracilibus violascentibus sat dense pilosis

et stellatis; exteriora valde tenuia fere membranacea elliptica

— obovata rotundato-obtusa ad basin cuneatim decurrentia,

integerrima vel minute et irregulariter denticulata v. obtuse

et oblique arcuato-dentata; intermedia oblonge elliptica v.

oboblonga — oblonge lanceolata + obtusa, basi cuneata, den-

tibus paucis + mammatis vel (promarginibus concavis) sursum

vergentibus et fere unguiculatis sepe alternis inequaliter

dentatis; intima lanceolato-oblonga — lanceolata v. oblanceo-

lata vulgo obtusiuscula, dentibus + obtusis elongate mamma-

tis (v. infimis caninis) sepe alterne paucidentata, ad basin

decurrentem dentibus minoribus et angustioribus instructa.

Fol. caulina magna, cito decrescentia, utrinqgue subglabra

+ stellata, margine + inconspicue ciliata; inferiora petiolata

lanceolata v. ovato-lanceolata + obtusiuscula, ceterum ut fol.

rosul. interiora; intermedia angustiora + ovate lanceolata

acutiuscula, dentibus minoribus et angustioribus inequaliter

paucidentata; superiora parva lanceolata — linearia + brac-

teiformia irregulariter denticulata.

Anthela angusta, vulgo pauciflora subsimplex, interdum

polycephala composita paniculata, ramo uno alterove sube-

recto longo paniculas parvas gerente ex axillis foliorum

superiorum exorto aucta; ramis gracilibus elongatis subrectis

erecto-patulis (v. patentibus) acladium vulgo breve (2—20

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.; HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 7. 47

mm.) longe superantibus + dense subtomenteilis, pedicellis

vulgo brevibus (interdum in panicula composita brevissimis)

cano-tomentosis, sub involucero pilis brevibus et glandulis

minutis solitariis — raris (v. sparsis) sepe obsitis vel omnino

epilosis et eglandulosis.

Involucera obscure cano-viridia parva (c:a 5 mm. lata et

10—11 mm. longa) basi levi et carnosula anguste ovata,

interdum bina valde approximata vel + concreta. Squameae

late usque 1,9 mm.; exteriores ovato-oblonge truncate v.

rotundato-obtusex, intermedizxe et interiores + lanceolatze ob-

tuse — obtusiuscule, intima pauce acuminate (rarissime

acute); exteriores et intermedizge nigro-virides, interiores late

virescenti-marginate, intimee lete virescentes, omnes densius

stellate, pilis sat brevibus apice canis sparsis — densiusculis

et glandulis minutis sparsis obtecte, apicibus comatulee.

Calathium leete luteum parvum vulgo 25—30 mm. latum

parum radians. Ligule apice glabre. Stylus fuscohispidulus,

vivus sat obscurus.

Genom sina mycket ljusa, 1 synnerhet på undersidan

starkt grågröna blad med den ojämna och opariga tandningen

m. m. får denna form stor habituell likhet med H. metaliceps

K. Joh. Till formen äro rosettbladen långsträckta och i all-

mänhet mycket trubbiga; i förhållande till växtens höjd

kunna de sägas vara ganska stora. De yttre och mellersta

hafva sin största bredd vid eller ofvan midten och äro till

formen tillnärmelsevis aflånga, de yttre mer breda, de mel-

lersta mer lansettlika; äfven de innersta äro ofta lansettlikt

aflånga. Hos alla är basen afsmalnande och nedlöpande på

skaftet. Bladtänderna äro glesa, mycket breda och trubbiga

och hafva konvexa sidor, endast de nedersta tänderna äro

smalare och genom den konkava framkanten något uppåt

riktade. Stjälkbladen äro stora, men aftaga uppåt hastigt i

storlek. De nedre äro skaftade och likna till form och tand-

ning tämligen noga de inre rosettbladen; de öfre äro mer

tillspetsade. Hos alla bladen äro tänderna m. e. m. oparigt

ställda, såsom hos H. cesiwwm Fr. och den ofvannämnda H. me-

taliceps m. f., hvarigenom bladets omkrets blir oregelbunden.

Violett färgskiftning framträder i synnerhet på undersidan

och mot bladets spets. Bladens hårbeklädnad är mycket gles;

de nedre bladen äro på öfversidan vanligen glatta, och

48 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

stjälkbladen äro äfven på undersidan nästan hårlösa. Där-

emot äro stjälkbladen på bägge sidorna tydligt, på under-

sidan ofta tätt stjärnhåriga, och rosettbladen pläga åtmin-

stone på undersidan vara beströdda med dylika hår.

Blomställningen är smal med spensliga, raka och ej

mycket utstående grenar. Hos mång-blomstriga individ äro

korgarna medels korta skaft närmade till vippans öfre del;

stundom äro flera hålkar parvis hopväxta eller tätt hopstå-

ende. De små gråaktigt mörkgröna hålkarna hafva smalt

äggrund hålkbas med starkt tilltryckta, nästan köttiga yttre

fjäll, hvarigenom hålkbasen får någon likhet med den hos

H. subnevosum K. Joh. Alla fjällen äro breda, de festa rund-

trubbiga, endast några af de innersta äro m. e. m. kort till-

spetsade. Beklädnaden utgöres af tämligen tätt, jämnt utbredt

ludd samt strödda fina glandler och vanligen föga tätare,

korta, klarspetsade hår; långfjällen äro något finhåriga i

spetsen. Kalatierna äro små. Stiften äro ganska mörka.

Såsom ofvan framhållits, har den nu beskrifna formen

ätskilliga likheter med H. metaliceps och närstående former,

men den skiljer sig från dem genom bladens trubbiga tand-

ning och framför allt genom de breda, trubbiga hålkfjällen

och dessas beklädnad. Mindre är likheten med H. nevosum

K. Joh. och lepidotum Stenstr., hvilka af Dahlstedt förenas

med de förutnämnda formerna till en grupp, som hänföres

till vulgata genmwina. Jag har här upptagit H. epicrocifolium

bland HH. cesia, dit äfven de andra med skäl kunna föras

(jfr. Dahlst.; op. cit. III p. 114 och 122). Inom sistnämnda

grupp synas de stå rätt nära H. ceswm Fr. Bladens osym-

metriska tandning och egendomliga färg, hålkens beklädnad

m. m. tala härför.

Dalsland: Gunnarsnäs s:n Åerstädes, såsom kring Rostock

i barrskog, nära Hällans skifferbrott på en ängsbacke; Dal-

skogs s:n nära Tegen.

EE ARNES arr rå

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o 7. 49

VULGATA GENUINA ALMQu.

H. dalicum n.

Tap. VaFig db

[H. vulgatum Fr. v. irriguum Lbg. Hjer. Scand. exs. Fasc. I n:o 37.]

Caulis sat humilis 30--65 (vulgo c:a 35) em. altus gracilis

v. gracillimus firmulus + flexuosus 2—4(—6)-folius virescens;

inferne + intense violaceus sparsim — densiuscule pilosus,

circa medium sparsim v. rare pilosus et leviter stellatus,

superne + dense stellatus v. sub anthela subtomentellus, (glan-

dulis minutis et pilis brevibus solitariis interdum obsitus).

Folia firma et subnitentia saturate viridia, subtus parum

pallidiora, interdum (presertim in pagina inferiore) viola-

scentia. é

Fol. rosularia sub anthesi pauca, vulgo 2, rarius 1 vel

3—4, supra breviter et sparsim — rare pilosa, subtus pilis

sparsis — densiusculis, in nervo dorsali leviter stellato +

densis, pilosa (interiora haud raro levissime stellata), in

marginibus breviter et dense ciliata, petiolis + violascentibus

pilis longioribus et densis hirsutis; exteriora + ovate elliptica

v. ovalia — anguste ovata vulgo obtusa, denticulis minutis

distantibus denticulata (v. obtuse paucidentata), basi in pe-

tiolum superne late alatum cito abeunte; intervus ovato-ob-

longum — + late ovato-lanceolatum obtusiusculum —- sub-

acutum, denticulis patulis v. dentibus parvis deltzeformibus

— subtriangularibus paucidentatum, basi cuneata in petiolum

decurrente.

Fol. caulina sat lata abrupte in bracteas abeuntia ple-

rumque magis stellata, ceterum fere in modo foliorum rosul.

vestita; inferiora (1—2) petiolo sat longo superiore parte

pulchre alato ceterum per totam longitudinem eximie cana-

liculato subamplectentia (fere ut in H. senidovrensibus Elfstr.

cauli adfixa); superiora sessilia; inferiora anguste ovata v.

20 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

ovato-lanceolata in acumen acutum (sepe longum — longis-

simum) sensim attenuata, basi eximie cuneata in petiolum

decurrentia, dentibus distantibus parvis delteformibus vel +

unguiculatis + patentibus, dentibus mucroneformibus haud

raro immixtis, dentata; superiora acuta lanceolata— linearia

v. + bracteiformia, minute et argute serrato-dentata v. den-

ticulata.

Anthela laxa paniculata, vulgo oligocephala simplex, in-

terdum polycephala paullum composita, ramis et pedicellis

gracilibus patentibus parum curvatis acladium 5—20 mm.

longum superantibus, in speciminibus majoribus et vegetiori-

bus ramis ex axillis foliorum caulinorum exeuntibus aucta;

pedicellis subtomentellis cano-viridibus, glandulis minutis ni-

gris inferne sparsis sub anthela sat densis obsitis.

Involuera parva, 4,5—5,5 (—6) mm. lata et 9—10 (—10,5)

mm. longa, nigroviridia, in statu juvenili cylindrica ima basi

paullulum inerassata, post forationem ovata v. conico-ovata,

basi haud truncata sed brevissime obceonica.

Sqamedge latiuscule v. mediocres, exteriores obtusulee, inter-

medize et interiores + obtusiusculze — breviter acuminatee, in-

time vulgo in apicem paullo longiorem acutum acuminatee

v. acute; exteriores et intermedie mnigrovirides, glandulis

parvis (capitulis + cerinis) densis presertim in dorso obtectee,

in marginibus foccis raris — sparsis adsperse, apice paul-

lulum comatee, interiores late viridimarginate vulgo efloccose,

in dorso dense glandulose, in apice + inconspicue comatulze.

Calathium parvum 16—20 (—22) mm. latum haud bene

expansum, saturate luteum. Ligule apice leviter ciliatee,

vulgo suberecte v. parum patentes + canaliculate v. tu-

bulzeformes, raro complanate, 4—7 mm. squamis involucri

longiores. — Styli obscuri ligulis paullo breviores vel eas

equantes.

Denna spensliga och vanligen mycket lågväxta form har

visserligen en viss habituell likhet med småväxta individ

af H. diaphanoides Lbg samt med H. gluucovirens Dahlst., men

är i det stora hela mycket olik alla former, bland hvilka den

anträffades växande. Rosettbladen äro oftast blott tvänne;

det yttre varierar m. e. m. kring den äggrunda formen, men

är trubbigt, det inre närmar sig äggrundt lansettlik. form och

är mer tillspetsadt eller spetsigt. Stjälkbladen äro i allmän-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 7. = 51

het fåtaliga, men på somliga lokaler har jag äfven funnit

ferbladiga individ, som fullständigt öfverensstämma med den

ofvan citerade i Lbg:s exsickat utdelade formen. Gemensamt

för alla stjälkbladen är, att största bredden befinner sig långt

nedom bladets midt och att öfre delen är jämnt afsmalnande

till en i allmänhet hvass, om också ibland kort spets. Blad-

basen är kort vigglik med på skaftet bredt nedlöpande kan-

ter. Den förhärskande formen är äggrundt lansettlik. Tän-

derna äro ej stora, men hvassa, utgående från en kraftig bas,

till formen m. e. m. sågtandlika, men oftast svagt framåt

krökta d. v. s. något klolika. Särskildt karaktäristiska äro

de nedre stjälkbladens skaft; dessa äro nämligen rännformiga

och omfatta med sin bas stammen i det närmaste så som hos

former af H. semidovrense Elfstr., med hvilken formgrupp

den nu beskrifna formen kan sägas vara i någon mån be-

släktad.

Vippan är ofta enkel, grenarna äro smala, långa och

utstående, raka eller svagt bågböjda. Då vippan är samman-

satt, äro äfven korgskaften tämligen långa. Hålkarna äro

små och påminna såväl härigenom som genom sin färg och

beklädnad om H. glaucovirens Dahlst., men de inre hålkfjällen

äro bredare och upptill hopdragna i en (ofta inåtböjd) spets,

som är smalare än hos nämnda form. Fjällens glandelbeklädnad

är också mindre mörk och mer lokaliserad, i det att lång-

fjällen hafva en bred, mörkt grönaktig kant, som icke är

klädd med glandler. TI allmänhet är därjämte fjällspetsarnes

hårtofs mindre märkbar än hos H. glaucovirens.

Kalatierna äro mycket små, omkring 20 mm. eller ännu

mindre i diameter. Blommorna äro föga utböjda, ligulerna

äro ofta rännformiga eller t. o. m. tubulösa. WNällan träffar

man korgar med fullt utbredda liguler. Kantligulerna, som

äro glest hårbräddade, äro endast några mm. längre än hålk-

fjällen och ofta föga eller icke längre än stiften, så att kor-

garne blifva nästan stylösa.

Med H. irriguum Fr. råder nog en icke så aflägsen släkt-

skap, ehuru den nu beskrifna formen lätt igenkännes på bla-

dens form och tandning, växtens utpräglade spenslighet m. m.

Dalsland: Laxarby s:n vid Löfnäs; Billingsfors; Dalskogs

sn nära järnvägsstationen samt vid Arbol och Heden; Gun-

narsnäs sn vid Rostock, Norra Bäckebol m. £. ställen; Ör

J2 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

s:n vid Stränge. Växten förekommer så väl i barrskog som

i löfängar, vid vägkanter o. s. v. Då jag funnit den i nästan

alla socknar, som jag besökt, sluter jag att den är en bland Dals-

lands allmännaste Hieracium-former. Vermland: vid Borg-

viks bruk.

H. saurotum nn.

Tab. V. Fig. 17.

Caulis elatus vulgo 60—380 cm. altus crassiusculus v. me-

diocris compressibilis + flexuosus virescens vel + maculosus

2—3-folius; inferne usque ad medium sparsim — rare pilosus,

superne leviter stellatus, sub anthela pilis brevibus obscuris

vel glandulis nigris solitariis obsitus.

Folia magna firmula saturate et obscure viridia, subtus

parum pallidiora, supra maculis fuscis vulgo sat magnis +

dense adspersa. Fol. rosularia supra rare brevipilosa v. sub-

glabra, subtus sparsim pilosa, vulgo leviter stellata, in nervo

dorsali + floecoso densiuscule pilosa, in marginibus breviter

et sparsim ciliata, petiolis sparsim — densiuscule pilosis; ex-

teriora ovalia — obovata — oboblonga haud profunde pauci-

dentata; intermedia et interiora ovaliter v. obovate lanceolata

v. oblanceolata subacuta, dentibus deltaeformibus distantibus

sursum paullulum curvatis scepe alternis presertim prope

pasin dentata, intermarginibus + concavis, dentibusS Ppaucis in

petiolum alatum vulgo decurrentibus.

Fol. caulina late oblanceolata — ovato-lanceolata acuta,

inferiora ut fol. rosularia interiora dentata et vestita, supe-

riora dense et minute dentata subglabra, subtus vulgo sparsim

v. densius stellata.

Anthela laxa polycephala paniculata, interdum subinde-

terminata, ramis patentibus longis rectis acladium 10—230

mm. longum valde superantibus, leviter -— densius stellatis,

sparsim glandulosis, pedicellis longis canotomentosis glandulis

nigris mediocribus sparsis v. sub anthela sat densis obtectis.

Involuera incano-nigrescentia sat magna, 11—12 mm.

longa et 6—7 mm. lata, basi ovata postea truncata, glandulis

nigris longis et mediocribus densis obtecta, ad basin floccis

densis canescentia, in apicibus squamarum comosis sparsim —

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 7. 53

densiuscule stellata, ceterum floccis sat raris obsita. Squame

late, exteriores et intermedie + oblongo-lineares tote obscure

obtuse — truncate, interiores valde late (ad 2 mm.) ovato-

lineares, marginibus latis obscure et sordide virescentibus, apice

paullum diluto rotundato-obtuso (— obtusiusculo), intimee di-

lutiores subtriangulares + obtusul&e (v. raro breviter acumi-

nate).

Calathium luteum, magnum (c:a 40 mm. latum) radians.

Ligule apice glabre. Stylus vivus et siccus obscurus.

Denna form står ganska nära H. ceramotum Stenstr.,

men är skild bland annat genom formen och tandningen hos

bladen. Rosettbladens skifva är nämligen mot basen lång-

samt afsmalnande och där vanligen försedd med glesa, ofta

äfven på skaftet nedstigande tänder; den afsmalnar jämnt,

ehuru något hastigare, äfven uppåt, så att största bredden,

som kan uppgå till 5 cm. i allmänhet befinner sig ofvan

midten. Tänderna äro glesare än hos H. ceramotum samt

mycket bredare, men de synas i följd af den långa udden

rätt skarpa. Till formen äro de m. e. m. deltaformiga eller

svagt klolikt krökta, stundom med svagt konvex framkant.

De stora mörka fläckarna på de äfven i öfrigt rätt mörka

bladen äro egendomliga; violettfärgning hos bladens undersida

tyckes däremot sällan förekomma.

Hålkarna hafva nästan samma utseende som hos H. ce-

ramotum, men äro något större och mörkare samt hafva stjärn-

luddet hopadt vid hålkens bas och till någon del i de små-

håriga hålkfjällspetsarna, hvaremot hålkens mellersta del är

nästan naken.

Västmanland: Norbergs s:n, väster om kyrkbyn samt kring

Klackbergs grufva. På steniga, buskbeväxta ängar och åker-

renar. Måttligt talrik.

H. phedrophyllum 2».

Tab. VII. Fig. 24.

Caulis elatus 40—70 em. altus sat crassus late virescens

2—3-folius, inferne + violaceus et sparsim pilosus, circa medium

34 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

et superne leviter stellatus, sub anthela glandulis minutis

nigris solitariis — raris obsitus.

Folia rosularia 2—4 undulata tenuia firmula pallide

prasino-viridia, subtus adhuc pallidiora, interdum leviter vio-

lascentia supra glabra, subtus sparsim et breviter, in nervo

dorsali efloccoso paullo densius et longius pilosa, in margini-

bus breviter et haud dense ciliata, petiolis densiuscule pilo-

sis; exteriora anguste obovata — ovali-elliptica + obtusa, den-

tibus mediocribus biconvexis vel + deltzeformibus subobtusis

instructa; intermedia ovali-oblonga — ovali-lanceolata obtu-

siuscula, dentibus sat distantibus vulgo unguiculato-deltzefor-

mibus argutis + distortis haud profunde dentata, dentibus

subulatis in petiolum sepe usque ad basin descendentibus; in-

teriora paullo angustiora, dentibus longioribus rectis v. +

curvatis instructa, intermarginibus mucronatis concavis —

subrectis, ceterum foliis intermediis similia.

Folia caulina subtus leviter in nervo dorsali densius stel-

lata, ceterum ut fol. precedentia vestita, + undulata et pli-

cata, sat magna, abrupte in bracteas abeuntia; inferiora bre-

viter petiolata v. fere sessilia ovali-lanceolata subacuta, su-

periora sessilia ovato-lanceolata acuta, omnia dentibus longis

acutis — subulatis rectis patentibus vel sursum curvatis sat

profunde et inzequaliter dentata, intermarginibus subrectis —

convexis + mucronatis, dentibus subulatis in petiolum fol. infer.

vulgo descendentibus.

Anthela poly-(usque 20-)cephala composita paniculata

sat angusta et alta apice fere plana, ramis crassiusculis elon-

gatis rectis erecto-patulis acladium 5—20 mm. longum supe-

rantibus, inferioribus erectis strictis paniculas parvas apice

gerentibus, omnibus + steillatis rare glanduliferis, pedicellis

sat brevibus albido-tomentosis glandulis nigris parvis densi-

usculis obsitis.

Involuera mediocria (10—12 mm. longa et c:a 6 mm. lata)

obscure viridia subvariegata, basi ovata. Squame plurimee

latiusculze lineari-lanceolate, glandulis atris longis v. longis-

simis et brevibus mixtis obtecte; exteriores breves ovato-

oblongee et intermediae +lanceolat:e sat obtuse atrovirides in

dorso nude, in marginibus foccis raris — solitariis adsperse;

interiores a basi lata sublanceolate obtuse — obtusiusculze,

in marginibus late et dilute viridi-marginate, tote mudee;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 7. 55

intime pauce laete virescentes + acute nude et epilose et

subeglandulosee.

Calathium luteum c:a 35 mm. latum radians. Ligule

apice glabre. Stylus fuscohispidulus.

Habituellt har denna form en viss likhet med en ljus-

bladig H. diaphanoides Lbg. Bladen hafva hos bägge unge-

för samma omkrets, men olikheterna 1 öfrigt äro betydande.

Hos H. phedrophyllum hafva de en synnerligen ljus lökgrön

färg och äro ofvantill vanligen alldeles glatta samt äfven

undertill ovanligt glest håriga. Rosettbladen äro på under-

sidan alldeles fria från stjärnhår, medan stjälkbladen hafva

glest strödda sådana. Vidare äro alla blad m. e. m. vågiga

eller veckade. Tänderna äro hvassa och något utstående,

nästan raka eller svagt framåt böjda, väl åtskilda genom en

tämligen rak, ofta småtandad mellankant. På rosettbladens

och de nedre stjälbladens skaft förekomma vanligen dylika

tänder, som stundom nedstiga ända till skaftets bas. Efter

det andra stjälkbladet vidtaga i allmänhet helt små brakté-

er. Vippan är mångblomstrig och genom de föga utstående

grenarna smal och jämntoppad. Grenarna och skaften äro

tjocka, de förra långa, men de senare korta, så att grenarna

af första ordningen synas uppbära små korta vippor. Korg-

skaften äro 1 synnerhet nära hålken hvita af ludd; dessutom

bära de m. e. m. täta små mörka glandler. Hålkarnas och fjäl-

lens form kan jämföras med motsvarande delar hos H. dia-

phanoides. Hålkarna äro dock mindre långsträckta. De inre

hålkfjällen hafva breda, nakna och ljusgröna kanter, de in-

nersta m. e. m. spetsiga eller åtminstone svagt tillspetsade

fjällen äro i sin helhet ljusa och sakna nästan all beklädnad.

Hos de öfriga, trubbiga fjällen är glandelbeklädnaden ej fullt

så tät som hos H. diaphanoides. Stjärnhår förekomma spridda

eller enstaka på de yttre och stundom på de mellersta fjällens

kanter; i öfrigt saknas de helt och hållet på hålkarna. Lik-

heten med H. diaphanoides inskränker sig till en del form-

förhållanden och beklädnaden hos några af växtens delar.

Men i det hela är nog släktskapen ganska aflägsen.

En viss analogi med några former af H. reclinatiforme

Dahlst. kan spåras hos den nu beskrifna formen, särskildt hvad

hålkarnas allmänna utseende beträffar. Den förras spetsigare

fjäll, glesare glandler med inblandade hår, rikligare stjärn-

56 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

hår samt bladformen visa dock, att släktskapen äfven åt det

hållet är obetydlig.

Dalarne: Rättviks s:n, sluttande steniga och buskbeväxta

skogsängar mellan Utby och Altsarbyn. Måttl.

H. acroleucum Stenstr. var. macrocentrum n. var.

Tab VII. Fig. 23.

Heec forma foliis obscurioribus, basalibus angustioribus

et minus obtusis, intermediis et interioribus suboblongis —

lanceolatis, foliis caulinis prope basin + profunde paucidenta-

tis, in apicem angustum vulgo longissimum integerrimum

attenuatis, anthela ramis et pedicellis erecto-patulis adhuc

angustiore, involucris pilis crassis densis et glandulis sparsis

v. densiusculis vestitis, squamis etiam in dorso floccis + den-

siusculis stellatis a forma primaria diversa.

Det allmänna utseendet hos denna form öfverensstämmer

tämligen väl med hufvudformen. Dock är bladfärgen något

mörkare. Rosettbladen äro smalare, mindre trubbiga, vid

basen mer afsmalnande. De mellersta och inre hafva sin

största bredd nära midten, och till formen äro de (smalt ägg-

rundt) aflånga — utdraget lansettlika. Stjälkbladen äro egen-

domliga genom sin jämförelsevis breda nedre del, som i kan-

ten bär några få stora, utdragna tänder eller flikar, hvare-

mot den öfre delen är utdragen i en smal, nästan jämnbred

spets, hvars längd kan uppgå till ”/1 af bladets hela längd.

Vidare äro vippgrenarna ännu mera uppräta än hos hufvud-

formen. Häålkarna äro ungefär af samma storlek som hos

denna, men afvika genom gröfre och vanligen talrikare svart-

fotade hår samt genom det kring hålkens mellersta och nedre

delar mer jämnt utbredda luddet; de yttre och mellersta

fjällens ryggar äro nämligen tämligen tätt beströdda med

stjärnhår.

Denna form är af intresse såsom i viss mån förenande

H. acroleucum med H. striaticeps Dahlst. Med den sistnämnda

har den likhet genom de smala rosettbladen och de stjärnhåriga

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:0 7. 57

hålkarna, den skiljer sig däremot från densamma genom de stora,

något groft beklädda hålkarna, de på hålkskaften ymniga

och medelgrofva glandlerna samt genom stjälkbladens egen-

domliga spetsar.

Dalarne: Mora s:n, Färnäs by, på åkerrenar och vägkan-

ter, på torr och stenig mark. Måttl. — talrikt.

H. subramosum Lönnr. var. ferrimontanum n. var.

Tab. VIL Fig. 22.

Caulis 35-—60 cm. altus + crassiusculus firmulus subscaber

sepe ramosus 1—53-folius, inferne + violaceus longe et den-

siuscule pilosus, circa medium rare — sparsim pilosus et le-

viter stellatus, superne fere epilosus (vel setulis albidis ad-

spersus) densius stellatus.

Folia rosularia 3—6 firmula sat obscure viridia glauce-

scentia (interdum maculis nonnullis parvis fuscis adspersa),

nervo mediano conspicue albido, subtus pallidiora + glauce-

scentiviridia, supra breviter et rare — sparsim pilosa, inter-

dum leviter stellata, subtus densius pilosa, sparsim v. (fol.

intima) sat dense stellata, in nervo dorsali dense et longe

pilosa et + dense stellata, in margine pilis crispulis sat longe

et dense ciliata, petiolis sat longe et dense lanuginosis; exte-

riora ovata v. ovalia — ovali-oblonga + obtusa, den-

tibus delteformibus distantibus patentibus — divaricatis

paucidentata, intermedia anguste ovata — ovato-lanceolata (v.

lanceolata) acuta, dentibus acutis sat longe distantibus pa-

tentibus concavo-convexis latis et mediocribus v. sepe angu-

stis et longis + alterne dentata; interiora ovato-lanceolata —

lanceolata v. lineari-lanceolata in apicem longum integerri-

mum acutissimum sensim attenuata, ceterum dentibus iniquis

angustis et acutis erecto-patulis — patentibus pinnatifida vel

dentibus minoribus ineqaliter pauci-dentata, basi cuneata,

dentibus angustis in petiolum alatum interdum decurrentibus

instructa.

Fol. caulina 1—2—3; infimum, si prope basin adfixum,

sat magnum, folio basali intimo simile v. etiam angustius et

acutius; si superius insertum, lineari-lanceolatum acutissimum

infra medium profunde et anguste paucidentatum vel potius

58 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

pinnatifidum, basi sat longe cuneatum, + petiolatum; supe-

riora sessilia + bracteiformia linearia — filiformia integra

vel prope basin dentibus vet laciniis angustissimis + alternis

instructa.

Anthela laxissima paniculata polycephala + composita,

ramis longe superantibus, inferioribus remotis elongatis erectis

v. erecto-patulis, interdum ex alis foliorum caulinorum exortis,

superioribus gracilibus magis magisque approximatis patentibus

et sat strictis, summis duobus interdum suboppositis et szepe

+ arcuatis, rare — sparsim pilosis et + dense floccosis, pedi-

cellis et acladio 10-30 (—30) mm. longo setulis albidis me-

diocribus sparsis, sub involucero densiusculis, glandulis minutis

inferne solitariis (v. nullis), superne raris — sparsis obtectis,

densius stellatis — + subtomentellis.

Involucra brevia (9—10—11 mm. longa et 5,5—6,> mm.

lata) obscure camescenti-viridia basi canofloccosa, post flora-

tionem late conica basi subtruncata. Squame mediocriter late

sublineares, a basi latiuscula sursum angustate sed non acute;

exteriores obtusiuscule (v. obtus&e); interiores obtusule, in

dorso obscurzee, in marginibus sat pallide virescentes pilis al-

bis mediocribus v. sat brevibus sparsis — densiusculis v. in-

fra medium sat densis vestite; omnes glandulis minutis spar-

sis v. ad basin involuceri densiusculis obsite; exteriores stria

angusta conspicue stellata marginate, intermedize et interi-

ores leviter — levissime stellate, in apice interdum fusco

parum comate v. nude; intime pauce breviter acuminate.

Calathium subaureum c:a 35 mm. latum radians. Ligule

apice glabre vel + ciliate. Stylus luteus (v. sublivescens).

Denna vackra form, som genom bladens och stiftens färg,

de små glandlerna, bladens krusiga ciliering m. m. får en

viss likhet med en eljes så afvikande art som H. saxifragum

Fr., är genom sina festa karaktärer nära förbunden med

H. subramosum Lönnr. var. zanthostylvm Dahlst. Denna släkt-

skap visar sig fullständigast i stjälkens förgrening och vip-

pans form, vippgrenarnas beklädnad och stiftens färg. HEj

fullt öfverensstämmande äro hålkarne, som hos denna nya

form äro betydligt smärre mer koniskt formade och hafva

mindre afsmalnande hålkfjäll; vidare afviker den genom hål-

karnas glesare hårbeklädnad, särskildt hos exemplaren från

Grythytte socken (exemplaren från Nya Kopparberg hade

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 239, AFD. III, N:0 7, 59

mer hårig hålk). Bladen hafva visserligen såsom hos var.

xanthostylum glesa, ojämna och utdragna tänder eller flikar,

men skaften äro längre, flikarne hos de inre rosettbladen äro

ofta ännu smalare (lansettlikt jämnbreda —syllika), och de

stjälkblad, som sitta vid midten af stjälken eller högre upp,

äro ytterst smala, men rätt långa, långspetsade och försedda

med långa jämnbreda eller syllika flikar; de allra öfversta

äro vanligen hela och nästan trådsmala. Vidare är bladfär-

gen hos denna form mörk och tydligt glaucescent, medan

den hos var. xanthostylum tvärtom är gulaktig.

Å andra sidan står den nu beskrifna formen genom sin

ringa storlek, små hålkar och hålkskaftens beklädnad nära

var. trichellum Dahlst., från hvilken den skiljes bland annat

genom mer rödaktig blomfärg, gula eller endast svagt live-

scenta stift, något mörkare, i spetsen knappast luddiga hålk-

fjäll samt genom sina karaktäristiska blad, hvilka förläna

densamma en så utpräglad habitus, att den på långt håll väcker

ens uppmärksamhet.

Västmanland: Grythytte s:n, i ängar vid Fisklösen och Lö nn-

höjden, på järnvägsbanken vid Skatviken, på ängsmark vid

Gythyttehed; Nya Kopparberg på en backe vid gruffältet.

Vanligen måttligt — sparsamt. — En modifikation af denna

form har jag äfven sett i Dalsland vid Högen nära Kornsjö

järnvägsstation vid norska gränsen.

H. subramossum Lönnr. var. scotocranum n. var.

IPapI VER TS 18!

Caulis 35—60 cm. altus gracilis (v. mediocris) firmulus

2—5-folius, obscure virescens + maculatus v. totus fusco-

viridis, inferne violaceus rare — sparsim pilosus, circa medium

et superne leviter stellatus vulgo epilosus et eglandulosus.

Folia firma obscure viridia, subtus paullo pallidiora v:

+ violascentia; rosularia pauca vulgo 1—3, supra fere glabra,

subtus sat rare et breviter, in nervo dorsali leviter stellato

sparsim pilosa, in marginibus breviter et sparsim ciliata v.

fere epilosa; exteriora (ob-)oblonga — oblonge lanceolata +

obtusa fere integerrima v. + denticulata; intermedia ovaliter

60 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

v. oblonge lanceolata obtusiuscula v. subacuta, sursum et deor-

sum sensim attenuata, basi + longe cuneata in petiolum sat

brevem + violascentem decurrente; interiora ovato-lanceolata

v. lanceolata + acutiuscula, dentibus distantibus brevibus —

brevissimis + biconvexis obtusis v. concavo-convexis subun-

cinatis (mucrone brevi + squarroso instructis) dentata v. modo

pauci-denticulata, intermarginibus longis parum concavis.

Folia caulina minus pilosa, magis stellata, in bracteas

sensim decrescentia; inferiora breviter petiolata elongate ovato-

lanceolata v. lanceolata in apicem obtusiusculum — sat acu-

tum sensim attenuata, basi anguste cuneata; intermedia ses-

silia lineari-lanceolata acuta-acutissima + undulata, dentibus

brevibus — mediocribus obtuse uncinatis v. + delteformibus

vulgo sursum vergentibus, mucrone brevi interdum + reclinato,

+ opposite dentata v. serrata; superiora parva + bractei-

formia undulato-plicata minute et argute serrato-dentata.

Anthela laxa polycephala paniculata, sepe valde (interdum

usque a basi) ramosa + indeterminata, ramis longis gracilibus

strictis erecto-patulis (— + patentibus) leviter stellatis —

subtomentellis, pedicellis mediocribus et acladio 3—20 mm.

longo + subtomentellis — albo-tomentosis, pilis brevibus

raris — sparsis et glandulis minutis solitariis (v. mnullis)

obsitis.

Involucra sat parva (9—10 mm. longa, 5—6 mm. lata)

nigroviridia parum canescentia, basi late ovata postea sub-

truncata. Squame anguste, exteriores et intermedize totae

obscurz&e a basi latiore sensim attenuatax obtusiusculae, margi-

nibus floccis albis sparsis, striam angustam + inconspicuam et

interruptam formantibus, obsitis, apice leviter comatee et stel-

late, ceterum fere nude; interiores parum dilutiores lineari-

lanceolat&e in apicem obtusiusculum — subacutum leviter

comatum attenuate, sub apicem interdum levissime stellatze,

ceterum fere efloccosze; intimee pauce acutr; omnes (intimis

exceptis) pilis crispulis albidis sat longis basi nigra robusta

densiusculis et glandulis nigris minutissimis raris — sparsis

obtectze. i

Calathium obscure luteum 30—35 mm. latum radians.

Ligule apice glabre. Stylus fuscohispidulus sat obscurus.

Denna form bör inrangeras under H. subramost formgrupp.

Härför talar såväl den rikt förgrenade, ofta obegränsade

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 7. 61

vippan (på flera exemplar, som växte vid en åkerren, kunde

räknas ett 50-tal korgar utom en mängd felslagna), som hål-

karnas form och beklädnad. Indumentet utgöres nämligen af

tämligen täta, krusiga, hvitaktiga, tjockt svartfotade hår

samt sparsamt inströdda ytterst korta glandler. Stjärnhår

förekomma däremot sparsamt och nästan uteslutande i de

kortare fjällens kanter och spetsar. I det hela är beklädnaden

mindre rik och de smala hålkfjällene egen färg mörkare än

hos andra former af H. subramosum. I dessa afseenden, dock

ej i fråga om fjällens bredd, liknar den mest H. Schly-

teri Lbg.

Bladen påminna genom sin ringa bredd och den m. e. m.

tydliga vågigheten mest om var. trichellum Dahlst., men afvika

betydligt genom sin mörka färg och sina korta, breda tänder.

Tandningen är jämn och regelbunden, om man fäster sig vid

tändernas storlek och ofta symmetriska anordning, men for-

men växlar. Hos de öfre bladen äro tänderna sågtandlika

med kort, ofta utböjd udd, hos de nedre stjälkbladen och

rosettbladen äro de breda och vanligen trubbiga, somliga i

följd af den m. e. m. konkava framkanten klolika, andra

bikonvexa och mycket lågt bågformiga. De flesta rosettbladen

äro trubbiga och af aflång eller aflångt lansettlik form, de

inre kunna vara lansettlika och spetsiga.

I ögonen fallande är växtens mörka färg. Detta gäller

ej blott blad och hålkar, utan äfven stammen, hvilken ej

sällan är mörkt grönbrun.

Dalarne: Örsa sn på backsluttningen öster om Orsa by

samt på vägkant och åkerrenar vid Stackmora. Måttl. — talr.

H. placolepis n.

Tab. VI. Fig. 20.

Caulis elatus 40—80 cm. altus firmus et durus scabriu-

culus + flexuosus 3—06-folius, virescens v. seéepe maculosus,

basi violaceus, infra medium sparsim — rare pilosus, superne

leviter stellatus v. subnudus epilosus.

Folia rosularia 1—3 in rosulam laxam congesta v. +

remota sub anthesi interdum emarcida, saturate viridia, subtus

62 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

parum pallidiora, firma et + crassiuscula, supra rare — sparsim

brevipilosa, subtus pilis sparsis, in nervo dorsali fere v. om-

nino efloccoso densioribus pilosa, in margine mediocriter ciliata,

petiolis pilis 2—3 mm. longis albidis erispulis densiusculis ve-

stitis; exteriora spathulata — obovata rotundato-obtusa subin-

tegerrima v. obtuse serrato-dentata, petiolo brevi alato; inte-

riora lingulato-oblonga — lingulato-lanceolata (v. ovaliter

oblonga) + obtusa, basi integerrima in petiolum sensim atte-

nuata, mucronibus erecto-patulis denticulata v. dentibus obtu-

sulis subunguiculatis paucidentata.

Fol. caulina inferiora obovato-lanceolata — anguste ovali-

lanceolata obtusiuscula v. + acuminata, petiolo brevi sat late

alato subamplectentia, ut fol. rosul. vestita; superiora + un-

dulata ovate lanceolata — linearia acuta, basi angusta sessilia,

marginibus scabris et ciliatis, in bracteas sensim abeuntia;

omnia dentibus acutis strictis suberectis — + patentibus di-

stantibus dentata v. denticulis erecto-patulis zequaliter denti-

culata, intermarginibus rectis v. parum concavis.

Anthela angusta pauciflora subsimplex v. multiflora, compo-

sita paniculata subindeterminata, ramis longis rigidis erecto-

patulis sat distantibus acladium vulgo breve (2—10 mm., raro

ad 20 mm.) longe superantibus, virescentibus + stellatis

glabris v. pilis brevibus solitariis obsitis, in modo caulis

scabris, pedicellis crassiusculis vulgo elongatis pilis et glan-

dulis nigris + abortivis solitariis — raris v. sub anthela

sparsis obsitis.

Involucra sat erassa, 6—7 mm. lata et e:a 11 mm. longa,

valde obscura + nigrescentia, basi subtruncata et + floccosa.

Squame late pluriseriales sed non numerose, firmule et

suberasse; exteriores et intermedie subtriangulares a basi

usque 1,8 mm. lata in apicem obtusum 2qualiter augustatee ;

interiores triangulari-lanceolate in apicem obtusiusculum (v.

obtusum) productze, intime paucre interdum acute; omnes

(intimis exceptis) glandulis minutissimis atris sparsis — den-

siusculis et mediocribus raris mixtis pilisque e basi longa

crassa atra in apicem albidum protractis vestite, foccis in

dorso solitariis, in marginibus raris (v. in marginibus squa-

marum exteriorum etiam sparsis) obsite, in apicibus incon-

spicue brevi-comate.

Calathium intense luteum radians c:a 40 mm. latum.

Ligule apice glabre. Stylus fuscohispidulus.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 7. 63

Genom sina rätt stora, svartaktiga, bredfjälliga hålkar

och ferbladiga själk visar denna form sin släktskap med

H. gothicum Fr. Stjälkbladens antal är 3—6 liksom hos H.

adampliatum Dahlst., med hvilken äfven hålkarna erbjuda

fera likheter.

Rosettbladen äro vanligen blott 2, sällan 3, ofta åtskilda

genom tydliga internodier. Det yttersta är vanligen mycket

bredt, t. o. m. spadlikt; det inre är tunglikt aflångt — tung-

likt lansettlikt m. e. m. trubbigt, mera sällan har det sin

största bredd närmare midten. Stjälkbladen aftaga uppåt

tämligen jämnt 1 storlek och öfvergå omärkligt 1 braktéer.

De nedre äro ovalt — aflångt lansettlika, men hafva oftast

sin största bredd litet ofvan midten; nedtill nedlöper skifvan

småningom i ett vingadt, svagt omfattande skaft. De öfre

bladen äro ofta vågiga eller svagt veckade, till formen mer

äggrundt lansettlika eller smalare, alltid med största bredden

nedom midten, vidare äro de oskaftade, men hafva i motsats

mot H. adampliatum starkt afsmalnande bas. ”Tandningen

är hos alla bladen grund och mer framåt riktad än hos nämnda

form. Stjälkbladen hafva stundom inga andra tänder än små

snedt framåt riktade uddar; stundom äro jämte dessa äfven

medelstora tänder för handen.

Vippan är lös och har grofva, utdragna och raka, ej

mycket utstående grenar och hålkskaft. De sistnämnda äro

till sin öfre del, särskildt vid själfva hålkbasen, hvita af fint

ludd, men hafva för öfrigt knappast någon beklädnad utom

rudimentära hår, som äfven förekomma på stjälken och göra

den m. e. m. sträf.

De breda hålkarna äro karaktäristiska genom sina svart-

aktiga, breda, m. e. m. triangulära, men trubbiga fjäll. Sär-

skildt äro de yttre och mellersta fjällen stora och vid basen

mycket breda, de inre hafva mer lansettlik form, men afsmalna

uppåt långsamt till en trubbig spets. Beklädnaden utgöres

af svarta, mycket små, strödda eller något tätare glandler

jämte ett ringa antal större sådana inblandade bland de förra,

vidare af strödda hår med lång, tjock och svart basaldel samt

gråaktig spets. Strödda stjärnhår finnas i synnerhet i de

kortare fjällens yttersta kanter, där de bilda en m. e. m.

märkbar, afbruten linie; dessutom förekomma enstaka stjärn-

64 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

hår på de flesta fjällens ryggar, hvilka det oaktadt förete en

skenbart helsvart och glatt yta. Kalatierna äro stora och

intensivt gula.

Dalarne: Rättviks socken i ängarna ofvanför Lerdal, på

sluttande, frisk mark. Tämligen talr.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD III. N:0 7.

acidotum DAHLST. .

acroleucum STENSTR.

adampliatum DAHLST. .

amplificatum DAHLST. .

aquilum NORRL.

barbaree&folium LÖNNR.

cesiiforum ÅLMQU. & NORRBL.

cesium FR. .

caliginosum DAHLST.

canipes ÅLMQU. .

canitiosum DAHLST. .

ceramotum STENSTR. .

christianense DAHLST. .

cinerellum ÅLMQU.

dalicum -.

daniciforme

danicum DAHLST. .

diaphanoides LBG. .

epierocifolium -.

eurygonium

eustictum DAHLST.

euthysanum .

expallescens DAHLST.

falcatidens DAHLST. .

ferrimontanum

gemellum ÄÅLMQU. -.

gilvocaniceps . ;

glandulosissimum DAHLST. .

glaucovirens DAHLST.

gothicum FR. .

Hegerstroemil DAHLST.

helsingicum ÅLMQV. .

hepaticolor STENSTR. .

insuccatum

integratifrons

integratum DAHLST. .

involutum DAHLST.

Pag

13 irriguum FR. .

26 irriguum LBG.

63 itharophyton .

. 4 leticeps DAHLST.

37 lepidotam STENSTR. .

12 lissodermum DAHLST.

2 28 macrocentrum

> 41 madarodes DAHLST.

mallopodum -.

12 megalodon DAHLST.

10 metaliceps K. Jou.

I3 morulum DAHLST. .

5) nevosum K. JoH. .

3 nastoplyllum

49 oblaqueatum .

16 obtusidens DAHLST.

18 ocriodes -. de:

15) opeatodontum STENSTR.

- 46 orthocolon

9 oxylepium DAHLST.

2 pangolum DAHLST.

26 paramaurum

« 20 pellucidum LzsT. .

45 pendulum DAHLST.

D7 persimile DAHLST. .

115) phedrophyllum

21 pheolepium DAHLST. .

j£ placolepis SN

50 plumuligerum DAHLST. .

. 63 preteneriformeALMQU. .

. 36 pretenerum ÅLMQU.

ÅA reclinatiforme DAHLST.

. 33 saurotum

28 saxifragum FR. .

24 Schlegelii ÅLMQU. .

2D Schlyteri LBG.

4 scioides

66 K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER.

scotocranum -.

sematolepis

semidovrense ELFSTR.

siljense Nr

sparsidens DAHLST.

Stenstroemii DAHLST.

striaticeps DAHLST.

subanfractum DAHLST. .

suberassum ÅLMQU. .

sublividum DAHEHLSsT. .

subngevosum K. Jo.

subobscurans DAHLST. .

subramosum LÖNNER. .

subsilvaticam ÅLMQU

subterscissum

trichellum DAHLST.

urticefrons DAEHLST. .

xanthostylum DAHLST. .

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 29. AFD. III. N:0 7.

20.

21.

NNN

Explicatio tabularum.

Tab. I.

Hieracium sparsidens Dahlst. var. scioides. Folia plantarum

EH:

SNNS NNANN

NÄNN

par. Grythytte lectarum.

daniciforme. Osmundsberg par. Boda.

eurygonium. Osmundsberg par. Boda.

Tab. II.

. euthysanum. Osmundsberg par. Boda.

. gilvocaniceps. Lerdal par. Rättvik.

. integratifrons. Sirsjötorp par. Grythytte.

Tab. III.

. itharophyton. A. Elfvestorp, B. Skatviken par. Grythytte.

. mallopodum. Osmundsberg par. Boda.

- nastophyllum. Västgötetorp par. Grythytte.

. ocriodes. Elfyvestorp par. Grythytte.

Tab. IV.

: succatum. Osmundsberg par. Boda.

:- lissodermum Danhlst. var. siljense. Osmundsberg par. Boda.

. paramaurum. Västgötetorp par. Grythytte.

- subterscissum. ”Torrvarpsund par. Grytthytte.

Tab. V.

dalicum. A. Dalskog par. Dalskog; B. Löfnäs par Laxarby.

. oblaqueatum. Silfverberg par. Boda.

saurotum. Klackberg par. Norberg.

- Subramosum Lönnr. var. scotocranum. Par. Orsa.

Tab. VI.

.- epicrocifolium. Rostock par. Gunnarsnäs.

- placolepis. Lerdal par. Rättvik.

. Orthkocolon. Sjurberg par. Rättvik.

MAD VLT NA, a st a LORFSUNRT UTN Så : "AN an 4

Å - AO

K. JOHANSSON, NYA ARCHIERACIER. vt SAR

Tab. VIE a 5 |

Fig. 22. H. subramosum Lönnr. var. ferrimontanum. Nya Kopparberg. vi ;

> 23. H. acroleucum Stenstr.var. macrocentrum. Farnäs par. Mora.

> 24. H. phedrophyllum. Utby par. Rättvik.

significat fol. rosularium exterius,

TAGE:

ENDA > > > medium,

ENG > > > interius,

LEG. > > caulinum primum (= infimum),

SAC > > > secundum,

12 (juxta fol. canlinum) significat folinm 14 cm. a basi caulis 62 cm. alti

insertum esse.

Figure superposite et figure linea interrupta conjuncte ex eadem planta

delineate sunt.

Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd. 25. Afd. II. N? 7. :

ji ba (a

Lith.W. Schlachter, Stockholm

1.H. sparsidens Dallst.var Scioide$- 2 H daniciforme.. 3H. eurygonium

Ma GÅ ER VV ye,

das SR RE PUST UN EZ

] ol Ne

ca "d CC

Sas ee

Vt ja SS

v R | vå LJ frn p Vx

; NÅ

Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd. 25. Afd. II. N? 7.

PT.ML.

Auct. del. = a äl

Lith.W. Schlachter, Stockholm.

4. H. euthysanum. BL FIgiVotaniceps 6. H. integratifrons

M v a. nn och &

EA rr AR a EL ;

| i 5

= vt IKT mf j

C f - ; » |

| ”

Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd. 25. Afd. II. N? 7. | | Tafl. II. E

Lifh. W. Schlachter, Stockholm

Awuct. del.

7. H. itharophyton. 8.H. mallopodutt: 9. H. nastophyllum. 10.H.ocriodes.

Tar

"MD

ATA

h s

2-4

för

in...

Tith.W. Schlachter,

1SSum.

paramaurum. 14.H. subtersci

SEE

Rö

)

[10]

ig)

IL. H.insuccatum.

Auct. del.

STARK

BOKA Mö

a 4 Ute

fik

Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd. 25. Afd. II. N? 7. Å

la I

Hela

FASEN del.

15. Hl dalieum. 16.H. oblagqueatum. 17. H. saurotum,

Tafl.V

Lith. Schlachter Stockholm.

18.H. subramosum Lönnr. var. scotocranum.

Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd. 25. Afd. III. N9.7.

MÅ

IC.

Auct. del.

19: H. epierocifolum"

A0Mal Plac olepis.

21. H. orthocolon.

Lifh.W. Schlachter, 'Stockholm.

Bihang till K. Vet. Akad. Handl

Avuci. del. 8 Å Lith. W. Schlaehter, Stockholm

22.H. subramosum Lönnr. var ferrimontanum. 23-H FE "ucum Stenstr. var. macrocentrum. 24.H. phe&edrophyllum.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 25. Afd TIL. N:o 8.

Meddelande från Stockholms Högskola. N:o 199.

MYKOLOGISCHE STUDIEN

VON

G. LAGERHEIM

II. UNTERSUCHUNGEN ÖBER DIE

MONOBLEPHARIDEEN

MIT 2 TAFELN

MITGETHEILT DEN 8 NOVEMBER 1899

GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST

STOCKHOLM

BOKTRYCKERIET NORSTEDT &

ERIET. IFS TR,

1900

4 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

Erst vor kurzem gelang es THAXTER,! eine der CorRnNu'schen

Species wieder aufzufinden. Derselbe Forscher hatte auch das

Gläöck, noch drei neue Monoblepharis-Arten zu entdecken.

Ueber zwei von diesen macht er nähere Angaben (I. e.).

THAXTER beobachtete seine Arten an mehreren Localitäten in

Massachussets und Maine auf untergetauchten abgefallenen

Zweigen und bezeichnet eine Art (MM. insignis "THAXT.) sogar

als nicht selten. Die Monoblepharideen scheinen also häufiger

vorzukommen als man bisher geglaubt. Die Ursache, dass

man sie nicht wiedergefunden hat, liegt vermuthlich darin,

dass man dieselben nicht zur richtigen Zeit und nicht an den

richtigen Substraten gesucht hat. Es war auch nicht leicht

zu wissen, wo dieselben zu suchen waren, da Cornu iäber

diesen Punkt fast gar keine Angaben macht. In der Um-

gebung von Stockholm habe ich wenigstens eine Art (M.

brachyandra n. sp.) fast ohne Ausnahme gefunden, wenn ich ge-

eignetes Substrat aus geeigneten Localitäten in Cultur nahm.

Ehe ich auf die Schilderung meiner eigenen Beobach-

tungen eingehe, will ich die von Cornu und THAXTER ge-

lieferten Beiträge zur Morphologie und Entwicklungsgeschichte

dieser Pilze kurz zusammenfassen.

Die extramatricalen Hyphen sind einzellig, ohne FEin-

schnärungen, spärlich verzweigt, mit dänner farbloser Mem-

bran, die im Gegensatz zu den äbrigen Phycomyceten keine

Cellulosereaction zeigt. Nach THAXTER soll es zweifelhaft

sein, ob den Hyphen die Cellulosereaction abgeht, wie CORNU

meint. Der Zellinhalt der Hyphen hat nach THAXTER ein

sehr charakteristisches Aussehen. Das Protoplasma bildet

nämlich ein Netzwerk, in dessen Maschen die Körncehen sich

lebhaft bewegen. Durch diesen Bau des Protoplasten ent-

steht eine charakteristische Vacuolierung des Zellinhalts, wo-

durch eine Monoblepharis-Hyphe von einer Saprolegniaceen-

Hyphe sofort zu unterscheiden ist.

Die vegetative Vermehrung geschieht durch Zoosporen,

die in besonderen Sporangien entstehen. Bei den von Cornu

studierten Species, M. spherica und M. polymorpha, sind die

Zoosporangien lang cylindrisch, von der Dicke der Fäden und

an den Enden derselben reihenweise angeordnet. Bei den

1 R. THAXTER, New or peculiar aquatic fungi. 1. Monoblepharis.

(Botan. Gazetlte, vol. XX, 1895).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:0 8. 5

THAXTER'schen Arten dagegen, M. insigmis und M. fasciculata,

haben die Zoosporangien, die gewöhnlich ein aufsitzendes

Antheridium tragen, eine unregelmässige Gestalt und sind

mit einem schnabelähnlichen Fortsatz versehen. Sie sind

ausserdem dicker als die vegetativen Fäden und sind in

Form, Anordnung und Grösse den Oogonien vollständig

gleich.

Die Zoosporen der Arten spherica und polymorpha sind

in den Sporangien gewöhnlich in einer Reihe angeordnet.

Das Zoosporangium öffnet sich an der Spitze, und die Zoosporen

treten einzeln und fertig langsam heraus. Die Zoospore zieht

die nächstfolgende mit ihrer Cilie heraus. Nach dem Heraus-

schläpfen sind die Zoosporen noch eine Weile mittelst der

Cilien mit einander verbunden. Die unregelmässig, sprung-

weise schwimmenden Zoosporen sind kugelig oder stumpf

dreieckig mit einer nachsleppenden Cilie.

Bei den Arten insignis und fasciculata sind die Zoosporen

mehrreihig angeordnet und tragen zwei Cilien. Nach der

Entleerung der Zoosporen bleibt im Zoosporangium ein grosser

Oeltropfen zuriöäck. Die Keimung der Zoosporen wurde weder

von CornNu noch von THAXTER beobachtet.

Die sexuellen Vorgänge der Monoblepharideen, die von

jenen der äbrigen Pilze so bedeutend abweichen, wurden von

:Cornu entdeckt. Im Gegensatz zu den äöbrigen Pilzen und

im Uebereinstimmung mit vielen Algen wird die im ge-

öffneten Oogonium liegende FEizelle der Monoblepharis-Arten

durch spontan bewegliche Spermatozoiden befruchtet.

M. spherica Corsu hat hypogynische Antheridien, die

4—6-mal so lang wie breit sind, eine cylindrische Gestalt

haben und dicht unter dem Oogonium bei der Entleerung der

Spermatozoiden geöffnet werden. Die letzteren werden zu

5 oder 6 im Antheridium gebildet, wo sie in einer Reihe

liegen. Sie werden in genau derselben Weise entleert wie

die Zoosporen, mit welchen sie in allen Hinsichten, aus-

genommen in der Grösse, äbereinstimmen. Ihr Durchmesser

ist nämlich nur halb so gross wie jener der Schwärmzellen.

Bei M. polymorpla CornNu sind die Antheridien verschieden an-

geordnet, entweder hypogynisch oder als sympodiale Sprossung

dem Oogonium oder einem anderen Antheridium aufsitzend.

Gewöhnlich enthält jedes Antheridium 5—6 einreihige Sperma-

tozoiden, zuweilen aber mehr.

6 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

Die Oogonien fand Cornu bei seiner M. spherica immer

terminal und kugelig, oft durch sympodiale Weiterentwicklung

des Tragfadens zur Seite gedrängt. MBSeine M. polymorpha

dagegen zeichnet sich durch sehr verschiedenartig gestaltete

und angeordnete Oogonien aus, welche bald einzeln, terminal

und eiförmig-keulig sind, bald eine terminale oder intercalare

sympodiale Reihe bilden; die intercalaren Oogonien können

eine fast dreiarmige Form haben. Den beiden Arten gemeinsam

ist die glatte und täpfelfreie Membran der Oogonien, die am

Scheitel eine sich später öffnende Papille trägt.

Die Antheridien der THAXTER'schen Species sind immer

epigynisch. Sie enthalten zahlreiche (bei M. insignis oft

wenigstens 32) mehrreihige Spermatozoiden, welche langsam

durch eine kleine Oeffnung an der Spitze des Antheridiums

herausgleiten. Vor der Oeffnung bleiben sie einige Minuten

liegen, indem sie, ihre Gestalt durch amöboide Bewegungen

fortwährend ändern. Im Antheridium bleiben einige Sperma-

tozoiden zuräck, die zuerst in demselben herumkriechen und

allmählich durch die erweiterte Oeffnung herausgleiten. Im

Gegensatz zu Cornu findet THAXTER, dass sowohl die Sperma-

tozoiden wie die Zoosporen nicht durch die Cilien einander

herausziehen, sondern dass die Entleerung durch die amöboide

Bewegung bedingt ist. Im ibrigen stimmen die Sperma-

tozoiden' der von THAXTER beschriebenen Arten mit jenen der

Cornu'scehen Arten iberein.

Während bei M. spherica und M. polymorpha die Oogonien

gestaltlich von den Zoosporangien sehr verschieden sind, so

sind sie bei M. insignis und M. fasciculata mit den Zoo-

sporangien zum Verwechseln ähnlich. Sie werden an der

Spitze der Fäden in basipetaler Richtung angelegt, sodass bis

acht Oogonien nach eimander gebildet werden können.

Vor dem Öffnen der Oogonien sind in ihrem Innern nach

Cornu Fettkägelchen gleichmässig vertheilt. Bei der Ent-

stehung der einzigen Oosphäre — durch eine Contraction des

Oogoninhalts — sammeln sich die Fettkägelchen an das

Centrum derselben. Gleichzeitig öffnet sich das Oogonium

am Scheitel, der bei M. spherica eine Papille trägt. Die

Oosphäre liegt nur seitlich der Oogonwand an. Wenn nun

Spermatozoiden sich schwimmend einem geöffneten Öogon

nähern, so machen sie plötzlich halt und fangen an, nach der

Oeffnung desselben hinzukriechen; die Cilie bleibt dabei gerade

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O S. 7

ausgestreckt und oscillirt langsam. WNSchliesslich gelangt ein

Spermatozoid zur OÖOogonöffnung, kriecht durch dieselbe zur

Oosphäre und verschmilzt mit dieser. Bis jetzt ist der Be-

fruchtungsvorgang bei den beiden Cornv'schen Arten derselbe.

Nach der Copulation contrahirt sich die Zygote bei M. spherica

und umgiebt sich mit eimer Membran, ohne ihren Platz zu

ändern. Anders verhält sich M. polymorpha. Bei dieser Art

bewegt sich die Zygote zuerst nach dem Boden des Oogons,

bleibt hier einige Minuten liegen, begiebt sich darauf wieder

zur Oogonöffnung und tritt durch dieselbe hinaus. Sie bleibt

aber vor der Oogonmiändung liegen, umgiebt sich hier mit

einer Membran und reift allmählich. Das bräunliche Exospor

der reifen ÖOosporen beider Arten ist mit farblosen Höckern

besetzt.

Die Befruchtungsvorgänge bei den THAXTER'schen Arten

sind jenen der Cornu'schen zum grossen Theil sehr ähnlich.

Vordem das Oogonium sich öffnet, wird jedoch keine Oosphäre

durch Contraction des Inhalts gebildet, sondern letztere ent-

steht erst wenn der Hals des Oogons sich am Scheitel öffnet,

wobei ein grosser Theil des feinkörnigen Inhalts heraus-

gestossen wird. Dieses ausgestossene Plasma ibt eine an-

ziehende Wirkung auf die herumschwimmenden Spermatozoiden

aus. Der im Oogon zuröckgebliebene Theil des Plasma wird

zur Öosphäre indem er sich abrundet. Die Befruchtung der-

selben und die Entwicklung der Oospore geht in derselben

Weise vor sich wie bei M. spherica Cornu. Weder COoRNU

noch THAXTER haben die Keimung der Oosporen beobachten

können. DE Bary! vermuthet, dass sie sich wie jene der

Peronosporeen verhalten, THAXTER, dass die Keimung durch

Zoosporenbildung vorsichgeht.

ep: 152:

8 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

Morphologie und Entwicklungsgeschichte von Mono-

blepharis brachyandra n. sp. und M. polymorpha

Cornu £ macrandra n. var.

Zeitig im Friäihjahr 1896 hatte Herr Fil. Licent. KNUT

BouLINn, damals Assistent am botanischen Institut der hiesigen

Universität, einige Stengelstäcke von Phragmites communis

und Equisetum limosum in einem Bach bei Djursholm unweit

Stockholm eingesammelt, die in eine Schale mit Wasser gelegt

wurden, um Algen zu entwicklungsgeschichtlichen Studien

zu erhalten. Die Schale stand unbedeckt in einem geheizten

Zimmer. Als dieselbe nach einiger Zeit untersucht wurde,

zeigte sich auf der Oberfläche des iäbelriechenden Wassers und

an den schwimmenden Stengelstäcken ein brauner Bakterien-

schleim, hauptsächlich aus Cladothrix dichotoma bestehend.

Einige Bäschel der Cladothriz wurden in eine kleine Schale

mit reinem Wasser zur späteren Demonstration bei den Vor-

lesungen gelegt, das iäbrige wurde weggeworfen. Als ich

nun einige Tage später nachsehen wollte, ob die Cladothrix

auch gedieh, traf ich im ersten Präparat ausser eimnigen schön

fructificierenden HSaprolegniaceen einen sehr merkwärdigen

zu keiner bekannten Gattung zu ziehenden fadenförmigen

Phycomyceten und eine reichlich fruchtende Monoblepharis,

die sich an den faulenden Pflanzenstengeln entwickelt hatten.

Es wurde natärlich sogleich versucht, diese interessanten

Wasserpilze aufs Neue zu bekommen, was auch leicht durch

Einlegen von Pflanzenstengeln von der oben genannten Loca-

lität in eine Schale mit Wasser (eine »feuchte Kammer» der

Bakteriologen) gelang. Nach wenigen Tagen zeigten sich die

Pilze als kleine weissliche Bischel.

Die Entwicklungsgeschichte des oben erwähnten neuen

Phycomyceten! wurde zunächst verfolgt, und als ich diese

fertig gestellt, ging ich an das Studium der Monoblepharis,

die um so interessanter erschien, als sie mit keiner der vier

bekannten Arten stimmte. Da in der Umgebung von Stock-

holm an ”Teichen und Sämpfen, in welchen Pflanzenstengel

faulen, kein Mangel ist, so versuchte ich, Monoblepharideen

1! Die Entwicklungsgeschichte und Morphologie dieses Pilzes werden den

Gegenstand einer späteren Mittheilung bilden.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 8. 9

auch an anderen Localitäten zu finden. Es zeigte sich bald,

dass dieselben um Stockholm sehr häufig und leicht aufzu-

finden sind, wenn man sie nur an dem richtigen Substrat

sucht. Nach FIscHER! sollen die Monoblepharis-Arten an ab-

gestorbenen "'Thier- und Pflanzenresten im Wasser wachsen.

Ich habe sie aber vergeblich an ”'Thierresten gesucht, sie

scheinen vielmehr, wenigstens um Stockholm, nur an Pflanzen-

resten zu wachsen.

Das ergiebigste Substrat scheinen dinne Zweige ver-

schiedener Bäume zu sein, die von Flechten oder Pyreno-

myceten befallen sind und den Winter iäber im Wasser ge-

legen haben. Nahm ich diese in feuchtem Zustand mit nach

Haus und legte einige (nicht zu viele) in eine Schale mit

reimem Weasserleitungswasser, so traten fast ohne Ausnahme

Monoblepharideen an denselben auf. Vorzugsweise zeigen sich

dieselben an Stellen wo die Rinde abgefallen ist, an den

Flechten und an den alten Perithecien der Pyrenomyceten.

Gleichzeitig mit den Monoblepharideen tritt fast regelmässig

eine Apodachlya-Art auf, die willig Ruhesporen bildet. Die

Culturschalen werden mit einer Glasplatte iberdeckt und

sich selbst iiberlassen. WSollten sich an der Oberfläche des

Wassers viele Bakterien-Zooglöen bilden, so hebt man die-

selben mit einem auf das Wasser gelegten Papierblatt ab. Wird

das Wasser sehr iäbelriechend oder durch zahlreiche Infusorien

und Bakterien unklar, so muss es gewechselt werden, indem

man die Zweigstäcke vorsichtig unter der Wasserleitung ab-

spält und in frisehes Wasser legt. Am besten entwickeln

sich die Monoblepharideen, wenn das Wasser sich klar hält

und also nicht gewechselt zu werden braucht, was man da-

durch erreicht, dass man nur einige wenige Zweigstäcke in

jede Culturschale legt. Die Zweigstäcke missen schliesslich

nahe der Wasserfläche liegen, weil die Monoblepharideen sich

sonst nicht oder nur kämmerlich entwickeln.

Ausser bei Djursholm habe ich Monoblepharideen ge-

funden in einem Graben bei Carlberg, in Gräben bei Järla

und Nacka, in Hammarbysjön, in Sämpfen bei Saltsjöbaden,

in Stadshagen auf Kungsholmen, in einem 'Teich bei Svartsjö

am Mälarsee und bei Lassby backar in der Nähe von Upsala.

In brackiscehem Wasser scheinen sie zu fehlen; an Zweig-

1]. c., p. 380, 381.

10 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

stäcken, die im Saltsjön bei Djurgården gesammelt wurden,

traten nur Saprolegnia und Achlya auf. Im ganzen habe ich

vier Arten gefunden. Eine derselben habe ich als Varietät

zu M. polymorpha Corsu gestellt, die zweite wird im Folgenden

als M. brachyandra mn. sp. beschrieben; die Benennung der

dritten (M. regignens n. sp) und vierten (M. ovigera n. sp.)

mag vorläufig provisorisch sein, da nur Zoosporangien aber

keine Oosporen zur Beobachtung gelangten. Ohne Zweifel

wird sich die Artenzahl der Monoblepharideen in der Zukunft

mehren, weil man jetzt weiss, wo sie zu suchen sind.

Die Vegetationszeit der Monoblepharideen scheint in das

Frihjahr und den Herbst zu fallen. Die im Frähjahr ge-

bildeten Oosporen keimen im Herbst und entwickeln dann an

den Zweigen, die im Sommer im Wasser gelegen haben, eine

neue Vegetation, deren Oosporen iäberwintern, um im Frih-

jahr sich weiter zu entwickeln. Im Sommer scheinen sie

durch Algen unterdröckt zu werden!

Fäör das unbewaffnete Auge zeigen sich die von mir

beobachteten Monoblepharis-Arten als kleine, bis ungefähr 5

mm hohe, dichte Bischel oder Rasen, die im vegetativen

Stadium weiss, im fructificativen Stadium bräunlich sind.

Vor der Bildung von Vermehrungsorganen ist die Pflanze

streng einzellig und besteht aus einem intramatricalen Theil,

den Rhizoiden, und einem extramatricalen Theil, den vegeta-

tiven Fäden. Die Rhizoiden sind entweder primäre, von der

keimenden Zoospore gebildete, oder secundäre, durch Hyphen

gebildete, die von Verzweigungen der vegetativen Fäden dem

Substrat zuwachsen und in demselben sich verästeln. In

beiden Fällen bestehen die Rhizoiden (Taf. I, Fig. 1) aus sehr

feinen, diännwandigen, hin und her gebogenen Hyphen, die

das Substrat nach allen Richtungen durchwachsen. Von dem

Rhizoiden-System scheinen auch vegetative Fäden durch

Hyphen, welche von dem Substrat nach aussen hin wachsen,

gebildet werden zu können.

Die zuerst gebildeten vegetativen Fäden bleiben oft un-

verzweigt bis die Bildung von Vermehrungsorganen anfängt.

Die später entstehenden, kräftigeren Fäden zeigen dagegen

oft vegetative Verzweigung, die aber im allgemeinen ziemlich

1 THAXTER (Monobl., p. 438) giebt allerdings an, dass er seine Mono-

blepharis insignis zusammen mit »Oedogonium and other forms> wachsend

gefunden hat.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o 8. 11

spärlich bleibt. Die Zweige gehen gewöhnlich fast senkrecht

vom Hauptfaden aus, wodurch die dichten, schwer zu ent-

wirrenden Rasen entstehen. An diesen Zweigen werden oft

auch Aeste zweiter oder höherer Ordnung gebildet. Alle

Fäden sind fast gerade, an der Basis dicker, nach der stumpfen

Spitze sich allmäblich verjängend.

Was zunächst die Membran der Hyphen betrifft, so hebt

CornNuU hervor, dass sie nicht aus Cellulose besteht, während

THAXTER »does not feel as yet fully satisfied with his own

observations on this point». Meine eigenen Untersuchungen

bestätigen die Angaben von Cornu. Weder mit Clorzinkjod

noch mit Jod und Schwefelsäure oder anderen Jodpräparaten

ist eine deutliche Blaufärbung der Hyphen zu erzielen. Zu-

weilen nehmen jedoch die Hyphen mit Clorzinkjod eine sehr

schwache rötliche Farbe an, was darauf deutet, dass sie

Cellulose enthalten, obgleich in sehr geringer Menge, oder

aber wird die Cellulosereaction durch die Anwesenheit eines

anderen Stoffes verhindert. Dieser Stoff duärfte ein Pectinstoff

sein, denn die Membran wird durch Naphtylenblau und

Rutheniumroth gefärbt. Die Membran därfte aber noch einen

Stoff enthalten, denn die durch Rutheniumroth erzielte Färbung

ist nicht so intensiv, dass man auf das alleinige Vorkommen

eines Pectinstoffes schliessen darf. Vielleicht ist dieser Stoff

Chitin. Callose, die ja bei den Pilzen so verbreitet ist, kann

es nicht sein, da die Membran mit Soda-Corallin farblos bleibt.

Der röthliche Schimmer, der an mit Chlorzinkjod behandelten

Hyphen zuweilen beobachtet wird, kann auch durch Anwesen-

heit von Glycogen bedingt sein, das reichlich in den Zoo-

sporangien und den Oogonien vorhanden ist. Dafäör spricht

der Umstand, dass dieselbe röthliche Farbe an mit Jod-Jod-

kalium behandelten Hyphen sich zeigen kann. Die Membran

ist ganz glatt, diänn, ohne Verdickungen und farblos. In

alten Culturen ist die Hyphenmembran gelblich gefärbt,

stärker und oft mit unregelmässigen Verdickungen versehen.

Solche alte Hyphen zeigen oft eine deutlichere Cellulose-

reaction.

Wenden wir uns jetzt zu dem Inhalt der Hyphen, so fällt

zunächst das eigenthämliche Aussehen des Protoplasten auf.

Ein steriler Monoblepharis-Faden lässt sich schon durch sein

Aussehen sofort von einem WSaprolegniaceen-Faden unter-

scheiden. Während nämlich bei den HSaprolegniaceen das

2 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

Protoplasma zum grössten Theil eine die Zellwand ausklei-

dende Schicht bildet und eine grosse von Protoplasmafäden

durchgezogene Vacuole umschliesst, so hat das Monoblephari-

deen-Plasma die Form von dännen Liamellen, die wabenförmig

mit einander verbunden sind und polyedrische Vacuolen um-

schliessen, die auf langen Strecken annähernd gleich gross

sind. Diese Structur des protoplasmatischen Zellinhalts fand

ich bei allen von mir beobachteten Arten vor (Taf. I, Fig.

sl ES)

Der Protoplasmakörper dieser Pilze hat also eine äusserst

deutliche Schaumstructur, die ebenso schön nur bei den

Pheophyceen-Zellen beobachtet worden ist.! In den proto-

plasmareicheren Theilen der Hyphen — an der Spitze der-

selben — haben letztere mehr Aehnlichkeit mit Saprolegnia-

ceen-Hyphen, indem man hier grössere langgestreckte Vacuolen

beobachtet (Taf. I, Fig. 3, 16).

In den Plasmalamellen liegen kleine stark lichtbrechende

Körner, die durch die Bewegung des Protoplasma umbher-

gleiten. Die Körncehen, welche durch Ueberosmiumsäure dunkel

und durch Sudan III roth? gefärbt werden und also aus

einer Fettsubstanz bestehen därften, liegen ausschliesslich

oder hauptsächlich i den parietalen Plasmalamellen.

Es mangelt den von mir untersuchten Monoblepharideen

die bei den Saprolegniaceen vorkommenden Vibrioiden.?

Denselben Platz im Protoplasmakörper wie die Fett-

Tröpfehen nehmen auch die Zellkerne ein, öber welche bisher

nichts bekannt geworden ist. Sie sind immer in grosser Anzahl

vorhanden und auch in lebenden Hyphen nicht selten leicht

zu erkennen. Zum Deutlichmachen derselben eignet sich gut

Färbung der mit Chromessigsäure fixirten Hyphen in einer

schwachen Lösung von BöHMER's Hämatoxylin und Einlegen

in concentrirtes Glycerin. WSie zeigen eine grosse Aehnlichkeit

mit den Zellkernen der Saprolegniaceen.+ Wie bei vielen

1 Vergl. E. CraAto, Beitrag zur Kenntniss der Protoplasmastructur,

pag. 452 (Ber. d. Deutsch. Bot. Ges., Bd. X, Berlin 1892).

? Vergl. L. BuscALiontI, Der Sudan III und seine Verwendung in der

botanischen Mikrotechnik, p. 399 (Botan. Centralbl. Bd. LXXVI, 1898).

3 Vergl. W. T. SwInGLE in Botan. Gazette vol. XXV, 1898, p. 110;

G. LAGERHEIM, Ueber ein neues Vorkommen von Vibrioiden in der Pflanzen-

zelle p. 557 (Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1899, N:o 6).

+ Vergl. M. HARTOG, On the cytology of the vegetative and reproductive

organs of the MSaprolegniex, p. 664 (Transact. Roy. Irish Acad., vol. XXX,

part XVII, Dublin 1895).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:0 8. 13

anderen niederen Pflanzen sind die Kerne sphärisch, bläschen-

förmig, ungefähr 2 u im Durchmesser und bestehen aus einer

peripherischen Hyaloplasma-Schicht, die schwächer gefärbt

wird, und einer centralen, stark gefärbten Nuclein-Masse

(Taf. I, Fig. 48—51). Die Theilung der Zellkerne wurde

nicht verfolgt; vermutlich geht sie in derselben Weise vor sich

wie bei den Saprolegniaceen.! In älteren Theilen der Zellen

sind die Kerne nicht selten fast fadenförmig ausgezogen.

Der Zellsaft ist vollkommen farblos. Cellulinkörner sind

nicht beobachtet worden und scheinen den Monoblepharideen

ganz zu fehlen.

Die Reproductionsorgane der von mir untersuchten Mono-

blepharis-Arten sind dreierlei Art: Zoosporangien, Gemmen

und Oogonien mit Antheridien.

Bei Monoblepharis polymorpha und M. brachyandra n. sp.

habe ich fadenförmige Zoosporangien beobachtet, die dritte

provisoriseh benannte Art hat schotenförmige oder eiförmige

Zoosporangien und nähert sich also den THAXTER'schen Arten,”

während die beiden ersten Formen mit den Cornu'schen Species

äbereinstimmen. Bei den beiden ersteren Arten entstehen die

Zoosporangien normaler Weise ausschliesslich terminal, bei

der vierten, nicht genauer untersuchten Species scheinen auch

intercalare Zoosporangien vorkommen zu können.

Ein Zoosporangium entsteht in folgender Weise. Die

sporangienbildende Hyphe wird im obersten Theil etwas dicker

oder behält die urspräöngliche Dicke bei. Das schon vorher

ziemlich protoplasmareiche Ende wird allmählich protoplasma-

reicher, auch die Anzahl der Körnechen nimmt zu, und die

Zellkerne vermehren sich. An dem Uebergang von dem

plasmareicheren zu dem plasmaärmeren Theil des Fadens

tritt darauf, quer durch die Hyphe, eine dänne Zone von

Hyaloplasma auf, das sich bald darauf auf ein Mal in eine

Zellwand umwandelt (Taf. I, Fig. 4, 5). Der durch ein

Septum jetzt abgeschiedene oberste Theil der Hyphe wird

zu einem Zoosporangium. Dasselbe enthält eine wechselnde

Zahl von Zellkernen, ebenso viele wie die Anzahl der

Zoosporen, deren Ausbildung jetzt stattfinden kann. HEine

1 Vergl. HARTOG, 1. c., p. 666.

2 Noch ähnlicher den THAxTtER'schen Arten ist eine ebenfalls nur mit

Zoosporangien beobachtede Form, die im systematischen Theil dieser Ab-

handlung beschrieben ist (Taf. I, Fig. 69, 70".

14 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

Theilung der Zellkerne vor der Entstehung der Zoosporen

konnte nicht nachgewiesen werden, es stimmen also die

Monoblepharideen in dieser Hinsicht mit den Saprolegniaceen

äberein.!

Wie aus der folgenden Beschreibung der Entwicklung

der Zoosporen hervorgehen därfte, zeigen die Monoblepharideen

auch in dieser Hinsicht mit den Saprolegniaceen eine tief-

gehende Uebereinstimmung. Es sammelt sich zuerst um die

Zellkerne körniges Protoplasma an, wodurch eine mit der

definitiven Anzahl der Zoosporen iibereinstimmende Anzahl

von durch feine helle Zwischenräume (Interstitien) begrenzten

Zoosporeninitialen entsteht. Jede Zoosporeninitiale enthält

eine oder zwei grössere, längliche Vacuolen (Taf. I, Fig. 6).

In diesem Zustand beharrt der Sporangiuminhalt ziemlich

lange, in dem auf der Tafel I, Fig. 6 abgezeichneten Fall

19,5 Minuten. Während dieser Zeit werden die grossen

Vacuolen undeutlich, die Nuclei dagegen treten deutlicher

hervor. Die HSporeninitialen haben jetzt ein glänzenderes

Aussehen erhalten. Jetzt werden die Interstitien undeutlich,

die Zoosporenanlagen scheinen aufzuschwellen und fast zu

verschmelzen, so dass das Sporangium wieder von einem

gleichartigen, jedoch stärker glänzenden Protoplasma gefillt

zu sein scheint. Die Interstitien verschwinden jedoch nicht

vollständig, sind aber öfters sehr undeutlich und besonders

im unteren Theil des Sporangiums schwer zu beobachten.

Plötzlich sieht man, zuerst am Rande der Sporeninitialen,

zahlreiche kleine Vacuolen auftreten, die sich vergrössern

und wieder verkleinern und verschwinden, worauf neue kleine

Vacuolen auftreten, die dasselbe Schicksal haben. Durch

diese Vacuolen wird Flissigkeit durch die Sporangienmembran

in das umgebende Wasser ausgepresst, sodass der Turgor des

Sporangiums vermindert wird. Die Interstitien treten jetzt

wieder deutlich hervor, und der Sporangiuminhalt erscheint

in eine wechselnde Anzahl Portionen, die jetzt fertigen Zoo-

sporen, getheilt. Das Ausschwärmen der Zoosporen tritt

jetzt ein.

Was die Lage der Zoosporen im Sporangium anbetrifft,

so liegen sie bei M. brachyandra gewöhmnlich in einer Reihe

(Taf. IT, Fig. 7), bei M. polymorpha 8 macrandra, welche

1! Vergl. HARTOG, 1. c., p. 673.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o 8. 15

grössere Sporangien hat, liegen sie oft beinahe zweireihig.

In den breiten Sporangien von M. regiynens und M. ovigera

(Taf. I, fig. 69) ist die theilweise zweireihige Anordnung der

Zoosporen die Regel. Ihre Anzahl ist sehr wechselnd, je

nach der Grösse des Zoosporangiums. Bei M. polymorpha

Nanmsalteichz.;B: 12; 15.16, 17118; 19, 20,,21,25,:28, 31

in verschiedenen Sporangien. Bei M. brachyandra war die

Anzahl 7, 11, 12, 13. Die Sporangien der M. regignens ent-

hielten 6, 7, 8, 9, 10 oder 11 Zoosporen.

Der Austritt der Zoosporen erfolgt immer an der freien

hervorgewölbten Spitze des Sporangiums. Mitten auf der

Hervorwölbung entsteht ein sehr kleines Loch, durch welches

die zuoberst liegende Zoospore sich herauszuzwängen beginnt

(Taf. 1, Fig. 4, 7, 69). Beim Heraustreten ist die Cilie immer

nach hinten gerichtet. Nach ungefähr 30 Sekunden hat der

Körper der Zoospore die Sporangienöffnung passirt, während

die Cilie, an der nächst folgenden Zoospore angeklebt, noch

im Sporangium steckt. Sobald der letzte Theil des Körpers

der ersten Zoospore das Sporangiumloch verlassen, fängt die

zunächst liegende Zoospore an sich herauszuzwängen und

bleibt nach dem Freiwerden, mit der ersten und der dritten

Zoospore durch die Cilien verbunden, vor der Miändung des

Sporangiums ruhig liegen (Taf. I, Fig. 4). Die iäbrigen Zoo-

sporen treten jetzt, die eine nach der anderen, heraus; der

Austritt der letzten Zoosporen geht schneller vor sich, da

sich die kleine Sporangiumöffnung allmählich vergrössert.

Der Austritt der Zoosporen geschieht durch die HEigen-

bewegung derselben; weniger richtig ist es zu sagen, dass

jede Zoospore die nächstfolgende mit ihrer Cilie herauszieht,!

denn die vor der Sporangienmiändung liegenden Zoosporen

begeben sich weg, schon während noch mehrere Zoosporen im

Sporangium liegen.

Nachdem einige Zoosporen entleert worden sind, fangen

die zuerst freigemachten an sich zu bewegen, reissen sich

von den ibrigen los und schwimmen fort. Ihre Bahn ist

zunächst geradlinig, bald machen sie aber einen Augenblick

Halt, um dann wieder dieselbe Richtung einzuschlagen, oder

machen sie rechts um, links um oder Kehrt und schwimmen

nunmehr in diese neue Richtung, um bald wieder ihre Bahn

! Vergl. Cornu, Monogr. d. Saprolegn., p. 16.

16 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

plötzlich zu ändern. In nebenstehender Fig. 1 habe ich die

Schwärmbahn einer Zoospore im Anschluss an eine be-

stimmte Beobachtung graphisch dargestellt. Fig. 2 zeigt

die Schwärmbahn einer anderen Zoospore. Im Allgemeinen

ähnelt die Schwärmbahn der von mir beobachteten Mono-

blephiris-Zoosporen in hohem Grade jener gewisser Chytridia-

ceen-Zoosporen z. B. REhizophidium Pollinis Pin (A. Br.)

ZoPr.! Die Cilie wird während der Bewegung immer nach-

geschleppt.

Die frei umherschwimmenden Zoosporen (Taf. 1, Fig. 8)

sind eiförmig, 5—7 u im Diameter. Bei der von mir beob-

achteten Monoblepharis-Art mit durchwachsenen Sporangien

hatten die Zoosporen dieselbe Gestalt aber etwas geringere

Grösse. Im vorderen, helleren Theil der Zoospore liegen

Fig.l.

einige kleine Fetttröpfehen, im hinteren Theil, von welchem

die einzelne lange Cilie ausgeht, bemerkt man einige winzige

Vacuolen.

Die Zoosporen scheinen aörotrop zu sein. Die Keimung

geschieht nämlich wie es scheint fast ausschliesslich an den-

jenigen Pflanzentheilen, welche an der Oberfläche des Wassers

oder nahe derselben in den Culturschalen liegen. Ob sie

auch von Licht und Wärme beeinflusst werden, habe ich

nicht untersucht. Die Keimung und das Auswachsen zu

neuen Pflanzen gehen direkt vor sich; die Zoosporen sind

also monoplanetisch in derselben Weise wie bei Pythiopsis

! Vergl. W. ZorPF, Ueber einige niedere Algenpilze (Phycomyceten) und

eine neue Methode ihre Keime aus dem Wasser zu isoliren, p. I, Taf. I, Fig. 8

(Abhandl. d. Naturf. Gesellsch. z. Halle a. S8., Bd. XVII, 1857).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2ä. AFD. III. N:0 8. 17

Baryr.! Die Keimung geht in der Weise vor sich, dass die

Zoospore, nachdem sie zu Ruhe gekommen und die Cilie, ver-

muthlich durch A bwerfen,? versehwunden ist, mit einer diännen

Membran sich umgiebt (Taf. I, Fig. 9). Kurz darauf treibt sie

an beiden Enden je einen diännen Keimschlauch, von welchen

der eine dem Substrat zuwächst, um sich dort zu verzweigen

und das Rhizoidensystem zu bilden, während der andere in

Fig.2.

entgegengesetzte Richtung auswächst und den extramatricalen

Theil der Pflanze bildet (Taf. I, Fig. 10). Keimt die Zoospore

! ÅA. DE BaAry, Species der Saprolegnieen, pag. 609 (Botan. Zeit. 1888).

Pythiopsis cymosa BaARrRY, die einzige Art der Gattung, ist so viel ich weiss

bisher nur zwei Mal beobachtet worden. DE BaryY zog sie auf Fliegen

aus Torfschlamm, der einem kleinen, seichten, fast ausgetrockneten Schnee-

wassertimpel auf der Höhe äber dem Lac noir (Vogesenkamm) entnommen

worden war (DE BaARY, 1. c. pag. 633). HUMPHREY (The Saprolegniacerx of

the United States, with notes on other species, pag. 113 in Transact. Amer.

Philos. Soc. vol. XVII, p. 111) beobachtete sie bei Amherst, Mass. Vielleicht

ist der Pilz nicht so sehr selten in alpinen Seen. Im Sommer 1897 trat im

See Malmagen, in der subalpinen Region Herjedalens gelegen, in colossaler

Menge eine limnetische Crustacee, Holopedium gibberum ZaAD., durch die

bläuliche Farbe und dicke Schleimhälle leicht kenntlich, auf. Nach einiger

Zeit verringerte sich die Anzahl der Thiere sehr. Viele abgestorbene Thiere

wurden in den Fängen gefunden und diese hatten eine röthliche Farbe. Diese

waren sämmtlich von Pythiopsis cymosa befallen und ohne Zweifel getödtet

worden, was leicht durch eine »Cultur» lebender Crustaceen zusammen mit

einigen vom Pilz befallenen Exemplaren sich nachweisen liess. Man könnte

also hier von einem epidemischen Auftreten der Pythiopsis auf Holopedium

gibberum Zap. reden. Ich gedenke bei einer späteren Gelegenheit die in-

teressante Planktonflora des Malmagen und einiger anderen alpinen Seen

Herjedalens zu sehildern und werde dann die Pythiopsis näher besprechen.

? Vergl. W. RorHERrTt, Ueber das Schicksal der Cilien bei den Zoosporen

der Phycomyceten, pag. 271, 279 (Ber. d. Deutsch. Bot. Ges., Band XII, 1894).

(9)

”-

18 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

in grösserer Entfernung vom Substrat, so scheint zunächst nur

ein Keimschlauch getrieben zu werden, welcher dem Substrat

zuwächst. In alten Culturen von M. polymorpha var. ma-

crandra beobachtete ich nicht selten, dass die Zoosporen in

den nicht geöffneten Sporangien sich häuteten und lange

Keimschläuche bildeten, welche schliesslich die Zoosporangien-

wand durchbohrten.

Während sich die Spitze des Fadens zu einem Zoo-

sporangium entwickelt und die Zoosporen sich ausbilden, be-

ginnt der zunächst darunter liegende Theil des Fadens sich

zur Sporangiumbildung anzuschicken. Er hat sich bald durch

Querwandbildung vom iäbrigen Theil der Hyphe abgegrenzt,

und nunmehr treten im Plasma dieselben Vorgänge auf, die

oben geschildert wurden. Auf diese Weise werden mehrere

Sporangien nach einander in basipetaler Folge gebildet. Die

beiden von mir näher untersuchten Arten, M. brachyandra

und M. polymorpha var. macrandra, verhielten sich bei der

Ausbildung der Sporangien etwas verschieden. Bei der ersten

Art wird ein Sporangium nach dem anderen direkt ab-

gegliedert, etwa wie bei der Oidienbildung zahlreicher höherer

Pilze. An der Spitze zeigen die Sporangien nur eine un-

bedeutende seitliche Ausbuchtung (Taf. I, Fig. 5, 7). Bei

der zweiten Art entstehen die Sporangien als, oft rechts und

und links, sich bildende Seitenzweige, die sich, der eine nach

dem anderen in basipetaler Folge, nebst einem Stäck der

Hauptachse abgliedern. Nachdem die Hyphenspitze auf diese

Weise in Sporangien zergliedert worden ist, treibt die Hyphe

oft einen Seitenzweig, der sich zunächst vegetativ entwickelt,

um später auf dieselbe Weise Sporangien zu bilden (Taf I,

Fig. 4, Taf. II, Fig. 18). In dieser Weise entstehen wickel-

ähnliche Sporangienstände. Zuweilen werden die Zoosporangien

dieser Art unmittelbar unterhalb eines Antheridiums gebildet

und haben in diesem Fall dieselbe Gestalt wie bei M. brachy-

andra. M. regignens n. sp. weicht von den äbrigen Arten!

durch ihre durchwachsenden Sporangien bedeutend ab. Das

primäre Sporangium dieser Art entwickelt sich fast aus-

nahmslos durch Abgrenzung einer Fadenspitze. Der sehr

dänne vegetative Faden schwillt an der Spitze bedeutend zu

' M. prolifera Cornu (Saprolegnia siliquceformis RErInscH) gehört, wie

THAXTER nachgewiesen hat (vergl. S. 3), nicht zu den Monoblepharideen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD III. N:0o 8. 19

einer spindelförmigen Aussackung an, welche durch eine

Querwand von dem ibrigen Theil des Fadens alsbald ab-

gegrenzt wird. Nach der Entleerung dieses primären Spo-

rangiums stälpt sich die das entleerte Sporangium abtren-

nende Querwand in dieses hervor. In dem entleerten pri-

mären Sporangium entsteht jetzt entweder direkt ein secun-

däres Sporangium, oder aber wird zuerst ein vegetativer

Faden getrieben, welcher das primäre Sporangium durch-

wächst und schliesslich an der Spitze ein secundäres Spo-

rangium bildet. Dieser Vorgang kann sich mehrmals wieder-

holen (Taf. I, Fig. 11, 12). Sehr selten kommen bei dieser

Art verzweigte Sporangienstände vor, die in der för M.

polymorpha B macrandra characteristischen Weise gebildet

werden (Taf. I, Fig. 13).

M. brachyandra besitzt noch eine zweite Art von vegeta-

tiven Fortpflanzungszellen, nämlich Gemmen, den von MAuRIzIo!

bei den HSaprolegniaceen beschriebenen Sporangienanlagen

analog. Diese Gemmen entstanden in meinen Culturen im

Sommer. Sie entstehen dadurch, dass Theile der Hauptachse

und der Zweige sich in kärzere oder längere Zellen zer-

gliedern, die sich mehr oder weniger abrunden und rosen-

kranzähnlich zusammenhängen (Taf. I, Fig. 14, 15). Ihre

Membran verdickt sich und wird bräunlich, und im Zell-

inhalt treten Fetttröpfehen auf, die sich im Centrum an-

1 ÅA. Maurizio, Die Sporangiumanlage der Gattung Saprolegnia (Jahr-

bächer f. wissensch. Botanik, Bd. XXIX, 1896).

Die »Sporangiumanlagen» oder »Conidien» MaAuRrRIizio's sollen nach ihm

die ursprängliche Fortpflanzungsform der Saprolegniaceen darstellen. Gegen

diese Ansicht hebt KrEBs (Zur Physiologie der Fortpflanzung einiger Pilze,

p. 130 im Jahrb. f. wissensch. Botan., Bd. XXXIII, 1899) hervor, dass man

»>mit grösserem Recht sagen kann, dass die Zoosporenbildung die ursprängliche

Fortpflanzungsform ist, weil die niederen, den Saprolegnieen verwandten Pilze

schon diese Art der Fortpflanzung besitzen». KLEBS meint mit den niederen

Pilzen wohl die Ancylisteen und die Chytridiaceen. Es därfte aber noch sehr

unsicher sein, dass die HNaprolegniaceen sich in progressiver Richtung aus

diesen niederen Formen phylogenetisch entwickelt haben; es ist auch sehr

wohl möglich, dass die niederen Formen, wenigstens zum Theil, sich in re-

gressiver Bichtung aus höheren phylogenetisch entwickelt haben. Uebrigens

sind nach meiner Ueberzeugung die Phycomyceten, ja die Pilze iberhaupt,

sicherlich polyphyletischen Ursprunges. Ich stimme jedoch KLEBS in seiner

citierten Bemerkung vollständig bei und zwar aus dem Grunde, dass die

Saprolegniaceen, direkt oder indirekt, sicherlich von den Chlorophyceen her-

stammen. Hierfär spricht unter anderem das Aussehen der ersten Zoosporen

von Saprolegnia. Zwar kommen bei diesen Algen eine Art »Gemmen>

(Akineten) vor, dass aber bei diesen die Zoosporenbildung als eine ur-

spränglichere Fortpflanzungsform anzusehen ist, därfte in hohem Grade wahr-

scheinlich sein.

20 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

sammeln. Die Keimung dieser Dauerzellen wurde nicht be-

obachtet.

Ueber die geschlechtliche Vermehrung von Monoblepharis

polymorpha 8 macrandra und M. brachyandra habe ich folgende

Beobachtungen gemacht.

Die Antheridien entstehen bei beiden Arten in derselben

Weise wie die Zoosporangien. Wie diese sind sie immer

terminal. M. brachyandra ist proterandrisch in dem Sinne,

dass die Antheridien immer vor den Oogonien, welchen sie

ansitzen, gebildet werden. Bei M. polymorpha B macrandra

können sie sowohl vor als nach den Oogonien entstehen und

haben hier keine so nahen Beziehungen zu letzteren wie jene

der vorigen Art, sondern stehen sehr oft an anderen, nicht

oogonienbildenden Hyphenzweigen oder Individuen. Bei M.

brachyandra sind sie ausschliesslich epigyn, bei M. poly-

morpha BB macrandra sehr selten epigyn, zuweilen hypogyn

wie bei M. spherica Cornu, oder aber, und das ist bei ge-

wissen Formen die Regel, haben sie wie es scheint gar keine

Beziehungen zu den Oogonien in Betreff der Lage.

In der Hyphenspitze, welche zu einem Anntheridium

werden soll, sind so viele Zellkerne vorhanden als später

Spermatozoiden. Die Hyphenspitze grenzt sich darauf durch

eine Querwand von dem ibrigen Theil der Hyphe ab (Taf. I,

Fig. 16). Im Inneren dieser Antheridiumanlage gehen nun,

so weit die Beobachtung lebender Antheridien lehrt, genau

dieselben Theilungen und sonstigen Veränderungen vor sich,

die wir bei der Ausbildung der Zoosporen kennen gelernt

haben (vergl. Seite 14). Wie die Zoosporangien enthalten

auch die reifen Antheridien (Taf. I, Fig. 17, 25, 47) eme

wechselnde Zahl von Spermatozoiden. Die kurzen Antheridien

von M. brachyandra enthalten 5, 6 oder 7 Spermatozoiden,

in jenen von M. polymorpha BB macrandra, weleche länger sind,

beobachtet man 7, 8, 9, 10 oder 11 Spermatozoiden (Taf. IT,

Fig. 12). Bei beiden Arten können die Spermatozoiden ein-

reihig oder zum Theil zweireihig liegen.

Die Antheridien öffnen sich auf dieselbe Weise wie die

Zoosporangien, und der Austritt der Spermatozoiden findet

in derselben Weise statt (Taf. I, Fig. 18, 19, 21—23). Die

anfangs eirunden, später mehr länglichen frei umherschwim-

menden Spermatozoiden (Taf. I, Fig. 20, 24) ähneln 'den Zoo-

sporen vollständig, sowohl im Aussehen wie in ihren Be-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:0 S. it

wegungen, nur sind sie etwa um die Hälfte kleiner. Sie

enthalten einen verhältnissmässig grossen Zellkern, einige

winzige Oeltröpfchen in der vorderen Hälfte und Vacuolen

im hinteren, cilientragenden Theil.

Der unmittelbar unter dem Antheridium liegende Hyphen-

theil kann sich in verschiedener Weise weiter entwickeln.

Bei einer Form von M. brachyandra scheint ausnahmslos ein

Oogonium zu entstehen; ich hade nämlich bei dieser Form

niemals Antheridien beobachtet, die nicht frei und epigyn

waren. Der hypogyne Hyphentheil kann darauf entweder

zu einem langen, vegetativen Zweig auswachsen, oder er

treibt nur einen ganz kurzen Zweig, dessen Spitze zu einem

Antheridium wird, während der untere Theil sich zu einem

Oogon entwickelt, oder aber entsteht direkt ein Antheridium,

auf welchem ein Oogon folgt. M. polymorpha B macrandra

ist in Bezug auf die Weiterentwicklung des unter dem

Antheridium liegenden Hyphentheiles ebenfalls variabel.

Bald wächst er zu einem langen vegetativen Zweig aus, bald

entsteht nur eine kärzere Aussprossung, die sich zu einem

Antheridium entwickelt. Durch Wiederholung desselben Vor-

ganges entstehen oft wickelartige Antheridienstände von 4

Antheridien, welche den oben beschriebenen Zoosporangien-

ständen sehr ähnlich sind, nur dass sie viel kleiner sind

(FACT, Fig: 110 19, 23) Selten werden Antheridien un-

mittelbar unter den Oogonien angelegt (Taf. II, Fig. 20, 25),

noch seltener ist, dass der unter dem Antheridium liegende

Hyphentheil sich zu einem Oogon entwickelt (Taf. I, Fig. 49),

wie es bei M. brachyandra die Begel ist. M. polymorpha £

macrandra kann also sowohl von den Oogonien entfernte, und

dies ist die Regel, als hypogyne oder epigyne Antheridien

haben.

Was die Entstehung der Oogonien und Oosphären betrifft,

so mag Folgendes mitgetheilt werden. Die von mir näher

untersuchten Arten zeigten gewöhnlich terminale Oogonien;

in älteren Culturen von M. polymorpha Pp macrandra kamen

nicht selten auch intercalare Oogonien vor. Bei M. brachy-

andra fängt der unter dem Antheridium liegende Hyphen-

theil an anzuschwellen und seitlich auszuwachsen, sodass das

Antheridium aus der Längsrichtung der Traghyphe ver-

schoben wird, schon während das Antheridium noch im Ent-

wickeln begriffen ist. Eine genau gleichzeitige Entwicklung

22 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

der Antheridien und Oogonien kommt jedoch nur ausnahms-

weise vor; in der Regel wird das eine vor dem anderen

geschlechtsreif, sodass das Öffnen nicht gleichzeitig statt-

findet. Gewöhnlich werden zuerst die Antheridien entleert

(Taf. I, Fig. 26), seltener ist dieses bei den Oogonien der

Fall (Taf..I, Fig. 47; Taft. II Fig:..3, 4). DurehdiesefDiehpe

gamie wird in der Regel verhindert, dass eine Oosphäre von

einem Spermatozoid des dem Oogon aufsitzenden Antheridiums

befruchtet wird. Die Pflanze ist jedoch durchaus nicht selbst-

steril.

Der sich birnenförmig erweiternde Hyphentheil, der zu

einem Oogon wird, fällt sich mit Plasma und Oeltropfen.

Gleichzeitig tritt ein grosser Zellkern in die Anschwellung

hinein, worauf diese sich durch eine Querwand von der

Traghyphe abgrenzt (Taf. I, Fig. 48—50). Nachdem das

Oogon abgegrenzt worden ist, sammeln sich die Oeltropfen

im mittleren und unteren Theil desselben; man beobachtet

dabei, dass das Plasma langsame Bewegungen ausfährt (Taf. I,

Fig. 36). Plötzlich sieht man zahlreiche kleine Vacuolen im

Umkreise des Plasma dicht an der Zellwand auftreten, die

wieder verschwinden, um neuen Vacuolen Platz zu machen,

die ihrerseits wieder verschwinden. Durch diesen Vorgang

befreit sich das Plasma von iäberflässigem Wasser, welches

durch die Oogonienwand ausgepresst wird (Taf. I, Fig. 37).

Der Oogonieninhalt nimmt jetzt ein stärker glänzendes Aus-

sehen an und contrahiert sich nicht unbeträchtlich, sodass er

den Boden des Oogons nicht mehr berährt. Vom unteren,

freien Theil gehen zuweilen ein paar Plasmafäden bis zum

Boden des Oogons aus (Taf. I, Fig. 38). Es verschleimt jetzt

die (bei M. polymorpha BB macrandra papillenartig hervor-

gezogene) Spitze des Oogons. Die Oosphäre ist nunmehr

ausgebildet und befruchtungsfähig. Ihr oberster Theil ist

hyalin, und hier lässt sich oft leicht der Zellkern beobachten

(Taf. I, Fig. 51). Die zahlreichen glänzenden Oeltropfen

sind in der unteren Hälfte der Oosphäre abgelagert. Es

wird niemals mehr als eine Oosphäre in jedem Oogon ge-

bildet.

Vergleichen wir die Entwicklung des Oogons mit jener

des Zoosporangiums, so finden wir eine auffallende Ueberein-

stimmung. In beiden beobachtet man bei der Ausbildung

der OÖosphäre resp. der Zoosporen genau dieselben merk-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 8. 23

wärdigen Erscheinungen von auftretenden und wieder ver-

schwindenden Vacuolen unter gleichzeitiger Contraction des

Zellinhalts. Eine noch grössere Aehnlichkeit bieten die Zoo-

sporangien und die Oogonien der von THAXTER untersuchten

Arten. Beide entstehen hier in Verbindung mit Antheridien,

haben genau dieselbe Gestalt und Grösse und in beiden wird

nicht der ganze Inhalt zur Bildung der Zoosporen, resp. der

Oosphäre verwendet, sondern ein Theil desselben bleibt zurick,

resp. wird ausgestossen. Noch grössere Aehnlichkeit zwischen

den Zoosporangien und den Geschlechtszellen bildenden Spo-

rangien findet man bei den niedersten Phycomyceten, z. B.

bei Myzocytium und anderen, indem hier Zoosporangien,

Oogonien und Antheridien vollständig gleich gestaltet sind.

Fär die Saprolegniaceen hat Mavrizio! nachgewiesen, dass

die Zoosporangien und die Oogonien sich auf einander ganz

gleiche »Sporangiumanlagen» zuräckfihren lassen.

In Anbetracht der vollständigen Aehnlichkeit der Zoo-

sporangium- und Oogoniumanlagen bei den 'THAXTER'schen

Arten lassen sich auch die geschlechtlosen und die geschlecht-

lichen Sporangien der THAxTtER'schen Monoblepharideen? auf

eine gemeinsame Sporangiumanlage zurickfihren.

Ich habe zu wiederholten Malen den Copulationsakt beob-

achtet. Die empfängnissfähige Oosphäre ibt offenbar einen

chemischen Reiz auf die umherschwimmenden Spermatozoiden

durch einen ausgeschiedenen Stoff aus. Bei den THAXTER'schen

Arten ist dieser Stoff, wenigstens theilweise, protoplasmatischer

Natur, was bei den von mir näher untersuchten Formen nicht

der Fall ist. Der reizende Stoff ist hier sicherlich eine nicht

direkt sichtbare Flissigkeit, die keine protoplasmatischen

Bestandtheile hat. Kommt nun ein umherschwimmendes

Spermatozoid in die Nähe eines geöffneten Oogons, so wirkt

auf dasselbe der reizende Stoff, es macht fast plötzlich Halt

und bewegt sich nunmehr kriechend wie eine Amoebe nach

dem Oogon hin. Wenn es das Oogon erreicht, kriecht es an

CA Pag LD:

? Beräcksichtigt man die äberaus grosse äussere Aehnlichkeit der Oogonien

und Zoosporangien der THAXTER'schen Arten, so darf man vielleicht auch auf

eine innere, sich auf die Anzahl der Zellkerne in den Anlagen beziehende,

Aehnlichkeit schliessen. Diese Arten wiärden dann auch in dieser Hinsicht

scharf von den von mir untersuchten Arten getrennt sein, bei welchen in die

Zoosporangienanlage viele Zellkerne, in die Oogonienanlage nur ein Zellkern

eintreten.

24 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

dessen Wand nach der Oeffnung an der Spitze. Während

des Kriechens ist die Cilie unbeweglich oder pendelt ganz

langsam; sie steht entweder senkrecht oder häufiger etwas

schief vom Spermatozoidenkörper ab. Hat das Spermatozoid

den NScheitel des Oogons erreicht, so fängt es an, in dasselbe

hineinzukriechen. Oeffnet sich ein Oogon während der Ent-

leerung des epigynen Antheridiums, so kommen die noch im

Antheridium vorhandenen Spermatozoiden gar nicht zum

Schwimmen, sondern kriechen direkt nach der Oogonien-

öffnung hin (Taf. I, Fig, 26—532). Hat ein Spermatozoid den

Reiz des geöffneten Oogons einmal empfangen, so kriecht

es noch ziemlich lange an dem Oogon umher, wenn ein

anderes Spermatozoid ihm in dem Befruchtungsgeschäft zuvor-

gekommen ist (Taf. I, Fig. 32—35). MNchliesslich schwimmt

es jedoch fort.

Der Scheitel der soeben empfängnissfähig gewordenen

Oosphäre scheint mit einer Schleimcalotte — entstanden durch

die Auflösung der Wand der Oogonienspitze — bedeckt zu

sein, denn in diesem Fall braucht das Spermatozoid viel längere

Zeit, um mit der Oosphäre zu verschmelzen, als wenn es in

ein Oogon eindringt, das einige Zeit geöffnet gewesen ist.

In dem in den Figuren 27—35 auf der Tafel I abgezeichneten

Fall, wo eine soeben empfängnissfähig gewordene Oosphäre

befruchtet wurde, brauchte das Spermatozoid a 4 Minuten,

um mit der Oosphäre zu verschmelzen, von dem Zeitpunkt

an gerechnet, als es den Scheitel des Oogons erreicht und

unbeweglich geworden war. Trifft das Spermatozoid ein

Oogon, das schon einige Zeit geöffnet gewesen ist, so geht

das Verschmelzen der Geschlechtszellen viel schneller vor

sich, in einem beobachteten Fall z. B. in 23 Secunden.

Wenn die Verschmelzung der Geschlechtszellen statt-

gefunden hat, bleibt die Zygote zunächst ruhig liegen. Nach

kurzer Zeit (in dem Fall, der in Fig. 31, 32 auf Taf. I ab-

gebildet ist, nach 2m 55, in einem anderen Fall nach 50

Secunden) fängt die Zygote an, sich langsam nach dem Boden

des Oogons zu bewegen. Diese Bewegung ist oft mit einer

Drehung und einer amoeboiden Gestaltveränderung verbunden.

In einem beobachteten Fall brauchte die Zygote 3" 38", um

den Boden des Oogons zu erreichen. Hier bleibt sie einen

Augenblick liegen (Taf. I, Fig. 32, 40) und begiebt sich darauf

wieder nach der Oeffnung des Oogons, welehe in einem beob-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:0 8. 25

achteten Fall in ungefähr einer Minute erreicht wurde (vergl.

Taf. I. Fig. 43). Die Zygote zwängt sich jetzt durch die

Oogonienöffnung heraus (Taf. I, Fig. 33), was je nach der

Weite der Oeffnung langsamer oder schneller geschehen kann.

In einem Fall war die Zygote nach 2" 305 herausgetreten,

in einem anderen Fall dauerte es ebenfalls 2= 305, in einem

dritten Fall verliefen 5 Minuten von dem Augenblick an, als

die Zygote sich nach dem Oogonienboden zu bewegen anfing

bis sie vollständig herausgetreten war. Wenn die Zygote

herauskriecht, beobachtet man in ihrem hinteren Theil mehrere

kleine Vacuolen und bei M. macrandra öfters eine lange

Cilie, die im Oogon stecken bleibt (Taf. I, Fig. 44). Die

Zygote gleicht in diesem Augenblick einer riesigen Zoospore.

Ich vermuthe, dass diese Cilie die Spermatozoidencilie ist,

welche nicht mit der Oosphäre verschmolzen und die bei der

drehenden Bewegung der noch eingeschlossenen Zygote nach

hinten gerichtet worden ist. Sehr oft konnte ich aber diese

Cilie nicht finden, weshalb wohl die Annahme berechtigt ist,

dass die Spermatozoidencilie öfters mit der Oosphäre ver-

schmilzt. Allerdings ist es auch möglich, dass die Spermato-

zoidencilie nicht sogleich sondern erst nachträglich, nachdem

die Zygote das Oogon verlassen, mit letzterer verschmilzt.

Denn sie kann ja durch die Bewegungen der Zygote so ver-

schoben werden, dass sie sich der direkten Beobachtung ent-

zieht. Da die Oosphäre erst nach der Copulation mit dem

Spermatozoid bewegungsfähig wird — nicht befruchtete

Oosphären können sich zwar mit einer Membran umgeben,

treten aber nicht aus dem Oogon heraus — so wäre es öbrigens

nicht undenkbar, dass dieses Bewegungsvermögen eben durch

die Spermatozoidencilie bedingt wird. Ein Abwerfen der

Spermatozoidencilie wurde nicht beobachtet.

Aus dem Oogon ausgetreten, bleibt die Zygote vor der

Miändung des Oogons liegen und nimmt Kugelform an (Taf. I,

Fig. 34, 45). Es ist dies fast immer bei M. brachyandra der

Fall; bei M. polymorpha v. macrandra bleibt sie entweder vor

der Oogonienöffnung liegen, oder aber sie entfernt sich von

letzterer. Die Oeltropfen sammeln sich im Centrum an. Beob-

achtet man jetzt die Zygote, so sieht man, dass sie nach einer

kleinen Weile amoeboide Bewegungen auszufihren beginnt,

welche sich in Gestaltänderungen äussern. Bei diesen Gestalt-

änderungen werden die Oeltropfen bald nach der einen, bald

26 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

nach der anderen Seite getrieben. In nebenstehender Fig. 3 sind

einige Stadien von den Gestaltänderungen einer Zygote ab-

gebildet worden. Diese amoeboiden Bewegungen scheinen

ziemlich lange andauern zu können. Die abgebildete Zygote

fing um 1" 42" p. m. an, amoeboide Bewegungen auszufihren,

die noch um 2" 20" p. m. bemerkbar waren; die weitere Beob-

achtung derselben musste unterbrochen werden. Andere

Zygoten, die zur Beobachtung kamen, zeigten nur schwache

Bewegungen, die bald aufhörten. Nachdem die Bewegung

sistiert hat und die Zygote wieder Kugelform angenommen

hat, wird sie von einer dännen Membran umgeben. Die

Membran wird allmählich dicker und erscheint schon fräh-

zeitig von kleinen Höckern bedeckt, die zu niedrigen kom-

pakten, stumpfen Warzen auswachsen. Durch diese Warzen

(öd nde (a ddorhto fre oh

Fig.3.

wird die Oospore der M. brachyandra in der Oogonienöffnung

verankert.

Die reifen Oosporen haben eine dicke, gelbbraune Membran,

an welcher die gelblich gefärbten oder fast farblosen Warzen

gleichmässig vertheilt sind (Taf. I, Fig. 52—54). Nach Cornu!

soll die Oosporenmembran Cellulosereaction geben. Es mag

dies för die junge Membran zutreffen, sicher ist aber, dass

die Membran der reifen Oosporen der von mir untersuchten

Formen weder mit Chlorzinkjod noch mit Jod und Schwefel-

säure eine Färbung zeigt, die auf einen Cellulosegehalt zu

beziehen wäre. Die Oosporenmembran scheint vielmehr, ebenso

wie die Membran der vegetativen Zellen, eine Pectinverbindung

zu enthalten, denn sie wird von Rutheniumroth gefärbt. Sehr

intensiv speichern die Membranwarzen diesen Farbstoff auf.

Ferner wird die Oosporenmembran — und besonders die

Warzen — von Naphtylenblau gefärbt, was ja auch auf die

Pectinnatur derselben hindeutet. Brillantblau, welches die

I Re.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 8. 27

Anwesenheit von Callose angeben soll,! wird nicht oder nur

äuvsserst schwach von den Warzen aufgenommen. Die

Oosporen enthalten grosse farblose Oeltropfen.

Es kommt zuweilen, besonders am Ende der Vegetations-

zeit, vor, dass Oosphären nicht befruchtet werden. Diese

bleiben im OÖOogon und umgeben sich hier mit einer dicken

Membran, welche an denjenigen Seiten der Spore, die nicht die

Oogonienwand beriähren, mit Warzen versehen wird (Taf. I,

Fig. 47, 55, 56)

Die Monoblepharis-Arten werden nicht nur durch die

Zoosporen, sondern auch durch die reifen Oosporen verbreitet.

Bei M. polymorpha B macrandra verlässt die Zygote durch

ihre Eigenbewegung öfters ganz und gar das Oogonium, um

an einem anderen Ort zu reifen; das leere collabirte Oogon

bleibt mit dem Stätzfaden in dauernåer Verbindung. Bei

M. brachyandra bleibt die reifende Oospore in dauernder

Verbindung mit dem leeren, nicht collabirten Oogon, welches

sich vom Stitzfaden löst und mit anhängender Oospore fort-

getrieben werden kann.

Die Oosporen sind nicht sofort nach der Reife keimfähig,

sondern brauchen eine mehrmonatliche Ruhezeit. Die bisher

unbekannte Keimungsweise wurde von mir im Herbst an

Oosporen, die im Frihjahr desselben Jahres gebildet worden

waren und die ganze Zeit im Wasser gelegen hatten, beob-

achtet. In der Membran entsteht ein weit klaffender Riss,

durch welchen der Sporeninhalt von einer diännen Membran

umgeben in Form eines breiten Keimschlauches herauswächst

(Mata lo Fig: s50): Die ins den Fig... 58—60 auf Taf.: I abs

gezeichnete keimende Oospore wurde während 8 Stunden (von

1 Uhr bis 9 Uhr p. m.) in kurzen Intervallen beobachtet.

Nach 2 Stunden hatte der Keimschlauch die in Fig. 59, nach

weiteren 6 Stunden die in Fig. 60 abgebildete Gestalt an-

genommen. Die Beobachtung musste dann unterbrochen

werden. Höchst wahrscheinlich bildet der Keimschlauch

ein Zoosporangium, wenn die Reservenahrung verbraucht

worden ist.

Zum WSechluss theile ich meine Beobachtungen iäber das

Verhalten der Zellkerne bei der Befruchtung mit. Das

Untersuchungsmaterial wurde theils in Chromessigsäure,

1 Vergl. Zeitschr. f. wissensch. Mikrosk., Bd. XV, pag. 266, 1898.

28 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

theils in Boverr's Alcobholessigsäure, theils in Vv. PFRIFFER'S

Methylalcohol-Formol-Essigsäure! fixirt.? Das mit Chrom-

essigsäure fixirte Material wurde nach sorgfältiger Aus-

waschung mit HFEisenalaun gebeizt und nach kurzer Aus-

waschung mit Hämatoxylin gefärbt. Diferenzirt wurde

mittelst sehr verdiännter Salzsäure. Weniger geeignet erwies

sich die FLEMING'sche Färbungsmethode (Saffranin-Gentiana-

violett-Orange B), da diese Farbstoffe nur sehr schwierig die

dicke Oosporenmembran durchdrangen. Als Einschlussmittel

wurden concentrirtes Glycerin, Zinksulfocarbolat oder Jodzink

in Glycerin gelöst, concentrirte Chlorcadmium-Lösung und

Canadabalsam verwendet. Besonders instructive Präparate

erhielt ich, wenn ich sie nach dem von RAcIBORSKI? modifi-

cirten HEIDENHAIN'schen Verfahren färbte. Es wurde dazu in

BoveEris Gemisch oder in Chrom-Essigsäure fixirtes Material

nach sorgfältiger Auswaschung in einigen Tropfen etwas ver-

dinnten DELAFIELD'schen (GRENACHER's) Hämatoxylins während

20 Minuten gefärbt, darauf in destillirtem Wasser ausgespält

und in einigen Tropfen frischer, halbprocentiger Lösung von

Ferriamoniumsulfat während 1-—2 Minuten differenzirt. Nach

sorgfältiger Auswaschung in Leitungswasser wurde das

Präparat darauf auf dem Objectträger succesive mit 25.2,

50 «2, 70 2, 95 2 und 99 2 Alcohol behandelt, mit einem

Tropfen Nelkenöl begossen und in Canadabalsam eingeschlossen.

Die Beobachtungen wurden mittelst eines SEIBERT'schen Åpo-

chromaten 2 mm und einer vorzäglichen Lertz'schen OÖel-

Immersion !/16 angestellt. Sie wurden bedeutend erschwert

sowohl durch die winzige Grösse der Kerne wie auch durch

die gelbbraune warzige Membran der Oosporen.

In die zu einem Oogon sich erweiternde Hyphe tritt nur

ein Kern, der zukänftige Eikern, emm. Von den vegetativen

Kernen des Tragfadens unterscheidet sich dieser Kern durch

seine beträchtlichere Grösse und durch geringeren Gehalt an

Chromatin. Er enthält einen Nucleolus, der ebenfalls grösser

als der Nucleolus eines vegetativen Kernes ist (Taf. I, Fig. 48).

In die Oogonienanlage wandern ferner zahlreiche kleinere

! Vergl. F. PFEIFFER V. WELLHEIM, Beiträge zur Fixirung und Präpara-

tion der Siässwasseralgen (Oesterr. Botan. Zeitschr. Bd. XLVIII, 1898).

” Chromosmiumessigsäure erwies sich weniger geeignet wegen dem

grossen Reichthum der Oosphäre an Fett.

3 Laboratoriumsnotizen, pag. 75 (Flora, Band 83, 1897).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0O 8. 29

und grössere Körner proteinartiger Natur ein, die durch

Hämatoxylin sehr dunkel gefärbt werden und die Beobachtung

des Kernes oft bedeutend erschweren (Taf. I, Fig. 48, 49).

Wenn der Eikern etwa das Centrum der Oogonienanlage er-

reicht hat, grenzt sich letztere durch eine Querwand vom

vegetativen Faden ab (Taf. I, Fig. 50). Der Eikern wandert

jetzt nach dem Scheitel des Oogons und bleibt dort während

der Ausbildung der Oosphäre liegen (Taf. I, Fig. 51).

In die Antheridienanlage wandern mehrere Zellkerne

hinein, vermuthlich so viele als nachher Spermatozoiden ge-

bildet werden. Der Kern des fertigen Spermatozoides ist im

Verhältniss zum Spermatozoidenkörper sehr gross und scheint

chromatinreicher als der Eikern zu sein.

Bei der Copulation vom Spermatozoid mit der Oosphäre

verschmelzen nicht die Zellkerne sofort, sondern bleiben eine

Zeit lang neben einander liegen (Taf. I, Fig. 61). Die Zygote

umgiebt sich mit einer Membran ehe die Kernverschmelzung

stattgefunden hat. Erst bei der Ausbildung der Oosporen-

warzen geht die Copulation der beiden Kerne vor sich (Taf. I,

Fig. 62—067). Die in der HFEizelle zahlreich vorhandenen

»Proteinkörner» sammeln sich merkwirdiger Weise zu einem

Ring, welcher die beiden Geschlechtskerne und später den

Oosporenkern umgiebt. Da diese Körnehen sich mit Häma-

toxylin sehr dunkel färben, so erschweren sie in hohem Grade

eine genaue Beobachtung der Kerne; demzufolge liess sich

nur ein relativer Grad von Sicherheit in den Einzelheiten

erlangen.

Etwas ganz ähnliches hat Trow?! in den reifenden Oosporen

von Saproleynmia dioica BAry beobachtet. Die Körnehen sehen

hier wie grosse Microsomen aus und nehmen während des

Reifens der Oospore durch Verschmelzen an Grösse zu, aber

an Zahl ab, so dass sie schliesslich zu emigen ringförmigen

oder halbmondförmigen Körpern reducirt sind. Kernfärbende

Stoffe nehmen sie energisch, energischer als die Kerne selbst,

auf. Trow (1. c., pag. 640) vermuthet, dass es sich um eine

Art Reservenahrung handelt. HEine grosse Aehnlichkeit mit

den ”Trow'schen Körpern zeigen die »Proteinkörnehen» in den

Oogonien und den Oosporen von Monoblepharis. Auch sie ver-

! ÅA. H. TrRow, The Karyology of Saprolegnia, pag. 639, pl. XXV, fig.

23 (Ann. of Botany, vol. IX, 18595).

30 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

grössern sich und nehmen an Zahl ab, verschmelzen schliess-

lich zu einem die Geschlechtskerne umgebenden Ring und

nehmen Hämatoxylin energischer als die Kerne auf. Der

einzige, aber unwichtige, Unterschied ist, dass bei Monoble-

pharis die Körnehen schon im Oogonium auftreten, während

sie bei Saprolegnia erst in der Oospore zum Vorschein kommen.

Aehnliche Körper beobachtete 'Trow! in den reifenden

Oosporen von Achlya americana HUMPER. var. cambrica TRoW.;

hier waren sie jedoch kleiner als bei Saprolegnia dioica BARY.

Schliesslich scheint auch etwas ähnliches bei Algen vor-

zukommen. In den reifenden Oosporen von Vaucheria beob-

achtete KLEBAHN? zahlreiche kleine Gebilde, die sich mit

Hämatoxylin stärker färbten als der central gelegene Eikern.

Während des Reifens der Oospore verschmelzen die Oel-

tropfen zu einem einzigen grossen Tropfen (Taf. I, Fig. 68).

Eine nachträgliche Theilung des Öosporenkerns wurde

nicht beobachtet, obgleich ziemlich alte reife Oosporen darauf

untersucht wurden. Möglicherweise theilt sich der Oosporen-

kern erst bei der Keimung, eine Frage, die ich aus Mangel

an geniägendem Material von keimenden Oosporen habe un-

beantwortet liegen lassen missen.

Vergleichen wir die Befruchtungsvorgänge bei Monoblepha-

ris mit jenen bei den Saprolegniaceen und den Peronosporaceen,

so finden wir hauptsächlich die folgenden Unterschiede. Nach

den ibereinstimmenden Angaben der Autoren enthalten die

Oogonien der beiden letztgenannten Familien zahlreiche Kerne

vor der Bildung der Oosphären. Die Oosphären von Sapro-

legnia und Achlya enthalten nur einen Kern, den Eikern,

die iäbrigen Kerne verschwinden durch Degeneration.? Auch

die Oosphären der Peronosporaceen enthalten nur einen Kern,

hier werden aber die ibrigen Kerne in das Periplasma aus-

geschieden, wo sie erst bei der Ausbildung der Oosporenwand

verschwinden.? Die Oogonien der von mir untersuchten

! ÅA. H. TrRow, Observations on the Biology and Cytology of a new

variety of Achlya americana, pag. 161 (Ann. of Botany, vol. XIII, 1899).

? H. KLEBAHN, Die Befruchtung von Spheroplea annulina Ag., pag. 99

(Festschrift för SCHWENDENER).

FEPROWI Le:

P. A. DANGEARD, NESS sur les phénoménes de reproduction

chez les Phycomycétes, p. 254 (Le Botaniste, IV).

4 H. WAGER, On the Structure and Reproduktion of Cystopus candidus

LÉv. (Ann. of Botany, vol. X, 1896).

A. N. BERLESE, Ueber die Befruchtung und Entwicklung der Oosphäre

bei den Peronosporeen (Jahrb. f. wiss. Botan., Bd. XXXT).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 8; 31

Monoblepharideen sind im Gegensatz hierzu von Anfang an

einkernig, und dieser Kern wird ohne sichtbare Veränderungen

zum FEikern der Oosphäre; vielleicht verhalten sich die

THAXTER'schen Arten wesentlich anders. Spontane Be-

wegungen der Zygoten sind bei den BSaprolegniaceen und

den Peronosporaceen nicht beobachtet worden. HFEine ähnliche

Degeneration der meisten Kerne beobachtet man auch! im

Antheridium der Saprolegniaceen. Die Kerne im Antheridium,

mit Ausnahme des männlichen Kernes, der Peronosporaceen

verhalten sich nach WAGER? etwa wie die in das Periplasma

wandernden Kerne des Oogoniums. Bei den Monoblepharideen

aber enthalten die Antheridien von Anfang an nur eine be-

stimmte Anzahl männlicher Kerne, aber keine nachträglich

degenerirenden vegetativen Kerne. Schliesslich besitzen die

Monoblepharideen spontan bewegliche, mit Cilie versehene

Spermatozoiden, wodurch sie sich von allen äbrigen »Pilzen>

unterscheiden und sich den Algen anschliessen.

Zur Systematik der Monoblepharideen.

Die Gattung Monoblepharis Cornu umfasste urspränglich

die drei Arten M. sphaerica Cornu, M. polymorpha Cornu und

M. prolifera Cornu. Dass die letzte Art nicht zur Gattung

Monoblepharis, sondern zu den Saprolegniaceen gehört, wurde

von THAXTER nachgewiesen. Dieser Forscher entdeckte zwei

weitere Arten, die er in dieselbe Gattung stellte, nämlich

M. insignis und M. fasciculata. Zu diesen kommen schliesslich

die von mir gefundenen M. braclhyandra n. sp. etc. hinzu.

Vergleicht man die Entwicklungsgeschichte der M. spherica,

M. polymorpha und HM. brachyandra eimerseits mit jener der

beiden THAXTEE'schen Arten andererseits, so wird es klar,

dass die beiden letzteren von den drei ersten generisch zu

trennen sind. Denn während die drei ersten Arten eincilige

Zoosporen haben, haben die beiden letzten zweicilige. Bei

SREROW, 1: C.

SG:

Nach Abschluss des Manuscriptes vorliegender Abhandlung erschien der

Anfang einer Abhandlung von F. L. STEVENS, The compound oosphere of

Albugo Bliti (Botan. Gaz. 1899, vol. XXVIII, pag. 149), in welcher die Be-

fruchtungsverhältnisse ciner Peronosporee gänzlich abweichend yon WAGER

und BEBLESE geschildert werden.

32 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

der Bildung der Zoosporen und der Oosphäre wird bei den

drei ersten der gesammte Inhalt des Sporangiums verwendet,

bei den beiden letzten aber nur ein Theil des Sporangium-

inhalts. Ich finde es deshalb nöthig, för die THAXTER'schen

Arten ein eigenes Genus, Diblepharis, zu bilden.

Unter den iäbrigen Monoblepharideen nimmt M. spherica

CornNu eine isolierte Stellung ein, weil bei ihr die Oospore

im Oogon liegen bleibt. Sonst scheint sie vollständig mit

den iäbrigen näher untersuchten Arten iäbereinzustimmen. Ehe

diese Art wiedergefunden und näher untersucht worden ist,

erachte ich es fär verfräht, sie von M. polymorpha etc.

generisch zu trennen. Vorläufig möchte ich nur die Gattung

Monoblepharis in zwei Untergattungen zertheilen: Eumono-

blepharis mit M. sphåerica Corsu und Exoospora mit M.

polymorpha Cornu und der sich ihr anschliessenden neuen

Art M. brachyandra; wo M. regignens n. sp. und M. ovigera

n. sp. unterzubringen sind, bleibt zweifelhaft, so lange man

bei ihnen keine Oosporen gefunden hat.

So lange die Wasserpilze in einer Reihe, Oomycetes, zu-

sammengestellt werden und als eine Verwandtschaftsreihe,

mit einzelligen Formen beginnend, angesehen werden, was

allerdings nach meiner Meinung die Phylogenie derselben

ganz falsch darstellt, mässen wohl die Monoblepharideen eine

eigene Ordnung, Monoblepharidece, bilden, die aber nicht

zwischen die Saprolegniinee und die Peronosporinee,! sondern

an die Spitze der Reihe zu stellen ist.

Die Thatsachen, welche fär einen polyphyletischen Ur-

sprung der Pilze sprechen, mehren sich aber unaufhöhrlich,

und vermuthlich wird es nicht lange dauern, ehe man die

Phycomyceten und die Coenomyceten? von den »echten Pilzen>

abscheidet und sie als saprophytische oder parasitische Formen

neben die ihnen am nächsten verwandten Algen stellt, von

welechen sie hauptsächlich durch physiologische Charaktere

abweichen, wie man es jetzt allgemein mit den Schizomyceten

(besonders den Chlamydobacteriaceen und den Beggiotaceen)

thut, indem man sie mit den Myxophyceen in eine Unter-

! Vergl. ÅA. ENGLER, Syllabus der Pflanzenfamilien. Ausg. 2, pag. 21,

Berlin 1898.

? Im Sinne von LUDWIG, nicht von CoHN (Cenomycetes = Myxomycetes);

vergl. F. LuDwiG, Die Genossenschaften der Baumfussorganismen, p.

(Centralbl. f. Bakteriologie, Abt. II, Bd. II, 1896).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 8. 33

abtheilung, die Schizophyten, vereinigt. Man wärde also

zu einer Anordnung der »niederen Pilze» gelangen, die mit

dem von Cous! aufgestellten Thallophytensystem eine ge-

wisse Aehnlichkeit aufweist.? Schon vorher hatte SAcHs? in

ähnlicher Weise die Thallophyten eingetheilt. In der von

GÖöBEL? bearbeiteten fänften Auflage des systematischen Theiles

des SAcHS'schen Lehrbuches wird aber diese Eimtheilung wieder

aufgegeben. In seiner letzten Arbeit? kommt SaAcHs jedoch

auf das von ihm 1874 aufgestellte System wieder zuriäck. Er

theilt hier die Thallophyten in fönf Gruppen, Architypen,

ein, nämlich Cyanophyceen, Phieeophyceen, Rhodophyceen,

Conjugaten und Siphoneen. Die Phycomyceten sind nach ihm

sehr wahrscheinlich von den Siphoneen entsprungen. Die

Ascomyceten stellt er zu den Rhodophyceen, die Stellung der

Basidiomyceten ist ihm zweifelhaft. Die SacHs'schen Ideen

iäber die Architypen des Pflanzenreiches wurden von Vv. WETT-

STEIN” mit einigen Modificationen acceptiert. In Betreff der

Phylogenie der Pilze ist WETTSTEIN jedoch anderer Ansicht

als SAcHs, indem er auf dem Boden der BREFELD'schen An-

schauungen steht. Während SacHs die Siphoneen und die

äbrigen Chlorophyceen zu verschiedenen Architypen stellt,

werden sie von WETTSTEIN zusammen mit den Pilzen, die als

eine apochlorotische Entwicklungsreihe betrachtet werden, zu

F. Con in Jahresber. d. Schles. Gesellsch. f. vaterl. Cultur fär 1879.

Der nahe Anschluss von Phycomyceten bei den Chlorophyceen wird

Zz. B. von DE Bary (Zur Systematik der Thallophyten in Botan. Zeitung

1851, p. 7, 10) hervorgehoben mit den Worten: »Einfachste Phycomyceten,

z. B. Pythien, könnten fär sich allein ganz gut den eibildenden Chlorosporen

eingereiht werden — so gut wie etwa Monotropa unter die Ericaceen .....

CorsNuU's Monoblepharis kann ebenso gut als chlorophyllfreie Saprophyten-

form unter den Chlorosporeen nahe bei Oedogonium stehen wie bei den Phyco-

myceten, als deren einzige mit frei beweglichen Samenkörpern versehene

Gattung.»

Will man konsequent in dem gänzlichen Abtrennen der »Pilze> von den

Algen sein, so missten fir die farblosen, parasitischen Florideen ( Choreocolax,

Harveyella, Sterrocolax etc.) und die farblosen, saprophytischen Volvocineen

(Polytoma wuva ete.) und Peridineen eigene Pilzabtheilungen gebildet werden.

Es wird aber schwerlich jemand einfallen, dies zu thun.

3 J. SacHks, Lehrbuch der Botanik, 4. Aufl., Leipzig 1874, p. 235 ff.

£ K. GÖBEL, Grundzige der Systematik und speciellen Pflanzenmorphologie,

p. 15, Leipzig 1882. i

3 J. SactHs, Physiologische Notizen. X. Phylogenetische Aphorismen und

Se innere Gestaltungsursachen oder Automorphosen, p. 197 ff. (Flora, Band

ES06):

SR. v. WETISTEIN, Die Systematik der Thallophyten mit besonderer

Beriäcksichtigung der Abhandlung von J. SacHs »Phylogenetische Aphorismen

und iber innere Gestaltungsursachen oder Automorphosen» (Sitzungsber. d.

Deutsch. naturw. medicin. Ver. för Böhmen »Lotos», 1896, Nr. 9).

34 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

einem Architypus, die Euthallophyten, vereinigt. Ich bin

aber von dem polyphyletischen Ursprunge der Pilze fest äber-

zeugt und halte es, wie gesagt, fär wahrscheinlich, dass die

Forschungen der Zukunft diese Anschauung mehr und mehr

bestätigen werden.

Es frägt sich jetzt, welchen Algen Monoblepharis amn-

zuschliessen wäre. Zieht man die Einzelligkeit des Thallus

in Betracht, so wärde man am ehesten an Vaucheria denken.

Auf die Einzelligkeit des Thallus ist jedoch nicht ein zu

grosses Gewicht zu legen, denn dieser Charakter kann ebenso

wie andere vegetative Charaktere von der Lebensweise und

Nahrungsaufnahme bedingt sein. Wichtiger als dieses phy-

siologische Merkmal fär die Entscheidung der Verwandt-

schaft därften die phyletisehen Charaktere sein, die vom Ver-

halten der Zellkerne in den Geschlechtszellen vor und während

der Befruchtung abzuleiten sind. Nach der genauen Unter-

suchung von ÖLTMANNS! ist es bekannt, dass in der Oogonien-

anlage von Vaucheria zahlreiche Zellkerne vorhanden sind,

die aber alle mit Ausnahme eines, des Eikernes, vor der Ab-

grenzung des Oogons vom Tragfaden in den letzteren zuräck-

wandern. Etwas ähnliches beobachtet man bekanntlich bei

den MSaprolegniaceen und den Peronosporeen, die ich des-

wegen den Vaucheriaceen, vielleicht durch die bisher leider

nur als steril bekannte Gattung Myrioblepharis THAXT. ver-

mittelt, anschliessen möchte.? Bei den ersteren werden die

nicht geschlechtlichen Kerne aufgelöst, bei den letzteren

werden sie in das Periplasma ausgeschieden. Bei Mono-

blepharis aber enthält die Oogoniumanlage von Anfang an

nur einen Kern, den FEikern, und weicht hierdurch sowohl

von Vamucheria als von den beiden genannten Pilzfamilien

wesentlich ab. Durch die Einkernigkeit der Oogonienanlage

nähert sich Monoblepharis vielmehr den Oedogoniaceen? und

! FR. ÖLTMANNS, Ueber die Entwickelung der Sexualorgane bei Vaucheria

(Flora, 1895, Heft 2).

? In der Gattung Vaucheria. giebt es eine oder einpaar Species, V.

tuberosa A. Br. mit ihren Varietäten intermedia WOoLLE und minor WOunLE,

die hinsichtlich des vegetativen Systems eine auffallende Uebereinstimmung

mit den Apodyeen zeigen. Eine eingehende Untersuchung der allerdings noch

zu entdeckenden Sexualorgane dieser Vaucherien wäre sehr erwänscht; leider

scheinen dieselben aber selten zu sein, und ist dies wohl die Ursache, dass

sie noch so wenig bekannt sind. . '

3 Vergl. H. KLEBAHN, Studien uber Zygoten II. Die Befruchtnng von

Oedogonium Boscii (Pringsh. Jahrb. f. wissensch. Bot., Bd. XXTIV).

RER

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 8. 35

den Coleochetaceen!? und hier möchte der Anschluss von

Monoblepharis an die Algen zu suchen sein. Schon DE BARY?

hebt die grosse Uebereinstimmung zwischen Oedogonium und

Monoblepharis hervor, die besonders deutlich hervortritt, wenn

man speciell M. insignis Cornu beröcksichtigt. Ich schlage

deshalb vor, den Monoblepharideen bei den Oedogoniaceen

unter den Confervoideen einen Platz anzuweisen.

Monoblepharidacer.

1. Monoblepharis Cornu.

a. Eumonoblepharis nov. subgen.

Oosphera semper immobilis; oospora in oogonio inclusa

maturescens.

1. M. spherica COoRNU.

Hab. in plantis et animalibus emortuis submersis in

Gallia (CoRNU).

b. Exoospora nov. subgen.

Oosphera post foecundationem motu proprio predita;

oospora extra oogonium maturescens.

2. M. polymorpha CornU.

Hab. in ramulis submersis' in Gallia (CornNu) et in America

boreali (THAXTER).

P8 macrandra nov. var.; tab. I, fig. 2, 4, 21—24, 36—46,

48—51, 54, 63, 67, 68, tab. II, fig. 11—26.

A forma a differt zoosporangiis intercalaribus apicibus

plerumque valde productis, antheridiis ab oogoniis remotis,

rarius hypogynis vel epigynis, apicibus plerumque valde pro-

ductis, spermatozoidiis 7—14, oosporis sepissime liberis, oogoniis

non affixis, verrucis oosporarum demum luteolis. Diam. oospo-

rarum sine verrucis 20—25 u.

1 FR. ÖLTMANNS; Die Entwickelung der Sexualorgane bei Coleochete

pulvinata (Flora, 1898, Bd. 85).

FrlcAp. ri:

26 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

Hab. in ramulis dejectis submersis in fossis ad Carlberg,

Djursholm etc. prope Holmiam Suecice (IPSE).

Möglicherweise ist diese Form eine eigene Species, ich

habe sie jedoch vorläufig wegen der nicht zu verkennenden

Uebereinstimmung in vielen Charakteren mit M. polymorpha

als Varietät zu dieser Art gestellt. Die wesentlichsten

Unterschiede liegen in der Form der Zoosporangien sowie in

der Form und Anordnung der Antheridien. Die intercealaren

Zoosporangien der Cornu'schen Form sind am Scheitel nur

ein wenig papillenartig vorgezogen, wie bei der folgenden

neuen Art, während sie bei der Varietät macrandra in der

Regel einen so stark verlängerten Scheitel haben, dass der

freie Theil des Sporangiums länger sein kann als der in der

Verlängerung des Tragfadens gelegene (vergl. Taf. I, Fig. 4,

Taf. II, Fig. 18) Ganz analog verhalten sich die Antheridien

der beiden Formen (vergl. Taf. II, Fig. 11, 19, 23, 25). Dazu

kommt noch, dass bei der Varietät macrandra verhältniss-

mässig selten epigynische Antheridien vorkommen (Taf. TI,

Fig. 49), sondern sie bilden fast immer mehrzählige Sympodien,

die entweder ohne Verbindung mit Oogonien besondere Thallus-

abschnitte ausmachen (Taf. II, Fig. 11, 19) oder aber einer

Oogonienreihe aufsitzen (Taf. II, Fig. 24) oder hypogynisch

sind (Taf. II, Fig. 25). Bei reihenweise angeordneten Oogonien

der Cornuv'schen Form sitzt gewöhnlich jedem Oogon ein

Antheridium auf, eine Anordnung, die ich niemals bei der

var. macrandra beobachtet habe. Betreffs der Oosporen sind

die Unterschiede geringer. Ihre Warzen sollen bei der

Cornu'scehen Form farblos sein, bei der var. macrandra sind

sie gelblich, aber sonst von demselben Aussehen wie bei der

Hauptform. Eine Eigenthämlichkeit der Varietät ist ferner

die, dass die Oosporen sehr oft das Oogonium gänzlich ver-

lassen und ohne Verbindung mit demselben reifen.

Ein weiterer Umstand, der mich bewogen hat, die vor-

liegende Form als Varietät zu M. polymorpha Cornv zu

stellen, ist der, dass die Form aus Carlberg in diesem Fräh-

jahr reichlich von Rogella Monoblepharidis Cornu! befallen

1 M. Cornu, Monogr. d. Saprol., p. 150, tab. IV, fig. 13—18 (Ann. d. sc.

Hat. MVA DEF; BO: IA SOVA rLOGE).

Fär diese Art nebst zwei anderen der Cornuv'schen Rozellen bildet A.

FISCHER (1. c. p. 43) die Gattung Pleolpidium, die sich von Olpidium durch

den mit dem Inhalte des Wirthes verschmolzenen Vegetationskörper und durch

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 295. AFD. III. N:0 8. 37

wurde. Es ist durch die Untersuchungen von FIScHER! be-

kannt, dass die zu den Chytridiaceen gehörenden Parasiten

der Saprolegniaceen an specifische Wirthspflanzen streng ge-

bunden sind, und vermuhtlich gilt dasselbe för die Chytridia-

ceen-Parasiten der Monoblepharidaceen.

JO MS brachyandra nov. spece., tab. I, fig) 1,3, >—10,

14—20, 25—35, 47, 52, 53, 35—62, 64—66, tab. IT, fig. 1—10.

M. thallo ramoso, zoosporangiis terminalibus, seriatis vel

solitariis, cylindricis, fili vegetativi crassitudine, apice parum

producto, non proliferis, zoosporis 7—13, oogoniis terminalibus,

solitariis vel seriatis, pyriformibus, antheridiis solitaris,

epigynis, apice parum productis, spermatozoidiis 5—7, oosporis

orificio oogonii adnatis, globosis, membrana crassa luteola,

verrucis irregularibus, luteolis, subdepressis; diam. oosporarum

sine verrucis 15—20 u.

Hab. in Suecia, in ramulis dejectis precipue Betule

verrucose submersis in fossis ad Carlberg, Djursholm, Saltsjö-

baden, etc. prope Holmiam et in ramulis dejectis Pim sylvestri

in piscina ad Lassby backar prope Upsaliam (IPSE).

Anfänglich hielt ich diese Art, die von mir zuerst ge-

fundene, fär identisch mit M. polymorpha. Nie ist aber von

dieser gut durch mehrere Charaktere unterschieden. In

Bezug auf die Zoosporangien stimmt sie mit der Cornv'schen

Form dieser Art iäberein. Auch die Antheridien sind ihrer

Gestalt nach den Antheridien jener Form ganz ähnlich aber

im Allgemeinen bedeutend kärzer. In Betreff der Anordnung

der Antheridien ist vorliegende Art nicht so polymorph wie

die Cornu'sche, sondern sie sind fast ausnahmslos epigyn.

Sind die Oogonien reihenweise angeordnet, so sitzen die

Antheridien den Oogonien entweder wie ein kurzer Seitenast

die Zoosporangien, deren Membran iberall der Wand des Wirthes dicht an-

geschmiegt, nur in der Querrichtung hervortretend ist, unterscheidet. Wie

man aber, besonders an fixirten und gefärbten Präparaten, beobachten kann,

ist der nackte Parasit nicht mit dem Plasma des Wirthes verschmolzen,

sondern ebenso scharf davon getrennt, wie der junge Vegetationskörper von

Pseudolpidium Saprolegnice (A. Br.) A. Fisct. (vergl. A. FISCHER, Unter-

suchungen iber die Parasiten der Saprolegnieen, Taf. I, Fig. 2 in Pringsh.

Jahrb. XIV und P. ÅA. DANGEARD, Recherches histologiques sur les Champignons,

pl. IV, fig. 5—7 in Le Botaniste, II, 1890—91). In mit Hämatoxylin ge-

färbten Präparaten hebt sich der vwviel stärker gefärbte Parasit sehr scharf

von dem Plasma des Wirthes ab. Das Monoblepharis-Plasma, welches die

Anschwellung ausfäöllt, ist mit zahlreichen Zellkernen versehen, die nicht von

den Kernen der normalen Hyphenabschnitten abzuweichen scheinen.

! ÅA. FiscHER, Unters. äö d. Paras. d. Saprolegn., p. 35, 50, 61 des Sep.

328 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

auf (so bei der Form aus Carlberg, Taf. II, Fig. 6—10), oder

sie erscheinen als Zwischenstäcke, welche die Oogonien von

einander trennen (so bei der Form aus Lassby backar, Taf.

II, Fig. 1—5). In der Gestalt der Oogonien weicht besonders

die Form aus Carlberg von M. brachyandra deutlich von

M. polymorpha, besonders der var. macrandra, ab, wie aus

einem Vergleich zwischen den Fig. 9 und 22 auf Tafel II

hervorgehen diärfte. Die ÖOosporen der neuen Art sind im

Allgemeinen kleiner als jene der M. polymorpha und sind

mit Warzen bedeckt, die unregelmässiger, flacher und breiter

sind als diejenigen, welche die Oosporen letzterer Species

zieren. Ebenso wie bei der var. macrandra der vorigen

Art sind die Oosporenwarzen der M. brachyandra gelbbraun

gefärbt und nicht farblos wie bei M. polymorpha a. Während

sie aber bei M. polymorpha 3 macrandra lange farblos sind

und erst an alten Oosporen eine gelbliche Farbe annehmen,

so erscheinen sie bei M. brachyandra sehr bald nach ihrem

Entstehen, sogar ehe sie ihre definitive Grösse erhalten haben,

gelbbraun gefärbt.

Mergleicht man die Fig. 4; 5 -auf 'Taf ER fOrkrack

Exemplaren aus Lassby backar gezeichnet sind, mit den Fig.

7, 9 auf Taf. II, die Exemplare aus der Umgebung von

Stockholm darstellen, so wird man sowohl betreffend die

Gestalt der Oogonien als betreffend die Anordnung der

Antheridien Verschiedenheiten bemerken. Die Oogonien der

Upsalenser Form sind grösser und mehr verschmälert nach

unten, die freien Antheridien sind gewöhnlich länger, und

ausserdem kommen hier Antheridien vor, die als die Oogonien

trennende Zwischenstiäcke erscheinen; bei der Stockholmer

Form fehlen diese letzteren Antheridien. Ferner sind die

Oosporen der Upsalenser Form im Allgemeinen ein wenig

grösser und mit kräftigeren Wärzchen versehen als jene der

Stockholmer Form, jedoch ist der Unterschied nicht immer so

gross wie zwischen den Fig. 52 und 53 auf Tafel I. Möglicher-

weise handelt es sich hier um zwei eigene Species, wegen

der Aehnlichkeiten aber, die sie in manchen Hinsichten auf-

weisen, möchte ich sie jedoch wenigstens vorläufig als Formen

einer und derselben Art betrachten und nenne die Form aus

Lassby backar bei Upsala longicollis nov. var. So lange so

wenige Formen der Gattung bekannt sind wie jetzt, ist es

äberhaupt sehr schwierig zu sagen, was Art und was Varietät

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 29. AFD. III. N:0 8. oM)

oder Form ist. Die obige Anordnung der Formen von M.

polymorpha und M. brachyandra muss deshalb als proviso-

risch angesehen werden.

Species imperfecte cognite.

4. M. regignens nov. spec.; tab. I, fig. 11—13.

M. thallo parum ramoso, filis valde tenuibus (2—3,5 «),

zoosporangiis siliqueeformibus, terminalibus, filo crassioribus,

plerumque proliferis, zoosporis 6—11, cilio singulo postico;

antheridiis et oogoniis ignotis.

Hab. in Suecia in ramulis dejectis submersis Pini sylvestris

in piscina ad Lassby backar prope Upsaliam (IPSE).

Ieh halte diesen Pilz, von welchem die Geschlechts-

zellen leider unbekannt sind, för eine Monoblepharidee wegen

des charakteristischen wabenartigen Aussehens des Proto-

plasma der vegetativen Hyphen und wegen der einciligen

Schwärmer. Durch ihre proliferirenden Zoosporangien weicht

sie von den ibrigen Arten dieser Familie bedeutend ab.

Charakteristisch ist ferner die grosse Diännheit der vegeta-

tiven Hyphen.

SMGEME fovigera mn. spi; tab t, fig: 69: 10.

M. thallo parum ramoso, filis tenuibus, zoosporangiis

terminalibus vel intercalaribus, ovoideis, non proliferis, zoo-

sporis paucis, partim biseriatis, cilio singulo postico; antheri-

diis et oogoniis ignotis.

Hab. in Suecia in ramulis dejectis submersis Abietis

Picee in stagno ad Nacka prope Holmiam, autumno (IPSE).

Diese Art, deren Geschlechtszellen auch leider unbekannt

sind, ähnelt der vorigen in der Dännheit der vegetativen

Hyphen, unterscheidet sich aber durch die breiteren und

kärzeren Zoosporangien, die nicht proliferiren.

Diese beiden unvollständig bekannten Arten unterscheiden

sich von den vorigen durch ihre Zoosporangien, welche be-

deutend dicker als die resp. Tragfäden sind, und nähern sich

durch diesen Character den Arten der folgenden Gattung.

2. Diblepharis nov. gen.

Thallus simplex vel ramosus, protoplasmate favoso. Zoo-

sporangia zoosporis compluribus, biciliatis, post evacuationem

40 G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

globulum olei continentes. Antheridia spermatozoidiis uni-

ciliatis compluribus. Oospheeere singule ex parte contentus

oogonii orte, periplasmate nullo. Öospore in oogonio inclusae

maturescentes.

1. D. insignis (THAXT.)

Monoblepharis insignis THAXxtT. in Botan. Gaz. 1895, p.

438, tab. XXIN, fig. 1—7.

Hab. in ramulis submersis in stagnis in America boreali

ad Weston et Medford, Mass., et ad Kittery Point, Maine

(THAXTER).

2. D. fasciculata (THAXT.)

Monoblepharis fasciculata "THAXxT. 1. ce. p. 439, tab. XXIX,

fig. 8—12.

Hab. in ramulis submersis in stagnis et fossis in America

boreali ad Weston et Medford, Mass. (THAXTER).

Leider ist äber die Zellkerne dieser interessanten Pilze

nichts bekannt geworden. Die eigenthämlichen Vorgänge,

welche sich bei der Ausbildung der Oosphäre abspielen, lassen

vermuthen, dass die Diblepharis-Arten in Bezug auf die Kern-

verhältnisse der HFEizelle sich von den Monoblepharis-Arten

abweichend verhalten. Hierauf deutet auch die ausserordent-

liche Aehnlichkeit zwischen Oogonien und Zoosporangien so-

wohl in Betreff der Lage und der Gestalt als der Ausbildung

der Zoosporen und der Oosphäre hin.

Erklärung der Abbildungen.

Tafel I.

Fig. 1, 3, 5—10, 14—20, 25—35, 47, 52, 55—62, 64—66 Monoblepharis

brachyandra LAGERH.: Fig. 53 M. brachyandra LAGERH. 2 longicollis LAGERH.:

Fig.

2, 4, 21—24, 36—46, 48—51, 54, 63, 67, 68 M. polymorpha CornNu 8

macrandra LAGERH.; Fig. 11—13 M. regignens LaAGERH.; Fig. 69, 70 M.

ovigera LAGEREH.

Fig.

1. Unterer Theil des Thallus mit Rhizoiden.

2. Stroctur des Protoplasten in einem älteren, vegetativen Thallus-

abschnitt (stärker vergrössert als die iäbrigen Figuren mit Ausnahme

der Fig. 61—638).

3. Thallusabschnitt unterhalb eines entleerten Zoosporangiums mit vielen

Zellkernen.

4. Sporangienstand mit einem entleerten, einem sich entleerenden Spo-

rangium und einer Sporangiumanlage.

53. Sporangienstand mit einem entleerten Sporangium und einer Spo-

rangiumanlage.

Sporangium mit Zoosporeninitialen: daneben ein leeres Oogonium.

Ein sich entleerendes Sporangium.

. Freie Zoospore.

9, 10. Keimung einer Zoospore.

11, 12. Entleerte, proliferirende Sporangien.

13. Sporangiensympodium mit entleerten, nicht proliferirenden Sporangien.

14, 15. Gemmen; b = leere, abgestorbene Zellen.

16. Antheridinmanlage.

17. Antheridium.

18, 19. Ein sich entleerendes Antheridium: continuirliche Beobachtung.

20. Freies Spermatozoid.

21—23. Heraustreten eines Spermatozoids aus dem Antheridium: con-

tinuirliche Beobachtung.

24. Freies Spermatozoid.

25—539. Continuirliche Beobachtung des Copulationsvorganges: vergl.

pag. 24, 25.

36—46. Continuirliche Beobachtung des Copulationsvorganges: vergl.

pag. 24, 20.

47. Eine unbefruchtete, innerhalb des Oogoniums sich häutende Oosphäre:

an dem Oogon ein reifes Antheridium.

COS SR

G. LAGERHEIM, MYKOLOGISCHE STUDIEN.

Fig. 48. Oogoniumanlage; der Eikern wandert in die Oogoniumanlage ein.

49. Oogoniumanlage nebst einem entleerten Oogon und einem entleerten

Antheridiaum; der Eikern hat die Mitte des Oogons erreicht.

50. Die Oogoniumanlage mit ihrem central gelegenen Eikern hat sich

durch eine Wand von dem Tragfaden abgegrenzt.

51. Copulationstächtige Oosphäre mit Eikern am Scheitel.

52—54. Oosporen.

55, 36. Parthenogenetisch entwickelte Oosporen.

57. Keimende Oospore.

58—60. Continnuirliche Beobachtung einer keimenden Oospore.

61. Spermakern und Eikern dicht neben einander von Proteinkörnern

umgeben.

62, 63. Spermakern und Eikern mit einander zu einem Kern mit zwei

Nucleolen vereinigt. Die Oeltropfen zum grossen Theil mit einander

verschmolzen.

64—67. Die Vereinigung der Geschlechtskerne ist vollständig.

68. Reife Oospore mit einem Kern und grossem Oeltropfen.

69. Sich entleerendes Sporangium mit einer freien Zoospore.

70. Ein entleertes Sporangium und eine Sporangiumanlage.

Tafel II.

Fig. 1—5 Monoblepharis brachyandra LAGERH. 8 longicollis TLAGERH.;

Fig. 6—10 M. brachyandra LAGERH.; Fig. 11—26 M. polymorpha Corsu 8

macrandra LAGERH.

Die Oosporen sind nur als Kreise angedeutet. Fig. 11, 13, 15—21 sind

nach Exemplaren aus Carlberg, Fig. 12, 14, 22—26 nach Exemplaren aus

Djursholm gezeichnet worden. Vergrösserung gleichmässig.

Fig. 1—10. ”Thallusabschnitte mit Oogonien und Antheridien.

11,12. Antheridiumstände.

13—16, 20. Thallusabschnitte mit Oogonien und Antheridien.

18. Zoosporangiumstände.

19. Antheridiumstand.

17, 21, 22, 26. Oogonienstände.

23. Thallusabschnitt mit einem Antheridiumstand, einem vegetativen

Zweig und einem Oogonienstand mit einem Antheridium.

24. Epigyner Antheridiumstand.

25. Hypogyner Antheridiumstand.

2" cn AD AR JG VAR

14 TE SN rd

FREE NM

' [

NA Or

=. S | | ör 3

q Ir ; 5 3 - så

lar AMEN. YORK

tå oå 3

NEN

Noa

NN TLL un

Te EM kn

rr Är

Bihang till K. Vet. Akad: Handl. Ba. 25. Afd. IE N9 8:

Ww. Schlachter, Stockholm:

famablemnsne yrsa FtYAdRA - 32 EM 1A-9( SIE 520 EEofö PACE : . = 3

Tonoblepharis brachyandra n. sp. 1,3, 5-10; 1 2072 STR = 52, 64-G66j BP longicollis nvan. 53; M polymorpha

OIMNOL

Corn.fp macrandra n.var. 2, 4, 21-24, 3C -46, 48-51 55 ?; M.regignens n. sp. 11-13; M:ovigera nSp. GLO

Ly / UC. JAR SA NOD MN

d KO SÅ Sj D

Lä

Ä [4

I NSRID

Me SE

a &

ar +

bu ' | bt |

i | -

| ÅR»

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 25. Afd. III. N:o 9.

BRASILIANSKA

AKARODOMATIEFÖRANDE RUBIACEÉER

GUST. O. A:N MALME

STOCKHOLM

KUNGL; BOKTRYCKERIET. P . A. NORSTEDT & SÖNER

PREPANO NG FR

Ne HOME EL

Arenan

gaå0 rang sovanovarn

UMIAM CA 0 ,TEOR

röj: UumNMVvOR I LE TILA JIGGAR

då

- TRNTAR Do A& YR töOevYyvIR "9 TAN

I Ka

f ij

hÅ

| I JOHADOTA JG

- A osa FURTÄLOK AA PK TK UDADYIPYNRUH bad

Så

NN 007

I den andra delen af sina »Pflanzenbiologiscehe Studien»

(Upsala 1887) har professor A. N. LUNDSTRÖM lemnat en bio-

logisk tolkning af en mängd egendomliga, förut visserligen

icke helt och hållet obeaktade, men missförstådda och endast

ytligt undersökta bildningar, som förekomma i och på bladen

hos många 1 heta eller varmt tempererade länder växande

buskar och träd. Genom direkta undersökningar påvisade

han, att dessa bildningar utgöra bostäder för små akarider;

och några af dessa domatier, valda så, att de representera

de olika typer, under hvilka de uppträda, har han i nämnda

arbete utförligt beskrifvit. Han lemnar sedan en uppräkning

af alla de arter (familjevis ordnade), hos hvilka han vid her-

bariestudier funnit domatier. Denna uppräkning lider dock

af en brist, som tyvärr icke sällan vidlåder biologiska och

anatomiska botaniska arbeten, den nemligen, att de anförda

växterna äro ofullständigt, icke sällan rent af origtigt be-

stämda. Att denna ofullständighet, hvad den systematiska

bearbetningen af undersökningsmaterialet beträffar, vållar

rätt stora svårigheter för den, som vill antingen kontrollera

de i afhandlingen förekommande uppgifterna eller bygga vi-

dare på den der lagda grunden, torde ligga i öppen dag. En

fråga, som visserligen låg mera fjerran från LUNDSTRÖMS un-

dersökningar, men som nog icke saknar sitt intresse, den om

dessa bildningar liksom af en slump uppträda hos en art utan

att förekomma hos dess samslägtingar, eller om de äro ge-

mensamma för högre systematiska enheter, kunde på grund

af denna ofullständighet i bestämningarna icke erhålla ett i

någon mån säkert svar.

Uppgifter om ståndorten och om de formationer, 1 hvilka

den insamlade växten uppträder, saknas tyvärr nästan i regeln

i herbarierna. Det var derför icke möjligt för professor LuND-

4 MALME, BRASILIANSKA AKARODOMATIEFÖRANDE RUBIACÉER.

STRÖM, som aldrig haft tillfälle att besöka länder, der domatie-

förande växter i större mängd förekomma, att afgöra, huruvida

akarodomatier finnas hos växter, som lefva under vidt skilda

förhållanden, eller om deras uppträdande står i något när-

mare sammanhang med den formation, i hvilken växten hufvud-

sakligen har sitt hem. Om det är rigtigt, att de i domati-

erna boende akariderna bland annat göra tjenst som ett slags

renhållningshjon för växten och befria denna från epifylla

parasiter eller epifyter, såsom alger och svampar, torde det dock

vara af vigt att taga kännedom om, om dessa bildningar uteslu-

tande eller åtminstone företrädesvis anträffas hos sådana arter,

som i särdeles hög grad äro, på grund af omgifningarna, ut-

satta för sådana mer eller mindre besvärliga inhysingar.

Såsom LUNDSTRÖM framhåller, intar familjen Rubiacezr ett

af de främsta rummen bland de familjer, som hysa ett större

antal akarodomatieförande arter, och en stor mängd af dessa

tillhör den brasilianska floran. Redan VELLozo observerade

åtminstone en sådan ( Coussarea porophylla (VELL.) MÖLL. ÅRG.),

och i Flora brasiliensis, Fasc. LXXNXIV (1881) omnämner J.

MÖLLER ARGOVIENSIS på några ställen gropformiga domatier,

dem han i de flesta fall ansåg vara framkallade genom in-

sektsbett, »ictu insectorum» (t. ex. hos Coussarea nodosa (BENTH.)

MöLL. ARG.). Sedan LUNDSTRÖMS arbete utkom, har K. ScHu-

MANN i Flora brasiliensis, Fasc. CIV (1889) omnämnt domatier

af samma typ hos en brasiliansk rubiacé, nemligen Alibertia

sessilis (VELL.) ScHUMANN, hvilken dock, såsom här längre fram

skall påpekas, uppräknas af LuUuNnpstrRÖmM, ehuru ofullständigt

bestämd (Alibertia sp. Herb. Regnell. Ser. III. N:o 97).

Vid ordnandet af rubiacéerna i det för alla, som syssel-

sätta sig med den brasilianska fanerogamfloran, välbekanta

Regnellska herbariet i Stockholm har jag antecknat alla der

befintliga akarodomatieförande former. De af LINDBERG, REG-

NELL, RIEDEL, SELLOW, WARMING och WiIDGREN samlade äro

bestämda af J. MÖLLER ÅA RGOVIENSIS eller af K. SCHUMANN,

de af mig samt af ANIsITS, BALANSA och LINDMAN samlade och

största delen af de MostÉnsKa har jag sjelf bestämt. Denna

min förteckning anser jag vara förtjent att offentliggöras,

helst då jag är i stånd att i de flesta fall angifva, i hvilken

formation de anförda arterna normalt förekomma.

I den nu ifrågavarande familjen uppträda akarodoma-

tierna under tre (eller kanske fyra) hvarandra ganska olika

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. BANDL. BAND 2ä. AED. III. N:O 9. 59

typer. Den högst utvecklade bildas af de gropformiga (se

figurerna 1 och 6 på Taf. II i LUNDSTRÖMS afhandling). Doma-

tierna utgöras i detta fall af vanligen djupa gropar, hvilkas

mynning ligger på bladets undersida och antingen är mycket

trång, rund och nästan punktformig, 1 hvilket fall den i re-

geln ej är försedd med några hårbildningar, eller vidare, van-

ligen aflång, äggrund eller sprickformig, då den oftast är

mer eller mindre spärrad af hår. Med afseende på sitt läge

kunna de gropformiga domatierna förhålla sig på två väsent-

ligen olika sätt. Än äro de strängt bundna vid vinklarna

mellan hufvudnerven och de större sidonerverna, t. ex. hos

Coffea arabica L., de nedan anförda Coussarea-arterna och

Alibertia sessilis (VELL.) ScHUMANN, än äro de ordnade längs

hufvudnerven utan att stå i något sammanhang med sido-

nerverna, t. ex. hos fera arter af slägtet Rudgea.

Högt utvecklade äro också de domatier, som förekomma

hos en grupp Mapouria-arter, t. ex. M. caldasica MöLL. ARG.,

och som lämpligen kunna benämnas de flckformiga (se fig.

10 på Taf. II i LunpstrRöms afhandling). De bestå af bredare

eller smalare håligheter, hvilkas botten och tak bildas af

bladskifvan och en mellan hufvudnerven och en från den-

samma under en ofta mycket spetsig vinkel utgående sido-

nerv utspänd tjock hinna och sidorna af de båda nämnda ner-

verna. Mynningen är smal, ofta äfven temligen kort, och

spärras åtminstone i regeln af hår. Anmärkningsvärdt är,

att dessa högt utvecklade fickformiga domatier icke förekomma

längs hela hufvudnerven, utan endast på den öfre hälften af

bladen.

Grunda fickor med vid mynning förekomma i vinklarna

mellan hufvudnerven och de större sidonerverna, särskildt de

nedre, hos en och annan rubiacé, t.ex. Ladenbergia cuyabensis

(WEpbpD.) KLotzscH och Alibertia verruculosa SPENC. Moore. De

äro mer eller mindre dolda af långa hår, och dessa bildningar

utgöra en tydlig öfvergång till följande typ. Det torde till

och med tillsvidare få anses såsom osäkert, om den fickfor-

miga fördjupningen spelar någon nämnvärd roll i domatiet.

Såsom den tredje typen må uppställas hårtofsdoma-

tierna, väl bekanta för de svenska botanisterna, då de före-

komma hos några svenska växter, t. ex. Tilia europea L. och

Almus glutinosa WiLuip. (se fig. 1 på Taf. I och fig. 5 på Taf.

II i LunDstRÖMS afhandling). De stå otvifvelaktigt på ett

0) MALME, BRASILIANSKA AKARODOMATIEFÖRANDE RUBIACÉER.

lägre utvecklingsstadium än de ofvan omnämnda — åtmin-

stone gäller det dem, som förekomma hos de brasilianska

rubiacéerna — och i många fall torde det vara tvifvel under-

kastadt, om dessa hårtofsar verkligen normalt äro bostäder

för akarider. En mikroskopisk undersökning af epidermis

under desamma har jag icke i hvarje fall företagit; en ana-

tomisk skildring af domatierna ligger ej inom ramen för detta.

meddelande.

Hos några till den här behandlade familjen hörande bra-

silianska arter, t. ex. Chiococca brachiata RB. et P., Ixora densi-

flora MöLL. Are. och Rudgea eriantha (GARDN.) BENTH., är

bladkanten ned emot skifvans bas under en längre eller kor-

tare sträcka mer eller mindre tillbakaviken eller tillbaka-

rullad, och åtminstone hos den förstnämnda äro de på detta

sätt uppkomna gömslena bebodda af akarider. Vi hafva här

med all sannolikhet att göra med svagt utbildade exempel

på en fjerde typ akarodomatier, »Zuriäckbiegungen oder Ein-

faltungen»> (LUNDSTRÖM), som högre utvecklad och mera diffe-

rentierad uppträder hos en del andra brasilianska växter,

särskildt hos sådana som tillhöra Terebinthinee.

I allmänhet sakna de blad, som äro försedda med akaro-

domatier, för öfrigt alla slags hårbildningar utom på de

större nerverna. Undantagslöst gäller emellertid icke detta.

Så t: ex. har Cinchona carabayensis WEDp. på undersidan fin-

håriga blad och tydliga gropformiga domatier; och hos Guet-

tarda Burchelliana MöLL. Are. äro bladen äfvenledes finhåriga

och samtidigt försedda med hårtofsdomatier. Ett tätare och

styfvare indument på bladens undersida synes dock, såsom

LUNDSTRÖM framhållit, aldrig förekomma tillsammans med

akarodomatier (men väl med myrmekodomatier, t. ex. Duroia

saccifera (MaArt.) Hook. och Tococa formicaria MART.).

Vid en granskning af den 1 det följande lemnade förteck-

ningen öfver brasilianska domatieförande rubiacéer framgår

otvetydigt, att i synnerhet de högre utvecklade typerna af

dessa bildningar hufvudsakligen äro inskränkta till vissa

slägten. De djupa fickformiga domatierna t. ex. förekomma

hos här ifrågavarande växter blott inom slägtet Mapouria,

inom en grupp mycket nära beslägtade arter, och inom denna

grupp finnas inga andra domatier. Gropformiga domatier,

som ligga längs hufvudnerven men icke äro bundna vid nerv-

[a å

vinklarna, finnas blott hos slägtet Rudgea; inom samma slägte

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 9. 7

förekommer emellertid den andra varianten af den gropfor-

miga typen, men hos arter, som torde vara mindre nära be-

slägtade med de öfriga domatieförande. Denna sist nämnda

variant är den enda bland de högre utbildade typerna, som

anträffats inom slägtet Coussarea, der den uppträder hos ett

stort antal arter. Hos de stora slägtena Faramea och Psychotria

— hos de brasilianska arter af dem, som stått till mitt för-

fogande — saknas helt och hållet domatier. Ställer man sig

på evolutionsteoriens ståndpunkt, torde man med fog kunna

påstå, att akarodomatierna uppkommit, innan de nu lefvande

arterna utdifferentierats, och att de gått 1 arf till de ur-

sprungliga arternas descendenter. Detta hindrar icke, att

några af dessa, när de kommit under förhållanden, då doma-

tierna blifvit öfverflödiga, hafva förlorat dem eller ega dem

qvar blott i ett mer eller mindre reduceradt och rudimen-

tärt stadium.

De i det följande meddelade ståndortsuppgifterna visa,

att domatierna, särskildt de högre utvecklade typerna, så

godt som uteslutande förekomma hos buskar, som ingå i bild-

ningen af »Unterholz> i den glesare urskogen eller som växa

i utkanten af den sammanhängande skogen, eller i dungarna

(>capöes») i camposområdet. Detta gäller icke blott om rubi-

acéerna, utan i allmänhet om de brasilianska domatieförande

växterna. I capöes 1 Rio Grande do Sul voro ofta de städse

grönskande smärre träden och buskarna till åtminstone 30

procent försedda med domatier af ett eller annat slag. Det

är också dessa lokaliteter, som erbjuda de bästa betingelserna

för de epifylla parasiternas och ännu mer för de epifylla epi-

fyternas trefnad. Förutom ett lämpligt substrat, der de

kunna fästa sig och utan svårare hinder utbreda sig och som

lefver så länge, att de der kunna nå en mer eller mindre

fullständig utveckling, hafva dessa växter, och 1 synnerhet

epifyterna, i främsta rummet behof af en ganska stor fuk-

tighet. Redan det, att skog uppträder på en terräng, visar,

att fuktighetsgraden ej är så ringa, och nere 1 skogen är den

naturligtvis större än uppe i trädtopparna, dels derför att

afdunstningen der är mindre intensiv, dels derför att under-

vegetationen så godt som hvarje natt, äfven om regn icke

fallit, vattnas af den från trädens löfverk neddroppande daggen.

Med daggen eller regnvattnet medfölja från trädkronorna en

del organiska ämnen, som äro tjenliga till näring för den

8 MALME, BRASILIANSKA AKARODOMATIEFÖRANDE RUBIACÉER.

epifylla vegetationen. Det visar sig också, att denna är star-

kast och yppigast utvecklad hos buskar, som i högre grad

varit utsatta för dylikt »takdropp». Isynnerhet de gröna

epifylla växterna äro äfven i behof af en viss (ofta ej så ringa)

ljusmängd. I den tätaste urskogen saknas fanerogam under-

vegetation nästan helt och hållet eller är representerad blott

af klorofyllfria saprofyter eller parasiter. Men ljustillgången

behöfver ej blifva synnerligen stor, förr än en stor del gröna

skuggälskande växter infinna sig, 1 främsta rummet örter och

groddplantor af lianer. De i den täta urskogen uppträdande

buskarna hafva, så långt min erfarenhet sträcker sig, ofta

tunna och mycket späda blad med en sannolikt ej synner-

ligen lång lifslängd och synas i regeln ej vara mycket be-

svärade af epifyter. Så snart deremot skogen blir glesare,

infinna sig dessa 1 stor mängd. Bladen blifva der också i

regeln tjockare och fastare, och det är i allmänhet på sådana

blad akarodomatierna anträffas. Men de epifylla epifyterna

uppträda i afgjordt mindre mängd, oftast icke alls, hos de

akarodomatieförande formerna, oaktadt deras blad icke äro

skyddade genom någon hårbeklädnad, än hos öfriga buskar

med likartade blad; och detta förhållande synes mig lemna

ett godt stöd för LUNDSTRÖMS åsigt, att akariderna göra tjenst

som ett slags renhållningshjon för växterna. Ute i campos

uppträda epifylla epifyter i mycket mindre mängd, de kloro-

fyllförande så godt som icke alls. Der äro akarodomatier

mycket sällsynta, och de som anträffas, tillhöra nästan ute-

slutande den typ, som jag i det föregående betecknat såsom

lågt utvecklad, nemligen hårtofstypen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:09. 9

Guettarda L.

G. Burchelliana MULL. ARG.”

Mörr. Are. in Flor. brasil. Fasc. LXXXIV, p. 25.

Exemplar från Säo Paulo (REGNELL), Minas Geraes (REG-

NELL) och Matto Grosso (MALME).

Domatier 1 form af hårtofsar i vinklarne mellan huf-

vudnerven och sidonerverna. Bladen äro för öfrigt spar-

samt, fint och tilltryckt håriga på undersidan; ju sparsam-

mare detta indument är, desto tydligare framträda domatierna.

Bäst utvecklade äro de hos exemplaren från Matto Grosso.

Arten är en tagg- (eller rättare torn-) klättrande buske

och förekommer i trakten kring Cuyabå (i Matto Grosso) ej

sällsynt i de smala skogsband, som begränsa bäckarna i

»cerrados>.

Guettarda viburnoides CHAM. ET SCHLECHT., som är en cam-

posbuske, har på undersidan tätt ludna blad och saknar helt

och hållet domatier. Detsamma är förhållandet med G. uru-

guensis CHAM. ET ScHLECHT., hvilken enligt MostÉns antecknin-

gar förekommer såväl i campos som i »capoeiras» (busksnår

på öfvergifna odlingar och svedjeland).

Chomelia Jaco.

Ch. obtusa CHAM. ET SCHLECHT.

INT. ARG... vC: Pr. 02:

LUNDSTRÖM, 1. c. p. 29: Chomelia sp. Herb. REGNELL. Ser. II. N:o 131.

Talrika exemplar från Minas Geraes (LINDBERG, MOSÉN,

REGNELL, WARMING, WIDGREN), Rio Grande do Sul (LINDMAN,

MaLmME) och Paraguay (ANISITS, BALANSA).

Domatier i form af temligen grunda gropar i vinklarna

mellan hufvudnerven och de större sidonerverna; de äro i

kanten starkt håriga, och de större visa sig på bladets öfver-

sida såsom svaga bucklor. Antalet domatier på hvarje blad

vexlar rätt betydligt såväl på bladen af samma individ som

på olika individ. Vanligen äro de tre eller fyra; hos de af

BALANSA samlade exemplaren äro de nästan rudimentära.

Enligt mina iakttagelser i Rio Grande do Sul äro de be-

bodda af talrika akarider.

Växten, som är en buske, tillhör undervegetationen i

urskogen eller i »capöes».

x Med afseende på nomenklaturen följer jag Flora brasiliensis, hvilket i

ett arbete af den art som föreliggande synes mig vara det ändamålsenligaste.

10 MALME, BRASILIANSKA AKARODOMATIEFÖRANDE RUBIACÉER.

Chomelia Pohliana MöLL. Are. och Ch. pedunculosa MöLL.

ARG., som hafva på undersidan håriga blad, sakna domatier.

Chiococca P. BROWNE.

Ch. brachiata R. & P.

MU. ARG:sl. CP. 00.

Bladkanten är ofta ned mot bladets bas mer eller mindre

tillbakarullad, och i de på så sätt uppkomna gömslena bo

akarider. Huruvida dessas förekomst der är normal eller

endast tillfällig, måste dock ännu betraktas som en öppen fråga.

Ixora L.

I. densiflora MÖLL. ARG.

Mönb; ARG; 13/2. Pp. TU

Förhåller sig på samma sätt som Chiococca braclhiata KR.

& P. Lefvande exemplar har jag icke haft tillfälle att un-

dersöka, men att döma efter herbariematerialet äro gömslena

bebodda.

Växten är en buske eller ett ända till 3 m. högt litet

träd och växer inuti eller i utkanten af skogen.

Coffea L.

C. arabica DL.

Se LUNDSTRÖM, 1. c. p. 17.

Coussarea AuBL.

C. contracta (WALP.) MÖULL. ÅRG.

MöLD. ARG., 1C-p. d2:

LUNDSTRÖM, 1. c. p. 31: Coussarea contracta WALT.

Exemplar från Minas Geraes (REGNELL, WIDGREN) och

Sao Paulo (MosÉN).

Domatier i form af djupa gropar med bredt aflång eller

äggrund, trång mynning utan hår. Vanligen förekomma de

i vinklarna mellan hufvudnerven och de större sidonerverna,

någon gång nedanför de senare.

Arten är en större, rikt förgrenad buske och tillhör un-

dervegetationen i urskogen.

Domatierna hafva redan observerats af D:r HI. MOosÉn,

som på etiketten (till N:o 4175) säger: »Folia — — in axillis

nervorum lateralium poro (glandula?) instructa>.

C. congestiflora MULL. ÅRG.

MöLL. ÅRG., 1. c. p. 88.

Ett af SELLow samladt exemplar utan uppgift om lokal

och ständort. i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:0 9. 11

Domatier (i nerv-vinklarna) i form af små gropar med

jemförelsevis vid, rund mynning, som är spärrad af grofva hår.

C. nodosa (BENTH.) MÖLL. ÅRG.

IVEOTEL I ÄRG:, I 12e: po dl.

Ett af RIEpDEL samladt exemplar utan fullständig upp-

gift om lokalen.

Domatier i vinklarna mellan hufvudnerven och de större

sidonerverna, 1 form af djupa gropar med äggrund eller af-

lång mynning, som icke spärras af några hår.

Arten förekommer enligt RIEDELS anteckning »in umbro-

sis subhumidis» och är utan tvifvel att räkna till urskogs-

undervegetationens buskar.

MÖLLER observerade domatierna men ansåg dem vara

framkallade af insekter: »limbus foliorum — — — — subtus

ietu insectorum seepissime in axillis costarum secundariarum

alveolato-excavatus».

C. corcovadensis MULL. ARG.

Mim FÄRG, 1. Co Py dd.

Ett exemplar från Rio de Janeiro, samladt af RIEDEL.

Domatier (i nerv-vinklarna) 1 form af små, djupa gropar

med trång, rund öppning, som spärras af hår.

C. capitata BENTE. & HooKr.

MULTI: ARG, 1. C: Pp. 98.

Ett exemplar från Rio de Janeiro, samladt af RIEDEL och

utan någon uppgift om ståndorten.

Domatier af samma beskaffenhet som hos föregående art,

men mynningen ännu trängre (nästan punktlik) och ej spärrad

af några hår.

C. graciliflora (MART.) BENTH. & HooKE.

IMUTT. ARG. 10 Co Pp. LOL.

Exemplar från Rio de Janeiro, samlade af REGNELL och

WIDGREN.

Domatier (i nerv-vinklarna) i form af temligen djupa

och vida gropar med trång, aflång mynning, som ej spärras

af några hår.

Domatier af ungefär samma beskaffenhet som hos de nu

uppräknade förekomma otvifvelaktigt hos många (om icke

hos alla) i urskogen växande Coussarea-arter med glatta blad.

De äro ej sällan så stora och i ögonen fallande, att de sedan

långt tillbaka uppmärksammats af florister och systematici.

Hos C. porophylla (VELL.) MÖLL. ARG. (= Coffea porophylla VELL.)

hafva de t. o. m. gifvit anledning till artnamnet. Om C.

12 MALME, BRASILIANSKA AKARODOMATIEFÖRANDE RUBIACÉER.

ilheotica MöLL. Are. (1. ce. p. 87) heter det i diagnosen: »limbo

foliorum — — — — — subtus in axilla costarum secunda-

riarum late foveato-insculpto»; och i den följande beskrif-

ningen tillägges ytterligare: »coste secundarie in axillis

glandula ampla pallida 1,5 — 3 mm lata acute cirecumscripta

margine acuto elevato cincta faveosa prsedite» Äfven hos

C. leptophragma MöLL. Are. (1. c. p. 89) förekomma domatier,

att döma af MöLLErs beskrifning.

C. hydrange&efolia (BENTH.) BENTH. ET HooK.

MöLL. ÅRG., 1. ce. p. 94.

Exemplar från Säo Paulo (REGNELL, MosÉN), Minas Geraes

(REGNELL) och Matto Grosso (MALME).

Bladen som för öfrigt äro glatta, äro på undersidan för-

sedda med hårtofsar 1 vinklarna mellan hufvudnerven och

de större sidonerverna; sannolikt domatier af ett mindre ut-

veckladt slag.

"Arten är en i »cerrados»> växande högre buske eller ett

litet 2--3 m. högt träd.

Liknande hårbildningar, som sannolikt äro att tolka som do-

matier,förekommaäfven hos C. cornifolia(BENTH.) BENTH. ET HOoO0K.

C. Regnelliana MÖLL. AÅRG., som att döma efter habitus

är en »cerrado»-buske och har på undersidan håriga blad,

saknar deremot helt och hållet domatier.

Faramea AuBL.

Ingen enda af de i det REGNELLSKA herbariet förvarade

arterna af detta slägte har domatier. De af LUNDSTRÖM an-

förda numren ur den REGNELLSKA samlingen äro felaktigt

bestämda och tillhöra andra slägten.

Bladen äro ofta klädda af en rik epifyll alg-, laf- och

mossvegetation.

Rudgea NALISB.

R. parquioides (CHAM.) MÖULL. ARG.

MUD SÄREGNA Perl:

Exemplar från Rio Grande do Sul (MALME) samt ett af

SELLoW samladt utan närmare uppgift om lokalen.

Domatier i form af djupa, ganska stora gropar med aflång

eller nästan jemnbred, relativt bred mynning, som är spärrad

af talrika, krusiga hår; de förekomma längs hufvudnerven,

men äro ej bundna vid nervy-vinklarna.

Arten är en buske och förekommer i den glesare ursko-

gens undervegetation.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:0 9. 13

R. corymbulosa BENTH.

IMiKE. ARG, 1; 16: ps 1785

LUNDSTRÖM, 1. ce. p. 31.: Faramea sp. Ser. III. N:o 113.

Exemplar från Minas Geraes (REGNELL).

Talrika domatier i form af långsträckta gropar med trång,

eller jemnbred mynning utan hår; de ligga ordnade längs

hufvudnerven. alldeles inpå densamma, men äro ej bundna

vid nerv-vinklarna.

Ett af WIDpGerEen samladt exemplar har på undersidan

finhåriga blad och domatier af samma form som hos föreg.

men med mynningen delvis spärrad med hår.

R. lanceolata (CHAM.) BENTH.

MöLrL. ÅRG., 1. c. p. 180.

LUNDSTRÖM, 1. c. Pp. 3D.

Flera exemplar från Minas Geraes (REGNELL, WiDGREN).

Domatier i form af temligen stora gropar, med jemförel-

sevis vid, rund, aflång eller mera sällan jemnbred mynning,

som delvis spärras af hår. De ligga liksom hos föregående

art ordnade längs hufvudnerven utan att i regeln vara

bundna vid nerv-vinklarna.

Uppgift om ståndorten saknas på etiketterna, men väx-

tens hela habitus antyder, att det är en urskogsbuske; såsom

sådan uppträder den enligt WARMING vid Lagoa Santa.

R. myrsinifolia BENTE.

MiTT. ARG... 1. C3 ps 189.

LUNDSTRÖM, 1. c. p. 31: Faramea sp. Herb. Regnell. Ser III. N:o 111.

WIDGREN 180. MosÉn 564 et 565.

Talrika exemplar från Minas Geraes (MosÉn, REGNELL,

WIDGREN).

Domatier i form af stora, ända till 10 mm. långa gropar

med vanligen spricklik, lång, mera sällan aflång eller nästan

äggrund mynning, som är mer eller mindre spärrad af korta hår.

De äro talrika och ligga ordnade längs hufvudnerven, alldeles

inpå densamma, utan att vara bundna vid nerv-vinklarna.

Arten är i omgifningarna kring Caldas en i skogen van-

lig ända till 3 m. hög buske.

På bladen finns någon gång, men uppenbarligen mera

sällan, en epifyll svamp- och lafvegetation.

R. augustifolia MULL. ÅRG.

Mim. <ARG., 1:56. pi l94:

Ett af SEuLow samladt exemplar utan uppgift om lokal

och ståndort.

14 MALME, BRASILIANSKA AKARODOMATIEFÖRANDE RUBIACÉER.

Domatier i nery-vinklarna, små, med mycket liten, run-

dad och ofta af hår spärrad mynning.

R. micrantha MöÖLL. ARG.

MörLr. ÅRG.. 1. cop: 200:

LUNDSTRÖM, 1. c. p. 32: Psychotria fimbriata DC.

Exemplar från Alto Amazonas (SPRUCE).

Domatier i form af små gropar i nerv-vinklarna, med

liten rund mynning utan hår.

Domatier i form af gropar äro sannolikt ej sällsynta hos

de i urskogen växande Rudgea-arterna med glatta blad, ehuru

de i allmänhet blifvit obeaktade. I Flora brasiliensis finner

jag dem icke omnämnda mer än på ett enda ställe; om R.

bacciflora MöLL. ARG. (1. ce. p. 164) säges: »coste in axillis

seepe insectorum opere tumide et perforato-apertee».

Hos RB. eriantha (GARDN.) BENTH. och andra likaledes iur-

skogen växande arter, som hafva bladen finhåriga på under-

sidan, saknas gropformiga domatier; däremot är bladkanten

ned mot bladets bas mer eller mindre tillbakarullad, och de

på så sätt uppkomna gömslena synas utgöra bostäder för

akarider.

R. viburnoides (CHAM.) BENTH., en i »cerrados» förekom-

mande ända till omkring 3 m. hög buske, har på undersidan

tätt håriga blad och saknar, såsom redan LUNDSTRÖM fram-

hållit. (1. ec. p. 35), alla bildningar, som kunna tolkas som

domatier.

Psychotria L. (emend.)

Hos Ps. (Palicourea) suberocea MöLL. ARG. (1. c. p. 244) är

hårigheten på bladens undersida något starkare i nerv-vink-

larna; om här kan vara fråga om några domatier, synes mig

högst osäkert. Förhållandet är detsamma hos flera andra

arter af underlägset Palicourea, t. ex. Ps. (Palicourea) tabaci-

folia MöLL. Are. Bladen äro mycket tunna och af späd bygg-

nad och torde i allmänhet hafva en kort lifslängd och derför

icke vara i behof af några renhållningshjon.

Ps. (Palicourea) rigida (H. B. K.) Winnp. apud R. et S. och

Ps. (Palicourea) xanthophylla MörL. ARre., hvilka båda äro »cer-

rado»-buskar, sakna helt och hållet domatier.

Hos Eupsychotria-arterna har jag ej heller funnit några

bildningar, som kunna tolkas som bostäder för akarider. De

hos Ps. (Cephaölis) hancorniefolia BENTH. af LUNDSTRÖM (Å. c. Pp.

32) beskrifna domatierna synas mig vara af en mycket tvif-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:0 9. 195

velaktig art. Och i det ej ringa material af detta i Brasi-

lien mycket rikt representerade slägte, som stått till mitt

förfogande, har jag ej funnit en enda art, om hvilken jag

med full visshet kan påstå, att den eger domatier; åtmin-

stone de högre utbildade typerna, de gropformiga och de

fickformiga, saknas der alldeles.

Mapouria AUBL.

M. chionantha (DC.) MöLL. ARG.

Mönn. ÅRG., 1: ec. p. 307.

LUNDSTRÖM, 1. c. p. 34: Psychotria chionanthe Dec.

Exemplar från Minas Geraes (REGNELL).

Domatier i form af djupa gropar (på bladets öfversida

antydda genom bucklor) med temligen liten, högst 1 mm. bred,

rund mynning alldeles utan hår eller med mycket korta sådana.

De äro strängt bundna vid vinklarna mellan hufvudnerven

och de nedre, större sidonerverna.

Arten hör tydligen till urskogens buskvegetation.

M. alba (R. et P.) MöLL. ARG.

MöLrL. ARrG., 1. c. p. 393.

LUNDSTRÖM, 1. c. p. 34: Psychot. spec. Herb. Regnell. Ser. III. N:o 119.

Flera exemplar hufvudsakligen från urskogarna kring

Rio de Janeiro.

Domatier föga tydliga, i form af temligen grunda, breda

fickor med bred men trång mynning, som spärras af korta

fina hår. De äro strängt bundna vid vinklarna mellan huf-

vudnerven och de större sidonerverna och förekomma endast

i ringa antal och blott på den öfre hälften af bladen. Bla-

den äro glatta eller åtminstone nästan glatta, utom på huf-

vudneryven och de större sidonerverna, der de äro finhåriga.

M. Martiana MÖLL. ARG.

MöLL. ÅRrRG., 1. c. p. 394.

Exemplar från Minas Geraes, samlade af WARMING.

Domatier af samma beskaffenhet och med samma läge

som hos föregående art, men större och bättre utvecklade.

M. caldasiea MÖULL, ÅRG.

MöLL. ÅRG., 1. c. p. 400.

LUNDSTRÖM 1. c. p. 34: Psychotria sp. Herb. Regnell. Ser. III. N:o121.

Talrika exemplar från Minas Geraes (MosÉnN, LINDBERG,

REGNELL).

Domatier i form af djupa, smala fickor med mycket trång

mynning, som spärras af mycket korta hår. De äro strängt

bundna vid vinklarna mellan hufvudnerven och de större

16 MALME, BRASILIANSKA AKARODOMATIEFÖRANDE RUBIACÉER.

sidonerverna och förekomma endast på den öfre hälften af

bladet. Bladen äro på undersidan nästan glatta, utom på

de större nerverna, hvilka äro finhåriga.

Vid de Regnellska och Lindbergska exemplaren, som

hafva bestämts af MÖLLER ARG., saknas anteckning om stånd-

orten; de Mosénska äro samlade »in silva primeya» och »in

silva cedua». Växtens hela habitus antyder för öfrigt, att

den är en urskogsbuske.

Med M. caldasieca MöLrL. ARG. öfverensstämmer med af-

seende på domatierna M. tristis MÖLL. ARG. (1. c. p. 397), hos

hvilken de dock vanligen äro svagare utvecklade.

Denna domatiumtyp, den fickformiga, synes vara karak-

teristisk för en hel grupp af arter, som stå mycket nära

M. alba (R. & P.); hos några andra brasilianska rubiacéer har

den icke anträffats, åtminstone icke i så utpräglad form.

M. formosa (CHAM. et ScHLECHT.) MöLL. ARrRG., M. choeno-

tricha (DC-) MörrL. Are., M. cephalantha MÖLL. ARG. m. fl. andra

hafva tunna glatta blad, som erinra om dem hos de i skogen

växande buskartade Psychotrie, och sakna helt och hållet

domatier.

Cephalanthus L.

C. glabratus (SPRENG.) SCHUMANN.

SCHUMANN in Flor. brasil. Fasc. CIV, p 128.

Exemplar från Rio Grande do Sul (MALME, SELLOW).

Domatier i form af hårtofsar 1 vinklarna mellan hufvud-

nerven och de större sidonerverna; enligt mina iakttagelser

talrikt bebodda af akarider. Bladen äro för öfrigt glatta

eller åtminstone nästan glatta.

Växten är en hög, föga förgrenad buske, som förekom-

mer i snår eller i låg gles skog på fuktig mark.

Cinchona L.

C. carabayensis WEDD.

SCHUMANN, 1. c. p. 142.

Domatier i form af temligen grunda gropar (i nerv-

vinklarna) med vid, rundad eller oval öppning, försedd med

hår. Bladen äro på undersidan finhåriga.

Ladenbergia KLotzscH.

L. cuyabensis (WEDD.) KLOTZSCH.

BIHANG TILL K. SV. VET.”AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:0 9. 17

SCHUMANN, 1. c. p. 147.

Exemplar från Matto Grosso (MALME).

Domatier svagt utvecklade, 1 form af små, grunda, af

hårtofsar nästan dolda fickor i vinklarna mellan hufvud-

nerven och de större sidonerverna. Bladen äro för öfrigt glatta

eller i yngre stadium finhåriga utmed nerverna.

Arten är ett lågt, blott några meter högt träd eller en

trädlik buske, som oftast förekommer på öppna, blåsiga klip-

por, som långa tider hållas fuktiga af dimmorna, mera sällan

1 gles och låg urskog.

Hos L. hexandra (G. Don) KLotzscH, som har på under-

sidan tätt håriga blad, saknas domatier helt och hållet.

Hindsia BENTE.

H. longifliora (CHAM.) BENTH.

SCHUMANN, 1. c. p. 163.

Exemplar från Minas Geraes (RIEDEL, SELLOW).

Tydliga hårtofsdomatier i nerv-vinklarna liksom hos

Cephalanthus glabratus (SPRENG.) SCHUMANN.

Calycophyllum DC.

C. Spruceanum (BENTH.) HooK. FIL.

SCHUMANN, 1. c. p. 191.

Enligt den 1 Flor. brasil. gifna figuren och beskrifningen

i samma arbete har denna art väl utvecklade, gropformiga

och af hår skyddade domatier i nerv-vinklarna.

Coutarea ÅvBL.

C. hexandra (JACQ.) SCHUMANN var. pubescens (POHL) SCHUMANN.

SCHUMANN 1. c. p. 198.

Tydliga hårtotsdomatier i nerv-vinklarne (som hos Ce-

phalanthus glabratus).

Sickingia WiILLD.

S. tinctoria (H. B. K.) SCHUMANN.

SCHUMANN, 1. c. p. 228.

et S. Pikia SCHUMANN.

SCHUMANN, 1. c. p. 234.

hafva båda svagt utbildade, ej fullt säkra hårtofsdomatier i

nerv-vinklarna; den förra har för öfrigt glatta, den senare

på undersidan fint ludna blad.

Bathysa PRESL.

B. Mendoncei SCHUMANN.

18 MALME, BRASILIANSKA AKARODOMATIEFÖRANDE RUBIACÉER.

SCHUMANN, 1. c. p. 239.

Tydliga hårtofsdomatier i nerv-vinklarna; bladen för öf-

rigt glatta utom de större nerverna, som äro finhåriga.

Posoqueria AuBL.

P latifolia (LAM.) R. ET S.

SCHUMANN, 1. c. Pp. 338.

Bladen äro glatta på båda sidorna; mot bladskifvans

bas äro kanterna något tillbakarullade. De på så sätt upp-

komna gömslena torde utgöra bostäder för akarider.

Alibertia A. RICE.

A. verrucosa SPENC. MooRrE.

SPENCER MOORE in Transact. Linn. Soe. of London. 2:nd Ser. Vol. IV.

Part 3 (1895), p. 371.

Tydliga hårtofsdomatier med grunda fickor i vinklarna

mellan hufvudnerven och de större sidonerverna.

Exemplar från Matto Grosso (MALME).

A. sessilis (VELL.) SCHUMANN.

SCHUMANN, 1. c. p. 395.

LUNDSTRÖM, 1. c. p. 28: Alibertia sp. Herb. Regnell. Ser III N:o 97.

Domatier (i nerv-vinklarna) få, i form af små gropar

med mycket trång, rund eller aflång mynning vanligen utan

hår. De hafva äfven uppmärksammats af SCHUMANN, som l.

ec. säger: »foliis — — — — subtus siepe in axillis nervorum

dermatiis!) poro pertusis imstructis».

Hos var. reticulata SCHUMANN äro domatierna bättre ut-

vecklade, med större mynning, som delvis spärras af korta hår.

A. elliptica (CHAM.) SCHUMANN.

SCHUMANN, 1. c. p. 389.

LUNDSTRÖM, 1. C. p. 28.

Svagt utvecklade hårtofsdomatier i nerv-vinklarna.

A. concolor (CHAM.) SCHUMANN.

SCHUMANN 1. c. p. 358.

LUNDSTRÖM 1. ce. p. 28.

Väl utvecklade hårtofsdomatier i nerv-vinklarna, ofta

med en gropformig insänkning och således bildande en öfver-

gång till den gropformiga typen.

ty Errore typogr. pro domatiis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:0 9. 19

Zusammenfassung.

Die von LUNDSTRÖM” aufgeföhrten brasilianisechen akaro-

domatienfäihrenden Rubiaceen sind in mehreren Fällen un-

vollständig oder sogar unrichtig bestimmt und hatten deshalb

eine genaue Revision von nöten.

Bei den brasilianischen Rubiaceen sind die Akarodomatien:

A) Gribehen (mit enger, oft unbewimperter oder mit

weiterer, gewöhnlich bewimperter Mändung):

a) in den Nervenwinkeln (LuNDstrRöM,l. c. Taf. II. Fig. 1.),

b) längs dem Hauptnerven, aber nicht an die Nerven-

winkel gebunden (LunNDstrRöM, 1. ce. Taf. IL. Fig. 6.);

B) Täschehen (tief, mit enger, bewimperter Mändung oder

seicht, mit breiter Mindung) in den Nervenwinkeln (LUuND-

SrRoMskae kat. IL Fig: 10);

C) Haarschöpfehen in den Nervenwinkeln (vergl. LUND-

SrRöMN Le! Taf. II. Fig. 5.)

'Ausserdem kommen an der Basis der Scheibe Zuriickbie-

gungen der Blattränder vor, die vielleicht als Domatien zu

erklären sind.

Die höher entwickelten Domatien, die Gräbehen und die

Täschehen, treten, wie aus folgendem Verzeichnis her-

vorgeht, hauptsächlich innerhalb gewisser Gattungen oder

Artengruppen auf und sind zweifellos als eine phylogenetisch

alte Errungenschaft der betreffenden Pflanzen auzusehen.

Die akarodomatienfihrenden Species (Sträucher oder

kleine Bäume) wachsen hauptsächlich — die mit Gribcehen-

oder Täschehen-Domatien versehenen fast ausschliesslich —

als Unterholz im lichteren Urwalde, an den Waldrändern

oder in den »Capöes». An eben denselben Standörtern ge-

deihen am besten die epiphyllen Algen, Flechten, Pilze und

Moose. Die domatienfährenden Pflanzen werden von densel-

ben viel weniger (oft gar nicht) belästigt als die äbrigen

mit unbehaarten Blättern versehenen Sträucher des Unter-

holzes; die Ansicht LUuUNDstRÖMS, die Akariden wirkten unter

anderem als Reiniger der bewohnten <Blätter, gewinnt

durch diese Thatsache eine kräftige Bestätigung.

+ Pflanzenbiologische Studien. II. (Upsala 1887.)

20 MALME, BRASILIANSKA AKARODOMATIEFÖRANDE RUBIACÉER

Brasilianische akarodomatienföhrende Rubiaceen:

Ch. obtusa Cham.

. graciliflora

. porophylla (Vell.) Mill. Arg.

. ilheotica Mill. Arg.

. leptophragma Mill. Arg.

. hydrange&efolia (Benth.) Benth. & Hook.

. bacciflora Mäll.

. eriantha (Gardn.) Benth.

1 =-J--0 == JA -J-

Guettarda L.

Burchelliana Mill Arg. .

Chomelia Jaco.

& Schlecht. .

Chiococca P. BROWNE.

Ch brachiata R. & P..

Ixora L.

. densiflora Mill. Arg.

Coffea L

SARADICA Li,

Coussarea AUBL.

. contracta (Walp.) Mill. Arg. .

. congestiflora Mill. Arg. .

. nodosa (Benth.) Mill. Arg.

. corcovadensis Mill. Arg.

. capitata Benth. & Hook.

(Mart.) Benth. & Hook.

cornifolia (Benth.)Benth. & Hook.

Rudgea SALISB.

. parquioides (Cham.) Mill. Arg. .

. corymbulosa Benth.

. lanceolata (Cham.) Benth .

myrsinifolia Benth.

. angustifolia Mull. Arg. .

. micrantha Mill. Arg.

Arg. .

"U[9HULMUIATIN

u9p UT UIYVYnIK

"u9punqog

T9XUTMUJAIIN op

uB YT UIIgquIug

"us

"u9qdsdogosreBH

I9puBIJJLIT Ip

ugdunIIrgq YInINZ

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:0 9. Zi

Mapouria AUEL.

M. chionantha (DC.) Mill. Arg.

M. alba (BR. & P.) Mill. Arg.

M. Martiana Mill. Arg. .

M. caldasieca Mill. Arg. .

M. tristis Mäöll Arg

Cephalanthus L.

Cinechona L.

C. carabayensis Wedd. .

Ladenbergia KLoTzscH.

| A. cuyabensis (Wedd.) Klotzsch

Hindsia BENTE.

| H. longiflora (Cham.) Benth. .

Calycophyllum DC.

C. Spruceanum (Benth.) Hook. fil.

Coutarea AUEL.

bescens (Pohl) Schumann

Sickingia WiLLD.

. tinctoria (H. B. K.) Schumann

. pikia Schumann .

Bathysa PREsSL.

DD PD

B, Mendoncei Schumann

Posoqueria AvBL.

P. latifolia (Lam.) R. & S&S.

Alibertia A. RicH.

. verrucosa Spenc. Moore .

. sessilis (Vell.) Schumann .

. elliptica (Cham.) Schumann .

fen

. concolor (Cham.) Schumant .

C. glabratus (Spreng.) Schumann .

C, hexandra (Jacq.) Schumann var. pu-

p AR N

gå | se TSE

ER & = Lar

4 NAS = = =

SÅ CSR Av 2 Te

Biltest 3 TNA

Dm = - =

är Biel = S: Em

SC = 3 398

STON 2 So EE

ANS BE a = [SY

lr = > o KR

NS > B HH 3

E AN : SB

| |

= = + — | =

-— — — — I -—

| |

I I

| |

— = AR dd

än ina = = =

La AES ES 2 PE

| |

I + 9 SS

EM a SE 2 KR

| äre

| |

NN RE GL KS SA

KYRA |

| |

RR — | EA

I | |

+?) — — äE =

Bei den brasilianischen Arten der Gattungen Faramea

und Psychotria (im Sinne MöLLErs) sind bis jetzt keine Aka-

rodomatien gefunden worden.

ond

UT vå Å

il ) a TISK

aska Ren h i tusndöt 30 DSER

djur É | | | orvkall

halm, "| | | > dist

| | b | | TN

ie | CS KO Han GA

Tv medan endåR

veckan

| AON

4 || | Äsi

vå ditt 4 [| é Ft ' iänmnnA NT ITE at (

| i | X | | sr

Proc . tröst

| ; | | nee haga

| and | | q Ke [

I | jakt siat nå

Å i | LVR Legs] Af EE RN d

| j a | TT

| hb n ” SUK FÅR er Jå Un Aj

| i FNsUger eN | ,; ) ITNE GC |

Iller ta has vt i AM j | ndra Lu

| SR ENN f L. ngar 1

MARE: Hatt Plsaly strl ade vivid lie il

RANA SNART AT butan RT SAN

Un |, db a | i älvuåvs tralirnt

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 25. Afd. HI. N:o 10.

STUDIER

ÖFVER

DE SYDNERIKISKA BARASKOGARNES

UTVECKLINGSHISTORIA

RUTGER SERNANDER.

MEDDELADT DEN 13 DECEMBER 1899.

GRANSKADT AF TH. M. FRIES OCH V. WITTROCK.

STOCKHOLM

YCKERIEY. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1900

HadktaAViske roa

HJ fö KH VTA a

NM | NYde åå IKT LA anfall UVI tg ARG i N -

å är KS

I det område, jag här kallat södra Nerike, inbegriper jag

de stora socknarne Lerbäck, Bodarne, Snaflunda, Askersund

och Hammar samt södra delarne af Viby och Halsberg. Det

är ett kuperadt på 90—237 meters höjd öfver hafvet beläget

högland, skiljes 1 norr genom en skarpt markerad förkast-

ningslinie från den relativt lågt liggande Halsbergsslätten,

sluttar åt öster långsamt mot Svennevads och Boos” mera

lågt liggande skogar och odlade marker och öfvergår 1 söder,

vester och nordvest i Östergötlands, Vestergötlands och vestra

Nerikes bergs- ock skogstrakter.

Berggrunden består af arkäiska bergarter, hufvudsak-

ligen granit och gneis med några inlagrade urkalkstockar,

men framträder endast i mindre, om ock mycket tätt liggande

bergknallar ur det täcke af morängrus och rullstensåsbild-

ningar, som istiden lagrat öfver densamma. Det efter land-

isens afsmältande inbrytande glacialhafvet täckte omkring

1/5 af området, men har endast på de lägst liggande delarne

afsatt en sandig lera och vid samt i närheten af högsta

gränsen för sin utbredning — i öster 140 och i vester om-

kring 150 m. ö. h. — omlagrat moränerna till svallgrus.

Landet är, som nämdt, starkt kuperadt. De otaliga i

allmänhet mycket små depressioner, hvilka antingen äro hål-

kade ur sjelfva berggrunden eller bildade genom sättet för

grusaflagringarnes anhopande, äro oftast fylda af vatten eller

torfmossar. 1

Södra Nerike bildar de nordligaste delarne af de gamla

beryktade skogstrakterna Tiveden och Tylöskogen. Trots

den storartade skogsafverkning, för hvilken trakten under

1 Sveriges Geol. Undersökning, Ser. A. Kartbladen Brefven (63) och

Askersund (84).

4 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

detta århundrade varit utsatt, har den ännu bibehållit sin

karakter af barrskogslandskap. Skådar man ut öfver trakten

från någon af de centrala utsiktspunkterna, är det ett tätt,

blånande täcke af barrskog, som klädande kullarne och fälten,

åt alla håll möter blicken, och de många luckor, som kul-

turen gjort i detta täcke, synas försvinnande små. Om man

nu undantar de talrika, men föga vidsträckta mossarne och

kärren, som ligga dolda mellan dessa kullar och fält, finnes

det ej heller några växtsamhällen mer än barrskogarne, som

på det stora hela trycker en verkligt karakteristisk prägel.

Ingen af de andra formationer — skoglösa bergkullar med lat-

och mossformationer, skogsfall och hedar, ängarnes vexlande,

svårtydda formationsserier, hagarne med björk och asp i olika

proportioner, strandsnår och lunddälder kring sjöarne och

vattendragen, grupper af ädla löfträd flerstädes vid Vettern

och på ett knapt tjugutal punkter i öfriga delar af området —,

hvilka alla jemte den af odlingen eröfrade jorden bidraga att

åstadkomma luckor i detta täcke af barrskog, intager så stora

ytor, att den i egentlig mån på de ej försumpade markerna

nedtrycker barrskogens dominerande plats i vegetationens

skaplynne.

De närmast följande raderna äro afsedda att söka klar-

göra dessa barrskogars nuvarande sammansättning och ut-

vecklingshistoria samt att sedan ur denna undersökning, kom-

binerad med hufvudresultaten af hvad jag funnit i fråga om

traktens kvartära växtpaläontologi, söka få fram deras historia

under förgångna tider och dermed orsaken till deras be-

stämmande rol 1 nutidens växtlighet.

Med afseende på den nomenklatur, som användes vid stånd-

ortsanteckningarne, följes härvidlag så nära som möjligt de

af NORruinN och Hurt fixerade beteckningarne:

Ymmighetsgrader: ymnig (y-.), riklig (r.), strödd (s.), tunn-

sådd (t.) och enstaka (e.).

Beskuggningsgrader: 1—5.

Fuktighetsgrader: 1—6 = siccissimus—humidus och 7—10

= UdUusS—aAaQUuosissimus.

Skiktindelningen: a = högsta skogsskiktet, b = lägsta

skogsskiktet, c = snårskiktet, d = högsta fältskiktet, e =

mellersta fältskiktet, f = lägsta fältskiktet och g = botten-

skiktet.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:0 10. 5

Då torra—friska sand- eller gruslager barläggas, upp-

står förr eller senare ur de kolonier, som ha vuxit upp med

eller utan inskjutna mellanstadieformationer, bland hvilka

de s. k. gräs- och örtbackarne, äro de förnämsta, ett trädbe-

stånd. Detta består antingen af tall, björk, asp eller Alnus,

eller ock af dessa trädslag i vissa blandningsförhållanden.

Finnes tall rikligt i grannskapet, börja dess frön snart att

föras hit, gro och utveckla sig vidare. För att förstå hvilka

förändringar dessa uppväxande träd åstadkomma i under-

växten, meddelas en ståndortsanteckning öfver en örtbacke,

som tyckes vara dömd att omedelbart öfvergå till tallskog.

Örtbacke vid Klockarhyttan i Lerbäck 181391.

Areal: 8 x 3 meter.

Begränsning: I N.O. och S. O. lika med lokalen, i S. V. en

åker, 1 N. V. ungefär likartad vegetation (Aira flexuosa vanlig)

med ett par unga tallar.

neej: sluttar 100Kåt SV.

Jordmån: Fin mosand med ett ytterst tunnt matjordslager.

Fuktighetsgrad ?/,,. Nederbörd förut ganska stark.

Beskuggning O.

DBestånd (Fig. 1.):

e) Viscaria purpurea, s.

Festuca rubra e—t.

>» Ovina >

Campanula rotundifolia e.

Achillea Millefolium e.

ÅAira flexuosa e.

Centaurea scabiosa e.

Trichera arvensis e.

Agrostis vulgaris e.

Trifolium arvense e.

» pratense e.

f) Hieracium Pilosella s.—r.

Scleranthus perennis t—Ss.

Achillea Millefolium t. steril.

Calluna vulgaris e.

Viola canina e.

Potentilla argentea e.

Carex ericetorum e.

Phleum pratense e.

SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

g) Cladonia fombriata )

> pyxridata .

? Sa | tillsammans r.

» gracilis " verticillata |

» rangiferina B silvatica e.j

Fig. 1.

e t S 7

. d last

NN |

| |

2 SN SAG PN ID NS r

PES | ALC AR ART DR LPA

Xx x | Xx | ET DET DK FIELD SAKTA SINE SAN SRS SNIA

KI RE [S NBS KPTTKTA K HMKHKöKKKAKRKK KR HIRKR

Karaktärsväxter:

e Gräs, Viscaria.

f Hieracium Pilosella, Scleranthus.

g Polytricha och Cladonize.

Polytrichum piliferum Yr.

» juniperinum längs nordvestra kanten s.

Peltigera camina e.

När nu tallen »ikligt inkommit i denna formation och

uppnått mer än ett tiotal år, finnes ej mycket kvar af den

ursprungliga gräs- eller örtbacken.

Örter och gräs finnas

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 10. 7

sällan mer än enstaka och oftast i sterila exemplar. Under

några tiotal år inkomma ej heller de för fält- och botten-

skikten nya elementen i synnerligen stora kvantiteter till följd

af beskuggningen från det allt mer tätnande trädbeståndet.

Bärris och Hylocomia finnas mer eller mindre sparsamt, men

Polytrichum juniperinum, som oftast saknas i den utvuxna tall-

skogen, uppträder ej sällan tunnsådd eller mera. Följande

ståndortsanteckning är afsedd att visa, huru långt reduktionen

af undervegetationen kan gå i en sådan ung tallskog.

Tallskog nära vestra stranden af sjön Skiren1 Bodarne

18388.

Den antecknade platsen är 45 m. i N. och 8., 15 i Ö.

och V., ligger ungefär 23 m. från Skiren, mot hvilken den

mycket obetydligt sluttar. Tallskogen fortsätter åt sidorna

ett par hundra meter med ungefär likartad vegetation och

dito ståndortsförhållanden.

Ligger på fin sand med fuktighetsgraden 3. Sanden täckes

af ett I em mägtigt lager af föga förmultnade barroch kvistar.

Bestånd (Fig. 2.):

a) saknas

b) Pinus silvestris, mycket ymnig. Beståndet omkring

30 år gammalt. Alldeles utdöda, mycket gängliga träd voro

tunnsådda; ungefär lika många egde blott en mycket liten

barrbuske i toppen. Medelomkretsen på 10 träd 1 m. ofvan

marken var 30 cm. (max. 50—min. 19)

c) Picea Abies e. Dålig växt, de sista toppårskotten i medel-

tal 2 em.

d) saknas.

e) Picea Abies. De sista årsskotten 2 cm.

f) Antennaria dioica e.

Hieracium Pilosella e.

Myrtillus nigra e.

» uliginosa e.

Vaccinum Vitis idea e.

Cerastium vulgatum e.

Calluna vulgaris e.

Betula alba e.

Luzula campestris v. pallida e.

ÅAgrostis vulgaris e.

Festuca ovina e., mest steril.

Melampyrum pratense e.

S SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

g) Hylocomium parietinum e.

Dicranum undulatum e.

Blepharozia ciliaris e.

Polytrichum juniperinum e.

Fig. 2

e E S , Y

SR la

| Xx Xx >

| > X Xx Xx Xx

> X X 2 KA LODGE

e Ö I

: |

AES (DR

gåx>I R - ij YT) rt s KR

Karaktärsväzxter :

b Tall.

cXIGTan.

e Gran.

f£ Ris, örter.

g Mossor.

Mot stranden, der ljus inkom från sidorna, öfvergick denna

tallskog i en par meter bred remsa med ymnig Hylocomium

parietinum och strödda ris.

Dessa täta tallskogar glesna temligen snart, dels af sig

sjelfva, dels, som naturligt är, i de Aesta fall genom uthuggning.

Innan vi öfvergå till den formation — Pinetum hylocomiosum

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0O 10. 9

SERNANDER — som nu utvecklas, skola vi undersöka en annan

formationsserie, der tallen är det första träd, som inkommer,

och i hvars kedja denna formation också inrycker.

Inkomma ej trädplantor i en gräs- eller örtbacke, öfver-

går denna så småningom till ett Callunetum, hvilken forma-

tion jag på grund af de 1 bottenskiktet ofta ymniga Hylo-

comierna (mest H. parietinum) skulle vilja benämna Callu-

netum hylocomiosum. Uppträdandet af ljungen håller jemna

steg med försvinnandet af matjorden. I dessa calluneta upp-

träder snart tallen. Följande ståndortsanteckning visar en

sådan fullt utvecklad formation, i hvilken tallen redan börjat

uppträda och som uppkommit ur en fattig gräs- eller ört-

backsformation af ungefär den typ, som meddelas sid. 5

Ljunghed vid Hult 1 Lerbäck 18991.

Areal rektangel 28 (Ö—V.) x 16 m (N—S.)

Är ett mot söder svagt sluttande mosandsfält med tem-

ligen jemn relief och med följande

Begränsning. I Ö. och V. liknande vegetation, i S. ge-

nom en gärdesgård skild från ett medelålders pinetum hylo-

comiosum, 1 N. af en bred remsa ljunghed med något afvikande

vegetation, sannolikt härledande från inflytandet af bredvid

belägen åker.

Jordmån. Under det 10 cm mäktiga mosstäcket vidtog

mosand, i de öfre delarna ngt. mörkfärgad af en torfartad

substans.

Fuktighetsgrad 3/1, (Nederbörd förut ganska stark).

Beskuggning från tallskogen söderifrån !/..

Bevattningssätt. Något vatten sipprar antagligen från

sluttningen norrifrån.

Bestånd (Fig. AE

a) —

b) —

c) Pinus silvestris t—s. Exemplaren omkring 15 år gamla

3,5—1,75 m. höga. De 5—6 sista toppårskotten kraftiga och

långa. På långskotten kvarsitta dverggrenarne från och

med 1889.

Picea Abies e. Tvenne träd, 2 meter höga, omkring 15

år. (Toppskottet af den ena var angripet af Aecidium coruscans).

d) Pinus silvestris e—t. Ungefär jemnåriga med tallarne

i snårskiktet, men med svagare växt.

Piceg. Abies e.

10 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

Juniperus communis 1 ex.

Betula verrucosa 1 ex. 110 em högt, 4 år gammalt.

Epilobium angustifolwuwm t—e.

e) Calluna vulgaris y, men ej fullt täckande, grenarne

uppstigande, i medeltal 37 cm höga.

Festuca ovina s.

Aira flexuosa t—fv. s.

Potentilla Tormentilla e.

Lotus corniculatus e.

Calamagrostis epigejos mot norra kanten.

Ågrostis vulgaris e.

Viola canina e.

Pinus silvestris e. (6 å 7 år)

Picea Abies e.

Juniperus communis 1 exemplar.

f) Carex pilulifera e.

Luzula pilosa e.

Vaccinium Vitis idea r—s (på bladen Ezxobasidium

Vaccinii). 2

Arctostaphylos uva ursi 1 enstaka fläckar.

Empetrum nigrum 3 > » nära södra

gränsen.

g) Hylocomium parietinum y.

> proliferum e.

Dicranum undulatum Yr.

spurium e.

scoparium e.

Cladonia rangiferina s.

> » B silvatica e.

Peltidea aphtosa e.

På en gammal stubbe funnos Cladonier (gracilis, pyxidata,

fimbriata 0. s. V-.)

På de äldre tallarnes nedre del funnos strödda—rikliga

lafvar såsom Parmelia physodes (mest), Cetraria juniperina

0. s. v. På Calluna består lafforan af Parmelia hyperopta

och diffusa. På granarnes nedre del var Parmelia physodes

vanlig. — Nästan alla tallbarr af årgången 1889 eller äldre

voro angripna af Lophodermium pinastri.

På några mindre depressioner var vegetationen afvikande.

Öfver det svällande Hylocomium parietinum-täcket bestod hela

öfverväxten af

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:0 10. 11

Vaccinium Vitis idea t—s.

Luzula pilosa e.

Calluna vulgaris e.

Festuca ovina e.

Några steg från lokalen förekom Pulsatilla vernalis e. i

ljungen.

Fig. 3

e t e 1 Y

— Ce EE NE ENSE ke

I I

| |

a I

2 . > CC. |

I I |

Db I

| I

XX | TAS |

va SKP) ROSP |

€ I

SS SRS |

SC CN KK |

SS | |

,d |

Xx | |

RKA X UD 4 >< Xx >< 2 Xx Xx Xx X< Xx Xx Xx xX Xx Xx > Xx

e Xx Xx | XR AS PAMPAS x< Xx Xx Xx Xx > Xx Xx < < xX Xx Xx xX Xx Xx

Sf] [Bele Br KKR KR

g EU TAS [LG DK DR | x >< Xx x Xx | X Xx i x Xx Xx x x< Xx X Xx Xx

Karaktärsvägxter :

GTall

d Epilobium angustifolium.

e Ljung

f Lingon.

g Hylocomium parietinum.

På remsan mot åkern i norr växte ingen ljung, men Cala-

magrostis epigejos (riklig), Hypericum quadrangulum, Trichera

arvensis, Fragaria vesca, Stellaria graminea och Aclhillea Mille-

folium.

12 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

Under den vidare utvecklingen blir tallbeståndet allt tä-

tare och tätare, och under detsamma glesna ljungen och Hylo-

comium. Vid ett visst skede måste emellertid åtskilliga tallar dö

ut, men de förändringar, som nu inträda skola strax behandlas,

sedan vi tagit reda på vegetationens utveckling på bränd mark.

Fig. 4.

e t e 7 År Yy

a |

| |

c |

Xx X Via AR <

dl Xx X|> < | FNS KU DVI HEN

AR | Xx Xx SG INDK I

| PER S HB RE:

FAS SSE Stal Ser SA |

VIERA X TOS PS x KOKS

Karaktärsväxter:

d Ljung.

f£ Lingon.

g Polytricha och Cladoniz.

På bränd mark kan »ljungbacken» också blifva begynnelse-

formation, men får då ett från kolonistadiet härstammande

bottenskikt af Polytricha (P. juniperinum och piliferum) samt

Cenomyce-former. Se här ett exempel på denna formation i

ett temligen ungt skede, innan ljungmattan fullt slutit sig.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:0 10. 13

Ljungmo: Stenkumla egor, Lerbäck, 18287.

Begränsning: En rektangel 3,5 x 2,5 meter, begränsad

af omkring 15-årig tallskog, som uppväxt på likartad mark,

d. v. s. mosandskullar. I öster begränsas lokalen af en gång-

stig, bakom hvilken gammal barrskog vidtar. I detta skogs-

bryn finnes Pulsatilla vernalis. Tutar några grader åt S.

Beskuggning Y/..

Relief temligen jemn; barr, tallkottar o. s. v. belamra

marken på stora fläckar.

Fuktighetsgrad !/,, (efter långvarig torka).

Myllan är 1 cm eller saknas, mycket mager och kolblandad.

Bestånd (Fig. 4.):

a) b) c) saknas.

d) Calluna vulgaris r., stora cirkelrunda buskar, som här

och där beröra hvarandra, grenar uppstigande, 50 em höga,

står på gränsen till e).

Pinus silvestris 1 exemplar.

e) — :

f) Vaccinium Vitis idea strödd mellan ljungbuskarne.

Carex ericetorum e.

Pinus silvestris 1 exemplar.

g) Polytrichum juniperinum

> piliferum Yr.

Dicranum undulatum e.

Cladonia rangiferina t.

> B silvatica s.

» gracilis a« chordalis s.

2 > 0 cornuta t.

» furcata +.

flv. ersättande hvarandra.

» squamosa t.

> defornvis +.

Lecidea granwuwlosa t.

» ostreata e på brända trädbitar.

På likartade lokaler i grannskapet var Arctostaphylos ej

sällsynt.

Sedan ljungen slutit sig, utvecklas denna formation snart

till en tät tallskog. Ännu då denna nått en ålder af fram-

emot 30 år, är ljungen ymnig, men ej täckande. Den är

dock nu mycket risig och torr. Bottenskiktet blir tunnare,

och några Hylocomier börja inkomma. Följande ståndorts-

anteckning kan tjena som belysning af detta stadium.

14 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

Ung tallskog nära föregående ståndortsanteckning 18387.

Lokalen är 8 meter i qvadrat och utskuren ur likartad ve-

getation.

Beskuggning ?/s.

Fig. 9

e t S 7 Yy

b |

KG KR FE PIKTTAN kå » < xX < FE DE Xx <

(PAS Sd FSS FD SS ARD SI DG SENT ESSER KK SG IRS

20-125 Ir Sal TAS ANN FRAS < Xx Xx | Xx ox X

RES ESKS Xx xX < Xx < <X Xx Xx Xx Xx X

KAR | KRA NS IRENE SR SE a

Fil SR KX x |

ERIERA EE EE KI

Karaktärsväxter :

ex "Fall,

e Ej täckande ljung.

f Lingon.

g Polytricbum juniperinum.

Relief temligen jemn; några kolade stubbar funnos; mycket

barraffall.

Fuktighetsgrad 1—?/,,.

Myllan öfver mosanden 1-—-2 cm djup, mager och kol-

blandad.

Lokalen lutar 12” åt V.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 10. 15

Bestånd (Fig. 5.):

a) —

b) —

ec) Pinus silvestris y, omkring 15 år gamla träd, dessa

ända till marken risiga, 4—6 meter höga, medelomkrets (1

meter ofvan marken) 18 cm. Dessutom funnos några lägre

träd 12 å 13 år gamla, som äro i medeltal I em i omkrets

och synas stadda i utdöende.

d) Pinus silvestris e.

Populus tremula e.

Betula odorata e.

e) Calluna vulgaris y.

Eqwisetum hiemale e.

f) Vaccinium Vitis idea s.

Myrtillus nigra e, mera vid stubbarne.

Luzula pilosa e.

Lotus cormiculatus e, steril.

Festuca ovina e, steril.

Picea Abies, 1 exemplar.

g) Polytrichum juniperinum ymnig der ljungmattan ej var

sluten, nästan nående upp i f).

Hylocomium parietinum e.

> proliferum e.

Diecranum undulatum t.

Cladomia rangiferina

; FOS Sk Np gala gäller den ie

> gracilis a« chordalis ; :

Sok | ljungmattan slutit

östnds ( sig; de tre först-

feikebde | nämda vanligast.

sqvamosa ]

På tallarne växte:

Parmelia physodes s.

Alectoria jubata t.

Cetraria juniperina e.

Cladonia sp. steril på stammarnas nedersta del.

De gamla stubbarne voro bevuxna med Cladonia rangife-

rina, silvatica, gracilis a« chordalis, botrytes, Lecidea granulosa.

På mycket skarp sand kunna Calluneta, i hvilka då Arcto-

staphylos alltid ingår, uppstå direkt ur kolonier. Ett exem-

pel på en sådan koloni kan anföras från Ö. Laxsjön på Tive-

16 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

den. På svagt sluttande sjösand, som sträckte sig 12 meter

mellan skogsbrynet och den antagligen sänkta vattenlinien,

växte (182858):

ÅArctostaphylos Urva urst

Calluna vulgaris

Poa annua

Gnaphalium uliginosum

Juncus supinus

Ranunculus Flammula samt

Pinus silvestris i tunnsådda exemplar med dålig växt.

Vare nu sig tallskogen uppkommit direkt ur en gräs- och

örtbacke eller ur callwneta, börjar den att, som ofvan nämts,

sedan den blifvit något äldre, att af sig själf eller genom

menniskans ingripande glesna. Stora förändringar inträda

nu. Hylocomierna sluta sig jemte Dicranwm undulatum till

ett tätt bottenskikt. Vaccinium Vitis idea eller Myrtillus

mgra blifva rikliga i fältskikten. Ljungen håller sig kvar,

men låg och med dålig blomsterbildning; endast i skogsbrynen

och i luckor 1 beständet utbildas den normalt och mera ym-

nigt. Har tallskogen uppstått ur formationer utan ljung, är

det också blott på sådana fläckar, som den sedermera kunnat

infinna sig.

Den formation, som nu uppstått, har jag i en uppsats

»Die Einwanderung der Fichte» (Englers Bot. Jahrbächer Bd

15) benämt Pinetum hylocomiosum och sökt visa vara en af

Skandinaviens vigtigaste växtformationer. Jag skall meddela

ett par exempel på dess enformiga sammansättning. De visa

ett yngre och ett äldre stadium.

Tallskog på Hults egor i Lerbäck 182991.

Lokalen bildar en rätvinklig triangel med kateter resp.

36 och 32 m. Hypotenusan utgöres af en körväg. Utskuren

ur likartad formation.

Relief : svag sluttning åt S.; marken ngt. ojemn, belam-

rad med ris och bråte.

Jordmån: Under det 6 cm mäktiga Hylocomium-täcket

vidtog mosand, uppåt något myllblandad, men utan torf-

substans.

Fuktighetsgrad 3/,,, (nederbörd förut ganska stark).

Beskuggning ?=3/..

Bestånd (Fig. 6.):

a) -—

| BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 10. 17

b) Pinus silvestris rt. Rak stam med fortfarande utpreg-

ladt toppskott, torra grenar börjande ngt. öfver midten. Medel-

höjd 8,7 m, medelomkrets nära marken 64 cm.

ec) Pinus silvestris t, de flesta stadda i utdöende, en och

annan redan död.

Fig. 6.

El |

AD |

dix x

KEN

BESS (TK KORR SR

FARA BAG INSE SEKO SG KRK LIE |

FE Bad SG oe Del KRK KAR |

L I

glxX XXX] XX SAN [EEG OGKE SKLI IS SEG SAR RS ST IG SG SKA DE TVI KT EG

Karaktärsväxter:

Tall.

Utdöende tall.

Gran.

Ljung.

Lingon.

Hylocomium parietinum.

QQ Na Na IS

Picea Abies e. 4 normalt vuxna exemplar.

d) Pinus silvestris e., som i föregående skikt.

Picea Abies e.

Juniperus commumis e.

18 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

e) Calluna vulgaris r. Grenar i medeltal 34 em höga,

föga rikligt blommande.

Picea Abies e.

Calamagrostis sp. e. steril.

Festuca ovina e.

Aira flexuosa e.

f) Vaccinium Vitis idea r.

Myrtillus nigra e.

Lotus corniculata e.

Luzula pilosa e.

Picea Abies e—t.

g) Ymniga mossar, som rätt mycket lidit af barraffallet.

Hylocomium parietinum y, men ej täckande.

> proliferum tt. p

Dicranum undulatum Yr.

Hypmuwm cerista castrensis e.

Polytrichum juniperinwm e.

Cladonia rangiferina t.

Peltidea aphtosa på några enstaka fläckar.

Nedersta fjärdedelen af tallarne i skogsskiktet voro

klädda med strödda lafvar. Den vanligaste arten var Par-

melia physodes, dernäst Parmelia furfuracea, för öfrigt Leca-

nora subfusca, Usnea barbata v. hirta, Cetraria glauca, Alce-

toria jubata, Parmelia hyperopta, Cetraria juniperina, Parmelia

diffusa; vid basen några sterila Cladonier.

På lingonbladen fans Ezxobasidium, alla de nerfallna tall-

barren voro angripna af Lophodermium.

Tallskog nära Lugnet, Lerbäck 18387.

Lokalen är en i likartad vegetation utskuren rektangel,

13 x ll m. Olikheterna i den omgifvande vegetationen består

hufvudsakligen deri, att granen der är allmännare och att

mot vester Vaccinium uligtnosum börjar uppträda.

Beskuggning >3'..

Relief ngt. ojämn med några temligen färska stubbar,

föga bråte, men mycket barr.

Fuktighetsgrad >/,q

Under en mylla, hufvudsakligen bestående af halfförmult-

nade mossor och barr, 9 em mäktig, vidtar fin mosand.

Bestånd (Fig. 7):

a) Pinus silvestris r. Kronor små, stammen till nedom

midten med torra grenar; 13—14 meter höga, medelomkrets 67 cm.

moi

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKD. HANDL. BAND. 25. AFD. II. N:0 10. 19

b) —

ec) —

d), Picea Abies e.

e) Picea Abies e.

Myrtillus nigra y.

> uliginosa på en fläck.

ING

e t Ss 7 Y

keel alive JET KSSS |

i NS GI ANA

UNSURE Sr I KEN KAR IKTK

BARS DEDE KR FR SKI ING DK KILA

vxl] Rx KISEL 1ENK

"FN SR FIER RR GT ISA DG

xx |

dix x

et |

KSSS | KSR KR SÖ rn SM SG FOSS SÖ NOSA SN NV GUDS

FRAS KK RK | KIKA OK KR JANE SET SEE KL IK KKR SES

Birsen or oo |

NEAR T ESF IRIS RS 2 OS SA &

Karaktärsväxter :

a Tall

divGran:

e Blåbär.

f Lingon, ljung. är

g Hylocomium parietinum.

Calluna vulgaris t—fHv. s.

f) Vaccinium Vitis idea r—s.

Melampyrum pratense t.

20 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

Festuca ovina på några fläckar, mest jämte gångstigar,

annars t—Ee.

Calluna vulgaris e.

g) Mosstäcket här och der förstördt af det ymniga barr-

affallet.

Hylocomium parietinum y.

proliferum t.

Dicranum uwndulatum s.

Hypnum crista castrensis e.

Tallstammarnes öfre del med undantag af de torra gre-

narne laf-fria, annars funnos Parmelia physodes längst ner r,

annars s, Usnea barbata v. hirta och längst ner på stam-

marne Pamelia diffusa och sterila Cladonier.

Som sagdt är denna formation mycket enformig och kon-

stant till sin sammansättning.

Vacciniwm Vitis 12dea kan ofta helt ersätta Myrtillus nigra.

Ibland eger motsatsen rum, t. ex. 1 det p. hylocomiosum, som

kläder Röknehufvudet, der blåbärsriset är ymnigt och når

högsta fältskiktet.

Som några af de växter, hvilka typiskt, ehuru spridda,

finnas i denna formation, kunna nämnas Pteris aqwilina, Pyrola

chlorantha, Hypocheris maculata, Solidago Virgaurea, Majan-

themum bifolium o. s. v. Vid några kunde det förtjäna att

uppehålla sig litet närmare.

Med fåglar föras frön af ozel och rönn ut 1 barrskogarne.

De finna der ofta lämplig grobädd och utveckla sig temligen

normalt. Oftast afstannar utvecklingen dock snart, men kan

ibland gå rätt långt. Så har jag t. ex. i ett medelålders

p. hylocomiosum vid Ljungås i Lerbäck antecknat en Sorbus

scandica 2,5 m hög, 20 cm i omkrets både 0,1 m och 1 m.

ofvan marken; kronan var 2,5 m vid. (18389).

Lycopodium complanatum förekommer spridd öfver om-

rådet och nästan alltid bunden vid denna formation. Den

kan uppträda i cirkelrunda fläckar af ända till 10 meters dia-

meter, hvilka man. genom att taga reda på de lefvande och döda

föryngringsskottens förlopp, kan visa hafva radierat från någon

nära centrum belägen punkt, der moderindividet haft sin plats.

Vanligen alternera dess bestånd med ljungen,! som t. ex. i

Lycopodium-mattan blott är enstaka, men rundt om i tall-

skogen strödd. (Lerbäck 18390).

1 Om alternatbestånd jmfr Hurr, Försök till en analytisk etc. pag. 94.

€F

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0O 10. 21

Floran i p. hylocomiosa är, hvad sällsynta arter beträffar

mycket trivial.

Carex globularis förekommer vid sin enda fyndort 1 om-

rådet — Fåglamossen i Lerbäck — 1 de genom Myrtillus

uliginosa utmärkta kanterna af till sphagneta stötande p. hylo-

comiosa. (18359). Då den äfven finnes ett stycke ut i mossens

grundare delar, som stå under inflytande af skogens beskugg-

ning, blifva dessa delar ett slags reservkällor för denna relikta

subglaciala typ, som ej kan trifvas 1 det abiegnum hyloco-

miosum, i hvilket, som jag snart skall visa, hvarje p. hylo-

comiosum förr eller senare måste sluta.!

En annan relikt, också subglacial typ, som i p. hyloco-

miosa funnit en fristad, är Pulsatilla vernalis. Denna finnes

på vissa af södra Nerikes många ås-sandområden i ljusa tall-

skogar, särskildt på öppna fläckar och i skogsbrynen. Dess

frukter gro der med lätthet, liksom ock i de ljunghedar, ur

hvilka sedan pineta hylocomiosa utveckla sig.

Rundt kring Vettern finnes en del från sitt egentliga

utbredningsområde skilda växter, hvilka jag tolkar som re-

likter från den tid, då Vettern började skilja sig såsom ett

särskildt bäcken från det till dAncylus-sjö öfvergående ishafvet,

vid hvilken tidpunkt floran bestod af glaciala och subgla-

ciala former, deribland troligen redan tallen.? Carex arenaria

är enligt min tanke vid Vettern en sådan subglacial typ, som

dock ej anträffats i Nerike, förr än jag 18387 fann den i land-

skapets sydligaste spets på Stora Röknen och Röknehufvudet

ymnig i strandsandsvallarne. Äldre sådana hade occuperats af

gräs-örtbackar med Nardus stricta, Achillea Millefolium 0. 8. V.,

stadda i öfvergång till ealluneta. I denna formation qvar-

stod Carex arenaria och öfvergick från den 1 de pineta hylo-

comiosa, som härur utvecklat sig på sandfälten.

I min uppsats Die Einwanderung ete. har jag indelat de

skandinaviska tallskogarne i två hufvudtyper: de nu skil-

1 Skildringen af de ur pineta sphagnosa Sern. uppkomna p. hylocomiosa,

hvilka jag anser, om ej fullt bevisade som slutformationer, dock vara mycket

långvariga, tänker jag uppskjuta till en framställning af mossarnes utveck-

lingshistoria. Jmfr föröfrigt SERNANDER. Ueber das Vorkommen subfossiler

Stränken auf dem Boden schwedischer Seen Bot. Centralbl. Bd. 45 och Die

Einwanderung etc pag. 26—27.

? A. G. NATHORST, Om lemningar af Dryas actopetala L i kalktuff vid

Rangilstorp nära Vadstena. Ofversigt af K. Sv. V.-Akad. Förhandlingar

1886. N:o 8.

SERNANDER, Die Einwanderung der Fichte pag. 59 och 60.

22 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

drade pineta hylocomiosa och p. eladinosa Hurt efter botten-

skiktets konstitution af Hylocomier eller Eucladonier (Cla-

dina NYL.)! Den förra anser jag vara dömd att öfvergå i

abiegna hylocomviosa; den förra deremot vara en slutformation,

som endast der och hvar utbildades till den formation, som

Hurt kallat cladineta ericosa.

Uppstår eller finnes detta senare slags tallskog i södra

Nerike? Så vidt jag känner är så icke fallet. Några växt-

samhällen, som närma sig denna typ finnas emellertid.

I p. hylocomiosa på mycket skarp mosand uppstå ibland,

der beståndet är temligen glest, fläckar af några meters vidd, i

hvilka Eucladonier äro rikliga—ymniga och ristäcket glest, och

hvilka sålunda hafva karakteren af verkliga pineta cladinosa.

På temligen plana, mer eller mindre sluttande kiselberg-

artshällar uppstår den bekanta skorplaf-formation, som Hurt

benämt Lecidetum purum. Hur ur denna formation genom in-

skjutandet af Grimmia-Cladonia-tufvor en tallskog uppkoni-

mer, som står p. cladinosa nära, har jag redan förut i Die

Einwanderung etc. pag. 20—21 temligen utförligt skildrat, och

hänvisar för undvikande af återupprepning till denna uppsats.

Ett par exempel på denna utvecklingsgång skola dock

i korthet meddelas.

På de öfversta topparne af Lilla Aspön äro hällarna öfver-

dragna af Lecideta pura med riklig Lecanora cinerea, strödd

Rhizocarpon geographicum, enstaka Parmelia saxatilis a reti-

ruga och v. panniformis, conspersa, sorediata, furfuracea, Gy-

rophora polyphylla, Stereocaulon paschale, små sterila Clado-

nier och enstaka stora fläckar af Parmelia centrifuga.

Utgående från sprickor och ojämnheter i den skrofliga granit-

hällen funnos tunnsådda fläckar af små moss-samhällen, som

bredde sig ut öfver de omgifvande lafvarne. Dessa bestodo af:

Grimmia apocarpa

hypnoides

Då dessa tufvor blifvit något större, började Cladonia

ancialis inkomma. I än äldre tufvor blefvo mossorna nästan

undertryckta af följande former:

Cladonia rangiferina Yr.

. B silvatica r.

> alpestris t.

1 För närmare upplysningar om dessa typers utbredning och utvecklings-

förhållanden hänvisas till Die Einwanderung etc kap. 2.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0O 10. 23

Cladonia uncialis +.

> gracilis t.

I en och annan tufva hade Dicramwm spurium inkommit.

Om man undersöker en sådan tufva af några [-decimeters

storlek, finner man under renlafven ett c. 5 cm. mäktigt myll-

lager, bildadt af ruttnande mossa, renlaf och tallbarr. Denna

mylla håller fuktigheten mycket godt; äfven efter långvarig

torka kan den hafva fuktighetsgraden 3/,4.

I denna mylla kan tallen gro och utveckla sig vidare.

Strandklipporna på samma ö erbjuda vackra exempel på denna

vidare utveckling.

Dessa luta rätt starkt, ofta ända till 45”. På stora

sträckor äro de klädda af ur Grimmia-tufvor uppkomna ren-

lafs-samhällen. Som accessoriska, men typiska för denna for-

mation voro Polytrichum juniperinum, Dicranum spurvium, Ru-

mex Acetosella och Spergula Morisonii. Alternerande med ren-

lafven uppträdde i vissa tufvor Stereocaulon paschale. I

några Grimmia-tufvor på ett par []-decimeter hade lafvarne

ännu ej inkommit.

I dessa tufvor grodde och växte tunnsådd tall samt

enstaka en och gran. På vissa ställen hade tallarne slutit

sig till ett bestånd. Under detta inkomma nu Callwna, Vac-

cinium och Myrtillus nigra. I bottenskiktet uppträder Hyloco-

mum parietinum, dock ej i så stor mängd att formationen får

karaktär af p. hylocomiosum, men dock för mycket att anses

som ett typiskt p. cladinosum. Granen uppträder mycket

sparsamt i formationen och har på densamma intet infly-

tande. (18387).

Cladoniamattorna utbreda sig äfven öfver de vexlande

mossformationerna på bergknallarnes sidor, som äro för branta,

att tallarne skulle få rotfäste. — Som nyss framhållits finnas

rundt kring Vettern åtskilliga glaciala och subglaciala relik-

ter. En sådan är Nephroma arcticum. Just i dessa partier

af de på berg uppkomna tallskogarne eller rättare sagdt f. d.

tallskogarne, medan beståndet genom menniskans inverkan

blifvit mycket förstördt, anträffas denna vackra laf alterne-

rande med Cladonierna.

Vid Åvik i Askersunds sn. ligger en liten bergkulle,

hvars topp är klädd med riklig—ymnig Cladina med ngt

Nephroma. Vestra sluttningen har liknande vegetation. På

norra och nordvestra sidan voro mossorna rikliga och bildade

24 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

med lafvarne ett 10 cm. tjockt täcke. Här nästan ersattes

Cladinerna af Nephroma. Så antecknades på en fläck af I 0-

meter lutande 70” mot N. V. följande:

Hylocomium parietinum s—T.

? proliferum s—T.

Dicranum scoparium s—T.

Polytrichum juniperinum s.

Cladonia rangiferina t.

Hypnum cupressiforme e.

Öfver mosstäcket låg:

Nephroma arcticum y—T.

Nephroma tomentosum e—t.

Peltidea aphtosa e.

Ett lägsta fältskikt bildades af:

Vaccinium Vitis idea e.

Festuca ovina t—s.

Liksom Cladinerna spridde sig Nephroma äfven öfver

mossformationer med annan sammansättning på sluttningen,

t. ex. på den norra öfver en formation af ymnig Grimmia

apocarpa med inströdda Dicranum scoparium och Blepharozgia

ciliaris och neremot marken öfver en af Bartramnia crispa

och Plagiothecium denticulatum konstituerad formation. (18386).

Så mycket som möjligt har jag nu sökt klargöra tall-

skogarnes utveckling, sådan den i naturen utan menniskans

ingripande försiggår. Svårigheterna att härför erhålla till-

räckligt undersökningsmaterial hafva varit rätt stora, då

menniskan sedan några årtionden tillbaka satt skogarne un-

der kultur. Det är emellertid, som man lätt kan förstå, mest

de första utvecklingsskedena, som blifva olika mot dem, som na-

turen sjelf skapat. Det skulle föra mig för långt att beskrifva

de komplicerade växtblandningar, som uppstå genom skogskul-

turen på de s. k. »fallen> med sina Fragaria- och hallonsnår-

formationer, mattor af Åira flexuosa- och PFestuca ovina 0. s. V.

Det bör emellertid nämnas, att dessa växtsamhällen och dei

dem ingående arterna äro föga beständiga med undantag af

de antydda ÅAireta, hvilka i de planterade tall- eller tall- och

granskogarna lemna qvar strödda sterila exemplar af Aira

flexuosa och Festuca ovina med ett par decimeter långa hår-

fina blad. hvilka, då skogen huggits ned, ånyo utbreda sig

och utveckla normala rikligt fruktificerande skott.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o 10. 25

Vi återgå nu till den vidare utvecklingen af ett Pinetum

hylocomiosum. Om vi granska de ståndortsanteckningar, hvilka

meddelats som exempel på denna formation, finna vi att ung

gran ingår i flere af de lägre skikten. I denna omständighet

hafva vi nyckeln till formationens vidare utvecklingshistoria.

Endast mycket sparsamt gror tallen i denna formation. Är

det ej då i ett skogsbryn eller i en ljusning i beståndet, blir

tillväxten ytterst usel; man kan 1 gamla tallskogar se 30-

åriga träd, blott omkring 2 meter höga och 2 cm. i diameter

nervid marken. I stället både gror och växer granen upp

dess bättre. Efter en tid har tallskogen förvandlats till

ett abiegno—pinetum hylocomiosum. Det är vanligen här

som genom yxan utveckligen afbrytes, men det är skogen på

detta utvecklingsstadium, som utgör områdets mest karakte-

ristiska formation. Genom plantering eller sådd låter man

sedan några årtionden tillbaka ofta denna formation uppstå

direkt, men i de gamla blandskogar, der sådant ej kommit i

fråga, har tallen varit det första trädet, och först under ut-

vecklingen af ett pinetum hylocomiosum har granen in-

kommit.

Låtom oss något närmare granska denna blandskogs sam-

mansättning. De gamla höga tallarne lida föga af de på-

trängande granarne; deras kronor sammandraga sig dock allt

mer och mer mot spetsen. Granen skjuter kraftiga skott

och visar synnerligen jämn och vacker tillväxt. Proportionen

mellan risen förändras, så att Myrtillus migra vanligen till-

tar på bekostnad af Vaccinium Vitis idea och den allt mer

aftynande ljungen. Goodyera repens och Monotropa äro ty-

piska för denna blandskog, visserligen enstaka eller på sin

höjd tunnsådda, men mycket jemnt spridda. Betydligt säll-

syntare är Pyrola umbellata, hvilken som tydlig relikt på

några punkter anträffas 1 gamla blandskogar. I bottenskiktet

är strödd Limnea synnerligen karakteristisk! Hylocomium

parietinum aftar, men H. proliferum tilltar 1 ymnighet, Hy-

1 Ur allmänt biologisk synpunkt är detta abiegno—pinetum hylocomiosum

intressant såsom den enda formation inom området, i hvilken någon verklig

sensommar- och höstblomstring inträder. Det är under Augusti och Septem-

ber månader som de nu nämda växterna: Goodyera, Monotropa och Pyrola

umbellata hafva sin normala och enda blomning och Linncea sin andra år efter

år inträdande efterblomstring. Först kommer Monotropa i början af Augusti,

mot slutet af månaden Goodyera (1888 t. ex. den 20) och Pyrola umbellata.

Om Linn&ga jmfr SERNANDER, Studier öfver skottbyggnaden hos Linnea borealis

Bot. Not. 1891.

26 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

num crista castrensis och oftast Dicranum majus inkomma eller

utbreda sig vidare.

En ståndortsanteckning bifogas som exempel:

Tallskog med gran nära Lerbäcks kyrka 18:87.

Platsen är en rektangel 27x10 m. utskuren ur liknande

vegetation. Denna skog kläder ett mosandfält. Svag syd-

vestlig sluttning.

PBeskuggning 3/s.

Relief ganska jämn, ringa bråte, några gamla öfvervuxna

och några yngre stubbar finnas.

Fuktighetsgrad ?-3/,,.

Under 4 cm. halfförmultnad mossa kommer 2 cm. starkt

sand- och äfven kolblandad mylla.

Bestånd (Fig. 5):

a) Pinus silvestris r. Beståndet glesnadt genom hugg-

ning. Trädens medelhöjd 18,5 m.; det högsta 22 m. Medel-

omkrets 1 m. ofvan marken 90 cm. Små kronor, stammarnes

nedre hälft eller mera kvistfri.

by Picea Abies, ett par 9 m. höga träd.

ec) Picea Abies, s—fHv. r.

Juniperus communis e—Lt.

d) Picea Abies e, i södra delen t.

Juniperus communis e.

Sorbus scandica e.

Pteris aqvilina t, omkring 50 cm. hög.

e) Sorbus Aucuparia e.

EH fseandica 'e.

Picea Abies e.

Myrtillus nigra t. (hufvudmassan hör till följande skikt).

Myrtillus nigra r.

Vaccinium Vitis idea s.

Calluna vulgaris flv. s.

Pyrola clorantha på två fläckar.

Melampyrum pratense t.

Festuca ovina tt.

Luzgula pilosa e—fv. t.

Trientalis europea e.

Calamagrostis arundinacea e steril.

Sorbus Aucuparia e.

Majanthemuwm bifolium e.

Aira flexuosa e.

|" BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0.10. 27

- Orobus tuberosus e

Goodyera repens e

Picea Abies e

Fig. 8

é t S r Yy

FIRA Se | KKR TKA

BE eger md

SIE RK KV dr NS

ER SS SS PS SS DOT RT

SET RSS 2 körlge

FRIES EG SS || FÖRS Ar DE DONE DG

FANER] PK SGI KO Ir KATT

Filen en PAT PN FRÄS DS RES

SEE Ol ar IR D RR RN ROP 00

Karaktärsväxter :

a Tall.

b Gran.

c Gran.

d Pteris, gran.

e Blåbär.

f Blåbär, lingon.

g Hylocomia.

g) Hylocomium proliferum |

7 parietinum I Hvardera ungefär temligen

Hypnum crista castrensis ( — riklig, tillsammans y.

Dicranum undulatum |

28 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

Dicranum majus på några plättar.

Peltidea aphtosa på en Häck.

Linnea borealis s

Mossorna förekomma mest hvar för sig 1 små mattor,

men äfven blandade om hvarandra. Ungefär ?/; af tallstam-

marne, undantagande de torra grenarne, äro uppifrån räknadt

laffria.

Den nedersta tredjedelen bär:

Parmelia plhysodes s.

» diffusa t., mest vid nedre delen.

> furfuracea e., äfven högre.

Cetraria glauca e.

Usnea barbata v. lrta e.

Lecidea sanguinaria e uppe på torra grenar,

samt på stammarnes nedre del:

Cladonia furcata

» Sp. steril

Blepharozia ciliaris

På torra grankvistar:

Parmelia physodes s—T.

Ålectoria jubata t.

Cetraria sepincola e.

På enarne antecknades:

Amblystegium adunecum

Blepharozgia ciliaris

Cladonia sp. steril

Cetraria juniperina y pinastri

Parmelia physodes

Lecidea sp.

I formationen voro:

Barrträd y (tall r. gran r). i

PBuskar och löfträdstelningar e.

Ris r—yY.

Gräs t.

Örter +.

Bladmossor y.

Lafvar 1 epifytskiktet s.

>» — 1 bottenskiktet e.

Den omgifvande skogen är i hufvudsak af likartad natur,

granen är vanligast i snårskiktet, några äldre nå högsta skogs-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o 10. 29

skiktet. På fere ställen sågos fjorårsinflorescenser af Mo-

notropa.

Denna blandskogs utveckling tenderar naturligtvis till

granskog (Abiegnum hylocomiosum). Nästan aldrig låter dock

menniskan denna utveckling fortgå så långt, då man af natur-

liga skäl tillgodogör sig de gamla tallarne, vid hvilkas bort-

tagande granskogen i ett homogent bestånd skulle stå i bered-

skap att intaga deras plats, men nu i stället vid den tyvärr ofta

öfliga trakthuggningen får göra tallarne sällskap. Då de mesta

andra formationer, som jag strax skall visa, också öfvergå till

granskog, och denna således, om vegetationsförhållandena full-

komligt ostördt under århundraden finge utveckla sig, skulle

komma att täcka större delen af området, låter det ganska

egendomligt, att i detsamma Abiegna hylocomiosa visserligen

träffas på smärre fläckar, men typiskt utvecklade öfver större

partier äro verkliga sällsynheter. !

Dessa fläckar finnas vanligen på mot norr sluttande, block-

rik krossgrusmark, där granen redan under skogens första

utvecklingsstadier förekommit bland tallarne, hvilka sedan

genom blädning borttagits ur det med gran alltjämt sig för-

yngrande beståndet.

Under granarne har man endast, om man undantar de

sparsamma föryngrade elementen, två eller tre skikt utbildade:

ett eller två fältskikt, hufvudsakligen af strödda Myrtillus

mgra och enstaka oftast sterila örter, samt ett svällande

bottenskikt, till största delen bildadt af Hylocomium proli-

ferum, parietinum och Hypnum erista castrensis. Stenblocken

äro öfverdragna af ett tätt mosstäcke med flere arter; toppen

dock vanligen med endast skogsmossor, ofta öfverskuggade

af några frodiga ormbunkar t. ex. Polypodium vulgare och

Polystichum spinulosum.

Ormbunkar trifvas väl i granbestånden och nå ofta en

betydlig storlek. Vid Blommedal i Lerbäck hade ett i ett gran-

bestånd på moränmark växande Pteris-blad följande dimen-

sioner. Höjd öfver marken 125 cm., skaftet 68, skifvan 68

cm. långa; bladskifvans bas var 95 cm. bred med resp. 56

1 I sammanhang härmed står, att verkligt stora granar äro en sällsynt-

het inom området. I Gropdalen finnas några träd 2—3 meter i omkrets.

På Klockarhyttans mark, Lerbäcks sn står i barrblandskog på åssand ett

träd med följande dimensioner: höjd 22,5 m. Omkrets 1 m. ofvan marken

222 cm., 0,5, m. ö. m. 245 cm. Vid 3 m. höjd börja friska grenar utgå, de

nedre slokande. Kronans vidd 7,5 meter.

30 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

och 55 cm. långa nedersta bladflikar; afståndet mellan första

och andra bladflikparet 24 cm. (181590.)

Mycket karakteristiskt för granskogen eller rättare de

blandskogar, der granen så dominerar, att underväxten blifvit

den för abiegna hylocomiosa utmärkande, är förekomsten i

mindre flacka depressioner af små formationer af ej tufbil-

dande Sphagna, Amblystegium fluitans och framförallt Poly-

trichum commune. Dessa samhällen skola närmare beröras,

då jag får tillfälle att behandla områdets försumpningar, men

nämnas redan här, då i den Polytrichum commune-formation,

hvari vanligen dessa formationer stanna, granen gror och

skjuter upp.

Hur ett abiegnum hylocomiosum utvecklar sig, sedan den

första generationen af gamla träd fallit, och de föryngrande

elementen ryckt upp i deras ställe, har man genom men-

niskans ingripande knappast tillfälle att iakttaga i södra

Nerike. Genom blädning 1 granskogsfläckarne blir man dock

någon gång i tillfälle att iakttaga ett utvecklingsstadium,

som troligen är mycket analogt med det, som i naturen skulle

uppstå, då de gamla träden i en granskog ruttnat ner.

På vissa fläckar i beståndet tyckas då de föryngrande

träden komma att stå så tätt, att all undervegetation kväfves

med undantag kanske af några mosstjälkar och Ozxalis-blad,

som sticka upp ur ett täcke af granbarr och kottefragment,

som täcker marken. På andra deremot, der de föryngrande

träden ej slutit sig så tätt, är bottenskiktet slutet af ymniga

mossor, men bland dessa ingår vanligen Polytrichum commune,

hvilken inkommit som kolonist på de små fläckar, der under

mosstäckets utveckling detta blifvit dödadt af barraffallet.

Från lilla Aspön skall ett exempel på detta utvecklings-

stadium meddelas.

På en afsats, som sluttar 10” flv. 15 å 20 mot O., finnes

medelålders granskog med enstaka mycket stora granar samt

väldiga granstubbar. På en fläck af 90 I-meter gjordes föl-

jande ståndortsanteckning (18387).

Derblandadt krossgrus utgjorde jordgrunden.

Beskuggning —-5/..

Fuktighetsgrad 3/,,. Några större granstubbar finnas i

ena hörnet.

Bestånd (Fig. 9):

a) —

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:010. 31

b) Picea Abies y, beklädd med strödda Parmelia physodes

och Alectoria jubata.

ec) Picea Abies e.

d) > >

e) —-

- Bea

BIE SEG SST SG ISEN Sa IE KNARK FRIIS I I SAN AKI SA CK

id SN SSP PE EDS fa RR RR >> RR SMI SEIN Sr JAG <NN SEEN, ONE 4 Xx

IG 0 MPS Si ER GD MS ONT I Fa AE VR AG EL. FÖCER SAR DGE IIRROFOR ET ENG

RER INR KE 20 AK 2 PRO NP 2 P.S TR ENN SE FI IEEE IG SI SER AT Sar RS

ERE - MAP. bl As

34 |

ö Vd

Xx |

dix x

el |

il or oe

GERE [RAA [ISS KIKI RR KIKI KRK RIKTA

Karaktärsväzter :

QS Ad ee

Hylo

Gran.

Orter.

comia.

f) Trientalis europea t, steril och dålig.

Ozxalis Acetosella t-—e.

Myrtillus nigra Hv. t.

Pyrola secunda e.

Polypodium Dryopteris e.

32 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

Polystichum spinulosum e.

Lycopodium annotinum e—Hv. s.

Majanthemum bifolium e.

Luzula pilosa e.

Anemone nemorosa e.

Pteris aquwilina e.

g) Mosstäcket var delvis förstördt af granbarr-affallet.

Bestod af

Hylocomium parietinum r—y.

» proliferum r—yY.

Dicranum undulatum r. (?)

Hypnum crista castrensis s.

Polytrichum commane t.

Plagiochila asplenoides +t.

I granskapet funnos fläckar, der granarna stodo ytterst

tätt. I det risiga beståndet täckte en matta af barr- och

kottefragment marken, och ur denna stucko blott några moss-

stjälkar och Ozxalis-blad upp.

Naturlig granskog utvecklar sig aldrig direkt ur kolo-

nier på barlagd mark. Enstaka eller tannsådd kan den visser-

ligen vara inblandad bland de trädslag, som här växa upp, men

beståndsbildande blir den aldrig på så sätt. Dess naturliga

grobädd tyckes i de flesta fall vara ett af trädbestånd öfver-

skuggadt mosstäcke.

Redan förut har jag nämnt, att ur kolonier på torr-frisk

jord uppstår ett trädbestånd af tall, björk, asp eller Alnus.

Det är tillförseln af i det ifrågavarande substratets växttäcke

grobart frö, som bestämmer freqvensen i uppträdandet af

hvarje särskildt trädslag. Tallen, som genom sin kompakta

utbredning kan sprida massor af sina länge grobara frön un-

der en relativt lång period, har stort företräde framför de

mera ojämnt uppträdande björken och aspen, hvilkas frön för-

öfrigt mycket snart förlora sin grobarhet. Lägger man här-

till, att dessa frön i motsats till tallens hafva mycket svårt

att gro i slutna formationer, kan man förstå, hvarför barr-

skogarne — med pineta som utgångspunkt.— som primärt

uppkomna skogsformationer bli mycket allmännare än björk-

och aspsamhällena.

I södra Nerike börjar vanligen aspen i sista hälften af

juni (1888 t. ex. 18—21 Juni) och björken i medlet af augusti

(1890 t. ex. 15 Augusti och månaden ut) att sprida sina frön

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 10. 33

och frukter, och då 1 sådana massor, att vattensamlingar och

marken på långa sträckor äro täckta deraf. Finnes nu blottad

torr-frisk jord, der vegetationen ännu ej infunnit sig eller

står på kolonistadiet, gro de då massvis. Ur dessa kolonier

utvecklas björk- och aspbestånd.

Det är deras utbildning, sedd från frågan om deras för-

hållande till tall och gran, på hvilken vi nu skola ingå.

Har tallen under en björkskogs yngre dagar inkommit,

skjuta de olika trädslagen jämsides upp med hvarandra. Då

beståndet nått en ålder af bortåt 40 år, synes det tydligt, att

björken lider betydligt men af sina grannar. De nedre gre-

narne på de gängliga stammarne vissna allt mer och mer

bort, och träden tyckas koncentrera det mesta af sin lifsverk-

samhet att underhålla en liten toppkrona, som skjuter upp i

jämnhöjd med talltopparne. Den ena björken efter den andra

går emellertid under i denna ojämna kamp, hvars slutresul-

tat blir uppkomsten af ett pinetum hylocomiosum med 'in-

sprängda gängliga björkar. De redan tidigt i det blandade

beståndets skugga uppspirande granarne göra formationens

vidare öden alltför tydliga, och den blandskog med öfver-

vägande gran, som uppstår genom blädning af björkarne och

de äldre tallarne, ger en vink om, huru det naturliga utveck-

lingsskedet skulle se ut, då de ursprungliga tallarne och

eventuelt qvarstående björkarne af ålderdomssvaghet skulle

ramla kull utan att ha qvarlemnat föryngrande individ.

Har björkbeståndet mera homogent eller blandadt med

asp,! som genom rotskott vidare ökar sig i formationen, utan

att störas af tallen kommit till en ålder af bortåt 40 år, och

är ej marken alltför mager, står den vanligen på det stadi-

um, som Hurt i Blekinges vegetation benämner björkbacke.

Denna formation synes inom området dömd att under tidernas

lopp öfvergå till granskog. Det skulle ur allmänt biologisk

synpunkt vara rätt intressant att redogöra för hela denna

successiva förändring, specielt för det närmare förhållandet

vid det oerhörda massmord, som de uppspirande granarne till

slut åstadkomma i björkbackarnes rika undervegetation, men

detta förutsätter en detaljerad skildring af deras ursprung-

! Inom området förekomma björken och aspen så intimt blandade om

hvarandra, och är skilnaden i underväxten på de fläckar, der ett af trädslagen

dominerar, så liten, att deras ställning till den gemensamma fienden, barrträden,

här bäst tages tillsammans.

34 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

liga sammansättning, som här skulle bli alldeles för vidlyf-

tig och som bättre passar för en afhandling om löfskogarne

själfva.

Björkbackarne utmärka sig genom rikliga träd i skogs-

skikten, vanligen strödda björkar och tunnsådda aspar, tunn-

sådd hassel 1 snårskiktet, i fältskiktet t—s Juniperus, asp-

och oxeltelningar, Myrtillus nigra samt y—r gräs och dito

örter samt derunder ett ej slutet bottenskikt af rikliga mos-

rer, mest Hylocomia. Som ett exempel på artrikedomen af

gräs och örter 1 fältskiktet kan nämnas, att jag 1 en stånd-

ortsanteckning öfver en björkbacke på en fläck blott 36 x 23

meter har ej mindre än 58 arter sådana.

I denna formation finnes emellertid nästan alltid ung gran,

om ock sparsamt, så dock från bottenskiktet upp till snårskiktet.

Enen gynnar särskildt genom uppluckring af fältskikten i sitt

omedelbara granskap groningen af de hitförda granfröna.

Utvecklingsgången är ganska klar, och det är blott en tids-

fråga på ett eller annat århundrade, när ett abiegnwm hylo-

comiosum skall aflösa björkbacken.

Det närmare förloppet af denna utvecklingsgång har

man tillfälle att på så att säga forceradt sätt iakttaga i den

variant af dessa björkbackar, som är yttert vanlig i området,

och som har menniskan att tacka för sin tillvaro. Dessa

björkbackar brukas nemligen, då de ej, som numera sällan

är fallet, användas till slåtterängar, tidigt till beteshagar.

Örter och gräs aftaga härigenom genast i lifskraft och fre-

qvens, hvaremot Hylocomium-mattan härigenom får utrymme

att sluta sig. MNärskildt skyddad af de alltmer sig ökande

enarne! skjuter nu granen upp i stora massor, och det är

synnerligen vanligt att se rikliga-— ymniga granar stå i de

lägre skikten under det ljusa löfhvalfvet af de högstammiga

björkar och aspar, hvilka nu äro dömda att gå under utan

att ersättas af andra.

Ju mer granen sprider sig, dess större bli dess härjningar

i björk- och aspskogens genom betning redan försvagade under-

växt. Mossorna äro ymniga, men bottenskiktet ej fullt slutet

till följd af att blad och barr gerna samla sig i hopar under

1 Formationen liknar nu närmast den någon gång på mycket mager

jord uppkomna >»björkskogen> med asp, sedan denna lemnat ett stadium, karak-

teriseradt af riklig ljung. Då dess vidare utveckling är fullkomligt lik de

betade björkbackarnes, behandlas den här ej särskildt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 10. 35

det täta beståndet. Enarne dö ut i massa, och af den rika ört-

och gräsmattan qvarstå blott strödda—rikliga representanter

Egendomligt är att se, huru länge dessa björkbackars

örter och gräs hålla sig kvar, om ock hvarje art sparsamt

och ej sällan 1 sterila skuggformer, innan de, som strax skall

visas, till allra största delen totalt utplånas från granskogen.

Ännu då granarne blifvit rikliga och en del +. o. m. nått

högsta skogsskiktet, har jag på en fläck, ungefär lika stor

som den nyssnämda björkbacken och med mycket liknande

yttre förhållanden, antecknat 36 gräs och örter. Denna stånd-

ortsanteckning ser ut sålunda:

Blandskog af asp och gran. Klockarhyttan i Lerbäck

182787.

Form: Kvadrat, 32 meters sida.

Lokalen utgör sluttningen af en rullstensås, som här går

i N.N. V. och S.S. 0.; på östra sidan vidtar en däld och uppe

på åsryggen går en väg, som sålunda der begränsar lokalen.

Begagnas som beteshage åt kreatur.

Sluttning 18” åt O.N.O.

Beskuggning >/,.

Relief någorlunda jämn med ett par aspstammar och en

massa små aspgrenar. Torra asplöfrikliga—ymniga. Barraffallet

under granarne ymnigt. En och annan rullsten finnes vid jord-

brypet. Några öfvervuxna asp- och en björkstubbe anmärktes.

Fuktighetsgrad upptill 3/,,, nertill 2/,,.

Jordmån 15 cm. fin mylla, starkt blandad med grus och

rullsten, som därunder vidtar.

Bestånd (Fig. 10):

a) Populus tremula r. Omkring 12 meter höga träd. Unge-

fär hälften af träden topphuggna. Vid afhuggningsstället

uppgingo vanligen flere grofva grenar, hvadan kronan blef

mera vid. Medelomkretsen på dessa stammar, 1 meter ofvan

marken, var 80 cm. De andra träden, som voro oskadade,

voro 37 cm i medelomkrets. På fläckar, där ej gran fans,

voro kronorna temligen stora, men de bland granarne stå-

ende hade blott i den öfversta femtedelen lefvande grenar. De

nedanför sittande voro alla torra, liksom alla grenar, som

kommit under grangrenarnes direkta beskuggning.

Picea Abies t—s. Medelhöjd som föregående. Medel-

omkrets 76 cm. Grenarne gå, där de ej afhuggits, ända ned

36 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

. till marken och äro till blott några fots afstånd från denna

försedda med friska barr.

Betula verrucosa. 3 exemplar uppemot vägkanten. Topp-

huggna med vid krona, omkrets 1 m. ofvan marken resp. 131, 151

och 86 cm. Ettträd står längre in 1 formationen; omkrets 60 em.

b) Populus tremula t. Späd och slankig växt med liten

toppkrona. Växte egentligen endast på fläckar, der gran

saknades. Några exemplar voro alldeles uttorkade.

Picea Abies s. Med frisk och kraftig växt.

Betula verrucosa e ;

Pinus silvestris. Två mindre träd vid vägkanten.

c) Corylus avellana e. Höga buskar, obetydligt med

torra grenar.

Picea Abies e

Jumwiperus communis t. Höga gamla exemplar med de

nedre grenarne torra. Gamla utdöda exemplar stodo strödda

kvar, lika så enstaka utdöda asp-telningar.

d) Myrtillus nigra mycket riklig, omkring 50 cm hög,

ofta ända till 90, största antalet grenar utdöda, hvadan väx-

ten genom det sparsamma löfverket får ett torrt och risigt

utseende. Fullkomligt uttorkade exemplar voro dock sällsynta.

Campanula percicefolia e.

Potentilla tormentilla e.

Sorbus Aucuparia e.

Galium boreale e.

Lathyrus pratensis e.r sterila.

Vicia sepium e. i

Picea Abies e.

Betula verrucosa rotskott e.

e) —

f) Geranium silvaticum e steril.

Rubus saxatilis t.

Veronica Chamedrys t—s.

Anemone nemorosa t.

» hepatica s.

Viola Riviniana +t.

Antennaria dioica +t, steril.

Myrtillus nigra e, under granarne.

Orobus tuberosus e.

Carex montana s.

digitata +t

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:0 10. 37

Vicia sepium e.

Prunella vulgaris e.

Stellaria graminea e.

Fragaria vesca e.

Vaccinium Vitis idea t—s

Luzula pilosa +t.

Antoxanthum odoratum e.

Hypericum quadrangulum e.

Hieraciwum sp. grundblad e.

Convallaria majalis e steril.

Festuca ovina steril t—s.

Calamagrostis arundinacea t.

Potentilla tormentilla e—Tt.

Corylus Avellana e.

Populus tremula e, rotskott med små ljusgröna blad.

Paris quadrifolia fv.

Succisa pratensis grundblad e.

Solidago Virgaurea > e.

Ozxalis Acetosella på en stor fläck, der granarne stodo

som tätast r, annars e—flv. s.

Galium uliginosum e.

Monotropa Hypopithys a lvirsuta e.

Campanula percicefolia grundblad e.

Melampyrum silvaticum e.

> pratense e.

f) Mosstäcket i öfre delen fläckvis förstördt af det nästan

ymniga blad- och barraffallet, längre ner mera ymnigt och

sammanhängande.

Juniperus communis e.

Hylocomium triquetrum y—r.

> proliferum t—fHv. s.

> parietinum e.

Plagiochila asplenoides s.

ÅAstrophyllum cuspidatum t—fHv. s.

Catharinea undulata t.

Brachythecium sp. s.

Bryum sp. e.

Thwidium recognitum e.

På de små uppskjutande stenarne märktes:

Amblystegium aduncum e.

38 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

Brachythecium spp. e.

Hylocomium triquetrum e.

De gamla stubbfragmenten voro vanligen öfverdragna

af Brachythecium och Peltigera canina.

På nedersta delen af stammarne växte:

Fig. 10.

Eva Ss 1 y

KT SN SEA

KAS SCEN

FUSK

SIS x |

Xx xxx x SE EES

SANSAN Sva AM Np. Sage SE SA, |

x xlxx EG

FPG Fo PN MD SIN SLR MRS SL SE SR SA

| RE Se

ETT RG

PS TRES SAN I TONER ANT LITAR

KT RS RE AN

EN JT 2 FR FÖR AS

SER Sd ES 2

SE TIS PS PA

AN PERS La RN SR

ÖT NA VART RON SeR

20 dö SSD MAG

2 Ra RS + res SOS pt

05 SS eg Ut TGS

2 SRV MÄN SS TER MER

KR AN MOSE RAL: KEN

2 SE RC Sr SES

2 SEN ok SARI BORT RAR

pe FÖR. CR EN RR SK

20 RR ARR NG RR

An PC JAR OR ORON UPOS

28 RR VESNA RS

PNG EN RS PN DA

SKU SE MV Te 5 GD. g EN GR RR NE

Karaktärsväxter:

Asp och gran.

Gran och asp.

Juniperus.

Blåbär.

Orter och gräs.

Mossor.

QS YNa NL

Hylocomiuwm triquetrum Yr.

Brachythecium spp. r.

Plagioclhila asplenoides e.

Astrophyllum cuspidatum e.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:0O 10. 39

På asparne och mest på de äldre funnos på nedre delarne

tunnsådda epifyter:

Collema nmigrescens

Lecanora subfusca

Caloplaca aurantiaca

Ortotrichum sp.

På torra aspgrenar:

Parmelia saxatilis

» physodes

Evernia prunastri

Usnea barbata

Xanthoria parietina

Björkstammarne buro r—y lafvar:

Parmelia saxatilis (rikligast)

Usnea barbata

Cladoma sp. steril.

På tallarne växte r—y lafvar, mest Parmelia physodes,

men äfven

Parmelia furfuracea

Everma prunastri

Alectoria jubata

Usnea barbata

Cetraria juniperina y pinastri

> glauca

Hasseln var på de äldre stammarne bevuxen med:

Pertusaria communis

Arthonia sp.

Enen var nästan laf-fri.

Barrträd =; r. Gras IS

IHöttradri— Ar. Lefvermossor — t.

Buskar och telningar — t—s. Lafvar (som epifyter) — s.

Ris — mycket r. >» (i bottenskiktet) — e.

Örter — S-r. Bladmossor — y.

Då utvecklingen framskridit så långt, att granarne äro

ymniga och fullt beherska de båda skogsskikten, finnes ej

mycket kvar af den ursprungliga björk—aspvegetationen.

Bottenskiktet är nästan förstördt under affallet från granarne

och de kvarstående löfträden; utdöda Hylocomia kunna ännu

upptäckas deri. En eller annan stjälk af lefvande Hyloco-

mium triquetrum skjuter ännu upp, och invid trädrötter eller

någon uppstickande sten utbreda sig Brachythecia med in-

40) SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

strödd Dicranum scoparium. I fältskiktet finnas enstaka

Anemone hepatica och nemorosa, Carex digitata, Monotropa

och Myrtillus nigra med ett eller annat blad i det halftorra

riset. I snårskiktet kvarstå några döda exemplar af Juniperus,

Corylus och Populus. Den sistnämnde är dock ytterst seg.

Från de gamla halfdöda asparne, som ännu stå kvar i skogs-

skikten, uppskjuta årligen några gängliga, med egendom-

liga blad försedda rotskott, som dock hafva endast några

år på sig, innan de på grund af bristande ljustillgång gå

under.

Granarnes egen föryngring går t. o. m. dåligt i detta

dystra, mörka bestånd. Det närmaste utvecklingsskedet tyckes

också bli en rensning i granbeståndet själf, som tillåter vin-

den spela in och något skingra det årliga barraffallet samt

lemnar Hylocomierna det ljus, de behöfva för en yppig ut-

vecklig; med ett ord, småningom uppstår ett vanligt abieg-

num luylocomiosum.

Jag har nämnt något om att Alnus bildade bestånd på

barlagd mark.

Alnus incana förekommer blott på några punkter inom

området, men der ingalunda som relikt, utan stadd i en tyd-

lig spridning. Det skulle föra mig för långt att skildra de

olika formationstyper, dess bestånd framkallar, och huru dessa

uppstått. I detta sammanhang kan blott nämnas, att i båda

de hufvudtyper, under hvilka Alnus incana-bestånden i södra

Nerike uppträda, dels med Hylocomium-täcke och skogsris

(Alnetum luylocomiosum Hurt, Jmfr Försök till en analytisk

behandling etc. pag. 105—106), dels med dåligt bottenskikt

och storbladiga örter i fältskikten, frisk och kraftig gran

spirar upp. Den vidare utvecklingsgången är för klar, att

jag derpå behöfver spilla närmare utredning.

Lunddälderna, i hvilka Alnus glutinosa, på några ställen

delvis ersatt med ÅA. incana, ingår, är ett gemensamt namn

för en mycket svårtydd komplex af flere olika formationer.

I åtminstone några af dessa formationer inkommer med be-

stämdhet granen; i några, som utmärka sig genom en yppig,

med relikta typer utrustad örtflora i fältskikten, tyckes

granen icke kunna tränga in.

Vi hafva nu inkommit på kapitlet om granens förhållande

till de formationer, som man med större eller mindre rätt

kan kalla relikta. Jag kan här fatta mig mycket kort, då

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 10. 41

jag i Die Einwanderung ete., pag. 29—37, egnat detta ytterst

viktiga kapitel ett utförligt utredningsförsök.

I inledningen har jag redan antydt att, om man undan-

tager trakterna kring Vettern, formationer med ädla löfträd

äro en sällsynthet. Dessa formationer tillhöra hufvudsak-

ligen den typ, jag kallat löfängar. Jag har sökt visa, att

dessa äro typiska slutformationer. Tyvärr förryckes, genom

att på ett synnerligen oförståndigt sätt låta dessa dyrbara

löfängar, den ena efter den andra, betas, denna deras natur,

och då är deras vidare utveckling till en i abiegnum hyloco-

mivosum ändande barrblandskog gifven. Det gör ett sorgligt

intryck att se en sådan barrskog med någon halfdöd gammal

ek, väldiga gamla löfträdsstubbar och i brynet kanske en

eller annan åldrig ek, som här finner ljus och utrymme att

sträcka ut sina grenar. På öar blir denna vegetationsbild

synnerligen karakteristisk. Stora sträckor af St. Röknen

hafva alldeles tydligen fordom varit upptagna af löfängar.

Nu växer der barrskog, men gamla stubbar af ek och asp stå

ännu kvar i densamma, och från de senare kunna stora fläckar

af barrskogen få ymnig underväxt af unga asptelningar.

Mot stränderna luta sig dock ännu några lefvande åldriga

ekar och lindar utåt, och på en punkt vid dessa har man

några unga skott från en gammal almstubbe.

I vissa granskogspartier finner man några former, som

äro främmande för den vanliga fattigdomen i ett typiskt

abiegnum hylocomiosum. Det är kanske en lind, som för ett

tynande lif eller förekommer normalt utvecklad i någon

tillfällig ljusning 1 skogen, några buskar af Lonicera xylo-

steum eller Viburnum opulus, några exemplar af Lactuca

muralis och Actea spicata, i mosstäcket små mattor af Hylo-

comiwum loreum 0. s. v. Det är dessa former, jag tolkat som

relikter efter ett visst slag lunddälder, som jag anser efter

naturens ordning ej kunna stå emot granens påträngande.

I sammanhang härmed må nämnas, att jag i några bergs-

klyftor med granskog (Lerbäcks sn., Stora och Lilla Grop-

dalen 181290) funnit fäckar af Plagiothecwum undulatum,

här skild från sin egentliga sydvestliga utbredning inom

Skandinavien.

42 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

Vi kasta nu en återblick. Vi hafva funnit att, om man

frånser försumpningarne, barrskogen med tall och gran i

ungefär lika proportioner, men stadd i tydlig öfvergång till

abiegna hylocomiosa, beherskar den nuvarande vegetationen,

att granen segerrikt rycker in i de flesta andra formationer,

som finnas i området, och att vegetationen på all jord, som

barlägges, förr eller senare ryckes in i granens maktsfär.

Med ett ord, finge växtverlden på södra Nerikes fasta mark

under t. ex. ett halft årtusende framåt, fritt utan något som

helst yttre ingripande och under samma naturförhållanden

som de nuvarande utveckla sig, skulle denna mark vara täckt :

af en enda enformig granskog med inströdda försvinnande

små öar af andra formationer: några tallskogar på klipp-

hällar, några löfängar 0. s. Vv.

Det återstår att se, huru fordomtima 1 detta hänse-

ende varit förhållandet, huru och när tallen och granen

skaffat sig den dominerande roll, de nu inneha. Det är en

undersökning af områdets växtrestförande aflagringar, speci-

elt dess torfmossar, satt i samband med hvad vi föröfrigt veta

om den skandinaviska växtverldens invandringshistoria, som

kan lemna oss antydningar härom.

Jordgrundens beskaffenhet gör att svämleror äro säll-

synta i området, hvilket mycket försvårar möjligheten att

anträffa lemningar af glaciala växter. Ehuru jag ännu ej an-

träffat sådana inom området tvekar jag ej att på grund af

andra växtgeografiska fenomen uttala som mycket sannolikt,

att sådana efter landisens afsmältning konstituerat vegetatio-

nen. Några mil söder om området har NATHORST! på föga höjd

öfver Vetterns yta (omkring 90 m. ö. h.) i en kalktuff funnit

glaciala former såsom Dryas octopetala och Betula nana till-

sammans med barr af tall. Delar af denna supponerade gla-

ciala flora skulle sålunda hållit sig kvar mycket länge, sedan

ishafvet börjat draga sig tillbaka; i kalktufftrakten har det

stått ej mindre än 160 m. ö. h. De relikta glaciala och sub-

glaciala typerna inom områdets Vetterdel, t. ex. Caloplaca ele-

gans, Lecanora frustulosa, Nephroma arcticum ete, af hvilka

den sistnämnda ju bevarats som relikt i ett slags tallskog,

! ÅA. G. NATHORST, Om lemningar af Dryas octopetala &L. i kalktuff

vid Rangilstorp nära Vadstena. Öfversigt af K. V.-A. Förhandlingar 1886 N:o 8.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:0 10. 43

skulle härstamma från den tid, då Vettern afskildes som sär-

skildt bäcken. Om mellan glacial- och tall-floran någon

asp—björkflora inskjutits, såsom förhållandet varit i sydligaste

Skandinavien enligt STEENSTRUPS och GUNNAR ANDERSSONS

forskningar, torde vara osäkert. WNäkert är emellertid, att i

områdets torfmossar tallen finnes bevarad så djupt ned, att

om någon asp—björktid funnits, hvilket antydes genom stam-

mar af asp och björk, som jag funnit i själfva bottenlagret

af några torfmossar, denna ej kunnat ega någon större var-

aktighet.

Dessa tallskogar hafva med all säkerhet en gång domi-

nerat områdets vegetation. Men genom de senare årens under-

sökningar är det bekant att öfver stora områden af Skandi-

navien eken trängde undan dessa tallskogar.

En sådan invandring i stor skala egde också rum 1 södra

Nerike. Sprängdes de gamla tallskogarne af eken och de

densamma medföljande växtformerna? På denna fråga tyekas

de torfmosseundersökningar, jag varit i tillfälle att anställa,

svara nekande. Dessa visa visserligen alldeles bestämdt, att

de ädla löfträden fordom haft en betydligt större utbredning

än nu. Jag känner t. ex. från den del af området, som ej

gränsar till Vettern, ungefär lika många förekomster af sub-

fossil ek, som af lefvande, och har t. ex. hittat en nu ej i

området vildt förekommande ekväxt Acer platanoides, som

subfossil. Men i några mossar saknas också ekväxtzoner,

då tall finnes hela mossen igenom.

Att det är med tallskogarne som den förnämsta så att säga

vehikeln, som eken och ekfloran brutit sig in i områdets växt-

lighet, anser jag efter de växtfyslognomiska erfarenheter,

jag har från andra håll, som mycket troligt, I Bohuslän,

Uppland och på Gotland har jag nemligen funnit, hur ek växt

upp 1 pineta hylocomiosa och herbida, hvilka efter allt att

döma skulle, om ej granen kommer in och förrycker utveck-

lingen, småningom ötfvergå till ekskog. WNärskildt gynnsamt

för ekens fortkomst är uppträdandet af hasseln 1 tallskogarnes

underväxt. (Ett vackert exempel härpå har man i skogen i

trakten af Vitulfsberg, Uppland.) Det torde vara af in-

tresse att i samband härmed påpeka, att några af mina torf-

mossfynd tala för att hasseln, som tyckes ha inkommit före

eken, bildat underväxt i några af områdets tallskogar. I

torf, äldre än den atlantiska perioden och granens invan-

44 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTVECKLING.

dring, har jag nemligen på några ställen funnit hasselnötter

tillsammans ned tallresterna.

Huru som helst dermed, så bröt ekfloran in på en massa

punkter af de gamla tallskogarne. Att dessa punkter sär-

skildt tätt skulle bli förlagda på områdets i allmänt klima-

tologiskt hänseende mest gynsamma delar och att det är här

man har att söka de festa relikterna efter denna ekflora,

faller af sig själft. Sådana delar äro de af Vetterns klimat

omedelbart influerade strandpartierna, några högt belägna

punkter, der de för ekens lifskraft farliga vår- och försom-

marfrosterna äro sällsyntheter, urkalkgrund 0. s. v.

Den boreala perioden, då eken troligen först uppträdde

i området, afbröts af en insulär tid, den atlantiska, under

hvilken, som jag sökt visa, Litorina-tidens varma salta haf

nådde maximum af sin utbredning. Under denna tid ökade

ekväxterna sin utbredning, hvarjämte en del former, som nu

hafva sitt utbredningscentrum i vestra Europa och bok-

regionen (atlantiska växter efter BLytts terminologi), invan-

drade. Att en sådan invandring verkligen egt rum visas

tydligen genom förekomsten af vissa »atlantiska» relikter. Jag

har t. o. m. på Tiveden funnit hela reliktformationer deraf.

Vid Rockelbrokällan (18288) inne i djupa Tivedens barrskogar

med deras triviala vegetation finnes en mycket egendomlig

variant af ett sphagnetum cariciferum, som på grund af mossens

djup och de talrika källsprången ej kunnat uttorkas af någon

torr period (här tänker jag närmast på den subboreala tiden),

flere växter: Narthecium ossifragum, Erica Tetralix, Pota-

mogeton polygonifolius, Myrica gale, Alnus glutinosa, hvilka

af BrLytt räknas som tillhörande de atlantiska elementen i

Norges flora. I områdets vegetation är denna lokal det enda

växtstället för de tre förstnämnda arterna.

I de lager af torfmossarne, som finnas bevarade från denna

tid, har jag hittat en mängd växter, som, om man frånser

representanterna för strandsnåren på mossens kanter, häntyda

på tallskogar, löfängar och lunddälder.

Denna period afbröts af en torr — den subboreala —,

som på en mängd mossar framkallade skog, som redan dränkts

i en ny våt period, den subatlantiska, som sedan öfvergår i

nutidens klimat. Det är från öfvergången mellan denna

torra period och den atlantiska som granen i torfmossarne

först börjar lemna spår af sin tillvaro.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 10. 45

Den formationernas allmänna utvecklingsgång, som jag

ofvan skildrat för södra Nerike, är, efter allt hvad jag kun-

nat finna, allmängiltig för stora områden af Skandinavien.

Var södra Nerikes klimat under den atlantiska perioden t. ex.

ungefär som Bohusläns 1 nutiden, skulle ej stora olikheter

finnas mellan granens dåtida och nutida förmåga att tränga

in i andra växtsamhällen.

Låtom oss då tillse, huru granen vid sin invandring

trängde fram. I tallskogarne fick den naturligtvis stora

områden att utbreda sig öfver. De björk- och aspskogar,

som tallen och eken ej splittrat, fingo 1 granen en mycket

farlig fiende. En del lunddälder förvandlades till granskog,

och härigenom förstördes säkerligen en del af områdets forna

fora t. ex. lönnen. En del former, som säkert inkommit un-

der atlantisk tid, t.ex. Plagiothecium undwlatum och Hylocomium

loreum fingo i granskogarnes skugga reliktplatser, då för dem

mindre gynnsamma klimatiska förhållanden inträdde.

Funnos ekskogar med ymnig underväxt af Corylus, för

hvilket jag inom detta område ej har någon säker paläonto-

logisk hållpunkt, dödades dessa troligen af granen. Löf-

ängarne deremot voro fullt resistenta, och i deras hägn räd-

dades säkerligen stora massor at områdets nu sällsynta arter.

Men nu ställer sig frågan sålunda. Hann verkligen

granen. före den tid, då menniskan mera effektivt började

verka på vegetationen, fullborda hela detta förstörelseverk

af annan växtlighet, som teoretiskt betraktadt borde ha sträckt

sig öfver större delen af området? Den temligen rikhaltiga

och omvexlande fora, som ännu utmärker detsamma, talar

bestämdt mot detta, likaså beskaffenheten af torfmossarnes öfre

lag — de subboreala och subatlantiska —, der granen visser-

ligen är mycket allmän, men äfven andra mot granskogen ej

resistenta formationer lemnat spår af sin tillvaro.

Det måste sålunda hafva existerat någon hämsko på gra-

nens utbredning, Denna hämsko tror jag mig hafva funnit

1 de forntida skogseldarne. Som bekant verkar skogseld myc-

ket förödande på barrträden, särskildt på granen med dess

tunna bark och flackrotssystem. Och har granskogen på en

sträcka blifvit förstörd, intages dess plats af andra forma-

tioner — specielt tall- och björkskog, — och först efter

ett eller annat århundrade står granen der åter som herskare.

46 SERNANDER, DE SYDNERIKISKA BARRSKOGARNES UTYECKLING.

Den invändning man väl genast har häremot är, att

skogseldarne före kulturmenniskans uppträdande troligen voro

mycket sällsynta. Jag tror emellertid ej att så är fallet.

STEENSTRUP har framkastat, att genom gnidning af tvenne

trädgrenar mot hvarandra i urskogarne eld kan uppstå. Man

vet mycket väl, att i våra dagar någon gång skogseld upp-

kommer genom åskslag; HoLMERZ och SÖstersjr sn omtala

tilesxt rett all från Lappland, då de själfva släckte en skogs-

eld, som uppkommit genom att åskan slog ner i ett träd i

deras omedelbara granskap. Säkert är att spår efter skogs-

eld — vare sig från historisk eller förhistorisk tid — i form

af kolstybb eller ett fint kolpulver är rent af något typiskt för

områdets skogsmark, och att jag i Sphagnum-torf hittat kol-

bitar, som måste ha förts ut från någon förhistorisk skogseld.

När sedermera menniskan började verka bestämmande

på formationernas fördelning, framförallt genom att afsigtligt

eller oafsigtligt bränna i barrskogarne, blefvo löfskogarne

och en hel del mera efemära formationer ytterligare tryg-

gade i sin tillvaro. Eken och de andra ädla löfträden kunde

emellertid ej mera fullfölja sin utbredning, som alltid går

mycket långsamt, då de i de formationer, der de eventuelt

kunde ingå, förekommas af granen och delvis af tallen, och

deras isolerade förekomster årtionde efter årtionde deci-

merades genom yxa och mule.

Men barrskogen, der skogseldarne före menniskans upp-

trädande gaf tallen en viss roll, som sedermera genom yxa

och svedning vardt med granen fullt jämbördig, blef sålunda

södra Nerikes mest dominerande växtsamhälle, och abiegnum

hylocomiosum det slutskede i den naturliga utvecklingen, som

fortfarande hotar större delen af områdets växtlighet.

Den studie öfver sydnerikes barrskogar, som här meddelats,

är hufvudsakligen baserad på undersökningar, utförda under

delar af somrarne 1887—1891, och föreligger som manuskript

från år 1892. Vid åtskilliga af ståndsortsanteckningarne har

jag haft biträde af mina vänner Doktorerna ERNST HEMMEN-

DORFF och KARL STARBÄCK, då de under min ledning inhemtat

den HuLrsKA arbetsmetoden vid växtfy siognomiska under-

sökningar.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:0 10. 47

Vid granskningen af några mossor, som jag under fält-

arbetet ej kunnat bestämma, och af hvilka jag därför hem-

tagit prof, har Konservator K. A. Tu. SETH och Doktor ERIK

NYMAN vänskapsfullt lemnat mig en verksam hjälp.

Med afseende på nomenklaturen har jag med några få

undantag följt:

för fanerogamer och kärlkryptogamer: HARTMAN, Skandi-

naviens fora, 11:e upplagan 1879.

för mossor: S. O. LINDBERG, Musci Scandinavici in syste-

mate novo etc. Upsala 1879.

för lafvar: TH. M. Fries. Lichenographia scandinavica

kock” IT.

AT)

HAN

-N

LÅ

Häl

LE LE SEN a fo ET MEG

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 25. Afd TIL. N:o H.

HERBARIO REGNELLIAN 0.

ADJUMENTA AD FLORAM PHANEROGAMICAM

BRASILLE TERRARUMQUE ADJACENTIUM

COGNOSCENDAM.

PARTICULA TERTIA

(LEGUMINOSZE, VOCHYSIACEA ETC.).

AUCTORE

GUST. O. A:N MALME.

CUM DUABUS TABULIS.

REG. ACADEMLIZE SCIENT. SUEC. OBLATUM DIE 13 DECEMBRIS 1899.

EXAMINATUM A V. WITTROCK ET A. G. NATHORST.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1900

Leguminose Juss.!

Papilionace& (L.)

Crotalaria L.

GEröstipularia DESV:-

BENTHAM, Flor. brasiliensis, Fasc. XXIV p. 19.

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrado». 187/594. MALME s. n.

Floribus nonnullis fructibusque immaturis submaturisve ornata.).

Cr. Pohliana BENTH.

BENTHAM, 1. c. p. 20.

Matto Grosso: Coxipö (igreja) pr. Cuyabå (In »cerrado>.

18 ?2/1 94. MALME s. n. Floribus fructibusque ornata.).

Specimen unicum reportatum, haud omnino certe deter-

minandum.

Cr. foliosa BENTH.

BENTHAM, 1. c. p. 24.

Paraguay: in Cordillera, juxta viam ad Venezuela (18 ?7/1 94.

ANISITS 470. Florigera.).

Ad var. oblongam BENTH. pertinere videtur, foliis (4—)5

—6 cm. longis, 2—2,; cm. latis, et supra et subtus dense

sericeis. '

Ad eandem speciem pertinet BALANSA N:o 1528 b (>Cor-

dilliere de Peribebuy, dans les clairieres des foréts. 11 Jan-

1 Hoc loco Leguminosas enumeramus, quas ipsi in Itinere Regnelliano

primo legimus, adjectis nonnullis ab ÅNISITS et a KULLBERG collectis. Ceterze

Leguminose Exped. I:m&e Regnelliange jam a cl. C. A. M. LINDMAN enume-

rate sunt (Leguminose austro-americane. Bihang till K. svenska Vet.-akad.

Handlingar. Band 24. Afd. III. N:o 7. Stockholm 1898.).

Nomina generica a beato BENTHAM in Flora brasiliensi adhibita serva-

mus, quod id in hoc Adjumento idoneum nobis visum est. Nonnulla quidem

e legibus prioritatis supprimenda sunt: nomina substituenda aliis literis im-

pressa adjicimus; permulta a doctissimo O. KUNTZE ejusque asseclis aut resti-

tuta aut condita, nostra sententia haud adhibenda, [ >] includuntur.

4 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. TIII.

vier 1877>.) a celeberr. MicHELI ad Cr. velutinam BENTH. re-

lata; differt a specimine Anisitsiano foliis minoribus, densius

sericeis.

Specimina cum Anisitsiano plane congruentia adsunt in

herb. Regnell. e Säo Paulo: Säo Carlos (In campis. 18 /e 34.

RIEDEL 1908) et Campinas (In campo sicco. 1875/6 75. MosÉn

3856.).

Cr. brachystachya BENTH.

BENTHAM, 1. c. p. 32.

Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (In »cerrado» denso,

nec non in margine silve. 18?3/294. MALME 1418. Florigera.).

Frutex usque ad 2 m. altus, parce ramosus, cortice laevi.

Rami patentes, velutino-pubescentes. Folia 6—10 cm. longa,

2,,—4 em. lata, apice acuta v. acuminata, supra glabra, sub-

tus (&2que ac petioli) adpresse (sericeo-)pubescentia.

Specifice vix distingui potest a Cr. anagyroide H. B. K.

(BENTHAM, 1. c. p. 31), ad quam referenda sunt specimina nostra

N:o 1418" (Cuyabå civitatis Matto Grosso. In margine sil-

vule ripe rivuli; loco arenoso. 18 ?7/494) fructibus maturis

submaturisque ornata, ramis subglabris v. parce adpresse pu-

bescentibus, foliis 3—4,5 cm. longis, 1,25—1,175(—2) em. latis,

obtusis, sepe brevissime mucronulatis, supra glabris, subtus

dense adpresse (sericeo-)pubescentibus.

Medicago L.

[Medica L.]

M. denticulata WiLLD.

BENTHAM, 1. c.-p. 33.

Rio Grande do Sul: oppid. Rio Grande (Ruderalis, ad por-

tum 18:?7/11 92. MALME 384. Fructibus immaturis maturisque or-

nata.).

Indigofera L.

[Anil LuDw.]

J. campestris Bonc. apud BENTH.

BENTHAM, 1. ce. p. 38.

Paraguay: Colonia Risso pr. Rio Apa (In campo aperto,

argillaceo-arenoso, sicco. 182?9/120 93. MaALME 10920. Floribus

fructibusque valde immaturis ornata.).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 11. 5

J. lespedezioides H. B. K.

BENTHAM, 1. c. p. 39.

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrado» minus denso, arenoso-

glareoso, sicco. 1812/1293. MALME 1224. Florigera.).

Flores purpurascentes.

gran 1.

BENTHAM, 1. c. p. 41.

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrado» sat denso, arenoso,

sicco, pr. oppidum. 187/2 94. MALME 1366. Floribus fructibus-

que immaturis submaturisve ornata.).

Planta, ut videtur, synanthropica. Frutex (v. suffrutex?)

usque ad 1 m. altus, ramosus, ramis erectis, foribus purpu-

rascentibus.

Sesbania PERS.

[Emerus BurM.|

S. punicea (CaAv.) BENTH.

BENTHAM, 1. c. p. 41.

Rio Grande do Sul: Cachoeira (In ripa fluminis Jacuhy;

loco arenoso, subhumido. 18 !7/2 93. Legumina matura verisimiliter

anni precedentis.).

Frutex circiter 2 m. altus, habitu Caragane arborescentis,

eodem tempore floribus pulchre puniceis ornatus.

S. marginata BENTE.

BENTHAM, 1. c. p. 41.

Paraguay: Colonia Risso pr. Rio Apa (Sat solitaria in

subhumidis graminosis. 18 39/10 93. MALME 1106. Floribus fruc-

tibusque immaturis nec non matnuris, forsan anni precedentis, ornata.).

Arbor parva, trunco recto, cortice tenui, l2evi, ramis longis,

sat gracilibus, erecto-patentibus, nonnumquam nutantibus.

Sesbamnia punicea (CaAv.) BENTH., S. marginata BENTH. et

S. macroptera MICHELI jam leguminum forma facillime inter

sese distincte sunt:

in S. macroptera legumina sunt brevia, 6—7 cm. longa,

parietibus tenuibus, suturis late alatis, alis curvatis v. revo-

lutis legumen amplectentibus (cfr. iconem a beato MICHELI

datam);

in S. punicea legumina sunt manifeste longiora, circiter

10 cm. longa, parietibus tenuibus, suturis angustius alatis,

alis planis legumen haud amplectentibus (fig. 12);

6 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

in S. marginata legumina sunt multo minora, 3—5 longa, pa-

rietibus crassis, suturis late marginatis, fere exalatis (fig. 1 b).

Pig:

a. Sesbania punicea (CAV.) BENTH. Legumen. ?/s.

ast. > > > > Sectio transversalis leguminis

b. Sesbania marginata BENTH. Legumen. 2/3.

bst. > > > Sectio transversalis leguminis.

Tephrosia PERS.

Cracca L.

In Colonia Risso pr. Rio Apa (Paraguay) 18!6/10 93 col-

legimus hujus generis speciei specimina duo, que in descrip-

tionem JTephrosie cineree PErRs. a beato BENTHAM 1. c. p. 48

datam sat bene quadrant, que autem a speciminibus antilla-

nis presertim habitu et indumento sat dense sericeo v. ad-

presse piloso nonnihil recedunt. Materie ad synonymiam ex-

tricandam necessaria nobis deficiente, specimina nostra succincte

describamus:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 11. 7

Herba perennis radice crassa rhizomateque brevi, subver-

ticali lignosis, caulibus decumbentibus, apice adscendentibus,

sat dense sericeis v. adpresse pilosis. Stipulee late subulatee,

cireiter 5 mm. longe, basi 1 mm. late, sericex. Petiolus

communis circiter 2,5 cm. longus; foliola 10—15, brevissime

petiolata, anguste oblongo-cuneata v. sublinearia, apice obtusa

mucronulataque, basi sensim angustata, circiter 2 (rarius us-

que ad 2,5) cm. longa, vulgo 3—5 mm. lata, supra glabra,

subtus et marginibus (2eque ac petiolus) dense sericea. Racemi

foliis oppositi, bracteis subulatis, pedicellis brevissimis, circiter

2 mm., longis (2que ac pedunculus) sericeis v. adpresse pilosis.

Calycis sericei tubus circiter 2 mm. longus, dentes triangu-

lato-subulati, circiter 2,» mm. longi, subequales. Petala sub-

equilonga, circiter 14 mm. longa, breviter unguiculata, un-

guibus 2—2,5 mm. longis; vexilli lamina late ovata v. subor-

bicularis, circiter 10 mm. lata, apice brevissime mucronulata,

extus (dorso) sericea v. adpresse pilosa; ale circiter 4 mm.

late, obtuse, glabre. Stamina diadelpha, vexillari libero,

antheris haud apiculatis. Stylus curvatus, stigmate apicali,

penicillato. Legumina (submatura) subrecta, linearia, circiter

4 cm. longa. 4 mm. lata, circiter 10-sperma, parce sericea v.

adpresse pilosa.

Crescit in campo argillaceo, hinc inde Coperniciis obsito.

Adesmia DC.

Patagonium SCHRANK.

A. latifolia (SPRENG.) VoG.

BENTHAM, 1 c. p. 53.

Rio Grande do Sul: Senandes pr. oppidum Rio Grande (In

pascuo subhumido, graminoso-herbido. 18 2?59/11 92. MALME 374.

Specimina foribus fructibusque immaturis ornata.).

Jam a beato TAvBERT determinata.

Aeschynomene L.

Ae. sensitiva Sw.

BENTHAM, 1. c. p. 58.

Matto Grosso: Cuyabå (In margine paludis s. lacune, inter

Cyperaceas altas. 1816/494. MALME 1548. Floribus fructibus-

que immaturis maturisve ornata.).

8 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

Frutex arborescens 2—3 m. altus, trunco recto, gracili,

cortice tenui, levi, ramis paucis, gracilibus, + erectis.

Ae. paniculata WiILLD.

BENTHAM, 1. c. p. 67.

Matto Grosso: Cuyabå (In campo argillaceo-arenoso, sicco.

181/292. MaALMmE 1350. = Floribus nonnullis fructibusque immaturis

maturisque ornata.).

Discolobium BENTH.

D. leptophyllum BENTH.

BENTHAM, 1. e.;p. 72.

Matto Grosso: Santo Antonio pr. Cuyabå (In campo aperto,

argillaceo-arenoso, subhumido, parce graminoso. 18 ?!/1:2 93.

MALME 1254 B. Florigera.).

Jam a beato TAUBERT determinatum.

Specimen a beato BENTHAM descriptum incompletum, par-

vum, fructiferum, floribus omnino destitutum. Nostra florigera

describere aptum nobis videtur.

Herba perennis, 50—80 cm. alta, radice rhizomateque bre-

vissimo, subverticali + lignosis. Caulis erectus, simplex, teres

v. leviter striatus, inferne glabratus, ceterum parce pubescens,

apicem versus preterea nonnihil glandulosus. Folia sparsa,

internodiis apicem caulis versus sensim longioribus, infimis

circiter 1 cm. longis, superioribus usque ad 7 cm. longis; sti-

pulis subulatis, sat dense adpresse pilosis, caducissimis; pe-

tiolis (communibus) 2—5(—7) em. longis, pilis gracilibus, ad-

pressis v. + patentibus sat parce glandulisque curtis parce

vestitis; foliolis subsessilibus, singulis (in foliis inferioribus),

3:nis v. 5:nis, integerrimis, callose purpureo-marginatis, subli-

nearibus v. anguste oblongo-lanceolatis, et basi et apice obtu-

sissimis, supra glabris, subtus adpresse pilosis, crebre minute-

que subpellucido-punctatis, terminalibus (4—)6—10(—12) em.

longis, 3—5 mm. latis, lateralibus, dum adsunt, a terminali

distantibus, multo minoribus, (2—)3—4 cm. longis, 2—3 mm.

latis, nervis primario et secundariis subtus + emersis. Pe-

dunculi axillares, erecti, 30--40 cm. longi, pilis gracilibus, +

patentibus glandulisque sat parce vestiti, nonnisi parte di-

midia superiore forigeri, bracteis subulatis, parvis, caducissi-

mis. Pedicelli filiformes, erecti, 7—10 mm. longi, pilis ad-

pressis et presertim parte superiore glandulis patentibus

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 29. AFD. III. N:0O 11. 9

parce ornati; bracteolis binis, sub fore affixis, lanceolato-subu-

latis, vix 2 mm. longis. Calyx urceolato-campanulatus, extus

pilis adpressis sat parce ornatus, tubo circiter 4 mm. longo,

dentibus superioribus (vexillaribus) alte connatis, obtusis v.

apice rotundatis, ceteris (3) ovato-triangularibus, acutis, cir-

eiter 3 mm. longis, 2 mm. latis. Petala longe unguiculata

(unguibus usque ad 5 mm. longis); carina ceteris petalis bre-

vior, (cum ungue) circiter 10 mm. longa, dilute lutea v. flava;

alarum lamina circiter 10 mm. longa, 4 mm. lata, obtusa;

vexilli lamina suborbicularis, cireiter 10 mm. longa, 12 mm.

lata, 2eque ac ale lutea et purpureo-striata, extus glabra.

Stamina vexillare et carinale a ceteris libera v. saltem facil-

lime separata; cetera in phalanges duas oppositas alte connata;

anthere haud apiculate. Ovarium stipitatum, parce pilosum,

ovulis 3; stylus curvatus, glaber, stigmate apicali.

D. pulchellum BENTE.

BENTHAM, 1. c. p. 73.

Matto Grosso: Cuyabå (In consortio Åeschynomenes sensi-

tive; vide supra. 18 16/4 94. MaALME 1548 B. Specimina fori-

gera fructibusque immaturis ornata.); Paraguay: Itapocumi pr- Op-

pidum Concepcion (In apertis humidis, alte graminosis ripee

flum. Paraguay. 18 19/9 93. ”MALME 966. Specimina florigera.),

Colonia Risso pr. Rio Apa (In ripa fluminis Paraguay. 18 ?4/9 94.

MALME 9667. Specimina floribus fructibusque immaturis ornata.).

Frutex arborescens usque ad 3 m. altus, trunco recto,

cortice tenui, levi, ramis paucis, sat gracilibus, + erectis,

apice sepe nutantibus.

Quoad numerum magnitudinemque foliorum nonnihil variat

hec species. In speciminibus paraguayensibus foliola sunt

(17—)9—15(—19), (2—)3—4,5s(—5,5) cm. longa, 8—11 mm. lata;

in matto-grossensibus (11—)13--17(—21), 1,;—2(—2,5) cm. longa,

3—5 mm. lata. Ceterum non differunt.

Ad hoc genus (forsan ad hanc speciem) pertinet Ptero-

carpus paraguayensis BARB. Ropr. Plant. mattogross. (Rio

de Janeiro 1898) p. 17.

Zornia GMEL.

Z. diphylla (L.) Pers. var. latifolia (DC.) BENTH.

BENTHAM, 1. c. p. 81.

Paraguay: Colonia Risso pr. Rio Apa (In campo aperto,

argillaceo-arenoso. 18 70/10 93. MaALME s. n.).

10 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

Arachis EL.

A. prostrata BENTH.

BENTHAM, 1. ec. p. 87.

Matto Grosso: Cuyabå (Loco aperto, arenoso, subhumido,

solo fere denudato. 185/12 93. MALME s. n. Florigera.).

Stylosanthes Sw.

St. guayanensis Sw. var. gracilis (H. B. K.) Voc.

BENTHAM, 1. c. p. 92.

TAUBERT, Stylosanthes [in Verhandl. des bot. Vereins der Prov.

Brandenburg. Jahrg. XXXII (1890)] p. 26.

Matto Grosso: Cuyabå (Loco aperto, glareoso, sicco. 18 14/12 93.

MALME Ss. n. Specimina floribus fructibusque immaturis submaturisve

ornata.).

St. montevidensis Voc.

BENTHAM, 1. c. p. 92.

TAUBERT, Stylosanthes p. 27.

St. juncea MICHELI ad hanc speciem spectat, ut e descriptione ico-

neque patet (non ad St. guyanensem var. gracilem (H. B. K.), ut in-

dicat TAUBERT).

Paraguay: Colonia Risso pr. Rio Apa (In campo arenoso,

sat graminoso. MaALME 1092 B. Specimina floribus fructibusque

immaturis submaturisve ornata.).

Specimina nostra in descriptionem a beato TAUBERT datam

bene quadrant; ab omnibus hujus generis speciebus brasilien-

sibus legumine magno, utroque latere bicostato, erebre mani-

festeque reticulato, dense piloso facile distincta.

Ad hanc speciem pertinere videntur specimina incompleta,

e Rio Grande do Sul reportata, que sub nomine »St. guyanen-

sis Sw. var. gracilis VoG.> affert cl. C. A. M. LINDMAN.

St. montevidensis VoG. var. intermedia VocG.

TAUBERT, Stylosanthes p. 27.

St. montevidensis MICHELI, Contr. åa la flore du Paraguay [Mémoires

de la Soc. de phys. et d'hist. natur. de Genéve. Tom XXVIII, 2:de

partie (1883—84)1, p. 19.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:o 11. 11

Paraguay: Peribebuy (18 ?/2 94. ANIsITS 495. Floribus, fruc-

tibus immaturis maturisque ornata.).

Flores e luteo + purpurascentes.

Melius pro propria specie est habenda.

Desmodium DeEsv.

[Meibomia MöHR.]|

D. barbatum (L.) BENTE.

BENTHAM, 1. c. p. 95.

Matto Grosso: Cuyabå (In campo pr. oppidum; locis are-

nosis, + apertis, sepe subhumidis. 18 7/294. MaALME 1354.

Specimina floribus fructibusque immaturis ornata.).

Fig. 2.

Desmodium uncinatum (JACQ.) DU.

Folium 2/1.

D. uncinatum (Jace.) DC.

BENTHAM, 1. c. p. 96.

Rio Grande do Sul: colonia Ijuhy (Ruderalis, seecundum

vias etc. 183/493. MALME 818 H. Specimina floribus fructibus-

que immaturis maturisve ornata.); e diario nostro pluribi in eadem

civitate.

12 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

Foliolum supra totum pilis sparsis vestitum, partim opa-

cum, partim nitidum. Pars nitida mediana, ad basin folioli

lata, apicem versus sensim angustata et in mucronem acutis-

simum excurrens, subtriangularis (Fig. 2), facillime humec-

tatur, parte reliqua aquam haud retinente. Hac re aqua plu-

vialis v. e rore orta, que folio non est necessaria, presertim

dum in somno pendent foliola, in mucronem derivatur, ex

quo facillime stillat.

D. asperum (PoIr.) DEsv.

PBENTHAM, 1: e. ps 102.

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrado» arenoso-glareoso pr.

oppidum. 18:7/594. MALME 1606 B. Specimina floribus fructibus-

que immaturis ornata); Serra da Chapada, Buriti (In campo aperto,

arenoso, subhumido, inter gramineas altas suffruticesque

18 ?0/1 94. MALME 1334 B. Specimina toribus fructibusque immaturis

maturisque ornata.).

Herba perennis usque ad 1,5 m. alta, caule simplice, fo-

liis omnibus simplicibus, late ovatis, vulgo 10—14 cm. longis,

usque ad 8—10 cm. latis, obtusissimis, supra scabris, subtus

pubescentibus v. nonnihil scabriusculis.

Lathyrus L.

L. magellanicus LAM.

BENTHAM, 1. c. 'p. 115.

Argentine civit. Buenos Aires:.ad Nacurutuå in delta flumi-

nis Paranå (1895. ACE: KULLBERG).

Periandra MaART.

[Glycinopsis (DC.) OK]

P. heterophylla BENTH.

BENTHAM, 1. c. p- 135.

Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (In »terrados»> mi-

nus densis, nec non in campis apertis, quos »limpos» vocant

incol:e. 1819/294. MALME 1406. Floribus fructibusque valde im-

maturis ornata.).

Vexillum pulchre rubrum v. subminiatum.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 11. 13

Dioclea H. B. K.

D. reflexa HooK. FIL.

BENTHAM, 1. c. p. 162.

Paraguay: Caballero (18 6/2 94. ANISITS 522. Florigera.)

Specimen incompletum, haud certe determinandum; cum

speciminibus in viciniis urbis Rio de Janeiro collectis (GLAzrIou

10563) plane congruit.

D. latifolia BENTH.

BENTHAM, 1. c. p. 163.

Matto Grosso: Cuyabå (In silva ripe fluvii Cuyabå. 18 23/3 94.

MALME 1502. Florigera fructibusque immaturis ornata. — Legumina

submatura verisimiliter ejusdem speciei ad Buriti 18 22/6 94 collegimus).

Specimina authentica hujus speciel non vidimus. Nostra

planta a descriptione 1. c. data presertim indumento nonnihil

recedit, quamobrem descriptionem addere nobis aptum videtur:

Frutex alte volubilis, trunco terete, ramulis pubescentibus,

parcee albido-tomentosis. Stipulee parve, caduce, anguste

ovato-lanceolat:e, nonnihil falciformes, circiter 5 mm. longee,

vix 2 mm. late, basi infra insertionem producte. Petiolus

vulgo 10—15 cm. longus, pubescens v. subadpresse albido-to-

mentosus, supra canaliculatus, basi incrassatus. Stipellae su-

bulate, circiter 4 mm. longe. Foliola breviter petiolulata,

late ovata v. ovalia, 3—13 cm. longa, 6—11 cm. lata, basi

rotundata, apice rotundata et late brevissimeque mucronata,

supra viridia et sat parce subsericea v. adpresse pilosa, subtus

albido-cinerascentia, adpresse tomentosa v. sericea; nervis pre-

sertim subtus emersis, secundariis utroque latere circiter 10,

angulo semirecto insidentibus, rectis v. marginem folioli versus

arcuatis, venis sat numerosis. Inflorescentia axillaris, race-

miformis, usque ad 75 cm. longa. Flores violacei, in fasci-

culos brevistipitatos (stipite circiter 5 mm. longo), secundum

pedunculum ferrugineo-pubescentem v. -tomentosum dispo-

sitos aggregati. Pedicelli 3—7 mm. longi, tenues, brevissime

ferrugineo-tomentosi v. subsericei, bracteolis binis, sub fore

affixis, caducis, orbicularibus, margine ciliatis, ceterum sub-

glabris, circiter 2 mm. latis. Calyx primum leviter pube-

scens, dein glabratus; tubo vix 10 mm. longo, 6 mm. crasso;

dentibus 5, superioribus (vexillaribus) 2 altius connatis, apice

rotundatis, carinali ceteris paullulo longiore, ovato-triangulari,

14 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

subacuto, 7 mm. longo, basi 5 mm. lato, lateralibus obtusis,

cireiter 5 mm. longis, 4 mm. latis. Petala longe unguiculata;

ale (et vexillum) cum unguibus 25—30 mm. longe, usque ad

15 mm. late, apice rotundate; vexillum alis equilongum,

latissimum (cireiter 30 mm. latum), apice saltem szepe emar-

ginatum; carina ceteris petalis multo brevior, valde curvata

et nonnihil rostrata. Stamina diadelpha, vexillari libero, ceteris

alte connatis; alterna ceteris breviora, antheris effeetis. Ovarium

sessile, sublineare, dense albido-pilosum, ovulis 4—6; stylus

longus, basi sericeus, ceterum glaber, valde curvatus, apice non-

nihil clavatus, stigmate apicali. Legumina immatura subli-

nearia, nonnihil curvata, ferrugineo-tomentosa v. -subsericea,

maxima usque ad 20 cm. longa, circiter 4 em. lata, basi nonnihil

angustata, apice obtusa v. rotundata. [Legumina submatura

(supra commemorata) oblongo-linearia, nonnihil curvata, apice

rotundata, basi obtusa et paullulum angustata, 15—20 cm. longa,

4,5—5 cm. lata, ferrugineo-pubescentia v. p. p. maxima gla-

brata, sutura superiore dilatata; semina 4—6, sat compressa,

suborbicularia v. late ovalia, hilo longo, lineari semicincta,

usque ad 25 mm. longa, circiter 20 mm. lata, circiter 12 mm.

Crassa. |

Erythrina L.

[Corallodendron 1.]

E. cerista galli L.

BENTHAM, 1. c. p. 172.

Argentine civit. Buenos Aires: In delta fluminis Paranå.

(1895. ÅA. E. KuLLBERG-.).

Phaseolus L.

Ph. clitoriodes MART.

BENTHAM, 1. c. p. 184.

Rio Grande do Sul: Cachoeira (Inter gramineas campi

aprici. 18?!/293. MALME 624 B. Specimina florigera.).

Ph. prostratus BENTH.

BENTHAM, 1. c. p. 192.

Rio Grande do Sul: Porto Alegre (In pascuis arenosis apri-

cis. 18/11 92. MALME 260 B. Specimina floribus fructibusque valde

immaturis ornata.).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:O 11. 15

Ad hanc speciem pertinet REINECK & CZERMAK, Plant:

Brasilie meridionalis N:o 100, a celeberr. BRIQuET dubitanter

et signo? adjecto ad Phaseolum pium Marr. relata.

Eriosema DC.

E. heterophyllum BENTH.

IBENTHAM, 1: CC. p. 210.

Minas Geraes: Såäo Joåao del Rey (In campis apertis, siccis,

paullo ante flammis vexatis. 18?1/892. MALME 10. Specimina

forigera.).

Eifrufum (E.+B: KK) Bs Mer:

BENTHAM, 1. c. p. 213.

Matto Grasso: Cuyabå (In »cerrado»; loco aperto, glareoso,

sicco. 18213/194. MALME 1330. Specimina foribus fructibusque

valde immaturis ornata), Serra da Chapada, JOE Bocca da Serra

(In »cerrado» minus denso, nec non in campo aperto, arenoso,

sicco. 182?0/194. MaALME 1330”. Specimina fructibus immaturis

maturisque ornata.).

Dalbergia L. FIL.

Amerimnon P. BROWNE.

D. hiemalis MALME n. Sp.

TCONGEEtap. nostr. I fig: 1.

Frutex arborescens usque ad 1 m. altus, ramis sat paucis,

erecto-patentibus, cortice tenui, neque suberoso neque rimoso.

Rami teretes, stricti, usque ad 3 mm. crassi, fusco-brunnei,

pilis glandulisque brevibus, circiter 0,5 mm. longis, basi in-

crassatis scabri; internodiis vulgo 3—4 cm. longis. (Stipulze?)

Folia imparipinnata, petiolo 15—20 cm. longo, basin versus

(parte fere tertia inferiore) piloso glandulosogque, ceterum

glabro; foliola 25—-31, alterna v. summa opposita, brevissime

(cireciter 1 mm.) petiolulata, ovalia (samma et presertim ter-

minale sepissime obovata), vulgo (2—)2,;—3 cm. longa, (1,25—)

1,;—2 cm. lata, basi rotundata v. paullulum cordata (termi-

nale late cuneatum), apice retusa v. aliquantulum emarginata,

rarius rotundata, sepe brevissime tenuissimeque mucronulata,

supra obscure viridia glaberrimaque, subtus cinereo-viridia,

16 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

glabra v. ad nervum primarium pilis mollibus rarissimis or-

nata; nervis secundariis numerosis, angulo circiter 50” insi-

dentibus venisque crebris, reticulatis subtus paullulum emersis.

inflorescentiae paniculate (aut axillares et vulgo anguste,

aut terminales et sat ample), foliis multo breviores; pedunculis

pilis patentibus, fulvescentibus glandulisque crebris densissime

vestitis; bracteis minutis (vix 1,5 mm. longis), ovalibus, obtu-

sis, dense pilosis glandulosisque. Flores parvi, subsessiles,

bracteolis bracteas non v. paullulum superantibus, oblongis v.

obovato-oblongis dense pilosis glandulosisque. Calycis tubus

turbinatus v. turbinato-campanulatus, circiter 2,> mm. longus,

glaber; dentes tubo subequilongi, extus et margine pilis sparsis

ornati, vexillares altius connati, ovati, circiter 1,5; mm. lati,

acutiusculi, ceteri lineari-triangulares, vix 1 mm. lati, acuti,

carinalis sepe acuminatus, ceteros aliquantulum superans.

Petala violacea, calycis dentes haud multum (vix 2 mm.)

superantia, pro rata sat longe unguiculata; vexillum subor-

biculare v. fere reniforme, 4—4,> mm. longum, 5—5,5 mm. la-

tum, basi cordatum, apice manifeste emarginatum, glaberri-

mum; ale late oblonge, obliquee, obtuse; carina ceteris pe-

talis, vix brevior, obtusa. Stamina 10, diadelpha, vexillari

libero, alte libera, filamentis glabris, antheris didymis, circiter

0,3 mm. longis, 0,4 mm. latis. Ovarium breviter stipitatum,

lanceolatum v. lanceolato-fusiforme, pilis brevibus, basi in-

crassatis sat dense vestitum, ovulis vulgo 3; stylus ovario

duplo brevior, glaber, curvatus, stigmate apicali, capitato,

parvo. (Legumen ignotum.)

Matto Grosso: Serra da Chapada, Buriti (In »cerrado» are-

noso, minus denso. 18?8/6 94. MALME 1730 B. Florigera.).

D. glandulose Bestue. et D. cuyabensi BENTH. affinis;

differt indumento ramorum, foliolis numerosioribus, glabris,

staminibus diadelphis, alte liberis etc.

Macheerium PERS.

M. acutifolium VoG.

BENTHAM, 1. c. p, 245.

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrado» sat denso; nec non in

silva minus densa, solo Bromeliaceis terrestribus, quas »Cara-

BIHÅNG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0O 11. 17

huatå» vocant incole, obtecto. 185'/194. MALME 1318. Speci-

mina forigera. — Eodem loco specimina fructibus nondum maturis or-

nata 18 ?9/3 94 collegimus.).

Arbor parva, circiter 5 m. alta, habitu arborum cam-

pestrium, ramis patentibus, cortice crasso, rimoso. Corolla,

presertim vexillum, dorso (extus) atro- v. fuligineo-villosa,

intus albida v. leviter viridi-coerulescens.

Specimina nostra et cum icone in Flora brasil. data et

cum speciminibus paraguayensibus a BALANsSA = collectis

(N:o 1382), a M. MIcHELI determinatis bene congruunt.

BOD:

Legumina Macheriorum. 2/1.

a. M. angustifolium VoG.

b, M. aculeatum RADDI.

c. M. eriocarpum BENTH.

M. eriocarpum BENTH.

BENTHAM, 1. c. p. 238.

Matto Grosso: pluribi in viciniis oppidi Cuyabå. (Sat soli-

tarie v. gregatim crescens in arenosis + humidis. 1816/494.

MALME s. Dn. Specimina fructibus maturis submaturisye ornata.)

18 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. TII.

Arbor parva (v. frutex arborescens), usque ad 5 m. alta,

valde ramosa, trunco sat recto v. + flexuoso, ramis brevibus,

flexuosis, valde ramulosis, cortice sat tenw, levigato, licheni-

bus pyrenocarpis, ex. gr. Trypetheliis, Graphidaceisque vulgo

obtecto.

Macherium angustifolium VoG., M. aculeatum RADDI et

M. eriocarpum BENTE. leguminum (s. samararum) forma fa-

cillime distinguuntur:

in M. angustifolio pars samare semen includens sat dense

cinereo-pubescens v. subsericea, subrecta, circiter 7 mm. lata,

ala dilatata, usque ad 12 mm. lata, parce pubescens v. sub-

glabra, apice rotundata mucronataque, mucrone dorsali-

apicali;

in M. aculeato pars samare semen includens dense fulvo-

pubescens v. -tomentosa, valde curvata, circiter 12 mm.

lata, ala dilatata, usque ad 18 mm. lata, parce tomentosa v.

pubescens, apice rotundata (haud mucronata);

in M. eriocarpo pars samare semen includens dense ci-

nereo-pubescens v. subsericea, valde curvata, 10—11 mm. lata,

ala haud dilatata, sublinearis v. sensim angustata, $—10 mm.

lata, sat dense pubescens, apice obtusa mucronataque, mucrone

ventrali-apicali.

Drepanocarpus C. FE. W. MEY.

Dr. cuyabensis MALME n. sp.

ICON: tab. nostr. II fig: 3;

Arbor parva, trunco sat recto, cortice tenui, levigato,

ramis adscendentibus, sepe ope stipularum spinescentium

subscandentibus. Ramuli glabri, ferrugineo-cinerascentes, epi-

dermide desquamescente; internodiis vulgo 2—3,> em. longis.

Stipulae spinescentes, sat valide, + recurvate, vulgo circiter

53, mm. long&e. Petiolus usque ad 10 em. longus, gracilis,

subceylindraceus, glaber; foliola 9—15, brevissime petiolulata

(petiolo circiter 1 mm. longo), late oblonga v. superiora non-

nunquam obovato-oblonga, apice rotundata (interdum subemar-

ginata), nervo mediano nonnihil excurrente sepe brevissime

mucronulata, basi rotundata v. nonnumquam sensim angustata

obtusissimaque, integerrima, marifeste at tenuiter cartilagineo-

marginata, supra obscure viridia glaberrimaque, subtus parce

puberula glaucescentiaque, quoad magnitudinem valde varia-

(

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 11. 19

bilia, usque ad 4,5 cm. longa, usque ad 1,5 (rarissime 1,15) cm.

lata, crebre subparallele venulosa, venis angulo circiter 80”

insidentibus. Inflorescentia ampla (usque ad 25 cm. longa,

13 em. lata), pedunculis subglabris v. parce pubescenti-sericeis;

pedicellis vulgo 2—2,5 mm. longis, gracilibus, dense pube-

scenti-sericeis, canescentibus; bracteolis sub flore affixis, binis,

dilute viridibus, subglabris, suborbicularibus, circiter 2 mm.

longis. Calyx coloratus, atropurpureus v. atroviolaceus, cy-

lindraceo-campanulatus, circiter 5 mm. longus, apicem versus

extus subsericeus, ceterum glaber, dentibus 5, brevissimis, vix

1 mm. longis, late triangularibus, subequalibus. Petala vio-

laceo-purpurascentia, subequilonga (cireiter 11 mm. longa),

sat longe unguiculata (unguibus circiter 2 mm. longis); vexil-

lum extus cano-sericeum, late ovatum v. ovale, circiter 7 mm.

latum, obtusum; ale extus glabre, oblique oblonge, obtusee,

cireiter 4 mm. late; carina curvata, obtusa. Stamina equi-

longa, filamentis alte connatis monadelpha. Ovarium longe

stipitatum (stipite usque ad 6 mm. longo), curvatum, seri-

ceum, uniovulatum; stylus rectus, sat brevis, circiter 2,5; mm.

longus, stigmate apicali, haud barbato. (Legumina desunt.)

Matto Grosso: Cuyabå (In silvula ripe rivuli. 18 3/594.

MaALME 1604. Florigera.).

Dr. aristato SPRUCE (apud BENTHAM, 1. c. p. 256), mihi

nonnisi e descriptione noto, peraffinis; forsan sit ejus varie-

tas. Differt foliis haud aristato-subpungentibus, ramulis jam

primitus glabris, epidermide desquamescente etc. Etiam cum

Dr. lunato (L. FI) G. F. W. Mey. conferenda est nostra

planta.

Platypodium VoG.

Pl. elegans Voc.

IBANTHAM, 1 ec. p. 262.

Matto Grosso: Serra da Chapada, Buriti (In silva v. in

»eapoeira» vetusta. 1816/694. MALME 1680. Specimina fructi-

bus maturis submaturisve ornata.).

Arbor minor. Ramuli pubescentes. Foliola vulgo 12—16,

brevissime petiolata, oblonga, 3,5—5,5 cm. longa, 1,,—2 cm. lata,

basi obliqua rotundata, apice rotundata — emarginata, obscure

viridia, supra glabra subnitentiaque, subtus pilis gracilibus, ad-

pressis, subhyalinis, sat parcis obsolete sericea. Racemi fruc-

20 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

tiferi usque ad 15 cm. longi; pedicelli circiter 1,25 cm. longi.

Legumina samaroidea pendula, longe stipitata, stipite 1—1,5

cm. longo, glaberrima, interdum disperma. cum stipite circiter

8 cm. longa, circiter 2 cm. lata.

Specimina reportata verisimiliter ad var. viride (V06.)

(Pl. viride Voc. — Pl. elegans var. major BENTH.) sunt refe-

renda.

Folia sine dubio perennia, in speciminibus nostris fungis

lichenibusque epiphyllis valde infestata sunt.

Pterocarpus L.

[Lingoum RUMPE.]

Pt. Michelii BRITTON.

BRITTON in Annals N. Y. Acad. Sci. VII, Dee. 1892, p. 86:

Fig. 4.

Pterocarpus Michelii Britton. Legumen !/1.

Paraguay: territor. Gran Chaco, ad Rio s. Riacho Negro

(In ripa fluvii, solitarie in humidis; etiam hinc inde in silvis.

13 15/9 93. MALME 936. Floribus et eodem tempore fructibus matu-

ris ornata.). Ab Asuncion usque ad oppid. Corumbå (civit.

Matto Grosso) est observata.

Arbor grandis, capite presertim solitarie crescentium

amplissimo, trunco usque ad 0,15 m. crasso, curvato tortuoso-

que, cortice crasso, levigato, cinerascente, coma obscure viridi.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:O 11. 21

Legumina indehiscentia, leviter pubescentia, cireumcirca

alata, compressa, faciebus valde et irregulariter tuberculosis,

2—2,5 cm. crassa, vulgo suborbicularia, monosperma, 4—5 cm.

longa lataque, rarius disperma, usque ad 6,> em. longa, cir-

eiter 4,5 cm. lata.

Bergeronia MIcHELL

B. sericea MICHELI.

M. MICHELI, Contr. å la flore du Paraguay [Mémoires de la Soc.

de phys. et d'hist. natur. de Genéve. Tome XXVIII, 2:de partie (1883—

84), p. 39.

Paraguay: Colonia Risso pr. Rio Apa (In margine silve,

loco subhumido, nec non pluribi in ripa fluvii Paraguay.

18 30/9. 93. MALME 1010. Florigera.).

Arbor parva, trunco + curvato flexuosoque, ramis sat

flexuosis, cortice sat tenui, cinereo, levigato. Corolla roseo-

violacea (e BALANsA in sched.: »Fleurs dun jaune tirant sur

le violet>).

In republica Paraguay late distributa, ab urbe Asuncion

usque ad Rio Apa; verisimiliter etiam in adjacente civitate

Matto Grosso occurrit.

Andira LAM.

Vouacapoua AUVBL.

A. sp.: Arbor campestris sat alta, cortice crasso, rimoso.

Ramuli cinereo- v. subferrugineo-tomentosi. Petiolus vulgo

15—20 cm. longus. subeylindraceus, cinereo-tomentosus. Fo-

liola vulgo 9—11, brevissime petiolulata (petiolo vix 2 mm.

longo), ovata, raro latissime oblonga (summum spe obova-

tum), basi subeordata, apice obtusissima et sepe nonnihil

emarginata, supra glabra nitidulaque, subtus dense cinereo-

v. albido-tomentosa, vulgo 5—7 cm. longa, 3—4 cm. lata;

nervis supra aliquantulum immersis, subtus emersis, secun-

dariis angulo circiter 50” insidentibus. Drupa immatura late

obovoidea v. subglobosa, glabra.

Matto Grosso: Cuyabå (In cerrado minus denso rara.

18 23/5 94. MarmE 1632 C. Fructibus immaturis ornata.).

Floribus deficientibus haud certe determinanda; verisi-

militer ad ÅA. vermifugam Mart. (BENTHAM 1. c. p. 292) per-

tinent specimina nostra.

22 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

Dipteryx VoG.

Coumarouna ÅUBL.

D. alata Voc.

BENTHAM, I. c. p. 302.

Matto Grosso: pluribi in viciniis oppidi Cuyabå (In »ca-

pöes» minus densis, rarius in »cerrados»> arenosis. 18 ?/1 94.

MarmMmE 1318 B. Florigera. — 18 !/2 94. MarmE 1318 B": Flori-

gera. — Drupas maturas mense Junio collegimus.).

Arbor sat excelsa, sempervirens, trunco vulgo sat recto,

cortice crasso, lzevigato v. basin trunci versus paullulum ri-

moso et desquamescente. Drupe edules (»Cumbarui> incol.),

glabre, late obovoide:e, + compressie, 5—6 cm. longee, circiter

4 cm. late, 2,,—3 cm. crasse, carne dulei; delapsas formicee

comedunt ita, ut putamina nuda humi jacentia szepe inve-

niantur (vespertilionibus frugivoris quoque alimentum gratissi-

mum prebere dicuntur).

Pterodon VoG.

Pt. pubescens BENTH.

BENTHAM, 1. ce. p. 306.

Matto Grosso: Serra da Chapada, Buriti (In »cerrado» mi-

nus denso, arenoso. 1827/6 94. MALME 1748 C. Specimina fruc-

tibus maturis ornata.).

Arbor inter campestres maxima, trunco flexuoso, ramis

adscendentibus, cortice sat tenui, leevigato. Drupe ab imcolis

»Fava Ignacio» v. »Fava do Santo Ignacio» vocantur.

Bowdichia H. B. K.

Cebipira Juss.

B. virgilioides H B. K.

BENTHAM GL coop. 312.

Matto Grosso: Serra da Chapada, Buriti (In »cerrados» v.

solitaria in campis arenosis. 182>/694. MALME 1644. Florigera.

— 18 75/6 94. MALME 1644". Fructibus immaturis ornata.).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:0 11. 23

»Sicupira» v. »Sucupira» incol. Arbor 4—6 m. alta, trunco

sat recto, cortice crasso, rimoso, capite amplo. Specimina

reportata ad var. pubescentem BENTH. pertinent.

Etiam in viciniis oppidi Cuyabå haud rara occurrit.

C2esalpinie& RB. Br.

Sclerolobium VoGc.

Scl. paniculatum VoG.

BENTHAM, Flor. brasiliensis, Fasc. L, p. 47.

Matto Grosso: Buriti par. Santa Anna da Chapada (In

margine silve, rarius solitarie in campo. 18?4/6 94. MALME

S. ND. Specimina fructibus submaturis ornata.).

Jam a beato TAuBERT determinatum.

Scl. aureum (TUL.) BENTH.

BENTHAM, 1. c. p. 50.

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrado» minus denso, glareoso,

siceo, 1816/12 93. MALME 1234. Specimina florigera. — 18 ?3/5 94.

MaALME 12347. Specimina fructibus immaturis v. submaturis ornata.).

Arbor campestris inter maximas. Flores lutei, fragrantes

ut in Primula veris.

In ecivitate Minas Geraes mensibus Dec. et Jan. floret;

fructibus submaturis maturisque ornatum mense Julio collec-

tum est (REcGNELL I1II: 473”).

Diptychandra Tur.

Dilaurkantlaca -LUyL.

BENTHAM, 1. c. p. 52.

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrado» pr. oppidum. 18 ?9/4 94.

MaLME 1564 B. Specimina fructibus submaturis ornata.).

Cenostigma Tur.

C. macrophyllum Tur.

BENTHAM, 1. c. p. 59.

Matto Grosso: Coxipö Mirim inter Såäo Jeronymo et Cu-

yabå (In margine silve, loco arenoso. 18?/294. MaALmME 1392.

24 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. TII.

Specimina floribus fructibusque valde immaturis ornata. — Eodem

loco. -18?/494. MALME 13927"7. Specimina fructibus nondum ma-

turis ornata.), Guia pr. Cuyabå (In margine silve. 18 13/594.

MALME 13925. Specimina fructibus nondum maturis ornata.).

Frutex aborescens, sat ramosus, 2—3 m. altus, v. arbor parva,

trunco sat recto, cortice levigato.

C. sclerophyllum MaLME n. sp.

ICON: tab. nostr. I. fig. 2.

Frutex circiter 0,3 m. (rarius usque ad 0,5 m.) altus, gre-

gatim crescens, parce ramosus, ramis suberectis v. adscenden-

tibus, teretibus, glabratis, cortice tenui, levi, cinerascenti.

Ramuli minute et sat dense pubescentes, nonnumquam glan-

dulis subsessilibus, sat parcis ornati, internodiis vulgo 2—4

cm. longis. Stipulae parve, oblonge, vulgo obtuse, vix 4 mm.

longe, pubescentes, margine presertim apicem versus glan-

-dulis subsessilibus, sat parcis ornate, caducissime. Petiolus

(communis) vulgo 3—6 cm. (rarius usque ad 9 cm.) longus,

subteres, pubescens, glandulis subsessilibus, brunneolis; sparsis

ornati. Foliola 2- v. 3-juga, sessilia, obovata v. ovalia (v.

raro late elliptica), nonnihil obliqua, apice rotundata v. ob-

tusa (raro acutiuscula), mutica v. nonnumquam brevissime

mucronulata, basi vulgo late cuneata, obtusa v. acutiuscula,

+ coriacea, supra et subtus glaberrima, anguste cartilagineo-

marginata, margine glandulis sessilibus, parvis, sat crebris

ornata, (2—)3—5(—7) cm. longa, (1—5)1,>—2,5s(—3,5) cm. lata,

inferiora seepe ceteris minora; nervis et supra et subtus ma-

nifeste emersis, secundariis angulo circiter 45” insidentibus;

venis conspicuis, reticulatis. Inflorescentia terminalis, race-

mosa, usque ad 9 cm. longa; pedunculo erecto, striecto, sat

dense minuteque pubesceute; bracteis minutissimis, fugacibus;

pedicellis erecto-patentibus, 1—1,; cm. longis, minutissime

pubescentibus. Calycis tubus discifer late turbinatus v. late

campanulatus, brevis, circiter 3 mm. longus, ore latissimo,

valde obliquo; sepala zsestivatione imbricata, lateralia sub-

2equalia, ovalia, nonnihil obliqua, usque ad 8 mm. longa, 4—

mm. lata, medianum (anticum s. infimum) ceteris longius,

J—9,5 mm. longum, aliquantulum cymbiforme, omnia obtusis-

sima, extus (dorso) minutissime pubescentia, intus densius

longiusque pubescentia, margine minute ciliata, apicem versus

preterea glandulis parvis, raris ornata. Petala lateralia sub-

zequalia, unguiculata, ungui circiter 2,; mm. longo, glandulis

LÅ

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 11. 25

minutis subsessilibus, sat crebris ornato, lamina lutea, obo-

vata v. ovali, 10—11 mm. longa, 6—8 mm. lata, dorso pree-

sertim basin versus glandulis sparsis ornata, ceterum glabra;

medianum (posticum s. saummum) nonnihil longius unguicula-

tum, ungui 3—3,> mm. longo, lamina suborbiculari v. subcor-

data, circiter 7 mm. longa lataque, lutea, purpureo-maculata

striataque. Stamina 10, declinata, libera, subzequilonga, fila-

mentis basin versus sensim incrassatis, circiter 9 mm. longis,

parte dimidia inferiore et presertim basin versus pilosis, tota

longitudine glandulis minutis, subsessilibussparce ornatis; an-

there dorsifixe, uniformes, loculis longitudinaliter dehiscen-

tibus, basi cordate, apice crasse, brevissime obtuseque mucro-

nulatze, 1,; mm. longe, 1 mm. late. Ovarium in fundo disci

subsessile, rectum, vulgo 3-ovulatum, parce pubescens glan-

dulisque parvis ornatum; stylus subrectus, ovarium longitu-

dine gquans, parcissime pubescens glandulosusque, stigmate

apicali. Legumen quoad formam ut in C. macrophyllo, gla-

brum, usque ad 6 cm. longum, 1,;—2 cm. latum. Semina

suborbicularia v. late obovata, compressa, transversa, 15 mm.

longa, 12 mm. lata, albumine nullo, cotyledonibus latis, cor-

datis (sinu angustissimo).

Paraguay: Colonia Risso pr. Rio Apa (In campo sicco,

arenoso v. argillaceo-arenoso, graminoso, arboribus hinc inde

obsito. 187?9/1093. MALME 1084. Specimina floribus fructibusque

immaturis submaturisve ornata.).

Foliolis paucioribus, latioribus, glaberrimis, floribus mino-

ribus, leguminibus glabris a ceteris hujus Sn speciebus

facillime distincta.

C2esalpinia L.

C. melanocarpa GRISEB.

GRISEBACH, Plant. Lorentz. [ Abhandl. der kön. Gesellsch. der

Wissensch. zu Göttingen. Bd. XIX (1874).] p. 128 et Symb. argentin.

[Ibidem. Bd. XXIV (1879).] p. 114.

Paraguay: Colonia Risso pr. Rio Apa (In silva minus

densa. 1839/1093. MaALmME 1104. Florigera leguminibusque perma-

turis anni precedentis, nondum omnibus delapsis, ornata.).

Arbor grandis, jam prope basin ramosa, divaricata, trunco

(usque ad 1m. crasso) ramisque flexuosis, cortice viridi, tenui,

26 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

frustulis tenuibus desquamescente, capite amplo, minus denso.

Petala lutea, vexillo purpureo-punctato. Florum fragrantia

fere ut in Primula veris.

Planta nostra cum BALANsaA N:o 1397 & 1397 a omnino

congruit. Heec specimina ad C. coriariam (JACQ.) WILLD, mul-

tis rationibus diversam, relata sunt a M. MIcHELI, quem, ut

ex adnotationibus in schedula Balansana datis videre licet,

secutus est cl. C. A. M. LINDMAN. Specimen Lindmanianum

C. melanocarpe, quod examinare mihi licuit, sterile, parvum,

haud certe determinandum.

Poinciana LL.

P. regia BoJErR ex Hook.

HooKER, Botan. Magaz. t. 2884.

Matto Grosso: culta in oppido Cuyabå (18 17/12 93. MALME

1240. Floribus, foliis fructibusque permaturis anni precedentis, nondum

omnibus delapsis, ornata. — Legumina matura eodem loco etiam 18 ?9/4 94

collegimus.).

Gleditschia L.

[Cesalpinioides 1]

GI. amorphoides (GRISEB.) TAUB.

TAUBERT in Bericht. d. deutsch. botan. Gesellsch. X. (1892),

PperösE

Garugandra amorphoides GRISEB. Symb. argentin. p. 97.

Paraguay: Colonia Risso pr. Rio Apa (In silva. 18 30/10 93.

MALME 1104 B. Leguminibus valde immaturis ornata.).

ÅA beato TAuBERT determinata. Arbor sat alta, trunco

recto, cortice sat tenui, longitudinaliter rimoso, demum (fru-

stulis magnis) nonnihil desquamescente, ramis + flexuosis,

coma obscure viridi.

E diario nostro etiam in Rio Grande do Sul (ex. gr.

Santo Angelo pr. Cachoeira) occurrit, at specimina nulla re-

portavimus.

Cassia L.

C. pubescens JaAcqQ.

BENTHAM, 1. c. p. 113.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0O 11. 27

Rio Grande do Sul: Silveira Martins pr. Santa Maria (Ru-

deralis. 185/293. MaALME 682. Floribus fructibusque valde imma-

turis ornata.).

»Fedegosa para caffé» incol. Nonnisi indumento legumini-

busque longioribus, angustioribus a OC. occidentali L. differt.

Huc verisimiliter pertinent legumina matura, que ad

Cachoeira (civit. Rio Grande do Sul) mense Majo 1893 colle-

gimus.

C. velutina VoG.

BENTHAM, I. c. p. 118.

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrado» denso pr. oppidum.

18 4/294. MaALME 1362. Florigeraa. — HEodem loco. 18/5 94.

MaALME 1362". Fractibus immaturis ornata. — Legumina submatura

18 29/5 94 collegimus.).

Frutex circiter 1,: m. altus, parce ramosus, cortice tenui,

levigato.

C. silvestris VELL.

IBENTHAM, 1. c. ps 125.

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrado» denso pr. oppidum.

18 12/4 94. MALME 15322. Florigera. -— Legumina immatura eodem

loco 18 "/4 94 collegimus.).

Frutex arborescens 2—3 m. altus, trunco tenui, sat recto,

ramis paucis, + erectis, cortice tenui, levigato.

In viciniis viei Canna Verde (civit. Säo Paulo) legumina

matura 18 3/5 48 collegit REGNELL.

C. alata L.

BENTHAM, I. c. p. 126.

Matto Grosso: Cuyabå (Ruderalis, presertim in subhumidis.

Fructus maturi 18 ??/1 94 collecti.); Paraguay: Asuncion (Inter

frutices humiles, loco sat sicco. 18215/793. Nonnisi legumina

matura reportata.).

Frutex 1—1,5 m. altus, superne ramosus. Tempore sicco

folia amittit.

Eikaculeata PoHL.

BENTHAM, 1. c. p. 128.

Paraguay: Colonia Risso pr. Rio Apa (Copiosissime in

paludosis apertis, parce graminosis. 182?/1093. MALME 1026.

28 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

Floribus fructibusque immwaturis ornata. Eodem tempore legumina matura

collegimus.).

Frutex usque ad 3 m. altus, ramis paucis, patentibus,

cortice levi. »Oreas? BENTHAM in Flor. brasil.; potius Ha-

madryas.

C. uniflora SPRENG.

BENTHAM, 1. c. p. 157.

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrados» glareosis, siccis v. in

campis apertis apricisque. 18!/294. MaLmME 1350 B. Florigera.),

Santa Anna da Chapada (In »cerrado» arenoso, minus denso.

[825594 MATME 13500 B5S0 Flongeras):

Fauni pubescentes. Stipul:e sat parve, petiolo subaequi-

longe, acute, basi cordate. Foliola glaberrima, inferiora

vulgo 10—15 mm. longa, 7—9 mm. lata, superiora vulgo 20—

30 mm. longa, 7—10 mm. lata. Flores magni, usque ad 40 mm.

lati.

Quoad magnitudinem florum pertinet ad C. Desvauxi

COoLLAD., quam a C, uniflora distinguere nequimus.

C. rotundata VoG.

BENTHAM 1. c. p. 167.

Minas Geraes: Såo Joao del Rey (In fissuris rupium apri-

carum. 1851/g92. MAaALME 5. Floribus fructibusque valde imma-

turis ornata.).

Bauhinia L.

B. dodecandra (BonNG.) STEUD

BENTHAM, 1. c. p. 187. [B. rufa (BONG.) var. dodecandra

(BONG-) |].

BOoNGARD in Mém. de V'Acad. impér. des sc. de Saint Petersbourg.

Ser. VI. Tom. IV, part II (1838). Botanique, p- 129 (PaulettanHomes

candra.).

Matto Grosso: Serra da Chapada, -pr. Bocca da Serra

(Gregatim in campo arenoso, subhumido, gramineis altis suffru-

ticibusque obsito. 1839/6 94. MaALME 1754 B. Fructibus maturis

submaturisve ornata.).

Frutex v. suffrutex usque ad 2 m. altus, parce ramosus.

Legumina matura dense fulvo-villosa, longe stipitata

(stipite circiter 5 cm. longo), sublinearia, basi sensim angu-

stata acutaque, apice breviter acuminata, valvulis crassis

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 11. 29

elastice dehiscentia, dorso crassa, vulgo 15—18 cm. longa,

circiter 2,5 cm. lata. NSemina sat numerosa, usque ad 20, sat

compressa, vulgo ovalia, 9—10 mm. longa, 5—6 mm. lata,

usque ad 3 mm. crassa, brunnea, subopaca v. nonnihil adiposo-

nitentia.

B. (Pauletia) caloneura MALME n. sp.

ICON: tab. nostr. II fig. 4.

Frutex arborescens usque ad 3 m. altus, ramis paucis,

erecto-patentibus v. erectis, cortice tenui, levigato, fusco-brun-

neo. Ramuli teretes, patentissime ferrugineo- v. demum ci-

nereo-hirsuti, internodiis brevibus, vulgo circiter 1,5 cm. longis.

Stipulae subulat&e, 10—13 mm. longe, 1—1,; mm. late, undi-

que sat dense pilose (aculeis nullis). Folia brevipetiolata, pe-

tiolo S5—10 mm. longo, pilis ferrugineis v. demum cinerascen-

tibus, erebris hirsuto,late ovata (v.suborbiculata),(3—)4—6(—5)

em. longa, (3—)2,,—4,3(— 5,5) em. lata, basi nonnihil cordata,

sinu latissimo, rarius rotundata, apice breviter biloba, sinu

cireiter 1 cm. profundo, lobis obtusissimis v. acutiuscnulis,

supra glaberrima, adiposo-nitidula, subtus glaucescentia et ad

nervos venasque majores ferrugineo-pilosa, ceterum subglabra,

omnino eglandulosa; nervis 7—9, venis crebris subtus valde

emersis. Inflorescentia terminalis, racemosa, brevis; bracteze

bracteoleque subulate, diu persistentes, stipulis similes at

aliquantulum minores; pedicelli circiter 2 em. longi, obtuse

quinquecostati, pilis fulvo-ferrugineis, crebris hirsuti. Ala-

bastra prismatica, late quinquecostata v. fere quinque-alata,

apice truncata, 3—6 cm. longa, fulvo-ferrugineo- v. fulvo-hir-

suta et inter costas parce glandulosa. Calycis tubus turbi-

natus, cireiter 12 mm. longus, manifeste quinquecostatus v.

fere decemcostatus, lacinize vulgo omnes sat discrete, lineares,

apice truncate, intus glabre. Petala alba, filiformia v. parte

dimidia superiore nonnihil dilatata, vix I mm. lata, setaceo-

acuminata, glaberrima. Stamina 10, libera, omnia fertilia,

inequilonga (quinque cetera quinque longe superantia), fila-

mentis filiformibus glabris, antheris linearibus, obtusis, vix

1 mm. latis, in staminibus longioribus circiter 12 mm., in bre-

vioribus circiter 38 mm. longis. Ovarium anguste lanceola-

tum, vulgo circiter 2 cm. longum, presertim dorso et ventre

dense longeque fulvo-hirsutum, longissime stipitatum, stipite

usque ad 2 cm. longo, glabro; stylus filiformis, curvatus, usque

30 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

ad 3 cm. longus, glaber; stigmate parvo, apicali. Legumen

(immaturum) longissime stipitatum (stipite usque ad 3 cm.

longo), compressum, sublineare, basi acutum, apice longe acu-

minatum, dorso et ventre hirsutum, ceterum subglabrum, usque

ad 12 em. longum, 1,5—1,:5 cm. latum, valvulis sat crassis

elastice dehiscens. MSemina numerosa.

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrados» minus densis. 18??/1193.

MaALME 1138. Floribus florumque alabastris ornata. — 18/5 94.

MaALME 1135”. Leguminibus nondum maturis ornata.).

B. Mrsute (Bone.) VoG., que alabastris prismaticis v.

nonnihil clavatis, manifeste quinquecostatis gaudet, sine du-

bio sat affinis; differt foliorum forma, venis crebris, valde

emersis, inflorescentia omnino terminali, leguminum indumento

ete. Quoad folia PB. obtusatam VoG. in memoriam revocat,

que tamen ceteris notis longe distat.

B. hirsuta (BonG.) VoG-.

BENTHAM, 1. ce. p. 191.

BoNGARD, 1. c. p. 134 (Pauletia hirsuta).

Matto Grosso: Cuyabå (Pluribi in »cerrados» pr. oppidum;

presertim in locis quotannis flammis vexatis. 18 ?/12 93 et

18 22/12 93. MALME Ss. n. Florigera. — 1812/12293 et 18 ?9/12:93.

MALME s. n. Fructibus immaturis ornata.).

Vulgo suffrutex v. frutex vix 1 m. altus (rarius frutex

usque ad 2 m. altus), erectus, subsimplex, v. parce ramosus,

floribus albis, saltem vulgo axillaribus. Foliorum forma par-

tiumque fere omnium hirsutie facillime dignota.

Specimen Riedelianum, a BonGARD descriptum, »frutex» est

»6—S-pedalis»; e nostris observationibus vulgo flammis quo-

tannis vexatur heec species et offenditur suffruticosaque eva-

dit, trunco epigeo hiemante brevi, nonnumquam subnullo, ut

etiam in aliis fruticibus campestribus, ex. gr. Helictere sacca-

rolha ST. HiL., hince inde fit.

Legumen maturum hirsutum, longe stipitatum, stipite

2,,—3 cm. longo, sublineare, et basi et apice sensim angusta-

tum, apice preterea longe acuminatum, usque ad 14 em.

longum, circiter 1,75 cm. latum, dorso crassum, valvulis cras-

sis elastice dehiscens. Semina sat numerosa (usque ad 12),

nonnihil transversa, manifeste compressa, suborbicularia v.

late ovalia, vulgo 8—9 mm. longa, 6,;—7,> mm. lata, circiter

> RE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 26. AFD. III. N:O 11. 31

2,5 mm. crassa, obscure castanea v. brunnea, subopaca v. adi-

poso-nitentia.

B. microphylla VogG.

BENTHAM, J. cec: p. 195.

Paraguay: Asuncion (In margine silvulze subhumido. 18?4/s93.

MALME 885 B. Fructibus maturis anni precedentis ornata.).

Frutex (v. arbor parva) ramosissimus, aculeatus (habitu

Crategum oxyacantham nonnihil in memoriam revocans), cor-

tice sat tenui, rimoso, nonnihil desquamescente. Legumen

maturum glabrum, curvatum, basi rotundatum, apice attenua-

tum et breviter acuminatum, circiter 10 cm. longum, 1,5 em.

latum, dorso tenuissimum, valvulis tenuibus, diu clausum v.

subpersistenter indehiscens. Semina sat numerosa, transversa,

obovoidea, haud multum compressa, circiter 6 mm. longa, 4—

45 mm. lata, fuligineo-castanea.

B. pentandra (BoNnG.) WALP.

BENTHAM, 1. c. p. 195.

BONGARD, 1. c. p. 126 (Pauletia pentandra).

Matto Grosso: Cuyabå (In »capoeiras» subhumidis, nec non

in marginibus silvarum ripe fluvii Cuyabå. 18 75/394. MALME

1500 C. Floribus florumque alabastris ornata.).

Frutex ramosissimus, aculeatus, ramis seepe ope aculeorum

subscandentibus, floribus albis.

B. platypetala BurcH.

BENTHAM, 1. c. p. 199.

Matto Grosso: Cuyabå (In »capoeiras» marginibusque sub-

humidis silvarum ripe fuvil Cuyabå. 182?3/394. MALME

1500 B. Floribus fructibusque valde immaturis ornata.).

Frutex ramosissimus, aculeatus, sat altus, ramis nonnum-

quam subscandentibus, foribus albis.

B, mollis (BoneG.) WaALP.

BENTHAM, I. c. p. 199.

BONGARD, 1. c. p. 133 (Pauletia mollis).

Matto Grosso: Cuyabå (In margine silvule arenoso, sub-

humido. 187?/194. MaLrMmE 1308 B. Floribus nonnullis fructibusque

immaturis ornata.).

Frutex (v. arbor parva) usque ad 4 m. altus, quoad rami-

ficationem Crategum monogynam nonnihil in memoriam re-

SA MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

vocans, trunco brevi, flexuoso, cortice levigato, ramis longis,

erecto-patentibus, nonnumquam ope aculeorum subscandentibus,

floribus albis.

B. cheilantha (Bonc.) STEUD.

BENTHAM, 1. ce. p. 199.

BONGARD, 1. c. p. 120 (Pauletia cheilantha).

Matto Grosso: pluribi in vicinlis oppidi Cuyabå (In »cer-

rados» minus densis, arenosis, siccis. 18 14/1293 et 18/1 94.

MaALME 1226 B. Floribus florumque alabastris ornata. — 18 ?3/3 94.

MALME Ss. n. Fructibus submaturis ornata. — 18 18/4 94. MALME s. n.

Fructibus maturis ornata.).

Frutex arborescens usque ad 4 m. altus, trunco + flexuoso,

cortice sat crasso, levigato, ramis + flexuosis.

Legumina matura pubescentia, sat longe stipitata, stipite

circiter 2,» cm. longo, linearia, basi subrotundata v. nonnihil

angustata, apice sat abrupte breviterque acuminata, usque ad

20 cm. longa, circiter 1,25 cm. lata, dorso crassa, valvulis sat

crassis elastice dehiscentia. MSemina numerosissima (usque ad

30), transversa, valde compressa, ovalia v. late oblonga, 6—7

mm. longa, circiter 4 mm. lata, 1,,—1,175(—2) mm. crassa brun-

nea v. obscure castanea, subopaca.

B. forficata LINK.

BENTHAM, 1. ce. p. 200.

Rio Grande do Sul: Silveira Martins pr. Santa Maria (In

silva primeeva. 182?0/393. MAaALME s. n.).

Frutex alte scandens, trunco compresso.

Specimina reportata sterilia sunt, at quoad folia et trun-

cum cum PB. forficata adeo congruunt, ut determinatio vix sit

incerta.

B. cumanensis H. B. K.

BENTHAMN 1. C5 per ole

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrado» pr. oppidum. 18?2/1193.

MaALME 1144. Floribus fructibusque immaturis ornata. — Legumina

submatura 18 13/1 94 eodem loco collegimus.).

Frutex hand alte scandens, trunco nonnihil compresso,

cortice tenui, levi.

Legumina matura nigricantia, parce pubescentia, brevis-

sime stipitata (stipite circiter 5 mm. longo), basi nonnihil

attenuata, apice rotundata et brevissime mucronata, oblonga,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 235. AFD. III. N:0 11. 33

vulgo 6—7 cm. longa, circiter 2,5 cm. lata, valvulis subplanis,

sat crassis firmisque elastice dehiscentia. Semina pauca, vulgo

4, transversa, valde compressa, late ovalia v. suborbicularia,

11—12 mm. longa, 3—9 mm. lata, 2,,—3 mm. crassa, castanea

(margine dilutius), subnitida.

Tamarindus L.

Kisindicavlb.

IBENIHAM, 100: p. 221:

Matto Grosso: Cuyabå (Culta et subspontanea. 18?6/1 93.

MALME 1166. Florigera. — Legumina submatura 18 ?/4 94 collegimus.).

Arbor grandis, capite amplissimo, ramis inferioribus non-

nihil pendentibus.

Peltogyne VoG.

P. confertiflora (HAYNE) BENTH.

BENTHAM, 1. c. p. 232.

Matto Grosso: Morrinho de Santo Antonio pr. Cuyabå

(In »cerrados» declivium montis. 182?5/494. MarmeE 1574 C.

Fructibus submaturis ornata.).

Arbor habitu magnitudineque Hymenee stigonocarpe.

| Hymeneea L.

H. stilbocarpa HAYNE.

IBENTHAM, 1. C. p. 230.

Matto Grosso: Cuyabå (In silvis minus densis, solo Bro-

meliaceis terrestribus, quas »carahuatå» vocant incolze, frutici-

busque obtecto. 182?5/5 94. MarimE 1640 B. Fructibus subma-

turis ornata.).

Arbor mediocris, habitu H. stigonocarpe, cortice crasso,

levigato.

Foliis subtus opacis (haud nitentibus) differt nostra planta

a speciminibus a CLAUSSEN. MosÉn, REGNELL collectis, quibus-

cum quoad legumina plane congruunt.

34 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

H. stigonocarpa MART.

BENTHAM, '1. ce. p. 236.

Matto Grosso: Cuyabå (Vulgatissima in »capoes», rarissima et

non nisi fortuito in »cerrados». 18 16/12 93. MALME 1230. Flori-

gera. — Legumina submatura mense Junio collegimus.); Paraguay:

Asuncion, Recoleta (18 7!5/2 94. ANISITS 532. Florigera.)

»Jatobå» incol. Arbor mediocris v. grandis, habitu sepe

(presertim solitarie crescentis) Aesculi hippocastani, cortice

crasso, levigato v. basin trunci versus nonnihil rimoso.

Specimina nostra ramulis primum dense pubescentibus

(pilis sat longis), dein, epidermide delapsa, glabratis, foliis

supra sat parce, subtus dense pubescentibus recedunt; ad var.

Olfersianam (HAYNE) (H. Olfersiana HAYNE. — H. stigonocarpa

var. pubescens BENTH.) pertinent.

Ad eandem var. pertinet H. chapadensis BARB. RODR. Plant. mat-

togross. (Rio de Janeiro 1898) p. 23; H. Correana BARB. RODR. 1. c.

p. 21 omnino eadem esse videtur ac forma genuina H. stigonocarpe

MART.

Copaifera L.

[Copaiba MIiLL.]

C. coriacea MART.

BENTHAM, 1. c. p. 244.

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrados»; et in glareosis siccis

et in arenosis subhumidis. 182!/294. MALME 1344. Florigera.

— 1818/494. MALME 1344". Fructibus immaturis ornata.).

Arbuscula vulgo 2—3 m. alta, trunco + flexuoso, cortice

tenui, levigato, ramis numerosis, patentibus, capite conico

(raro in subhumidis arbor est mediocris, trunco usque ad 2 dm;

crasso, coma densa). Flores albi, fragrantes.

Specimina nostra jam a beato TAUBERT determinata sunt.

A descriptione 1. ce. data sepalis extus quoque sericeis folio-

lisque sepe multo majoribus recedunt. Forsan specifice sit

distinguenda. A C. pubiflora BENTH., saltem a planta guya-

nensi, longe distat. ;

Foliola vulgo 4—5-juga, ovato-oblonga, late oblonga v.

oblongo-elliptica, vulgo nonnihil emarginata, (4—)4,,—6(—5)

cm. longa, 1,15—2,15(—3) cm. lata, primum supra parce, subtus

(que ac petioli. ramuli pedunculique) sat dense pubescentia;,

demum omnino glabrata.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 11. 35

Dimorphandra ScHOoTT7.

D. Gardneriana Tur.

BENTHAM, 1. c. p. 252.

Matto Grosso: Cuyabå (In >»cerrado» arenoso-glareoso.

181!6/12 93. MALME 1232. Florigera. — Legumina submatura mense

Junio collegimus.)

Arbor parva, usque ad 4m. alta, trunco ramisque flexuo-

sis tortuosisque, cortice sat crasso, rimoso, paullulum de-

squamescente, floribus dilute favis.

Legumina matura nigra v. nigricantia, paullulum curvata,

et basi et apice rotundata, linearia, circiter 15 em. longa,

3 cm. lata, valvulis crassissimis. NSemina numerosissima,

transversa, dilute badia v. lateritia, circiter 11 mm. longa,

4,5—5 mm. lata, 3—3,> mm. crassa, subopaca.

Mimosegze R. Br.

Piptadenia BENTE.

P. rigida BENTE.

BENTHAM, Flor. brasiliensis, Fasc. LXX, p. 278.

Paraguay: Colonia Risso pr. Rio Apa (In silva minus

densa regionis calcareze. 18 39/120 93. MALME 1102. Florigera.).

Inter vulgatissimas arbores silvarum elararum hujus re-

gionis. Arbor parva (rarius mediocris), trunco recto, ramis

vulgo paucis, erecto-patentibus, cortice sat tenui, leevigato.

Specimina reportata ad f. typicam TLispm. Legum. austro-

amer. p- 36 pertinent.

P. paraguayensis (BENTH.) LINDM.

LINDMAN, Legum. austro-amer. p. 36.

Paraguay: Colonia Risso pr. Rio Apa (In margine silvarum

nec non in silvis minus densis regionis calcaree. 18?'/10 93.

MaALME 1092. Florigera fructibus permaturis, apertis anni precedentis

ornata.).

Arbor parva, ramosissima v. in silva mediocris, parce ra-

mosa, trunco recto, cortice sat tenui, leevigato. Quoad fructus

Pithecolobia in memoriam revocat; legumina enim + falcata,

26 MALME, EX HERBARIO HEGNELLIANO. TII.

sero dehiscentia, valvulis intus + purpureis, seminibus creta-

ceis. funiculo longo, filiformi suspensis.

P. macrocarpa BENTH.

BENTHAM, I. c. p. 281.

Paraguay: Colonia Risso pr. Rio Apa (Pluribi, presertim

solitaria in campo argillaceo-arenoso. 18 2?9/120 93. MALME 1096.

Florigera.).

»Curupai» (BALANSA, LINDMAN) s. »Curubuy> incol. Arbor me-

diocris, trunco vulgo recto, coma sat spissa, cortice protube-

rantiis suberosis, crassis, conicis preesertim basin trunci versus

ornato.

P. falcata BENTE.

BENTHAM, 1. c. p. 283.

Matto Grosso: Cuyabå (In »capöes», rarius in »cerrado» sub-

humido. 185/5 94. MaALME s. n. Fructibus submaturis immaturisve

ornata.).

Cum speciminibus Regnellianis a BENTHAM determinatis

bene congruit planta nostra; forsan a P. peregrina (1L.) BENTE.

haud specifice distinguenda.

Stryphnodendron MART.

Str. obovatum BENTH.

BENTHAM, 1. c. p. 286.

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrados» pluribi. 18 2/12 93.

MaALME 1220. Florigera. Legumina immatura submaturave 18 !/6 94

collegimus.).

Arbor humilis, usque ad 4 m. alta, trunco ramisque

fAexuosis tortuosisque, capite fastigiato, coma sat densa, cor-

tice sat crasso, levigato, foribus albis.

Mimosa L.

M. platyphylla BENTE.

BENTHAM, 1. c. p. 306.

Matto Grosso: Cuyabå (In campis apertis, glareosis, siccis

v. in »cerrados» minus densis. 18 7/294. MALME 1372... Flo-

rigera.).

Suffrutex (v. herba perennis) usque ad 1 m. altus, parce

ramosus.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 29. AFD. III. N:0 11. 37

Specimina originalia hujus speciel non vidimus, at nostra

in deseriptionem 1. ce. datam bene quadrant; Riedeliana veri-

similiter e Matto Grosso (nec e Säo Paulo) reportata sunt.

M. Velioziana MART.

BENTHAM, 1. c. p. 304.

Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (In ruderatis.

18 22/2 94. MALME s. n. Floribus florumque alabastris ornata.).

Planta mattogrossensis aculeis nonnihil minoribus, ramis

ramulisque inter aculeos pilis rigidis, patentissimis, raris pu-

beque minutissima, sat rara vestitis, petiolis pedunculisque

gracilioribus, foliis nonnihil angustioribus a speciminibus flu-

minensibus hujus speciei recedit. Forsan specifice sit distin-

guenda. Specimina nostra tamen nimis incompleta neque ad

descriptionem sufficientia. Omnino eadem esse videtur ac

M. Velloziana Mart. forma SPENc. MoorE (Trans. Linn. Soc.

ögrtondon.t 2nd Ser. VokiltV. Part (1895),p. 349).

M. obtusifolia WILLD.

BENTHAM, 1. cec. p. 307.

Matto Grosso: Cuyabå [In »cerrado» minus denso, nec non

in campo glareoso sicco. MALME 1224 B. 1812/1:2 93 (florigera

fructibusque immaturis ornata), 18 4/12 93 (florigera), 18 ””/12 93 (flori-

gera), 18 7/3 94 (fructibus immaturis ornata). |.

Valde variabilis; loco natali ulterius examinanda. Caulis

nune plane inermis et glaber v. subglaber, nunc inermis et

pilis patentissimis rigidis (s. setis) scaber, nunce aculeis sparsis

armatus et pilis rigidis sat crebris scaber. Foliola nunc et

supra et subtus pilis gracillimis, mollibus, albidis sat parce

pubescentia. nunc subtus preterea pilis rigidis, adpressis parce

strigosa, nunc et supra et subtus pubescentia pilisque rigidis,

+ adpressis strigosa. Legumina (immatura) lineari-oblonga,

acuminata, circiter 15 mm. longa, 4—5 mm. lata, tetrasperma,

ad margines sat crebre, ceterum parce—parcissime setosa, setis

omnibus subconformibus, sat brevibus, sursum spectantibus.

M. goyazensis BENTH.

BENTHAM, 1. c. p. 340.

Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (In »cerrado» are-

noso, minus denso. 1872/394. MAaALrmME s. n. : Fructibus maturis

submaturisve ornata.).

35 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. TII.

Specimen originale hujus speciel non vidimus, at nostra

specimina plurimis notis in descriptionem 1. ce. datam bene

quadrant.

Suffruticosa, parce ramosa, ramis pilis longis, basin ver-

sus incrassatis rigidisque, ceterum mollibus, patentibus v.

nonnihil adpressis dense vestitis. Petiolus circiter 4 mm.

longus. Pinne 5—7 cm. longe; foliola circiter 25-juga, ob-

longa v. lineari-oblonga, acuta, circiter 3 mm. longa, circiter

2 mm. lata, supra pilis brevibus, adpressis, sat crebris, subtus

pilis longis, mollibus, creberrimis vestita, margine ciliis lon-

gis, basi nonnihil incrassatis ornata. Inforescentia (univer-

salis) longa, racemosa, parte dimidia superiore efoliata, pe-

dunculis capitulorum circiter 1,5 cm. longis, dense pilosis.

Legumen oblongum, circiter 1,5 cm. longum, 0,5 cm. latum,

suturis densissime setosis, setis longis, legumen totum obte-

gentibus; articulis 3 -4, clausis, brunneis, pubescentibus.

Etiam cum JM. stipulari BonG. (BENTHAM, 1. ec. p. 339)

conferenda.

M. longepetiolata MALME n. Sp.

Frutex arborescens, 3—4 m. altus, inermis, ramis paucis,

longis, gracilibus, erectis, apice seepe nutantibus, cortice laevi-

gato. Rami cylindracei, usque ad 5 mm. crassi, pilis sursum

tendentibus, adpressis, basi incrassatis, usque ad 2 mm. longis,

apice albicantibus v. fulvescentibus sat crebre vestiti et inter

pilos minutissime pubescentes; internodiis 2—3 cm. longis.

Stipulze triangulari-subulate, usque ad 10 mm. longe, basi

circeiter 1,» mm. late, supra et subtus pubescentes, margine

presertim basin versus setuloso-ciliate. Petiolus elongatus,

gracilis, 4--5 cm. longus, vix 1 mm. crassus, cylindraceo-fili-

formis, indumento caulis. Pinnee unijuge, (7—)8—10(—11)

cm. longe, rhachi subtus adpresse pilosa puberulaque (&eque

ac rami), supra pubescente; stipellis in rhachi infra foliola

infima oppositis, subulatis, parvis. Foliola 30—40-juga, e

basi oblique rotundata, circiter 2 mm. lata sensim angustata

v. sublinearia, usque ad 13 mm. longa, apice (spinuloso-) acu-

minata, neque coriacea neque manifeste calloso-marginata, et

supra et subtus minutissime puberula, subtus preeterea pilis

mollibus, longis, adpressis, sat sparsis ornata, basin versus 1n-

distincte trinervia, ceterum uninervia, nervo (primario) sub-

mediano. Inflorescentize globose v. late ovoidere, in axillis

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25. AFD. III. N:0 11. 39

foliorum vulgo tern&e, pedunculis quam petiolis semper bevi-

oribus, raro usque ad 2 cm. longis (indumento ut in ramis),

bracteis angustis, sublinearibus, acutis, parte dimidia superiore

ciliatis, ciliis alabastra haud obtegentibus. Flores sessiles,

tetrameri, dilute rosei. Calyx minutissimus (pappiformis), vix

0,5 mm. longus, late turbinatus, subtruncatus v. indistincte

4-dentatus, margine pilis longis (tubum longitudine multum

superantibus) ornatus. Petala usque ad medium v. paullo

ultra connata, circiter 2 mm. longa, lobis late oblongis v. ovato-

oblongis, obtusiusculis v. subacutis, dorso et presertim mar-

gine pilis longis sat raris ornatis, ceterum glabris. Ovarium

brevissime stipitatum, subglabrum. Legumen (immaturum)

oblongo-lineare, apice sat abrupte acuminatum, circiter 15 mm.

INNE OT

Mimosa longepetiolata MALME.

a. Foliolum medium. ?/i.

De > summum. ?/1.

longum, 3, mm. latum, suturis sat parce setosis, setis legu-

men haud obtegentibus; articulis vulgo 3, minutissime pube-

scentibus.

Matto Grosso: Serra da Chapada, Buriti (In »capoeira»

vetusta. MALME 1738 B. Floribus fructibusque immaturis ornata.).

Inter Meticulosas leguminibus indehiscentibus, in articulos

dilabentibus ornatas collocanda; petiolis longis, jugis foliolo-

rum numerosis, calyce pappiformi etc. facillime dignoscitur.

M. interrupta BENTH.

BENTHAM, 1. c. p. 358.

Matto Grosso: Cuyabå (In arenosis subhumidis, apertis gre-

gatim. 183/594. MaALME 1592. Fructibusque immaturis ornata.

— Mensibus Februario et Martio floribus pulcherrimis, albis ornata est.).

40 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

Arbor parva, usque ad 5 m. alta, trunco gracili, recto,

cortice tenui, desquamescente (frustulis tenuibus, longis), ramis

gracilibus erectis v. erecto-patentibus.

Specimina authentica hujus speciei non vidimus, quam-

obrem determinatio non omnino certa est. Specimina nostra

ab icone desceriptioneque 1. c. datis ramis gracilioribus, aculeis

foliolisque minoribus nonnihil recedunt.

M. (Habbasia) hapaloclada MALME n. sp.

Frutex arborescens usque ad 4 m. altus, trunco gracili,

recto, cortice tenui, levigato, ramis (teretibus) ramulisque

erectis v. erecto-patentibus, apice sepe nutantibus. Ramuli

subeylindracei v. aliquantulum suleati, usque ad 3 mm. crassi,

+ brunnei, albido-pubescentes, aculeis sparsis, rectis, validis,

brevibus (vix 2 mm. longis), raris armati; internodiis vulgo

3—4 cm. longis. Stipulee gracillime, subulate v. filiformes,

usque ad 8 mm. longe. Folia 10—14 cm. longa, petiolo pu-

bescente, supra interrupte canaliculato, subtus (dorso) aculeis

minutissimis rarissimisque sepe ornato; pinne (12—)15—18

(--20-)juge, vulgo 2—2,5 cm. longe, stipellis in rachi infra fo-

liola infima oppositis, parvis, vix 0,5 mm. longis, subulatis,

sursum tendentibus; foliola multijuga (25—30-juga), anguste

oblonga v. sublinearia, circiter 3,> mm. longa, 1 mm. lata, sepe

aliquantulum falcecata, basi obliqua, rotundata v. truncata,

apice acutiuscula v. subobtusa, uninervia, subtus et preesertim

margine pilis longis, mollibus, albis, raris ornata. Inflorescen-

tiee spicate, circiter 5 cm. longe, in axillis foliorum vulgo

binee Vv. terne v. in apice ramorum subpaniculate; bracteis

subulatis, pubescentibus, caducis. Flores subsessiles, tetra-

meri, dilute rosei. Calyx minutus, 4-dentatus, extus pubescens.

Petala sublibera, oblongo-lanceolata, circiter 1,15 mm. longa,

0.7> mm. lata, acuta v. saltem acutiuscula, extus pubescentia,

intus glabra. Stamina 8, longe exserta, usque ad 8 mm.

longa, glabra, antheris circiter 0,45 mm. longis, circiter 0,35

latis. Ovarium breviter stipitatum, dense albido-tomentosum

v. albido-sericeum. (Legumina desunt.)

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrado» denso. 18 ?/1 94. MALME

1308. Florigera.).

M. apodocarpe BENTH. (BENTHAM, Å. c. p. 359) mihi non

nisi e descriptione brevi et sat incompleta note, peraffinis;

forsan sit ejus varietas. Differt jugis foliolorum numerosio-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o 11. 41

ribus, spicis vulgo haud paniculatis (panicula saltem haud

ampla) etc.

M. elliptica BENTH.

BENTHAM, 1. c. p. 382.

Paraguay: Trinidad pr. Asuncion (In campo aperto, argil-

laceo, nee non in fruticetis minus densis. 182??2/793. MALME

sS. n. Florigera fructibusque maturis ornata.).

Specimina fluminensia haud vidimus. Nostra planta cum

BaALANSA 1484, a MIcHELI ad hanc speciam relata, plane con-

gruit.

Frutex 1,,—2 m. altus, valde ramosus, ramis fastigiatis,

cortice levigato. Legumen quam in M. asperata L. multo

angustius, circiter 6 cm. longum, 1 cm. latum, articulis usque

ad. 20.

Acacia WiIiLLD.

A, Farnesiana (L.) WIiLLD.

BENTHAM, 1. c. p. 395 (incl. A. cavenia HOOK. & ARN.).

ÖMKOUNIZE, Rev. sen. plant. UT, p. 47.

Matto Grosso: Corumbå (In silva minus densa regionis

caleare&e. 18 19/794. MaALME 1762. Florigera.); Paraguay: Co-

lonia Risso pr. Rio Apa (Gregatim in campo Coperniciis ob-

sito. 18?/12093. MaALME 1022. = Florigera fructibusque immaturis

ornata.).

In speciminibus paraguayensibus petioli zeque ac foliola

subglabri, legumina brevia, crassa, recta; ad var. caveniam

(Hoox. & ARN.) OK. (= var. brachycarpa OK-); pertinent.

Specimina mattogrossensia petiolis foliolisque et supra et

subtus molliter pilosis gaudent et ad f. pedunculatam (WI1ILLD.)

OK. referenda sunt.

Calliandra BENTE.

[Annesleya SALISB.|

C. parviflora BENTH.

BENTHAM, I. ce. p. A27.

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrados» vulgo arenosis, pre-

sertim in vicinitate oppidi. 18/12 93. MaALmE 1198. Florigera.

42 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. TII.

= 1827/394 et 181!6/494: MairmeE 11987. Fructibus immaturis

submaturisque ornata. — Legumina matura 18 ?/5 94 collegimus.).

Frutex vulgo 1—1,5 m. altus, ramis paucis, erectis v.

erecto-patentibus, apice sepe nutantibus, cortice tenui, l22vi-

gato, foribus atropurpureis v. atroviolaceis. Legumina ma-

tura sublinearia v. anguste lanceolata, basi sensim angustata

acutaque, apice breviter acuminata v. acuta, marginibus in-

crassatis parce pilosa v. subcealvata, ceterum sat crebre dilu-

teque fulvo-pilosa, 7—9 cm. longa, 9—10 mm. lata.

Pithecolobium MART.

P.; reductum MALME n. sp.

Arbor parva (v. frutex), inermis, valda ramosa, trunco

ramisque + tortuosis flexuosisque, cortice tenui, levigato, ci-

Pithecolobium reductum MALME.

a. Folium a dorso visum. 44.

b. Ramus (cum foliis). !/1.

nerascente, Ramuli subteretes, primum pilis mollibus, ad-

pressis, fulvescentibus sat parce vestiti, demum glabrati; in-

ternodiis brevibus, 1—2 cm. longis. Stipulee parve, circiter

2 mm. longe, acute v. acuminatr, caduce. Petiolus brevis-

simus, 2—3 mm. longus (indumento ramuli), supra nonnihil

canaliculatus, inter pinnas glandula depressa, ovali instructus.

Pinnee unijuge, rhachi brevissima, vix 2 mm. longa, glandula

nulla. Foliola in utraque pinna singula, anguste obovata v.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O 11. 43

late lanceolata v. oblongo-elliptica, (adulta) 4—6 cm. longa,

1,5—2,5 cm. lata, apice obtusa (v. rotundata), vulgo brevissime

mucronulata, basi obliqua acutiuscula v. subobtusa, obscure

viridia, supra glabra nitidulaque, subtus ad nervos primitus

pubescentia, dein tota glabra; nervis secundariis angulo 50—

60” insidentibus, et supra et subtus nonnihil emersis, venis

manifestis, reticulatis. Inflorescentige in ramulis axillares

(raro subterminales), sat laxe capitat:e, pro rata longe pedun-

culatze, pedunculo vulgo 1,5 cm. (rarius usque ad 2 cm.) longo,

parce pubescente, apicem versus clavato-incrassato; bracteis

lanceolatis, acutis, circiter I mm. longis, dorso fulvo-pubescen-

tibus. Flores sessiles, albi v. dilute roseoli, antheris violaceis.

Calyx cylindraceo-tubulosus, basi rotundatus, circiter 3 mm.

longus, 1,5 mm. crassus, brevissime 5-dentatus, dentibus vix

0,3 mm. longis, late triangularibus, acutis v. acuminatis, mar-

ginibus et apice pro rata longe ciliatis, dorso parce pilosis.

Corolla tubulosa v. apicem versus paullulum dilatata et in-

fundibuliformis, 8—10 mm. longa, glabra, 3-dentata, dentibus

sepe inequalibus, ovato-lanceolatis, acutiusculis, 1—1,5 mm.

longis, presertim apicem versus dorso et marginibus parce

pilosis. Stamina longe (usque ad 10 mm.) exserta, tubo co-

rollam longitudine 2equante v. paullulum superante. Ovarium

glabrum, stylus filiformis, glaber, stigmate terminali, parvo.

(Legumen ignotum.)

Paraguay: territor. Gran Chaco, ad Riacho Negro (In sil-

vulis minus densis. 18215/993. MALME 944. Florigera.).

Quoad folia P. unifoliolatum BENTH. in memoriam revo-

cat; at sine dubio P. divaricato BEnTtH. multo magis affine, et

forsan sit ejus varietas. Recedit tamen non solum foliis

(pinnis unifoliolatis), sed etiam inflorescentiis axillaribus, lon-

gius pedunculatis et floribus minoribus (haud omnino glabris).

Inga WiLLD.

I. marginata WiILLD.

BENTHAM, 1. c. p. 472.

Rio Grande do Sul: Santo Angelo pr. Cachoeira (In

»;capoeira» sat vetusta, secundum viam. 187/293. MALME 544.

Florigera.).

Arbor humilis.

44 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. TII.

I affinis DC.

BENTHAM, 1. c. p. 496.

Paraguay: Colonia Risso pr. Rio Apa (In ripa fluvii Pa-

raguay pluribi; solitaria v. in margine silve. 18 1/1093.

MaALME 1052. Florigera.).

Arbor humilis v. mediocris, trunco + flexuoso, cortice

sat levigato, capite amplo, foliis obscure viridibus. Flores

albi; a Trochilidis visitantur.

Preterea ex Hamburgerberg pr. Porto Alegre civit. Rio

Grund do Sul hujus generis reportavimus specimen sterile (In

silva primeeva. 1818/1092.), quod sine dubio ad I. sessilem

(VELL.) Mart. est referendum.

Vochysiaceee (ST. Hin.) LinpL.!

Callisthene Marr.

C. major MART.

WARMING, Flor. brasiliensis, Fasc. LXVII, p. 25.

Minas Geraes: inter Carmo et Säo Goncalves (18/2 55.

REGNELL III: 1541. Specimina fructibus immaturis ornata.).

In viciniis oppidi Caldas deesse videtur.

; Qualea AUEL.

Qu. grandiflora MaART.

WARMING, 1 c. p. 41.

Minas Geraes: inter Uberaba et Badajos (18 ?/12 48. REGNELL

III: 527. Florigera.); Säo Paulo: Mogy Mirim (In campo sicco,

aprico. 182?9/374. MosÉn 1271. <Florigera.), Mogy Guassuå

(18 ?/3 74. MosÉnN 1270. Fructibus immaturis ornata.); Matto Grosso:

Cuyabå (Pluribi in »cerrados». 18?7/11 93. MaLmE 1142. Flo-

1 Cetere Vochysiace&e herbarii Regnelliani jam in Flora brasiliensi enu-

merantur.

Vochysiace& in civit. Matto Grosso (presertim in viciniis oppidi Cuyabå)

miro modo abundant, et in silvis (ex. gr. Vochysia tucanorum Marr. et V. Hen-

keana Mart.) et in campis obsitis, quos »cerrados> vocant incol&e (ex gr.

Qualea grandiflora Mart., Qu. parviflora Marr., Salvertia convallarieceodora

S:t Hu. et Vochysia rufa MART.), et in paludibus alte graminosis, quas >pan-

tanaes»> dicunt (specimina specierum palustrium non reportavimus).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:o 11. 45

rigera.). Alia specimina mattogrossensia reportavit LINDMAN

(N:o 2729).

In Matto Grosso, ubi pluribi et in viciniis oppidi Cuyabå

et in par. Santa Anna da Chapada et in monte Dourados

haud procul ab oppido Corumbå copiose occurrit, est arbor

campestris inter maximas, trunco tortuoso flexuosoque, usque

ad 30 cm. crasso. »Pao da terra» incolarum. Floret mensibus

Nov.—Febr., presertim Dec. et Jan. Petalum semper flavum

v. luteum observavimus. Fructus mense Jun. patescere in-

cipiunt.

Qu. parviflora MaART.

WARMING 1. c. p. 43.

Matto Grosso: Cuyabå (Pluribi in »cerrado». 18 ?2/u 93.

MALME 1136. <Florigera.). Alia specimina mattogrossensia re-

portavit LINDMAN (18 12/2 94. N:o 3031. Florigera.).

Aeque ac precedens per regionem campestrem civit. Matto

Grosso late distributa; arbor inter campestres maxima, trunco

usque ad 35 cm. crasso. »Pao da terra» incolarum. Floret

mensibus Nov.—Febr., presertim Dec. et Jan.; fructus mense

Jun. patescere incipiunt.

In viciniis oppidi Caldas certe deest.

Specimina Lindmaniana ad var. tomentosam MART., cetera

omnia in herb. Regnell. asservata ad var. glabratam MaART.

pertinent.

Qu. multiflora MART.

WARMING, 1. c. p, 44.

Säo Paulo: Mogy Mirim (In campo sicco, aprico. 18 ?9/3 74.

MosÉn 1272, 1273 et 1274. Specimina floribus fructibusque valde

immaturis ornata.).

»Petalum e basi angusta late obeordatum, profunde emar-

ginatum, marginibus crispis, reflexis, sulphureum, stria me-

diana lutea et punctis badiis pictum v. luteum et coccineo-

punctatum, pendens» (MOosÉnN).

In proximis viciniis oppidi Caldas deesse videtur.

Qu. pilosa WARM.

WARMING, 1. c. p. 45:

Matto Grosso: Cuyabå (In »cerrados» minus densis, vulgo

glareosis. 18?5/11 93. MaALME 1168. Floribus fructibusque per-

46 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

maturis, seminibus jam delapsis, ornata. — Floret mensibus Nov.—

Aprili, presertim Dec.—Febr. — Fructus adultos, submaturos mense

Majo collegimus.).

Arbor usque ad 6 m. alta, trunco + flexuoso tortuosoque,

cortice mediocri, lzevigato (neque rimoso, neque valde suberoso),

ramis flexuosis, divaricatis (capite vulgo late conico). Flores

a Trochilidis sepe visitantur; petalum favum v. sulphureum,

maculis oblongis, irregularibus, atropurpureis adspersum, S

nea mediana vulgo nulla.

Indumento hey OR parcioreque nonnihil recedit nostra

planta et ad Qu. multifloram Mart. accedit. Ramuli, petioli,

pedunculique brevissime pubescentes, pube oculo nudo vix vi-

sibili, brunnei; internodia circiter 4 em. longa. Folia medio

ramuli insidentia (maxima) brevi-petiolata, petiolo vix 5 mm.

longo, oblongo-lanceolata v. elliptico-oblonga, usque ad 10 em.

longa, 3,—4 cm. lata, basi rotundata, apice abrupte acumi-

nata, fere mucronata, supra parce brevissimeque pubescentia,

subtus multo pallidiora et ad nervos venasque breviter pu-

bescentia, ceterum subglabra; nervis secundariis vulgo 17—21.

Inflorescentia longa, cincinnis vulgo trifloris, bracteis haud

foliaceis. Sepala haud foliacea, margine ciliata, dorso dense

sericea; calcar 8 mm. longum, sepalis maximis subrequilongum

E v. paullulo longius, öns pisskn Petalum sat longe ungui-

RÖRA orbiculato-obeordatum, profunde emarginatum, mar-

gine crispum, cum ungue usque ad 3 cm. longum, circiter

3 cm. latum. Capsula usque ad 3 cm. longa, obtusissime te-

tragona, subellipsoidea, minute verruculosa.

Qu. jundiahy WARM.

WARMING, 1. c. p. 45.

Såo Paulo: Serra de Caracol, pr. predium Prata (In silva

cedua, »capoeira», loco sicco. 18?0/12 75. MosÉnN 4144. Flori-

gera.).

Arbor usque ad 20 m. alta, diam. 0,2—0,5 m., apicem

versus ramosa. Rami divaricati. Coma ampla. Folia char-

taceo-coriacea, recurvato-patentia, nervis supra profunde im-

mersis, subtus valde salientibus undulata, supra lucida, gra-

mineo-viridia, subtus opaca, pallidiora. Indumentum fusco-al-

bum. Petioli semiteretes, basi (ut pedunculi breves communes)

glandulis 2 depressis, viridibus institutb. — —— — = —

Patel rotundato-obeordatum, margine crispo, album, serius

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O 11. 47

luteum, basin versus linea mediana vitellina, serius auran-

tiaca pietum, et punctis puniceis, serius badiis adspersum»>

(MosÉN).

Qu. densiflora WARM.

INVIARIMING, il. (ec. p5id0.

Säo Paulo: Serra de Caracol (In silva. 1823/11 75. MOSÉN

4143. Florigera.).

Cum speciminibus originalibus plane congruit.

»Arbor 10—15 metr., diametr. 0,3—0,+ metr., coma ampla

fere ovoidea. Folia subdistiche disposita, chartacea, supra

nitidula, subtus opaca, nervis salientibus, glaucoviridia. Sepala

scariosa, concava, vertice rubescentibus, 3 superiora margini-

bus revolutis. Petalum obceordato-rotundatum, marginibus re-

volutis, pallide roseum, intus basin versus atrolilacino-adsper-

sum. Ovarium sericeo-pilosum» (MosÉN).

Qu. cordata SPRENG.

WARMING, 1. c. p. 50.

Paraguay: Paraguari (»Dans les terrains rocailleux». 18 /12 76.

BALANSA 2014. Florigera. — 18 /3 74. BALANSA 2014 a. Fructibus

submaturis ornata.). Alia specimina paraguayensia reportavit

C. LINDMAN (N:o 3861). Fructus maturos collegimus ad Pa-

raguari 187?/s93, quo tempore arbor foliis omnino destituta

erat.

»Arbre de 6—38 métres de hauteur, å écorce subéreuse,

blanchåtre, riche en tannin. Pétale d'un blanc mélé de rouge»

(BALANSA).

Vochysia (AUBL.) JUSS.

V. petraea WARM.

WARMING, 1. c. p. 63.

Matto Grosso: Serra da Chapada, pr. Säo Jeronymo' (In

rupibus apricis, ventosis, nebulis stepe humectatis. 182?/6&—

18/6 94, MaLmME 1654 B. Florigera.).

Arbor parva, 2—4 m. alta, sat ramosa, trunco tortuoso,

cortice sat crasso, solummodo basin trunci versus rimoso.

Specimina originalia hujus speciei non vidimus, at nostra

ad descriptionem 1. c. datam plane quadrant. Riedeliana ve-

risimiliter ex eodem loco reportata sunt.

48 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

V. rufa Marr. var. brevipetiolata WARM.

WARMING, 1. c. p. 66.

Matto Grosso: Cuyabå (Pluribi in »cerrados»> minus densis.

18 19/4 et 2/5 94. MaLmME 1540 B. Florigera.), Serra da Chapada

(In campo arenoso, alte graminoso. 18239/6 94. MALME s. n.

Fructibus adultis, immaturis ornata.).

Arbor campestris vulgo humilis, habitu trunci ramorum-

que Salvertiam in memoriam revocans, cortice crasso, sube-

roso, rimoso. Flores lutei; a Trochilidis visitantur (an nor-

maliter ?).

Specimina nostra cum Riedelianis, ex eadem regione re-

portatis, a celeberr. WARMING commemoratis, e descriptione

plane congruunt. Et foliorum forma et indumento sepalorum

sericeo (presertim sepali postici) a forma typica WARM. rece-

dit planta mattogrossensis. Quoad fores, indumento excepto,

cum forma typica bene congruit; folia sunt subsessilia, spa-

thulata v. anguste obovata, basi sensim angustata, apice ro-

tundata et late mucronata, nonnumquam subacuta, supra mox

glabra, subtus fulvescente- v. (in speciminibus e Serra da

Chapada reportatis) ferrugineo-tomentosa, usque ad 20(—25)

cm. longa, usque ad 8(—10) cm. lata. Capsule nutantes, tri-

gone, usque ad 5 cm. longe, usque ad 3 cm. late, ferrugi-

neo-tomentose (v. in speciminibus e viciniis oppidi Cuyabå

collectis mox glabrat:e).

V. Haenkeana MART.

WARMING, 1. c. p. 72.

Matto Grosso: Serra da Chapada (In silva minus densa

declivium montis. 18239/6 94. MALME s. n. Florigera.).

Arbor sat excelsa, trunco recto, ramis sat gracilibus, pa-

tentibus v. erecto-patentibus, cortice tenui, lutescente, super-

ficie farinulento.

Specimina Haenkeana non vidimus, at planta mattogros-

sensis in iconem a Marrtro datam bene quadrat; Riedeliana

verisimiliter in eadem regione collecta sunt.

V. bifalcata WARM.

WARMING, 1. c. p. 82.

Säo Paulo: Santos (In adscensu montis Serra do mar et

in ripa amnis Buturoca. 1815/175. MosÉN 3402. Florigera.).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0O 11. 49

Specimina originalia non vidimus, at Moseniana ad de-

scriptionem 1. c. datam bene quadrant.

V. magnifica WARM.

WARMING, 1. c. p. 85.

Minas Geraes: pluribi in viciniis oppidi Caldas, ubi mense

Nov. floret (REGnEurL III: 531); Säo Paulo: Serra de Caracol

(In silvis. 182?/474. MosÉn 1269. Specimina fructibus immaturis

ornata.).

V. Sellowii WARM.

WARMING, 1. ce. p. 86 (V. sSelloi).

Såäo Paulo: Santos, Alto da Serra (In margine silve.

18 25/2 75. MosÉnN 3268. Florigera.).

Species petalis extus sericeis, ut jam monuit celeberr.

WARMING, facile distincta. Specimina originalia non vidimus,

at specimina supra commemorata ad descriptionem 1. c. datam

bene quadrant.

V. tucanorum MART.

WARMING, 1. c. p. 89.

Minas Geraes: pluribi in viciniis oppidi Caldas [Specimina

a WIDGREN, LINDBERG (N:o 339) et REGNELL (I: 110) collecta

jam in Flora brasiliensi commemorata sunt. — 185/12 73.

MosÉN 851. Florigera. — 18 ?9/12 73. MOSÉN 1267. Florigera. —

18!/276. MoséÉnN 4142. = Florigera].; Matto Grosso: Buriti par.

Santa Anna da Chapada (In marginibus silvarum. 18 16/6 94.

MarmME 1676 B. Specimina fructibus immaturis ornata.).

Planta mattogrossensis est arbor seepe excelsa, trunco

vulgo recto, cortice sat crasso, suberoso, presertim longitudi-

naliter crebre rimoso. Specimina reportata a ceteris in Herb.

Regnell. asservatis foliis paullulo longioribus, 8—12 cm. longis,

2,,—3 cm. latis, recedunt. Florentem mensibus Jan. et Febr.

observavimus. »Cambarå» incolar. mattogross.; fructus ad co-

lorem nigrum preparandum adhiberi dicuntur.

Var. elongata (PoHL) WARM.

WARMING, 1. c. p. 90.

Säo Paulo: Mogy Guassu (In campo sicco. 18 5/3 74. Mo-

SÉN 1268. Florigera.).

50 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

Specimina ad iconem a PoHrn datam bene quadrant. Est

forma inter V. thyrsoideam Pour et V. tucanorum MART. quasi

intermedia.

Salvertia ST. Hi.

S. convallarigeodora ST. HIL.

WARMING, 1. c. p. 105.

Matto Grosso: in viciniis oppidi Cuyabå (In »cerrados» mi-

nus densis, glareosis, siccis. 182?/794. MaLrmE 1758 B. Flo-

rigera.). d ;

Arbor campestris sat parva, trunco crasso, flexuoso tor-

tuosoque, ramis crassis, patentibus, parce ramosis, cortice

crasso, suberoso, rimoso, foliis permagnis, sat coriaceis, in api-

cibus ramorum verticillatis.

Aeque ac Antonia ovata Pott nonnullzeque ali arbores cam-

pestres tempore sicco, mensibus Junio et Julio, floret (foliis-

que ornata est). Flores albi; a Trochilidis (normaliter?) visi-

tantur.

Ceratophyllace2&e (GRAY) LINDL.

Ceratophyllum L.

C. demersum LDL. var. oxyacanthum (CHAM.) SCHUM.

NCHUMANN, Flora brasiliensis, Fasc. CXVI. p. 748.

Paraguay: Colonia Risso pr. Rio Apa (In lacuna aquee dul-

cis, copiosissime. 187?/9 93. MALME 988. Specimina floribus fruc-

tibusque immaturis ornata.).

Cum planta scandinavica, quie sine dubio verum et pri-

marium OC. demersum L. est, plane congruunt specimina para-

guayensia.

Juncaginace2 (L. C. RicH.) BucHEN.

Triglochin L.

Tr: Striata Rv. dere.

MICHELI in Monogr. phanerog. auct. A. et C. DE CANDOLLE, vol.

III, p. 101. — Tr. montevidense SPRENG.; SEUBERT, Flor. brasiliensis,

Hase. VIL p- L03:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:O 11. 51

Rio Grande do Sul: Estacåo balnear pr. oppid. Rio Grande

(In subhumidis tenuiter graminosis litoris Oceamni. 18 2?9/11 92.

MALME 394. Specimina fructibus submaturis immaturisve ornata.).

Vulgo ecirceiter 10 cm. (rarius usque ad 17 cm.) alta.

Seapus sat robustus, circiter 0,5; mm. crassus. Folia scapo

breviora, rarius eum fere zequantia, sicca usque ad 1,5 mm.

lata.

Butomaceere (L. C. RicnH.) ENDL.

Limnocharis H. & B.

L. nympheeoides (H. & B. apud WILLD.) MICHELI.

MICHELI in Monogr. phanerog. auct. A. & C. DE CANDOLLE, vol.

ITIT, p. 116. — Hydrocleis Humboldtii (L. C. RICH.) ENDL.; SEUBERT,

Flor. hrasiliensis, Fasc. VIII, p. 116. — Hydrocleis nymphoides (H. &

B.) BUCHEN.; BUCHENAU, Index crit. p. 10, nec non in ENGLER und

PRANTL, Die natärl. Pflanzenfam. II. Teil, 1. Abteil. p. 234.

Rio de Janeiro: (1846, FORSSELL. 1851, N. J. ANDERSSON.);

Säo Paulo: Campinas (In stagno. 181!/874. MosÉn 2618. —

Specimina foribus fructibusque immaturis ornata.); Rio Grande do Sul:

Quinta pr. oppid. Rio Grande (In fossis et lacunis. 18/12 92.

MALME 428. — Florigera.).

Potamogetonace2ze (Dum.)

Ruppia L.

R. maritima L. var.

R. maritima L. var. minor MERT. et KOCH; SCHUMANN, Flor.

brasiliensis, Fasc. CXVI, p. 700.

Rio Grande do Sul: Lagoa dos Patos, ad Ilha dos Marin-

heiros pr. oppidum Rio Grande (In aqua subsalsa. 18/11 92.

MALME 340. <Specimina florigera fructibusque maturis immaturisque

ornata.).

Specimina reportata ad iconem a celeberr. SCHUMANN l. c.

datam bene quadrant. Cum nulla varietatum (s. specierum)

europearum, quantum mihi cognite sunt, tute conjungenda

est nostra planta. Maximam similitudinem cum RB. spirali

Dum. offert; a EB. rostellata KocH magis distat, saltem quoad

Db2 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. TII.

habitum. Pedunculus fructuum maturorum usque ad 15 cm.

longus, interdum nonnibil spiraliter tortus; carpophorus (s.

stipes) 1-—-1,,(—2) cm. longus. Nuces subglobose v. late ob-

lique ovoideze, (cum rostro) circiter 2, mm. longe, 1,5(—1,7)

mm. crasse, sat abrupte in rostrum tenue, fere I mm. longum

angustate (qua ratione ad BK. rostellatam accedit. In RB. spi-

rali nuces sunt longiores, pro rata angustiores, sensim in ro-

strum multo crassius angustatee.).

Zannichellia L.

Z. palustris L. ”pedicellata (WAHLENB.)

Z. palustris L. var. pedicellata WAHLENB.; SCHUMANN, Flor. bra-

siliensis, Fasc. OXVI, p. 708. — Z. pedicellata (WAHLENB.) FR.; FRIES,

Mantissa III, p. 133.

Rio Grande do Sul: Lagoa dos Patos, ad Ilha dos Marin-

heiros (In aqua subsalsa. 182?1/11 92. MarmE 340 B. — Speci-

men unicum Ruppie maritime immixtum fortuito reportatum.);

Uruguay: Montevideo (Sept. 1874. GIBERT 1361.).

Specimina supra commemorata cum planta europaea om-

nino congruunt.

2 RARE, TER TRE

- a ANT?

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25. AFD. III. N:0 11.

Index nominum.

Acacia WILLD.

ARG Raven tva (MOB), OOK. (& ARN « mo fö ec » kil . « « AA Pa8:

A. Farnesiana (L.) WiLLD.

> var. brachycarpa OK.

> var. cavenia (MoL.) OK. .

» f. pedunculata (WIiLLD.) OK.

Adesmia DC.

A. latifolia (SPRENG.) VoG.

ÅAeschynomene L.

Ae. paniculata WILLD.

Ae. sensitiva Sw.

Amerimnon P. BROWNE. .

Andira LAM.

A. vermifuga MART.

Anil LUDW. .

Annesleya SALISB.

Årachis L.

ÅA. prostrata BENTH.

Bauhinia L.

caloneura MALME 5:

. cheilantha (BonNG.) STEUD..

cumanensis H. B. K. :

. dodecandra (BonG.) STEUD.

. forficata LINK

hirsuta (BoNG.) VoG.

microphylla VoG.

mollis (BoNnG.) WALP.

obtusata VoG. :

pentandra (Bona) | War.

platypetala BURCH.

RER RS

dJ2

. 41.

SOS

SRA

a BAG

32.

. 28.

PSN

6 ble

Fr30:

Sul

534 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

Bergeronia MICHEL

B;; sericea. MiCHELE = 4 Usa a Vecko FR re fe RT RESER UL

Bowdichia H. B. K.

B: virgilioides H..B.IK:osos år ae för pns fetter de

> var. pubescens BENTE. . « de, so sme stf: EE EN

Cesalpinia L.

C: coriaria (JACQ') WiLLBfFIUSHMRORE XOPDAL 2 FIER

CO." melanocarpa GBRISEB. . . « es = 6 8 a 6 ot FIFS ERE

Calliandra BENTE.

C:, parviflora BENTH. so» ej so fikk. a us rö ge lge d SNS RESO

Callisthene MART.

0: major MART. "2 00 2 HE (stf bi). ISA St Nie fsäl ers EEE

Cassia L.

aeuleata POHL +. s jo än so s ss fr ss SL SVANSETERATR

Alatå sMpos cc = ce Vest sd Eos RN a FX FR ARA

occidentalis L.. oc. . e.o. = — = = = ss a . JAR SATAN

Degsvauxii COLLAD. I wo des rs - Als ir 7 NR EEE

PubescensJACQ: sl os 06 fal a Eller) sd fe SERNER

FOtundata. VOGs 2 be mms &. a.tc s ds - & äv «vs RE

Silvestris, VELL. . « = so: « a-e s » HUMOR oc T. GJUNINGRTEASE

UNINOra SPRENG. « «= so 6 vo a e ec äm Kr a EEK

velutina VÖGs « sd v «= i ov dee BR BR KA ss 6 ASEA

ABER SA

Cebipira -JUS8.: «> .. s so os ro BR & <- FREE

Cenostigma TuUL.

Ci lmacrophyllum . TULL: s « vo « so vo : &€ = » MGIKIECRNSHERIENLEE

C. sclerophyllum MALME vo ss s e 6 € oe da. Ja va SK EESRESERRA

Ceratophyllum L.

CO: demersum L:s sc cs c 8 & fe sl de a set et är SEEN

» var. oxyacanthum (CHAM.) SCHUM. - « sö FD

Copaiba MILL, > «= I 6 s ee oc = ov, I Rd LSE

Copaifera L.

CO: icöriacea MART: «soc oc 8 & je a er & et se Fer SVAREN

C. pubiflora BENTE. oc doc oc & € & er oc fn EE

Corallodendrön Ls 3 =i4 8 So dd a 6 ARA AN

Coumarouna ÅUBL.: &« ss 4 a & bo 8 fre Så PRI

CracCcarl. . ror ror be rr röv on & & . & UN RT

BIHANG TILL SV. K. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III. N:O 11.

(EGR VIK I)

js ae)

Sfi

. pulehellum BENTE.

Crotalaria IL.

. anagyroides H. B. K.

. brachystachya BENTH.

. foliosa BENTE.

. Pohliana BENTE. .

. stipularis DESVv. .

. velutina BENTH. .

Dalbergia Li. FIL.

. cuyabensis BENTH. .

. glandulosa BENTH. .

. hiemalis MALME .

Desmodium DESV.

. asperum (PoIR.) DESV.

. barbatum (L.) BENTH.

. uneinatum (JaAcQ.) DC. .

Dimorphandra SCHoTT.

. Gardneriana TuUL.

Dioclea H. B. K.

. latifolia BENTH. .

reflexa HooK. FIL.

Dipteryx VoG.

Malata MOOG: .

Discolobium BENTH.

leptophyllum BENTH. -

Drepanocarpus C. F. W. MEY.

. aristatus SPRUCE apud BENTH.

Stouvabensis MALME . . sj: ec

fälunatus (fr; FIL.) CO: F3 W. MEY.

Emerus BURM. .

Eriosema DC.

heterophyllum BENTH.

stum (HBK) 1 MeaY:

Erythrina L.

: crista galli L.

Garugandra GRISEB.

vv 0 RS

1103

SAUSE

56 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. TII.

Gleditschia L.

G: amorphoides (GRISEB.) TAUB.. . = - » «= dh Jå ik KONKEFPAPLRARS

Hydrocleis L. OC. RicH.

Humboldtii (1: 'C. RICH:) INDI: os cc oc so sc ENAS

nymphoides (H.: B.) BUCHEN . . » = » <= « = = andel EN

Hymenea L.

Hi lchapadensis, BARB. RODR. : + ss «e.c6 = & 4 USKANEE RINNER

H: i Correana .BARB. RODR. = = ss cs ee & se om oo JILERICIISRSEN SERA

H: fÖlfersiana HAYNE . . . > &ö & & & je ec » 0 > KRANEN

H: stigonocarpa MART. => + s & « öoe & & & br & td RENA

» var. Olfersiana (HAYNE) . s « 300005 SISKKENNNN Se aee

» vär. pubescens BENTH. . : « Jektiol ale tie Hette

FH: pstilbocarpa HAYNE . .. = os soc « > oc dad NGT

Indigofera IL.

ranil ök SATS RR ST 5.

I campestris Bona. apud BENTH. 4.

I lespedezioides H. B. K.. d.

Inga WiLLp.

Ian OG Red ss fe ja er BORN är Ek ser 140 is RS ENE

IT marginata 'WILDD:.. skede € fo fee a os 8 ar & RENEE

[-sessilisa( VELL.) MART: « 2 fo: dc sie cg mr fo RER

Lathyrus L.

IL. macellanicus, THAM. . - so s s = s 86 & & ss . ENE

LTimnocharis H. B.

L. nympheoides (EH. B. apud WiLLD.), MICHELI; -/)eo.orust ste

Lingoum RUMPF. - sta kcs € a SKROT te ga. BERNS SEN

Machcerium PERS.

MM; aculeatums RADDI . : s » + fe 6 « er 8 & & So SSA

M: acutifolium ”"VOG, —& a" 6 - ec. - 6 AX cr a & SERNER

M. angustifolium VOG. >. : ss » so: es sc s& a & SE ERAN

M. <eriocarpum BENTH. | « + 6 & «a a fe 8 fc der sr LSE

RR RR Rn nn ni

Medica Li. . 's ss = = s a = & « ÅA. ER (EEE

Medicago L.

Mi fdenticulata” /WILLD:., - = & Ja & fa js vv ss & Av Je AA AREVA

Meibömia MOEBHR. . . oc» & ss = ww + & & ATT UTDRAG

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III.

Mimosa L.

M. apodocarpa BENTH.

M. asperata L.

M. elliptica BENTH. .

M. goyazensis BENTE.

M. hapaloclada MALME

M. interrupta BENTE. .

M. longepetiolata MALME

M. obtusifolia WIiLLD.

M. platyphylla BENTH.

. stipularis BonG. apud BONE

. Velloziana MART.

Pauletia Cav.

. cheilantha Bonc.

dodecandra BonG.

hirsuta BonGc..

. mollis BonG.

pentandra BONG. .

Hd tg tg tg ha

Patagonium SCHRANK

Peltogyne VoG.

P. confertiflora (HAYNE) BENTE. .

Periandra MART.

P. heterophylla BENTE.

Phaseolus L.

Ph. clitorioides MaARrRT..

Ph. pius MART.

Ph. prostratus BENTE. .

Piptadenia BENTE.

. falcata BENTH.

macrocarpa BENTH. å

paraguayensis (BENTE.) Ear :

peregrina (L.) BENTH.

rigida BENTE. . å

>» of. typica LIND: :

rela ge

Pithecolobium MART.

divaricatum BENTH.

reductum MALME

unifoliolatum BENTE. .

oto

N:O IT.

(SCIESCI SCA GIS

FR OD 00 N

0 MVM UU UI UI

RADAR I

SE LD

sc ADS

: 43.

58 MALME, EX HERBARIO REGNELLIANO. III.

Platypodium VoG.

BINEelegans VOGas eg ar c pag. 197

» Far. majus' BENTE ie 6 oj oe fc. sr RS 20:

» var. viride (VOg.:) . a ss o& = = ss a TR

PlS viride VOG. . cs = db ss ec B 6 ss ee & = - FRA

Poinciana L.

IP: reég1a. BOJ jo =. s 6 s 6 ec a a AA SR SA

Pterocarpus IL.

Pt: Michelii BRITTON ss os =: s = sö w 8 & & (SEMA MA TAR

Pt. paraguayensis BARB. RODR.: . eh so s = = vr FIFS

Pterodon VoG.

Pt pubescens VOG.: «+ so » = = « 5 & ms & AA

Qualea AUEL.

Qu: cordata, SPRENG., « jebalete = ee a cs & & VA

Qu: dengiflora . WABMz . "+ . « + eccte = Se RARE

Qu. grandiflora MART. I 5 of o30o 80: 2 So 5 of 0605 er Eee

Qu. jundiahy WARM: =» = &s = os od a & = & & SSE

Qu. multiflora. MART. . . cs = . so s & « v & a SAME SVARET

Qu: parviflora MART. : . > & « «oc > görimt fö (cg EL SR EET

Qu” pilosa WABM.: : cv ca 8 oc fo fa sr ERE

Ruppia L.

R: maritima LL I «soc 805 fo fc 5 8280 86 SEDER RN

> Far. minor Mert; & KOCH: - = so & 0 SATAN

R. rostellata KOCH . . =. . ss = = & & eve cc ev 5 siÄ MYSVNERAEAERER NE

RB: ispiralis DUM: «ro « « so a ker ss a eds Je REN

Salvertia ST. HiL.

S. convallarieodora ST. HILL: > «= sw = c - co AA EET

Selerobium VoG.

Scl; aureum (TUL.) BENTE. -& oc = sd «scr & dok så

Hel; paniculatum VÖG: => = « & cv. 6 std frserirål er

Sesbania PERS.

5. macroptera MIiCHELI

S. marginata BENTH.

S. punicea (CaAv.) BENTE.

oron

iStryphnodendron MaART.

Str. obovatum BENTE s os ks Aa sök et AA & & treat SR

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 23. AFD. III.

Stylosanthes Sw.

St. guyanensis Sw. var. gracilis (H. B. K.) Voc.

St. juncea MICHELI .

St. montevidensis VoG. SN

» var. intermedia VoG. .

Tamarindus L.

Ikrandiea L.

Tephrosia PERS.

stökeinerea PERS. .

Triglochin L.

Tr. montevidense SPRENG.

HinfStmata HR. & P.

Vochysia AUBL.

V. bifaleata WARM...

V. Henkeana MART.

V. magnifica WARM.

V. petrea WARM.

V. rufa MART.

V. Sellowii WARM. .

V. thyrsoidea PoHL

V. tucanorum MART. a FSA

» var. olongata (PoHL) WARM.

Vouacapoua AUBL.

Zannichellia IL.

Z. palustris L. ”pedicellata (WAHLENB.)

Z. pedicellata (WAHLENB.) FR.

Zornia GMEL.

Z. diphylla (L.) Pers. var. latifolia (DC.) BEsTH.

N:0O 11.

. pag.

[SCEN STILEN Sv] NN I NN NN NN NN NN N NN HK RH

+= So

MALME, EX HERBARIO EEGNELLIANO. III.

Explicatio tabularum.

Fablol

1. Dalbergia hiemalis MALME.

Foliola: laterale (subtus) et terminale (supra). 1/1.

Flos a latere visus. ?/1.

Vexillum. 14/4.

2. Cenostigma sclerophyllum MALME.

Ramuse. 2/1.

Margo folioli (valde auctus), subtus.

Sepalum medianum (anticum s. infimum) a dorso (ab externa

parte) visum. 3/1.

Sepalum laterale a dorso (ab externa parte) visum.

Petalum medianum (posticum s. summum), supra. ?/1.

Petalum laterale, supra. ?/1.

Stamen. 3/1.

Pistillum (cum disco) a latere visuin.

Semen a latere visum. 3/1.

Embryo a latere visus. 7/1.

3/1,

ab. IG

3. Drepanocarpus cuyabensis MALME.

Foliola: laterale (subtus) et terminale (supra). 1/1.

Flos a latere visus. ?/1.

Pistillum. ?/1.

Vexillum. ?/1.

4. Bauhinia caloneura MALME.

Ramus. 2/1.

Folium, subtus. 2/1.

Stamens. .. "fd.

Legumen a latere visum. 1/1.