[30]

10.

INNEHÅLL AF TJUGUÅTTONDE BANDET.

Afdelning III.

(Botanik, omfattande både lefvande och fossila former.)

Sid.

MarwmeE, G. 0. Die Flechten der ersten Regnellschen Expedition.

II. Die Gattung Rinodina (AcH.) Stiz. Mit 2 Figuren im

TEEN Ao br ANS a ar RSS ERS SRS ERE TIS RA Är AR Ae a | 2 0

LINDMARK, G. Bidrag till kännedomen om de svenska Saxifraga-

arternas yttre byggnad och individbildning. Med 5 taflor . . 1—84.

LINDMARK, G. Om adventiv lökbildning på stjälken hos Lilium

eu R ou NeR Mod L talar ds a RS RA NO

SvEDELIUS, N. Zur Kenntniss der saprophytischen Gentianacéen.

NGN BUR TRextHOUTEN, 4 cs oss fer ss Re se SR Ale rRT se ye JET

CARLSON, G. W. F. Om vegetationen i några småländska sjöar.

ING CIN TOR OUR Se ks Ve py dep lets a RSKR BA EAA

WENNERSTEN, O. V. Teratologiska iakttagelser å Gottländska

exemplar af Juglans regia L. Med 12 textfigurer . . . . . 1—12.

JOHANSSON, K. Archieracium-floran inom Dalarnes silurområde i

Biljanstrakten. = Med. f2.tallör y «o-s sds sr d a ss 156:

JÖNSSON, B. Färgbestämningar för klorofyllet hos skilda växt-

RT ER UMI6 delta bs fier far. SR eek dose MSE SE dt At AS

BRINHORST AG: Svenska. växtnamn. JD; vs sc. so 6 fia sie se i D

ROSENBERG, 0O. Ueber die Befruchtung von Plasmopara alpina

GGR AE Mit en baten or 0 JEN edan EN

KET a IE

LERA DU V Nära

» å

ME (Vv

OT URTE ART al DJUR CE

LÖNN ( Dn

RTL '

; OE or)

sil tvule 2

UV NGT A 19) Lå

Hör MULET 0 IR

IL kUlKLUSIVLA

. ölet inl

é '

il 1 SR Aso I vid Sn id

RTL JAA STIG RE kb dj

hå "ta

ORTER UT RRACTIV YET MTG. döv NN

dt I Bal fd MIRO

"SED

s MN

utv HäR (114 jet] inl

OT EFT RTR rs I

SUNT I ”

”

ot TECK ATL ' OO vi

4 Ye

i TR it UA AE LU JAA in

4 STEL nrUfERLIelt SÅ vå FM

ANKA TA, Idé a NR

Ifö. i

” uf C mt

HQ. NE a ” tall -

tat 4 il

z KA

Öv j N

ad h

1 [a É :

' & LI

å I

i - '

. I LJ

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 28. Afd. HL. N:o I

DIE FLECHTEN

DER ERSTEN REGNELL'SCHEN EXPEDITION.

II.

DIE GATTUNG RINODINA (ACH.) STIZ.

VON

GUST. O. A:N MALME.

MIT 2 FIGUREN IM TEXTE.

MITGETHEILT AM 8. JANUAR 1902.

GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1902

MR Me SÖRPATO VAN LST a fe ARSA / UA

Fäk Nf hade MLA Bar ENT a Er TT

Yger 7 AD er

sär

E 4 re Felet

vi FH | UGN dl di

AOMänsAR vaRbeddekbad ATG

rn AY IUI DvUTRAD HM

VÄSK

IMJÄM V:S Ö TBUD

ATKAV Mt Vägvort EN

i EM (> vi a j

HN ARA + 4 "ve sanne ERA

LU I |

CRC AS TATT JI

ANGRN nrg ik äd SR

ÅN

| (

vaomäboma

Kna MA TRETEIUE VA JO id

« [CN

- rr,

(

För I

LER

" , CJ

i Ad I FT

| SLAG Ä

An d MA ; Ö SMÅ

- Å LA

Nl åå gg rv Å ry ANS Å fa

Vorwort.

Während die Buellien eine hervorragende Rolle unter den

discocarpen Krustenflechten Brasiliens spielen, treten die Arten

der nahestehenden Gattung Rinodina sehr in den Hintergrund.

Die meisten Rinodinen kommen nur an vereinzelten Fund-

orten vor, und fast alle treten in sehr geringer Menge auf.

Da den Krustenflechten von Brasilien nur eine geringe Auf-

merksamkeit seitens der reisenden Botaniker gewidmet worden

ist, sind denn auch die brasilianiscehen Arten der Gattung

Rinodina sehr wenig bekannt. In den einschlägigen Litteratur

habe ich folgende hierhergehörige Flechten för Brasilien, Para-

guay und die angrenzenden Teile von Argentinien aufgeföhrt

gefunden:

im Jahre 1857: Lecanora lepida NYr., Enum. lich. p. 115.

Rinodina lepida (Nyr.) Wasro Etud. Brés. I, p. 160.

im Jahre 1873: Lecidea theioplaca FÉE in Bull. Soc. Bot.

Fr. XX (1873), p. 312 (nach WaINIo).

Rinodina theioplacu (FÉE) Wawio Etud. Brés. I, p. 164. (Nach den

Bemerkungen Wainrios, der das Originalexemplar untersucht hat, zu urteilen,

ist diese Flechte besser zu den Buellien hinzufihren.)

im Jahre 1880: Rinodina versicolor MÖLL. ARG. in Flora

1SS0OFpL8:

Steht der unten beschriebenen Rinodina intrusa (KREMP. & NYL.) MALME

sehr nahe und ist wahrscheinlich nur eine steinbewohnende Form derselben,

was aber an den unvollständigen Exemplaren im Herbar MÖLLER ÅRGOV.

nicht zu entscheiden ist.

im Jahre 1881: Rinodina Araucarie MörL. Are. in Flora

88, p. oL5.

Ist zweifelsohne eine Rinodina lepida (NYL.) WAINIO.

RBinodina viridis MöLL. Are. in Flora 1881, p. 515.

4 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL' SCHEN EXPEDITION. II.

im Jahre 1884: Dimelena australis MöLL, ARG. in Flora

1884, p. 465.

Ist eine Furinodina und, nach den Sporer zu urteilen, mit R. atroci-

nerea (DICKS.) ÅRN. verwandt.

im Jahre 1888: »Rinodina metabolica ANZI>, MÖLL ÅRG.,

Lich. parag., p. 11 (63

Ist die unten beschriebene Rinodina intrusa (KREMP. & NYL.) MALME;

schon durch die Sporen von der italienischen Rinodina metabolica ANzI gut

unterschieden. Die Var. leioplaca MöLL. ARG. 1. c. ist von der Hauptform

gar nicht zu unterscheiden.

»Rinodina metabolica ANZI> var. pheocarpa MÖLL. ÅRG.,

Lich. parag., p. 11 (63).

Ist die unten beschriebene Rinodina insperata (NYL.) MALME.

Rinodina aspicilioides MöLL. ARre., Lich. parag., p. 11 (63).

Ist zweifelsohne eine Buellia.

»Rinodina cesiella KörB.», MöLL. ARrRcG., Lich. parag., p.

11 (63).

Ist gar nicht Rinodina ccesiella (FLOERKE) KÖRB., sondern nur eine

Form von Rinodina conspersa MÖLL. ARG.

Rinodina xanthinula MöLL. ARrRe., Lich. parag., p. 11 (63).

Ist eine Buellia und später von WAIiNIo (Etud. Brés. I, p. 173) als B.

lucens WAiS1Io beschrieben worden.

Rinodina ornata MöLL. ARG. in Flora 1888, p. 5359.

Rinodina subtilis MöLL. ARrG. in Flora 1888, p. 536.

Eine sehr zweifelhafte Pflanze; jedenfalls keine Rinodina.

im Jahre 1889: Rinodina gyalectoides MöLL. ARrRG., Lich.

sebastian., p. 326.

Rinodina diffracta MöLL. ARe., Lich. sebastian., p. 356.

Scheint nur eine Form der vorigen zu sein.

RBinodina melanotropa MöLrL. ARe., Lich. sebastian., p. 356.

Eine zweifelhafte Pflanze; wahrscheinlich keine Rinodina.

Rinodina argentiniana MöLL. ARre., Lich. argent., p. 511.

»Rinodina confragosula (NYL.) MöLL. ARre., Lich. argent.

P3 OL

Die von MöLLER ÅRGov. zu Lecanora confragosula NYL. hingefihrten

Exemplare aus Argentinien weichen schon durch viel kleinere, 10—12 u lange,

6—7 u dicke Sporen von der Capflechte ab und gehören wahrscheinlich zu

einer neuen Species; eine Rinodina ist sie jedenfalls.

Rinodina conspersa MöLL. ARreG., Lich. argent., p. 511.

im Jahre 1890: Rinodina griseosquamosa Warinro, Etud.

Brest priss.

Rinodina colorans Waisro, Etud. Brés. I, p. 159.

RBinodina homoboloides W AINIO, Etud. Brest, pos

Rinodina hypomelenoides Warisro, Etud. Brés. I, p. 160.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 1. 5

Rinodina subsororia W AINIO, Etud. Brees IN up. 161

Rinodina atroumbrina WaIisio, Etud. Brés. I, p. 162.

Rinodina ferruginea Wasio, Etud. Brés. I, p. 163.

R. hypomelenoides, BR. subsororia, R. atroumbrina und R. ferruginea

scheinen, nach den winzigen Exemplaren, die ich gesehen habe, und nach den

von WAINIO gegebenen Beschreibungen zu urteilen, besser zu den Buellien

? hinzufihren zu sein.

Rinodina theioplacoides Waisio, Etud. Brés. I, p. 163.

Ist meiner Ansicht nach eine Buellia.

Rinodina contiguella Waisio, Etud. Brés. I, p. 164.

Ist eine Buellia.

Die von MöLLER ARGov. (in Flora 1891, p. 240) erwähnte,

von E. UrE in Santa Catharina gesammelte »Rinodina colorans

WaINnIo» weicht durch das Fehlen der KOH-Reaktion des

Theciums und durch verhältnismässig etwas breitere Sporen

von WaAINIos Art ab. Ob sie eine neue Species ist, muss ich

vorläuvfig dahingestellt sein lassen.

Bis jetzt sind also etwa ein Dutzend als sicher anzu-

sehende Rinodinen aus dem betreffenden Gebiete erwähnt

worden, unter denen jedoch nur acht för Brasilien angegeben

worden sind. Unter den schon als brasilianiseh bekannten

Arten habe ich nur vier oder drei, und zwar RB. lepida (NYL.)

Wainro, RB. gyalectoides MöLL. ARrRG., R. griseosquamosa WoaT-

NI0? (siehe unten!) und £. colorans WaAInIo gesammelt. Aus-

serdem finden sich in meiner Sammlung BR. intrusa (NYL. &

KRrREMP.) MALME, £. insperata (NYL.) MALME und BE. conspersa

MöLrL ARG., die fröher aus Paraguay, nicht aber aus Brasilien

bekannt waren. RB. homobola (NYL.) WAINI0, friher aus Neu

Granada bekannt, hat sich jetzt auch als brasilianisch er-

wiesen.

Zu denselben fige in der vorliegenden Abhandlung nicht

weniger als acht neue Species und zwar BRinodina physciefor-

mis, BR. connectens, R. dolichospora (die jedoch vielleicht eine

Varietät der nordamerikanischen Rinodina ascociscana TucK.

ist), BR. megapotamica, R. dispersa, R. Regnellii, R. ventosa

und BE. deminuta. In der von mir mitgebrachten Sammlung

finden sich noch zwei oder drei wahrscheinlich neue Species,

die ich unten beschreibe, denen aber keine neuen Namen ge-

geben werden, weil ich iäber ein zu winziges Material verfiäge,

um iber ihre Stellung im Reinen zu seim. Ausserdem muss

6 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL'SCHEN EXPEDITION. II.

ich einer schon beschriebenen Art, Catolechia tenwis MöLL.

Are. (Flora 1881, p. 509), einen neuen Namen — RKinodina

Miilleri — geben, da es sich herausgestellt hat, dass diese

Flechte zu der Gattung Rinodina gehört und eine Rinodina

tenuis schon (von MÖLLER ARGOV. in Lich. Yatab., p. 195) be-

schrieben worden ist.

Im Ganzen enthalten die Sammlungen der ersten Reg-

nell'sehen Expedition neunzehn oder zwanzig Rinodinen, eine

Anzahl, die, da es sich um ein tropisches oder teilweise sub-

tropisches Gebiet handelt, gar nicht als gering anzusehen ist.

Geschichtliches. Die systematische Gliederung

und die Begrenzung der Gattung Rinodina.

Den Namen RKinodina finden wir zum ersten Mal in

AcHARII Lichenographia universalis (1810), p. 344, wo derselbe

eine Sektion der Gattung Lecanora bezeichnet, und zwar die-

jenige, die durch »thallo crustaceo uniformi» gekennzeichnet

ist. Elf Jahre später wurde diese Sektion von S. F. GRAY

(Natural Arrangement of British Plants. Vol. T) zur Gattung

erhoben.

Als das Mikroskop bei der Untersuchung der Flechten

eine allgemeinere Verwendung zu finden anfing und die Spo-

renmerkmale bei der Aufstellung des Flechtensystems berick-

sichtigt wurden, gelangte man bald zu der Einsicht, dass diese

Sektion oder Gattung eine sehr heterogene war. J. M. NOor-

MAN, der den neuen Weg der Sporologen am räcksichtslosesten

betrat, stellte im J. 1852! unter anderem eine neue Gattung

Dimelena auf, die durch offene, mit Thallusgehäuse versehene

Apothecien und zweiteilige, dunkle Sporen gekennzeichnet

wurde und sowohl strauchartige als auch blättrige und kru-

stenartige Species in sich schloss. Zu der letzten Sektion

dieser Gattung, Placothalle, föhrte er einen kleinen Teil der

Rinodinen des AcHArRIus und zwar Lecanora oreina AcH., Le-

canora sophodes AcH. und die ihnen verwandte Parmelia nmim-

bosa FR. Die Lichenologen jener Zeit schenkten jedoch den

Norman'schen Gattungen eine sehr geringe Aufmerksamkeit.

Was Dimelena betrifft, ist man aber in der juängsten Zeit zu

der FEinsicht gekommen, dass sie und die verwandte Gattung

! Conatus premissus redactionis nov& generum nonnullorum lichenum

(Magazin for Naturvidenskaberne. Bd. VII, H. 3. — Christiania 1852), p. 19.

8 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

Dimaura Norm. [= Buellia (p'NTRs.)] eine sehr natärliche

Gruppe bilden; sie fallen fast ganz und gar mit den Buellieen

im Sinne WAINIo'S zusammen.

A. MAssaLoncGo, der bei der Begrenzung der Gattungen

(und der Tribus) auch den morphologischen Aufbau des Thallus

beräcksichtigte und zwar zweifelsohne zu sehr, beschrieb in

demselben Jahre (1852)! die Sektion Placothalle Norm. als

eine - besondere Gattung, fir welche er den Namen Rinodina

beibehielt. Einige Species aber, deren Sporen eine sehr eigen-

tämliche Wandverdickung haben (die NoRMAN unbekannt ge-

blieben waren), brachte er zu einer anderen neuen Gattung,

Mischoblastia Mass.?; diese liess er jedoch später fallen, ohne

die somit erweiterte Gattung Rinodina wieder zu charakteri-

sieren.

Noch einen Schritt weiter that im J. 1855 V. TREVISAN 3,

indem er auf Lecanora oreina AcH., die am Rande strahlig

gelappten Thallus hat, eine neue Gattung, Beltraminia TREV.,

grändete; und ihm folgten F. BELTRAMINI DE CASATI (1858),

G. W. KörBER (1859)5 und TH. M. FriEs (1861), nur dass

sie den von NORMAN gegebenen Namen Dimelena zur Ver-

wendung brachten.

E. STIZENBERGER zog im J. 18627 die Gattung Dimelena

(NorM.) BeLTR. unter Rinodina wieder ein, wo sie bei ihm

eine besondere Sektion bildete. Uber Mischoblastia Mass. spricht

er sich nicht aus, wahrscheinlich weil MASSALONGO diese Gat-

tung schon hatte fallen lassen.

Die von MASSALONGO und STIZENBERGER gegebene Begren-

zung därfte die Gattung Rinodina heutzutage bei den meisten

! Ricerche sull” autonomia dei licheni crostosi (Verona 1852), p. 14.

FPC DO.

> Nuovi studii sui licheni . . .. (Revist. period. dei lav. della Acade-

mia di sc, lett. ed arti di Padova. Vol. III. 1855.), p. 66 (sec. KREMPEL-

HUBER). — Die von TREVISAN im J. 1851 aufgestellte Gattung Berengeria

umfasst hauptsächlich die Rinodinen im Sinne STIZENBERGERS (vergl. unten);

dieser Name wäre vielleicht dem Namen Rinodina vorzuziehen. Die Unter-

gattung Lepodium TrREv. fällt ungefähr mit der Sektion Hurinodina zusam-

men (vergl. TREVISAN, Fragmenta lichenographica. — Flora 1855.). Da aber

diese Namen schon beinahe ein halbes Jahrhundert lang nicht gebraucht wor-

den sind, finde ich es, wenigstens vorläufig, nicht angemessen, dieselben wieder

zur Verwendung zu bringen. i

+ Licheni Bassanesi (Bassano 1858), p. 130.

> Parerga lichenologica (Breslau 1859), p. 52.

5 Genera Heterolichenum europea recognita (Upsala 1861.), p. 67.

7 Beitrag zur Flechtensystematik (Bericht iber die Thätigkeit der St.

Gall'schen naturwissenschaftlichen Gesellschaft während des Vereinsjahres

1861. St. Gallen 1862.), p. 169.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 1. 9

Lichenologen haben. Dann und wann sieht man jedoch den

Namen Dimelena von den Anhängern der Massalongo-Körber'-

schen Schule benutzt. W. NYLANDER und seine Anhänger, z.

B. E. LaAmY DE LA CHAPELLE! und J. M. CRoMBIE?, haben

bekanntlich die hauptsächlich sporologischen Genera der Kru-

stenflechten nie angenommen; sie bringen denn auch die Rino-

dinen in die Gattung Lecanora (AcH.) NYL. Die »Stirps Le-

canore sophodis» bei NYLANDER fällt jedoch fast vollständig

mit der Gattung Rinodina (ACH.) STIz. zusammen.

E. TUCKERMAN ?, der sonst die Gattung Rinodina in dem

Sinne NSTIZENBERGERS behält, vereinigt aus Grinden, die mir

noch unklar bleiben, mit derselben auch die Gattung Maro-

nea Mass.

Die Anzahl der bis jetzt beschriebenen hierhergehörigen

Species beträgt etwa zweihundert. Mehrere derselben sind

aber zweifelsohne einzuziehen; besonders gilt dies von zahl-

reichen von NYLANDER beschriebenen europäisechen und mehre-

ren von MÖLLER ARG. beschriebenen exotischen.? Die Beschrei-

bungen — besonders die der Apothecien und der Sporen —

sind jedoch oft so unvollständig, dass sie gar nicht zum Iden-

tificieren der Flechte hinreichen, die Originalexemplare nicht

selten so winzig und so schlecht konserviert, dass sie keines-

wegs zu einer erneuerten, eingehenden Untersuchung genägen,

und die Angaben äber die verwandtschaftlichen Beziehungen

in sehr vielen Fällen sogar irrefäuhrend. Der käönftige Mono-

graph der Gattung wird deshalb, auch wenn er die Original-

exemplare aller beschriebenen Species zusammenbringen könnte

— was wohl höchst unwahrscheinlich ist — ganz gewiss

mehrere Arten unter den unsicheren und unvollständig be-

kannten bleiben lassen missen.

Andererseits giebt es in den Herbarien zahlreiche unbe-

schriebene neue, entweder unbenannte oder falsch benannte

Species. Besonders unter den nordamerikanischen habe ich

deren mehrere gefunden, was wohl daraus zu erklären ist,

dass die nordamerikanischen Lichenologen in ihrem Streben,

! Vergl. Catalogue des lichens du Mont-Dore et de la Haute-Vienne

(Paris 1880), p. 67.

? Vergl. A monograph of lichens found in Britain. I (London 1894), p. 394.

3 Vergl. Synopsis of the north-american lichens. I (Boston 1882.), p. 205.

4 Die von MÖLLER ARG. (in Flora 1879, p. 165.) beschriebene Rinodina

Romeana ist R. confragosa (ACcH.) KoErRB. — >R. confragosa»> in MÖLLERS

Herbar ist wenigstens zum grössten Teil BR. atrocinerea (DICKS.) ÅRN.

10 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL' SCHEN EXPEDITION. II.

ihre heimatlichen Flechten mit den europäischen zu identifi-

cieren, zu weit gegangen sind. Auch wenn die Hälfte der

jetzt veröffentlichten Namen zu den Synonymen verwiesen

werden missen, wird es sich doch bei einer Durchmusterung

der grösseren Flechtenherbarien zeigen, dass die Gattung Ri-

nodina eine sehr artenreiche ist.

Bei der grossen Anzahl der Arten ist eine Gliederung

der Gattung ein dringendes Erfordernis, wenn man auf eine

ibersichtliche Darstellung derselben nicht ganz und gar ver-

zichten will. STIZENBERGER! stellte zwar nach der Beschaffen-

heit des Thallus zwei Sektionen auf: Dimelena (NORM.) STIz.

und Furinodina STIz., und ihm folgten mehrere andere Liche-

nologen. Durch diesen Schritt ist aber nicht besonders viel

gewonnen worden, denn die erstere Sektion umfasst nur sehr

wenige Species. Und was den Namen Dimelena betrifft, ist

er gar nicht gläcklich gewählt. Diese Sektion enthält näm-

lich nur eine (oder nach der Stizenberger'schen Begrenzung

vielleicht zwei) der zahlreichen von NORMAN zu der Gattung

Dimelena hingeföihrten Species. HFEinen neuen Namen hätte

man jedoch nicht zu schaffen brauchen, denn die Gattung

Beltraminia Trev. fällt vollständig (oder wenigstens fast voll-

ständig) mit der betreffenden Sektion zusammen, wie schon

aus der Darstellung BELTRAMINI'S in Licheni Bassanesi her-

vorgeht. WSpätere Lichenologen, z. B. J. MÖLLER ARGOv., TH.

M. Fries und E. TUCKERMAN, haben zu der Gattung oder der

Sektion Dimelena auch einige Arten hingezählt, die nicht mit

im Centrum gefeldertem, im Umfange strahlig gelapptem,

sondern mit schuppig-blättrigem oder schuppigem Thallus ver-

sehen sind. Diese weichen aber auch durch die Beschaffenheit

der Sporen von den ibrigen beträchtlich ab und stehen zu

denselben in keinen nahen verwandtschaftlichen Beziehungen.

RB. orena (AcCH.) und verwandte Species, z. B. B. Miilleri

MALME und RB. physciceformis MALME, zeichnen sich nämlich

nicht nur durch den Thallus, sondern auch durch kleine Apo-

tbecien und besonders durch kleine Sporen aus, deren Epi-

sporium gleichförmig und wenig verdickt ist (Fig. 1 c.); sie

bilden eine sehr gut begrenzte Sektion, die vielleicht känftig

als eine besondere Untergattung oder sogar Gattung betrachtet

worden wird. Hinsichtlich des Thallus erinnert sie eniger-

1 Beitrag zur Flechtensystematik (1862), p. 169.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 1. 11

massen an Physcia oder an Pyzxine, die jedoch in dieser Be-

ziehung auf einer noch höheren Entwicklungsstufe stehen und

ausserdem, soweit ich kenne, durchweg grössere, wenigstens

längere Sporen haben, deren Episporium stärker und öfters

ungleichförmig verdickt ist. Es sei noch erwähnt, dass ich

bei keiner dieser kleinsporigen Arten KOH-Reaktion im The-

cium beobachtet habe. Da der Name Dimelena nicht beibe-

halten werden kann, bringe ich fär diese Sektion den Namen

Beltramima (TrREV.) zur Geltung.

Die Beschaffenheit der Sporen, besonders die Verdickung

des Episporiums, bietet meiner Ansicht nach, auch was die

rein krustenförmigen Rinodinen betrifft, vorzägliche Charak-

tere fär die Begrenzung von Sektionen oder Subsektionen.

Der jängst verstorbene Dr. F. ARNOLD in Miänchen hat schon

im J. 1872 (Flora pp. 34—40) die Aufmerksamkeit hierauf

gelenkt, ohne jedoch eine Gliederung der Gattung nach diesem

Merkmale durchzufihren.

Bei RB. insperata (NYL.) MALME und einigen verwandten

Species sind die Sporen polar zweiteilig (Fig. 1 e.), weichen

aber von denjenigen der Tribus Thelosclhistee schon durch die

Farbe ab. Fär diese Species stelle ich eine neue Sektion auf,

der ich den Namen Orcularia gebe. Sie zeichnet sich ausser-

dem durch schwärzliches Hypothecium und lockere, oben sehr

deutlich verdickte, fast geköpfte Paraphysen aus. Da die

Gonidien im Marginalteile des Excipulums gewöhnlich fröh

absterben, sehen die Apothecien nicht selten vollständig leci-

dein aus. Ob diese Sektion mit den äbrigen durch Zwischen-

formen verbunden ist, muss ich vorläufig dahingestellt sein

lassen.

Wie schon oben erwähnt wurde, stellte A. MASSALONGO

im J. 1852 auf Grund der eigentämlichen Wandverdickung

der Sporen eine Gattung Mischoblastia auf, die er jedoch

später eingezogen hat. Meiner Ansicht nach bietet diese

eigentämliche Ausbildung des Episporiums (Fig. 2 ].) ein

wichtiges Merkmal, das die Aufstellung einer Sektion —

Mischoblastia (Mass.) MaALmE — völlig begriändet, besonders

da es von anderen ganz auffälligen Kennzeichen begleitet

wird. Die Sporen der hierhergehörigen Species werden erst

spät dunkelfarbig; der Marginalteil des Excipulums enthält

gewöhnlich nur wenige Gonidien, die oft frih absterben, und

gleichzeitig nimmt die Rindenschicht eine mehr oder weniger

12 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

schwärzliche Farbe an. Der Verlauf dieser Verfärbung des

Randes des Apotheciums ist ungefähr derselbe wie bei Pyxine

Meissneri (TucK.). Dr. F. ARNOLD föhrte im J. 1872 (Flora

p.- 33) die europäischen Mischoblastien in eine Stirps — »Stirps

Rinodine teichophile> — zusammen, rechnete aber zu der-

selben auch ein paar Species, die nicht hierher gehören, und

holte sogar den Namen der »Stirps> von einer derselben. RR.

(f)

3 3 å

Zz NORGE

a Rinodina homobola (NYL.) Wasio; b RB. dolichospora MALME; C Ti

Miilleri MarmE; d RB. turfacea (WAHLENB.) TH. FR.; e BR. insperata (NYL.)

MALME.

Sporen. 1500/4,

arenaria (HEPP) TH. FR. und die ihr sehr nahe verwandte

R. teichophila (NYL.) ARN. sind zu der folgenden (der aller-

grössten) Sektion zu rechnen, bilden aber betreffs der Sporen

einen Ubergang zu den Mischoblastien.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 1. 13

Die äbrigen Arten der Gattung sollen sämtlich vorläufig

eine einzige Sektion bilden, fär welche ich den Namen Euri-

nodina (STIz.) beibehalte; känftig wird sie jedoch vielleicht

in mehrere geteilt werden. Die verschiedenen Sporentypen

(SN Kisv2 Fig hills. 28; Hoj 2frniglllb.

— Fig. 1 a) sind aber durch Zwischenformen mehrfach ver-

bunden, und andere Merkmale habe ich nicht ausfindig machen

können. Ich muss jedoch zugeben, dass z. B. RB. colobina

(AcH.) TH. Fr. und RB. Bischoffit (HEPP) KoERB. zu den äbrigen

in keinen engeren verwandtschaftlichen Beziehungen stehen.

3 zR

Fig. 2.

f Rinodina colorans Wainio; g R. intrusa (KRrREMP. & NYL.) MALME

h R. dispersa MALME; i R. Regnellii MALME; j RB. conspersa MÖLL. ARG.

SPoren..- =200/4.

Uber die Begrenzung dieser Sektion vergleiche das unten im

systematischen Teil gesagte!

Von den Subsektionen, in die ich vorläufig diese Sektion

teile, sind nur zwei (oder vielleicht drei) in Brasilien ver-

treten. Die eine — nach der zuerst beschriebenen Species,

RB. Conradi KoErB., Conradia MALME genannt — ist an den

vierteiligen (in ausserbrasilianischen Arten bisweilen mauer-

14 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

artig vielteiligen) Sporen leicht zu erkennen (Fig. 1 a.), zwei-

felsohne aber mit der folgenden, z. B. mit dolichospora MALME,

nahe verwandt.

Die andere — Pachysporaria MALME — ist durch das

gleichförmig und sehr stark verdickte Episporium gekenn-

zeichnet (Fig. 1 b, Fig. 2 f — i.). Oft, z. B. bei RB. intrusa

(KreEMmP. & NYL.) MALME, erhalten die Sporen erst spät ihre

dunkle Farbe. In Skandinavien ist diese Subsektion schwach

vertreten [z. B. R. atrocinerea (DICKS.) ARN.], in den Tropen

und in warm temperierten Ländern kommen dagegen zahl-

reiche, hauptsächlich rindenbewohnende Species vor.

Was RB. lepida (NYL.) WaAInIo betrifft, bin ich äber ihre

systematische Stellung nicht ganz ins Reine gekommen. Vor-

läufig lasse ich sie unter den Pachysporarien stehen, sie er-

innert jedoch betreffs des Episporiums einigermassen an R.

turfacea (WAHLENB.) TH. Fr. (Fig. 1 d.). Wahrscheinlich

bildet sie und einige ihr verwandte Species, z. B. B. chryso-

melena (ACH.) TucK., BR. thiomela (NYL.) Mörrn. ARG. und RK.

xanthophea (NYL.), die sämtlich mit gelbem oder mehr oder

weniger gelblichem Thallus versehen sind, eine besondere

Subsektion.

Der bei den skandinavischen Rinodinen häufig [z. B. bei

RB. turfacea (WAHLENB.) TH. FR., BR. levigata (ACH.) MALME,

BR. exigua (AcCH.) ARN. und RB. confragosa (ACH.) ARN.] vor-

kommende Sporentypus ist mir sonst bei keiner brasilianischen

oder paraguayischen Species bekannt. FEbenso wenig kenne

ich irgend eine sidamerikanische, rein krustenförmige Species

mit gleichförmig und wenig verdicktem Episporium [wie bei

R. sophodes (AcCH.) HELLB.]

Ziweifelsohne steht Rinodina zu den Gattungen Physcia

und Pyzxine in recht engen verwandtschaftlichen Beziehungen,

unzweideutige Zwischenformen habe ich jedoch nicht gefun-

den. Die Grenzen gegen Buellia sind dagegen unsicher und

verwischt, was schon aus der 'Thatsache hervorgeht, dass

einige Species bald zu Rinodina (Lecanora), bald zu Buellia

(LCecidea) gebracht worden sind. Vielleicht werden die beiden

Gattungen vereinigt werden missen, wie es schon mit den

beiden analogen Theloschistaceen-Gattungen GCaloplaca und

Blastenia, und zwar mit vollem Rechte, geschehen ist. Die

Sporen der Buellien gehören zwar öfters zu dem Beltraminia-

Typus, es kommen aber auch die anderen bei den Rinodinen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:01. 135

auftretenden Sporentypen innerhalb der Gattung Buellia, wie

sie heutzutage gewöhnlich begrenzt wird, vor, z. B. der Con-

radia-Typus bei B. placodiomorpha W aiN1o, der Pachysporaria-

Typus bei einer von mir in Matto Grosso gesammelten, noch

nicht beschriebenen, ungewöhnlich gross-sporigen Art, der

Mäischoblastia-Typus bei B. atrofuscata W aAIin1o, der Orcularia-

Typus bei einer von mir in Rio Grande do Sul mehrfach ge-

sammelten, noch nicht beschriebenen Art u. s. w. Wenn ich

Gelegenheit bekomme, die Bearbeitung der Buellien der ersten

Regnell'schen Expedition zu beendigen, werde ich auf die

Frage von der Vereinigung der beiden betreffenden Gattungen

des Näheren eingehen.

Bei der noch sehr unvollständigen Kenntnis von den Ri-

nodinen Sädamerikas, därfte kaum etwas Allgemeines iäber

ihre geographische Verbreitung gesagt werden können. Ich

verweise deshalb betreffs der Verbreitung auf die im syste-

matischen Teile gegebenen, ausfährlichen Fundortsangaben.

Nur darauf möchte ich hier die Aufmerksamkeit lenken, dass

keine einzige skandinavische Species in Brasilien oder Para-

guay angetroffen worden ist. Uberhaupt scheint mir die An-

zahl der kosmopolitischen Flechten-species, sogar diejenige der

den mnördlichen und den sidlichen gemässigten oder kalten

Ländern gemeinsamen, eine sehr geringe zu sein. Viele dies-

bezägliche Angaben der Litteratur haben eine genaue Nach-

präfung sehr vonnöten.

Rinodina (AcH.) Srtiz.

STIZENBERGER, Beitrag zur Flechten-systematik (1862), p. 169.

MASSALONGO, Ricerche sull” autonomia dei Licheni crostosi (1852), p. 14

(emend.); KOERBER, Systema lichenum Germanize (1855), p 122 (emend.); TH.

M. Fries, Genera Heterolichenum (1861). p. 71 (emend.); TH. M. FriEs, Liche-

nographia scandinavica (1871), p. 192: TUCKERMAN, Synopsis of the North

american Lichens. I (1882), p. 205 (p. p. max.); WAInIo, Etudes sur la ,eclassi-

fication . . . . des lichens du Brésil (1890), p. 157; etc.

Lecanora sect. Rinodina ACH.; ACHARIUS, Lichenographia universalis

(1810), p. 344 (p. p. min.).

Dimelcena NOrM.; NORMAN, Conatus premissus . .. . (1852), p. 19 (p.

Pp. min.); BELTRAMINI DE CASATI, Licheni Bassanesi (1858), p. 130 (emend.); etc.

Mäischoblastia MaAss.; MASSALONGO, Ricerche sull” autonomia dei Licheni

crostosi (1852), p. 40 (emend.).

Lecanore& sp. NYLANDER aliique.

(Videas supra p. 7—9.)

Thallus heteromericus, aut crustaceus v. squamulosus, aut

centro crustaceus, ambitu laciniato-effiguratus, hyphis medul-

laribus substrato arcte affixus. Stratum corticale aut bene

evolutum, parenchymaticum, ex hyphis (verisimiliter semper)

verticalibus, arcte conglutinatis, creberrime septatis, saltem

inferne leptodermaticis formatum, aut tenuissimum et p. p.

majore subamorphum. Stratum gonidiale in thallis melius

evolutis a strato medullari sat bene distinetum, ex hyphis

leptodermaticis, crebre septatis, reticulatim implexis contex-

tum, gonidia lete viridia, subglobosa, protococcoidea fovens.

Stratum medullare aut tenue, aut sat crassum et ex hyphis

formatum tenuibus, leptodermaticis, irregulariter implexis v.

in laciniis marginalibus p. p. maxima longitudinalibus (in-

ferioribus sepe + pachydermaticis obscuratisque).

Apothecia lecanorina, thallo persistenter innata v. vulgo

emergentia, adpressa v. adnata, disco atro v. saltem obscuro,

persistenter plano v. demum convexulo, margine aut persistente,

aut subexcluso. Pars marginalis excipuli saltem primum go-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28, AFD. III. N:0O 1. 17

nidia fovens, strato corticali parenchymatico, aut superne

conspicue attenuato, aut non attenuato et tum säepe nigri-

cante, strato medullari aut bene evoluto et gonidia numerosa

fovente, aut subinconspicuo, gonidiis paucis, mox emarcescen-

tibus emortuisque (margo proprius subnullus v. + bene evo-

lutus). Paraphyses graciles, subsimplices v. superne nonnihil

ramose et sepe + arcte coherentes. Spore 8:ne, rarius

plures (RB. polyspora Tu. FRrR., B. ramulicola KERNST.), saltem

demum fusce, dyblaste, rarius tetrablaste v. submurales,

episporio sepe valde (et vario modio) incrassato.

Pycnoconidangia (spermogonia), quantum cognita, irregu-

lariter lageniformia, thallo immersa, ostiolo obscurato. Pyc-

noconidia (spermatia) minima, recta, oblonga, cylindrica v.

bacillaria, sterigmatibus articulatis affixa.

Genus Buellice arctissime affine; limites incerti mihi videntur, ulterius

observandi examinandique. A Physcia (nec non a Pyxine) jam indole thalli

differt; Beltraminice, que quoad thallum hoc genus in memoriam nonnihil

revocant, sporis apotheciisque minoribus, episporio equaliter et haud multum

incrassato recedunt.

Conspectus sectionum specierumque

in hoc opusculo descriptarum.

I. Thallus ambitu laciniato-effiguratus s. lobato-radiatus.

(Apothecia parva, hypothecio semper pallido, parte mar-

ginali excipuli gonidia semper persistenterque fovente.

Spore parve, mox obscurate, episporio sequaliter et haud

multum incrassato.)

Sectio Beltraminia (TREV.) MALME.

1) Thallus fuligineus, fuligineo-olivaceus v. brunneolus.

Spore vulgo 9—11 u longe, 4,5—5,5 u crasse.

1) RB. Miilleri MALME.

2) Thallus albidus v. glaucescenti-cinereus. Spore vulgo

3—9,5 u longe, 4,,—5,5 u crasste.

2) BR. physcieformis MALME.

II. Thallus omnino crustaceus v. e squamulis subequalibus

compositus.

18 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

1) Episporium sat equaliter et vulgo valde incrassatum.

Pars marginalis excipuli (saltem vulgo) gonidia nu-

merosa persistenter fovens.

Sectio Eurinodina (STtIz.) MALME.

4) Spore tetrablastee.

Subsectio Conradia MALME.

a) Spore vulgo 30—35 wu longe, 12—14 u crasse.

Thallus rimoso-areolatus granulatusque, cinereus

v. cinereo-brunneolus. Thecium superne KOH

roseoviolascens.

3) BR. homobola (NYL.) WAINIO.

b) Spore vulgo 22—26 u longe, 10,,—13 u crasse.

Thallus subceontinuus, levigatus, albidus v. al-

bido-cinereus. Thecium KOH non reagens.

4) B. connectens MALME.

B) Spore dyblaste.

Subsectio Pachysporaria MALME.

a) Thallus flavus. Spore vulgo 20-25 u longe,

10—11 u crasse.

5) BE. lepida (NYL.) WaAINIO.

by Thallus albidus, cinereus v. obscurascens.

a) Spore ultra 25 u longe et 13 u crasse

(vulgo 28—32 u longe, 14—15,5 crassee).

6) B. dolichospora MALME.

8) Spore infra 25 u longe et 13 u crasse.

+) Thecium superne KOH roseo-violascens.

(Spore vulgo 18—22 u longee, 3,5—11 u

Crassee.)

17) B. colorans WaAINIo.

==) Thecium KOH non reagens.

i) Spore dia subhyaline. Hypothallus

cum thallo concolor [Thallus vulgo

subeontinuus. Discus apotheciorum

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 1. 19

fuligineo-castaneus — cinnamomeo-

ater, raro ater.|]

2) Thallus disperse areolatus v. sub-

squamulosus, centrum versus ri-

moso-areolatus. (Apothecia vulgo

0,,—0,s mm. lata, margine saltem

primum ecrasso. Thecium circiter

125 u altum. Spore 17—20 u

longee, 3—10 u crasse. Corticola.)

S) B. megapotamica MALME.

22) Thallus subeontinuus v. rimoso-

areolatus, numquam subsquamu-

losus.

SF) Spore 18—20 u longe, 3—10

u crasse. Apothecia 0,25—

0,> mm. lata, margine tenui.

Thecium 90—100 u altum.

Vulgo corticola.

9) BR. intrusa (KREMP. & NYL.) MALME.

SA) Spore 15—17 u longe, 1—38

u cerasse. Apothecia 0,25—

0,33 mm. lata, margine tenui.

Thecium 60—70 wu altum.

Saxicola.

10) EB. gyalectoides MöLL. ARG.

it) Spore mox fuscescentes. Hypothallus

ater v. nigricans. [Thallus subsqua-

mulosus, disperse areolatus v. rimoso-

areolatus, numquam continuus. Discus

apotheciorum vulgo ater, rarius cinna-

momeo-ater. |

2) Spore 6—7 u crasse, 13—16 u

longe. ”Thallus subsquamulosus

v. disperse areolatus, albidus v.

glaucescens. Corticola.

11) BE. dispersa MALME.

29) Spore vulgo 9—10 wu crassee.

Thallus rimoso-areolatus v. di-

sperse areolatus. MNaxicola.

20 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

SS) Apothecia 0,15—0.3 mm. lata,

margine tenui, haud multum

prominente. Thallus cine-

reus v. fuscescenti-cinereus.

Spore 15—17 u longe, 9J—

10 u crasse.

12) BR. ventosa MALME.

3) Apothecia 0,5—0,75 mm. lata

margine sat crasso, primum

valde elevato. ”Thallus fusco-

cinereus v. cinereo-brunne-

olus. Spore 16—18 u longee,

S—I10 u crasse.

13) RB. Regnellii MALME.

2) Episporium valde ineequaliter inerassatum. Gonidia

in parte marginali excipuli inclusa pauca, demum

emarcescentia et sepe omnino emortua.

A) Spore mischoblastio-morphe. Hypothecium per-

sistenter pallidum.

Sectio Mischoblastia (MaAss.) MALME.

a) Spore vulgo 20—253 u longee, 11

Thecium 100—120 u altum.

14) B. conspersa MöLL. ARG.

13 u crasse.

b) Spore vulgo 16—18 u longe, 3—9 u crasse.

Thecium circiter 80 u altum.

15) B. deminuta MALME.

B) Spore polaridyblaste. Hypothecium vulgo demum

fuscescens.

Sectio Orcularia MALME.

Spore 14—16 u longee, 6,5—8 u crassee.

16) B. insperata (NYL.) MALME.

Sect. Beltraminia (TrREv.) MALME.

Beltraminia TRrREv. (genus); V. TREVISAN, Nuovii studii sui licheni (1855),

p. 66 (sec. KREMPELHUBER).

Dimelena (NORM.) BELTR. (genus); F. BELTRAMINI DE CASATI, Licheni

Bassanesi (1858), p. 130. — G. W. KoERBER, Parerga lichenologica (1859), p.

52. — TH. M. Fries, Genera Heterolichenum (1861), p. 67.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:01. 21

Dimelcena (NoRrM.) STIZ. (sectio): E. STIZENBERGER Beitrag zur Flechten-

systematik (1862), p. 169. — TH. M. Fries, Lichenographia scandinavica (1871),

p-. 192 [exel. R. nimbosa (FR.) TH. FR.].

Sectio non solum thallo ambitu laciniato-effigurato sed

etiam sporis parvis, mox obscuratis, episporio sequaliter et

haud multum inerassato, apotheceiis minutis, thecio minus alto

ete. bene distineta. A Pyxine jam sporarum indole et reac-

tione KOH in thecio provocata longe recedit; neque cum

speciebus parvis generis Physcie confundenda esse mihi videtur.

Preter species hoc 1oco deseriptas ad hanc sectionem pertinent RB. oreina

(AcH.) Wainro (= Lecanora mougeoteoides NYL.), R. Hueana WaIisro (=

Lecanora oreina Nyrn. = RBinodina orena Mass. sec. TH. M. Fries), BR. thy-

sanota TucK. et verisimiliter R. radiata TucK.

Excludende sunt species thallo squamoso v. squamuloso munite, ex. gr.

R. pheocarpa (FLoERKE) Waisio [= RB. mimbosa (FR.) Tu. FrR.), BR. chryso-

melcena (AcCH.) TucE., BR. squamulosa BAGL., que sporis majoribus quoque a

veris Beltraminiis recedunt.

1. R. Miillleri MALME n. nom.

Catolechia tenwis MöLL. ARG6.; MÖLLER ARGOV. in Flora 1881, p. 510

(non Rinodina tenuvis Mörr. Arc. Lich. Yatab. (1892), p. 195.).

Thallus substrato arcte adnatus, centro crustaceus rimoso-

areolatus, areolis minutis, planis v. leviter convexis, margi-

nem versus lobato-radiatus, radiis subcontinuis contiguisque,

augustis (vulgo circiter 0,33 mm. latis), sublinearibus v. apice

nonnihil dilatatis, planis v. leviter convexis, fuligineus, fuli-

gineo-olivaceus v. brunneolus. Apothecia sat sparsa, adpressa,

parva, vulgo 0,15—0,25 mm. lata; disco atro v. nigricante,

opaco, persistenter plano v. demum convexulo; margine tenul,

subintegerrimo, primum thallo concolore, dein vulgo nigri-

cante v. fuscescente, diu persistente, demum sepe excluso.

Hypothecium pallidum; thecium superne fuligineum v. fusce-

scente, KOH colore immutatum. Sporz in ascis inflato-elavatis

S:ne, ovoidee v. late oblonge, nonnumquam medio leviter

constricte, (7—)9—11(—12) u longee, (4—)4,5—5,5(—6) u crassee,

episporio tenui.

Crusta KOH immutata; stratum corticale tenue, ex hyphis

irregulariter verticalibus, erebre septatis, arcte conglutinatis

formatum, parenchymaticum, cellulis subovalibus, circiter 2,5

u crassis, usque ad 4 u longis, inferioribus leptodermaticis,

22 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

superioribus nonnihil pachydermaticis; gonidia globosa, 6—10

u crasse; stratum medullare bene evolutum, ex hyphis for-

matum in laciniis p. p. maxima longitudinalibus, leptoder-

maticis, sat arcte conglutinatis, J non reagentibus. Pars

marginalis excipuli pro rata crassa, gonidia numerosa fovens;

strato corticali sat crasso, superne haud attenuato, J non

reagente; margine proprio subnullo. Thecium circiter 40 u

altum, J persistenter coerulescens; paraphyses sat graciles,

circiter 1,5 u crasse, sat arcte coheerentes, simplices, apice

capitato-clavate, clava brevi, 3—3,5 u crassa, superne fusca.

Spore utroque apice rotundatre, mox fuscescentes, septo di-

stinctissimo.

Habitat ad lapides saxaque quartzosa v. (quartzoso-)schi-

stosa, in apricis vulgo ventosis.

Specimina reportavimus e Rio Grande do Sul: Porto Alegre

(18 ?/6 93. N:o 1337.); Matto Grosso: Santo Antonio, Morro

Grande (18 ?9/12 93. N:o 2131.) et Morrinho (18 ?3/4 94. N:o 2617).

Boreali-americana R. thysanota TucK. [Obs. IV (1877), p. 174.] a nostra

specie recedit crusta minus distincte radiato-effigurata, apotheciis magis elevatis,

crasse marginatis, sporis crassioribus, episporio magis incrassato.

Comparanda est nostra species etiam cum R. diffractella MöLL. ARG.

[Lecan. et Lecid. austral. (1895), p. 634.], que ad specimen adeo incompletum

descripta est, ut non pateat, utrum margine lobato-radiata sit necne; quoad

sporas sat congruunt, at apothecia in specie a celeberr. MÖLLER descripta

paullulo sunt majora.

2. R. physcixeformis MALME n. sp.

Thallus suborbicularis, substrato arcte adnatus, centro cru-

staceus, rimoso-areolatus, areolis minutissimis, verruculosis,

marginem versus lobato-radiatus, radiis subecontiguis, angustis,

apicem versus dilatatis, ipso apice sepe crenulatis, subplanis,

albidus v. glaucescenti-cinereus. Apothecia sat conferta, ad-

nata v. adpressa, parva, 0,2—0,35 mm. lata; disco atro v. ni-

gricante, opaco, persistenter plano v. demum convexiusculo;

margine tenui, subintegerrimo, thallo concolore v. nonnumquam

demum obscurascente, persistente. Hypothecium pallidum;

thecium superne fuscidulum, KOH immutatum. Sporze in ascis

inflato-clavatis 3:nzee, ovoider v. ovales, medio haud raro non-

nihil constricte, (7—)8—9,5x(—11) u longae, 5—6 wu crassee,

episporio tenui.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 1. 23

Crusta KOH sordide lutescens; stratum corticale tenue,

manifeste cellulosum, cellulis usque ad 5 u longis, 3 u crassis,

inferioribus leptodermaticis, superioribus paullulum pachyder-

maticis et sensim decedentibus; gonidia globosa, 8—12 u

crassa; stratum medullare sat bene evolutum, ex hyphis for-

matum in laciniis p. p. longitudinalibus, usque ad 3 u crassis,

leptodermaticis, J non reagentibus. Pars marginalis excipuli

sat tenuis, gonidia numerosa fovens; strato corticali tenui,

superne haud attenuato, J non reagente; margine proprio

nullo v. subnullo. Thecium circiter 35 u altum, J persistenter

coerulescens; paraphyses sat graciles, circiter 1,5 crasse, sat

arcte cohzerentes, subsimplices v. superne nonnihil ramosee,

apice clavate, clava brevi, circiter 3 u crassa, superne fusca.

Spore utroque apice rotundate, mox fuscescentes, septo di-

stinctissimo.

Habitat ad rupes subumbrosas.

Specimina reportavimus e Matto Grosso: Santo Antonio,

Morrinho (18 ?!/12 93. N:o 2166.).

Boreali-americana R. radiata TvcxK. [Lich. Cal. (1866), p. 25 (sub Buellia);

Obs. IV (1877), p. 173.], cui nostra species affinis esse videtur, tantum e de-

scriptione et spiciminulo sat incompleto mihi nota est; apotheciis majoribus,

hypothecio fusco, laciniis marginalibus thalli discretis etc. differt.

Sect. Eurinodina (STt1z.) MALME.

Eurtinodina STiz. (sect.): STIZENBERGER, Beitrag zur Flechtensystematik

(1862), p. 169 (excel. Mischoblastiis). — TH. M. Fries, Lichenographia scan-

dinavica. I (1871), p. 194 (p. p.).

Est centrum, ut dicunt, generis Rinodine, numerosissimas

species amplectens. Pars marginalis excipuli, saltem primitus,

gonidia + numerosa fovens, rarius demum sublecideina.

Spore varie:

ÅA) tetrablaste v. submurales (subsect. Conradia MALME);

B) dyblastee:

a) episporio sat tenui zequaliter et haud multum incras-

sato, loculis saltem vulgo tubulo non conjunctis (sepe

medio constricte), ex. gr. R. pyrina (ACH.) ARN., I.

sophodes (ACH.) HELLBOM;

b) episporio valde incequaliter, nempe apicibus et ad sep-

tum, incrassato, loculis saltem vulgo tubulo conjunctis

24 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

(non tamen mischoblastiomorphe; medio vulgo non

constrict2e), ex. gr. BR. exigua (ACH.) ARN., R. levigata

(AcH.) MALME, BR. turfacea (WAHLENB.) TH. FR.;

c) episporio valde et zequaliter v. saltem subreequaliter in-

crassato, loculis saltem vulgo tubulo conjunctis (medio

vulgo non constriect2e) (subsect. Pachysporaria MALME).

Subsectiones hasce ad interim admittimus; ulterius sunt

examinande. Species intermedige non desunt. — Subsectiones

a) et b) nobis e Brasilia nondum adfuerunt; £. lepida (NYL.)

WaINnIo tamen ad b) nonnihil accedit.

Inter Beltramimas, Orcularias et hanc sectionem mihi nulle forma

intermedie manifeste innotuerunt. Cum Mischoblastiis affinitas major esse

videtur.

Subsect. Conradia MaALME.

Sporarum indole distineta, ceterum cum Pachysporartiis,

ex. gr. RB. dolichospora MALME et BE. intrusa (KREMP. & NYL.)

MALME sat bene congruit. HEpisporium semper valde incras-

satum est, numquam tenue ut in Buelliis nonnullis sporis

tetrablastis gaudentibus.

Preter species hoc loco descriptas ad hanc subsectionem pertinent Le-

camnora diplinthia NyL., R. lusitanica ARN. (sporis submuralibus notate), R.

Conradi KOoERB., R. homoboloides Waisio, R. paupercula (NYL.) MöLL.

ÅRG. etc.

3. R. homobola (Nrr. 1867.) WaAINIO.

Waisio, Etud. Brés. I, p. 160.

Lecanora homobola NYLt.: NYLANDER, Lich. Nov. Gran. Addit. p. 309.

Thallus crustaceus, effusus, sat tenuis, rimoso-areolatus

granulatusque v. pråesertim marginem versus disperse verru-

culosus v. subsquamulosus, verrucis v. squamulis parvis, de-

pressis, margine + crenatis, cinereus v. cinereo-brunneolus,

hypothallo conspicuo, atro. Apothecia sat sparsa v. rarius +

conferta, adnata v. adpressa, mediocria v. sat magna, 0,15—1

mm. lata; disco fuligineo-atro v. furvo, opaco, persistenter

plano v. rarius demum convexo; margine sat tenui, primum

thallo concolore et sepe leviter crenulato, demum sepe +

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AED. III. N:0O 1. 25

obscurascente, saltem vulgo persistente. Hypothecium palli-

dum; thecium superne olivaceum v. olivaceo-fulvescens, KOH

roseoviolascens. Spore in ascis clavatis 8:ne, tetrablastee,

ellipsoide&e v. late oblonge v. fere ovoide:re, medio non con-

striete, (25—)30—35(—40) u longe, 12—14 u crassee.

Crusta KOH immutata; stratum corticale bene evolutum,

grosse cellulosum (verisimiliter ex hyphis verticalibus crebre

septatis formatum), cellulis summis + pachydermaticis, ceteris

leptodermaticis; gonidia subglobosa, vulgo 8—13 wu crassa;

hyphe medullares J non reagentes. Pars marginalis exeipuli

sat tenuis, gonidia numerosa—pauca fovens; strato corticali sat

crasso, superne + attenuato, parenchymatico, J non reagente;

margine proprio bene evoluto marginem thallodem demum

sepe + excludente. Thecium circiter 150 u altum, J persi-

stenter coerulescens; paraphyses graciles, 1—1,25 u crasste,

apicibus ramosis arcte cohierentes, manifestissime capitato-

clavatze, clava brevi, crasse, 3—8 u crassa, fuscescente, seepe

septata et ad septum constricta. Spore utroque apice obtus:e,

diu subhyaline, septo primario sat inconspicuo, loculis parvis

lenticularibus.

Habitat ad corticem arborum.

Specimina reportavimus e Rio Grande do Sul: Cachoeira

(In margine silvule minus dense. 1817/293. N:is 1050 &

1050 B.).

Specimen originale hujus speciei non vidimus, at planta nostra in de-

scriptionem 1. c. datam bene quadrat, quare determinatio vix est incerta.

A R. Conradi KoerB. [Syst. (1555), p. 123.] erusta melius evoluta, apo-

theciis majoribus et vulgo letius coloratis, margine proprio bene evoluto,

thecio KOH roseo-violascente sporisque majoribus recedit. R. homoboloides

Wainzio [Etud. Brés. (1890), p. 159.] jam sporis multo minoribus et apotheciis

mox convexis differt.

4. R. connectens MALME n. sp.

Thallus crustaceus, effusus, tenuissimus, continuus v. non-

nihil rimoso-areolatus, levigatus, albidus v. albido-cinereus,

hypothallo indistincto. Apothecia sat sparsa, adnata, medio-

eria, 0,,—0,1:5 mm. lata; disco atro v. subspadiceo, opaco, per-

sistenter plano v. demum convexiusculo; margine sat tenui

v. ecerassiusculo, haud multum prominente, subintegerrimo,

thallo concolore v. demum + obscurascente, persistente. Hy-

20 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

pothecium pallidum; thecium superne fuscidulum, KOH im-

mutatum. Spore in ascis inflato-clavatis 8:ne, tetrablastae

(raro dyblaste), late ellipsoidere, medio non constricta, (20—)

22—26(—29) u longee, (9,;—)10,,—153(—14) u crasse, episporio

valde incrassato.

Crusta KOH immutata; stratum corticale haud bene evo-

lutum, superne subamorphum, inferne minute cellulosum; go-

nidia subglobosa, 7—10 u crassa; hyphe medullares J non

reagentes. Pars marginalis excipuli sat tenuis, gonidia sat nu-

merosa—pauca fovens; strato corticali mediocri, superne + at-

tenuato, J non reagente; margine proprio saltem demum bene

evoluto. Thecium circiter 1,25 u altum, J persistenter coeru-

lescens; paraphyses graciles, circiter 1 u crasse, superne ra-

mose et arcte cohaerentes, apicibus nonnihil clavate, clava

brevi, usque ad 3 u crassa, superne fuscescente. Spore utro-

que apice obtusissime v. rotundate, diu subhyalinge septo

primario sat inconsqicuo, loculis parvis, + lenticularibus.

Habitat ad corticem arborum.

Specimina reportavimus e Rio Grande do Sul: Santo An-

gelo pr. Cachoeira (18 ?/193. N:o 878 B.), Silveira Martins

pr: Santa Maria (18 23/293. N:o 1094), Cruz Alta (fetep9a:

N:o, 124805)

A RB. homobola (supra descripta) cruste indole, thecio KOH non rea-

gente et sporis minoribus recedit nostra species: neque cum RB. homoboloide

WaAINIO, cujus spore multo minores sunt, confundenda est. q

A BR. paupercula (NYL.) MöLrrL. ArG. [Consp. lich. Nov. Zel. (1594), p.

D2; Lecanora pyreniospora NYL. var paupercula NYL. Lich. Scand. (1861),

p. 152; Lecanora paupercula NyL. Lich. Nov. Zel. (1888), p. 62.] apotheciis

majoribus, crassius marginatis, sporis nonnihil majoribus, crusta letius colo-

rata differt.

R. sp. [E. homobole (NYL.) WaAINIo affinis]

Thallus crustaceus, effasus, tenuis, disperse areolatus v.

verrucosus, areolis parvis, erenatis v. laceratis, cinereo-brunne-

olus v. subferrugineus v. ferrugineo-lateritius, hypothallo sub-

concolore, sat inconspicuo. Apothecia sparsa, adnata v. ad-

pressa, parva, 0,2—0,> mm. lata; disco fulvocastaneo v. fusce-

scente, primum plano, dein saltem vulgo convexo; margine

tenui, thallo concolore, crenato-granulato, demum fere excluso.

Hypothecium rufescens; thecium superne ferrugineo-fulvescens,

KOH immutatum. Spore in ascis clavatis 3:ne, tetrablaste

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 1. 27

v. dyblaste, late ellipsoideze, medio non constrictae, 20

longe, 10—12 u crasse, episporio valde incrassato.

25 u

Crusta KOH immutata; gonidia subglobosa, 9—14 u crassa;

hyphe medullares J non reagentes. Pars marginalis excipuli

sat tenuis, gonidia numerosa fovens; strato corticali crasso,

superne attenuato; margine proprio bene evoluto. Thecium

100—120 u altum, J persistenter coerulescens; paraphyses

graciles, 1—1,5 u crasse, apice ramose et sat arcte cohrerentes,

manifeste clavate, clava longa, circiter 3 u, rarius usque ad

4 u crassa. Spore utroque apice obtusse, medio non constrictee,

episporio crasso.

Habitat ad saxa itacolumitica subhumida.

Specimen reportavimus e Minas Geraes: Såo Joåo del Rey

(tä N:dv201):

Specimen tantummodo unicum haud bonum reportatum, quamobrem hec

planta dubia restat.

Subsect. Pachysporaria MALME.

Presertim in terris calidioribus abundare videtur hec subsectio; in Scan-

dinavia rara est. Preter species infra descriptas enumeratasve huc pertinent

R. atrocinerea (DICKS.) ÅRN., R. calcarea ARN... R. Hiiffertana MöLL. ARG.

[Rinodince roboris (DUF.) ARN. peraffinis], Lecanora subalbida NYL. etc.

R. lepida (NYL.) WAINIo forsan ex hac subsectione sit removenda.

5. R. lepida (NyL. 1857) WaAIN1o.

Wainio, Etud. Brés. I (1890), p. 160.

Lecanora lepida NYL.; NYLANDER, Enum. gén. Lich., p. 115.

Lecidea lepida NYL.: NYLANDER, Lich. Nov. Zel. (1866), p. 252.

Rinodina lepida (NYL.) MörL. Arc. & Binodina Araucaric MÖLL. ARG.;

MÖLLER ÅRGOV. in Flora 1881, p. 515. i

Rinodina flavonigella TucK.: TUCKERMAN, Syn. North am. lich. I

1882), p. 209.

Thallus crustaceus, effusus, tenuis, subecontinuus v. rimoso-

areolatus, areolis subplanis, sepe verruculosis v. granulosis,

favus v. subceitrinus, hypothallo indistineto. Apothecia sat

sparsa, rarius + conferta, adpressa (rarius subinnata v. adnata),

mediocria v. sat parva, 0,:—0,1 mm. lata; disco atro v. nigro,

plano v. rarius demum convexulo; margine tenui, subinte-

28S MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELLSCHEN EXPEDITION. II.

gerrimo, thallo concolore v. raro demum + obscurascente,

persistente. Hypothecium pallidum; thecium superne fusci-

dulum, KOH immutatum. Spore in ascis clavatis 8:ne, dy-

blaste, ellipsoidere v. ellipsoideo-oblonge, medio vulgo non

constricte, (18—)20—25(—28 -u long, (9—)10—11(—12) u

crassee, episporio subequaliter v. intequaliter incrassato.

Crusta KOH lutescens; gonidia subglobosa, 3—10 u ecrassa;

hyphe medullares J non reagentes. Pars marginalis excipuli

tenuis, gonidia sat numerosa fovens; strato corticali tenui;

margine proprio vulgo bene evoluto, marginem thallodem

demum sepe excludente. Thecium 90—100 u altum, J. per-

sistenter coerulescens; paraphyses graciles, circiter 1,25 u

crasse, sat arcte coherentes, superne nonnihil ramose, api-

cibus clavato-incrassat:re et usque ad 3 u crasste. Spore ut-

roque apice obtuse v. obtusissimee, mox obscurat:e, septo pri-

mario conspicuo, episporio valde incerassato, aut subequaliter,

aut presertim apicibus et ad septum.

Habitat ad corticem arborum nec non ad lapides saxaque

presertim subumbrosa. :

Specimina reportavimus e Minas Geraes: Säo Joao del Rey

(saxicola. 18:50/8 92. N:o 245. = 8/9 920 N:o 3050reMato

Grosso: Santo Antonio, Morro Grande (18 ?9/12 93. N:o 2136,

saxicola.) et Morrinho (18 ?5/4 94. N:o 2607 B, saxiola.), Serra

da Chapada, Buriti (18 !?/1 94. N:o 2272.) et Santa Anna da

Chapada (18 ?2/2 94. N:o 2446.)

Species affines a R. lepida differunt: Lecanora thiomela Nyr. (Flora

1565, p. 3385.) crusta melius evoluta, margine thallino crasso et sporis majoribus,

23—30 wu longis, 11—15 wu crassis; Lecanora xanthophea NYL. [Lich. Jap.

(1890), p. 41] ecrusta disperse areolata v. squamulosa, apotheciis letius colo-

ratis, margine thallino crasso, sporis minoribus. 17—24 wu longis, 7—11 u

crassis, episporio valde in&qualiter incrassato [fere ut in BR. levigata (ACH.)

MALME et RB. exigua (ACH.) ARN.], ad RB. chrysomelcenam (AcH.) TucK. accedit.

6. R. dolichospora MALME n. sp.

Thallus crustaceus, effusus, tenuis, rimoso-areolatus v. pree-

sertim marginem versus disperse areolatus v. minute squa-

mulosus, areolis (s. squamulis) sepe crenulatis, rarius tenuis-

simus subeontinuusque, sublevigatus v. granulatus v. crebre

brevissimeque isidiosus, cinereus, alutaceus v. brunneolo-cine-

BIHANG TILL K. SV. VET,-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 1. 29

reus, hypothallo obscuro. Apothecia + conferta v. sat sparsa,

adnata v. rarius adpressa, sat parva, 0,,—0,; mm. lata; disco

rufescente v. fulvo-castaneo v. fuscescente, opaco, persistenter

plano; margine sat crasso, subintegerrimo v. extus leviter

crenulato-granulato, thallo concolore, vulgo demum + obscu-

rascente, persistente. Hypothecium pallidum; thecium superne

fuscidulum, KOH immutatum. Spore in ascis clavatis S:ne,

dyblaste, ovoidee v. late ellipsoidezse, medio non constrictee,

(23—)28—32(—35) u longe, (13—)14—15,:(—17) u crassee, epi-

sporio valde et zequaliter incrassato.

Crusta KOH immutata v. lutescens; stratum corticale

tenue, inferne minute cellulosum, superne subamorphum; go-

nidia subglobosa, 3—12 u crassa; hyphe medullares J. non

reagentes. Pars marginalis excipuli mediocris, gonidia sat nu-

merosa—pauca fovens; strato corticali pro rata crasso, superne

valde attenuato, J non reagente; margine proprio demum

bene evoluto, marginem thallodem non excludente. Thecium

125—140 u altum, J persistenter coerulescens; paraphyses

graciles, circiter 1 wu crasse, gelatinam hymenialem abun-

dantem percurrentes, superne valde ramose et arcte cohee-

rentes, apicibus nonnihil clavato-incrassate, usque ad 3 u

crasse. Spore utroque apice obtusissimee, sat diu subhyaline,

septo primario sat inconspicuo, loculis ovoideis v. subglobosis,

approximatis v. nonnihil remotis et poro conjunctis.

Habitat ad corticem arborum nec non ad lignum nudum,

presertim in umbrosis.

Specimina reportavimus e Rio de Janeiro: Corcovado, Pai-

neiras (18/9 92. N:o 344.); Rio Grande do Sul: Porto Alegre

(18 ?/11 92. N:o 663.), excol. Silveire Martins pr. Santa Maria

(18 20/3 93. N:o 1209 B.); Matto Grosso: Santo Antonio, Morro

Grander(d5 50/12 93. N:o 21590)

R. ascociscane Tuck. [Suppl. I (1858), p. 424 (sub Pannaria); Syn.

North am. lich. I (1882) p. 206.] peraffinis; forsan sit ejus varietas micro-

carpa. BR. tenwis Mörrn. Arc. [Lich. Yatab. (1892), p. 195.] erusta albida,

disco apotheciorum nigro, sporis paullulo majoribus (episporio sat tenui) recedit.

Lecanora subsophodes Nyr. [Enum. lich. (1857), p. 115.] tantum e de-

scriptione brevi mihi est nota; cum RB. turfacea (WAHLENB.) TH. FR. est

conferenda.

Lecanora diplinthia Nyr. [Lich. Nov. Gran. I (1863), p. 444.] et R.

lusitanica ARN. (Flora 1868, p. 244.), sporis submuralibus notate, ad subsect.

Conradia pertinent.

30 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

7. R. colorans WaAinrio 1890.

Wainio Etud. Brés. I, p. 159.

Thallus crustaceus, effusus, tenuis, subcontinuus, rimoso-

areolatus v. disperse areolatus, seepe nonnihil verrucoloso-

granulatus, albidus v. albido-cinereus, hypothallo obscuriore,

sat inconspicuo. Apothecia sat sparsa, adpressa v. adnata, sat

parva, 0,,—0,; mm. lata; disco atro v. fuligineo-atro, persi-

stenter plano, opaco; margine tenui integerrimo, persistente,

thallo concolore v. demum obscurascente. Hypothecium palli-

dum; thecium superne olivaceo-fulvescens, KOH roseo-viola-

scens. Spore in ascis clavatis 8:ne, dyblaste, oblonge v.

ellipsoideze, medio haud raro nonnihil constrictre, (16—)185—

22(—24) u longe, (7,,—)8,,—11 u crasse, episporio sequaliter

incrassato.

Crusta KOH immutata; stratum corticale subnullum; go-

nidia globosa, 6—10 u crassa; hyphe medullares J non rea-

gentes. Pars marginalis excipuli sat tenuis, gonidia numerosa

sat pauca fovens; strato corticali mediocri, superne paullulum

attenuato; margine proprio haud multum evoluto v. subnullo.

Thecium 75—90 u altum, J. persistenter coerulescens; para-

physes sat graciles, circiter 1,5 u crassee, sat arcte coherentes,

simplices v. superne nonnihil ramosee, apicibus capitato-cla-

vate, clava brevi, usque ad 5 u crassa, seepe septata et ad

septum constricta, superne fuscescente. Spore sepe curvule,

utroque apice obtusissimee v. rotundate, sat cito fuscescentes,

septo primario distincto, loculis ovoideis v. rarius subglobosis,

vulgo distantibus et tubulo conjunctis, rarius approximatis.

Habitat ad corticem arborum fruticumve.

Specimina reportavimus e Rio Grande do Sul: Porto Alegre

(In fruticeto. 18 19/992. N:o 418 — 18/11 92..,N:0o 6603).

Species distinctissima, affinis Lecanora colobinoidi NYr. [Lich. Nov.

Gran. I (1863), p. 444.], que jam crusta subisidiosa, obscuriore differt; a R.

intrusa (KREMP. & NYL.) MALME, infra descripta, habitn, reactione KOH in

thecio provocata, sporis paullulo majoribus et citius obscuratis etc. longius

recedit.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 1. 31

3. R. megapotamica MALME n. sp.

Thallus crustaceus, sat tenuis, disperse areolatus v. sub-

squamulosus v. presertim centrum versus rimoso-areolatus,

areolis (s. squamulis) parvis, convexis sepe suborbicularibus,

integerrimis v. paullulum crenatis, cinereus v. alutaceus, hy-

pothallo subeoncolore. Apothecia sat conferta, adnata, rarius

adpressa, mediocria v. sat parva, 0,,—0,s (rarius 1) mm. lata;

disco fuligineo-castaneo, opaco, persistenter plano; margine

thallo concolore, integerrimo, subnitido, primum crasso, dein

sepe attenuato, persistente. Hypothecium pallidum; thecium

superne nonnihil fulvescens, KOH colore immutatum. Sporza

in ascis clavatis 8:ne, dyblaste, late ellipsoider v. ovoidere,

medio non constricte, (15—)17—20(—22) u longe, 8—10 u

crasse, episporio valde et equaliter incrassato.

Crusta KOH immutata; stratum corticale bene evolutum.

ex hyphis sat crassis, subverticalibus, crebre septatis, arcte

conglutinatis, inferne leptodermaticis, superne pachyderma-

ticis formatum, parenchymaticum; hyphe in parte inferiore

strati gonidialis sepe nonnihil moniliformiter inflate; gonidia

subglobosa, vuligo 7—10 cm. crassa; hyphe medullares J non

reagentes. Pars marginalis excipuli crassum, gonidia numerosa—

numerosissima fovens; strato corticali mediocri, superne non-

nihil attenuato, J non reagente; margine proprio saltem demum

bene evoluto. Thecium circiter 125 u altum, J persistenter

coerulescens; paraphyses graciles, circiter 1 u crasse, arcte

coherentes, simplices v. superne nonnihil ramose et valde

conglutinate, apicibus vix incrassate. Spore utroque apice

obtuse v. obtusissime, sat diu subhyalinee, septo primario

indistincto, loculis globosis v. ovoideis, vulgo nonnihil distan-

tibus et tubulo conjunctis, rarius approximatis.

Habitat ad corticem arborum.

Specimina reportavimus e Rio Grande do Sul: Cachoeira

(In margine silvulae minus dense. 1817/293. N:o 1051.), inter

Cachoeira et Rio Pardo (In margine silve ripe um. J acuhy.

1813/593. N:o 1311.); Matto Grosso: Cuyabå (In El minus

tensa. 18194; N:o 2212 B-).

Habitu RB. sophodi (AcH.) HELLBOM subsimilis, at crusta multo dilutior

est et vulgo melius evoluta:; ceterum quoad sporas partemque marginalem exci-

32 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

puli longe recedit. FR. intrusce (KREMP. & NYL.) MALME sine dubio sat arcte

affinis, abs qua crusta melius evoluta, apotheciis majoribus, margine crasso

nitiduloque cinctis, thecio altiore etc. differt.

Specimina e Cuyabå reportata (2212 B) minus bene evoluta sunt et haud

omnino certa.

9. R. intrusa (Kremr. apud Nyr. 1867.) MALME.

Lecanora intrusa (KREMP. in herb. sub Lecidea) NYL.; NYLANDER in

Flora 1867, p. 4

Rinodina metabolica MöLL. ÅRG.; MÖLLER ARGOV., Lich. parag. (1889),

p. 63 [neque Rinodina metabolica ANzI (= Rinodina corticola ARN.), neque

Rinodina metabolica Korrr. (= Rinodina exigua (ACH.) MAss.), neque Le-

canora metabolica AcH. (Cfr. MALME, Rin. soph. et ex. p. 6.)].

Lecanora sophodes NYL.: NYLANDER, Labuan et Singap. (1891), p. 4

(non ACH.).

Thallus crustaceus, effusus, tenuis-tenuissimus, subeonti-

nuus v. rimoso-areolatus, levigatus v. rarius verruculoso-gra-

nulatus, cinereus, cinereo-fuscescens v. cinereo-brunneolus, hy-

pothallo indistincto. Apothecia sparsa v. + conferta, adpressa

v. adnata, sat parva, 0,2>—0,; mm. lata; disco fuligineo-atro,

atro v. atro-brunneolo, opaco, persistenter plano v. demum

convexulo; margine tenui, haud multum prominente, subinte-

gerrimo v. leviter crenulato-granulato, thallo concolore v.

demum obscurascente, persistente v. rarius demum subexcluso.

Hypothecium pallidum; thecium superne fuscescens, KOH im-

mutatum. Spore in ascis clavatis 8:ne, dyblaste, late ellip-

soidexe vv. ovoideze, medio non constricte, (16—)18—20(—253)

u longe, (7—)8—10(—11,5) u crasse, episporio valde et xequa-

liter incrassato.

Crusta KOH immutata; stratum corticale tenue, inferne

minute cellulosum, superne subamorphum; gonidia subglobosa,

8—14 u crassa; hyphe medullares J non reagentes. Pars

marginalis excipuli sat tenuis, gonidia vulgo numerosa fovens;

strato corticali inferne crasso, superne valde attenuato, J non

reagente; margine proprio haud multum evoluto v. subnullo.

Thecium 90—100 u altum, J persistenter coerulescens; para-

physes graciles, circiter 1 u crassce, superne nonnihil ramos,

arcte coheerentes, apicibus clavato-inerassate, usque ad 4 u

crasse, clava superne fuscescente. Spore utroque apice ob-

tusissimee, obtuse v. rotundate, vulgo diu subhyalinee, septo

primario sat indistincto, loculis ovodeis v. subglobosis, distan-

tibus et saltem vulgo tubulo conjunctis, rarius approximatis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 1. 33

Habitat ad corticem arborum lignumque nudum, rarius

ad saxa subumbrosa.

Specimina reportavimus e Rio de Janeiro: Corcovado

(18 14/8 92. N:o 44.); Rio Grande do Sul: oppidum Rio Grande

(18??/11 92. N:o 691.), Quinta pr. oppid. Rio Grande (18 "= 92.

Nas 729 A, 730, 737, 138 E,& H, 742.), Santo Angelo pr.

Cachoeira (182!3/193. N:o 921.), excol. Silveira Martins pr.

Santa Maria (18!/393. N:o 1100. — 18?/393. N:o 1162 B,

saxicola. — 18 12/393. N:o 1171 B, saxicola. — 18 29/3 93. N:o

1207 F.), Cruz Alta (18?2/2493. N:o 1247 C.); Matto Grosso:

Cuyabå (18 ?3/11 93. N:o 2021. — 181/12 93. N:o 2097. —

SR ESO RS CN Corumbar. (18r9/81945 NIST 5 948Ke

3949.); Paraguay: Asuncion (18 !5/8 93. N:is 1589 & 1589 B. —

SES: 6090C= "15 "4s9387 Nas r6062 Ch) f67Tare&

GSK TTVilla Morra pr. Asuncion (18 -4/8:95: N:o 1582), Tri-

nidad pr. Asuncion (18 ??/793. N:is 1450 Be, 1451 Bd & Ca.),

Areguå (18 ??/7 93. N:is 1439, saxicola, & 1443 C. — 18 0/8 93.

N:is 1618 B, saxicola, 1624, 1633, 1634, 1634 B & 1641.), inter

Lambaré et Asuncion (18 ?3/893. N:o 1650 B.), Paraguari

(185/898. N:o 1513. — 18?/893. N:is 1551 e & 1560.), ter-

ritor. Gran Chaco, in adspeetu urbis Asuncion (18 2/7 93.

NES OT 0TBT C&D TANT AL 182918 933. N:o

1686 Bd.), Monte Alto haud procul ab Asuncion (18 9/9 93.

IN:ONS0505 tad CBileomayo. (13-7/293: N:o 3951), Colonia

Hans Som (SFS: FEN:0ovS42RATT == 801093: N:o, L914BERE

THörtAo93E N:o 13952.) et. Guarda Francia pr. Rio Apa

(18 15/10 93. N:o 1926.).

Species cum aliis sepe confusa, sed sporarum indole (episporio valde et

&qualiter v. saltem subequaliter incrassato) facile cognita. Habitu minutam

RB. levigatam (ACH.) MALME Vv. R. pyrinam (ACH.) ÅRN. in memoriam non-

nihil revocat. Late est distributa; vulgatissima in Brasilia meridionali Rino-

dina ecorticola lignicolave, sat varia; Variationes tamen vix dign&e sunt, que

-Beorsim describantur. BR. metabolica ft. letoplaca MöLL. ARG. 1. c. est forma

crusta valde levigata, apotheciis magis adpressis, mox convexulis, margine

sepe demum execluso; optime evolutam invenimus in silvis claris regionis

calcarie, in vicinitate oppidi Corumbå.

R. maculans (KrREMP.) MörL. ARrG. (Flora 1889, p. 66.) nihil est nisi

hec species crusta (verisimiliter excrementis avium) destructa.

R. haplosporoides Mörrn. Arc. [Lich. costar. (1891), p. 62.], secundum

specimen originale miserrimum, vix est nisi forma BR. intrusce (KREMP. & NYL.).

R. versicolor Mörr. ARrG. (Flora 1880, p. 18.), secundum specimen ori-

ginale parvum et minus bonum, est hujus speciei var. saxicola, sporis pro rata

paullulo crassioribus, circiter 20 u longis, 10—11 u crassis, recedens.

R. prasina Mui. Arc. [Lich. costar. (1891), p. 61.], que habitu R.

ascociscanam TucK. nonnihil in memoriam revocat, Vvix a nostra specie differt.

Spore secundum MÖLLER ÅRGOV. 22—29 u longe, 11—14 u crasse, quas ipsi

d4 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

in specimine originali invenimus, tamen 18—23 u longe, J—11 u crasse; the-

cium KOH non reagens.

Lecanora colobinoides Nyr. [Lich. Nov. Gran. I (1863), p. 444.] crusta

subisidiosa v. subleprosa, olivaceo-fuscescente, apotheciis majoribus et thecio

KOH roseo-violascente a R. intrusa (KREMP. & NYL.) MALME recedit.

10. R. gyalectoides Mörr. Arca. 1889.

MÖLLER AÅRrRGOv., Lich. Sebastian., p. 396.

Thallus crustaceus, effusus, tenuissimus, continuus v. ri-

moso-areolatus, areolis minutis, planis, levigatus, argillaceo-

olivaceus v. argillaceo-brunneolus, seepe evanescens, hypothallo

obscuriore, sepe sat inconspicuo. Apothecia sat sparsa, ad-

pressa v. subinnata, parva, 0,25—0,33 mm. lata; disco cinna-

momeo-fuscescente v. nigricante, opaco, primum concavo, dein

plano, demum nonnumquam convexulo; margine tenui, primum

thallo concolore, dein obscurascente, persistente. Hypothecium

pallidum; thecium superne fuscidulum, KOH colore inmutatum.

Spore in ascis inflato-clavatis 8:ne, dyblaste, late oblonge v.

ellipsoidez, medio non constrictre, (13—)15—17(—20) u longe,

(6,,—)7—8(—9,5) u erassee, episporio valde et zxequaliter incrassato.

Crusta KOH immutata; hyphe medullares J. non rea-

gentes. Pars marginalis excipuli tenuis, gonidia pauca, cito

marcescentia demum plane demortua fovens; margine proprio

subnullo. Thecium 60—70 mm. altum, J. persistenter coeru-

lescens; paraphyses graciles, circiter 1 u crasse, arcte cohe-

rentes, superne nonnihil ramosee, apicibus elavato-incrassate,

usque ad 2,5 u crasse, clava superne fuscescente. Spore ut-

roque apice obtusissime v. rotundate, sat diu subhyalinee,

septo primario indistincto, loculis ovoideis v. ellipsoideis, ra-

rius subglobosis, vulgo distantibus et tubulo conjunctis.

Habitat at lapides saxaque quartzosa et schistosa, in sil-

vulis minus densis et presertim in de obsitis, quos »cer-

rados» vocant.

Specimina reportavimus e Matto Grosso: Cuyabå (18 ?3/11 93.

N:o 2034. — 1816/12 93. N:o 2112 B et 2114 B. — 18!8/12 93.

N:o 2118. Bi — 1827/5945 N:o 2507-.— 18kop JASIENEOR2 mg

B.), Santo Antonio, Morro Grande (18 ?9/12 93. N:o 2150.),

Coxipé Mirim pr. Cuyabå (18 ?/4 94. N:o 2580.), Guia (18 !?/5 94.

NEO 205005)!

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 1. 35

Arcte affinis R. intruse (KREMP. & NYL.) MALME, abs qua crosta minus

evoluta, apotheciis magis adpressis, vulgo minoribus et presertim thecio minus

alto sporisque minoribus recedit; formas intermedias non vidimus.

rår varietas esse videtur R. diffracta MöLL. ARG. (Lich. Sebastian.

p. 356.).

11. RB. dispersa MaALME n. sp.

Thallus crustaceus, sat tenuis, ex areolis v. squamulis

depressis, sat parvis, margine vulgo crenulatis, dispersis v.

rarius + confluentibus constructus, albidus v. glaucescens,

sepe nonnihil farinulentus, hypothallo atro, conspicuo. Apo-

thecia + conferta, adpressa v. rarius adnata, sat parva, 0,:—

0,6 mm. lata; disco atro v. nigricante, opaco, persistenter

plane, rarius demum convexulo; margine tenui, thallo con-

colore integerrimo v. subintegerrimo, persistente. Hypothe-

cium pallidum; thecium superne fuligineum, KOH immuta-

tum. Spore in ascis clavatis 8:ne, dyblaste, ovoider v. late

ellipsoide&, medio non constricte, (11—)13—16(—18) u longe,

(3—)6—7(—8) u crasse episporio valde et sat zxequaliter in-

crassato.

Crusta KOH immutata; stratum corticale bene evolutum,

ex hyphis subverticalibus, sat leptodermaticis, crebre septatis,

arcte conglutinatis formatum, parenchymaticum, cellulis cir-

citer 7 u longis, 5 u crassis, superne sensim decedentibus

(unde cruste superficies farinulenta); hyphe medullares J

non reagentes; gonidia subglobosa, 3—11 wu crassa.

Pars marginalis excipuli sat crassa, gonidia numerosa—nu-

merosissima fovens; strato corticali inferne crasso, superne +

attenuato, J non reagente; margine proprio haud multum

evoluto v. subnullo. Theeium 70--90 u altum, J persistenter

coerulescens; paraphyses sat graciles, circiter 1,5 u crasse,

arcte coherentes, superne vulgo nonnihil ramose, apicibus

sensim eclavato-incrassate, usque ad 3 u crasse. Spore ut-

roque apice obtusissime v. rotundate, sat cito fuscescentes,

septo primario distincto, loculis subglobosis v. ovoideis, di-

stantibus et tubulo conjunctis v. + approximatis.

Habitat ad corticem arborum, in silva minus densa re-

gionis calcareze.

36 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

Specimina reportavimus e Matto Grosso: Corumbå (18 ?/s 94.

N:o 3946. — 1819/8 94. N:o 3947.).

Species thallo bene evoluto, subsquamuloso, albido, apotheciis adpressis,

sporis parvis, episporio valde et &qualiter incrassato distinctissima. Rino-

dine roboris (DUF.) ARNOLD affinis esse videtur.

12. R. ventosa MaALME n. sp.

Thallus crustaceus, effusus, tenuis—tenuissimus, rimoso-

areolatus v. subverrucosus v. disperse areolatus, areolis mi-

nutis, planis v. convexis, cinereus v. fuscescenti-cinereus, hy-

pothallo atro. Apothecia sat conferta, in areolis thalli innata,

rarius + elevata, parva, 0,1,—0,; mm. lata; disco atro v.

nigro, opaco, persistenter plano v. demum convexulo; margine

tenui, haud multum prominente, thallo concolore v. demum

nigricante, subpersistente. Hypothecium pallidum; thecium

superne fusceseens, KOH immutatum. Spore in ascis inflato-

clavatis v. inflatis 8:n&e, dyblaste, ovoider v. late ellipsoidexe,

medio saltem vulgo non constricte, (13—)15—17(—18) u

long&e, (S—)9—10 u crasse, episporio sat equaliter incrassato.

Crusta KOH immutata; hyphe medullares J non reagen-

tes; gonidia subglobosa, 3—10 u crassa. Pars marginalis exci-

puli sat crassa, gonidia numerosa fovens; strato corticali tenui,

superne vix attenuato, J non reagente; margine proprio sub-

nullo. Thecium circiter 60 u altum, J persistenter coerulescens;

paraphyses superne arctissime, ceterum minus arcte coheeren-

tes, sat graciles, circiter 1,25 u crasse, simplices v. superne

nonnihil ramose, apice clavate, clava vulgo circiter 4 u

crassa, superne fuscescente. Spore utroque apice obtusissimee

v. rotundate, mox fuscescentes, septo primario distincto, locu-

lis subglobosis approximatisque v. sublenticularibus, distan-

tibus et tubulo crasso conjunctis.

Habitat ad lapides saxaque duriora, aprica, ventosa.

Specimina reportavimus e Rio Grande do Sul: Porto Alegre,

pr. Xarqueada (18 ?/e 93. N:is 1338 & 1338 B.)

Conferenda est cum Lecanora confragosula NYL. (apud CROMBIE, Lich.

capens. p. 172.), que species mihi tantummodo e descriptione nota est. Planta

argentiniana, quam sub nomine R. confragosule (NYL.) MöLL. ARG. affert

MöLLER ARrRGov. (Flora 1889. p. 511.), hujus non est loci; sporis gaudet multo

minoribus. 10—12 mu longis, 6—7 mu crassis (episporio valde et equaliter in-

crassato).

BIHANG TILL K. SV. VET -AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 1. 37

13. R. Regnellii MALME n. sp.

Thallus crustaceus, effusus, sat tenuis, verruculoso-granu-

latus v. fere isidiosus, fusco-cinereus vy. cinereo-brunneolus,

hypothallo nigricante. Apothecia sat sparsa v. + conferta,

adnata v. adpressa, sat parva, (0,35—-)0,;—0,7> mm. lata; disco

atro v. cinnamomeo-nigricante, primum concavo, dein persi-

stenter plano, rarius demum convexulo; margine subinteger-

rimo primum valde elevato, sat crasso, thallo concolore, dein

extenuato obscurascenteque, persistente. Hypothecium palli-

dum; thecium superne fulvo-fuscescens, KOH immutatum.

Spore in ascis clavatis 3:ne, dyblaste, late ellipsoideze v.

rarius ovoide&e, medio non constricte, (14—)16—18(—20) u

long&e, 8—10 u crasse, episporio sat incrassato.

Crusta KOH immutata; hyphe medullares J non reagen-

tes; gonidia subglobosa, 7—10(—13) u crassa. Pars marginalis

excipuli sat crassa, gonidia numerosa fovens; strato corticali

inferne mediocri v. sat crasso, superne attenuato, J non rea-

gente; margine proprio haud multum evoluto v. subnullo.

Thecium circiter 75 u altum, J persistenter coerulescens; para-

physes sat graciles, circiter 1,25 u crasse, superne arcte cohze-

rentes, ceterum sat facile libere, simplices v. superne nonni-

hil ramosee, apicibus capitato-clavatre, clava brevissima, usque

ad 3 u crassa. Spore utroque apice obtusee, mox fuscescentes,

loculis subglobosis v. sublenticularibus, approximatis (rarissime

distantibus et tubulo conjunctis).

Habitat ad rupes arenarias sat apricas.

Specimina reportavimus e Rio Grande do Sul: prope Santa

Maria da Bocca do Monte (18 5/5 93. N:o 1308.).

Nulli specierum brasiliensium arcte affinis. Habitu europeam RB. mil-

vinam (WAHLENB.) TH. FR. nonnihil in memoriam revocat, absqua thecio minus

alto, sporis minoribus, medio numquam constrictis etc. differt.

R. sp. (£. Regnellii MALME peraffinis.)

Thallus crustaceus, sat tenuis, + disperse Verrucosus v.

verrucoso-areolatus, cinereus v. fuscocinereus, hypothallo atro.

Apothecia sat conferta, adnata, sat parva, 0,25—0,5 mm. lata;

35 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

disco atro v. fuligineo-atro, opaco, persistenter plano; margine

sat crasso, integerrimo, haud multum prominente, thallo con-

colore, rarius demum obscurascente, persistente. Hypothecium

pallidum; thecium superne fuligineum, KOH immutatum.

Spore in ascis inflatis v. inflato-clavatis 8:ne, dyblaste, late

ovoideo-ellipsoide&e, utroque apice obtusissime, medio haud

raro nonnihil constricte, (18—)20—23(—25) u longe, 10—12

u erasse, episporio valde et subequaliter incrassato.

Crusta KOH immutata; hyphe medullares J non reagen-

tes; gonidia subglobosa, vulgo 8—12 u crassa (stratum cor-

ticale thalli admodum evolutum). Pars marginalis excipuli

crassa, gonidia numerosa—numerosissima fovens; strato corti-

cali inferne mediocri, superne vulgo nonnihil attenuato, J non

reagente; margine proprio haud multum evoluto. Thecium

circiter 75 u altum, J persistenter coerulescens; paraphyses

superne arctissime, ceterum minus arcte coherentes, sat gra-

ciles, circiter 1,25 u crasse simplices v. superne nonnihil ra-

mosee, apicibus clavate, clava sepe septata et ad septum ali-

quantulum constricta, vulgo circiter 4 wu crassa, superne

fuscescente. Spore utroque apice obtusissime v. rotundatze,

mox fuscscentes, septo primario sat distinceto, loculis subglo-

bosis approximatisque v. sublenticularibus, nonnihil distantibus

et tubulo erasso conjunctis.

Habitat ad lapides apricos, ventosos.

Specimina reportavimus e Rio Grande do Sul: Porto Alegre,

KXarqueada (18 ?/6 93. N:o 1342.).

Forsan sit var. macrospora Rinodince Regnellii 1oco aprico ventoso cre-

scens. Unico tantum loco observavimus.

R. griseosquamosa WaAIinNio 1890 (7).

Wainio, Etud. Brés. I, p. 158.

Thallus crassus, e squamulis confertissimis, crenatis, supra

verruculosis, crustam rimoso-areolatam formantibus constructus,

fuscescenti-cinereus, hypothallo indistincto. Apothecia sparsa,

adpressa v. rarius adnata, sat magna, 0,1:—1,25 mm. lata;

disco atro v. fusco-atro, opaco, diu plano, demum convexo;

margine sat tenui, thallo concolore, subintegerrimo v. demum

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 1. 39

vulgo + crenulato, persistente. Hypothecium pallidum v.

leviter lutescens; thecium superne fuscescens, KOH immuta-

tum. Spore in ascis clavatis 8:ne, dyblaste, late oblongee v.

ellipsoideze, medio vulgo non constricte, 15—20 u longe, 7—

I u crasse, episporio valde et subequaliter incrassato.

Crusta KOH immutata; gonidia subglobosa, 7—11 u crassa;

hyphe medullares J non reagentes. Pars marginalis excipuli

mediocris, gonidia numerosa fovens; strato corticali tenui,

superne haud multum attenuato, J non reagente; margine

proprio demum bene evoluto. Thecium circiter 125 u altum,

J persistenter coerulescens; paraphyses graciles, circiter 1,5

u cerasse, arcte coherentes, simplices v. superne nonnihil ra-

mose, apicibus clavate, clava brevi, usque ad 4 u crassa,

superne fuscescente. Spore utroque apice obtusissimee, sat

cito fuscescentes, loculis ovoideis v. subglobosis, distantibus

et vulgo tubulo conjuncetis v. + approximatis (juniores non-

numquam fere mischoblastiomorph:e).

Habitat ad saxa gueissacea subhumida.

Specimina reportavimus e Rio Grande do Sul: Piratiny pr.

oppidum Pelotas (1817/12 92. MALME 840 A'.).

Nonnullis notis, ex. gr. thallo crasso et apotheciis majoribus, a R. gri-

seosquamosa WaAINIo recedit, quare determinatio non est certa. Ceterum tan-

tum specimen sat incompletum reportavimus.

Sect. Mischoblastia (Mass.) MALME.

Mischoblastia Mass. (genus); MASSALONGO, Ricerche sull' autonomia dei

licheni crostosi (1552), p. 40. b

Stirps Rinodince teichophile ARNOLD in Flora 1872, p. 35 (p. p. max.).

Sectio sporarum indole et parte marginali excipuli sub-

lecideina (strato corticali superne non attenuato, gonidiis

marcescentibus, demum sepissime omnino demortuis) dignota;

formis intermediis tamen cum Furinodina connectitur.

Preter hoc loco descriptas huc pertinent species numerose — sepe inter

sese peraffines, ulterius examinande — ex. gr. Lecanora cequata NyrL., R.

biatorina KoERrB., R. cana ARN., R. discolor (HEPP.) ÅRN., R. oxydata Mass.,

R. squamulosa BaGL., R. deminutula Stiz., R. elegans Mörr. ARrG., R. mi-

nutula MÖLL. ÅRG., RB. moziana NYL., R. pachyspora MöLL. ARG., R. Sclucein-

furthii MÖLL. ARG., R. subsquamosa MöLL. ÅRG., R. viridis MöLL. ARG.

Fere omnes saxicole; precipue in terris subtropicis tropicisve occurrunt.

Eadem sporarum forma etiam inter Buellias inventa est, ex. gr. in B.

atrofuscata WaAIsio, que species per Brasiliam late est distributa (Rio de

Janeiro, Minas Geraes, Rio Grande do Sul, Matto Grosso).

40 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II-

14. R. conspersa MöLL. ARG.

MÖLLER ARrRGov. in Flora 1889, p. 511.

Thallus crustaceus, effusus, sat tenuis, subeontinuus v-

rimoso-areolutus, areolis minutis, planis (raro convexulis),

levigatus, argillaceo-cinereus, glaucescenti-cinereus v. cinereo-

olivaceus, hypothallo indistincto. Apothecia sat sparsa, ad-

pressa v. subinnata (rarius fere adnata), mediocria, 0,33—0,15

mm. lata; disco atro-purpureo v. rufofusco v. atro, primum

concavo, dein persistenter plano; margine sat crasso elevato,

integerrimo, disco concolore vy. vulgo obscuriore atroque, per-

sistente. Hypothecium pallidum; thecium superne fuscescens

v. fulvo-fuscescens, KOH immutatum. Spore in ascis inflato-

clavatis 8:n&e, ovoider v. late oblongo-ovoide&e v. ellipsoideze,

medio non constricte, (18—)20—253(-—25) u longe, (9J—)11—13

(—15) u cerasse, episporio valde et inequaliter incrassato

(mischoblastiomorphee).

Crusta KOH subimmutata v. + lutescens; stratum corti-

cale bene evolutum, ex hyphis tenuissimis, crebre septatis,

arete contextis formatum, parenchymaticum v. superne sub-

amorphum; hyphe partis inferioris strati gonidialis scepe in-

crassate et + moniliformes; gonidia subglobosa, vulgo 9—12

u crassa; hyphe medullares J non reagentes, Pars marginalis

exeipuli sat tenuis, vulgo gonidia nulla v. rarius in parte in-

feriore nonnulla fovens, vulgo fere tota nigricans, J non

reagens; margine proprio haud multum evoluto v. subnullo.

Thecium 100—1235 u altum, J persistenter coerulescens; para-

physes graciles, circeiter 1 u crasse, arcte coherentes, sim-

plices v. superne ramose, apicibus incrassato-clavate, usque

ad 3,5 u crasse. Spore utroque apice obtuse v. obtusissimee,

diutissime subhyalinee, septo primario sat inconspicuo.

Habitat ad lapides saxaque presertim calcarea, rarius

arenaria, vulgo in subhumidis subumbrosisve.

Specimina reportavimus e Rio Grande do Sul: Hamburger-

berg pr. Porto Alegre (18 ?5/1092. N:o 648 B.), Piratiny pr-

oppid. Pelotas (181!7/122 92. N:o 842 B.), Santo Angelo pr.

Cachoeira, (18 ?/293.: N:o 995B. — 185/2 93. N:o I0550BD7;

excol. Silveira Martins pr. Santa Maria (18 9/3 93. N:o 1163

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 1. 41

et 1165 B. — 18!2/393. N:o 1180 C-.); Matto Grosso: Serra da

Guia pr. Cuyabå (1812/594. N:o 2651.), Corumbå (18 ?!/7 94.

N:o 3953. — 18?6/7 94. N:o 3954. — 18 39/7 94. N:o 3955. —

18 5/8 94. N:is 3956 & 3957.); Paraguay: Asuncion (18 ?!/1 93.

N:o 1427.), Lambaré pr. Asuncion (18 4/8 93. N:o 1655.), San

Tomas pr. Paraguari (18 ?/s 93. N:o 1508 C.), Itapocumi inter

Concepeion et Rio Apa (18 9/9 93. N:o 3958.), Colonia Risso

pr. Rio Apa (18 ?/10 93. N:o 1882.).

Sine dubio arcte affinis europeer R. biatorine KorrB. [Parerga (1859),

p. 76.), quacum tamen vix est conjungenda. Var. buelliacea MÖLL. ARG. 1. c.

non digna est, que seorsim proponatur.

Variis locis crescens formis numerosis ludit, inter quas

has succincte deseribimus:

Var. 1. Thallus rimoso-areolatus v. subcontinuus, sat

erassus, + argillaceo-ferrugineus, hypothallo indistincto; apo-

thecia elevata, margine crassiusculo et persistenter v. subper-

sistenter thallo concolore.

Pars marginalis excipuli sepe superne quoque gonidia

fovens.

Habitat ad saxa duriora sepe irrigata ripe rivi.

Rio Grande do Sul: Pirating pr. oppidum Pelotas (18 17/12 92.

N:is 840 B & 845 B.).

Habitu distinctissima videtur, sed formis intermediis cum typica mani-

feste conjuncta et quoad thecium sporasque nullo modo differt.

Ad hanc var. pertinere videtur >R. ccesiella> MöÖLL. ARG. Lich. parag.

p. 11; certe ad R. conspersam referenda est. A R. ccesiella (FLOERKE)

longe distat.

Var. 2. Thallus rimoso-areolatus v. disperse areolatus, sat

tenuis, albidus v. in lutescentem vergens, hypothallo nigri-

cante; apothecia emersa, conferta et sepe angulosa, atra, mar-

gine tenui, persistente, atro.

Thecium superne nigricans v. nigrum.

Habitat ad saxa duriora, aprica ripee rivi.

Rio Grande do Sul: Pirating pr. oppidum Pelotas (18 17/12 92.

N:o 844.).

Habitu et colore thecii ad speciem sequentem accedit at quoad sporas a

forma typica non differt.

42 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL' SCHEN EXPEDITION. II.

Var. 3. Thallus quam in forma primaria paullo crassior,

magis diffractus; apothecia fere innata, margine tenuissimo v.

subnullo, disco sepe convexiusculo.

Pars marginalis excipuli inferne sepe gonidia numerosa

fovens.

Habitat ad saxa arenaria subhumida.

Paraguay: Asuncion, meridiem versus (18 16/8 93. N:o 1597.).

Etsi habitu perinsignis, quoad thecium sporasque non recedit.

R. sp. (B. consperse MULL. Area. affinis).

Thallus crustaceus, effusus, tenuissimus, rimoso-areolatus

v. disperse areolatus, areolis minutis planis, levigatus, albido-

glaucescens, hypothallo atro. Apothecia sat sparsa, adpressa,

parva, 0,2—0,4 mm. lata; disco nigro, primum diuque concavo,

dein persistenter plano; margine sat crasso, integerrimo, haud

multum prominente, atro (nonnumquam primum albosuffuso),

sepe subnitido, persistente. Hypothecium pallidum; thecium

+ nigricans v. fusco-olivaceum, KOH immutatum. Spore in

ascis inflato-clavatis 8:n&e, dyblaste, ovoider v. ovoideo-ellip-

soide&e, medio non constricte, (23—)25—27(—28) wu longe,

(14—)15—16(—17) u crasse, episporio valde et inequaliter

incerassato (mischoblastiomorphee).

Crusta KOH + lutescens; hyphe medullares J non rea-

gentes; gonidia subglobosa, vulgo 3—11 u crassa. Pars mar-

ginalis excipuli sat tenuis, saltem vulgo gonidia nulla fovens,

Pp. p. maxima nigricans, J non reagens; margine proprio sub-

nullo. Thecium 100—125 u altum, J persistenter coerulescens;

paraphyses graciles, circiter 1 u cerasse, sat arcte coheerentes,

simplices v. superne nonnihil ramosee, apicibus clavatze, usque

ad 4 u crasse. Spore ut in BR. conspersa, at semper majores.

Habitat ad saxa duriora (gneissacea).

Specimina reportavimus e Rio Grande do Sul: Serra dos

Tapes, Cascata de Hermenegilda haud procul ab oppido Pe-

Lottas, (18 1/12,927 I N:orddo me 18 112 90 TND SD:

Cruste indole et presertim sporis majoribus a R. conspersa MÖLL. ÅRG.

differt; quoad sporas cum RB. argentiniana Mörr. ARG. (Flora 1889, p. 511)

sat bene congruit, quacum forsan sit conjungenda, etsi crusta dissimilis. Duo

tantum reportavimus specimina.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 1. 43

15. R. deminuta MALME n. sp.

Thallus crustaceus, effusus, tenuis, rimoso-areolatus, areolis

planis, fere levigatus, albido-cinereus, cinereus v. fuscidulo-

cinereus, hypothallo indistineto (subeoncolore). Apothecia sat

conferta, adpressa v. sepe subinnata, parva, 0,,—0,4 mm. lata;

disco atro, rarius atrosanguineo v. rufescenti-atro, opaco, pri-

mum concavo, dein persistenter plano; margine tenui, primum

sepe thallo concolore, dein obscurascente atroque, persistente.

Hypothecium pallidum; thecium superne fuscescens, KOH im-

mutatum. Spore in ascis inflato-clavatis 8:nze, dyblaste, ovoi-

de&e v. ovoideo-ellipsoidee v. late ovoideo-oblonge, medio non

constrietae, (15—)16—18(—20) wu longe, (7—)8—9(—10) u

crasse, episporio valde et inequaliter incrassato (mischobla-

stiomorphee).

Crusta KOH immutata; hyphe medullares J non reagen-

tes; gonidia subglobosa, 10—17 wu crassa. Pars marginalis ex-

cipuli tenuis, in parte inferiore vulgo gonidia nonnulla fovens,

superne p. p. maxima fuscescens, J non reagens; margine

proprio subnullo. Thecium circiter 80 u altum, J persistenter

coerulescens; paraphyses sat graciles, circiter 1,5 uw crasse, sat

facile libere, simplices v. rarius superne nonnihil ramose,

apice clavate, clava 4—5 u crasse, superne fusce. Spore ut-

roque apice obtusissime v. rotundate, diutissime subhyalinee,

septo primario sat indistincto.

Habitat ad lapides saxaque arenaria, basaltica etc., pre-

sertim in subumbrosis.

Specimina reportavimus e Rio Grande do Sul: Santo An-

selorpr. Cachoeira (181298. N:o 889 Di = 182193 "N:o

996 et 996 B. — 18/2 93. N:o 1036 et 1038 B-.), excol. Sil-

veiro Martins pr. Santa Maria (18 9/3 93. N:o 1148. — 18 13/3 93.

N:o 1179.); Matto Grosso: Cuyabå (18 15/12 93. N:o 2114.), Santo

Antonio, Morro Grande (18 ?9/12 93. N:o 2141.).

Arcte affinis BR. consperse MöLnLn. AÅRG., abs qua presertim apotheciis

sporisque minoribus recedit; formas intermedias tamen nondum vidimus.

44 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL' SCHEN EXPEDITION. II.

Sect. Orcularia MaALmME.

Sectio sporis polari-dyblastis nec non hypothecio obscura-

scente facile distincta; inter Rinodinas et Buellias ambigua.

Preter speciem hoc loco descriptam huc pertinet R. antarctica MöLL.

ÅRG., cujus specimen minutum vidimus (spore 18—21 u longe, J—12 u

crasse), verisimiliter etiam, e descriptione, Lecidea' prospersa NYL. (spore

11—14 uwu longe, 5—6 u crasse), Rinodina articulata BAGL. (spore circiter

15 u longe, 7—8 u crasse) et Lecanora propior NYL. (sporge 11—18 u longe,

7—10 u crasse).

Rinodina mäilliaria Tuck. habitu (et hypothecio fusco) ad R. inspera-

tam (NYL.) accedere videtur. Specimina hoc nomine salutata, que examinare

nobis licuit, ad diversas species pertinent; nullum tamen sporis polaridyblastis

gaudet.

16. R. insperata (NyrL. 1863) MALME.

Lecanora insperata NYL.; NYLANDER, Lich. Nov. Gran. I, p. 443.

Lecidea insperata NYL.; NYLANDER in Flora 1880, p. 128.

Rinodina metabolica ANz1i var. pheocarpa MÖLL. ARG.; MÖLLER ÅRGOV.,

Lich. parag. (1888), p. 63.

Thallus crustaceus, effusus, tenuis v. tenuissimus, subeon-

tinuus v. rimosus, adpresse verruculosus, verruculoso-granu-

latus v. fere levigatus, cinereus (sepe evanescens), hypothallo

concolore, sepe inconspicuo. Apothecia sparsa v. + conferta,

primum innata, dein emergentia, adpressa v. adnata, parva,

0,2—0,4 mm. lata; disco fusconigro v. nigro, opaco, primum +

urceolato, dein plano, demum nonnumquam convexiusculo; mar-

gine integerrimo, primum ecrasso et thallo concolore, dein +

attenuato et nigricante, rarius demum fere excluso. Hypo-

thecium fuscescens v. pallidum; thecium hyalinum, superne

nigricans, KOH immutatum. Spore in ascis clavatis 3:nee,

irregulariter distiche, polaridyblaste, ellipsoidee v. rarius

oblongee, (12--)14—16(—18) u longe&e 6,,—8 u crassae.

Crusta KOH immutata; hyphe medullares J non coeru-

lascentes; gonidia globosa, 6—10 u crassa. Pars marginalis ex-

cipuli mediocris, gonidia vulgo pauca, demum marcescentia et

omnino demortua fovens; strati corticali crasso, superne haud

attenuato et discum versus fuscescente, J non reagente; mar-

gine proprio vulgo haud multum evoluto v. subnullo. Thecium

circiter 75 u altum, J persistenter coerulescens; paraphyses

graciles, 1—1,25 u crasse, sat facile libere, simplices v. su-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. II. N:0 1. 45

perne nonnihil ramose, apicibus capitato-clavate, clava brevi,

obovoidea v. pyriformi, 4—5 u crassa, parte dimidia superiore

atra. Spore utroque apice obtuse, sat diu subhyalinee, loculis

valde distantibus et tubulo conjunctis.

Habitat ad cortices variarum arborum (ex. gr. Salicis,

Ocotee, Persice, Cocoés), rarius ad lignum nudum, presertim

locis sat apertis apricisque, vulgo subhumidis.

Specimina reportavimus e Rio Grande do Sul: Porto Alegre

(18 7/11 92. N:o 669.), Quinta pr. oppidum Rio Grande (18 2/12 92.

N:o 735.), Pelotas (18 ?2/12 92. N:o 859.), Cachoeira (18 17/2 93.

N:o 1054.); Paraguay: Paraguari (18 ?/8 93. N:o 1502.), Asun-

cion, meridiem versus (182!6/8 93. N:o 1586.), territor. Gran

Chaco, in adspectu urbis Asuncion (18 ??/8s 93. N:o 1684 Be);

Argentina civit. Buenos Aires: ad Carabelas in delta flum. Pa-

ranå (18 /6 93. N:o 3939.), Zårate (18/9 94. N:o 3940.), ad

Nacurutå in delta flum. Paranå (18 8/9 94. N:o 3941. —

18 ?/9 94. N:is 3942 & 3943. — 1813/9 94. N:is 3944 & 3945.).

Species valde peculiaris presertim sporarum indole; accedens ad Buellias,

inter quas species sporis polaridyblastis predite non desunt.

Lichenes Exped. I:me Regnellianze,

quos determinavit

GusTt. O. A:N MALME.

RINQDINA (AcH.) Stiz.

N:o 44. RB. intrusa (KREMP. & NYL.) MALME.

>> I 245 R. lepida (NYL.) WaAin1o.

>» 261. -ocB. sp. (homobole affinis).

> 1:333. (R. lepida (NYL.) WAInio.

344. BR. dolichospora MALME.

> 418. ocRB. colorans WaAIinN1o.

>» -648B. RK. conspersa MÖLL. ARG.

>» 660. <AÅR. colorans WoaIin1o.

> 663. A&R. dolichospora MALME.

> 669. <:AÅ&R. insperata (NYL.) MALME.

> 691. <oo&. intrusa (KEreEMP. & NYL.) MALME.

Ti SAR »

TRO

> 717385. ÅR. insperata (NYL.) MALME.

> 737. BR. intrusa (KREMP. & NYL.) MALME.

HE T3SRILEH >

> 742. »

775E. B. sp. (consperse affinis).

SE >

>» —-840A. RB. griseosquamosa WaIiNro?

> -840B. RR. conspersa MöÖLL. ARG. var.

> 842B. BE. conspersa MÖLL. ARG.

> 844. BR. conspersa MÖLL. ARG. var.

>» —-845B. BE. conspersa MÖULL. ARG. var.

859. R&B. insperata (NYL.) MALME.

>» —-878B. BE. connectens MALME.

>» -889D. BR. deminuta MALME.

921. <oc&. intrusa (KrRemP. & NYL.) MALME.

995B. BE. conspersa MULL. ÅRG.

> 996. AB. deminuta MALME.

» 996B »

>» 1033. EB. conspersa MöÖLL. ARG.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 1. 47

N:o 1036. R. deminuta MALME.

> ANS »

> 1050. -oÅ&R. homobola (NYL.) WAINIO.

L050B »

» 1051. BR. megapotamica MALME.

> 1054. -oB. insperata (NYL.) MALME.

LONA R. connectens MALME.

rn TIO R. intrusa (KrReMP. & NYL.) MALME.

SMILE ASE R. deminuta MALME.

> 1162B. &. intrusa (KREMP. & NYL.) MALME.

» 1165. <:Å&R. conspersa MÖULL. ARG.

300 INRE Ne »

> 1171B. RB. intrusa (KremP. & NYL.) MALME.

Sa fa Il NA R. deminuta MALME.

>» 1180C. R&B. conspersa MÖLL. ARG.

> 1207EFE. RB. intrusa (KremP. & NYL.) MALME.

> 1209B. R&B. dolichospora MALME.

> 12470. RB. intrusa (KremP. & NYL.) MALME.

> 1248B. RK. connectens MALME.

> 1308. BR. Begnellii MALME.

5 MSN BR. megapotamica MALME.

3 IRS R. Mälleri MALME.

sn IRK R. ventosa MALME.

än HÄN »

> 1342. RB. sp. (Begnellii affinis).

>» 1401. RB. intrusa (KrRemP. & NYL.) MALME.

SE ONBIOIE DE >

SAT >

ATA: »

> 1427. oB. conspersa MULL. ARG.

> 1439. oc&R. intrusa (KreMP. & NYL.) MALME.

>0N14430; )

> 1450Be. ?

>» 1451 Bd & Ca.

FNT1A45S: »

> 1502. oB. insperata (NYL.) MALME.

> 1508C. BR. conspersa MöÖLL. ARG.

» 1513. ÅR. intrusa (KrREMP. & NYL.) MALME.

» 1551e. »

215060. »

HEED: »

>» 1586. <Å&. insperata (NYL.) MALME.

» 1589. oc&B. intrusa (Kremr. & NYL.) MALME.

> 1589B. »

> 1597. RB. conspersa MöLL. ARG. var.

> 1609C. RB. intrusa (KREMP. & NYL.) MALME.

rLOLSB: ?>

> 1624. »

> 1633. »

MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

1634. <ooc&. intrusa (KREMP. & NYL.) MALME.

1634B. > :

1641. »

1650 B. »

1655. BR. conspersa MULL. ARG.

1662C. RB. intrusa (KREMP. & NYL.) MALME.

INDY »

1681. »

1684Be. &. insperata (NYL.) MALME.

1686 Bd. BE. intrusa (KREMP. & NYL.) MALME.

1842. »

1882. <:ÅB. conspersa MULL. ARG.

1914 Bf. RB. intrusa (KrREMP. & NYL.) MALME.

926: »

2021: »

2034. RB. gyalectoides MöLL. ARG.

II »

2114. oB. deminuta MALME.

2114B. RB. gyalectoides MöÖLL. ARG.

2118B. »

2131. <BR. Milleri MALME.

2136. <BR. lepida (NYL.) WAINIo.

2141. 8. deminuta MALME.

2150. RB. gyalectoides MöLL. ARG.

2159. RB. dolichospora MALME.

2161. BR. physcieformis MALME.

2212. RB. megapotamica MALME.

22370. RB. intrusa (KrReMmMP. & NYL.) MALME.

2272. RB. lepida (NYL.) WAInIo.

2335B. RB. intrusa (KREMP. & NYL.) MALME?

2446. RB. lepida (NYL.) WAINIO.

2557. BR. gyalectoides MöLL. ARG.

2564. ÅR. intrusa (KremP. & NYL.) MALME?

2580. BR. gyalectoides MöLL. ARG.

2607B. RB. lepida (NYL.) WaIn1o.

2617. <BR. Milleri MALME.

2651. oÅB. conspersa MÖULL. ARG.

2655B. &. gyalectoides MöLL. ARG.

21717B. »

3939—3945. RB. insperata (NYL.) MALME.

30946 & 3947. BR. dispersa MALME.

3948—3952. RB. intrusa (KremP. & NYL.) MALME.

3953—3958. +. conspersa MÖLL. ARG.

Litteraturverzeichnis.

(Vergl. Part. I, p. 48.)

ARNOLD, F., in: Flora oder Allgemeine botanische Zeitung. (Variis annis.)

BELTRAMINI DE CaAsATI, F., Licheni Bassanesi. Bassano 1858.

CrROMBIE, J. M., Lichenes capenses An Enumeration of the Lichens col-

lected at the Cape of Good Hope by the Rev. A. E. EATON during

the Venus-Transit Expedition in 1874. (The Journal of the Lin-

nean Wociety. Vol. XV. Botany.) London 1875—77. (Ver-

kärzt: Lich. capens.)

——, A monograph of lichens found in Britain. I. London 1894.

Fries, TH. M., Genera Heterolichenum europ&ea recognita. Upsala 1861.

(Verkärzt: Gen. Heterolich.)

——, Lichenographia scandinavieca. I. Upsalie 1871. (Verkärzt:

Lich. scand.)

GraAY, S. F., Natural Arrangement of British Plants. I: London 1821.

KoERBER, G. W., Systema lichenum Germanie. Breslau 1855. (Ver-

kärzt: Syst.)

=—=—, Parerga liehenologica. I... Breslau 1859. (Verkäörzt: Parerga.)

LAMY DE LA CHAPELLE, E., Catalogue des lichens du Mont-Dore et de

la "Haute-Vienne. Paris 1880.

MASSALONGO, A., Ricerche sull” autonomia dei Licheni crostosi. Verona

1852. (Verkärzt: Ricerche.)

MÖLLER (ARGOVIENSIS), J., Lichenes argentinienses. (Flora 1890.) (Ver-

kärzt: Lich. argent.)

——, Lichenes sebastianopolitani lecti a cl. D:r GLAzIoN. (Nuovo Gi-

ornale botanico Italiano. Vol. XXI. 1889.) (Verkäörzt: Lich.

Sebastian.)

——, Lichenes Yatabeani, in Japonia lecti a cl. Prof. YATABE missi.

(Nuovo Giornale botanico Italiano. Vol. XXIV. 1892.) (Ver-

kärzt: Lich. Yatab.)

——, Conspectus systematicus lichenum Nov&e Zelandie. (Bulletin de

I'Herbier Boissier. Vol. II. Appendix 1.) Genéve 1894. (Ver-

kärzt: Consp. lich. Nov. Zel.)

o——, Lecanorge et Lecidee&e australienses nove. (Bulletin de I'Herbier

Boissier. Vol. III.) Genéve 1895. (Verkärzt: Lecan. & Lecid.

austral.)

NORMAN, J. M., Conatus premissus redactionis nove generum nonnullo-

rum lichenum. (Magazin for Naturvidenskaberne. Bd. VII. H. 3.)

Christiania 1852.

50 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

NYLANDER, W., in: Flora oder Allgemeine botanische Zeitung. (Variis

annis.)

——, Lichenes Scandinavie sive Prodromus lichenographie Scandina-

vie. (Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora fennica förhand-

lingar. Ny serie, andra häftet.) Helsingfors 1861. (Verkärzt:

Lich. Scand.)

——, Lichenographie Novo-Granatensis prodromus. (Acta Societatis

scientiarum fennice. Tom. VIL) Helsingforsie 1863. (Verkärzt:

Lich. Nov. Gran. I.)

——, Lichenes Nove&e Zelandixe, quos ibi legit anno 1861 D:r LANDER

LinNpDsAY. (The Journal of the Linnean Society. Vol. IX. Bo-

tany.) London 1866. (Verkäörzt: Lich. Nov. Zel.)

——, Prodromus flore Novo-Granatensis . . .. par MM. J. TRIANA

et J.—E. PLANCHON. Lichenes, additamentum. (Annales des scien-

ces naturelles. 5ieme sér. Botanique. Tome VIL) Paris 1867.

(Verkärzt: Lich. Nov. Gran. Addit.)

——, Lichenes Nov& Zelandi&e. Paris 1888. (Verkärzt: Lich. Nov. Zel.)

——, Sertum Lichenee tropice e Labuan et Singapore. Paris 1891.

(Verkärzt: Labuan & Singap.)

STIZENBERGER, E., Beitrag zur Flechtensystematik. (Bericht ber die

Thätigkeit der St. Gall'schen naturwissenschaftlichen Gesellschaft

während des Vereinsjahres 1861.) St. Gallen 1862.

TREVISAN, V., Nuovi studii sui licheni. (Revist. period. dei lav. della

Academia di sc., lett. ed arti di Padova. Vol. III.) Padova 1855.

(sec. KREMPELHUBER. — 1857 sec. BELTRAMINI.)

——, Fragmenta lichenographica. (Flora 1855).

TUCKERMAN, E., Supplement to An HEnumeration of North American

Lichenes. I. (The American Journal of Science and Arts. Se-

cond Ser. Vol. XXV. 1858.) (Verkärzt: Suppl. I.)

——, Lichens of California, Oregon and the Rocky Mountains; so far

as yet known. With an Appendix. Ambherst, Mass. 1866. (Ver-

körzt: Lich. Cal.)

Index nominum

partis systematice.

Beltraminia TREV. (gen.)

Beltraminia (TREV.) MALME (seöt7)

Buellia (D' NTRs.)

B. atrofuscata WaAINIO .

B. radiata TUCK.

Catolechia (FLOoT.)

C. tenuis MöLL. ARG. .

Conradia MaALME (subsect.)

Dimelzena (NoRrM.) BELTR. (gen.).

Dimelzxena (NorM.) STiz. (sect.)

Eurinodina STI1Z. (sect.) . BY

Eurinodina (SrIz.) MALME (sect.) .

Lecanora (AOH.) NYL.

2equata NYL.

colobinoides NYL..

. confragosula NYL. .

. diplinthia NYL.

. homobola NYL.

. insperata NYL. 3

. intrusa KREMP. & NYL.

lepida NYL..

metabolica ACH. .

mougeotioides NYL.

moziana NYL.

oreina NYL.

paupercula INTE

propior NYL.

sophodes NYL.

. subalbida NYL.

. subsophodes NYL.

. thiomela NYL..

xanthophea NYL.

Lecidea f(AcH.) NyL.

L. insperata NYL.

L. lepida NyiL..

L. prospersa NYL.

Mischoblastia Mass. (gen.)

RE RA AN SS

pyreniospora NYL. var. Äubessela NYL.

22 MALME, FLECHTEN DER ERSTEN REGNELL SCHEN EXPEDITION. II.

Mischoblastia (Mass.) MALME (sect.). .

Orcularia MALME (sect.). .

Pachysporaria MALME (subsect.)

Rinodina (Acu.) Sriz.

FF by fd FD 0 by i bu bu fd FO Hd by bd by bd FJ Fd bd by by fö Fd Fd Hd by by Fd by Fb FF pF FD FD FD fd

antarctica MULL. ARG.

araucarie MULL. ÅRG..

argentiniana MULL. ARG.

articulata BAGL. .

ascociscana TUCK.

. atrocinerea (DUF.) ARN. .

biatorina KOERP. .

. calcarea ÅRN..

cana ÅRN. SV TN LST

chrysomelzena (ACH.) TUCKE.

. colorans WAINIO

confragosula (NYL.) MÖLL. ARG.

. Cconnectens MALME .

Conradi KOERB.

- conspersa MULL. ARG. SAC

» var. buelliacea MULL. ARG.

. deminuta MALME

deminutula STIZ.

diffracta MÖLL. ARG. .

diffractella MULL. ARG.

discolor (HEPP.) ÅRN.

. dispersa MALME .

. dolichospora MALME .

elegans MöULL. ARG.

exigua (ACH.) ÅRN.

flavonigella TUCKE.

griseosquamosa WAINIO .

. gyalectoides MöLL. ARG.

haplosporoides MöÖLL. ARG. .

. homobola (NYL.) WaAINIO

homoboloides WAINIO

Hueana WaINnI1o .

Häfferiana MöÖLL. ARG.

. insperata (NYL.) MALME Ke

. intrusa (KREMP. & NYL.) MALME .

levigata (ACH.) MALME

. lepida (NYL.) WaAINIo

lepida MöLL. ARG. .

lusitanica ÅRN. 2 SEA STEN AS

maculans (KREMP.) MöÖLL. ARG. .

. megapotamica MALME

metabolica KOERB. .

metabolica ANZI . 3

metabolica MULL. ARG. .

> f. leioplaca MÖULL. ARG.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 1.

a a a

metabolica var. RA MöLL.

milliaria TUCK.

milvina (WAHLENB.) Tu. RR

minutula MöÖLL. ARG. .

. Mälleri MALME .

nimbosa (FR.) TH. FR.

oreina (ACH.) WAINIO .

oreina MASS.

oxydata MASs.

pachyspora MöLL. ARG.

paupercula (NYL.) MöLL. ARG. .

pheocarpa (FLOERKE) WAINIO

. physcieformis MALME.

. prasina MÖLL. ARG.

. pyrina (ACH.) ARN.

radiata TUCK.

. BRegnellii MALME .

. roboris (DUF.) ARN. .

Schweinfurthii MÖLL. ARG. .

sophodes (ACH.) HELLBOM .

squamulosa BAGL.

subsquamosa MöÖLL. ARG.

tenuis MULL. ARG.

thysanota TUCK.

turfacea (WAHLENB.) Da FR.

. ventosa MALME

versicolor MULL. ARG.

viridis MÖLL. ARG. .

Tryckt den 31 maj 1902.

Pp:

- 44

SRA

326

Säl

ROSE Fr

hå

[24 Ah

” Li

sir Vi 9

- (fa &

; fy

i [Le

ij U

| "i

| Ci ä

Lå gu! 9

VA Gr

RA vi

q r öl T

| : '

LER hå |

PE 4

fr PL

| IE IKEA SÅ LR

jt: IM

" nt TT

åd

Ce lg

Når fre

ide 5

, -—

gå RJ

SA od a Äg HETER ss re AO POLERA VO ANG ER TROS

UR BCE Lä SERA IAS URDE YH

Up Reste

FINE

UNCL,

ä j

TNA

EK le oe MI IR DON ERRIN SÄD

| i KIDS"

ALM 1 CA KULA AT | Ad

FOR dd vd

LS |

6 TT

IAS HMÖREN

FS BAN

TEA

I HÅ OM |

KIT OER IE RNA

ösa FONT ET YNSER "

SAN VR

AA KR ir.

uf KRT AN

EE TE PRE

ERF VI SR:

ägd,

un É NA tal allt!

d Mm LME RA |

| kb EE

I | ON 1315 oh UR

j 2

ah » JR

ou PAREN

0 AR cs ANG sd

. WILL i inl YT Sn Hå

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 28. Af. IIL. N:o 2

BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN

OM DE SVENSKA

TAX TERAGA-ARTERNAS

YTTRE BYGGNAD OCH INDIVIDBILDNING

GUNNAR LINDMARK.

MED 5 TAFLOR.

INLEMNAD DEN 12 DECEMBER 1901.

GRANSKAD AF V. WITTROCK OCH J. ERIKSSON.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTEYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1902

ETS EOWILAT SATIN KENSNRT DNS OVE AREAN GRE bröd NER

2 a SS fl ANN kt UK TE dv ra OR

AR MOGRAA JAPT TASK 4

ÅT p AV Mr Td Rv

RE TS EE LAN

PR VIKT HA ADA THE

; AE

SVAVANIRIN KTV IK HADDTA

ARAMOVLI HAVKUE

MATER vid

värna & vIMNEree ENN AR VN AEA åsna

SC I

[nertoljande uppsats afser att lämna ett litet bidrag till

kännedomen om våra svenska Saxifraga-arters yttre byggnad

och individbildning. Äfven den inre byggnaden har varit

föremål för mina undersökningar, men har jag 1 det följande

endast omnämnt vissa detaljer, hvilka kunna äga något in-

tresse. De två i Norge, men icke i Sverige förekommande

arterna hafva endast i korthet berörts.

Flere forskare, särskildt WARMING! och ENGLER, hafva

undersökt dessa växter, hvarför åtskilligt af det följande är

förut bekant, men då ett utelämnande af förut publicerade

iakttagelser skulle gjort framställningen mera ofullständig,

har jag ansett mig böra medtaga både nytt och gammalt,

De forala delarne hafva särskildt genom WARMINGS och

LINDMANS undersökningar blifvit ganska grundligt kända,

hvarför jag ägnat mindre tid åt dessa delars granskning.

Något mindre fullständigt känd torde de vegetativa de-

larnes yttre byggnad vara. Mycket sparsamma äro de i litte-

raturen förekommande uppgifterna om arternas groddplants-

och förstärkningsstadier, ehuru groddplantorna i allmänhet

äro lätta att erhålla och visa åtskilliga egendomligheter.

Endast genom att följa med groddplantans hela utveckling

kan man riktigt lära känna den fullbildade växtens skott-

byggnad och vegetativa individbildning, hvarför jag nedlagt

ganska mycket arbete på groddplantsutvecklingens under-

sökande, dels på i naturen insamlade plantor, dels på sådana,

som jag själf dragit upp från frö, hufvudsakligen insamladt

i Norge.

Då utvecklingen lättast och fullständigast kan följas på

plantor uppdragna från frö, äro efterföljande beskrifningar

! Se litteraturförteckningen.

4 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

och teckningar öfver arternas yngre stadier hufvudsakligen

gjorda efter sådana groddplantor, hvarjämte jag, för så vidt

jag haft tillgång till i naturen insamlade groddplantor,

granskat dessa, dels i afsikt att komplettera mina iakttagel-

ser, dels för att se, huruvida odlingen medfört några afse-

värda förändringar 1 plantornas byggnad och utseende. En-

dast af nio bland Sveriges tolf arter har jag genom odling

lyckats skaffa mer eller mindre fullständiga groddplants-

serier. Af fyra bland dessa arter har jag måst nöja mig

med endast odlade groddplantor, under det jag af de öfriga

fem erhållit tämligen rikligt i naturen insamladt material.

Detta senare gäller framför allt S. tridactylites och S. gra-

mulata, hvilka såsom låglandsarter äro lätt tillgängliga.

Materialet för undersökningen af de fullbildade växterna .

har insamlats dels i mellersta Sverige under olika år, dels i

Jämtland åren 1894 och 1899, och dels på Dovre 1894. Dess-

utom hafva studier gjorts i Upsala universitets och Natur-

historiska Riksmuseets i Stockholm samlingar.

Redogörelsen för mina undersökningar har jag indelat i

en allmän och en speciel del, i hvilken senare arterna stå

ordnade i enlighet med det i den allmänna delen gifna sche-

mat. TIakttagelser af hufvudsakligen systematiskt och flori-

stiskt intresse hafva i allmänhet uteslutits.

För uppslaget till dessa undersökningar har jag att tacka

min vördade lärare, Professor F. R. KJELLMAN, och vill jag

härmed till honom frambära mitt uppriktiga tack härför och

för det intresse och den välvilja, jag under min studietid i

Upsala städse fått röna från honom.

ALLMÄN DEL.

Groddplantsutvecklingen.

Groningen visar det för dicotyledona växter typiska för-

loppet och försiggår hos alla arterna på i hufvudsak samma

sätt.

Fröna af de arter, som förekomma 1 låglandet, nämligen

S. tridactylites, S. adscendens och S. granulata, gro kort efter

mognaden, och plantorna hinna redan samma år utveckla en

liten bladrosett. Det samma är förhållandet med S. adscen-

dens i alpina trakter, åtminstone på platser, där vegetations-

perioden ej är allt för kort och ogynnsam för frömognad.

Fröna af den alpina arten S. caespitosa gro vid odling kort

efter mognaden, men huruvida de i naturen på gynnsamma

lokaler hinna gro redan under mognadsåret, har jag ej kun-

nat med säkerhet konstatera. Dock tror jag, att så kan vara

förhållandet, eftersom artens frön mogna tidigt, framför allt

i hufvudskottets terminala frukt. De öfriga undersökta ar-

ternas frön mogna mer eller mindre mot slutet af den alpina

regionens korta vegetationsperiod, hvarför de i naturen gro

först följande vår. Inomhus kan man dock redan under mog-

nadsårets höst bringa till groning fröna af de alpina arterna

med undantag af S. stellaris och S. rivularis, hvilka behöfva

en eftermognadsperiod och först på våren blifva grobara.

För S. rivularis kan denna hvilperiod förkortas, om man un-

der hösten någon tid utsätter fröna för köld, hvarefter de

genast kunna gro. Däremot tyckes hos SS. stellaris frysning

ej kunna förkorta frönas långa hvilperiod.

6 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

På fröskalet finnas mer eller mindre talrika och stora

papiller, som medverka vid fröets förankring vid jordytan.

Såsom ju ganska naturligt är, tyckes papillutvecklingen i

regel vara starkare hos de på torra och blåsiga lokaler väx-

ande arterna.

Något för flera Saxifraga-arter utmärkande är den starka

utbildningen af rothår redan på den ur det brustna fröskalet

framstickande hufvudroten. WNärskildt S. tridactylites, S. ad-

scendens, S. caespitosa och S. granulata utmärka sig i detta

afseende. Hos dessa har nämligen hufvudroten absorbtionshår,

redan då den börjar visa sig, ja hos S. caespitosa äro till och

med rothåren det första man får se vid fröskalets bristande.

Dessa fyra arter äro bland dem, som bruka växa på de sam- .

tidigt torraste och för blåst mest utsatta lokalerna. För öf-

rigt gro dessa arters (S. caespitosa?) frön under mognadsåret,

d. v. s. under hög- eller eftersommaren, då jorden ej inne-

håller särdeles mycket fuktighet, hvarför en stark rothårsut-

veckling är af vikt för groddplantorna. Alla de öfriga ar-

ternas frön gro däremot, såsom förut är nämndt, först våren

efter mognaden, då ju jorden under en längre tid är genom-

dränkt med fuktighet, uppkommen genom smältande af fjäl-

lens snömassor. Att för alla dessa arter en betydligt svagare

rothårsutbildning är tillfyllest för det groende fröets förank-

ring vid jorden och fuktighetens uppsugande, är lätt att inse.

Af de vårgroende arterna växa S. oppositifolia och S. nmivalis

liksom de fyra nyss omnämnda arterna på mer eller mindre

torra och blåsiga lokaler. Båda arternas groddplantor få

talrika rothår först sedan roten hunnit växa ut ett litet stycke

ur fröskalet, och särskildt hos S. nivalis nå håren slutligen

en betydande längd. Af de undersökta arterna hafva 5.

aigoides, S. stellaris och S. rivularis (likaså den norska arten S.

Aizoon) den svagaste rothårsutbildningen, hvilket står i sam-

band med dessa arters fuktiga och mera skyddade växtplats.

Mängden och storleken af rothåren på den unga grodd-

plantans rot stå således i samband med växtlokalens beskaf-

fenhet med afseende på fuktighet och blåst.

Själfva groningen försiggår på 1—2 veckor. Hjärtbladen

äro oskaftade, ungefär 1 mm. långa, mer eller mindre ägg-

runda — aflånga, glatta. Hypokotylens längd är endast

4—5 mm.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 28. AED. III. N:0 2. 7

Hos nästan alla arterna framkomma mycket tidigt från

hypokotylen birötter, ibland till och med innan hufvudroten

ännu fått någon sidorot. Af de undersökta arterna saknar

endast S. oppositifolia birötter från hypokotylen, hvarför hos

denna art hufvudroten under en längre tid ensam får sköta

näringsupptagandet och fästandet. Såsom äldre får dock SS.

oppositifolia birötter; sådana finnas hos alla de svenska ar-

terna.

Hos alla de i detta afseende undersökta arterna utom

S. granulata kommer groddplantans hufvudskott förr eller

senare, i regel efter 2—3 år, 1 blomning. För S. granulatas

egendomliga förhållande härvidlag kommer i det följande att

utförligt redogöras. Säkerligen förhåller sig S. cernua, af

hvilken jag ej lyckats erhålla groddplantor, på liknande sätt

som S&S. gramwata.

Organografisk öfversikt öfver de skandinaviska arterna.

4) Endast sexuel individbildning. Bienna hapaxanter. Huf

vudroten kvarlefver alltid jämte birötterna under indivi-

dens hela lifstid. Endast ofvanjordiska skott. Styft,

ortotropt skott. Första året bildas en tätbladig rosett,

andra året en glesbladig floral axel. Enstaka växtsätt.

a) Birotbildning svag. Birötter endast från hypokotylens

bas (fungera endast såsom grenar af hufvudroten).

S. tridactylites. DL.

b) Birotbildning starkare. "Talrika birötter från epikoty-

len (öfvergång till rhizontypen).

S. adscendens. L.

B) Både vegetativ och sexuel individbildning.

a) Tydligt perenna. MHufvudroten kvarlefver flera år. En-

dast ofvanjordiska skott (dessas äldsta delar ofta något

nedsänkta i marken.) Skottets vegetativa del tätbla-

dig; den florala axeln glesbladig. Tufformigt växtsätt.

a) Hufvudrot typiskt kvarlefvande under individens

hela lifstid (kan stundom efter många år ersättas

af birötter). Vegetativ individbildning följaktligen

ingen eller svag.

LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

7) Sidoskottbildning oregelbunden, ej ur några vissa

bladveck. Skott mera slaka, nedliggande. Tyd-

lig floral axel saknas.

8. oppositifolia. LDL.

2) Sidoskottbildning regelbunden, basipetal, ur de

1—3 öfversta bladvecken af det vegetativt flo-

rala skottets vegetativa del. Skott tämligen upp-

räta. Floral axel tydlig.

S. caespitosa. LL.

8) Hufvudrot typiskt efter flera år ersatt af birötter.

Vegetativ individbildning ganska stark. Sidoskott-

bildning oregelbunden. Skott tämligen uppräta, båg-

böjda. Floral axel ganska tydlig.

S. aizoides. LL.

b) Hufvudrot ganska tidigt bortdöende, ersatt af ett birot-

system (stundom (ofta?) kvarlefver hufvudroten till

blomningen). Vegetativ individbildning regelbundet

förekommande. Mer eller mindre underjordiskt och

tätbladigt rhizom; styf ortotrop floral axel.

a) Tydligt perenn. Sidoskott mer eller mindre utlö-

pande, nästan trådsmala, tämligen oregelbundet ut-

gående från de långa, fina, underjordiska skottde-

larne. Kraftskott saknas. Moderskottets rhizomdel

kvarlefver 1—få år. Vegetativ förökning starkast

(nästan ensamt förekommande?) Floral axel bladig.

S. Hirculus. LDL.

8) Tydligt perenna. Sidoskottbildning regelbunden, ba-

sipetal, ur de 1—3 öfversta bladvecken af det vege-

tativt florala skottets vegetativa del. Det öfversta

är kraftskott, som fortsätter uppbyggandet af det

sympodiala rhizomet. Moderskottets rhizomdel kvar-

lefver vanligen i flera år, ingående i skottkedjan.

Sidoskott mera sällan utlöpande. Vegetativ för-

ökning svag. Floral axel bladlös. Enstaka eller

något tufformigt växtsätt.

S. stellaris. LDL.

SU Mivalis. fo:

S. hieraciifolia. W. o. K.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 28. AFD. III. N:0 2. 9

y) Mer hapaxantisk utvecklingsgång. BSidoskott bildas

oregelbundet ur få—flera af moderskottets bladveck.

Kraftskott saknas. Ingen sympodial skottkedja.

Moderskottet dör fullständigt mer eller mindre

snart efter fruktsättningen, ej ingående i någon

skottkedja. Vegetativ individbildning stark. Floral

axel bladig. Ofta något tufformigt växtsätt.

7) Flerårig utveckling. Flera år vegetativt, ett år

vegetativt floralt lif: Förökningsskott tämligen

fåtaliga, utlöpande.

S. Cotyledon. LL.

S. Aizoon. Jacq.

2) Typiskt tvåårig utveckling. Ett år vegetativt,

ett år vegetativt foralt lif. Förökningsskott ur

de flesta nedre bladvecken; de öfversta skotten

tämligen uppräta, de nedre mer eller mindre ut-

löpande.

i) Förökningsskott direkt utväxande (ofta an-

tydning till lökbildning).

S. rivularis. DL.

Ti) Förökningsskott utväxa ur förökningslökar på

rhizomet.

”) Sexuel individbildning ganska svag. Flo-

ral axel med endast florala sidoskott.

S. granulata. [L.

"") Nexuel individbildning saknas nästan full-

ständigt. Floral axel äfven med rent vege-

tativa sidoskottknopplökar. Florala sido-

skott mer sällan förekommande.

S. cernua. L[.

De vegetativa delarne.

Beträffande rotsystem och skottbyggnad hänvisas till

ofvanstående öfversikt.

Den florala axelns längd och förgrening är mycket olika

hos olika arter. S. oppositifolia saknar särskild floral axel;

10 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

blomman sitter nämligen ensam i spetsen af det tätbladiga

skottet, och först under blomningen sträckas de närmaste

internodierna, hvarigenom bladparen där komma att sitta

glesare. De andra arterna hafva en mer eller mindre tyd-

ligt urskiljbar floral axel. Hos SS. stellaris, S. nivalis (och

S. Meraciufolia) är den rent foral, under det den hos de

öfriga arterna är vegetativt foral. I allmänhet är axeln

styf och fast, ortotrop, men hos S. aizgoides och S. rivularis

är den mera slak och lutande.

S. oppositifolia har aldrig mera än en blomma i toppen

af skottet. De andra arterna hafva en mer eller mindre rik

blomställning. Blomställningen är i allmänhet sicksack-

knippen i klase- eller kvast-lik ställning. Hos S. granu-

lata (ej alltid) och SS. Cotyledon bära de nedre sidoaxlarna

flera än en af andra ordningen; blomställningen blir då mera

invecklad. HNidoaxlar af högre ordning än den fjärde finnas

aldrig.

Förbladens ställning är alltid ungefär likadan. Det ena

står invid axelns stödjeblad och vänder kanten mot detta.

Det andra sitter högre upp ungefär midt emot det förra och

stödjer ofta en sidoaxel af högre ordning. Det nedre för-

bladet ryckes ibland upp på axeln, och stundom kunna båda

sitta vid axelns bas. Hos S&S. mivalis och S. Cotyledon kunna

förbladen reduceras eller försvinna.

De olikheter, som örtbladen visa, äro af mera systema-

tiskt intresse. Bladen äro spiralställda hos alla arter utom

S. oppositifolia, som har motsatta. Med afseende på form

och flikighet finnas, som väl bekant, många variationer, från

jämnbreda till njurlika, från helbräddade till flikade till ba-

sen, från oskaftade till långskaftade. Nervigheten är olika

efter bladets form; alltid kombineras nervgrenarne med hvar-

andra till ett nät. Ingen nery kan genom sin storlek tyd-

ligt urskiljas såsom hufvudnerv, utan äro alla grenarna un-

gefär jämnstora. I bladets eller flikarnas spets sammanstöta

(vanligen) tre nervgrenar. Där finnes en epithemväfnad med

vattenporapparat. Kraftigast är denna hos S. Cotyledon,

(S. Aizoon), S. amigoides och S. oppositifolra, hvilka alla hafva

den nedsänkt i en grop och täckt af en mer elier mindre

stark kalkskorpa. Med afseende på hårigheten kunna bladen

vara cilierade. till täthåriga.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:o 2. ll

Örtbladen kunna i allmänhet öfvervintra. Detta är för

växten af betydelse på så sätt, att bladen kunna passa på

hvarje gynnsamt ögonblick till assimilation och på detta sätt

påskynda utvecklingen. När nästa år nya örtblad framkom-

mit, dö de gamla såsom varande öfverfödiga. S. Cotyledons

(och S. Atizoons) blad kunna lefva flera år. Kvarsittande

döda blad skydda ofta de såsom friska öfvervintrande.

Blomman.

Blommans byggnad är i hufvudsak densamma hos alla

arterna, ehuru betydande afvikelser finnas.

Med afseende på pollinationen finnas fera olikheter. En

regel tyckes vara, att de arter, som hafva den svagaste ve-

getativa förökningen, hafva autogam pollination. Tydligt

autogama äro: S. tridactylites och S. adscendens (sakna full-

ständigt vegetativ förökning), S. caespitosa och S. oppositi-

folia (sakna nästan fullständigt vegetativ förökning), S. m-

valis (och S. IMeracifolia) (svag vegetativ förökning) samt

S. rivularis (ganska riklig vegetativ förökning). Af dessa

arter luta S&S. caespitosa, S. nivalis (och S. MMeraciifolia) åt

proterandri, S. oppositifolia och S. rivularis åt proterogyni.

De senare äro ganska starkt proterogyna. S&S. tridactylites

och S. adscendens luta ej bestämdt åt någotdera hållet. De

festa af de autogama arterna hafva små, trånga, föga ly-

sande blommor. Egendomligt är, att den med stora, grant

färgade och i ögonen fallande blommor försedda S. oppostiti-

folia är autogam.

Tydligt proterandriskt dichogama äro: S. stellaris (sva-

gare vegetativ förökning), S. aizoides, S. Hirculus, S. Coty-

ledon (och S. Aizoon) (starkare vegetativ förökning), S. gra-

nulata (hufvudsakligen vegetativ förökning) samt S. cernua

ensamt förekommande).

Den sexuela individbildningen står äfven i ett visst för-

hållande till den vegetativa. I allmänhet gäller således

regeln: ju starkare vegetativ förökning, desto svagare och

osäkrare är den sexuela.

Hos nästan alla arterna kan man i högre eller lägre

grad iakttaga en olikhet hos skottets toppblomma. Denna

112 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA. XY

visar oftast en antydan till att blifva honblomma och har

då ett kraftigt, hastigt utveckladt gynecium, under det an-

dreciet är svagare, stundom reduceradt. Tydligast har jag

iakttagit detta hos S. granulata, S. caespitosa och S. cernua.

Sällsyntare äro hanblommor; sådana har jag sett några få

hos S. granulata. Hos S. cernua äro dessa de vanligast före-

kommande.

Ståndarrörelser finnas hos alla arterna. Hos de auto-

gama böja sig ståndarne tämligen samtidigt in och stå tätt

omslutande pistillerna för att pollinationen skall ske så fort

och säkert som möjligt. Däremot sker inböjandet hos de

dichogama arterna successive, så att endast få ståndare på

samma gång stå inböjda, dels för att förlänga blomningstiden

och härigenom trygga pollinationen, dels för att icke af-

stänga tillträdet till honingen i blommans botten. Åtmin-

stone flera af de autogama arterna hafva honing, men för

dem är det ej af betydelse att blifva beröfvade densamma.

Efter frömjölets aflämnande böja sig ståndarne åter ut mot

kronbladen, och i de dichogama blommorna intaga nu mär-

kena ståndarknapparnes förra plats. Efter befruktningen

böja sig de ännu kvarlefvande ståndarsträngarna åter in och

omsluta tätt den unga frukten för att senare medverka vid

fröspridningens reglerande (när strängarne äro så långa, att

de nå öfver kapselns mynning).

Kapseln öppnar sig genom en mer eller mindre bred

spricka upptill. En ganska stark skakning behöfves för att

fröna skola slippa ut. Fröna äro hos alla arterna mycket

små och innehålla riklig hvite, hvari embryot ligger inbäd-

dadt. Fröhvitens celler äro fyllda af rundade, olikstora

protein korn. Dessutom är fröhviten rik på fett. Papiller

på fröskalet finnas allmänt. Sådana saknas hos S. nivalis

och S. oppositifolia (huru S. Hirculus, (S. Meracufolia) och

S. cernua förhålla sig i detta afseende, vet jag ej)

Särskildt hos arter med rik förgrening varar blomnings-

tiden mycket länge genom blommornas oliktidighet. 'Topp-

blomman har öfvergått till en långt utvecklad frukt, innan

ännu de sista blomknopparna slagit ut. De enskilda blom-

mornas varaktighet har jag ej undersökt.

SPECIELL DEL:

S. tridactylites L.")

tek 16, lag SL

Utvecklingen från frö. (Förutom odlade groddplantor

hafva vilda sådana undersökts.) Ungefär 8 dagar efter så-

ningen utträder lillroten ur fröskalet och är, redan då den

först visar sig, försedd med några långa rothår (bild. 1—2).

Omkring 4 dagar härefter afkastas fröskalet, hvarefter de

tjocka, äggrundt rektangulära hjärtbladen breda ut sig.

Hypokotylen är nu omkring 5 mm. lång, bärande de relativt

mycket små hjärtbladen. Inom kort utbryta vid hypokoty-

lens bas flera birötter i hvarandras omedelbara närhet. Sam-

tidigt framkomma de första primordialbladen (bild. 3), hvilka

hafva en till ett kort och bredt skaft afsmalnande äggrund

skifva, beklädd med glest ställda glandelhår. Egendomligt

för denna art är, att hypokotylen fortsätter att växa både

på längden och tjockleken, allt under det flera birötter fram-

komma från dess bas invid de förra (bild 4). Hufvudroten

får sidorötter, ehuru ej särdeles talrika; likaså förgrena sig

birötterna. De följande primordialbladen äro allt större och

större samt längre skaftade än de första. Först när plan-

tan är nära att öfvergå i det florala stadiet, utvecklas in-

skurna blad.

Fröna mogna tidigt, redan 1 juni, och kunna genast gro.

Groddplantan hinner därför före vinterns inbrott bilda en

bladrosett, som öfvervintrar med friska blad, färdiga att vid

1) Jfr ÅXELL; ENGLER (I) och (11); KERNER: MÖLLER (II); WARNSTORF.

14 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

första möjliga tillfälle återupptaga det afbrutna assimilations-

arbetet. Häraf kommer det sig, att arten så tidigt på våren

hinner komma i blom. Tidigt på våren äro de flesta exem-

plarens blad mer eller mindre starkt rödt, stundom grant

mörkrödt färgade genom antokyan i epidermiscellernas cell-

saft.

S. tridactylites är en bienn hapaxant och saknar all slags

vegetativ individbildning. Enligt ENGLER, C. HARTMAN m. fl.

skall arten vara annuell, enligt C. F. NYMAN annuell eller

bienn. Enligt mina iakttagelser är den alltid bienn; den

skulle ej hinna komma i blomning så tidigt på våren, om

den vore annuell. Under en ovanligt lång och fuktig som-

mar har jag verkligen observerat några få individer, hvilka

blommade redan under groningsårets höst.

De vegetativa delarne. Rotsystemet är ganska svagt och

utgöres af en hufvudrot med sidorötter samt talrika birötter

(bild 4). Dessa senare utgå alla från hypokotylens bas nära

hvarandra och äro alla ungefär lika starka sinsemellan och

som hufvudroten, hvarför denna ej är så tydligt urskiljbar.

Skottet saknar underjordiska delar och kan indelas i två

partier: 1) hypokotylen, som finnes kvar mycket tydlig hos

den blommande plantan; 2) den bladiga delen, stjälken.

Hypokotylen är 5—58 mm. lång, 0,5—0,9 mm. tjock. Dess

yttersta cellskikt aflösas såsom en hinna, när växten blir

äldre. Hypokotylen liknar till det yttre en rot och kan vid

hastigt påseende tyckas vara hufvudroten. Äfven dess inre

byggnad liknar rotens. Centralcylindern, hvilken redan hos

groddplantan är stark, tillväxer kraftigt, särskildt i hadrom-

delen, och får cellerna starkt mekaniskt utbildade, under det

epidermis och den fåskiktiga, mycket storcelliga barken små-

ningom dö bort. Då hypokotylen hos denna art förblir ofvan

jordytan och skall bära växtens alla öfriga ofvanjordiska

delar, är det naturligt, att den jämförelsevis långa hypoko-

tylens groflek och fasthet måste tilltaga i samma mån, som

plantan tilltager 1 storlek och tyngd.

Vid blomningens början är växten låg, men den blir

under £ruktsättningen betydligt högre. MNSidoskotten utveck-

las basipetalt; ju längre ned på stjälken de sitta, desto min-

dre utvecklade äro de. De nedersta knopparne hinna i van-

liga fall ej utvecklas till florala axlar, utom ifall stjälkens

BIHANG TILL K. SV. VET:-AKAD. HANDE. BAND 28. AFD: III: N:0O 2. 15

öfre del blir skadad, hvarvid dessa reseryknoppar i stället

utvecklas. Äfven utan denna orsak kunna de nedersta knop-

parna någon gång utväxa till långa grenar.

Blomskaften äro korta, men tillväxa efter pollinationen

till långa, styfva fruktskaft, flera gånger längre än fruk-

terna. Blomställningen blir ganska långsträckt med sido-

axlar af flera ordningar. Den ursprungligen terminala blom-

man sitter slutligen långt nere på stjälken, skenbart sido-

ställd. Särskildt på de nedre sidoaxlarne ryckes förbladet

ett kortare eller längre stycke upp på axeln. Någon gång

kan äfven stödjebladet ryckas upp på sin sidoazxel.

På torra ställen blifva plantorna ofta mycket små och

alldeles enkla med endast hela blad. Äfven hos stora exem-

plar kunna stundom flikiga blad alldeles saknas. I blad-

skifvan inkomma tre nerver, af hvilka en går rakt ut till

bladspetsen och bildar medelnerven, men denna är ej till sin

storlek skild från de båda sidonerverna. Parallellt med bla-

dets eller flikarnas kanter löper alltid en nervgren. TI bla-

dets och flikarnas spets sammanstöta tre nerver, hvilka sluta

under ett epithem med vattenporapparat.

Blomman. De små, glest ställda och föga skyltande

blommorna äro inrättade för autogami. I en nyss utslagen

blomma stå alla ståndarne uppräta, och en tydlig längd-

skillnad finnes mellan den yttre och den inre kransens stån-

dare. Äfven stiften äro uppräta med de stora, mot blom-

mans midt vända märkena papillösa och således redan färdiga

att mottaga pollen. Snart börja den yttre kransens stån-

dare böja sig in mot märkena, på hvilka de nu uppsprin-

gande knapparne aflagra sitt pollen. Uppspringningen bör-

jar 1 knappens midt, som först kommer i beröring med mär-

ket. Sedan alla den yttre kransens ståndare lämnat sitt

pollen, böja de sig tillbaka ut mot kronbladen. Snart böja

sig de inre ståndarne in mot pistillerna och lämna sitt pol-

len på märkena, hvarefter de böja sig tillbaka ut.

Efter pollinationen böja sig stiften utåt allt mera och

mera, så att de slutligen hos den mogna frukten komma att

stå 1 det närmaste horisontelt. Denna förändring 1 stiftens

riktning sker genom en tillväxt 1 fruktämnets öfre del, som

blir något uppsvälld och tränger ut stiften åt sidan. Under

fruktens tillväxt böja sig ståndarne, hvilkas strängar till-

16 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

växt efter pollinationen, in mot stiften och ligga utan ord-

ning omkring och mellan dessa. Snart falla knapparne af,

men strängarna kvarsitta länge för att bidraga till regleran-

det af fröspridningen. Frukten öppnar sig upptill genom en

spricka, som sedan utvidgas till en ungefär cirkelrund öpp-

ning. Kapseln är nästan klotrund och sitter på ett styft,

upprätt skaft, under det blommornas skaft äro veka och

böjda.

Trots autogamien är fröbildningen mycket riklig. Fröna

äro ovanligt små, endast 0,3 mm. långa, äggrunda, svart-

bruna. Skalet är tätt besatt med ytterst små papiller.

S. tridactylites är tydligt utbildad för ett biennt lif och -

passar ej för de alpina regionerna till följd af det slöseri:

med material, som äger rum genom hela plantans bortdöende

efter blomningen. Arten förekommer också hufvudsakligen .

i lägre trakter. Jag har förgäfves försökt att på konstgjord

väg i lös mossa frambringa vegetativ förökning genom af-

lösning af sidoskott. Endast vegetativt forala sidoskott ;

bildades, och någon birotbildning från dessa ägde ej rum.

S. adscendens L.")

Maten bild o-—t.

Utvecklingen från frö. (Både odlade och vilda grodd-

plantor hafva undersökts.) Groningen tillgår på samma sätt,

som hos S. tridactylites. Tiksom hos denna är lillroten, ge-

nast när den sticker ut ur fröskalet, försedd med långa rot-

hår (bild 5). Hjärtbladen äro knappt 1 mm. långa, ägg-

rundt fyrkantiga med tvär eller till och med något intryckt

spets. Exemplar med tre hjärtblad äro ej sällsynta, hos

denna art tyckas sådana förekomma vanligare än hos någon |

annan art. Till och med fyra hjärtblad har jag funnit hos

ett exemplar. Ungefär en vecka efter det hjärtbladen fram-

kommit, visar sig stamknoppen samtidigt med de första sido-

rötterna. Hjärtbladen äro nu något bredare och skaftade

samt mer afsmalnande mot basen. På detta stadium har

hypokotylen en längd af 5 mm. Fem veckor efter groningen

1) Jfr ÅXELL; ENGLER (I); LINDMAN.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 2. 17

hafva 2—3 primordialblad framkommit. De äro elliptiska,

afsmalnande till ett kort och bredt skaft, detta inberäknadt

3—4 mm. långa. I kanten och på öfversidan äro bladen tätt

beklädda med korta glandelhår. Hufvudroten har nu talrika

långa sidorötter, och dessutom hafva ett par birötter fram-

kommit vid hypokotylens bas strax ofvanför hufvudroten.

Vid två månaders ålder har groddplantan omkring fem så-

dana birötter, sittande nästan 1 en krans med hufvudroten i

midten. Äfven strax under hjärtbladen hafva två eller tre

birötter utvecklats (bild 7). Sedan utväxa ännu några flera

sådana, dels från hypokotylen och dels från basen af ett—

era primordialblad. Slutligen blir birotsystemet starkare

än hufvudroten. De första primordialbladen äro hela, de se-

dan framkommande äro i spetsen 3—05-tandade.

I fjälltrakterna, där denna art har sitt hufvudsakliga

hemvist, mogna fröna tidigt och kunna gro genast, sedan de

skakats ur kapslarna. Före vinterns inbrott hinna då ut-

vecklas ganska stora bladrosetter, som följande år blifva

orala. Efter blomningen dör hela plantan, och endast fröna

fortplanta växten. S. adscendens är således en bienn ha-

paxant, utan något slag af vegetativ förökning.

De vegetativa delarne. Med afseende på den yttre lika

väl som på den inre organisationen öfverensstämmer S. adscen-

dens hufvudsakligen med SS. tridactylites, men flera ganska

beaktansvärda olikheter finnas dock mellan dem. Dessa äro

följande.

Rotsystemet är ej lika enkelt som hos S. tridactylites;

en starkare utbildning af birötter äger nämligen rum. På

en blommande planta är det svårt att tydligt skilja biröt-

terna från hufvudroten. Rotsystemet är nämligen ganska

sammanträngdt, och dessutom hafva birötterna nått åtmin-

stone samma storlek som hufvudroten. Vid blomningstiden

äro hjärtbladen och primordialbladen förmultnade, hvarför

man ej säkert kan urskilja, hvilka birötter utvecklats ofvan-

för och nedanför hjärtbladen. Härtill bidrager, att hypoko-

tylen genom de tätt utgående birötterna blifvit oregelbunden

och tjock.

S. tridactylites har birötter endast vid hypokotylens bas,

under det S. adscendens har sådana äfven från hjärtbladens

och fera primordialblads bas (bild 7). S. tridactylites står

18 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

nära den växttyp, som har endast hufvudrot; dess birötter

utgå från nästan samma punkt som hufvudroten och fungera

såsom grenar af denna. S. adscendens visar en öfvergång

till den inom släktet Sazxifraga vanliga typen med birötter

från skottets bladfotregion, ersättande den snart bortdöende

hufvudroten.

Blomman. Denna afviker endast obetydligt från S. tri-

dactylites”. Tiksom hos denna äro blommorna utbildade för

autogami. De äro större, hafva kortare ståndarsträngar och

tydligare honingsvall kring stiften än hos S. tridactylites.

Kapseln är mera långsträckt, äggrund. Fröna äro mycket

små (0,4 mm. långa, 0,2 mm. breda), aflånga, svartbruna, tätt

besatta med små papiller.

S. tridactylites är en låglandsväxt, och S. adscendens,

som hufvudsakligen tillhör de alpina regionerna, borde hafva

en något olika organisation, eftersom den växer under andra

lefnadsvillkor. Men en sådan alpin utbildning kan endast

spåras. Kanske man häraf kan draga den slutsatsen, att

S. adscendens i en jämförelsevis sen tid börjat denna sin ut-

bildning och ännu ej hunnit längre därmed, än att den blott

är antydd.

Utbildandet af ett kraftigt birotsystem antyder, att ar-

ten sträfvar till att från bienn hapaxant blifva perenn polla-

kant. Det senare är för en alpin växt lämpligare, eftersom

det medför en betydlig materialbesparing, hvarefter alla

alpina växter sträfva. Den hos S. adscendens befintliga kon-

centreringen af bladen mot stjälkens bas pekar åt samma

håll; de perenna alpina växterna hafva i allmänhet nästan

alla bladen samlade till en rosett. Det förhållandet, att ro-

settbladen äro lefvande vid blomningstiden, är lättförklarligt.

Växten behöfver, för att under den korta vegetationsperioden

hinna fullborda hela sin utveckling, så mycket assimilations-

väfnad som möjligt; äfven här en materialbesparing.

Skulle S. adscendens utvecklas vidare i dessa riktningar,

skulle den få ett kort, birotbärande rhizom, och hufvudroten,

som redan nu är svagare än birötterna, skulle tidigt dö bort,

hvarjämte bladen ännu mera skulle samlas till stjälkens bas.

Man skulle då få en växtform, som till organisationen lik-

nade t. ex. S. Cotyledon och det skulle blott fattas, att

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 19

S. adscendens finge föryngringsskott. Liksom med S. tridac-

tylites har jag gjort fåfänga försök att med konst frambringa

rotslående föryngringsskott hos S. adscendens. Endast florala

eller vegetativt florala sidoskott bildades.

S. oppositifolia IL.!)

Tafl. I, bild. 8—15.

Utvecklingen från frö. [AT denna art har jag erhållit

endast odlade groddplantor.] Till fröets groning åtgå unge-

fär två veckor. Först sedan den ljusröda lillroten framkom-

mit, får den rikligt med rothår (bild. 8 och 9). Omkring tio

dagar efter groningen afkastas fröskalet, och de långsträckt

rektangulära, tjocka hjärtbladen framkomma. Dessa hafva

nära spetsen en obetydlig fördjupning med en vattenpor.

På ett exemplar hade de båda hjärtbladen till sin större del

sammanväxt med hvarandra på ena sidan. Efter ytterligare

tio dagars förlopp synas mellan hjärtbladen de första prim-

ordialbladen, och nu hafva några korta sidorötter framkom-

mit från hufvudroten. Primordialbladen äro, liksom alla de

senare framkommande örtbladen, korsvis motsatta, omvändt

äggrunda, trubbiga, tjocka, styfva och utåtböjda. I kanten

bära de mot basen korta, styfva hår eller smala tänder.

Strax innanför bladspetsen finnes en liten grop med en vat-

tenporapparat, täckt af en fin kalkkrusta. Internodierna mel-

lan de första primordialbladparen äro 1 början korta, men

sträckas sedan. Hufvudroten är nu rikt grenig (bild 10).

Redan när endast några få primordialblad framkommit,

börja sidoskott visa sig i hjärtbladens och primordialbladens

veck. Hufvudskottet lägger sig snart plagiotropt, under det

sidoskotten ännu äro mera styfva, men sedan dessa nått en

större längd, lägga sig äfven de. Hufvudroten är fortfarande

plantans enda rot.

Fröet gror troligen ej förr än året efter mognaden, och

plantan hinner blomma först under det tredje året.

De vegetativa delarne. Hufvudroten är mycket grof och

stark, rikt förgrenad. Birötter förekomma allmänt; de utgå

1!) Jfr ÅxELL; EKSTAM (I), (III), (IV) och (V); ENGLER (I) och (IT);

LINDMAN; MÖLLER (I); SCHULZ; WARMING.

20 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

från de nedliggande skotten och äro tämligen fina, men fasta,

mer eller mindre rikt förgrenade.

Arten växer i tufvor, hvilka allt efter växtlokalens be-

skaffenhet äro små, täta, eller lösa, utbredda. I individens

midt kvarlefver hufvudroten under många år, kanske i all-

mänhet till och med under individens hela lifstid.

På öppna, torra lokaler, särskildt högt uppe på fjällen,

blifva tufvorna relativt små, med korta, tätt hopträngda

skott. Hufvudroten är mycket lätt att finna hos sådana

exemplar, och därjämte finnas ofta talrika finare birötter från

de på jorden liggande skotten. Någon vegetativ individ-

bildning äger troligen ej rum hos dessa kortledade individer,

men såsom en ersättning härför bära de en stor mängd tätt

ställda blommor, hvarigenom den sexuella individbildningen

blir riklig.

I lägre regioner, särskildt på mera skuggiga, fuktiga

ställen på klippor, blifva skotten däremot långledade, ofta

mycket långa, till och med 25—30 cm. Till följd häraf bil-

das då inga täta tufvor, utan en lös matta med vidt kring-

krypande slaka skott, hvilka förgrena sig ganska rikligt.

Birötter från de nedliggande skotten tyckas förekomma säll-

syntare hos de lång- än hos de kortledade exemplaren. Huru-

vida någon nämnvärd vegetativ förökning äger rum hos de

långledade, vet jag ej bestämdt. Birötternas sparsamma före-

komst behöfver ej nödvändigt tala däremot.

Högfjällsexemplaren behöfva säkerligen talrikare biröt-

ter; de växa ju i allmänhet på öppna, för blåst utsatta plat-

ser, där de ofta stora tufvorna af stormar eller snövatten

lätt skulle ryckas bort, om de ej på flera ställen hade säkert

fäste 1 jorden. Dessa tufvade exemplar synas ej ägnade för

vegetativ förökning. De långledade, mera krypande exem-

plaren växa däremot på skuggigare och således för blåst

mera skyddade platser, med skotten antingen liggande löst

på jorden eller nedhängande öfver någon brant eller ibland

lös mossa. Skyddade, som de äro, behöfva de ej så talrika

fästande birötter. Sådana finnas mot skottens bas i obetyd-

ligt antal. Då skotten genom sitt växtsätt synas vara läm-

pade för vegetativ förökning, antager jag, att en sådan fin-

nes, ehuru sparsam. Hos de tufviga högfjällsexemplaren

ersätter den sexuella individbildningen, såsom nämndt, den

vegetativa. Hos de långledade äro blommorna betydligt

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 21

fåtaligare, hvilket tyckes tala för, att en vegetativ individ-

bildning därjämte finnes.

En mellanform mellan dessa två typer har mer eller

mindre täta tufvor med tämligen långa skott, hvilka kunna

vara tätbladiga, äfven om skotten ej äro särdeles samman-

trängda. På sådana exemplar har jag funnit den rikaste

utbildningen af birötter. Vanligen kan man återfinna huf-

vudroten, som är mycket grof, jämte hvilken finnas ganska

kraftiga birötter från skottens äldsta delar, och dessutom en

eller annan längre bort från hufvudroten. Genom bortdöende

af äldre delar isoleras skotten, hvarvid en birot får öfvertaga

hufvudrotens funktion, men någon riklig förökning på detta

sätt äger aldrig rum.

Skotten äro trubbigt fyrkantiga, glest korthåriga, såsom

unga örtartade, men blifva sedan fasta, bruna, genom en inre

mekanisk cylinder slitfasta. Ur bladvecken på föregående

års skott eller på detta års utvecklas sidoaxlar, hvilka upp-

repa moderaxeln. Äfven ur hvilande knoppar på äldre skott

kunna sidoskott utbryta. Förgreningen är oregelbunden och

kraftknopp saknas.

Bladen sitta korsvis motsatta. Mycket kortledade skott

synas härigenom fyrkantiga af de tätt tegellagda bladen

(bild. 11 och 12). Allra nederst äro bladfötterna med hvar-

andra sammanvuxna. Bladen äro styfva, köttiga, strax in-

nanför spetsen försedda med en liten grop, innehållande en

vattenporapparat, som täckes af en tunn kalkskorpa. Blad-

spetsen är trubbig och tjock. Bladkanten är fast, genom att

epidermiscellerna i och nära kanten hafva starkt förtjockade

väggar, särskildt ytterväggar. Kanten bär särskildt mot

basen ganska rikligt tämligen långa, styfva, krökta borst,

hvilka kanske rättare böra kallas smala tänder, emedan de

äro något breda, bestående af långsträckta, bredvid hvaran-

dra liggande celler. Nervaturen är enkel; i bladets nedre

del löper en nerv, som högre upp utsänder två—fera sido-

nerver. Dessa gå i större eller mindre bågar mot bladspet-

sen och sammanstöta småningom med hvarandra. I epithe-

met under vattenporerna förenas slutligen de sista grenarna,

bildande en trakeidkvast.

Såsom vissna kvarsitta bladen fera år på de gamla

skottdelarna; slutligen multna de dock bort, så att skotten

blifva nakna. De unga skottdelarna öfvervintra med friska

22 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

blad, hvilka kunna passa på hvarje gynnsamt ögonblick att

assimilera. Nästa år dö de snart.

Förr eller senare öfvergår ett skott till att blifva floralt

och utbildar då en terminal blomma, hvilken alltid är skot-

tets enda. Den har redan föregående höst hunnit långt i

utveckling och öfvervintrar tätt omsluten af de närmaste

örtbladen. Härigenom blir det möjligt för blomman att slå

ut mycket tidigt, ja, nästan tidigast af alla fjällväxter. Hos

denna art behöfver ej, såsom hos de andra, en lång floral

axel utväxa, utan blomman sitter nästan alldeles oskaftad,

omgifven af örtbladen. Först under blomningen sträckes

skaftet litet, så att frukten höjer sig något öfver bladmas-

san. Denna hastiga utveckling på våren är viktig för S. oppo-

sitifolia, som ju går synnerligen högt mot norden, där an-

nars fröna ej skulle hinna mogna. Fördelaktigare kunde det

tyckas vara, om arten hade riklig vegetativ förökning.

Blomman. (Bild. 13—15). Denna är proterogynt auto-

gam. Blomknoppen är såsom ung tätt omsluten af örtblad;

de öfversta bladparen sitta nämligen tätt tillsammans. Foder-

bladen äro i kanten försedda med likadana styfva, brosk-

artade hår, som finnas i örtbladens kanter. Hos den unga

knoppen är fruktämnet betydligt kortare än foderbladen.

Redan i knoppen äro stiften långa och nå i det närmaste

lika högt upp som foderbladen.

När blomknoppen börjar öppna sig, hafva internodierna

under blomman sträckt sig något, så att örtbladen ej sitta

tätt under denna. Kronbladen äro nu dubbelt så långa som

foderbladen, mörkt purpur-karminröda. Stiften äro ännu

längre, något litet utböjda från hvarandra, samt försedda

med papillösa märken, tydligen färdiga att mottaga pollen.

Ståndarna nå nu endast upp till stiftens halfva höjd och

hafva knapparne mycket mörkt violetta, nästan svarta, under

det strängarne äro ljusare. Samma ljusa färg hafva stiften,

under det märkena äro nästan hvita. Kring pistillernas ne-

dre del finnes en gulaktig, ganska rikligt honingsafsöndrande

vall. När blomman öppnar sig vidare, blifva kronbladen

längre och mera utåtböjda, samtidigt som deras färg blir

mera blek och smutsig. Stiften stå fortfarande ungefär upp-

räta. Foderståndarne blifva snart lika långa som pistillerna,

och sedan förlängas äfven kronståndarne. När knapparne

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 2. 23

öppnas, stå ståndarne något utåtriktade och tryckta intill

kronbladen. Stiften hafva sträckt sig något mera och äro

ungefär lika långa som ståndarne. Således äro nu både stån-

dare och pistiller färdiga, men aflägsnade från hvarandra.

Sedan ståndarne någon tid stått med öppnade knappar, böja

de sig in mot stiften, hvilka fortfarande stå uppräta; först

böja sig foder-, sedan kronståndarne. Knapparne stå nu i

en tät klunga, omgifvande märkena. När allt pollen är af-

lämnadt på dessa, böja sig ståndarne så småningom ut igen.

Pollenkornen äro gulröda.

Hos blommor med den ofvan angifna utvecklingsgången

kan pistillernas längd variera, i det märkena antingen kunna

befinna sig 1 jämnhöjd med ståndarknapparne eller något

öfver eller under dessa. Ofta äro blommorna något oregel-

bundna med 4, 5 eller 6 kronblad; stundom är en eller annan

ståndare förkrympt, och ofta äro de båda pistillerna böjda

mot blommans ena sida. Ganska ofta träffar man blommor

med stiften korta och förkrympta, under det ståndarne äro

af vanlig längd. Hos dessa blommor böja sig ståndarne in

mot midten tidigare än hos de förut beskrifna blommorna.

Då pistillerna ej utväxa till frukt, äro dessa blommor att

betrakta såsom hanblommor. Några honblommor har jag där--

emot ej funnit.

Efter pollinationen tillväxer fruktämnet, hvarigenom de

långa stiften höjas och riktas mera ut från hvarandra. Blom-

skaftet, som förut var mycket kort, tillväxer under frukt-

mognaden, hvarigenom kapseln höjes ett stycke öfver blad-

massan, hvilket är af vikt för fröspridningen. Den mogna

kapseln är ungefär äggrund och omgifven af de kvarsittande

foder- och kronbladen jämte ståndarsträngarne. Fröha äro

spolformiga, svarta, drygt 1 mm. långa, och hafva ett nästan

slätt skal. Fröna mogna tidigt och utbildas i ganska stor

mängd trots autogamien.

Man har alla skäl att tycka, att blomman hos S. oppo-

sitifolia skulle pollineras med insekters hjälp. De lysande

blommorna, som sitta tätt samlade på tufvorna, tyckas ge-

nom sin granna färg vara ämnade just till att locka insek-

ter. De första stadierna af blommans utveckling tyda äfven

på entomofili. Blommorna äro nämligen proterogyna med

märkena starkt papillösa, redan långt innan ståndarknap-

parne öppnat sig. För öfrigt stå ståndarne uppräta, ännu

24 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

någon tid efter det knapparne öppnats, och först sedan de

liksom förgäfves väntat på att blifva beröfvade sitt pollen,

böja de sig in till märkena. Det tyckes sålunda, som om

S. oppositifolias blommor ursprungligen varit utbildade för

entomofil pollination, men blifvit tvungna att öfvergå till

autogami. Detta förhållande beror möjligen därpå, att ar-

ten blommar så tidigt, att i fjälltrakterna några insekter

ännu ej kommit fram; nästan genast efter snöns bortsmäl-

tande slå blommorna ut. |

NS. caespitosa IL.!)

INR al sö

Utvecklingen från frö. [Endast odlade groddplantor äro

undersökta.] Fröet gror på omkring 10 dygn. Egendomlig

för denna art är den rika rothårsbildningen hos den unga

groddplantan. När fröskalet brister, framträder nämligen

först en tofs långa rothår, och emellan dessa tittar rotspet-

sen fram (bild 16). Hjärtbladen äro ungefär 1 mm. långa,

tjocka, bredt äggrunda — nästan cirkelrunda, oskaftade,

glatta. Jag har funnit ett exemplar med endast ett hjärt-

blad, tydligen uppkommet genom sammanväxning af två, ty

bladet var mycket bredt, hjärtlikt och hade två nerver samt

en slidlikt omfattande fot.

Fem veckor efter groningen hafva hjärtbladen blifvit

skaftade och 2—3 primordialblad utvecklats (bild 18). Dessa.

hafva en äggrund skifva, afsmalnande till ett bredt skaft,

som är föga kortare än skifvan. Bladen äro 1!/2—2 mm.

breda och 3—4 mm. långa (skaftet inberäknadt). Både skif-

van och skaftet äro ganska tätt beklädda med korta glandel-

hår. Hufvudroten har nu fått talrika långa sidorötter, och

en liten birot har utvecklats från hypokotylens bas. Snart

framkomma vigglika, i spetsen treklufna primordialblad

(bild 19). Efter ännu någon tid utvecklas femklufna blad.

och slutligen få bladen det för den blommande plantan nor-

mala utseendet. I de nedre primordialbladens veck uppstå

snart sidoskott, hvilka börja med hela blad och sedan få

1) Jfr AxELL; EKsSTAM (III), (IV) och (V): ENGLER (I): LINDMAN;

WARMING.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AED. III. N:0O 2. 25

klufna. Hufvudroten har tillväxt ytterligare och är nu rikt

förgrenad. Från hypokotylen har ännu en birot framkom-

mit. Några få birötter utvecklas således, men hufvudroten

kommer fortfarande att vara den för växten viktigaste. Ofta

är hufvudroten växtens enda rot.

Fröna gro kort efter utsåendet, och groddplantorna hinna

i naturen under andra året säkerligen till det stadium, att

sidoskott börjat utvecklas. När därpå hufvudskottet under

tredje året blir floralt och dör, tillväxa sidoskotten ytter-

ligare, och åtminstone en del af dem blifva nästa år florala,

sedan de i sin tur på sig utbildat sidoskott.

De vegetativa delarne. Hufvudroten lefver kvar under

individens hela lifstid och blir slutligen mycket grof, täm-

ligen rikt förgrenad.

När arten växer på solöppna, torrare platser, t. ex. i

klippspringor, blifva skotten ganska korta, hvarigenom en

tät tufva bildas, alldeles saknande birötter. På skuggiga

ställen, +t. ex. i lös mossa nedanför klippbranter i lägre re-

gioner, blifva skotten däremot långa, glesbladiga och ned-

liggande, hvarigenom lösa mattor bildas. Sådana exemplar

hafva en och annan fin birot med säkerligen hufvudsakligen

fästande funktion. De nyss nämnda, tätt tufviga individerna

kunna troligen ej hafva någon vegetativ individbildning, utan

äro hänvisade till endast sexuell, hvilken för öfrigt är myc-

ket riklig. En mycket svag vegetativ individbildning kan

däremot äga rum hos de långledade, birotförsedda individerna.

Genom bortdöende af äldre delar isoleras skotten, hvarvid

en birot får öfvertaga hufvudrotens roll. Då sådan vegetativ

individbildning tyckes förekomma endast på skuggiga, fuk-

tiga ställen, får man väl antaga, att detta står i samband

därmed, att fröbildningen på sådana lokaler ej så säkert

hinner fullbordas hvarje år. För öfrigt blomma exemplaren

mindre rikt på sådana platser.

Örtbladen kvarsitta såsom vissnade under hela växtens

lif, till och med på de äldsta skotten. Endast årsskottet bär

friska örtblad.

Redan under blomningen utvecklas ur rosettbladens veck

3—4 sidoskott, hvilka upprepa moderskottet. HSidoskotten

öfvervintra med friska blad, hvilka skyddas mot kölden ge-

nom de kvarsittande, nu vissna bladen på moderskottet.

26 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

Följande vår blifva en del af dessa sidoskott florala, under

det de andra fortsätta att föra ett vegetativt lif och först

följande år, en del kanske till och med ändå senare, gå 1

blom. Hösten före blomningen finnes i bladrosetten blom-

ställningen ganska långt utvecklad, så att på våren nästan

endast en sträckning behöfves. I en tufva med talrika blad-

rosetter finner man aldrig alla forala på samma gång; ett

större eller mindre antal äro vegetativa.

Örtbladens form varierar mycket. Sidoskottens första

blad äro hela, nästan lancettlika. De därpå följande bladen

blifva bredare och mot spetsen inskurna. De stora rosett-

bladens skifva är djupt treklufven, och kan sägas utgöras af

endast de tre aflånga—lancettlika, trubbiga flikarne, sittande

i spetsen af ett mycket bredt, mot basen knappt afsmalnande

skaft, som är ungefär dubbelt så långt som flikarne. Sär-

skildt på stora exemplar blifva bladens sidoflikar ofta två-

klufna med den yttre fliken mindre. Bladflikarne äro snedt

framåtriktade, och skifvan afsmalnar jämnt mot skaftet, hvar-

igenom hela bladet får en vigglik form. Skuggexemplars

rosettblad hafva mer utspärrade bladflikar och längre, sma-

lare skaft.

I bladskaftets nedre del går en nerv, som högre upp de-

las i tre, gående till hvar sin bladflik. Den mellersta är

ogrenad, och sidonerverna uppdelas på vanligt sätt så, att i

spetsen af hvarje flik tre nervgrenar sammanstöta. Förutom

dessa grenar finnas mycket få eller inga svagare. :

I de 1—3 nedanför toppblomman sittande bladens veck

kunna finnas forala sidoaxlar. I dessas öfre förblads veck

synes anlag till en sidoaxel af andra ordningen, men någon

sådan tyckes aldrig komma till utveckling. Genom sido-

axlarnes tillväxt blir blomställningen slutligen kvastlik.

Blomman. (Bild. 20 och 21). Denna är svagt proteran-

drisk och autogam.

Vid blommans utslående stå ståndarknapparne på korta

strängar, tryckta intill kronbladen. Stiften stå uppräta, nå-

got litet skilda från hvarandra med märkena papillösa, men

vända mot hvarandra. Kronbladen äro nu knappt dubbelt

så långa som foderbladen, något gulaktigt hvita med tre mot

basen sammanstötande breda, gulgröna nerver. Kronbladen

stå vid blomningens början föga utåtböjda, hvarigenom blom-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 27

man får en grundt bägarlik form. Inom kort böja sig de

första foderståndarne in mot blommans centrum, hvarvid

knapparne komma att stå invid de ännu tämligen hopstående,

men papillösa och fuktiga märkena, hvilka tydligen redan

äro färdiga att mottaga pollen. Märkena rullas snart utåt,

samtidigt som stiften sträcka på sig och böja sig litet mera

från hvarandra. Atminstone kronståndarnes knappar komma

nu i beröring med de fullt utbildade märkena. Kring stif-

ten finnes innanför ståndarne en gulaktig, rikligt honings-

afsöndrande skifva. Denna kan tyckas hafva förlorat sin

betydelse, enär blomman regelbundet pollinerar sig själf.

Blomman är under detta senare pollinationsstadium mera ut-

bredd, beroende därpå, att kronbladen tillväxt och rullats

bakåt, hvarjämte foderbladen riktats mera utåt. Blomman

är nu omkring 1 em. lång. Efter frömjölets affämnande på

märkena stå ståndarne ungefär uppräta under fruktens till-

växt. Ofta synes en och annan ståndarknapp aldrig vilja

öppna sig (öfvergång till honblomma). Riktiga honblommor

äro vanliga; nästan regelbundet är toppblomman sådan i

högre eller lägre grad. Dessa blommor hafva kraftiga, snart

utåtböjda pistiller, men korta ståndare, hvilkas knappar ej

eller mera sällan öppnas och innehålla dåligt pollen.

Under fruktens tillväxt böjas stiften starkt ut från hvar-

andra. Fruktämnet blir nu längre än foderbladen. Ståndar-

strängarne stå fortfarande uppräta kring kapseln, hvilken

är äggformig — nästan klotformig med oval öppning upp-

till. Fröna äro 0,7 mm. långa, äggrunda, svartbruna, med

fint papillöst skal. Fröbildningen är synnerligen riklig och

ersätter bristen på vegetativ individbildning.

SN. aizoides. IR)

Tafl.. I, bild. 22—23, tafl. II, bild. 1—3.

Utvecklingen från frö. Fröet gror på omkring 16 dagar,

således långsammare än de öfriga undersökta arternas. Äfven

groddplantans utveckling går långsamt. När lillroten stic-

ker ut ur fröskalet (bild. 22), har den ännu ej några rothår,

1) Jfr AxELL; EKSTAM (II), (III), (IV) och (V): ENGLER (I); LINDMAN;

WARMING.

28 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

men får snart sådana (bild. 23). Arten växer på fuktig mark

och behöfver därför ej mycket rothår. Först ungefär tolf

dagar efter sedan fröet börjat gro, framkomma hjärtbladen,

hvilka äro aflånga med rundad spets. Jag har funnit flera

individer med tre hjärtblad; på ett sådant exemplar hade

två hjärtblad växt ihop vid basen. Närmare fyra veckor

efter groningen framkom en ny rot, en sidorot från hufvud-

rotens öfre del. Kort därefter utvecklades en birot vid

hypokotylens bas. I ögonen fallande är fattigdomen på rot-

hår hos groddplantan.

Fyra veckor efter groningen hafva äfven de första prim-

ordialbladen börjat visa sig (tafl. II bild 1). De äro lancett-

lika, spetsiga, tjocka, nästan halftrinda och fullkomligt glatta.

Bladen stå spiralställda med tämligen sträckta mellanleder.

Hufvudroten tilltager starkt i längd, men blir ej så särdeles

rikt grenig. Biroten vid hypokotylens bas blir slutligen

mycket kraftig, nästan lika stark som hufvudroten. Ibland

utvecklas mer än en birot från hypokotylens bas eller också

litet högre upp. Ur det ena eller båda hjärtbladens veck

utväxa sidoskott, hvilka likna moderskottet, och när plantan

hinner längre 1 utveckling, framkomma sidoskott äfven ur

andra bladveck. På ett exemplar såg jag en birot utbryta

vid det ena hjärtbladets bas.

Fröna mogna sent och gro ej förr än nästa vår. Under

det året hinna säkerligen endast några få primordialblad

bildas. Följande år förgrenas hufvudskottet och hinner så

långt, att det under tredje året kan blomma.

De vegetativa delarna. S. aizoides är perenn och afviker

från alla de andra svenska arterna genom sitt egendomliga

växtsätt.

Den mycket kraftiga, rikt förgrenade hufvudroten kvar-

lefver under säkert flera år, utgörande plantans viktigaste

näringsupptagande och fästande organ. Förutom den (eller

de) kraftiga biroten från hypokotylen finnas äfven andra bi-

rötter. Från de krypande skottens nodi utbryter nämligen

en och annan fin, trådlik och grenig birot. Då skotten för-

grenas och nå en betydande längd samt utbreda sig åt alla

håll från den centrala hufvudroten, kommer hvarje planta

slutligen att betäcka en stor yta af marken. De fina bi-

rötterna utvecklas nu för att vara behjälpliga vid närings-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 29

upptagandet för de från hufvudroten långt aflägsnade skott-

spetsarne. Birötterna hafva äfven en mekanisk funktion,

nämligen att vid jorden fästa de långa skotten, hvilka annars

af vind och vatten skulle slitas hit och dit.

I nära samband med de föregående och såsom en följd

af dessa komma birötterna att spela en tredje och viktigaste

roll, nämligen medverkande vid den vegetativa förökningen.

När efter fera eller färre års förlopp hufvudroten och

skottens äldsta delar dö och ruttna bort, kvarlefva fortfarande

skottens öfre delar, hvilka härigenom isoleras till själfstän-

diga individer. Den äldsta biroten vid basen af hvarje sådan

ny individ har fått nästan samma groflek som hufvudroten

och öfvertager nu dennas roll. När man därför i centrum

af en stor individ finner en grof rot, kan man ej vara säker

på, att den är en hufvudrot; i de flesta fall är den i stället

en gammal birot. Ofta sitta flera dylika ungefär lika kraf-

tiga birötter invid hvarandra. På detta sätt fortgår sedan

den vegetativa individbildningen, hvarvid en ej obetydande

vandring kan inträda. Då arten älskar grusiga ställen vid

bäckar, kunna säkerligen, särskildt vid vårflödet, skottdelar

ryckas med och af bäcken föras till lägre trakter, där skotten

slå rot och utvecklas till nya individer.

Skotten äro i början nästan uppräta, bågböjda, och lägga

sig såsom äldre ned på marken med den yngre delen fort-

farande bågböjd och nästan upprät. Skotten äro trinda, såsom

unga örtartade och ljusröda, men blifva följande år bruna

och fasta. I skottets midt finnes en sträng, hvilken redan i

årsskottet är starkt mekaniskt utbildad, hvarigenom kon-

struktionen blir slitfast. Ur vecket af ett — fera af de

äldre årsskottsbladen eller föregående års blad framkomma

sidoskott upprepande moderskottet. Kraftknopp saknas; flera

ungefär lika starka skott utvecklas utan bestämd ordning

eller plats. Äfven från äldre, skenbart torra skottdelar

kunna sidoskott framkomma, men då dessa äldre delar oftast

befinna sig mer eller mindre nedsänkta i jorden, blifva sido-

skotten i början något utlöpande, sträcktledade, spensliga

och småbladiga, hvarefter de i spetsen blifva kortledade och

få ett mera typiskt utseende.

Genom den rika, oregelbundna förgreningen och det egen-

domliga växtsättet bildar S. aigoides vackra lösa mattor. De

äldre, af kvarsittande, glest ställda vissna blad beklädda

30 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

skotten döljas af de unga, uppräta, tätbladiga årsskotten.

Skotten äro något dorsiventralt utbildade på så sätt, att alla

bladen på de nedliggande skotten stå uppåtriktade.

Ofvan hafva bladen en vacker rent grön färg; undertill

äro de blekgröna. I bladets kant finnas liksom hos S. oppo-

sitifolia glest ställda, framåtriktade, korta och styfva hår-

bildningar, hvilka sitta tätast mot bladbasen. De äro genom-

skinliga, mot basen utbredda och borde kanske rättare kal-

las sågtänder, men genom sin glesa ställning och sin smal-

het synas de för blotta ögat såsom hår. De likna de hår-

bildningar, som finnas mot basen af bladen hos S. Cotyledon

och S. Aizgoon. Att håren hos dessa arter ej äro annat än

smala sågtänder, visas däraf, att de utan gräns gå öfver t

de breda sågtänderna. WSjälfva bladspetsen är likaså genom-

skinlig. Strax innanför spetsen finnes på öfversidan en af

ett tunnt kalköfverdrag täckt grop, 1 hvars botten finnes

en vattenporapparat med fera porer.

Nervaturen är ganska enkel. TI bladet inkommer en nerv,

som går fram till spetsen och på hvardera sidan utsänder

tre sicksackställda grenar, hvilka löpa framåt nära blad-

kanten och förena sig med den framför gående sidonerven.

Mellan dessa sidonerver gå i större blad dessutom binerver.

De två främsta sidonerverna sammanstöta med medelnerven

strax innanför bladspetsen, hvarest finnes ett epithem

under vattenporerna. Bladen öfvervintra, men tyckas nästa

år dö ganska snart, så att endast årsskotten bära friska blad.

I de öfversta (ända till sex) bladens veck utvecklas

forala sidoaxlar. Isynnerhet på de nedre, längre sidoaxlarne

uppryckes ofta det nedre förbladet ett godt stycke. Ofta

bär det öfre förbladet i sitt veck en sidoaxel af andra ord-

ningen. HNidoaxlar af högre ordning har jag ej sett. På

grofva exemplar kunna förbladen blifva mycket stora, lika

vanliga örtblad. Blomställningen är således: blommor eller

sicksack-knippen i klas- eller kvastlik ställning med basipetal

utveckling.

Blomman. (Tafl. II bild 2 och 3). Denna är proteran-

driskt dichogam och ganska sen. I en ung knopp äro pistillerna

tjockt koniska, utan några tydligt afsatta stift. Ståndar-

knapparne nå något öfver stiften samt ungefär lika högt som

kronbladen. En ung knopp har tvär bas, men hos en äldre

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 28. AFD. III. N:0 2. 31

knopp har basen genom fruktämnets tillväxt blifvit bredt

skålformig. Fruktämnets öfre del börjar blifva något upp-

blåst och de båda stiften hafva blifvit tydligt afsatta, men

äro ännu korta, uppräta och tryckta mot hvarandra utan

tydliga märken. Blomknopparne äro vanligen svagt zygo-

morfa, hvilket tydligast synes på knoppar, som just skola

öppna sig. Zygomorfien visar sig så, att foderblad, kronblad

och ståndare på knoppens ena sida äro längre samt börja

böja sig utåt förr än de öfriga. När blomman blifvit äldre,

är zygomorfien svår att märka.

När blomknoppen hunnit till det stadium, att den håller

på att öppna sig, nå kronbladen öfver foderbladen och stån-

darne, hvilka senare stå uppräta, tryckta mot hyllebladen.

Stiften stå fortfarande tätt intill hvarandra med outvecklade

märken. Fruktämnets öfre del har svällt upp ännu mera,

hvarigenom kring stiften bildats en nästan cirkelrund, plat-

tad skifva, utanför hvilken ståndarne sitta fästade.

Fruktämnet är hos en nyss utslagen blomma skålformigt,

grundt. Hos hufvudarten äro kronbladen rent gula med

ganska små och glest ställda brandgula fläckar. Hos varie-

teten aurantia äro fäckarne större, hvarjämte kronbladets

öfriga delar fått en brandgul anstrykning. Varieteten pur-

purea har kronbladets fäckar och mellanliggande partier

purpurfärgade, de förra mörkare. Exemplar med mer eller

mindre brandgula blommor äro nästan vanligare än hufvud-

arten med ljusa blommor.

När blomknoppen öppnar sig, stå ståndarne uppräta,

tryckta intill kronbladen. När sedan hyllebladen böja sig

utåt, följa ståndarne med och ligga fortfarande tryckta in-

till kronbladen. Men redan innan hyllebladen hunnit intaga

det ungefär horisontela läge, som de sedan skola innehafva,

börja ståndarne böja sig inåt mot blommans midt. Deras

rödgula knappar komma nu att stå rätt öfver de ännu mycket

korta stiften. Efter att hafva aflämnat sitt pollen, böja sig

ståndarne åter ut mot hyllebladen. Då blommorna äro platta,

utbredda, tyckas de vara utbildade för pollination genom

flugor, men äfven större insekter besöka dem. Den breda

honingsdisken är fingropig, mörkröd, hos de mörkare varie-

teterna nästan svart. Den deltager sålunda jämte stån-

darne i skyltningen. Honungen afsöndras rikligt 1 små

droppar.

(LG)

LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFAGRA-ARTERNA.

Sedan alla ståndarne böjt sig ut, börja de hittills korta

stiften höja på sig och böja sig ut från hvarandra, samtidigt

som märkena nå sin fulla utveckling. Tre stift finnas ofta,

särskildt i den terminala blomman. Denna visar ej sällan

en svagare eller starkare utbildning såsom honblomma med

kraftigt gynecium, men svagare andrecium.

Efter pollinationen höjas stiften ännu mera och böjas

långt ut från hvarandra. Ståndarne, som förlorat sina knap-

par, böja sig nu in och ställa sig kring den unga frukten.

Kapseln är äggformig med vidt utspärrade stift. Fröna äro

1 mm. långa, svartbruna, nästan spolformiga. Fröskalet är

fint papillöst. Möjligen är fröspridningen delvis hydrofi.

Då blomningen sker sent, hinna fröna kanske ej alla år

mogna; den vegetativa individbildningen får då ersätta den

sexuella.

NS. Hirculus L.')

Af denna art har jag ej lyckats anskaffa några grobara

frön, hvarför jag ej haft tillgång till några groddplantor.

I augusti 1899 förde jag blommande exemplar med torfvor

från Jämtland till Stockholm, men trots omsorgsfullt utförd

pollination utvecklades inga mogna frukter. Alla fruktanlag

bortvissnade inom kort.

De vegetativa delarne. Rotsystemet är ej särdeles rikt.

Liksom hos fera arter visar det en dimorfi, i det de unga

rötterna äro ljusa, tjocka, saftiga och nästan fullkomligt

enkla, tydligen rent näringsupptagande, under det de gamla

rötterna från föregående åren äro mörkt färgade, fastare och

ganska rikt förgrenade. Arten växer såsom bekant i torf-

kärr bland lös mossa. De unga årsrötterna, hvilka utgå från

skottens yngre delar, ligga således i de öfre, lösaste moss-

lagren, där något egentligt fästande af plantan ej kan komma

i fråga, under det de äldre skottdelarna med de gamla röt-

terna ligga i de djupare, fastare mosslagren, hvarför det

blir dessa rötter, som få den egentligen fästande funktionen.

Huru länge hufvudroten kvarlefver hos den från frö ut-

vecklade plantan, vet jag ej, då jag ej erhållit några grodd-

1) Jfr EKstAM (III), (IV) och (V); ENGLER (1); WARMING.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:ÖR. 33

plantor. Att döma af växtsättet och den ganska rikliga

vegetativa individbildningen, jämförd med några andra arters,

anser jag troligt, att hufvudroten kvarlefver på sin höjd till

den unga plantans första blomning, men säkerligen har huf-

vudroten innan dess upphört att hafva någon större bety-

delse för växten. HNannolikt försiggår groddplantans utveck-

ling på liknande sätt som hos SS. stellaris, hvilken art S. Hir-

culus i afseende på växtsätt, skottbyggnad och vegetativ för-

ökning kanske mest liknar.

Skottsystemet består af ett långt, 1—2 mm. tjockt, brun-

aktigt rhizom, tämligen lätt beklädt med långa och smala,

brunaktiga, 1 kanten cilierade bladfötter eller hela, med en

smal skifva försedda, bortvissnade blad. Rhizomet utlöper i

den uppräta forala axeln. Mot öfvergången till denna äro

rhizomets tätt ställda, vissnade blad större och försedda

med en tydligare, 1—1,5 cm. lång, 0,3—0,4 cm. bred, lan-

cettlik — äggrundt lancettlik, trubbad skifva, som afsmalnar

till det lika långa eller något längre, platta skaftet, hvilket

åter utbreder sig till en fot.

Rhizomet kan vara ända till 15 cm. långt eller ännu

längre, antingen enkelt eller förgrenadt, snedt uppåtstigande

eller mera vågrätt, utlöpar-artadt. Genom ett småningom

skeende bortdöende af äldre delar isoleras sidoskott till nya

individer, hvarigenom en förökning och svag vandring äger

rum. I rhizomets bildande ingå vanligen 2—3 och ibland

ännu fera årsdelar, hvilka hafva en varierande längd, van-

ligen 5—7 eller ända till 10 cm. Hvarje årsdel bär de flesta

och starkast utvecklade bladen mot sin spets. Det samma

är förhållandet med årsdelens rötter, hvilka hufvudsakligen

utgå vid de större bladens nodi.

Såsom nämndt finnes vid öfvergången mellan rhizomet

och den dforala axeln en grupp nästan till rosett samlade,

ganska stora blad. Den forala axelns blad äro mera glest

ställda. Rosettbladen äro vid blomningstiden till stor del

eller alldeles bortvissnade, under det ännu stjälkbladen äro

friska. Uti vecket af 1—2—53 af de vissnade bladen utvecklas

sidoskott, hvilka redan vid moderskottets blomning nått en

längd af 1—4 cm. Något tydligt kraftskott, som skall fort-

sätta skottkedjan, finnes ej, ehuru skottbildningen sker basi-

petalt såsom vanligt, hvarför det öfversta skottet 1 utveck-

ling hunnit längst, dock icke i så hög grad, att det kan be-

ÖQ

34 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFAGRA-ARTERNA.

stämdt urskiljas såsom ett kraftskott. Härtill kommer, att

skottens riktning är varierande, i det en del äro nästan upp-

räta, fortsättande 1 rhizomets riktning, under det andra äro

mer eller mindre vågräta eller till och med 1 början nedåt-

böjda, tjänstgörande såsom utlöpare. Hvilka skott, som få

den ena eller den andra riktningen, är fullkomligt obestämdt,

utan kan lika väl det öfversta som något af de nedre blifva

utlöpande. De uppräta eller föga utlöpande skotten äro mera

korta, grofva, tät- och storbladiga, under det utlöparna äro

längre och spensligare, bärande glest ställda små blad med

svagare utvecklad bladskifva. MNidoskottens första blad kunna

alldeles sakna skifva.

Det förut nämnda förhållandet, att de flesta och krafti-

gaste birötterna utgå från rhizom-årsdelarnas yngsta del, är

lättförklarligt. Det är just från rhizomets yngsta del, som

sidoskotten utgå, och från nodi af de blad, som stödja sido-

skott, utbryta fera kraftiga, enkla birötter, hvilka skola

direkt upptaga näring åt det unga skottet. Både de verti-

kala och de utlöpande sidoskotten sakna birötter en längre

tid första året. Ännu vid moderplantans blomningstid synas

på de kraftigaste skotten endast några få små ansvällningar

på nodi, antydande de senare utbrytande birötterna.

Sidoskotten skola typiskt gå i blom året efter det, hvar-

under de börjat utvecklas. Alla skott hinna dock icke under

första året nå en så hög grad af utveckling, att de redan

under andra året blifva florala, hvarför de under ännu ett

eller ett par år föra vegetativt lif. På exemplar med långt, gre-

nigt rhizom af flera årsdelar kan man därför, förutom med

terminal floral axel försedda rhizomgrenar, äfven finna från

äldre rhizomdeler utgående, rent vegetativa skott. Dessa

hafva såsom vanligt utväxt ur sitt moderskotts yngre del,

men växt så långsamt, att skotten ännu ej hunnit ingå i

det forala stadiet. Man kan äfven finna dylika rent vege-

tativa skott, hvilka genom äldre delars bortdöende blifvit

isolerade från moderplantan. Mycket vanligt är också att se

helt sterila, med grenigt rhizom försedda exemplar med läm-

ningar efter föregående årens forala axlar, men hvilkas blad-

bärande skott alla äro sterila.

Sidoskottens bladställning visar inga egendomligheter

hos de vertikala skotten och hos de mera fina, småbladiga

utlöpare, hvilka krypa djupare ned 1 mossan. Däremot visar

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 35

sig en dorsiventral utbildning hos sådana skott, som stå

emellan nyss omnämnda två typer, nämligen de, som äro

storbladiga, bågböjda, halft nedliggande på mosstäckets yta

eller i dettas öfversta skikt. Hos dessa skott sitta bladen

visserligen såsom vanligt i spiral, men alla äro riktade åt

ena sidan och komma således, eftersom skottet ligger nere,

att blifva alla nästan vertikalt ställda. På ett exemplar

har jag sett det öfversta sidoskottet utveckladt till en liten

floral axel, blommande samma år som moderskottet, ehuru

senare än detta.

Åtminstone de yngsta bladen på hvarje sidoskott öfver-

vintra friska och kunna nästa vår återupptaga assimilations-

arbetet. Vid blomningstiden äro dock, såsom förut nämnts,

de flesta eller alla af föregående års blad döda, men de kvar-

sitta vissnade mer eller mindre hela, tills rhizomet förmult-

nar. Äfven den vissnade florala axelns nedre del kan finnas

tydlig kvar 1 flera år, ännu bärande de vissnade stjälk-

bladen hela.

Skottets terminala blomma är starkast, och den är ofta

eller kanske oftast plantans enda. Två—tre blommor, sit-

tande nära hvarandra, finnes ej sällan, men fera är sällsynt.

Blomknoppskaften äro mycket korta och böjda, men räta och

sträcka på sig, när blommorna slå ut. Ofta felslår det ena

förbladet.

Blomman. Denna är utprägladt proterandriskt dichogam.

I den unga knoppen äro pistillerna kägelformade med knap-

past märkbara stift och de ännu outvecklade märkena tätt

hopstående. Ståndarnes knappar äro stora, under det strän-

garne äro korta. Knoppens bas är afsmalnande genom den

korta, omvändt koniska blombottnen.

Vid blommans öppnande äro de uppräta kronbladen unge-

fär dubbelt så långa som foderbladen. Foderståndarne äro

märkbart längre än kronståndarne och nå lika högt som

pistillerna, hvilka till formen äro oförändrade. Arten har

två tydligt skilda blomtyper. Den ena typen är mera ut-

bredd, skålformig, med de äggrunda, i kanten brunt cilierade

foderbladen under en längre del af blomningstiden stödjande

de breda, omvändt äggrunda och trubbiga kronbladen. Först

mot slutet af blomningen böjas foderbladen utåt och stå

under fruktstadiet rätt nedåtriktade. Den andra blomtypen

36 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

är mera trattlik, djup, med foderbladen smalt äggrunda och

tidigare nedåtböjda. Kronbladen äro smalt omvändt ägg-

runda och mera spetsade. Hos båda typerna äro kronbladen

mångnerviga, 10—15 mm. långa, 2—3 gånger längre än foder-

bladen, guldgula, mot basen försedda med brandgula punkter,

»honingstecken». Utmed kronbladets kanter finnas dessutom

mot basen två aflånga ansvällningar c:a 4 mm. långa och

1,5 mm. breda, samt med fri spets. Dessa ansvällningars

uppgift är att vara honingsafsöndrande, då nämligen honings-

disk kring pistillerna saknas. Under hela blomnings- och frukt-

stadiet är blombottnen fortfarande kort, omvändt konisk.

Ståndarne hafva nu långa strängar och utföra såsom

vanligt sina rörelser, först foder- och sedan kronståndarne,

mot blommans midt och ställa knapparne öfver det fort-

farande kägelformade gyneciet med de korta, hopböjda stiften,

hvilka nu fått tydligare märken. Efter fullbordade rörelser

böja sig ståndarne åter ut och förlora sina knappar. Nu

skilja sig stiften från hvarandra och stå snedt uppåtriktade.

De äro nu korta, tjocka, bärande de stora papillösa märkena.

Gyneciet är under blomningens senare stadium klufvet till

endast 2/3 af sin höjd. Fruktämnets form förändras föga

under blomningen och efter denna; det blir blott större med

rynkad yta. Någon mogen frukt har jag ej sett, men antag-

ligen liknar dess form fruktämnets. Då kapseln når lika

högt som ståndarsträngarne, hafva dessa ingen betydelse för

reglerandet af fröspridningen. Mogna frön har jag ej häller

sett, och sådana utbildas troligen i regel ej.

Huruvida mot de ofvan nämnda båda blomtyperna svara

några olikheter med afseende på vegetativ typ, groflek, stjälk-

höjd, hårighet, bladform, pollination, fröutbildning eller dylikt,

har jag ej kunnat med säkerhet konstatera.

8. Stellaris L.")

Tafl. II, bild 4—11.

Utvecklingen från frö. [Både odlade och vilda grodd-

plantor hafva undersökts.] Två veckor efter frönas utsående

framkommer lillroten, som strax får talrika, men relativt

1) Jfr AXELL; EKSTAM (II); ENGLER (I); LINDMAN; MÖLLER (I); WARMING.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 37

korta rothår (bild 4). Hvarken för groddplantans fästande

vid jorden eller för vattenupptagandet behöfves någon kraf-

tigare rothårsbildning, emedan arten växer på fuktiga ställen.

De på fröskalet talrikt förekommande stora papillerna kunna

säkerligen före fröskalets affallande i någon mån bidraga

till groddplantans förankring. Hjärtbladen äro äggrunda,

i början alldeles oskaftade, men blifva sedan kort skaftade.

När de första primordialbladen framkommit, börjar hufvud-

rotens förgrening, som dock aldrig blir särdeles riklig (bild 6).

De flesta grenarne äro koncentrerade mot rotens nedre del.

Ungefär samtidigt med de första sidorötterna framkommer

från hypokotylens bas en birot. Primordialbladen äro ägg-

runda, spetsiga, afsmalnande till ett bredt skaft. När en

liten bladrosett bildats, hafva flera birötter framkommit, dels

från hypokotylen och dels från epikotylen. Efter någon

tid framkomma mot spetsen tandade blad, liknande äldre

exemplars.

Hufvudroten kan kvarlefva länge, åtminstone två år.

Bland på Dovre insamlade blommande exemplar har jag funnit

ett litet, som jämte talrika birötter hade hufvudroten kvar.

Antagligen hade detta exemplar föregående sommar utväxt

ur fröet. Eftersom talrika kraftiga birötter funnos, spelade

hufvudroten säkerligen vid blomningstiden ingen viktig roll

för växten. Möjligen tjänstgjorde den såsom fasthållande

organ, då den var längre och rikare förgrenad än de tjocka,

hufvudsakligen näringsupptagande birötterna.

Fröna mogna i naturen sent, först i augusti eller sep-

tember, och kunna ej gro förr än nästa vår. Vid odling

kan icke ens frysning förkorta frönas hvilperiod, utan blifva

fröna grobara först nästa vår.

De vegetativa delarne (bild 8 och 9). Växtens under-

jordiska del utgöres af ett rhizom bärande birötter och ört-

blad.

| Rotsystemet är ganska rikt. Nedanför bladfötternas

sidokanter utbryta birötterna, ofta flera i rad nedanför hvar-

andra. Birötterna äro långa, trådlika och i synnerhet på

rhizomets yngre delar alldeles enkla. Äldre rötter blifva

förgrenade, men någon synnerligen stark grenighet uppstår

aldrig. De yngre rötterna äro tätt beklädda med rothår,

till färgen ljusa, och visa sig genom sin saftighet vara

38 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFAGRA-ARTERNA.

hufvudsakligen näringsupptagande, under det de äldre, gre-

nade rötterna äro fastare, mörka och fästande. Således finnes

i rotsystemet en dimorfi.

Rhizomet är snedt uppåtstigande, i sin äldre del små-

ningom bortdöende. Denna del är tätt beklädd med de kvar-

sittande fötterna af döda blad, i hvilkas veck man vanligen

kan se små lefvande knoppar. Dessa hafva betydelse för

växten såsom reservknoppar, om de ofvanjordiska delarne

skulle förstöras, då dessa små knoppar utväxa till skott och

betrygga växtens lif. Rhizomets tjocklek är ungefär 2 mm.;

längden kan variera betydligt. Många exemplar hafva ett

enkelt, omkring 1 cm. långt rhizom, under det andra hafva

det korta rhizomet mer eller mindre rikt förgrenadt, så att

en sammanträngd tufva bildas. Ej sällan blir rhizomet

flera cm. långt och ofta grenigt.

Rhizomet, som på sin öfre del bär en rosett af örtblad,

utlöper i den terminala forala axeln. I alla bladens veck

anläggas knoppar, men endast 1—2 (mera sällan 3) af dessa

utväxa till sidoskott, nämligen de i de öfversta rosettbladens :

veck. Skotten utvecklas i basipetal följd, hvarigenom det

öfversta hinner längst 1 utveckling och blir det egentliga

föryngringsskottet, kraftskottet. Om några fera utvecklas,

gifva de upphof till nya skottkedjor. Redan vid blomnings-

tiden kunna dessa sidoskott hafva hunnit en ganska hög grad

af utveckling; hos stora exemplar kan det öfversta skottet

hafva ända till fem utvecklade blad. I vecket af dessa blad

finnas små knoppar, som äro anlag till nästa års sidoskott.

Särskildt hos större exemplar inträffar det ofta, att det

öfversta sidoskottet utbildar en foral axel. I detta fall kan

skottet ur det öfversta örtbladets veck direkt blifva floralt,

eller också vegetativt floralt, först utbildande 1—2 örtblad

och sedan en terminal blomställningsaxel. Det förra tyckes

vara det vanligaste. På ett exemplar med två örtblad före

den florala axeln har jag sett, att i båda bladens veck knop-

par anlagts, af hvilka den öfversta utvecklats till ett skott

med två blad. Detta exemplar hade således följande slags

skott: 1) Det vegetativt florala hufvudskottet (axel af första

ordningen), 2) ett par vegetativa skott af andra ordningen,

3) ett vegetativt floralt skott likaledes af andra ordningen

och 4) ett vegetativt skott af tredje ordningen. På ett par

exemplar med lateral blomställningsaxel hade de båda axlarna

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 39

växt ihop ett stycke, på det ena ända till I cm. När två

Aorala axlar finnas, har den terminala hunnit längre 1 utveck-

ling än den laterala, och det vegetativa skottet i det näst

öfversta bladvecket blir plantans egentliga föryngringsskott.

Vid blomningstiden äro i allmänhet alla blad på före-

gående års hufvudskott döda och antingen bortfallna eller

kvarsittande mörka till färgen. Men icke sällan öfvervintra

bladen och kunna då fungera såsom assimilerande under en

del af följande vegetationsperiod, men vid blomningstiden äro

de åtminstone delvis vissnade. Florala axelns nedre del kan

likaså öfvervintra lefvande.

Såsom ofvan nämnts, kan rhizomet hafva en betydligt

olika storlek hos olika individer. Det är hufvudsakligen växt-

lokalen, som förorsakar detta. De exemplar, som lefva under

svårare förhållanden, t. ex. på bar, lerig mark ofvan träd-

gränsen, blifva små och späda, endast 3—8 cm. höga. Dessa

individer hafva ett kort, oftast enkelt rhizom (omkring 1 cm.

långt), bestående af fera årsdelar. Genom den obetydliga

ärliga tillväxten och de äldsta delarnas småningom skeende

bortdöende, kan rhizomet aldrig nå någon större längd. Hos

sådana exemplar finnes sällan mera än en foral axel, och af

de anlagda vegetativa sidoskotten når merendels endast det

öfversta full utveckling, de öfriga gå under. Detta enda

skott blir följande år floralt, och sålunda bildas här ett enkelt

sympodium. Nagon betydande vegetativ individbildning finnes

således ej hos de kortledade individerna; den uppväges af en

riklig fröbildning.

När exemplar af denna typ erhålla ett mer eller mindre

förgrenadt rhizom, äro grenarna korta, hvarigenom en tufva

af tätt hopgyttrade rosetter bildas. I denna tufva kunna

samtidigt flera skott vara forala, under det de andra rent

vegetativa nått varierande grad af utveckling. Ibland är en

hel sådan tufva rent vegetativ. Dessa tätt tufvade exemplar

hafva en långsam tillväxt, och bladrosetterna kunna föra ett

vegetativt lif flera år, innan de blifva florala. Ett tämligen

kortledadt exemplar hade ett mycket rikt förgrenadt, långt

rhizom, uppkommet genom flera årsdelars kvarlefvande. De

två blommande axlarne tillhörde den femte generationen från

rhizomets början.

I lägre regioner växa exemplaren i lös mossa eller bland

andra örter och få då ett afvikande utseende; de äro till alla

40 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

delar större och hafva ett betydligt längre rhizom, som dess-

utom är grenigt och med betydlig årlig tillväxt. Förgre-

ningen uppkommer därigenom, att nästan alltid två eller tre

vegetativa sidoskott utvecklas årligen. Dessa hinna redan

samma sommar, som de utväxt, en hög grad af utveckling.

Nästa sommar tillväxa de vidare i den lösa mossan och kunna

blifva ända till 4 cm. långa, innan de utlöpa i den forala

axeln och bilda nya sidoskott. Rhizomet är hos denna form

sträcktledadt med ända till 0,5 cm. långa internodier. Någon

tät bladrosett bildas ej 1 rhizomets spets, men bladen stå där

närmare hvarandra än längre ned. Bladen på äårsskottets

nedre del äro mindre och smalare samt försedda med färre

tänder än högre upp mot skottspetsen.

På föregående års rhizomdel finnas talrika birötter, af

hvilka de yngsta äro alldeles enkla. Vid blomningstiden hafva

endast korta, tjocka och kraftiga rötter hunnit bryta ut vid nodi

på årsskottets nedre del. Det är således hufvudsakligen före-

gående års del af rhizomet, som förser växten med näring.

Mera än två årsdelar kvarlefva sällan hos de långledade in-

dividerna, utan de äldre delarne dö bort, hvarigenom sido-

skotten isoleras, och en ganska riklig vegetativ individbild-

ning inträder. Någon betydligare vandring af växten inträder

dock ej, då rhizomen äro snedt uppåtstigande.

Stundom blifva de vegetativa sidoskotten utlöpande och

växa då först ett stycke mer eller mindre horisontelt, hvar-

efter spetsen böjer sig upp och bildar en vanlig bladrosett.

En sådan utlöpare är smalare än de vanliga sidoskotten och

bär glest ställda, mindre och smalare blad. Från utlöparens

nedre nodi utbryta såsom vanligt birötter. Utlöparen kan

antingen blifva floral tidigast året efter det, under hvilket

de med utlöparen jämnåriga vanliga sidoskotten blifvit Horala.

Eller också afstannar tillväxten i utlöparens spets, och ett

eller ett par vegetativa sidoskott utbildas i de öfversta blad-

vecken; dessa skott blifva då förr eller senare florala. Äfven

från äldre delar af rhizomet kunna fina utlöpare växa ut.

När en sådan djupare liggande utlöpare blir floral, beror på

omständigheterna.

Ett mellanting mellan vanliga sidoskott och utlöpare

finnes. Dessa halft utlöpande sidoskott kunna hinna blifva

florala samma år som de ej utlöpande.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 28: AED. III. N:O 2. 41

Särskildt i högre regioner är hela växten mer eller mindre

rödaktigt anlupen. Bladen äro då ofta på båda sidor mörk-

röda, till och med rötterna kunna vara rödaktiga.

Små exemplar hafva ofta endast en toppblomma, inga

sidoaxlar. Större individer kunna hafva 1—3 sidoaxlar, ut-

gående från den florala axelns öfversta del nära under topp-

blomman. Från midten af hvarje sidoaxel kan utgå en axel

af tredje ordningen, hvilken åter kan, ehuru sällan, bära en

af fjärde ordningen. Medan blommorna ännu äro 1 knopp-

stadiet, sitta de tätt samlade i en klunga, men under blom-

mornas vidare utveckling tillväxa toppblommans skaft och

sidoaxlarne, hvarigenom den fåblommiga blomställningen

blir gles.

i Blomställningen är sicksack-knippen 1 kvastlik ställning

med basipetal utvecklingsgång Toppblomman har redan öf-

vergått i fruktstadiet, innan de närmaste sidoblommorna sla-

git ut.

Blomman (bild 10 och 11). Blommorna äro proterandriskt

dichogama. Utmärkande för blomman hos S&S. stellaris är, att

pistillerna äro helt och hållet öfversittande.

I en ung knopp äro de båda pistillerna kägelformade,

- bestående af, kan man säga, endast fruktämne, ty stift och

märken äro ej urskiljbara. Ståndarne hafva stora knappar

på ännu mycket korta strängar.

Strax efter blommans öppnande böja sig de smalt ägg-

runda foderbladen nedåt, för att under hela blom- och frukt-

stadiet hänga med spetsarna rakt ned, tätt omslutande blom-

skaftets öfre del. Pistillerna, som med ungefär den nedre

hälften äro sammanvuxna med hvarandra hafva nu sträckt

sig något, men stift och märken kunna ännu ej urskiljas.

Ofta finnas tre pistiller, särskildt i den terminala blomman.

Ståndarsträngarne stå nu tryckta intill kronbladen. Kron-

bladen äro hvita, nära basen försedda med två runda, i början

gulgröna, sedan mera rent gula fläckar. Dessa hafva be-

tydelse för skyltningen och specielt såsom honingstecken;

honingen afsöndras nämligen strax nedanför fläckarna kring

fruktämnets bas. Kronbladen äro kupiga och stå i början

tämligen uppräta, men riktas sedan mera utåt, så att blom-

man blir grundt skålformig.

49 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

Inom kort börja foderståndarne böja sig in mot blommans

centrum och lägga sig härvid alldeles öfver de med outveck-

lade märken ännu försedda kägelformade pistillerna. När

alla ståndarne utfört denna rörelse och aflämnat sitt pollen

åt besökande insekter, lägga sig ståndarne tätt intill kron-

bladen och förlora snart sina knappar. Först nu börja pistil-

lerna att märkbart förändra form. Deras öfre del sträcker

på sig och får härigenom en smalare, mera stiftlik form,

hvarjämte spetsen tydligt utbildas såsom märke med små

papiller. De båda stiften böja sig något ut från hvarandra.

Efter pollinationen böjas stiften ännu mera ut från hvar-

andra. Ståndarne stå under fruktmognaden uppräta, tätt

tryckta intill frukten. Då denna når högt öfver strängarne,

kunna dessa hos S. stellaris ej hafva betydelse för reglerandet

af fröspridningen. Frukten är äggformig och öppnar sig på

vanligt sätt med ett par sprickor upptill. Ofta är frukt-

bladens sammanväxning med kanterna så svag, att sprickorna

uppstå redan hos den unga frukten. Fröna äro smalt ägg-

formiga, bruna, 0,6 mm. långa, på ytan försedda med talrika

papiller i längsrader.

S. stellaris L. var. comosa Retz.!)

Tafl. II, bild 12—17.

Denna synnerligen intressanta form öfverensstämmer

med hufvudarten i fråga om de vegetativa delarna. Rhizomet

är kortledadt, utlöpande 1 en »floral» axel. Ur bladrosettens

1—2 öfversta bladveck utvecklas sidoskott, hvilket eller hvilka

nästa år förnya växten. Långledade rhizom har jag ej sett

hos denna form. Däremot utvecklas ofta fina utlöpare från

rhizomets föregående årsdelar. Utlöpare tyckas förekomma

allmännare hos varieteten än hos hufvudarten.

Det för denna form utmärkande är, att blommorna fel-

slagit och i deras ställe utvecklats små bladrosetter, bestående

af några få små, omvändt äggrunda blad. På små exemplar

sitta rosetterna sammanträngda i »ASorala» axelns topp (bild 14).

Större exemplar hafva dessutom sådana rosettgrupper i spet-

sen at 1—fera längre eller kortare sidoaxlar (bild 12 och 13).

1) Jfr EKxstAM (IIT), (IV) och (V); ENGLER (1); MÖLLER (1); WARMING.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:o 2. 43

En olikhet mellan blommornas ställning hos hufvudarten och

bladrosetternas hos varieteten finnes. Den förres blommor

sitta nämligen terminalt på hufvudaxeln och på sidoaxlar af

olika ordning, högst tredje. Varietetens bladrosetter kunna

vara antingen sidoaxlar af första ordningen eller af andra

ordningen. Jag har ej sett någon på hufvudaxeln eller på

sidoaxlar af första ordningen terminal bladrosett. Antingen

sluta dessa axlar med en rudimentär blomma, eller också

blir stamspetsen obegränsad. Enligt andras uppgifter skola

alla axlarne begränsas af en fullt utbildad blomma. Så var

ej förhållandet med ett enda af mina exemplar, möjligen

beroende därpå, att dessa växte på en ovanligt ogynnsam

lokal.

Antalet bladrosetter hos varieteten är mycket större än

antalet blommor hos hufvudarten. Detta beror därpå, att

hos hufvudarten finnas endast några få sidoaxlar af olika

ordningar, hvar och en bärande endast en blomma. Hos va-

rieteten bära axlarne talrika, i vecket af högblad sittande

rosetter (bild 12). Härigenom kan antalet rosetter blifva

stort, trots det att inga sidoaxlar af högre ordning än den

andra finnas, och dessa äro rosetterna själfva.

Då, efter hvad jag tycker mig hafva funnit, S. stellaris”

frön mogna ganska långsamt, kan arten växa endast på plat-

ser med relativt lång vegetationsperiod. Där hufvudarten

slutar, där tager varieteten comosa vid. Denna lär 1 mycket

nordliga trakter vara den allmännaste. Likaså går den högre

upp på fjällen än hufvudarten; så t. ex. såg jag den på

Doyre, nära toppen af ett litet fjäll, ej långt från Blaahö.

Den växte där ymnigt på fuktig, nästan bar jord nära snön,

till och med så nära som 4—5 meter från snökanten. Där

skulle hufvudarten ej kunnat växa. När man ser varieteten

så ymnigt, ligger det nära till hands att antaga, att de små

bladrosetterna 1 »blomställningen> skulle vara vegetativa för-

ökningsorgan, hvarigenom den besvärliga fröbildningen blif-

vit onödig. Flera författare!) uppgifva äfven, att så skulle

vara förhållandet, under det WARMING?) däremot tror, att

bladrosetterna ej äro groddknoppar utan blott missbildningar,

utan betydelse för växten och framkallade genom yttre för-

1) Bl. a.: EKstAM (V); KERNER; KJELLMAN.

2) Jfr: WARMING.

44 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

Då jag i juli månad insamlade exemplar af varieteten

på Dovre, fann jag inga affallna bladrosetter, beroende på

att dessa ännu ej voro fullt utvecklade. Tyvärr har jag ej

på lefvande exemplar kunnat säkert konstatera, huruvida en

förökning genom bladrosetterna verkligen äger rum. Att så

är fallet, tror jag mig dock kunna påstå, efter hvad jag på

spritlagdt material funnit. På ett exemplar med ovanligt /”

stora rosetter fann jag på dessas bas flera rotanlag; en ro-

sett hade till och med en 2,5 cm. lång rot och ett par kor-

tare (bild. 15 och 16). Dessa rosetter sutto ännu kvar på

moderplantan, men voro tydligen afsedda för att affalla och

föröka växten. Säkerligen få äfven de mindre rosetterna

längre fram mot hösten birötter, hvarefter de affalla.

Om de små rosetterna vore blott missbildningar, såsom

WARMING antager, vore det märkvärdigt, att växten på ogynn-

sammare lokaler så konstant och så rikligt skulle utbilda

dem. Då förökningen genom de underjordiska delarne är

obetydlig, vore varietetens rikliga uppträdande svårförklar-

ligt, om man ej antager, att den förökar sig genom roset-

terna eller groddskotten, såsom de kunna kallas. WARMINGS

förklaring synes mig vara svår att antaga. Hvartill skulle

det väl tjäna att utbilda en sådan mängd fullkomligt onyt-

tiga skott? Hvarför ej hellre använda detta byggnadsmate-

rial till uppbyggandet af flera föryngringsskott från rhizo-

met, i stället för att nu där utveckla oftast endast ett så-

dant, hvarigenom någon förökning af individantalet ej sker?

För öfrigt tyckes den omständigheten, att groddskotten ut-

vecklas i mycket större mängd än normala exemplars blom-

mor, tyda på en tillpassning för att uppväga den annars

rikliga fröbitldningen. Då groddskotten lätt lossna från mo-

derplantan, kunna de genom vindens inverkan ryckas lös och

liksom frön spridas långt bort.

I fråga om den inre byggnaden hos de små rosetternas

blad finnes en sak att anmärka. På gränsen mellan palissad-

och svamp-parenkymet finnas talrika celler med hvar sin stor

kristalldrus af kalciumoxalat (?) Detta förhållande kunde

tyckas tala för att de små bladrosetterna ej äro afsedda för

höfliga ämnen aflagrats. Att kristallrikedomen ej behöfver

tolkas på detta sätt, bevisas däraf, att äfven de yngsta bla-

den i de vegetativa sidoskotten från rhizomet hos hufvud-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 2. 45

arten innehålla talrika kristaller, ehuru de skola utväxa till

stora örtblad. I de äldre bladen är kristallrikedomen natur-

ligt nog ännu större.

Ehuru jag ej kunnat till fullo bevisa rosetternas egen-

skap af vegetativa förökningsorgan, tror jag dock, att man

säkert kan antaga dem vara sådana.

N. nivalis. DL.)

Ta IN bild. 18 20, tafl. MX, bild. I

Utvecklingen från frö. [Af denna art har jag undersökt

endast odlade groddplantor.] Två veckor efter såningen gro

fröna. Strax sedan lillroten kommit ut ur fröskalet, får den

rothår, hvilka ansenligt tilltaga i antal och längd, samtidigt

som plantan tillväxer. (Tafl. II, bild. 18 och 19.) Något

mer än en vecka efter groningen utbredas hjärtbladen, som

äro äggrunda till formen. Efter ett par veckor framkommer

det första primordialbladet, hvilket är äggrundt, afsmalnande

till ett kort skaft och i kanten bär ett par korta hår. Hjärt-

bladen äro nu kortskaftade, och hufvudroten har fått några

korta sidorötter. Redan det andra primordialbladet har ofta

en grund inskärning på ena sidan; det tredje bladet har en

på hvardera sidan. Primordialbladen äro nu ganska långt

skaftade. (Tafl. III, bild. 1.) Ungefär samtidigt som det

andra primordialbladet är utveckladt, utbryta vid hjärtbla-

dens bas kraftiga birötter. Hufvudroten är nu starkt för-

grenad. Småningom framkomma blad, hvilka allt mera likna

den fullt utvecklade växtens, således med skifvan mot spet-

sen på flera ställen vågigt inskuren. I kanten äro bladen

tätt korthåriga. En mängd mycket kraftiga birötter utgå

nu vid basen af hjärtbladen och primordialbladen. TI början

äro de tappformiga, ogrenade, men blifva sedan obetydligt

greniga. Ännu fyra månader efter groningen, då en liten

bladrosett finnes utbildad, kan man igenfinna hypokotylen

och hufvudroten. Båda äro dock förträngda och bortdöende;

de hafva tydligen utspelat sin rol, i det hufvudroten har er-

satts af det mycket starkare birotsystemet.

1) Jfr ÅXxELL; EKSTAM (III), (IV), (V); ENGLER (I); LINDMAN; WARMING.

46 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

Fröna kunna gro kort tid efter mognaden, men huruvida

de i naturen gro redan under mognadsåret, vet jag ej med

säkerhet. På grund af kapslarnes tämligen sena utveckling

anser jag det troligare, att fröna hvila öfver en vinter, innan

de gro. I alla händelser komma groddplantorna ej i blom-

ning förr än under det andra eller tredje året efter frö-

mognaden.

De vegetativa delarne. S. mivalis har ett underjordiskt,

groft, lodrätt eller snedt uppåtstigande rhizom, som vanligen

är kort (1—2 cm.), men stundom kan nå en större längd

(ända till 6—7 cm.); detta är dock ovanligare och inträffar

mest på exemplar växande i högre regioner. På rhizomet

sitta talrika, mörka rester af örtblad. Vid nodi utgå ofta '

i mycket stort antal birötter, hvilka äro ovanligt grofva och

kunna nå en längd af mera än 10 cm. Rötterna äro på sin

äldsta del alldeles ogrenade, men längre mot spetsen svagt

förgrenade med fina sidorötter. Hvarje årsdel af rhizomet

är mycket kort och förmultnar vanligen efter några få år,.

hvarför rhizomet då ej kan få någon större längd. Om där-

emot årsdelarna finnas kvar i flera år, blir rhizomet långt,

antingen enkelt eller mer eller mindre starkt förgrenadt.

Särskildt utmärkande för rhizomet hos S. mivalis är den

ofantliga rikedomen på stora kristalldruser både i märgens

och barkens celler. De bestå af ett stort klotformigt parti

med därifrån utskjutande tappar.

I rhizomets spets finnes en rosett af några få örtblad,

hvilka ofta vid blomningstiden äro åtminstone delvis döda.

De lefvande örtblad, som då synas i rhizomets spets, till-

höra ej hufvudskottet, utan sidoskott. I vecket af hufvud-

skottets blad anläggas nämligen knoppar, af hvilka antingen

endast den öfversta eller de 2—3 öfversta utväxa till (van-

ligen) vegetativa sidoskott. Det öfversta skottet blir kraf-

tigast och är det, som fortsätter uppbyggandet af det sym-

podiala rhizomet. Om några fera sidoskott utvecklas, äro de

svagare än det öfversta och blifva rhizomgrenar, hvilka förr

eller senare genom moderskottets afdöende isoleras till själf-

ständiga individer. Jag tycker mig hafva funnit, att S. ni-

valis i lägre trakter i regel utbildar endast ett sidoskott,

hvarför där den vegetativa individbildningen blir af under-

ordnad betydelse. I stället är den sexuella riklig. Högre

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 2. 47

upp på fjällen däremot, där fröbildningen är osäkrare, tyckes

rhizomet blifva längre och oftare förgrenadt, hvarigenom en

ganska stark vegetativ individbildning kan inträda.

Föryngringsskotten utvecklas således basipetalt. Det

öfversta och starkaste har oftast vid blomningstiden flera

fullt utbildade örtblad, bildande en riktig rosett, hvilken till

och med kan hafva undanträngt den på rhizomet terminalt

ställda forala axeln, så att denna synes vara lateral. Huf-

vudskottets mer eller mindre fullständigt döda blad kvar-

sitta öfver den följande vintern, skyddande de yngre, såsom

friska öfvervintrande örtbladen. Ej sällan utvecklas den

öfversta sidoknoppen till ett rent fAoralt skott, hvarigenom

således samtidigt kommer att finnas en terminal och en

lateral floral axel. Den näst öfversta knoppen blir då kraft-

knopp, som fortsätter rhizomet.

Örtbladens öfversida är grön, men undersidan, särskildt

öfre delen, oftast mer eller mindre färgad violettröd. I blad-

skaftet gå flera parallela nerver, som i skifvan förgrena sig

till ett rikt nät. Bladets undersida är under medelnerven

utbuktad, beroende på att parenkymet under medelnervens

slida är ganska mäktigt och där fått en ej obetydlig meka-

nisk utbildning. Mellan ledningssträngarne i bladskaftet gå

stora, vida luftkanaler, 4 i hvarje bladskaft. De äro större

än ledningssträngarne och hafva tydligen uppkommit schi-

zogent, d. v. s. på så sätt, att väfnaden genom starkt växande

sprängts. I talrika af de parenkymeeller, som stöta intill

luftkanalerna, finnas stora kristalldruser, en i hvarje cell.

Här och där i det öfriga parenkymet förekommer en och

annan kristalldrus.

Den forala axeln förgrenar sig i allmänhet först på sin

öfversta fjärdedel, men stundom finnas grenar längre ned.

Den nedre, ogrenade delen saknar alldeles blad med undan-

tag däraf, att ett stycke nedanför den nedersta sidoaxeln

stundom finnes ett lancettlikt högblad med en felslagen blom-

ställning i sitt veck. Vanligen finnas i blomställningen om-

kring fyra sidoaxlar. Den öfversta af dessa bär oftast blott

en blomma, hvilkas ena eller båda förblad egendomligt nog

äro felslagna; det förra tyckes vara vanligare. När den öf-

versta sidoaxeln bär äfven en lateral blomma, finnes det ena

förbladet, som då gör tjänst såsom stödjeblad för denna

blomma. Den andra sidoaxeln, uppifrån räknadt, kan hafva

45 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

det nedre förbladet felslaget, men oftast finnes det, ehuru

reduceradt. I det öfres veck sitter en blomma utan förblad.

De längre ned sittande sidoaxlarne hafva båda förbladen ut-

vecklade; antingen sitter det ena vid axelns bas och är ste-

rilt, eller också sitta båda högre upp på ungefär samma höjd

och äro fertila, d. v. s. med blomma 1 vecket. På en sådan

axel af andra ordningen kan åter sitta en af tredje. Då alla

sidoaxlarne äro korta, blir hela blomställningen samman-

trängd, äggformig. Den nya blomställningen 1 hvarje sido-

skott hinner redan på hösten en hög grad af utveckling,

hvarför blommorna nästa vår kunna slå ut mycket tidigt.

Blomman. (Taf. II, bild 20.) Denna är liten och myc-

ket svagt proterandrisk, autogam.

När blomknoppen är färdig att öppna sig, stå ståndarne

tryckta intill hyllebladen. Ståndarknapparne äro gulröda,

men strängarna hvita. Stiften stå då uppräta, tryckta in-

till hvarandra och hafva redan märkena försedda med pa-

piller och något fuktiga af märkesvätska. Ofta stå pistil-

lerna vid blomningens början korslagda i stället för uppräta.

Fodret och blombottnen, särskildt det förra, äro rödaktigt

anlupna. Kronbladen äro nästan uppräta, ungefär af foder-

bladens längd, äggrunda och vid basen hastigt sammandragna

till ett smalare parti, en klo. Till färgen äro kronbladen

hvita, med två ganska otydliga gröngula fläckar nära basen;

fäckarne sammansmälta vanligen nästan till en bred. Foder-

ståndarne börja mycket tidigt sina rörelser; stundom börjar

en eller annan att böja sig mot blommans midt, innan blom-

man ännu öppnat sig fullständigt. Snart börja äfven kron-

ståndarne böja sig in, under det ännu en del af foderstån-

darne stå kvar. Redan nu hafva stiften skilt sig från hvar-

andra, och märkena stå så, att de lätt komma i beröring med

åtminstone de sista ståndarnes knappar. De båda pistillerna

äro på insidan alldeles fria från hvarandra, men på utsidan

med sin nedre del fastväxta vid blombottnen. Kring stiften

finnes en väl utvecklad grönaktig disk, som afsöndrar riklig

honing. Denna är dock nästan öfverflödig, då ju blomman

kan pollinera sig själf. Möjligheten af pollination med in-

sekters hjälp är dock ej utesluten. Honingsdisken är delad

i två skilda partier, eftersom pistillerna äro fria från hvar-

andra. HStåndarne böja sig nu utåt för att snart jämte kron-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 2. 49

bladen och i mindre grad foderbladen åter böja sig inåt mot

pistillerna och omsluta dessa. Denna inböjning beror på

fruktämnets tillväxt och har till uppgift att hindra tillträ-

det till blommans inre. Pistillerna få efter pollinationen en

rödaktig färg. Äfven ståndarsträngarne och kronbladen blifva

rödletta; de senare kunna dock i stället blifva något grön-

gult anlupna. Skottets terminala blomma visar ofta en an-

tydan till att blifva honblomma, i det att gyneciet är myc-

ket kraftigt, andreciet svagare.

Under det frukten tillväxer vidare, höjas stiften högt

öfver hyllebladen, hvarigenom honingsdisken nästan alldeles

försvinner. Fruktens undersittande del blir nu betydligt

längre än foderbladen, hvilka hafva blifvit bredare triangu-

lära. Kronblad och ståndarknappar kvarsitta nästan till dess

frukten blir mogen, tätt omslutande denna under dess ut-

veckling. Kapseln är äggformig med de båda hälfterna skilda

nästan ända ned. Fröna äro spolformiga, oftast något krökta,

åt båda ändar spetsiga, ljusbruna, nära 1 mm. långa.

S. nivalis L. var tenuis. We.

Denna afviker genom alla delars spenslighet och glatt-

het, hvarjämte endast 1—3 blommor finnas. När sidoblom-

mor finnas, äro de ovanligt långt skaftade. Äfven blom-

morna äro mindre och något mera utbredda, plattade.

S. hieraciifolia. WaArnpsrt. o. Krir.t)

Såsom varande en icke svensk art har S. heraciifolia

blifvit endast flyktigt undersökt på pressadt material för

jämförelse med den närstående S. mivalis.

Rötterna äro långa och grofva, mycket obetydligt för-

grenade. Rhizomet är nästan lodrätt, groft och kan stun-

dom vara något förgrenadt. Den florala axeln är grof, be-

gränsad af en blomma, nedanför hvilken i högbladsveck sitta

1) Jfr EKstAM (III), (IV) och (V); ENeLER (I); WARMING.

50 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

oftast ensamma blommor. Vid blomningstiden synas fer-

talet blad på hufvudskottet vara döda. Ett föryngringsskott

i vecket af ett af de öfversta rosettbladen fortsätter rhizo-

met och blir nästa år floralt. Någon gång tyckes mer än

ett föryngringsskott kunna utvecklas, hvarigenom rhizomet

blir grenigt.

Enligt WARMING äro blommorna autogama eller svagt

proterandriska och mycket lika S. mivalis” blommor.

NS. Cotyledon. L.')

Tall. II, bild 21, tafl. ITIL, bild 2—4.

Utvecklingen från frö har jag ej kunnat följa, då jag ej

lyckats erhålla några grobara frön. Upprepade odlingsför-

sök med frön från Dovre, Jämtland och Upsala botaniska

trädgård hafva misslyckats. Den förnämsta individbildnin-

gen sker säkerligen på vegetativ väg. Fröna mogna mycket

sent och kunna ej gro förr än följande vår. Groddplantor-

nas utveckling försiggår antagligen på analogt sätt som hos

S. Aigoon (se nedan).

De vegetativa delarne. Arten har ett kortare eller längre,

högst 3—4 cm. långt, groft rhizom, som nedtill bär svarta

rester af förmultnade blad och i sin äldre del är dödt. Rhi-

zomet bär några få, mycket långa och grofva, föga förgre-

nade birötter. På mindre bladrosetter, som ännu ej hunnit

till blomning, och äfven på blommande exemplar kan man

ofta i rhizomets äldsta ända se en grupp af några få kraf-

tiga rötter. Dessa bladrosetter hafva säkerligen utvecklats

från frö, och de omnämnda rötterna äro då de första röt-

terna. Ofta ser det ut, som om hufvudroten funnes kvar

och vore kraftig. Endast genom att följa groddplantans

utveckling kan man säkert få reda på, huru härmed förhål-

ler sig.

Rhizomet bär en tät rosett af örtblad. De nedre af dessa

äro döda och svarta, de öfre lefvande. Rosettbladens inre

byggnad är fast, särskildt mot bladets nedre del. Epidermis-

cellernas yttervägg är ofantligt starkt förtjockad med tyd-

1) Jfr AXELL; ENGLER (I); LINDMAN.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:Oo 2. ål

lig kutikula. Väggen är i det närmaste lika tjock som cell-

rummets höjd. I bladkanten finnas tätt sittande, hvass-spet-

sade, framåtriktade sågtänder (tafl. II, bild 21), som mot

spetsen äro broskartade och halft genomskinliga, bestående

af en tjockväggig hyalin väfnad af långsträckta celler.

Hvarje sådan tand har på sin öfre yta en djup grop, i hvars

botten ligga ett par stora vattenporer, omgiina af en små-

cellig och tunnväggig epidermis. (Tafl. III, bild 4.) Under

vattenporerna finnas en håla och en stor epithemväfnad, hvar-

under slutar en trakeidkvast. Gropen täckes af en liten

kalkkrusta, som når litet utanför gropens kanter och i midten

har en buckla, som sänker sig ned i gropen. På dennas väg-

gar finnas små tjockväggiga, papillformade utbuktningar från

epidermiscellerna; papillerna tjäna till att fasthålla kalk-

krustan. Dennas betydelse för växten känner man ej säkert.

Mot bladets bas blifva sågtänderna allt smalare och smalare,

slutligen öfvergående i hårlika, genomskinliga bildningar,

hvarför bladet nedtill är cilieradt. Bladen öfvervintra och

kunna lefva minst ett par år.

Ur vecket af alla stjälkblad, med undantag af de allra

nedersta, utvecklas florala sidoaxlar, hvilka i storlek aftaga

uppåt, hvarigenom blomställningen får en regelbunden och

vacker pyramidform. Det nedersta förbladet på de öfversta

sidoaxlarne af första ordningen är mycket litet, fjäll-likt.

På de nedre sidoaxlarne har reduktionen gått ännu längre,

så att det nedersta förbladet är för blotta ögat knappt märk-

bart. På de nedersta axlarne är det alldeles försvunnet.

Detta står i samband därmed, att förgreningen hos S. Coty-

ledon atfviker från den hos Saxifraga-arterna vanliga. Hos

denna art finnes nämligen endast undantagsvis på stora

exemplar någon sidoaxel af högre ordning än den tredje, trots

det att artens blomställning är ojämförligt mycket rikare

förgrenad än de andra arternas. Blomställningens yfvighet

uppnås därigenom, att de nedre sidoaxlarne af första ord-

ningen bära talrika af andra ordningen, under det dessa åter

hafva den vanliga sicksack-knippeförgreningen; dock finnes

sällan någon sidoaxel af högre ordning än den tredje. Blom-

mornas ställning i sicksackknippe är således mindre utpräg-

lad hos SS. Cotyledon än hos de andra arterna. S. Cotyledon

har således (utom på axelns öfversta del) sicksackknippen i

klaselik ställning och dessa återigen i likadan ställning, båda

ä2 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTURNA.

med basipetal utveckling. Hela det florala axelsystemet är

jämte de därpå sittande bladen tätt beklädt med korta

glandelhår.

Den vegetativa individbildningen genom aflösning af sido-

skott är ganska riklig. I vecket af årets blad i en steril

bladrosett anläggas knoppar. Flera eller färre af dessa ut-

växa under följande vegetationsperiod till tämligen korta och

grofva, örtbladsbärande utlöpare. Deras blad äro små, ovala

och hafva sågtänder med kalkkrusta. Utlöparen når i all-

mänhet ej större längd än 4—5 cm. d. v. s. att den nätt

och jämt når utanför moderrosettens bladspetsar. När den

hunnit så långt, får den i spetsen en bladrosett. Moderplan-

tan tyckes ej gå i blom förrän ett eller två år efter sido-

skottens utväxande. När därför moderplantan blommat och

dör bort, kunna sidoskotten redan hunnit nå en så hög grad

af utveckling, att ur deras bladveck nya utlöpare bildats.

Då moderplantan ej dör fullständigt genast efter fruktsätt-

ningen, sammanhänga ofta fera bladrosetter med hvarandra

nästa år eller under flera år; de få kanske till och med fort-

farande näring genom moderplantan.

Egendomligt kan det synas vara, att utlöparen ej får

några rötter samma år den växer ut; först längre fram får

den några få sådana, när moderplantan går i blom. Man ser

därför ofta kring en stor bladrosett flera mindre sådana, löst

liggande på jordytan och genom utlöpare förenade med den

stora rosetten. Näkerligen är detta en anordning för att

underlätta växtens spridning. Nåsom bekant mognar S. Co-

tyledons frön mycket sent, 1 september. Då i fjälltrakterna

vintern ofta inträder vid denna tid, kan det hända, att ingen

fröbildning uppstår. Arten måste därför skaffa sig ett annat

spridningssätt på vegetativ väg. Jag antager därför, att

dessa löst liggande bladrosetter sakna rötter för att genom

vindens och möjligen äfven snöns och vattnets verksamhet

kunna ryckas lösa från sin förbindelse med moderplantan.

Då 5. Cotyledon växer på klippbranter, kunna de nästan boll-

formade bladrosetterna med vindens tillhjälp rulla omkring

och på detta sätt sprida växten. Förr eller senare fastnar

rosetten i någon springa och utvecklar då rötter. Artens få-

taliga, långa, grofva och starka rötter synas just ämnade till

att söka sig in i klippspringor. Dock får man ej antaga, att

individbildningen genom frö skulle vara för växten oviktig.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 53

Huru skulle den då kunna växa högt uppe i klippbranter,

dit frön, men inga bladrosetter genom vinden kunna föras?

Blomman. (Tafl. III, bild. 2 och 3.) Denna är stor, gan-

ska sent utvecklad och tydligt proterandriskt dichogam.

Kronbladens nedre hälft bär i kanten mer eller mindre

tätt ställda korta hår.

Den terminala blomman slår först ut och hinner långt

före de andra 1 utveckling. Denna blomma är oftast mer

eller mindre utbildad såsom honblomma med kraftigt gyne-

cium, men svagt eller odugligt andrecium. i

Vid blommans öppnande stå ståndarne tryckta intill hylle-

bladen och hafva korta, särdeles nedtill breda strängar. Inom

kort börja ståndarne utföra sina vanliga rörelser mot blom-

mans midt, hvarefter de åter böja sig ut. Under tiden stå

de korta stiften uppräta, tryckta mot hvarandra med out-

vecklade märken. Kring stiften finnes en stor, något gropig

honingsdisk, hvilken afsöndrar riklig honing. Denna disk

är gulfärgad, under det stiften äro röda. Ståndarne hafva

en blekt ljusröd färg bidragande till skyltningen.

Sedan alla ståndarne åter böjt sig ut mot kronbladen,

börja stiften tillväxa. De böja sig nu ut från hvarandra och

breda ut de stora papillösa märkena. Under honstadiet har

blomman förändrat form något, i det den har blifvit mera

utbredd. Foderbladen stå visserligen fortfarande nästan upp-

räta, men kronbladen hafva böjt sig mera utåt mellan foder-

bladen. Efter pollinationen böjas stiften ännu mera ut från

hvarandra och honingsdisken försvinner nästan. Ståndar-

strängarne hafva åter böjt sig inåt och omsluta tätt den till-

växande frukten. Kapseln är nästan klotrund, ej' öfver-

nående foderbladens spetsar. Fröna äro svartbruna, 0,7 mm.

långa, spolformiga, tätt beklädda med höga papiller.

NS. Aizoon. Jaco.t)

Tatl bild 22, tall. IN, bild. 9-4.

Af denna art har jag haft till undersökning endast i

Upsala botaniska trädgård odlade exemplar, hvarför jag, då

!) Jfr ÅXELL; ENGLER (I); WARMING.

34 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

de säkerligen afvika åtskilligt från vildt växande, ej gjort

någon grundligare undersökning af dem. För öfrigt tillhör

arten ej den svenska floran, men har jag dock undersökt den

något för jämförelse med SS. Cotyledon samt för att följa

groddplantsutvecklingen. Då jag ej erhållit groddplantor af

S. Cotyledon, är det af intresse att undersöka sådana af den

närstående arten S. Atzoon. De grobara fröna erhöllos från

Upsala botaniska trädgård.

Utvecklingen från frö. Kort efter det lillroten fram-

trädt ur fröskalet, får den ganska korta och ej särdeles tal-

rika rothår. (Tafl. II, bild. 22.) Hjärtbladen äro tjocka, ägg-

runda med något tvär spets. Primordialbladen äro äggrunda,

afsmalnande mot ett mycket kort, bredt skaft. De första

hafva helbräddad skifva, men hos de senare framkommande

är denna svagt naggad. Redan de första primordialbladen

hafva i kanten ett par antydningar till vattenporapparater.

Snart framkomma mera tunglika blad med korta sågtänder

mot spetsen. Dessa blad likna mera den fullt utbildade väx-

tens och hafva liksom dennas en vattenporapparat på hvarje

sågtand. Hufvudroten har blifvit rikt förgrenad. (Taf. III,

bild. 5.) Först när fera primordialblad framkommit, ut-

växer den första biroten, antingen vid basen af hjärtbladen

eller från epikotylen. Denna har nu sträckt sig, så att de

första primordialbladen aflägsnats ett par mm. från de döda

hjärtbladen.

När groddplantan är några månader gammal och bildat

en liten bladrosett, utväxa ur de nedre primordialbladens

veck utlöpande, fina sidoskott, bärande små blad. Skotten

växa så långt, att de nå utanför moderplantans blad, hvar-

efter de i spetsen bilda en liten bladrosett. Längre har jag

ej följt groddplantans utveckling. Då fröna mogna sent, gro

de ej förr än nästa vår. Möjligen hinna under det året sido-

skott börja utväxa. Moderrosetten går troligen tidigast un-

der tredje året i blom, och efter dess bortdöende isoleras

sidoskotten.

De vegetativa delarne. Med afseende på dessa visar

S. Aizoon stor öfverensstämmelse med SS. Cotyledon. Rot-

systemet, rhizomet och bladställningen visa inga betydande

afvikelser.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 55

Den vegetativa förökningen är inrättad på samma sätt

som hos SS. Cotyledon. S. Aizoon har en benägenhet att ge-

nom riklig sidoskottbildning gifva upphof till tufvor. Då

moderskotten efter blomningen ej dö så snart, komma talrika

rosetter att sammanhänga.

Blomman. (Tafl. III, bild 6 och 7.) Med afseende på

blommans byggnad och pollinationen står S. Aizoon närmast

S. aigoides. Blommorna äro således tydligt proterandriskt

dichogama.

Fruktämnet är tämligen djupt klufvet. Kronbladen stå

utåtriktade, hvarigenom blomman får en grundt skållik form.

Pollinationen tillgår såsom hos S. atigoides. Kring stiften

finnes en stor, rikligt honingsafsöndrande vall, hvilken nästan

når öfver stiften, medan dessa ännu äro små. Efter pollina-

tionen höjas de tillväxande stiften upp genom fruktens upp-

svällande. Härvid försvinner den vall, som förut fanns kring

stiften. Ståndarne stå under fruktmognaden uppräta kring

frukten, som blir stor, nästan klotformig. Fröna äro aflånga

— aflångt äggrunda, 0,8 mm. långa, svartbruna och hafva

fröskalet försedt med i längsgående rader sittande små pa-

piller.

NS. rivularis. LD.)

Ta. SIN, bild. S—145

Utvecklingen från frö. [Endast till odlade groddplantor

har jag haft tillgång.] Fröet gror på omkring tio dagar.

Först sedan roten kommit ut något ur fröskalet, börjar den

få rothår (bild. 8). Efter några dagar afkastas fröskalet och

hjärtbladen breda ut sig. Dessa äro äggrunda och i början

nästan alldeles oskaftade, men snart blifva de betydligt längre

skaftade, samtidigt hvarmed det första primordialbladet bör-

jar visa sig mellan dem. Två veckor efter groningen har

en sidorot börjat utvecklas, och anlag till två birötter synas

på hypokotylens nedersta del. Efter ytterligare något mera

än en vecka har det första primordialbladet blifvit mycket

långt skaftadt och har en äggrund, hel skifva, 1 kanten be-

1) Jfr ÅXELL; EKSTAM (V); ENGLER (I); LINDMAN; WARMING.

56 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

satt med glesa, mycket korta glandelhår. Bladet har skaf-

tets nedre del slidlikt utbredd. Det andra primordialbladet

synes äfven, och ett litet birotsanlag visar sig vid basen af

det ena hjärtbladet. Hufvudroten är nu mycket lång och

har flera sidorötter.

Nära en månad härefter hafva 4—5 primordialblad ut-

vecklats. De två första hafva hel, äggrund skifva, under det

de följande äro försedda med bredare, treflikad skifva (bild 9).

Vid hjärtbladens och primordialbladens bas hafva nu tre kraf-

tiga birötter utvecklats, en mycket lång. Birötterna från

hypokotylens bas äro äfven långa, men ej så tjocka som de

från nodi. Hufvudroten har fått ännu flera långa grenar,

men den är mycket smalare än de unga, saftiga birötterna,

och troligen hafva dessa nu öfvertagit näringsupptagandet,

under det hufvudroten mest tjänstgör som fästande organ.

Redan när plantan är på detta stadium, kan man i primor-

dialbladens veck se anlag till knoppar. Dessa utvecklas till

sidoskott, hvilkas första blad hafva obetydlig skifva, däremot

stor fot. Flera sådana sidoskott bildas och likna mycket

dem, som finnas hos S. granulatas groddplantor. Flera blad

utvecklas, och vid dessas nodi utbryta birötter, hvilka såle-

des direkt förse skotten med näring.

Groddplantans utveckling är således nästan fullständigt

likadan som hos S&S. granulata. En ganska viktig skillnad

är den, att utbildningen af rothår på lillroten är mycket

rikligare hos S&S. granulata än hos &S. rivularis. Detta står

säkerligen i samband med de båda arternas olika växtlokal.

S. rivularis växer på fuktigare mark och behöfver naturligt-

vis där ej så mycket rothår, vare sig för groddplantans fast-

hållande vid jorden eller för upptagande af vatten. En annan

beaktansvärd olikhet är primordialbladens hårighet. Hos

S. granulata äro de starkt håriga, men hos S.rivularis glatta

med undantag af ett fåtal korta glandelhår. S. granulatas

långa hår äro troligen vattenupptagande, men detta behöfves

ej hos SS. rivularis. Såsom varande mindre och spädare har

S. rivularis ej så stark birotutbildning som S. granulata.

En annan afvikelse från S. granulata består däri, att hos

S. rivularis kvarlefver hufvudskottet och blir floralt, under

det sidoskotten ännu ej äro särdeles långt komna. Efter

hufvudskottets blomning dör detta, och endast sidoskotten

lefva kvar, nu närda endast genom sina egna birötter. Föl-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 57

jande år blomma sidoskotten under utbildning af nya sido-

skott.

Fröna mogna i början af augusti, men gro först nästa

vår. Genom experiment har jag funnit, att artens frön ej

vilja gro samma höst de mognat, förr än de under någon tid

varit utsatta för ganska stark köld. Följande vår grodde

fröna däremot utan frysning. Den hvila, som fröna måste

genomgå innan de kunna gro, kan således förkortas genom

frysning. På gynnsamma lokaler hinna plantorna troligen

blifva florala redan under den andra sommaren. Högre upp

på fjällen går utvecklingen långsammare.

De vegetativa delarne. SS. rivularis har ett lodrätt, kort-

ledadt, endast några få mm. långt rhizom. I lös mossa kan

det dock blifva längre, !/2—1 cm. Det bär på sin nedre del

bruna slidor af döda blad, vid hvilkas bas ett fåtal fina, tråd-

lika och föga förgrenade birötter utgå. Ofvanför de döda

bladen sitta 2—3 lefvande, bestående af nederst ett tunt, ut-

bredt parti, en slida, som är 5—6 mm. lång. Slidan är upp-

åt bredare och på öfvergångsstället till det smala, mycket

långa bladskaftet tvärt afskuren. Bladen äro alldeles glatta

med undantag af slidorna, som i kanten bära korta hår.

Dylika kunna äfven finnas på slidornas, insida och på blad-

skaftets nedersta del. I bladskaftet går en nerv, som kort

innan den går ut i skifvan, uppdelas i tre grenar, hvilka se-

dan på vanligt sätt förgrena sig nätformigt.

En blommande planta kan vid sin bas förutom rötter

och örtblad bära tre olika organ: 1) sidoskott med vanliga

örtblad; 2) lågbladsbärande utlöpare; 3) lökformiga knoppar,

bestående af små lågblad, hvilkas slid-del är stor och tjock,

under det skaftet och skifvan däremot äro mycket outveck-

lade (bild 10—12). Dessa lökformiga bildningar hafva af

WARMING !) påpekats. HARTMAN och NYMAN m. fl. florister

uppgifva, att »stjälken är utan alla knopplökar»>.

I vecket af den lilla bladrosettens öfre lefvande blad ser

man vanligen 1—2 kortledade vegetativa skott med lång-

skaftade örtblad af vanligt utseende. De flesta lefvande ört-

blad, som synas vid moderskottets bas, tillhöra ej detta, utan

sidoskotten. Från nodi på dessa skott utbryta fina birötter.

1) Jfr WARMING.

58 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

När moderplantan efter fruktsättningen dör, blifva sidoskot-

ten individualiserade. Därigenom att de äro kortledade, och

således bestå af endast en bladrosett, komma de att stå all-

deles intill moderplantan, vid hvilken de sitta fästade ännu

en tid efter hennes död.

TI vecket af de nedre, ofta döda bladen 1 den blommande

plantans bladrosett, utbildas ofta små löklika knoppar (bild

13), hvilkas första blad äro små, köttiga och glatta, bestå-

ende af nästan endast fot, i det skifvan är mycket reduce-

rad. Vanligen utväxa dessa knoppar till ända till 6 cm.

långa, fina och späda, glatta utlöpare, hvilka då vid sin bas

bära 1—2 dylika tjocka lågblad och dessutom några få gle-

sare ställda. Sådana utlöpare kunna finnas till ett antal af

högst tre på en individ. Utlöparens spets böjer sig ofta först

nedåt, hvarefter den växer horisontelt för att längre fram

böja sig upp mot jordytan och där bilda en bladrosett. Först

på det ställe, där utlöparen böjer sig upp, utbryta birötter.

Utlöparen dör snart, hvarvid den nya bladrosetten blir en

själfständig individ. En del af lökarne kunna öfvervintra i

knoppform och före nästa år utväxa till utlöpare; de äro så-

ledes reservlökar.

Jag har sett exempel på, att utlöparspetsen först bildat

några få örtblad jämte birötter, och därefter slagit om till-

växtsätt och öfvergått till en i början nedåtriktad utlöpare,

som återigen utvecklat en örtbladsrosett i sin spets. Ur vec-

ket af den första örtbladsgenerationen hade ett par utlöpare

växt fram. Man kan äfven få se sidoskott, hvilka kunna

sägas stå midt emellan utlöpare och vanliga örtbladsskott;

de äro nämligen något nedböjda, utlöpande, men bära van-

liga långskaftade örtblad.

Stamknoppen i ett bladigt sidoskott kan, efter att hafva

utbildat vanliga örtblad, plötsligt öfvergå till att bilda små

köttiga fjäll; således en terminal lökbildning. Det samma

kan inträffa med både de utlöpande örtbladsbärande skotten

och de vanliga utlöparne. En växling af örtblads- och låg-

bladsregioner kan således ofta (eller kanske typiskt?) före-

komma på sidoskotten.

Typiskt skola sidoskotten blifva florala året efter sin

utveckling, men alla hinna säkerligen ej detta, utan en del

behöfva lefva vegetativt ännu ett år eller kanske ofta ännu

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:Oo 2. 59

längre. Dessa hafva betydelse för växten såsom reservskott,

ifall de andra af någon orsak skulle gå under.

Såsom af det föregående synes, är den vegetativa indi-

vidbildningen riklig och af vikt för växten. Genom föryng-

ringsskottens olika växtriktning och stundom förekommande

förgrening, komma individerna ofta att växa i lösa mattor

med emellan hvarandra intrasslade skott. Högre upp på

fjällen, där individerna bruka växa på mera öppen, fuktig

jord, är den vegetativa individbildningen ej så riklig. Indi-

viderna äro där mycket mindre.

Rhizomet utlöper uppåt i en fåbladig floral axel. Denna

är vid blomningens början mycket kort, men tillväxer sedan,

så att den vid fruktmognaden är 2—3 gånger längre än den

var vid blomningens början.

Den florala axelns toppblomma kan vara den enda blom-

man, eller också kan ur det öfversta örtbladets veck utväxa

en sidoaxel, som likaledes begränsas af en blomma. Denna

sidoaxel bär vid eller nära sin bas ett vanligen helt, ägg-

rundt blad. NSidoaxeln tillväxer betydligt, hvarigenom den

snart kommer att nå öfver hufvudaxelns frukt. Det kan in-

träffa, att sidoaxeln på sig utbildar en sidoaxel at andra ord-

ningen; denna utgår då från vecket af ett andra blad på

sidoaxeln, nära under dess blomma. WSidoaxeln af andra ord-

ningen bär nära sin bas 1—2 lancettlika blad. Den frukt,

som utbildas på denna axel, kommer snart att nå öfver båda

de andra frukterna. Ofta kunna ur de nedre bladens veck

utväxa florala sidoaxlar, till och med ända nere 1 blad-

rosetten.

Blomman. (Bild 14.) Denna är liten, proterogynt auto-

gam. Kronbladen stå tämligen uppräta, hvarför blomman

aldrig blir särdeles öppen. Ofta äro kronbladen något olika

stora; tydligast kan detta iakttagas på unga blommor, som

just skola öppna sig, och då äro två kronblad mindre än de

tre öfriga.

I en tämligen ung knopp stå ståndarne tryckta intill

kronbladen och hafva ännu korta strängar, i synnerhet kron-

ståndarne. Pistillerna äro däremot långt utvecklade med

uppräta, korta stift och redan papillösa märken, hvilka äro

färdiga att mottaga pollen. Snart böja sig alla ståndarne

in mot pistillerna och skyla alldeles dessa med sina knappar.

60 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

Först när de stå tätt sammanträngda på detta sätt, börja

knapparne öppna sig. Under tiden hafva stiften förlängts

och skilt sig något mera från hvarandra. Märkespapillerna,

som äfven blifvit längre, mottaga nu det pollen, som afläm-

nas af ståndarknapparne.

Äfven efter pollinationens slut stå ståndarne, som nu

hafva mycket långa strängar, tryckta intill pistillerna. Dessa

tillväxa nu betydligt både på längden och tjockleken, under

det stiften böjas ut från hvarandra. När frukten är mogen,

äro stiften nästan vinkelrätt utböjda från fruktens längd-

riktning. Kapseln har förlängts betydligt, så att dess från

blombottnen fria del är längre än den med blombottnen sam-

manväxta delen. Fröna äro äggrunda-aflånga, mörkbruna,

0,6 mm. långa och 0,35 mm. breda. Fröskalet är mycket

svagt papillöst, nästan slätt.

Fröbildningen är särdeles riklig trots den autogama pol-

linationen. Kapslarne på hvarje individ äro visserligen få,

men i förhållande till den späda växten stora och innehålla

rikligt med frön.

NS. granulata. &L.1)

ad PL bild. 215185 ba. bat. SV, bild esbt

Då arten är den intressantaste af alla de svenska ar-

terna och dessutom lätt tillgänglig, har jag undersökt den

noggrannare än någon af de andra.

Utvecklingen från frö. [Denna har jag följt på både

odlade och vilda exemplar.] Fröet gror på omkring 10 dygn.

Lillroten är, redan då den sticker fram genom fröskalets

spricka, försedd med flera långa rothår, som fästa groddplan-

tan vid jorden. (Taf. III, bild. 15 och 16.) Hjärtbladen äro

knappt 1 mm. långa, tjocka, glatta och bredt äggrunda eller

nästan cirkelrunda utan framträdande nerv samt oskaftade.

Emellan groningens början och fröskalets afkastande förflyta

omkring 8 dagar.

Efter ytterligare 10 dagar börjar stamknoppen synas

mellan hjärtbladen, som samtidigt börja blifva skaftade.

1) Jfr AXELL; ENGLER (I).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 61

Den första sidoroten framkommer nu. På detta stadium är

hypokotylen 4 mm. lång. Två veckor härefter hafva flera

sidorötter utvecklats, hvarjämte hufvudroten betydligt till-

tagit i längd. Hjärtbladen hafva fått längre skaft, och emel-

lan dem har det första primordialbladet framkommit. Detta

är skaftadt med nästan rund, vid basen tvär skifva, hvars

form kan variera ganska mycket. Oftast är den helbräddad

eller försedd med en svag inskärning på hvardera sidan nära

basen. Någon gång är bladet djupt inskuret. Skifvan bär

på öfversidan glest ställda, långa, fina och raka hår, hvilka

äro talrikast i kanten. Äfven bladskaftet är glest hårigt,

men dess hår äro kortare än skifvans. Stundom saknas bla-

dets hår fullständigt.

Troligt är, att håren hafva betydelse för den späda grodd-

plantan såsom vattenuppsugande organ, då nämligen emellan

dem regn- och daggdroppar lätt fasthållas. Under torka kan

ett sådant upptagande af dagg vara af stor vikt för grodd-

plantan. Att ett vattenupptagande verkligen sker, tror jag

mig med stöd af utförda experiment kunna påsta. Nasom

fullt turgescenta äro harets celler cylindriska, och deras

tunna väggar synas starkt utspända af den rikliga cellsaf-

ten. Om man låter ett blad ligga en stund i luften, förlora

cellerna genom afdunstning sin turgor och skrumpna ihop,

så att de blifva platta, bandformiga. Basalcellernas fina

kutikula synes nu tydligt stråligt strimmig; den har genom

uttorkningen blifvit fint veckad. Tillsätter man vatten, aterfa

cellerna småningom sin turgor, hvarvid svällandet fortgar

från basen mot spetsen. Detta visar, att det är hufvudsak-

ligen eller uteslutande basalcellerna, hvilka äro de vatten-

upptagande. Detta är ju också naturligt, då regn och dagg

samlar sig kring basalcellerna, ej kring hårets öfre del. Då

de öfre och nedre cellernas väggar synas vara af lika tjock-

lek och hafva lika tjock kutikula, måtte olikheten ligga i

dennas beskaffenhet, hvarigenom de öfre cellerna ej så lätt

vätas som de nedre.!)

Det första primordialbladets skaft tillväxer sedan betyd-

ligt och blir ända till 3—4 gånger längre än skifvan, som

äfven tillväxer. Det andra primordialbladet har skifvan

djupare inskuren än det första och rikare försedd med har.

!) Jfr LUNDSTRÖM.

62 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

Under det andra bladets utveckling börjar den första biroten

visa sig vid basen af det ena hjärtbladet. Hufvudroten har

fått flera sidorötter och tillväxer fortfarande kraftigt. Hjärt-

bladets skifva är nu mera afsmalnande mot det något längre

skaftet. Den första biroten tillväxer starkt och blir tjock;

den andra framkommer omedelbart under eller strax invid

det andra hjärtbladet.

När plantan hunnit så långt, att två primordialblad äro

utvecklade, börjar ett nytt organ utvecklas. I vecket af

hjärtbladen och primordialbladen finnas nämligen med blotta

ögat knappt synbara knoppar, hvilka vid förstoring visa sig

bestå af ett par små tjocka blad. Till detta stadium har

plantan hunnit omkring 50 dagar efter groningen. (Tall. IV

bild 1.)

Efter ytterligare tva veckor äro fem eller sex blad ut-

vecklade, af hvilka de yngsta hafva ofta femklufven skifva.

Nya birötter hafva äfven utväxt, så att plantan nu har 3—4

sådana. Dessa äro mycket grofva, i början tappformiga och

ogrenade, men när de blifvit omkring två cm. långa, börja

de i allmänhet förgrena sig. (Tall. IV, bild 2.) Hufvudroten

lefver fortfarande kvar, men den är smal, och det synes tyd-

ligt, att den ej är afsedd att lefva länge utan att ersättas

af de kraftiga birötterna. Hufvudrotens viktigaste funktion

är nu fästandet, hvilket synes på dess fasta byggnad. Att

de tjocka birötterna hufvudsakligen äro näringsupptagande

och näringsbevarande, synes likaså af byggnaden, som är

svagare.

De små knopparne i hjärtbladens och primordialbladens

veck äro nu tydligt synbara. Jag har nyss påpekat, att bi-

rötterna äro mycket grofva och kraftiga; de hafva tydligen

till funktion ej endast att förse själfva groddplantan med

näring, utan framför allt att upptaga sadan åt bladvecks-

knopparne, som nu börja tillväxa hastigt. Det är naturligt-

vis fördelaktigt för knopparne att hafva det näringsuppta-

gande organet i sin omedelbara närhet, och därför utvecklas

birötterna alltid vid basen af de blad, i hvilkas veck knop-

par bildas.

I vecket af hvarje blad anlägges således en knopp, men

alla komma ej till utveckling, ty det skulle ej finnas plats

för dem alla. Vanligen är den knopp, som utvecklas i det

ena hjärtbladsvecket, betydligt kraftigare än den i det andra

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O0 2. 63

vecket, och den senare utvecklas ofta ej alls. Stundom sak-

nas båda två. Det första eller de första bladen i hvarje

sidoknopp hafva skifvan betydligt reducerad, föga skild från

skaftet, som särdeles mot basen är groft och köttigt. De

därefter följande bladen hafva skifvan allt mera typiskt ut-

bildad, och bladflikarnes antal tilltager. Ibland äro de första

bladens skaft ganska långa, ibland har däremot metamor-

fosen gått längre, så att skaftet är kort och tjockt, i sin

spets bärande den lilla bladskifvan. De skott, som hafva

sådana blad, få härigenom ett löklikt utseende.

Nya birötter utvecklas fortfarande, allt eftersom grodd-

plantan får flera primordialblad. (Tafl. IV, bild. 3.) Biröt-

terna från de innersta bladens nodi tränga sig ut mellan de

yttre bladens skaft och de unga sidoskotten, hvarvid roten

ofta kryper emellan en bladfot och skottet i dess veck. (Tafl.

IV, bild. 4.) Genom detta rötternas framträngande förskju-

tas sidoskotten mycket ofta, så att det är svårt att se, i

hvilket bladveck hvarje skott ursprungligen setat. De tätt

sittande skottens tryck på hvarandra bidraga äfven till för-

skjutningen. Ännu fyra månader efter groningen finnas hjärt-

bladen kvar, men så förträngda af birötterna och sidoskot-

ten, att de äro ganska svåra att finna. Hufvudroten fort-

lefver ännu, men är svag 1 förhållande till det kraftiga

birotsystemet.

Sidoskotten tillväxa nu starkt, så att de sex månader

efter groningen utgöra nästan hela plantan. (Tafl. IV, bild 9.)

Af den ursprungliga groddplantan äro hufvudroten, hypoko-

tylen och hjärtbladen döda, likaså de nedersta örtbladen.

Skottets öfre del jämte de därpå sittande örtbladen lefva

ännu, men dö snart, så att följande vår hela den ursprung-

liga groddplantan är död och blott sidoskotten lefva kvar.

Den terminala växtpunkten har afstannat 1 sin tillväxt, och

hela groddplantan har gått upp i bildning af sidoskott, från

hvilkas nodi birötter utgå. I hvarje sidoskotts stamknopp

finnes ett tydligt anlag till en blomställning med små blom-

knoppar, hvilket visar, att sidoskotten äro afsedda att föl-

jande vegetationsperiod komma 1i blomning. I bladvecken

sitta små knoppar, som följande år utvecklas till lökar på

den blommande individen. Dessa knoppar likna dem, som

anläggas på den unga groddplantan, och bestå således af ett

par tjocka fjäll. [Tafl. IV, bild 10—12.]

64 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

I allmänhet utvecklas 3—6 sidoskott ungefär lika kraf-

tigt och stå nästan i en krans. Några svagare utvecklade

skott finnas, men åtminstone en del af dem komma ej till

vidare utveckling. När skotten följande vår ingå i sitt

forala stadium, hänga de fortfarande tillsammans genom

moderplantans döda delar. En stark förökning af individ-

antalet sker således genom denna skottbildning, men någon

nämnvärd vandring af växten inträder ej, eftersom alla

dotterindividerna komma att stå i moderplantans omedel-

bara närhet.

Den ofvan gifna beskrifningen är grundad på exemplar,

som inne i rum uppdragits från frö. Då dessa såddes myc-

ket tidigt, redan den 16 februari, hunno exemplaren före

nästa vinters inbrott så långt 1 utveckling, att de voro fär- '

diga att följande sommar gå i blom. I naturen kan utveck-

lingen ej gå så fort, då ju fröna utsås först 1 juni. I au-

gusti har jag ute funnit groddplantor med endast hjärtblad

eller med 1—2 primordialblad, hvilket visar, att fröna kunna

gro strax sedan de blifvit utsådda. Detta har jag äfven ge-

nom försök iakttagit. Sent på hösten och tidigt på våren

har jag tagit groddplantor med 2—5 primordialblad, och

dessa exemplar hade tydligen grott under den närmast före-

gående vegetationsperioden. I naturen går utvecklingen ty-

piskt på följande sätt:

Första året gror fröet, och plantan utvecklar några

primordialblad samt börjar utbildningen af bladvecksknop-

parne. :

Andra året utvecklas bladvecksknopparne till sidoskott

med lökanlag i bladvecken, hvarvid den ursprungliga grodd-

plantan så småningom dör bort.

Tredje året utvecklas sidoskotten vidare och kunna i

lyckligaste fall redan detta år blifva florala, försedda med

lökar i bladvecken, eller också blifva de florala först under

det fjärde året.

En del i naturen insamlade groddplantor visade en gan-

ska viktig afvikelse, i det bladvecksknopparne hade utveck-

lats till riktiga lökar, liknande dem hos den blommande plan-

tan. Lökarne utgjordes af ytterst två hinnaktiga, döda fjäll

och därinnanför tre eller fyra tjocka, saftiga fjäll, hvilka

fullkomligt saknade bladskifva och således voro af lågblads-

natur. Innerst funnos fjäll med en obetydlig skifva utbildad.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 69

Ur dessa lökar skulle sedan bladrosetter utväxa. Olikheten

beror på de olika förhållanden, hvarunder de odlade och de

vilda exemplaren lefvat. De vilda groddplantorna växte på

grund och torr jord och hade mot hösten utbildat bladvecks-

skott, hvilka således måste öfvervintra i föga utveckladt till-

stånd, hvarför de ombildats till lökar med hinnaktiga, skyd-

dande fjäll ytterst och därinnanför köttiga fjäll fyllda med

upplagsnäring, afsedd att nästa vår användas till sidoskot-

tens uppbyggande. WNäkerligen bidrog den torra jordmånen

till att lökar utbildats. Sådana kunna bättre uthärda torka

och hvila, tills gynnsamma vegetationsförhållanden inträda.

Skotten på de odlade exemplaren behöfde däremot ej öfver-

vintra så unga, utan kunde genast utveckla sig vidare. I

naturen fann jag sommaren 1895 groddplantor med likadana

sidoskott som på de odlade exemplaren. Detta berodde på

den torra försommaren, hvarigenom fröna hade mognat ti-

digt, och på den fuktiga, långa eftersommaren, då fröna

grodde fort och plantorna hastigt utvecklade sig. Troligen

förekommer i naturen lökbildning vanligast.

Den ur fröet utvecklade groddplantan kommer således

aldrig till blomning, utan dör, sedan den på sig utbildat

sidoskott, hvilka i stället blifva florala.

Den vegetativa individbildningen. På skottets nedre, un-

derjordiska del sitta i vecket af örtbladen nästan klotrunda,

löklika kroppar, en i hvarje bladveck. Dessa kroppar äro

de vegetativa förökningsorganen och böra, såsom jag längre

fram skall visa, kallas förökningslökar, men för korthetens

skull kommer jag att i det följande kalla dem endast lökar.

(Tafl. IV, bild. 17—19.) En utförligare beskrifning öfver

deras byggnad och plats skall gifvas längre fram.

Först sedan plantan slutat sin frömognad, börjar 1 all-

mänhet lökarnes vidare utveckling; stundom kan dock denna

börja något tidigare. Ur lökens midt utväxer stamknoppen

till ett bladigt skott, hvars första blad äro af lågbladsnatur,

sakna således skifva och bestå af blott foten. De följande

bladen få allt mera och mera det typiska utseendet med en

ganska liten, inskuren bladskifva. (Tafl. IV, bild. 15.) Skot-

tets första internodier blifva korta eller långa, allteftersom

den lök, hvarur skottet utvecklat sig, ligger i jordytan eller

djupare ned. Utvecklingen blir äfven olika, om plantan

66 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

växer på hård, grund jord (Tafl. IV, bild. 16), och om den

växer i lösare jord eller mossa, hvilket senare är mycket

vanligt.

På hård jord, t. ex. på torra backar, utvecklas ur löken

direkt en liten rosett af små blad. På en sådan lokal ligga

alla lökarne i eller nära jordytan, hvarför de alla utvecklas

på ungefär samma sätt. Detta är för växten ofördelaktigt,

ty härigenom komma talrika skott att stå tätt packade, och

några af dem måste gifvet förkväfvas af de starkaste.

I lösare jord ligga en del af lökarne djupare ned, och

skotten ur dessa måste då först växa ett stycke, innan de

hinna upp till jordytan. Ännu mera blir detta förhållandet,

när plantan växer 1 lös mossa, t. ex. ibland Hylocomier, hvil- -

ket är mycket vanligt. (Genom mossans tillväxt under som-

maren komma en del lökar att ligga djupt nedbäddade. De

öfversta lökarne utbilda då direkt en tät bladrosett, om de

ligga vid ytan. Ligga de under mosstäckets yta, utvecklas

ett ungefär vertikalt, !/2—11!/2 em. långt, sträcktledadt skott,

som, när det nått ytan, bildar en bladrosett. Dennas blad

hafva bred bas omslutande stamknoppen. De djupare ned

sittande lökarne bilda äfven sträcktledade skott, men dessa

äro snedt uppåtriktade och således något utlöpande. Från

en del lökar utbildas riktiga utlöpare, som gå horisontelt

under jordytan och kunna blifva ända till 9 em. långa, innan

spetsen böjer sig upp mot jordytan och bildar en bladrosett.

Utlöparne hafva långa internodier och äro beklädda med

fjällika lågblad, vid hvilkas nodi birötter frambryta. För

växtens spridning är det af vikt, att skotten från lökarne

utvecklas i olika riktningar. Om alla lökarne bildade verti-

kala skott, skulle dessa komma att stå så tätt, att en del

nödvändigt måste förkväfvas eller åtminstone hämmas i sin

utveckling. Särskildt de horisontela utlöparne befordra väx-

tens vandring.

Från skottets bladfötter utbryta birötter, hvarigenom

hvarje rosett blir en själfständig individ, som dock ännu

någon tid tager näring från sin moderlök. Förbindelsen mel-

lan den nya individen och moderlöken upplöses ej så snart.

Följande sommar kan man oftast vid basen af en blommande

individ se rester af en lök med eller utan utlöpare, och ofta

hänga de blommande exemplaren fast vid den underjordiska,

döda delen af föregående års skott, hvilket för de nya indi-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL, BAND 28. AFD. III. N:0 2. 67

viderna möjligen kan hafva betydelse såsom fasthållande or-

gan. Lökarne äro då alldeles uttömda på näring, 1 det fjäl-

len äro mjuka och bruna.

Redan på hösten finnas i rosettbladens veck små knop-

par liknande dem, som omnämndes på tal om groddplantan.

De äro anlag till lökar, hvilka följande vegetationsperiod

utvecklas, då från bladrosetten en blommande stjälk upp-

växer. Blomställningen är på hösten anlagd och ganska långt

utvecklad i bladrosettens stamknopp. Vid förstoring synas

tydliga blommor med ståndare och pistiller, åtminstone i

toppblomman, som har hunnit längst i utveckling. Ståndar-

nes knappar äro nästan klotrunda och ofantligt stora i för-

hållande till knoppens storlek. Något anlag till kronblad

synes ej ännu.

I vecket af utlöparnes lågblad utbildas ofta knoppar,

som antingen blifva lökar eller också utvecklas till sidoskott,

hvarigenom utlöparen således blir förgrenad. Dessa sido-

skott äro likaså utlöpande. Då sådana lökar och sidoskott

ännu sent på hösten ej hunnit utveckla någon ofvanjordisk

bladrosett, kan naturligtvis från dem någon floral axel ej

hinna utväxa nästa år. De föra under den sommaren ett

vegetativt lif och gå först året därpå eller ännu senare i

blomning.

Någon gång kan spetsen af ett utlöpande skott metamor-

foseras till en lök, genom att de innersta bladen i den ter-

minala knoppen blifva reducerade till tjocka lökfjäll, hvar-

jämte sidolökar utbildas i örtbladens veck. När sedan ört-

bladen dö bort, finnes i utlöparens spets en grupp lökar.

Under den följande vegetationsperioden kunna från lökarne

utvecklas antingen bladiga skott eller också utlöpare, hvilkas

spetsar i sin tur kunna ombildas till lökar.

Från lökarne utväxa således skott i olika riktningar och

med olika utseende, men under hösten hinna ej alla lika långt

i utveckling. I allmänhet utvecklas från hvarje planta på

hösten ett eller två kraftiga, nästan vertikala skott jämte

ett par mer eller mindre utlöpande. De förra få hastigt en

stor bladrosett, som öfvervintrar och på våren kan begagna

hvarje gynnsamt ögonblick till assimilation, hvarigenom den

florala axelns utveckling kan försiggå mycket hastigt. De

mera utlöpande skotten däremot, hvilka måste växa längre

innan de nå jordytan, hinna på hösten ej få någon eller blott

68 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

en svag bladrosett. De svagare rosetterna hinna säkerligen

ej gå 1 blom under den följande sommaren, utan föra då ett

vegetativt lif, hvarefter de tidigast under det tredje året

blifva forala. Af de återstående lökarne utveckla en del på

hösten mycket obetydliga skott med blott ett par blad fram-

stickande mellan lökfjällen, under det en del hvila öfver

vintern. Så är äfven förhållandet med de lökar, som stun-

dom bildas på utlöparne. Först följande sommar framkomma

ur dessa lökar bladrosetter. Möjligen finnas lökar, som al-

drig gifva upphof till några skott. Denna oliktidighet i ut-

veckling är troligen en anordning för att betrygga växtens

bestånd under ogynnsamma vegetationsförhållanden.

Vid den vegetativa individbildningen, som för S. granu-

lata är den viktigaste, eftersom fröbildning ofta uteblifver,

blir således den nya individen floral typiskt under det andra

året. Efter blomningen dör sedan hela plantan, efterläm-

nande endast förökningskroppar, bildade dels på vegetativ

och dels på sexuell väg. Denna utvecklingsgång påminner

mycket om de egentliga hapaxanternas. Arten uppgifves

alltid i litteraturen vara perenn, eftersom den har vegetativ

förökning. Jag anser, att begreppet hapaxant bör gifvas en

något vidgad betydelse, så att det kommer att omfatta äfven

en sådan växt som S. gramulata, nämligen med förökning

genom därtill särskildt utbildade kroppar, vare sig dessa

äro uppkomna på könslig eller vegetativ väg. Med känne-

dom om lökarnes byggnad, utveckling och betydelse i väx-

tens lif, måste jag anse dem vara rena förökningskroppar.

Då ju S. granulata ej kan sägas vara en lökväxt 1 detta

ords vanliga bemärkelse, skulle det kunna vara vilseledande

nad likna sådana. Jag föreslår därför, att de kallas för-

ökningslökar.

Jag anser således, att S. granulata är en hapaxant med

2- eller 3-årig utveckling; det förra är det typiska. Efter

frönas mognad dör hela växten, kvarlämnande endast frön

och förökningslökar. Rhizomet tyckes visserligen ännu på

hösten delvis lefva, men det dör under vinterns lopp och har

för lökarne säkerligen endast mekanisk betydelse.

Förökningslökarne innehålla lika väl som fröna: 1) ett

litet anlag till en ny individ, 2) upplagsnäring afsedd att

användas för den nya individens uppbyggande, 3) ett skyd-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 28. AFD. III. N:o 2. 69

dande hölje, som ger förökningskroppen förmåga att hvila

under ogynnsamma omständigheter. Båda de jämförda orga-

nen hafva till uppgift att vid första gynnsamma vegetations-

förhållanden gifva upphof till en ny individ.

Det viktigaste, som skiljer förökningslökarne från de

vanliga sidoskotten hos de perenna växterna, är, att löken

EA kommer att utgöra någon del af den nya individen,

utan spelar rollen af blott och bart utgångspunkt och närings-

upplag för denna. Löken är således specielt utbildad för att

tjänstgöra såsom ett frö, och så snart denna funktion är slut,

dör löken.

Något annat för förökningslökarne utmärkande är äfven,

att de, efter att vid moderplantans blomningstid hafva nått

sin fulla utveckling, hvila under sommarens torraste och var-

maste period. Först under den fuktigare eftersommaren och

hösten utveckla de bladiga skott. Härvid sträckas ej inter-

nodierna mellan lökfjällen, utan löken behåller sin karaktär

af lök.

De vegetativa delarne. Dessa utgöras af en bladig axel,

som på sin nedersta del bär rötter och i bladvecken förök-

ningslökar, på sin öfre del knoppar och florala sidoaxlar i

bladvecken samt en terminal blomma.

Rotsystemet är i förhållande till växtens storlek svagt,

bestående af ett fåtal, 3—8 cm. långa, svagt grenade och

från de nedersta bladens fötter utgående birötter. I synnerhet

hos större exemplar kan man iakttaga en svag dimorfism i

rotsystemet, i det en del rötter äro nästan alldeles enkla och

mera köttiga, under det de andra äro fastare, finare och något

mera förgrenade. De senare äro äldre, i mekanisk riktning

ombildade rötter med uppgift att medverka vid växtens fast-

hållande och sitta på skottets understa del. De saftigare

rötterna hafva däremot hufvudsakligen näringsupptagande

till funktion; de äro yngre än de mekaniska och sitta ofvan-

för dessa. På våren hafva de utvecklats för att skaffa nä-

ring åt den hastigt uppväxande florala axeln. De saftiga

rötterna äro försedda med glesa insnörningar, ringlade. Detta

har antagligen förorsakats af rotförkortning för växtens ned-

dragande i jorden.

På skottet kan man urskilja två delar, en underjordisk

och en ofvanjordisk del. Vid blomningstiden står plantan

70 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

fortfarande i förbindelse med sin nu på näring uttömda

moderlök genom en kortare eller längre, smal axel, hvilken

ej kan anses höra till den blommande plantans skott.

Den underjordiska delen är 1—2 cm. lång, bärande van-

ligen 4—10 lökar, men den är ej egentligen ett rhizom, utan

likvärdig med den ofvanjordiska delen. Utom i byggnaden

och det yttre utseendet visar sig likvärdigheten däri, att

skottets båda delar efter frönas mognad dö bort. Biaden äro

tätt spiralställda men fåtaliga, hvarför någon egentlig rosett-

bildning ej inträder. De nedersta örtbladen äro vid blom-

ningstiden döda, och endast rester af bladskaften finnas kvar.

De öfversta lökarne sitta däremot i vecket af ännu lefvande

örtblad.

Förökningslökarne äro nästan klotrunda — äggrunda, nå-

got plattade utifrån och af en mindre ärtas storlek, d. v. s.

3—5 mm. i diameter. I lökens midt går en fin axel, som

särskildt hos de öfre lökarne är mycket kort, hvarigenom

dessa synas oskaftade. Genom denna axels förlängning kunna

de nedre lökarne blifva kort skaftade. Axeln slutar med en

mycket liten stamknopp.

De 4—38 yttersta lökfjällen äro tunna, hinnaktiga, hvita,

ljusbruna och försedda med en tydlig medelnerv. Kanten är

ojämnt fransad af långa hoptrasslade hår eller smala flikar.

Vanligen saknas alldeles bladskifva, men ofta kan en antydan

till sådan finnas, och fjället är då mera utdraget mot spetsen.

Detta visar, att lökfjällen uppkommit ur vanliga örtblad

genom reduktion och motsvara således dessas fot. Hvart och

ett af de hinnaktiga fjällen når öfver ungefär halfva lökens yta.

Genom spiralställningen komma de att täcka hvarandra och

bilda ett utmärkt skydd för de inre delarne.

De talrika inre fjällen sakna alltid skifva och äro ännu

mera metamorfoserade än de yttre, i det de äro starkt köt-

tiga och utan utifrån synlig medelnerv. De yttre af de

köttiga, af upplagsnäring fyllda fjällen hafva en ungefär

äggrund form och äro nästan båtformiga. Utsidan är näm-

ligen starkt konvex och ofta kölad, insidan konkav, hvar-

igenom tvärsnittet blir halfmånformigt. De innersta fjällen

äro nästan cylindriska, betydligt mindre och smalare än de

yttre. Eftersom fjällen ligga tätt tryckta intill hvarandra,

blifva de genom det ömsesidiga trycket ofta oregelbundet

formade och kantiga. På utsidan äro de köttiga fjällen blek-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 71

röda och synas något strimmiga. Färgen uppkommer däraf,

att utsidans epidermisceller innehålla ett rödt färgämne

(antokyan?). Insidan är rent hvit eller hufvudsakligen nära

kanten svagt ljusröd. På fjällens öfre del finnas 1 kanten

glesa, mycket korta, borstlika hår. Parenkymcellerna äro

alldeles fyllda af upplagsnäring 1 form af stärkelse, och

sådan kan t. o. m. finnas 1 epidermiscellerna.

De båda slagen af lökfjäll äro alltid väl skilda från

hvarandra. Endast så tillvida finnes en öfvergång mellan

dem, att de yttre hinnaktiga fjällen äro stärkelselösa, under

det de inre äro obetydligt stärkelseförande och tjockare. De

yttre köttiga fjällen äro bredare och relativt tunnare än de

inre och hafva i kanten korta hår, som åtminstone nästan

alldeles saknas hos de inre.

Stundom kunna två mindre sidolökar bildas i vecket

af de två yttersta hinnaktiga fjällen i en lök, eller också,

när hufvudlöken är något skaftad, kunna sidolökarne sitta i

vecket af fjäll på detta skaft. Dessa sidolökar ligga på hvar

sin sida om den större löken och något inåt stammen till.

Ibland utvecklas blott en sidolök. Dessa lökar äro byggda

såsom de stora, men bestå af färre fjäll, omkring 3 hinn-

aktiga och 7—38 köttiga.

Stjälkens nedersta del är beklädd med tätt sittande, hvita,

styfva och långa hår. Högre upp sitta håren ännu tätare

och äro där kortare, tydligare utbildade såsom glandelhår.

Innehållet i glandelknoppens celler är ofta ljus- eller mörk-

rödt, hvarigenom stammen får en rödaktig anstrykning. Denna

kan ökas därigenom, att stundom äfven en del epidermisceller

innehålla antokyan. Såsom vanligt är det hos exemplar från

torra och solöppna lokaler, som denna färgning iakttages.

Blomställningens nedre sidoaxlar bära stundom två axlar

af tredje ordningen, och hvardera af dessa kan sedan bära

en af fjärde ordningen. Blomställningen får genom sido-

axlarnes tillväxt en kvastlik form; toppblomman öfvernås

högt af åtminstone de öfre sidoaxlarne. När blombärande

sidoaxlar finnas längre ned på skottet, äro dessa kortare.

Blomställningen är sicksack-knippen i kvastlik ställning

med basipetal utveckling. När de nedersta sidoaxlarne af

första ordningen bära två af andra ordningen, blir blomställ-

ningen mera invecklad.

—

LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

De »edersta, bredflikiga bladen hafva ett mycket rikt

förgrenadt nervsystem med tämligen jämnstarka nervgrenar

utan någon starkt framträdande medelnerv. Denna slutar

under en dynformig epithemväfnad, öfver hvilken finnes en

vattenpor. Denna epithemväfnad ger bladspetsen en fastare

byggnad och synes lätt med blotta ögat såsom en ansvällning.

I hvarje bladfliks spets sammanstöta alltid tre nerver under

en epithemdyna. Nervgrenarne sluta aldrig fritt i paren-

kymet, utan antingen förbinda de två andra nerver, eller

också löpa de tillbaka till samma gren, hvarifrån de utgått.

Undersidan af bladets skifva och fot synes något silfver-

skimrande, beroende på under epidermis befintliga stora luft-

rum. Epidermis lossnar där mycket lätt från parenkymet.

Utom för gasutbytet hafva luftrummen säkerligen betydelse

såsom köldskydd för öfvervintrande blad.

Högbladens epidermisceller, mest undersidans, visa egen-

domliga starkt förtjockade ställen på sidoväggarne. Ytter-

väggen är ojämnt papillös eller skroflig, hvilket möjligen står

i samband med förtjockningarne hos sidoväggarne.

Blomman. (Tafl. IV, bild 20. Tafl. V, bild 2—6.) Denna

är chasmogam och proterandriskt dichogam.

Foderbladens epidermisceller visa samma egendomligheter

som högbladens. Ståndarknapparne äro gula, under det

strängarne äro grönaktigt hvita. Uppspringningen börjar i

kantfårans öfre del. De gulgröna pollenkornen äro klotrunda

med exinet tydligt genombrutet på tre ställen, hvarest in-

tinet är mycket obetydligt utstjälpt.

På utsidan är fruktämnets nedre del sammanväxt med

blombottnen. Det centrala fröfästet är mycket starkt an-

svälldt, uppfyllande större delen af fruktämnesrummet. På

fruktämnets öfversta del finnes en med små gropar försedd,

tämligen svagt utbildad honingsafsöndrande ring, hvilken är

något insänkt i fruktämnet. I bottnen af hvarje grop finnes

en hudöppning.

När blomknoppen öppnar sig, äro den yttre kransens

ståndare betydligt längre än den inre kransens, alla tryckta

intill kronbladen. De längre ståndarne stå dock ofta på

grund af bristande utrymme i knoppen något inböjda mot

blommans midt. Stiften äro korta, uppräta, hopstående med

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 73

mycket outvecklade, ränn- eller skålformiga märken, hvilka

sakna papiller.

Omedelbart efter blommans utslående eller samtidigt där-

med börja ståndarne böja sig in mot blommans midt, såsom

vanligt först foder-, sedan kronståndarne. Såsom nämndt

börjar knappens uppspringning 1 öfre delen, hvilket har be-

tydelse för pollinationen, då nämligen insekten först stöter

mot knappens öfre del. Under tiden hafva stiften sträckt på

sig och fått mera utvecklade märken, men de hafva fort-

farande stått uppräta, nästan tryckta intill hvarandra. Först

sedan alla ståndarne böjt sig tillbaka ut mot kronbladen,

böja sig stiften ut från hvarandra och hafva nu fullt utveck-

lade, stora, skiflika märken med tillbakarullade kanter och

långa papiller.

På några exemplar har jag funnit monströsa blommor.

Genom klyfning hade foder- och kronblad jämte ståndare

blifvit talrika; kronbladen voro mycket smala. TI flera blom-

mor hade genom klyfning bildats 3—4 stift. Äfven i för

öfrigt normala blommor, särskildt toppblommor, kan man

någon gång finna tre stift. Skottets terminala blomma utmärker

sig genom ett mycket kraftigt utveckladt gynecium, under

det andreciet är jämförelsevis svagare, ehuru funktionsdug-

ligt. Dessa blommor visa således en svag lutning till att

blifva honblommor. Jag har äfven funnit några individer

med alla blommornas ståndare förkrympta, under det gyneciet

var väl utveckladt, Dessa blommor voro honblommor med

proterogyn utveckling. Redan i knoppen voro stiften starkt

utvecklade och böjde sig genast efter blommans öppnande ut

från hvarandra med färdiga märken. Först senare nådde

ståndarne sin fulla längd, blefvo dock aldrig fullt lika långa

som stiften och hade nästan tomma knappar. Äfven några

hanblommor har jag iakttagit. Ståndarne voro mycket långa,

men stiften alldeles förkrympta. Slutligen har jag anträffat

ännu en afvikande form. Den hade mycket smala, lancett-

lika kronblad och starkare gynecium än andrecium, hvilket

senare var föga eller ej funktionsdugligt.

När skottets terminala blomma för länge sedan öfvergått

i fruktstadiet, hafva skottets sista blommor ännu ej slagit

ut. Genom denna långvariga blomning betryggas pollinationen.

Efter pollinationen rulla kronbladen snart ihop sig, vissna

och falla af. Genom ett växande 1 fruktens öfre del komma

74 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

stiften att blifva mera utåtriktade. Ståndarne, som nu tappat

knapparne, böja sig åter inåt och ställa sig omkring frukten.

Genom dennas växande komma ståndarsträngarne att för-

skjutas upp ett litet stycke på fruktväggen. Fruktens nedre

del har nu tillväxt så, att fruktämnets undersittande del är

lika lång som foderbladen. Skiljeväggen i kapselns inre och

de kring kapselns mynning stående ståndarsträngarne bidraga

till reglerandet af fröspridningen. En starkare skakning be-

höfves för att de i kapselns botten löst liggande fröna skola

slippa ut. Frukten exponeras för vinden, genom att det förut

korta och mjuka blomskaftet efter blomningen öfvergår till

ett styft och fast fruktskaft. (Tafl. IV, bild 20.)

Fröna äro 0,6 mm. långa och 0,35 mm. breda, äggrunda,

svartbruna. Fröskalet är tätt besatt med papiller, dels tal-

rika små, dels glesare ställda, långa och tjocka. Växtämnet

ligger inbäddadt i en riklig upplagsväfnad.

Fröbildning uteblifver ofta, särskildt hos exemplar på

lös jord eller i mossa. På en sådan växtplats är den vege-

tativa individbildningen den starkaste eller ofta nästan ensamt

förekommande. På hård och torr mark kan spridning på

vegetativ väg ej försiggå så lätt; här är den sexuella individ-

bildningen viktigast.

N. cernua. L.!)

Ta VA Ebild 1

Utvecklingen från frö har jag ej kunnat iakttaga, emedan

jag ej lyckats anskaffa några frön. Den sexuella individbild-

ningen har för arten säkerligen en mycket liten betydelse.

De vegetativa delarne. S. cernua står med afseende på

den yttre organisationen nära S. granulata. Liksom denna

har S. cernua en kort, nästan lodrät underjordisk stamdel,

försedd med förökningslökar i bladvecken (bild 7). Den under-

jordiska stamdelen utlöper i en bladig floral axel, som be-

gränsas af en blomma. Skottets nedersta del bär långskaf-

tade, njurlika, inskurna örtblad; uppe på den florala axeln

äro bladen kortare skaftade och försedda med färre inskärnin-

!) Jfr AXELL: EKSTAM (III), (IV) och (V): ENGLER (I); LINDMAN; WARMING.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 795

gar, ju högre upp de sitta. I allt detta liknar S. cernua

S. granulata. De mest i ögonen fallande olikheterna mellan

de båda arterna äro, att S. cernua i regel har endast en

blomma samt alltid har fera eller färre knopplökar i stjälk-

bladens veck.

Rotsystemet är ungefär lika rikt som hos S. granulata

och består af långa, trådformiga, obetydligt förgrenade bi-

rötter (bild 7). Skottets underjordiska del bär talrika läm-

ningar efter långskaftade örtblad, ofvanför hvilka sitta några

få lefvande sådana. I bladvecken sitta här stora föröknings-

lökar till ett antal af omkring 5—10 på hvarje individ. De

visa en viktig afvikelse från S. granulatas lökar, i det deras

yttre, hinnaktiga lökfjäll äro svagare utbildade än hos

S. granulata. Hos denna omsluta de nämligen lökens inre

helt och hållet, under det de hos S&S. cernua äro korta och

smala, täckande endast nedre delen af lökens inre fjäll. De

hinnaktiga fjällen finnas till ett antal af omkring 8 och äro

äggrundt lancettlika, brunaktiga med bred och tydlig medel-

nerv. I fjällets kant finnas glest sittande, mycket korta hår-

bildningar. Ofta finnes i fjällets spets en liten antydan till

bladskifva. De köttiga lökfjällen äro likaledes omkring 8 till

antalet och något mindre ombildade än S. granulatas. De

äro långa, aflångt äggrunda, tjocka, hvita, i spetsen ofta med

en svag antydan till skifva. I kanten finnas några få, korta

hår. Hela lökens omkrets är mera långsträckt, hvarjämte

lökarne ej synas så tydligt begränsade från hvarandra som

hos S. granulata. Detta senare beror därpå, att hos S. cernua

de inre, köttiga fjällen ej såsom hos S. granulata äro full-

ständigt inneslutna af de hinnaktiga, utan äro utspärrade från

hvarandra.

I särskildt de öfversta af den florala axelns bladveck sitta

små grupper af förökningslökar eller knopplökar, vanligen till

"ett antal af omkring 5 1 hvarje bladveck, men stundom flera

än 10. De sitta tätt sammanträngda, hvarför det är nästan

omöjligt att se, huru de sitta i förhållande till hvarandra.

Troligen finnes en terminal (på sidoaxel af första ordningen)

jämte fera laterala (= sidoaxlar af andra ordningen), men

möjligen är förgreningen ännu rikare. Dessa lökar äro mycket

mindre än den underjordiska stamdelens och sakna fullstän-

digt hinnaktiga lökfjäll. De köttiga fjällen äro få, endast

2—35, till omkretsen äggrunda, båtformigt kupiga med smalare

76 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

spets. I fjällets kant finnas mot spetsen tämligen långa hår.

Lökarne äro till färgen svartröda.

Den forala axeln begränsas af en blomma, hvilken van-

ligen är individens enda. Ganska ofta finner man dock greniga

exemplar med en blomma i spetsen på hvarje gren. Dessa

grenar bära då ofta flera högblad, i hvilkas veck utbildas

grupper af små lökar (bild 9); jag har aldrig sett sidoaxlar

af andra ordningen från dem. Ej sällan sakna sidoaxlarne

terminal blomma, och dennas plats intages af en lökgrupp.

Sidoaxlarne äro ofta mycket spensliga, trådfina, utan några

lökar eller blommor, och bära då endast några högblad och i

spetsen en förkrympt blomknopp. Sådana sidoaxlar kunna

vara så korta, att i vecket af flera af hufvudskottets blad

synas små rosetter af nägra få lancettlika högblad. S. cernua

utbildar således endast obetydligt med forala delar, och

näringsämnena användas i stället till de talrika små-

lökarne 1 bladvecken. Ofta inkräkta dessa på blombildnin-

gen till den grad, att blommorna blifva rudimentära, bortviss-

nande redan såsom knoppar. Blomknoppen tränges i sådant

fall åt sidan af den närmaste lökgruppen, som härigenom

synes terminal. Jag har till och med sett exempel på, att

en del af toppblommans inre uppfyllts af en stor lökgrupp.

I allmänhet tyckas höga och spensliga skuggexemplar hafva

svag lökbildning, korta och grofva exemplar däremot mycket

stark, så att nästan ärtstora lökgrupper kunna finnas.

Den vegetativa individbildningen genom det underjordiska

skottets lökar försiggår såsom hos S. granulata, men tyckes ej

vara så mångformig hos S. cernua. Jag har aldrig sett några

egentliga utlöpare utvecklas ur lökens stamknopp, utan ett

nästan upprätt skott utväxer direkt. Detta bär lågblad,

hvilka bestå af nästan endast den långsträckta, tjocka foten,

jämnt afsmalnande mot den mycket obetydliga bladskifvan i

spetsen. De allra första bladen likna lökfjällen; de senare

framkommande utbildas allt tydligare och tydligare såsom

örtblad, i det de få större skifva och blifva tunnare. Dock

tyckas på hösten inga riktigt normala örtblad utbildas, utan

alla hafva något af lågbladsnatur. Då jag haft att tillgå

mycket få exemplar på det stadium, att det underjordiska

skottets lökar börjat sin vidare utveckling, kan jag ej be-

"stämdt yttra mig om utvecklingsgången. På dessa exemplar

syntes det, som om endast 1—3 af de öfversta och största

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AED. III. N:0 2. 77

lökarne ämnade utväxa till nästa år blommande exemplar.

Ett par af dem hade redan hunnit utveckla en 3—4 cm. hög,

grof floral axel, i spetsen bärande anlag till blomma. Vid

basen af denna axel sutto endast dylika tjocka blad med

liten skifva. Mäånne dessa under höst och vinter tjänstgöra

såsom upplagsorgan och sedan nästa vår sträcka på sig och

blifva assimilerande örtblad? Detta måste vara fallet, om

det är normalt, att blomställningsaxeln redan på hösten ut-

växer, hvarför den på våren skulle behöfva nästan endast en

sträckning för att nå sin fulla längd. Jag har äfven funnit

fall, då ur en lök utväxt ett något litet utlöpande skott

med ett par örtblad, och därefter har skottspetsen öfvergått

till att utbilda köttiga blad, hvarigenom således en terminal

lök bildats. Så kan också inträffa hos S. granulata. Alla

de talrika lökarne på det underjordiska skottets nedre del

visade knappt någon ansats till att utvecklas vidare; möj-

ligen äro de reservlökar, hvilka följande år gifva upphof till

skott, eller också utvecklas de kanske ej i annat fall, än om

skotten ur de öfre lökarne af någon orsak gå under.

Den vegetativa individbildningen genom den florala axelns

lökar är ännu rikligare. Smålökarne affalla mycket lätt,

dels enstaka, dels i grupper. Genom sin nästan klotrunda

form kunna de lätt af vinden rullas omkring på marken och

på så sätt spridas öfver en större yta. Ur den lilla lökens

stamknopp utväxa blad, af hvilka de första äro lågbladslika

med obetydlig skifva, men snart framkomma örtblad med

större, äggrund — njurlik, hel eller något inskuren skifva

på ett långt och smalt skaft. Mycket vanligt är, att bladen

börja utväxa redan innan löken fallit till marken. Snart

frambryta från bladfötterna birötter, som fästa den nya plan-

tan och lämna den näring, sedan lökfjällens upplagsnäring är

uttömd. Plantorna hinna säkerligen ej blifva florala nästa

är, utan föra da ett vegetativt lif för att kanske under det

tredje året gå i blom.

Mycket vanligt är att finna dels affallna, dels på moder-

skottet kvarsittande små rosetter med ytterst 1—flera örtblad

med rundad skifva på långt skaft, därinnanför några köttiga

lökfjäll (bild 11). En växling mellan örtblads- och lågblads-

regioner kan således förekomma. Först bildades örtblad,

hvilka assimilerat och själfva samlat näring till de lökfjäll,

som mot vegetationsperiodens slut af stamknoppen utvecklats.

78 LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

Huruvida örtbladen öfvervintra och nästa år fortsätta sitt

arbete, vet jag ej, men troligen är detta ej fallet. Jag har

till och med sett exempel på, att i vecket af sådana örtblad

bildats små sidolökar.

Blomman (bild 13—17). Denna är stor och ofta mera än

5-talig, t. ex. 6- eller 7-talig. Flera än två pistiller har jag

dock aldrig observerat. Nästan alltid är blomman oregel-

bunden, i det dess ena sida är kraftigare utvecklad. Lättast

märkes detta på blomknoppar. Blombottnen är mycket kort,

nästan fullkomligt flat. Blommorna äro 1 regel proterandriska

eller kanske rättare hanblommor med det andra könet rela-

tivt starkt utbildadt, ehuru sterilt. Utvecklingsgången hos

dessa de vanligaste blommorna är denna:

När blomman nyss är utslagen, stå kronbladen uppräta,

hvarigenom blomman är djup och ganska smal. NStåndarne

äro nu långt utvecklade och stå så långt utrymmet medgif-

ver tryckta intill kronbladen; de öfriga stå något inböjda

mot blommans midt. Redan ungefär samtidigt med blommans

öppnande uppspricka de första foderståndarne, hvilkas knap-

par intaga ungefär blommans midt. De båda pistillerna bilda

i en ung blomma en nästan konisk kropp med två korta, in-

till hvarandra tryckta stift med outvecklade märken. Frukt-

ämnena äro sammanvuxna med hvarandra. Pistillerna hafva

oförändradt utseende, under det både foder- och kronståndarne

aflämna sitt pollen åt möjligen besökande insekter. Honing

afsöndras kring pistillernas ansvällda bas. Sedan allt pollen

är aflämnadt, ställa sig ståndarne tryckta mot kronbladen,

som nu äro mera utåtböjda, hvarigenom blomman fått tratt-

form. Ståndarne äro nu mycket långa, omkring dubbelt så

långa som pistillerna. Dessa börja sträcka på sig litet, men

stiften stå fortfarande uppräta. När blomningen är öfver,

och kronblad jämte ståndarknappar affallit, stå stiften litet

utböjda från hvarandra. Pistillerna hafva nu visserligen till-

växt på längden, så att de nå nästan lika högt som stån-

darne, men deras smalhet visar, att pollination ej inträdt.

Man ser därför sällan några fruktanlag hos S. cernua; efter

blomningen bortvissnar hela blomman. Dessa allmännast

förekommande blommor hafva således steril pistill, men fullt

utbildade ståndare med, såsom det synes, normalt pollen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 79

Bland af mig insamladt material har jag funnit några få

blommor med ungefär lika långa ståndare och pistiller. Stif-

ten stodo utböjda från hvarandra och hade stora märken med

väl utvecklade papiller, hvilka tycktes lätt kunna komma i

beröring med ståndarknapparne, af hvilka en del ännu ej

voro öppnade. Dessa blommor voro dock ej autogama, såsom

man kunnat vänta, utan de voro svagt utbildade honblommor,

i det ståndarknapparnes pollen var dåligt utveckladt, säker-

ligen alldeles odugligt. Pistillerna voro kraftigare än i han-

blommorna och tycktes vilja utveckla sig vidare. Jag

fann på Dovre en och annan i fruktstadiet öfvergången blomma

med ungefär lika långa ståndare och pistiller. Frukterna

hade tydligen uppkommit ur sådana svagt utbildade hon-

blommor, som befruktats med pollen från hanblommor. Fruk-

terna voro gröna, relativt tjocka, fyllda med unga frön, under

det hanblommornas felslagna frukter voro hopskrumpna och

strax vissnade bort.

Jag har äfven funnit blommor med ännu starkare utbild-

ning såsom honblommor. Hos dessa voro ståndarne alldeles

rudimentära, betydligt kortare än pistillerna, hvilka voro

kraftiga och syntes kunna utbilda frukt.

Flerblommiga exemplar bära oftare fruktanlag än en-

blommiga. Mogna frön af arten har jag ej sett. Fröbildning

är för arten nästan obehöflig, då den har en riklig vegetativ för-

ökning, som äfven medgifver spridning öfver en större yta.

Litteraturförteckning.

AXELL, S. Om anordningarna för de fanerogama växternas befrukt-

ning. Stockholm 1869.

EKSTAM, 0. (1). Zur Kenntnis der Blitenbestäubung auf Novaja

Semlja. Öfvers. af K. Sv. Vet.-Ak. förhandl. Bd. 51, 1894.

—— (ID. Zur Biätenbestäubung in den schwedischen Hochgebirgen I.

Öfvers. af K. Sv. Vet.-Ak. förhandl. Bd. 51, 1894:

—— (III). Neue Beiträge zur Kenntnis der Gefässpflanzen Novaja

Semlja's. Englers Bot. Jahrb. XXII Bd. 1896.

—— (IV). Einige blätenbiologische Beobachtungen auf Novaja Semlja.

Tromsö Museums Aarshefter. Bd. 18. Tromsö 1897.

—— (V). FEinige bliätenbiologiscehe Beobachtungen auf Spitzbergen.

Tromsö Museums Aarshefter. Bd. 20. Tromsö 1899.

ENGLER, A. (I). Monographie der Gattung Saxifraga L. Breslau

1812

—— (II). Saxifragaceae in: Engler und Prantl, Die natärlichen

Pflanzenfamilien. Lief. 51, 1890, III, 22, p. 41—93.

KERNER, A. Vv. Pflanzenleben. Leipzig 1888.

KJELLMAN, F. R. Ur polarväxternas lif. AA. E. Nordenskiöld, stu-

dier och forskningar etc. Stockholm 1883.

LINDMAN, C. A. M. Bidrag till kännedomen om de skandinaviska

fjällväxternas blomning och befruktning. Bih. till K. Sv. Vet.-

Ak: Handl: Bad: 12 Atd. III, N:o 65 18Suc

LUNDSTRÖM, A. Pflanzenbiologische Studien, I. Upsala 1884: Stel-

laria media.

MÖLLER, H. (1). Alpenblumen, ihre Befruchtung durch Insekten und

ihre Anpassungen an dieselben. Leipzig 1881.

—— (ID, Weitere Beobachtungen iber Befruchtung der Blumen

durch Insecten I. Verh. Naturh. V. fär pr. Rheinlande und Westf.

Jahrg. 1878.

SCHULZ, A. Beiträge zur Kenntnis der Bestäubungseinrichtungen und

Geschlechtsvertheilung bei den Pflanzen. Cassel 1890.

WARMING, Eug. Biologische Optegnelser om grönlandske Planter. 2.

Bot. Tidsskrift, Bd. 16. Kjöbenhavn 1888.

WARNSTORF, C. Blithenbiologiscehe Beobachtungen aus der Ruppiner

Flora im Jahre 1895 in Verh. Brand. XXXVIII, 1896.

Bild.

Bildförklaring.

Tal. E

1—4. -S. tridactylites. Bild 1. Groende frö 8 dagar efter så-

ningen. — Bild 2. Groende frö 10 dagar efter såningen. —

Bild 3. Groddplanta, några veckor gammal. — Bild 4. Hypo-

kotyl och rotsystem af stor individ.

5—17. S. adscendens. Bild 5. Groende frö 10 dagar efter

såningen. — Bild 6. Groende frö 14 dagar efter såningen. —

Bild 7. Groddplanta 70 dagar efter såningen.

8—15. S. oppositrfolia. Bild 8. Groende frö 14 dagar efter

såningen. — Bild 9. Groende frö 18 dagar efter såningen. —

Bild 10. Groddplanta, några veckor gammal. — Bild 11—12.

Vegetativa skott af gammal individ. — Bild 13. Blomma ge-

nomskuren, före ståndarnes inböjande. — Bild 14. Blomma

hel, ståndarne inböjda. — Bild 15. Hanblomma genomskuren.

16—21. -+S. caespitosa. Bild 16. Groende frö 10 dagar efter

såningen. — Bild 17. Groende frö 14 dagar efter såningen. —

Bild 18. Groddplanta 7 veckor efter såningen. — Bild 19.

Groddplanta 14 veckor efter såningen. — Bild 20. Blomma

genomskuren, pollinationens början. — Bild 21. Starkt utbildad

honblomma, genomskuren.

22—2923. S. atzotdes. Bild 22. Groende frö 16 dagar efter

såningen. — Bild 23. Groende frö 20 dagar efter såningen.

Tal Ek

1—3. -S. aizoides. Bild 1. Groddplanta flera veckor gammal.

— Bild 2. Blomma genomskuren, under hanstadiets senare del.

— Bild 3. Blomma genomskuren, kort efter pollinationens slut.

4—11. SS. stellaris. Bild 4. Groende frö 14 dagar efter så-

ningen. — Bild 5. Groende frö 18 dagar efter såningen. —

Bild 6. Groddplanta flera veckor efter såningen. — Bild 7.

Del af långledad individ med utlöpare. — Bild 8. Rhizom-års-

del af långledad individ. — Bild 9. Del af långledad individ;

a) = terminala florala axeln; i vecket af bladet c) (bortskuret)

Bild.

bild.

LINDMARK, DE SVENSKA SAXIFRAGA-ARTERNA.

har utväxt ett vegetativt floralt sidoskott med först två blad

1) och 2) och en floral axel b); ur vecket af 2) har ett för-

yngringsskott framkommit. — Bild 10. Blomma i hanstadiet.

— Bild 11. Blomma i honstadiet, genomskuren.

12—17. =S. stellaris var. comosa. Bild 12. Stor individs öf-

versta del. — Bild 13. Sidoaxel af stor individ, groddskott-

grupper. — Bild 14. »Floral axels»> öfversta del, groddskotten

borttagna. — Bild 15. Stort groddskott med birotanlag. —

Bild 16. Stort groddskott med långa rötter. — Bild 17. Ru-

dimentär blomma genomskuren.

18—20. SS. nivalis. Bild 18. Groende frö 13 dagar efter så-

ningen. — Bild 19. Groende frö 17 dagar efter såningen. —

Bild 20. Blomma genomskuren.

21. S. Cotyledon. Bladrosett med utlöpande sidoskott.

22. S. Aizoon. Groende frö.

add TT

1. S. nivalis. Groddplanta 10 veckor efter såningen.

2—4. -S. Cotyledon. Bild 2. Blomma i hanstadiet, genom-

skuren. — Bild 3. Blomma i honstadiet. — Bild 4. Snitt ge-

nom bladtand med vattenporapparat.

5—7. -S. Aizoon. Bild 5. Groddplanta flera veckor gammal.

— Bild 6. Blomma i hanstadiet, genomskuren. — Bild 7.

Blomma i honstadiet.

8—14. S. rivularis. Bild 8. Groende frö 11 dagar efter

såningen. — Bild 9. Groddplanta 9 veckor efter såningen. —

Bild 10. Hel fruktbärande individ med utlöpare. — Bild 11.

Utlöpande skott, omväxlande kort- och långledadt. — Bild 12.

Utlöpare med terminal lökbildning. — Bild 13. Örtbladsskott

med terminal lökbildning. — Bild 14. Blomma genomskuren.

15—18. -S. granulata. Bild 15. Groende frö 10 dagar efter

såningen. Bild 16. Groende frö 14 dagar efter såningen. —

Bild 17. Frö genomskuret. — Bild 18. Fröskalets papiller.

FÄnROLVvS

1—20. -S. granulata. Bild 1. Groddplanta 9 veckor efter så-

ningen. — Bild 2. Groddplanta 11 veckor efter såningen. —

Bild 3. Groddplanta 14 veckor efter såningen. — Bild 4. Del

af samma groddplanta, förstorad. — Bild 5. Löklikt sidoskott

af groddplanta, ungt. -— Bild 6. Löklikt sidoskott af grodd-

planta, äldre. — Bild 7. Sidolök från groddplanta i naturen,

torr växtplats. — Bild 8. Groddplantas sidoskott med örtblads-

lika blad. Bild 9. Groddplanta 6 !/2 månader efter såningen.

— Bild 10. Skott af olika utseende ur fullt utvecklad plantas

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 2. 83

förökningslökar (i lös mossa). — Bild 11. = Föregående. —

Bild 12. Skott ur förökningslök. Lökbildning i skottets nedre

bladveck (samma höst rosetten bildats?). — Bild 13. Utlöpare

ur förökningslök, har första aret bildat: 1) terminal lök, 2) la-

terala lökar. Andra året hafva ur dessa utväxt nya utlöpare,

den terminala med bladrosett. Bild 14. Skott ur föröknings-

lök. Ur skottets lågbladsveck hafva utväxt utlöpande sidoskott.

— Bild 15. Skott ur förökningslök (a). Första året termi-

nal (b) och lateral lökbildning. Andra året likaså (c). Ur (c)

har i år ett bladigt skott utväxt. Bild 16. Skott ur för-

ökningslökar på hård, grund jord. — Bild 17. Förökningslök,

de hinnaktiga fjällen borttagna. — Bild 18. Inre köttigt fjäll

af förökningslök. — Bild 19. Förökningslök med sidolökar ur

vecket af de två yttersta hinnaktiga fjällen. — Bild 20. Mo-

gen kapsel.

Tafl. V.

Bild. 1—6. +S. granulata. Bild 1. Förökningslöks hinnaktiga fjäll,

försedt med antydan till skifva. — Bild 2. Nyss öppnad

blomma. — Bild 3. Blomma, början at honstadiet. — Bild 4.

Blomma 1 honstadiet. — Bild 5. Hanblomma. Bild 6. Hon-

blomma.

7—17. -S. cernua. Bild 7. Underjordiska delarna mot hösten;

skott hafva börjat utväxa ur lökarna. — Bild 8. Rhizomlök.

— Bild 9. Högblad med groddknoppsgrupp i vecket. — Bild

10. Groddknopp. — Bild 11. Groende groddknopp med ört-

blad, därinnanför åter lökfjäll. — Bild 12. Groende grodd-

knopp. — Bild 13. Blomma genomskuren, &. — Bild 14.

Fruktanlag af A-blomma, genomskuren; mognar ej. — Bild 15.

Svagt utbildad P-blomma. — Bild 16. Frukt af dylik blomma.

Bild 17. Starkt utbildad P-blomma.

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledningd:ar: lat: FOlRR- Er DREV Sare a RS UTEN 1

Allmändidet se FAROR KSeCERA IRENE LENA TRE NO Ba Na RS 4

Speciell del:

IS FER NAC lYeS Mas tsd a bör se sp DR Bug lek ere JEN SEE

FE HTÄSCENACNS” Elas > ad eo NANG Ser Ng fö a FA RANE RAL

3 10P 0 OSULfOLYA Mir ia) os 13 be self ER kel Val ee RR EEE

NEG RESPLLO SA Mas ar NS oe RS äre tort ret RS SNES

ur AZ0TAES Hiss Oc VÄ RE oa i KANE

> Ifäreufs slet lad. te BALANS ba Se SIS ANA

HOStellaris los ALOIS T AG 6 BR re ARTS MEN UNNI

» » Vär. COmMmoOsa, RETA: = 190 föra guss fe is fake VE

Sv UVED MA VUSE Mig rena de TG slu ar ge kf dn RS SRA rd SANSAT

» 2 Nara enes) WG ie led iebredke bra Bla JAR TNRESNRSE

si Uhvenderyo lig IYVATDSI OsKTITSA HEP: a PRODAT

SE COR KD NS Rs SARK AE AR EA Br NA ENE FR ARR LL AR ARR a

SF AVSOON Ad ACO er Vi van len verse DR fel fegt ed ed Ae RE

SNR IG her LAT NS NA NK ENN ET (Rn FI ER AN Abe SA kn DE

5 (TARA. Marsden stipler dre fler sj SIDE = pek LARSA TN

ENT kt 10 Ka AN FSS RR VR RS SEN NA IFO RS, SVR, IRS MAIS or ga dd

Titteraturförteckning. 3 is oc os cc 3 od 6 er re sd SR

E19UTfÖTKlaring- | Wackå fer esfe ist ide sönd viran tider Sn SENSE

Tryckt dep 12 maj 1902.

st EA

sp or SES

NR — EE RET AE

+ =

(0)

[26]

d. Handl. Bd. 28 Afd. 3 NO 2.

4 Saxifraga tridactylites.

Bihang till K. Vef. Aka

A Ekblom lith.

SPV INTESMOR 18 TN 30 Sy pra NTE, APTT LS

Stocknolm.

G. Tholanger,

A. Ekblom lin.

yledorn. 22 SS. alzoon.

20 SEIvels ARG

få

(fa)

[20]

12-TI0NNe

ariS OC.

TöSistel

es. 4-1

3 HSeaxifraga aizo

I Saxifraga nivalis. 2-4 S.cotyledon. EN zoon. 8-14 S.rivularis. 15-18 8. granulata.

| Bihang till K Vet Aked. Handl. Bä. 28 Afd. 3 N0 2.

A Ekblom Nih

ehe

SR VAROR

Tafl. Vi

Oc)

Tholan

Fel Sextfraga granulata. 7-17 Scernua.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 25. Afd. TI. N:o 3.

OM ADVENTIV LÖKBILDNING PÅ STJÄLKEN

LILIUM CANDIDUM I.

GUNNAR LINDMARK

STOCKHOLM

BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖN

1902

f nå é . / Y AT ÖR

VAKT

HE NIT ER Re MERA BOKAS NASN FN

NaKJAGTG AY OMOGEN

JMG HÖ LT

= LJ 3 ik ;

AHANCKNRI SAVVUR

dns om

3 PI

VATTEN er (253 JE rg

dd sipranke € ENA KAN TIG p

- Or Jå a MW

d Se CR ASSÅ

I slutet af oktober 1901 gjorde jag 1 en trädgård på Lång-

holmen i Stockholm en iakttagelse, för hvilken jag 1 det föl-

jande vill i korthet redogöra.

I trädgården odlades den vanliga hvita liljan, Lilium

candidum L., och hade ägaren i augusti, när blomningen var

förbi, och stjälkens blad voro vissnade, afskurit stjälkarne

nära jordytan och nedstuckit dem c:a 15 cm. i jorden, 1 af-

sigt att nästa vår utmärka lökarnes plats. När 1 slutet af

oktober samma höst en af de nu ofvan jord torra stjälkarne

af en händelse drogs upp ur jorden, befanns dess nedre del

besatt med ett antal ungefär hasselnötsstora lökar (fig. 1).

Vid efterseende befunnos alla de nedstuckna stjälkarne bära

fera eller färre dylika lökar, på ett exemplar ända till c:a

30 stycken m. l. m. högt utvecklade. Af ägaren erhöll jag

den underrättelsen, att föregående höst förhållandet varit

enahanda.

I litteraturen har jag ej kunnat finna någon uppgift om,

att dylika lökar förut iakttagits hos Lilium-arter,! och har

jag ansett företeelsen vara värd att i korthet beskrifvas, om

ock detta sätt för individbildning icke torde hafva någon be-

tydelse för arten i vildt tillstånd. Det torde nämligen höra

till undantagen, att stjälkarne efter blomningens slut, såsom

denna gång var fallet, få tillfälle att utbilda lökar. Ehuru

denna lökbildning således på sätt och vis är en konstprodukt,

är den dock af stort intresse, dels i vetenskapligt afseende

och dels såsom en för blomsterodlare beaktansvärd ny för-

ökningsmetod. Att observera är, att båda höstarne 1900 och

1901, då lökbildningen inträdt, voro tämligen torra. Fram-

deles utförda experiment torde visa, huruvida denna torka

! Andra slag af lökbildning på stjälken hos L. candidum omnämnas hos

några författare, t. ex. ÅA. FE. WIEGEMANN i Flora X, 1827. Se: O. PENZIG,

Pflanzenteratologi, II bd. 1894, s. 415.

4 LINDMARK, ADVENTIV LÖKBILDNING HOS LILIUM CANDIDUM L.

gynnat lökbildningen, t. ex. genom att minska den florala

axelns benägenhet för att ruttna bort, eller om lökbildning

regelbundet inträder mera oberoende af väderleken.

Den här ifrågavarande förökningen är ett ovanligare slag

af förökning genom stickling. Vid denna förökningsmetod

kan man, såsom bekant, till utgångspunkt för den nya indi-

viden i olika fall använda något af de tre hufvudorganen,

rot, stam eller blad. För så vidt jag har mig bekant, bru-

kar man dock härvid alltid använda lifskraftiga delar af de

ifrågavarande organen, under det hos L. candidum sticklingen

utgjordes af en växtdel, som utspelat sin hufvudsakliga roll

och för hvilken återstod endast att vissna bort. Någon frö-

bildning inträder nämligen, så vidt jag vet, ej hos oss.!

Vid en jämförelse mellan den vanliga skottsticklings-

förökningen och lökförökningen hos L. candidum framträda

skiljaktigheterna tydligt.

I och för förökning genom skottstickling afskäres en lifs-

kraftig gren, hvars nedre del bringas i beröring med fuktig-

het. Härvid bildas på snittytan en callusväfnad, och från

denna eller från andra delar af grenen utbryta birötter. Om

spetsarne af sticklingens hufvud- och sidoskott finnas kvar

vid planterandet, kunna dessa lefva kvar och växa vidare.

Är sticklingen däremot mera stympad, utväxa axilära eller

adventiva knoppar till sidoskott, närda af birötterna från

sticklingens nedre del. Härvid bereda sticklingens gröna de-

lar den af rötterna upptagna näringen, innan de nya skotten

själfva kunna assimilera. Vid förökning genom skottstick-

lingar kommer således det ursprungliga skottet att helt och

hållet eller delvis lefva kvar i den nya individen.

Annat är förhållandet med förökningen hos L. candidum.

Här afskäres en skottdel, som utspelat sin hufvudsakliga roll

och icke skall öfverlefva den på vegetationsperioden följande

hvilperioden, hvilket tydligt synes däraf, att skottets alla

blad vissna bort, så att mot vegetationsperiodens slut endast

1 Jfr. ERNST Vv. BERG: Die Biologie der Zwiebelgewächse ete. Neustre-

litz 1837, sid. 59: »Der Same kommt in unserm Clima bei der gewöhnlichen

Behandlung der Pflanze nicht zur Perfection, und kann nur durch känstliche

Mittel erzielt werden>.

Jfr. äfven H. LINDEMUTH: Ueber Samenbildung an abgeschnittenen Blä-

thenständen einiger sonst steriler Pflanzenarten, i Berichte der Deutschen

Botanischen Gesellschaft. Bd. 14, 1896, s. 244—246. Se sid. 245: »L. candi-

dum hat auch nach unserer Erfahrung im Culturzustande nie Samen getragen>.

Denna uppgift är lämnad af E. H. KRELAGE i Haarlem.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 3. 5

skottet själft är grönfärgadt, lefvande. När nu skottet ned-

sättes 1 jorden, bildas på snittytan ingen callusväfnad, och

hvarken härifrån eller från någon annan del af skottet ut-

bryta birötter.! Den i stammen kvarvarande jämte den ge-

nom snittytan upptagna och af skottets gröna delar beredda

näringen användes i stället till bildandet af callusväfnad på

ärren efter de bortryckta vissnade bladen. Från callusväfna-

den utväxa nu de adventiva rotbildande lökarne. Dessa upp-

taga näring, som beredes i skottets gröna delar och sedan

magasineras 1 lökarne. Efter fullbordad lökbildning dör mo-

derskottet bort, och lökarne blifva individualiserade (fig. 6—8).

Här inträder således en riklig förökning, i det hvarje stick-

ling gifver upphof till flera nya individer, hvarefter moder-

skottet dör bort.

Skottsticklingsförökningen hos L. candidum visar större

öfverensstämmelse med den hos flera växter, t. ex. Begonia-

arter, använda bladsticklingsförökningen, nämligen så, att

sticklingen utgöres af en växtdel, hvars tillväxt är afslutad,

och som ej skall ingå såsom en del af den nya individen.?

Såsom bekant kunna Begomia-arternas blad genom ett på flera

ställen utfördt afskärande af nerverna gifva upphof till flera

nya individer,” analogt med den florala axeln hos L. candidum,

där de sårade nerverna motsvaras af såren efter de bortslitna

vissnade bladen.

«Enligt MEYEN är förökning genom skottsticklingar mindre

vanlig hos Monocotyledoner än hos Dicotyledoner.t Den här

ifrågavarande förökningen är ju ej heller en egentlig skott-

sticklingsförökning, utan den är ett särskildt förökningssätt,

som står i samband med den hos Lilium-släktet så att säga

! Jfr. H. LINDEMUTH: Ueber Bildung von Bulbillen am Bliithenschafte

von Lachenalia luteola Jacq. und Hyacinthus orientalis L., i Berichte der

Deutschen Botanischen Gesellschaft. Bd. 14, 1896, s. 247—252.

Ofvannämnda växter fingo rötter från själfva stängelns nedre ände nära

snittytan.

> Visserligen brukar bladet lefva kvar (jfr. H. VÖCHTING: Ueber Organ-

bildung im Pflanzenreich [Physiologische Untersuchungen iiber Wachsthumsur-

" sachen und Lebenseinheiten]. I. Theil. Bonn, 1878, s. 231.), men den gamla

delen utgör dock icke, såsom vid skottsticklingen, en oumbärlig del af den

nya individen.

3 Särskildt i detta fall blir den gamla bladdelen ingen viktig del af den

nya individen.

£ MEYEN: Neues System der Pflanzen-Physiologie, Berlin 1838, III, s. 70.

Die Vermehrung der Monocotyledonen durch Schnittlinge ist im Allgemeinen

nicht so gebräuchlich, als die der Dicotyledonen, und wird meistens auch nur

bei solchen Gattungen möglich, wo der Stengel aus den Knoten Aeste treibt>.

6 LINDMARK, ADVENTIV LÖKBILDNING HOS LILIUM CANDIDUM L.

inneboende benägenheten för lökbildning. Allmänt bekant är

den hos några Lilium-arter (särskildt L. bulbiferum L. och

tigrinum Ker-Gawl. förekommande bildningen af accessoriska

bulbiller, framför allt i den florala axelns mellersta och öfre

del. För blomsterodlare bekant är äfven Liltum-arternas för-

ökning genom lökbildning från afskurna lökfjäll. Att lök-

bildning kan ske på den afskurna florala axeln, är därför

mindre öfverraskande. Att fenomenet, så vidt jag vet, hit-

tills undgått uppmärksamheten, beror säkert helt enkelt där-

på, att ingen kommit på den idén att nedsticka den afskurna

stjälken i jorden. I en gammal afhandling af VoN BERG!

säger författaren på sid. 59 på tal om metoder att på konst-

lad väg frambringa mogna frön: »Stengel, die ich ins Wasser

gesetzt und bis Ende Octobers darin hatte stehen lassen,

brachten vielen und anscheinend guten Samen.» Om någon

lökbildning talar han ej, och möjligen sker ingen sådan i

vatten. För öfrigt nedsattes möjligen blott stjälkens öfre del

i vatten. Ej heller LINDEMUTH? talar om någon sådan lök-

bildning vid experimenten med frömognad. Jag hoppas, att

framdeles genom experiment kunna noggrannare bestämma

vilkoren för lökbildningen.

Jag vill nu öfvergå till en mera detaljerad beskrifning

af lökbildningen. Tyvärr fick jag kännedom om fenomenet

först i slutet af oktober, hvarför jag ej varit i tillfälle att

följa med utvecklingen från den stund, då stjälken nedsattes

i jorden. I slutet af oktober befunno sig lökarne på betyd-

ligt olika utvecklingsstadier, tack vare hvilken omständighet

jag dock kunnat följa lökarnes utveckling ända från början.

För någon ingående anatomisk undersökning lämpade sig dock

ej de på hösten befintliga små anlagen till lökbildning. Kraf-

tigast visade sig lökbildningen på nedre partiet af den i jor-

den nedsänkta skottdelen. Där sutto de flesta lökarne, och

hade dessa hunnit längst i utveckling. Längre upp funnos

lökar i alla möjliga utvecklingsstadier (fig. 1), och öfverst,

nära jordytan, hade inga lökar alls bildats. Alla voro bundna

vid "ärren efter de bortryckta bladen.? Vid de bladärr, där

1 ERNST VON BERG, L. C.

? Jfr. H. LINDEMUTH: Ueber Samenbildung etc.

3 Enligt mig meddelad uppgift bortrycktes de vissnade bladen, innan

stjälken nedsattes i jorden. Huruvida lökbildning inträder lika kraftigt, om

bladen få kvarsitta, återstår att undersöka. Säkert är det ej, ty sårandet af

stjälken kan hafva bidragit till callus-väfnadens bildande.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28, AFD. III. N:0 3. 7

lökbildning började inträda, visade sig denna genom upp-

kommandet af två (mera sällan tre) små upphöjningar vid

öfre kanten af bladärret, en mot hvardera sidan af ärret.

Här har stjälkens ursprungliga väfnad öfvergått till en

meristematisk dylik, hvilken gifver upphof till en callus-

väfnad, visande sig såsom en liten, nästan halfklotformig an-

svällning af c:a 2—2,5 mm:s diameter (fig. 2). Denna callus-

väfnad blir sedan utgångspunkten för den adventiva löken

och då adventiva rötterna.!

Genom liflig celldelning uppstår exogent en parenkyma-

tisk väfnad (fig. 3), i hvars inre procambiala strängar med

väggförtjockningar uppstå. Dessa strängar gifva sedan upp-

hof till ledningssträngarne till löken och dess rötter. Från

callusväfnaden börja snart skott och rötter utväxa (fig. 4—5).

I väfnadens spets bildas ett småcelligt meristem, en vegeta-

tionspunkt, hvilken på vanligt sätt gifver upphof till blad-

anlag kring skottspetsen. I dessa nybildade väfnader uppstå

likaså procambiala strängar, gifvande upphof till kärlsträn-

gar, hvilka förbindas med callusväfnadens strängar. Redan

innan skottet anlägges exogent, börja birötter anläggas endo-

gent. De senare bryta således ut ur callusväfnaden och af-

sticka genom sin hvita färg från denna.

Bladanlagen gifva upphof till hvita, köttiga fjäll, hvilka

tillväxa till riktiga lökfjäll af normalt utseende och med en

längd af ända till 16 mm. för de yttre fjällen. Sålunda

hinner på hösten af skottanlaget bildas en lök af ungefär en

hasselnöts storlek. Icke på långt när alla lökar hinna på

hösten så långt i utveckling, utan äro, såsom förut nämnts,

en del lökar blott anlagda. Huruvida dessa lökanlag och

mindre lökar följande år kunna utvecklas vidare, vet jag

ännu ej. Callusväfnaden, hvarifrån löken utgått, tillväxer,

så att den vid basen af löken bildar ett något rynkadt, dyn-

formigt parti, från hvilket lökens rötter, nu fera till antalet

! Om utvecklingen af uppfattningen af de adventiva bildningarne, se ÅA.

HANSEN: Vergleichende Untersuchungen iäber Adventivbildungen bei den Pflan-

zen. (Abhandl. der Senckenbergischen Naturforschenden Ges., B. XII, Frankf.

a./M. 1881.) — Någon ingående undersökning af callusväfnadens uppkomst och

utveckling, har jag ej utfört, då materialet ej lämpade sig härför. Dylika

undersökningar på andra växter finnas utförda af bl. a. H. CRÖGER: Einiges

iöber die Gewebsveränderungen bei der Fortpflanzung durch Stecklinge. Bo-

tan. Zeit. 1860, n:r 47.

R. StToLL: Ueber die Bildung des Callus bei Stecklingen. Botan. Zeit.

1874, n:r 46.

A. HANSEN (1. c.).

S LINDMARK, ADVENTIV LÖKBILDNING HOS LILIUM CANDIDUM IL.

och flera cm. långa, utgå. Ännu på de största lökarne är

callusväfnaden tydligt urskiljbar.

Ofta synes det, som om 2--3 lökar utginge från en ge-

mensam callusväfnad. Så är dock icke fallet (flera anlag till

lökar kan man mycket sällan se från en callusväfnad, fig. 5),

utan beror iakttagelsen därpå, att det eller de två yttersta

lökfjällen stundom genom de inre delarnes starka tillväxt

trängas utåt och synas stå mer eller mindre utspärrade från

lökens öfriga del. Dessa fristående lökfjäll äro då ej till

formen så plattade som de vanliga lökfjällen, utan mera ägg-

formade, liknande själfständiga lökar. Ännu mera bedrages

man stundom däraf, att dessa fjäll kunna vara försedda med

längsgående djupa refflor, mer eller mindre täckta af tunnare

fikar, hvarigenom man tycker sig särskilja olika lökfjäll,

när man viker dessa flikar åt sidan. För öfrigt äro dessa

fristående lökfjäll ofta oregelbundet formade, så att ett tvär-

snitt genom ett sådant får en egendomlig form (fig. 9). Or-

sakerna till och nyttan med den oregelbundna formen och

refflorna, vet jag ej. Tryck från närliggande hårda föremål

kan säkerligen icke vara den enda orsaken till oregelbunden-

heterna.

Af ofvanstående undersökningar öfver lökbildningen kunna

fera slutsatser dragas. Jag tror mig bäst uttrycka dessa

med ett par citat ur H. LINDEMUTHS ofvan citerade två ar-

beten, s. 245—246: »Das von Krelage erwähnte "Nichtreifwer-

den” hat aber seinen Grund nicht etwa in der Kärze des Som-

mers, sondern ist dadurch zu erklären, dass die im Stengel

enthaltenen Baustoffe mit dem Beginne der Ruheperiode der

Pflanze, dem Sogenannten 'FEinziehen', nicht zur Bildung der

Samen verwendet werden, sondern abwärts wandern, der Zwie-

bel zur Kräftigung und Stärkung dienen und als Reserve-

stoffe niedergelegt werden.»

S. 252: »Ich ziehe aus allem den Schluss, dass das Ab-

schneiden steriler Schäfte die Zwiebeln schwächt, dass sie

aber durch Abschneiden oder Abstreifen der Bläten gestärkt

werden können.»

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 3. 9

Fig.

[Jolo olen Mor]

Figurförklaring:

Stjälkens nedersta del tätt besatt med lökar. /1.

Del af stjälken med bladärr och börjande lökbildning. En

callus-knöl utväxt. + ?/1.

Längdsnitt genom bladärr och callus-knöl (schematisk fi-

Gö. fl

Callus-knöl med börjande rotbildning. 2/1.

Callus-knöl med flera skott-anlag. Två rötter delvis hop-

vuxna med hvarandra. 3/1.

Ung lök med rot. ?/1.

En liknande lök genomskuren på längden.

Gammal lök genomskuren på längden. 2/1.

Gammal lök genomskuren på tvären. De två yttre lökfjällen

oregelbundet formade, det ena djupt reffladt. ?/1.

Tryckt den 16 april 1902.

FKA (CT Lu TÖrl hå MN

ANG RAN

; | nast ba sol EL ad

| | | é sic | Ch

vit ngolf slhölve Ry an jute iiRK

Pn OKH BT Er HAr Np LR LR A

i 0 Anja ti

Tr TT a KK od AL ir MUSDP

ii ir LÄNETS BE LER FRANS VA IrA0Q (HPA NUR -

| | föra

Ny klå -

[a LS 4 å

(ee nä uf Und an SLU VER CR td

för HN. "vit SET a ud LC ARE var förkla

VE nYRGA ek UREE

AN rat TN RS

, HW stR TR NSD FN ANT

FAL IVT jet GA SIC EE Al Hi

Au VEKFE HV OCK UTI At wj ER RTTOE: 0 ba i

; 1 töpalkar fanib ade DT abitvvyÖor JORINOle

, Cor TOR SN

j INT ta

| Sid Få

; 4 : i Se

G. Tholander, Stockh.

FÖL Oo skvd TA

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 28. Ad. III. N:o 4.

ZUR KENNTNIS DER

SAPROPHYTISCHEN UENTIANACEEN

NILS SVEDELIUS

STOCKHOLM

BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNE

1902

cbå if Fr | " å Vi fa ” fr JAR TER FN ”

FE RE må

i | AR

od |

Vv = -

AA PN

sat amvuvan dvs

KITE tanvort nagg f

dl - |

; euLIEdave Al '

t i "riv

Uf EVE DT oh 'TPIUNEROTIM «

FURAal (0 UI TI TVH Fr nöt ri DL

hb AR

ark '

A j 4

KJOHIDOTA AG a

' fNeds A 10 (as 1 US ILEF ONA kor RT be Å

+ - SOM "EN -

"ARTE

LJ > Ca

M i NN

1 pel by ; OG

1 den Sammlungen, welche während der ersten Regnellschen

Expedition 1892—94 von Dr C. LINDMAN in Säd-Amerika

gemacht worden sind, befinden sich auch ein Paar Vertreter

der för Säd-Amerika charakteristischen saprophytischen Gatt-

ungen der Familie Gentianacezre. Es sind dies zwei in Spi-

ritus aufbewahrte Exemplare der Gattungen Leiphaimos CHAM.

et NCHLECHT. und Voyria AuvBL. Da diese Pflanzen in vielen

Hinsichten noch sehr unvollständig bekannt sind, glaube ich,

dass eine eingehendere Betrachtung derselben von Wert sein

könnte, auch wenn meine Untersuchungen wegen des sehr

spärlichen Untersuchungsmaterials — ein Exemplar von jeder

Art — nicht nach allen Richtungen so vollständig sein kann,

wié es winschenswert erscheint.

Ausser den Sammlungen im Regnellschen Herbar im hie-

sigen Naturhistorischen Reichsmuseum habe ich auch Material

aus dem Königl. botanischen Museum in Berlin, den Univer-

sitätsmuseen in Kopenhagen und Upsala als Vergleichsmate-

rial zur Verfögung gehabt. Den Direktoren der genannten

Museen Geheimrat Prof. Dr A. ENGLER, Prof. Dr E. WARMING,

Prof. Dr F. R. KJELLMAN und Prof. Dr V. WITTROCK spreche

ich hiermit meinen tiefgefihlten Dank aus.

Leiphaimos azurea (KARSTEN) GILG.

GiL6, Gentianacee p. 105. Karsten, Flor. Columb. p.

141, tab. LXX. Brasilien, Matto Grosso: »mn territorio silva-

rum, Poaia dicto, ad terram silv:e primeve prope rivum An-

gelim» (18 15/4 94... Dr C. A. M. LINDMAN ÅA 2907.). Costa

Rica, »auf vermoderten Laube im tiefen Schatten des Urwal-

des zwischen San Miquel—La Virgin». (18 /857 WENDLAND

1130.) Guatemala, Alta Vera Paz, »schattige Wälder im

Cubilgrutz» (18 :/880 DE TÖRKHEIM 515.).

4 NILS SVEDELIUS. ZUR KENNTNIS D. SAPROPHYT. GENTIANACEEN.

Diese Pflanzen zeigen in den wesentlichen Teilen Uber-

einstimmung mit den von KARSTEN (1. c.) gelieferten Beschrei-

bungen und Abbildungen, deshalb kann ich bei Bestimmung

derselben nicht in Zweifel kommen, besonders da ich Gele-

genheit gehabt habe, KARSTENS Öriginalexemplare zu unter-

suchen.

Diese Art scheint aber in mehreren Hinsichten recht be-

deutenden Variationen unterworfen zu sein. So zeichnen sich

Exemplare aus Guatemala (DE TÖRKHEIM 515) durch ausser-

ordentlich grosse Bliten aus, indem die Kronenlappen sogar

6—7 mm. lang sein können, während sie gewönlich eine Länge

von ungefähr 4 mm. zu haben scheinen.

Das Verhältnis zwischen der Länge des Fruchtknotens

und Griffels ist auch verschieden bei den von KARSTEN und

von LINDMAN gesammelten Pflanzen. Nach der Abbildung

KARSTENS (1. c. Fig. 3, ebenso GiLG 1. c. p. 103 Fig. 46 M),

welche ich auch Gelegenheit hatte durch Untersuchung von

Originalexemplaren zu kontrolliren, ist die Länge

des Griffels ungefäbr ebenso gross wie die des

Fruchtknotens, jedenfalls nicht kleiner, indem,

wie Fig. 1 zeigt, die von LINDMAN gefundene

Pflanze einen sehr kurzen Griffel hat, ungefähr

ER Ka 1/4 von der Länge des Fruchtknotens. In Zu-

mos azurea, Pi- Ssammenhang hiermit steht, dass auch die Staub-

SNES gefässe bei der kurzgegriffelten Form etwas

tiefer in dem Kronentubus sitzen als bei der

langgegriffelten, so dass in beiden Fällen Staubbeutel und

Narbe in gleicher Höhe stehen.

Gine hat gezeigt, dass sich bei mehreren Leiphaimos-

Arten zwischen Kelch und Krone ein Kranz Discusschuppen

befindet. No ist es der Fall bei L. aphylla, so-

V) wie bei mehreren zu derselben Gruppe (Fulei-

phaimos GinG) gehörigen Species. Auch bei L.

RR EEE agurea kommt, wie Fig. 2 zeigt, innerhalb der

Kelchblätter mit Kelchblätter ein Kranz von kleiner discusähn-

EES AR lichen Schuppen vor, je eine Schuppe vor einem

Kelchblatt. Dieses scheint KARSTEN ganz und

gar entgangen zu sein, denn er erwähnt nichts davon in sei-

ner Beschreibung, hat auch kein Abbildung davon gemacht.

Aber auch bei seinen Originalexemplaren habe ich diese

Schuppen beobachten können. Dies gab mir Veranlassung,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:04. >)

die zur selben Gruppe gehörigen Arten näher zu untersuchen,

wobei es sich zeigte, dass auch L. flavescens (Fig 3) und Spru-

ceana diesen Kranz von Discusschuppen haben, welcher bei

vielen Arten von dieser Gattung vorzukommen scheint.

Die Anatomie und Morphologie der Leiphai-

mos-Arten ist von JoHow! eingehend behandelt MM

worden. Da sich L. azurea nicht unter den von Jå

ibm untersuchten Arten befindet, lasse ich hier= =

mit eine Beschreibung dieser Pflanze folgen. SR

Das Wurzelsystem besteht aus wenigen mehr Kelchblätter | mit

oder weniger fleischigen Nebenwurzeln, welche P5essdnppen.

sternförmig von der Basis des Sprosses aus-

strahlen. LL. azurea gehört demnach zu demselben Typus wie

die von JoHow (I, p. 422 und II, p. 490) untersuchte L. te-

nella, ein Typus welcher von ihm als der »morgensternartige»

bezeichnet worden ist. Wurzelhaare fehlen auch hier wie

bei den äbrigen Leiphaimos-Arten.

Auwuch betreffs des anatomischen Baues der Wurzeln kommt

L. azurea der L. tenella, welche den am meisten reduzierten

Typus dieser Gattung representiert, am nächsten. Auf die

Epidermis folgt eine Schicht Exodermiszellen. Danach folgt

die von den Pilzhyphen vollständig durchsetzte Rindenschicht.

Danach kömmt eine kaum merkbare Endodermis. Das Ge-

fässbändelsystem besteht aus wenigen (3—5) central liegen-

den Gefässen, welche umgeben sind von Leptomelementen, die

sich wenig von dem ibrigen Gewebe unterscheiden (Fig. 4).

Rein morphologisch ist also

die Ubereinstimmung mit L.

tenella vollständig. Während

aber die letztgenannte Art

die fär höher entwickelte

Pflanzen sehr bemerkens-

werte Eigentämlichkeit

zeigt, dass alle Zellwände

aus reiner Cellulose bestehen

ohne Spur von jeder Ver-

korkung oder Verholzung, Fig. 4. Leiphaimos azurea, Gefässbindel

so ist dieses bei L. azurea in der Wurzel. Ungefähr 200 X 1.

! Die chlorophyllfreien Humusbewohner West-Indiens (I) und Die chlo-

rophyllfreien Humuspflanzen nach ihren biologisehen und anatomisch-entwic-

kelungsgeschichtlichen Verhältnissen (IT).

6 NILS SVEDELIUS. ZUR KENNTNIS D. SAPROPHYT. GENTIANACEEN.

nicht der Fall. Sowohl die Endodermis als ganz besonders

auch die Exodermis zeigt eine deutliche Verkorkung, ganz

so wie es der Fall ist bei den iäbrigen von JoHow unter-

suchten Leiphaimos-Arten. Durch Kalilauge und Chlorzink-

jod bekommt man eine deutliche gelbe Färbung der Exoder-

miswand. Letztere nimmt auch begierig Farbstoffe wie Saff-

ranin und Sudan IIT auf, so dass es keinem Zweifel unter-

liegen kann, dass eine Verkorkung eingetreten ist. Hierdurch

nimmt L. azurea eine sehr beachtenswerte Zwischenstellung

zwischen der am meisten reduzierten L. tenella und den äbri-

gen Arten dieser Gattung ein. Mit den letzteren stimmt L.

azgurea dureh die chemische Struktur der anatomischen Ele-

mente iäberein, mit L. tenella dagegen durch die äusserliche

Reduktion des Gefässbändelstranges zu einer kleinen Anzahl

(3—5) central gelegener Gefässe (Fig. 4).

Der anatomische Bau des Stammes bei L. azurea stimmt

ebenfalls mit dem bei L. tenella iäberein. Ein besonderes me-

chanisches System in Form von einem Bastringe scheint zu

fehlen, und die Zahl der Gefässbändel beläuft sich auch nur

auf vier von gleichem einfachen Verlauf und Bau wie bei L.

tenella. Die wenigen central liegenden Gefässe sind von dinn-

wandigen Siebröhren umgeben. Durch Chlorzinkjod werden

alle Zellwände des Stammes, auch die Gefässe, intensiv blau

gefärbt. Diese bestehen also aus der Hauptsache nach un-

veränderter Cellulose.

Zu bemerken ist, dass die Pilzhyphen, welche in der

Wurzel eine ausgeprägte Mykorhiza (Fig. 4) bilden, auch in

der Gewebe des Stammes vorkommen können, ja sogar hoch

oben, unmittelbar unter der Bläte. Diese Thatsache erwähnt

auch JoHow betreffs der von ihm studierten Arten.

In einer Hinsicht scheint L. azgurea eine von den anderen

untersuchten Leiphaimos-Arten abweichende Stellung einzuneh-

men, nämlich durch das Vorkommen von Spaltöffnungen.

Uber die Westindischen Saprophyten schreibt JoHow (I, p.

434): »Fär die Epidermis ist die gänzliche Abwesenheit von

Spaltöffnungen an allen Blatt- und Stengelorganen mit Ein-

schluss der Blitenteile charakteristisch.» Das Fehlen von

Spaltöffnungen bezeichnet JoHow später in einer anderen Ab-

handlung (II, p. 506) als charakteristisch fär alle Holosapro-

phyten gemeinsam, wovon nur Epipogon aphyllum eine Aus-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 4. TY

nahme macht. Schon DE BarRy! hat gezeigt, dass das Rhizom

der letzteren Pflanze mit Spaltöffnungen versehen ist.

Im Jahre 1896 aber konnte FiIGDor in einer Abhandlung

iber Cotylanthera tenwis Bl. eine weitere Ausnahme von der

erwähnten aufgestellten Regel nachweisen,” indem bei dieser

holosaprophytisehen Gentianacee Spaltöffnungen sowohl am

Stamme, wie auch an den Blättern und den Blitenblättern

vorkommen. FiGDor hat auch Abbildungen davon gemacht

(dd. ec. Pl. XVI, Fig. 5, 6). Von diesen Spaltöffnungszellen

sagt er in seiner Beschreibung, dass sie einsam oder in Grup-

pen von ein Paar Stiäcken lhegen. Ihre Schliesszellen sollen

nach FiGpDorRs Angabe tiefer als die Epidermiszellen liegen

und demnach soll ein Vorhof vorhanden sein. Ob eine Athem-

höhle ausgebildet ist oder nicht, vermag FIGDOR nicht zu ent-

scheiden, da er keine Querschnitte gesehen hat. Ich habe

auch diese Pflanze untersucht; dieselbe war in den reichhal-

tigen Sammlungen aus Java des verstorbenen Dr E. NYMAN

enthalten und war mir durch wohlwollendes Entgegenkommen

seitens des Herren Prof. F. R. KJELLMAN zur Verfägung ge-

stellt worden. Aus dieser meiner Untersuchung geht hevor,

dass FiGpors Beschreibung der Spaltöffnungen in einem Punkte

nicht ganz richtig ist. Die Spaltöffnungen liegen nähmlich

nicht in Einsenkungen, und die Schliesszellen nehmen keine

tiefere Lage ein als die Epidermiszellen, sie liegen im Ge-

genteile etwas höher als die sie umgebende Epidermis wie

aus einem Querschnitt (Fig. 5)

ersichtlich ist. Auch eine be-

sondere Athemhöhe findet sich

hier ausgebildet. FIGDoRrs Irr-

tum muss darauf beruhen,

dass er niemals einen Quer-

schnitt beobachtet hat und

bei der Untersuchunzg des Flä- Fig. ab Cotylanthera tenuis, Spaltöffvunger

chenschnittes Mos ae EST STI DS

Ober- und Unterseite verwechselt hat. Im ibrigen sei noch

hervorgehoben, dass die Wände der WSchliesszellen die fir

wirkliche Spaltöffnungen charakteristischen Verdickungslei-

sten besitzen, so dass es keinem Zweifel unterliegt, dass Co-

tylanthera wirklich funktionirende Spaltöffnungen besitzt.

! Vergleichende Anatomie p. 49.

> Ueber Cotylanthera BI. p. 228.

S NILS SVEDELIUS. ZUR KENNTNIS D. SAPROPHYT. GENTIANACEEN.

Die Anzahl bekannter Holosaprophyten mit Spaltöffnun-

gen ist dann noch weiter vermehrt worden. So hat Mac

DouvcaL! Spaltöffnungen bei der Pyrolacee Pterospora andro-

medea Nurt. nachgewiesen. Er fiährt in seiner Abhandlung

auch folgende holosaprophytische Gattungen an, bei denen

Spaltöffnungen bekannt sind: Epipogum, Aphyllorchis, Leca-

norchis, Cotylanthera und Pterospora. Von diesen sind die

zwei letztgenannten Gattungen Dikotyledonen. Dass zahl-

reiche Spaltöffnungen bei chlorophyllhaltigen Hemisaprophy-

ten wie zum Beispiel bei Obolaria virginica, welche Pflanze

von Horm? näher untersucht worden ist, vorkommen, ist ja

nicht so besonders erwähnenswert.

Beim Gedanken an JoHows so bestimmt ausgesprochene :

Angabe äber das Fehlen von Spaltöffnungen bei den westin-

dischen Leiphaimos-Arten war es fir mich um so äiberraschender,

dass ich bei meiner Untersuchung von L. azurea fand, dass bei

dieser Pflanze sowohl auf den Kelchblättern, wie auch auf den

reduzierten Laubblättern (Fig. 6) Bildungen vorkommen, deren

Ähnlichkeit mit Spaltöffnungen auffallend ist, wenn ich auch

noch etwas in Zwei-

fel sein muss, ob diese

in der That funktio-

nierende Spaltöffnun-

gen sind. Sie kommen

nicht nur auf den

Kelchblättern, wo ich

sie am besten ent-

wickelt gefunden ha-

be, sondern auch auf

den reduzierten Laub-

od År nga blättern vor, dagegen

Hg. 6. Cegheimor rören. Spakataanaen er Sea ab ngdig -

Stamme ebensowenig

an den Kronenblättern. An der Basis der Laubblätter kom-

men sie sowohl auf der oberen, wie besonders auch auf der

unteren Seite vor, oft vereinigt in Gruppen zu zwei und drei

Stäck wie Fig. 6 zeigt. Sie unterscheiden sich leicht von den

angrenzenden Zellen durch ihre abgerundete Form und durch

die grossen, oft in der Längsrichtung des Spaltöffnungsappa-

' Symbiotic Saprophytism.

2 Obolaria virginica L. p. 379.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 28. AFD. 1II. N:0 4. 9

rates sich erstreckenden Spalten, welche ich immer offen ge-

funden habe. Diese Poren erinnern hierdurch in hohem Grade

an die Wasserspalten bei Secale cereale, welche HABERLANDT

in seinem Lehrbuche (p. 422) ab-

gebildet hat. Beim Studium des

Querschnittes (Fig. 7) zeigt sich,

dass sie direkt auf der Oberfläche

liegen und nicht in tieferen Ein-

senkungen, sowie dass sie mit

dem Durchläftungssystem durch

cinen besonderen Hinterhof in = wii Undlin 200 1

Verbindung stehen. Der Um-

stand, dass eine besondere Verdickung in den Wänden der

Schliesszellen nicht wahrgenommen werden kann, spricht auch

dafiär, dass man es hier nicht mit funktionierenden sondern

vielleicht eher mit rudimentären Spaltöffnungen zu thun hat.

Auch liegt der Gedanke nahe, dass dies Wasserporen sind.

Nur eine direkte Untersuchung an der lebenden Pflanze kann

natärlich bestimmt entscheiden, ob diese Bildungen normal

funktionierende oder rudimentäre Spaltöffnungen oder Was-

serporen sind. Man muss sich darum bis auf weiteres mit

theoretischen Betrachtungen begnigen. Gegen die Annahme,

dass wir es hier mit Wasserporen zu thun haben, spricht

einesteils die Angabe PERRoTsS,! dass Wasserporen bei allen

erdbewohnenden Gentianaceen fehlen, andernteils auch die

Theorie StaHLs? iber den Sinn der Mycorhiza und ihr Ver-

halten zur Transpiration. STaHL hat nämlich nachzuweisen

versucht, dass eine Beziehung besteht zwischen der Verpil-

zung der Wurzel zu einer Mycorhiza und der Transpirations-

stärke der Pflanze, indem nämlich Pflanzen mit Wasseraus-

scheidung und stärker Transpiration einer Mycorhiza entbehren,

während dagegen Pflanzen ohne Wasserausscheidung und mit

sehr schwacher und verminderter Transpiration eine Mycorhiza

besitzen, durch welche sie die notwendige Mengen von Nährsalzen

erhalten, welche die lebhafter transpirierenden Pflanzen durch

das Transpirationswasser bekommen. Diese seine Theorie sucht

er besonders zu beweisen durch eingehenden Vergleich zwi-

schen den regelmässig pilzföhrenden und den pilzfreien Orchi-

deen unter den Monokotyledonen und den Gentianaceen un-

1! Anatomie comparée des Gentianées.

> Der Sinn der Mycorhizenbildung.

10 NILS SVEDELIUS. ZUR KENNTNIS D. SAPROPHYT. GENTIANACEEN.

ter den Dicotyledonen. Die Familie Gentianacere zeichnet

sich nämlich durch fast allgemeines Vorkommen von Myco-

rhizen aus, ebenso dadurch dass sie aus Pflanzen besteht, welche

alle Zeichen tragen, dass sie besonders schwach tramnspirieren.

Auf Grund dessen wäre es natärlicherweise — unter der

.Voraussetzung dass SrtaHLs Theorie richtig ist — ganz un-

wahrscheinlich, dass eine so ausgeprägt saprophytische und

mycorhizafihrende Pflanze wie Leiphaimos besondere Einrich-

tungen fär eine gesteigerte Transpiration aufweisen sollte,

auch wenn man auf Grund des Standortes der Pflanze in den

dunklen Wäldern zwischen feuchtem verwesendem Laube, wo

die Transpiration begreiflicherweise durch hochgradige Feuch-

tigkeit erschwert wird, annehmen sollte, dass die Pflanze

besonderer Anordnungen zu gesteigerter Transpiration be-

därfe. Wenn sie nun Wasserporen sind, so sind sie von

besonderem Interesse, deshalb weil sie nicht nur ein ent-

wickeltes Epithemgewebe entbehren, sondern auch jegliche

direkte Verbindung mit irgend einem Leitgewebe (Gefässe

und dergl.), wie es sonst der Fall zu sein pflegt. Dieses

darf einen jedoch nicht so sehr verwundern, wenn man die

grosse Reduktion im allgemeinen und in Bezug auf das Lei-

tungssystem im besonderen, welche diese Saprophyten durch-

gemacht haben, bedenkt. Sonach können diese »Wasserspalten»

bei L. azgurea zu einer besonderen Gruppe gerechnet werden,

welche der Gruppe von Hydathoden nahekommt, die HABER-

LANDT (1. c. p. 420) als solehe charakterisiert hat, welche di-

rekten Anschluss an das Wasserleitungssystem haben. Be-

treffs der Funktion und des Baues stimmen die Wasserspal-

ten bei L. azurea mit den letzteren iäberein. Von diesen

stammen sie wahrscheinlich auch ab, da aber das ganze Ge-

fässbändelsystem bei diesen Saprophyten so stark reduziert

worden ist, dass es in den Blättern ganz verschwindet, so

entbehren hierdurch naturlich die auf den Blättern liegenden

Wasserspalten jeden direkten Verbindung mit irgend einem

Leitungsgewebe.

Dieses Vorkommen von Spaltöffnungen bei L. agurea gab

mir Anlass auch die anderen Leiphaimos-Arten in Bezug hier-

auf zu untersuchen. Auf Herbarmaterial zeigte es sich ganz

unmöglich, zu dem gewinschten Ergebnisse zu kommen. Da-

gegen ist es mir gelungen, an NSpiritusexemplaren von L.

aphylla (JAcQ.) GILG, welche von HJ. MosÉn in Santos 18!/275

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 4. 11

(Herb. brasil. Regnell. N:o 3191) gesammelt und in der Reg-

nellschen Sammlung in der botanischen Abteilung des Natur-

hist. Reichsmuseums in Stockholm aufbewahrt worden sind,

Spaltöffnungen (Fig. 8) zu finden, welche ganz mit denen,

die ich vorher bei L. azurea beschrieben habe,

ibereinstimmen. So liegen auch hier die

Schliesszellen ganz und gar auf der Ober-

fläche, nehmen sogar eine etwas erhöhte Lage

ein. Auch ein Hinterhof scheint vorzukom-

men. Ganz wie bei Obolaria virginica (FoLM |

1. c.) kommen bei Leiphaimos aphylla diese

Spaltöffnungen am hänfigsten an der Basis iF

der Innenseite der Kelchblätter, aber auch

auf dem Kronentubus vor. Vad. Bl Erelbkaimos

Dass dieselben auch auf dieser Art vor- aphylla, Spaltöffnung

kommen, ist um so mehr bemerkenswert, als 2n den Blättern. Un-

3 gefähr 200 Xx 1.

sie zu den von JoHow untersuchten Arten

gehört, för welche er als allgemeinen Charakter angiebt, dass

sie völlig ohne Spaltöfnungen sind. Mögen nun diese Or-

gane wirkliche Spaltöffnungen oder Wasserporen sein, das

bedeutet hierbei nichts, da JoHow auch nicht weiter von

solchen spricht. Sie scheinen auf jeden Fall seiner Aufmerk-

samkeit ganz und gar entgangen zu sein.

In Bezug auf den Bau des Fruchtknotens und der Samen-

anlage giebt mir das wenige verfägbare Material keinen wei-

teren Aufschluss ausser dem, was bereits durch KARSTENS Beo-

bachtungen und Abbildungen in der Flor. Columb. bekannt ist.

Voyria coerulea ÅAvBL.

AvBLET, Histoire des Plantes de le Guiane francoise I,

p. 211; Ic. II, P1. 83, Fig. 2. Syn.? V. spathacea F. L. SPLIT-

GERBER, Observationes de Voyria p. 137, Pl. II, 5. Brasilien,

Matto Grosso, Affonso, »in montibus Itapirapuan ex solo silvee

”primeeve nascens»> (18 4/5 94. Dr C. A. M. LINDMAN Å 2947.).

Wegen der Unvollständigkeit der Beschreibungen und

wegen des geringen Materials, das mir zur Verföägung steht,

ist eine absolut sichere Bestimmung ausserordentlich schwer.

Aber in Bezug af die Farbe der Bliäte sowie auf die Form

der Corollenblätter stimmt diese Pflanze mit AuBLETS V. coe-

12 NILS SVEDELIUS. ZUR KENNTNIS D. SAPROPHYT. GENTIANACEEN.

rulea iäberein. Es findet sich auch grosse Ubereinstimmung

mit der Abbildung, die SPLITGERBER von V. spathacea gemacht

hat; aus letzterer ersehe ich, dass sich SPLITGERBERS V/. spa-

thacea nur dadurch von AUBLETS V. coerulea unterscheidet,

dass die Kronenlappen bei der ersteren Pflanze in eine kleine

Spitze auslaufen. ;

Von besonderem Interesse ist bei dieser Pflanzengattung

die Frage iäber deren grössere oder geringere Verwandtschaft

mit der anderen saprophytischen Gentianacegattung Leiphai-

mos. Von diesem Gesichtspunkte aus habe ich anatomische

Untersuchungen iöäber V. coerulea angestellt, soweit dies mög-

lich war an nur einem, teilweise sogar noch unvollständigen

Exemplare.

In der Litteratur ist äber die Anatomie dieser Gattung

nur eine Angabe vorhanden, nämlich die Mitteilung GILGS,'

dass bei der von ihm nur sehr flöchtig untersuchten V. rosea

»4 mit einander nicht unmittelbar in Verbindung stehende,

aber einander sehr genäherte grosse, sehr vielzellige Gefäss-

bändel, welche sich fast ganz wie diejenigen der iäbrigen Gen-

tianoide&e verhalten, d. h. bicollateral gebaut sind», vorkom-

men. In diesem Zusammenhange muss nämlich erwähnt wer-

den, dass sich SoLEREDER in seiner grossen Arbeit »Systema-

tische Anatomie der Dicotyledonen» einer kleinen Inkonse-

quenz im Bezug auf die Synonymie dieser Gattung schuldig

macht, wenn er von der Stengelstruktur bei den beiden

saprophytischen Gattungen Voyria und Leiphaimos spricht

(p. 621). Sowohl V. tenella als auch V. trinitensis und uniflora,

kurz alle von JoHow untersuchten Voyria-Arten sind nämlich

Arten der Gattung Leiphaimos,” und die Beobachtungen Jo-

HOWS därften demgemäss von SOLEREDER im Zusammenhange

mit dieser Gattung behandelt worden sein, von welcher jetzt

nur eine nicht näher bezeichnete Art erwähnt wird. Voyria

rosea ist dagegen eine wirkliche Voyria und ist die einzige

bisher anatomisch untersuchte Art dieser Gattung. Durch

dieses Versehen bekommt man nun leicht beim Lesen der

Angabe SOoLEREDERS die Auffassung, als ob in der Gattung

Voyria (sens. strict.!) sowohl concentrische (hadrocentrische)

als auch bicollaterale Gefässbändel vorkämen. Der wahre

Sachwerhalt ist aber anders.

1 Gentianacere p. I3.

FRU SRESGTRG SC:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 4. 13

Uber den Bau des Rhizoms kann ich leider gar keine

Angaben machen, weil das einzige Exemplar, das mir zur

Verfiögung stand, unvollständig war; es fehlten bei ihm die

unter der Erde liegenden Teile.

Der Bau des Stengels ist im Querschnitt gesehen folgender:

Unter der Epidermis liegt unmittelbar ein ziemlich mächti-

ges Rindenlager von ungefähr 15 Zell-lagern. Die Zellen des-

selben sind, was oft bei den Gentianaceen (cfr GILG 1. c. p. 32)

der Fall zu sein scheint,

collenchymatisch verdickt.

Chlorophyllfehltnatärlich

wie auch bei den iäbrigen

Teilendieser Pflanze. Nach

Innen wird die Rinden-

schichtdurch eine wohlaus-

gebildete Emndodermis (ce)

abgeschlossen (Fig. 9). Un-

mittelbar hierauf folgt der

Pericykel, an welchen sich

der wenigstens in voll ent-

wickeltem Stadium unun-

terbrochene Leptommantel

anreiht. Bei V. coerulea

bilden nähmlich, wenig-

stens in vollentwickeltem

Stadium, die Gefässbändel-

gewebe einen zusammen- Fig. 9. Voyria coerulea, Querschnitt durch

hängenden Ring und nicht, den bicollateralen ÖS Ungefähr

Sa 3 200 Xx 1.

wie dies bei V. rosea der

Fall zu sein scheint, vier mehr oder weniger sich einander

näherende Gefässbändel. Dieses nimmt man natärlich am

leichtesten am Holzteile wahr, welche einen ununterbrochenen

Holzeylinder ohne Markstrahlen bilden. Die Grenze zwischen

Leptom und Hadrom bildet das Cambium, unmittelbar dar-

auf nimmt man innerhalb desselben den grossen Holzteil

wahr. Zuinnerst besteht das Hadrom aus weniger ver-

holzten Elementen, d. h. aus offenbar primären Holzteilen,

welche hier sehr spärlich vorhanden sind und von denen man

kaum sagen kann, dass sie eine sogenannte Markkrone bilden.

Nach Innen folgen nun — wie es den Anschein hat, teils-

weise ins Mark eingesprengt — mehr oder weniger zusam-

14 NILS SVEDELIUS. ZUR KENNTNIS D. SAPROPHYT. GENTIANACEEN.

menhängende Gruppen von »intraxylärem» Leptom, dies macht

es, dass das Gefässbändelsystem zu dem för die Gentiana-

ceen so charakteristischen bicollateralen Typus gehört. HFEi-

nige Leptomgruppen im Holze selbst, sogenannte »>»interxy-

läres» Leptom, welches von mehreren Verfassern bei den

Gentianaceen (cfr SoLEREDER 1. c. p. 621) wahrgenommen wor-

den ist, kommen dagegen hier nicht vor. Bezäglich der in

dem Gefässbändelsystem befindlichen Elemente mag hier ge-

sagt sein, dass das Leptom aus Siebröhren mit Geleitzellen

von normalen Bau und Aussehen bestehen. Von dem Holze

besteht wenigstens das sekundäre aus stark verdickten, ge-

täpfelten Tracheiden.

Aus dem oben gesagten geht hervor, dass V. coerulea in

seinem anatomischen Baue den anderen Gentianaceen sehr

nahe kommt, ferner, dass man wenigstens nicht in dem Baue

des Stammes irgend eine Reduktion wahrnehmen kann. Bei

der anderen saprophytischen Gentianacegattung Leiphaimos

war dagegen eine solche wahrscheinlich vorhanden.

Die Anatomie der ausserordentlich redu-

zierten, schuppengleichen Blätter erbietet

nichts von erwähnenswertem Interesse. Ge-

fässbändel fehlen. Indessen kommen auch

bei dieser Gattung Spaltöffnungen sehr spähr-

lich auf der Innenseite der Blätter vor. Fig.

10 zeigt, wie dieselben bei V. coerulea aus-

sehen. ;

Was den Bau und die Entwickelung der

Samenanlagen betrifft, so zeigt sich V. coe-

rulea nicht äbereinstimmend mit der Gattung

- | Leiphaimos, bei welcher, wie JoHow gezeigt

jo PS hat, die an den beiden parietalen Placenten

Ungefähr 200 X i. sitzenden Samenanlagen gerade, d. h. ohne

Kriämmung, sind, sowie sie auch Integumente

ganz entbehren, also von einem ausserordentlich reduzierten

Typus. ! Hierzu kommt auch die HEigentimlichkeit, dass

viele Samenanlagen steril bleiben und wie eine Art Haar-

1 Da, wie schon JoHow bemerkt hat, die Samenanlagen nach der Ge-

staltung des Embryosackes eigentlich anatrop sind, welche Ansicht von GoEBEL

(Organographie II, 2, pag. 788) durch die Auffassung, dass der terminale Aus-

wuchs eigentlich als Integument zu betrachten sei, bestätigt wird, so sind die

Samenanlagen bei dieser Gattung nicht als ganz nackt sondern nur sehr

stark reduziert anzusehen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 4. 15

bildungen »gleichsam als Paraphysen» (JoHow, I p. 445) zwi-

schen den anderen, die sich zu Samen entwickelt haben, stehen.

Bei V. coerulea sitzen die Samenanlagen an den beiden

parietalen Placenten, von denen jede fär sich scheinbar in

Zwei geteilt ist (cfr. GiLe, Gentianace&e p. 103, Fig. 46 2).

Hieraus ist es zu erklären, dass die Samenanlagen in 4 Reihen

gruppiert sind. Betreffs Bau und Entwickelung stimmen die

Samenanlagen mit dem iberein, was bei anderen Gentiana-

ceen von HOoFMEISTER! und BILLINGS? wahrgenommen worden

sind. Nie sind anatrop mit nur einem Integu-

ment. Das Bild 11 zeigt eine Samenanlage mit

dem Embryosack in Entwickelung begriffen.

Ein besonderes, den Embryosack umgebendes

Epithelzell-lager(BILLINGS»Tapetum>») kommt hier

nicht vor, ebensowenig wie bei den meisten äbri-

gen Gentianaceen. In einem späteren Stadium

erweitert sich der Embryosack bedeutend auf

Kosten des Nucellus und drängt das Integument

zur Seite. Befruchtung und Embryoentwickel- mn. 41 vom

3 ; E 2 1g. . Voyria

ung habe ich an meinem Materiale nicht wahr- coerulea, Samen-

nehmen können. Auf jeden Fall wird klar, dass RE PERS

t MRS j ryosack in der

Voyria bezäglich der Samenentwickelung grosse FEntwickelung.

und ausgeprägte Verschiedenheiten von der Gat- = Spgeföh.

« : ; - : 2g öl

tung Leiphaimos zeigt. In dieser Beziehung

stimmt Voyria vollständig mit den ibrigen Gentianaceen

iberein.

Da die Gattungen Leiphaimos und Voyria in ibrem ana-

tomischen Baue geringe Ubereinstimmung zeigen, wozu noch

die Verschiedenheit in Bezug auf Samenbau, Pollen u. s. w.

kommt, so därfte sich hieraus ergeben, dass die Verwandt-

schaft dieser beiden Gattungen nicht so gross ist, wie man

es anfänglich vielleicht geglaubt hat. Leiphaimos zeigt sich

in mehreren Beziehungen als ein ausserordentlich reduzierter

Typus und als eine in Bezug auf die Samenentwickelung mehr

allein stehende Gattung. Voyria dagegen zeigt sich hierin,

wie auch beziglich ihres anatomischen Baues, als viel mehr

ibereinstiuimmend mit den Gentianaceen im allgemeinen. Je-

denfalls darf man natärlich nicht in der saprophytischen Le-

bensweise der beiden verglichenen Gattungen eine systema-

1 Neuere Beobachtungen iber Embryobildung der Phanerogamen p. 125.

? Beiträge zur Kenntnis der Samenentwickelung p. 296.

16 NILS SVEDELIUS. ZUR KENNTNIS D. SAPROPHYT. GENTIANACEEN

tisehe Verwandtschaft sehen, da dieselbe nicht durch die

iäbrige Organisation und den sonstigen Bau derselben darge-

than wird.

Litteraturverzeichnis.

AUBLET, F. Histoire des Plantes de la Guiane Francoise. London

eta BaTistlunS.

DE BARY, A. Vergleichende Anatomie der Vegetationsorgane der

Phanerogamen und Farne. Leipzig 1877.

BILLINGS, F. H. Beiträge zur Kenntnis der Samenentwickelung. Flora, '

Bd 88, Marburg 1901.

FIGDOR, W. Ueber Cotylanthera Bl. FEin Beitrag zur Kenntnis tro-

pischer Saprophyten. Annales du Jardin botanique de Buiten-

zorg, Vol. XIV, Leiden 1896.

GILG, E. Gentianacex. ENGLER und PRANTL, Die natiärlichen Pflan-

zenfamilien, IV, 2. Leipzig 1895.

GOEBEL, K. Organographie der Pflanzen II, 2. Jena 1901.

HABERLANDT, G. Physiologische Pflanzenanatomie. Leipzig 1896.

HOFMEISTER, W. Neuere Beobachtungen iber Embryobildung der

Phanerogamen. Jahrb. fär wiss. Botanik, Bd I, 1858.

HOLM, T. Obolaria virginica L.: A Morphological and Anatomical

Study. Annals of Botany, Vol. XI, 1897.

JoHOW, F. Die chlorophyllfreien Humusbewohner West-Indiens biolo-

gisch-morphologisch dargestellt. Jahrb. fär wiss. Botanik, Bd

XVI, 1885 (JOoHOW I).

JoHOW, F, Die chlorophyllfreien Humuspflanzen nach ihren biologischen

und = anatomisch-entwickelungsgeschichtlichen Verhältnissen.

Jahbrb. fär wiss. Botanik, Bd XX, 1889 (JoHoWw ID.

KARSTEN, H. Flor&e Columbix terrarumque adjacentium specimina ..-.

I, II, Berlin 1858—69.

Mac DouGAL, D. T. Symbiotic Saprophytism. Annals of Botany, Vol.

ATT S 9

PERROT, E. Anatomie comparée des Gentianées. These de la fac.

des sciences de Paris 1899.

SOLEREDER, H. Systematische Anatomie der Dicotyledonen. Stuttgart

1898—99.

SPLITGERBER, F. L. Observationes de Voyria. Tijdschrift voor Na-

tuurlijke Geschiedenis en Physiologie 7; 1840.

STAHL, E. Der Sinn der Mycorhizenbildung. HEine vergleichend-

biologische Studie. Jahrb. fär wiss. Botanik, Bd XXXTIV, 1900.

Tryckt den 25 april 1902.

ENE

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 28. Afd. TIL. N:o 5.

OM VEGETATIONEN

NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

G. W. F. CARLSON.

MED EN FIGUR I TEXTEN.

MEDDELAD DEN 12 MARS 1902.

GRANSKAD AF TH. M. FRIES OCH F. R. KJELLMAN.

ANA

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1902

fa hälta

T t Pa SKR

SPARA SK NPA OL LÄMET AR EN

nan IAN |

I dd

Sv re I

= | Vi nas 3 SV RT

AoA MENN Sa LA

EL [Tf MN ]

PR 2

j Nev Pest då

enn mer NGE SR

fn OC LEGE

ALC NER Lid

( t HÖR |

| | tr SO0R-aa n EAT In n nl i

ARSA VUNNA SL HG Were RK NV Al re HER

dr ng k si

Ä 4

$ LOG.

mum NS ONE fö | ALE /

Mao

IDA Et UTE INKA VNURON asp

ae EE

'Toroåth dov Bi - 008, Ch

ES Nå p

CMR

VAT Ki

4 Ag. |

» EE FSE a AV Pandan ÅAR ON AT

I det följande, som utgör det närmaste resultatet af en sist-

lidne sommar (1901) företagen studieresa, skall en kort skil-

dring gifvas af den högre insjövegetationen inom ett af mig

närmare undersökt område, med afseende fäst vid ståndorter-

nas olika beskaffenhet.

Af den lifliga verksamhet, som under de sista årtiondena

varit rådande inom växtgeografien, icke minst i de nordiska

länderna, har insjövegetationen blifvit jämförelsevis litet be-

rörd, och blott ett fåtal sjöar har varit föremål för en nog-

grannare undersökning 1 botaniskt hänseende. Om man undan-

tager alg-planktonlitteraturen, torde bland nyare svenska bo-

taniska arbeten icke finnas ett enda, som har till mål att

behandla den lakustra vegetationens sammansättning och för-

delning. Bland strödda uppgifter, tillkomna i annat syfte,

må nämnas TRYBOMS beskrifningar af sjöar 1 Jönköpings län?)

och NERNANDERS lilla skildring af Vifvelstasjön i Upland.?)

Från Danmark har man först och främst WARMINGS under-

sökning af Skarridsg på Jylland?) och vidare t. ex. BAAGOES

och KAÖLPIN RAVNS studier öfver ett antal likaledes jylländska

sjöar; ?) de sistnämnda båda författarne behandla dock stånd-

orternas beskaffenhet och formationernas sammansättning allt

för knapphändigt. Några få utomskandinaviska sjöundersök-

ningar skola omnämnas i det följande.

I betraktande af att sålunda vegetationen 1 våra insjöar

ännu är relativt obetydligt utforskad, har jag, ehuru min

studie öfver de lakustra växternas och växtformationernas

1) Se Meddelanden från K. Landtbruksstyrelsen för 1899 och 1901.

?) Om fyndet af ett lerkärl i Vifvelsta-mossen, Markims socken, Uppland.

K. Vitt. Hist. o. Antiqv. Akad. Månadsblad 1900.

3) Botaniske Exkursioner. III. Skarridse. Videnskab. Meddel. fra den

Naturhist. Foren. i Kjobenhavn for Aaret 1897.

2) BAAGOE & KOLPIN RAVN, Exkursioner til jydske Sger og Vandleob i

Sommeren 1895. Bot. Tidskr. Bd 20 (Kjobenhavn 1895—96).

4 —. CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

lifsvillkor framdeles kommer att på experimentell väg full-

följas, ansett det kunna försvaras, om redan nu en öfversikt

öfver de af mig undersökta sjöarnas växtformationer och dessas

förekomstsätt publiceras, helst som jag vid fortsatta under-

sökningar kommer att vända mig till andra trakter.

Tills vidare kan hänsyn tagas blott till characeer,

mossor, filices och fanerogamer.

Vid växtbestämningarna har jag haft hjälp af lektor

H. W. ARNELL (mossorna), doktor O. NORDSTEDT (characeerna)

och rektor L. M. NEUMAN (några Sparganmium- och Batrachium-

former), och ber jag att till dessa herrar här få uttrycka

min tacksamhet. Slutligen är det min angenäma plikt att.

erkänna den tacksamhetsskuld, hvari jag står till docenten

R. SERNANDER för såväl före som efter undersökningens ut-

förande gifna värdefulla råd och upplysningar.

Sjöarnas läge och naturförhållanden m. m.

Det af mig besökta området tillhör det småländska hög-

landets lägre delar och är beläget mellan 57 5' och 56” 42'

n. lat. samt mellan 117”53' och 12” 24' long. (östl. fr. Greenw.)

med en utsträckning af cirka 40 km. i riktningen NNV—SSO0.

De undersökta sjöarnas höjd öfver hafvet växlar mellan 146,7

och 199,6 m.!)

I det hela kan trakten betecknas som ett barrskogsland-

skap, delvis af nästan norrländskt skaplynne; dock äro bety-

dande löfskogspartier (mest björk, men äfven bok m. m.) däri

insprängda. På Helgasjöns stränder torde löfskogen vara

öfvervägande. Här och där afbrytes skogen af odlad mark

samt kärr och mossar. Delvis är landet bergigt, så isynner-

het inom Hemmesjö och angränsande del af Gårdsby socken.

Geologiskt är området ett urbergslandskap, och kalk saknas

alldeles. Jordlagren på sjöarnas botten utgöras hufvudsak-

1) Höjduppgifterna äro med få undantag hämtade från Topografiska kå-

rens karta öfver Sverige. En del andra uppgifter äro tagna ur Topografiska

och statistiska uppgifter om Kronobergs län, utgifna af Generalstabens topo-

grafiska afdelning (Stockholm 1878).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 5. 5

ligen af rullstens- och krosstensgrus, sand, dy och gyttja.

Lera är sällsynt (t. ex. i Skafvenässjön). På många ställen

finnes sjömalm. |

Den årliga medeltemperaturen är mellan 5” och 6& C.

(i Vexiö 5,72, sannolikt något lägre 1 områdets högre be-

lägna delar).

Alla de något så när betydande vattendragen afbörda

sig sitt vatten genom Heligeån eller Helgevärmaån och

Kårestadsån, hvilka båda flyta till sjön Åsnen och således

äro källfloder till den därifrån utgående Mörrumsån, samt

genom Ronnebyån.

Bland de af mig undersökta sjöarna hör till Heligeåns

vattenområde först och främst den stora Helgasjön, vidare

de till denna flytande:

Gunnarstorpsjön och Bergsjön;

Skafvenässjön med Tolgsjön och de i denna genom

Vartorpaån utfallande Norrabysjön och Vartorpasjön;

ffinNaren,;

Toftasjön med de i denna utfallande Yasjön, Viksjön

och Löfsjön.

Slutligen får väl till samma vattenområde räknas Skarna-

sjön, ehuru denna sjö saknar aflopp.

Till Kårestadsåns vattenområde höra:

Hinnasjön med aflopp till Hemmesjösjön, som 1 sin ord-

ning utflyter i den af Kårestadsån genomflutna Årydsjön,

samt den i Hinnasjön utflytande Lilla Hacksjön;

Åredasjön med aflopp till Årydsjön, och Skirsjön (i

Hemmesjö socken), som numera afger sitt vatten till Åreda-

sjön, men förr hade ett nu igenfyldt aflopp till Lilla Hacksjön.

Till Ronnebyån flyta:

Rottnen och de däri utfallande Hacksjön, Lillasjön

och Tomtsjön;

Vasen;

Öijen.

Helgasjön har en vattenyta af 50 3-km. och är den

största af de af mig undersökta sjöarna. Flera betydande

tillopp finnas, aflopp utgör Heligeån (jfr ofvan). Vattenytans

höjd öfver hafvet är 162,6 m. Djupet skall på sina ställen

uppgå till 26 å 27 m.!) Vattnet är tämligen klart. Bottnens

1) Topogr. och statist. uppg., pag. 46.

6 = CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

beskaffenhet är ganska växlande; i af mig besökta delar är

sand- och grusbotten det vanligaste; vid Eknaholm förekom-

mer lera. Stränderna äro äfven af växlande beskaffenhet,

men till öfvervägande del löfskogsklädda.

Af mig besöktes de 2 stora vikarna i söder, trakten kring

Kronobergs ruin samt de mindre vikarna vid Stockökvarn och

Eknaholm.

Gunnarstorpsjön inom 'Tjureda och Bergs socknar, på :

165,1 m. höjd öfver hafvet, har en längd af inemot 1,5 km.

och en största bredd af cirka 0,7 km. Djup obetydligt;

ingenstädes påträffades ett djup af 2 m. Sjön genomflytes:

af den från Bergsjön och flera småsjöar kommande Hjula-

torpsåan. Vattnet brunfärgadt, grumligt. Botten i allmän-

het dy. Stränder af löf- och barrskog samt kärr och något

kulturmark.

Bergsjön i Bergs, Tolgs och Tjureda socknar, 174,7 m.

öfver hafvet, består af en östlig och en västlig del, förenade

genom ett smalt och grundt sund. För korthetens skull skola

i det följande sjöns båda afdelningar benämnas »östra och

västra Bergsjön». Utsträckning: »östra Bergsjön» 2,8 km.

lång och 0,2—0,7 km. bred, »västra Bergsjön» 2,7 km. lång

och cirka 1 km. bred. ”Tillopp 1 väster från Lädjasjön och i

norr från flera småsjöar; aflopp 1 »östra Bergsjöns» södra ända

genom Hjulatorpsån. Vattnet tämligen klart. Botten oftast

stenig. Stränder i allmänhet bevuxna med löf- eller barr-

skog, till stor del bergiga.

Skafvenäs-Tolgsjön norr om Helgasjön, på 164,7 m. höjd

öfver hafvet. Utsträckning 1 norr-—söder öfver 6 km.; den

egentliga Skafvenässjön (till norra delen af Skafvenäs' by)

är cirka 2 km. lång och intill 1,2 km. bred. Tillopp i norra

delen betydande: Vartorpaån, en å från Asasjön samt en

mindre från några småsjöar. Aflopp i söder genom Abyån.

Vatten tämligen klart. Botten åtminstone i Skafvenässjön

mer eller mindre lerblandad, delvis stenig. Strandvegetation

vid Skafvenässjön mest löfskog och odlad mark, men äfven

barrskog.

Sjöns norra och mellersta del, Tolgsjön, som icke blifvit

närmare undersökt, har mera bergiga stränder och 1 allmän-

het stenig botten.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 5. 7

Norrabysjön 1 Söraby socken, 172,5 m. öfver hafvet. Längd

något öfver 3 km., största bredd cirka 1,5 km. Tillopp i norr

från Vartorpasjön genom en kort, men tämligen bred, grund

ström och i söder från den urtappade Borsjön, aflopp genom

Vartorpaån (se ofvan). Vatten tämligen klart. Botten i all-

mänhet stenig. Stränder delvis skogiga (löf- och barrskog),

delvis odlade.

Vartorpasjön i Söraby och Tolgs socknar, 172,8 m. öfver

hafvet, något större än Norrabysjön, med aflopp till denna

och tillopp från Drefsjön o. s. v., är af ungefär samma natur

som Norrabysjön, kanske ännu stenigare än denna.

Innaren, belägen inom WNöraby, Gårdsby och Dädesjö

socknar, 176,1 m. öfver hafvet, har en vattenyta af 27 åa 28

C-km. Anses vara ganska djup. Tillopp från Aresjön, eljest

inga af betydenhet; aflopp till Helgasjön. Innaren gäller i

trakten för att vara en s. k. källsjö, hvarpå också såväl de

för en sjö af denna storlek obetydliga tilloppen som vattnets

klarhet tyda (en hvitlackerad, rund metallskifva af 22,5 cm.

diameter synlig på 4,35 m. djup ?9/6 vid lugnt väder, ehuru

solen vid observationen stod rätt lågt — kl. 5,:5 e. m. —

och solskenet något dämpades af lätta moln). Botten på de

" festa ställen mycket stenig. Stränder i allmänhet skogiga

(än löf-, än barrskog), till en del bergiga. i

Blott vikarna vid Rottne och Brittatorp undersöktes

något närmare.

Toftasjön i Gårdsby socken, 162,6 m. öfver hafvet. Längd

cirka 4, största bredd 1,4 km. Största af mig mätta djup

10 m. Tillopp från Yasjön, Viksjön och Löfsjön, aflopp till

Helgasjön. Vatten tämligen klart (den hvitlackerade skifvan

synlig på 2,9 m. djup vid klar, nästan lugn luft ?!/6 kl. 3,30

e. m.). Botten mest sand, på sina ställen stenig; vid östra

stranden, som af mig mindre besökts, synes den i allmänhet

vara stenig. Östra stranden nästan öfverallt barrskogsklädd

och delvis bergig, öfriga stränder med öfvervägande löfskog

och någon odlad mark, låglända.

Yasjön i Gårdsby socken, omkring 166 m. öfver hafvet

(ungefärlig uppskattning), cirka 700 m. lång och 200 m. bred.

Största af mig uppmätta djup omkring 2 m. ”Tillopp ett par

obetydliga bäckar, aflopp till Toftasjön. Vatten brunfärgadt,

8 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

grumligt. Botten dy, på några ställen grus och sand. Strän-

der mestadels barrskogsklädda.

Viksjön i Gårdsby och Hemmesjö socknar, 183,s m. öfver

hafvet, är genom framskjutande uddar delad i en nordöstlig

och en sydvästlig del. Af mig besöktes blott den förra, som

är cirka 1,7 km. lång och intill 0,3 eller 0,4 km. bred. Djup

sannolikt ingenstädes mycket öfver 2 m. (i sjöns nordöstra

del). Tillopp från Stora Hacksjön, Hacksjögöl och den torr-

lagda Lannasjö; aflopp till Toftasjön. Vatten brunfärgadt,

grumligt. Botten mest dy, på sina ställen stenig. Stränder

af växlande beskaffenhet (löf- och barrskog, kärr, något kultur- .

mark). Sjön sänkt 1,2 m. år 1882.

Löfsjön i Gårdsby och Hemmesjö socknar, 164,2 m. öfver

hafvet. Längd 2,2, största bredd 0,7 km. ”Tillopp intet af

betydenhet, aflopp till Toftasjön. Vatten brunaktigt, tämligen

grumligt. Botten i allmänhet dy, på många ställen stenig.

Strandvegetation öfvervägande löfskog, men äfven barrskog

och kärrmark (samt obetydligt kulturmark).

Skarnasjön i Gårdsby socken, omkring 170 m. öfver hafvet

(ungefärlig uppskattning), är blott 300 m. lång och 100—200

m. bred. Djupet uppgår säkerligen ingenstädes till 2 m.

Aflopp och bäckartade tillopp saknas. Vatten brunt, mycket

grumligt. Botten dy, vid norra stranden stenig. Stränder:

i söder mest kärrmark, i norr mest barrblandskog och när-

mast vattnet några björkar samt Myrica- och Alnus-snår,

vid sydöstra hörnet åker.

Hinnasjön i Hemmesjö och Gårdsby socknar, 170,4 m.

öfver hafvet. Utsträckning 1,5 km. i längd och 150—300 m.

i bredd. Djup obetydligt (det största af mig uppmätta öfver-

steg åtminstone icke 2,5 m.). Tillopp från Lilla Hacksjön,

aflopp till Hemmesjösjön. Vatten grumligt. Botten delvis

dy, delvis stenig. Stränder: löfskog och någon odlad mark,

i väster äfven barrskog, vid södra ändan kärrmark.

Lilla Hacksjön på gränsen mellan Hemmesjö och Gårdsby

socknar. Höjd öfver hafvet omkring 180 m. (ungefärlig upp-

skattning). Utsträckning 350 å 400 m. i längd och 150 å

200 m. i bredd. Djup i större delen af sjön obetydligt; dock

uppmättes åtminstone 3,5 m. Tillopp intet af betydenhet

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 5. 9

(sedan Skirsjön afledts), aflopp till Hinnasjön. Vattnet brun-

färgadt, grumligt. Botten dy. Stränder: löf- och barrskog,

något kärrmark. Sjön är för en längre tid sedan sänkt unge-

fär 0,6 m., men har sedan åter höjt sig något.

Åredasjön i Hemmesjö socken, 190,3 m. öfver hafvet. Längd

inemot 2,5 km., största bredd omkring 800 m. Tillopp rn

Skirsjön samt flera småbäckar, aflopp till Årydsjön. Vatten

tämligen klart. Botten af växlande beskaffenhet. Stränder

skogiga (löf- och barrskog).

Skirsjön, belägen 1 Hemmesjö socken, 199,5 m. öfver hafvet,

och med en utsträckning af något öfver 1 km. i längd och

200—400 m. i bredd, är en källsjö utan hvarje bäckartadt

tillopp. Aflopp till Åredasjön genom för länge sedan gräfd

kanal; förut aflopp till Lilla Hack sjön Största af mig an-

Häflade djup 7,5 eller kanske 8 meter. Vatten klart (den

hvitlackerade skifvan vid klar, nästan lugn luft 15/7 kl. 1

e. m. synlig på 4,85 m.). Botten af olika beskaffenhet, delvis

stenig. Ntränder: löf- och barrskog, något Pre och

vid västra ändan kärr.

Rottnen, belägen inom socknarna Hofmantorp, Nöbbeled,

Ö. Torsås och Furuby, 148,7 m. öfver hafvet, har en areal

af 34 [-km. och är således näst Helgasjön den största af de

här nämnda sjöarna. Tillopp från flera småsjöar, NGT genom

Ronnebyån. MNjöns största djup lär uppgå till 33 å 35 m.

Vatten tämligen klart. Blott vissa delar af sjön besöktes,

nämligen: Hofmantorpsviken: strandvegetation mest barr-

skog, sjön grund och i allmänhet med sand- eller grusbotten;

Näsviken: liknar 1 hufvudsak Hofmantorpsviken; Helvetes-

viken: djup vik med branta stränder, vatten klarare än vid

Hofmantorp.

Tomtsjön, belägen söder om Rottnen och förenad med

denna genom en kanal, är en liten, men djup sjö (längd i

- norr—söder 600 å 700 m., bredd 100—200 m.; djupet uppges

på orten vara åtminstone 25 å 30 m.) med mycket branta och

steniga stränder utom i norra och södra ändan. Vatten

ganska klart. Botten åtminstone i närheten af stranden

nästan öfverallt mycket stenig. Intet bäckartadt tillopp.

Hacksjön i Hofmantorps socken, 159,4 m. öfver hafvet.

Längd 700 m., bredd 400 m., djup i större delen af sjön under

10 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

2 m. Tillopp inga af betydenhet, aflopp till Rottnen. Vatten

brunfärgadt, grumligt. Botten mest dy, men äfven sand,

närmast land delvis stenig. Stränderna till största delen

bevuxna med barrskog, något blandad med björk; något litet

åker; norra stranden låg och delvis något sank, södra täm-

ligen brant, stenig.

Lillasjön i Hofmantorps socken, ungefär på samma nivå

som Rottnen. Utsträckning 400 m. i längd och 150—300 m.

i bredd. Genomflytes af en å, som rinner ut i Rottnen.

Vatten brunfärgadt, grumligt. Stränder i öster och i söder

öster om utloppet hevuxna med barrskog, eljest mest kärr -

och mossar. Botten utanför de sanka strandpartierna i allmän-

het dy, utanför skogen 1 allmänhet fastare och mer eller

mindre sandig.

Vasen 1 Hofmantorps socken, 147 m. öfver hafvet. Längd

inemot 2,5 km., bredd 300—900 m. Tillopp obetydliga, aflopp

till Ronnebyån. Vatten grumligt. Botten mest dy, men

äfven sand, ofta stenig. Stränder: löf- och barrskog omväx-

lande samt obetydligt åker.

Öijen 1 Hofmantorps socken, 146,7 m. öfver hafvet. Ut-

sträckning omkring 4 km. i längd och på bredare ställen

omkring 1,5 km. i bredd. Sjön genomdrages i sin södra del

af sjön Läens utloppså, som är Ronnebyåns östra källgren.

Vatten tämligen klart, 1 närheten af Lessebo förorenadt

genom syror från därvarande fabriker. Stränder mycket

steniga, i allmänhet bevuxna med löfskog; något kulturmark.

Sjön mycket rik på steniga, löfskogsklädda öar och holmar.

Botten i allmänhet mycket stenig.

För uppskattning af vattnets genomtränglighet för

ljus har jag begagnat mig af den kända metoden att i vatt-

net nedsänka en hvitlackerad rund metallskifva (den af mig

använda mätte 22,5 cm. i diameter) och uppmäta, på huru

stort djup skifvan kan tydligt urskiljas. Då emellertid resul-

tatet af dessa observationer är 1 mycket hög grad beroende

af väderleken, solens höjd öfver horisonten m. m., och då dess-

utom vattnets klarhet är synnerligen föränderlig och i olika

sjöar växlar på olika sätt, komma på en resa sådan som min

de enligt nyssnämnda metod härledda resultaten att vara be-

häftade med så stora fel, att blott en ytterst grof gruppering

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 5. ll

af sjöarna efter vattnets olika genomtränglighet för ljus

kan ernås.

Klaraste vattnet ha Skirsjön och Innaren. På tydligt

afstånd från dem följa Helgasjön, Rottnen och Tomtsjön

och efter dessa: Skafvenässjön, Bergsjön, Norrabysjön,

Vartorpasjön, Toftasjön, Åredasjön, Öijen (ordnings-

följden mellan dessa sjöar kan jag ej afgöra). Minst genom-

trängligt för ljus är vattnet i följande sjöar (som likaledes

uppräknas utan bestämd ordning): Gunnarstorpsjön, Löf-

sjön, Viksjön, Yasjön, Hinnasjön, Lilla Hacksjön,

Vasen, Hacksjön, Lillasjön; lägst på skalan kommer

Skarnasjön.

Alla dessa sist uppräknade äro mer eller mindre grunda

sjöar med till öfvervägande del dybotten, under det de för-

utnämnda sjöarna med tämligen klart eller halfklart vatten

i allmänhet äro djupare och ha mest sand- eller grus-

botten (åtminstone på grundare ställen).

För vegetationens sammansättning och fördelning på de

olika ståndorterna skall 1 det följande redogöras.

Växtformationerna.

Vid en detaljerad beskrifning af växtformationerna torde

det vara lämpligt att följa den Hultska metoden med angif-

vande af höjdskikt och frekvensgrader.!) Som någon upp-

delning i höjdskikt mig veterligen ej hittills blifvit genom-

förd för vattenvegetationen, skall ett sådant försök i det

följande göras.

Tre hufvudskikt kunna utan vidare urskiljas: 1) botten-

skiktet, som sträcker sig från bottnen till ringa höjd och

till hvilket höra sådana växter som ÅLitorella, Ranunculus

reptans, Subularia, TIsoötes, Pilularia, mossor och characeer;

2) ytskiktet ungefär 1 vattenytans nivå, hvartill höra:

Nymphaea, Nuphar, Batraclhium peltatum, Polygonum amplui-

bium, Potamogetones, Myriophyllum, Sparganium natans,

1) Hurt, Försök till analytisk behandling af växtformationerna. Meddel.

af Soc. pro fauna et flora fennica. VIII. Helsingfors 1881.

12 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

0.8. v.; 3) fältskiktet, som höjer sig betydligt ofvan vatten-

ytan. Mellan botten- och ytskiktet finnes i många fall ett

mellanskikt, till hvilket emellertid inom det af mig under-

sökta området ingen fanerogam växt typiskt torde höra.

Ofta händer det dock, att växter, som under gynnsammare

förhållanden nå upp i ett högre skikt, förekomma på så

stort djup, att de ej förmå tränga upp till vattenytan, utan

stanna i mellanskiktet, där de föra ett rent vegetativt lif;

på detta sätt har jag funnit Equwisetum limosum, Scirpus la-

custris, Juncus supinus, Potamogeton perfoliata och crispa,

Myriophyllum alterniflorum, Nymphaea alba. Dessutom tillhör

naturligtvis hvarje ytskikts- eller fältskiktsväxt under ett

skede af sin utveckling mellanskiktet. Af kryptogama växter

skulle en del mossor och characeer kunna anses tillhöra detta

skikt — så har jag insamlat 4 dm. höga submersa individ af

Amblystegium scorpioides, och att Nitella-arterna nå denna

höjd är ingenting ovanligt; när dessa växter förekomma på

djupare vatten och där, såsom vanligen är fallet, bilda en

tät matta, har det dock synts mig lämpligast att trots deras

jämförelsevis betydande höjd räkna dem till bottenskiktet.

Också kan det ej vara oriktigt att sätta höjdgränsen för

bottenskiktet olika allt efter vattnets djup, enär ju de festa

submersa växter uppnå större höjd på djupt än på grundt

vatten. Det skikt, som här benämnts »fältskiktet>, kan och

bör 1 sin ordning uppdelas. Inom det här afsedda området

är Phragmites den växt, som ofvan vattenytan uppnår den

största höjden. Så höjde sig denna växt vid blomningen i

Lillasjön på 60 cm. djup ända till 210 cm. och i medeltal

178 cm. ofvan vattenytan, när enskilda mycket efterblifna

exemplar frånräknas (enl. anteckning ?t/17). Scirpus lacustris

blef i Lillasjön, enligt samtidigt gjorda mätningar, på 1 m.

djup i medeltal 142 och högst 155 cm., Eqwisetum på 40 cm.

djup i medeltal inemot 70 cm. och Carex vesicaria på samma

djup 65 cm., allt ofvan vattenytan; ännu ett steg längre ned

kom Lobelia, utan att dock kunna räknas till ytskiktet. På

grund af dessa och andra observationer anser jag fältskiktet

i här afsedda områdes vattenvegetation kunna lämpligen upp-

delas i 3 skikt, som i analogi med de Hultska skikten i land-

vegetationen kunna benämnas högsta, mellersta och lägsta

fältskiktet. Om gränsen mellan högsta och mellersta fält-

skiktet förlägges till 80 å 90 cm. och gränsen mellan mellersta

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 5. 13

och lägsta fältskiktet till cirka 30 cm., anser jag en med af-

seende på de lakustra växtformationernas habitusbild fullt

tillfredsställande gruppering vara vunnen — för här afsedda

område. Till högsta fältskiktet komma då på de flesta stånd-

orter att föras Phragmites och Scirpus lacustris, till mellersta

fältskiktet Equisetum och :Carices, till lägsta fältskiktet Scir-

pus palustris och blommande Lobelia — för att nu nämna

endast exempel från områdets förnämsta karaktersväxter. Be-

träffande Lobelia må anmärkas, att den ej kan föras endast

till lägsta fältskiktet, enär den i sitt förhållande till annan

vegetation spelar sin förnämsta rol i bottenskiktet. Lobelia

tillhör sålunda vid blomningen 2 skikt.

Formationerna benämnas efter sina förnämsta karakters-

växter inom det för hvarje särskildt fall fysiognomiskt vik-

tigaste skiktet. »Fältskiktsformation» kallar jag en for-

mation, hvari något af fältskikten är någorlunda väl utbildadt,

»sytskiktsformation» en formation, där ytskiktet är mest

framträdande, »bottenskiktsformation» en formation, som

äger bottenskikt, men saknar öfriga skikt eller i dessa har

endast enstaka växtindivid. — Ordet »formation»> begagnas här

1 HULTS mening. >)

I de följande ståndortsanteckningarna angifvas skikten

med romerska siffror, hvarvid högsta fältskiktet betecknas

som skikt I.

Vid uppskattningen af frekvensgraderna, som ju alltid

blir till en viss grad subjektiv, har jag sökt tillämpa de vid

beskrifningar öfver landvegetationen af svenska och finska bota-

nister följda principerna; beträffande frekvensgraden »ymnig»

har jag sålunda följt den Hultska, allmänt kända, ehuru ej

publicerade regeln, att en växt är ymnig, när den förekommer

i så stark frekvens, att ingen annan växt i samma skikt kan

upptaga lika stor yta.

I de följande ståndortsanteckningarna förkortas frekvens-

beteckningarna, så att blott begynnelsebokstafven mutsättes:

Man eSav, €-

A) Fältskiktsformationer.

Phragmitesformationen. På långsluttande, lös eller täm-

ligen fast sandbotten inkommer från landsidan gärna Phrag-

!) Hurr, 1. c., och HuLrt, Blekinges vegetation (Meddel. af Soc. pro fauna

et flora fennica. XII. Helsingfors 1885).

14 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

mites, som på en sådan lokal inom kort fullständigt behärskar

vegetationen och blott i underordnad grad tillåter andra fält-

skiktsväxter att vinna fotfäste. Den enda till fältskikten

hörande växt, som synes någorlunda kunna hålla stånd mot

Phragmites, är Lobelia, som emellertid under största delen af

året ej höjer sig ofvan bottenskiktet och som i en tät Phrag-

mites-formation, troligen på grund af de försämrade belys-

ningsförhållandena, vida mindre talrikt kommer till blomning

än då den bildar egen formation. Scirpus lacustris och Equwi-

setum äro sparsamma eller saknas. I yt- och mellanskikten

finner man oftast Myrioplyllum alterniflorum och i ytskiktet

ej sällan Nymphaea, Potamogeton graminea 0. s. v., 1 botten-

skiktet uppträda förutom den förut nämnda Lobelia ofta Lito-

rella och Ranunculus reptans m. fl. Ibland är Phragmites-

formationen ren.

Som exempel på Phragmites-formation må anföras följande

ståndortsanteckningar.

Helgasjön, Stockökvarnsviken. MSandbotten. Djup 0—

TSK mee

I. Phragmites r—y. Scirpus lacustris +.

IT. Eqwisetum +.

IIT. Scirpus palustris (steril). Lobelia.

IV. Potamogeton graminea t.

IV—V. Juncus supinus t.

VI. Lobelia t. Ranunculus reptans e.

På djupare vatten blir bottnen lösare, gyttjeartad, och

vidtager ett smalt, afbrutet Scirpus-lacustris-bälte.

Toftasjön, norra ändan, västra stranden. HSandbotten.

Djup 0—2,4 m. 2/6,

. Phragmites y.

III. Lobelia.

IV—V. Myriophyllum t—Ss. Juncus supinus t.

VI. Lobelia | tillsam- Pilularia (steril, kortbladig

Litorella | mans s—r. form) s.

29 |

Toftasjön, västra stranden. Sandbotten. Djup 0,7—1,2 m. ??/6.

I. Phragmites rt—y.

III. Lobelia.

IV. Potamogeton graminea s.

VI. Lobelia

Litorella t tillsammans r.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL BAND 28. AFD. III. N:0 3. 15

Formationen är utbredd äfven innanför och utanför de

angifna djupgränserna, men med något olika sammansättning.

Hacksjön, västra delen, södra stranden. Botten medelfast.

äjpEimemot, 1 m. fy

I. Phragnmites y.

IIT. Lobelia.

IV. Nymphaea e. Sparganium sp. (steril).

IV-—V. Myriophyllum.

NI unobelia: Amblystegium scorpioides.

Isoöétes lacustre Yr.

Yasjön. Djup. 0—1,5 m. 9/6.

TX Phragmites: y.

IV. Nymplaea e. Nuphar e.

Lillasjön, östra stranden. MNandbotten. Djup 0,5—något

Oklver fom. , ci.

I. Phragmites y.

IV—-V. Myriophyllum t. Juncus supinus &.

Toftasjön, västra stranden, på sandbotten, ??/e, och

Löfsjön, södra delen, på stenig botten ferestädes, ”6/c.

I. Phragmites y.

II—VTI. saknas.

I det hela ganska motståndskraftig mot vindens inverkan,

synes Phragmites dock ibland tydligt hämmad af denna. Så

antecknades ?9/6 i Norrabysjön vid inloppet till den vik, hvar-

ifrån Norrabysjöns utloppså utgår, samt längre norrut vid

västra stranden flere formationer med gles Phragnites (s-—T),

som att döma af den ringa frekvensen och det stora antalet

vissnade strån uppenbarligen förde ett tynande lif. Lokalen

syntes 1 öfrigt vara gynnsam, men var starkt utsatt för vinden.

I en dylik formation på tämligen fast, något stenig botten

och ls mm. djup

I. Phragmites s—r (många stran gulnade)

IT. Eqwisetum t

IV—V. Myriophyllum r

höll Eqwisetum tydligt på att intränga och visade alls ej

samma svaghetssymptom som Phragmites.

16 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

Scirpus lacustris fordrar för sin trefnad en lösare botten

och större djup än Phragmites.1?) I sjöar med dybotten finner

man därför Phragmites-formationen endast sparsamt eller alls

icke företrädd, och där den finnes på sådana lokaler, är det

blott på grundare vatten och begränsas den utåt gärna af en

Scirpus-lacustris-formation, under det att på sandbotten Scir-

pus lacustris saknas eller förekommer först vid större djup,

Plhragmites däremot går ut till 2 å 2,5 m. Aldrig går Scirpus

lacustris ända in till stranden, såvida ej djupet redan där

uppgår till några dm. Liksom Phragmites kan Scirpus lacu-

stris förekomma äfven på ganska vindöppna platser; WARMINGS

uppgift, ?) att Phragmites gentemot vindens verkningar är.

härdigare än Scirpus lacustris, har jag icke funnit bekräftad

(jfr ofvan).

En följd af Phragmites och Scirpus lacustris” olika for-

dringar på bottnens beskaffenhet blir, att undervegetationen

i de af dem bildade formationerna blir något olika. Oftare

än Plhragmites förekommer Scirpus lacustris blandad med Eqwi-

setum. I ytskiktet äro Nymphaea, Nuphar och Potamogeton

natans vanliga och ej sällan ymniga. Deti Phragmites-formatio-

nen ganska vanliga bottenskiktet af Lobelia, Litorella och Ra-

minculus reptans saknas oftast 1 Scirpus-lacustris-formationen.

På väl utbildad Scirpus-lacustris-formation må följande

exempel anföras:

Gunnarstorpsjön. Lös dybotten. Djup inemot 1 m. ?/z.

I. Scirpus lacustris y EN tät).

TV. Nuphar r—s. Nymphaea e.

Denna formation har i Gunnarstorpsjön stor utbredning.

Löfsjön. Dybotten. Djup 1—2 m. ?/6.

I. Scirpus lacustris y.

IV. Nymphaea y. Potamogeton perfoliata e.

Närmast land Carex-formation.

Löfsjön. Dybotten. Djup 0,7—1,5 m. 7/6.

I. Scirpus lacustris y.

Il. Equwisetum t—s.

ITV. RAR it. Potamogeton perfoliata e—t.

Nuj ” har

1) NL är icke sagdt, att Plragnmites ej kan förekomma på lika stort

djup som Scirpus. Det är med afseende på vattnets djup optimum (och

minimum), som är högre för Scirpus, men icke maximum.

2), Skarridse, 1. c., på 176!

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 5. 17

Yasjön, Dybotten. Djup 0,5—1,5 å 1,3 m. 2/6,

I. Scirpus lacustris y.

II—VTI saknas.

Lillasjön, östra stranden. Något sandblandad dy. Djup

omkring 1 m. 2/4,

I. Scirpus lacustris y.

Il. Equisetum r(-—s8).

IV. Nymphaea s(—T).

IV—V. Myriophyllum &.

NIESEMossa tb) r.

Skafvenässjön. Lös, sandig lerbotten. Djup omkr. 1 m. 2/7.

I. Scirpus lacustris y—r.

III. Lobelia.

IV. Polygonuwm amplibium s. — Potamogeton natans e.

IV—V. Myriophyllum +.

VI. Lobelia. Isoötes lacustre.

Litorella. Nitella » sp. (flexilis eller

Scirpus acicularis. opaca).

Ett godt tillfälle att studera Plhragmites- och Scirpus-

lacustris-formationernas förhållande till hvarandra har man

t. ex. 1 Lillasjön utmed östra stranden. Bottnen är här sand

eller sandblandad dy, och vegetationen består till största delen

af Phragmites- och Scirpus-lacustris-formationer samt bland-

ningsformationer af båda, så fördelade, att Phragmites-forma-

tionen förekommer på ren sandbotten, Scirpus-lacustris-forma-

tionen på visserligen sandblandad, men tämligen lös dy och

den blandade formationen på fastare, starkare sandblandad dy-

botten. Invid land finnes Phragnmvites äfven på lösare botten, och

på djupare vatten blir Scirpus lacustris gärna den härskande,

äfven där bottnen är tämligen fast. Den nämnda blandnings-

formationen hade ungefär den sammansättning, som följande

ständortsanteckning visar:

I. Phragmites r. Scirpus lacustris r.

Il. Eqwisetum t. Carex vesicaria t (blott i forma-

IV. Nymphaea Yr. tionens grundaste delar).

IV—-V. Myriophyllum +.

VI. Mossa. !)

1) Ej bestämd, emedan prof icke medtogs. De från Lillasjön medförda

mossprofven befunnos vara Amblystegiwm scorpioides och Fontinalis gotlica.

18 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

Scirpus lacustris tilltager något 1 frekvens utåt på Phragmites”

bekostnad, så att formationen strax utanför 1-meters-gränsen

i sammansättning närmar sig den å sid. 17 beskrifna Scirpus-

lacustris-formationen från samma sjö. Strax inom !/2-meters-

gränsen upphör Scirpus; 1 stället blir Carex vesicaria talrikare.

Ofta är det omöjligt att afgöra, om en viss lokal lämpar

sig bäst för Phragmaites eller för Scirpus lacustris, och liksom

det mången gång beror på en tillfällighet, hvilken växt tager

en förut obevuxen lokal i besittning, torde ofta ett tillfälligt

försprång bli afgörande i kampen mellan Phragmites och

Scirpus lacustris.

Af Typha latifolia anträffades 1 norra ändan af östra

Viksjön på dybotten och intill 0,85 m. djup ett litet, mycket

tätt bestånd utan undervegetation. Dylika formationer synas

åtminstone inom denna del af Småland regelbundet uppträda

efter sjösänkningar, men sedan snart undanträngas af andra

växter. !) Blott på steniga och otillgängliga lokaler vid själfva

vattenbrynet brukar Typha kunna hålla sig kvar i spridda

exemplar; så 1 Löfsjön och på ett par ställen i Viksjön.

Den växt, som på nyss anförda lokal i Viksjön väl inom kort

kommer att spränga den sista återstoden af Typha-formation,

blir sannolikt Equisetum.

Equisetum förekommer under mycket olikartade förhål-

landen formationsbildande, men trifves bäst på dybotten och

ringa djup. I Skarnasjön finner man vid södra stranden på

dybotten närmast land Carez-formation med inblandad Equwi-

setum (s—r), och utåt begränsas vegetationen af Potamogeton-

natans-formation, till 0,7 å 0,s m. djup med strödd eller

tunnsådd FEquwisetum. Mellan dessa formationer, på 0,3—0,5

m. djup, ligger ett bälte af:

IT. Equisetum y.

IV: Nuphar 8. Potamogeton natans e—Ss.

Nymphaea e (i yttre delen).

Scirpus lacustris förekommer ej 1 Skarnasjön.

I Gunnarstorpsjön, en annan dysjö, är Scirpus lacustris

den förhärskande växten. På 2 ställen, nämligen vid till-

loppet i sjöns norra ända och vid utloppet i dess södra, före-

1) Denna åsikt fann jag bestyrkt äfven af uppgifter af befolkningen,

som under namnet »borre» väl känner Typha.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 5. 19

komma dock på grundt vatten betydande Equisetum-forma-

tioner. I den förra af dessa träffades, förutom Equwisetum,

bl. a. följande växter:

Alisma plantago. Iris pseudacorus.

Baldingera. Nuphar.

Cicuta. Scirpus lacustris.

Glyceria flwitans.

Vattnet var på dessa lokaler stadt i mycket svag strömning.

Det ser ut, som om den häraf förorsakade ökningen i syre-

tillgång skulle gynna Eqwisetum framför andra växter.

I Löfsjön voro på dybotten följande typer af Equisetum-

formation vanliga:

I. Equisetum y TA IL. Eqwisetum y.

IV. Nymphaea y IV: Nuphar y.

I. Scirpus lacustris s.

II. Eqwisetum y.

III. Alisma plantago e.

TV. Potamogeton natans t. Nymphaea e.

IL. Eqwisetum y.

IT[—VTI saknas.

I Skafvenässjön antecknades på mjuk, lerblandad sand-

botten och 0—0,6 m. djup:

II. Eqwisetum y.

TITT. Menyanthes mot land r, utåt e. Lobelia.

IV. Potamogeton natans e.

IV—V. Juncus supinus r.

NISEobeliait. Scirpus acicularis t.

Ranunculus reptans Yr.

Till och med på ren sandbotten träffas ofta Equwisetum,

men får ännu oftare här vika för Phragmites. Har Equisetum

emellertid en gång fätt fast fot, synes den ej vara så lätt att

fördrifva, åtminstone icke från det grundare vattnet nära

stranden.

Mera än Phragmites och Scirpus lacustris är Eqwisetum

benägen att utveckla sig i störst yppighet på för blåst skyd-

dade ställen. Att den emellertid ibland kan förekomma äfven

på mycket vindöppna lokaler, visar t. ex. den å sid. 15 an-

förda anteckningen om bland Phragmites inträngande FEquwi-

setum.

20 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

Carex-formationer förekomma allmänt utefter stränderna

på ringa djup. Så bildar den redan omnämnda Carex-forma-

tionen vid Skarnasjöns dyiga södra strand ett sammanhän-

gande bälte (se sid. 18), som sträcker sig till 0,3 m. djup eller

ibland något mera, och som redan genom sin grågröna färg-

ton skarpt afbryter mot det utanför varande Eqwisetum-bältet.

Bäst utvecklad är formationen vid sjöns östra ända. Väl

utbildade Carex-formationer finnas f. ö. nästan i hvarje sjö,

bl. a. äfven vid Öijens ytterst steniga stränder, hvarest annan

vegetation blott mycket sparsamt förekommer.

En detaljerad redogörelse för deras sammansättning synes

mig vara af mindre intresse, enär Carex-formationerna till-

låta hvilken växt som helst, för hvilken lokalen eljest är

lämplig, att obehindradt intränga. De i dem ingående Carez-

arterna äro:

C. vesicaria och C. rostrata,

C. filiformis,

OC. stricta och ibland C. Godenoughit, sällan OC. acuta,

af hvilka arter samma formation kan innehålla en eller fere.

Menyanthes förekommer ibland på dybotten närmast land

ända till inemot 1 m. djup formationsbildande (ymnig eller

riklig), antingen ensam eller tillsammans med andra växter

(Equwisetum, Carices, Myriophyllum, ibland Scirpus lacustris

eller Phraymites). Blott på skyddade ställen finner man denna

formation (t. ex. Helgasjön i sundet mellan Hissö och fast-

landet, 'Toftasjöns västra strand innanför BScirpus-lacustris-

formation).

Scirpus-palustris-formationer, hvilkas förnämsta karak-

tersväxt liksom Menyanthes brukar nå upp i lägsta fältskiktet,

äro rätt vanliga, men i allmänhet öppna formationer. Blott

på mycket grundt vatten får Scirpus palustris blommor

och frukt. I djupare vatten blir den alltid steril och når då

ofta knappt ofvan ytskiktet; så en del af den tämligen vid-

sträckta Scirpus-palustris-formationen i en vik af Skirsjön,

där en stor del af stråna delvis summo på vattenytan. Bott-

nen var här dyig, men stenig, och djupet uppgick till högst

0,6 å 0,65 m. På sandbotten, vanligen stenig sådan, träffas

ofta till öfver 1 m. djup mer eller mindre glesa formationer,

som enbart eller hufvudsakligen bestå af Scirpus palustris,

hvilken här alltid har styfva och uppräta strån.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 5. 21

Af stor vikt vid den mellansmåländska insjövegetatio-

nens karakterisering äro Lobelia-formationerna. Då emeller-

tid Lobelia, såsom förut är nämndt (se sid. 13) synes mig

spela sin största rol i bottenskiktet och i hvarje händelse

dess uppträdande i högre skikt under en del af sommaren

icke har någon direkt betydelse för andra växters förekomst,

skola dessa formationer först längre fram behandlas. Lobelia

kan för öfrigt ingå som en mer eller mindre väsentlig be-

ståndsdel i de mest olikartade formationer (t. ex. i alla ofvan

upptagna formationsgrupper, möjligen med undantag af den

sällsynta Typha-formationen).

På grundt vatten finner man ofta en till lägsta fältskiktet

hörande, gles vegetation af Naumburgia eller emellanåt Lycopus.

B. Ytskiktsformationer.

De allmännast formationsbildande ytskiktsväxterna äro

de med flytblad försedda och bland dem Nymphaea, Nuphar

och Potamogeton natans. Som dessa trenne arter kunna växa

på större djup än samtliga fältskiktsväxter, finner man ofta

ett bälte af flytbladsväxter utanför t. ex. Scirpus-lacustris-

eller Eqwisetum-formationer. Som exempel må endast anföras

vegetationen utmed Skarnasjöns södra strand; till det ofvan

sagda (se sid. 18 och 20) må här tilläggas, att den utanför

Eqwisetum-bältet vidtagande Potamogeton-formationen sträc-

ker sig ut till ett djup af ungefär 1,5 m. och utanför 0,8 m.,

där Eqwisetum alldeles upphör, har följande sammansättning:

Potamogeton natans r—y. Nymphaea e.

Nuphar 1 inre delen s.

Lika ofta förekomma dock formationer af flytbladsväxter

alldeles invid stranden på ringa djup. Flytbladsväxternas

rol 1 fältskiktsformationer är förut omtalad (se t. ex. flere af

de meddelade ståndortsanteckningarna).

De 3 närmast ifrågavarande arterna bilda formationer

dels hvar för sig, dels tillsammans med hvarandra. Om for-

mationen är tät, är undervegetationen svagt eller ej alls ut-

bildad; också får man betänka, att dessa formationer, när de

äro täta, mer än andra utestänga ljuset från de lägre skikten.

22 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

Synnerligen täta öfverdrag kunna Nymphaea- och Potamogeton-

natans-bladen bilda på vattenytan. ”?)

I Lilla Hacksjön t. ex., där formationer af Nuphar och

Nymphaea (i synnerhet den senare) med rikt inblandad Pota-

mogeton natans täcka en stor del af vattenytan, saknas för

det mesta undervegetation; på somliga ställen i sjön finnes

sådan, bestående af Amblystegium scorpioides eller på grunda

ställen Fontinalis antipyretica, men sin bästa utbildning når

mossväxtligheten, där annan vegetation saknas; här och där

finner man äfven Myriophyllum.

På en formation, där flytbladsväxterna visserligen äro

dominerande, men dock ej allrådande, är följande anteckning '

ett exempel:

Lillasjön, vid norra stranden, utanför bestånd af Carex

vesicaria och C-. filiformis samt Molinia-tufvor m. m., till in-

emot 1 m. djup. Dybotten.

IH. Eqwisetum r.

IV. Nymphaea) ,. , Potamogeton natans r.

tillsammans r. TTR,

Nuphar I Myriophyllum.

VI. Mossa?) y.

Flytbladsväxter i allmänhet synas afgjordt föredraga mot

starka vindar skyddade lokaler framför mera blåsiga sådana.

Däraf kan det förklaras, att t. ex. utmed östra Bergsjöns

östra strand, där vegetationen sorgfälligt undersöktes, såväl

Nuphar. som Nymphaea alldeles saknades utom i de smala

vikarna i norr och söder, hvilka tydligtvis på grund af sin

ringa bredd äro lugnare tillfyktsorter. I vikar och bukter

finner man också gärna de yppigaste formationerna af flyt-

bladsväxter. Som en följd af vindens inverkan tyder WaAR-

MING >) äfven det förhållandet, att i den af honom undersökta

Skarridsg på Jylland Nymphaea och Nuphar företrädesvis

förekomma på västsidan, men föga vid östra stranden: vin-

darna äro nämligen på trakten i fråga öfvervägande västliga,

hvadan västra stranden oftast kommer att ligga i lä.

När bottnen är af någorlunda fast beskaffenhet eller

stenig, brukar Nymphaea besegra både Nuphar och Potamo-

1) Att Nymphaea-bladen kunna fullständigare än Nuphar-bladen täcka

vattenytan, ställer WARMING (Skarridseg, 1. c. p. 170) i samband med rhizo-

mens olika växriktning.

2) Ej bestämd; jfr noten å sid. 17.

3) Skarridsg, 1. ec. p. 167.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 5. 23

geton natans, hvilkas rhizom synas vara mindre väl danade

för framträngande på dylik mark än Nymphaeas. På lös dy-

botten åter ersättes Nymphaea 1 flertalet fall af Nuphar.

Så antecknades i Löfsjön på lös och stenfri dybotten fere-

städes en formation af ymnig eller riklig Nuphar med mer

eller mindre sparsamt inblandade Scirpus lacustris och Pota-

mogeton perfoliata; på steniga ställen ersattes denna formation

af en annan liknande, men med Nymphaea i stället för Nuphar.

Talrika liknande exempel skulle med lätthet kunna anföras.

I Lilla Hacksjön har dock Nymphaea afgjordt större frekvens

än Nuphår, ehuru bottnen består af dy; vattnets djup i for-

mationen uppgår till omkring 2 m. på de djupaste ställena.

Vid större djup blir Nuphars öfvervikt säkrare, liksom också

den absoluta djupgränsen är högre för Nuphar än för Nymphaea.

Af långt mindre betydelse än de nu afhandlade äro de

öfriga flytbladsväxterna.

På några få ställen utgör Polygonum amphibium en

väsentlig del af vegetationen. I Skafvenässjön (på lerblandad

botten) antecknades Polygonum-amphibium-formationer i syn-

nerhet på 1—2 m. djup och därutöfver. Utanför västra stran-

den söderut från Skafvenäs anträffades t. ex.

IV. Polygonum amphibium r (1 en del af formationen blandad

med Sparganium sp. (fMytbladsform) och närmast

Skafvenäs ersatt af denna).

Potamogeton perfoliata s—Lt.

VI. Isoötes lacustre.

Nitella sp. (flexilis eller opaca),

bildande ett bälte parallelt med stranden på 1,7—2,5 m. djup.

I Norrabysjöns södra delar voro Polygonum-amphibium-be-

stånden också rätt betydande, i såväl djupare som grundare

vatten.

Batrachium peltatum bildar endast mycket små bestånd

eller förekommer insprängd i andra formationer i sjöar med

någorlunda klart vatten (Helgasjön, Toftasjön). !)

Hottonia var i Yasjön beståndsbildande.

Till de egentliga flytbladsväxterna sluta sig Spargania

1) Däremot finner man ibland i rinnande vatten (t. ex. Abyån) Batra-

clium-peltatum-formationer af ganska stor utsträckning.

24 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

lacustris. Flytbladssparganier (i allmänhet sterila) ha anträf-

fats, såväl mera spridda bland andra växter som bildande

egna formationer, i nästan alla de undersökta sjöarna och

förekomma än på fast, än på lös botten, i de flesta fall på

öfver 1 m. djup och ofta utanför all annan fanerogamvegeta-

tion. Vinden och vågsvallet ha för flytbladssparganiernas

förekomst intet att betyda, såvida icke den däraf betingade

rikligare syretillförseln möjligen gynnar vindöppna ställen.

Ofta träffar man i bottenskiktet talrika groddplantor af

Sparganium. Så anmärktes 1 östra Bergsjön på 2 m. djup

ett godt stycke från annan vegetation en ganska tät matta

af dylika.

Någon gång förekommer i djupt eller rinnande vatten

Scirpus lacustris i en form, hvars ofvanjordsskott habituellt

likna Spargamum. Så i Helgasjön vid Helgavärma utanför

östra afloppsarmen i svag ström bestånd af steril Scirpus

lacustris med delvis flytande blad samt Myriophyllum.

Till ytskiktsformationerna höra slutligen de bestånd, i

hvilka Potamogeton perfoliata, P. praelonga, P. crispa eller

Myriophyllum spelar hufvudrolen. Sin förnämsta förekomst ha

dessa växter i djupare vatten. I allmänhet förekomma de

endast spridda inom andra formationer eller utanför annan

fanerogamvegetation; blott sällan träffar man dem i små

slutna bestånd.

C. Bottenskiktsformationer.

Af bottenskiktsformationéer kunna särskiljas 4 typer:

Lobelia-, Isoötes-, moss- och characéformationer.

Lobelia-formationen består till största delen af fanerogama

växter, hvilka — om man bortser från Lobelias blomstängel

och enstaka förekomster at Plhragmites, Eqwisetum, Potamo-

getones, Myriophyllum, Nitella 0. s. v. — bilda ett blott ett

par em. högt öfverdrag på bottnen. De mest typiska kon-

stituenterna af denna vegetation äro Lobelia, Litorella och

Ranunculus reptans. Någon gång ingå i denna formation

Subularia och Pilularia (Toftasjön, se nedan), oftare Isoötes

lacustre; mera sällan träffar man där Nitella och Amblystegium.

I öfverensstämmelse med förstnämnda 3 växters anspråk

på växlokal förekommer Lobelia-formationen mest, men ej

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:05. 25

uteslutande, på fastare botten och såväl i själfva vattenbrynet

som längre ut, ända till öfver 2 m. djup. Renast är forma-

tionen i djupare vatten, på grundare ställen tillkomma gärna

fältskiktsväxter. Af bottenskiktsfanerogamerna är det blott

Subularia, som utbildar blommor och frukter under vattnet;

denna växt träffades i NSkirsjön fruktificerande på 1,35 m.

djup — i en formation, som trots ymnig Lobelia rättast be-

tecknas som en gles Eqwisetum-formation:

Il. Equisetum Yr.

III. Lobelia.

ITV. Potamogeton praelonga e.

ITV-—V. Myriophytlum.

VI. Lobelia y. Ranunculus reptans.

Litorella. Subularia.

Formationer, liknande denna, men utan fältskikt, förekomma

mångenstädes på djupare ställen i sjöar med någorlunda klart

vatten. I yt- och mellanskikten finner man vanligen en och

annan Myrioplyllwm. Särdeles ren är Lobelia-formationen i

följande anteckning:

Toftasjön, vid västra stranden, utanför Phragmites-forma-

tion... Sandbotten. Djup omkring 2 m. 21/6.

Lobelia (bladrosetter) y. Pilularia (kortbladig form) s.

Litorella Yr. Juncus supinus (bladrosetter) e.

Ranunculus reptans Yr.

Äfven här finner man en växt, Juncus supinus, som, när den

nått sin fulla utbildning, tillhör ett högre skikt. På detta

djup kvarblifva emellertid många Juncus-individ hela som-

maren i bottenskiktet.

Isoötes lacustre förekommer på ringare djup vanligen

blott mer eller mindre glest inblandad i olika formationer.

I djupare vatten däremot finner man allmänt vidsträckta och

ofta täta Isoötes-formationer, rena eller med Myriophyllum,

Juncus supinus, Litorella, mossor, characeer o. s. v. Den ofta

återkommande uppgiften, att Isoötes föredrager sandbotten, ”!)

bör, hvad de småländska sjöarna beträffar, betydligt modi-

fieras; åtminstone fann jag i de sjöar, jag besökte, att Isoötes

lacustre förekom utan åtskillnad på sand- och dy- eller gyttje-

botten och ofta till och med fick ett yppigare utseende på

!) Se t. ex. LUERSSEN, Die Farnpflanzen (Leipzig 1889), p. 856.

26 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

lösare botten än på fastare. I en liten vik af sjön Öijen i

närheten af Lessebo t. ex. förekom FIsoötes i stor frekvens och

med ovanligt yppig växt samt rikligt sporbildande på lös,

dyig botten. Där dybottnen är mycket lös, saknas dock

Isoöétes. I likhet med andra lakustra växter med ogrenade

eller föga greniga rötter och utan krypande, rotslående stam-

mar (t. ex. Lobelia) har den nämligen där svårt att fästa sig.!)

Isoötes” höjd växlar högst betydligt; på grundt vatten

uppgår den ofta blott till några få cm. och äro bladen mer-

endels mer eller mindre starkt divergerande eller utböjda —

ibland förekommer på sådana ställen f. falcata LGE samt

småväxt I. echinosporum — på djupare ställen bli bladen :

uppräta och kunna nå en längd af ända till 2 dm.

Utanför annan högre växtlighet bilda ofta mossor och

characeer vidsträckta formationer. I synnerhet förekomma

de på dy eller gyttja i djupt vatten, men äro ej heller all-

deles uteslutna från sand- och grusbotten eller från grundare

ställen.

De submersa mossorna äro alltid sterila.

Anmärkas må, att de submersa mossorna äro torfbildande.?)

Allmännast bland mossorna är Amblystegium scorpioides,

hvilken i flertalet sjöar träffades i ymnighet och i de flesta

mossformationer var den dominerande arten. Ibland är dock

1) Att Isoétes så lätt lösgöres från bottnen, möjliggör för denna växt

ett egendomligt spridningssätt med tillhjälp af fiskar. Det är bland fiskare

tämligen allmänt kändt och äfven omnämndt i den vetenskapliga litteraturen

(se t.ex. STENROOS, Das Thierleben in Nurmijärvi-See. Acta Soc. pro fauna et flora

fennica. XVII. Helsingfors 1898, p. 22), att braxen (Abramis branma), hvilken som

bekant lifnär sig af växtämnen och uppehåller sig vid bottnen, krafsar upp

Isoétes-individ, hvilka därefter simma omkring på vattenytan. Ofta träffas

dylika lösgjorda individ ilanddrifna. På samma sätt Lobelia, fastän i mindre

skala; äfven Litorella, Ranunculus reptans och Pilularia (Toftasjön, den

kortbladiga formen) ha antecknats under liknande omständigheter. Tvifvel-

aktigt är väl, om de nämnda fanerogama växterna kunna vara betjänta af

det anförda spridningssättet; hvad däremot Isoöétes angår, är det helt säkert

af betydelse, enär många sporangiebärande individ på detta sätt kringföras.

Afven lösa blad af Isoötes (hvaribland många sporangiebärande) träffades i

drift (jfr SERNANDER, Den skandinaviska vegetationens spridningsbiologi. Up-

sala 1901, pag. 46 och 177, och ÅSCHERSON & GRAEBNER, Synopsis der Mittel-

europ. Fiora. I. Leipzig 1896—98, pag. 167); huruvida dessa kunna lösgöra sig

utan yttre hjälp före sporernas affallande, har jag ej kunnat iakttaga. An-

märkningsvärdt är, att i Skirsjön, där Isoétes-formationer ha stor utbredning,

påträffades en betydande drift, som till allra största delen bestod af Isoötes-

blad, men innehöll högst få hela individ. Vid efterforskningar befanns det,

att i Skirsjön fiskas gädda, mört, aborre, kräftor, hvaremot den eljest allmänt

förekommande braxen saknas.

?) SERNANDER, Studier öfver den gotländska vegetationens utvecklings-

historia. Upsala 1894, pag. 37.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 5. 27

Ambl. flwitans eller Fontinalis gothica mossvegetationens vä-

sentligaste beståndsdel, på grunda ställen någon gång Font.

antipyretica. Inalles antecknades 10—12 bladmossor och 2

lefvermossor som submersa.!) Af dessa äro blott 2?) normalt

lakustra former; de öfriga växa normalt på land på fuktiga

ställen eller i grundt vatten och ha af mig anträffats 1 för

det lakustra lifvet särskildt tillpassade former liknande de

af ARNELL 1 Botan. Notiser 1886, pag. 90—91, omnämnda;

undantag gör RKiccardia multifida, som funnits blott i ett litet

brottstycke och hvilken ej kan med full säkerhet uppgifvas

som växande på sjöbottnen, då den ju möjligen kan på något

sätt ha blifvit ditförd från stranden. Förutom Fontinalis

antipyretica har endast en mossa (Hypnum trifarvum) träffats

uteslutande på grundt vatten (0,3—0,5 m.), de öfriga ha tagits

ensamt eller till största delen på djupare vatten (1—öfver 7

m., i allmänhet 2—4 m.).

Af characeer förekomma endast 4 arter, hvaraf 1 Chara

och 3 Nitellae. Allmännast är Nit. opaca och därnäst Nit.

flexilis. >?)

Uppgifter om submersa mossformationer förekomma i

litteraturen ytterst sparsamt. Från Sverige äro sådana be-

skrifna från Stafsjön 1 Södermanland?) samt Torpsjön och

Glappsjön i Medelpad. ?) I Stafsjön består mossvegetationen

af Hypnum rusciforme, i Torpsjön (på 5—10 fots djup) af

Amblystegium aduncum (1:.) LINDB., med sparsamt inblandad

Ambl. cordifolium (HEDW.) DE Nor., 1 Glappsjön (på 20 fots

djup) af Schistophyllum adianthoides (L.) La PYyr. och Hypnum

rusciforme med inblandade Ambl. aduncum, Ambl. elodes,

Ambl. cordifolium, Ambl. scorpioides och Fontinalis antipyre-

tica — allt enligt nyss citerade arbeten.

I den utländska litteraturen har jag vid de efterforsk-

ningar, jag gjort, ingenstädes kunnat finna någon säker upp-

gift om ett tätt, slutet mosstäcke af större utsträckning på

sjöbottnar. Ett par af de förekomster, jag funnit anmärkta,

äro, då de angå här omnämnda arter, i det följande citerade

!) Se vidare den i slutet meddelade växtförteckningen!

”) Fontinalis-arterna.

3) Se vidare växtförteckningen i slutet! hn

2 MoséÉn, Bidrag till kännedomen af Sveriges mossflora. K. V. A. Öfvers.

1870, pag. 402—403.

or ARNELL, Bryologiska notiser från Vesternorrlands län. Bot. Not. 1886,

pag. 9I0.

28 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

(se växtförteckningen 1 slutet). I intet af dessa fall är emel-

lertid angifvet, om ett sammanhängande mosstäcke finnes.

Ej heller tyckes ScHENCcK ha känt till dessa submersa, laku-

stra mossformationer. I hans Die Biologie der Wasserge-

waechse (Bonn 1886), pag. 48, heter det: »Zum Schlusse sei

noch kurz auf diejenigen Laubmoose hingewiesen, welche in

grösseren Beständen submers in Flissen, Bächen, Quellen ”?)

lebeny — -— — I WaARMINGS Plantesamfund (Kjgbenhavn

1895) äro de submersa mossorna mycket knapphändigt om-

nämnda, och NSCHIMPER”) nämner dem vid skildringen af de

mellaneuropeiska sjöarnas vegetation endast såsom förekom-

mande »in wenigen Exemplaren» bland characeer på djupt:

vatten (pag. 350).

Att döma af den ringa uppmärksamhet, som ägnats moss-

vegetationen, tyckes således denna vara ganska obetydlig i

de sjöar, som närmare undersökts i botaniskt hänseende —

om ofvannämnda svenska sjöar frånräknas. Af de af mig

gjorda talrika fynden framgår, att submersa mossformationer

i sjöarna i mellersta Småland äga stor utbredning, och då

sådana, såsom ofvan anförts, därjämte anträffats på flere andra

ställen i vårt land, ?) torde det nog vara berättigadt att an-

taga, att mossformationer på djupt vatten äro helt vanliga

företeelser i de svenska sjöarna. Om det beträffande andra

delar af vår världsdel ej får antagas bero på någon egen-

domlig slump, att mossvegetation af betydligare utsträckning

saknats just i de sjöar, som blifvit föremål för noggrannare

undersökning, synes det icke osannolikt, att dylik submers

mossvegetation är för vår nordiska insjövegetation karakte-

ristisk, men i mellersta och södra Europas sjöar är sällsynt

eller saknas.

I anseende till sällsyntheten af förut i litteraturen om-

nämnda submersa mossfyndigheter kan det här vara på sin plats

att något noggrannare redogöra för de af mig gjorda fynden.

I Skarnasjön, Gunnarstorpsjön, Viksjön, Aredasjön, Vasen

och Rottnen träffades ingen mossvegetation; af dessa sjöar

äro emellertid de 4 sistnämnda allt för ofullständigt under-

sökta för att däraf skall kunna dragas någon slutsats.

1) Ej: >Seen>! /

?) Pflanzengeographie auf physiologischer Grundlage. Jena 1895.

3) Själf har jag förut iakttagit submers mossvegetation i sjöar i Jämt-

land (Kall socken).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:05. 29

Amblystegium scorproides antecknades i icke mindre än

12 sjöar, i allmänhet formationsbildande, och på ett djup

växlande mellan 0,5 och öfver 7 meter. Oftast förekommo

bland Ambl. scorptoides inga andra mossor eller voro sådana

endast glest inblandade. I Skirsjön fanns dock en formation,

hvari Ambl. scorpioides och Fontinalis gothica ingingo i un-

gefär lika frekvens.

I Toftasjön vid Håssäng träffades på 0,;-—0.5 m. djup

enstaka Ambl. trifarium jämte ymnig Ambl. scorpioides.

Bland denna senare växte 1 Helgasjön, sundet mellan

Kronobergs ruin och fastlandet, på 1,5 m. djup Ambl. fluitans

och Ambl. riparium (?) samt Hypnum rusciforme.

I Skafvenässjön antecknades förutom Ambl. scorpioides

också Ambl. fluitans (på 3,2 m. djup utanför det sid. 23

nämnda bältet af Polygonum amphibium) och Fontinalis go-

thica (vid västra stranden utanför en Scirpus-lacustris-forma-

tion, på cirka 2 m.).

I Bergsjön förekom ferestädes utmed östra stranden på

2—2,5 m. djup Ambl. fluitans, på ett ställe glest blandad med

ÅAcrocladium cuspidatum.

I Lillasjön träffades Fontinalis gothica på 0,7 å 1 m.

(samt Ambl. scorptoides).

Font. antipyretica antecknades i några sjöar på grundt

vatten, men vanligen ej fullständigt nedsänkt.

I allmänhet upphör mossvegetationen före 4 meters djup;

undantag gör Skirsjön, hvarest Ambl. scorpiordes ännu på

6,» m. djup växte ymnig och jämte Ambl. fluitans och Font.

gothica förekom till öfver 7 m. Font. gothica var på grundare

vatten (2 å 3 m.) formationsbildande. I någorlunda talrika

individ samlades också Ambl. elodes (på 3,5—4,5 m. djup,

bland Amnbl. scorpioides). Mera glest inblandade i mossforma-

tionerna anträffades Schistophyllum osmundtioides (3,5 m.) och

Bryum sp. (3,>—4,5 m.) samt 2 lefvermossor: Chewloscyplhus

polyanthus (2 m.) och Riccardia multifida (2 m.).

30 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

Några yttre faktorers inflytande på vegetationens fördelning.

Ljusets inflytande på vegetationens fördelning ger sig

tillkänna i växternas beroende af vattnets djup. Att det

verkligen är ljusbrist, som sätter en gräns för växternas

framträngande mot djupet, är förut många gånger framhållet!)

och framgår tydligt bl. a. af en jämförelse mellan samma

växtarts djupgränser i olika sjöar; man finner vid en sådan

jämförelse, att artens djupmaxima sta i ett direkt förhållande

till vattnets genomtränglighet för ljus i de olika sjöarna —

så långt som detta låter sig påvisa med hittills använda

metoder att uppmäta vattnets klarhetsgrad.

Djupgränserna 1 sjöar med tämligen klart vatten (hufvud-

sakligen Helgasjön och Toftasjön; jfr sid. 11) äro för ett

antal af mig iakttagna växter angifna 1 grafisk framställning

på följande sida. Därtill må blott fogas ett par anmärk-

ningar.

För Carex, Scirpus palustris, Eqwisetum, Phragmites,

Scirpus lacustris, Sparganiuwm, Lobelia, kanske också Isoötes

lacustre,?) gäller regeln, att mot slutet af de djupzoner, inom

hvilka de förekomma, deras förmåga af blom- (resp. spor-)

bildning aftager. Scirpus palustris är icke funnen blommande

på större djup än 0,8 m. (inom här ifrågavarande område).

Lobelia får ibland blommor och frukt ännu på 1,5 m., men

är utanför denna djupgräns alltid steril. Ranunculus reptans

och Litorella äro som bekant alltid sterila i sina submersa

former, likaså, såvidt för mig är kändt, mossorna.

Betydligt lägre ställa sig djupmaxima i sjöar med grum-

ligt och brunfärgadt vatten. Så nådde t. ex. i Lilla Hack-

sjön Phragmites blott 1,5 m., Nymphaea, Nuphar och Pota-

mogeton natans 2 m., Potamogeton praelonga, Nitella flexilis

och opaca samt Amblystegium scorpioides ungefär 2,5 m. djup.

Af Potamogeton perfoliata, som i sjöar med klarare vatten

träffas blommande på 3 m. och därutöfver, och af hvilken

BJÖRNSTRÖM >) från Stockholms skärgård beskrifvit exemplar

!) Se t. ex. WARMING, Plantesamfund, p. 104, och SCHIMPER, Pflanzen-

geographie, p. 818.

S)UJfrESCHENCK, Lo cap. 0)

3) Bidrag till kännedomen om Stockholms Skärgårdsflora. Bot. Not. 1853,

po:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AED. III. N:0 5. ål

MEINE STNVBS I GARLA el ee sd e—

WMenyanthes . . . ... mums

Scirpus palustris so os so 2 JE AA

BIOITSSlUM VA «es ca od —

Phragmites or rr so sr As — vo

s - I

Scirpus CUSibS ns scen Ska ==—2 ===

Bölygonum amp: s po cc ER TA SR KA a

Myriophyllum

Nymphaea Sy JE ER MORE DTD SSU SOT

Nuphar SÖS 2 LOTT TATE EDTA ET TENSTA ATL AED LL FA

| |

| | |

Potamog. natans .....( m=e— >

I |

» perfoliata PÅ IA TTT ——

| |

> praelonga SAN Sa | — ===> =

| I

EE AS RATES ONE VIEN

: j | |

Sparganium sp. (med flytblad) | ITE STEREO

- I

Litorella, Ranunece. |

reptans, Juncus sup. | |

Lobelia Ed ofte Kers Ta RIS OSA TESS ANI BONN [ND Oy IRNINENNT

Isoétes lacustre . . . .. -—=o=ex= o——— ===

Amblystegium ESR RAT LE SSR SLS mel el Ad ll a on oa

32 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

af 4—35 famnars längd, upptogs i Löfsjön från 3 m. djup ett

litet, förkrympt, 15 cm. högt individ, som tydligen aldrig

skulle kunna nå upp till vattenytan. Likaså af P. crispa.

I Skirsjön, som har ovanligt klart vatten (jfr sid. 11)

växte Nymphaea på ett djup af 3,3 m. ILsoötes lacustre före-

kom i samma sjö på inemot 4,5 m. djup, characévegetationen

upphörde först vid 6 m., och mossvegetation fanns vid öfver

(mn Gju (EST

Riktiga värden på de olika arternas verkliga ljusbehof.

låta naturligtvis fastställa sig endast genom omfattande ex-

perimentella undersökningar. På en undersökning sådan som

den föreliggande kan man grunda blott en uppdelning af :

växterna efter deras relativa ljusbehof. En sådan är gifven

å föregående sida, om hänsyn där tages blott till de yttre

djupgränserna.

De inre djupgränserna för en del växter bestämmas

af helt andra förhållanden, på hvilka jag här ej kan ingå.

I ofvan gifna grafiska framställning ha de inre djupgränserna

ej kunnat angifvas lika exakt som de yttre. Flere växter,

som enligt denna framställning ha en inre djupgräns, före-

komma dock äfven på land, antingen normalt (Amblystegium)

eller 1 sällsynta, afvikande former (Isoötes, +) Myriophyllum, ?)

Potamogeton natans,?) Nuphur,?) Nymphaea).

Värmet spelar för insjövegetationens fördelning inom ett

mindre, klimatiskt likartadt område på sin höjd en mycket

obetydlig rol. En olikhet i vattnets värmeförhållanden måste

ju råda mellan å ena sidan mindre och grundare sjöar, hvilka

ofta äro utsatta för hastiga temperaturväxlingar, å andra

sidan större och djupare, hvilkas vattenyta mindre lätt af-

kyles och uppvärmes. En häraf betingad olikhet i vegeta-

tionens sammansättning har emellertid ej kunnat konstateras.

En sådan olikhet skulle väl för öfrigt snarare vara att sätta

i samband med de tyvärr icke iakttagna isförhållandena

än med det direkta inflytandet af olika temperatur.

Växternas beroende af vinden är 1 det föregående på

flere ställen omnämndt. I sin förekomst oberoende af vind-

skydd torde bland af mig iakttagna insjöväxter följande

arter vara:

!) ÅA. BRAUN, Bemerkungen iber Isoötes. Flora 1847.

2) SCHENCK, 1. ce. p 22.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 5. 33

Sparganium sp. (sectio Natantia).

Potamogeton praelonga, perfoliata och crispa.

Myriophyllum.

Steril Lobelia.

Submers Litorella.

Subularia.

Ranunculus reptans.

Submers Scirpus acicularis.

Isoötes-arterna.

Amblystegium och andra mossor.

Lobelia är 1 så måtto oberoende af vindskydd, att den

kan förekomma äfven på mycket vindöppna ställen, men med

hämmad blombildning. På djupt vatten är naturligtvis vind-

skydd obehöfligt för all bottenskiktsvegetation.

Analyser öfver vattnets kemiska sammansättning

ha ej kunnat verkställas. Ett visst inflytande härpå utöfvar

strandvegetationen genom därifrån kommande humussyror.

Då dessa, där de förekomma i myckenhet, gifva vattnet en

brun färg och minska dess genomtränglighet för ljus, komma

de därigenom att indirekt inverka på vegetationens fördelning.

En direkt betydelse för vattenväxterna skulle kunna till-

komma humussyrorna genom deras kemiska verkningar. För

utrönande häraf gjorda sammanställningar ha emellertid läm-

nat endast negativa resultat.

Hvad slutligen bottnens beskaffenhet angår, kan man

inom ifrågavarande trakt på grund af dess geologiska lik-

formighet och frånvaron af kalk a priori bortse från skilj-

aktigheter i undergrunden. Jordlagrens större eller min-

dre rikedom på näringsämnen synes spela någon rol som

fördelande faktor endast för så vidt det gäller växter med

djupgående rötter, t. ex. Phragmites och Scirpus lacustris, och

äfven beträffande dessa vara af underordnad vikt, enär ganska

få lokaler torde vara så näringsfattiga, att nämnda växter

på grund däraf ej kunna trifvas. Fastmer tyda alla iakt-

"tagelser på, att det är bottnens olika grad af fasthet som

genom rent mekaniska verkningar är afgörande. Huru de

olika växtarterna förhålla sig gentemot fastare och lösare

botten, är i det föregående påvisadt.

Bottnens fasthetsgrad är jämte ljustillgången den för-

nämsta fördelande faktorn. I tredje rummet kommer vindens

mekaniska inverkan. Öfriga yttre faktorer, möjligen med

34 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

undantag af isbeläggningen, synas endast 1 ringa mån inverka

på vegetationens fördelning.

På många ställen finner man icke något slutet växttäcke,

utan endast öppna formationer. Striden de olika arterna

emellan blir då naturligen mindre hård. TI allmänhet torde

det kunna sägas, att i våra insjöar kampen mellan de olika

växtarterna är betydligt mindre hård än i landformationerna.

Förteckning öfver i ofvannämnda sjöar funna characeer,

mossor, filices och fanerogamer.

(Endast sådana arter upptagas, som af mig anträffats.

På fullständighet kan ej göras anspråk, enär somliga sjöar

blott delvis undersökts. Några strandväxter, som ibland före-

komma äfven ute 1 vattnet, äro afsiktligt utelämnade.)

I. Charales.

Nitella opaca AG.

Allmän.

N. flexilis ÅG.

Täml. allm.

N. translucens (PERS.) ÅG.

Norrabysjöns södra del utefter västra stranden. Innaren

1 en liten vik vid Brittatorp.

Förut inom Sverige funnen endast i norra delen af Vättern.

Chara delicatula ÅG. f. verrucosa (ITZIGSOHN).

Här och där.

II. Musci.

? Riecardia multifida (L.) B. GRAY, LINDB.

Skirsjön.

Ej fullt säkert tillhörande bottenvegetationen (se sid. 27).

Cheiloscyphus polyanthus (L.) Corp.

Skirsjön.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:05. 39

Schistophyllum osmundioides (Sw.) LA Py.

Skirsjön.

Bryum sp., sannolikt B. ventricosum DICKS.

Skirsjön.

? Amblystegium riparium (1L.) BR. EUR.

Helgasjön vid Kronobergs ruin.

Bestämningen något osäker; är kanske AA. fluitans (1L.)

DE Nor., hvaraf äfven säkert bestämbara exemplar insamlades

(se nedan).

Af A. riparvum finnes i Upsala universitets herbarium en

submers form, tagen vid Nacka i Stockholmstrakten, »på bott-

nen af kanalen mellan Medlersta och Nedra quarn», af FR.

BJÖRNSTRÖM (1851).

A. elodes (SPRUCE) LINDB.

Skirsjön.

Af ARNELL funnen 1 Glappsjön på 6 m. djup (se sid. 27).

A. fluitans (L.) DE Nor.

Helgasjön vid Kronobergs ruin, Bergsjön, Skafvenässjön,

Skirsjön.

Submers form från Barkaryd (Småland) i Upsala univer-

sitets herbarium (ARNELL 1884). Angifves af STENRo00sS!) för

sjön Nurmijärvi 1 Finnland såsom förekommande dels i nämnde

författares »Scirpus-region> (0,5—1,5 m.), dels vid vattenbrynet

på få cm. djup. Se äfven ScHENcK, I. ce. p. 49.

A. scorpioides (L.) LINDB.

I de festa sjöar (antecknad 1 Helgasjön, Skafvenässjön,

Innaren, Toftasjön, Yasjön, Löfsjön, Hinnasjön, Lilla Hacksjön,

Skirsjön, Hacksjön, Lillasjön, Tomtsjön).

Funnen af ARNELL 1 Glappsjön (se sid. 27).

A. trifarium (W. M.) DE Nor.

Toftasjön.

Hypnum rusciforme NECK.

Helgasjön vid Kronobergs ruin.

Submers förekomst förut känd från Stafsjön och Glapp-

sjön (se sid. 27) samt från Ribbingsnässjön (Småland). ?)

Acrocladium cuspidatum (L.) LINDB.

Bergsjön.

HÄLGE Pag. 120, 20.

?) ARNELL, Bryol. notiser från det småländska höglandet. Bot. Not.

1886, p. 124.

36 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

Fontinalis antipyretica ÅL.

Här och där i grundt vatten, oftast ej fullständigt ned-

sän kt.

Antecknad på större djup t. ex. i Glappsjön (se sid. 27),

Plönersjön (Holstein), !) »Wirmsee» (Bajern)?) och sjöar

Auvergne. ?)

F. gothica CARD. & ÅRN.

Skafvenässjön, Skirsjön, Lillasjön.

Förut känd endast från Sjöbacksjön i Sandhems socken

i Västergötland.

En obestämbar mossa insamlades i ett ex. i Skafve-

nässjön.

III. Filices.

Pilularia globulifera Li.

2 submersa former anträffades, båda sterila.

Den ena, som iakttogs blott i Öijen, i den ofvannämnda

viken (se sid. 26), på dybotten och 0,;—1 m. djup, bland

Fig. 1. Pilularia globulifera. Submers form från Toftasjön.

Autotypi efter pressadt exemplar. ”?/s af naturlig storlek.

Isoétes lacustre, Ranunculus reptans, Subularia, Nitella, Nuphar

0. 8. V., var af typiskt utseende och hade, liksom de flesta af

mig sedda submersa exemplar af Pilularia globulifera, täm-

ligen långa blad (i allmänhet 10—15 cm.).

Den andra formen (se fig. 1) hade endast 1,5—3 cm. långa

blad; internodierna voro högst 1,3 cm. långa; tillväxten tyck-

tes vara mycket långsam, enär späda blad med ännu inrullad

1) KLEBAHN, Allgem. Character der Pflanzen-Welt der Plöner Seen. Forsch-

ungsber. aus d. Biol. Station zu Plön. III (1895), pag. 6.

2?) BRAND, Ueber die Vegetationsverh. d. Wirmsees und seine Grundalgen.

Botan. Centralblatt. Bd 65 (1896), p. 9.

3) MAGNIN, Recherches sur la végétation des lacs du Jura. Revue général

de Botanique. V. Paris 1893.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:o 5. 37

spets sällan träffades, Hela växten var habituellt mycket lik

den submersa formen af Scirpus acicularis och skulle lätt

kunna förväxlas med denna; bladen (hvilkas anatomi visade

fullkomlig öfverensstämmelse med Pilularia globulifera) voro

dock af en något mörkare grön färg och stodo trots de ofta

mycket korta internodierna icke i tydliga grupper såsom

stråna af Scirpus acicularis. — Sistnämnda Pilwlaria-form an-

märktes på sandbotten flerestädes i Toftasjön och Helgasjön

(i Phragmites- och Lobelia-formationer, se sid. 14 och 25) ända

till öfver 2 meters djup; sannolikt också i Skafvenässjön på

lerblandad botten, men exemplar därifrån ej tillvaratagna.

Någon liknande form har jag ingenstädes funnit omnämnd i

litteraturen.

Equisetum limosum LDL. (incl. E. fluviat. 1.)

Allmän.

Isoötes lacustre L.

Allmän. Anmärkt i Helgasjön, Skafvenässjön, Bergsjön,

Norrabysjön, Innaren, Toftasjön, Skirsjön, Aredasjön, Hack-

sjön, Öijen. I Bergsjön äfven >»f. falcata LIGE».

Att grunda en långt gående systematisk uppdelning af

Isoötes lacustre L. blott på bladens längd och riktning, såsom

gjorts af LUERSSEN !) efter CAsPArRI, är med säkerhet oriktigt,

då de sålunda urskilda formerna tydligt gifva sig tillkänna

som blott och bart ståndortsmodifikationer. Jfr sid. 26 här

ofvan. — Därmed är naturligtvis ej sagdt, att I. lacustre icke

efter delvis andra grunder kan och bör uppdelas och inne-

sluter flere elementararter.

I. echinosporum DUR.

Mycket sällsyntare än föreg. Säkert bestämda exemplar

från västra Bergsjön (tillsammans med I. lac. f. falcata) och

från Helgasjön vid Stoiby.

IV. Phanerogamae.

Typha latifolia L.

Viksjön, Löfsjön.

Sparganium sp. (sectio Natantia ASCHERS. & GRAEBN.).

Dylika former äro allmänna, men äro vanligen sterila och ha

i de festa fall ej kunnat säkert bestämmas. MNannolikt till

!) LUERSSEN, 1. c. p. 855.

38 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

största delen S. natans (1L.) Fr. Ett par i Hinnasjön insam-

lade blommande individ äro S. speirocephaluwm NEUuUM. !)

S. simplex Hups.

T. ex. i Viksjön (steril form med delvis flytande blad).

S. ramosum Hups.

Gunnarstorpsjön.

Potamogeton natans L.

Allmän.

P. alpina BaALB.

Yasjön.

P. graminea L.

Helgasjön och Toftasjön flerestädes.

P. praelonga WULF.

Helgasjön, Innaren, Norrabysjön, Skirsjön, Lilla Hacksjön.

På exemplar, insamlade i Helgasjön vid Helgavärma på

omkring 3 m. djup, voro bladen ända till 24 cm. långa med

en bredd af 1,838--2 cm.

P. perfoliata L.

Allmän.

Exemplar från Toftasjön (vid Håssäng, 2,5 m. djup) hade

ända till 8,2 cm. långa blad med en bredd af 1,9 cm., de öfre

bladen voro 5—5,5 Xx 1,5—2 dm.

P. crispa L.

Helgasjön, Löfsjön, Vasen.

På exemplar från Helgasjön (Helgavärma, 2 m. djup)

voro de längsta bladen 15,5 cm. långa och 1,1—1,4 cm. breda.

(För jämförelse må nämnas, att de längsta Potamogeton-crispa-

blad jag funnit i Upsala universitets och Upsala studentkårs

växtsamlingar, mäta blott 9 cm.

Alisma plantago L.

Allmän.

Glyceria fiuitans (L.) R. BR.

Allmän.

Phragmites communis 'TRIN.

Allmän. Saknas i Skarnasjön och Tomtsjön.

Baldingera arundinacea (L.) DUM.

T. ex. Gunnarstorpsjön.

1) Enl. bestämning af rektor L. M. NEUMAN.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:05. 39

Scirpus lacustris L.

Allmän. Saknas i Skarnasjön, Skirsjön och Tomtsjön. —

Steril, bladig form!) t. ex. i Helgasjön vid Helgavärma.

S. acicularis L.

Den submersa formen (»8 submersa HJ. NILSSON») t. ex.

i Helgasjön vid Stoiby och i Skafvenässjön.

S. palustris L.

Allmän.

Carex vesicaria L.

. rostrata WITH.

. filiformis L.

C. strieta Goop.

C. Goodenoughii J. GAY.

. acuta L.

Calla palustris L.

Yasjön.

Juncus supinus MoENCH.

»Forma fluitans LAM.» allmän.

Iris pseudacorus L.

Helgasjön vid Kronobergs ruin, Gunnarstorpsjön, Skafve-

nässjön.

Polygonum amphibium LL.

Helgasjön, Norrabysjön, Skafvenässjön.

Nymphaea alba L.”?)

Allmän.

Nuphar luteum (L.) SM.

Allmän.

Batrachium peltatum (SCHRANK) GELERT.

T. ex. Helgasjön och Toftasjön.

Batrachium sp. (steril form utan flytblad, obestämbar).

Helgasjön vid Stoiby.

Ranunculus flammula L.

I vattenbrynet här och där.

R. reptans L.

Täml. allm.

1) Jfr t. ex. RAUNKIZR, De danske blomsterplanters naturhistorie. I (Kje-

benhavn 1895—99), pag 443.

?) N. candida PRresr. ej anträffad.

40 CARLSON, OM VEGETATIONEN I NÅGRA SMÅLÄNDSKA SJÖAR.

Subularia aquatica L. a

Skirsjön, Hacksjön, Öijen.

Callitriche sp.

T. ex. Hinnasjön, Tomtsjön.

Myriophyllum alterniflorum DC.

Allmän.

Cicuta virosa DL.

Gunnarstorpsjön.

Hottonia palustris L.

Yasjön.

Naumburgia thyrsiflora (1L.) RCHB.

Täml. allm.

Menyanthes trifoliata L.

Täml. allm:

Lycopus europaeus L.

Här och där.

Utricularia vulgaris L. | E i

| 1 dysjöar.

U. minor Li.

Litorella lacustris L.

Den submersa formen allmän.

Lobelia Dortmanna LL.

Allmän. Ej anmärkt i Skarnasjön, Yasjön, Tomtsjön,

Lilla Hacksjön (?) och Lillasjön.

Innehållsförteckning.

Inledning. |

Sjöarnas läge och natur förhållanden m.m

Växtformationerna . : ;

JEN Fältskikteförmatiöner 5

B. Ytskiktsformationer .

C. Bottenskiktsformationer

Några yttre faktorers inflytande på vegetatlonens fördelning :

Förteckning öfver characeer, mossor, filices och fanerogamer

Tryckt den 21 maj 1902.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 28. Afd. TIL. N:o 6.

TERATOLOGISKA ITAKTTAGELSER

GOTLÄNDSKA EXEMPLAR AF JUGLANS REGIA I.

OSKAR VILH. WENNERSTEN.

MED 12 TEXTFIGURER.

MEDDELADT DEN 12 MARS 1902.

GRANSKADT AF TH. M. FRIES OCH V. WITTROCK.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P . A. NORSTEDT & SÖNER

I lnder somrarne 1896—1901 har jag, i den mån tiden det

medgifvit, samtidigt med andra undersökningar ägnat mig åt

iakttagandet af teratologiska företeelser hos de fanerogama

växterna å min fäderneö Gotland. Af dessa iakttagelser synas

mig särskildt de, hvilka röra Juglans regia L. vara af mera

allmänt intresse, hvarför de härmed framläggas.

Den ?3/6 1896 observerades å ett exemplar af Juglans re-

gia L., stående strax öster om Visby vid Dahlströmska lägen-

heten, en ovanligt rik fertilitet bestående däri, att frukterna,

i stället för att sitta 2—3 tillsammans 1 spetsen på de ännu

ej förvedade årsskotten, här sutto i tydliga hängen, till ett

antal af 8—17 i hvarje. Å ett hänge iakttogos, utom 17 ut-

vecklade frukter, 3 förtorkade honblommor å den öfre delen

af hufvudaxeln, (fig. 1). Fruktställningens hela längd var

c:a 15 em. Längden från nedersta fruktfästets undre vinkel

till hängets spets c:a 11 cm. 7 mm. Öfversta fruktens längd

I cm. 5 mm; diameter 1 cm. I mm. (Mätningarne här, liksom vid

de följande, utförda å det spritlagda exemplaret.) På de öfriga

hängena var hufvudaxelns öfre del förtorkad och bortfallen.

Den ?7/6 fortsattes undersökningarne. Af fjorton då obser-

verade träd hade fyra uteslutande hängen med 6—17 utveck-

lade frukter i hvarje. Å det den ??/6 undersökta trädet på-

träffades ett par hängen med resp. 18 och 20 frukter. Sju

träd hade öfvervägande hängen (enl. ungefär beräkning ?/s3 af

hela antalet fruktställningar) med flera än 3, vanligen 5 å

6 frukter. Hängenas hufvudaxel var i regel mer eller mindre

förlängd och utgående i stark vinkel mot grenarne. : Af de

ofvannämnda träden stodo blott två inför stadsmuren, det ena

vid Smittbacken, det andra i Södra Murgatan ej långt från

Österport. De öfriga funnos öster om staden.!

! Om liknande tillfälliga fall af riklig fruktsättning hos Juglans regia

L. se: O. PEnziIG Pflanzenteratologie p. 300, 2:ter Band. Genua 1394. 83:0. —

4 WENNERSTEN, TERATOLOGISKA TAKTTAGELSER.

Två äfvenledes österut stående individ, som voro skarpt

utsatta för blåst, visade sen och mindre frisk utveckling å

blad och årsskott, samt ytterst få fruktsättningar, bestående

af 1—3 oskaftade frukter i grenspetsarne. Om dessa bägge

träd må i förbigående nämnas, att de, under alla de år jag

förut varit i tillfälle se dem, eller sedan 1880, visat föga eller

| N Pp NS

SP Es AS

Fig. 1.

så godt som ingen fertilitet samt klen blad- och skott-

utveckling.

Den 3/7, anträffades ett årsskott med ett hänge, å hvilket

syntes ärr efter flere affallna frukter, under det endast en

En, som det vill synas, konstant utveckling af honhängen hos samma träd

anföres af M. KRONFELD Beiträge zur Kenntniss der Walnuss (Juglans regia

L.) [in Botan. Jahrb. fir Systematik, Pflanzengeschichte etc. herausgeg. von

A. ENGLER neunter Band. Leipzig 1888. 8:0] p. 285: >»merkwirdig ist dass eine

Culturvarietät von Juglans regia mit durchaus verlängerten weiblichen Inflo-

rescenzen vorkommt. Sie vird von C. de CANDOLLE (Prodromus Pars XVI) als

var u. racemosa angefiährt u. s. w>.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 28. AFD. III. N:0 6. 5)

sådan var qvarsittande. Den förlängda hufvudaxeln, hvilken

var c:a 4 cm. lång, utgick nästan vinkelrätt från skottets

grendel och denna åter hade ett proleptiskt utveckladt, ter-

Fig. 2.

minalt stäldt hänge af c:a 6 cm. längd. (Fig. 21). Blom-

morna å de nedersta två cm. voro dels bortfallna, dels fel-

slående, så att endast de starkt utvecklade stödjebladen

! Teckningen efter det spritlagda ex., af hvilket en del blommor dels

borttagits och dels affallit efter konserveringen.

6 WENNERSTEN, TERATOLOGISKA IAKTTAGELSER.

funnos. Å den öfriga delen voro de nedersta tjuguen blom-

morna fullt utvecklade, under det de återstående befunno sig

i knoppstadiet. Och visade de utvecklade blommorna en från

det normala förhållandet helt afvikande typ, 1 det de voro

samkönade och hade pistill och ståndare fullt utvecklade.

Hos ett par särskildt undersökta blommor (de tvenne nedersta)

var pistillens längd c:a 1 cm., dess största bredd !/2 em.

Groddanlaget befanns vid gjordt längdsnitt fullt utveckladt

(något som ock var fallet hos flere af de öfriga blommorna,

hvilka jag senare undersökt) och var blomman således be-

fruktad. Ståndarknapparna voro tvårummiga, något öfver 2

mm. långa och c:a ?/3 mm. breda. Ståndarnes antal var 12. -:

Hyllebladen, till antalet 7, voro 3—53,5 mm. långa och c:a 3

mm. breda. Hyllet var omkringsittande. Pistillens märke

hade sina flikar djupt tvåklufna med fikarne liggande i det

med hufvudaxelns eller det gemensamma fruktfästets längd-

snitt paralella planet. Den yttre (från hufvudaxeln böjda)

fliken var nära dubbelt så stor som den andra. Fig. 3 visar

ett tvärsnitt i förstorad skala af en af de ofvan beskrifna

blommorna.! Från dessa afveko de öfriga å hänget befintliga

blommorna på det sätt, att pistillens märke var djupt tre-

klufvet, därvid den yttre fliken (motsv. a å fig. 3) var något

bredare men knappast längre än den inre fliken (motsv. b å

fig. 3). Den tredje fliken var något kortare än de bägge andra

och utgick vinkelrätt mot deras längdplan samt åt höger.

Bredden hos densamma nådde fullt den inre fikens. På

grund af den terminala ställningen hos det ofvan beskrifna

hänget anser jag det vara ett ursprungligt honhänge, som

omvandlats till samkönadt. Något sådant fall är ej förut

kändt, såvidt jag af litteraturen om Juglans kunnat finna,

ehuruväl man då och då antecknat förekomsten af liknande

förhållanden hos hanhängena.?

Den ?/7 anträffades ytterligare ett par några centimeter

långa hängen, hvilka dock ej voro i blom.

1 Teckenförklaring till fig. 3: a märkets yttre flik; b den inre; c stödje-

bladet; d hylleblad; e ståndare.

2 PENZIG 1. c. p. 301: »Von den männlichen Bläthen ist zu erwähnen,

dass in denselben bisweilen (besonders an der Basis der Kätzchen) rudimen-

täre Ovarien auftreten . ... dadurch ist das Vorkommen hermaphroditer Bläthen

angebahnt.» — KRONFELD 1. c. p. 284: >einmal sah dieser Autor (C. de CANDOLLE)

in einer männlichen Bliithe von Juglans regia einen Fruchtknoten mit wohlaus-

gebildeten Narben, so dass dieselbe geradezu hermaphrodit war».

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD III. NO 6. 7

Den 22/7 voro å de den ?7/e förut observerade träden frukt-

samlingarnes hufvudaxlar något förlängda och hade böjt sig

Fig. 5. Fig. 6.

i vinkel mot grenarne. Tolf inom Visby stående träd under-

söktes. De hade öfvervägande hängen med förlängda hufvud-

axlar och flere än 3, ofta 6—14 frukter i hvarje hänge.

8 WENNERSTEN, TERATOLOGISKA TAKTTAGELSER.

I fere fall iakttogs, där blott 1—3 frukter kommit till

utveckling, att tätt vid basen till den i normal tid satta

fruktsamlingens hufvudaxel ett — mera sällan två — hängen

proleptiskt utvecklats. (Fig. 4—7). Ett liknande förhållande

egde rum å ett utanför Visborgs slottsruin strax ofvanför cell-

fängelset stående träd.

A en hel del exemplar utvecklades jämte hänget ett års-

skott strax nedom eller vid basen af fruktställningen och

förträngde så småningom denna, så att den från att i början

vara i det närmaste rakt utgående från grenspetsen, kom att

bilda rät till spetsig vinkel mot denna, under det att årsskottet

bildade grenens rätliniga fortsättning. (Fig. 4—7.1) Flera :

sådana årsskott varierande i längd mellan ett par centim. och

en meter iakttogos. Frodigast voro de på ett vid Högvallska

tomten öster om staden stående träd.

Riklig fruktsättning lik den ofvan anförda hade jag sista

dagarne i juli tillfälle att iakttaga på ett par exemplar af

Juglans regia i Hafdhem prästgård å södra Gotland. Enligt

benäget meddelande af docent E. SToLLEY från Kiel framvi-

sade äfven å Bornholm sagda trädart detta år (1896) en ovan-

ligt riklig fruktsättning och att döma efter flere af doktor

K. DusÉn till Upsala Kongl. Univ. Botan. Museum från Kal-

mar öfversända och der insamlade frukthängen af Juglans

torde förhållandet där varit enahanda. Anmärkas må, att

frukternas storlek på de af mig observerade träden vid mog-

naden var den normala.

I samband med ofvannämnda företeelser observerades å

sjelfva frukthöljet följande oregelbundenheter. A flere tem-

ligen mycket utvecklade frukter var å det gröna frukthöljet

stödjebladet fullt urskiljbart på det sätt som anges å fig. 7

(a, f.), hvilken jag meddelar för jämförelse med den af KRoN-

1 Fig. 4—7: kvistar med frukt och proleptiskt utvecklade hängen samt

det frukthängets hufvudaxel förskjutande skottet i olika utvecklingsstadier

(d). Dessutom å fig. 7 en frukt (a) med abnormt utveckladt stödjeblad (/f).

Måttuppgifter till fig. 4: Frukt a längd 3 cm. 2 mm.: största diameter

2 cm. 8 mm. — Frukt b längd 3 cm. 4 mm; största diameter 2 cm. 8 mm.:

(i längdberäkningarne äro ej de kvarsittande resterna af stiftet medtagna).

Hängets (c) längd räknad från basen af det nedersta stödjebladet (e) c:a 5 cm.

Måttuppgifter till fig. 7: Frukt a längd 2 cm. I mm; största diameter

3 cm. Stödjebladets (f) längd c:a 2 cm. 4 mm; bredd c:a 1 cm. 1 mm. Frukt

b längd 3 cm. 3 mm; största diameter 2 cm. I mm. Hufvudaxelns längd från

den nedersta är spetsen å densamma (g) till fästet för den nedersta af de

begge frukterna (a) c:a 1 cm. I mm. Det å fig. framskymtande hängets (c)

längd 4 cm. 5 mm. Det helt synliga hängets (e) längd 3 cm. 5 mm. Skottets

(d) totallängd 3 cm. 6 mm; däraf knoppens 3 mm.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. NO 6. 9

FELD lemnade beskrifningen å några liknande fall! Dimen-

sionerna å denna på sagda fig. återgifna och den 12/7 tillvara-

tagna frukt med dess stödjeblad äro ofvan angifna.

I ett par fall hade en hufvudaxeln afslutande blomma,

eller med andra ord en toppblorama, blifvit utbildad, och den

däraf uppkommande fruktens hölje visade en högst egendomlig

utveckling. På den ena af de bägge tillvaratagna frukterna

kunna aderton blad med säkerhet urskiljas å frukthöljet, för-

delade, som det synes mig, i fyra växlande kransar med föl-

jande talvärden utifrån (underifrån) inåt (uppåt) räknadt:

3+3+6+56. Om bladens ställning inom de olika kransarne

1 förhållande till hvarandra torde fig. 8 ge en ungefärlig sche-

matisk föreställning. Mina undersökningar af de två topp-

frukterna, som jag lyckats påträffa ledde till det resultat, att

jag ansåg de i frukthöljet ingående bladen möjligen kunna

förklaras på det sätt, att krans 1 (vide fig. 8) utgjordes af

tre stödjeblad; krans 2 af tre förblad och de återstående kran-

sarne 3 och 4 af sjelfva hyllet; denna egendomliga utveckling

då beroende på fruktens, resp. blommans, terminala ställning

och med stöd af det faktum att åtminstone hos pistillen tre-

talet stundom kan vara rådande. Emellertid måste man då

ock antaga att hyllet här varit omkringsittande, alldeles som

! KRONFELD 1. c. pag. 296: »Das Tragblatt konnte ich öfters noch an tau-

beneigrossen Frächten von Juglans regia unterscheiden, an deren Oberfläche

es sich als ein nach Art eines sphärischen Zweieckes contourirtes Feld darstellte.»>

[91

10 WENNERSTEN, TERATOLOGISKA IAKTTAGELSER.

vid de af mig förut beskrifna samkönade blommorna. Profes-

sor V. B. WITTRocCK påvisade dock senare godhetsfullt för mig

en annan ganska acceptabel utväg att förklara frukthöljets egen-

domliga sammansättning, nemligen den, att man 1 krans 1 hade

att se ett stödjeblad och två förblad, och att de följande kran-

sarne vore ett upprepande af denna första, dock så att i de tvenne

öfversta (innersta) stödjebladet och förbladen fördubblats. —

Ungefära längdmåttet på bladen äro 1 krans 1):

resp. 0; 03; S mm.; 1 krans 2): c:a kemnörmn

1 krans 3): c:a 2 cm. och i krans 4): 2 em. 2 mm.

Hela frukten är 2 cm. 3 mm. lång med en

maximaldiameter af c:a 2 cm. Den qvarsit-

tande delen af pistillens stift är 51/2 mm.

Mätningarne äro utförda på det spritlagda

exemplaret, efter hvilket fig. 9 ock är utförd.

Då förut ej någon toppfrukt af Juglans regia

blifvit beskrifven, har jag, för att förvissa

mig om att de föreliggande verkligen vore så-

dana, företagit ett längdsnitt genom det ena

exemplaret, därvid mitt antagande om dess

natur fullt bekräftades.

Under somrarne 1897—1901 har fruktsätt-

Fig. 9. ningen hos Juglans regia å Gotland, så vidt

jag varit i tillfälle iakttaga den, gestaltat sig så, att den

1897—1900 varit normal. 1901 funnos däremot å ett träd

öster om Visby särdeles rikt utbildade frukthängen och under-

steg minimiantalet fullt utbildade frukter på ett hänge i all-

mänhet ej 7; i de flesta fall låg antalet mellan denna siffra

och 18. Hvad proleptiskt utbildade hängen beträffar, voro

sådana ej ovanliga under åren 1898 och 1901. Dock anträffades

ej då någon samkönad blomma. ;

Rörande de mogna frukterna, tillvaratogs en sådan hösten

1900, hvilkens endocarp eller stenskal visade sig ej hafva

någon öppningslinie och hvilken sålunda borde räknas till

den grupp, som KROoNFELD benämnt »Schliessniässe (nuces achze-

nioides).»!

Missbildningar af bladskifvorna ha särskildt under åren

1897, 1898 och 1900 varit vanliga. Under de två första åren

föll det sig ej synnerligen svårt att insamla fullständiga se-

1 KRONFELD |. c. pag. 298. PENzIG 1. c. pag. 301.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AED. III. N:O 6. 11

rier öfvergångar till monophyllaformen. WNärdeles rika på så-

dana voro ett par träd 1 Fole prästgårds trädgård. Ett par

goda prof på typer därifrån erbjuder fig. 10. Fullständiga och

regelbundet utvecklade monophylla former anträffades 1890

å ett par träd tillh. handl. ÅA. DusE i Hemse. För jämförelse

Fig. 10.

med de föregående vidfogas dels en öfvergångsform fig. 11,

dels en ren monophyllaform fig. 12 från denna lokal.

Beträffande orsaken till de från det normala afvikande

företeelserna hos Juglans regia-bladen på Gotland, kan med

säkerhet sägas, att de ej berott på inflytanden af parasiter

vare sig ur djur- eller växtvärlden. Däremot torde man ha

att söka orsaken till deras egendomliga utbildning dels i kli-

matiska förhållanden, dels och kanske än mer i tillfälliga

2 WENNERSTEN, TERATOLOGISKA IAKTTAGELSER.

förändringar af markens beskaffenhet. Och den mer eller

mindre rikliga fruktsättningens orsak är med säkerhet att

söka på samma håll.

Slutligen återstår mig be att få begagna ett kärkommet till-

fälle för framförandet af mitt hjertliga tack till professorerna

Fig. 11. Fig. 12.

Tu. M. Fries och A. N. LUNDSTRÖM för de goda handräckningar

de gifvit för underlättande af mina teratologiska studier,

hvars första resultat här föreligger, och stannar jag särskildt

till den förre i stor tacksamhetsskuld, då jag genom hans

välvilliga hjelp flere år å rad blifvit i stånd att på lämpligt

sätt bevara insamladt material.

pA EE

Tryckt den 5 maj 1902.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 28. Afd. TIL. N:o 7.

ARCHIERACIUM-FLORAN

INOM

DALARNES SILUROMRÅDE I SILJANSTRAKTEN

K. JOHANSSON.

MED 12 TAFLOR.

INLÄMNAD DEN 9 APRIL 1902.

GRANSKAD AF V. WITTROCK OCH J. ERIKSSON.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1902

andtgaldena silurområde utgöres af en ringformig sänka,

som sträcker sig genom socknarne Rättvik, Boda, Ore, Skatt-

unge, Orsa, Våmhus, Mora, Sollerö, och om hvars läge man

får en ungefärlig föreställning, om man tänker sig en cirkel-

linie, som passerar i närheten af nämnda socknars kyrkor.!

Dalens bredd är, då de sluttande sidorna medräknas, mången-

städes omkring en half mil, sällan mera, men ofta mindre.

Då omkretsen af cirkeln är omkring 12 mil, men luckor finnas

mellan de kvarvarande silurbildningarna, särskildt i sydöstra

delen af Mora socken, får man anslå områdets storlek till

omkring 5 kvadratmil. Anstående silurlager träffas inom detta

område, dock endast fläckvis strödda.

Det område, som mina undersökningar gälla, utgöres

hufvudsakligen af ofvannämnda socknars uppodlade och till

slåtterängar använda delar, med undantag af Våmhus socken,

som jag ej besökt. Denna kulturbygd följer ringdalen och

sammanfaller således i stort sedt med silurområdet. Det under-

sökta området begränsas på båda sidor (så väl på ringens

insida som på dess utsida) af barrskogar utom i sydväst, där

gränsen utgöres af Orsa-sjön och Siljan.

På dalgångens botten träffar man kring vattendragen

dels smärre skogspartier, dels slåtterängar och odlad jord.

Men de stora byarna med sina åkrar och löfängar ligga i

allmänhet högre upp på dalgångarnas mindre frostlända sidor,

ej sällan på markerade afsatser eller åsar. Vidsträckta ängs-

komplexer, ofta af flera kilometers längd, förekomma på dessa

sluttningar. De största äro belägna: i Rättvik långs lands-

1 Närmare uppgift om fyndorter för silurbildningar har man i arbeten

af S. L. Törnqvist, framför allt i: Geologiska iakttagelser öfver den kam-

briska och siluriska lagerföljden i Siljanstrakten (Öfvers. af K. V. A.

Förh. 1871), pag. 90—-129.

4 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

vägen, som leder söderut till Leksand, d. v. s. kring Lerdal,

Altsarbyn och Utby, äfvensom i nordostlig riktning från Ler-

dalshöjden mot Blecket; i Boda mellan Solberga by förbi

Lenåsen och Silfverberget upp mot Osmundsberget samt kring

Västanå och Styggforsån; 1 områdets norra del kring byarna

Skattungbyn, Kallmora, Åberga, Mickelvål o. s. v.; i Orsa

ytterligare kring Stenbergsbyn, Oljonsbyn m. £. byar ofvan

landsvägen, som från Orsa kyrkby leder söderut. Rätt be-

tydliga löfängar fann jag också på Solleröns norra sida samt

kring Östbjörka, Vikarbyn och Sjurberg i Rättvik. I ut-

kanterna af området, kring fäbodarna, förekomma här och

där till slåtter använda löfängar, bland hvilka jag besökt

Silfverbergs fäbodar vid Norra Ockran samt Fryksås 1 Orsa.

För jämförelses skull gjorde jag exkursioner till ett par

orter, belägna alldeles utom silurområdet, nämligen Dalfors

bruk nordost om Oresjön samt Lustebo anhaltstation ungefär

midt emellan Falun och Rättvik. Genom några dagars vis-

telse i Ofvanåker 1 Helsingland sommaren 1900 fick jag till-

fälle att jämföra åtminstone de senblommande archieracierna

på ömse sidor om de väldiga skogarna i östra delen af Ore

socken.!

Mina undersökningar företogos hufvudsakligen somrarna

1898, 1900 och 1901. Om olika väderleksförhållanden väsent-

ligen inverkade på hieraciernas formutveckling, skulle dessa

tider vara väl valda. Ty under tre veckors vistelse i Siljans-

trakten den våta sommaren 1898 hade jag blott ett par regn-

fria dagar, hvarför vegetationen var frodig och framför allt

föga hemsökt af parasitinsekter. Sommaren 1900, då jag an-

tecknade endast tre hindrande regndagar under fem veckors

tid, var så torr, att H. Pilosella på backar knappt kom till

blomning; och den följande sommaren var som bekant excep-

tionellt varm.

Ståndorterna för Piloselloidea cauligera utgjordes dels af

löfängar och backar dels af åkrar (fleråriga vallar), åker-

renar och vägkanter, för de egentliga »igida oftast åker-

renar, vägkanter eller kulturgränsen i allmänhet, men för

öfriga arter hufvudsakligen af löfängar. Inom den egentliga

! En samling hieracier från Orsa har insamlaren, skogstjänstemannen

A. Björk, haft godheten ställa till mitt förfogande. För en intressant samling

från trakten kring Dådrans bruk i yttersta hörnet af Rättvik står jag i tack-

samhetsskuld till Fil. Lice. G. Hellsing.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III: N:0 7. 5

barrskogen, ferstädes bestående af vidsträckta pineta cladi-

nosa, sågs knappt ett enda individ af släktet Hieracium. Men

vid vattendrag, som framgå genom skogarne, pläga här och

där finnas sidlända, mossiga ängar, på hvilkas tufvor repre-

sentanter af alla grupper utom Pilosella L. och rigidum kunna

förekomma ymnigt nog, såvida ängen är inhägnad och ej an-

vänd uteslutande till betesmark.

Som vanligt voro former af silvaticum-typen förhär-

skande på högre belägna steniga ängar, på och nedom berg-

afsatser o. s v.; i dalgångar med jordmån af svämbildningar

förekom öfver hufvud taget endast ett mindre antal for-

mer, och dessa tillhörde murorum-typen. Egendomligt nog

voro emellertid sluttande, tufviga, m. e. m. vattendränkta

löfängar goda lokaler, där de mer nordliga arterna, såsom

H. torpense, involutum, subpellucidum, orsense, amplificatum,

madarodes, äfvensom H. ornatum och diaphanoides syntes före-

komma något oftare än de öfriga archieracierna. Likväl an-

träffades de nämnde formerna äfven på torrare ängar bland

den vanliga mesofila vegetationen.

Det framgår af ofvanstående redogörelse för områdets

begränsning, att detta är särdeles väl afskildt från andra

florområden, som hysa hieracie-vegetation. Skogar af många

mils utsträckning omgifva det på alla håll utom i söder, där

ängskomplexerna på ett par ställen komma nära kulturbyg-

derna i Leksands socken. På den vägen torde också de väst-

manländska formerna H. subterscissum, integratifrons samt

sydliga former i allmänhet hafva inkommit.

Då man tager i betraktande dels de mycket stora olik-

heterna mellan Siljanstrakten och södra Härjedalen i afseende

på klimat, jordmån, vattenaflopp o. s. v., dels det svåröfver-

stigliga gränsområdet af barrskog, kan man ej förvånas öfver

den ringa likheten mellan hieraciumflororna i dessa bägge

områden,! eller öfver att Siljanstrakten hyser endast ett ringa

antal former, som såvidt mig är bekant äro utprägladt nord-

liga. Dylika former med nordlig utbredning äro: H. cinerellum

(möjligen enda silvaticum-form), approximatum, dissimile, invo-

lutum, leticeps, madarodes, subpellucidum, torpense och några

andra, tillsammans föga öfver ett dussin former. Nästan lika

1 För kännedom om Härjedalens hieraciumflora står jag i förbindelse till

kyrkoherde S. J. Enander och amanuensen H. Dahlstedt.

6 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

många äro de, som finnas spridda både i södra eller åtmin-

stone mellersta Sverige och i Norrland t. ex. H. cesiflorum,

melanolepis, pluilanthrax, pretenerum, constrictum, diaphanoides,

galbanum, ornatum.

Däremot äro bland områdets archieracier ej mindre än

omkring 40 former kända endast från trakter belägna söder

om BSiljanstrakten. Hieraciumfloran är alltså sammansatt af

öfvervägande sydliga element liksom fallet är med fanerogam-

floran 1 allmänhet.

Oväntadt stort är antalet af former, som hittills ej äro

bekanta från något annat område, nämligen omkring 20 sil-

vaticum- former och ungefär hälften så många murorum- former.

Af kalkbergens hithörande silvaticum- former äro kanhända

åtskilliga endemiska. Ty det synes ej sannolikt, att alla

dylika i silurområdet med större frekvens uppträdande former

skulla hafva sitt ursprung annorstädes, då de ännu ej blifvit

anträffade utom området.

Trots silvaticum- och murorum-formernas olika uppträdande

på olika ståndorter och trots de förras mer sydliga ursprung

bibehåller sig mellan dem samma proportion som inom andra

i hieraciologiskt afseende mera bekanta områden.! Antalet

af hvardera af dessa grupper är nämligen inom BSiljanstrak-

tens silurområde i det närmaste lika eller omkring 50.?

Nyssnämnda antal måste anses ganska högt, relativt

högre än inom något annat område, hvarom uppgifter före-

ligga. Jag tror också, att Siljansområdet särskildt hvad

archieracierna beträffar, nu kan anses ganska noga genom-

forskadt. Åtminstone lyckades det ej mig att under sista

sommaren finna någon enda ny silvaticum- form, och i min

samling af murorum- former finnas blott två arter och två

varieteter, hvar och en sedd blott på en enda lokal, hvilka

äro insamlade uteslutande under sista sommaren.

Af hvad som ofvan nämndes angående Hieraciumflorans

sammansättning framgår, att en stor del af områdets former

med all sannolikhet inom detsamma har sin nordgräns. Ett

1 IT Stenstr. Värml. Archier. upptagas 30 H. silvatica och 31 H. mu-

rorum; i Dahlst. Bidr. beskrifvas 69 silvatica och lika många murorum; i

K. Joh. Gotl. växttopogr. etc. upptagas för Gotland 35 silvatica och 54 mu-

rorum.

? Dessutom finnas i mina samlingar ytterligare enstaka exemplar af

några få silvatica och murorum, som synas vara nya former, men ej fören

beskrifvas på grund af materialets otillräcklighet.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. HI. N:0 7. i

mindre antal af former, tillhörande H. sparsifolium Lhbg., äro

dock säkerligen af nordligare ursprung och hafva sina när-

maste släktingar i Härjedalen eller förekomma själfva där-

städes. Dessa sparsifolium- former utgöra ett karaktäristiskt

drag i den senblommande florans fysiognomi. I sammanhang

med förekomsten af detta element 1 floran står nog, att en

del af områdets rigidum- former till habitus och karaktärer

luta något åt sparsifolium, och att således gränsen mellan

dessa kollektivarter är föga skarp.

Rörande Hieracium-florans karaktär 1 öfrigt kan först

och främst nämnas, att de former, som efter allt att döma

äro i högre grad utmärkande för trakten, äro jämförelsevis

många. Relativt hög frekvens tillkommer bland andra föl-

jande: H. marginulatum, tincticuspis, gilvocamiceps, expallidi-

forme, calatharium, acidodontum, leucotrachelum, ceramotum

var. phrixolepis, amplificatum, constrictum, af hvilka de sista

ymnigt förekomma äfven i angränsande områden. Vidare bör

nämnas, att de sydligare subramosum- formerna antingen

saknas eller förekomma sparsamt; de ersättas af H. Schlyteri

och ett par sällsyntare former samt på sätt och vis äfven af

den ofvannämnda H. constrictum. Flertalet former äro utbil-

dade i en annan riktning, 1 det att de med mörka och starkt

glandelhåriga eller glandelprickiga holkar utrustade formerna

utgöra en betydande del, nära hälften, af silvaticum- och muro-

rum- grupperna.

Mer subjektiv är måhända den uppfattningen, att många

närbesläktade former förekomma parvis, liksom om en art

klufvit sig i tvänne. Dylika par äro H. eumeces och steloi-

des, insuccatum och euthysanum, osmundaceum och argentimon-

tanum, ptychophyllum och albovittatum, integratum och inte-

gratifrons, juncinescens och junciniforme, orbicans och camu-

rum, calatharium och leticeps, acroleucum och macrocentrum,

verniferum och amoemifrons, torpense och galbanum. Förhållan-

det är emellertid ej af den art, att det kan anses utvisa en

- artbildning i Wettsteinsk mening; ty dels äro formerna allt

för mycket differentierade, dels tillhöra de ej skilda geogra-

fiska områden.

Af större intresse för studiet af artbildningen är det, att

många af områdets former måste uppfattas som geografiska

raser af närbesläktade former inom grannflororna, såsom H.

5 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

opeatodontum Stenstr., oxylepium Dahlst. exsick., porrigentiforme

Dahlst. exsick., ceramotum Stenstr., leptogrammum Dahlst. exs.

Lärorikt skulle det sannolikt vara att närmare analysera

de växtformationer, i hvilka Hieracium- formerna bäst trifvas.

Om beskaffenheten af dessa formationer kan på förhand sägas,

att de äro minst sagdt blandade. Genom efterföljande tre

ständortsanteckningar! kan därför endast en antydan lämnas

om den miljö, hvarur Hieracium- floran utsorterats.

I. Löfäng vid Boda prästgård 2 juli 1901. Äldre träd bort-

huggna; ungskog mest af Alnus incana. Areal c:a 100 kvm.

Beskuggning ?/s. Marken sluttar svagt mot söder. Spridda

gråstensblock i jordbrynet. Fuktighet 3/10 (några dagar efter

ymnigt regn). Några hundra meter norrut går kalkstenen i

dagen.

b) Betula odorata e. Hieracium Auricula e.

Populus tremula e. | > diaphanoides e.

ec) Alnus incana s.-r. | > perlaxum e.

d) saknas Hypericum quadrangulum t.

ey) och f) ej skilda: Hypocheeris maculata e.

Aira flexuosa e.-t. I Lathyrus pratensis e.

Anthoxanthum odoratum e. | Linum catharticum e.

Alchemilla ”suberenata Bus. e. Listera ovata e.

Anemone nemorosa e.-t. Lotus corniculatus e.

> Hepatica e. Majanthemum bifolium e.

Antennaria dioica e. grupp | Melampyrum pratense e.

Briza media e. » silvaticum t.

Calamagrostis arundinacea e. | Molinia coerualea e.

Centaurea Jacea t.-s. Orobus vernus e.

Carex capillaris e. Paris quadrifolia e.

>» — pallescens e. | Parnassia palustris e.

» — ornithopoda e. Pimpinella Saxifraga e.

Cirsium heterophyllum, blad t. Plantago media e,

Convallaria majalis t., fläckvis y. | Polygala amarellum var. e.

Festuca ovina e.-t. Polygonum viviparum e.

Galium uliginosum e. Potentilla Tormentilla t.

Geranium silvaticum e. Primula farinosa t.

Habenaria conopsea e. Pyrola sp., blad e.

1 Beteckningssättet är det af R. Hult införda med några modifikationer

i anslutning till R. Sernander (Studier öfver de sydnerikiske barrskogarnes

utvecklingshistoria. Sthm 1900). Nomenklaturen följer sista upplagan af

Hartmans flora samt S. O. Lindberg, Musci scandinavici in systemate novo etc.

BIHANG TILL K. SV. VET.

Rhinanthus minor e.

Rubus saxatilis e.

Solidago virgaurea e.

Trifolium medium s.-r.

-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 9

| Trifolium pratense e.

| Vicia eracca. e.

'g) Selaginella selaginoides e.

| Mosskikt ej fullt slutet.

Karaktärsväxter:

Alnus incana

Centaurea Jacea

Trifolinm medium

ert S Fr y

— E

I I

a |

b | Xx

lön sa HI

| Xx

Xx SA PS Xx |

(CN RS Xx Xx x

INSATS OS Z X

| I

GL RR

| RIIS Xx

e Iya, DM

X KI EK

I I

föll ST 0

glxlx| xx SSE SS Re Re Se

Lägsta fältskiktet är klent representeradt af Potentilla

Tormentilla, Linum catharticum, Polygala, Carex ornithopoda,

Rubus saxatilis, Antennaria och några få andra.

II. Löfäng vid Västanå 1 Boda s:n. Areal 100 kvm. Marken

är jämn, sluttande c:a 10” mot öster.

Fuktighetsgrad ?/10.

Beskuggning på förmiddagen 0, på eftermiddagen döljes solen

tidigt af höjden väster om ståndorten.

a, b, c) saknas på ståndorten och

närmast därintill.

d) Hieracium Uplandie N. P. e.

: Solidago virgaurea e.

e) och f) sammanflyta:

Alchemilla suberenata Bus. e.

Aira Hexuosa e.

Antennaria dioica t.

Anthoxanthum odoratum e.

Campanula rotundifolia e.

Centaurea Jacea e.

Chrysanthemum Leucanthemum e.

FEuphrasia officinalis e.

Galium uliginosum e.-t.

Gentiana ”"suecica Murb. e.-t.

Geranium silvaticum e.

Habenaria conopsea t.

Hieracium amplificatum e.

> constrictum e.-t.

> oblaqueatum e.

) ornatum e.

Hypericum quadrangulum e. grupp-

10 KE. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Lotus corniculatus e.

Luzula campestris e.

Majanthemum bifolium t.-s.

Melampyrum silvaticum e.

Nardus stricta t.

Parnassia palustris e.

Pimpinella Saxifraga e.

Plantago media t.

Polygala amarellum var. e.

Polygonum viviparum t.-s., fläck-

Primula farinosa t.

Ranunculus acris e.

» polyanthemos e.

Trientalis europaea e.

Trifolium pratense e.

Vaccinium Viti

Vicia ceracca e.

Viola canina e

g) Prunella vu

Selaginella

s idea e.

lgaris e.

selaginoides e.-t.

tris e.

Mosskikt nästan slutet.

vis y. Viola rupes

Potentilla Tormentilla e.-t.

» verna €e.

CL S )g y

c | |

| |

> Xx |

[ERE

I I

| x I xx Xx ox

e |

X< Xx Xx Xx Xx

LON NNE NER REA PIERRE

Gå BLS SS SÅRA TIG ESA SIS KT SKISSA SGI BRI NIGSK

' Karaktärsväxter:

Hypocheris maculata

| Polygonum

UV La Sid

viviparum

III. Löfäng nedanför Boda kyrka, söder om vägen till

Styggforsen, 28 juni 1901. Silurbildningarne gå i dagen några

hundra meter från platsen. Areal: 120 kvm. Marken något

ojämn af enstaka gråstensblock, som föga höja sig öfver

gräsmattan, och sluttande mot väster. Beskuggning ?/s. Fuk-

tighet 3/10.

a) saknas.

b) Björk e., Asp e., Gråal t.

€) saknas.

d) Aira cespitosa s.-r.

e, f) ej skilda:

Achillea Millefolium e.

Aira flexuosa t.-s.

Alchemilla vulgaris e.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND .28. AFD. III. N:0 7.

Anemone Hepatica e.

» nemorosa e.-t.

Antennaria dioica e. grupp.

Anthoxanthum odoratum t.

Anthriscus silvestris e.

Aquilegia vulgaris e.

Briza media t.

Campanula rotundifolia e.

Carex capillaris e.

> flava e.

ornithopoda e.

>» panicea e.

> vaginata e.

Centaurea Jacea t.

Cerastium vulgatum e.

Chrysanthemum Leucanthemum e.

Cirsium heterophyllum e.

Festuca ovina e. tufvor.

Galium uliginosum e.

Geranium silvaticum e.

Geum rivale e.

Habenaria conopsea e.

Heracleum sibiricum e.

Hieracium acidodontum e.

> amplificatum = e.

> Auricula e.

D approximatum e.

» albovittatum e.

» calatharium e.

canipes e.

» constrictum e.

» oblaqueatum e.

» Pilosella e.

> subpellucidum e.

Hypericum quadrangulum e.

Hypocheris maculata e.

Juniperus communis e.

Lathyrus pratensis e. grupp.

Linum catharticum e.

Listera ovata e.

Lotus corniculatus e.

Majanthemum bifolium t.

Melampyrum pratense e.

» silvaticum e.-t.

Molinia coerulea e. tufvor.

Myrtillus nigra (på sten) e.

> uliginosa e.

Nardus stricta e. tufvor.

Orchis maculata e.

Paris quadrifolia e.

Parnassia palustris e.

Phleum pratense e. grupp.

Pinguicula vulgaris e.

Plantago media e.

Poa alpina e.

» pratensis e. grupp.

SALT LVIAlISLe:

Polypodium Dryopteris e. grupp.

Polygala amarellum var. e.

Polygonum viviparum t.

Potentilla Tormentilla t.

> verna e.

Primula farinosa fläckvis s.

Prunella vulgaris e.

Ranunculus acris e.

Rhinanthus minor e.

Rumex Acetosa e.

Solidago virgaurea e.

Sorbus Aucuparia e. telning.

Spirgea Ulmaria e.

Succisa pratensis e.-t.

Taraxacum officinale e.

Trientalis europ&Xa e.

Trifolium medium e.

> pratense e.

Vaccinium Vitis idea e. grupper

på stenar.

Veronica officinalis e.

Vicia cracca e.

Viola canina e.

g) Selaginella selaginoides e.

Mossor y., i nästan slutet skikt,

såsom Thyidium <abietinum och

recognitum, Dicranum scoparium,

Hylocomium squarrosum och pari-

etinum, Hypnum trichoides, Mollia

tenuirostris, Spherocephalus palu-

stris.!

! För bestämningen af dessa mossor står jag i tacksamhetsskuld till

Tektor N. C. Kindberg.

12 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

e t S ih V

a | Karaktärsväxter:

1 SS rg |

| Xx <

d Aira cespitosa

I SATIN SK Xx 4

SKR | Å E "| Aira flexuosa

< PS | SED SE EE co SR SV OA DG

£ 4 | SIE VARNA | Primula farinosa

g | Kl SFFR | KKR KKR MN INT

Den sista ståndortsanteckningen visar, 1 hvilken hög grad

den vegetation är splittrad, som plägar hysa någon större

form- och individrikedom af hieracier. På den ringa ytan

af föga mer än hundra kvadratmeter jord räknas här minst

75 fanerogamer, Hieraciumformerna oberäknade. Det utgör

1/6 å 1/5 af hela antalet fanerogamer inom Siljans silurområde.

De i formationen ingående arterna äro så jämnt fördelade,

att man endast med tvekan kan uppställa någon af de lägre

skiktens konstituenter som förhärskande. De ofvannämnda

Centaurea Jacea, Primula farinosa, Polygonum viviparum bilda

nog ofta täta bestånd, men de förekomma oftast i grupper

och gifva då ej någon bestämd karaktär åt det hela. Så snart

någon i fältskikten ingående art är dominerande, såsom i de

fruktbara, gräsrika ängarna på dalbottnarna, saknas nästan all

hieracievegetation, likasom under de slutna skogsskikten. Det

är således de blomsterrika, men jämförelsevis litet fodergif-

vande löfängarna, som äro hieraciernas förnämsta tillhåll.

Rikast på former och individ är Silfverberget, som för

hieraciologen är en verklig guldgrufva. Där förekomma på

en tämligen ringa areal minst 70 species archieracier; med-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 13

räknas den angränsande Lenåsen, ökas antalet ytterligare

med ett par tiotal.

Beträffande den systematiska anordningen af formerna har

jag sökt inrangera dem under de af hieraciologiska författare

förut använda hufvudgrupperna, men inom dessa grupper har

jag begagnat mig af en mera artificiell uppställning, grundad

på holkens beklädnad, i stället för att försöka utarbeta ett

naturligt system, hvilket ej kunnat blifva annat än godtyck-

ligt och bristfälligt.

Beskrifningar till tio bland de förut från andra trakter

bekanta arterna samt till två nya rigida har Amanuensen

H. Dahlstedt godhetsfullt meddelat mig. Jag begagnar till-

fället att härför uttrycka min tacksamhet.

14 oK. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

A. Nubeesia (ALMQu.).

Hieracium ce&siifiorum Almqu.

H. silvaticum L. subsp. 5 Almqu., Stud. p. XV. — Norrlin, Bidr. p.

96. — Dabhlst., Bidr. II p. 50.

Rättvik: Utby och Sjurberg; Boda: Västanå ängar väster

om Styggforsån, Lenåsen, Silfverberget (ferstädes), Osmunds-

berget; Skattungbyn; Orsa: Viborgs by; Sollerö. På dessa

ställen i måttlig mängd eller sparsamt! samt i närmaste an-

slutning till i dagen gående kalksten.

Former tillhörande f. galbaniforme Dahlst. äro sedda på

Silfverberget 1 Orsa.

H. silvaticum (L.) Almqu.

H. silvaticum L. subsp. 2 Almqu., Stud. p. XII. — Stenstr., Värml.

Archier. p. 12. — Dahlst., Bidr. II p. 55.

Rättvik: Östbjörka; Boda: Lenåsen, Silfverberget, Os-

mundsberget. Nästan alltid sparsamt.

H. maculosum Dahlst.

Stenstr., Värml. Archier. p. 12. — Dahlst., Bidr. II. p. 65.

Rättvik: flerstädes i Lerdals ängar, Sjurberg; Boda: Len-

åsen; Orsa: Stenbergsbyn och Oljonsbyn; Sollerö. Måttl. — talr.

H. marginulatum Dahlst. (pro var.).

H. oxylepium Dahlst. var. marginulatum Dahlst., Herb. Hier. Scand.

Cent; XI n:o 11:

Allmän i Rättvik, Boda och Orsa (ända till Fryksås);

Ore: Arfvet; Skattungbyn; Sollerö. Måttl. — talr.

1 För individfrekvensen användes en femgradig skala: sparsamt (eller

enstaka), måttligt, talrikt, mängdvis, massvis. De två högsta frekvensgraderna

har jag dock ej iakttagit hos någon Hieracium-form inom området.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD III. N:O 7. 153

Då denna form är en bland de allmännaste i Dalarnes

silurområde och äfven förekommer tydligt spontan så långt

söderut som 1 Västmanland vid Engelsberg (förf.), medan H.

oxylepium Dahlst. Hier. exs. fasc. III n:o 29 (Dahlst. Bidr. II

p. 47) endast synes vara anträffad vid Söderhamn (A. Magnus-

son), torde man böra som hufvudform anse ofvannämnda var.

marginulatum.

H. itharophyton K. Joh. (Nya Archieracier från Dalarne

EOS 105 ob)

var. prasinolepis n. var.

Heec varietas a forma primaria loco citato descripta notis

sequentibus est diversa.

Anthela ob ramos distantes longos subrectos patentes et

ob ramum infimum seeplus ex axillo folii caulini exortum

quam forme primariae laxior; pedicelli glandulis parvis raris

(sub involucro sparsis) adspersi, vulgo epilosi, sub involucro

albo-tomentosi, deorsum minus floccosi; involucra virescentia

minora, presertim breviora, glandulis parvis sat densis pilis-

que raris v. in involuero primario sparsis, floccis minutis in

dorso + obscuro squamarum sparsis, in margine lete viridi

paullo densioribus, obtecta.

Vippan visar sig genom längre, rakare, mer åtskilda,

ofta till stjälkbladsvecket nedstigande grenar vara mer ty-

piskt subcesiumartad än hos hufvudformen. Det ser ut, som

om formens utbildning ägt rum på öppna ståndorter. Härför

tala andra egendomligheter, såsom lägre växt, tjockare och

ej sällan svagt mörkfläckiga blad af mera grågrön cesium-

färg än hos hufvudformen, hvilka egenskaper pläga åtfölja

ståndortsmodifikationer från öppna växtplatser. Hufvud-

formen är beskrifven efter västmanländska exemplar, som i

allmänhet växte på skuggiga ståndorter. Emellertid var

växplatsen för den nu beskrifna formen äfven till en del be-

skuggad, så att en omedelbar inverkan af den nuvarande

ståndorten kan knappast vara orsaken till de nämnda af-

vikelserna från hufvudformen. Ännu mindre kan en sådan

inverkan förklara de öfriga afvikelserna. Holkarnas beklädnad

utgöres af tämligen täta glandler, enstaka eller glesa (endast

på primärholken strödda) hår, hvarjämte fjällens ryggar äro

16 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

helt glest beströdda med stjärnhår och kanterna hafva föga

tätare sådana, hvarför icke såsom hos hufvudformen något

tydligt band af ludd uppstår. I följd häraf framträder tyd-

ligt fjällens egen lifligt gröna färg; särskildt äro långfjällens

kanter ljust och något gulaktigt gröna och endast en helt

smal strimma utefter ryggen har en mörkgrön eller dunklare

färg. Mot holkens grönaktiga färg kontrasterar det af ludd

upptill hvita skaftet äfvensom själfva bottnen af holkbasen.

Kalatiet är mer glesblommigt än hos hufvudformen och

stiftet smutsgult, ej rent gult.

Öfverensstämmelsen i afseende på bladform och holkform

samt de vegetativa delarnas färg är däremot så stor, att jag:

'anser det riktigt att upptaga denna form som varietet af

H. itharophyton.

Boda: Lenåsens sydvästra sluttning. Måttl.

H. opeatodontum Stenstr. Värml. Archier.

var. capitonale n. var.

Tafl. IV. Fig. 12.

Foliis angustioribus minus dentatis, involucris majoribus

stylisque livescentibus a forma primaria differt.

Från den värmländska formen af H. opeatodontum Stenstr.!

afviker den här afsedda formen i allmänhet vid första på-

seendet rätt mycket, men enstaka individ kunna hafva all-

deles samma bladform som den förra. Den i Dalarne före-

kommande formen har eljest mer utdragna rosettblad med

glesare och trubbigare tänder, af hvilka två stora, osym-

metriskt ställda baständer ofta gifva bladet en m. e. m.

spjutlik form. Den har vidare större holkar? (primärholkarna

6—06,5 mm. breda, 12—12,5 mm. långa) med tjockt äggrund

bas, som nedåt är väl afrundad, mindre långt utdragna och

mindre spetsiga inre holkfjäll samt vanligen tätare beklädnad

af glandler och ludd på holken. Kalatierna äro 35—40 mm.

vida. Slutligen är stiftet grönbrunt eller livescent, ej gult,

såsom det beskrifves hos den värmländska formen.

1 Värmländska Archier. p. 20.

2 Korgarnas dimensioner såväl här som längre fram afse fullt utslagna

primärkorgar (flertalet diskblommor öppna och kantblommorna ännu friska).

KBIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 17

Habituellt gör sig växten bemärkt genom bladens stora

benägenhet att undertill blifva violettfärgade.

I Norrbärke s:n har jag funnit en säkerligen också hit

hörande form, som utmärker sig genom ännu obetydligare

tandning. De inre rosettbladen, som ofta ha en regelbundet

(m. e. m. utdraget) oval omkrets, äro ibland endast jämnt

småtandade (serrato-denticulata). Holkarna öfverensstämma

med formen från silurområdet.

Rättvik: Lerdals ängar; Boda: Osmundsberget. Mäåättl.

H. triangulare Almqu.

H. murorum L." sagittatuom Almqu. in Thed. F1. — Almqu. Stud. p. XIV.

— Dabhlst. Bidr. II p. 69.

Boda: h. o. d. på BSilfverberget och SLET. AR

Skattungbyn; Orsa: vid Aberga. Vanligen spars.

B. Nubvulgata (Almqu.).

a. Involucra glandulosa, epilosa.

1. Involucra + atroviridia, nuda—sparsim stellata.

H. insuccatum K. Joh.

K. Joh. Nya Archier. p. 28.

Holkens bredd varierar mellan 5 och 6,» mm. Akladiet

kan nå en längd af 5 cm.

Rättvik: Sjurbergs ängar; Boda: Silfverberget och Os-

mundsberget. Måttl.—talr.

H. munduliforme Dahlst.

Dahlst. Bidr. II p. 122. |

Rättvik: TLerdals ängar; Orsa: i barrskog vid vägen mot

Stackmora; Sollerö. Måttl.

H. eumeces n.

Tafl. II. Fig 5.

Caulis valde elatus 50—580 cm. altus sat gracilis (v. in-

ferne crassiusculus) compressibilis et + flexuosus, sordide

18 oK. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

virescens, 1—3-folius, inferne sparsim — densiuscule pilosus et

levissime stellatus, circa medium pilis mediocribus et glan-

dulis brevibus sparsis obsitus, leviter v. densius stellatus;

superne sparsim — sat dense glandulosus vulgo epilosus den-

sius stellatus v. sub anthela + subtomentellus.

Folia rosularia 3—6 obscura crassa firmula, haud longe

petiolata, supra saturate gramineo-viridia, subtus parum

pallidiora, rarissime violascentia, utringue sat dense pilosa,

marginibus densissime et sat longe ciliata, in nervo dorsali

et petiolo + leviter stellatis pilis albis longissimis crebris

villosa; exteriora + late obovato-elliptica rotundato-obtusa,

minute et haud dense denticulata; intermedia + obovate ob-.

longa — oboblonga obtusa v. obtusiuscula, dentibus paucis et

parvis vulgo + delteformibus dentata v. tantum denticulata

supra basin cuneatam scepe dentibus duobus paullo majoribus

argutis rectis patentibus vel + carvatis instructa; interiora

+ elongate oblonga — oboblonge lanceolata obtusiuscula v.

breviter acuta, prope basin cuneatam dentibus paucis medio-

eribus deltzeformibus mucrone longo sursum vergente vel +

falcatis instructa v. sepe dentibus basalibus duobus angustis

et sat longis subhastata, circa medium et supra + denticulata

— integerrima.

Folia caulina vulgo 2, inferius ut fol. rosularia, superius

parcius vestitum; inferius ovate v. oblonge lanceolatum —

oblanceolatum acutum — acuminatum, supra basin cuneatim

in petiolum mediocre attenuatam dentibus paucis angustis et

argutis fere subulatis subrectis patentissimis dentatum v.

sublaciniatum, ceterum fere integerrimum; superius subsessile

+ lineariter lanceolatum acutissimum integerrimum v. prope

basin dentibus paucis subulatis instructum.

Anthela paniculata + polycephala ampla et sat laxa,

ramis cano-virescentibus densiuscule (v. dense) glandulosis et

+ leviter subtomentellis, superioribus (vulgo 2) approximatis

patentissimis et arcuatis, acladium 0,5—2 cm. longum valde

superantibus, inferioribus patentibus longissimis + arcuatis

— subrectis. Pedicelli dense glandulosi et tomentelli — to-

mentosi, post anthesin vulgo arcuati.

Involuera atroviridia gracilia, 3—5,5 mm. lata et c:a 12

mm. longa, trunco ovato, basi paullulum in pedunculum

attenuata.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 19

Squame exteriores pauce triangulari-lineares subacutee,

marginibus foccis raris adsperse, ceterum vulgo efloccosee,

apice leviter comatulze; superiores parum numerosee (vulgo

16—18), bene 2quantes, lanceolato-lineares obtuse — obtusius-

cule (intimis paucis interdum acutis exceptis), apice nude v.

inconspicue comatulze, ceterum efloccose subnitide, in dorso

atrovirides, in marginibus dilutiores; omnes glandulis densis

- mediocribus obtectee.

Calathium luteum parvum, rare perfecte expansum, vulgo

20—25 mm. latum. Ligule apice glabre vel brevissime

ciliolat:re; exteriores patentes — suberectre sat breves. Stylus

vivus sordide luteus.

Vid första påseendet kan man knappast undgå att sam-

manställa denna form med H. diaphanoides Lbg, hvilken den

liknar i afseende på de tjocka bladens mörka färg och i nå-

gon mån äfven form, de svartgröna glandulösa holkarna och

den högväxta stjälken; egendomligt är också, att stjälkbladen

oftast äro 2, någon gång t. o. m. 3, så att man känner sig

frestad att hänföra formen till H. vulgata. MHolkarna äro

emellertid betydligt mindre än hos H. diaphanoides, och blom-

ställningen är utbildad som hos flertalet H. silvatica af

gruppen subvulgatze.

Den ända till omkring 80 cm. höga stjälken slutar i en

tämligen kort, men i följd af de långa, utspärrade och starkt

bågböjda grenarna ganska vid vippa; i äldre stadium blifva

t. o.. m korgskaften af högre ordning nästan rätvinkligt ut-

stående.

Rosettbladen äro på båda sidor ovanligt tätt håriga.

Största bredden befinner sig vanligen ofvan midten, i det de

yttre bladen äro elliptiskt omvändt äggrunda och rundtrubbiga,

de mellersta närma sig mer den aflånga formen, och de innersta

yg-

äro nästan tunglikt aflånga och endast kort tillspetsade.

Tandningen är grund och gles, ofvan bladets midt föga märk-

bar. Karaktäristiska äro 1 synnerhet hos de inre rosett-

bladen två smala, något framåt riktade, spetsiga tänder,

hvilkas ytterkant utgör en omedelbar fortsättning af den

vigglika basens basalkanter.

Det nedre stjälkbladet är äggrundt — aflångt lansettlikt,

dock ofta med största bredden förlagd ofvan midten, vidare

är det skarpt, men ej långt spetsigt; basen och baständerna

20 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

likna motsvarande delar hos de inre rosettbladen, men äro i

allmänhet smalare och mer utspärrade. Hos de smalare öfre

stjälkbladen äro knappt andra tänder utbildade än några

långa sylhvassa, ofta vinkelrätt utstående baständer.

Holkarna äro smala, med äggrund holkkropp och något

afsmalnande bas; till färgen äro de svartgröna, nästan glän-

sande 1 följd däraf, att långfjällen sakna ludd och kort-

fjällen endast i kanterna och stundom på själfva basen hafva

några spridda stjärnhår. Beklädnaden i öfrigt utgöres af

täta, svarta, medellånga glandelhår; spetsarna äro hos de

yttre fjällen något litet småhåriga, hos de inre nästan all-

deles glatta. Långfjällen äro fåtaligare än vanligt, jämn- .

höga, till formen lansettlikt jämnbreda, föga afsmalnande mot ;

den m. e. m. trubbiga spetsen och utefter större delen af sin -

längd, särskildt på midten, blanka, svartgröna, med något

litet ljusare kanter, hvilka äro utan ludd eller hår.

Kalatierna äro sällan fullständigt utbredda och hafva

därför helt liten diameter, knappast öfver 25 mm. De halft

utstående och ofta litet rännformiga kantligulerna räcka om-

kring 5 mm. öfver holkfjällens spetsar.

Stiftet är nästan gult, föga mörkare än ligulerna.

Till bladform liknar denna form ganska mycket den här

beskrifna H. steloides, hvilken emellertid lätt åtskiljes genom

sina grofva korgskaft, fåtaligare och större holkar samt ut-

bredda kalatier m. m. Den här likaledes beskrifna H. jun-

ciniforme har bladen utbildade i samma riktning, ehuru de

äro bredare och mot båda ändar mer afsmalnande; den ut-

märker sig för öfrigt genom kortare stjälk, rakare korgskaft,

vanligen ännu smalare holkar, bland hvilkas glandler enstaka

hår finnas inblandade.

Bland södra Sveriges Hieraciumformer torde H. caligino-

sum Dahlst. vara den, som står den nu beskrifna närmast.

Men H. caliginosum skiljes lätt redan genom habituella egen-

domligheter, såsom gröfre, vanligen enbladig stjälk, bredare

blad, stora kalatier; vidare genom mer grundt och jämnt

tandade blad, större holkar samt mörkt stift. En nära släk-

ting är också den följande, H. scioides.

Rättvik: Blecket; Boda: Lenåsen, Silfverberget och Os-

mundsberget. Måttl. — talr. :

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 21

H. scioides K. Joh.

(H. sparsidens Dahlst. var. scioides K. Joh., Nya Archieracier etc. pag. 34.)

Denna form synes hafva rätt stor frekvens i Västman-

land och Dalarne. I det förra landskapet har jag sett den

utom på de i ofvan anförda arbete nämnda lokalerna äfven

vid Ljusnarsberg; och då den dessutom träffas här och där i

hela silurområdet vid Siljan, är troligt, att den förekommer

äfven 1 mellanliggande trakter. Någon närmare samhörighet

med H. sparsidens Dahlst. synes ej äga rum på annat sätt,

än att de utgöra två närbesläktade sidoställda former, den

ena mer Ord: den andra mer sydlig. Den nordligaste

lokal, där jag jakttagit H. sparsidens, är belägen i sydligaste

delen af Dalarne (Ludvika station).

Rättvik: Östbjörka; Boda: nedom kyrkan i ängarna,

Västanå, Lenåsen, Osmundsberget; Orsa: Åberga. Måttl. NG

H. steloides n.

Tal RIS:

Caulis varians (30—)35—50 cm., post florationem usque 65

cm. altus, perpendicularis strictus et robustus, obscure vires-

cens 1(—2)-folius, ima basi interdum paullum violascens; in-

ferne pilis albis longis sparsis — densiusculis pilosus, leviter

v. levissime stellatus, circa medium pilis mediocribus sat ob-

scuris sparsis — raris, glandulis brevibus raris — sparsis

ohsitus, densius stellatus, superne rare pilosus, sparsim —

densiuscule glandulosus, dense stellatus — + subtomentellus.

Folia rosularia vulgo 3—4, crassa et firma, sat parva et

breviter petiolata, obscure gramineo-viridia, subtus paullo

pallidiora; utrinque sat dense pilosa, in nervo. dorsali +

stellato et petiolo pilis densis longis albis crispulis lanuginosa,

in margine dense et sat longe ciliata; exteriora orbicularia —

+ late elliptica (rotundato-) obtusa, basi rotundata — sub-

truncata, marginibus sparsim denticulata, interdum prope ba-

sin dentibus paucis brevibus + arcuatis instructa; intermedia

elliptica — ovaliter v. ovate elliptica obtusa (raro obovate

elliptica), basi subtruncata — brevissime cuneata, marginibus

22 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

basalibus concavis integerrimis vel dentes (1—2) sat parvos

unguiculato-triangulares gerentibus, ceterum dentibus paucis

(3—4) brevissimis + arcuatis dentata vel tantum angulato-

denticulata, dentibus basalibus vulgo ob intermargines con-

cavos sat longos a ceteris sejunctis; interiora ovali-elliptica —

ovali-oblonga v. + anguste ovata obtusiuscula — breviter

acuta, dentibus paucis longe distantibus patentissimis mi-

nutis, intermarginibus fere rectis, angulatim dentata v. den-

ticulata, basi cuneata dente uno alterove sat longo curvato

alternatim instructa (v. oblique subhastata).

Folium caulinum breviter petiolatum + ovate lanceolatum

acutum — accuminatum, prorsus integerrimum vel circa me-

dium paucidenticulatum, basi + obliqua sepe subhastatum

v. semihastatum.

Anthela humilis et + contracta, vulgo pauciflora et sim-

plex v. subsimplex, ramis paucis approximatis crassis brevibus

valde curvatis acladium 2-—-10 mm. longum superantibus, vel

polycephala ramis numerosis approximatis, mediis longis api-

cem versus capitula pauca gerentibus, infimis rare distantibus

et strictioribus. Pedicelli robusti densiuscule, sub involucro

dense glandulosi, subtomentelli — cano-tomentosi.

Involucra robusta, 5,,—6,; mm. lata et (10—)11—12,5 mm.

longa (vulgo 6,5 Xx 11,5), post florationem usque 8 mm. lata,

atroviridia obscure canescentia, basi crassa subtruncata.

Squame exteriores latiusculze obtusza foccis in dorso ob-

scuro raris—sparsis, in marginibus sparsis v. densioribus ad-

sperse, glandulis crebris varize longitudinis obtecte, apice +

comatze; superiores sublanceolate (valde) obtuse — obtusius-

culze sat late (c:a 1,5 mm.), foccis in dorso solitariis — raris;

in marginibus raris — sparsis adspersee, apice comose2e, ce-

terum ut precedentes glandulis vestitee.

Calathium parvum 25—30 mm. latum, parum radians,

saturate luteum — subaureum. Ligule apice breviter ciliatee.

Stylus fuscohispidulus, vivus et siccus fuligineus.

Denna i åtskilliga hänseenden växlande form har likväl

flera goda habituella kännetecken särskildt hos bladen och

stjälken samt i vippans form. Bladen äro mörkt gröna, tjocka,

tämligen fasta, ovanligt tätt håriga samt i allmänhet små.

Formen är varierande. Största bredden förefinnes i allmänhet

kring midten; och de mellerstas typ kan uttryckas med ovalt

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 23

elliptisk; endast de inre hafva smalt äggrund eller nästan

äggrundt lansettlik form samt äro m. e. m. spetsiga. Tand-

ningen är mycket grund och gles. Karaktäristiska äro de

osymmetriskt ställda baständerna, som sitta något aflägsnade

från de öfriga, men likväl utgå från själfva skifvan, hvilken

har kort vigglik bas; dessa tänder hafva klolik form och be-

gränsas framtill af konkava mellankanter. Ofta har äfven

stjälkbladet en eller två dylika tänder och blir då spjutlikt

eller halft spjutlikt. Men ej sällan är sistnämnda blad all-

deles helbräddadt. Det är vidare vanligen äggrundt lansett-

likt och kort, men skarpt tillspetsadt.

Den uppräta, raka och grofva stjälken uppbär i toppen

en i allmänhet mycket kort vippa, hvars fåtaliga, tjocka,

starkt bågböjda, jämnhöga, mest enblomstriga grenar äro föga

utdragna, men likväl nå öfver det korta akladiet. Hos mer

sammansatta vippor är en eller annan af de mellersta grenarna

långt utdragen och uppbär 1 sin spets några få korgar, under

det att de nedersta grenarna någon gång kunna vara af-

lägsnade från den egentliga vippan.

Korgarna äro robusta, men mycket växlande i storlek,

beroende på stjälkens olika höjd och frodighet på olika stånd-

orter. Holkbasen är ganska tvär; färgen är grönaktigt svart-

grå 1 följd af tättsittande glandler och glest strödt ludd,

hvilket sistnämnda endast i de yttre fjällens kanter bildar

en m. e. m. sammanhängande ljus linie. Långfjällen hafva

bågböjda kanter och äro mycket trubbiga eller löpa hastigt

ihop i en aftrubbad spets.

De små mörkgula kalatierna äro knappast radierande.

Ligulerna kort och glest cilierade. Stiftet grönbrunt.

Med afseende på bladens utbildning kommer denna form

tämligen nära H. caliginosum Dahlst., men är skild genom

bladens större bredd vid midten samt den osymmetriska tand-

ningen vid basen. I vippan är likheten mindre, särskildt i

följd af fjällens korthet och trubbighet. Något större är lik-

"heten med H. limum K. Joh., hvilken åter kanske blott bör

betraktas som varietet af H. caliginosum. Emellertid kan

den nu beskrifna formen i följd af flera egendomligheter, så-

som den robusta oeh raka stjälken, de grofva blomställnings-

grenarna, de robusta, nedtill nästan tvärhuggna holkarna, de

vinkligt, men ytterst svagt tandade, vid basen osymmetriska

bladen, ej förenas med någon af de nämnda formerna.

24 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

H. canonigrum Dahlst. et K. Joh. är en analog form, väl

skild genom betydligt smalare holkfjäll och blad m. m.

Närmare besläktad är kanske H. incrassans Dahlst., från

hvilken den nu beskrifna skiljer sig hufvudrakligen genom

sina smalare och mer tillspetsade FONLEEblåd med vinklig

tandning, men nästan alltid saknande fria, på skaftet ned-

stigande tänder, smalare, nästan helbräddade stjälkblad, mer

grå holk samt mörkt stift. — Därjämte råder en icke så

liten likhet med H. diaphanoides Lbg bland Hieracia vulgata.

Boda: Tenåsen på ett par ställen tämligen spars., Silfver-

berget, talr.; Skattungbyn. :

H. osmundaceurn n.

MaA TENS

Caulis elatus, 40—75 cm. altus, gracilis, totus viridis

(ima basi raro purpurascente), infra medium (0—)1-folius,

prieterea supra medium folium bracteiforme + filiforme in-

terdum gerens, inferne sat breviter et sparsim pilosus, circa

medium glandulis raris et foccis sparsis obsitus, plerumque

omnino epilosus, superne magis magisque glandulosus, medio-

criter — densius stellatus, Pod

Folia rosularia pauca (2—4), plerumque 3, angusta, gra-

cillime et sat longe petiolata, saturate viridia sat obscura,

subtus parum dilutiora, in petiolis pilis densiusculis mollibus

et sat longis sublanuginosa, in pagina superiore sparsim et

breviter pilosa, subtus parum densius, in nervo mediano pilis

mollibus densis sat longis a in marginibus breviter

et crebre ciliata; cxteriora 1—2 ovato-elliptica — ovato-oblonga

v. elliptico-oblonga rotundato-obtusa, basi dentibus paucis

vulgo biconvexis + oblique cordata, ceterum haud profunde

mammato-dentata v. subintegerrima; intermedium ovate (v.

ovaliter) oblongum — subtriangulariter oblongum + obtusum,

ad basin + oblique truncatam dentibus paucis + arcuatis

v. mammillatis parvis (infimis duobus mediocribus elongate

mamillatis divaricatis) instructum, ceterum dentibus brevibus

latis paucidentatum v. denticulatum; intimum + anguste

ovato-oblongum (— ovato-lanceolatum) v. omnino oblongum

obtusiusculum (v. subacutum) ad basin truncatum — leviter

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD., III. N:O 7. 25

cuneatum, magis anguste et argute dentatum quam fol. in-

termedium. 7

Folium caulinum infra medium caulis insertum longe pe-

tiolatum + late ovato-lanceolatum, obtusiusculum — sub-

acutum, dentibus parvis vulgo + unguiculatis approximatis

presertim infra medium dentatum.

Anthela laxa paniculata, vulgo 3—5-cephala subsimplex,

raro polycephala et magis composita, ramis inferioribus +

distantibus, superioribus (interdum approximatis) longe su-

perantibus, subrectis patentibus subsimplicibus vel paniculas

laxas gerentibus. Rami sparsim — densiuscule glandulosi et

floccosi; pedicelli et acladium (10—)20—40 mm. longum

glandulis atroviridibus parvis iisdem mediocribus immixtis

densiusculis — densis obtecti, + dense foccosi, epilogi.

Involucra primaria mediocria (v. majuscula), 5,,—6,5 mm.

lata et 11—13 (vulgo 12—12,5) mm. longa, atroviridia, basi

+ late ovata. Squame exteriores sat longe sublaxe latius-

culzee obtusulae, in marginibus angustissime floccis limbatee; in-

termedice lanceolato-lineares sat late, in apicem obtusiusculum

+ albo-comatum attenuatree, in marginibus sparsim et fere in-

conspicue stellatee; intimee sordide viridi-marginate, in apicem

acutum comatum product:e; omnes glandulis nigris parvis et

mediocribus mixtis confertis vestitee.

Calathium c:a 35 mm. latum, saturate luteum + radians.

Ligule apice glabe. Stylus vivus et siccus fuscohispidulus,

sat obscurus.

Detta är en i ögonen fallande form, utmärkt genom sin

gröna färg, som, hvad stjälken beträffar, sträcker sig ända

ned till basen, vidare genom sin höga och spensliga växt,

hvarigenom den reser sig öfver ängarnas brokiga växttäcke

och vanligen ingår 1 högsta fältskiktet.

Till bladens allmänna utseende kan den jämföras med

H. Stenstroemii Dahlst., men afviker betydligt genom rosett-

bladens utdragna form och tvära ändar. Rosettbladen äro

nämligen i allmänhet taget aflånga, trubbiga med tvär eller

hjärtlik, något sned bas; de yttre äro proportionsvis ej myc-

ket bredare än de inre. Tandningen är trubbig, grund och

gles. De mellersta rosettbladen hafva upptill jämna kanter

med små uddlika tänder; omkring och nedom midten af bladet

äro tänderna korta, breda, bågformiga eller lågt vårtformiga,

26 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

de allra nedersta äro mer utdragna, någon gång svagt klo-

likt krökta, men i allmänhet starkt utspärrade eller svagt

bakåt riktade, hvarför bladbasen vanligen är tvär och stun-

dom något spjutlik.

Vippan är gles och i allmänhet fåblomstrig samt egen-

domlig genom sina tämligen raka, utstående, långt öfver-

skjutande grenar, hvilka mot spetsen bära en eller några få

långskaftade korgar, samt det rätt långa akladiet. Holkarna

påminna genom storlek och, fastän mindre, genom form om

H. persimile Dahlst. Liksom hos den sistnämnda äro nämligen

holkfjällens kanter tecknade med en afbruten fin strimma af

föga framträdande ludd, men hår saknas däremot alldeles,

och holkbeklädnaden utgöres i öfrigt af mycket täta, omväx-

lande korta och medellånga, svarta glandler; spetsen och dess

sidor äro dessutom ljusa af en rätt tydlig koma. Stiftet är

brungrönt, men 1 friskt tillstånd ej mycket mörkt.

Trots de ej luddfria holkarna kan man inrangera denna

form bland H. serratifrons Almqu. (coll.),!' bland hvars många

former den synes komma närmast H. Stenstroemii Dahlst.

Från sistnämnda form skiljes den emellertid utom genom

bladformen äfven genom lösare vippa, kortare holkar med

kortare glandler, fjällens tydligare luddrand m. m. Genom

samma kännetecken skiljes den också från den något liknande

H. subobscurans Dahlst2 Å andra sidan synas holkarna åt

H. osmundaceum anvisa en plats nära H. grandidens Dahlst.,

hvilket åter strider mot bladens form och grunda anda

Äfven H. paramaurum K. Joh. visar oaktadt sin afrundade

eller afsmalnande bladbas, spetsiga och med bleka, luddiga

kanter prydda holkfjäll samt gråaktiga korgskaft rätt stor

likhet med den nu beskrifna formen. Närmast bland om-

rådets former står utan tvifvel den äfvenledes nu beskrifna

H. argentimontanum, tillsammans med hvilken den växte.

Ännu närmare än sistnämnda form står utan tvifvel den

västmanländska H. nastophyllum K. Joh., hvilken endast i,

som det synes, jämförelsevis obetydliga detaljer afviker från

den nu beskrifna, såsom genom i kanten vågiga, långspetsade

med talrika och framåt riktade tänder försedda blad, hvilka

aldrig ha hjärtlik bas och hos hvilka undersidans färg starkt

bryter af mot öfversidans, vidare genom mörkare holkar med

g , H. ÖST Bidrag etc. II. p. 82.

> i Botan. Not. 1894 p. 41.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 2

tätare, längre, men spädare glandler samt genom frånvaron

af stjärnhår på holkfjällens öfre delar. Då jag af båda for-

merna sett ganska rikligt material, men inga mellanformer,

måste jag uppföra dem såsom själfständiga 1 förhållande till

hvarandra.

Boda: Västanå, Lenåsen, Silfverbergets sydöstra utsprång

(talr.), Osmundsberget (mängdv.).

H. glandulosissimum Dahlst.

Danst bidr. Ip. dk

Rättvik: Sjurbergs ängar. ”Talr.

H. Stenstroemii Dahlst.

Dahlst. Bidr. II. p. 86.

Boda: vid prästgården i en björkdunge, spars.

H. siljense K. Joh.

(H. lissodermum Dabhlst. var. siljense K. Joh., Nya Archieracier etc.

I pag: 14).

Sedan jag nu sett denna form på talrika lokaler, bland

andra äfven en backsluttning vid Smedjebacken i södra

Dalarne, och alltid funnit de i ofvan citerade arbete anförda

skiljaktigheter från H. lissodermum Dahlst. konstanta, finner

jag det riktigt att upptaga den förra formen under eget art-

namn. Då H. siljense förekommer på torrare eller varmare

ståndorter, blifva bladen mindre tydligt glaucescenta. I

skugga äro de nästan rent gräsgröna samt tunna, ehuru fort-

farande ganska fasta till konsistensen.

Rättvik: ängar vid Utby och Lerdal; Boda: Silfverberget

och Osmundsberget; Ore: Arfvet i en äng vid Oresjön. Måttl.

— talr.

H. subterscissum K. Joh.

K. Joh. Nya Archier. p. 30.

Rättvik: Blecket; Boda: Silfverberget. Spars.

28 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

H. mallopodum K. Joh.

K. Joh. Nya Archier p. 3/7.

Rättvik: TLerdals ängar; Boda: Silfverberget och Osmunds-

berget. Måttl. — talr.

H. melanolepis Almqu.

H. silvaticum L. subsp. 9 Almqu. Stud. p. XVIII. — Norrl. Bidr. p. 87.

H. pellucidum Lest. Dahlst. Bidr. II p. 80. |

Här ocb där i alla socknarna, äfven på Sollerö, men

nästan alltid sparsamt. Afven Dådran: Klöfvet (G. Hellsing).

2. Involucra marginibus squamarum superne cano-floccosis

+ varlegata.

H. euthysanum K. Joh.

K. Joh. Nya ÄArchier. p. 26.

Rättvik: Sjurbergs ängar, Born, Östbjörka; Boda: Västanå,

Lenåsen, Silfverberget (flerst.), Osmundsberget. Måttl. — talr.

H. paramaurum K. Joh.

K. Joh. Nya Archier. p. 31.

Boda: Lenåsen och Silfverberget. Spars.

H. tinceticuspis n.

Tafl. I. Fig. 2. ;

Caulis 35—60 cm. altus, crassiusculus + flexuosus vires-

cens, 0—2-folius, basi violaceus, inferne usque ad medium spar-

sim — parce pilosus, circa medium leviter stellatus et rare

glandulosus, superne glandulis minutis nigris sparsis — den-

siusculis obsitus, densius stellatus — leviter subtomentellus.

Folia rosularia plerumque 3—4, tenuia et sat firma, intense

gramineo-viridia v. lutescenti-viridia, subtus parum pallidiora,

interdum paullulum violasecentia; exteriora rotundato-ovata,

basi + cordata v. dentibus parvis basalibus inzeequalibus

distantibus oblique truncata; intermedia elliptiea — ovalia +

SYRE NE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 7. 29

obtusa, dentibus parvis obtusis + delteformibus patentibus

— divergentibus zequaliter paucidentata vel solum denticulata,

intermarginibus + continuis disjunctis; intima + anguste

ovalia — ovali-lanceolata + acuta (v. acuminata), basi cuneata,

dentibus minutis superne mucroniformibus patulis sequaliter

dentata — serrato-denticulata, intermarginibus parum con-

cavis — convexis et continuis sejunctis; omnia dense ciliata,

supra parce et breviter, subtus densiuscule et longius pilosa,

in nervo dorsali + foccosa et in petiolo gracili pilis albis

longis densis lanuginosa.

Folium caulinum (inferius) petiolatum anguste ovale —

ovato-lanceolatum breviter acuminatum, subintegerrimum v.

minute mucronato-denticulatum, supra subglabrum, ceterum

ut fol. rosul. vestitum; fol. caul. superius, si adest, lanceolatum

— lineare + bracteiforme.

Anthela ampla paniculata polycephala composita, ramis

superioribus approximatis sepe umbellatim congestis valde

arcuatis, 2equantibus v. paullum superantibus, inferioribus

longis patentibus minus curvatis, omnibus flexuosis sat dense

glandulosis et leviter subtomentellis, pedicellis obscuris sat

brevibus et acladio 5—25 mm. longo glandulis parvis nigris

v. atris densis obtectis + tomentellis.

Involuera mediocria sat crassa, c:a 12 mm. longa et 6—06,5

mm. lata (in plantis umbrosis sepe multo minora), subatra +

variegata, basi post Aorationem primum rotundato-ovata, deinde

valde incrassata et sat truncata.

Squame exteriores sat angustze, in apicem obtusiusculum

attenuate, in dorso atro dense glandulose, foccis anguste

marginate; superiores inzequilonge, intermediae subtriangulares

e basi lata sensim attenuat:e, superne + colorate in apicem

obtusiusculum purpureum — fuscum comosum subito contractee,

glandulis mediocribus nigris dense obtecte, foccis in dorso

raris, in marginibus + densis, lineam inferne angustam, api-

cem versus latam formantibus, + variegate; intima angus-

tiores + acute viridi-marginate parum glandulose sub apicem

+ coloratum et comosum + floccosee.

Calatlum leete luteum c:a 35 (—40) mm. latum. Ligule

apice glabre. Stylus vivus luteus v. paullulum livescens.

Denna synnerligen vackra form fägnar ögat redan genom

de omväxlande färger, som blad, blomställning och blommor

30 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

erbjuda. Bladens lifliga färg kontrasterar mot de af en blå-

svart färgnyans mörka holkarna och holkskaften; blomfärgen

är åter lifligt gul liksom stiften.

Bladen utmärka sig genom sin jämförelsevis stora bredd,

svaga tandning och sin uppåt och nedåt nästan likformigt

hopdragna skifva. Grundtypen är således elliptisk-oval; de

yttersta bladen äro som vanligt bredare och försedda med m.

e. m. hjärtlik eller +t. o. m. snedt spjutlik bas, de innersta

liksom stjälkbladet, då det sitter nedom stjälkens midt, ovala

— ovalt eller äggrundt lansettlika med helt kort spets. Tän-

derna äro hos de mellersta rosettbladen glest ställda, endast

några mm. långa, trubbigt deltaformiga eller likbent triangu :

lära, ofta starkt utåt riktade; hos det innersta rosettbladet

och stjälkbladet utgöras tänderna af framåtriktade små uddar.

I följd häraf blir bladets omkrets ovanligt jämn och regel-

bunden.

Vippan är kort, bred n. jämnhög samt m. e. m. mång-

blomstrig med tämligen långt akladium samt närmade och

bågböjda grenar, hvilkas öfre delar jämte korgskaften trots

den rikliga luddbeklädnaden äro svartaktiga af de täta och

små glandlerna. Holkarna äro också ganska mörka af samma

skäl, men brokiga i följd af tämligen breda luddränder i

fjällens kanter i synnerhet upp emot de småhåriga, utprägladt

purpurvioletta spetsarna.

Holken har bredt äggrund, efter blomningen ganska tvärt

afskuren bas. Långfjällen äro oliklånga, uppåt tämligen smala,

men trubbade eller tvärt triangelformigt tillspetsade.

Från alla mig bekanta silvaticum-former är denna väl

begränsad. Visserligen hafva såväl bladen genom sin svaga

tandning som holkarna viss likhet med H. obtusidens Dahlst.

exs. Från denna skiljes emellertid H. tincticuspis genom bla-

dens form och färg samt deras smalare tänder, genom bredare

och något kortare, af finare glandler klädda holkar, genom

uppåt smalare, i spetsen starkt violetta holkfjäll, som i kan-

terna äro täckta af finare och skenbart mer djupt sittande

ludd. I afseende på holkfjällens utseende liknar den nu be-

skrifna formen något H. paramawum K. Joh., men beklädna-

den är i alla afseenden finare, korgskaften mörkare, bladen

bredare och stiftet gult till skillnad från den sistnämnda.

Bland Hieracia vulgata finnes en med H. tincticuspis ana-

log form, nämligen H. diaphanum Fr. MHolkarnas byggnad,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. 1II. N:0O 7. 3l

fjällens mörka, 1 kanterna klart gröna färg, holkarnas och

skaftens tätt sittande, fina och mörka glandler, bladens grunda

tandning och intensivt gröna färg känneteckna dem båda.

Holkfjällens form hos den förra öfverensstämmer mest med

BP pseudodiaphanum Dahlst., men stiftets färg med hufvud-

formen.

Boda: här och där i löfängar på Lenåsen, Silfverberget

och vid Osmundsberget. Måttl. — tailr.

3. Involucra floccis + densis canescentia.

H. ptychophyllum Dahlst.

Dahlst. Några bidrag till kännedom om Skånes Hieraciumflora (Bot. Not.

1892). — Dahlst. Bidr. II p. 116.

Rättvik: Utby, Sjurberg och Östbjörka; Boda: Västanå,

Silfverberget och Osmundsberget. Spars. — måttl.

Afven i södra Dalarne vid Ludvika och Smedjebacken.

H. perlaxum n.

Tafl. III. Fig. 9.

Caulis gracilis 40—55 (—60) cm. altus + flexuosus, 1

(— 2)-folius, totus viridis v. ima basi inconspicue violaceus;

inferne sparsim pilosus et leviter stellatus, superne pilis brevi-

bus solitariis, glandulis sparsis floccisque sat densis obtectus.

Folia rosularia vulgo 3—4, breviter petiolata, gramineo-

viridia, subtus parum pallidiora, supra fere nitentia sed subru-

gosa, marginibus paullulum undulata; supra sparsim et breviter,

subtus mediocriter, in nervo dorsali + floccoso longe et dense

et molliter pilosa, in marginibus dense et sat breviter ciliata,

in petiolis pilis longis albis mollibus villosa; exteriora (+ late)

cordato-rotundata — cordato-elliptica, dentibus latis + arcuatis

paucidentata, dentibus basalibus sat magnis sepe subhastata;

intermedia late cordato-elliptica — + (ovate v.) ovaliter ellip-

tica, rotundato-obtusa, dentibus arcuatis—breviter mammatis

sat regulariter repando-dentata, in margine infimo + undata,

basi rotundata + cucullata; intimum ovali-ellipticum — ovale

v. ovatum, obtusiusculum, ut fol. precedentia fere dentatum,

basi cuneata, cum dentibus + alternis, in petiolum latiusculum

decurrente.

DO Ke JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Fol. caulinum breviter petiolatum + anguste ovatum v.

ovale, plerumque breviter acuminatum, regulariter denticula-

tum v. integerrimum v. interdum dentibus paucis alternis +

acutis patentibus prope basin instructum; subtus leviter stella-

tum, ceterum quam fol. basalia parcius pilosum. Fol. caulin.

superius, si adest, + lanceolatum, integerrimum v. minute

denticulatum.

Anthela laxissima + polycephala composita paniculata,

ramis superioribus (1—2) mediocribus + approximatis vulgo

1-cephalis, inferioribus longe distantibus acladium 0,;—2 cm.

longum valde superantibus vulgo 2—3-cephalis, ramo solitario

interdum ex axillo folii caulini exeunte. Rami et pedicelli .

subrecti patentes, + subtomentelli, glandulis sat parvis nigris

densiusculis, sub involucro densis, obtecti.

Involucrum primarium sat angustum, mediocre, c:a 6 mm.

latum et 12—13 mm. longum, obscure canescens vix varie-

gatum, post forationem anguste ovatum, basi attenuata in

petiolum paullulum decurrens.

Squame latiuscule, glandulis nigris medioeribus et parvis

mixtis dense obtectze, floccis sat magnis laxisque densiusculis,

in marginibus paullo densioribus, canescentes; exteriores obtu-

siuscul:e, intermedize obscurge et anguste viridi-marginatee;

interiores c:a 1,» mm. late lineari-lanceolate in apicem ob-

tusiusculum (— + acutum) comatum sensim attenuatee; intimee

late viridi-marginate v. tote virescentes acute (— subulatee),

leviter comatee.

Calatlhium luteum v. subaureum, 30—35 mm. latum, sat

rariflorum, vix horizontaliter expansum. Ligule angustee,

apice rare ciliate. Stylus obscurus, vivus et siccus fusco-

hispidulus.

Med afseende på bladens utbildning står denna form nära

H. informe Stenstr. Rosettbladen, såväl de yttre som de inre,

äro kortskaftade, jämförelsevis breda och hafva sin största

bredd nära midten. De äro sålunda typiskt bredt elliptiska

— ovala, trubbiga, de yttersta mer rundade samt vid basen

bredt hjärtlika, de innersta något smalare och försedda med

afsmalnande bas samt vanligen kort tillspetsade.

Bladtänderna äro i allmänhet vårtlika, mellankanterna

korkava, så att bladet blir regelbundet buktbräddadt. Blad-

kanten, som är något vågig mot basen, plägar särskildt ofvan-

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:07. 33

för och nedom det nedersta paret tänder vara inböjd, hvari-

genom bladbasen får ett egendomligt strutlikt utseende. På

innersta rosettbladets nedlöpande kanter finnes ofta en nästan

fristående tand, stundom två. Beklädnaden är måttligt tät.

Stjälkbladet är jämförelsevis kort skaftadt och till formen m.

e. m. smalt äggrundt eller ovalt, vanligen kort, men skarpt

spetsadt, vidare grundt småtandadt eller t. o. m. helbräddadt,

mer sällan vid basen utrustadt med några få spetsiga tänder.

Bladen hafva svagare tandning än H. informe.

Mycket karakteristisk är den lösa vippan. Akladiet är

kort, 0,,—2 cem.; en eller två af de närmaste grenarna pläga

vara blott obetydligt öfverskjutande samt 1-blomstriga, de

därpå följande (1—2) äro långt åtskilda, mycket förlängda

och i allmänhet 2—3-blommiga, slutligen utgår ofta nog en

gren från (det öfversta) stjälkbladets veck. Alla grenarna

äro tämligen raka och utstående som hos de äkta vulgatum-

formerna. Blomningen synes försiggå successivt, så att ej

många korgar samtidigt äro utslagna 1 samma vippa, i alla

händelser ej på ungefär samma höjd som t. ex. hos H. informe.

Holkarna äro tämligen smala och glesblommiga med efter

afblomstringen smalt äggrund bas. Beklädnaden utgöres af

täta glandler och tämligen tät ludd. Deras färg är på af-

stånd mörkt gråaktig, något litet brokig, därigenom att de

inre fjällens kanter dels själfva äro något ljusare än holken

1 öfrigt, dels klädas af något tätare hudd än deras ryggar.

Långfjällen äro jämnbredt lansejnlika, tämligen långsamt af-

smalnande till en finhårig, icke hvass spets; de innersta äro

spetsiga eller sylspetsade.

Ligulerna äro smala och jämförelsevis glesa, de yttre

äro sällan fullt utspärrade; alla äro glest Giliorade Stiftet

mörkt.

Hvad släktskapen beträffar, har det vegetativa systemet

någon likhet med H. informe, men detta är också allt. Info-

rescensen visar däremot mycken öfverensstämmelse med H.

cinerellum Almqu., hvaremot de vegetativa delarna hos dessa

äro nästan så olika som möjligt hos två silvaticum-former.

Smärre analogier hos bladen råda vidare mellan den nu be-

skrifna formen och H. daniciforme K. Joh. Från H. erysi-

bodes Dahlst. är den lätt skild genom de trubbtandade, korta

bladen, genom mindre luddig inflorescens, glandelhåriga korg-

skaft m. m. Närmaste släktingen är nog H. obtusidens Dalhst.

34 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

exs., af hvilken den möjligen kunde anses vara en varietet,

men från hvilken den konstant afviker genom mycket lös

vippa med långa, raka grenar, genom på holkarna mer lik-

formigt fördeladt ludd och något kortare glandler, vidare

genom kortare rosettblad med egendomligt utbildad strutlik

bas och särskildt hos de inre bladen kort nedlöpande skifva,

som vid basen bär några få, trubbiga, i följd af den smala

basen starkt närmade tänder.

Boda s:n, mängdvis i en skuggig, med björk beväxt lund

vid prästgården och sparsamt på Silfverberget; Skattunge s:n,

Skattungbyn, talrikt på ängsbackar; Orsa sn, i en löfäng

vid Viborgs by, mer sparsamt.

H. gripharium n.

ARE Ra ls MH Ad NaN

Caulis (35 —) 40—70 em. altus mediocris — crassiusculus

+ flexuosus, 1—-2-folius, virescens ima basi + violascens,inferne

sparsim — densiuscule longipilosus leviter stellatus, cirea -

medium paullo magis stellatus pilis brevioribus raris —

sparsis glandulisque solitariis (v. nullis) obsitus, superne den- k

sius stellatus, fere epilosus, glandulis parvis nigris sparsis

(v. densioribus) obtectus.

Folia rosularia sat longe et anguste petiolata, firmula,

haud nitentia, venis sat conspicuis notata, saturate gramineo-

viridia, subtus pallidiora interdum paullulum purpurascentia;

supra sparsim et breviter, subtus densius et longius pilosa, in |

nervo dorsali + stellato et petiolis pilis longis albis erispulis

densis villosa, in marginibus dense ciliata; exteriora + ovate

elliptica rotundato-obtusa, denticulis paucis sursum vergenti-

bus, intermarginibus rectis + angulatim denticulata; inter-

media elliptice — ovate oblonga obtusa — obtusiuscula, basi

breviter cuneata — subtruncata, dentibus sat brevibus mam-

mato-delt:eformibus patentissimis paucidentata,intermarginibus

fere rectis; interiora anguste oblonga — + ovate lanceolata

in apicem obtusiusculum (v. etiam acutum) sensim attenuata,

basi + oblique truncata — rotundata, dentibus basalibus

duobus vulgo longis et + falcatis, ceterum fere ut fol. inter-

media paucidentata.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 35

Folia caulina supra subglabra, subtus leviter stellata,

ceterum ut folia rosularia vestita; inferius sat magnum +

elongate ovato-lanceolatum in acumen vulgo longum et acu-

tissimum protractum, basi obliqua cuneata — subtruncata

dentibus paucis distantibus angustis seepe longis et subulatis

fere divaricatis paucidentatum, ceterum integerrimum ; superius

(si adest) + lineare + bracteiforme.

Anthela paniculata vulgo polycephala, sat angusta, sed

ramis et pedicellis longis acladium 2—4 cm. longum superan-

tibus laxa, ramis superioribus patentibus basi curvatis approxi-

matis interdum irregulariter umbellata; rami sparsim -— den-

siuscule glandulosi, densius stellati, pedicelli cum acladio

glandulis nigris medioeribus — longis +-:densis obtecti, +

subtomentelli.

Involucra e virescente canonigra paullulum variegata, sat

angusta et elongata (5—6 mm. lata et 12,;—13,> mm. longa),

trunco ovato.

Squame exteriores sublineares obtusule — acute, supe-

riores inequilonge triangulari-lineares in apicem longum et

angustum + acutum protracte, interiores subulate; omnes

glandulis longis nigris crebris obtectre, apice comosee; exterio-

res sparsim -— densiuscule stellat:e, in marginibus usque

canotomentosee; superiores in dorso obscuro + stellate, mar-

gines versus vitta floccorum densorum lata + conspicua

canescentes (vel albidee). j

Calathium luteum 35—40 mm. latum radians. Ligule

apice glabre. Stylus vivus luteus.

Bladen hos denna' form äro m. e. m. mörkt gräsgröna och

hafva på öfversidan ovanligt starkt markerade nerver. Rosett-

bladen påminna genom sin långsträckta form om H. gilvocam-

ceps K. Joh.,, men afvika betydligt genom de hos de inre

bladen ofta förekommande långa, smala, något framåt krökta

haständerna, samt därigenom att de öfriga bladtänderna äro

mer likformiga, vårtlikt deltaformiga samt långt åtskilda af

nästan raka mellankanter. Det nedre och vanligen enda

stjälkbladet är ungefär äggrundt lansettlikt med långt ut-

dragen smal spets; vid basen är det försedt med några få

hvassa, stundom långt sylspetsade tänder.

Vippan är rätt smal och afviker från den hos H. gilvo-

camceps genom sina långa, endast måttligt utstående grenar

326 «K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

och korgskaft. Holkarna äro gråsvarta med obetydlig anstryk-

ning af grönt samt svagt brokiga af det i holkfjällens, sär-

skildt långfjällens, kanter till ett gråaktigt, bredt, men ej:

skarpt markeradt band hopade luddet, medan ryggarna bära

strödda eller föga tätare stjärnhår. Beklädnaden i öfrigt

utgöres af långa, svarta, något spensliga, tätt hopade glandel-

hår. Långfjällen äro medelbreda, långsamt afsmalnande till

en smal, men ej, utom hos de sylspetsade inre fjällen, syn-

nerligen hvass spets.

Kalatierna äro vida och radierande, till färgen obetydligt

ljusare: än hos H. gilvocaniceps. Stiften äro i lefvande till-

stånd gula.

Bland mellersta Sveriges Hieraciumformer står H. laceri-

folium Almqu. sannolikt tämligen nära den nu beskrifna;

men den förra är habituellt lätt att skilja genom de mycket

ljusare bladen och holkarna, förutom genom de flikiga bladen,

mindre smala holkfjäll, kortare glandler m. m.

H. morulum Dahlst. har ofta samma bladform och tand-

ning, men alldeles olika holkar, medan förhållandet hos H.

obtextum Norrl. snarare är det motsatta.

Inom området förekomma flera former, som hafva unge-

fär samma holkbeklädnad som den nu beskrifna, såsom H.

perlaxum och H. cinerellum Almqu., men ingen af dem har

samma bladform.

Rättvik: Lerdals ängar på fuktig m. e. m. mosstäckt mark.

Måttl.

H. gilvocaniceps K. Joh.

K. Joh. Nya Archier. p. 21.

Rättvik: flerstädes i ängar vid Lerdal, Sjurberg och Vikar-

byn, äfvensom Östbjörka; Boda: Västanå, Lenåsen, Silfver-

berget, Osmundsberget; Skattungbyn; Orsa: Stenbergsbyn och

Viborgs by. Måttl. — mängdv.

var. mundulifoliwum n. var.

A forma primaria foliis latioribus, involucri squamis

paullo parcius stellatis, calathio minore (c:a 20 mm. lato)

differt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 37

Fill bladformen liknar denna varietet rätt mycket H.

mundulum Dahlst.. ehuru bladskaftet sällan uppbär fria blad-

"tänder och baständerna äro något mer närmade till hvarandra;

vidare är bladens hårbeklädnad tätare. Holkens och vippans

form öfverensstämmer ganska väl med H. gilvocamiceps.

Rättvik: Vikarbyn på sluttande ängsmark vid vägen till

Sjurberg. Måttl.

H. integratum Dahlst.

H. silvaticum L. subsp. 8, Almqu. Stud. p. XVII p. p. — H. integratum

Dahlst. in Stenstr. Värml. Archier. p. 21. — Dabhlst. Bidr. II p. 118.

Rättvik: Terdals ängar; Boda: 1 dalen nära Styggforsen.

Spars.

H. integratifrons K. Joh.

K. Joh. Nya Archier. p. 24.

Rättvik: Terdals ängar; Boda: TLenåsen och Silfverberget.

Spars. — måttl.

H. tanyglochin n.

Tafl. I. Fig 4.

Caulis 30—60 cm. altus, vulgo sat crassus + flexuosus,

virescens, 1-folius, inferne sparsim pilosus et brevissime stella-

tus, superne rare — sparsim et minute glandulosus, densius

stellatus — leviter subtomentellus.

Folia rosularia sat magna, florendi tempore 3—4, crassius-

cula et firmula, lete viridia paullulum glaucescentia, subtus

pallidiora, supra sparsim v. densius brevipilosa, subtus den-

siuscule et longius pilosa, in margine dense et sat longe ciliata,

in nervo dorsali + stellato et in petiolo lato pilis densis

albis longis lanuginosa; exteriora late elliptica v. late ovata

rotundato-obtusa, basi brevissime cuneata v. rotundata, mar-

ginibus basalibus + duplocurvatis in petiolum decurrentibus,

dentibus arcuatis — mammatis brevibus + repanda; inter-

media elliptica — ovaliter (v. ovate) oblonga (v. interdum

obovata) obtusa — obtusiuscula, dentibus obtusis + deltce-

38 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

formibus antrorsum vergentibus fere ad apicem subrare serrato-

dentata, basi plane cuneata integerrima in petiolum late ala-

tum utringue 2qualiter decurrente; intima anguste ovata —

ovato-oblonga, breviter acuminata, paullo argutius serrato-

dentata, ceterum precedentibus similia.

Folium caulinum breviter petiolatum, vulgo ovato-lanceo-

latum in acumen angustum cito attenuatum, argute pauci-

dentatum, interdum supra basin cuneatam laciniis duobus

angustis et longis antrorsum vergentibus instructum; supra

rare pilosum, subtus + stellatum, ceterum ut folia rosularia

vestitum.

Anthela + laxa paniculata subsimplex, ramis distantibus sat

rectis patentibus acladium 1—3 cm. longum + superantibus,

vel composita ramis superioribus approximatis et curvatis,

ramo solitario distante ex axillo folii caulini orto szepe aucta.

Pedicelli + subtomentelli et sparsim — densiuscule glandu-

losi, sub anthela tomentosi et dense glandulosi.

Involucra elongata, c:a 6 mm. lata et 13—14 mm. longa,

obscure cano-viridia v. fere cano-nigra, basi ovata, glan-

dulis mediocribus et longis immixtis dense v. crebre glandu-

losa, inferiore parte foccis densiusculis — sparsis obsita,

ceterum in dorso squamarum superiorum sparsim, in margini-

bus sat dense stellata.

Squame exteriores tote obscure a basi lata sensim atte-

nuate + acutiuscule; intermedixe triangulari-lineares, in acu-

men longum subulatum sensim attenuate; interiores dorso

obscuree, late virescenti-marginatee, eximie subulate.

Calathium parvum c:a 30 mm. latum, luteum. Ligule

apice glabre. Stylus fuscohispidulus fuligineus.

Ehuru i allmänhet hos Htieracia silvatica en viss korre-

lation synes äga rum mellan färg och hårighet, så att de

rikligast hårbeklädda bladen i allmänhet äro mörkt gräs-

gröna eller också gulaktigt gröna, är förhållandet hos denna

form annorlunda. Bladen hafva trots sin lifligt gröna och

något glaucescenta färg rätt tät, ehuru ej, utom på medel-

nerven, lång hårighet. Habituellt äro bladen igenkännliga

på de breda bladskaften, på hvilka skifvans typiskt bredt

vigglika bas löper ned med helbräddade kanter, vidare genom

glesa, framåtriktade trubbiga, men eljest sågtandlika, nära till

bladspetsen gående tänder. Af rosettbladen är endast det

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 7. 39

innersta kort tillspetsadt. Grundformen för de mellersta bla-

den är ungefär elliptisk — ovalt aflång; de innersta äro något

smalare och hafva stundom mer äggrundt aflång form. Stjälk-

bladet är kort vingskaftadt af den nedlöpande skifvan, till

omkretsen vanligen äggrundt lansettlikt, glest och skarpt

tandadt med framåtriktade tänder; närmast ofvan den vigg-

lika basen sitta ofta ett par långt utdragna, sylspetsade

tänder.

Vippan synes vara svagt subccesiumartadt utvecklad.

De mörkt grågröna holkarna äro långa, hafva äggrund

bas och mycket långa och spetsiga fjäll. Äfven de yttre

fjällen äro längre än vanligt och småningom afsmalnande till

en mer eller mindre tydlig spets. De öfriga fjällen äro långt

spetsade, de inre hvasst sylspetsade. De inre fjällen hafva mörk

rygg och breda, ljusgröna kanter, nästan som hos H. oxylepium

Dahlst. Beklädnaden utgöres af ganska täta glandler af väx-

lande längd samt på holkbasen af strödda eller något tätare

stjärnhår och på långfjällen af strödda, mot kanterna tätare,

till en m. e. m. tydlig ljusare rand sammanflytande stjärn-

hår; spetsarna äro svagt småhåriga. Genom allt detta få

holkarna någon likhet med dem hos H. urolepium Dahlst exs.,

hvilken dock äfven har enstaka hår inblandade bland holkarnas

glandler.

De små kalatierna blifva sällan fullt utbredda, och ligu-

lerna hafva någon benägenhet att förbli rännformiga.

Med H. lepistoides K. Joh. har denna form flera likheter,

såsom bladens lifligt gröna färg, de smala långt utdragna

holkfjällen m. m., men skiljaktigheterna äro alltför stora,

för att man skulle kunna förena båda formerna. Den nu be-

skrifna formen har sålunda mer håriga blad, med mer af-

smalnande vigglik bas, mer framåtriktade och gröfre tänder,

glesare, mer fåblomstrig vippa med rakare skaft, längre akla-

dium, större holkar, vid basen bredare, uppåt mer sylspetsade

fjäll, hvilka hafva mer ludd vid basen, men mycket mindre

tydlig luddrand på öfre delen, samt också 1 motsats mot H.

lepistoides grönbrunt stift. Trots allt detta existerar en icke

obetydlig frändskap mellan de nämnda formerna.

Skattunge annexförsamling: 1 ängar ofvanför kyrkan.

Måttl.

40 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

H. cinerellum Almqu. n.

(Dahlst., Hier. exsicc. Fasc. II n:o 31 et Herb. Hier. Scand. Cent. XI n:is

Caulis (25 —) 40—55 cm. altus vulgo crassiusculus fAexuo-

sus, viridis, ima basi + violascens, sepius superiore parte v.

interdum usque a basi ramosus, 0 —1-folius; inferne densiuscule

(v. sparsim) longipilosus, leviter stellatus, circa medium den-

sius stellatus, sparsim — rare pilosus, sub anthela glandulis

brevibus nigris vulgo sparsis pilisque solitariis — raris ob-

situs, SE stellatus — leviter subtomentellus.

Folia rosularia 4—5 sat crassa saturate gramineo-viridia,

subtus multo pallidiora raro violascentia, supra sparsim (—

densiuscule) brevipilosa, subtus densius et longius pilosa et

levissime stellata, in nervo dorsali vulgo sat dense stellato,

pilis longis villosa, in petiolo dense et longissime lanuginosa,

marginibus longe et dense ciliata; exteriora rotundato-elliptica

— + late ovata obtusa, denticulis + distantibus patentibus

intermarginibus fere rectis acclivibus denticulata; intermedia

+ late ovali-elliptica — ovata usque late lanceolata, in apicem

obtusiusceulum — acutum brevem cito contracta, basi spe

obliqua rotundata — subtruncata, in margine dentibus +

mammate delteformibus (mucrone nonnumquam + divergente),

intermarginibus brevibus vulgo acclivibus, fere ad apicem den-

tata; interiora anguste ovata — ovato-lanceolata in acumen ar-

gutum attenuata, basi truncata — cuneata, dentibus rectis

angustioribus acutis (— subulatis) antrorsum magis vergentibus

dentata, dentibus basalibus interdum valde elongatis.

Folium caulinum, si infra medium caulis affixum, + amn-

guste lanceolatum basi anguste cuneata, in acumen longum

— longissimum acutissimum sensim protractum, dentibus paucis

acutis — subulatis rectis + patentibus dentatum v. pinnati-

fidum; si superius insertum, lineari-lanceolatum — lineare

acutissimum dentibus paucis subulatis instructum vel omnino

filiforme fere integerrimum.

Anthela paniculata plerumque composita valde laxa et

Te ramis distantibus longis — longissimis, acladium 1—5

— 7) em. longum den V. Pell superantibus, valde

LR rectis v. paullulum arcuatis, ramo ex axillo fol.

caulini Vv. interdum e basi caulis orto aucta v. nonnumquam

simplicior subfurcata. Rami et pedicelli + subtomentelli,

0 Rd a SRA RR RA nn

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 41

glandulis sat brevibus nigris sparsis — densiusculis obtecti,

sub anthela canotomentosi et + dense glandulosi.

Involucra obscure canoviridia brevia sat crassa, basi lata

post forationem infra rotundato-truncata.

Squame exteriores anguste sublineares obtusulze dense

— crebre et longe glandulose, foccis laxis densis canescentes;

superiores sublanceolatee, obtusre (intimis acutiusculis exceptis),

glandulis varie longitudinis v. mediocribus densis, fHoccis

sparsis margines versus + densis obtecte, superiore parte

sordide virescentes, apice + comatee.

Calathium luteum parvum c:a 30 mm. latum vix radians.

Ligule apice glabre. Stylus fusco-hispidulus, vivus et siccus

obscurus.

H. cinerellum utgör en i många hänseenden ganska ut-

präglad form. Karakteristiska äro rosettbladen genom sina

deltaformiga med lång udd försedda och därigenom skenbart

spetsiga tänder, som nästan likformiga nå till närheten af

bladets spets och som äro skilda af korta, vanligen raka och

uppstigande mellankanter; vidare genom den af raka kanter

bildade hvassa spetsen, som hos stjälkbladet är exceptionellt

långt utdragen, men äfven hos de inre rosettbladen kan vara

ganska markerad. Bladen hafva genom sin stela tandning

någon likhet med dem hos H. oxylepium Dahlst.

Vippan är i allmänhet mycket vid och lös, ofta sträckande

sig ned till stjälkens midt eller ökad med en från basen ut-

gående gren. Grenarna äro nästan raka men mycket ut-

stående samt så långa och väl åtskilda, att vippan nästan

synes upprepadt gaffelgrenig.

De grågröna holkarna äro korta och tjocka, med ganska

tvär bas; de äro klädda af täta glandler och vid basen af

tätt, tämligen jämnt fördeladt löst ludd, upptill mot lång-

fjällens trubbiga och småhåriga spetsar af strödda stjärnhår

(i kanterna något tätare). De minst stjärnhåriga holkarna få

genom fjällens form och indumentets fördelning rätt stor lik-

het med motsvarande delar hos H. mallopodum K. Joh., som

äfven i andra afseenden närmar sig denna form.

En närbesläktad silvaticumform är äfven H. obtextum

Dahlst., skild genom ännu mer grå holkar och mindre yfvig

vippa m. m.

492 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Rättvik: Östbjörka; Boda: Lenåsen, Silfverberget och Os-

mundsberget; Skattungbyn; Orsa: Fryksås. Spars. — talr.

Utom området är denna form enligt Dahlstedt anträffad vid

Söderhamn (A. Magnusson), 1 Härjedalen i Linsälls sm (S. J.

Enander), i Norge på Trondfjället (E. Nyman).

H. carcarophyllum n.

Tafl. III. Fig. 8.

Caulis elatus rectus sat gracilis et compressibilis, 40—75

cm. altus, 1(—2)-folius, leete virens; inferne parum violascens

dense albo-pilosus et sparsim flocciferus, medio et superne

floccis sat densis, glandulis parvis sparsis — densiusculis pi-

lisque brevibus raris obsitus.

Folia rosularia vulgo 3—4, parva vel mediocria, inter-

dum undulata — plicata, sat mollia, viridia, subtus paullo

dilutiora subprasinescentia interdum reticulatim violaceo-

maculata, supra pilis brevibus sparsis — densiusculis adspersa,

subtus paullo longius pilosa, in marginibus pilis mediocribus

dense ciliata, in petiolis elongatis et nervo mediano dorsali

pilis longis crispulis niveis densissimis floccisque + densis al-

bescenti-villosa; exteriora ovato-oblonga (v. oblonga) obtusa,

basi truncata v. subceordata, dentibus mammatis plerumque

paullum curvatis crebre dentata; intermedia elongate ovato-

oblonga v. triangulari-oblonga obtusiuscula, dentibus nume-

rosis (6—10) mediocribus v. sat magnis mammillate deltze-

formibus — subunguiculatis, intermarginibus nullis v. brevis-

simis sejunctis, denticulisque acutis interpositis creberrime et

+ undulatim dentata,basi truncata v. dentibus duobus elon-

gatis + deorsum vergentibus cordata; intimum angustius,

usque ovato-lanceolatum, subacutum, basi truncato-ovata, den-

tibus magis angustis et acutis crebre serrato-dentatum, dente

uno alterove parvo in petiolum longum gracilemque interdum

decurrente.

Folium caulinum (inferius) anguste ovatum — + lanceo-

latum, acutum, acute et crebre serrato-dentatum, interdum

infra medium dentibus subulatis creberrime inciso-dentatum,

in petiolo elongato eximie albo-lanuginosum; superius (si adest)

subsessile lanceolatum, parvum et + bracteiforme.

MER OS SA San

ASEA

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 43

Anthela vulgo oligo-(3—9)-cephala, humilis, parum com-

posita, bene umbellata vel ramo solitario distante aucta, in-

terdum magis dissoluta et irregularis, ramis gracilibus apice

vulgo 1—2-cephalis denique patentissimis et valde arcuatis

acladium 1—3 cm. longum superantibus. Pedicelli et rami

glandulis parvis obscuris densis obtecti, albo-tomentosi.

Involucra (primaria) mediocria, 5—6 mm. lata et 10,;—11,5

(—12) mm. longa, basi ovata, glandulis parvis iisdem medio-

eribus immixtis nigris (v. capitulis subceerinis) densis obtecta,

foccis magnis et laxis subequaliter distributis sat densis

canescentia.

Squame omnes angustee fere lineares; exteriores sublineares

obtusiusculze obscure, apice comatre; intermedice triangulari-

lineares, prope basin c:a 1 mm. late, in acumen angustum

acutum equaliter attenuate, apicem versus + comose; Iin-

teriores + ingquilonge, auguste lineares in apicem subulatum

parum comatum sensim angustate, in marginibus paullum

dilutee.

Calathiwum luteum, radians, c:a 35 mm latum. Ligule

apice breviter ciliate. Stylus fuscohispidulus, vivus sub-

lutescens, siccus obscurior.

Rosettbladen hos denna form likna den långsträckta typ,

som förekommer hos H. torticeps Dahlst., grandidens Dahlst.

m. 1. Grundformen kan sägas vara den äggrundt aflånga

med tvär eller i följd af de två snedt nedåt riktade bågfor-

miga basaltänderna hjärtlik bas; de mellersta bladen äro

stundom triangulärt aflånga, det innersta däremot ofta ägg-

rundt lansettlikt med afrundad bas; de yttersta äro trubbiga,

de mellersta på sin höjd kort tillspetsade, endast det innersta

spetsigt. Dimensionerna på mellersta rotbladen hos normala

individ voro t. ex. hos ett 7 x 3 cm. och hos ett annat 9 x 3,5

cm. Bladskaften äro smala och utdragna, ungefär af skifvans

längd; på de innersta finnas stundom enstaka små fristående

tänder. ”Tandningen är jämn och mycket tät, i det att ända

till 10 tänder af normal storlek (förutom smärre uddar) äro

utbildade på hvar sida. Tänderna äro i allmänhet medellånga

och trubbiga (vårtlika), svagt framåt riktade och stundom

något krökta, så att de kunna bilda öfvergång till den kort

skärformiga typen; hos de innersta rosettbladen äro tänderna

mer spetsiga, utdragna och framåt riktade. Den korta mellan-

44 E. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

kanten och ofta äfven tändernas bakre kant uppbära små

framåt riktade uddar och bitänder. De nedre tänderna stöta

ofta intill hvarandra utan särskilda mellankanter. Bekläd-

naden är mjuk och tämligen tät; särskildt äro bladkanterna

tätt cilierade; skaften och ryggnerven äro hvita af täta,

krusiga hår och m. e. m. tätt ludd.

Det på stjälkens nedre hälft sittande bladet är äggrundt

lansettlikt eller t. o. m. äggrundt, spetsigt och tätt hvass-

tandadt; karakteristiskt är det 1—3 cm. långa tätt hvit-

ulliga skaftet.

Stjälkens nedre del är rikt ljushårig, men den öfre nästan

uteslutande klädd af ludd och strödda små glandler. ;

Vippan är kort och i allmänhet focklik och fåblomstrig.

Från basen af det 1—53 cm. långa akladiet utgå några få

starkt utspärrade och bågböjda 1—3-blomstriga, slutligen

högt öfverskjutande grenar. Mindre ofta förekommer några

cm. längre ned på stjälken en enstaka gren. Holkskaften äro

grå af ludd trots de tätt sittande mörka, korta glandlerna.

Holkarna äro tämligen små eller medelstora, till färgen mörkt

gråaktiga, klädda af täta, medelstora samt inblandade kortare

glandler, äfvensom tämligen täta, grofva, skenbart löst sittande

stjärnhår, hvilka äro någorlunda jämnt fördelade, ehuru blott

strödda på de inre fjällens öfre del och på basalfjällens ryggar.

Alla fjällen äro smala, största bredden omkring 1 mm. De

mellersta äro jämnbredt triangulära, jämnt utdragna i en

smal, om också ej så lång spets; de innersta oliklånga, för-

längda till en ännu smalare syllik spets.

Ligulerna äro radierande och tydligt, ehuru kort cilie-

rade. Stiftet i lefvande tillstånd nästan gult, blir vid tork-

ning livescent eller något brunaktigt.

Från den ofvannämnda H. grandidens skiljes den nu be-

skrifna formen utan svårighet på de grå och något längre

holkarna, mer spetsiga holkfjäll, som tydligt öfverskjuta de

outslagna blommorna, mer ludd och mindre tät glamndel-

beklädnad på holkar och skaft, vanligen kortare akladium,

ljusare blad med mer jämn tandning och symmetrisk bas.

Större är likheten med H. torticeps, från hvilken den afviker

genom något bredare blad med mer bred och hos de yttre

och mellersta mer hjärtlik bas, framför allt genom bredare,

trubbigare, tätare bladtänder, som i synnerhet hos frodiga

individ bära talrika bitänder; vidare genom bredare holkar,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 45

men. smalare fjäll, hvilka sistnämnda nästan från basen äro

jämnt afsmalnande till en rak och smal spets, medan de' hos

H. torticeps äro lansettlikt jämnbreda och föga afsmalna uppåt.

Äfven beklädnaden erbjuder olikheter. Den här beskrifna

formen har luddet nästan likformigt utbredt på holkfjällen

—————

och saknar den hos H. torticeps tydliga ljusa randen.

Boda socken, norra delen af Lenåsens västra sluttning,

mängdvis i en löfäng, äfvensom på tufvor på stenig, något

försumpad mark i närheten.

b. Involucra + dense glandulosa, rare—sparsim (v. den-

siuscule) pilosa.

1. Involucra rare — sparsim stellata.

H. juncinescens n.

Tal. V. Fig, 16;

Caulis sat elatus, vulgo 50—065 cm. altus, gracilis et

tenax, 1(-—2)-folius, viridis, ima basi séepe violascens, inferne

sparsim pilosus, circa medium leviter stellatus, pilis sparsis

— raris glandulisque solitariis — raris obsitus, superne den-

slus stellatus, glandulis minutis raris — sparsis obsitus, fere

epilosus.

Folia rosularia vulgo 3—4, tenuia firmula, + dilute gra-

mineo — lutescenti-viridia, subtus paullo pallidiora, interdum

in pagina inferiore paullulum violascentia; supra fere glabra

sed haud nitida, subtus sparsim pilosa, in nervo dorsali le-

viter stellato et in petiolo pilis longis albis densiusculis —

densis pilosa v. sublanuginosa, in marginibus mediocriter ci-

liata; exteriora rotundato-ovata — + late elliptica (v. obovate

elliptica) minute et rare denticulata; intermedia ovate ellip-

tica — ovato-oblonga + obtusa, basi vulgo asymmetrice

truncata — brevissime cuneata, dentibus distantibus parvis

obtusis, intermarginibus longis paullum conecavis — sat rec-

tis et acclivibus, paucidentata, ad basin dentibus duobus lon-

gioribus + faleatis patentissimis instructa, in ipsa basi cune-

atim decurrente sepe dentem sat parvum angustum solita-

rium fere liberum gerentia; interiora + anguste ovata —

ovato-oblonga obtusa v. obtusiuscula, basi sweplius cuneata,

46 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

dentibus distantibus parvis minus obtusis, inferioribus inter-

dum + unguiculatis instructa, ceterum ut folia intermedia

dentata.

Folium caulinum petiolatum, anguste ovatum — ovato-

lanceolatum, in apicem obtusulum protractum v. + acutum

basi breviter cuneata integerrima vel dente uno alterove in-

structa in petiolum breviter decurrens, ceterum dentibus paucis

+ angustis et pro maxima parte acutis sursum vergentibus

parvis vel mediocribus dentatum.

Anthela ampla polycephala composita, ramis sat longis

gracilibus acladium vulgo 1—2 cm. longum superantibus, su-

perioribus 2—53 + approximatis (usque umbellatim congestis):

patentibus demum arcuatis, inferioribus 1—2 vulgo longe re-

motis elongatis et strictis. Pedicelli cum acladio graciles +

subtomentelli, glandulis parvis densis, sub anthela crebris,

nigrescentes, vulgo omnino epilosi.

Involuera parva nigroviridia, vulgo 4,,—5,> mm. lata et

c:a 10—11 mm. longa, basi subtruncata.

Squamce anguste, exteriores sublineares + acutiusculie

apice leviter comatsee, intermedie et interiores lanceolato-

lineares ad basin 1—1,2 mm. latie, superne multum angustatze,

apice ipso fusco-viridi leviter comoso obtusiusculee v. brevis-

sime cuneate, intimee pauce subulate; omnes foccis minutis

solitariis — raris (in marginibus squamarum exteriorum

sparsis) adspersa, ceterum glandulis parvis nigris densis v.

inferne crebris pilisque brevibus — mediocribus obscuris so-

litariis — raris (presertim in involucro primario evolutis)

obtectze.

Calathium luteum c:a 35 mm. latum. Ligule apice

glabre. Stylus paullulum fuscohispidulus, vivus (+ sordide)

luteus — livescentulus.

Vid första påseendet förefaller det, som om denna form

ännu ej fått sina karaktärer fixerade. Bladens och vippans

växlande former samt de på holken sparsamt förekommande

mörka, nästan glandellika håren, hvilka på flera holkar all-

deles saknas, tyda därpå.

De mellersta och inre rosettbladen äro i allmänhet ut-

draget äggrunda med alldeles tvär eller oftare kort vigglik,

på skaftet nedlöpande bas; bashörntänderna äro ofta stora och

rakt utstående; den nedlöpande delen af skifvan bär däremot

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28, AFD. III. N:0 7. 47

vanligen blott på ena sidan en enda mindre tand, hvilken

likväl är tillräckligt stor för att göra bladbasen osymmetrisk.

Men stundom saknas de stora bashörntänderna, och den vigg-

lika (eller äfven afrundade) basen bär då några få osym-

metriskt ställda, framåt krökta tänder. TI öfrigt äro tänderna

korta, glesa och framåtriktade, ehuru merendels trubbiga.

Beklädnaden är gles, i det bladens öfversida är nästan glatt;

äfven skaften äro mindre tätt håriga än hos silvatica i all-

mänhet. .

Vippan är mångblomstrig; grenar och korgskaft äro mycket

smala, i början mutstående, sedan tämligen starkt bågböjda,

till färgen mörka af de talrika, under holkarne ytterst tätt

hopade små och svartaktiga glandlerna. En eller två raka

och nästan uppräta grenar äro vanligen långt aflägsnade från

den öfriga vippan.

Holkarna påminna genom de smala, upptill jämnbreda,

i allmänhet trubbiga fjällen om H. subcerassum Almqu., men

de äro betydligt smalare än hos sistnämnda form, nämligen

blott omkring 5 å 5,5 mm. tjocka. De äro också ganska

korta, så att de ytterst små, svartaktiga holkarna äro syn-

nerligen karakteristiska för växten. Fjällens beklädnad ut-

göres af korta, mörka, 1 synnerhet på holkbasen ytterst tätt

sittande glandler samt enstaka (eller på primärholken någon-

gång t. o. m. strödda) mörka och korta hår; vidare af ganska

fina, enstaka eller glest strödda och föga märkbara stjärnhår.

Endast ytterfjällens kanter äro något rikligare försedda med

stjärnhår. Fjällens spetsar äro oftast brunaktigt färgade och

alltid försedda med fin, föga framträdande hårtofs. Genom

holkarnas ringa storlek, fjällens form och delvis beklädnaden

blir därför denna form analog med H. glaucovirens Dahlst.

Kalatierna äro medelstora; stiften i lefvande tillstånd

smutsgula eller svagt livescenta.

Boda: Västanå ängar väster om Styggforsån, flerstädes

på Lenåsen och Silfverberget, löfäng nedom Boda kyrka.

Måttl.

H. junciniforme n.

BAKER RISE

A H. juneinescente cui maximam affinitatem preebet se-

quentibus notis differt.

48 ooK. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Folia rosularva exteriora et intermedia paullo magis pi-

losa, basin versus magis angustata, sat regulariter dentata,

dentibus basalibus symmetricis in petiolum latiusculum seepe

descendentibus; interiora et folia caulina longiora, ad oblon-

=. AE SÄ

gum typum magis accedentia, subrequaliter dentata. Anthela -

laxior ramis distantibus et magis rectis. Involucra viridia

+ subceanescentia magis elongata, c:a 5 mm. lata et c:a 12

mm. longa. trunco anguste ovato, basi demum in pedunculum

attenuata. Squamee superiores pauccee, longiores et vulgo la-

tiores, superiore parte sat dilute virescentes.

Äfven denna form förefaller till såväl habitus som ka-:

raktärer mycket växlande. Detta beror kanske dock därpå,

att jag ej lyckats finna formens egentliga utbredningsområde.

Ehuru jag under olika år sett den på flera ställen, har jag

ej tillvaratagit mer än ett par dussin individ.

Bladen äro något mer långsträckta än hos H. juncinescens,

och de flesta hafva en mer jämnt fördelad bredd. Vidare är

bladbasen vanligen symmetrisk; hos många individ äro de

yttre och mellersta rosettbladen formade nästan som hos H.

perlazum, i det bladskifvan löper långt ned på det äfven i

öfrigt breda skaftet; på den härigenom bildade vigglika blad-

basen sitta några korta, likformiga tänder af karakteristiskt

utseende.

Vippan har nästan raka grenar, hvilka äro glesare ställda

än hos H. juncinescens. Mest egendomliga äro de smala hol-

karna, hvilkas kropp efter afblomstringen är smalt äggrund

med mot skaftet afsmalnande botten. Till färgen äro de i följd

af fjällens egen ljusare grundfärg mer grå än hos H. jun-

cinescens, och särskildt äro de fåtaliga långfjällens öfre del

ljust grönaktig.

I afseende på holkens beklädnad och de nästan gula

stiften råder stor likhet med nyssnämnda H. juncinescens.

Holkens form öfverensstämmer mer med den hos H. eumeces

Vippan och i någon mån bladen hänvisa på någon släktskap

med H. perlaxum.

Boda: ängar vid Ofvanmyra, Lenåsen och Osmundsberg.

Spars. — Måttl.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 7. 49

H. persimile Dahlst.

Danist. Bidrlk,p: 155:

Denna variabla art är inom området, så vidt jag kunnat

finna, endast representerad af en genom smärre skiljaktig-

heter från hufvudformen afvikande typ (f. limitaneum n. f.),

som karaktäriseras sålunda:

Bladen äro i allmänhet mer spetsiga, bladtänderna hafva

rakare kanter, äro skarpare och mer tätt ställda (ofta all-

deles utan mellankanter vid basen) än hos hufvudformen.

De nedersta baständerna och de fristående tänderna nå ej

sällan en betydlig storlek, så att bladets nedre del synes skild

från den öfre. Häri liknar denna form var. pycnolobum Dahlst.

Holkarna äro ovanligt smala, basen är nedåt afsmalnande

emot skaftet. Beklädnaden är rikare på hår, men fattigare

på ludd än hos var. pycnolobum. Vippan är vanligen gles och

fåblomstrig. Stiftet gult.

I afseende på bladens tandning liknar denna form H.

Hegerstroemii Dahlst. exsick., men den sistnämnda har bladen

mer långsträckta och försedda med mer jämna tänder. Holk-

formen är också nästan densamma, men H. Hegerstroemii

har bredare holkfjäll med tydligare spets. Holkbeklädnaden

hos dessa bägge former är analog; men hår och glandler äro

af olika typ, hos H. Hegerstroemii långa, spensliga glandler

och rätt mörka hår, hos den nu beskrifna formen kortare,

men robusta glandler och hår, de senare med kort, men klart

genomskinlig spets.

Karaktäristiska äro vidare de gula stiften.

Boda: Lenåsen, Silfverberget och Osmundsberget.

I södra Dalarne har jag vid Ludvika och Smedjebacken

iakttagit endast hufvudformen. Däremot förekommer i Väst-

manland vid Grythyttehed äfven f. limitaneum och synes där

ej mycket afvikande från hufvudformen, till hvilken för öfrigt

öfvergångsformer finnas.

H. pretenerum Almqu.

H. silvat. subsp. 11 var. 3 Almqu. Stud. p. XX. — Dahlst. Bidr. II

p. 158.

Rättvik: Blecket; Boda: Lenåsen; Orsa: Mickelvål. Spars.

— måttl.

20 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

H. canipes Almqu.

Almqu. in Stenstr., Värml. Archier. p. 31. — Dahlst. Bidr. II p. 99.

Allmän 1 Rättvik, Boda, Ore och Orsa; äfven 1 isolerade

löfängar, såsom vid Norra Ockran och Fryksås. Måttl. —

Spars.

H. hyperlepideum n.

Tafl. V. Fig. 15.

35 em. altus mediocris + flexuosus

Caulis vulgo 35

virescens, basi + violaceus, 1 (—2)-folius, inferne pilis longis :

albis crispulis sparsis ( v. densiusculis) pilosus, vulgo eflocco-

sus, superne glandulis minutis pilisque sat brevibus gracilibus

raris — sparsis obsitus, densius stellatus, sub anthela +

viridi-piceus leviter subtomentellus.

Folia rosularia 3—5 firmula, saturate gramineo-viridia,.

subtus parum pallidiora, supra densiuscule brevipilosa, subtus

longius pilosa, in nervo dorsali leviter stellato v. efloccoso et in

petiolo pilis longis albis densis lanuginosa, in marginibus

sepius undulatis dense et sat longe ciliata; exteriora + late

ovato-elliptica, basi cordata — hastato-truncata, in margini-

bus undatis + mammato-dentata; intermedia ovata — ovato-

ovalia obtusa (— obtusiuscula), basi rotundata — + trun-

cata marginibus undulatis dentibus distantibus brevibus —

brevissimis + mammatis — arcuatis paucidentata; interiora

anguste (ovato-) ovalia — ovate v. ovaliter lanceolata sub-

acuta, basi in petiolum &Xqualiter attenuata v. breviter cuneata,

ceterum dentibus brevissimis + arcuatis distantibus simul

cum denticulis antrorsum magis vergentibus + angulatim

dentata — denticulata.

Folium caulinum inferius breviter petiolatum, ovato-lan-

ceolatum acutum — acuminatum, dentibus parvis + ungui-

culatis contortis approximatis + undulatim serrato-dentatum,

basi in petiolum cuneatim decurrente.

Anthela bractea + foliiformi lanceolata — lineari acutis-

sima usque 2—3 cm. longa sepe suffulta, composita panicu-

lata sat humilis, ramis superioribus approximatis, acladium

10—20 mm. longum + superantibus, inferioribus parum dis-

tantibus, ommnibus arcuatis obscuris pro parte + piceis pre-

sertim superne et meridiem versus, glandulis nigris sat densis

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 51

et pilis apice claris sparsis vestitis, subtomentellis — cano-

tomentosis. Pedicelli cum acladio sparsim (— densiuscule)

pilosi, cano-tomentosi, sed glandulis nigris crebris obscuri,

ceterum ut rami + piceati.

Involucra sat robusta, 5,,—7 mm. lata et 11—12,5 mm.

longa, e fusco atroviridia, ob margines leete virescentes squama-

rum superiorum longarum variegata, basi crassa truncato-ovata

v. + rotundata; glandulis parvis fere atris densiusculis —

densis pilisque apice longo claro sparsis — sat densis obtecta,

ceterum + stellata.

Squame anguste et sat longe; extimee paucce (sicut brac-

teole supreme) laxe + fliformes acute; exteriores sat longe

obtusiuscule — breviter acuminate, floccis in dorso raris, in

marginibus sparsis obsite; superiores longe flores virgineos

multo superantes, a basi latiuscula (c:a 1,2 mm.) lanceolata

cito in apicem longum angustum et + acutum — acumi-

natum attenuate, Åoccis solitariis-raris adsperse, sub apicem

+ comate, in marginibus late et dilute virescenti-marginatee;

intimee pauce subulate apicem versus linea fusco-viridi in

dorso notate, ceterum + dilute virescentes.

Calathium e:a 30 mm. latum, luteum. Ligule apice glabre.

Stylus vivus + sordide luteus, paullum fusco-hispidulus, siccus

+ fuligineus.

En rik omväxling af färger utmärker denna form. Bladen

hafva samma intensivt gröna färgnyans som hos H. pinnati-

fidum Lönnr. Stjälkens öfre del samt vippgrenarna hafva på

solsidan m. e. m. tjärbrun färg, hvilken ej fullständigt täckes

af de mörka glandlerna och gråhvit ludd. Slutligen äro på

holken långfjällen bredt och ljust grönkantade, de innersta

helt och hållet ljusgröna med undantag af en smal brungrön

midtlinje upp emot spetsen; de öfriga längs midten brun-

aktigt svartgröna, därutanför lifligt gröna och i yttersta

kanten vanligen hvitaktiga.

Flertalet rosettblad hafva sin största bredd nedom midten,

de mellersta äro vanligen äggrunda eller äggrundt ovala med

afrundad, stundom tvär och kort nedlöpande bas; de yttre

hafva bred och tvär eller hjärtlik bas; de innersta åt båda

ändarna afsmalnande närma sig äggrundt eller ovalt lansett-

lik form. Brädden är vågig och försedd med ganska små,

ofta vridna tänder; hos de yttre och mellersta bladen äro

D2 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

tänderna vanligen m. e. m. båglika, hos de innersta afslutas

den snedt båglika, ytterst korta tanden med en starkt framåt-

riktad udd, hvarjämte de tämligen raka mellankanterna

gifva bladet en m. e. m. vinklig omkrets. Stjälkbladet är

äggrundt lansettlikt, spetsigt, kort skaftadt, med af de ned-

löpande bladkanterna vingadt skaft, till midten tätt och

hvasst sågtandadt. FEgendomlig är den starka utbildningen

af vippans braktéer. Den nedersta af dessa är stundom

bladlik, men mycket smal och långspetsad, helbräddad eller

försedd med en enstaka tand. Äfven de öfriga braktéerna

äro ovanligt stora. |

Holkarna hafva tjockt äggrund eller nästan rundad, slut- G

ligen koniskt äggrund bas, äro ganska mörkt svartgröna mot

basen, men brokiga i följd af de ofvannämnda skarpt mar-

kerade ljusare kanterna på fjällen. De öfre fjällen äro ut-

dragna i långa spetsar, som nå högt öfver de outslagna blom-

morna. Fjällens färg framträder lifligt i följd af de nästan

omärkliga stjärnhåren, hvilka endast i de jämförelsevis långa -

och smala ytterholkfjällens kanter äro strödda eller något

tätare ställda. Beklädnaden i öfrigt utgöres af vanligen täta,

små, mörka glandelhår och nästan lika tätt ställda mörka,

men långt hvitspetsade enkla hår. Utanför de egentliga holk-

fjällen sitter vanligen på korgskaftet ett eller annat trådsmalt,

men tämligen långt fjäll, påminnande på samma gång om

vippans braktéer.

Med ingen af områdets öfriga Hieracium-former visar

denna någon synnerlig släktskap. H. tincticuspis har visser-

ligen nästan samma holkform och äfven i afseende på bladen -

erbjuder den vissa likheter, men är i öfrigt utbildad i andra

riktningar. Närbesläktad är nog också H. opeatodontum

Stenstr., som har ungefär samma beklädnad på holkarna, dock -

med gröfre ludd och vanligen färre hår. Från sistnämnda

form skiljes emellertid den nu beskrifna utom genom de grön-

brokiga holkarna och vippans egendomliga braktéer m. m.

genom de smalare och helt grundt tandade bladen.

Bland Hieracia vulgata genuwina har H. madarodes Dahlst. |

i viss mån analogt utbildade holkar.

Boda: Silfverberget på flera ställen. Måttl.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 53

H. comanticeps n.

Pad LIVET Big:

Caulis 45—70 cm. altus crassiuseulus v. mediocris vires-

cens, ima basi + violascens, 0—2-folius, inferne sparsim —

densiuscule longipilosus, superne pilis glandulisque raris —

sparsis obsitus sat dense stellatus, sub anthela leviter subto-

mentellus.

Folia rosularia 3—5 firmula + dilute gramineo-viridia v.

paullum lutescentia, subtus parum pallidiora; supra sparsim

— rare brevipilosa v. subglabra nec nitida, nervis impressis

perspicue venosa, subtus densius et paullo longius pilosa, in

nervo dorsali leviter stellato et in petiolo pilis longis albis

densis villosa, in marginibus dense ciliata; exteriora ovata v.

+ late ovali-elliptica rotundato-obtusa rare et obtuse denti-

culata; intermedia ovalia — ovali-lanceolata (v. late lingulato-

lanceolata) apicem et basin versus &equaliter angustata, obtu-

siuscula v. breviter acuta, dentibus parvis subequalibus angus-

tis brevis — brevissimis sed sat longe antrorsum mucronatis

serrato-denticulata (— dentata), basi vulgo integerrima in

petiolum + longe decurrente; interiora vulgo + anguste

ovali-lanceolata, ceterum fol. intermediis similia.

Foliwm caulinum inferius + ovate lanceolatum petiola-

tum, acutum, argute serrato-dentatum v. serrato-denticulatum,

supra vulgo glabrum, ceterum ut fol. rosul. vestitum; superius

+ bracteiforme.

Anthela paniculata + composita et polycephala, sat laxa

ramis subrectis + patentibus acladium 2—4 cm. longum supe-

rantibus, superioribus 2—3 rare umbellatim congestis, omni-

bus sparsim — densiuscule glandulosis + subtomentellis fere

epilosis, pedicellis acladioque + cano-tomentosis, glandulis

atris densiusculis (sub involucrum densis) et pilis raris obtectis.

Involucra magna atroviridia c:a 6 mm. lata et 12—14

mm. longa, trunco ovato, basi paullulum in petiolum angus-

otata.

Squame exteriores fere nigre anguste + acutiusculce,

superiores zequantes longe, flores virgineos + longe superantes,

a basi lata in apicem obtusiusculum — acutum sensim atte-

nuate, dorso atrovirides, marginibus parum dilutiores; omnes

glandulis atris densis et pilis sat longis fere usque ad apicem

54 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

obscuris sparsis — densiusculis vestite, floccis in dorso soli-

tariis v. nullis, margines versus raris (— sparsis) obsitee,

coma vulgo longa sed haud densa in margines sepe + descen-

dente.

Calathum luteum + radians 35—40 mm. latum. Ligule

apice glabre. Stylus luteus.

Utmärkande för denna form äro bland annat de mot

basen afsmalnande bladen, de stora, långsträckta, i gles vippa

ställda korgarna, hvarigenom den närmar sig Hieracia vulgata

genuina. Att döma af mina tyvärr fåtaliga observationer -

öfver dess blomningstid är denna form också mer senblom-

mande än H. silvatica i allmänhet. Den kommer i alla hän-

delser att hafva sin systematiska plats i närheten af H. tene-

bricosum Dahlst. och H. nigricanticeps Stenstr., men skiljes

från dessa genom bredare blad med smärre, framåtriktade

tänder, vidare genom holkens tätare och ännu mörkare be-

klädnad, stiftets färg m. m.

Rosettbladen närma sig m. e. m. den ovala formen, de

mellersta äro ofta alldeles regelbundet formade, likformigt

och kort afsmalnande mot båda ändar, hos medelstora exem-

plar omkring 7 cm. långa och 3 cm. breda; de inre äro sma-

lare och stundom n. tunglikt lansettlika. Alla hafva den

vigglikt nedlöpande basen helbräddad, men äro för öfrigt

ytterst jämnt och likformigt sågtandade af små framåtriktade,

tämligen långt uddspetsiga tänder, skilda af nästan raka

mellankanter. Färgen är ljust och lifligt gräsgrön.

Vippan är gles af långa, nästan raka skaft, som högt

öfverskjuta det ända till 4 cm. långa akladiet. Endast sällan

äro de öfversta två eller tre vippgrenarna starkt närmade

till hvarandra. |

Holkarna äro svartgröna, ända till 14 mm. långa och

hafva smalt äggrund holkkropp med mot skaftet afsmalnandd ;

bas. De långa, mörka öfre fjällen äro uppåt jämnt afsmal-

nande utan att dock i allmänhet vara synnerligen spetsiga.

Alla fjällen äro klädda af långa och täta, svarta glandler

och strödda eller nästan lika tätt sittande, helt och hållet

svarta eller endast i spetsen något ljusare hår, hvarjämte

stjärnhår uppträda på alla fjällen, enstaka på ryggen och

strödda utefter den föga ljusare kanten. I spetsen äro fjällen

försedda med en ovanligt lång, men rätt gles koma, som sär-

Lå

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL BAND 28. AFD. III. N:0 7. 55

skildt hos långfjällen följer kanterna nedåt ett stycke från

spetsen.

Om man bortser från holkarnas beklädnad, visar sig hos

denna form en omisskännlig likhet med H. glandulosissimum

Dahlst. och H. serratifrons Almqu. MSärskildt påminna de

vackert gröna, föga håriga, jämnt och grundt tandade bladen,

stiftets gula färg och delvis holkarnas form om den förra.

Man har således i H. comanticeps en förbindelselänk mellan

de vidt skilda grupperna (kollektivarterna) tenebricosum och

serratifrons.

Boda: Västanå löfängar väster om Styggforsån; Orsa:

Viborgs by. Spars. — måttl.

2. Involucra marginibus + canofloccosis variegata.

H. cuprimontanum Dahlst. & K. Joh. n.

(Dahlst., Herb. Hier. Scand. Cent. XII, n:o 67)

TA ITV, Pig: dö:

Caulis 35—60 cm. altus, mediocris v. crassiusculus +

flexuosus virescens, basi + violaceus, 1 (—2)-folius, inferne

pilis albis longis crispulis densiusculis molliter pilosus, superne

sparsim — sat dense stellatus. glandulis parvis nigris sparsis

(v. sub anthela densiusculis) pilisque brevibus raris — sparsis

obsitus.

Folia rosularia + undulata, vulgo 3—4, mollia saturate

gramineo-viridia, subtus paullo pallidiora, valde elongata,

supra densiuscule brevipilosa, subtus adhuc densius et longius

pilosa, in nervo dorsali et petiolo efloccosis pilis longis albis

lanuginosa, in marginibus dense ciliata; exteriora + late

elliptica irregulariter denticulata v. undulatim subrepanda,

obtusa; intermedia elliptico-oblonga v. oblonga — lanceolato-

oblonga utrinque + angustata, obtusa — obtusiuscula, denti-

bus brevibus mammatis — deltzeformibus numerosis inzequa-

liter nec profunde dentata v. crenato-dentata; interiora oblonge

v. ovaliter lanceolata obtusiuscula — acuta, dense sed haud

profunde crenato-dentata, apicem et basin versus equaliter

angustata v. interdum basi subtruncata.

526 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Folium caulinum petiolatum ovato-lanceolatum v. lanceo-

latum + acutum, dentibus patentibus — divergentibus erebre

et sat argute dentatum; fere ut fol. rosularia vestitum.

Anthela paniculata polycephala composita sat ampla et

laxa, ramis superioribus + approximatis divergentibus et

curvatis acladium mediocre &quantibus, inferioribus distanti-

bus subrectis paniculas parvas gerentibus, vel omnibus dis-

tantibus + patentibus, sat rectis, superioribus acladium breve

(2—15 mm.) superantibus. Pedicelli dense glandulosi, pilis

apice brevi claro raris—sparsis obsiti, + subtomentelli.

Involuera crassa brevia densiflora, 5,,—6,> mm. lata, 10

—11 (—12) mm. longa, eximie variegata, basi demum sub-

truncata.

Squame late + triangulariter lanceolate obtuse v. in:

apicem subtriangularem subito contracte, glandulis sat brevibus

atroviridibus densis — densiusculis pilisque mediocribus sparsis

— sat densis obtecte, in dorso obscure viridi sparsim stellate,

in marginibus foccis laxis congestis vittam albam latam for-

mantibus priesertim sub apicem comosum squamarum superio-

rum ornatee. s

Calathium saturate luteum densiflorum vix radians, 30—

35 mm. latum. Ligule + ctiliate. Stylus fuscohispidulus,

vivus obscure livescens v. fuligineus.

Hvad denna forms systematiska plats beträffar, är den

alldeles tydlig. I nästan alla delar kan man se en omiss-

kännlig likhet med H. ciliatum Almqu. Då sistnämnda art

förut är väl bekant, torde det vara lämpligt att här nämna

de viktigaste skiljaktigheterna mellan de båda formerna.

H. cuprimontanum utmärker sig genom mörkgröna blad

af utprägladt långsträckt form; de mellersta och inre rosett-

bladen variera mellan aflång, lansettlikt aflång och ovalt

lansettlik form; basen är mera sällan tvär, utan vanligen af-

smalnande såsom spetsen. Holkarna äro något kortare än

hos H. ciliatum, men beklädnaden är densamma, om ock gland-

lerna ej framträda fullt så mycket hos den nu beskrifna for-

men. Kalatierna äro mindre och stiften äro livescenta eller

brungröna.

Föregående beskrifning är uppgjord efter af mig i Väst-

manland (Ljusnarsberg) insamlade och i Dahlstedts exsickat

utdelade exemplar.

UPIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 57

Den vid Skattungbyn förekommande formen afviker obe-

tydligt från den västmanländska genom mer upplöst vippa,

hvars alla grenar vanligen äro aflägsnade från hvarandra och

i sammanhang härmed äro tämligen raka och föga utstående;

;

akladiet är synnerligen kort, stundom blott 2 mm. Genom

vippgrenarnas glesa ställning får växten en viss habituell

likhet med den eljes ej närstående H. sarcophyllum Stenstr.

Orsa s:n: Skattungbyn i en ängsbacke i byns öfversta

del. Måttl.

H. eurygonium K. Joh.

K. Joh. Nya Archier. p. 19.

Boda: ferstädes på Lenåsen och Osmundsberget. Talr.

H. orbicans Almqu.

H. silvat. subsp. 10 Almqu. Stud. p. XVIII. — H. orbicans Almqu. in

— Stenstr. Värml. Archier. p. 23. — Dabhlst. Bidr. II p. 162.

Rättvik: tämligen allmän; Boda: Västanå, Lenåsen, Os-

mundsberget; Ore: Arfvet; Orsa: på höjderna vid Stackmora.

Måttl. — spars.

H. camurum n.

Tafl. III. Fig. 10.

Caulis 40—60 cm. altus mediocris vel crassiusculus, vulgo'

valde flexuosus, 1 (— 2)-folius, lete virescens, inferne pilis

longis mollibus crispulis sparsis — densiusculis pilosus, superne

— glandulis brevibus pilisque mediocribus raris — sparsis obsitus,

sparsim — densiuscule stellatus.

Folia rosularia vulgo 3—4, permagna tenuia, interdum

— paullulum undulata, lete lutescenti-viridia, subtus pallidiora

Vv. + violascentia, supra rare brevipilosa — subglabra opaca,

subtus sparsim, in nervo dorsali efloccoso dense pilosa, in

- marginibus mediocriter ciliata, in petiolis pilis longis densis

villosa; exteriora + late elliptica, rotundato-obtusa v. trun-

cata, basi rotundata — eximie cordata, dentibus brevibus

arcuatis subrepanda; intermedia elliptica — ovali-elliptica v.

58 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

ovaliter oblonga, maxima (e. g. 5x10 cm.), obtusa, basi +

oblique truncata, ad basin dentibus 1—3 obtusis + elongate

mammatis — caninis grosse dentata v. incisa, ceterum denti-

bus mammatis — arcuatis haud profunde repanda; interiora

elongate elliptica — ovaliter v. ovate oblonga + obtusa, basi

subtruncata v. seepius in petiolum cuneatim attenuata, ut

precedentia fere dentata, sed dentibus liberis sat magmnis la-

tisque in petiolum decurrentibus sepe instructa.

Folium caulinum (inferius) sat breviter petiolatum per-

magnum (usque 4x10 cm.) ovato-oblongum v. oblongum obtu-

sum v. in apicem obtusiusculum contractum, ad basin asym-

metrice truncatam v. + rotundatam dentibus magnis + acutis

alternatis + profunde dentatum v. laciniatum, ceterum +

obtuse dentatum v. denticulatum; supra glabrum, ceterum ut fol.

rosul. vestitum; supertius (Si adest) + ovate lanceolatum, acutum.

Anthela polycephala composita, ramis 2—4 elongatis equan-

tibus paniculas parvas usque 4-cephalas gerentibus basi paten-

tissimis v. divergentibus (— divaricatis) valde curvatis ap-

proximatis vel etiam in eadem altitudine caulis affixis plane

umbellatis, ramo uno alterove longo ex axillis bracte&e et fo-

liorum caulinorum orto interdum aucta. Rami et pedicelli

acladium 20—30 (— 50) mm. longum 2&equantes v. superantes,

subtomentelli — cano-tomentosi, glandulis parvis obscuris

densiusculis — densis, sub involucrum etiam pilis solitariis —

raris obtecti.

Involucra elongata, vulgo 5,,—6 mm. lata et 12,,—13 mm.

longa, basi + obscure virescenti ovata, ceterum ob squamas

in dorso sordide virescentes, in marginibus lete lutescenti-

virides (v. fere albescentes) variegata.

Squame exteriores obscure virescentes elongate, a basi

lata in apicem paullulum comatum obtusiusculum sat longe

protracte, glandulis mediocribus nigris densis, pilis obscuris

vix longioribus apice brevi claro raris — sparsis (v. in invo-

lucro primario etiam densiusculis) vestite, foccis laxis in

dorso solitariis — raris, in marginibus lineam angustam +

interruptam formantibus adspersee; squame superiores flores

juniores longe superantes; intermedie et interiorum plurimee

latiuscule (usque 1,5; mm.) lanceolato-lineares longissimee in

apicem tenuem et dilutum comosum obtusiusculum (— suba-

cutum) sensim attenuatr, basi obscure, ceterum lutescenrti-

virides, marginem et apicem versus valde dilutze, in modo

”h iq Ka a

I BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 99

squamarum exteriorum vestite v. stria albescente floccorum

- paullo latiore ornate; intime acute — subulatee.

Calathium lutescens v. lete luteum, sat rariflorum par-

vum, c:a 25 mm. latum. Ligule apice glabre. Stylus fusco-

hispidulus, vivus sat obscurus.

Detta är en i flera afseenden synnerligen egendomligt

utbildad form. Stjälken är sällan rak, särskildt plägar den

vid stjälkbladets nod vara starkt krökt. Bladen äro ovanligt

— stora, ett lågt sittande stjälkblad ända till 60 kv. cm.; vidare

hafva de ovanligt ljus färg, äro ofvantill nästan (stjälkbladen

stundom fullständigt) glatta, på ryggnerven ej stjärnhåriga,

omen i öfrigt klädda som fertalet silvatica. Alla blad äro

trubbiga med undantag af högre upp sittande stjälkblad,

hvilka kunna vara långt utdragna i en normal eller aftrubbad

spets. Rosettbladens form varierar kring den utdraget ellip-

tiska; de yttersta äro oftast kort elliptiska med m. e. m. bredt

hjärtlik bas och rundtrubbig eller tvärhuggen spets. De

öfriga, som vanligen äro ovalt aflånga eller ovalt elliptiska,

hafva snedt tvärhuggen — afrundad eller hos de inre bladen

kort vigglikt nedlöpande bas, på hvilken 1-—3 större, utdragna,

men breda och vanligen trubbiga, m. e. m. fristående tänder

befinna sig. I öfrigt äro bladen bukttandade af båglika tänder

och konkava mellankanter och påminna rätt mycket om H.

Lingua Dahlst. exs. eller, hvad bladbasen beträffar, också om

H. inerassans Dahlst.

Vippan har stor likhet med blomställningen hos H. orbicans

Almqu. genom sina vinkelrätt utstående, starkt bågböjda,

focklikt närmade grenar. Ej sällan utgå ända till 4 sådana

på skenbart alldeles samma höjd af stjälken. De äro nästan

jämnhöga och nå ej mycket öfver akladiet. Holkarna äro

smala och glesblommiga, ovanligt ljusa, af gulgrön färgton,

samt brokiga i följd af de ännu ljusare kanterna och spetsarna

hos fjällen. Mot denna ljusa grundfärg kontrasterar starkt

glandlernas svarta bas, så att fjällen synas mörkprickiga.

Alla fjällen äro jämförelsevis långa, tämligen breda, utdragna

i aftrubbade spetsar, de innersta dock långspetsiga. Bekläd-

naden utgöres af täta, medelstora, mörka glandelhår och en-

staka eller på primärholken strödda hvitspetsade hår af gland-

lernas längd eller föga längre. Därtill komma stjärnhår, som

bilda ett endast ofullständigt sammanhängande smalt bälte

60 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

längs kanterna af fjällen, men knappast eller sparsamt före-

komma på ryggarna; fjällens spetsar och dessas kanter ett

stycke nedåt äro yfvigt småhåriga.

De glesblommiga kalatierna äro ljusare än hos fertalet

silvatica, men stiften mörka.

Såsom totalomdöme kan rörande släktskapen sägas, att

vippan samt holkarnas färg och beklädnad synas anvisa denna

form en plats nära H. orbicans, medan holkarnas byggnad

närmare öfverensstämmer med anordningen hos H. canipes

Almqu. Bladen likna ingendera af dessa, utan påminna mera

om H. Lingua Dahlst. eller genom den rent yttre formen

t. o. m. om H. sarcophyllum Stenstr.

Rättvik: Östbjörka på torr ängsbacke; Boda: löfängar på :

Silfverberget. Måttl.

3. Involucra floceis + densis canescentia.

H. albovittatum Dahlst. n».

Dahlst. Herb. Hier. Scand, Cent. XI N:o 24.

Foliis obscurioribus, vulgo latioribus, magis perspicue

sinuato-dentatis, interdum dentibus in petiolum descendentibus

instructis, marginibus minus undulatis, folio caulino breviter

acuto (usque obtusiusculo), anthela paniculata, acladio breviore

("/2—1/2 cm.), sed presertim pilis sparsis — sat densis inter

glandulas squamarum immixtis, involucris paullo minoribus,

basi minus truncatis, calathiis minoribus etc. ab affini H.

ptychophyllo Dahlst. diversum.

Habituellt är denna form mycket lik H. ptychophyllum

Dahlst., men skiljes dock med största lätthet från densamma.

Bladen äro nästan rent gröna, ofta med violetta fläckar (hos

H. ptychophyllum ljust eller gulaktigt lökgröna) samt hafva

största bredden längre från basen och äro således ej utdragna

i den långa, ofta tvärhuggna spets, som är så egendomlig

för en del rosettblad hos H. ptychophyllum. Stjälkbladet är

kort skaftadt, vanligen mycket hastigt hopdraget till en kort

spets. Akladiet omkring 1 cm. långt (hos H. ptychoplyllum

från samma lokaler i allmänhet 2—4 cm.). Både kalatierna

och holkarna äro mindre. Vid Vikarbyn i Rättvik insamlade

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 61

exemplar hade primärholkar af 5,,—6 mm. bred och 10,5—11

mm. längd; kalatierna voro ej fullt 30 mm. i diameter.

Det bekvämaste kännetecknet är emellertid de på holken

alltid förekommande strödda eller ännu tätare håren.

Rättvik: löfängar vid Vikarbyn och Sjurberg; Boda:

flerstädes vid Västanå och Silfverberget; Orsa: 1 barrskogs-

kanten vid Stackmora. Måttl.

H. argentimontanum 14.

TaNIRVA Ri:

Caulis elatus 40—65 cm. altus, gracilis v. mediocris, sat

strictus, totus virescens vel raro ima basi sordide violascens,

1(—2)-folius; inferne densiuscule — sparsim pilosus, leviter

stellatus, superne pilis brevibus raris, glandulis minutis

sparsis obsitus, densius stellatus — leviter subtomentellus.

Folia rosularia vulgo 3—4, firmula, gramineo-viridia

paullulum sublutescentia, supra breviter et sparsim, subtus

paullo longius et densius pilosa, in marginibus breviter ciliata,

in nervo dorsali et petiolo sat angusto + dense stellata et

pilis albis longis densis villosa; exteriora rotundate — trian-

gulariter ovata, obtusa denticulata v. dentibus paucis serrato-

dentata; intermedia cordato-elliptica — cordato-ovata v. trian-

gulariter ovata, obtusa -— breviter acuta, dentibus sat distanti-

bus delteformibus haud profunde subserrato-dentata,intermargi-

nibus sat longis acclivibus integerrimis v. + denticulatis; inte-

riora anguste ovata — ovato-lanceolata in apicem obtusiusculum

protracta v. acuta, dentibus parvis et angustis + unguiculatis

infra medium dentata, ceterum minute serrato-denticulata.

Folium caulinum longe petiolatum, + ovate lanceolatum,

acutum, denticulis acutis sursum vergentibus minute sub-

serratum, interdum dentibus basalibus mediocribus subulatis

divergentibus v. divaricatis instructum; supra subglabrum,

subtus interdum leviter stellatum, ceterum ut fol. rosul. in-

teriora vestitum.

Anthela laxa sat oligocephala, sepius 3—6-cephala, sub-

simplex v. parum composita, ramis patentibus subrectis dis-

tantibus vulgo 1—2-cephalis acladium 0,;—2(—3) cm. longum

valde superantibus, sparsim — densiuscule glandulosis, leviter

subtomentellis. Pedicelli + tomentosi glandulis nigris densis

(sub involucro etiam pilis brevibus solitariis) obtecti.

62 K. JOHANSSON. ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Involucra medioeria 5,,—6,> mm. lata et 11,5—12,5 mm.

longa, obscure cano-virescentia, basi sat lata truncato-ovata.

Squamre exteriores latiusculae obtuse vel in apicem trian-

gularem obtusulum + comatum abrupte contracte, floccis

solitariis — sparsis. in marginibus sparsis — densiusculis ad-

sperse; intermedize sublanceolate, usque 1,» mm. late, sur-

sum parum angustate, obtusiuscule, leviter (—sparsim), mar-

ginem versus densius, stellat:e, apice comate; intima pauce

acute; omnes (intimis exceptis) glandulis obscuris sat parvis,

densis pilisque mediocribus v. brevibus obscuris apicibus

paullum dilutis solitariis — raris (in involucro primario etiam

sparsis) vestitee.

Calathium 30—35 mm. latum, saturate luteum v. sub-

aureum. Ligule apice glabre v. interiores brevissime sub-:

ciliate. Stylus fusco-hispidulus obscurus.

Genom sin höga, spensliga stjälk, de små och rätt smala

bladen liknar denna form H. osmundaceum. Bladen visa dock

tendens att utbildas till samma utseende som en smalbladig

H. subtriangulare Stenstr. De yttre och mellersta rosett-

bladen hafva ofta en triangulärt äggrund form med hjärtlik

bas, bildad af två utstående eller något nedåt riktade trian-

gulära tänder, i öfrigt äro tänderna något glesa, jämna, såg-

tandlika och ej stora. Bladkanterna äro upptill nästan raka

'och hoplöpa i en aftrubbad spets; stundom är innersta bladet

liksom det yttre alldeles trubbigt. Det inre är som vanligt

smalare och spetsigare, oftare smalt äggrundt, har afrundad

bas och smalare, framåtriktade tänder. Stjälkbladet är meren-

dels äggrundt lansettlikt, långt skaftadt; det har visserligen

vid basen ofta några få rakt utstående nästan syllika tänder,

men är för öfrigt blott småsågadt af framåt riktade obetyd-

liga uddar.

Vippan är liksom hos H. perlazum lös och bildas af några

få glest ställda, långt öfverskjutande, vanligen 1—2-blomstriga

raka och svagt utstående grenar. I följd af grenarnas ringa

antal är sålunda hela vippan ganska kort; inga grenar pläga

utsändas från stjälkbladets veck. Hela växten får därigenom

samma egendomliga spensliga utseende som H. osmundacewm.

Holkarna äro medelstora, äggrunda, men med bred, mot

skaftet tvärt afsatt bas. Beklädnaden utgöres af tätt sittande,

rätt små, mörka glandler med inblandade enstaka — strödda

korta, mörka eller kort gråspetsade hår samt dessutom ett

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:07. 62

till mängden varierande ludd; 1 allmänhet äro fjällens ryggar

blott beströdda med glesa stjärnhår, men mot kanterna bildas

ett bredt, svagt gråaktigt, ej hvitt, bälte af något tätare ludd.

Holkfjällen äro tämligen breda, de yttre rundtrubbiga

.eller triangulärt afslutade, de mellersta och delvis de inre

äro m. e. m. lansettlika, men afsmalna ej mycket upp emot

den trubbiga, finhåriga spetsen; några inre fjäll äro ofta

trots sin bredd skarpt spetsade.

Primärkalatierna äro något mer än 30 mm. vida och

hafva ganska mörkt gul färg, så att de därpå kunna i lef-

vande tillstånd med lätthet skiljas från den ej heller ljus-

blommiga H. osmundaceum. Stiften mörka.

Denna form är märklig, därigenom att den bildar ett

mellanled mellan de starkt glandelbärande H. silvatica sub-

vulgata Almqu., som bäst representeras af H. serratifrons (coll.)

och den eljest (jämte H. triangulare Almqu.) mycket fristående

H. subtriangulare Stenstr. Affiniteten till den sistnämnda for-

men är tydligen icke stor, men åtskilliga formförhållanden

och indumentets fördelning peka åt det hållet. Från den

habituellt liknande och säkerligen nära besläktade AH. osmun-

daceum skiljer sig den nu beskrifna lättast genom holkens

beklädnad äfven med hår och ludd. Den visar också flera

likheter: med H. scalenum Norrl., hvilken dock har ännu

smalare blad, med mindre tvär bas, gröfre holkbeklädnad m. m.

Boda -s:n: Silfverberget i löfängar på kalkgrund, på flera

ställen talrikt.

H. daniciforme K. Joh.

K. Joh. Nya Archier. p. 16.

Boda: löfängar på Silfverberget (spars.), Osmundsbergets

sluttningar (talr.).

| H. latilobum Almqu.

Almqu. in Dahlst. Bidr. II p. 166.

Rättvik: ängsbit vid prästgården (talr.), löfängar vid

Sjurberg och Vikarbyn; Boda: Ofvanmyra och Silfverberget

(spars.).

H. latilobum synes vara på väg att uppdelas i geografiskt

skilda raser. Den gotländska formen, med hvilken de i Dahlst.

64 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Herb. Hier. Scand. Cent. V n:o 20 utdelade formen från Dan-

mark öfverensstämmer, har breda, ofta tydligt hjärtlika

skarpspetsade blad med alltid spetsiga tänder, bland hvilka

de nedersta basaltänderna ofta äro egendomligt utdragna i

hvarandra korsande spetsar. I skugga blifva bladen visser-

ligen större, tunnare och äfven trubbigare, men äro för öfrigt

af samma typ. Vid Strengnäs äro exemplar, som öfverens-

stämma med nu nämnda, insamlade af Eug. Köhler; andra

exemplar därifrån synas mindre utpräglade.

Bland den mängd individ, som jag granskat på fera

växtplatser i Dalarne och Vermland, har jag ej sett något

enda, hvars blad varit utbildade på detta sätt. Till formen

hafva bladen här varit mer långsträckta och mer trubbiga

(ofta äggrunda — aflånga); tänderna hafva varit mer trubbiga, '

YR Ben

t. o. m. baständerna vårtlika. Närmast denna typ står en i

Östergötland insamlad form (Dahlst. Herb. Hier. Scand. Cent.

TÖNSH90):

Dalaformen förhåller sig till den sydliga formen från

Gotland och Danmark som var. capitonale till sin hufvudform,

H. opeatodontum Stenstr.

Af intresse är därför också det analoga förhållandet, att

H. cesiflorum Almqu. i Dalarnes silurområde ofta represen-

teras af en tjockbladig och trubbtandad f. galbaniforme Dahlst.,

och att H. orbicans Almqu. i samma trakt uppträder med så

långsträckta blad, att den får ett habituellt från hufvud-

formen afvikande utseende.

Då man tillika erinrar sig, att flera silvatica i nordliga

och mellersta Sverige hafva benägenhet att utbilda 2 eller

t. o. m. 3 stjälkblad, och att således skillnaden mellan silva-

tica och murorum där är mindre skarp än 1 södra Sverige,

så ledes man till den slutsatsen, att många silvatica 1 norra

Sverige äro med afseende på bladen morfologiskt lägre ut-

bildade än i södra.

c. Involuera dense et longe pilosa, parcius glandulosa.

H. expallidiforme Dahlst.

Dahlst. in Stenstr. Värml. Archier. p. 26. — Dahlst. Bidr. II p. 174.

Rättvik: Vikarbyn, Östbjörka, Born, Blecket samt i Dådran

vid Asen (G. Hellsing); Boda: tämligen allmän; Ore: Arfvet;

Skattungbyn; Orsa: Stenbergsbyn; Sollerö.

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 65

Jämte hufvudformen påträffas en biform (f. parcifloccum

n. f.), utmärkt genom mörkare holkar, hvilkas långfjäll endast

i spetsen äro småhåriga, men nedom spetsen hafva nästan

luddfria kanter. Vanligen äro också holkens hår något

glesare än hos hufvudformen. Holken synes i följd häraf

grönaktig, nästan som hos H. persimue. I följd af den gle-

sare beklädnaden af ludd förefalla holkfjällen smalare än hos

den i mellersta Sverige vanliga formen.

H. philanthrax Stenstr.

Stenstr. Värml. Archier. p. 25. — Dahlst. Bidr. II p. 187.

Boda: löfängar på Lenåsen, Silfverberget och Osmunds-'

berget; Orsa: Kallmora. (Äfven iakttagen i södra Dalarne

vid Ludvika och Krylbo.)

H. sagittatum Lbg.

H. murorum L. 3 sagittatam Lindeberg in Hn. Fl. ed. 11 p. 43 — Dahlst.

Bidr. II p. 192. o

Skattungbyn: nedanför landsvägen i västra delen af byn.

— Egendomligt var att finna denna form på den nordligaste

af mig besökta lokalen, då den ej iakttagits i södra Dalarne.

Närmaste mig bekanta fyndorter ligga i Grythytte sm i

Västmanland.

C. Cesia (Almqu.).

a. Involuera pilosa, vulgo parce glandulosa.

H. galbanum Dahlst.

Dahlst. Bidr. IT ps 20.

Denna form är inom området oftast späd och fåblomstrig;

bladen vanligen smala, glest och djupt fiktandade. Stånd-

orten kan vara torra löfängar lika väl som lågländ, fuktig

och tufvig mark.

66 K. JOHANSSON. ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Rättvik: Sjurberg, Sätra, Östbjörka; Boda: Västanå, Len-

åsen, Silfverberget, Osmundsberget m. fl. st.; Orsa: Stenbergs-

byn; Sollerö. Måttl. — spars.

var. eviridatum n. var.

Tafl. X. Fig. 33.

A forma primaria differt: dentibus foliorum brevioribus

ex parte patentissimis — divaricatis, inflorescentia humiliore,

acladio breviore (1—4 cm.); glandulis parvis solitariis —

raris inter pilos pedicellorum sparsos immixtis; squamis in-

volucri superioribus ob margines latos pallide lutescenti-

virides et ob striam obscuram dorsi pilos in simplicem fere

seriem dispositos gerentem + variegatis; stylo luteo.

Från hufvudformen skiljes således denna varietet hufvud- :

sakligen genom kortare, egendomligt utåt eller nästan bakåt

riktade bladtänder, i allmänhet mindre rikt grenig eller ej

så långt ned gaffelgrenad inflorescens samt kortare akladium

(i medeltal endast 2 cm., då det hos H. galbanum från olika

lokaler inom området utgör 4 cm.); vidare genom holkfjällens

särdeles ljusa, breda kanter. Äfven beklädnaden är något

olika; ej blott holkarna, utan äfven deras skaft hafva näm-

ligen bland de hvita håren några korta glandler.

Ståndorten, fuktig, sluttande ängsmark, synes ej kunna

förklara afvikelsen från hufvudformen, enär den sistnämnda

på just sådana lokaler bibehöll sitt vanliga utseende. Egen-

domligt är också, att verklig H. galbanum, som insamlades i

samma ängskomplex som varieteten, hade tydligt livescent

stift, under det den nu beskrifna formen hade gult.

Den bleka färgen hos blad och holkfjäll kan dock möj-

ligen bero på ståndorten; ty H. munduliforme Dahlst., in-

samlad bland vattendränkta mosstufvor på Sollerö, visade

ett liknande affärgningsfenomen. Märkvärdigt vore blott,

att ej alla fuktiga ståndorter åstadkom samma inverkan.

Rättvik: Sjurbergs ängar. Talr.

H. torpense Dahlst. n».

Dahlst. Hier. exs. Fasc. I n:o 79. — H. subtorpense Dahlst. Herb. Hier.

Scand. Cent. II n:ris 50 et 51.

Caulis 25—75 cm. altus flexuosus 1—3-folius, basi + ru-

bicundus parce pilosus, ceterum subglaber — glaber, inferne

rare, superne sparsim stellatus.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 7. 67

Folia basalia 3—5, exteriora + ovata — ovalia (v. ob-

ovata) breviter acuta, interiora + lanceolata (v. oblanceolata)

longe acuta v. omnia + lanceolata + acute et longe szepe

irregulariter dentata, omnia in petiolum + alatum dentibus

liberis sceepe instructum decurrentia; folia caulina + lanceo-

lata v. ovato-lanceolata, samma sublinearia sessilia v. infimum

seepe petiolatum, + acute et ad basin spe longe et irregula-

riter dentata; omnia in petiolis et in nervo dorsali + floccoso

+ longe et sat dense pilosa, in marginibus sat dense ciliata,

subtus sparsim pilosa et + dense stellata, supra subglabra.

| Inflorescentia + indeterminata laxa, polycephala ramis +

arcuato-patentibus pedicellisque acladium 10—530 mm. longum

+ longe superantibus + dense canofloccosis epilosis et eglan-

- dulosis v. sub involucris pilis paucis obsitis.

Involuera sat longa basi ovata postea rotundata, squamis

— exterioribus linearibus + obtusiusculis, ceteris lineari- lanceo-

latis + acutis dorso obscuris, marginibus + late virescenti-

marginatis, floccis in exterioribus sparsis, in interioribus

raris — parcis, pilis brevibus basi crassa nigra densiusculis

(— sat densis) et glandulis parvis raris obsitis.

Calathidium 40—45 mm. diametro. Stylus virescens,

siccus obscurus.

Anträffad i Norge: Torpen (flerstädes), Valders vid Tons-

åsen och i Etnedalen; i Sverige: Medelpad, Jämtland, Härje-

dalen, Helsingland.

De svenska exemplaren (f. subtorpense) skilja sig i intet

annat afseende från flertalet norska än genom smalare och

vanligen jämnare tandade blad och mindre tydligt stjärnludd

på holkarnas öfre del. H. torpense är utan tvifvel en mot-

svarande cesium-form till H. pendulum Dahlst., med hvilken

den har gemensamma karaktärer 1 beklädnad, i synnerhet

bladens starkt framträdande stjärnhårighet.!

Ur mina anteckningar rörande denna forms förhållande

i Dalarne meddelas följande. Bladen äro gräsgröna eller gul-

aktigt gröna, på den glest håriga öfversidan m. e. m. glän-

sande, eljest bärande mjuka hår af vanlig täthet; stjärnhårig

1 Ofyvanstående beskrifning samt redogörelse för synonymik och utbred-

ning äro meddelade af H. Dahlstedt.

68 KE. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

heten är starkt framträdande. Rosettbladen äro vanligen

kort, men bredt vingskaftade af den långt nedlöpande skifvan,

tänderna äro vanligen sylhvassa, starkt utstående, långt skilda

af raka eller ofta konvexa mellankanter, och förekomma stun-

dom långt ned på det breda skaftet. De fåtaliga (1—3) stjälk-

bladen äro ytterst skarpt spetsiga; ofta äro de liksom hos

den i trakten förekommande H. galbanum Dahlst. parflikiga

med smala, sylspetsade, väl åtskilda fikar.

Holkarna af medelstorlek (omkring 6 X 12 mm.) få redan

under blomningen m. e. m. konisk form med tvärt rundad

bas. De äro nedom midten grå af löst, groft ludd samt m.

e. m. tättsittande, långt gråspetsade hår; de spridda eller

strödda glandlerna äro föga synliga på grund af den öfriga

beklädnaden. Ofvan midten äro holkarna blekare, oklart

gröna, och med brunaktig färgskiftning. Holkfjällen äro

breda. Långfjällen äro på sin öfre del nästan luddfria, men

mot spetsen ofta glest finhåriga; till färgen äro de ljust oliv-

gröna med breda, bleka kanter, de innersta enfärgadt blek-

gröna; de flesta äro i spetsen plötsligt hopdragna till en

hvass udd nästan som hos H. cesvwum (Fr.) Almqu.

Kalatiet är mörkt gult (subaureum).

Rättvik: Östbjörka och Blecket; Boda: Västanå, Len-

åsen, Silfverberget, Osmundsberget; Skattungbyn; Orsa: Kall-

mora, Aberga, Stenbergsbyn. Måttl. — talr.

H. involutum Dahlst. 2.

Dahlst. Herb. Hier. Scand. Cent. II n:o 94; Cent. III n:o 95 a & b.

Caulis 35—65 cm. altus gracilis — sat crassus, 1—4(—95)-

folius, basi sepius + vinose coloratus, inferne sparsim et sat

longe pilosus parce floccosus, medio subglaber sparsim foc-

cosus, apice densiuscule floccosus epilosus.

Folia basalia 2—5, exteriora parva elliptica — obovata

v. ovata, obtusa, basi sepe truncata, erebre et late dentata —

denticulata, intermedia ovata — ovato-lanceolata v. ovato-

oblonga + crebre et acute dentata v. denticulata + acuta,

interiora ovato- lanceolata — lanceolata vulgo longius et

acutius dentata; folia caulina inter se sat longe remota ses-

silia v. infimum + petiolatum, lanceolata v. ovato-lanceolata,

summa vulgo lanceolata sat crebre et acute + anguste den-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AED. III. N:0 7. 69

tata v. denticulata acuta; omnia in petiolis et in nervo dor-

sali + stellato sparsim — densiuscule et longe pilosa, in mar-

ginibus sparsim — densiuscule ciliata, supra subglabra -— parce

pilosa, subtus sparsim pilosa + dilute viridia, subtus pallidiora.

Inflorescentia paniculata sat contracta rarius + laxa,

sepe ramis ex axillis fol. caul. summorum evolutis aucta,

ramis erecto-patentibus leviter curvatis pedicellisque brevibus

— mediocribus acladium (5—)10—20(—25) mm. longum +

longe superantibus dense canofloccosis eglandulosis v. glan-

dulis raris superne sparsis v. etiam inferne sparsis superne

densiusculis (interdum in acladio solum evolutis) obtectis,

epilosis v. pilis interdum in acladio, raro etiam in pedicellis

ceteris sub involucris solitariis — raris obsitis.

Involucera brevia crassiuscula canovirescentia basi ovata

postea rotundato-truncata, squamis exterioribus linearibus

obtusiusculis, intermediis et intimis e basi lata lineari- lan-

ceolatis cito in apicem angustum obtusiusculum — subacutum

attenuatis, glandulis parvis sparsis — densiusculis, pilis bre-

vibus basi crassa nigra sparsis — sat densiusculis obtectis et

floccis in dorso raris — sparsis in marginibus striam angustam

paullum conspicuam formantibus obsitis.

Calathidium parvum numquam apertum ligulis vulgo

parvis clausis v. interdum ligulis nonnullis marginalibus

evolutis. Stylus fuscus.

Anträffad i Jämtland: på Åreskutan, Renfjället, vid Stor-

lien, Dufed, Enafors; Härjedalen: 1 västra delen allmänt och

i angränsande del af Norge; Norge: i Valders, Tonsåsen,

iPromsö m. fl. st.

Anm. H. Adlerzii Almqu. (Dahlst. Herb. Hier. Scand. Cent. II n:o 93),

som står mycket nära H. involutum och på en del ställen, såsom vid Stor-

lien, synes genom mellanformer förbunden med den, är skild genom lägre och

gröfre växt, oftast enbladig, sällan tvåbladig stjälk, stora, breda ojämnt grof-

tandade stjälkblad, oftast vid sin bas ojämnt och groft fliiktandade, vanligen

äggrunda, långspetsade stjälkblad, groft glandelhåriga holkskaft med upptill

under holkarna oftast ganska rikt inblandade grofbasiga hår, längre och gröfre

oftast mörkare färgade holkar med utdragna och i synnerhet vid basen breda,

för öfrigt bredspetsade fjäll, som äro klädda af tämligen rikliga mörka gland-

ler och talrikt inblandade mörka och grofva hår, på midten af fjällen svagare

och hufvudsakligen på de yttres kanter utveckladt stjärnludd samt väl ut-

bildade, stora blommor.

Anträffad i Jämtland, Lappland (Gellivare), Norge (Trondfjället och

Tromsö).

70 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Ofvanstående är meddeladt af H. Dahlstedt.

Ur egna anteckningar från Dalarne anför jag åtskilliga

habituella egendomligheter och viktigare karaktärer. Stjälken

är tämligen grof, ofta flerböjd, sällan högväxt. Bladen äro

m. e m. mjuka, gulaktigt gröna, normalt håriga, men mer

än vanligt stjärnhåriga, 1 det stjälkbladen kunna undertill

vara tt. o. m. gråluddiga (subtomentelli). Till formen äro

bladen symmetriskt utbildade, de större rosettbladen meren-

dels smalt äggrunda eller n. ovala, jämnt tandade af något

glesa deltaformiga tänder. Stjälkbladen äro fåtaliga, nedom

midten ofta något vågiga, ofvan midten med raka, i en skarp

spets utlöpande kanter.

Karaktäristisk är blomställningen i dess helhet. Vippan

är till öfre delen starkt sammandragen, men i öfrigt be-

stående af oliklånga, aflägsnade grenar, som i sin spets upp-

bära smärre gyttringar af korgar. Alla skaften äro raka

och tjocka samt hvita af ludd, men beströdda med enstaka

eller upptill talrikare hår och korta, svarta glandler.

De ljust grågröna holkarna likna något dem hos H.

approximatum Norrl., men långfjällen äro mer groft stjärn-

håriga, bredare och upptill plötsligt hopdragna till en kort,

småtrubbig (eller stundom rätt hvass) spets. Holkbasen är

tjockt äggrund, slutligen ganska tvär. Mest egendomligt är

det ljust gula kalatiet. Ligulerna äro nämligen rörformigt

boprullade, oregelbundet hopstående, och de framskjuta med

sina grönaktiga spetsar till olika höjd samt utfalla efter hand

ur korgen utan att hafva utbredt sitt bräm. Stiftet är föga

mörkt, oftast gulaktigt.

Tämligen allmän i Rättvik, Boda och Orsa; Ore; Dalbyn;

Skattungbyn; äfven innanför Leksands sockens gräns söder

om Västgärde station. — Ofta på tufvig, fuktig mark. —

Måttl.

H. helsingicum Almqu. n.

Dahlst. Hier exs. Fasc. II n:o 87; Fase. III n:o 45. — Dahlst. Herb.

Hier. Scand. Cent. III n:o 94: |

Caulis 25—70 em. altus subflexuosus gracilis — crassius-

culus 1—3-folius, inferne + vinose coloratus sparsim pilosus,

ceterum subglaber, basi parce, apicem versus sparsim stellatus.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. IIL. N:0 7. 71

Folia basalia 3—5, exteriora ovalia — obovata v. etiam

ovata + obtusa subintegra — denticulata; intermedia +

ovata — late lanceolata (v. oblonga) + acuta, interiora +

ovata — ovato-lanceolata longe acuta, omnia sparsim et irre-

gulariter + acute dentata — denticulata dentibus imis seepe

longioribus hand raro retroversis; folia caulina inter se +

longe remota, infimum + petiolatum ovatum — ovato- lan-

ceolatum v. suboblongum, summa sessilia + lanceolata acuta

sparsim dentata — denticulata; omnia in petiolis sparsim et

longe pilosa, in nervo dorsali parce pilosa, in marginibus

sparsim eciliata ceterum glabra — subglabra.

Inflorescentia + indeterminata + laxa polycephala ramis

longis patentibus pedicellisque sat brevibus acladium 12— 20

mm. longum + longe superantibus dense canofloccosis et pilis

nullis v. superne parcis sub involucris sparsis usque (in acladio)

densiusculis obtectis. Involucra brevia crassa basi ovata postea

truncata squamis exterioribus linearibus obtusis, ceteris +

latis e basi lata in apicem obtusiusculum — sat acutum cito

attenuatis, floccis inferne sparsis, superne frequentioribus

margines squamarum precipue tegentibus et pilis basi crassa

nigra densiusculis — sat densis obtectis, vix glandulosis v.

glandulis solitariis minutis obsitis.

Calathidium c:a 40 mm. diametro sat plenum. Stylus

virescens, siccus obscurus.

Anträffad i Helsingland vid Söderhamn, Hudiksvall, Harm-

ånger, Järfsö, Voxna, Arbrå. Något afvikande former med

spridda glandler på skaft och holkar samt tätare hårighet

äro tagna vid Söderhamn, i Arbrå m. f£. st.

Ofvanstående beskrifning och redogörelse för formens

förekomst, som H. Dahlstedt benäget ställt till mitt förfogande,

suppleras i någon mån af mina egna anteckningar, ur hvilka

jag meddelar följande.

Stjälken är hård och något spröd, föga hårig, nedtill ofta

fullkomligt glatt och purpurviolett. Bladen äro tunna, men

fasta, med framträdande ådernät, ofvan ljust glaucescenta,

kålfärgade, undertill nästan isgrå, 1 kanterna långt, men

glest cilierade, undertill på nerverna mjukt och tämligen

långt håriga, eljest nära fullständigt glatta; på båda sidor

beströdda med stjärnhår, hvilka särskildt hos stjälkbladen

2 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

äro något talrikare än vanligt hos murorum-former. Ofta är

ett eller annat rosettblad intensivt purpurfärgadt eller blod-

rödt. I följd af sin fasta konsistens försvinna rosettbladen

ej lätt, icke ens i vissnadt tillstånd, och stjälkbasen kan vara

omgifven af ända till 10 m. e. m. friska blad; rosettbladens

vanliga antal är likväl endast 4.

Rosettbladen äro buckliga eller något skrynkliga, vidare

grundt och ojämnt tandade eller delvis nästan helbräddade;

de festa äro trubbiga och ha en karaktäristisk, helbräddad,

nedlöpande bas. Den 'aflångt ovala formen är förhärskande

om man undantager de yttre bredt omvändt äggrunda rund-

trubbiga bladen. Stjälkbladen äro vanligen blott 2—3, våg-

bräddade eller veckade, spetsiga, ee men ej djupt såg-

tandade; de flesta äro äggrundt lansettlika.

Vippgrenarna och korgskaften äro grå af-ludd, de senare

bära under holkarna enstaka — strödda krusiga, hvita hår.

Holken är till formen utprägladt kort och tjock (omkring

6—7 mm. bred och 10—10,5 mm. lång), af något grönaktigt

mörkgrå färg, i det fjällens egen färg tydligt framträder

mellan de måttligt tättsittande, långt och krusigt hvitspet-

sade håren och de enstaka, korta, nästan omärkliga gland-

lerna. Strödda stjärnhår betäcka fjällens ryggar, men tätare

hopadt ludd mot spetsarne göra holken otydligt brokig. En

lång koma, som sträcker sig ett stycke nedom spetsen, bidrar

att i yngre stadium hålla långfjällens spetsar förenade. Alla

fjällen äro breda och korta, upptill lansettlikt ge i

en kort, trubbig eller föga hvass spets.

Det ljust gula kalatiet är radierande och 35—40 mm. i

diameter. Stiftet livescent.

En särdeles vacker och egendomlig form, till holkarnas

beklädnad ej olik H. constrictum Norrl., men med afseende på

deras form ganska fristående. Lättast igenkännlig på bladens

konsistens, form, beklädnad och karaktäristiska kålfärg.

Boda: Wästanå löfängar, trakten omkring Silfverberget

på ett par ställen, Silfverbergs fäbodar vid N. Ockran; Ore:

Arfvet och Dalfors bruk; Skattungbyn; Orsa: Åberga. Måttl.

BIHANG :TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 73

H. cesium Fr.

Synonyma apud Dahlst. Bidr. III p. 10.

Rättvik: Sjurbergs äng; Boda: Västanå, Lenåsen, Kyrk-

berget; Skattungbyn; Orsa: fHerstädes från Mässbacken till

Stenbergsbyn; Mora: Färnäs. Nästan alltid spars.

f. aretius n. f-

Foliis angustioribus, minus dentatis, anthela ramis et

pedicellis strictis et fere erectis valde coarctata, involucris

minoribus, ligulis brevioribus a forma primaria sat conspicue

differt.

Denna form, som af d:r G. Hellsing blifvit insamlad på

flera ställen vid Dådran 1 Rättviks s:n, är delvis utbildad i

samma riktning från sin hufvudform, som H. macrocentrum

K. Joh. från H. acroleucum Stenstr. De köttiga uppräta,

smala, i en lång spets utdragna bladen samt de långa, raka,

nästan tilltryckta grenarna och korgskaften gifva växten en

ganska utpräglad habitus. Emellertid förekomma annor-

städes i Rättvik smalbladiga former, som bilda öfvergångar

till hufvudformen.

H. basifolium (Fr.) Almqu.

Fr. H. N. II: 10. — Almqu. Stud. p. XXIII. — Dahlst. Bidr. III-p. 38.

Boda: Osmundsberg på en dikeskant; Ore: Dalbyn. Spars.

H. dissimile Lbg.

Lindeberg Hier. scand. exs. n:o 121. — H. floccifrons Elfstr. Botan. Utfl.p.61.

Skattungbyn: på ängsbackar och åkerrenar; Orsa: Fryksås

fäbodvall på åkerren. Måttl. — talr.

b. Involuera glandulosa sed epilosa.

H. oblaqueatum K. Joh.

K. Joh. Nya Archier. p. 43.

Rättvik: ferst., äfven Dådran vid Åsen (enl. ex. af G.

Hellsing) samt Blecket; Boda: h. o. d. ända till Norra Ockran;

74 EK. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Skattungbyn. Inom Leksands sn strax söder om Västgärde

station. Måttl. — talr.

H. orthocolon K. Joh.

K. Joh. Nya Archier. p. 40.

Rättvik: Sjurberg, Östbjörka, Blecket i löfängar; Boda:

h. o. d. från Västanå till Osmundsberget; Orsa: Aberga och

Orsbleck. Måttl.

H. calatharium n.

Tafl.. VIL; Fig, 22.

Caulis 40—75 cm. altus, mediocris v. erassiusculus firmus

rigidus et sat tenax, (1—)2(—3)-folius, vulgo simplex, basi

violaceus, ceterum virescens; inferne sparsim — densiuscule

pilosus et leviter stellatus, circa medium minus pilosus, su-

perne pilis solitariis v. nullis et glandulis minutis solitariis

— raris obsitus, vulgo densiuscule stellatus.

Folia rosularia 3—6, utplurimum 4, firma gramineo-viridia

paullum subglaucescentia, subtus pallidiora, utringue leviter

v. levissime, in nervo mediano densius stellata, supra rare,

subtus sparsim, in nervo dorsali densius pilosa, in marginibus

mediocriter ciliata, in petiolis mediocribus v. sat brevibus

violascentibus pilis albis longis sat densis lanuginosa; ez-

teriora obovata — oboblonga v. elliptico-oblonga, subinteger-

rima v. aqualiter et argute serrato-denticulata, basi in petio-

lum brevem decurrente; intermedia ovaliter v. ovate lanceo-

lata obtusiuscula, intima + ovate lanceolata, in apicem +

angustum subintegrum obtusiusculum attenuata; intermedia et

interiora dentibus + distantibus angustis patentibus, rectis

v. sursum falcatim curvatis 2equaliter et profunde dentata

— subpinnatifida, dentibus linearibus in petiolum + breven

sat gracilem vulgo descendentibus, intermarginibus parum con-

cavis — subrectis accelivibus, mediis etiam convexulis.

Folia caulina longe remota, subito decrescentia; inferius

magnum + petiolatum; cetera sessilia + bracteiformia; in-

ferius a basi ovata v. ovato-lanceolata in apicem sat angustum

longum v. longissimum subintegrum attenuatum, dentibus v.

laciniis paucis angustis (inferioribus usque linearibus) sat

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 75

rectis patentibus vel bene faleatis profunde dentatis — pin-

natifidis.

Anthela vulgo parva, ramis superioribus longis superanti-

bus patentibus v. erecto-patulis + approximatis (sed non um-

bellatis), inferioribus + erectis, omnibus glandulas minutas

raras — sparsas gerentibus, + subtomentellis. Pedicelli cum

acladio 20—40 mm. longo sparsim — densiuscule glandulosi,

albo-tomentosi.

Involuera + lete cano-viridia variegata, basi obscuriora,

eeterum robusta, 6,,—7 mm. lata et 12—12,5 mm. longa.

Squame perspicue imbricate; exteriores sat obscure vi-

rides anguste, in apicem obtusulum paullulum attenuatee,

glandulis brevibus et medioceribus atroviridibus sat densis —

densis obtecte, in dorso sparsim — densiuscule stellate, in

marginibus canofloccose, apice albocomosee; intermedie a basi

sat lata in apicem obtusiuseulum parum attenuatee, lete vi-

rescentes, dorso obscure fusco-virides, glandulis mediocribus

sat densis, floccis in dorso sparsis, apicem comosum versus et

in marginibus densis obtecte; interiores obtusiusculie — sub-

acute dilutius virescentes, minus glandulose et stellata, sub

apicem albo-comatum foccis albis sat late marginat:e.

Calathium magnum 40—46 mm. latum, luteum, bene ra-

dians. Ligule apice glabre. Stylus mere luteus.

Denna synnerligen vackra form har åtskilliga likheter

med H. cesiomurorum Lbg., men visar sig genom holkarnas

och kalatiernas byggnad höra till H. porrigens Almqu. (Dahlst.)

i vidsträckt mening. Rosettbladen äro fasta, men ej tjocka,

till färgen lifligt gräsgröna med svagt blåaktig anstrykning.

Tandningen är hos de mellersta och inre rosettbladen samt

hos stjälkbladen mycket djup. Tänderna äro tämligen få,

parvis likformiga, smala, t. o. m. jämnbreda, snedt framåt rik-

tade, men endast föga krökta, åtskilda af långa, svagt kon-

kava — raka eller vid bladets midt t. o. m. konvexa mellan-

kanter, de nedersta tänderna sitta något tätare med hak-

formiga mellankanter, hvarjämte smala fristående tänder

vanligen förekomma nedåt de mellersta och inre rosettbladens

skaft. Stjälkbladen äro nästan alltid två, det nedre stort

och försedt med vingadt skaft, det öfre helt litet, oskaftadt

och m. e. m. braktéartadt. Det nedre har långt utdragen,

nästan helbräddad, upptill något aftrubbad spets, hvarigenom

76 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

största bredden (stundom 5 cm.) kommer att bli belägen långt

nedom midten. Hårbeklädnaden är hos bladen gles; däremot

äro båda sidorna tydligt stjärnhåriga i synnerhet mot kan-

terna samt på medelnerven.

Holkarna hafva tydligt tegellagda fjäll och påminna ge-

nom sin brokiga beklädnad något om H. cesiomurorum. Men

korgen är mera glesblommig med långa, radierande liguler;

fjällen äro smalare och något längre, mera gröna samt sakna

hår. Beklädnaden utgöres således af medellånga och korta

svartgröna eller svarta, täta glandler samt ludd som på

fjällens ryggar är jämnt och något glest utspridt, men i

kanterna är rikligare, så att en tämligen bred och tydlig,

hvitaktig luddrand uppstår; denna är hos de gröna inre

fjällen inskränkt till fjällens öfre del nära den rikt små-

håriga spetsen.

De mycket stora, vackert gula kalatierna se ut alldeles

som hos H. leticeps Dahlst. Tikaså de rent gula stiften och

märkena.

Bland släktingarna till den nu beskrifna formen märkas

å ena sidan de mångbladiga H. resupinatum Almqu. ooh H.

pectinosum Dahlst., å andra sidan H. orthocolon K. Joh. och

framför allt H. leticeps Dahlst. H. orthocolon skiljes utan

svårighet genom små kalatier och brungrönt stift. Närmast

af alla står H. leticeps, från hvilken H. calatharium afviker

genom smalare och något litet glaucescenta blad, hvilka nästan

aldrig i friskt tillstånd visa någon rodnad, mer tätt sittande

och mer framåt riktade, smalare, men ej så hvasst spetsiga

bladtänder, gröfre holkar, hvilka i följd af det mot fjellens

spetsar och kanter hopade luddet synas mer brokiga och icke

som hos H. leticeps upptill gröna, mycket talrikare glandler

på holkskaften och total frånvaro af enkla hår på holkarna.

Det för särskiljandet af dessa båda former mest användbara

kännetecknet är holkarnes och holkskaftens beklädnad. Men

likheterna äro så öfverväldigande, att jag ej skulle vågat

uppställa denna nya form såsom sidoordnad till H. leticeps,

om jag ej sett båda växa på samma växtställen om hvar-

andra eller i hvarandras närhet dels i Helsingland (vid

Ofvanåker), dels på flera ställen i Dalarnes silurområde.

Rättviks och Boda socknar: tämligen allmän, ända till

Norra Ockran; Skattungbyn; Orsa: Aberga, Stenbergsbyn, '

Fryksås fäbodar; Mora: Färnäs; Sollerö. — Utom området:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 7. 77

Tustebo anhaltsstation; Leksands s:n söder om Västgärde

station. — Måttl.

H. l&eticeps Dahlst.

Dahlst. Bids. III p. 60. — Dahlst. Hier. exs. Fasc. I n:o 69 etc.

Rättvik: Östbjörka; Boda: Västanå, Osmundsberget samt

i en äng vid kyrkan; Ore: Dalfors bruk; Skattungbyn; Orsa:

Fryksås fäbodar. Spars. — måttl. — Både lokal- och in-

dividfrekvensen är lägre än för föregående.

H. reclinatum Almqu.

Dahlst. Bidr. III p. 61.

Rättvik: Östbjörka, Lerdal och Sjurberg; Boda: Västanå,

Tenåsen, Silfverbergs fäbodvall vid N. Ockran; Skattungbyn;

Orsa: Kallmora; Sollerö. Måttl. — spars.

H. orbolense Stenstr.

Stenstr. Värml. Archier. p. 62.

Boda: Osmundsberg; Orsa: flerstädes vid Kallmora, vidare

vid Stackmora och Stenbergsbyn. Måttl. — talr.

D. Vulgata genuina (Almqu.).

a. Involucra glandulosa, omnino v. fere epilosa.!

1. Involueri squame fÅoccis equaliter distributis +

canescentes.

H. porrigentiforme Dahlst. n.

Dahlst. Herb. Hier. Scand. Cent. II n:o 74; Cent. III n:o 92; Cent. V

n:ris 63 & 64.

Caulis 20—55 cm. altus, crassiusculus, subflexuosus, 1—2-

folius, basi + vinosus v. fusco-violascens, inferne sparsim —

! H. leptogrammum var. barrimum har dock strödda hår på holken;

likaså former af H. similigerum.

18 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

sat densiuscule et longe pilosus parce — sparsim stellatus,

medio parce pilosus — glaber, subefloccosus, apice sparsim —

densiuscule foccosus, rare pilosus v. epilosus.

Folia basalia 4—6, exteriora ovata — ovalia v. obovata

— oblonga obtusa sparsim — sat crebre et + late dentata,

intermedia + ovato-lanceolata — late v. anguste lanceolata

(— lanceolato-oblonga), densius et acutius seepe longe et in-

equaliter dentata, basi descendente v. abrupte contracta den-

tibus basalibus sepe patentibus — subreversis, intima + lan-

ceolata crebrius et angustius dentata petiolis sepe dentibus

angustis liberis preeditis.

Folia caulina longe inter se remota, inffimum + ovato-

lanceolatum — lanceolatum séepe + petiolatum, prope basin

v. ad medium caulis affixum, longe acutum, sparsim — cre-

brius + acute et precipus ad basin + longe et inequaliter

dentatum; summum lanceolatum — lineari-lanceolatum sessile,

crebrius et acutius dentatum, sepe subulato-dentatum. Folia

omnia in petiolis sparsim — densiuscule et longe pilosa in

nervo dorsali + stellato sat densiuscule pilosa, in marginibus

sparsim — densiuscule ciliata, supra saturate viridia glabra

v. parce pilosa, subtus sparsim pilosa; exteriora subtus sfepe

violascentia v. hepatico-colorata.

Inflorescentia paniculata + contracta — sat laxa, ramis

erecto-patentibus sepe sat longis et pedicellis sat brevibus +

arcuatis acladium (10—)15—30(—43) mm. longum + longe

superantibus, densiuscule — dense canofloccosis et glandulis

inferne sparsis, superne densiusculis obtectis.

Involuera atroviridia sat crassa — crassiuscula c. 12 mm.

longa basi ovata postea rotundato- truncata, squamis exteriori-

bus + linearibus — elongate triangularibus obtusiusculis,

intermediis lanceolato-linearibus + acutis et interioribus e

basi lata cito v. sensim in apicem breviter acutum brevem —

longiusculum + piceum — badio-virescentem nudum attenuatis,

floccis dorso sparsis, in marginibus squamarum exteriorum et

intermediarum presertim stria + angusta foccosa vulgo sat

conspicua notatis, glandulis nigris longis v. mediocribus (szepe

sat inequilongis) + densiusculis — sat densis obtectis.

Calathidium 40—45 mm. diametro subradians ligulis la-

tiusculis, stylo virescente sicco sat obscuro.

Anträffad i Helsingland, Medelpad, Ångermanland, Väster-

botten, Jämtland, västra Härjedalen samt Södermanland i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 7. 79

Brännkyrka s:n (Dahlst. Herb. Hier. Scand. Cent. II n:o

74).1

De exemplar af denna form, hvilka jag funnit i Dalarne,

afvika endast obetydligt från de ofvan beskrifna genom något

tätare ludd på holkarna, hvilka därför hafva mer svartgrå

färg. På holkarna saknas enkla hår fullständigt; hos de

exemplar jag sett från Södermanland och Helsingland hafva

alltid enstaka sådana förekommit bland glandlerna. Bladen

på dalaexemplaren äro jämförelsevis djupt tandade eller stun-

dom flikade (se Tafl. VIII. Fig. 24).

Boda s:n: Lenåsens sydsluttning på åkerrenar. Måttl.

H. ceramotum Stenstr.

Stenstr. Värml. Archier. p. 52.

var. phrixolepis n. var.

Foliis latioribus + undulatis erebre inciso-dentatis, squa-

mis involueri latioribus magis obtusis, squamis exterioribus

conspicue laxis, anthela interdum oligocephala contracta, vulgo

autem polycephala ramis valde superantibus apice paniculas

+ polycephalas + glomeratas gerentibus, stylo + luteo et

cet. notis hec varietas a forma primaria primo obtutu sat

conspicue differt.

Särskildt genom de grå holkarna med de lösa ytterholk-

fjällen, de långa blomställningsgrenarna, som endast i toppen

bära en hopgyttrad samling korgar, och af hvilka en eller

annan ofta utgår från stjälkbladens veck, är denna form till

habitus ganska utpräglad, fastän i det hela ej mycket af-

vikande från hufvudformen.

Tämligen allmän, i synnerhet på fuktiga ängar, i alla

- socknar, äfven Sollerön. Måttl. Utom området har jag också

sett denna form i Grythytte s:n på fuktig mark vid Loka.

H. subpellucidum Norrl.

Norrl. Bidrag p. 104.

I beskrifningen på ofvan citerade ställe angifvas holkarna

såsom hårlösa. Emellertid hafva ej blott Are-exemplaren,

! Ofvanstående beskrifning jämte redogörelse för utbredningen är med-

delad af H. Dahlstedt.

80 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN. '

utan äfven de i Dalarne insamlade vanligen enstaka eller t.

o. m. spridda hår på holkarne, så att bestämningen stundom

stöter på svårigheter. En ej obetydlig likhet med H. ap-

proximatum Norrl. råder emellanåt.

Rättvik: Utby, Lerdal, Sjurberg, Blecket; Boda: Silfver-

berget, Osmundsberget m. 4. st.; Ore: Arfvet; Skattungbyn;

Orsa: Aerstädes från Kallmora till Viborgs by. Måttl. Före-

drager fuktig ängsmark.

2. Squame obscure efloccose vel in apice (v. mar-

ginibus) + foccose.

H. ornatum Dahlst.

Dahlst. Bidr. III p. 167.

Rättvik: Östbjörka, Blecket, äfven Dådran (enl. ex. af G.

Hellsing); Boda: ferstädes; Orsa: kring Kallmora. — Afven

1 Leksand på gränsen nära Västgärde station. — Måttl. —

Spars.

H. diaphanoides Lbg.

Lindeb., Hier. Bidr. p. 11. — Lindeb., Hier. Scand. exs. n:o 123. — Dabhlst.

Bidr. III p. 164.

Allmän i alla socknarna. Måttl. Växer liksom före-

gående helst på frisk eller fuktig mark.

En forma substylosa med korta kantliguler och utskju-

tande stift förekommer sparsamt vid Lerdal i Rättviks s:n.

H. phedrophyllum K. Joh.

K. Joh. Nya Archier. p. 53.

Rättvik: löfäng ofvanför Utby. Måttl. — Utom området

har jag sett denna form norr om Edsbyn i Helsingland.

H. acidodontum Dahlst. n.

Dahlst. Herb. Hier. Scand. Cent. XI n:o 80.

Caulis 50—80 cm. altus crassus, 2—3-folius, basi sordide

vinosus, inferne sparsim — densiuscule et longe pilosus fere

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:o 7. 81

efloccosus, medio parce — sparsim pilosus parce floccosus,

superne sparsim floccosus et parce pilosus — subglaber.

Folia basalia 4—5, exteriora ovalia obtusiuscula denti-

culata — breviter et late dentata, intermedia obovata —

oboblonga obtusiuscula — subacuta regulariter et acute den-

tata, intimum + late lanceolatum acutum sat longe et acute

subirregulariter dentatum dentibus basalibus sepius longiori-

bus angustioribus + curvatis; folia caulina inter se sat longe

remota cito decrescentia + ovato-lanceolata sat longe acuta

ad basin crebre et irregulariter pinnato-dentata ceterum sat

longe et acute dentata, infimum + petiolatum, summa sessilia;

omnia in petiolis et in nervo dorsali vix stellato pilis longis

mollibus sat dense — dense obtecta, in marginibus densiuscule

ciliata, ceterum sparsim v. in pagina superiore parce pilosa.

Inflorescentia ampla composita sepe subindeterminata ramis

+ patentibus sat curvatis brevibus — mediocriter longis v.

sat longis pedicellisque brevibus acladium 10—20 mm. lon-

gum seepe sat longe superantibus + dense (preesertim superne)

canofloccosis et glandulis inferne raris — sparsis, superne

densiusculis obtectis.

Involucra sat virescentia + variegata, 11—13 mm. longa,

valida, basi ovata, postea truncata, squamis exterioribus line-

aribus obtusis paucis (sepe totis) virescentibus, intermediis

atrovirescentibus v. sordide virescentibus et intimis late vire-

scenti-marginatis v. totis virescentibus e basi latiore lineari-

lanceolatis sensim in apicem obtusiusculum v. subacutum atte-

nuatis, in marginibus floccis laxis densiuscule obsitis, ceterum

sparsim — parce stellatis, glandulis gracilibus densiusculis

— sat densis nigris v. subluridis obtectis.

Calathidium c:a 40 mm. diametro sat radians. Stylus

virescens, siceus badiofuscus.

Anträffad i Helsingland: Söderhamn; Värmland: Filip-

stad.

Så långt enligt H. Dahlstedts meddelande.

En storväxt och bredbladig form. Bladen äro nästan lika

mörka som hos H. diaphanoides Lbg., men de äro till formen

betydligt bredare, dessutom tunnare och mer plana. De största

rosettbladen äro ofta vackert ovala, i det de likformigt af-

smalna mot båda ändarna. Rosettbladens tandning är täm-

ligen tät samt jämn och merendels hvass, men ej djup. De

32 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

fåtaliga stjälkbladen äro mycket stora och breda, särskildt

hos skuggformer; de mellersta äro äggrunda — äggrundt

lansettlika, spetsiga, ganska regelbundet, tätt och hvasst såg-

tandade, stundom försedda med längre och smalare, likformiga,

ej mycket utstående tänder eller flikar. Bladens tandning är

sålunda analog med den hos H. munduliforme Dahlst.

Holkskaften äro tätt glandulösa, men grå eller hvitaktiga

i följd af tätt ludd. Holkarna påminna visserligen om H.

diaphanoides Lbg., men äro något kortare, nedtill litet grå-

aktiga af ludd och upptill svagt brokiga af holkfjällens ljusare

kanter; bredden plägar vara omkring 6 mm. och längden om-

kring 12 mm. eller föga mer. Fjällen äro ej fullt så trubbiga

som hos H. diaphanoides; långfjällen äro tydligt blekare i

kanten och den glest finhåriga, nästan hinnlika spetsen. Hol-

kens beklädnad utgöres af ytterst täta, svarta glandler, om-

växlande långa och kortare, på de yttre fjällen, i synnerhet

de korta, dessutom af strödda, 1 kanterna och spetsen tätare

stjärnhår, i följd hvaraf basen synes m. e. m. gråaktigt svart,

men knappt brokig.

Kalatierna äro stora, omkring 40 mm. i diameter eller

något därunder. Stiftet grönbrunt.

Såsom framgår af beskrifningen på blad och holkar, kan

denna form anses utgöra en mot H. munduliforme Dahlst.

svarande murorum-form inom gruppen vulgata genwina (Almqu.)

Dabhlst.

Allmän i Rättvik, Boda, Ore, Skattungbyn och Orsa. Måttl.

Utom området har jag iakttagit samma form i Västman-

land: Nya kopparberg och Grythytte s:n tämligen allmänt;

Värmland: Daglösen, Nykroppa samt ferstädes kring Filip-

stad; Nerike: Eka i Nysunds s:n vid gränsen till Värmland.

H. leptogrammum Dahlst. 2.

Dahlst. Hier. exs. Fasc. IV n:o 90. — Dabhlst. Herb. Hier. Scand. Cent.

X n:o 65; Cent. XII n:o 84. — H. leptogrammum var. bidentiforme Dahlst.

Herb. Hier. Scand. Cent. XII n:o 85; Cent. XIII n:o 78.

Caulis 35—65 cm. altus subflexuosus crassiusculus 2—3

(—4)-folius, basi ipsa sepe sordide vinosus, inferne sparsim

— densiuscule et molliter pilosus vix stellatus, medio parce

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 83

pilosus et sparsim stellatus, superne rare — sparsim pilosus

et sparsim — densiuscule floccosus.

Folia basalia 3—5, exteriora ovalia — elliptica subintegra

— denticulata basi sepe cordulata v. late cuneata dente uno

alterove majore instructa obtusa, intermedia + ovata — ovato-

lanceolata v. oblonga, subacuta — obtusiuscula sparsim den-

tata v. denticulata, interiora + late -— anguste lanceolata

acutius et presertim ad basin longius dentata; folia caulina

inter se longe remota cito decrescentia, infimum + petiolatum

ovato-lanceolatum — lanceolatum acutum ad basin sparsim

et irregulariter dentatum, intermedia anguste lanceolata nunc

quam infimum angustiora nunc latiora et sepe supra medium

latissima, ad basin dentibus paucis sepe sat longis acutis

ingequilongis instructa, summa obovata v. ovata — lineari-

lanceolata; omnia in petiolis et in nervo dorsali pilis mollibus

longis densiusculis — densis obtecta, in marginibus densius-

cule — dense ciliata, subtus densiuscule — sparsim pilosa,

supra sparsim — rare pilosa v. subglabra.

Inflorescentia paniculata simplex v. composita sat ampla

ramis sat patentibus + arcuatis pedicellisque dense floccosis

inferne sparsim superne sat dense glandulosis.

Involucra atrovirescentia sat variegata, squamis exteriori-

bus paucis linearibus obtusiusculis, intermediis lanceolate trian-

gulari-linearibus brevibus obtusiusculis, interioribus e basi

latiore lineari-lanceolatis sensim in apicem obtusiusculum —

subacutum attenuatis, intimis acutis magis protractis vire-

scentibus, plurimis preesertim intermediis in marginibus stria

angusta floccosa notatis apicem versus v. interioribus fere totis

efloccosis, glandulis densis —sat densis gracilibus varicze longitu-

dinis obtectis. Calathidium 40—43 mm. diametro subradians.

Stylus virescens siccus badio- fuscus.

f. bidentiforme Dahlst. (Herb. Hier. Scand. Cent. XII n:o

85) är skild från hufvudformen endast genom högre växt

med vanligen mot stjälkens midt i storlek och bredd till-

tagande stjälkblad, hvilka ofta äro bredast ofvan midten, och

något tydligare synbart stjärnludd i fjällens kanter. Den är

utan tvifvel en i skugga och i buskmark växande form.

Anträffad i Härjedalen: vid Långå och Tännäs; f. bidenti

forme vid Funnäsberget flerstädes, Glöte i Linsäll sn. —

Dalarne: Fjätdalen.

34 oK. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Ofvanstående är meddeladt af H. Dahlstedt. I Dalarne

har jag funnit tre hithörande former. Om hufvudformen, som

ganska väl öfverensstämmer med den ofvan beskrifna, har

jag antecknat följande.

Bladen äro stora och tämligen fasta, till färgen gräsgröna

eller något gulaktigt gröna; beklädnaden är till tätheten

normal eller glesare. Rosettbladen äro kortskaftade, de mel-

lersta och inre merendels af vackert oval eller ovalt äggrund

form eller mer närmande sig aflång form, hastigt hopdragna

vid basen och spetsen, endast de innersta någon gång tydligt

kortspetsade, alla glest och kort tandade af smala framåt-

riktade tänder, skilda af till stor del konvexa mellankanter.

Stjälkblad merendels 2, sällan flera (intill 5), alla oskaftade

(eller det nedersta fästadt nära basen och kortskaftadt), till

formen smalt äggrunda — äggrundt lansettlika med ända

mot spetsen jämnt bågböjda kanter och därför kortspetsiga.

Vippan är stor och gles. Holkarna äro stora och grofva,

c:a 6,,—7,> mm. breda och 13—14 mm. långa, vid midten föga

hopdragna, i det basen till sin öfre del är m. e. m. cylindrisk;

nedåt är basen kort snurrlik. Till färgen äro holkarna brun-

aktigt svartgröna eller nästan sotsvarta utan glans. Beklädna-

den utgöres af svarta, långa eller till storleken växlande, ej

grofva glandler samt nästan alltid enstaka — strödda, sällan

kort gråspetsade, oftast svartaktiga, trubbiga, stundom i toppen

förtjockade och nästan glandelliknande hår; hvarjämte en

knappt skönjbar fin luddrand omkransar de kortare fjällen.

Långfjällen äro upptill nakna, brungröna, till formen lansett-

lika och m. e. m. trubbiga eller delvis mer hopdragna och

kort tillspetsade. Kalatierna äro medelstora eller större;

stiftet grönbrunt.

En 1 hög grad varierande form, men i allmänhet igen-

kännlig på de stora sotfärgade holkarna med den nedåt kort

snurrlika basen.

Boda: Solberga, Lenåsen, Silfverberget, Osmundsberget.

Måttl. — spars.

var. subuliginosum n. var.

Tal PE Kig 30.

Heec varietas forme primarie quoad foliorum formam

ceterasque partes vegetativas sat similis, quamvis folia seepius

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDI. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 895

subintegerrima sint; differt autem involucris magis pure atro-

viridibus nec fusconigris, gracilibus, 5—6 mm. latis et 12—

13,; mm. longis, squamis omnino epilosis flores virgineos lon-

gius superantibus, floccis involucri laxioribus, calathio minore

c:a 30 mm. lato, sed presertim glandulis squamarum et pedi-

cellorum longis et longissimis mixtis crebris.

Med tvekan hänför jag denna form till H. leptogrammum

Dahlst., enär holkformen är helt olika och nära öfverensstäm-

mer med den hos H. diaphanoides Lbg. Men i öfrigt afviker

den från den förra formen nästan endast genom de mycket

långa och tättsittande glandlerna på holkarna och dessas

skaft samt genom frånvaron af enkla hår på holkarna. I

afseende på holkfjällens form och luddets fördelning på de-

samma råder ingen olikhet mellan de bägge formerna. Men

härigenom skiljer sig den nya formen tydligt från H. dia-

phanoides och kan således sägas stå midt emellan den sist-

nämnda och H. leptogrammum.

Närbesläktade former äro äfven H. precipuum Dahlst.

exs., skild genom bladens form och gröfre tandning, kortare

holk m. m., samt H. ornatiforme Dahlst. exs., som lätt skiljes

genom större kalatier, trubbigare holkfjäll, klädda af kortare

glandler och enstaka hår.

Orsa: Kallmora, i en fuktig äng ofvan landsvägen. Måttl.

var. barrimum no var.

TULIMT KSdke

A forma primaria foliis latioribus, vulgo colore dilutiori-

bus, dentibus majoribus latioribus magis patentibus (usque

divergentibus), involucris minus obscuris, sed preesertim pilis

sparsis — densiusculis inter glandulas involueri immixtis

hec forma sat conspicue differt et forsitan propriam sub-

speciem constituit.

Genom de angifna kännetecknen, särskildt de stora och

ljust gröna bladens i allmänhet grofva tandning samt de bland

holkens glandler inblandade strödda eller rätt talrika håren,

synes denna form visserligen ganska olik den äkta H. lepto-

grammum Dahlst.; men talrika mellanformer, som äro svåra

386 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

att utsortera på dessa båda former, tyckas visa, att den nu

beskrifna äfven hör till nyssnämnda art.

Holkarna med den karaktäristiska äggrunda, nedåt kort

snurrlika basen äro vanligen 6—7 mm. breda och 12— 13,5

mm. långa. Kalatierna växla mellan 30 och 40 mm. i dia-

meter eller inom ännu vidsträcktare gränser.

Rättvik: vid Utby; Boda: Solberga, Silfverberget, Os-

mundsberget. Måttl. — Äfven anträffad inom Leksands gräns

söder om Västgärde station.

Utom området har jag sett samma form i Västmanland

vid Norberg.

En modifikation eller svagare varietet, afvikande genom

ännu ljusare bladfärg, högre, starkt flexuös stjälk, mot spetsen

ljusare holkfjäll förekommer vid Smedjebacken.

H. Schlegelii Almqu. n».

Dahlst. Hier. exs. Fasc. II n:o 80. — Dahlst. Herb. Hier. Scand. Cent.

V n:o 66; Cent. X n:is 63 & 64.

Caulis 40—980 cm. altus + flexuosus gracilis — crassius-

culus 2—4-folius, basi + fusco-ruberulus, inferne pilis densius-

culis — sat densis et floccis sparsis obtectus, medio parce

pilosus — subglaber et sparsim stellatus, apice sparsim —

sat densiuscule floccosus pilis paucis basi crassa nigra instruc-

tis et glandulis sparsis v. raris obsitus.

Folia basalia 3—5, exteriora + lata obovata — oboblonga

obtusa — subrotundato-obtusa mucronata v. etiam acutiuscula

sparsim et breve vulgo anguste raro latiuscule dentata v.

denticulata, intermedia + ovato-lanceolata — lanceolata v.

oblongo-lanceolata + acuta sat crebre et acute dentata, intima

+ anguste oblongo-lanceolata — lanceolata acutius et crebrius

seepe longe et irregulariter dentata dentibus liberis interdum

in petiolum decurrentibus longe acuta; folia caulina inter se

sat longe remota, infimum + petiolatum v. sessile, summa

sessilia, + ovato-lanceolata — anguste lanceolata + longe

acuta, interdum supra medium paginee latissima, basi sepe

subamplectentia, crebre et acute denticulata v. dentibus ineequi-

longis sepe sat longis acutis angustis sepe curvatis predita;

omnia in petiolis sat dense et longe pilosa, in marginibus

sparsim — sat dense ciliata, subtus in nervo dorsali sat

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 7. 87

floccoso sparsim — densiuscule ceterum sparsim — rare pilosa,

supra rare pilosa — subglabra saturate viridia, subtus palli-

diora.

Inflorescentia simplex v. composita paniculata contracta

v. rarius laxa ramis pedicellisque vulgo sat brevibus raro

longis erecto-patentibus — sat patentibus leviter curvatis

acladium 5—15 (—25) mm. longum + superantibus dense

canofloccosis glandulis basi crassa preditis densis — sat crebris

obtectis. |

Involucra parva atroviridia c:a 10 mm. longa basi ovato-

rotundata, squamis exterioribus linearibus v. triangulari-line-

aribus sepe sat virescentibus obtusis, intermediis + ovato-

triangularibus cito in apicem obtusiusculum contractis, intimis

e basi latiore lanceolatis sensim in apicem + acutum atte-

nuatis apice interdum leviter comosis, floccis nullis v. in mar-

ginibus squamarum exteriorum parcis obsitis glandulis varize

longitudinis basi sat crassa preditis erebris obtectis.

Calathidium parvum 30—35 mm. diametro, sat plenum.

Stylus fusco-virescens, siccus sat obscurus.

Anträffad i Helsingland: Kårböle på gränsen till Härje-

dalen, Söderhamn flerstädes ymnigt, Arbrå, Koldemo; Gestrik-

land: Amots bruk.

Till föregående af Dahlstedt meddelade redogörelse fogar

jag följande anteckningar efter mina egna studier i Dalarne.

Habituellt lik H. diaphanoides Lbg., men afvikande genom

djupt ådriga, mer kort skaftade, bredare, vanligen kort, men

skarpt spetsiga blad, hvilkas baständer ofta äro större och

stundom nedstigande på skaftet.

Lättast skild är denna form genom de ovanligt korta

holkarna (exempelvis 5,2x10,, mm.), hvilkas färg är ännu

mörkare än hos diaphanoides och hvilkas alldeles svarta gland-

ler äro ännu talrikare och af mer omväxlande storlek. Holk-

fjällen afsmalna från den mycket breda basen tämligen starkt

mot spetsen, och de innersta fjällen (stundom äfven de mel-

lersta långfjällen) äro kortspetsiga. De yttre korta och half-

långa fjällen hafva i kanterna en fin rad af spridda stjärn-

hår, knappt märkbara på den friska plantan, och bära i

spetsen en kort, men tydlig hårtofs.

38 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Genom holkens ringa längd samt genom dess färg och

beklädnad erinrar följaktligen denna form också om H. glau-

covirens Danhlst.

Boda: Västanå, Lenåsen, Silfverberget, Osmundsberget,

fäbodarna vid N. Ockran. Måttl. — Utom området har jag

sett denna form i Helsingland vid Ofvanåker och Edsbyn.

H. glaucovirens Dahlst.

Dahlst. in Stenstr. Värml. Archier. p. 593. — Dabhlst. Bidr. III. p. 169.

Boda: Västanå ängar, Lenåsen, Osmundsberget. Måttl.

— spars.

H. pseudodiaphanum Dahlst.

Dahlst. Bidr. III p. 172 (sub H. diaphan. Fr.).

Orsa: Aberga. Tämligen spars. — De tillvaratagna exem-

plaren äro något bredbladigare än den vanliga formen.

H. lepidulum Stenstr.

Stenstr. Värml. Archier. p. 50.

Tämligen allmän i Rättvik och Boda; Ore: Dalbyn;

Orsa: Mickelvål. Spars. — Afven inom Leksands gräns nära

Rättvik.

H. lepidiceps Dahlst.

Dabhlst. Bidr. III p. 128.

Ehuru ej ännu anträffad inom det här afsedda området,

upptages denna form, emedan den förekommer dels i trakten

af Bjursås ej långt från Lustebo anhaltstation, dels i Svärdsjö,

Borgärdet (enl. ex. af G. Hellsing).

Äfven denna form är ensidigt utbildad och utgör en svagt

utpräglad ras (f. pernudum mn. f.) af de sydligare formerna.

Holkarna äro något längre än hos den på ofvannämda ställe

beskrifna formen, primärholken 10,;—12 mm., men däremot af

samma bredd (5—6 mm.). Häri öfverensstämmer dalaformen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 89

med exemplar från flera lokaler i Västmanland. Holkens öfre

del är alldeles fri från stjärnhår och koma, alldeles såsom

hos de vid Norberg insamlade (Dahlst. Herb. Hier. Scand.

XIT: 80), i olikhet med exemplar från Kungsör och Söder-

manland.

Hos dalaformen äro kalatierna ej utbredda, och ligulerna

äro m. e. m. tubulösa, särskildt så hos de vid Lustebo insam-

lade exemplaren. Huruvida detta i någon mån beror på den

exceptionellt heta sommaren 1901 och den rätt torra lokalen

är för närvarande ej möjligt att afgöra.

H. anfracticeps n.

NEN 1 TEE

Caulis 35—60 cm. altus crassiusculus et firmus flexuosus

virescens, inferne + wviolaceus, 3—6-folius, infra medium den-

siuscule pilosus et levissime stellatus, superne sparsim — rare

brevipilosus et densius stellatus.

Folia gramineo-viridia (+ lutescentia) tenuia sat firma

subnitescentia, subtus paullo pallidiora + violascentia, apice

vel superiore parte interdum utrinque intense sanguinea; supra

sparsim v. rare brevipilosa, subtus sparsim et longius, in nervo

dorsali et petiolo sat dense pilosa, in marginibus mediocriter

ciliata. Rosularia 3—5 breviter petiolata; exteriora late ellip-

tica v. obovata rotundato-obtusa basi decurrente + cuneata,

vulgo undulata et sub anthesi + membranacea et emarcida,

+ arcuato-dentata v. modo denticulata; intermedia oboblonga

— lanceolato-oblonga + obtusa, erebre et haud profunde denti-

culata; mtima + late lanceolata utrinque sat equaliter angus-

tata obtusiuscula — + acuta, dentibus unguiculatis — sub-

falcatis + crebris argute (inciso-) dentata vel ob intermargines

breves concavos — acclives denticulatos + duplodentata.

Folia caulina sensim decrescentia; inferiora magna +

late lanceolata vulgo acuta, breviter petiolata, ut precedentia

dentata v. dentibus lanceolato-deltaeformibus — falcatis adhuc

longioribus utringue numerosis (usque 8, denticulis intermixtis

exceptis) + crebre et argute subpinnatifida; superiora +

anguste ovato-lanceolata — linearia argute serrato-dentata.

Anthela vulgo contracta polycephala et composita, ramis

pedicellisque e medio ramorum vel infra exeuntibus, acladium

1—3 cm. longum bene 2equantibus, gracilibus patentibus apice

90 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

vel infra + curvatis; rarius valde composita + indeterminata

ramis longis strictis ex axillis foliorum caulinorum ortis.

Rami densius stellati — leviter subtomentelli, glandulis minu-

tis et pilis brevibus raris (— sparsis) obsiti; pedicelli glan-

dulis parvis sparsis — sat densis pilisque brevibus solitariis

obtecti, canotomentosi, preesertim sub involucro albescentes.

Involucra atroviridia — fere nigra, haud nitida, brevia

crassiuscula, vulgo 9,,— 11 mm. longa, 5,,—6,> mm. lata, basi

late ovata, postea deorsum + truncata, glandulis nigris brevi-

bus et mediocribus densiusculis — densis (interdum pilis soli-

tariis immixtis) obtecta, floccis minutis inferne sparsis, superne

raris — solitariis adspersa.

Squame omnes + triangulares et late; exteriores breves

obtuse — obtusiuscule; superiores in apicem obscurum sub-

nudum sepe inconspicue serratum sensim attenuate, superiores

tegentes apice ipso obtusiusculze, reliquae bene acute, fere

efloccosee, in dorso simplicem fere seriem glandulorum gerentes.

Calathium sat parvum 25—535 mm. latum, luteum. Ligulce

apice glabre. Stylus fuscohispidulus obscurus.

Denna till anfractum-gruppen hörande form står otvifvel-

aktigt nära H. atronitens Dahlst. Holkarna hafva ungefär

samma storlek och byggnad, och fjällen afvika endast genom

mindre tydlig spets samt genom något talrikare stjärnhår

och glandler, i följd hvaraf holkarna få en matt svartaktig

färg. Holkskaften hafva talrikare glandler och dessutom en-

staka korta hår. Den verkliga H. anfractum Fr. skiljes från

båda genom tydligt trubbiga långfjäll.

Bladen hos den nu beskrifna formen äro smalare än hos

H. atronitens, men bredare än hos H. anfractum, under det

att tandningen väsentligen afviker från bägge dessa formers.

Hos H. anfracticeps är nämligen tandningen särdeles tät, djup

och hvass. De inre rosettbladen och de nedre stjälkbladen

äro ofta kamlikt flikade i likhet med förhållandet hos H.

orthocolon K. Joh., och de ytterst korta mellankanterna äro

ej sällan försedda med enstaka mindre tänder. Egendomlig

är bladens benägenhet att i öfre hälften på båda sidor antaga

en starkt blodröd eller purpurbrun färg.

Inflorescensen är merendels kort och utprägladt jämn-

toppad; skaften äro ganska fina och m. e. m. inåt krökta, än :

nära spetsen, än längre ned.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 91

Af allt att döma är detta en nordlig parallellform till

H. atronitens, särskildt närmande sig b. elatvus Dahlst.

Boda: Västanå ängar. Spars. — Utom området har jag

samlat samma form vid Lustebo anhaltstation samt i Helsing-

land vid Ofvanåker och Edsbyn.

H. deamplians n.

Tafl. VII. Fig. 23.

Heec forma foliis et herba H. leucotrachelo infra descripto

sat similis est, vel inter hanc speciem et H. subirriguum Dahlst.

medium tenet locum, ab illo foliis magis elongatis apicibus

longioribus, dentibus majoribus magis patentibus irregulariter

dispositis diversa, a H. subirriguo ob folia angustiora prope

basin dentibus paucis inequilongis (+ inciso-) dentata facile

distincta. Anthela H. subampliatum Dahlst. refert, sed sepius

polycephala; ceterum acladio longiore, pedicellis sparsim glan-

dulosis et vulgo rare — sparsim pilosis differt.

Involucra sat crassa vulgo 10,—11,5; mm. longa, basi

robusta + truncata, atroviridia v. fere nigra subnitescentia,

squamarum marginibus vix dilutioribus. Squame exteriores

breves anguste triangulari-lineares obtusule (— acutiuscule);

intermedice late triangulares vulgo subacutie; superiores late

+ lanceolate triangulares; tegentes + obtuse v. in acumen

breve triangulare subito contractze; interiores usque ad apicem

latiusculum sensim attenuatre, apice ipso breviter acute —

conspicue acuminatze; exteriores in marginibus foccis raris

adsperse, cetere efloccosre; omnes glandulis sat longis et

mediocribus immixtis nigris densis obtecte, pilis nigris apice

brevi canescentibus in involucro primario solitariis — raris

adspersee, in involucris junioribus vulgo epilosie.

Calathium c:a 35 mm. latum, luteum. Stylus valde ob-

Scurus.

Hvad holkens form och beklädnad angår, står denna form

nära H. subampliatum Dahlst., hvilken däremot i afseende på

bladen är utbildad i annan riktning och lätt skiljes genom

den vidgade, m. e. m. öronflikade bladbasen. Äfven H. anfracti-

ceps är troligen nära besläktad trots de hos denna ofta djupt

fliktandade bladen.

J2 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Bladen öfverensstämma tämligen med dem hos H. leuco-

trachelum, men påminna genom sin storlek på samma gång

om H. subirriguum Dahlst.

Rättvik: löfängar vid Sjurberg. Måttl.

H. similigerum n.

ANERITS IDE Ive

Caulis elatus 50—105 cm. altus + flexuosus sordide vire-

scens scabriusculus, inferne violaceus et + maculatus, vulgo

4—6-folius, inferne pilis longis albis crispulis sparsis — sat

densis pilosus, medio et superne pilis albidis brevioribus rigi-

diusculis, basi crassa nigra cauli affixis, raris-sparsis v. sub

nodis etiam densis obsitus, ceterum leviter v. sub anthela

densius stellatus.

Folia firma + obscure viridia, subtus pallidiora, interdum

violascentia; rosularia sub anthesi emarcida vel 1—2 persis-

tentia, lingulate v. oblonge lanceolata obtusa (— obtusiuscula),

in petiolum brevem et latum sensim angustata, denticulis v.

dentibus parvis antrorsum + vergentibus paucidentata; supra

rare — sparsim brevipilosa, subtus sparsim pilosa, in nervo

dorsali et in petiolo pilis longis albis densiusculis vestita, in

marginibus longe et dense ciliata.

Folia caulina sensim decrescentia, utrinque parcius pilosa

sed pulchre ciliata, inferiora leviter stellata, superiora in

pagina inferiore leviter — sparsim, in pagina superiore spar-

sim — sat dense stellata; inferiora oblanceolata — anguste

lanceolata obtusiuscula — subacuta, subsessilia v. basi angusta

longe protracta sepius in petiolum valde late alatum subam-

plectentem sensim attenuata, dentibus paucis distantibus ungui-

culatis valde curvatis et sat angustis + inequaliter dentata;

intermedia sessilia lanceolata vel a basi oblonga inferne sub-

truncata in apicem sat longum acutum protracta, scepius magis

profunde dentata quam preecedentia; superiora + ovate v.

triangulariter lanceolata usque a basi lata in acumen longum

— longissimum sensim attenuata, infra medium (v. paullo

supra) argute dentata.

Anthela sat angusta simplex v. subsimplex, vel polyce-

phala et composita paniculata, ramis et pedicellis erectopaten-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AED. III. N:0 7. 93

tibus acladium 1—3 cm. longum superantibus, interdum ob

ramos crassos mono- v. oligo-cephalos et bracteas bene evolutas

subeorymbosa sed bene discreta.

Rami + sordide virescentes, pilis brevibus et glandulis

minutis solitariis — raris adspersi, + stellati; pedicelli cum

acladio canotomentosi, glandulis parvis pilisque + obscuris

sparsis (— densiusculis) obsiti.

Involucera magna valde obscura, e viridi fusco-nigra, basi

truncato-ovata postea fere truncata, 11—12,; mm. longa et

vulgo 5,,—6,> mm. lata, ob glandulas erebras minutas punc-

tillato-opaca, pilis obscuris solitariis stepe adspersa. Squamda

late, glandulis parvis — minutissimis crebris, mediocribus

immixtis, obtecte; ceterum floccis minimis farince similibus

in dorso leviter, in marginibus densius adspersie, apicibus

summis minute albo-comatulze; exteriores triangulari-oblongee

rotundato-obtuse fere nigre stria foccorum alba angusta +

inconspicua marginate, apice cristula parva alba pulchre

notate; superiores triangulari-lanceolate obtusre, in dorso

fere efloccose vel levissime marginem versus paullo densius

stellatze, apice floccis minutissimis + congestis + canescentes,

interiores ut reliquee usque in margines valde obscurie, +

olivaceze.

Calathium 30—40 mm. latum radians, luteum. Ligulce

apice glabre. Stylus fere luteus v. paullulum livescens.

Denna form har habitus af en gothicum Fr. (coll.). Rosett-

bladen äro vid blomningstiden m. e. m. vissnade, ofta kvar-

sitter dock ett eller två. De nedre stjälkbladen äro i regeln

smalt lansettlika med största bredden förlagd vid eller något

ofvan midten; bladbasen är långt utdragen till ett slags bredt

vingadt, svagt omfattande skaft. Hos de flesta bladen äro

tänderna glesa, smalt klolika, starkt framåt krökta och ej

sällan olikstora och ojämnt fördelade. De öfre stjälkbladen

äro oskaftade, hafva en utdragen nästan rektangulär, glest

och skarpt klo-tandad basdel, som upptill öfvergår i en hvass

spets, eller också äro de ända från den breda, svagt öron-

fikade basen jämnt afsmalnande till en långt utdragen spets,

i hvilket fall de nästan endast vid basen äro tandade. Alla

bladen äro långt cilierade, för öfrigt försedda med glest indu-

ment, som är fördeladt som hos fertalet vulgata. De mellersta

och öfre stjälkbladen äro på båda sidor beströdda med stjärn-

94 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

hår, som hos de öfre sitta ovanligt tätt särskildt på under-

sidan.

Nästan likadana, om också något bredare blad har H.

subanfractum Dahlst. Hier. exsick. Fasc. II n:o 79.

Vippan är smal och ej heller synnerligen hög, fåblomst-

rig, väl begränsad, med grofva, svagt utstående en- eller

fåblomstriga, af braktéer stödda, jämntoppade grenar; den

påminner något litet om en corymbosum. Sällan är vippan

mycket mångblomstrig och sammansatt.

De stora brunaktigt grönsvarta holkarna äro karaktäris-

tiska. Fjällen äro alla trubbiga, ehuru af något triangulär

form; de hafva en glanslös yta i följd af täta, ytterst små,

mörka glandler, bland hvilka andra, medellånga äro inblandade.

Enstaka hår af mörk färg saknas sällan på primärholken.

Egendomligt är luddet, som består af ytterst små mjöllik-

nande stjärnhår, hvilka vanligen äro mycket glest spridda

öfver fjällen, men som därjämte i de yttres kanter bilda en

fin m. e. m. afbruten hvit linje och i de yttersta spetsarna

äro hopade till en ganska liten, men nästan hvit fläck eller

tofs. Äfven de inre fjällen hafva analog, men något sparsam-

mare beklädnad; sålunda sitta stjärnhåren mindre glest i

långfjällens mörkt olivgröna kanter.

Likheten med H. subanfractum är äfven hos holkarna

rätt stor. Men fjällens större längd, det glesa mjölliknande

luddet och de inre fjällens öfver allt mörka färg äro goda

kännetecken på den nu beskrifna formen.

Till denna form torde man kunna hänföra en mängd

modifikationer eller varieteter, som träffas här och där inom

området, men hittills endast i ringa mängd och hvilka därför

ännu ej äro närmare kända. Somliga närma sig H. rigidum

Almqu., andra H. orbolense Stenstr. eller den under H. am-

plificatum Dahlst. upptagna varieteten conserratum.

De viktigaste af dessa former äro:

1) en vid Arfvet i Ore sn i enstaka exemplar anträffad.

Holken 7,2 mm. bred och 11 mm. lång, ytterst tätt klädd af både

mörka hår och korta glandler; fjällen mycket breda och trub-

biga. Lik H. subanfractum utom i afseende på holkens beklädnad.

2) en vid Öfre Gärdsjö i Rättviks s:n insamlad. Holken

ytterst kort (c:a 10 mm.), eljes som hos hufvudformen. Blad

och stjälk nästan glatta. Mörkt stift.

BIHANG TITL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 95

3) från Sätra i Rättvik. Holkfjäll smalare än hos de

öfriga; holkens och skaftens beklädnad af små glandler och

tämligen korta hår rikare än hos nedanstående var. oresigo-

num, eljes som hos denna. Stjälkbladen +&. o. m. 7—8. Mörkt

stift.

4) från Silfverberg i Boda s:n. Holkfjäll breda, något

blekt kantade, med rik beklädnad som hos föregående. Stjälk-

bladen smalare än hos de öfriga, oftast 3—4, rosettbladen få,

men persisterande. Närmar sig H. subrigidum Almqu.

Mer skild och bättre känd är följande, som jag funnit

på fera lokaler, alla belägna på bergåsen Lenåsen— Silfver-

berget och på Osmundsberget:

=) [a]

var. oresigonum n. var.

Foliis rosularibus latioribus vulgo persistentibus; pilis

pedicellorum tenuioribus, glandulis minutissimis parum conspi-

cuis raris (— sparsis); involucro paullo breviore, pilis vulgo

sparsis, glandulis minutis + densis obtecto, sed glandulis

longioribus destituto; squamis superioribus magis vire-

scentibus minus obtusis — a forma primaria heec varietas

diversa est.

De i allmänhet fortvararande rosettbladen äro vid blom-

ningstiden 2 eller t. o. m. 3; alla bladen hafva vanligen något

större bredd än hufvudformens. Holkens bredd är omkring

6 mm., men längden sällan öfver 11,5, ofta blott 10—11 mm.

Fjällen äro lika breda som hos hufvudformen, men mindre

trubbiga; de inre stundom hastigt hopdragna till en kort,

småtrubbig spets; härigenom afviker denna varietet skarpt

från H. subanfractum. Den närmar sig i stället till H. orbo-

lense Stenstr. särskildt genom de inre fjällens ljusare, grön-

aktiga färg. Korgskaften bära endast enstaka — spridda,

ytterst fina, glandler samt spridda fina hår. Äfven holkens

beklädnad är finare än hos hufvudformen. Längre glandler

saknas alldeles, och de kortare som finnas sitta sällan så tätt

som hos denna. Däremot äro håren talrikare, m. e. m. strödda.

Stjärnhåren äro ej fullt så små som hos hufvudformen och

fjällens spetsar äro ej så tydligt märkta med en hvit ludd-

tofs.

96 £K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

b. Involucra glandulosa, + breviter pilosa.

1. Squamee involueri floccis variegatee v. + canescentes.

H. striaticeps Dahlst.

Dahlst. in Stenstr. Värml. Archier. pag. 56; Dahlst. Bidr. III pag. 73.

Rättvik: Sjurberg nära Persborg på afröjd skogsmark,

enstaka grupp af högväxta exemplar.

B subpilulatum n. var.

Pedicellis minus floccosis canovirescentibus; involucris ob-

scurioribus minus perspicue variegatis; squamis superioribus

in dorso obscuris, sed in marginibus latis et haud dense flocco-

sis magis dilute virescentibus, in apice modo leviter comatis

a forma primaria differt.

Genom de mörkare och mer grönbrokiga holkarna afviker

denna form habitnuellt rätt mycket från H. striaticeps Dahlst.

och står tydligen nära H. prepilulatum K. Joh., hvars släkt-

skap med H. striaticeps härigenom blir uppenbar. Liksom

den sistnämnda har den nu beskrifna formen tjockt äggrund,

slutligen nedåt tvärt rundad holkbas. Primärholken är 5—6

mm. tjock och 10,;—11 mm. lång samt sålunda något större

än hos den 1 Dahlst. Bidr. IIT beskrifna hufvudformen. Lång-

fjällen äro 1 spetsen obetydligt småhåriga och på de breda

ljusgröna kanterna försedda med i allmänhet endast strödda

eller föga tätare stjärnhår. Basalfjällen hafva däremot en

tydligt hvitaktig, fast smal rand af ludd.

Äfven bladen hafva ett något afvikande utseende. De

äro mycket fasta och ofvantill glänsande. Den alltid lång-

sträckta bladskifvan har en på skaftet småningom nedlöpande

bas, hvilken tyckes oftare än hos H. striaticeps bära skär-

formiga, osymmetriskt ställda tänder.

Orsa: Fryksås fäbodvall; Skattungbyn: äng ofvanför

kyrkan.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 7. 97

H. acroleucum Stenstr.

Stenstr. Värml. Archier. p. 55.

Tämligen allmänt, men vanligen sparsamt. Bättvik: från

Leksandsgränsen till Östbjörka och Blecket; Boda: ILenåsen,

Silfverbergs fäbodvall vid N. Ockran, Osmundsberget; Ore:

Dalfors bruk; Skattungbyn; Orsa: Kallmora, Orsa kyrkby,

Fryksås; Mora: Färnäs; Sollerö: allmän.

H. macrocentrum K. Joh.

H. acroleucum Stenstr. var. macrocentrum K. Joh. Nya Archier. p. 56.

Sedan jag nu sett denna form på en ny lokal, där den

växte jämte H. acroleucum Stenstr., kan jag ej längre upp-

taga den som varietet af den senare, utan betraktar den som

själfständig form.

Habituellt framträder olikheten mellan dessa former redan

genom färgen. H. macrocentrum är mörkare till blad och

holkar; egentligen gäller detta endast bladens undersida, som

ej är mycket ljusare än den öfre. Primärholkarna äro 5,>—6,5

mm. breda och omkring 11 eller 11,5 mm. långa; de äro så-

ledes relativt något kortare än hos H. acroleucum.t)

Holkbasens genomskärning visar ej en så afrundad bas-

linje som hos sistnämnda art, utan utgöres af en figur, be-

gränsad af fyra nästan räta linjer, de nedre bildande en

trubbig, de öfre (ej hoplöpande) en spetsig vinkel, således den

figur, som i fråga om bladform af gammalt betecknas med

rutformig (rhomberus). Denna holkform hör till de vanligaste

bland Archieracier.

Slutligen är stiftet 1 friskt tillstånd grönbrunt, t. o. m.

ganska mörkt.

Orsa: Kallmora, på en torr äng ofvanför landsvägen;

Mora: Färnäs by. Måttl. — talr.

! De i Stenstr. Värml. Archier. angifna måtten gälla uppenbarligen vid

denna art liksom i allmänhet sekundära holkar, som äro afsevärdt mindre än

primärholken.

98 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

H. grophosum Dahist. & K. Joh.

(Dahlst. Bidr. III p. 252).

var. vilescens Nn. var.

TA DCIMRigaa:

Caulis sat gracilis et humilis, 30—50 (—60) cm. altus,

+ flexuosus virescens, inferne + violascens, 1 (—2)-folius,

inferne pilis sat densis crispulis albis longis pilosus, leviter

stellatus, superne densius stellatus (v. sub anthela + sub-

tomentellus), pilis sparsis — raris interdum glandulis parvis

solitariis immixtis obsitus.

Folia rosularia pauca, 2—3, gramineo-viridia, subtus parum

pallidiora sed spe violacea, utringue sat dense brevipilosa,

in nervo dorsali sparsim stellato et in petiolo pilis longis

albis villosa, in marginibus dense et longe ciliata; exteriora

parva rotundato-elliptica — anguste ovalia v. + obovata,

denticulis paucis serrata v. dentibus sat latis mammato-

unguiculatis sepe + tortis paucidentata; intermedia obovata

— ovalia, obtusa — obtusiuscula, basi in petiolum late decur-

rentia, dentibus vulgo utrinque 3—4 + acutis unguiculatis

v. biconvexis antrorsum vergentibus paucidentata, intermar-

ginibus brevibus acelivibus vel convexis + contiguis; interiora

ovalia — ovaliter v. obovate lanceolata obtusiuscula + bre-

viter acuta, dentibus paucis longioribus argutis unguiculatis

— falcatis sat profunde dentata, dentibus v. laciniis inferiori-

bus vulgo longe distantibus, dente uno alterove acutissimo

in petiolum descendente, intermarginibus longis fere rectis

vulgo argute paucidenticulatis.

Folia caulina abrupte decrescentia; inferius magnum ovale

v. ovaliter lanceolatum + breviter acutum, circa medium et

infra dentibus longis falcatis argute et profunde inciso-den-

tatum, petiolo alato dentibus subulatis liberis seepe instructo,

superius parvum bracteiforme, raro bene evolutum lanceola-

tum.

Anthela angusta et parva vulgo 2—3-cephala simplex,

rarius 4—6-cephala paullulum composita, ramis parum paten-

tibus rectis acladium 1—3 cm. longum g2equantibus v. paullu-

lum superantibus, pilis raris glandulisque raris — sparsis

ohbsitis, subtomentellis — + canotomentosis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 7: 99

Involucrum elongatum e viridi obscure piceo-canum, 5,;—6,5

mm. latum et 11,5—12,; mm. longum, basi ovata v. conico-

ovata deorsum + breviter turbinata.

Squame late (usque 2 mm.) et long, fores virgineos +

longe superantes, glandulis varise longitudinis vulgo sat den-

sis (interdum sparsis) pilisque obscuris apice brevi diluto

sparsis — densiusculis obtectee, floccis sat densis subequaliter

dispersis obscure canescentes; exteriores breves triangulari-

lanceolat&e obtusre, superiores lanceolate obtuse vel in api-

cem obtusiuseulum protract:e intimre nonnumquam + acute.

Calathium sat rariflorum luteum 30—40 mm. latum. Li-

gule apice glabre. Stylus fuscohispidulus usque fusconiger.

Denna svårtydda form, som uppträder i något olika ge-

stalt på hvart och ett af de ställen i Boda s:n, där den an-

träffats, utmärker sig alltid genom sin späda och låga (van-

ligen c:a 40 cm. höga) samt fåbladiga stjälk. Sällan äro två

stjälkblad fullt utbildade; vanligen är det nedre, äfven då

det sitter så högt som vid stjälkens midt, oväntadt stort,

medan det öfre är braktéartadt. I afseende på stjälkens ut-

bildning kan därför denna form jämföras med H. ravusculum

Dahlst. och H. violascens Almqu. De fåtaliga, gräsgröna ro-

settbladen äro lätt igenkännliga genom en egendomlig hvass

tandning. De mellersta hafva några få nästan lika stora,

klolika, grofva, genom korta, men tydliga, uppstigande mellan-

kanter skilda tänder; de innersta rosettbladen och det nedre

stjälkbladet hafva smalare och ännu skarpare, mer skärfor-

miga tänder, af hvilka de nedre äro längre åtskilda af stun-

dom småtandade mellankanter, hvarjämte några sylhvassa

tänder ofta nedstiga på skaftet, som äfven hos stjälkbladet

är väl utprägladt. Till formen äro de mellersta rosettbladen

i allmänhet ovala, dock ofta något bredare ofvan midten.

Det stora stjälkbladet är i de flesta fall m. e. m. bredt ovalt

lansettlikt samt kortspetsigt. Vippan är mycket fåblomstrig,

oftast af blott 2—3 korgar.

I allt detta utom i afseende på storleken samt vippans

utbildning öfverensstämmer formen ganska väl med H. gro-

phosum från Gotland; likaså i afseende på inflorescensens indu-

ment, som också i hufvudsak är detsamma som hos H. vul-

gatum (Fr.) Almqu. Men holkarna äro mindre än hos H.

grophosum, holkfjällen mer trubbiga och ej fullt så tätt be-

100 KE. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

klädda af hår och glandler, kalatierna mindre, hvilket allti

någon mån kan bero på den skuggiga ståndorten, tätt busk-

beväxt löfäng på BSilfverbergets kalkgrund. På Gotland

växte däremot H. grophosum på flygsandsområdet å Fårön

vid sluttningen mot ett mindre kärr. Trots det stora af-

ståndet och olikheten mellan dessa ståndorter, de enda hit-

tills kända, synes det mig omöjligt åtskilja de två formerna

på annat sätt än här skett.

För öfrigt öfverensstämma exemplaren från olika lokaler

på BNilfverberget ej fullständigt sinsemellan. De mer små-

växta individen från Silfverbergets södra utsprång hade bre-

dare rosettblad samt längre och något talrikare glandler på

holkarne äfvensom större kalatier än de, som växte på ytterst

tätt beskuggad lokal ofvanför silfvergrufvan. Hvad be-

träffar Osmundsbergsexemplaren, växte de på mosstufvor i

en försumpning tillsammans med starkt hygrofila fanerogamer,

hvilket torde förklara bladens svagare och enklare tandning.

Boda: skuggiga, torra löfängar på Silfverberget, fuktig

äng nedom Osmundberget. Måttl.

H. vulgatum (Fr. p. p,) Almqu.

Almqu. Stud. p. XXIV. — Synonyma vide apud Dahlst. Bidr. III p. 76.

Allmän inom hela området, äfven i Mora och på Sollerö.

Spars. — måttl.

H. vulgatiforme Dahlst.

Dahlst. Bidr. III p. 81.

Skattungbyn (måttl.); Orsa: Åberga (spars.).

De funna exemplaren utgöra en spensligare modifikation

med vanligen blott tre, sällan fyra, jämförelsevis smala

stjälkblad.

2. Squame floccis (nullis v.) raris sat equaliter adspersee.

H. approximatum Norrl.

Norrl. Bidr. p. 112.

Här och där inom hela området. Spars. — måttl.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 7. 101

H. verniferum n.

TALGVENEN RSS 25:

Caulis sat humilis v. mediocris, 40—60 cm. altus, viridis,

flexuosus et + compressibilis, (0—)1—2-folius, a medio szepe

ramosus; inferne sparsim pilosus et leviter stellatus, superne

vulgo densius stellatus, pilis sat brevibus raris et glandulis

solitariis obsitus. ;

Folia rosularia 3—5 magna, prasino-viridia, subtus pallida

et + violascentia, tenuia et firmula, supra fere glabra et

nuda, subtus sparsim pilosa, in nervo dorsali paullum stellato

et petiolo densiuscule et sat longe pilosa, in marginibus sat

longe ciliata; exteriora rotundato-ovata — late ovali-elliptica,

obtusa, dentibus + obtusis sursum vergentibus paucidentata,

intermarginibus sat rectis angulata; intermedia ovali-elliptica

— anguste ovata, utrinque sequaliter attenuata, in apicem

acutiusculum brevissimum cito contracta, dentibus distantibus

latis obtusis subunguiculatis mediocribus vel dentibus a basi

lata brevissima in mucronem longissimum subito abeuntibus

paucidentata; intimum elongatum ovali-lanceolatum — oblan-

ceolatum, in apicem longum — longissimum integerrimum

acutum sensim angustatum, dentibus valde distantibus an-

gustis + unguiculatis longe mucronatis (infimis subulatis)

alterne dentatum, intermarginibus inferioribus longis sat pro-

funde concavis.

Folium caulinum, si circa medium caulis affixum, solita-

rium, sessile, lineari-lanceolatum (usque 10 em. longum et 1,7

cm. latum), in acumen longissimum protractum, prope basin

dente uno alterove curvato subulato instructum, ceterum in-

tegerrimum. Si duo folia caulina adsunt, inferius magnum

breviter petiolatum folio basali intimo est simile, superius

lineare integerrimum + bracteiforme.

Anthela valde laxa paniculata, seplus sat parviflora,

ramis elongatis sat strictis patentibus acladium longum su-

perantibus ramo solitario vulgo circa medium caulis affixo.

Pedicelli elongati glandulis parvis nigris sparsis — densius-

culis pilisque raris — sparsis obsiti, + subtomentelli.

Involucra majuscula c:a 13 mm. longa, c:a 6 mm. lata,

obscure cano-viridia, basi ovata.

102 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

: Squame latiuscule + triangulares, omnes (intimis paucis

acutis exceptis) obtusiusculee, glandulis nigris brevibus robustis

densiusculis pilisque a basi crassa nigra in apicem canum atte-

nuatis sat densis obtectee ;exteriores nigro-virescentes floccislaxis

sparsis praesertim margines versus adsperse, superiores in dorso

obscure virescentes, v. + fusco-nigre, in marginibus sordide

virescentes, parcius stellate, superiore parte vulgo efloccose.

Calathium luteum c:a 35 mm. latum. Ligule apice glabre.

Stylus fuscohispidulus, sat obscurus.

Genom den lösa, greniga vippan, stjälkens ringa utbild-

ning, rosettbladens betydliga storlek samt deras form och

tandning får denna form rätt stor likhet med H. schisticolor

Dahlst., om ock den senare har afsevärdt smalare blad. De

mellersta rosettbladen hos den nu beskrifna formen äro smalt

ovala, likformigt afsmalnande åt båda ändarna. Bladtänderna

äro dels tämligen grofva, trubbiga, något framåt riktade,

nästan af silvaticum-formernas vanliga typ, hvilket särskildt

är fallet hos de yttre bladen; dels (hos de inre bladen) smalare,

bildade af en mycket kort och bred basaldel, som hastigt

öfvergår i en ovanligt lång och smal udd. Baständerna äro

som vanligt smalare, m. e. m. klolika och sylspetsade. Alla

äro långt åtskilda af hos de yttre rosettbladen nästan raka,

hos de inre starkt konkava mellankanter. Då det nedre

stjälkbladet sitter nära stjälkbasen, liknar det mycket det

innersta rosettbladet och har liksom detta i kanten några

långt åtskilda, osymmetriskt ställda tänder, hvarigenom en

viss likhet med H. angulatum Stenstr. uppstår. Oftast finnes

blott ett stjälkblad; finnas två, är det nedersta fästadt nära

stjälkbasen och mycket stort, det öfre däremot litet och mycket

smalt.

Holkarna äro mindre än hos H. schisticolor, men rätt

långa, omkr. 13 mm. De äro klädda af tämligen täta, korta

glandler samt ungefär lika tätt sittande hår med grof, svart

bas och kort ljus spets. Endast ringa ludd bekläder holkens

nedre del och nästan intet dess öfre. Holkarna äro därför

mörkare än de mer tätt och långt håriga samt mer luddiga

hos H. sclhisticolor.

Med H. subramosum Lönnr. äger blott ringa frändskap

rum trots vippans utseende; närmast står samnolikt H. lepto-

grammum Dahlst. och närstående i trakten förekommande

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 103

former. Holkarnas form och fjällens längd och beklädnad

påminna äfven om H. cunctans K. Joh.

Boda: Silfverbergets södra utsprång; Skattungbyn: 1i bäck-

dalen ofvanför kyrkan. Måttl.

H. amoenifrons n

Tafl. VIII Fig. 26.

Caulis elatus 40—70 cm. altus compressibilis viridis ima

basi intense violascens, 1—2-folius; inferne pilis longis molli-

bus sparsis pilosus, superne rare (— sparsim) brevipilosus,

glandulis minutis et minutissimis raris — sparsis obsitus et

leviter stellatus.

Folia tenuia mollia gramineo-viridia, subtus paullo palli-

diora, supra fere glabra v. rare et breviter pilosa, subtus

pilis sparsis sat brevibus, in nervo dorsali levissime stellato

et in petiolis paullo densius — densiuscule pilosa, in mar-

ginibus mediocriter ciliata.

Rosularia exteriora + late ovata v. elliptica obtusa, in-

tegerrima — + paucidenticulata; intermedia ovalia Vv. ovato-

oblonga — oblongo-lanceolata obtusa — acutiuscula, basi

decurrente, prope basin dentibus parvis et paucis instructa

vel integerrima; tnterius longum, usque 17 cm., + ovaliter v.

ovate lancevulatum obtusiusculum — breviter acutum in pe-

tiolum longum et angustum longe decurrens.

Folia caulina subintegerrima v. infra medium denticulis

paucis antrorsum vergentibus denticulata v. raro dentibus

paucis parvis unguiculatis instructa; inferius + anguste ovato-

lanceolatum acutum, petiolo sat longo ob laminam decurrentem

late alato et semiamplectente v. fere amplectente; superius

lanceolato-lineare — filiforme + bracteiforme.

Anthela laxa oligocephala, simplex 2—3-cephala subfurcata

4—6-cephala subpaniculata, ramis longis rectis patentibus

crassiusculis acladium 2—6-cm. longum + superantibus. Rami

et pedicelli virescentes leviter v. sub involucro densius stellati

pilis brevibus solitariis — raris, glandulisque nigris minutis

sparsis v. sub anthela densiusculis obsiti.

Involucrum sat breve et crassum, 6—7 mm. latum et

11—12,; mm. longum, obscure virens paullulum variegatum,

basi derbi truncato-ovata.

104 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Squame latiuscule pilis brevibus — mediocribus + ob-

scuris glandulisque minutis sparsis — densiusculis obtectee,

apice leviter comate; exteriores atrovirides triangulari-lineares

sat obtuse, floccis in dorso solitariis — raris, in margine densis

in simplicem fere seriem dispositis vestite; superiores c:a 1,5

mm. late + lanceolate obtuse — obtusiusculre; superiores

tegentes ut squamee exteriores stellate, sed magis obsolete

floccoso-marginate, interiores ob margines latissimos vire-

scentes fere efloccosos et dorsum obscurum variegatee, intima

tote dilute virescentes.

Calathium luteum 30—35 mm. latum. Ligule apice

glabre. Stylus vivus sordide luteus.

Endast på en enda lokal, nämligen en bäckdal ofvanför

Skattunge kyrka, har jag sett denna form. Den växte där

på vattendränkt eller ganska fuktig mark biand högt gräs.

Dess egendomliga utseende skulle därför mången botaniker

af gamla skolan vara benägen att -tillskrifva den för ett

Archieracium ovanliga ståndorten. Men då marken endast

ett par meter därifrån till fuktighetsgrad och i afseende på

växttäckets beskaffenhet öfverensstämde med andra löfängar

i trakten, utan att växten intagit denna ståndort, synes det

ganska säkert, att växten bäst trifdes på den plats, där den

befann sig. För öfrigt har senare tiders erfarenhet visat, att

Hieracierna ej plötsligt låta sig förvandlas genom ståndortens

inflytelser.

I sitt allmänna yttre utseende liknar denna form nästan

lika mycket en H. silvaticum LL. (coll.) som en H. murorum

L. (coll.), på samma gång som den starkt närmar sig gruppen

dovrensia, så att det är med tvekan jag hänfört den till H.

murorum.

Den höga, raka och lifligt gröna, vid basen dock violetta

stjälken slutar med en särdeles fåblomstrig vippa med raka,

tämligen tjocka grenar. Bladen äro gräsgröna, ofvantill

nästan glatta och äfven undertill rätt glest håriga. Rosett-

bladen äro långt skaftade och af nästan samma form som

hos H. cuneolatum Stenstr. De mellersta variera mellan oval

och lansettlikt aflång form, de inre äro nästan lansettlika

med jämnt och vackert bågböjda kanter samt hafva största

bredden än vid midten, än något nedom. Endast de innersta

äro tydligt, fast kort spetsade. Vid basen äro alla smånin-

gom afsmalnande och bredt nedlöpande på skaftet, hvars öfre

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. HAND 28. AFD. III. N:0 7. 105

del därigenom blir vingkantad. Mest egendomlig är tand-

ningen eller snarare frånvaron af sådan. Ty hos somliga

blad bildar kanten en alldeles jämn båge, på hvilken endast

en eller annan knappt millimeterlång udd är till finnandes.

Hos andra förekomma några få bredt bågformiga 1—2 milli-

meter höga tänder med smal, mycket framåtriktad udd. Det

nedre stjälkbladet liknar det inre rosettbladet, men är något

smalare och har största bredden nedom midten; skifvan löper

ned på ett tämligen långt och ända till vidfästningspunkten

på stammen vingadt skaft, som härigenom blir mer än till

hälften stjälkomfattande. Det öfre stjälkbladet är oftast

trådsmalt, braktéartadt. Bladen äro följaktligen utbildade i

samma riktning som hos den inom området äfven förekom-

mande H. daniciforme K. Joh. Dessa båda till gruppen se-

midovrense sig närmande former påvisa således inom Siljans-

floran en intressant relation till fjällfloran.

De korta och tämligen tjocka holkarna äro grönaktiga,

något brokiga i följd af de inre långfjällens mycket breda

ljusgröna kanter. Alla fjällen äro breda, af öfvervägande

lansettlik form samt m. e. m. trubbiga. Beklädnaden utgöres

af strödda fina glandler och ungefär lika tätt sittande, knappt

medellånga hår samt stjärnhår, som bilda en smal, knappt

sammanhängande linie i de yttre korta fjällens samt de täc-

kande långfjällens kanter. I öfrigt finnas endast glest strödda

stjärnhår. Spetsen är obetydligt småhårig. Till beklädnaden

påminna därför holkarna icke obetydligt om den i närheten

växande H. verniferum, som emellertid utmärker sig genom

sina ovanligt långa (ända till 15 mm.) holkar.

Skattunge kapellförsamling: vid bäcken ofvanför kyrkan.

Måttl.

H. prepilulatum n.

Tall. VI. Fig. 19.

Caulis elatus (35—)40—70 cm. altus, sat gracilis et fir-

mus, strictus v. + flexuosus, virescens, inferne vulgo intense

violascens, 2—4(—5)-folius; inferne pilis longis albis erispulis

(sparsis —) densiusculis pilosus, seepe levissime stellatus,

superne densius stellatus (— leviter subtomentellus), pilis

mediocribus v. brevibus gracilibus sparsis glandulisque minu-

tissimis solitariis obsitus.

106 KE. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Folia sat tenuia, firmula late prasino-viridia, subtus

pallidiora subecresia, utringue nonnumquam + purpurascentia

nervis in pagina superiore conspicue impressis notata; supra

sparsim — rare brevipilosa, v. demum fere glaberrima, sub-

tus sparsim pilosa, utrinque vulgo leviter et minute stellata

in marginibus breviter ciliata, in nervo dorsali et petiolo

longius et sparsim — sat dense pilosa v. subvillosa.

Folia rosularia 2—4, exteriora breviter petiolata, elliptica

-— obovata rotundato-obtusa, basi cuneata in petiolum decur-

rentia, minute denticulata v. serrato-dentata; intermedia ova-

liter oboblonga — anguste ovalia obtusa — obtusiuscula, basi

in petiolum longiorem sensim angustata, dentibus brevibus —

brevissimis antrorsum vergentibus + distantibus (intermargi-

nibus subrectis) serrato-dentata v. tantum denticulata; in-

teriora anguste ovalia — ovali-lanceolata, ut precedentia v.

paullo argutius dentata (denticulata), utringue &equaliter et

sensim attenuata vel basin versus longius protracta etin pe-

tiolum decurrentia, sed superne in apicem obtusiusculum (—

obtusum) cito angustata.

Folia caulina infima ovali-lanceolata v. sepius lanceolata

inferiore parte protracta in petioltim anguste alatum abeunte,

superiore in apicem obtusiusculum — acutum + longum

equaliter attenuata; superiora + lanceolata — fere linearia.

abrupte in bracteas abeuntia, sessilia; omnia sat regulariter

et serratim dentata v. denticulata.

Anthela vulgo composita polycephala valde laxa, ramis

distantibus gracillimis longissimis + patentibus acladium

1—3 cm. longum multo superantibus, sparsim stellatis —

leviter subtomentellis, pilis raris — sparsis et glandulis mi-

nutis raris obsitis. Pedicelli leviter subtomentelli — tomen-

tosi, pilis sat brevibus glandulisque minutis sparsis v. sub

anthela densiusculis obtlecti.

Inrvolucra brevia, sat parva, 4,,—5,5 mm. lata et 9,,—10,5

mm. longa, atroviridia, superiore parte magis virescentia,

basi crassa subtruncata vel rotundato-truncata.

Squame breves, sat late (usque 1,9 mm.), plurima ob-

tuse, pilis parvis (0,,—1 mm. longis) apice brevi vitreo spar-

sis — densiusculis, glandulis minutis densiusculis — densis

vestite, ceterum paullulum stellulate; exteriores triangulari-

oblonge, obtuse, atrovirides, floccis minutis in dorso raris —

solitariis v. nullis, in marginibus sparsis (v. densiusculis) ad-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 7. 107

sperse; intermedize et interiores late lanceolatie, obtusre vel

in apicem obtusiusculum paullulum comatum cito contractee, in

dorso nudo (v. levissime stellato) atrovirides, glandulis sub-

cerinis fere punctillatae, in marginibus latissimis floccis raris

— sparsis adsperse sat obscure virescentes; intima subacutee.

Calathium luteum + iniquum 25—35 mm. latum. Ligule

apice glabre. Stylus vivus livescens fuscohispidulus.

Detta är en habituellt ganska utpräglad form. Den långa

spensliga, vanligen raka stjälken fortsättes af en rik vippa

med fina, ytterst långa, nästan raka grenar. Bladen karak-

täriseras af sin på öfversidan djupa ådrighet, sin ljusa grönska

(stundom med purpurröda fläckar) och ringa beklädnad; ofvan-

till äro de ofta, särskildt hos större individ och i äldre sta-

dium, alldeles glatta, och undertill äro de föga mer hårbe-

klädda. Oftast äro de däremot på båda sidor glest beströdda

med ytterst fina stjärnhår. .

De yttre och mellersta rosettbladen äro vanligen bredast

ofvan midten, de förra oftast omvändt äggrunda med hel-

bräddad, vigglikt afsmalnande bas, de senare smalt ovala

eller aflångt omvändt äggrunda, de innersta hafva oftare

största bredden vid midten och äro m. e. m. ovalt lansettlika,

åt båda ändar jämnt afsmalnande, men då de äro långt ned-

löpande på skaften, synes ofta bladets nedre del längre och

smalare än den öfre, hvilken senare slutar med en tämligen

trubbig spets.

Det nedersta stjälkbladet är oftast utrustadt med ett

tydligt skaft, hvarpå den smala bladbasen långt löper ned.

De öfre äro oskaftade, 1 det skifvans nedlöpande kanter nå

ända ned till stjälken; vidfästningen får därigenom mycken

likhet med den hos H. lepidulum Stenstr., likaså stjälkbladens

form, ehuru den här är mera långsträckt och de öfre bladen

sluta i en tydligare, jämnt utdragen, helbräddad spets.

Tandningen är hos alla bladen mycket grund. De yttersta

bladen, äfvensom alla bladen hos små individ uppbära blott

glesa, men likformigt fördelade, genom nästan raka mellan-

kanter åtskilda uddar. Hos större individ är tandningen på

de inre rosettbladen och nedre stjälkbladen mer framåtriktad,

så att bladen äro grundt och glest sågtandade.

I den yfviga fast ej mycket breda vippan felslå ofta

utom primärholken äfven flera yngre holkar, en iakttagelse

108 KE. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

som gjordes på tre olika växtplatser. Korgskaften ha en be-

klädnad af strödda, raka finspetsade hår och mycket små

glandler samt m. e. m. tätt ludd; omedelbart under holken

är beklädnaden något tätare och färgen nästan hvit af ludd.

Holkarna äro svartgröna, ovanligt korta och i öfrigt rätt

små samt hafva nästan tvärhuggen bas. På afstånd likna

de små svarta klot. Beklädnaden utgöres af tämligen tätt

sittande korta hår (1—1 mm.) med kort, men genom sina

hvita färg mot holkfjällets mörka bakgrund skarpt afstickande

spets; vidare af strödda, mycket korta, något ljushufvade

glandler, som framträda på fjällens öfre delar såsom små gul-

glänsande punkter; slutligen af fina stjärnhår, som tyd-

ligast framträda på de yttre holkfjällens kanter, där de

bilda en nästan sammanhängande rad, och de inre fjällens

kanter, där de äro glesa — strödda; men 1 öfrigt äro stjärn-

håren knappast märkbara, hvarför fjällens ryggar äro klart

svartgröna. Spetsarna äro hos alla fjällen svagt småhåriga

— nästan glatta.

Fjällen äro korta och breda; de yttre triangelformigt af-

långa, m. e. m. trubbiga, långfjällen mer lansettlika och

hastigare hopdragna i en m. e. m. trubbig spets, sällan (utom

hos de innersta ej sällan fullt spetsiga) något tillspetsade.

De yttre fjällen, äfvensom långfjällens nedre obetäckta del

och ryggar äro svartgröna; de sistnämndas breda kanter och

spetsar däremot ljusare, ehuru på det hela dunkelt gröna.

Kalatierna äro ojämna och ej synnerligen tätblommiga.

Stiften livescenta, föga mörka trots sina papiller.

Om denna forms nära släktskapsförhållande till H. Schle-

gelii Almqu. kan knappast något tvifvel råda. "Till nästan

alla formförhållanden utgör den nära nog en kopia af sist-

nämnda form. Stjälkbladen äro endast föga smalare och föga

trubbigare. Holkens byggnad och fjällens form äro hos båda

i det närmaste lika. Men beklädnaden är konstant olika, i

det H. Schlegelii på sina holkar endast bär glandler samt i

själfva kanterna af de yttre fjällen därjämte några strödda

stjärnhår. Sistnämnda form skiljes vidare genom något

större holkar, mörkare bladfärg m. m.

Rättvik: Blecket; Boda: Västanå (talrikt i löfängar),

Lenåsen, Silfverberget vid Grufriset, Osmundsberget. Måttl.

— talr.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 7. 109

H. leucotrachelum nn.

Mad VIEN

Caulis vulgo 40—60 (in locis fertilioribus usque 70) em.

altus firmus virescens, inferne magis obscurus et + violascens,

(1--)2—4-folius, inferne densiuscule sed haud longe, medio

sparsim v. rare et breviter pilosus, superne fere epilosus, a

basi + leviter stellatus, superne floccis densius adspersus

usque leviter subtomentellus.

Folia rosularia 3—6 sat dilute lutescenti-viridia, subtus

pallidiora v. sepe violascentia, firmula, interdum paullulum

undulata, sat breviter petiolata, supra sparsim et breviter,

subtus paullo densius et longius pilosa, in nervo dorsali +

stellato et in petiolo pilis medioeribus — longiusculis sat

densis subvillosa, in marginibus sat dense ciliata; exteriora

late elliptica v. obovata — oboblonga rotundato-obtusa -+

denticulata — repanda; intermedia + lanceolata (ob-)oblonga

+ obtusa, dentibus distantibus obtusis mammatis haud pro-

funde dentata, intermarginibus concavis instructa, basin ver-

sus sensim angustata, in petiolum + longe decurrentia; in-

teriora + lanceolata (v. oblanceolata) sat obtusa — obtusius-

cula, inferne dentibus parvis minus obtusis + unguiculatis

instructa, ceterum foliis intermediis similia.

Folia caulina vulgo 2—3 cito decrescentia, parce brevi-

pilosa, inferiora leviter, superiora utrinque sparsim v. densius

stellata; inferiora + longe lanceolata + acutiuscula in petio-

lum brevem angustata, dentibus parvis — medioeribus ob in-

termargines sat lomngos concavos distantibus + mammate un

guiculatis v. fere delteformibus; superiora ovato-lanceolata

—linearia, argutius serrato-dentata v. fere integerrima, inter-

dum undulato-plicata.

Anthela interdum minus composita ramis paucis longis

rectis patentibus distantibus laxe et sat regulariter panicu-

lata, vulgo autem valde polycephala laxa et irregularis, in-

volueris nonnullis sepe abortivis, ramis superioribus longis

vel omnibus in umbellam congestis, ramis inferioribus elon-

gatis paniculas + parvas apice gerentibus usque axillos fo-

liorum sepe descendentibus. Rami pilis brevibus solitariis —

raris obsiti + subtomentelli. Pedicelli cum acladio longo

(2—5 cm.) sursum magis magisque floccosi, superiore parte

110 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

albotomentosi, pilis sat brevibus tenuibus glandulisque minutis

raris — sparsis (v. sub anthela usque densiusculis) obsiti.

Involucera obscure viridia ob flocecorum inopiam superne +

nitescentia, basi + ovata, postea late conico-ovata, deorsum

subtruncata, sat brevia, 4,5>—5,5 mm. lata et (10—)11—12 mm.

longa.

Squame omnes + triangulares, exteriores breves obtusee,

superiores latiuscul:e equaliter angustate in apicem nudum

+ acutum vel apud squamas superiores tegentes obtusiuscu-

lum, omnes (intimis exceptis) glandulis tenuibus minutis et

pilis tenuibus brevibus apice vitreis sparsis (v. interdum +

densiusculis) obsitre; exteriores atrovirides Hoccis minutis

raris -— sparsis adsperse, superiores fere efloccose usque

nude et + nitentes, in dorso atrovirides, in marginibus latis

sordide virescentes.

Calathium luteum parvum, 25—30 mm. latum. Ligue

apice glabre. Stylus fusco-hispidulus.

Till sitt allmänna utseende är den nu beskrifna formen

så lik H. subampliatum Dahlst., att den tillräckligt karak-

täriseras genom angifvande af de väsentligaste skiljaktig-

heterna. Hos den förra är stjälkbladens bas sålunda smalare,

ej öronflikad eller omfattande, och bladets öfre del är mer

smal och utdragen; hos alla bladen är tandningen mindre

framträdande, i synnerhet därigenom, att tänderna äro sma-

lare än hos den senare formen. Vidare är vippan mång-

blomstrig, ofta mycket yfvig, akladiet längre (vanligen 2—

4 cm.). Holkarnas fjäll äro ej fullt så breda som hos H.

subampliatum, och fjällens kanter äro ljusare, m. e. m. oklart

och dunkelt gröna, hvarigenom hela holken blir mindre mörk.

Beklädnaden i inflorescensen är mer blandad, i det den på

de hvitluddiga holkskaften utgöres af korta hår och ganska

små glandler, hvilka hvar för sig äro glesa — strödda eller

under holken något tätare, så att än håren, än glandlerna

äro öfvervägande, ehuru bägge slagen alltid finnas. Hol-

karna hafva samma slags beklädnad af hår och glandler som

skaften, och sålunda mera hår och mycket finare glandler än

hos H. subampliatum. Strödda stjärnhår sitta på holkens

nedre del, men nästan inga på den öfre; och skaftens hvita

ludd går ej så högt upp på holkbasen som vanligen är fallet

hos den sistnämnda formen.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 7. 111

Från H. subirriguwm Dahlst. skiljes den nu beskrifna

formen genom smalare blad med mer oregelbunden och grund

tandning, litet kortare holk med triangulära fjäll af mer grön

färg i följd af frånvaron af stjärnhår på långfjällens öfre

del, vanligen glesare beklädnad på holkar och skaft m. m.

Från H. atronitens Dahlst. är denna form lätt skild utom

genom smalare blad och holkfjäll äfven genom inflorescen-

sens indument.

Rättvik: Östbjörka, Gärdsjö och Blecket; Boda: flerstädes

vid Västanå, kring Boda kyrka, Lenåsen, Ofvanmyra. Måttl.

Utom området: Lustebo anhaltstation; Smedjebacken.

H. placolepis K. Joh.

K. Joh. Nya Archier. p. 61.

Rättviks sin: Lerdals ängar. Måttl.

3. Squamsee marginibus dilutis efloccosis ornate.

H. orsense n.

TALAN ESERiST20!

Caulis varians, 35—70 (v. in locis fertilioribus, juxta vias

etc. usque 85) cm. altus, sat gracilis v. mediocris, + flexuosus,

vulgo paullulum scabriusculus, virescens, basi intense viola-

ceus, 3—6-folius; inferne sparsim — densiuscule et + longe

pilosus, leviter stellatus, superne sparsim et brevius pilosus

et densius stellatus.

Folia rosularia florendi tempore vulgo 2—4, rarius +

emarcida, firmula, obscure et fere sordide viridia, interdum

+ fusco-maculata (presertim in plantis macris), subtus paullo

pallidiora, supra rare — sparsim brevipilosa, subtus sparsim

pilosa, utrinque leviter — levissime stellata, in nervo dorsali

et petiolo pilis longis et sat densis subvillosa, in marginibus

mediocriter ciliata; exteriora obovata —obovate (v. ovaliter)

oblonga rotundato-obtusa, dentibus arcuatis v. mammatis ob-

tusissimis antrorsum + vergentibus paucidentata, basi cu-

neata; intermedia oboblonga — lingulato-lanceolata (truncato-)

obtusa — obtusiuscula, dentibus obtusis aliquantulum paten-

112 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

tibus longe distantibus dentata, intermarginibus paullum

concavis — subrectis aclivibus; interiora oboblonge lanceclata

— + anguste oblanceolata, obtusa — obtusiuscula, dentibus

minus obtusis — unguiculatis presertim infra medium sinuato-

dentata, basi in petiolum sensim abeunte.

Folia caulina sensim decrescentia, fere ut folia rosularia

vestita sed magis stellata; inferiora oboblonga v. lingulato-

lanceolata — lanceolata, infra medium dentibus distantibus

sat elongatis + obtusis v. unguiculato-caninis paucidentata,

in petiolum brevem alatum longe decurrentia, supra medium

in apicem integerrimum latum vulgo + obtusum v. obtusius-

culum protracta; superiora sessilia ovato-oblonga — ovate

lanceolata obtusula (vel lanceolata subacuta), prope basin +

grosse paucidentata.

Anthela pauciflora subsimplex v. composita paniculata

et sat alta, ramis patentibus — suberectis strictis acladium

5—20 mm. longum superantibus, inferioribus scepe foliis evo-

lutis suffultis, infimis interdum infra medium caulis insertis.

Rami et pedicelli virescentes + stellati, pilis raris — sparsis

obtecti, sub involucro cano-tomentosi, pilis densiusculis et

glandulis minutis solitariis — sparsis obtecti.

Involucra erassiuscula, 5.5—6,> mm. lata, (10—)10,5 —11,5

longa inferne atro-viridia sursum dilutiora variegata, basi

truncato-ovata, pilis longis, e basi nigra valde crassa in api-

cem album vitreum abeuntibus, densiusculis — densis, glan-

dulis ecerinis — + obscuris robustis brevibus et brevissimis

sparsis vestita, ceterum + stellata ut infra exponemus.

Squame late, exteriores subtriangulares + obtusiusculze,

atrovirides + virescenti-marginate, foccis raris — sparsis

vel in marginibus densioribus lineam angustissimam + inter-

ruptam formantibus, stellate, apice + comatze; intermedize

et interiores late lanceolat:e, usque 2 mm. late, plane obtusze

v. cito in apicem obtusiusculum contract, floccis sat raris v.

sub apicem leviter v. magis comosum densioribus adspersee,

dorso nigro-viridi et marginibus latissimis lutescenti-viridibus

variegate; intima pauce tote virescentes, interdum acute.

Calathium vivide luteum v. subaureum 30—40 mm. latum

conspicue radians. Ligule apice glabre. Stylus luteus —

sublivescens.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 113

Bladen hos denna form äro utmärkta genom sin mörka

men likväl i gult stötande färg, hvartill kommer, att öfre

sidan hos exemplar, som växa på solöppna ställen, plägar bära

mörka, nästan svartbruna fläckar. En annan i ögonen fal-

lande egendomlighet är, att alla eller de flesta bladen äro

trubbiga, ehuru rätt smala. Äfven detta framträder mest hos

exemplar från öppna ståndorter. Rosettbladen hafva vanligen

sin största bredd ofvan midten; de mellersta och inre äro af-

långt eller tunglikt ända till smalt lansettlika med småningom

afsmalnande bas. Tandningen är gles och tämligen jämn, men

sträcker sig ej mycket ofvan bladets midt; tänderna äro hos

de yttre bladen mycket trubbiga, m. e. m. bågformiga, hos de

inre mindre trubbiga, mer krökta, stundom nästan klolika,

åtskilda af svagt konkava mellankanter. De nedre stjälk-

bladen äro också vanligen bredast ofvan midten, till formen

m. e. m. tunglikt lansettlika, kort skaftade med nedlöpande

skifva, nedom midten glest bukttandade, ofvan midten för-

längda i en mycket bred, helbräddad och trubbig (t. o. m.

nästan tvärhuggen) spets, mera sällan (hos storväxta exem-

plar) afsmalnande till en aftrubbad spets. De öfre stjälk-

bladen, som äro korta och oskaftade, hafva visserligen i all-

mänhet största bredden nedom midten, men på småväxta,

bredbladiga individ kan största bredden vara förlagd närmare

den då mycket trubbiga spetsen. Tandningen är tätare och

mer framåtriktad.

Holkarna hafva nedtill grönsvart färg, men äro brokiga

af långfjällens breda, gulaktigt gröna kanter. Fjällen äro i

allmänhet trubbiga, hos kortare holkar mera, hos längre

mindre; de inre äro dock stundom hopdragna till en kort, ej

hvass spets; af de innersta kan ett eller annat vara tydligt

spetsigt. Beklädnaden utgöres af långa, tätt sittande hår

med tjock, svart basaldel och lång, klar, hvit spets samt små,

men robusta m. e. m. gulknappiga, sparsamma eller strödda

glandelhår. Stjärnhår sitta mycket glest på ytterholkfjällens

- rTyggar, men bilda i kanten en enkel, nästan sammanhängande

rad af ljus färg. På långfjällen äro stjärnhåren knappt märk-

bara, hvarför dessa fjäll visa sin egen färg, på ryggen grön-

svart, i kanterna gulaktigt eller gråaktigt grön. De inre

fjällen äro nästan helt och hållet grönaktiga, hvarför holkens

öfre del bryter af mot den nedre mörka.

114 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Kalatierna växla 1 storlek; hos små individ blott om-

kring 30 mm., hos stora öfver 40 mm. i diameter. Färgen

är klart och vackert gul, den framträder så mycket skarpare,

emedan blommorna äro endast svagt håriga. Stiften äro gula.

eller helt obetydligt livescenta, ett förhållande som i sin

mån bidrager till att på afstånd framhäfva blommornas färg.

I afseende på holkfjällens breda och gröna kant äro H.

sublustre K. Joh. och H. eurycybe Dahlst. analoga, men i öfrigt

föga närstående former. Vippan har benägenhet att upplösa

sig som hos H. subramosum Lönnr., hvars gulstiftiga form,

var. xanthostylum Dahlst., trots sina smala fjäll kommer när-

mast. Bladformen och tandningen påminna om H. oleraceum

Norrl. och H. sublustre K. Joh. Mer närbesläktad än dessa

är H. alphophyllum Dahlst. exs., hvilken hufvudsakligen sär-

skiljes genom spetsigare stjälkblad med hvassare tandning,

smalare och mörkare holkfjäll, mindre kalatier och mörkare

stift.

Orsa: ferstädes, såsom Mässbacken, Åberga, Stackmora,

Stenbergsby, Bäcka. Måttl. — talr.

H. stipatum Stenstr.

Stenstr. Värml. Archier., p. 48.

Rättvik: vid prästgården, Sjurberg (talr.) och Blecket;

Boda: Västanå, Ofvanmyra, BSilfverbergs fäbodar vid N.

Ockran. Utom området i Bjursås. Vanligen spars.

H. amplificatum Dahlst. ».

Dahlst. Herb. Hier. Scand. Cent. II n:o 85; Cent. V n:is 59 & 60.

Caulis 50-—60 cm. altus ecrassiusculus — crassus, basi

seepe fusco-violaceus, 2—5-folius, inferne pilis longis mollibus

sparsis — densiusculis obtectus rare stellatus, medio parce

pilosus — subglaber parce stellatus, apice sparsim stellatus

et rare pilosus — fere glaber.

Folia basalia 3—6 quoad formam et dentium longitudinem

sat variantia; exteriora vulgo ovalia—ovata v. obovata obtusa,

intermedia oboblonga — lanceolata, interiora + lanceolata

acuta, + acute et longe dentata — irregulariter et longe

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 115

sepe grosse laciniato-dentata precipue ad basin fol. intimo-

rum; folia caulina sat remota cito decrescentia, infimum +

petiolatum + oblongum — lanceolatum, summa sessilia late

lanceolata v. vulgo ovato-lanceolata nunc sparsim et late —

anguste nunc presertim ad basin crebrius et profunde + in-

equaliter laciniato-dentata acuta; ommia 1n petiolis et in

nervo dorsali sat floccoso pilis mollibus longis densiuscule

obtecta, in marginibus densiuscule ciliata, subtus sparsim pi-

losa et parce (presertim in caulinis) floccosa, supra rare pilosa

— glabra.

Inflorescentia ampla paniculata interdum subumbellata

vulgo sat polycephala sepe laxa, ramis + longis erecto-paten-

tibus + arcuatis et pedicellis mediocribus acladium 10—20(—30)

mm. longum longe — longissime superantibus dense cano-

floccosis, glandulis raris — sparsis superne sat densiusculis

et pilis raris — sparsis obtectis.

Involuera atrovirescentia 10—12 mm. longa crassiuscula

basi ovata postea rotundata squamis exterioribus linearibus

v. lanceolato-linearibus paucis seepe sat virescentibus, inter-

mediis et intimis + virescentibus e basi latiore lanceolato-

linearibus sensim in apicem sat longum acutum — subulatum

protractis, floccis in marginibus preesertim ad basin squama-

rum exteriorum sparsis ceterum parcis v. nullis, glandulis

brevibus densiusculis, pilis basi crassa nigra brevibus — me-

diocriter longis densiusculis — sparsis obtectis.

Calathidium c:a 40 mm. diametro. Stylus virescens, sic-

cus sat nigrescens.

Anträffad i Medelpad: Östavall; Jämtland: Östersund,

Bräcke; Härjedalen: Linsäll, Ransjö; Helsingland: vid Söder-

hamn ferstädes, Ofvanåker, Edsbyn, Andersfors, Bjursåker,

Hedvigsfors, Ljusne, Arbrå, Koldemo, Hassela, Kårböle m. £.

st.; Gestrikland: Åmot, Iggö.

var. subpinnatifidum Dahlst.

Herb. Hier. Scand. Cent. X n:is 45 & 46.

A forma primaria foliis basalibus magis lanceolatis acutis

crebrius et acutius dentato-laciniatis, caulinis angustioribus

lanceolatis longe acutis vulgo pinnatifido-laciniatis, involucris

minoribus cum pedicellis vulgo crebrius glandulosis paullo

diversum.

116 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Anträffad i Härjedalen: Lillherrdal vid Forsbron.

Ofvanstående beskrifning och redogörelse för fyndorter

hafva blifvit meddelade af H. Dahlstedt. Hvad dalaformerna be-

träffar, har jag funnit dem tämligen variabla, men alltid lätt

igenkännliga. Bladen äro lifligt och klart gröna med skarpt

framträdande hvit färg hos medelnerven, normalt eller någon

gång något tätare håriga, långt cilierade. Rosettbladen äro

kort skaftade, vid basen djupt tandade eller osymmetriskt

parflikiga, oftast. med fria tänder på skaftet. Stjälkbladen

vanligen 2—4, de nedre stundom kort vingskaftade, de öfre

oskaftade och med bred och tvär bas fogade till stjälken och

skerbart svagt omfattande, korta och breda, skarpt tandade -

eller sågade, ofta nedtill parflikiga.

Holkarna äro långa, primärholken ofta omkring 14 mm.

i längd, 6—7 mm. 1 bredd, och af karaktäristisk smalt ägg-

rund form, nedåt afslutade med nästan snurrlikt afsmalnande

bas; de äro grönbrokiga i följd af holkfjällens blekgröna kan-

ter, hvilka tvärt bryta af mot den eljest svartgröna grund-

färgen. Långfjällen i början långt öfverskjutande de out-

slagna blommorna, äro smala, nästan triangulärt lansettlika,

långt utdragna i en smal, hvass eller något aftrubbad spets,

som hos de inre fjällen är lifligt och ljust grönaktig eller

endast utefter midten märkt med en mörk längdstrimma.

Beklädnaden utgöres af rätt täta, korta eller på sin höjd

medellånga glandler och nästan lika talrika hår samt på de

yttre och mellersta fjällen strödda, mot kanterna talrikare

stjärnhår.

Kalatierna äro radierande, stora (40 mm. 1 diameter eller

därutöfver), af vackert och klart gul färg (luteus). Stiftet

är vid blomningens början rent gult, men blir sedan mörkare

så att det t. o. m. kan vara grönbrunt; oftast bibehålla dock

märkena rätt väl sin gula färg.

I alla socknarna är denna form allmän. Individfrekven-

sen: måttlig.

Merendels äro bladen glest och ojämnt tandade eller fli-

kade, stjälkbladen oftast 2 till antalet, och den vanliga for-

men närmar sig sålunda var. subpinnatifidum. Samma form

eller modifikation har jag sett vid Ludvika i södra Dalarne,

i Helsingland samt i Västmanland vid Norberg och Gryt-

hyttehed.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0.7. 117

Bland inom området anträffade varieteter af lägre rang

bör nämnas en i Orsa nedom Stenbergsbyn växande form (f.

latifolium Dahlst. in litt.), som utmärker sig genom oftare

3—4-bladig stjälk samt korta, breda, jämnt, tätt och hvasst

tandade blad, hvilka påminna om H. acidodontum Dahlst.

Troligen står den närmare de i Dahlst. Herb. Hier. Scand.

II: 86 utdelade exemplaren från Linsäll i Härjedalen än den

i Dalarne vanliga formen.

Mer afvikande är följande

var. conserratum n. var.

Tal ITV SEened.

Rosettbladen smalare än hos hufvudformen, jämnt tan-

dade. BStjälkbladen ofta 3—4, de nedre m. e. m. bredt lan-

settlika, de mellersta och öfre från bredare bas småningom

och jämnt afsmalnande medelst raka kanter till en ganska

skarp spets, alla bärande likformiga, hvassa, framåt riktade

sågtänder, hvilkas udd likväl ofta är utåtböjd (som hos H.

reclinatum Almqu.). Holkfjällen äro långt öfverskjutande och

något mörkare än hos hufvudformen. Äfven stiftet synes

mörkare än hos den vanliga dala-formen.

Växten har en utpräglad habitus och förefaller nästan

som en själfständig underart, men är hittills anträffad endast

i ringa mängd, nämligen i Boda sin 1 Västanå ängar, på

Lenåsen och Silfverberget.

H. madarodes Dahlst. n.

Dahlst. Hier. exs. Fase. IV n:o 85. — Dahlst. Herb. Hier. Scand. Cent.

IT n:o 97; Cent. V n:o 58; Cent. XIII näs 72 et 73.

Caulis 25—065 cm. altus flexuosus 1—2-folius, inferne +

vinosus rare pilosus ceterum glaber, basi parce, medio spar-

sim, superne densiuscule stellatus.

Folia basalia 3—4, exteriora ovalia — obovata obtusa, inter-

media ovali-oblonga — oblonga acutiuscula, intima + lanceo-

lata acuta + acute dentata v. denticulata; folia caulina inter

se longissime distantia, sessilia v. infimum subpetiolatum (raro

petiolatum), basi sepe subamplectentia, lanceolata — linearia

acuta v. oblongo-lanceolata acutiuscula, sparsim et acute den-

tata v. denticulata sepe subintegra, in petiolis sparsim longe

LT OK: JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

et molliter pilosa, in marginibus parce — sparsim ciliata, in

nervo dorsali + stellato parce — sparsim pilosa, ceterum

parce pilosa — subglabra, supra glabra.

Inflorescentia parva oligocephala v. sat ampla polycephala

sepe indeterminata, ramis erecto-patentibus subrectis pedicel-

lisque brevibus acladium 2—10(—20) mm. longum + superan-

tibus dense canofloccosis pilis nullis v. raris — sparsis basi

crassa nigra preditis et glandulis nullis v. solitariis — raris

obtectis.

Involucra gracilia angusta basi ovata, squamis exteriori-

bus brevibus linearibus obtusiusculis, intermediis dorso atro-

virescentibus anguste triangulari-lanceolatis + acutis, in-

timis fores virgineos longe superantibus e basi latiore lineari-

lanceolatis + late viridi-marginatis v. totis viridibus in

apicem longum acutum — subulatum seepius vinose coloratum

protractis, floccis inferne ad margines sparsis superne nullis

v. parcis pilis densiusculis — sparsis basi crassa longa nigra

preditis et glandulis nigris raris — sparsis obtectis.

Calathidium 30—35 mm. diametro. Stylus virescens, sie-

cus subobscurus, fuscohispidulus.

Anträffad i Jämtland: vid Klöfsjö, Svensta, Åreskutan;

i Härjedalen allm.; Medelpad: Hafverö s:n, Byberget.

Föregående originalbeskrifning jämte uppgift om fynd-

orter härrör från H. Dahlstedt. Därtill fogar jag följande

egna anteckningar efter i Dalarne insamlade exemplar.

Stjälken är ej mycket högväxt, men jämförelsevis grof,

nästan glatt, nedtill starkt purpurviolett. Bladen smala,

styfva och fasta, rent gröna eller litet gulaktigt gröna, men

dock mörka, nästan glatta, men tydligt stjärnhåriga. Rosett-

bladen öfvervägande lansettlika, jämnt afsmalnande åt båda

ändar, glest och grundt tandade eller blott försedda med

framåt riktade uddar, i det tandbasen nästan fullständigt

saknas. Af stjälkbladen äro de öfre braktéliknande; de 1—3

nedre äro större, merendels oskaftade och kort spetsiga.

Vippan är än fåblomstrig, än yppigt utbildad med långa,

grofva, på stjälken nedstigande grenar. De likaledes grofva

korgskaften äro upptill fint gråluddiga med enstaka eller

strödda svarta glandler. Holkarna äro något smala, men

långt utdragna, 5—6 mm. breda och 13—14 mm. långa (på

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 7. 119

ex:pl. från Rättvik), svartgröna, upptill grönbrokiga, klädda

af strödda små svarta glandler och strödda -— talrikare, helt

mörka eller kort gråspetsade hår, hvarjämte strödda stjärnhår

uppträda på holkens nedre hälft.

Holkfjällen äro långa och smala, fast tilltryckta, sär-

skildt vid holkbasen; betydligt öfverskjutande de outslagna

blommorna, från basen afsmalnande i en lång syllik eller hår-

fin udd; de innersta ljusgröna, de mellersta långfjällen för-

sedda med skarpt framträdande gröna eller grönhvita kanter,

som bilda en egendomlig kontrast mot de eljest mörka fjällen.

Kalatierna hafva omkring 40 mm. diameter och äro tyd-

ligt radierande. Stiftet grönbrunt.

Denna form är habituellt lik H. approximatum Norrl.,

men skiljes lätt på de långt sylspetsade, grönkantade holk-

fjällen.

Rättvik: vid Utby på vattensjuk mark; Boda: kring

kyrkan samt nedom Osmundsberget. Måttl. — spars.

Utom området har jag insamlat denna form i Helsing-

land vid Ofvanåker och Edsbyn.

H. subrigidum Almqu.

Almqu. in Stenstr. Värml. Archier. p. 61.

Rättvik: Lerdal, Sjurberg, Blecket; Boda: Västanå; Orsa:

Aberga, Stenbergsbyn, Fryksås. Måttl.

c. Involucra sat longe (et vulgo + dense) pilosa.

H. Schlyteri Lbg.

Dahlst. Bidr. III p. 110.

Här och där inom Rättvik och Boda. Skattungbyn. Van-

ligen spars.

H. scotocranum K. Joh.

H. subramosum Lönnr. var. scotocranum K. Joh. Nya Archier. p. 59.

Orsa: Stackmora på åkerren (talr.), Orsa kyrkby (spars.).

120 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

H. constrictum Norrl.

Norrl. Bidrag. p. 108.

Allmän inom området, men splittrad i en mängd former

och modifikationer, nästan lika talrika som lokalerna.

Utmärkande för fertalet af dessa m. e. m. afvikande

former äro smala blad och spetsiga, merendels i kanten lif-

ligt gröna holkfjäll. Den motsatta ytterligheten represen-

teras af former med brokiga holkar, hvilkas långfjäll ofta

äro trubbade och alltid starkt småhåriga 1 och nedom spetsen.

Vidare växlar bladfärgen mellan å ena sidan den vanliga

lökgröna och något glaucescenta (blygrå) eller ljust och lif-

ligt lökgröna samt å andra sidan den nästan gulaktigt gröna

som hos H. subramosum Lönnr., med hvilken arten nära nog

synes sammanflyta. Gemensamt för vissa former af båda

dessa arter är t. ex. den ytterst rika förgreningen, ehuru H.

subramosum genom sina raka, utstående, långa och öfver-

skjutande grenar har något habituellt egendomligt, som sak-

nas hos den andra arten.

Följande formgrupper äro de mest framträdande:

1) Former, som närma sig H. gravastellum Dahlst.

Holkfjällen mindre spetsiga, rikt hvithåriga, gråaktiga

och litet brokiga af luddiga kanter och småhåriga spetsar.

Stjälkbladen hafva stundom några tätt sittande, framåt rik-

tade 'deltaformiga tänder som hos H. cesium Fr. var. alpestre

Lbg. Hier. Bxsicc.

Sådana former äro sedda flerstädes i Rättvik, Boda och

Ore socknar.

2) En form, som genom nästan glandelfria holkskaft och

något mörkare holkar närmar sig H. Schlyteri Lbg, förekom-

mer vid Orsa kyrkby. ;

3) Former med små och ganska mörka holkar, icke myc-

ket spetsiga holkfjäll närma sig H. scotocranum K. Joh.,

hvilken kanske är närmare besläktad med H. constrictum än

med H. subramosum. Dessa mellanformer hafva emellertid

bredare, på annat sätt tandade blad än H. scotocranum samt

tydligt markerad fin luddrand på ytterholkfjällen.

Exemplar äro insamlade kring Oljonsbyn i Orsa och

vid Lerdal i Rättvik.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 7. 121

4) Former, som genom smala, lifligt gröna blad påminna

om H. verniferum K. Joh., men genom spetsiga, grönaktiga

holkfjäll om H. basifolium (Fr) Almqu., förekomma nedom

Stenbergsbyn m. £f. st. i Orsa.

Andra exemplar (från Sollerö) likna t. o. m. H. approxi-

matum Norrl., men åtskiljas genom något bredare blad, kor-

tare holkfjäll m. m.

H. subramosum Lönnr.

Lönnr. Resa i Smål. och på Gotl. p. 36.

var. xanthostylum Dahlst. Bidr. IIT. p. 105.

De inom området anträffade hithörande formerna afvika

visserligen från t. ex. småländska exemplar genom alltid

mörka stift, men öfverensstämma 1 allt väsentligt med de-

samma. Den ringa individfrekvensen (enstaka individ vid

vägar eller ett fåtal vid gårdar o. s. v.) utvisar, att växten

ej är riktigt hemmastadd inom området, hvilket sannolikt ut-

gör en del af nordgränsen.

Rättvik: Utby, Östbjörka, Blecket; Boda: Lenåsen, Ofvan-

myra; Orsa: Kallmora. Spars. — måttl.

var. trichellum Dahlst.

Dahlst. Bidr. III. p. 108.

Boda: vid kyrkan samt vid en gångstig nedom Västanå

ängar. Spars.

Äfven denna form synes här befinna sig på sin nord-

gräns.

H. chloocranum nn.

Tafl. VI. Fig. 18.

Caulis elatus 50—75 cm. altus, firmus et inferiore parte

crassus, + flexuosus, virescens, inferne + purpurascens, 4—7-

folius; inferne sparsim — densiuscule albopilosus, medio pilis

sparsis et floccis raris adspersus, superne sparsim — rare

brevipilosus leviter v. densius stellatus.

122 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Folia magna firmula obscure viridia, interdum fusco-macu-

lata, subtus multo pallidiora et + glaucescentia raro paullum

violascentia, supra rare et breviter, subtus sparsim pilosa, in

nervo dorsali et in petiolo pilis albis longiusculis sat densis

pilosa, marginibus longe ciliata; rosularia pauca sub anthesi

+ emarcida, obovate v. elliptice oblonga — lanceolato-oblonga

obtusa, dentibus paucis obtusis vulgo + mammatis antrorsum

vergentibus dentata, breviter petiolata; caulina inferiora bre-

viter petiolata — subsessilia late lanceolata obtusiuscula, den-

tibus submammatis — unguiculatis longe mucronatis ob inter-

margines longos fere rectos bene disjunctis, inferne in petio-

lum brevem + late alatum sensim attenuate v. fere sessilia;

intermedia sessilia subamplectentia, quoad formam preceden-

tibus similia vel a basi lata et + auriculata oblonga, superne

marginibus rectis in apicem sat brevem + acutum cito angus-

tata, dentibus &equalibus delteformibus unguiculatis symme-

trice et argute dentata, intermarginibus vulgo rectis — +

convexis; superiora in bracteas abeuntia sessilia a basi lata

ovato-lanceolata vel usque a basi truncata in apicem acutum

sensim et zequaliter attenuata, sat argute paucidentata.

Anthela laxa polycephala paniculata, ramis nonnullis ex

axillis foliorum exortis subindeterminata, ramis et pedicellis

strictis patentibus virescentibus, acladium breve — brevissi-

mum + superantibus. Rami sparsim pilosi et sat dense stellati;

pedicelli + leviter subtomentelli — cano-tomentosi, glandulis

brevissimis raris — sparsis et pilis longis albis crispulis den-

tatis densis — creberrimis vestiti.

Involuera saturate viridia, 11—12 mm. longa et 5

lata, basi ovata nuda carnosula.

Squame apice ipso obtuso leviter comatulze, ceterum glan-

dulis brevissimis cerinis v. aquosis sparsis — sat densis, pilis

longis albis serratis + cerispulis densiusculis — crebris obtect2e;

6 mm.

exteriores breves atrovirides valde obtuse, floccis solitariis

adsperse v. omnino efloccose; superiores lanceolate obtusae

in dorso obscure virides, in marginibus late virescentes, efloc-

COS.

Calathium mediocre, luteum, radians. Ligule apice glabree.

Stylus fuscohispidulus, livescens.

I afseende på bladens antal, omkrets och tandning öfver-

ensstämmer denna form nära fullständigt med H. subrigidum

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 123

Almqu., men bladen äro ännu mörkare samt stundom försedda

med talrika små svartbruna fläckar på öfversidan; undersidan

är mycket ljusare, stötande i blågrönt, sällan svagt violett-

anlupen. Bladbasen är hos de mellersta och öfre stjälkbladen

rätt tydligt omfattande antingen med det ytterst korta, vingade

skaftet eller med ett par rundade bladöron.

Vippan är gles och nedåt m. e. m. obegränsad, grenarna

grönaktiga, raka, långa, föga utstående; akladiet vanligen

mycket kort.

Holkarna ha vissa likheter med dem hos H. orarium Lbg,

i det beklädnaden utgöres af långa, hvita, vanligen ytterst

tätt ställda taggiga hår samt strödda eller något tätare, ytterst

korta, ljust gulaktiga glandler; men stjärnhår saknas alldeles

utom på ytterfjällen, där stundom enstaka sådana kunna upp-

täckas. I följd häraf är holkens färg nästan rent grön, ned-

till mörkt, upptill ljusare. Fjällen äro alla trubbiga och bära

1 yttersta spetsen en hvitaktig, glest tofslik koma. Lång-

fjällen hafva bågböjda kanter. Holkskaften hafva upptill

samma beklädnad som holken, fastän glandlerna äro färre;

dessutom äro skaften upptill m. e. m. tjockt hvitluddiga.

Ligulerna äro i motsats mot förhållandet hos H. orarium

i spetsen glatta.

Orsa: sluttande, fläckvis fuktig löfäng ofvanför lands-

vägen mellan Kallmora och Aberga. Måttl.

H. microcymon n.

4 HENLT P ES RN

Caulis humilis 30—50 cm. altus (rare in locis ruderatis

usque 60 cm.) sat gracilis v. mediocris firmus, dilute virescens,

basi vulgo violaceus, 3-5 (—7)-folius, haud raro a basi ramo-

sus, inferne sparsim — rare pilosus leviter stellatus v. nudus,

superne paullo densius stellatus pilis brevibus solitariis —

raris obsitus.

Folia tenuia firma + undulata late prasinoviridia, subtus

dilute oleraceo-prasina, vulgo internodiis multo longiora; supra

glaberrima v. margines versus pilis brevibus solitariis obsita,

utrinque leviter — levissime stellata; subtus pilis raris obsita

v. glabra, in nervo dorsali vulgo densius stellata et in petiolis

brevibus sparsim pilosa, in marginibus pilis sparsis brevibus

iisdem brevissimis abortivis immixtis + ciliata.

124 oK. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Folia rosularia 1—2 (vel plantarum in aprico et nudo

solo crescentium usque 3), forendi tempore sepe + emarcida;

exterius obovatum — elongate oboblongum v. ovali-oblongum

obtusum, sat crebre denticulatum, basi vulgo integerrima cito

in petiolum brevem angustata vel fere rotundata; interius

ovaliter (— oblonge) lanceolatum vel omnino lanceolatum

obtusum — obtusiusculum + mucronatum, dentibus brevibus

obtusis et denticulis inceequaliter dentatum vel tantum serrato-

denticulatum, basi sensim in petiolum sat brevem attenuata.

Folia caulina inferiora magna, usque 17 cm. longa, bre-

viter petiolata v. subsessilia oblongo-lanceolata — anguste

ovato-lanceolata obtusiuscula — subacuta, dentibus + ungui-

culatis distantibus dentata v. modo sinuoso-denticulata; inter-

media sessilia + anguste ovato-lanceolata — lineari-lanceolata,

infra medium argutius unguiculato-dentata, a basi latiore

sessili — fere amplectente sensim in apicem longum integer-

rimum vulgo acutum angustata; superiora lanceolata — linearia

basi + denticulata, alia ramos suffulcientia, alia in ramos

vulgo adscendentia, omnia in bracteas sensim abeuntia.

Anthela in plantis macris humilibus subsimplex oligo-

cephala, ramis gracilibus strictis patentibus a bracteis suffultis,

vulgo autem polycephala paniculata et multum composita sat

angusta et interdum subeontigua, ramis + patentibus + folio-

losis et bracteatis ex axillis foliorum caulinorum et bractea-

rum ortis + ramosis vel paniculas + multifloras (etiam com-

positas) gerentibus, acladium 2—4 cm. longum + superantibus;

ob ramos usque ad basin caulis descendentes srepe indetermi-

nata. Rami et pars superior caulis virescentes et parce vestiti,

pedicelli graciles magis stellati, sub involucrum canotomentosi

et pilis brevibus glandulisgue minutis solitariis — sparsis

obsiti.

Involucra erassiuscula, 5,5—6,5 (—7) mm. lata et 10,;—11,5

(—12) mm. longa, basi subtruncata, atroviridia — subatra.

Squame late (1,—2 mm.) regulariter imbricat:e, pilis

sat longis basi nigra robusta apice longo vitreo + crispulo

sparsis — sat densis, glandulis brevibus + robustis obscuris

sparsis (v. densiusculis) obtecte; foccis minutis in dorso raris

— nullis, in marginibus squamarum exteriorum sparsis, sub

apices paullum comatulos squamarum superiorum sparsis v.

etiam densioribus stellat&e; exteriores subatre breves subtri-

angulares obtuse — obtusiusculre, superiores a basi lata in

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 125

apicem sat obtusum (— acutiusculum) sensim angustatee, intimee

pauce interdum triangulares acute.

Calathium magnum 35—40 mm. latum radians, intense

luteum. Ligule apice glabre, marginales inequales. Stylus

fusco-hispidulus + fuligineus.

Denna högst egendomliga form närmar sig 1 vissa afse-

enden gruppen Foliosa Fr. Stjälkbladen äro emellertid ej

synnerligen talrika, sällan flera än 4 eller 5. Rosettbladen

kunna visserligen vid blomningstiden vara bortvissnade, men

1 de flesta fall kvarsitta ett eller två friska, det yttre om-

vändt äggrundt eller aflångt, det inre ovalt aflångt — lansett-

likt, båda vanligen trubbiga. Stjälkbladen äro ovanligt långa,

så att de ofta äro betydligt längre än mellanlederna; de nedre

ofta kortskaftade, m. e. m. lansettlika med största bredden

vid eller något nedanför midten, utdragna i en aftrubbad

(eller t. o. m. rundtrubbig) spets. De öfre, som utan gräns

öfvergå i braktéer, och af hvilka ett eller flera stödja vipp-

grenar, äro bredast nära basen och äro där hastigt hopdragna

till en bred vidfästningsyta, 1 följd hvaraf bladen vid hastigt

påseende synas svagt stjälkomfattande. Dessa blad äro långt

utdragna i en helbräddad, vanligen smal spets. Det mest

egendomliga är, att små braktéliknande blad pläga förefinnas

på blomställningsgrenarna till och med i föga sammansatta

vippor. Härigenom uppkommer, som sagdt, någon likhet med

en del fjällhieracier. Men då formen måste hänföras till

Hieracia vulgata, så får den sin plats i närheten af sådana

ramosum-typer som H. galbanifolium Dahlst. Vippans utbild-

ning är åtminstone analog med den, som förekommer hos de

mest greniga individ af gotländska former, som af H. Dabhl-

stedt sammanförts till en egen typ.

Bladens tandning är grund; de yttre rosettbladen äro

obetydligt småtandade; de inre samt de närmaste stjälkbladen

bukttandade af trubbiga tänder och m. e. m. konkava mellan-

kanter. A de öfriga stjälkbladen sitta nedom midten några

glesa m. e. m. klolikt framåtkrökta tänder; de öfversta bladen

äro dock ofta helbräddade. Alla bladen äro mycket ljusa till

färgen, på undersidan nästan kålfärgade. Färgen framträder

tydligare därigenom, att de äro alldeles glatta eller blott

beströdda med enstaka korta hår på öfversidans yttre delar

och på undersidan. Äfven medelnerven och skaften ha endast

126 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

strödda eller föga tätare hår. Däremot äro vanligen alla

bladen beströdda med fina stjärnhår. "Till bladens ovanliga

utseende bidrager icke minst den fint vågiga brädden

Stjälken kan visserligen vara grenig ända från marken,

men vanligen utsändas hos mindre individ grenar endast från

de öfre bladvecken. Dessa grenar äro i sin ordning ofta små-

bladiga och upprepade gånger förgrenade, så att en mycket

sammansatt blomställning uppstår. På tätt gräsbeväxta platser

äro individen oftare späda (knappt 30 cm. höga) och fåblomst-

riga; men äfven i detta fall stödjas de fåtaliga och en- till

få-blomstriga grenarna af blad eller stora braktéer och äro

själfva försedda med m. e. m. bladliknande braktéer, i hvilkas

veck förkrympta knoppar framskjuta. Alla hufvudgrenarna

äro nästan raka, utstående, ganska smala och i följd af ringa

ludd nästan gröna. Korgskaften äro däremot upp emot hol-

karna hvita af ludd samt uppbära enstaka — strödda hår

och några mycket små glandler.

Holkarna äro svartaktiga, dock upptill mer gröna, något

stora i förhållande till växtens egen ringa höjd och vid

basen nästan tvärhuggna samt hafva nästan regelbundet tegel-

lagda, ehuru ej synnerligen talrika fjäll. Dessa äro ganska

breda och till formen triangulära; de yttersta från bred bas

jämnt triangelformigt afsmalnande, men trubbiga; långfjällen

hafva äfven nästan raka kanter, men de äro ej alltid trub-

biga; ett eller annat af de innersta kan vara tydligt spetsigt.

. Beklädnaden utgöres af strödda till tämligen täta hår med

tjock bas och lång hvit småtaggig spets samt af mycket små

och något glesare glandler, hvarjämte stjärnhår uppträda,

enstaka på fjällens ryggar, tätare på de yttre fjällens kanter

samt i synnerhet under långfjällens småhåriga spetsar, som

sålunda ofta äro gråaktiga af ytterst fint ludd.

Kalatierna äro vackert gula, tämligen vida, men i kanterna

ojämna.

Rättvik: Öfre Gärdsjö vid vägkanten; Orsa: Åberga, Kall-

mora, Mickelvål, Stackmora, Blåsenborg, Oljonsbyn, Bäcka,

Fryksås; Mora: Färnäs vid Siljan. Måttl. — talr.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD III. N:O 7. 127

E. Rigida Lbg.

H. dedalum Stenstr.

Stenstr. Värml. Archier. p. 69.

Rättviks s:n: På en åkerren vid Sätra. NSparsamt.

H. rigidum Hn.

H. rigidum Hn., Scand. fl. ed. 1 sec. H. Dahlstedt, Bidr. III p. 226. —

H. rigidum Hn. « H. N. V: 6. — Lbg. Hier. Scand. exs. n. 76, p. Pp.

Orsa: Orsa kyrkby vid järnvägsgrindarna. Spars.

H. lineatum Almqu.

Stenstr., Värml. Archier. p. 72.

Rättvik: Lerdals backar; Orsa: nordväst om kyrkbyn på

sandig vägkant. Spars. — måttl.

H. decalvatum Dahlst.

Herb. Hier. Scand. Cent. V n:is 81, 82; Cent. IX n:o 69 etc.

f. attenuatum n. f.

En mycket smalbladig form, hvars nedre blad äro ut-

draget lansettlika med största bredden förlagd ofvan midten

och hvars öfriga, vanligen jämnbreda blad äro från basen

långsamt afsmalnande till en lång, helbräddad, hvass, n. syllik

spets. Bladtänderna äro små, regelbundet ställda, skilda af

nästan raka mellankanter, rakt utstående och klolikt krökta.

Stjälken är ej sträf, saknar alldeles hår och glandler

samt är endast obetydligt stjärnhårig, men omedelbart under

holkarna äro korgskaften hvita af tätt, fint ludd. Genom

stjälkens beskaffenhet blir denna form sålunda lik H. linea-

tum Almqu., men de öfre braktéliknande bladen äro ej så

talrika och ej så omärkligt öfvergående 1 braktéer som hos

nämnda form.

Holkarna påminna genom n. fullständig frånvaro af hår

och glandler ännu mer om H. Ulineatum; men de är större och

128 KE. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

hafva bredare fjäll; vidare är det sparsamma stjärnluddet ej

så regelbundet förlagdt till fjällens ryggar som hos H. linea-

tum. De svartgröna fjällens trubbade spetsar äro i allmänhet

tätt småhåriga. Stiftet är mörkt.

Hos de anträffade exemplaren var vippan lös, gles, få-

blomstrig och akladiet 2—4 cm. långt.

Rättvik: Sjurbergs ängar.

Enstaka individ af en sannolikt till H. decalvatum hörande

form äro iakttagna nordväst om Orsa kyrkby.

H. trichocaulon Dahlst.

Dahlst. Bidr. III p. 235.

var. solocinum n. var.

A subsimili forma primaria sequentibus notis differt.

Folia utrinque magis pilosa, marginibus dense et longe

ciliata, quoad colorem magis saturate viridia nec glaucescentia.

Involucrum crassius, magis obscure viride. Squame late,

exteriores oblonge — oblongo-lanceolate rotundato-obtuse,

superiores late lanceolat&e obtuse, marginibus parum dilute,

omnes pilis robustioribus et longioribus usque densis glandu-

lisque brevibus sat densis obtecte, efloccose. Stylus fere

luteus.

Stjälken är vanligen ännu mera hårig än hos H. tricho-

caulon Dahlst. Likaså framträder hårigheten mera hos bladen

och holkarna. Då därjämte holkfjällen äro breda och trubbiga,

får den nu åsyftade formen en viss likhet med H. sparsifo-

lium Lbg (coll.) och utgör liksom H. distubellatum m. 1. inom

området förekommande former en mellanlänk mellan H. rigi-

dum och H. sparsifolium.

Rättvik: äng mellan åkrarna vid Lerdal; Boda: åkerren

mellan Ofvanmyra och Lenåsen. Måttl.

H. perlatescens Dahlst. n.

Caulis 40—75 cm. altus rectus v. leviter flexuosus aphyllo-

podus (5—) 6—10-folius, inferiore parte fusco-violaceus pilis

sat densis — densiusculis (v. sparsis) et floccis parcis —

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 129

sparsis obtectus, superne pilis sparsis et foccis raris obsitus v.

subglaber. ;

Folia cawlina sensim v. cito decrescentia, inferiora quam

internodia longiora, superiora iis longiora v. equalia, infimum

+ anguste obovatum v. late lanceolatum obtusiusculum, reliqua

sessilia, proxima magna obovato-lanceolata — lanceolata +

acuta subintegra — parce dentata; superiora magis magisque

angusta, ovato-lanceolata v. anguste lanceolata — linearia

acutiora basi paullum amplectente, in inferiore parte remote

et acute 2—3 (—5)-dentata; summa linearia vulgo subintegra,

supra glabra, in marginibus sat dense et breviter ciliata,

subtus in nervo dorsali + stellato sparsim — densiuscule et

breviter pilosa, ceterum sparsim — parce pilosa.

Inflorescentia + contracta determinata — sat ampla, e

ramis sat longis haud superantibus ex axillis fol. caul. sum-

morum ortis + indeterminata, paniculata, ramis inferioribus

+ longis densiuscule foccosis vix pilosis pedicellisque medio-

eribus acladium (3—) 5—20 mm. longum + longe superanti-

bus dense canofloccosis pilis brevibus obscuris inferne sparsis

superne densiusculis sub involucris presertim in acladio sub-

densis.

Involucera sat crassa lata, atrovirescentia opaca paullulum

canescentia, squamis extimis paucis linearibus, exterioribus

elongate triangularibus — ovatis obtusiusculis, intermediis

ovato-lanceolatis obtusiusculis — obtusis et interioribus +

elongate ovato-lanceolatis in apicem obtusiusculum (— suba-

cutum) cito v. sensim protractis, pilis brevibus crassiusculis

densiusculis obtectis vix v. rarissime et minute glandulosis,

floccis minutis sat densiusculis — sparsis preesertim margines

apicesque versus evolutis obsitis.

Calathidium sat obscure luteum c:a 35 mm. diametro

ligulis vix 3 mm. latis ingequaliter et sat longe dentatis,

stylo sordide lutescente + fuscohispidulo.

Skild från H. polioceranum, hvilken den till de breda

fjällens form liknar, genom tätare hårighet och svagare stjärn-

ludd på holkarna, tämligen rikliga hår på holkskaften och

hög, mångbladig stjälk, nedtill med stora och breda, uppåt

mindre hastigt i storlek aftagande blad. — Från H. mixopo-

lioides Dahlst., som har rikliga små gulknappiga glandler

bland holkarnas hår och saknar hår på holkskaften, samt

få

130 KE. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

från H. mixopoliwum Dahlst. är den skild genom breda holk-

fjäll och gröfre holkar, rikligare hårbekläidnad på holkar och

skaft samt bredare blad.

Ofvanstående meddeladt af H. Dahlstedt.

Rättvik: vid Utby; Boda: Västanå, Lenåsen och Silfver-

berget; Orsa: mellan Orsbleck och Stackmora. Måttl. eller

spars.

H. lineolatum Dahlst. n.

Caulis vulgo 30—60 cm. altus rectus v. leviter flexuosus

6—9-folius aphyllopodus, inferne + fusco-violaceus dense et

longe pilosus densiuscule stellatus, medio parce pilosus sparsim

floccosus, apice glaber sparsim floccosus.

Folia caulina inferiora + approximata (infima séepe subro-

sulata), superiora magis magisque remota cito decrescentia,

infimum + lingulatum obtusum subpetiolatum, proxima lin-

gulato-lanceolata breviter acuta denticulata, religua + lineari-

lanceolata basi angusta v. latiore (subovata) sparsim — crebrius

et acute denticulata — dentata acutissima, omnia supra parce

pilosa — glabra, subtus in nervo dorsali sat floccoso densius-

cule — sparsim pilosa, ceterum sparsim (— parce) pilosa, in

marginibus densiuscule v. sparsim ciliata sat floccosa.

Inflorescentia parva sat contracta — magna sat ampla e

ramis sat longis gracilibus ex axillis foliorum summorum ortis

seepe + indeterminata, paniculata, ramis inferioribus + arcuato-

patentibus sat floccosis parce pilosis pedicellisque mediocribus

leviter curvatis dense canofloccosis pilis brevibus obscuris raris

— sparsis v. sub involucris sat frequentibus obtectis eglan-

dulosis.

Involucra atroviridia basi ovato-turbinata, squamis extimis

paucis linearibus, exterioribus e basi latiore lanceolatis v.

elongate triangularibus, obtusiusculis — acutiusculis, interiori-

bus e basi sat lata lineari-lanceolatis sensim v. cito in apicem

obtusiusculum — sat acutum protractis, pilis mollibus medio-

criter longis fuscis densiusculis — densis obtectis, glandulis

minutis parcis v. hinc inde sparsis seepe vix conspicuis obsitis,

floccis raris sparsis margines versus paullo frequentioribus

lineam + inconspicuam formantibus notatis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD, HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 7. 131

Calathidium 30—35 mm. diametro, saturate luteum, ligulis

2,5 mm. diametro ingequaliter dentatis, stylo luteo v. luteo-

ferrugineo seepe leviter fuscohispidulo.

Skild från H. mizxopolioides Dahlst. genom smalare, ofta

mer håriga blad, m. e. m. håriga holkskaft, smalare och mör-

kare samt något spetsigare holkfjäll, hvilkas luddbeklädnad

är glesare men hårbeklädnad i allmänhet rikare än hos nämnda

form, som saknar hår på holkskaften, samt genom i allmän-

het sparsammare och föga framträdande glandelhår och slut-

ligen nästan eller alldeles gula stift och märken. — Från H.

mixopolium Dallst. skiljes den, utom genom nyssnämnda karak-

tärer på holkar och skaft samt stiftens färg, äfven genom

bredare fjäll och bredare holkar samt betydligt mörkare blom-

färg. — Till holkarnas och skaftens beklädnad liknar den

äfven H. perlatescens, men är skild genom mörk blomfärg,

smalare fjäll med mindre rik beklädnad af hår och ludd samt

smalare och hårigare blad. Den har äfven habituellt och

genom stiftets färg och de håriga holkskaften en viss likhet med

H. semiglobosum Stenstr., men skiljes lätt genom holkens och

och fjällens form och beklädnad.

Ofvanstående beskrifning är meddelad af H. Dahlstedt.

Rättvik: i löfängar vid Blecket; Sollerö. Tämligen spar-

samt. — Utom området: Svärdsjö s:n vid Borgärdet (enl. ex.

af G. Hellsing); Lustebo anhaltstation.

H. poliocranum Dahlst. n.

Caulis 30—50 cm. altus + flexuosus, a medio v. apice

patentim ramosus, aphyllopodus 6—08-folius, inferne + dense

superne magis magisque remote foliosus, apice subaphyllus,

inferiore parte + ruberulus sat breviter dense v. densiuscule

pilosus + dense foccosus, medio parce pilosus floccis parcis

Vv. seepe per lineas dense evolutis, apice sparsim pilosus spar-

sim -— densiuscule floccosus.

Folia cauwlina inferiora vulgo valde approximata, ima seepe

subrosulata, sat magna, infimum + ellipticum v. oblongo-

lanceolatum obtusiuseulum subintegrum v. sparsim breviter

et latiuscule dentatum + late petiolatum, proxima sessilia +

lanceolata — lanceolato-linearia + acuta, sparsim et latius-

Hög KR JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

cule — anguste et acute infra medium dentata, reliqua cito

deerescentia magis magisque remota, intermedia e basi latiore

anguste lineari-lanceolata, summa sepius linearia acutissima

sparsius — crebrius et anguste ad medium dentata v. denti-

culata, omnia supra amoene viridia glabra, subtus pallidiora

in nervo dorsali sat foccoso densiuscule et breviter pilosa,

ceterum sparsim — parce pilosa et stellata, superiora sparsim

— densiuscule floccosa.

Inflorescentia e ramis + longis sat patentibus ex axillis

fol. summorum ortis + indeterminata paniculata et ramis +

patentibus ampla, ramis inferne sparsim superne densiuscule

foccosis pedicellisque acladium breve 5—15 mm. longum +

longe superantibus + dense canofloccosis eglandulosis et epilo-

sis (v. sub involucris parcissime et breviter pilosis).

Involucra cerassa vulgo 6,—7 mm. lata et c:a 10 mm.

longa basi subtruncata, obscure canescenti-viridia sat variegata,

squamis extimis paucis angustis linearibus sublaxis, ceteris

sat latis, exterioribus elongate triangularibus — ovatis obtusis,

intermediis ovato-lanceolatis vulgo cito in apicem obtusum —

obtusiusculum attenuatis et intimis latioribus ovato-lanceolatis

sensim in apicem obtusum — obtusiusculum contractis, omni-

bus + late virescenti-marginatis passim fere epilosis v. pilis

brevissimis sparsis et glandulis minutis hinc inde raris v.

solitariis v. etiam nullis obsitis, Moccis in marginibus inferiori-

bus squamarum presertim exteriorum et intermediarum striam

+ latam parum determinatam formantibus preditis, ceterum

parce foccosis, dorso opace obscuro preesertim apicem versus

squamarum exter. et intermed. floccis vulgo destituto.

Calathidium e:a 35 mm. diametro subradians ligulis luteis

3 mm. latis latiuscule et inzrequaliter dentatis, stylo ferrugineo-

virescente fuscohispidulo.

Skild från H. mixopolium Dahlst., hvilken den liknar till

de smala bladens form och tandning, genom breda holkar med

breda, trubbade fjäll af öfvervägande äggrundt lansettlik form,

klädda af rikligare ludd mot fjällens kanter, sparsammare

korta hår och få eller inga glandelhår.

Orsa s:n, nordväst om Orsa kyrkby vid vägen till Bäcka

på hård och grusig mark. Måttl. — Utom området: Dalsland,

Mo s:n, Öjersbyn i skogsäng på hård mark (P. A. Larsson).

Allt meddeladt af H. Dahlstedt.

€

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III N:0 7. 133

H. melinostylum n.

Tafl. XI. Fig. 34.

Caulis 50—80 cm. altus gracilis — sat crassus scaber

firmus et vulgo strictus aphyllopodus 5—10-folius, basi

purpureo-violascens, ceterum sat pallide virens, inferne + dense

et longe pilosus, circa medium pilis sparsis v. raro densiusculis,

superne pilis solitariis — raris obsitus, inferne levissime stel-

latus, apice floccis sparsis — densiusculis adspersus.

Folia firma erecto-patula subpallide viridia paullulum

lutescentia, inferiora rare — sparsim brevi-pilosa, vulgo leviter

stellata, in nervo dorsali densius stellata et pilosa, in mar-

ginibus revolutis scabris leviter ciliata, superiora utringque

fere epilosa, supra leviter stellata, subtus floccis densius ad-

spersa; infima breviora seepe + violascentia obovate — oblonge

lanceolata obtusa in petiolum alatum angustata, denticulis

paucis brevissimis serrato-denticulata, sub anthesi vulgo emar-

cida; inferiora anguste (ob-) lanceolata, obtusiuscula — breviter

acuta, in petiolum brevem dense et longe ciliatum sensim

attenuata, denticulis patentissimis paucidenticulata v. fere

integerrima, plerumque quam internodia 2—3-plo longiora; wmter-

media sessilia lineari-lanceolata utrinque cito angustata, cete-

rum latitudine subzequali vinculis similia, obtusiuscula —

breviter acuta, infra medium denticulis vel dentibus paucis

(vulgo 2—3) parvis angustis patentissimis v. unguiculatim

curvatis dentata, superiore vel maxima parte integerrima;

superiora in bracteas cito abeuntia linearia valde elongata, a

basi latiore et paucidentata in apicem integerrimum longis-

simum acutum v. tantum acutiusculum sensim protracta.

Anthela polycephala vulgo valde composita, ramis fere

ommnibus acladium breve (1—2 cm.) valde superantibus fasti-

giato-paniculata, ramis superioribus sepe + approximatis,

. inferioribus haud longe distantia, omnibus a basi leviter cur-

vata + erecto-patentibus gracilibus sat dense stellatis. Pedi-

eelli pilis albis solitariis v. sub involucro usque sparsis obsiti,

+ subtomentelli — canotomentosi.

Involuera obscure viridia mediocria, vulgo 5,,—6 mm. lata

et 10—11 mm. longa, basi ovata, postea deorsum rotundato-

truncata.

134 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Squamce anguste triangulares imbricate, pilis crassis

nigris apice gracilibus vitreis sparsis — densiusculis et glan-

dulis + cerinis brevibus et brevissimis immixtis vulgo sparsis

obtecte; exteriores breves subacutze efloccosr v. floccis soli-

tariis circa basin et margines adsperse; superiores a basi

latiore zequaliter in apicem acutiusculum — acutum angustatee;

superiores tegentes tote atrovirides, interiores scepius magis

acute in dorso usque ad apicem atrovirides v. fuscovirides,

in marginibus sordide virescentes.

Calathvum luteum 25—30 mm. latum. Ligule apice glabree.

Stylus luteolus — inconspicue livescens.

Habitnuellt utmärker sig denna form förnämligast genom

högväxt och rak stjälk, ytterst långa blad af gulaktigt grön

färg, rikblomstrig, jämntoppad vippa och gula stift.

De allra nedersta, basala bladen, hvilka vid blomnings-

tiden i allmänhet äro vissnade, äro som hos andra rigida

proportionsvis bredast, i allmänhet aflångt lansettlika med

största bredden ofvan midten, afsmalnande till ett vingadt

skaft, trubbiga, svagt tandade. De närmast följande 1—2

bladen, hvilka sitta på nedre tredjedelen af stjälken, hafva

kortare skaft, afsmalna plötsligt i båda ändarna, men äro för

öfrigt utefter större delen af sin längd nästan af samma bredd.

En m. e. m. bandlik form hafva också de midt på stjälken

fästade oskaftade bladen, men dessa hafva vid basen nästan

samma bredd som vid midten och afsmalna långsamt till en

föga hvass spets. Äfven de öfre i braktéer öfvergående bladen

äro i förbållande till sin långsträckta form föga skarpt spet-

sade. Tandningen är hos alla bladen gles och grund. Hos

de största på stjälkens nedre hälft fästade bladen utgöras

tänderna till stor del endast af små uddar till ett antal af

två eller tre i nedre deien af hvar bladkant, så att bladet

till de öfre två tredjedelarna är helbräddadt. Hos de öfre

bladen äro tänderna jämförelsevis större och klolikt krökta

men sitta som hos de förra endast på bladets nedre del, stun-

dom knappt upptagande fjärdedelen af längden.

Vippan är mångblomstrig med de flesta korgarna ställda

i samma plan högt öfver primärkorgen på det korta akladiet.

Skaften äro fina, nedtill svagt bågböjda, men i öfrigt raka

och ej mycket utstående, gråaktiga af ludd samt för öfrigt

bärande enstaka eller närmare holken strödda, rakt utstående

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:o 7. 135

hår, liknande dem hos H. semiglobosum Stenstr., men glesare,

stundom nästan alldeles outvecklade.

Holkarna äro mörkt gröna, sakna ludd utom på de kor-

taste ytterfjällen, där några enstaka stjärnhår kunna upp-

täckas. Beklädnaden utgöres eljest af strödda eller något

tätare, groft svartfotade hår, hvilkas hvita spets skarpt af-

tecknar sig mot de mörka fjällen, vidare strödda små och

delvis ytterst korta glandler med gulaktiga knappar.

Holkfjällen äro till formen triangulära och alla, äfven

de yttre, jämnt afsmalnande till en tydlig, fast föga hvass

spets. Alla äro svartgröna, men de inre hafva litet blekare,

men dunkelt gröna kanter samt brunaktigt grön spets.

En nära släkting till denna form är den värmländska H.

epacrum Stenstr., utmärkt genom ännu smalare och spetsigare,

upptill i talrika braktéer öfvergående blad, kortare korgskaft,

smalare holkfjäll, med talrika nästan oskaftade glandler, och

mörka stift.

Rättvik: TLerdals by mellan åkrar ofvanför Karlsvik; Orsa

s:n: nordväst om kyrkbyn i grusgropar samt vid vägen till

Bäcka. Måttl. Utom området har jag insamlat samma form

på ett par ställen vid Edsbyn i Helsingland.

H. semiglobosum Stenstr.

Stenstr. Värml. Archier. p. 71.

Då denna synnerligen utmärkta form är ett af de allmän-

naste Hieracierna 1 Siljansområdet, anser jag lämpligt att

till den goda, fast korta beskrifningen i Stenströms Värml.

Arch. foga mina egna iakttagelser. Formen synes trifvas

förträffligt inom området och blir i allmänhet storväxt, ofta

70—80 cem., och är i sådant fall bäst utpräglad. De nedre

(ej nedersta) och mellersta stjälkbladen äro ovanligt stora, de

förra ofta 4 till 5 gånger längre än mellanlederna och ej

sällan 20 cm. långa samt 3—4 cm breda, de senare ofta om-

kring 15 cm. långa och 1,,—2 cm. breda. Deras tänder äro

glesa, rakt utstående och på ett karaktäristiskt sätt formade,

1 det att främre och bakre kanterna äro i det närmaste lika.

Hos småväxta och mera smalbladiga individ från solöppna

ställen äro tänderna visserligen något krökta, men dock ej

så mycket som hos rigidumformen i allmänhet. De nedre

150 KK. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

och mellersta stjälkbladen äro alltid bredast vid eller nära

midten och afsmalna mot båda ändarna; äfven de öfre bladen,

som hafva sin största bredd nära basen, utmärka sig genom

smal vidfästning och frånvaron af öronflikar vid basen. Alla

bladen äro jämförelsevis obetydligt och mjukt håriga, till

färgen mörka, någon gång litet brunaktigt anlöpta samt tun-

nare än hos fertalet rigida. Karaktäristiska äro de öfversta

bladen och braktéerna genom sin långt utdragna helbräddade

och sylhvassa spets. Dessa blad hafva för öfrigt en tydlig

benägenhet att ända från basen förblifva helbräddade och

plana, hvaremot de öfre bladen hos andra rigidumformer

ofta hafva en bred, vågig och djupt tandad bas.

Blomställningen är smal, och korgarna sitta på korta

skaft hopade i spetsen af utdragna smala grenar, stundom

starkt närmade eller delvis hopväxta. Hos fåblomstriga indi-

vid med 4—35 korgar kan det hända, att längsta skaftet är

blott 1 em.

De egendomliga halfklotformiga holkarna, som icke äro

det minsta hopsnörda på midten, äro proppfulla med blommor

(som hos H. willosiflorum Dahlst. & Magns.) och ej sällan

sprängda, så att blommorna delvis utträda på ena sidan, och

merendels äro Jligulerna oregelbundet utbildade, riktade hit

och dit. Kalatierna äro också små, 20—25 mm., sällan större.

Primärholkarna ha vanligen något större dimensioner än de

de af Stenström anförda måtten, nämligen i Dalarne omkring

6 (—6,5) mm. bredd och 10 (—10,5) mm. längd. Hos exemplar

från Ofvanåker i Helsingland var däremot bredden 4,5—>35

mm. och längden omkring 38 mm., men här var hela vippan

illa utbildad, t. ex. genom felslagning af en stor mängd korgar.

Märklig är de köttigt nakna holkfjällens nästan svarta

färg, hvilken vanligen sträcker sig ända upp i spetsarna och

ut i yttersta kanterna. Hos exemplar från Dalarne och Hel-

singland har jag alltid funnit fjällen trubbiga, t. o. m. bredt

rundtrubbiga; något spetsigare fjäll äro anmärkta från Värm-

land (af Stenstr.), och själf har jag 1 Västmanland sett former,

som i den riktningen ganska märkbart afvika från den van-

liga typen.

De egendomliga styfva, vinkelrätt utspärrade håren eller

borsten, som sällan alldeles saknas på akladiet, äro stundom

rikt utvecklade på alla korgskaften och öfre grenarna, i hvil-

ket fall sannolikt patologiska orsaker föreligga.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 137

Stiftet är gulaktigt, stundom rent gult, stundom smuts-

gult, sällan svagt livescent.

Rättvik: Lerdals ängar, Sätra, Blecket; dessutom i Dådran

vid Åsen och klöfvet (enl. expl. af G. Hellsing); Boda: Ofvan-

myra, Västanå, Silfverberget, Osmundsberget. Måttl. — talr.

I områdets norra och västra delar har jag ej iakttagit ar-

ten, men väl utom området söderut samt österut (1 Helsing-

land vid Ofvanåker).

H. distubellatum n.

Male SO

Caulis sat humilis, vulgo 40—55 cm. altus, firmus crassiuscu-

lus + scabriusculus et fexuosus sepius ramosus 6—10-folius, 1n-

ferne intense purpureo-violascens, ceterum sat sordide virescens;

inferne sparsim v. densiuscule pilosus et leviter stellatus, circa

medium sparsim — rare et breviter pilosus (v. glaber) vulgo

densius stellatus, apice epilosus + stellatus.

Folia caulina rigida + undulata obscure gramineo-viridia,

subtus parum pallidiora; inferiora supra fere glabra — gla-

berrima, subtus breviter et rare pilosa + leviter stellata, in

nervo dorsali paullo densius eodem modo vestita, in mar-

ginibus revolutis scabriusculis inconspicue = brevi-ciliata,

superiora adhuc parcius pilosa sed haud nitida subtus vel

utrinque leviter — densiuscule stellata. Folia infima (basalia)

anguste obovata — lingulato-lanceolata rotundato-obtusa +

denticulata, basi cuneata in petiolum alatum decurrentia, sub

anthesi vulgo emarcida; inferiora caulina oblongo-lanceolata —

sublinearia obtusa — obtusiuscula, late et breviter petiolata

dentibus brevibus submammatis et denticulis patentissimis,

intermarginibus undulatis + concavis disjuncetis, irregulariter

dentata; intermedia sessilia a basi angustiore sed nonnum-

quam auriculatim subamplectente lineari-lanceolata — linearia

obtusiuscula vel in apicem longum acutiusculum protracta,

dentibus distantibus brevibus ob margines cequales patentis-

simis iisdem magis unguiculatis immixtis inequaliter pauci-

dentata, supra medium integerrima; superiora in bracteas fili-

formes cito abeuntia sepe + undulata v. contorta + linearia

a basi latiore in apicem longum angustum attenuata, sub-

138 K. JOHANSSON. ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

integerrima vel dentibus minutis paucis antrorsum magis ver-

gentibus prope basin denticulata.

Inflorescentia interdum oligocephala subsimplex ramis

brevibus ex axillis bractearum et foliorum ortis angusta et +

indeterminata, sepius autem valde polycephala et laxa, ramis

elongatis patentibus crassiusculis acladium 1—2 cm. longum

multo superantibus, inferioribus ad medium caulis vel infra

descendentibus corymboso-paniculata. Pedicelli + tomentelli

sub involucrum cano-tomentosi, ceterum epilosi vel pilis me-

diocribus et glandulis brevibus raris obsiti, bracteolas non-

nullas v. squamas obscure virides nudas + obtusulas vulgo

gerentes.

Involucra brevia erassa, 5,,—6,5 mm. lata et 10,;—11(—11,5)

mm. longa, virginea fere atra, postea + atroviridia, basi fere

truncata a pedicello albescente optime limitata.

Squamee valde late et obtusae imbricatr, omnino efloccosee,

pilis brevibus solitariis et glandulis brevibus et brevissimis

nigris adpressis v. parum patentibus densis — cerebris obtectae

et punctillate; exteriores ovate — ovato-oblonge et inter-

medie anguste ovato-oblongee subatre obtuse — truncate

apice comatulo penicillo albo latiusculo brevissimo ornatee;

superiores sublanceolate obtuse v. rotundato-obtusa apice +

fusconigro inconspicue comatulee v. nude, in dorso nigro-viri-

des, marginibus sordide virescentibus obsolete sed latissime

marginatee.

Calathum parvum luteum ob ligulas + tubuliformes in-

ordinate patentes et dispulsas haud bene evolutum, 20—30

mm. latum. Ligule apice glabre. Stylus fuscohispidulus ob-

sScurus.

Till sina karaktärer företer denna form en blandning af

egenskaperna hos rigidum och sparsifolium. Stjälken är mer

lågväxt och grof än hos rigida i allmänhet samt obetydligt

sträf. Bladen äro visserligen 1 det hela utbildade som hos

rigida men hafva stor benägenhet att bli vågiga och vec-

kiga som hos flere sparsifolia. Till sin allmänna form kunna

de jämföras med bladen hos en ytterligt smalbladig semiglo-

bosum Stenstr.; tänderna hos de nedre och mellersta stjälk-

bladen äro sålunda merendels rakt utåt riktade och hafva

främre och bakre kanterna konkava och lika formade, men

därjämte finnas på de nedre bladen äfven korta, trubbiga m.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 139

e. m. vårtlika, och på de öfre korta skärformiga tänder. Då

vidare bladkanten oftast är vågig, framträda särskildt på

pressade exemplar tänderna som oregelbundet hit och dit rik-

tade utskott från bladkanten.

Vippan är 1 allmänhet mångblomstrig och sammansatt

af talrika, något tjocka, utspärrade, delvis småbladiga eller

fjälliga vippgrenar, af hvilka de nedre utgå från stjälkbladens

veck, och hvilka samtliga äro nära eller fullständigt utan

beklädnad af hår och endast äro måttligt stjärnhåriga. Själfva

korgskaften äro däremot upp under holken hvita af fint ludd,

som alldeles tvärt upphör vid den fullkomligt luddfria holk-

basen.

De korta i outslaget tillstånd svarta holkarna äro myc-

ket karaktäristiska. Holkfjällen äro särdeles breda, men

korta, till formen jämförliga med dem hos H. anfractum Fr.

men ännu bredare, alla trubbiga; de yttre svarta äro ägg-

rundt aflånga eller t. o. m. äggrunda, tvärhuggna med fin

hvit tofs i spetsen; de inre äro mer lansettlika, på ryggen

svartgröna, mot kanterna med något blekare (dock mörkt

eller smutsigt grönt) bredt bälte, i spetsen omärkligt små-

håriga eller alldeles nakna. Alla fjällen, men särskildt de

yttre, hafva en beklädnad af enstaka tilltryckta korta hår

och mycket tätt hopade ytterst korta, mörka, tilltryckta

glandler, hos en del holkar dessutom ett mindre antal längre

och m. e. m. utstående glandler.

Ligulerna äro vanligen rännformiga eller fullständigt rör-

formiga, växlande till sin längd samt hit och dit riktade;

inga eller ett fåtal tillnärmelsevis horisontalt utböjda. Om

de utbredas, befinnes kalatiet vara 20—30 mm. i diameter, i

de flesta fall mindre än 25. Stiften äro mörka, i motsats mot

förhållandet hos den snarlika och säkerligen närstående H.

semiglobosum.

De viktigaste skiljaktigheterna från sistnämnda form äro

eljest de smala, vågiga bladen, de glangelösa, tätt glandelhåriga

eller glandelprickade holkfjällen och formen af holken, som

på vanligt sätt är hopdragen på midten.

Orsa: Oljonsbyn och NStenbergsbyn på vägkanter och

steniga åkerrenar; vidare nordväst om Orsa kyrkby på gru-

sig och sandig jord. Måttl. — talr.

140 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

var. vietulum I (la HENO ME

Tafl. XII. Fig. 39.

Caulis gracilis et flexibilis usque 12-folius, Folia tenuia

mollia sat leete viridia, subtus subglaucescentia, fere omnia

internodiis multo longiora. Anthela haud multum composita;

rami et pedicelli graciles; acladium 2—4 cm. longum. Invo-

lhuera minora et magis intense viridia, glandulis minutis

(sparsis —) densiusculis obtecta, ceterum ut in forma primaria

vestita. Calathium 30—35 mm. latum elare luteum v. sub-

aureum, sat bene evolutum. Stylus luteus.

I följd af den finare, böjligare stjälken, de mjuka, mer

lifligt gröna, större, i kanterna nästan plana bladen har denna

form ett från hufvudformen habituellt afvikande utseende.

Men afvikelserna äro ej större, än att de synpas till stor del

bero på ståndorten, som utgjordes af tätt gräsbeväxt mått-

ligt beskuggad löfäng. Därmed sammanhänger kanske också,

att holkarna äro intensivt gröna, något mindre än hufvud-

formens, och att ligulerna äro väl utbildade. Däremot synes

det ganska ovisst, om stiftets färg får härledas omedelbart

ur dessa yttre omständigheter.

Boda sn: Silfverbergets nordöstra del. Måttl.

H. irrugans n.

Ta ONTSEIES0:

Caulis 40—90 cm. altus gracilis — sat crassus + scaber

firmus et durus, seepe fexuosus, 5—12-folius, basi violaceus

ceterum + sordide virescens; inferne pilis albis crispulis

longis densis + villosus (vel in locis apricis sparsim pilosus)

leviter stellatus, medio brevius et sparsim pilosus et paullo

densius stellatus, superne vulgo epilosus densiuscule stellatus.

Folia caulina cerassiuscula sepius + undata et rugosa,

prasinoviridia, subtus pallidiora subcgesia; supra parce pilosa

— glabra levissime stellata (-— nuda), subtus sparsim — den-

sius et longiuscule pilosa leviter — sat dense stellata, in

nervo dorsali dense stellato pilis longis subvillosa, in mar-

ginibus revolutis scabra + dense ciliata et stellata; infima

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2S. AFD. III. N:0 7. 141

sub anthesi vulgo emarcida, interdum persistentia, 2—3 approxi-

mata, late elliptica v. obovate oblonga — oblongo-lanceolata

+ obtusa, basi elongata in petiolum brevem et late alatum

sensim attenuata, dentibus distantibus brevibus obtusulis

antrorsum vergentibus subserrato-dentata, subtus sepe +

violascentia; inferiora et intermedia sessilia obtusiuscula —

+ acuta, infra medium vel supra dentibus paucis distantibus

unguiculatis v. faleatis valde curvatis, ob intermargines vulgo

convexos bene limitatis, sat regulariter dentata; superiora in

bracteas abeuntia ovato-lanceolata acuta vel a basi lata in

apicem lanceolatum — linearem vulgo integerrimum sensim

attenuata, basi + plicata vel carinata, ceterum undulata et

+ contorta, prope basin dente uno alterove + longo curvato

instructa.

Anthela angusta, nunc simplex vel subsimplex oligocephala

pedicellis longiusculis acladium 1—3(—4) cm. longum + su-

perantibus nunc polycephala composita paniculata, ramis su-

perioribus (interdum approximatis) patentibus sat longe su-

perantibus, reliquis erecto-patentibus elongatis apice paniculas

parvas gerentibus, raro ramis ex axillis foliorum summorum

ortis subindeterminata. Rami + dense stellati — subtomen-

telli epilosi, pedicelli sat crassi canotomentosi vulgo epilosi

sub involuero squamis obscure virescentibus instructi.

Involuera majuscula et crassa, vulgo 6—06,> mm. lata et

10—10,; mm. longa, basi atroviridia, superiore parte magis

late virescentia — dilute lutescenti-viridia, basi lata trun-

cato-ovata, demum truncata.

Squame involueri valde late (usque 2 mm.) et obtuse +

subearnose efloccose (vel extime foccis solitariis in margini-

bus et prope basin adspersee), apice nude vel breviter et in-

conspicue comulatee, pilis mediocribus raris — sparsis et glan-

dulis brevibus cerinis v. aquosis patentibus — adpressis spar-

sis (v. in basi densiusculis) obsite; exteriores breves triangu-

lari-oblonge atrovirides, superiores late lanceolats dorso atro-

virides, marginibus latissimis lete (v. magis obscure) vire-

scentes, intime fere tote dilute virescentes in dorso stria an-

gusta + inconspicue notatee.

Calathiuwm radians (30—)35—40 mm. latum luteum sub-

aureum. Ligule apice glabre. Stylus fuscohispidulus + obscurus.

På grund af mycket varierande storlek har denna form

också växlande habitus, särskildt hvad beträffar bladens

142 oK. JOHANSSON, ARCHIERACIUMELORAN I SILJANSTRAKTEN.

bredd och vippans storlek, men är lätt igenkänd och utgör den

området mest kännetecknande af alla rigidumartade former.

Hos små individ är stjälken späd och nedom midten långt

och tämligen tätt hårig, hos gröfre individ blir stjälken ned-

till slutligen träaktigt hård samt röd och föga hårig. Ofvan

midten träffas endast enstaka och korta hår, hvaremot stjärn-

luddet är tämligen rikligt. Amnnu mer är detta fallet i vip-

pan, i det de tjocka holkskaften äro gråhvita af tätt ludd.

De lökgröna, fasta och tjocka, jämförelsevis breda bladen

äro karaktäristiska genom sin benägenhet för veckning. Det

gäller särskildt de mellersta och öfre stjälkbladen, hvilka

vid basen äro m. e. m. båtformigt hopvikta och i öfrigt oregel-

bundet vågiga, veckade eller vridna. ””Tandningen är lik-

formig och stel. Hos de mellersta bladen sitta på hvar sida

några få klolika eller skärformiga likformigt framåt krökta

tänder eller flikar, åtskilda af i allmänhet tydligt konvexa

mellankanter. Hos de ofvan midten sittande bladen äro tän-

derna starkt närmade till den breda basen, från hvilken bla-

det löper ut i en lång, helbräddad, tämligen skarp spets. De

nedre m. e. m. bredt lansettlika bladen äro merendels ej tyd-

ligt spetsiga.

Blomställningen är ofta fåblomstrig och enkel med föga

utstående korgskaft. Då den är mer sammansatt, är den i

alla fall smal i följd af de långa och fåblomstriga grenarnas

riktning. Sällan nedstiga några grenar så långt som till

stjälkens midt. Blomställningen är sålunda äfven kort.

Redan habituellt utmärker sig holken genom sina breda

fjäll och sin upptill ljusgröna färg. Den tjocka, tvära, mörk-

gröna basen kontrasterar mot den öfre ljusare delen. Alla

fjällen äro trubbiga och ovanligt breda (intill 2 mm.) och

förefalla genom nästan fullständig brist på stjärnhår köttiga.

Beklädnaden, som är föga märkbar, utgöres af fina, medel-

långa, glest strödda, föga utstående hår och vanligen vid

basen något tätare, ganska korta, ljusa, tilltryckta — ut-

stående glandler samt i fjällens spetsar en föga synlig kort

och fin koma. Endast de yttersta fjällen pläga hafva enstaka

stjärnhår vid sin bas eller i kanterna.

Kalatierna äro radierande och vida, intill 40 mm. Stif-

ten hos hufvudformen alltid brungröna.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 143

I Rättvik och Boda allmän; Skattungbyn; Orsa: Stack-

mora, Stenbergsbyn, Orsa kyrkby, Fryksås m. £. ställen;

Mora: Färnäs. Måttl. — talr.

Något afvikande är

f. polyxanthum n. f.

Mer lågväxt och spenslig med mindre vågiga blad, men

hufvudsakligen skild genom gult stift.

Orsa: Stenbergsbyn, buskbeväxt slåtteräng nedom lands-

vägen. Måttl.

Utom området har jag iakttagit hufvudformen i Väst-

manland vid Loka och vid Norberg.

H. c&esariatum »n.

NL DER. 19NG. Bi.

Caulis subhumilis — mediocris 30—60(—70) cm. altus

7—14-folius + scabriusculus v. fere lzvis, infra v. ad medium

intense purpureus, ceterum + sordide virescens vel ex parte

piceo-viridis; inferne sparsim et haud longe pilosus leviter

stellatus, superne epilosus et densius stellatus, apice interdum

leviter subtomentellus.

Folia caulina e:a 10, fere omnia quam internodia multo

longiora, firmula sat pallide viridia + lutescentia, subtus

adhuc pallidiora nec violascentia, infima pauca rare pilosa et

leviter ciliata, cetera omnia glabra v. in nervo dorsali pilis

mollibus raris — solitariis adspersa, inferiora utrinque leviter,

superiora sat dense stellata, omnia marginibus paullulum

scabris epilosa sed dense stellata; infima sub anthesi vulgo

emarcida, interdum persistentia obovata — oboblonga v. lin-

gulato-oblonga rotundato-obtusa basi cuneatim protracta fere

integerrima v. inconspicue paucidenticulata; inferiora caulina

lingulato-lanceolata — anguste lanceolata + obtusiuscula in

petiolum brevem angustata subintegerrima — pauci-denti-

culata vel dentibus paucis arcuatis — fere mammatis obtusis

mucronatis patentissimis, intermarginibus + concavis, sinuato-

dentata; intermedia sessilia a basi latiore in apicem + lan-

144 oK. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

ceolatum acutiuseulum — acutum attenuata, dentibus utrinque

vulgo 2—3 parvis — brevissimis obtusiusculis + unguiculatis

(intermarginibus fere rectis) infra medium paucidentata; su-

periora in bracteas abeuntia + anguste ovato-lanceolata acuta,

prope basin + denticulata v. seepe integerrima.

Anthela paniculata vulgo sat oligocephala et parum com-

posita angusta, ramis et pedicellis paullulum patentibus longis

acladium (1—)2—3 cm. longum superantibus, ramo uno alte-

rove ex axillis foliorum summorum orto interdum aucta. Ra-

mi et pedicelli crassiusculi epilosi sursum magis magisque

foccosi, sub involucro tomentelli — cano-tomentosi.

Involucra brevia crassiuscula 5,5—6,5(—7) mm. lata et”

10—10,s mm. longa, primo spheerica, deinde cylindrica, demum

+ ovata a basi subtruncata sursum angustata, nigroviridia

+ fuscescentia.

Squamede eximie imbricate late (c:a 1,5 mm.) Hoccis solitariis

adsperse, glandulis brevissimis cerinis v. aquosis sparsis —

densiusculis et pilis densis patentibus — subadpressis a basi

brevi nigra robusta in apicem longum crassiusculum albo-

vitreum protractis vestite, apice subnude v. inconspicue et

brevissime comulate; exteriores + late ovato-oblonge apice

late rotundato-obtusae — truncate, intermedixe rotundato-obtusae

superiores + lanceolate obtuse v. subito in apicem obtusiu-

sculum contracte.

Calathium luteum — lutescens radians 30—37 mm. latum.

Ligule apiece glabre. Stylus luteus.

En tämligen lågväxt, men mångbladig sparsifolium-form,

utmärkt habituellt genom bladens ljusa grönska och ringa hår-

beklädnad. Endast de nedre, vid blomningstiden ofta alldeles

bortvissnade bladen hafva på båda sidorna strödda korta hår

samt i kanterna glesa cilier. Hos de närmaste bladen äro en-

dast på undersidans medelnerv enstaka hår till finnandes, och

det stora flertalet blad äro hårlösa, men så mycket mer stjärn-

håriga. Bladen hafva något större längd och tydligare tand-

ning än H. sparsifolium Lbg. Hier. Scand. exs. n:o 80.

De stora brunaktigt gråsvarta holkarna äro karaktäris-

tiska genom sina tättsittande grofva, hvita, utstående eller del-

vis n. tilltryckta hår, som jämte strödda stjärnhår bidraga

att gifva holkfärgen en orent gråaktig anstrykning, ehuru

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. IIANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 145

fjällen själfva äro mycket mörka. Holken synes vidare punk-

terad af strödda eller tätare, mycket korta, ljusa m. e. m.

tilltryckta glandler. Fjällen äro markeradt tegellagda, breda

och ovanligt trubbiga; de yttre af äggrund eller äggrundt

aflång form äro rundtrubbiga eller nästan tvärhuggna samt

i spetsen otydligt och kort småhåriga. De inre lansettlika

fjällen äro också i allmänhet rundtrubbiga, mindre ofta plöts-

ligt afsmalnande i själfva spetsen.

Liksom bladfärgen är blomfärgen ganska ljus, och stiftet

är gult, hvarigenom denna form med lätthet skiljes från den

i Stenstr. Värml. Archier. (pag. 65) beskrifna formen.

Nära besläktad är säkerligen den 1 Dahlst. Herb. Hier.

Seand. Cent. IV n:o 84 utdelade formen, som dock genom

gröfre växt, rikare hårighet på örtståndet (äfven på holk-

skaften), mörkt stift m. m. är tydligt skild.

Boda sn: Silfverberget, Osmundsberget samt nedanför

fäbodarna vid Norra Ockran. Måttl.

H. diminutiforme n.

Tal TIRS3S:

Caulis 35—065 cm. altus firmus durus et strietus vel ad

nodos inferiores + geniculatus, 3—8-folius, basi intense pur-

pureo-violascens, ceterum viridis, inferne sparsim, medio rare

pilosus, vel usque a basi glaber, leviter stellatus, pilis abor-

tivis et tenuibus sparsis — densioribus paullulum scabriuscu-

lus vel magna parte prorsus leevis.

Folia caulina erassiuscula levia nitentia saturate gramineo-

viridia, subtus pallidiora subprasina; inferiora efloccosa, sub-

tus rare — sparsim pilosa, ceterum glabra; superiora vulgo

epilosa utrinque leviter (v. levissime) stellata; omnia in mar-

ginibus scabriusculis et floccosis epilosa vel inferiora pilis sat

raris ciliata, nervo mediano utrinque nudo et glabro albido

+ glaucescente v. paullulum violascente. Folia infima 2—3

(—4) vulgo rosulatim congesta et persistentia in petiolum

brevem — brevissimum sensim attenuata; extima sat brevia

obovata — lingulato-oblonga rotundato-obtusa fere integerrima,

interiora valde elongata oblanceolata — anguste lanceolata

obtusiuscula — acuta, dentibus parvis + mucronseformibus

146 JK JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

distantibus + dentata v. tantum denticulata. Folia caulina

supra basin inserta vulgo c:a 4, inferiora 1 v. 2 longa (usque

18 cm.) internodia brevia + longe superantia, elongate lan-

ceolata breviter petiolata v. basi sat angusta sessilia, in api-

cem longum obtusiusculum — acutum integerrimum sensim

attenuata, ceterum dentibus paucis distantibus brevibus deltze-

formibus v. longioribus subfalcatis dentata; intermedia 1 v. 2

intermodiis 10—17 cm. longis breviora, sessilia, anguste tri-

angulari-lanceolata — lanceolato-linearia usque a basi lata

interdum + plicata in apicem longissimum acutum eequaliter

angustata; superiora pauca longe distantia parva + bractei-

formia + plicata et dentata.

Anthela + paniculata oligocephala (vulgo 2—5-, nonnum-

quam usque 10-cephala), ramis longis basi + curvatis erecto-

patentibus acladium 1—4 cm. longum &equantibus v. supe-

rantibus, raro ob caulem usque a basi ramosum indeterminata

et polycephala. Rami crassi virescentes + stellati epilosi;

pedicelli crassi epilosi v. pilis solitariis adspersi, magis stellati

apice subtomentelli — cano-tomentosi.

Involuera atroviridia robusta, 6,5-8 mm. lata et 10,5—12

mm. longa, basi sub anthesi spheerica v. late ovata, postea

duplo-conica usque 9,5; mm. lata, deorsum demum fere trun-

cata.

Squame late atrovirides fere unicolores marginibus 1in-

teriorum parum dilutiores; exteriores oblonge v. triangulari-

oblonge obtuse — subtruncate ad basin et in marginibus floccis

+ raris adsperse; superiores magis lanceolate, rotundato-

obtuse — obtusiuscule (v. nonnulle in apicem triangularem

subito contracte) efloccose; omnes glandulis brevibus obscuris

robustis densis — crebris punctillate et pilis + crassis apice

canescentibus sparsis — sat densis obtecte, apice leviter

comatee.

Calathium luteum + radians 35—40 mm. latum. Ligue

apice glabre. Stylus fuscohispidulus.

Bland sparsifolium-formerna ganska fristående och säker-

ligen nära besläktad med H. gothicum (coll.) Den grofva,

styfva, fasta, raka eller vid nedre lederna vinkligt böjda, ej

synnerligen höga stjälken har ovanligt glest indument. Hos

de flesta individ är den nedtill starkt purpurviolett färgad

och alldeles glatt och glänsande; högre upp synas med lupp

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 7. 147

små rudimentära hår, som dock göra stammen knappt märk-

bart sträf för känseln. Stjärnhår finnas strödda på större

delen af stammen, men ej tätare än att äfven öfre delen synes

grön. Hos en del exemplar från en ståndort (Stenbergsbyn)

var stammen nedom midten dock beklädd med strödda hår,

men upptill liksom vippan utan hår.

Vid stjälkbasen äro i allmänhet några blad (intill 4,

hvaraf åtminstone ett vid blomningstiden vissnadt) hopade

utan förlängda internodier, de yttersta korta m. e. m. tung-

lika eller bredare, de inre mycket långa och af samma lan-

settlika form som de följande på stjälkens nedre hälft fästade.

Dessa sistnämnda äro mycket längre än internodierna, men

redan de vid stjälkens midt fästade äro kortare än de där-

städes mycket förlängda internodierna (stundom nära 2 dm.

långa). Af de ofvan basen fästade egentliga stjälkbladen,

som endast pläga vara omkring 4 till antalet, sitter ofta blott

ett ofvan stjälkens midt, och detta är litet, smalt och syl-

spetsadt. De nedre och mellersta stjälkbladen äro så mycket

större, 5—10 gånger så långa som breda, utdragna i en lång

helbräddad spets, som hos de nedre bladen ofta är aftrubbad,

men eljest smal.

De nedersta, vanligen rosettlikt samlade bladen pläga på

undersidan bära strödda hår och i kanten glesa, men ej korta

cilier, de öfriga äro i regeln glatta och glänsande, ehuru de

på båda sidor bära glesa stjärnhår och i kanten äro något

sträfva. Medelnerven är grof, hvitaktig, på undersidan glau-

cescent, men knappt mer hårig eller stjärnhårig än bladets

undersida 1 öfrigt.

Vippan är som hos flera andra sparsifolium-former få-

blomstrig, gles, med nästan uppräta grenar och rätt längt

akladium samt grofva, upptill af ludd gråaktiga korgskaft,

hvilka vanligen sakna hår och glandler.

De ofantligt stora, mörka holkarna påminna till och med

om H. crocatum Fr. Holkbasen, i början rund eller bredt

äggrund, blir sedan kolossalt bred, uppåt konisk, nedåt nästan

tvär, men med rutformig längdgenomskärning. Fjällen äro

breda, de yttre tvärt trubbiga, de inre dels rundtrubbiga, dels

hastigt hopdragna i själfva spetsen. De äro punkterade af korta,

mörka, mycket täta glandler med ofta m. e. m. rudimentära

knappar och bära strödda eller tätare, grofva hår, gles

tofs i spetsen samt enstaka stjärnhår i ytterfjällens kanter

148 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

och vid deras bas. Härigenom och genom den mörka färgen

påminna de därför om H. cesariatum, men hafva dock mindre

rik hårbeklädnad och mindre trubbig spets.

Habitnuellt är denna form ej olik H. sparsifolium var. di-

mimwtum Lbg. Hier. Scand. exs. n:o 138, men är skild genom

gröfre växt, gröfre korgar, bredare holkfjäll med tätare glan-

delbeklädnad. Den värmländska formen har enligt Stenstr.

Värml. Archier. gult stift; den nu beskrifna har mörkt.

En snarlik form är den i Dahlst. Herb. Hier. Scand.

Cent. X n:o 95 utdelade I. productum, hvilken emellertid ut-

märker sig genom rik hårighet på stjälken och i vippan.

Orsa: Kallmora och Aberga i ängar på båda sidor om

landsvägen; mellan Orsbleck och Mickelvål; äng nedom Sten-

bergsbyn; vid vägen nordväst om Orsa kyrkby på sandig

jord; Mora vid Färnäs; Sollerö. Måttl. — talr.

I skuggig, fuktig löfäng vid Åberga i Orsa har jag

funnit en hit hörande mer högväxt form med mer rigidum-

lik habitus, hos hvilken stjälken var mer sträf, de nedre in-

ternodierna mer förlängda, i följd hvaraf bladen ej voro ro-

settlikt samlade vid stjälkbasen.

H. orariiforme Dahlst.

Dahlst. Hier. Scand. Exs. Fasc. IV n:o 94.

Caulis 30—55 cm altus sparsim — rare pilosus 4—06-

folius. Folia infima (basalia) 2—3 scepius persistentia ob-

oblonga — + lanceolata obtusa — sat acuta denticulata —

unguiculatim dentata; folia caulina inferiora + anguste ovato-

lanceolata acuta — acutissima dentibus + falcatis, inter-

marginibus convexis disjunctis, argute paucidentata — pin-

natifida; superiora a basi lata usque lineari-lanceolata acu-

tissima argute et irregulariter paucidentata; omnia subprasina

— plumbeo-viridia crassa firma vulgo + undulato-plicata,

marginibus, presertim dentium, revolutis. Anthela paniculata

— subfurcata ramis et pedicellis crassis strictis patentibus

tomentellis — tomentosis, pilis raris — sparsis et glandulis

parvis solitariis obsitis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 149

Involucra e viridi canonigra magna 6—7 mm. lata et

11-12 mm. longa. Squame late, superiores triangulares in

apicem + obtusiusculum sensim attenuat:e vel intimie paucce

prorsus acute, pilis crassis apice dilutis sat longis sparsis —

densiusculis et glandulis parvis raris — sparsis obtectie

ceterum sparsim stellatee, apice leviter comatre.

Calathium pulchre lutescens valde radians 39—42 mm.

latum. Stylus luteus v. inconspicue livescens.

Denna form tillhör en fåbladigare typ af H. sparsifoliwm

(coll.). Stjälkbladens antal är nämligen i allmänhet endast

4—5, hvarjämte vid stjälkens bas några blad kvarsitta, hvilka

icke hafva märkbara internodier. Att detta icke i någon

högre grad beror på växtplatsen, inses däraf, att ingen vä-

sentlig olikhet i detta afseende förefanns mellan de omkr.

30 em. höga individ, som växte på fuktiga Sphagnum-tufvor

på låg ängsmark, och dem, som växte på torrare dikeskanter

och där nådde en höjd af 55 cm. Äfven de i Dahlst. exsick.

utdelade exemplaren äga en sådan rosettlik anhopning af

blad vid stjälkbasen

Bladen härma tämligen noga den 1 trakten vanliga smal-

bladiga H. galbanwm Dahlst. och påminna genom sina skarpa,

långt åtskilda tänder samt sin raka, hvassa spets äfven om H.

subtorpense Dahlst. För öfrigt äro de styfva, gråaktigt gröna

eller stötande i blygrått, ojämna och glanslösa.

Holkarna äro ännu större än hos H. cesariatum, efter

blomningen tjockt äggrundt koniska med nästan tvär bas.

Fjällen äro till färgen mer grönaktigt svartgrå och ljusare,

men hårbeklädnaden snarare mörkare än hos nämnda form,

de äro vidare triangulärt afsmalnande, så att bland lång-

fjällen endast de yttre äro fullt trubbiga, de inre långt ut-

dragna i en aftrubbad spets, enstaka inre stundom smalt och

långt spetsiga.

De stora, radierande, vackert gula kalatierna kunna på

långt håll urskiljas bland andra hieracier. Till att fram-

häfva denna färg bidraga också stift och märken, som synas

rent gula eller endast vid luppförstoring visa sig svagt

livescenta.

Orsa : Åberga, sidländ löfäng. Talr.

350 CK JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

F. Foliosa (Fr. ex. p.) Lbg.

H. umbellatum L.

Allmän 1 hela området. Måttl.

var. filifolum Fr.

Boda: Västanå ängar; Orsa: Stenbergsbyn och väster om

kyrkbyn. Spars.!

1 Till Dahlst. Herb. Hier. Scand. Cent. XIV har jag lämnat original-

exemplar af nästan alla i detta arbete af mig nybeskrifna former. Af några

andra, som insamlats i ringa mängd, skola exemplar lämnas till riksmuseets

botaniska afdelning.

Anm. under tryckningen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28, AFD. III. N:0 7. 151

Litteraturförteckning.

ALMQUIST, S. Studier öfver slägtet Hieracium. Stockholm 1881.

> [Slägtet Hieracium i] Thedenii flora öfver Uppland och

Södermanland. Stockholm 1871.

DAHLSTEDT, H. Bidrag till sydöstra Sveriges Hieraciumflora. II, III.

K. Vet.-Ak. Handl. Stockholm 1893, 1894.

DAHLSTEDT, H. Några bidrag till kännedomen om Skånes Hieracium-

flora. Botan. not. Lund 1892.

ELFSTRAND, M. Botaniska utflykter i sydvästra Jämtland etc. Bih. t.

Vet.-Ak. Handl. 1890.

FRIES, E. Symbole ad Historiam Hieraciorum. Nov. Act. Reg. Soc.

Scient. Upsal. 1848.

FRIES, E. FEpicrisis generis Hieraciorum. Upsala 1862.

HARTMAN, C. J. Handbok i Skandinaviens fora.

JOHANSSON, K. Nya Archieracier från Dalarne, Västmanland och

Dalsland. Bih. t. Vet.-Ak. Handl. 1900.

LINDEBERG, OC. J. [Slägtet Hieracium i| Hartmans handbok i Skan-

dinaviens flora, ed. 11. Stockholm 1879.

LINDEBERG, C. J. Hieraciologiska bidrag. Göteborg 1882.

LÖNNROTH, K. J. Berättelse om en botanisk resa i östra Småland

och på Gotland. Öfvers. af K. Vet.-Ak. förh. Stockholm 1882.

NORRLIN, J. P. Bidrag till Hieraciumfloran i Skandinaviska halföns

mellersta delar. Acta Soc. pro fauna et flora fennica. Helsing-

fors 1888. ;

STENSTRÖM, K. O. E. Värmländska Archieracier. Upsala 1889.

Exsickat.

FRIES, E. Herbarium normale. 1835—1864.

> & LAGGER, FR. Hieracia europea exsiceata. Upsala 1862

F-L800:

NORRLIN, J. P. " Hieracia exsiccata 1888.

DAHLSTEDT, H. Hieracia exsiecata. 1889—1891.

» Herbarium Hieraciorum Scandinavie. 1892—1901.

152 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Index

specierum & varietatum.

Pag. | Pag.

acidodontum Dahlst. . . . . 80/ distubellatum K.: Joh. —. . . 137

acroleucum. Stenstr. «r.oc > 97 eumecest KlsJontanmteransaon sng

(Adlerzi sAlmgui)e nöt amen 26 911eurygonmiumöK! Joh EErerEeSN

albovittatum Dahlst. «EP: EX2601 euthysanum KE JONS IEEE

”amoenifrons KL Jolo EEI103 levirvdatum Ka rJoh. ENG

amplifieatum Dabhlst. . . . . 114 | expallidiforme Dahlst: oo 64

antracticeps PKElJobS SHS 89: 7ukfolkumvaRTAR NICI 150

approximatum Norr. 030 100 | galbanumvDahlstetto eerenennnS

aretiuskkK. Job... . - . - .- 73 | gilvocaniceps K. Joh. SAND

argentimontanum K. Joh. . . 61 glandulosissimum Dahlst. IE NON

attenuatwm. BKIJONSEEEER SINN ginbcdvirens Dahlsty: ENS

barrimum K. Joh; 08 fI9irs5logripharum kt JOoBE CIraaR: 34

basifolium (Fr.) Almqu. -. . 731/ grophosum Dabhlst. & K. Joh. 98

bidentiforme Dahlst. . 5 83 | helsingicam. Almqu. su: 70

cesariatum K. Joh. . . . . 143/| hyperlepideum K. Joh. . . . 50

cesutlorum Almqu. - = fet MiA linsuceatum OK: JOH Seven

cesium (Fr.) Almqu. . 11173 | äntegratifrons! K: Jo: INAEENRad

calatharium CK. Joha . Ned 74 integratum: Dahlst: 5 ECE

camurum ok Jo. ft HAST mvolutum! DAhSsKeR ETENErEGS

canipes Almqulbasd=.I aokas0vursaugans KiaJon I oasen

capitonale K. Joh. =. .:.:. 16| itharophyton K. Joh. . =. 15

carcarophyllum K. Joh. . . . 42| juncinescens K. Joh. . . : . 45

ceramotum (Stenstr. . 12 wocu stt 9Nkjuneniforme KK: Joh. Esra

ehloocranum K. Joh, . . so. f21 | leticeps Dahls: Ce

cinerellum Almqu. . «=. « - 40 latifokum Dahblst: - CSE

comanticeps K. Joh; . - . . 53| latilobum Almqu. =: = =emm6s

conserratum. KK. Joh. - = fli7: lepidiceps Dahblst: = CCS

constricetum Norrl. . .- «2 2120 lepidulum Stenstra CoCeememen

cuprimontanum Dahlst. & K. leptogrammum Dabhlst. .-. . 82

JOhsstngs TE sas ESA Jencotracheluna; Kö JONES

dedalum Stenstr. RE sL20 | limitaneum K3 JONI Fust ED

daniciforme K. Joh. 63 |. lineatum Almdqud .. 4 of olda rack

deamplians K. Joh. jan: -0o 4 OL Iineolatum Dahst: 2 --NGEEag

decalvatum. Dahlst. .. - ....« . L27-| macrocentrum K. JOB: - CN

diaphanoides Lbg. . - «cr :r80 maculosum Dablstis ooxreanr

diminutiforme K. Joh. + - - 145 | madarodes DaMst: C:o CS

dissimile. LPg. «0. «TS mallopodums KYVoNSEe

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 7.

marginulatum Dahlst. .

melanolepis Almqu.

melinostylum K. Joh. .

microcymon K. Joh.

mundulifolium K. Joh.

munduliforme Dabhlst..

oblaqueatum K. Joh. .

opeatodontum Stenstr.

orariiforme Dahlst. .

orbicans Almqu. .

orbolense Stenstr.

oresigonum K. Joh.

ornatum Dahlst. .

orsense K. Joh.

orthocolon K. Joh. .

osmundaceum K. Joh.

paramaurum K. Joh. .

perlatescens Dahlst.

perlaxum K. Joh.

pernudum K. Joh.

persimile Dahlst.

phedrophyllum K. Joh. |

philanthrax Stenstr.

plhlrixolepis K. Joh.

placolepis K. Joh. .

poliocranum Dahlst.

polyxanthum K. Joh.

porrigentiforme Dahlst. .

prepilulatum K. Joh.

pretenerum Almqu.

praswolepis K. Joh. .

pseudodiaphanum Dabhblst.

ptychophyllum Dabhlst.

reclinatum Almqu. .

rigidum Hn.

Pag.

14 |

: 133

Sd PAM

36 |

17 |

301

sIV20

: 128

380

65 |

AH ,

ALIN

kr.

; 143

. 105 |

SOT

sagittatum Lbg.

| Sechlegelii Almqu.

| Schlyteri Lbg. = .

scioides K. Job. .

scotoeranum K. Joh.

semiglobosum Stenstr.

siljense K. Joh...

silvaticum Almqu.

similigerum K. Joh.

solocinum K. Joh. .

steloides K. Joh.

Stenstroemii Dahlst.

stipatum Stenstr.

striaticeps Stenstr. .

subpellucidum Norrl. .

subpilulatuwm K. Joh.

subpinnatifiduwm Dahlst.

subramosum Lönnr.

subrigidum Almqu. .

subterscissum K. Joh.

subtorpense Dahlst.

subuliginosum K. Joh.

tanyglochin K. Joh.

tineticuspis K. Joh.

torpense Dabhlst. .

triangulare Almqu. .

trichellum Dahlst. .

"trichocaulon Dahblst.

umbellatum L. ;

verniferum K. Job. .

vietulum K. Joh.

vilescens K. Joh.

vulgatiforme Dahlst.

vulgatum (Fr.) Almqu.

| xanthostylum Dahlst.

153

Pag.

TENS

Za!

> SN)

128

Sn [07

IRS

ar IA

sell)

Är

> MN

SAL28

sLIk0)

SAK

- 140

A00

«100

> IUI

154

Fig.

FR VN

SCR

Hole ol

10.

ilj

INR

lör

JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Explicatio tabularum.

Tab. I.

Hieracium osmundacewm. Folia plantarum ad Osmunds-

jä

Jä

SNR FIN

Jäl

Jäla

berget paroecie Boda lectarum.

- tinceticuspis. Tenåsen par. Boda.

steloides. Silfverberget par. Boda.

. tanyglochin. Skattungbyn.

Tab. II.

. eumeces. Silfverberget par. Boda.

. gripharium. Lerdal par. Rättvik.

junciniforme. A. Osmundsberget; B. Ofvanmyra par.

Boda.

mna: TEL

- carcarophylium. Tenåsen par. Boda.

. perlaxum. Prope templum par. Boda.

. camuruwm. Silfverberget par. Boda.

'Tab. IV.

- argentimontanum. Silfverberget par. Boda.

. opeatodontum Stenstr. var. capitonale. Terdal par.

Rättvik.

- cuprimontanum Dahlst. & KR. Joh. Skattungbyn.

. comanticeps. Västanå par. Boda.

Tab: V.

hyperlepideum. Silfverberget par Boda.

juncinescens. Tenåsen par. Boda.

leptogramnuum Dahlst. var. barrimum. Siltverberget

par. Boda.

FE ST TN STEEN INSER IT IS NE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 7. 155

SFS:

19.

20.

24.

29.

20.

31.

32.

33.

34.

35.

30.

INN ITID

äl

Tab. VI.

. chloocranum. Aberga par. Orsa.

- prepilulatum. A. Silfverberget; B. Västanå par Boda.

. Orsense. Stenbergsbyn par. Orsa.

Tab. VII.

. leucotrachelum. Boda.

. calatharium. Västanå par. Boda.

. deamplians. Sjurberg par. Rättvik.

Tab. VIII.

porrigentiforme Dahlst. Tenäåsen par. Boda.

- verniferum. Silfverberget par. Boda.

Jäl,

amoenifrons. Skattungbyn.

Tab. IX.

. microcymon. A. Stackmora par. Orsa; B. Öfre Gärd-

sjö par. Rättvik.

. stmiligerum. Lerdal par. Rättvik.

- amplificatum Dahlst. var. conserratum. Västanå par.

Boda.

leptogrammum Dahlst. var. subuliginosum. Kallmora

par. Orsa.

Tap. AX.

- anfracticeps. Prov. Helsingland par. Ofvanåker.

- grophosum Dahlst. & K. Joh. var. vilescens. Silfver-

berget par. Boda.

. galbanum Dahlst. var. eviridatwm. - Sjurberg par.

Rättvik.

Tab. XI.

. melinostylum. Orsa.

.- distubellatum. Stenbergsbyn par. Orsa.

.« trrugans. A. Ofvanmyra par. Boda; B. Lerdal par.

Rättvik.

156 K. JOHANSSON, ARCHIERACIUMFLORAN I SILJANSTRAKTEN.

Tab. XII.

Fig. 37. H. cesariatum. Osmundsberget par. Boda.

>» 38. H. diminutiforme. Aberga par. Orsa.

> 39. H. distubellatum var. vietulum. Silfverberget par. Boda.

Omnes figure ad plantas exsiccatas delineate sunt.

b. significat foliwm basale,

r. > > rosulare,

I. se » > > exterius,

Rome. | » medium,

ARG ) > ) interius,

C. i AlE > caulinum primum (= infiumum),

CE 3 9 > secundum,

cf. > > > tertium.

1) (juxta figuram fol. caulini) significat folium in altitud. 10 cm.

a basi caulis 50 cm. alti insertum esse.

Figure superposite et figura linea interrupta conjuncte ad eandem

plantam delineate sunt.

Tryckt den 28 aug. 1902.

ort

& SAN RSS NANSEN

CAN äg

”

JOKE

LAS LILLA

FINURLKI GT

VARANNAN:

oa SI FOA NN APAS Å | | : : 22 2 | LM ET

fuag EE IN TOTEN

KUA ; ;

VI el

| |

ANA "4

äq

NY | ,

| |

LÄ

' Ce

Bihang till Sv. Vet. Akad. Handl. B.28 Afa.II N?7.

Auct. del.

11. H. argentimontanum. 12. H. opeatodontum Stenstr. var Capitonale. 13. H. cuprimontanum. 14. H. comanticeps.

RO GK SLR

SEE EN

"Ar

Sä

Bihang till Sv. Vet. Akad. Handl. B.28 Afa.IlI N27.

-Auct. del

15. H. hyperlepideum. 16. H. juncinescens

H. leptogrammum Dabhlst. var. barrimum.

Bihang till Sv. Vet. Akad. Handl. B.28 Afa. N27.

H. prepilulatum. . « OrSsense.

sn ARE

LSS on AD

/ AR vv

i sal Vv

ö 4 EPP SE

1 N ji

Bihang till Sv. Vet. Akad. Handl. B.28 Afd.II N?7.

Auct. del

24. H. porrigentiforme Dahlst. 25. HFniferum. 26. H. amoenifrons.

Tk |

- GÅNG

Fat,

bor

)

”

ADR

NU vå ps VR

N ä « ” C

Awuct. del

27. H. microcymon. 28. H. similigerum.

29:

H. folifieatum var. conserratum.

SÖK

H. leptogrammum var. subuliginosum.

är NE ; |

SKER NG vd sär |

At [ Fru

2 Auer i

NN vf

FSS AR AR ala sl Sör

ATT NN ENL 6 RS dk a ST Jå ANSER

- co

HN Al

all KL

Bihang till Sv. Vet. Akad. Handl. B.28 Afa.Il N27.

34. H. melinostylum. 35. H. Ötubellatum.

RO Nb

ål

ST SE SAN

Bihang till Sv. Vet. Akad. Handl, B.28 Afd.Il N27. Ena 0

Auct. del.

| Ra j . vietulum.

34. dHescssariatim: 34 H; diminutiforme. 39. H. distubellatum var. yvletulu

; MER UME ADR EM

SL 2 FNUL HETA TIIDA TE

i |

Od |

mm ;

ATTILA SYS ARE DTE SES, RÄTAN RAL JG AE £7ä

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 28. Afd. III. N:o 8.

FÄRGBESTÄMNINGAR

KLOROPYLLET HOS SKILDA VÄXTFORMER

B. JÖNSSON.

MED 1 TAFLA.

STOCKHOLM

OKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1902

I MER-Tä ENDL

Ag Nr

me la

Rs AADUIUMÄTOHEDO ÄT

Fo RONAOTEXAV AC o0R TAN

MAOBENÖT &

il$eT I AM ge

act KYNOOTAe I KE GPPOR IOK

komet oo ROW HETTA VA SINA ITE

. La å et

at z i

JONA Ota

VA & TUKTRUDA Må 4 AN IEEE suUDKA ur Fn:

OC SÅ STU |

läm djurfysiologien och den medicinska praktiken har man,

som välbekant är, begagnat sig af s. k. hämometrar, van-

ligen efter FLeriscHr's eller GoWwER's system, för att utröna

blodets hämaglobinhalt.!) Den tanken ligger nära till hands,

att ett dylikt kolorometriskt förfaringssätt skulle kunna

tillämpas för att bestämma den halt af klorofyll, som före-

finnes hos en viss bestämd qvantitet klorofyllförande väfnad.

Äfven om man ej ställer sig afgjordt på NENcErT's stånd-

punkt och betraktar de båda färgämnena hämoglobin och

klorofyll såsom derivater ur samma plasmatiska grundsub-

stans och såsom nära förvandta kroppar, erbjude de dock åt-

skilliga anmärkningsvärda jemförelsepunkter, hvilka redan

på den grund kunna göra användningen af antydda metod

berättigad.?) Men äfven bortsedt härifrån föreligga helt visst

giltiga skäl för att begagna kolorometrien såsom taxations-

medel för bestämmande af klorofyllhalt. En annan fråga

blir åter, huruvida vi på denna väg vinna någon säker led-

ning för afgörandet af den assimilatoriska kraft, som åt-

följer en viss klorofyllfärgstyrka. En dylik fråga måste

upptagas till behandling först sedan tillräcklig erfarenhet

erhållits med hänsyn till färgbestämningen. Med den känne-

dom vi för närvarande ega om de klorfyllförande kropparnes

och med dem jemförliga kroppars andel i kolsyreassimila-

tionsarbetet måste hvarje försök i denna riktning emeller-

tid synas å priori vanskligt, då vi ju veta lika mycket eller

2) Med hänsyn till blodets absorptionsspektra samt de qvantitativa och

qvalitativa spektroskopiska bestämningsmetoderna hänvisas till medic.-ke-

miska läroböcker af bland andra HAMMARSTEN, F. KRUGER och H. BORATTAU

m. fl. der äfven den kemiska undersökningen såsom bestämningsmetod får

användning.

2) NENCKI, Sur les rapports biologiques entre la matiére colorante des

feuilles et celle du sang (Extrait darchiv d. science. biol. Tom. V, n:o 2 et 3.)

4 JÖNSSON, FÄRGBESTÄMNINGAR FÖR SKILDA VÄXTFORMER.

lika litet om klorofyllets direkta ingrepp uti dissociationen

af de ursprungliga komponenterna till assimilaten som om

detsammas roll såsom ett led uti organiseringsprocessen. MNå-

som en öfvergående teori kan man väl med skäl betrakta

uppfattningen af klorofyllet såsom ljusskärm, liksom TImMrIr-

JASEW's förklaring af den gröna klorofyllfärgens sensibila-

toriska verkan vid assimilationen står öppen till diskussion.

Ett torde dock våra temligen säkert, och det är, att den gröna

färgens relativa intensitet måste anses såsom en direkt indi-

kator för den lifaktighet, som innebor hos de ifrågavarande

kloroplasterna, förutsatt naturligtvis, att dessa senare äro

fullt lifskraftiga och ej på något sätt nedstämda eller neu-

traliserade i sin verksamhet.!) Otvetydigt angifver en kloro-

plast med högre färgton och mindre halt af inblandade gula

färgämnen en högre lifskraft än samma kloroplast med

mindre utpreglad grön färg och större mängd af karotinartade

ämnen. Under sådana förhållanden bör det helt visst erbjuda

särskildt intresset att använda det kolorimetriska förfarings-

sättet såsom gradmätare för klorofyll.

En hvar har sig väl bekant den skiftning 1 grönska,

som karakteriserar växtligheten under olika växtperioder,

under vår, sommar och höst. Från vårens spädaste grönska

genomlöpas i allmänhet alla färgnyanser till högsommarens

eller höstens vanligen mera djupt gröna färger. Stundom

fortsättes färgförändringen år från år, hvarpå den vinter-

gröna floran lemnar oss exempel. Hos vissa växter är färg-

förändringen mera genomgripande; hos andra är densamma

mindre iögonfallande. I vissa tillfällen fortgår den under

större delen af växtperioden; i andra fall afslutas den på

jemförelsevis kort tid. Vissa växtarter ega från början en

mera i gult eller gulgrönt stötande färgton, under det andra

knappast hinna genomlöpa den ljusare delen af den gröna

färgskalan. Mången växt kläder sig i rödt, och stundom

döljes den gröna färgen under hela växttiden under ett rödt

färghölje. Vanligast är, att den röda färgen så småningom

viker för den normala gröna. Och höstens mångskiftande

bladverk är allt för väl kändt för att behöfva närmare

framhäfvas här. |

1) Jmfr t. ex. PALADDIN, W., Einfluss d. Concentration d. Lösungen auf

d. Chlorophyllbildung in etiolirten Blättern (Ber. d. d. bot. Ges., Bd. XX, 1902).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 8. 35

Ligger det nu ej i denna mångfald af färger eller uti

denna skiljaktighet i grönska i allmänhet uttaladt något, som

angifver olikhet och föränderlighet i lifskraft, låt vara att

denna mångfald och denna skiljaktighet kunna te sig olika

under olika år och på olika platser eller under skiftande

yttre omständigheter. Är det möjligt, att, om också endast

på relationens väg, med stöd af antydd färgvexling påvisa

different förmåga af kolassimilation. Resultaten af nedan

meddelade iakttagelser, sammanstälda med observationer från

annat håll torde lemna tillfredsställande upplysningar härom.

Äfven förut har man haft sin uppmärksamhet riktad på

klorofyllkorn och klorofyllhalt med större eller mindre assi-

milationsintensitet. Och man har trott sig finna uti kloro-

fyllkornens antal en indikator för den lifskraft och den

näringsberedande energi, som förefinnes hos en bestämd växt

eller en växtdel. HABERLANDT yttrar sålunda i sista upp-

lagan af sin fysiologiska anatomi: »Je zahlreicher die Chloro-

phyllkörner einer Zelle sind desto grösser wird begreiflicher-

weise die Assimilationsenergie dieser Zelle> und »die Propor-

tionalität zwischen Chlorophyllgehalt und Assimilationsenergie

ist also ganz unverkennbar».!) Han finner stöd för ett sådant

uttalande uti beräkningen af kloroplasternas antal uti palissad-

och svampväfnaden hos en och samma växtart och uti assi-

milationsväfnaden hos skilda växtarter. Bestridas kan nog

ej att uttalandet kan ha sitt berättigande under vissa förut-

sättningar. Gentemot en dylik antalsberäkning kan emellertid

bland annat göras samma anmärkning som mot en enkel beräk-

ning af blodkulorna för värdering af blodets verksamhets-

intensitet, då hvarje växtarts kloroplaster nog ega sin spe-

ciella färgton och sin särskilda assimilationsenergi, i likhet

med hvad förhållandet är hos blodkulor hos skilda djurarter

och djurformer. Men frånsedt dessa 1 förbigående gjorda

anmärkningar hafva åtskilliga förf.?) och bland dem HABER-

LANDT haft blick för den olika lifskraft, som ligger uttalad

hos skilda växtarters näringsberedande organ. Äfven TscHIROH

har försökt på spektroskopisk väg utforska klorofyllstyrkan

hos blad samt uti klorofyllextrakter. Under förutsätt-

AR HABERLANDT, G., Physiol. Pflanzenanatomie, Leipzig, 1896, pag. 236

3 Jmfr HABERLANDT'S Pflanzenanatomie, 1896, och den der i korthet re-

fererade literaturen, som berör här afsedda fråga: pag. 236 o. f. samt pag.

259, 260.

6 JÖNSSON, FÄRGBESTÄMNINGAR FÖR SKILDA VÄXTFORMER.

ning, att den faststälda klorofyllösningen motsvarade det

ursprungliga klorofyllets egenskaper och inga störande mo-

ment inverka på den spektroskopiska bilden är denna metod

helt visst särdeles god och motsvarar ju också de nyare

spektrofotometriska beräkningar, som tillämpas inom djur-

och menniskofysiologien.?)

Den af oss tillämpade undersökningsmetoden med de va-

riationer af densamma, som ifrågakommit, kan möjligtvis

förefalla vansklig i så hänseende, att klorofyllet vid extrak-

tionen ur den klorofyllförande väfnaden kan tänkas undergå

förändringar under inverkan af andra uti samma väfnad be-

fintliga ämnen, hvilka följa med vid extraktionen. Faran är

dock i detta fall ej så stor och undvikes väsentligen vid

iakttagandet af nödig försiktighet och raskhet 1 arbetet.

Äfvenledes är ju tänkbart, att dessa extra tillkomna lösta

ämne genom sin närvaro inverka på färgtonen och grumla

den egentliga färgbilden, som tillkommer klorofyllösningen

1 fråga. Genom metoden ledes i hvarje fall, trots det att

densamma kan brista i tillräcklig exakthet, uppmärksamhe-

ten på åtskilliga sakförhållanden utanför de rena färgnyan-

seringarne och med dem möjligen förbundna assimilatoriska om-

ständigheter, hvilka måste tillerkännas ett bestämdt värde

för klorofyllfrågans utredning.

Framförallt utgör metoden ett enkelt och åskådligt de-

monstrationsmedel och bör redan på den grund vara be-

aktansvärd.

Undersökningsmetod.

Den kolorimetriska metodens första uppgift måste i ett

sådant fall som detta alltid blifva den att finna en lämplig

och användbar jemförelsevätska eller en färgskala med en

färgton, som kommer den vanliga klorofyllfärgen så nära

som möjligt. Efter åtskilliga förberedande försök lyckades

det slutligen erhålla en sådan vätska, som tillfredsställde de

uppställda fordringarne och visade sig så fullständigt lik vanlig

1!) TscHIRCH, A., Methode zur quant. Bestim. d. Chlorophylls sowohl in

Blättern als in Auszige (Pharmac. Centralblatt, 30, pag. 611—614).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 8. d

klorofyllösning, att ingen med blotta ögat iakttagbar olik-

het kunde upptäckas. Öfverensstämmelsen fullständigades

äfven derigenom, att vätskan angaf fluorescensfenomen på

samma sätt som klorfyllösningen. Jemförelsevätskan samman-

sattes af 100 kem. destilleradt vatten, I grm kaliumbikro-

mat och 0,01 grm jodgrönt. För mörkare klorofyllösningar an-

vändes dessutom till jemförelse 0,5 grm bikromat med 0,01

jodgrönt på samma qvantitet aqua destillata; för mera i

gult stötande klorofyllösningar framstäldes ännu en tredje

vätskeblandning, som på samma mängd vatten höll 2 grm

bikromat och 0,0 grm jodgrönt. I hvarje fall tillsattes några

droppar alkohol, hvarigenom vätskorna blefvo renare och

klarare i färgen. Upplösningen af de båda ämnena sker bäst

hvar för sig, hvarpå sammanblandning i anförda proportio-

ner sedan kan ske. Lösningarna måste emellertid väl skyddas

mot ljus för att ej dekomponeras och förlora sin karakteristiska

färgton. Dylika lösningar hålla sig dock ej länge med säker-

het oförändrade, högst tvenne dygn; derför måste de tillagas

nya för hvarje gång bestämning skall utföras, så vidt denna

skall betraktas såsom fullt säker. Denna omständighet gjorde

också, som vi strax nedan skola se, att annat färgjem-

förelsematerial anskaffades, hvarigenom denna påpekade olägen-

het undanröjdes, utan att färgjemförelsen i öfrigt stördes.

Vid ofvan nämnda till jemförelse framstälda krom-jod-

gröntlösningar begagnades till en början den GowEeRr'ska

hämatoglobinometern med den naturliga förändring, att en

grön jemförelsevätska användes i stället för den för blodunder-

sökning afsedda i slutet rör inneslutna röda vätskan. Båda

glasrören voro af samma form och kaliber samt graderade.

Sedermera tillämpades det FLEIScHI'ska hämometersystemet

på så sätt, att 1 stället för den i FLEIScHL's apparat före-

kommande färgade glasprismat konstruerades ett till formen

likadant, sammansatt af 4 inom metallram infattade glas-

skifvor, hvilka tillsammans bildade en prismahylsa. Gröfre

ändan af denna hylsa var öppen och kunde efter påfyllning

med jemförelsevätska tillslutas medelst ett metallock, som

fast tillskrufvades. En konstruktionsförändring bestod deri,

att hylsan hopkittades utan metallinfattning och gjordes åt-

skilligt längre för att på detta sätt dels undvika skugg-

ning från ramen, dels erhålla en mera utsträckt färggradation.

Samtidigt ersattes locket af en fast tillsluten glasvägg och

8 JÖNSSON, FÄRGBESTÄMNINGAR FÖR SKILDA VÄXTFORMER.

anbragtes i stället en kapilläröppning å glashylsans öfre

yta, nära intill hylsans gröfre ända; genom denna öppning

skedde då ifyllningen medelst derför konstruerad kautschuk-

slang. Denna sistnämnda förändring visade sig dock af

flera skäl mindre ändamålsenlig, hvarför densamma snart

öfvergafs.

Dels i följd af jemförelsevätskans obeständighet, dels på

grund af de tidsödande och besvärliga manipulationerna vid

färgbestämningarne med GowEr's och FLEISCHLI'S apparater

ersattes dessa senare af andra för sådant ändamål särdeles

användbara, med särskilda nummer betecknade färgskalor för

garn, införda uti en af firman JOHANSSON MARK & C:o i

Göteborg för färgerier afsedd bok, på hvilka bifogade af-

bildningar lemna ett prof. Den hämometriska försöksme-

toden öfvergafs dock ej helt utan tillämpades städse såsom

kontroll vid sidan om jemförelseförsöken med garnskalorna.

Dessa senare voro synnerligen brukbara, ej minst på grund

af sin lätthandterlighet, sin beständighet — under förutsätt-

ning att de ej utsättas för ljus mera än som nödigt är —

samt sina väl markerade och väl träffade färggraderingar.

Vi blifva senare 1 tillfälle att taga närmare kännedom om

de färgtyper, som företrädesvis kommo till användning.

Anmärkas bör, att vid färgbestämningarne öfver hufvud så

vidt möjligt samma eller likartade belysningsförhållanden

voro rådande.?)

För att ytterligare pröfva och kontrollera de färgbestäm-

ningar, som utförts, har jag slutligen begagnat mig af La-

COUTURE'S välbekanta och efter alla konstens och vetenskapens

regler sammanstälda och sammanförda färgskalor och gruppe-

ringar. MNärskildt hafva de gröna, gula och gröna färgerna

och färgsammanställningarna härvid kommit i betraktande.?)

1) Naturligtvis förutsätta alla dessa observationer ett normalt, för färger

och färgnyanser särskildt känsligt öga. Lika naturligt är att längre tids fort-

satt öfning i betydlig grad skärper iakttagelseförmågan i detta hänseende.

2) SACCARDO har, som väl kändt är, i sin Chromotaxia (Chromotaxia seu

nomenclator colorum, 1891) sökt genomföra en bestämd namnbeteckning på -

de färger, som inom växt- och djurriket kunna ifrågakomma vid den vanliga

artbeskrifningen. Så förtjenstfull denna namnfixering än är för uppgifvet

ändamål lämpar den sig på intet sätt för här afsedda undersökningar. Den

räcker på långt när ej till för alla de nyanseringar i grönt, gult o. s. V.,

som kunna ifrågasättas vid sådana färgbestämningar som dessa här afhand-

lade.

3) LACOUTURE, CHARLES, Répertoire Chromatique, Paris, 1890.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 8. 9

Med hänsyn till det till jemförelse afsedda undersök-

ningsmaterialet förfors städse på samma sätt och alltid med

iakttagande af samma försigtighetsmått och steg. Materialet

utvaldes så likformigt som möjligt och hemtades från växt-

exemplar, hvilka kunde anses stadda i normal utveckling.

Vi behöfva väl knappast nämna, att materialet härvid ute-

slutande utgjordes af bladväfnad, alltid utvald från samma

ställe af bladskifvan, der ej hela blad kunde brukas. Vid

fortsatta serieundersökningar hemtades blad alltid från ett

och samma växtindivid.

Af det sålunda utvalda, fullt friska och väl aftorkade

bladmaterialet afvägdes 2 grm, hvarpå afvägd qvantitet

omedelbart sönderskars för hand så fort ske kunde och in-

fördes i glaskolf, i hvilken en bestämd qvantitet (vanligen

25 kem.) alkohol tillsattes. Den med propp tillslutna kolf-

ven stäldes derpå 1 mörkrum till extraktion under en tid,

som vexlade mellen 12, 24 och 48 timmar, alltefter materia-

lets beskaffenhet; stundom måste tiden utsträckas ännu längre.

Kolfvarne omskakades så ofta ske kunde, och ju oftare och

intensivare desto bättre, och extraktionen afslutades först

när materialet var fullständigt affärgadt. Då först öfver-

fördes den klara lösningen uti derför lämpliga glasrör, hvilka

alltid hade samma vidd och storlek och höllos afskilda från

ljus, till dess lösningen blifvit fullt klar, i fall den förut

visat tecken till grumling. Jemförelsen i färg utfördes derpå

så fort som ske kunde. Färgbestämningen upprepades alltid

en och oftast flera gånger efter hvarandra, för att erhålla

fullt säker blick på färgtonen. Som redan antydts företogs

kontrollbestämningar städse med olika färgbestämningssätt

för att på detta sätt vara säker på den utvalda slutliga

färgnyansen.

Som bekant skiljer man med större säkerhet xantofyll

från klorofyll medelst eter och kalilut.!) Då det emellertid

här ej var fråga om en kemisk bestämning af de i en kloro-

fyllösning ingående färgämnen och komponenter och då det

här endast kunde vara tal om relativa förhållanden och ej

om rent exakta tal och jemförelser, valdes den af KRAus

framlagda separeringsmetoden för att få de gröna färgäm-

1) Jmfr TSCHIRCH'S, MONTEVERDE'S, MARCHLEWSKY'S, MOLISCH'S, ÅRNAUD'S

m. ff. undersökningar öfver klorofyllet och andra klorofyllet närstående färg-

kroppar.

10 JÖNSSON, FÄRGBESTÄMNINGAR FÖR SKILDA VÄXTFORMER.

nena skilda från de gula.!) Visserligen är det sant, att

ett strängt genomfördt qvantitativt särskiljande ej kan ske

på denna väg; nog följer alltid något gult färgämne med i

benzinskiktet och något grönt uti alkoholskiktet.?) Men för

våra jemförelseförsök är metoden tillfredsställande och vi

ega i denna färgämnesspaltning ett fenomen af rent fysikalisk

natur och ej något utslag för kemiska förändringar.”) Me-

delst fullständigt ren benzin i lika qvantiteter med tillsats

af ett par droppar aqua destillata utfördes separeringen,

hvilken för öfrigt alltid skedde i minst tvenne jemförande

serier. Den sålunda preparerade lösningen lemnades derpå

åt sig sjelf i mörker under längre eller kortare tid allt efter

omständigheterna, mest dock under en tid af ett dygn,

hvarpå jemförelsen upprepade gånger utfördes. För de

Gower'ska och FLEIscHr'ska försöken antecknades den grad-

siffra, der de båda jemförda vätskorna sammansmälte i ett.

Vid garnfärgpröfningen angafs numret på den färggrad, som

sammanföll med den till pröfning föreliggande lösningens

färg. ILACOUTURE'S färgplanscher angåfvo de färgrutor, som

stämde öfverens med vätskefärgen för tillfället.

Till ytterligare belysning af jemförelseresultaten gjor-

des ganska omfattande bestämningar af torrsubstansen samt

i vissa fall bestämningar, af askhalt och förbränneliga ämnen.

Trots det att dessa bestämningar 1 och för sig ej erbjuda

något särskildt intresse, ega de en viss betydelse vid sidan

om och i belysning tillsammans med färgbestämningen i fråga.

Det undersökta materialet har dessutom städse underkastats

mikroskopisk granskning såväl med hänsyn till de assimi-

lerande väfnadernas utbildning som beträffande färgplastider-

nas utveckling, beskaffenhet och antal i de olika väfnaderna;

härvid hemtades de till jemförelse utvalda snitten alltid

från samma eller motsvarande parti af bladet, vare sig dessa

voro fullt mogna eller stadda under tillväxt.

Försöken påbörjades på våren 1897 och fortsattes med

1) Jmfr MONTEVERDE, N., Ueb. d. Absorptions-Spectrum d. Chlorophylls

(Refer. aus d. Uebers. d. Leist. auf d. Gebiet. d. Botanik, A. FAMINTZIN, fir

Jahr. 1894 pag. 56, 57); MotriscH, H., Ein neu. mikrochem. Reakt. auf Chloroph.

(Ber. d. d. bot. Ges., Bd. XIV, 1896); TscHiroH, A., D., Quarzspectrograph

o. s. v. (Ber. d. d. bot. Ges., Bd. XIV, 1896); MARCHLEWSKY, Chemie d. Chloro-

phylls, Hamburg 1895. ;

2) MONTEVERDE, 1. c.

SYATSCHTROHS LC:

vissa mellantider under hela vegetationsperioden in på sen-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 8. li

hösten. Till kontroll hafva liknande försök återupptagits

under sommarmånaderna åren 1898—1900. Materialet här-

stammade mest från härvarande botaniska trädgård; i några

fall erhölls undersökningsmaterial från botaniska trädgården

i Köpenhamn. En del färgbestämningar hafva utförts under

kortare vistelse 1 högfjellen.

Färgbestämningar hos olika växtarters blad.

För att dels pröfva metodens användbarhet i allmänhet,

dels tillse, huru klorofyllösningarne te sig hos skilda växt-

arter på ungefär samma eller på skilda utvecklingsstadier,

anstäldes till en början och sedermera vid upprepade till-

fällen ett ganska omfattande antal försök, hvarvid en både

intressant och lärorik profkarta på färgskiftningar 1 grönt

erhölls, hvilken profkarta åter gaf en god belysning till den

omvexling i vegetationens grönska, som råder under växtperio-

dens olika skeden och som till ej ringa grad utjemnas framåt

eftersommaren.!)

Med afseende på färgens art kan från början framhållas,

att de gröna eller gulgröna färgnyanserna kunna betraktas

såsom de normerande för sådana blad, hvilka intaga högsta

rangskalan i färgstyrka. I regeln synas de oliv-, myrten-

eller höstbladsgröna eller olivbruna färgtonerna mest karak-

terisera yngre blad af vissa växter och någon gång äldre

blad. Hos de blad åter, hvilka intaga lägsta graden i fråga

om klorofyllhalt, ledes man till gränsen af brons- eller

orangefärgerna. Stundom grumlas färgbilden på ett eller

annat sätt, och missfärgning inträder. Sker extraktionen till-

räckligt hastigt och med nödig försigtighet undvikas, till

väsentlig grad åtminstone, dessa missledande färgbilder.

Vi utpeka några af de växtarter och växtgrupper, hvilka

belysa strax ofvan angifna förhållanden och derjemte kunna

1) Vi fästa oss här ej vid de röda eller gula färgerna, hvilka ej så

sällan framkomma tidigare på våren eller följa växten under hela tillväxt-

tiden, alldenstund vi längre fram blifva satta i tillfälle att upptaga äfven

dessa färger till särskild behandling. Likaledes se vi här bort ifrån höstens

bladfärger, hvilka vi äfven under framställningens gång komma att vidröra.

12 =. JÖNSSON, FÄRGBESTÄMNINGAR FÖR SKILDA VÄXTFORMER.

lämna ledning för efterundersökningar. Börja vi uppifrån, mötå

oss således i främsta rummet fullmogna blad af våra vanliga

träd och buskar i allmänhet samt särskildt nämnvärda: blad

af bok, alm, lind, hassel m. fl. Äfvenledes komma vissa ört-

artade dikotyler, vissa hel- och halfgräs, åtskilliga liljeväxter

m. fl. högt upp i serien. Man kan uppskatta den färgnyans,

till hvilken dessa växter nå 1 berörda afseende, 1 medeltal

till N:o 801, 802 i den gulgröna färgskalan — naturligtvis

med användning af förut angifven qvantitet af material och

af extraktionsvätska. I vissa fall t. ex. för blad af Sambu-

cus mniger, Buxus sempervirens, Daplme alpinum, Asarum eu-

ropeum, Corydalis nobilis, Heracleum sp. m. Hf. stiger färg-

styrkan ända upp till N:o 803, 8504 i samma färgskala.

Exempel på något ljusare färgton inom det gulgröna fältet

lemna oss bland många andra växtformer sukkulenterna, hafs-

strandsformer, ljusformer af Luzula pilosa, Stellaria Holostea

m. fl. I paritet med dessa senare komma för resten ej så få

monokotyler. Ännu lägre faller färgen för sådana växtarter som

Mahonia Aquwifolium, Larix europea m. fl. Särdeles svaga voro

färglösningarne för vissa epifyter och med dem jemförliga

växtformer: sådana som Begonia Rex, B. corallina m. f., åt-

skilliga Peperomia- och Cypripedium-arter, Vanda multiflora

m. fl; medan klorofyllösningar af andra liknande former,

såsom Oncidium, PBillbergia-arter, Medinilla, Cryptanthus,

Piper-arter m. f. voro starkare färgade.!)

Stor omvexling gör sig, som vi se, gällande bland de

olika fanerogamerna. Men vi hafva å andra sidan ingen an-

ledning att frånkänna representanter från kryptogamernas

område samma omvexling. Denna genomgående vexling i

klorofyllstyrka på samma mängd växtväfnad i fullmoget

skick skönjes också ofta för blotta ögat om också ej alltid.

Ytterst beror densamma, såsom lätt begripligt är, på de

skiljaktiga lefnadsförhållandena. Att färgstyrkan hos ett

bladorgan ej alltid framträder i sin fulla styrka för ögat

ligger deri, att färgen ej sällan dämpas af den höljande

epidermis eller af specielt skyddande element eller inrätt-

1) Den hos åtskilliga af dessa växter förekommande vattenväfnaden af-

lägsnades, så vidt möjligt var, i vissa fall före afvägningen och extraktionen

för att tillse, i hvad mån dennas närvaro inverkade på extraktets färg. Färg-

ton och färgstyrka förblef densamma med afräkning af den knappt bestäm-

bara afmattning, som måste blifva en naturlig följd af vattenväfnadens qvan-

titativa inflytande.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AED. III. N:0 8. 13

ningar i det klorofyllförande organet. Äfven medverkar här-

vid klorofyllkornens läge i klorofylleellerna. Kort sagdt,

bladets cellstruktur och inre byggnad öfver hufvud äro i detta

fall bestämmande faktorer, hvilka ej få förbises.

Denna sålunda påvisbara olikhet i klorofyllstyrkan be-

lyses emellertid ännu bättre, om vi särskilja de i råkloro-

fyllet ingående gula och gröna färgkomponenterna. Om den

gröna genom benzin separerade vätskan vilja vi i detta

sammanhang endast säga så mycket, att den, såsom natur-

ligt är, får en djupare färgton än den råklorofyllet egde före

separeringen. Äfvenledes bör framhållas, att den verkliga

gröna färgen hos svagt grönfärgade organ först på detta

sätt kommer till sin rätt och kan uppskattas, under det den-

samma annars före afskiljningen något täckes af den inblandade

gula färgen. Denna senare är åter intressant i så hänseende,

att den närmar sig de gula nyanserna uti oliv- och myrten-

grönt, i samma mån som den ursprungliga klorofyllvätskan

är djupare grön. Ju svagare deremot den ursprungliga

klorofyllösningen är, desto närmare kommer man det ljusare

bruntoliv med tendens åt mörkare orange, eller också föres

man in på ljusare former af kejsarrödt. Stundom har den

gula lösningen en till det gulhvita i orange stötande färg-

nyans (Oncidium); vid andra tillfällen påminner samma lös-

ning om de svagare graderna af eosinfärg (Billbergia pallidi-

flora, Cryptanthus). Såsom regel gäller i allmänhet, att den

gula färgen öfvergår uti mjölkhvitt eller uti ljusare grader

af orange-serien hos epifyter eller med dem biologiskt för-

vandta växtformer. Hos hafsstrandsformerna, t. ex. Cakile

m. H., ligger det gula också nära det hvita eller det gul-

hvita.

Vi torde längre fram få anledning att närmare diskutera

denna rika färgvexling åt skilda håll hos den gula färgdelen

af råklorofyllet. För tillfället påpeka vi endast, att den-

samma otvetydigt tillkännagifver förhandenvaron af skilda

former af karotinämnen så vida de öfver hufvud få, alla

eller delvis, hänföras till karotinet såsom dess förvandta.

I hvad mån de stå uti något genetiskt samband med det

egentliga klorofyllet kan här ej afgöras, då detta ej kan

falla inom ramen för dessa våra undersökningar. Förnekas

kan emellertid icke, att förhållandena tyckas peka åt detta

håll. Intressant är det i hvarje fall, att karotinämnenas färg

14 = JÖNSSON, FÄRGBESTÄMNINGAR FÖR SKILDA VÄXTFORMER.

bestämmes till väsentlig grad af den ursprungliga klorofyll-

färgens styrka vid de skilda tillfällena.

Naturligtvis finnas talrika mellanled mellan dessa af oss

framskjutna fall, och kunna variationer förekomma, hvilka

utplåna de andragna skarpare differenserna.

Sedan vi på ofvan angifvet sätt mera öfversigtligt mar-

kerat karakteren af färgbestämningsresultaten för fullmogna

blad, hemtade från skilda håll inom växtriket, skola vi fast-

hålla vid några särskilda fall, hvilka torde för sin del kom-

plettera vår kunskap om föreliggande färgförhållanden.

Vi tillåta oss härvid i första hand framdraga sådana

växtformer, hvilka uppträda dels såsom mera utmärkta skugg-

former dels såsom väl karakteriserade ljusformer. Stellaria

Holostea, Mercurialis perenmis, Majanthemum bifolium, Lu-

z2ula pilosa, Pteris aqwilina m. $. äro utpräglade skuggväxter,

hvilka å andra sidan kunna uppträda såsom karakteristiskt

utbildade ljusformer. Utföres klorofyllbestämning på båda

formerna af någondera af de senast nämnda växtarterna, finner

man lösningen för skuggblad i regeln i en färgton, som

ligger vid ungefär N:o 800 i den gulgröna färgskalan, medan

motsvarande lösning af ljusblad i färgstyrka ej hinner längre

än till N:o 796—798 i samma skala. Ännu tydligare blir

samma olikhet, om vi skilja den gröna och den gula färgen

åt 1 råklorofyllet. Den gröna benzolvätskan markerar ännu

starkare färgintensiteten, och den gula alkohollösningen är -

djupare gulfärgad eller antager en mera 1 ljusaste olivgrönt

= MUS

stötande skiftning, allt efter som den ursprungliga klorofyll-

lösningen haft en svagare eller starkare timbre, d. v. s.

härstammar från en ljusform eller en skuggform af den till

undersökning föreliggande växtarten.

Vi hafva följt ett ganska stort antal växters blad såväl

bland fanerogamer som bland kryptogamer från vege-

tationsperiodens början till dess slut och hafva ständigt -

funnit det faktum bekräftadt, att klorofyllfärgens styrka

hå

står i bestämdt förhållande till bladets utvecklingsstadium. ;

Vi skola mera utförligt redogöra för några af dessa fall,

hvilka få tjena såsom exempel för öfriga undersökta. Vi

| BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:o 8. 135

skola hålla oss till sådana växarters blad, hvilka på ett mera

iögonfallande sätt utmärka sig 1 berördt afseende.

Vi framdraga ur samlingen i främsta rummet en re-

presentant för våra träd, Fagus suvatica. Fagus hör till de

träd, hvilkas blad utveckla sig jemförelsevis tidigt på våren

och bibehålla sig tämligen långt fram på hösten. Som be-

kant äro bokbladen till en början sidenartadt ljusgröna;

efter en tid öfvergår denna lena, tilltalande färg dock uti

en mörkare glansig, hvarvid bladen samtidigt bli hårda och

fasta. Denna omvandling försiggår hastigt nog. För öfrigt

har bokbladet en förhållandevis lång utvecklingstid, hvilket

äfvenledes bestyrkes af klorofyllets färgförändring under

samma utveckling.

Första klorofyllbestämningen gjordes den 5 maj 1897, då

bladen nyss sluppit fria ut ur knoppen på det trädindivid,

som lemnade försöksmaterial för hela tiden. Andra bestäm-

ningen skedde den 17 samma månad, och upprepades under-

sökningarne derefter med vissa mellantider under sommarens

lopp. Sista bestämningen företogs i slutet af september må-

nad 1897.

Följa vi gången af den färgförändring, som klorofyll-

extraktet under dessa återkommande bestämningar undergår,

finna vi, att då första lösningen ledde oss in på ljusaste mo-

difikation af brunt oliv, öfvergick färgskiftningen 1 första

hand på mellanfärger af oliv, för att sedan slå in på den

vingröna och slutligen på den gulgröna färgskalan. I slu-

tet af juni och i början af juli stod färgstyrkan vid N:o 797

i det gulgröna fältet, och i augusti tycktes maximum vara

uppnådd med N:o 801 i samma färgfält. Undersökning i

medio af september vittnade tydligen om återgång i färg-

styrka, alldenstund denna fallit ned till N:o 797. Ett ännu

senare försök angaf lägsta graden i gulgrönt eller N:o 794,

med svag känning af bronce.

Vid separering erhölls samma färgförändringsprocedur

med hänsyn till den gröna lösningen med den skilnad, som

vi förut påpekat, att färgtonen var djupare och fylligare.

Den gula lösningen åter undergick förändring från svagare

orange (N:o 829, 830) till svagaste oliv eller gul myrtenfärg

(N:o 874). Maximum för de båda färgkomponenterna samman-

falla emellertid med maximum för den ursprungliga klorofyll-

vätskan, d. v. s. inträffade under förra hälften af augusti månad.

16 JÖNSSON, FÄRGBESTÄMNINGAR FÖR SKILDA VÄXTFORMER.

Ungefär samma utvecklingsgång karakteriserar bland

andra Corylus tubulosa, Betula alba, Salix-arter, 'Quercus

m. £. äfven med afseende på tidsutdrägt. Hos Zilia och Ul-

mus upphinnes maximum i färgstyrka tidigare. I samband

härmed genomlöpa de separerade färgkomponeterna uti kloro-

fyllet sin utvecklingsskala hbastigare, fast i samma fotspår

vi sett markera utvecklingen hos Fagus. Mycket svag början

och mycket sen utbildning har klorofyllet hos t. ex. Fraxinus:

samma anmärkning kan göras om de åriga bladen hos Ma-.

homia Aquifoltum och framförallt hos Larizx europea och

Berberis vulgaris, då färgstyrkan sträcker sig föga utöfver

de svagare färgvariationerna af oliv- eller myrtengrönt.

Samtidigt får den gula färgen i angifna fall, hvad man

också på förhand kunde vänta sig, en djupare gul timbre,

som löper upp till N:o 832, 834 i orangeskalan.

En jemförelsevis snabb utveckling har den gröna färgen

hos blad af t. ex. Ribes alpinum och Sambucus mger och så

snabb, att den har uppnått sin höjdpunkt redan i slutet af

juni om ej förr. Också kommer färgnyanseringen temligen

omedelbart in på den för kraftigt klorofyll normerande delen

af den gulgröna färgskalan. Färgen stiger äfvenledes högt,

så att vi ur anteckningarne kunna notera N:o 802 och N:o

303 i gulgrönt redan så tidigt som den 26 juni; samtidigt

har den gula färglösningen hunnit öfver till N:o 755, 756 i

höstbladgrönt, hvilken färggrad väl kan betraktas såsom den

högsta för denna klorofyllets färgkomponent.

En på yttre växtlighetsförhållanden grundad hastig till-

växt och mognad hos assimilationsorganen möter oss äfven

bland de alpina växterna, hvarpå vi haft åtskilliga bevis.

Klorofyllstyrkan har också 1 dessa fall varit ovanligt hög.

Med hänsyn till de dikotyla örtartade växternas blad

har klorofyllet genomgående visat sig behöfva vida kortare

tid för sin utveckling än hvad som är fallet med de träd-

artade växternas blad. Ettåriga former utmärka sig isyner-

het i detta hänseende, liksom åtskilliga monokotyler; såsom

särskildt anmärkningsvärda hafva vi antecknat bland andra

Heracleum sibiricum, Adoxa mochatellina, Anemone nemorosa,

Convallaria sp., Narcissus poöticus, Ornithogalum pyrenaicum,

Dactylis och Baldingera, Poa m. fl. Hastigheten i bladmog-

nad och deremot svarande ökning i klorofyllfärg är olika,

ej blott hos mera vidt skilda växtformer och växtgrupper

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:o 8. 17

utan ger sig tillkänna äfven hos närstående arter af samma

slägte. Sålunda hinna bladen af Daphne Mezgereum sin fulla

klorofyllutveckling först med ingången af juli månad och

stundom ännu senare, fastän de framkomma tidigt nog;

bladen af D. alpinum hafva deremot genomlupit klorofyllets

— utvecklingsskala före juli, ehuru desamma utvecklas åtskilligt

senare.

Af visst intresse för studiet af här afhandlade förhållan-

den är klorofyllets färgförändring hos flerparbladiga blad af

t. ex. Ailanthus, Pterocarya samt Juglans. Som bekant ut-

vecklas bladen hos nämnda, ett sydligare klimat egentligen

tillhörande växtarter jemförelsevis sent och fortfara att växa

långt ut på eftersommaren och blifva också i följd häraf

ganska sent färdiga. Hela den utvecklingsprocess, som till-

kommer bladet såsom ett helt betraktadt, återspeglas hos de

olika gamla bladparen på samma sätt som hos ett enskildt

blad med hänsyn till klorofyllfärgens nyansering. De olika

utvecklingsfaserna kunna derjemte undersökas och bestämmas

samtidigt. Extraktet af de yngsta bladparen har en något

sotig färgskiftning, hvilken här liksom öfverallt, der något

sådant förekommer, helt visst framkallas af en viss halt af

garfsyreämnen i förening med ett svagare eller starkare ut-

veckladt rödt färgämne. Hufvudfärgen kommer derigenom

att ligga på gränsen till den brungråa färgskalan. Genom

benzolseparering häfves emellertid denna färgstöring. Den

till en början på lägre trappsteg å den gröngula färgskalan

befintliga lösningen stegras för benzolklorofyllet från yngre

till äldre bladpar i stigande följd från bladets topp till dess

has. Då halten af rödt färgämne stannar 1 alkohollösningen

tillsammans med den gula färgen kommer denna att stanna högt

upp i mörkare orange (N:o 835—8537); härifrån sker emellertid

sänkning, 1 samma mån den gröna färgen ökas 1 kraft tills N:o

833 i orange, der höstbladets färgnyans också till slut utmynnar.

Äfven i de fall, då man, såsom hos det monokotyla bla-

det med utpreglad, typisk basipetal tillväxt, kan mera be-

stämdt och beqvämt uppdela bladet på tvären efter åldern

hos dess olika delar, går förändringen i klorofyllextraktets

färg hand i hand med utvecklingsförhållandena; samma an-

märkning kan göras beträffande klorofyllets färgkomponenter.

Delas ett dylikt blad på tvären (t. ex. Hemerocallis graminea)

i trenne eller ännu flera delar och behandlas på vanligt an-

18 JÖNSSON, FÄRGBESTÄMNINGAR FÖR SKILDA VÄXTFORMER.

gifvet sätt för extraktion möta oss i hufvudsak samma för-

hållanden med afseende på klorofyllutbildning, som vi förut

upprepadt framhållit.

Särskildt tacksamt och lärorikt material för jemförande

undersökningar af här afsedd art erbjuda oss gröna och icke

gröna bladformer af en och samma art. Då de på annat sätt

än rent grönt färgade bladformerna i allmänhet angifva en

1 viss grad nedsatt lifskraft, böra dessa å priori gifva ett

uttryck härför uti den halt af klorofyll, som kommer till.

utveckling i en viss qvantitet väfnad. Att ett panascheradt

blad af t. ex. Spirea sp. eger försvagad lifsverksamhet i

förhållande till ett normalt grönfärgadt blad af samma växt-

art derom vittna redan den anatomiska byggnaden!) och de

af ZIMMERMANN gjorda iakttagelserna öfver kloroplaster och

plastider öfver hufvud i dylika blad konstatera detsamma.?)

En klorofyllösning framställd af endast gröna delar i ett

panascheradt blad och af motsvarande delar af ett helt grönt

blad bestyrker samma sakförhållande; ty medan den senare

angaf en färgton, motsvarande N:o 798 i gulgrönt fält, hann

den förstnämnda endast till N:o 795 i samma fält. Också

var den gula separerade lösningen gult höstbladfärgad hos

det helgröna bladet, under det densamma för den gröna färgen

uti panascheradt blad var hvitgul (i orangefältet). Den hasti-

gare utbildningen af klorofyllet hos det normalt färgade

bladorganet gaf vittnesbörd i samma riktning.

På liknande sätt förhålla sig de röda bladformerna gent-

emot de gröna af samma art eller af närstående arter, hvil-

ket man också kunde vänta sig på grund af den kännedom

vi ega om dessa .bladformers kolassimilerande förmåga.?) Vi

hafva för detta ändamål särskildt studerat röda och gröna

bladformer af Fagus silvatica och Corylus tuberosa m. 1. och

skola i detta sammanhang anföra vår erfarenhet från den

först nämnda arten. I hvardera af de båda jemförda under-

sökningsserierna ingingo 9 bestämningar. Af dessa framgick

tydligt, att lösningarne från början voro hvarandra temligen

1) HaAssaAK, Unters. iäb. d. anat. Bau bunt. Laubblätter (Bot. Central-

blatt, 1886).

2) ZIMMERMANN, Å., Ueb. d. Chromatophoren in panasch. Blätter (Beitr.

zur Morpbol. u. Physiol. d. Pflanzenzelle, Heft. 2).

3) JUMELL, H., Sur Passimil. chlorophyll. des arbres å feuilles rouges

(Compt. rend., 1890); Jönsson, B., Recherch. sur la respirat. et P'assimilat. d.

Muscin. (Compt. rend., 1894).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:o 8. 19

nära.!) Från N:o 1120 i olivbrunt gick färgstigningen i

grönt samma väg för båda; men stigningskurvan visade sig

afgjordt starkare för det gröna bladet. När detta senare

hunnit sitt maximum med N:o 800, 801 i den gulgröna ska-

lan i början af augusti hann det röda bladet samma färg-

grad först mot slutet af samma månad. Regressen på hösten

inträdde ungefär samtidigt för båda och slutade på ungefär

samma färgnummer i orange.

Liknande voro de resultal, hvartill Corylus tuberosa ledde;

dock var differensen här något större för de båda bladformerna.

Detsamma kan äfven sägas om de till jemförelse upptagna

båda arterna af Prunus, P. Pissardii och P. floribunda af

hvilka den förra som bekant eger röda och den senare rent

klorofyllgröna blad.

På liknande sätt ställa sig förhållandena med sådana

assimilerande organ, som 1 yngre stadier äro mer eller mindre

röd- eller gulfärgade 1i följd af lägre temperatur på våren,

då en nedsättning af cellverksamheten sker och andra vägar

för kemisk omsättning delvis åtminstone inslås för att på

detta sätt höja motståndskraften. Den separerade kloro-

fyllfärgen af rödfärgade blad låg efter, som man kunde vänta,

på samma gång färgstigningen försiggick hastigare hos de

rent gröna bladorganen. Härpå särskildt undersökta arter

tillhörde slägtena Rhus och Peonia.

Detsamma var också fallet med de för lägre temperatur

utsatta rodnande bladen af Cotoneaster under vår och höst.

Azolla ger oss äfvenledes en god belysning 1 fråga med den

färgförändring, som vanligen åtföljer temperaturvexlingen

under höstens dagar, då klorofyllets gröna färgnyans sänkes

samtidigt med att bladen rödfärgas.

Ännu mera i ögon fallande och tillika särdeles instruk-

tiva äro klorofyllextraktförsöken med blad, som ej afsluta

sin tillvaro med en sommars växttid utan fortlefva under

mera än en vegetationsperiod. Bland mera kända vinter-

gröna växtformer anföras arter af slägtet Buzus, af hvilken

B. sempervirens med ända till 6 års gamla blad, hemtade

från ett och samma växtindivid särskildt undersökts. Då

1) För att göra jemförelsen så vidt möjligt bevisande separerades de

båda färgdelarne på vanligt sätt ur den ursprungliga klorofyllösningen; häri-

genom aflägsnades den röda färgdelen jemte den gula, så att komparationen

endast kom att gälla den gröna delen i klorofyllet.

20 JÖNSSON, FÄRGBESTÄMNINGAR FÖR SKILDA VÄXTFORMER.

och då upprepade färgundersökningar stälde sig i hufvudsak

på följande sätt. Till en början låg det unga bladets

separerade gröna färgkomponent vid N:o 1,123, 1,124 i det

olivbruna fältet. Under första sommaren stegras den gröna

färgen alltjemt, så att densamma vid årets slut hinner öfver

första graderna af den gulgröna färgskalan (N:o 764, 765).

Under derpå följande sommar stiger färgintensiteten till

N:o 799, 800 på samma färgskala. Först mot slutet af tredje

året upphinnes maximum i färgstyrka, N:o 803, 804 i gul--

grönt. Under fjerde året brukar föga ändring 1 färg ega

rum; med femte och sjette lefnadsåret sänkes färgen deremot

till lägre grader af samma färgskala, N:o 796, 794.

I samma riktning gingo försöksresultaten för Ilex Aqwi-

folium, Vaccinium Vitis idea, Rhododendron punctatum, Pinus

austriaca, Hedera Helix, Veronica arborea m. £. Tidpunkten

för den maximala färgstyrkan är naturligtvis ej lika; tvärtom

råder härutinnan temligen stor vexling. Men genomgående

karakteristiskt är, att denna tidpunkt ej inträffar förr än

tidigast under andra växtperioden. Ilex hade den förlagd

till tredje året under det Vaccinium har den under andra

året. Hos Pachysandra procumbens upphör färgstegringen

under början af andra året, hvarefter regress inträder. På

samma sätt förhålla sig Iberis sempervireus m. fl. liksom de

på hösten sist utvecklade bladen af Asarum europeum, hvilka

ofta öfvervintra. Öfvervintrande blad af Polypodium och

Scolopendrium följa samma lag och många andra här ej upp-

räknade växter med dem.

Med hänsyn till den separerade gula komponenten gjorde

sig samma utvecklingsgång gällande, som vi vid upprepade

tillfällen haft anledning påpeka, och ega vi uti dess färg-

förändringar ett godt kreterium för graden af kloro-

fyllstyrka hos den gröna vätskekomponenten. Färgnyanse-

ringen tager sin början i orangeserien, öfvergår till lägsta

graden af oliv- eller höstfärg samt till svagaste gulgrönt

och hamnar vid inträdande återgång uti orange, dit klorofyll-

lösningen i sin helhet också slutligen kommer vid bladets

bortdöende.

Naturligt är, att äfven mindre differenser i färg, fram-

kallade af yttre eller inre påverkningar af mera öfvergående

natur, kunna förekomma vid sidan om här ofvan påvisade

förändringar 1 klorofyllhalt, hvilka förorsakas af mera genom-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 8. 21

gripande omgestaltningar i assimilationsorganens existens-

vilkor samt af den fortgående utvecklingen af samma organ.

Ty vexlingar i temperatur, belysning och fuktighet m. m.

måste influera på klorofyllstyrkan, på samma gång assimila-

tionsorganens lifsverksamhet häraf afficieras. De ändringar

1 färg, som häraf blifva följden, låta sig emellertid ej alltid

säkert och ej så lätt påvisas medelst den af oss tillämpade

kolorimetriska metoden, om också svaga antydningar i regeln

spåras. En del kontrollerande försök under somrarne 1890—

1900 hafva tydligt ådagalagt, att färgintensiteten dessutom kan

vexla med de olika åren, så att de maximala färggraderna för-

skjutas både med hänsyn till absolut styrka och beträffande

tiden; isynnerhet var detta tydligt för våra vanliga trädarter.

Denna omständighet ökar naturligtvis å sin sida räckvidden

för de variationer, som kunna tänkas möjliga i dylika fall.

Anföras bör dessutom, att helt gröna blad, som uppträda

under olika former på skilda grenar af samma växtexemplar,

angifva en differens i färg, om också svag. Sålunda kunna topp-

eller blombärande skottblad af t. ex. Hedera Helix och Ficus

stipulata visa öfvervigt i färgstyrka, hvilken visserligen ej

är öfverväldigande men dock alltid tydlig.

Skiljaktigheter i de undersökta bladens inre bygg-

nad, för så vidt dessa beröra assimilations-

väfnaden.

Af den lemnade framställningen torde med all tydlighet

framgå, att en klorofyllösning kan vara högst skiljaktig till

färgnyans hos olika växtformer, under olika utvecklingssta-

dier samt hos skilda former af samma art o. s. v. Vi gifva

emellertid dessa fakta en bredare basis och en mera vidt

gående betydelse och värde, om vi vid sidan om de anstälda

färgbestämningarna tillse, i hvad mån föränderligheten i färg

står i samband med och har sin motsvarighet uti assimilations-

organens inre organisationsförhållanden, särskildt med hän-

syn till det assimilerande parenkymet i bladet.

22 JÖNSSON, FÄRGBESTÄMNINGAR FÖR SKILDA VÄXTFORMER.

I mera divergenta fall torde det ej falla sig svårt för ett

vid mikroskopet mera vandt öga att påvisa en mot vexlande

halt af klorofyll svarande olikhet i bladstruktur; tvärtom.

I dylika tillfällen vittnar den inre byggnaden ganska på-

fallande om samhörigheten mellan klorofyllhalt och inre

utbildning af den näringsberedande väfnaden. Vi skulle

kunna enklast hänvisa till den anatomiska litteratur, som

sysselsatt sig med beskrifning af rent anatomiska för-

hållanden. Vi fästa emellertid särskild uppmärksamhet på

den typiska palissadväfnad, som kännetecknar våra träd och

andra starkt grönfärgade växter af örtartad natur, och ställa

gentemot denna den påfallande svaga utveckling öfverhufvud

samma väfnad får hos epifyter och dessa närstående växt-

former. Medan palissaden i förra fallet upptager en god del

af mesofyllet och eger ett häremot svarande antal kloroplaster

reduceras den i senare tillfället stundom till en enda rad af

celler med kloroplaster endast i ena hälften af cellernas inre

(t. ex. blad med vattenväfnad m. £.). Tydligt är, att kloro-

fyllstyrkan under sådana omständigheter blir en annan och

svagare i sistnämnda fallet, äfven om kloroplasternas mindre

antal — något som ej sällan plägar vara förhållandet —

skulle delvis uppvägas af storleken och en möjligen dermed

förenad högre individuell färgintensitet. Andra likadana

exempel skulle kunna framdragas, hvilka visa en tydlig re-

lation mellan den anatomiska strukturen i bladet och den

klorofyllmängd, som finner sitt uttryck uti den framstälda

klorofyllösningens styrka.

Till motsvarande resultat komma vi också, när vi rikta

blicken på den karakteriserande anordning och utbildning af

celler och väfnader, hvilka hafva sig uppdraget att fungera

såsom bärare af de mer eller mindre starkt färgade kloro-

plasterna hos blad af olika ålder och yttre beskaffenhet o. s. v.

Granska vi närmare den utveckling väfnaderna i bokbladet

undergå, märka vi att den troget åtföljes af förändringar i

klorofyllfärg. Hos det unga bladet är differentieringen af

de olika väfnaderna som vanligt föga genomförd. Den mar-

keras starkare så småningom och synes så till vida genom-

förd, som väfnaderna få sin typiska form ungefär vid den

tidpunkt, då bladverket börjar antaga sin bekanta mörkare

färgton. Den slutliga utbildningen af de olika klorofyll-

cellerna medhinnes dock ej förr än i slutet af juli eller i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 8. 23

början af augusti månad och sålunda vid den tidpunkt, då

klorofyllfärgen uppnår sin högsta styrka. Talrika mätningar,

utförda å tvär-, tangential- och längdsnitt af såväl Fagus

silvatica som andra växter hafva konstaterat, att epidermi-

cellerna tidigt nog erhålla sin definitiva storlek i tvärrikt-

ning, under det utvecklingen i ytriktning fortgår en tid

bortåt. Palissadcellerna och svampväfnadscellerna fortsätta

deremot att tillväxa och sträcka på och utvidga sig i skilda

riktningar, på samma gång kloroplasternas antal ökas.!)

Denna senare tillväxt inom mesofyllet fullbordas ungefär

samtidigt med klorofyllfärgstyrkans maximum, för boken i

början af augusti. Väfnadernas fullkomliga utveckling samman-

faller således städse med höjdpunkten för klorofyll, tidigare

eller senare, allt efter tidsutdrägten för uppnåendet af hög-

sta färgintensitet. Vi hänvisa till hvad vi förut yttrat om

klorofyllfärgen hos t. ex. Fagus silvatica m. fl. å ena sidan

och Tilia, Sambucus och Ribes m. fl. å andra sidan.

Särdeles upplysande blifva undersökningar och mätningar

af bladets väfnader och celler hos vintergröna blad; framför-

allt erbjuda de blad intresse, som fortlefva under en viss

följd af år. Vi hafva utvalt såsom specielt undersöknings-

material härför förut nämnda art af Buxus, B. sempervirens

och återgifva i korthet resultaten af sagda undersökning.

Den mikroskopiska pröfningen äfvensom upprepade mätningar

på såväl tvär- som tangentialsnitt gåfvo ovedersägligen vid

handen, att en fortgående tillväxt eger rum hos bladen af

såväl Buxus som hos andra liknande vintergröna växtformer

utöfver den tid, som annars är anslagen till blads utbildning.

Denna tillväxtperiod utsträckes hos Buzxus i regeln till tre

år. Sålunda fortfar mesofyllväfnaden att tillväxa och vidga

sig, hvarvid svampparenkymets celler sist upphöra att öka

sin storlek och vidga det intercellulära systemet. Hand i

hand med denna utveckling af det klorofyllförande parenky-

met går utbildningen af kloroplasterna icke blott qvantita-

tivt utan äfven qvalitativt. Frånsedt naturliga variationer

visade mätningarne, att bladets tvärgenomskärning ständigt

ökades inpå tredje och i ett par fall inpå det fjerde årets

sommar. Tiden för väfnadernas utbildning och kloroplaster-

nas utveckling infaller således med tiden för klorofyllmaxi-

1) Jmfr för öfrigt AREscHoUG, F. W. C., Ueb. d. physiol. Leist. u. d. Entw.

d. Grundgewebe d. Blattes (Act. Univ. Lund. Tom. XXXIII, 1897).

24 JÖNSSON, FÄRGBESTÄMNINGAR FÖR SKILDA VÄXTFORMER.

mum och kloroplasternas regressiva storleks- och färgför-

hållanden bekräfta till fullo motsvarigheten till den af oss

påpekade afmattningen i klorofyllfärg, som femte och sjette

årets bladextrakter förete.

Alla öfriga undersökningar af vintergröna blad gåfvo lik-

nande resultat. En längre tid fortgående inre organisering

har ständigt konstaterats, ibland begränsad till början af

följande år, ibland utsträckt längre fram i tiden. Vi nämna

här arter af slägtena Ilex, Mahonia, Pinus, Vaccinium, -

Rhododendron, Pachysandra, Veronica samt Prunus Lawro-

cerasus m. d.

Vända vi oss till våra örtartade växter, hvilka äro

enåriga, är klart att tillväxt och aftyningsprocess måste

afslutas inom förloppet af en jemförelsevis betydligt kortare

tid. Men denna relativt kortare tid kan vara af längre eller

kortare varaktighet, ehuru dock i regeln kortare än för trä-

dens blad. Vi gjorde vid klorofyllbestämningarne en erfaren-

het, som också angaf detta och vi anförde bland andra såsom

speciella exempel härpå blad af monokotyler och af alpväxter.

Den anatomiska undersökningen betygar öfverensstämmelsen i

inre väfnadsutbildning och klorofyllfärgens gradvisa tillväxt

och derpå följande aftagande hos samma växter.

Vi utpekade tvenne så pass förvandta former som Daphne

Mezereum och D. alpinum för att visa, hurusom klorofyllets

intensitet och färgkurva kunde vara temligen different hos

närstående former. Vår inblick i de båda nämnda växternas

bladbyggnad och uti kloroplasternas förhållande inom cellen,

qvantitativt och qvalitativt, ger oss ytterligare bevis för

allmängiltigheten af de anmärkningar om öfverensstämmelse

mellan utveckling och klorofyllstyrka inom bladet, hvartill

vi sågo oss befogade i fråga om Fagus, Buxus m. dt.

Att öfverensstämmelsen i berördt afseende äfven träffar

rödfärgade och normalt gröna blad af t. ex. Fagus silvatica

m. ff. äfvensom panacherade och gröna bladformer och de

färgade vårformerna och vanligt gröna, derom hafva vi re-

dan öfvertygats af såväl HASSAK'S som ZIMMERMANN'S synner-

ligen fullständiga anatomiska undersökningar. Egna om-

fattande studier bekräfta till väsentlig del nämnda författares

anförda fakta. Differentieringen och utbildningen af de

olika väfnadernas celler och specielt mesofyllets element ske

alltid senare och äro alltid utsträckta till längre tid för de

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 8. 25

röda och panascherade eller andra försvagade bladformer

och kloroplasterna rätta sig alltid i sin utbildning derefter

— allt i likhet med den från klorofyllfärgbestämningen

vunna erfarenheten.

Kloroplasternas antal och förekomst.

Hålla vi oss till kloroplastantalet, till kloroplasternas

storlek och utveckling och söka vi hemta lärdomar derifrån

för vårt speciella ändamål, kan nog ej förnekas, att en god

fingervisning gifves med hänsyn till klorofyllhalten i detta

afseende, äfven om vi med bestämdhet måste reservera oss

emot den åsigten, som uti kloroplasternas antal vill se en

säker index för klorofyllhalt och för assimilationsintensitet.

Vi hafva företagit oss det 1 sanning mödosamma arbetet att

räkna kloroplasterna i de olika väfnadscellerna hos ett icke

så ringa antal arters blad, dels sådana hvilkas klorofyllös-

ningar varit något så när lika 1 bladens fullmogna tillstånd,

dels sådana hvilkas klorofyllösningar visat större differenser

i färgstyrkan. Liknande beräkningar hafva anstälts på

olika utvecklingsstadier och på olika fullmogna former af

samma art, olikheterna må hafva varit af mera genomgri-

pande art eller endast att betrakta såsom mera tillfälliga.

Om man silar från alla vanskliga och missledande fall,

hvilkas antal ingalunda varit ringa, kan man som berättigad

slutledning säga, att,ett högre antal kloroplaster vanligen

följer en högre klorofyllhalt, dock under den förutsättning

att de bladeeller, hvarom fråga är, tillhöra samma växtart

och äro likstälda i utveckling och läge och kloroplasterna i

och för sig vunnit något så när samma utbildning; annars

gäller ej antalslagen. Tvärtom kunna kloroplasterna vara

olika många och olika stora hos växtformer, hvars klorofyll-

lösningar i färg stå på temligen lika nivå. Den erfarenhet

hafva vi vunnit från alla håll, både i de fall när klorofyll-

styrkan varit stark och i de fall när den varit svag.

Deremot måste medgifvas, att kloroplasterna äro ej blott

relativt många utan äfven kraftigt bygda och intensivt

26 JÖNSSON, FÄRGBESTÄMNINGAR FÖR SKILDA VÄXTFORMER.

färgade hos blad med stark klorofyllfärg samt svaga och

till antal färre hos klorofyllfattigare växtarter.

För öfrigt ådagalägga studier 1 denna riktning med all

bestämdhet, att kloroplaster i allmänhet blifva större, när

deras antal i mera afsevärd grad minskas; understundom

möta oss riktiga jätteformer.!) Full ersättning i klorofyll-

styrka lemnas emellertid ej härmed, såsom förut anförda

lösningars färgnyanser i dylika fall utvisat. Naturligtvis

hindrar detta ej, att hvarje sådan jättekloroplast för sig :

eger en viss till storleken svarande klorofyllintensitet och

halt; derom vet man dock intet. Anmärkas bör emellertid,

då detta kan hafva sitt bestämda intresse äfvensom betydelse

i här berördt afseende, att dylika till sin storlek markerade

kloroplaster höra hemma i palissadceeller och andra med dem

jemförliga assimilationsceller, medan öfriga kloroplaster i

bladväfnaden kunna vara många gånger mindre.

Bestämning af torrsubstans, aska och förbränne-

liga ämnen hos de undersökta bladen.

De torkningsförsök vid 100” C.—110? C., som anstälts för

att möjligen erhålla ytterligare hållpunkter för bedömandet

af de kolorimetriska bestämningarne få ej tillmätas för stor

betydelse; detsamma gäller äfven om askhalt och organisk

substans. Först och främst måste vi ihågkomma, att torr-

substans och halt af organiska ämnen ej alltid utgöra ut-

trycket för intensiteten af kloroplasternas näringsberedning.

Enkannerligen gäller detta om bladens yngre utvecklings-

stadier, då näring kan tillföras och verkligen tillföres från -

annat håll. Först då kan en sådan sammanlikning göras,

när bladet är helt hänvisad till sjelfverksamhet. Men äfven

under sådana förhållanden torde jemförelsen te sig vansklig;

1) JÖNSSON, B., Zur Kenntn. d. anat. Baues d. Blattes (Act. reg. physogr.

Lund., 1896, ny följd Bd. 7); RiKui, M., Beitr. z. vergl. Anat. d. Cyperac.

(Pringsh. Jahrb., 1895); WARMING, E., Halofytstudier (Kongl. Dansk. Vidensk.

Selsk., 6 rekke, 1897).

Sr ga EEE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 8. 27

assimilaten kunna i ett fall vara bortförda ur, 1 ett annat

fall vara upplagrade i bladet, beroende på tillgång och efter-

frågan. Isynnerhet blir jemförelsen vansklig, i fall de jem-

förda talen ligga hvarandra för nära, så att differensen närmar

sig gränsen för den vanliga analyslatituden. Men äfven om

man antager, att assimilaten eller oorganiska salter kunde

bestämmas i ett särskildt moment, då inre och yttre om-

ständigheter stälde sig lika för de båda jemförelseleden, får

man ej med säkerhet uttrycket för den verkliga energien. Så-

lunda kan bland annat anhopning af assimilat i kloroplaster

och i bladväfnad nedsätta assimilationsförmågan och i samman-

hang härmed försvaga klorofyllstyrkan.!) Fasthålla vi åter

vid mera extrema fall, herrskar en afgjord öfverensstämmelse

mellan klorofyllhalt och halt af torrsubstans. Vi finna så-

lunda antecknad en torrsubstans af i medeltel 40,5 7 för träds

blad, hvilkas klorofyllhalt i fullmoget stadium angaf en

färg, motsvarande N:o 801—3804 i gulgröna färgskalor, medan

motsvarande procent för de svagt grönfärgade epifyterna och

liknande växtformer upptages i medeltal till endast 7,5 4.

Synnerligen belysande är, att torrsubstansen hos undersökta

Peperomia-arter var 1 genomsnitt räknadt 7,9 2 under det

densamma hos undersökta Piper-arter uppgick till 22,7 7; hos

förstnämnda var klorofyllösningen mycket svag, hos de sist-

nämnda var den deremot jemförelsevis stark. I allmänhet

måste man dock tills vidare med försigtighet upptaga dylika

vigtsbestämningar, som vi för afsedt ändamål utfört, allden-

stund hittills alltför många outredda inverkande faktorer

spela in. Emellertid vilja vi ej underlåta att framhålla den

olika hastiga stegring i torrsubstansmängd, som förekommer,

samt brytningen i kurvor för samma stegring vid tidpunkten

för bladets mognad och vid tidpunkten för den maximala

klorofyllhalten. Möjligt är att- denna kurvbrytning står

i orsakssamband med afslutad nybildning i bladet och

assimilatens aflägsnande ur bladväfnaden till andra delar af

växten.

1) HErzZoG, R. O., Studien ib. Chlorophyllassimilation, 1st. Mittheil.

(Zeitschr. fär physiol. Chemie, Bd. XXXV, 1902). Jmfr för öfrigt den ut-

redande och litteraturhistoriska framställning PFEFFER häröfver afgifvit i sin

Pflanzenphysiologie, 1897, pag. 304 o. f.

28 JÖNSSON, FÄRGBESTÄMNINGAR FÖR SKILDA VÄXTFORMER.

Återblick på de vunna resultaten.

Kasta vi en återblick på den ofvan lemnade redogörelsen

och de resultat försöken gifvit, kunna vi ej undgå att lägga

märke till vissa genomgående karakteristiska drag hos

de framstälda klorofyllösningarne. Förändringen eller till-

växten i färgstyrka, den må nu vara större eller mindre

eller försiggå på längre eller kortare tid, står 1 bestämd re-

lation till andra anmärkningsvärda förhållanden hos assi-

milationsorganen. Sålunda åtföljes klorofyllfärgens hastigare

eller mera tröga stegring 1 intensitet af motsvarande kraftig

utbildning af assimilerande celler och kloroplaster samt ök-

ning i torrsubstans: och inskränker sig denna motsvarighet

ej blott till årets verksamhet utan griper äfven öfver på ett

eller fera derpå följande vegetationsperioder. Vi finna der-

jemte, att lösningarnes färgförhållanden nära ansluta sig

till de egenskaper i öfrigt hos ett blad, som beteckna en

bestämd lifsenergi. Äfven jemförelsevis ringa förändring

i yttre lifsvilkor, betingande en viss lifskraft hos det ve-

getativa bladet, får sitt märkbara uttryck i färgintensiteten

hos klorofyllkornen, hvilken vi sökt åskådliggöra genom

framlagda färgskalor. Vi återkalla i minnet färgbestäm-

ningarne för det fullmogna bladet hos i detta afseende mera

divergenta grupper af växter, skiljaktigheten i tiden för

uppnåendet af färgmaximum och olikheten i klorofyllhalt

hos skilda former af samma art o. s. v. — allt under jem-

förelse med och under belysning af den olika anatomiska

strukturen och kloroplastutvecklingen, som eger rum hos

motsvarande bladorgan. Vi hafva äfvenledes sett, hurusom

färgintensiteten når sin höjdpunkt samtidigt med den full-

ständiga utbildningen af klorofyllväfnaden och brytningen i

kurvan för torrsubstansens ökning.

Det är helt visst ej möjligt att på vetenskapens nu-

varande ståndpunkt grunda någon exakt bevisföring för

klorofyllets delaktighet i assimilationsarbetet.!?) Frågan

) Vi hänvisa till Wieser: D. Entsteh. d. Chlorophylls in d. Pflanze,

Wien, 1877; TscHiIrscH, Unters. äb. d. Chlorophyll, Hamburg, 1884; ZIMMER-

MANN, Sammelreferate aus d. Gebiet. d. Zellenlehre (Bot. Centralblatt, 1894

Beiheft. pag. 90 o. f.); MARCHLEWSKI, D. Chemie d. Chlorophylls, Hamburg

pag. 556); jemfr för öfrigt PFEFFER'S Pflanzenphysiologie, 1897 $ 52 o. f.

[

1895; ETARD, Les chlorophylles (Ann. d. chem. et d. physique, 7:me ser., I

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 8. 29

ställer sig för resten 1 detta nu ännu svårlösligare, då stärkelse-

bildningen ej är att uppfatta såsom enbart förmedlad af de

gröna plastiderna!) och näringsberedningen ej ensamt åtmin-

stone ligger hos klorofyllet. Bortse vi emellertid från dessa

spörsmål är det å andra sidan ganska säkert, att en lösning

ur en viss klorofyllförande väfnad motsvarar den med assi-

milationen förenade lifsverksamheten inom samma väfnad.

Vi hafva uti klorofyllösningen en slags värdemätare för bla-

dets assimilerande förmåga. Genom densamma erfara vi,

hurusom vissa blad hafva en längre utvecklingsperiod än

andra. Den visar, att tvenne närstående arter af samma

slägte kunna vara ganska olika hvarandra i detta afseende,

liksom att blad på olika utvecklingsstadier och från skilda

växtlokaler äro afgjordt skiljaktiga. Former af en och samma

art ställa sig olika, allteftersom de på grund af yttre eller

inre lifsbetingelser äro starkare eller svagare utrustade. Skilj-

aktigheter spåras också under vexlingar i yttre existensvil-

kor, äfven om de ej alltid låta skarpt markera sig.

Vi få emellertid ej glömma, att de enskilda kloroplasterna,

tänkta hvar för sig, kunna ega och i verkligheten ega en

specifik energi, som kan vara olika till och med inom nära

hvarandra liggande celler och cellväfnader och kan tänkas

vara större i en på kloroplaster fattigare än i en på samma

kroppar rik cellväfnad. Vi hänvisa till differensen mellan

palissad- och svampväfnadens kloroplaster; vi erinra om skill-

naden 1 färgintensitet och ibland i storlek hos kloroplaster i

assimilationsparenkymet hos +t. ex. en Fagus, en Peperomia,

en Cyperacé och många andra. Olikheten sträcker sig helt

visst äfven till kloroplaster hos växtformer, som kunde tyckas

vara lika i detta fall och vi kunna ej med HABERLANDT nöja

oss med en enkel räkneoperation för att få frågan löst. Den

under mikroskopet tydligt synliga olika grönfärgningen vitt-

nar tydligt nog härom och den skulle också kunna direkt

påvisas, om det vore möjligt att extrahera kloroplasterna

hvar och en för sig. Vi må slutligen ej förgäta, att samma

kloroplast kan under omständigheter variera i detta hänseende.

Trots allt detta torde de vunna försöksresultaten tydligt

visa, att vi i det kolorimetriska förfaringssättet ega en åskåd-

lig och lätt utförbar metod att bestämma den assimila-

!) WINELER, H., Unters. äb. d. Stärkebildung in d. verschiedenart, Chro-

matophoren (Pringsh. Jahrb., Bd. XXXII, 1898).

30 JÖNSSON, FÄRGBESTÄMNINGAR FÖR SKILDA VÄXTFORMER.

toriska energi, som ligger uttalad uti en bestämd väfnads-

qvantitet. Den olika energien låter sig påvisas ej blott uti

den ursprungliga klorofyllösningen utan spåras äfven uti

arten af de råklorofyllet komponerande färgämnena, framför-

allt det gula. Visst är det sannt, att råklorofyllet ej är

helt omängdt och att de båda färgkomponenterna ej äro full-

ständigt skiljda åt!), men detta inverkar ej i det stora hela

på den oafvisliga och tydliga lagbundenheten, som betecknar

de ofvan af oss behandlade färgändringar. Huru sjelfva för-

ändringen från en färgskala till en annan skall förklaras

lemnas här derhän. Kommande makro- och mikrokemiska

undersökningar hafva att utreda dessa förhållanden liksom

kemien måste klargöra den egendomliga vexlingen i de gula

färgämnenas färgnyanser. Vi finna ej heller någon särskild

anledning att ingå på frågan om det genetiska sambandet

mellan den gula och den gröna färgen i klorofyllet. Nekas

kan emellertid ej, att mycket talar för att de gula färgäm-

nena äro föregångare till de gröna; ej minst häntyder härpå

den minskning i gult, som åtföljer stegringen i grönt och

som utan undantag återkommer vid hvarje fortlöpande färg-

lösningsserie.

1) MONTEVERDE, 1. c.

Tryckt den 18 oktober 1902.

Gulgrön.

1794

795

797

798

799

800

801

&02

s03

804

805

806

808

809

Brunoliv.

1720

1121

1122

| 826

RR SS

828

8292

831

834

836

S37

838

840

341

880

881

lander 11n Yr SET ER ve

1 Grulgrö inoliv färgskala. 3. Myrter

840

841

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 28. Afd HI. N:o 9.

SVENSKA VÄXTNAMN

A. G. NATHORST.

HISTORISK ÖFVERSIKT, KRITISKA ANMÄRKNINGAR,

FÖRSLAG TILL METOD.

>Det har efter min öfvertygelse varit ett

misstag, att man velat tvinga folkspråket in i

de systematiska lagarne.»

ELIAS FRIES.

MEDDELADT DEN 11 DECEMBER 1902.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1903

,”

va fädfrinrå

KAMALVUTXAV OA APO

HADALAATÄMAR kölen gE ÖUPAO TRÖG

SA IMMÄS Ännu tå frn mA

Ly nn Volver net Må

IAN LTE ALISA

| =

TA .

FEAOTTAK BD AA

IOTAE ANT OAJSAQN

sfvÅ Fy e

One

camion tå 1våellugrarivd 2

OMR HNICRAROME I fo Kil TERANAGUSMA

16TORTOO TA

mr 18 ratten Ao FÖNICOTIRARE DANN

EL j oc PR

så k | 4

| NE

1. Historisk öfversikt.

Om man af befintligheten af svenska namn på ett större

antal svenska växter får sluta till ett särskildt intresse för

växtkunskapen hos den svenska allmänheten, så har detta

intresse gamla anor. Redan 1638 utgaf J. FRANCK (FRANCKE-

NIUS), professor 1 medicin vid Upsala universitet, till tjänst för

medicine studerande och andra vänner af botanikens studium

sin Speculum botamicum, 1 hvilken såväl svenska som latinska

namn på våra viktigare (vilda och odlade) örter, träd och

buskar anföras. I företalet framhåller författaren särskildt,

att ingen före honom meddelat så många och riktiga svenska

växtnamn. (>»Nemo ante me, quod sciam, herbarum nomen-

claturas in materna nostra lingua tam copiose, tamque fideliter

evulgavit atque ego».) Detta arbete var efter tjugo år slut-

såldt, hvarföre Franck då utarbetade en ny, reviderad och

förökad upplaga (Speculum botanicum renovatum, 1659), af

hvars företal framgår, att boken särskildt varit omtyckt, på

grund däraf att den upptagit svenska namn. Det är ganska

intressant att studera dessa gamla arbeten, af hvilka framgår,

att en stor mängd växter redan då betecknades med samma

namn som nu. Såsom exempel tillåter jag mig här anföra:

"Blåsippor, Hvitsippor, Bullerblomster, Skorblomstör Malört,

Rölleka, Blåklint, Korsört, Åkertistel, Hästhof, Kattfötter,

Jordärtskocka, Renfana, Vallört, Ärenpris, Fetknopp, Måbär,

Röda vinbär, Svarta vinbär, Vattenklöfver, Ängssyra, Svärds-

"lilja, Kattost, Elggräs, Blåklockor, Ögontröst, Bolmört, Tjär-

blomster, Groblad, Gullvifva, Darrgräs, Kafveldun, till hvilka

komma en stor mängd andra.

»Detta är hufvudkällan för våra [svenska] växtnamn

jämte Linnés Flora suecica», säger Elias Fries om Francks

arbete ... »Under nära hundra år var han källan för svenska

4 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

växtnamnen, så att skriftspråkets äro till största delen häm-

tade från honom.» :

Francks uppställning togs sedan till rättesnöre af följande

författare. Så anföres af TILLANDZ i dennes förteckning öfver

de i trakten af Abo förekommande såväl vilda som odlade

växterna (1683) svenska (och finska) namn jämte de la-

tinska. Så sker äfven hos OLor RuDBEcK den äldre i Hortus

botanmicus 1685. Och svenska namn upptagas likaledes af

O. BrRoMELIuS i Chloris gothica (1694), hvars svenska titel lyder:

»Ett register uppå de örter, buskar och träd, som växa vildt

kring om Götheborg, samt de som uppå åkrar sås, med dess

brukeligste namn, så på latin som svenska.» Uppställningen

i alla dessa arbeten är densamma som hos Franck, d. v. s. de

latinska namnen anföras i alfabetisk ordning, med de svenska

vid sidan eller efter. Samma uppställning användes äfven af J.

LINDER i Flora wiksbergensis (1728), »eller ett register uppå de

träd, buskar, örter och gräs, som inom en fjärdingsväg kring

surbrunnen Wiksberg, antingen på åkrar sås, eller vildt växa

med deras brukeligaste namn på latin och på svensko.>

Redan före Linné funnos sålunda flere växtförteckningar,

som äfven upptaga svenska växtnamn, och till de ofvan an-

förda kan vidare fogas J. PALMBERGS Herta florea svecana

(1684). Men artbegreppet var vid den tiden mycket sväfvande,

hvarföre dessa förteckningar vid sidan af verkliga arter och så-

som likvärdiga med dessa anföra skäligen betydelselösa varie-

teter, grundade på blommornas färg o. s. v. Och fastän LINNÉ

genom sin binära nomenklatur bragte ordning och reda i

fråga om växternas latinska benämningar, har en stor för-

bistring med hänsyn till de svenska växtnamnen allt jämt

varit rådande. Orsaken till denna motsats ligger till väsentlig

del däruti, att i förra fallet alla eller de flesta namnen kunde

nybildas, hvarföre ett på förhand uppställdt system fullt

konsekvent kunde genomföras, utan att ett enda undantag

behöfde göras. Helt annat var förhållandet med de svenska

namnen, ty i fråga om dem förelåg ju redan ett omfattande

material, som man icke kunde ignorera. Det hade väl gått

am, om dessa namn varit de samma för hela landet, men så

var endast i relativt få fall förhållandet, i det att samma

växt benämndes olika i olika svenska landsdelar eller provinser.

Därtill kom, såsom Linné i inledningen till Flora svecica på-

pekar, att ofta samma namn i olika provinser betecknade

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 5

olika växter. Linné framhåller vidare, att landtmännen,

såsom naturligt är, knappast gifvit benämningar åt andra

växter än sådana, som utmärka sig genom egendomlig form,

färg, lukt, smak, nytta eller skada. Öfriga saknade svenska

namn. För en del hade visserligen några botanister upp-

tagit sådana, men dessa kunde icke af Linné godkännas, enär

de endast utgjorde öfversättningar från tyskan eller latinet.

Han hade emellertid dels själf under sina resor, dels genom

brefväxling med kunniga personer 1 landsorten ifrigt hop-

samlat de svenska namn, som förefunnits, och anför dem i

sin flora såsom provinsnamn. WNSjälf hade han med undantag

för gräsen [och halfgräsen] bildat få nya svenska namn, ty

nybildade sådana skulle för allmänheten blifvit lika svåra

att förstå som de latinska.

I anförda arbete upptager sålunda Linné för en del arter

det svenska namnet under rubriken Svecis, och detta är antingen

af honom nybildadt eller ett sådant, som han anser böra äga

företräde för öfriga namn (provinsnamn), som äfven anföras,

eller slutligen ett sådant, som användes öfver hela landet, t. ex.

Ek, Hassel, Björk, o. s. v. Vid andra tillfällen åter finnes

intet gemensamt svenskt namn upptaget, utan endast provins-

namnen; t. ex. under Lotus corniculatus: >»Bahusivs Katt-klor.

Jemtiis Gul-hane. Dalis Björne-klor. W-gothis Gjök-smör»>.

Och slutligen sakna en stor mängd arter svenska namn helt

och hållet.

Då den binära nomenklaturen med så stor fördel an-

vändts för växternas latinska benämningar, låg det ju nära

till hands att söka tillämpa densamma äfven för de svenska.

Linné synes hafva tänkt sig något dylikt, då han i fråga

om gräsen betecknade de olika arterna i släktet genom olika

epitet, förbundna med ett och samma ändelseord. Men han

"visade äfven här sin sunda praktiska blick, dels därigenom,

att han icke anförde något särskildt släktnamn (ehuru detta

ju var underförstådt 1 de flesta grässläktena, såsom de då

begränsades), dels äfven däruti, att han icke genomförde det

binära systemet, när andra namn redan förelågo. Under

Cynosurus +t. ex. upptagas sålunda arterna cristatus Kamb-

Exing och coeruleus Elf-Exing, medan den tredje arten

paniceus får behålla sitt redan befintliga namn Hund-Hirs.

Vidare kan anföras, att han benämner Dactylis glomerata

Hund-Exing, sålunda en annan förbindelse med samma ord,

6 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

som man skulle trott vara afsedt att angifva det svenska

släktnamnet för Cynosurus.

Linné tillämpade sålunda redan i fråga om gräsens

svenska namn icke den binära nomenklaturen, då ett annat

svenskt namn redan var för handen. På samma sätt i fråga

om öfriga växter. Exempelvis må anföras släktet Ribes med

arterna rubrum Vinbär, alpinum Måbär, migrum Svarta vin-

bär samt Uva crispa Krusbär och Steckelbär (båda upptagna

såsom provinsnamn). Under Prunus upptagas arterna avium

Fågelbär, domestica Plommon, Padus Hägg, spinosa Slån.

Släktet Serratula uppföres med arterna tinctoria Ängskiära,

alpina utan svenskt namn och arvensis Åkertistel.

Af det ofvan anförda torde Linnés ståndpunkt i frågan

vara tydlig och klar. Den binära nomenklaturen kunde an-

vändas för de svenska namnen endast i sådana fall, då de

redan befintliga icke lade hinder 1 vägen därför, ty de senare

hade alltid företräde för de nybildade. Ett systematiskt

genomförande af sagda nomenklatur var ju dessutom redan

på förhand uteslutet, emedan de latinska släktnamnens be-

gränsning är underkastad ständiga växlingar, hvilket å sin

sida skulle medföra motsvarande växlingar af de svenska

namnen, allt eftersom arterna fördes till det ena släktet eller

det andra. Det var måhända af denna anledning, som Linné

icke upptog svenska namn på släktena, utan ansåg artnamnen

såsom fullt tillräckliga. Hade denna uppfattning fortfarande

fått råda, skulle den sedermera följande namnförbistringen

till väsentlig del kunnat undvikas.

Redan LILJEBLAD bröt ty värr med det af Linné hyllade

förfaringssättet, och det kan ej förnekas, att det är han, som

delvis grundlagt den följande oredan. Ehuru han i företalet

till sin svenska flora (1792) uppgifver sig »ganska sällan» hafva

tillagt egna namn, utan i allmänhet upptagit provinsnamnet,

är antalet nybildade namn mycket stort. Han upptager sär-

skilda svenska släktnamn och anför svenska namn på alla i

floran upptagna arter. De nybildade släktnamnen äro ofta

försvenskningar af de latinska, t. ex. Carlina Karlin, Satyrium

Satirört, Ophrys Ofris, Circaea Sirse, Thalictrum ”Talikter,

Taxus Tax, Sisymbrium Sisymber o. s. v. Släktnamnet skall

återkomma i alla artnamnen. Metodens olägenheter fram-

träda genast, om man tillser, huru Liljeblad förfar med de

arter, hvilka ofvan anfördes såsom exempel på Linnés för-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 7

faringssätt. Dactylis erhåller släktnamnet Exing, med arten

D. glomerata Hund-Exing, och då Liljeblad för Cynosurus ej

vill använda samma svenska släktnamn, förkastar han de af

Linné gifna namnen och bildar nya i förbindelse med Elfving.

De af Linné använda artnamnen Kamb-Exing (C. cristatus)

och Elf-Exing (C. coeruleus) ersättas sålunda med Kamb-

Elfving och Blå-Elfving respektive.t C. pamceus, som under

tiden erhållit benämningen Panicum viride, får däremot bi-

behålla sitt namn Hund-Hirs, tack vare just den omständig-

heten, att den binära nomenklaturen icke af Linné på denna

art tillämpats. Såsom bekant föres Cynosurus coeruleus nu-

mera till ett särskildt släkte, Sesleria, och Linnés tre ofvan

anförda arter hafva sålunda nu upptagits under lika många

olika släktnamn.

För RBibes har Liljeblad det svenska släktnamnet Ribs,

och detta tillfogas de af Linné använda svenska artnamnen,

så att i stället för Måbär, Vinbär, Svarta vinbär, Krusbär

och Steckelbär skrifver Liljeblad Måbärs-Ribs, Röda Vinbärs-

Ribs, Svarta Vinbärs-Ribs, Krusbärs-Ribs och Stickelbärs-

Ribs, hvilket ju är en alldeles onödig namnförlängning, blott

för att den binära nomenklaturen skall anses tillämpad. Och

eftersom släktet Prunus benämnes Körs, skrifver Liljeblad

icke Hägg utan Hägg-Körs, icke Slån utan Slån-Körs. Pr.

avium kallas Fågelbärsträd och Pr. domestica Plommonträd.

Några ytterligare exempel från Liljeblad må här an-

föras. För att undgå svårigheten i fråga om släktet Pyrus,

upptog han två svenska släktnamn, nämligen Apel och Päron-

träd, hvilka oförändrade återkomma i de båda svenska arternas

namn respektive. Den tredje arten P. Cydonia fick behålla

namnet Kvittenträd. På samma sätt få Åkerbär och Hjortron

bibehålla sina namn under släktet »Rubus Hallon, Åkerbär etc.>,

och Artemisia vulgaris får heta Gråbo, medan Malört ingår i

namnen på alla öfriga svenska arter af släktet: »Artemisia,

Malört, Gråbo.» Tiljeblad vågade påtagligen icke i dessa fall

förändra så allmänt använda namn, väl inseende, att en dylik

förändring icke skulle kunna genomföras. Det var därföre

inkonsekvent, då han icke lät Potatis bibehålla detta namn,

1 I förbigående må anmärkas, att Linné gifvit den senare arten namnet

Elf-Exing, emedan den genom sitt växtsätt ger upphof till de så kallade

>elfdansarne>, en idéförbindelse, som helt och hållet försvinner genom Lilje-

8 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

utan 1 stället skref Potates-Solan, efter det nybildade svenska

släktnamnet Solan för Solanum.

Såsom mycket betecknande för den Liljebladska metoden

må vidare anföras hans uppställning af släktet Vaccinium

med arter:

Vaccinium, Vaksin, Odon, Lingon etc.

V. Myrtillus (Blåbärs-Vaksin).

V. uliginosum (Odon-Vaksin). :

V. Vitis idea (Lingon-Vaksin).

V. Oxycoccus (Tran-Vaksin).

Med fog kan sägas, att Liljeblads försök att införa den

binära nomenklaturen för de svenska växtnamnen till full

evidens ådagalagt, att densamma endast delvis lämpar sig

för vårt språk. Han åstadkom genom sitt förfaringssätt åt-

skillig oreda, och hans försök att bilda släktnamn genom

försvenskning af de latinska blef icke utan beklagansvärd

efterföljd. »Billberg i Svensk Botanik», säger Elias Fries,

»dref denna riktning till karrikatur. Han ville förkasta alla

svenska namn och införa de latinska med stympadt uttal; så

kallar han Hafre för Avén, Smultron för Fragar, Säf för

Scirp>» I fråga om Liljeblad fordrar dock rättvisan det er-

kännandet, att flere af hans nybildade artnamn äro ganska

betecknande. Dessutom anför han äfven arternas provins-

namn, 1 de fall, då sådana förekommo.

De verklige botanici synas hafva förhållit sig afvi-

sande med hänsyn till de Liljebladska namnen. ANDERS JAHAN

RErtzIus använde dem icke i sin HFlora oeconomica (1806). »Så

länge», säger han i förordet till sitt arbete, på tal om de

svenska namnen, »örtsläkten icke äro så fullkomligen stad-

gade, att ingen förändring därmed kan ske, utan, som ej

sällan händer, en eller flere arter af den ena föras till ett,

af en annan till ett annat släkte, gifva sådana ändringar

anledning till villa för de i botaniken okunnige». De svenska

namn, som af Retzius anföras, gälla endast arterna, och inga

nybildade namn förekomma, ty »om jag äfven gifvit dem,

hade dessa varit mera okända än de latinska».

Liksom Retzius lämnade äfven C. J. HARTMAN de Lilje-

bladska namnen utan afseende. »Svenska namn», säger han

i förordet till första upplagan af Handbok 1 Skandinaviens -

flora (1820), »har författaren blott anfört vid de växter, som

ega ett någorlunda öfver hela riket eller på sin ort allmänt

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 9. 9

namn; att tillsätta så kallade vetenskapliga, anser han all-

deles onyttigt, och provinsnamnen skulle upptaga ett rum,

som arbetets plan ej medgifver.»

Först i femte upplagan (1849) inför Hartman en för-

ändring, i det att släktena nu till största delen äro försedda

med särskilda svenska namn. Såsom exempel på olikheten

må anföras släktet Ribes, hvilket i första upplagan icke har

något svenskt släktnamn, medan för BR. Grossularia såsom

svenskt namn anföres Krusbär, för RB. alpinum Måbär, för

R. rubrum, Röda vinbär och för BR. migrum Svarta vinbär.

I femte upplagan upptages däremot för släktet det svenska

namnet Ribs, medan för arterna Grossularia, rubrum och

nigrum frukternas namn anföras såsom Krusbär, Röda och

Svarta vinbär respektive, under det att £. alpinum saknar

namn (i senare upplagor anföres dock, att frukten kallas

Måbär).

Ett och annat af de Liljebladska namnen, t. ex. Crepis

Krepe, gå ännu igen, ehuru de i senare upplagor ersättas af

de af E. Fries uppställda släktnamnen. Denne upptager å

sin sida flere af de af Hartman nybildade, såsom Alpros

(Rhododendron), Bittermjölke (Picris), Dvärglummer! (Selagi-

nella), Fjällnarv (Lepigonum, ursprungligen hos Hartman

Fjäll-arve), Fjällsippa, sedan ändradt till Fjällvippa (Dryas),

Fjällvicka (Fjällvicker) (Phaca), Hexört (Circaea), Kafvelhirs

(Setaria), Kambräken (Blechnum), Klubbfibla (Klubb-blomster)

(Arnoseris), Krusbräken (Allosurus), Kärrfloka (Helosciadium),

Saltmolla? (Halimus), Stenbräken (Cystopteris), Strandpryl

(Littorella), Skogsfru (blomma) (Epipogium).

Ifrågavarande upplaga af floran utgafs efter författarens

död, ehuru han själf hunnit fullborda manuskriptet. För-

ordet är emellertid icke författadt af honom, utan af ut-

gifvaren, sonen CARL HARTMAN, och i detsamma lämnas intet

meddelande om anledningen till den förändring 1 fråga om

de svenska namnen, som nu vidtagits, eller om de regler, som

därvid blifvit följda.

I fjärde upplagan af C. J. Hartmans Excursionsflora, ut-

gifven af Carl Hartman 1866, komma de af E. Fries före-

! Skrifves väl af förbiseende Smålummer af Fries, ehuru han anför

Hartman såsom auktor.

? Väl af förbiseende Hafsmolla hos Fries, ehuru Hartman anföres såsom

auktor.

10 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

slagna släktnamnen mestadels till användning, emedan »utg.

anser det vara af stor vikt, att enhet och bestämdhet äfven

i detta fall en gång komma till stånd». Och så sker äfven i

tionde upplagan (1870) af Handboken. »De svenska genus-

namnen hafva», heter det i förordet, »såsom i senaste upp-

lagan af exkursionsforan utlofvades, nu blifvit äfven här

ändrade med ytterst få undantag till likhet med dem, som

prof. Fries 1 Bot. Utfl. 3:dje bandet föreslagit till antagande».

Dessa bibehållas äfven i handbokens följande upplaga.

G. WaAHLENBERG anför i sin Flora svecica (1826) inga!

andra svenska namn än de af Linné antagna jämte en del

provinsnamn, hvilkas betydelse han söker förklara. Däremot

upptager P. F. WAHLBERG i sin >»Anvisning till svenska foder-

växternas kännedom» (1835) några Liljebladska namn, såsom ;

t. ex. Lathyr och Phaka. I anförda arbete finnas för öfrigt

många provinsnamn samt en del nybildade svenska namn, de

senare mest för utländska, hos oss odlade foderväxter. :

Den svenske botanist, som mer än någon annan vinnlagt

sig om studiet af de svenska växtnamnen, är ELtAs FRIES.

I andra bandet af Botaniska utflykter (1852) finnas dels en |

uppsats »Om växternas svenska namn», som 1850 föredragits g

inför Svenska Akademien, dels en annan, med titeln »Bidrag

till svenska växtnamnens historia». I denna senare har han

anfört de regler, som han anser böra följas vid framställ-

ningen af allmänt giltiga svenska namn. Dessa regler äro

i sina hufvuddrag: d

1:o) Att man, så vidt möjligt är, begagnar det redan i

språket varande namnförrådet;

2:0) att namnen äro af fornnordisk eller åtminstone

germanisk rot; -

3:0) att i namnet alltid måste ingå ett förut kändt namn

eller begrepp, så att namnet sluter sig till något förut be-

kant;

4:0) i språket finnas redan flera obestämda synonymer

tillagda snarlika växter; dessa låta sig lätt fastställa för

någon viss växt;

5:0) 1 första rummet bör man afse växternas användande

hos oss, de föreställningar om desamma, som i Norden äro

gängse;

6:0) icke antaga som växtnamn benämningar, som till-

höra helt andra föremål;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 11

7:0) icke för systematiska följdriktigheten låta förleda

sig att förkasta redan i språket allmänt antagna namn;

8:o) hellre upptaga gamla föråldrade namn och ord än

nybildade, allmänt brukliga, men just därigenom mer sväf-

vande.

Än viktigare äro de båda andra af Elias Fries utgifna

arbetena öfver svenska växtnamn. Det ena, »Förslag till

fastställande af svenska växternas släktnamn», är intaget i

tredje bandet af Botaniska utflykter (1864) och upptager

svenska namn på alla svenska kärlväxtsläkten enligt då-

varande begränsning, hvarjämte åtskilliga anmärkningar om

artnamnen där och hvar tillfogas. »Mitt hufvudsakliga be-

mödande har varit, säger E. Fries i detta arbete, »att be-

gagna det i språket befintliga ordförrådet och undvika alla

nya namm. De nybildade eller rättare ombildade namnen

äro därföre relativt få. Af de vid nybildningen använda

metoderna må särskildt en framhållas. »Till synnerlig lättnad

hafva varit flera mycket kollektiva namn i språket, som

därför endast med tillagdt predikat kunnat användas, såsom

Arv, Bo, Fibla, Loka eller Floka (umbellater m. fl.), Suga

(alla labiater, äfven ”Trifolia), Serf, Liljebl. (jämf. mesogot.

Svairbun) eller efter uttalet riktigare Sörf. Tillägger man

nu dessa ett passande predikat, så blir namnet både bestäm-

dare och lättfattligare än förut. Äfven hafva flera namn

utom sin bestämda tillämpning tillika en vidsträcktare i folk-

språket, såsom Kål, Krasse, Lök, hvarvid de oegentliga med

ett tillsatt epithet lätt urskiljas». Jag har anfört dessa ord,

enär de innebära raka motsatsen till den »metod>, som blifvit

följd i Landtbruksstyrelsens nedan anförda s. k. »normal-

förteckning». E. Fries har t. ex. icke mindre än sex olika

släkten, hvilkas namn äro bildade genom sammansättning

"med Arv (Rödarv, Knutarv, Hönsarv, Saltarv, Fogelarv,

Vattenarv), hvarjämte en art ur ett sjunde släkte har namnet

I Våtarv.

Det är antagligen de anteckningar, som legat till grund

för Elias Fries anförda afhandling, hvilka sedermera af Svenska

Akademien 1880 utgifvits under titeln »Kritisk ordbok öfver

svenska växtnamn af Elias Fries», ty 1 utgifvarens förord

omnämnes, att arbetet var fullbordadt på 1860-talet. Ur

detta, som väl alltid kommer att förblifva vår förnämsta

källskrift på ifrågavarande område, må följande uttalande i

2 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN. Åt

inledningen anföras: »Det har efter min öfvertygelse varit

ett misstag, att man velat tvinga folkspråket in i de syste-

matiska lagarne. Dessa fordra ett gemensamt släktnamn för

alla arter; men då folkspråket har själfständiga namn för

underafdélningarne, måste de bibehållas: t. ex. under släktena

Polygonum samt Ribes och Vaccinium bör hvarje art behålla i

sitt själfständiga namn, och detta så mycket hellre som dessa

namn förblifva oförändrade, då däremot de systematiska

åsikterna alltjämt växla». Det är beklagligt, att dessa gyllene” $

ord icke vunnit det beaktande, som de förtjäna.

Därigenom att ordboken innehåller ett register öfverd

arternas latinska namn med hänvisning till deras svenska,

har dess användning blifvit i hög grad underlättad, och efter

dess utgifvande har man haft i allmänhet goda namn för

alla viktiga svenska växtarter. Den bör noga studeras af

hvar och en, som sysslar med hithörande frågor, ty den inne-

håller ett mycket omfattande material, kritiskt och omsorgs-

fullt behandladt.

1867 utkom förra och året därpå andra delen af C. F.

NYMANS »Utkast till svenska växternas naturhistoria», sålunda

långt innan sist anförda arbete af E. Fries blifvit utgifvet.

Nymans arbete har svenska namn på nästan samtliga i det-

samma upptagna arter och äfven på en stor mängd släkten.

Dessa senare skrifvas dessutom på ett annat sätt än dittills

i allmänhet brukats. Medan Liljeblad och följande författare,

med ett undantag (se nedan), till och med Hartman och Fries

satte det svenska namnet utan vidare efter det latinska, t. ex. j

»Cirsium, Tistel», låter Nyman det förra ingå i sammansätt-

ning med släktet», t. ex. Cirsium (Tistel-släktet). Redan

P. F. Wahlberg hade i förbigående användt en dylik samman-

sättning och därvid ställt det svenska namnet först, det

latinska inom parentes, t. ex. Starr-Släktet (Carex), Lins-"

Släktet (Ervum), Gökmat-Släktet (Orobus), men Nyman torde

varit den förste, som mera allmänt genomförde samman-

sättningen, ehuru han ju lämnade många släkten utan svenska

namn. Såsom nedan närmare utvecklas, är den af Wahlberg

använda ordningsföljden mellan de svenska och latinska

namnen att föredraga. I Nymans »Svensk fanerogamflora för

skolungdom» (1873) finnas inga svenska släktnamn, men de

flesta i densamma upptagna arterna hafva svenska namn, hvilk

dock i flera fall äro andra än i hans föregående arbete, hvar-

| BIHANG TIIL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 13

jämte det någon gång inträffar, att olika arter genom förbi-

seende erhållit samma namn.

KroK och ALMoQuiIsTsS svenska flora för skolor bör här

äfven anföras, enär den 1 allmänhet upptager goda svenska

artnamn i enlighet med växternas verkliga benämningar.

I femte upplagan (1893) äro dock åtskilliga namn hämtade

ur förslaget till Landtbruksstyrelsens »normalförteckning», hvil-

I ket kanske icke i hvarje fall varit lyckligt. I en under-

ordnad fråga är jag dock af annan mening än de båda för-

fattarne, men då denna vidröres längre fram, kan den här

förbigås.

Det har icke varit min afsikt att här anföra hvartenda

arbete, innehållande svenska växtnamn, utan jag har inskränkt

mig till de viktigaste. Till dem, som redan omnämnts, må

dock fogas några provinsfloror, af hvilka flere innehålla afse-

värda bidrag till kännedomen om de svenska växtnamnen.

Redan E. Fries har framhållit C. G. KRÖNINGSSWÄRDS Flora

dalecarlica (1843), såsom upptagande en mängd i Dalarne

« brukliga namn. Af andra provinsfloror vill jag blott anföra

Skånes flora af N. Lina, första upplagan 1838, andra upp-

lagan 1870, hvilken senare upptager svenska namn, däribland

många nybildade, på alla arter. I förordet till denna senare

framhåller författaren, att en svensk lärobok i örtkunskapen

framför allt bör hafva svenska örtnamn, 1 all synnerhet efter

de uppslag E. Fries häruti gifvit. »På hans anmodan är jag

också den förste, som konsekvent genomfört denna metod,

- upptagande svenska namn, mestadels efter prof. Fries” nomen-

klatur, med de latinska namnen inom parentes». De nybildade

PEGI NE

artnamnen äro dock ofta mindre lyckade, och som författaren

för desamma i de flesta fall sökt använda en binär nomen-

klatur, blifva de onödigt långa, ty äfven då blott en enda

art förekommer, tillägges densamma två namn, t. ex. Tandrot

(Dentaria) med arten Rosen Tandrot (ND. bulbifera I.) 0. s. v.

Första upplagan, som icke upptager svenska namn på släk-

otena, men anför sådana jämte provinsnamn endast på de arter,

som verkligen äga dylika, har därföre för studium af växt-

namnen ett vida större intresse.

Att här anföra de arbeten inom landtbrukslitteraturen,

där de odlade eller för landtbrukaren nyttiga växterna samt

ogräsen upptagas under svenska namn, skulle föra mig all-

deles för långt och är ej heller behöfligt. Jag vill dock ej

. Maidenhairtree) vara att föredraga.

14 ÅA. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

underlåta att nämna ett litet förträffligt arbete af A. LYTTKENS,

»Om svenska ogräs» (1885), i hvilket mer än trehundra arter

ogräs och parasitsvampar uppräknas, med angifvande af deras

olika svenska namn (när sådana finnas) äfvensom af danska

och tyska. Hade Landtbruksstyrelsen, med tillbörlig hänsyn

till E. Fries kritiska ordbok, tagit detta arbete till föresyn

för sin »normalförteckning», så hade denna kunnat utarbetas

utan biträde af särskilda »sakkunnige» och hade blifvit af

verkligt värde. ;

Man kunde hafva förmodat, att det uppenbart misslyckade

i Liljeblads och Billbergs försök att genomföra den binära

nomenklaturen för växternas svenska benämningar skulle för

all framtid hafva bannlyst densamma ur vår litteratur. Liljas

användande däraf var af mindre betydelse, enär det blott

gällde en provinsflora, som äfven behandlats af F. ARESCHOUG.

I andra upplagan af dennes Skånes flora (1881) upptagas

nämligen svenska släktnamn, stundom äfven artnamn, mesta-

dels i enlighet med de af Hartman i Skandinaviens flora an-

vända.

Men nära nog jämt hundra år efter det Liljeblad ut-

gifvit första upplagan af sin flora fick han en ny efterföljare

i FR. LAURELL, som 1891 utgaf en förteckning öfver i Sverige

odlade träd och buskar, »med svenska namn enligt den binära

nomenklaturen». Redan detta arbete ger antydan om den

oreda, som i ännu högre grad skulle komma att göra sig

gällande i Landtbruksstyrelsens »normalförteckning». Liksom

hos Lilja betecknas äfven här de monotypiska arterna onödigt-

vis med två ord, för att det skall se ut, som vore den binära

nomenklaturen genomförd. Ginkgo biloba L., som i hela

världen förekommer med blott en art, kallas sålunda icke

enbart Ginko! utan Japansk Ginko, hvilket naturligtvis

kommer lärjungen att förmoda, att det äfven finnes andra

Ginkgo-arter än den japanska. På samma sätt talas det om

Kaliforniskt Mammutsträd (Sequoia gigantea), Amerikansk

Douglasgran (Pseudotsuga Douglasii) o. s. v.

Haftorn omdöpes onödigtvis till Finnbärshaftorn, Mistel

till Balders Mistel, Tall till Skogstall, Gran till Skogs-

gran, Snöbärsbuske till Snöbärssymforia, Silfverbuske till

1 I förbigående må här påpekas, att ehuru man visserligen kan använda

det japanska namnet såsom svenskt, torde Jungfruhårsträd (engelsmännens

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 9. 15

Stjärnvide, Svarta vinbär till Tistron, o. s. v. Hypericum

kallas (visserligen i enlighet med Nyman) Pirk, med ar-

terna Bärpirk och Bockpirk. En stor del af de »svenska>

släktnamnen äro identiska med de latinska, men som en

förtjänst må antecknas, att samma slutord ännu så länge

får återkomma i fere olika släktnamn, såsom exempelvis

->ros» 1 Törnros (Rosa), Malvaros (Hibiscus), Alpros (Rhodo-

dendron), Kryddros (Calycanthus), Vårros (Ehodora), Schers-

minros (Rhodotypus) o. s. vy. Men Lärkträd får icke behålla

sitt namn, utan kallas Lärk, Idgran kallas Id. Silfvergran

kallas Tysk Ädelgran, ett namn, som samma författare blott

ett år senare (Skånska Trädgårdsföreningens tidskrift 1892,

sid. 55, visserligen icke utan protest från tidskriftens redak-

tion) vill hafva utbytt mot Silfvertann. Ty släktet Abies

skall nu, efter det tyska Tanne, erhålla det »svenska» namnet

Tann! Man kan öfver hufvud taget knappast tänka sig nå-

gon större motsats till de af Linné och E. Fries hyllade

principerna i fråga om växternas svenska namn än denne

författares sätt att ändra desamma. »Det är en mycket lätt

sak att gifva nya och träffande namn», säger E. Fries,

»men grunda de sig icke på historisk forskning, trogen upp-

fattning af det äldre språket och den vårt folk medfödda

naturåskådning, äro de utan allt värde», med hvilka ord

Taurells förfaringssätt kan anses utdömdt. Det var där-

för beklagligt, att Landtbruksstyrelsen kallade just honom

att såsom »sakkunnig» deltaga i utarbetande af den s. k.

»normalförteckningen». Såsom synnerligen belysande för hans

sätt att gå till väga må vidare anföras namnet Svarta vin-

bär vis å vis Tistron.

Redan Franck upptager (1638) »Bibes sylvestris baccis

nigris, Bibes nigra» såsom »Svarta Wijnbär, Wild Wijnbär,

Distron>», och båda namnen återkomma hos Tillandz (1683) samt

Linder (1738). Rudbeck skrifver (1685) »Svarta Wijnbär, Dy-

strond, Disabär». Linné upptager (1745) såsom ensamt

svenskt namn Svarta winbär och anför Distron och Tistron

under provinsnamnen. Äfven E. Fries har såsom riks-

språkets benämning i sin kritiska ordbok Svarta vinbär,

medan Distron och Tistron anföras såsom provinsnamn med

ett föresatt + (hvilkas rätt att anses tillhöra riksspråket jag

betviflar»). Det af Linné och E. Fries för riksspråket an-

vända namnet, som i några hundra år allmänt brukats i

ass AE

16 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

hela vårt land, och efter hvilket Linné gifvit arten dess

latinska benämning (Ribes mnigrum), förkastas emellertid

utan vidare af Laurell, >»emedan dessa bärs vanliga benäm-

ning Svarta vinbär måste öfverföras på Ribes caucasicum,

som är en verklig och mycket beaktansvärd vinbärsart»;

hvad vi hittills kallat Svarta vinbär skulle i stället heta

Tistron.! Laurell synes icke hafva betänkt, att om den

kaukasiska arten verkligen behöfver ett svenskt namn, så

är det väl i all rimlighets namn riktigare att gifva den-

samma ett nybildadt sådant, t. ex. Kaukasiskt vinbär, i stället

för att usurpera ett gammalt och häfdvunnet, af våra förnämsta

botaniska auktoriteter godkändt namn på en svensk art. I

»Folkskolans vän» 1901, n:r 13, sid. 159, lämnar samma för-

fattare följande motivering: »De s. k. svarta vinbären (af

Ribes nigrum IL.) äro nämligen hvarken alltid svarta? eller

någonsin vinbär 1 egentlig mening, hvaremot det finnes en,

ännu föga känd verklig vinbärsart (Ribes caucasicum Bieb.,

också kallad FB. Biebersteinii), hvars till färgen svarta bär

smaka som vanliga röda vinbär». MSålunda: på grund af att

i Kaukasus finnes en »ännu föga känd» art med svarta bär,

skall den svenska artens svenska namn förkastas! Då kunde

man lika gärna yrka på förkastande af namnet Rödklöfver,

ty det finnes utländska arter med mera rent röda blommor

än dennas. Men lyckligtvis är det inom den botaniska

vetenskapen allmänt öfverenskommet, att det en gång gifna

namnet skall bibehållas, äfven om det skulle innebära någon

mindre oegentlighet. Utan en dylik regel vore all namn-

gifning omöjlig, så länge icke alla världens arter äro kända.

Och om det fölle någon in att vilja öfverflytta namnet Hli-

bes nigrum på den kaukasiska arten, skulle denna åtgärd

mötas af den skarpaste protest från alla botanister; men

hvad annat är det Laurell gör, då han till sistnämnda art

öfverför det urgamla svenska namnet Svarta vinbär? |

Man tycker måhända, att jag uppehållit mig för länge

vid Laurells anförda arbete, men det har skett därför,

att det synes vara genom honom, som det Liljeblad-Bill

1 Det kan vara intressant nog att i detta sammanhang erinra därom

att samma författare några år förut påyrkade ett helt annat, nybildadt

namn, nämligen Svartbärsrips (F. Laurell, Beskrifning öfver växter af-

bildade på de väggtaflor, hvilka genom K. Ecklesiastikdepartementet hållas

folkskolorna tillhanda. Första häftet. Stockholm 1883). |

2? Hvarför kallades de då Svartbär af Laurell 1883? A. G. N. å

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28 AFD. III. N:O 9. il

bergska systemet återupptagits, ett system, som, med igno-

rerande af alla historiska forskningar och 1 strid mot de af

Linné och E. Fries hyllade principerna, sökt tillvälla sig

den själftagna rätten att efter behag förändra våra svenska

växtnamn, äfven de mest uråldriga och dyrbara. Dessa

namn äro dock ingen smaksak.

1894 utgaf Ken. DLANDTBRUKSSTYRELSEN sin »normalför-

teckning» öfver svenska växtnamn. Då arbetet är under-

kastadt en utförlig kritik i följande afdelning af föreliggande

uppsats, kan det på detta ställe behandlas helt kort. En-

dast ett par frågor må här vidröras. Det torde då först

och främst böra framhållas, att förslaget till denna »normal-

förteckning» icke gillats af Vetenskapsakademien, dit det i

enlighet med K. Maj:ts föreskrift blifvit remitteradt. Jag

nöjer mig här med konstaterandet af själfva faktum, hvilket

icke framgår af förordet i arbetet, enligt hvilket man snarare

kunde tro, att Akademien godkänt förslaget.

Detta var ett upplifvande af det gamla Liljebladska

misslyckade försöket att tillämpa den binära nomenklaturen

på de svenska växtnamnen. Då det sista i artnamnet in-

gående ordet samtidigt skulle beteckna släktnamnet, t. ex.

-klöfver i Rödklöfver, har det för systemets genomförande

varit nödvändigt att i de festa fall utesluta sådana, ofta

återkommande ändelseord som -ört, -gräs, -blomma, -rot och

ofta nybilda namnen på de växter, i hvilkas hittills bruk-

liga namn dessa ändelseord ingått. Så har äfven till stor

del måst ske med de namn, där en annan gemensam ändelse

ingått, t. ex. -arv, -ros 0. s. v., hvaraf följden har blifvit, att

en mycket stor mängd af våra uråldriga och dyrbaraste

växtnamn, till trots för att de gillats af Linné, Wahlenberg,

E. Fries och andra botaniska auktoriteter, utan vidare för-

kastats och ersatts af andra af mycket tvifvelaktigt värde.

Men då vederbörande icke vågat förkasta alla namn, som

bryta mot »systemets» grundregler, har detta i alla fall icke

kunnat genomföras, och resultatet af det hela har därför

blifvit en oreda värre än någonsin tillförene.

En synpunkt väl värd att härvid diskutera är att

»normalförteckningen»> säges vara »fastställd att användas

vid undervisningen vid de med statsmedel understödda landt-

bruksskolor och landtmannaskolor äfvensom vid de med under-

stöd af statsmedel inrättade frökontrollanstalter,. Att en

rå

18 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

öfverordnad myndighet, som veterligen icke är någon auk-

toritet i fråga om svenska språket, det oaktadt befaller sina

underordnade att använda nybildade benämningar, afvikande

från detta språks häfdvunna och af dess största vetenskap-

liga auktoriteter godkända namn, är väl dock något oegent-

ligt. Ty våra öfverordnade myndigheter äro många, och

hvart skulle det väl leda hän, om hvar och en af dem efter

sitt skön dikterade lagar för språket? Landtbruksstyrelsen -

har denna gång »fastställt> namn för våra växter, nästa 7

gång blir det kanske för våra djur. Och liksom styrelsen -

exempelvis förkastar det sedan Linné använda, utmärkta och -

betecknande namnet Strandkål (Crambe maritima) och er-

sätter det med Rocka, så kunde det ju då hända, att för fisken -

af detta namn i sin ordning »fastställdes» namnet Strandkål.

För min del kan jag ej annat finna än att Landtbruks-

styrelsen genom sitt fastställande af »normalförteckningen>

emot Vetenskapsakademiens utlåtande öfverskridit sin be-

fogenhet. Eller kan det verkligen anses för tjänstefel, om

en landtbruksskoleföreståndare exempelvis använder de rik-.

tiga namnen Svärdslilja, Bolmört, Jordärtskocka, Solros, Gul

näckros, Svarta vinbär, Nattfiol, Darrgräs, Kvickrot, Vall-

ört, Lärkträd, Idgran, Strandkål o. s. v., i stället för Landt-

bruksstyrelsens Svärdla, Giftbolma, Jordskocka, Solskocka,

Åkanna, Tistron, Nattfela, Darr, Akerkvicka, Benvälla, Lärk,

Id, Rocka respektive?

Det må ej heller förbises, att den af E. Fries för- 7

fattade kritiska ordboken öfver svenska växtnamn, såsom

förut nämndes, utgifvits af Svenska Akademien, som väl

därför må anses hafva åtminstone i hufvudsak gillat den-

samma. HLandtbruksstyrelsen har sålunda genom att för- -

kasta otaliga af de i ordboken godkända namnen satt sig till

domare öfver vår högsta auktoritet i fråga om svenska språ-

ket, liksom hon ju icke heller tagit någon hänsyn till Veten-

skapsakademiens af K. Maj:t anbefallda utlåtande öfver för-

slaget till »normalförteckningen», som därför också blifvit

sådan den är.

Man hade bort kunna hoppas, att hade Landtbruksstyrelsen

icke genom sitt maktspråk haft tillfälle att genomdrifva

normalförteckningens» användning, så skulle denna på grund

af sin egen beskaffenhet (se härom nästa afdelning) haft föga

utsikter att vinna anhängare. Ty icke ens alla de »sak-

2 Ar

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28 AFD-: III. N:O 9. 19

-kunnige», som biträdt vid uppgörande af normalförteckningen,

använda alla densammas namn. I det af TH. FRriEs utgifna

arbetet »Människans inflytande på vårt lands vegetation»

(1895) har jag sålunda med tillfredsställelse antecknat så-

dana namn som Dufkulla, Tranbär, Ängull, Svarta vinbär,

Pestilensrot, Kalmusrot, Stormhatt, Snärjgräs, Kvickrot,

Bolmört i stället för »normalförteckningens» Skogsstjärna,

Tränjon, Dun, Tistron, Rödskråp, Kalmus, Hätta, Snärjmåra,

Åkerkvicka, Gröftbolmb respektive. Ja, fastän ändelser på

-rot i »normalförteckningen» uttryckligen förkastas, finnas på

samma rad som Pestilensrot äfven Ålandsrot och Mästerrot.

Tyvärr innehåller dock samma arbete andra namn, hvilka

öfverensstämma med »normalförteckningens»>.

Hvad vi genom »normalförteckningen» vunnit är en namn-

förbistring värre än någonsin. Ty beklagligen hafva åtskilliga

landtbruksförfattare användt dess namn. Man kan. ju icke

hos dessa förutsätta någon på egna studier grundad sakkun-

skap i ämnet, och det är därför mindre underligt, att de tagit

»normalförteckningen» för god, hvarjämte mångas ställning till

TLandtbruksstyrelsen kanske gjort dem därtill nödda och

tvungna.!

Mera förvånande för att icke säga sorgligt är att samma

förteckning kunnat tagas till rättesnöre i en af en verklig

botanist utgifven svensk flora, såsom skett i L. M. NEUMANS

Sveriges Flora (1901). »Svenska släkt- och artnamn», säger

författaren i förordet, »hafva införts med ledning af Landt-

bruksstyrelsens normalförteckning; då emellertid en del släk-

1 Folkskolorna stå ju ej under Landtbruksstyrelsen, men dem har folk-

skoleinspektören Laurell tagit om hand. I en uppsats af denne om »Färentuna

skolträdgård>» i > Folkskolans vän» för den 27 mars 1901 (n:r 13) läses näm-

ligen följande uppmaning (eller föreskrift): »Växter, som finnas upptagna i

Kr Landtbruksstyrelsens >Normalförteckning öfver svenska växtnamn>, böra

etiketteras med de namn, som i detta arbete förklaras vara de riktiga», ....

>Om sålunda vid folkskolorna allmänt funnes välordnade skolträdgårdar och

växterna i dessa voro försedda med prydliga etiketter, som angåfve deras

rätta svenska namn, så skulle i fråga om dessa namn snart vinnas den enhet-

lighet och reda, som så väl behöfvas, och som nämnda normalförteckning

afser att främja.»

Man har naturligtvis icke rättighet att antaga annat, än att d:r Laurell

verkligen önskat den enhetlighet och reda, hvarom han talar, och att han

— själf tror, att »normalförteckningen»> bidrager att främja en sådan. Faktiskt är

emellertid förhållandet det motsatta, i det att just genom hans egna ar-

beten och »normalförteckningen> den största hittills någonsin rådande oreda

i fråga om växternas svenska namn uppkommit. Och detta just vid en tid-

punkt, när de af E. Fries förordade, i allmänhet förträffliga namnen höllo på

att blifva allmänt antagna.

20 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

ten och många arter saknas i densamma, hafva vi, ehuru

utsikten att i ett dylikt företag tillfredsställa allas smak

är mycket liten, nödgats upptaga flera gamla eller bilda

nya namn.» Den oriktiga uppfattningen, att de svenska

växtnamnen äro en smaksak, förklarar ju till en viss grad,

att »normalförteckningen» tagits till rättesnöre. Men denna

uppfattning visar också, att författaren icke själf studerat

frågan. Jag erinrar åter om hvad E. Fries yttrar: »Det är

en mycket lätt sak att gifva nya och träffande namn; men:

grunda de sig icke på historisk forskning, trogen uppfatt-

ning af det äldre språket och den vårt folk medfödda natur-

åskådning, äro de utan allt värde.»

Detta arbete visar för öfrigt den ofvan antydda olägen-

heten, som vidlåder det binära nomenklatursystemet, när

släktenas begränsning växlar. I »normalförteckningen» upp-

föres t. ex. Tripleurospermum inodorum med det svenska

namnet Baldersbrå. Hos Neuman föres denna art till släktet

»Matricaria, Kamill» och erhåller »följdriktigt» det samman-

satta och oriktiga svenska namnet Baldersbrå-kamill.

Det under namnet Kvickrot allmänt kända besvärliga

ogräset upptages i »normalförteckningen» under släktet »Agro-

pyrum, Kvicka», såsom A. repens med det nybildade och orik-

tiga svenska namnet Akerkvicka. Af Neuman föres arten

till släktet »Triticum, Hvete», såsom T. repens, Kvickhvete.

Flera exempel skulle kunnat anföras, men de nu omnämnda

ådagalägga, att Neuman lika litet som Landtbruksstyrelsen

tagit hänsyn till den af E. Fries skarpt prononcerade for-

dran: »Framför allt fordrar folkspråket oföränderlighet, obe-

roende af botanisternas ständigt växlande åsikter.» En annan

af E. Fries föreskrifter är den, som fordrar: »att icke för

systematiska följdriktigheten låta förleda sig att förkasta

redan i språket allmänt antagna namn.» Ehuru »normal-.

förteckningen» ofta nog bryter häremot, vågar den dock

icke förkasta ett så allmänt namn som Malört, hvilket där-

för fick utgöra ett af de uppställda reglernas många undan-

tag. Men hos Neuman är detta en öfvervunnen ståndpunkt;

eftersom släktet Artemisia kallas Bynke, upptages arten ÅA.

Absinthium »systematiskt följdriktigt> såsom Malörtsbynke.

För att genomföra ett misslyckadt och felaktigt system skulle

sålunda ett bevisligen minst 500 år allmänt användt svenskt

namn utan vidare gifvas till spillo! -

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 21

Då jag längre fram återkommer till den Neumanska flo-

rans svenska benämningar, behöfver jag här ej längre uppe-

hålla mig vid desamma. Jag skall i stället omnämna ett ar-

bete, som, jämte sina goda egenskaper i öfrigt, glädjande nog

1 fråga om de svenska växtnamnen merendels ställer sig på

den Linnéanska ståndpunkten, så att arterna få behålla de

svenska namn, som de verkligen äga. Det verk, hvarpå jag

hänsyftar, är C. A. M. LINDMAN, Bilder ur Nordens fora, hvaraf

första häftet utkom 1901. Det är att hoppas, att detta ar-

bete, hvaraf när detta skrifves åtta häften föreligga, skall

erhålla en omfattande spridning och att det i sin mån skall

motverka det menliga inflytande, som i fråga om de svenska

växtnamnen utöfvats af Landtbruksstyrelsens »normalförteck-

ning» och L. M. Neumans fora.

2. Landtbruksstyrelsens »normalförteckning» öfver svenska

växtnamn.

Vetenskapsakademiens utlåtande.

Då föreliggande arbete närmast är föranledt af Landt-

bruksstyrelsens den 10 april 1894 fastställda »normalförteck-

ning» öfver svenska växtnamn, torde det ej vara ur vägen

att äfven med några ord erinra om huru sagda »normal-

förteckning» tillkommit, detta så mycket hellre, som Landt-

bruksstyrelsens egen redogörelse härför i några hänseenden

är allt för ofullständig.

Med anledning af väckt fråga om åstadkommande art en

»normalförteckning» öfver svenska växtnamn, afsedd att an-

vändas vid den lägre landtbruksundervisningen och frö-

kontrollanstalterna i vårt land, ingick Landtbruksstyrelsen

1 februari 1892 till K. Maj:t med en underdånig skrifvelse i

ämnet, i hvilken hemställdes om beredande af erforderliga

medel för åstadkommande af en dylik förteckning. I nådigt

bref af den 1 april 1892 berättigades Landtbruksstyrelsen

att för sagda ändamål tillkalla erforderligt antal sakkunniga

personer, hvarjämte K. Maj:t anbefallde, att innan den ifråga-

satta »normalförteckningen»> af Landtbruksstyrelsen fastställ-

22 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

des, skulle K. Vetenskapsakademien beredas tillfälle att där-

öfver sig yttra.

Afsikten med sistnämnda föreskrift kunde naturligtvis

endast vara den, att K. Maj:t önskade erhålla en säker ga-

ranti, att den normalförteckning, som fastställdes, vore fullt

tillfredsställande, hvilket Landtbruksstyrelsen gifvetvis själf

icke innehade nödiga förutsättningar att kunna bedöma. Un-

der dessa förhållanden synes det, som bade Landtbruksstyrel-

sen bort taga största möjliga hänsyn till Vetenskapsakade-

miens utlåtande, men, såsom strax skall visas, kan detta icke

sägas hafva varit fallet.

För att med sig samverka för åstadkommandet af den

omordade »normalförteckningen», kallade Landtbruksstyrelsen

professoren Th. Fries (Uppsala), dåvarande docenten, seder-

mera professoren B. Jönsson (Lund), dåvarande föreståndaren

för Hallands läns frökontrollanstalt å Nydala, sedermera

landtbruksinspektören Aug. Lyttkens samt folkskoleinspek-

tören F. Laurell (Uppsala). Sedan dessa uppgjort förslag

till »normalförteckningen», blef detsamma, till. åtlydnad af

K. Maj:ts nådiga befallning, remitteradt till K. Vetenskaps-

akademien.

I hvad riktning Vetenskapsakademiens. utlåtande gått,

därom lämnar den utgifna »normalförteckningen» ingen upp-

lysning, utan säger Landtbruksstyrelsen i densamma endast

(sid. 4): ...»har, efter det K. Vetenskapsakademien afgifvit

yttrande i ämnet, hvaröfver förslagsgifvarne sig utlåtit, K.:

Fandtbruksstyrelsen denna dag fastställt nedan intagna nor-

malförteckning öfver svenska växtnamn» etc. Af denna

framställning lär väl ingen kunna ana; att Vetenskapsaka-

demien, långt ifrån att tillstyrka det inlämnade förslaget,

tvärtom icke gillat detsamma.

I det utlåtande, som på uppdrag af Vetenskapsakade-

mien till henne 1 ämnet afgifvits af tvenne dess ledamöter,

och hvilket sedermera af Akademien enhälligt godkändes,

heter det nämligen, sedan förslagets bristfälligheter fram-

hållits och sedan en större mängd nödiga förändringar i det-

samma blifvit påpekade:

»På grund af hvad vi sålunda haft äran anföra, anse vi

följaktligen för vår del, att det föreliggande förslaget icke

bör fastställas, förrän ofvan påpekade förändringar blifvit

beaktade.»

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD- III. N:0 9. 23

»Då detsamma emellertid, äfven om detta sker, komme

att blifva ofullständigt, enär åtskilliga släkten sakna svenska

benämningar samt ett fastställande af den binära nomenkla-

turen såsom grundprincip, på sätt ofvan visats, lätt kan

åstadkomma förväxlingar och leder till förkastande af en

mängd goda och häfdvunna benämningar, må det med skäl

kunna ifrågasättas, om ej klokast vore att upprätta ett nytt,

på annan grundval fotadt förslag.»

»Den, såsom oss synes, allra bästa lösningen därvidlag

torde vara, att, såsom i zoologien och ofta äfven i den bota-

niska litteraturen är brukligt, låta ordet släktet ingå såsom

— ändelse i släktbenämningarne, hvarvid det svenska namnet

bör ställas före det latinska, t. ex.: Klöfversläktet (Trifolium).

Kallar man Helianthus för MNolrossläktet, så hindrar detta

sålunda alls icke, att en art inom detsamma benämnes Jord-

ärtskocka, lika litet som det anses olämpligt, att en art af

Hundsläktet kallas Varg, en annan Räf, eller att arter: af

Kråksläktet benämnas Korp, Kaja, Råka o. s. v. När icke

något gemensamt namn ingår i de redan brukliga artnamnen,

finge släktet, såsom i anförda fall, betecknas efter den vanli-

gaste eller mest karakteristiska arten.»

»Så sker ju äfven, då t. ex. Brassica i den botaniska

litteraturen upptages såsom Kålsläktet, fastän flere af dess

arter och dessas varieteter hafva helt afvikande namn, såsom

Rofva, Raps, Kålrot o. s. v. I de fall åter, då artnamnen

innehålla någon för alla gemensam benämning, såsom t. ex.

Klöfversläktets arter, komme den binära nomenklaturen af

sig själf utan vidare till användning.»

I förbigående vilja vi påpeka, att det här förordade för-

slaget endast är en tillämpning af samma principer, som

sedan långt tillbaka kommit till användning i de faunistiska

arbetena öfver våra däggdjur, fåglar och fiskar, och hvilkas

genomförande icke föranledt någon svårighet.»

»Man kunde möjligen vilja invända, att släktnamnen 1 som-

liga fall blefve väl långa. Härvid är dock att märka, dels

att desamma mindre ofta i dagligt tal användas, dels att

slutordet -släktet därvidlag ofta kan utelämnas, såsom då

man i stället för att säga en art af Förgätmigej-släktet säger

en Förgätmigej. De olägenheter, som härmed kunna vara

förbundna, äro i alla händelser af försvinnande obetydlighet,

i jämförelse med den oskattbara fördelen, att på detta sätt

24 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

alla häfdvunna namn kunna bibehållas, medan det på den

binära nomenklaturen grundade förslaget, utan att dock full-

ständigt kunna genomföras, måste förkasta en stor mängd

uråldriga och dyrbara benämningar.»

Vetenskapsakademien hade sålunda icke gillat det till

Landtbruksstyrelsen ingifna förslaget och på samma gång

uttalat sig för användandet af helt andra grundprinciper än

den binära nomenklaturen. Beklagligtvis ledde dock Veten-

skapsakademiens utlåtande icke till någon annan åtgärd än -

att Landtbruksstyrelsen underställde detsamma förslagets

författare, hvilka vidhöllo sitt ursprungliga förslag, hvar-

efter detta, med helt få genom Vetenskapsakademiens utlå-

tande föranledda, smärre förändringar, af Landtbruksstyrel-

sen utan vidare fastställdes. Då denna myndighet sålunda

satte sig själf och förslagsgifvarne öfver Vetenskapsaka-

demien, må man med skäl fråga, hvartill hela remissen

till sagda akademi skulle tjäna. Den garanti för att den

fastställda »normalförteckningen»> skulle vara tillfredsstäl-

lande, som K. Maj:t antagligen med den anbefallda remis-

sen afsåg, har på detta sätt fullständigt gjorts om intet.

Recensioner och meningsutbyten.

Af sakkunniga personer har »normalförteckningen» med

ovanlig enighet blifvit utdömd. De få, som uttalat sig gil-

lande om densamma, synas icke varit tillräckligt inne i hit-

hörande litteratur.

När signaturen F. U. (F. Ulriksen) i Tidskrift för Landt-

män (1894, sid. 816) finner namnen 1 allmänhet »vackra, väl-

klingande och väl valda», så är ju detta ett uttalande af

hans enskilda smak, hvarom det ej lönar sig att disputera.

Men när han tillräknar »normalförteckningen» såsom förtjänst,

att »af det c:a 100 arter omfattande släktet Carex har om-

kring fjärdedelen erhållit svenska namn», torde det böra på-

pekas, att redan Linné gifvit de flesta (närmare bestämdt 24)

då kända starrarter svenska namn, och att Nyman uppta-

ger öfver 70 starrarter med svenska benämningar. Landt-

bruksstyrelsen har visserligen genom förbiseende af pri-

oritetslagarne själf gifvit namn åt fyra arter, men dessa

namn äro inga förbättringar, såsom exempelvis då den efter

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 25

Carex-kännaren Goodenough uppkallade Carex Goodenoughit

— Goodenoughs starr — af Landtbruksstyrelsen benämnes

Hundstarr. Krok & Almquist hafva dock redan förut för

denna art infört benämningen Småstarr, som följaktligen

har prioritet. Om det för öfrigt är ändamålsenligt, att så

många starrarter i »normalförteckningen» upptagas, må läm-

nas därhän. »Af hundrade inhemska starrarter», säger Elias

Fries, >»kunna på sin höjd tio komma att skiljas af all-

mänheten>. — F. U. skulle antagligen yttrat sig på helt

annat sätt, om han haft kännedom om hvad som förut varit

gjordt på ifrågavarande område, och signaturen H. W.

(H. Winberg) torde i sitt tillägg till F. U:s anmälan komma

sanningen närmare, då han säger, att det synes »som man

under bemödandet att åstadkomma korta och fyndiga namn

i flere fall väl mycket åsidosatt praktiska hänsyn samt i

själfva verket åstadkommit på en gång mindre betecknande

namn och en onödig förbistring». Hade H. W. specielt stu-

derat denna fråga, skulle antagligen uttrycket » flera fall»

fått utgå. I alla händelser är det tillfredsställande att finna,

att t. o. m. en icke-fackman ej låtit sitt omdöme förvillas.

En helt annan ståndpunkt intog däremot H.J. Dft (H. J.

Dannfeldt), som i »Landtmannen» för 1894, sid. 706, anmäler

normalförteckningen. »Mot den nu fastställda namnlistan>,

säger han, »har dock från Stockholmsbotanisternas sida en så

skarp kritik framställts, att det ser ut, som skulle det ej

vara blott vetenskapens heliga eld, som lågar. De anmärk-

ningar, som framställts, gälla dels rent teoretiska och för

nammnlistans användbarhet oväsentliga frågor, dels smakfrågor

och beröra i alla händelser ett fåtal af de i listan upptagna

namnen och hafva därför alls ej den betydelse, att nammnlis-

tans praktiska värde däraf förringas». Jag har nöjt mig med

att kursivera några ord 1 anförda citat, enär dessa tillräck-

ligt ådagalägga, att H. J. Dft icke haft någon kännedom om

frågans verkliga innebörd. Hade han det haft, så hade väl

ej heller insinuationen i den första punkten sett dagen.

I Svenska Mosskulturföreningens tidskrift (1895, sid. 54)

har normalförteckningen likaledes rosats af signaturen Rob. T.

(R. Tolf). Den, som närmare satt sig in i ämnet, blir dock

något förundrad, då man här läser sådana påståenden som att

förteckningen »konsekvent» användt den binära nomenklaturen,

att »alla» namn på -ört, -blad, -rot, o. d. ersatts med nya;

26 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

att kommitterade »med stor och berömvärd pietet sökt undan

glömskan rädda det dyrbara arfvet af våra förfäders uråld-

riga växtnamn» Detta synes verkligen vara anmälarens

allvar, men då han såsom exempel bland andra uppräknar

Try, Rast, Måra, Glis, Glim, Tolta, Fibla, hvilka alla sedan

gammalt finnas i Hartmans och andra floror, är det svårt att

förstå, på hvad sätt Landtbruksstyrelsen gjort sig förtjänt om

desamma. Hvad särskildt Fibla angår, så har ju Landtbruks-

styrelsen tvärtom förkastat detta namn hos de flesta släk- :

ten, i hvilka det förut ingått, och endast bibehållit det för

Armica. Hvaruti pieteten i dessa fall skulle bestå, är där-

för svårt att fatta... Ej bättre bär det till, då anmälaren

såsom exempel på »normalförteckningens» förträfflighet anför

namnen på Rörsläktets arter, om hvilka han säger: »idel

korta, välklingande och betecknande namn». Ty af de sju

arter, som anföras, har Landtbruksstyrelsen endast gifvit

namn åt en eller högst två, och vid den ena af dessa har

det skett med förbiseende af prioritetsrätten. Öfriga namn

äro gifna af Linné, Wahlberg och Nyman, men ingalunda af

Landtbruksstyrelsen. Att anmälaren finner vederbörande

hafva lyckats »förvånande väl vid bildandet af nya namn,

må ju vara hans ensak, men nog är det i alla fall förvå-

nande, att såsom exempel härpå bland andra finna anförda

Välla och Svärdla i st. f. Vallört och Svärdslilja, hvilka senare

användts i flera hundra år. Dock — äfven för Rob. T. före-

faller ett och annat nytt namn »något egendomligt», hvar-

jämte han framhåller inkonsekvensen däraf att Kovall för-

kastas på grund af dess påstådda ljudlikhet med Konvalje,

under det att så likljudande namn som Hafver och Hafre

m. fl. bibehållas.

Huruvida Landtbruksstyrelsens »normalförteckning» haft

att glädja sig åt offentligt erkännande från annat håll än

F. U., H. J. Dfdt, Rob. T. samt Neuman, har jag mig icke

bekant. HNSåsom synes vittna de tre förres anmälningar därom,

att de ej tillräckligt studerat hithörande litteratur. Detta

kan ju ej heller begäras af icke-fackmän, och till deras ur-

säkt, att de det oaktadt yttrat sig i frågan, må väl lända,

att de naturligtvis icke kunnat antaga, att Landtbruks-

styrelsen skulle släppa ut ett arbete, som icke var fullgodt.

Å andra sidan har »normalförteckningen»> från kompetent

håll varit utsatt för en förkrossande kritik. Såsom redan

RA an dne

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 9. 27

förut anförts, har Vetenskapsakademien icke gillat förslaget,

och då landtbruksinspektören A. Lyttkens den 7 november 1894

redogjorde för »normalförteckningen» inför Botaniska säll-

skapet i Stockholm yttrade sig samtlige talare mot den-

samma. Af dessa må anföras — utom professor V. Wittrock

och författaren, hvilka redan inför Vetenskapsakademien

afstyrkt förslaget, — professor Jakob Eriksson, rektor S. Alm-

quist, adjunkten T. O. B. N. Krok, direktören F. Fant m. f.,

medan ingen enda, utom A. Lyttkens, uppträdde till dess

försvar.

Då jag i det följande kommer att ingå på en mera detal-

jerad kritik af »normalförteckningen>», är det öfverflödigt att

här upprepa de framställda anmärkningarne, utan skola dessa

på vederbörliga ställen längre fram beaktas. Här må där-

för endast anföras ett utdrag af professor Erikssons anförande

jämte några reflexioner i anslutning till detsamma. Professor

E. var bland annat tveksam om behofvet af en svensk nor-

malförteckning. Först uti ingressen till den utkomna förteck-

ningen talades om »ej sällan» inom frökontrollen uppkomna

»aftsevärda svårigheter», till följd af bristen på fastslagna

svenska namn. Någon dylik klagan hade ej förut, hvarken i

tal eller skrift, kommit till talarens kännedom, oaktadt denne

under åtskilliga år haft uppdrag att följa frökontrollväsendet

1 dess arbets- och utvecklingssätt, att sammanföra de årligen

däröfver afgifna berättelserna samt att inspektera anstal-

terna. Ännu mindre förelåge ett sådant behof ur vetenskap-

lig synpunkt. Visserligen sades uti inledningen till förteck-

ningen, att ett sådant funnes, ja, att det blifvit »så ofta

framhållet», att därför nu ej behöfde redogöras. Men när och

hvar hade så skett? Vetenskapen hade i och för sig föga

eller ingen nytta af eller användning för svenska växt-

"namn... Man borde begagna svenska växtnamn i de fall,

där sådana behöfvas, d. v. s. där arterna kunna af allmän-

heten såsom skilda uppfattas och äro af någon praktisk bety-

delse, men ej genom några påbud från högre ort söka vare

sig påtvinga allmänheten namn å sådana växter, som den-

samma ej kan urskilja eller ej har intresse för, ej heller

tvinga den att öfverge de en gång å arterna häfdvunna

namnen och antaga nya — t. ex. tvinga den skånske bonden

att bortkasta sitt gamla namn »Kvickrot» å Triticum repens

och uplandsbonden att göra detsamma med sitt lika rotfasta

28 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

namn »Hvitrot;, allt för att fastslå Landtbruksstyrelsens

»Aker-kvicka» — ett försök, som enligt talarens tro näppe-

ligen komme att lyckas, men, därest det verkligen lyckas,

ej syntes kunna räknas som en afsevärd vinst.!

I ett senare, med anledning af en af landtbruksinspektören

Lyttkens i Stockholms Dagblad för den 13 nov. 1894 införd

artikel, i samma tidning offentliggjordt genmäle framhåller

professor Eriksson ytterligare, att man svårligen haft skäl på-

stå, att för frökontrollanstalterna saknats ledning vid använ-

dande af svenska växtnamn. »Och jag kan i det anförda ej se

annat än ett stöd för den åsikt jag uttalat, att något behof af

en fastställd normalförteckning, däri större delen af den in-

hemska fanerogamflorans svenska namn fått undergå en alltför

sträng revision och många af dem omdanats efter ett nytt

system, som skulle kunna kallas det binära sammanskrif-

ningssystemet — att något sådant behof i verkligheten ej

förelegat» (Stockholms Dagblad den 20 nov. 1894).

Det lönar sig naturligtvis föga numera, sedan Landt-

bruksstyrelsen »fastställt, sin »normalförteckning», att orda

därom, huruvida denna varit af behofvet påkallad eller ej.

Men jag kan för min del ej annat än gifva professor Eriks-

son rätt, och i alla händelser hade fastställandet af ett par

hundratal artnamn för det afsedda ändamålet varit mer än

nog. Man har också svårt att tro, att Landtbruksstyrelsen

i sin skrifvelse till K. Maj:t ursprungligen kunnat afse ett

så vidlyftigt arbete som den utgifna »normalförteckningen»,

hvilken ej blott upptager bortåt 880 arter, utan på samma

gång vill införa en ny namngifningsmetod, genom hvilken

växternas gamla och häfdvunna namn i mångtaliga fall måste

gifvas till spillo. Det hade onekligen varit mycket bättre,

om vederbörande inskränkt sig till att, i enlighet med E. Fries”

af Svenska Akademien utgifna ordbok, meddela de svenska

namn på gagn- och skade-växter, som för landtbrukaren äro

af särskildt intresse. Nu ser det ut, som hade man velat

begagna sig af tillfället att insmuggla det Liljeblad-Billberg-

Laurellska systemet för så många växter som möjligt.

För att fullständiga öftenälsten af de recensioner, som

af »normalförteckningen» framkallats, må här äfven omnämnas

en anmälan i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning (för

Yr Stockholms Dagblad (Stockholmsupplagan) för den 9 nov. 1894.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AED. III. N:0 9. 29

den 12 dec. 1894), undertecknad af J. E. Palmér. Denna

anmälan innehåller en dräpande kritik öfver »normalförteck-

ningen», hvilken torde kunna sammanfattas i de ord, som

förekomma i artikelns inledning: »Så grundligt sviken i sina

förväntningar att erhålla goda svenska växtnamn har man

väl sällan blifvit, som då frukten af denna kommittés arbete

såg dagens ljus och ofvannämnda normalförteckning utkom

i bokhandeln.» Artikelförfattaren, som ådagalägger god sak-

kunskap, påpekar med mycken skärpa det oriktiga i att för-

kasta sådana namn som ändas på -ört, -rot, o. s. v., blott

därför, att dessa ändelser äfven kunna ingå i andra släkt-

namn, och han framhåller de svåra inkonsekvenser, till hvilka

»normalförteckningen» gör sig skyldig.

I inledningen till »normalförteckningen» säges uttryck-

ligen, att man ansett sig »snarare böra upptaga för många

än för få växtarter», särskildt sådana, »hvilka — utan att

för landtbrukaren eller frökontrollanten äga något särskildt

intresse — äro så allmänna, att kännedomen om deras ut-

seende och namn kan anses höra till den allmänna bild-

ningen.» "Troligen såsom svar på författarens anmärkning i

Botaniska sällskapet, att Törnros i förteckningen saknas,

säger A. Lyttkens (Stockholms Dagblad den 13 nov. 1894)

1 motsats härtill, att förteckningens »ändamål endast varit

att för den lägre landtbruksundervisningens och frökontroll-

anstalternas behof gifva en ledning i fråga om användandet

af svenska namn å landets vanligaste växter, med begräns-

ning således till de för landtbrukaren och frökontrollanten

viktigaste gagn- och skade-växter (således äfven köksträd-

gårdsväxter, men icke prydnadsväxter).

I »normalförteckningen» finnas dock exempelvis Drufhyll,

Kaprifol, Kejsarkrona, Liljor, Luktviol, Narcisser, Snödroppe,

om. ., ja till och med Röd Näckros, hvilka väl icke äro vare

sig gagn- eller ogräsväxter, utan just prydnadsväxter, och

då är det onekligen egendomligt, att Törnros saknas.

Nybildade släktnamn.

Enligt uppgift af A. Lyttkens (Stockholms Dagblad för

den 13 nov. 1894 samt Svenska Utsädesföreningens tidskrift

1894, h. 4—5) skulle sex släktnamn i »normalförteckningen»

30 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

vara hämtade från latinet, tre från norskan, fyra från dan-

skan och ett! från tyskan.

Från latinet finnas i »normalförteckningen»> minst tio

»svenska» släktnamn, nämligen (namnen inom parentes angifva

här och i det följande sådana släktnamn, som användas af

Hartman eller E. Fries, men som nu blifvit förkastade):

Ambrosia, Bryonia (Hundrofva), Cicer (Kikärt), Draba (Nagel-

ört), Malva (Kattost), Orkis (Nyckelblomster), Rudbeckia,

Scorzonera (Kornfibla), Stipa (Fjädergräs), Verbena (Järnört). :

Lämna vi åsido Ambrosia och Rudbeckia, hvilka ju kunna

försvaras, så har man genom införande eller återupplifyande?

af de öfriga sökt uttränga åtta svenska sedan gammalt an-

vända släktnamn, och. detta endast därför, att de icke låta

förena sig med det i »normalförteckningen» tillämpade oprak-

tiska systemet. Och dock skulle detta arbete vara tillkommet

just för att erhålla svenska namn.

Från norskan äro hämtade Fyrling? (Ormbär), Kårel

(Gyllen), Mura (Fingerört), Råpa (Slideknä), Söta (Stålört),

Vårel (Backbränna); från danskan Melott (Amur), Täppa

(Narvgräs), Skräppa? (Gullfrö); från tyskan Flygel (Klöfver-

ärt), Mire (Rödarv), Gängel, Polejsafver.? Här se vi sålunda

åter ett antal goda svenska namn utan någon som helst

rimlig anledning förkastade till förmån för utländska.

För öfrigt skulle enligt Lyttkens endast 12 släktnamn

blifvit nybildade, »ett 20-tal gamla häfdvunna släktnamn,

som annars skulle försvunnit ur språket blifvit återupp-

lifvade och fästade vid resp. närstående släkten, som

förut saknat lämpliga? namn. TI ett 20- å 30-tal fall hafva

sådana ändelseord som -ört, -gräs, -blomma bortkastats. I

1! På ett annat ställe i samma uppsats uppräknar han dock själf tre,

Mire, Gängel och Flygel, såsom hämtade från tyskan.

? Såväl Orkis som Draba finnas nämligen såsom »svenska» hos Lilje-

blad, ehuru detta tyckes vara för >normalförteckningens»> författare obekant.

För Scorzonera har Liljeblad Skorsonér, medan Lilja har Skorzonera. Hos

båda dessa författare finnes äfven Verbena såsom svenskt namn.

3 Enligt »normalförteckningens> egen uppgift nybildadt efter det norska

namnet Firblad, förbiseende att Fyrling af E. Fries och följande författare

användts för Tillaea (Bulliarda).

+ Väl ursprungligen från latinet?

> Bildadt efter danskan för Xanthium, med förbiseende däraf, att Skräppa

i Sverige användes för Rumezx domesticus.

S Väl äfven »Kolfhirs (tyska: Kolbenhirse)»:

7 Hvilkas egna häfdvunna namn samtidigt förkastats! A. G. N.

SD. v. s. för >normalförteckningens> system. A. G. N.

I BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 31

alla öfriga fall hafva släktena fått behålla något af de för

desamma förut befintliga namnen. »Något hade här bort

understrykas.

I verkligheten äro åtminstone följande släktnamn såsom

sådana nya:!

Ann (Annbok, Afvenbok), Arf? (Stjärnblomma), Blära

(Klintblära), Blöda (Johannisört), Bo (Korsört), Bolle (Bulle-

blomster), Bolma (Bolmört), Braxna (Braxengräs), Brodd

(Vårbrodd), Bryne, Dagg (Daggört), Dun (Ängsull), Fackla

(Fackelblomster), Fana (Rbrfgnn, Fela (Nosserot, Skogsviol),

Fifvel (Slåtterfibla), Fjun (Höstfibla), Floka (Rödfloka), Frat

(Munkfnat), Fräne (Vattenkrasse), Fälle (Klofibla), Gigel

(Gigelsärt), Gro (Groblad), Gryne (Vattengröe), Hafver

(Hafrerot), Hvita (Sandhvita), Hätta (Stormhatt), Jäske

(Ormkagge), Kamill (Sötblomster), Karda? (Kardtistel), Knäa

(Slideknä), Kolf (Kafveldun), Kolfhirs (Kafvelhirs), Krage

(Krageblomma), Krona (Kronlilja), Kvesa (Kvesved), Kvicka,

Kåpa (Daggkåpa), Leka (Kättmynta), Leta (Stenfrö, Smink-

ört), Loka (Björnfloka), Ludd (Ullört), Lyng (Klockljung),

Lysa (Gökblomma, Tjärblomma), Lärk (Lärkträd), Mare

(Sandrör), Milla? (Kassöta, Mjödört), Molke (Mjölktistel,

Mjölkfibla), Myska? (Myskegräs), Piggling (Piggfrö), Rocka

(Strandkål), Rök (Jordrök), Sene (Senegräs), Skallra” (Hö-

skallra), Skatta (Nattskatta), Skocka? (Solros), Skärf (Skärf-

frö), Slöka (Strätta), Snylta (Snyltrot), Spring (Bergsspring),

Spröta (Kloärt), Stilla (Stillfrö), Stjärna (Dufkulla), Svärdla

(Svärdslilja), Tada (Ängståtel), Tjörne (Puktörne), Tof?

(Sandborst), Tofsing (Tofsäxing), Toppa (Rödkulla), Traf

(Rockentraf), Trampe (Trampgräs), Täta (Tätört), Vedel

(Backsöta), Vele (Vippärt), Välla (Vallört), Vända (Solvända),

Vändel (Vendelört), Ärfve (Hönsarv), Öga (Ögonblomma).

1 Några af dessa namn hafva visserligen förut användts såsom artnamn

eller ingått i sådana, men hafva först i >normalförteckningen> upphöjts till

. släktnamn i här anförda form.

? >Nyttjas endast i sammansättningar», E. Fries.

3 Liljeblad har Karder.

+ Släktnamn på Filipendula, förbiseende att Lilja redan användt Milla

för Chenopodium.

5 Hierochloa. Myska anföres af Linné och Wahlenberg såsom namn på

Asperula odorata.

6 Liljeblad har Skaller, som hos Linné finnes bland provinsnamnen

för Rhinanthus, medan han som svenskt namn anför Skallergräs.

7 Skocka är enligt E. Fries det jämtländska namnet på Alchenvilla

vulgaris.

3 Nardus. Men är enligt E. Fries namn på Aira caespitosa m. f.

PA A..G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

Därtill komma vidare de »öfverflyttade» och såsom släkt-

namn likaledes nya: Brågon (Vägtorn), Bränna (Backbränna),

Dåda (Korndådra), Döra (Grådådra), Hvina (Sötgräs), Möja

(Grodnate), Nejde (Hönsbet), Safver! (Harmynta), Skälle?

(Hvitlöksört), Spiron (Ekorrbär), Syrling (Harsyra), Vera

(Ängsruta), Via (Knägräs), Vändla (Vårsallat). Och hit må

väl äfven räknas de för släktet och arten gemensamma nam-

nen: Blomsäfja (Blomvass), Fifvelklubba (Klubbfibla), Gull-

risp (Guldris), Hässle (Hässlebrodd), Skela (Skelört), Snok-:

bittra (Bittermjölke), Valldyna (Vallkrasse), Valbrudd (Strand-

lilja).

Det är ju en rätt afsevärd förteckning, de inom parentes

anförda namnen? från och med sid. 30, hvilka utan vidare

förkastats. Det vill med andra ord säga, att vid pass en

fjärdedel af hela vår floras sedan länge använda, af

E. Fries och C. Hartman godkända, lämpliga släkt-

namn hafva nu blifvit undertryckta”? och ersatta med

de ofvan anförda, af hvilka flertalet äro af den beskaffenhet,

att ingen, utan att därom särskildt upplysas, kan ana att

de afse växter. Betänker man vidare, att många af dessa

släkten äro representerade genom två eller flere arter, hvilkas

namn följaktligen äfven måst förändras, så bör det för en

hvar blifva klart, huru hänsynslöst man i »normalförteck-

ningen» gått till väga, och detta utan att man, såsom nedan

skall visas, ändock lyckats genomföra det »system»>, till för-

mån för hvilket alla dessa alltigenom obefogade förändringar

blifvit företagna.

1 Såsom bekant namnet på Satureja hortensis, som äfven kallas Kyndel,

hvarför Safver »öfverflyttats» till Calamintha, som redan har ett svenskt namn:

Harmynta. I Skånes flora (andra upplagan) af Lilja upptages Safver såsom

svenskt släktnamn för Satureja.

? Alliaria. Men användes redan af Linné såsom svenskt namn på

Melampyrum arvense. 5

3 I verkligheten är antalet ännu något större, ty några af Liljeblad

upptagna men sedan förkastade namn, som i »normalförteckningen»> användts,

äro här icke medräknade.

4 I en uppsats i Nordisk tidskrift för år 1902 om »Ordens död> talar

professor A. Noreen om den »>bråda död», som stundom kan drabba ord, bland

annat genom vederbörandes maktspråk. Dylika dödsfall genom >»afsiktligt

mord>, såsom förf. uttrycker sig, säger han dock vara »i det stora hela säll-

synta och något gammalmodiga». »Normalförteckningen»> begår dylika »>mord>»

i hundratal och gör sig sålunda skyldig till verkliga »>massmord>.

YO RO FN

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 33

Inkonsekvenser i Landtbruksstyrelsens senare skrifter.

I mitt anförande inför Botaniska sällskapet i Stockholm

framhölls bland annat, att de af Landtbruksstyrelsen fast-

ställda namnen svårligen skulle kunna användas, om icke de

latinska ställdes vid sidan af desamma. Detta har bekräftats

genom Landtbruksstyrelsens egna årsberättelser, hvilka jag

med anledning häraf företagit mig att studera, ehuru jag

visserligen inskränkt mig till berättelserna för 1892, 1893,

1894 och 1897, af hvilka den förstnämnda utkommit före, de

öfriga efter »normalförteckningen». I dessa berättelser före-

komma åtskilliga afvikelser från denna, till största mängd i

berättelsen för 1893, men då det för föreliggande fråga är af

underordnad betydelse att lära känna dem alla, skall jag in-

skränka mig till att påpeka helt få. I några fall äro de

latinska namnen andra än 1 »normalförteckningen». Så t. ex.

1 fråga om Kryphven, som i denna går under namnet Agrostis

stolonifera, under det att den i berättelserna för 1893 och

1894 samt i redogörelsen för Hallands läns frökontrollanstalt

å Nydala 1876—93 kallas Aygrostis alba, för att i berättel-

serna för 1897 åter erhålla det första namnet. Flere dylika

exempel hade kunnat anföras. Gran kallas i årsberättelsen

1893, sid. 252, Pinus Abies, medan den i öfriga tabeller i

samma berättelse går under det mycket oriktiga namnet Abies

excelsa (Abies är släktnamnet på ädelgranar) och i »normal-

förteckningen» kallas Picea Abies. Att en så viktig art

föres till tre olika släkten är dock väl mycket. Öfriga

många inkonsekvenser i berättelserna för 1893 och 1894 må

här förbigås, och skall jag i stället vända mig till berättelsen

köra 180

Å tabellen sid. 402—411 upptagas somliga växter med

både latinska och svenska namn, andra med enbart latinska.

Medan sålunda till Bellis perennis fogas det svenska namnet

Tusensköna, får Calendula officinalis bli utan svenskt namn

(Ringblomma). Medan Hyoscyamus mniger, Bolmört, tillägges

»normalförteckningens» nyuppfunna och oriktiga namn Gift-

bolma, få Datura Stramonium (Spikklubba) och Digitalis

1! Meddelanden från Kgl. Landtbruksstyrelsen. N:o 6 för 1898. (N:o 48).

Norrköping 1899.

34 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

purpurea (Fingerhatt) nöja sig med enbart latinska namn.

Medan RBeseda odorata tillägges »normalförteckningens» namn

Tuktreseda, får Myosotis palustris intet svenskt namn, och

medan Papaver sommiferum har det svenska namnet Opie-

vallmo, får Papaver alpinum bli utan o. s. v. Dessa äro

endast få exempel bland många på de inkonsekvenser, till

hvilka Landtbruksstyrelsen allt fortfarande i sina skrifter

gör sig skyldig, och då man ser det stora antal arter, som

upptagas under enbart latinska namn, ehuru svenska namn

finnas, måste man med professor Eriksson fråga, om verkligen

något behof af svenska namn för frökontrollanstalterna före-

legat. På sidan 407 upptagas våra båda Björkarter, Betula

odorata och verrucosa, men de erhålla ett och samma svenska

namn Björk, i stället för Glasbjörk och Masurbjörk respek-

tive. På samma sätt benämnas både Larix sibirica och L.

europaea rätt och slätt Lärk (>normalförteckningens» benäm-

ning på Lärkträd). Granen upptages fortfarande under det

fullkomligt oriktiga namnet Abies excelsa, här så mycket mera

vilseledande, som släktena Picea och Abies hållas skilda i fråga

om andra arter. I tabellerna sid. 418—420 kallas Baldersbrå

Matricaria inodora; 1 st. £. »normalförteckningens> Tripleuro-

spermum inodorum, men det är väl blott att anse såsom en

(visserligen svårförklarlig) >»lapsus», då i samma tabell på

alla tre sidorna såsom kolumnrubrik upptages »Ryssgubbe,

Raphanus raphanistrum». Och då man ej vet, hvilketdera

namnet, som är felskrifning (Ryssgubbe är ju namnet på

Bunias orientalis), så blir kolumnen i fråga betydelselös.

I Landtbruksstyrelsens meddelande n:r 6 år 1901, inne-

hållande historiska och statistiska anteckningar om de kemiska

stationerna och frökontrollanstalterna i Sverige af A. Lyttkens,

möter oss ett alldeles nytt svenskt namn för Rammculus

repens. Artens namn hos Liljeblad är Krypranunkel, hos

Nyman Krypmöja, hos Lilja Refranunkel, hos E. Fries Refvigt

Solöga. Landtbruksstyrelsen »fastställde» Liljas namn Ref-

ranunkel (fastän Liljeblads har prioritet), men det oaktadt går

växten nu i dess eget meddelande under det nybildade namnet

Refsola! Hvad tjänar det till att »fastställa> namn, om man

ej själf respekterar dem?

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 35

Påståendet att »normalförteckningen» följt de principer,

som omfattats af Linné och E. Fries.

I inledningen till »normalförteckningen> säges 1 fråga

om grundprincipen för växternas namngifning följande:

»Med hänsyn till det sätt, hvarpå växternas svenska

namn rätteligen böra vara bildade, torde det enda riktiga

vara att använda den s. k. binära nomenklaturen. Därför

har såsom norm för bildande — eller rättare i de flesta fall

utväljande — af namnen omfattats den af Linné först upp-

ställda och sedan af Elias Fries, Liljeblad", m. £. (för att ej

tala om den framstående tyske språk- och naturforskaren

Grassman) följda regeln för växternas såväl vetenskapliga

som inhemska benämningar. Såsom grundprincip har alltså

uppställts, att hvarje växtsläkte skall äga sitt särskilda, det-

samma ensamt tillkommande namn, och likaledes att hvarje

växtart skall hafva sitt eget, särskilda namm, hvilket bildats

på det sätt, utt det ord, som betecknar arten, sättes framför

och förenas med släktnamnet».

Af denna framställning kan väl den utanför stående svår-

ligen tro annat, än att såväl Linné som Elias Fries äfven

för växternas svenska namn uteslutande användt den binära

nomenklaturen; och i sin uppsats 1 St. Dågbl. för den 13

nov. 1894 framhåller A. Lyttkens upprepade gånger, att

man följt Linnés metod. Såsom ofvan redan påvisats, följde

Linné den binära nomenklaturen i fråga om de svenska

namnen endast i de fall, när de redan befintliga namnen

icke lade något hinder i vägen därför, medan han i öfriga

fall icke använde densamma. Metoden kunde tillämpas, då

han gaf svenska namn åt växter, som förut icke ägde sådana,

eller angående hvilka de svenska namnen voro sväfvande,

såsom gräs och halfgräs. Det kunde däremot aldrig falla

honom in att för den systematiska följdriktighetens skull

förändra ett enda svenskt namn, och han hade ju öfver hufvud

taget inga svenska släktnamn.

Alldeles samma principiella ståndpunkt intogs, såsom vi

ofvan sett, af E. Fries. Redan i sitt andra arbete angående

de svenska växtnamnen betonar han ju, att man får »icke

! Skulle väl heta Liljeblad, Elias Fries. A. G. N.

36 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

för systematiska följdriktigheten låta förleda sig att för-

kasta redan i språket allmänt antagna namn. Och i sin

kritiska ordbok öfver svenska växtnamn yttrar han sig i

samma riktning. »Det har efter min öfvertygelse varit ett

misstag, att man velat tvinga folkspråket in i de systema-

tiska lagarna. Dessa fordra ett gemensamt släktnamn för

alla arter; men då folkspråket har själfständiga namn för

underafdelningarna, måste de bibehållas: t. ex. under släktena

Polygonum samt Ribes och Vaccinium bör hvarje art behålla

sitt själfständiga namn, och detta så mycket hellre som dessa

namn förblifva oförändrade,! då däremot de systematiska

åsikterna alltjämt växla.» Under Potentilla finna vi sålunda

hos E. Fries, för att blott anföra ett enda exempel, arterna

P. anserina BWSilfverört, P. fruticosa Tok och P. Tormentilla

Blodrot, hvilkas svenska namn ju äro själfständiga och icke

taga någon hänsyn till släktnamnet, Fingerört.

Det är sålunda så långt ifrån med sanningen öfverens-

stämmande, att »normalförteckningen» skulle följt de af Linné

och E. Fries hyllade principerna i fråga om de svenska

namnen, att dessa tvärtom stå i skarpaste motsats till »normal-

förteckningens» grundregler. Dessa kunna däremot, såsom

förut visats, spåras tillbaka till Liljeblad och från honom

följas genom Billberg och Lilja till Laurell.

Egendomlig uppställning.

Då det arbete, hvarom här är fråga, såsom titel har

»Normalförteckning öfver svenska växtnamn», samt säges vara

tillkommet bl. a. »för undervisningen 1 växtkännedom vid de

lägre landtbruksläroverken, där de svenska växtnamnen i

allmänhet hvarken kunde eller borde utbytas mot namn, lånade

från det latinska eller andra främmande språk», då är onek-

ligen förteckningens uppställning något egendomlig. Ty här

lämnas icke i första rummet någon förteckning öfver svenska

växtnamn, utan tvärt om öfver de latinska, hvilka öfver allt

gå före de svenska. Så äfven i registret eller förteckningarna

i slutet af boken, där först de latinska namnen särskildt

1 E. Fries kunde naturligtvis aldrig föreställa sig, att ett sådant arbete

som »normalförteckningen> i vårt land skulle se dagen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 9. 37

upptagas, därefter de svenska. Förbigående smärre oegentlig-

heter må vidare påpekas bristande noggrannhet i fråga om

auktorsnamnen. Dessa, som saknas 1 hufvudförteckningen,

äro i stället i registerförteckningen upptagna, och där få vi

t. ex. läsa Anthoxanthum Puelzi L. & LDL. i st. f. Lec. & Lam.,

Armoracia rusticana F1. i st. f. Fl. d. Wett., m. fl. obe-

gripligheter. Enligt hvad norm auktorsnamnen blifvit an-

förda är också svårt att förstå, eller rättare någon bestämd

norm tyckes ej ha blifvit följd, ty än upptages såsom auktor

den, som först gifvit artnamnet, äfven om han fört arten

till ett annat släkte, t. ex. Evernia prunastri L., E. vulpina L.,

Sorghum saccharatum L., 0. s. v., medan i andra fall tvärt

om just den författare, som fört arten till det upptagna

släktet, men icke själf gifvit artnamnet, ensam anföres såsom

auktor, t. ex. Sesleria coerulea Ard., Setaria viridis P. B., S.

verticillata P. B. o. s. v. Åsikterna om huru i dessa fall

bör förfaras äro som bekant ännu stridiga, men så mycket

är dock tydligt, att det i alla händelser icke går an att, såsom

i »normalförteckningen» sker, 1 somliga fall använda det ena,

i andra fall det andra förfaringssättet. Egendomligt är vidare

att i en stor mängd fall saknas auktorsnamn helt och hållet.

Vid de festa tillfällen gäller detta odlade, icke inhemska

arter, d. v. s. just sådana, hvilka saknas i Hartmans flora,

och hvilkas auktorsnamn just därföre varit af intresse att få

erfara. Hvad skall läraren vid den lägre landtbruksundervis-

ningen svara, om han af någon lärjunge tillfrågas, hvem som

gifvit namn åt ifrågavarande arter? För honom torde det

vara ganska svårt att taga reda på alla. Såsom exempel på

dylik uraktlåtenhet må anföras Beta vulgaris &«) rapacea och

p) Ciela, alla Brassica-arter och varieteter utom campestris,

Bromus Schraderii, Phaseolus vulgaris a) volubilis, Pimpinella

Sisarum, RBaphanus sativus L. a) radicula och 8) vulgaris,

Stachys tuberifera, Tetragonolobus sativus, Torilis daucoides,

Triticum vulgare Vill. £) compactum. Men äfven vid in-

hemska växter äro auktorsnamnen stundom utelämnade, såsom

1 fråga om Claviceps purpurea, Filipendula hexapetala och

Ulmaria, Frangula alnus, Gagea lutea, Galanthus nivalis,

Hylocomium parietinum, Nymphaea alba L., 8) rosea, Picea

Abies, Verbascum Thapsus. Något dylikt borde icke vid en

för undervisning afsedd bok få förekomma, och det är just med

afseende härpå, som dessa anmärkningar blifvit framställda.

[WG

[0 6)

A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

I samband härmed må anföras hvad professor Wittrock

inför Botaniska Sällskapet redan framhållit, nämligen det

egendomliga däruti, att »förteckningen kände ej till mer än

en »vanlig» björk, benämnd Betula alba, ett namn, hvarunder

dock inbegripas tvenne allmänt erkända, hos oss allmänt före-

kommande arter, B. verrucosa och B. odorata. På samma

sätt visste ej förteckningen om mera än en art ek, »vanlig»,

benämnd Quercus Robur. A andra sidan urskildes t. ex. inom

släktet Anagallis två arter, något som eljes ej är vanligt.

Förteckningen i sin helhet vore behäftad med sådana brister,

att den ej kunde anses för sitt ändamål lämplig.» (St. Dagbl.

9 nov. 1894).

Obekantskap med föregående arbeten.

För den, som närmare studerat hithörande litteratur,

framstår den obekantskap med föregående arbeten, som af

»normalförteckningens» författare ådagalägges, ofta såsom för-

vånande. Så påstås (sid. 44), att namnet Gullfrö för Xanthium

sannolikt nybildats af E. Fries, medan det i verkligheten

finnes hos Liljeblad redan innan E. Fries var född! Alldeles

på samma sätt förhåller det sig, då i förteckningen (sid 56),

uppgifves att det är E. Fries, som föreslagit benämningen

Fjällsyra för Oxyria, ty äfven detta namn finnes hos. Lilje-

blad. Kloärt (Astragalus, Ozxytropis) säges vara bildadt af

Retzius, men finnes redan 1792 hos Liljeblad. Denne har

äfven det försvenskade namnet Orkis, något som för »normal-

förteckningens» författare (sid. 62) likaledes tyckes vara obe-

kant. Och då vederbörande för Paris quadrifolia efter norskan

säga sig hafva »nybildat» namnet Fyrling (sid. 63), då hafva

de ju, såsom förut anmärkts, förbisett, att samma af BE.

Fries nybildade namn i Hartmans flora etc. sedan länge be-

gagnats för Tillaea (Bulliarda). På tal om vederbörandes

bristande hänsyn till prioritetslagarna, få vi ofta nog till-

fälle att återkomma till denna obekantskap med förut an-

vända namn, hvarföre de nu anförda exemplen för närvarande

må vara tillfyllest.

So]

(La)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 9. 9

Undantag från grundreglerna.

Det är tydligt, att om man med hopp om framgång vill

söka införa en nomenklatur efter nya principer, så böra dessa

vara af den beskaffenhet, att de dels låta de redan vedertagna

namnen komma till sin rätt, dels utan svårighet i sin helhet

kunna genomföras. Men »normalförteckningens» system upp-

fyller icke något af dessa villkor. Detta ådagalägges på det

påtagligaste af »normalförteckningen» själf, och vi skola nu

något fästa oss vid de undantag, som från sagda förteck-

nings grundprincip äga rum, och hvilka allra bäst bevisa, att

systemet icke lämpar sig att införa i vårt språk.

Tillser man först, huru med de svenska namnen förfares i

fråga om de växter, som hos oss endast förekomma med en

art, eller af hvilka endast en art är i »normalförteckningen»

upptagen, så hafva fyra olika metoder kommit till användning.

1:0) Än äro nämligen släkt- och artnamnen gemensamma,

lig HE

Bunias orientalis. Ryssgubbe,

hvilket vid undervisningen ofta måste vara mycket olämpligt,

ty läraren vet ej hvad han skall svara på lärjungens fråga,

till hvilket släkte arten hör. Enligt grundreglerna skulle

man tro, att t. ex. Hästhof, Kattfot, Gullrisp, Ryssgubbe,

Kungsljus! hörde till släktena Hof, Fot, Risp, Gubbe, Ljus

respektive, men så torde dock ej vara meningen.? Äro åter

namnen 1 dessa bortåt åttio fall att anse såsom släktnamn,

då har man vid många tillfällen brutit mot en af »normalför-

teckningens» föreskrifter, enligt hvilket dessa ej få vara tre-,

ännu mindre fyrstafviga, såsom t. ex. Snokbittra, Fifvelklubba,

! Eget är att af detta släkte endast Verbascum Thapsus men icke

V. nigrum är upptagen i »normalförteckningen>, ehuru den senare i Lyttkens”

arbete om svenska ogräs finnes i ogräslistorna.

> Uppställningen i »normalförteckningens» register gör dock saken tvifvel-

aktig Där står nämligen t. ex. ej blott på vederbörliga ställen Maskbittra och

Snokbittra, utan äfven, ehuru inom parentes, Bittra liksom vore det släktnamn.

På samma sätt Snödroppe och Droppe. Ar det meningen, att de inom parentes

såsom släktnamn uppställda namnen verkligen skola anses för sådana eller

framdeles blifva det, så skulle följande nya släktnamn komma till de förut

(sid. 30—32) anförda: Bittra, Borre, Brudd, Droppe, Dyna, Eld, Gröna, Ljus,

Lunga, Pest, Ranka, Sporre, Säfja, Tippa, Topp, Tröst, Törne, Vädd.

; EN har i enlighet härmed Borre och Ljus såsom släktnamn i

sin flora.

40 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

Palsternacka 0. s. v. »Normalförteckningen» motiverar sitt

förfaringssätt därmed, att det är »öfverflödigt» att gifva sär-

skilda släkt- och artnamn, då släktet antingen inom hela

världen blott har en enda art eller åtminstone blott med en

art förekommer hos oss.!? »Härvid har således den afvikelsen

gjorts från den ofvan angifna regeln, att arten betecknats

med ett ensamt, ej af tvenne förenade ord (t. ex. Koriander)».

Från denna »afvikelse» finnas emellertid åter en mängd »af-

vikelser» af andra ordningen, som föra tillbaka till grund-

regeln, ty

2:0) I minst ett trettiotal andra fall, då endast en art

hos oss förekommer, upptagas såväl släkt- som artnamn, t. ex.

Glechoma Refva.

hederacea. Jord-

Frågar nu lärjungen, huru det kommer sig, att särskilda

släkt- och artnamn finnas i dessa fall men ej i de ofvan

nämnda, hvad skall läraren svara? I en ännu svårare ställ-

ning torde han dock kunna blifva försatt, ty

3:0) I andra fall, och detta oftast i fråga om särdeles

vanliga eller viktiga växter, såsom Taraxacum, Lampsana,

Cicuta, Comium, Ficaria, Gagea, Empetrum, Vaccinium, Oxy-

coccus, Faba, finnas endast artnamn, medan svenska släkt-

NAMN SUkn AS ter.

Empetrum [Svenskt släktnamn ?]

nigrum. Kråkbär.

Frågar nu lärjungen, till hvilket svenskt släkte Kråkbär

hör, hvad skall svaras? Till intet släkte? Till ett namnlöst

släkte? Eller till släktet Bär? Och frågar han vidare, huru

det kommer sig, att denna så allmänna och på sina ställen

viktiga växt icke har något svenskt släktnamn, hvad skall

svaras? »Att Kgl. Landtbruksstyrelsen så befallt»?

4:0) I ett par andra fall, där endast en art är upptagen,

hafva arten och släktet särskilda namn, hvilka icke äro af-

sedda att med hvarandra förenas, t. ex.

1 Verbascum, som hos oss förekommer med många arter, är ju det

oaktadt upptagen på samma sätt som funnes blott en, d. v. s. med art- och

släktnamnet gemensamt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 9. 41

Cucurbita Kurbits.

Pepo. Pumpa.

eller

Cicer Cicer.

arietinum. Kikärt.

Här har man följaktligen brutit såväl mot grundregeln

som mot undantagen.

Den binära nomenklaturen, »normalförteckningens» a och

o, är sålunda i fråga om de med endast en art förekommande

eller i förteckningen upptagna växterna genomförd i något

mer än trettio fall, medan undantagen äro nära nittio!

Vända vi oss nu till de släkten, som förekomma med två

eller flere arter, så möta oss äfven där analoga »afvikelser».

5:0) Svenska släktnamn saknas för en del släkten,

hvilka delats i (stundom nästan aldrig använda) undersläkten,

som i stället erhållit släktnamn. Achillea, Lonicera, Sedum,

Pyrus, Arabis, Juniperus delas sålunda hvardera i två,

Solanum i tre, RBibes och Polygonum 1 ej mindre än fyra,

hvarigenom lärjungens minne — utan nytta — ställes på

hårda prof. Han måste nämligen veta, ej blott, att det gifves

ett (latinskt men ej svenskt!) släkte fibes, utan måste, jämte

de vanliga fyra artnamnen och motsvarande svenska namn, ytter-

ligare lära sig namnen på fyra latinska undersläkten (Grossu-

laria, Bibesia, Botryocarpum, Berisia) och dessas svenska benäm-

ningar. På samma sätt måste han hafva kännedom om under-

släktena Bistorta, Persicaria, Centinodia och Helzine inom

Polygonum, om Tuberarium, Maurella och Dulcamara inom

Solanum. Allt detta endast och allenast för att det skall

se ut, som vore den binära nomenklaturen genomförd, hvilket

den naturligtvis icke är, så länge svensk benämning på hela

släktet saknas. I fråga om Rubus, Populus och Salix, får

lärjungen däremot blott veta det latinska namnet på ett af

undersläktena; de öfriga tagas 1 klump, utan latinsk benäm-

ning. Sorbus delas i två underafdelningar, hvilka få svenska

släktnamn (icke latinska), men svenskt namn på hela släktet

känner normalförteckningen ej. Prunus har intet svenskt

släktnamn, och endast två af undersläktena (Padus och Cerasus)

ha erhållit sådana, medan Prum genuinae blifva utan. På

samma sätt som för Pruni genuwinae saknas äfven släktnamn

för Cucumis med arterna Gurka och Melon, för Myrtillus med

42 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

arterna Blåbär och Odon, för Arctostaphylos med arterna

Mjölon och Ripbär. Frågar nu lärjungen, till hvilket svenskt

släkte Plommon eller Slån eller Krikon hör, så kan han icke

erhålla något svar, då ju hvarken hufvudsläktet eller under-

afdelningen har svenskt släktnamn. Och lika litet får han

någon upplysning därom, till hvilka släkten så viktiga växter

som Gurka, Melon, Blåbär äro att hänföra. Frågar han därpå

vidare, hvarföre dessa arter ej få hänföras till något svenskt

släkte, ja, hvad skall väl läraren då svara? Och detta arbete:

skulle dock tjäna till »rättesnöre>» vid den lägre landtbruks-

undervisningen!

(I samband med ofvanstående må påpekas, att våra båda

Bhamnus-arter mot vanligt bruk hänföras till skilda släkten,

äfven här för att det skall se ut, som vore den binära nomen-

klaturen genomförd).

6:0) Äfven hos de släkten, af hvilka flera arter äro upp-

tagna, finnas undantag, motsvarande dem under 4:0, i det att

släktet och arten hafva hvardera sitt namn, hvilka icke äro

afsedda att med hvarandra förenas. Så Rs vi under Bynke

(Artemisia) arterna Malört, Åbrodd och Dragon; under det till

namnet obekanta svenska släkte eller undersläkte, som skall

motsvara Prum genwinae, finna vi Krikon, Plommon och Slån,

andra exempel att förtiga.

7:0) Enligt »normalförteckningens» grundprincip skulle

släktnamnet vara släktet ensamt tillkommande och bilda slut-

ordet i artnamnet. Och just för att genomföra detta, är det

som de många goda och häfdvunna namnen förkastats. Men

systemet har det oaktadt icke kunnat genomföras, ty ej

heller härifrån saknas undantag, i det att samma slutord

återkommer hos olika släkten,såsom: Kronärtskocka (Cynara),

Solskocka etc. (Helianthus); Snokbittra (Picris), Mask-

bittra (Helminthia); Åkervädd (Trichera), Ängsvädd (Suc-

cisa); Ängssöta m. fl. (Gentiana), Stensöta (Polypodium);

Belar (Calamintha), Polejsafver (Hedeoma); Gulärt

m. 1. (Pisum), Kikärt (Cicer); Bondböna (Faba), Störböna

etc. (Phascolus); Åker senap etc. (Sinapis), Svartsenap(Melano-

smapis); Maskros (Taraxacum), Näckros! (Nymphaea); Harkå

(Lampsana), Åkerkål etc. (Brassica); Fjellsyra (Ozyria,

1 I förbigående sagdt, jämte Solros, förteckningens enda namn på -ros, ty,

såsom förut nämndt, Törnros saknas!

I BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 43

Ängssyra etc. (Rumex); Bohvete (Fagopyrum), Glashvete

etc. (Triticum); Vårlök (Gagea), Ängslök (Allium); Kam-

äxing (Cynosurus) Hundäxing (Dactylis); Hönshirs etc.

(Panicum), Kolfhirs! etc. (Setaria); Ekebräken etc. (Phego-

pteris), Majbräken (Athyrium), Örnbräken (Pteris), Foder-

bräken (Struthiopteris), Safjabräken (Osmunda). Det må i

fråga om dessa namn särskildt framhållas, att några äro ar

»normalförteckningens» författare nybildade. Författarna bry

sig följaktligen så litet om sina egna »principer», att dessa

t. o. m. vid nybildning af namn åsidosättas.

Enligt »normalförteckningens» binära namnprincip skulle

man vidare kunna förmoda, att de arter, hvilkas namn sluta

på -bär, såsom Blåbär, Ripbär, Krusbär, Vinbär, Måbär,

Kråkbär, tillhöra ett och samma släkte, och detsamma kunde

förmodas vara fallet med Morot (Daucus) och Pepparrot

(Armoracia) samt med Malört (Artemisia Absinthium), Spräng-

ört (Cicuta), Odört (Conium) och Svalört (Ficaria).

Antalet hithörande undantag skulle blifvit ännu större,

om äfven de namn medräknats, som 1 »normalförteckningen»>

anföras mellan citationstecken.

8:o0) På det att släktnamnen skulle blifva enkla, hafva i

en mängd fall sådana ändelser som -ört, -gräs, -blomma, -rot,

utan afseende på förut rådande häfd, blifvit uteslutna.? Äfven

härifrån gifvas dock undantag, såsom Fetblad och de omedel-

bart här ofvan anförda. — Dessutom finnas många andra

sammansatta släktnamn, såsom Kardborre,? Ärtskocka, Bo-

hvete, Krusbär, Vinbär, Måbär, Näckros, Fetknopp, Kolfhirs,

Hästkastanj, Vinranka samt vidare, såsom af registret synes

framgå, Palsternacka, Libbsticka, Hareris, Ryssgubbe, Akanna,

Kabbelek, Guckusko, till hvilka ytterligare komma Stensöta,

Majbräken, Örnbräken, Safjabräken och Foderbräken. Vi er-

inra vidare därom, att trestafviga släktnamn: Kaprifol,

1 På behandlingen af dessa båda släktnamn må uppmärksamheten sär-

skildt fästas. Under Panicum, Hirs upptagas arterna Vipphirs, Hönshirs,

Blodhirs, Fingerhirs, Hårhirs samt under Sctaria, Kolfhirs likaledes fem arter.

Nu skall emellertid vid bildningen af artnamnen i det senare släktet kolf

utgå, och så blifva dessa Grönhirs, Sträfhirs, Gråhirs, Kolfhirs, Moharhirs.

Hur skall nu lärjungen kunna veta, att t. ex. Grönhirs och Gråhirs höra till

ett annat släkte än Vipphirs och Hönshirs?

2 I »normalförteckningen» påstås, att redan Linné skulle framhållit, att

så bör ske. Hvar har Linné, som allestädes använder dylika namn, yrkat

något sådant?

3 Detta enligt texten. I registret ser det däremot ut, som skulle släkt-

namnet vara Borre.

44 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

Liguster, Lavendel, Verbena, Reseda, Ranunkel, Amarant,

Rabarber — ja äfven fyrstafviga: Ambrosia, Serradella, Skor-

zonera, i »normalförteckningen» själf användas. Då sålunda

flera mångstafviga släktnamn ändock nyttjas, är det ju egen-

domligt, att andra häfdvunna namn förkastas, blott därför

att de äro sammansatta. När ordet -bräken får ingå i fem af

ormbunkarnas släkten, -laf i alla (15) lafsläkten, då är det

svårt att fatta, hvarför namnen på -gräs, -ört, etc. eller

hvarför de af E. Fries nybildade namnen på -arv skola för-

kastas. Linné gjorde ingen skillnad mellan fanerogamer och

kryptogamer vid den binära latinska nomenklaturens tillämp-

ning.

För att icke missförstånd må uppstå om hvad som genom

ofvanstående anmärkningar afses, må uttryckligen framhållas,

att det icke är min mening att — frånsedt de fall, i hvilka

släkt- och artnamnen äro gemensamma, eller där släktnamn

saknas — klandra de gjorda undantagen, tvärt om, Dessa

kunna, just därför att »normalförteckningens» principer icke på

dem blifvit tillämpade, i och för sig vara mycket förnuftiga,

ja, så förnuftiga, att man skulle kunnat önska, att hela för-

teckningen bestode af idel undantag. Jag har genom det

ofvan anförda velat lämna bevis för att »normalförtecknin-

gen» allra bäst själf ådagalägger, att den binära nomen-

klaturen, trots den hänsynslöshet, hvarmed man för öfrigt

förfarit, icke kunnat genomföras. Ty, för att sammanfatta

det föregående: i en stor mängd fall äro släkt- och artnamnen

gemensamma, så att någon upplysning om släktnamnet icke

erhålles, många släkten sakna svenska namn, i några fall är

artnamnet själfständigt och icke afsedt att med släktnamnet

förenas, i många fall återkommer samma slutord i olika

släkten, flera släktnamn äro sammansatta, 1 några ingå de

annars förkastade ändelserna -ört, -rot, -blad, — allt i strid

med normalförteckningens grundprincip. Man kan tänka sig,

hvilket hufvudbry denna förteckning måste vålla lärjungarna,

på grund af dessa ständigt återkommande undantag.

Vore den återstående delen af förteckningen god, så ginge

det ju ändå an, men just i denna del, där den binära nomen-

klaturen är genomförd, har man, med åsidosättande af nästan

alla hänsyn, företagit mångfaldiga ändringar i växternas

häfdvunna namn utan att låta sig hejdas af Elias Fries

varning: »Det har efter min öfvertygelse varit ett missag,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 9. 45

att man velat tvinga folkspråket in i de systematiska

lagarna.»

Namn på familjer.

Öfvergå vi nu till en detaljerad granskning af de med-

delade namnen, så måste vi till en början uttrycka vår för-

undran däröfver, att vederbörande ej nöjt sig med att »fast-

ställa» namn på arter och släkten utan äfven förfarit på

samma sätt med familjerna, af hvilka många erhållit namn

efter förkastliga släktbenämningar, t. ex. Alsterväxter, Blöde-

växter, Brågonväxter, Groväxter, Rökväxter, Svärdleväxter,

Syrlingväxter, Söteväxter m. fl. I inledningen erhåller man

den upplysningen, att alla familjer böra hafva samma slut-

ändelse -växter, liksom flertalet latinska familjenamn numera

sluta på -aceae. Men då till och med några af de latinska

familjerna tillåtas göra undantag härifrån, såsom Compositae,

Labiatae, CÖruciferae, Umbelliferae, Gramineae, är det egen-

domligt, att de för samma familjer häfdvunna svenska be-

nämningarna icke likaledes kunna få göra undantag från

regeln att sluta på -växter.

Namnet Korgväxter för Compositae torde sålunda kunna

anses såsom högst olämpligt, hellre då Blomkorgsväxter; men

något skäl att förkasta den gamla benämningen Korg-

blomstriga! föreligger ej. På samma sätt böra Labiatae fort-

farande heta Läppblommiga (ej Läppväxter); Umbelliferae

Umbellater eller Flockblomstriga (ej Flockväxter); Cruciferae

Korsblommiga (ej Korsväxter). Gramineae böra heta Gräs

(ej Gräsväxter) och Cyperaceae Halfgräs (ej Starrväxter). Här,

där undantag verkligen varit på sin plats, anses de dock ej

böra ifrågakomma, medan »normalförteckningen» eljest — såsom

'ofvan visats — vimlar af sådana.

Onödiga namn.

Innan vi gå vidare, må 1 förbigående påpekas, att »normal-

förteckningen» upptager svenska namn på en del växter, som

1 Vill man nödvändigt hafva -växter med, så kan man ju skrifva Korg-

blomstriga växter, Läppblommiga växter, Flockblomstriga växter, Korsblommiga

växter, eller ock Korgblomväxter, Läppblomväxter 0. s. V.

46 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

icke höra till den svenska floran, blott af den anledning, att

frukter eller frön af desamma stundom finnas 1 från utlandet

stammande fröprof, såsom t. ex. Gängel för Galinsoga parvi-

flora. Vore det ej nog om i frökontrollbeviset sades »frukt

af ett utländskt ogräs (Galinsoga parviflorap? Ty fack-

mannen erhåller häraf tillräcklig upplysning, och för allmän-

heten är det alldeles likgiltigt, om denna växt har något

svenskt namn eller ej, den begriper detta lika litet som det

latinska. Gränsande till det löjliga är att fyra Orobanche-

arter upptagas med svenska namn. Ej mången botanist torde

haft tillfälle att se dessa arter, och hvad fröna beträffar, så

vore det ju nog att t. ex. säga: »frön af en snyltrot (Orobanche

ramosa)» o. s. v. En mängd andra exempel på onödigt upp-

tagna växter skulle kunnat anföras, om jag ansett sådant

behöfligt.

Förlängda artnamn.

Ofta återkommande vid frågan om de principer, som vid:

namngifningen varit de bestämmande, är bland annat på-

ståendet, att svenska språket har motvilja för mångledade

ord.1 Man skulle häraf kunna tro, att vederbörande i fråga

om de af dem nybildade namnen åtminstone icke skulle

göra dessa längre än förut. Men så är ofta nog förhållan-

det, såsom af följande exempel framgår: Träjonbräken i st. f.

Träjon, Ängstimotej för Timotej, (Fjällkvann för Kvanne),

Braktröske för Brakved, Vägbrågon för Vägtorn, Benalster

för Benved, Benvälla för Vallört, Vasskase för Kase, Läke-

kvesa för Kvesved, Giftbolma för Bolmört, Stenfröleta för

Sminkrot, Kryprifva för Rifva, Åkerkvicka för Kvickrot,

Sparrisflygel för Sparrisärt, Blodrotsmura för Blodrot, Jord-

gubbssmultron för Jordgubbar etc. Då man förkastar sist-

nämnda allmänt använda namn, har man gjort sig skyldig

till brott mot den af Elias Fries uppställda och ofvan an-

förda regeln, att man må »icke för systematiska följdrik-

tigheten låta förleda sig att förkasta redan i språket all-

mänt antagna namn, f. ex. att benämna Smultron för Mat-

! Detta påståendes sanning är mer än tvifvelaktig, ty just i folkspråket

möta en mängd sådana växtnamn.

löna

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 9. 47

fragar, Hunden för Husulf o. s. v.» På samma sätt förhåller

det sig med sådana förändringar som t. ex. Fläderhyll i st.

för Fläder, Dragonbynke för Dragon, Suttgro för Sutt, Krydd-

mejram för Mejram, Koregisyska för Koregi, Kryddanis för

Anis, Luktreseda för Reseda, Vaureseda för SN Skogsmåbär

för Måbär, Luzernsmäre för Luzern, Åkerlin för Lin, Jolsterpil

för Jolster, Sälgvide för Sälg. Här är det visserligen meningen,

att det tillagda ordet vid de festa tillfällen skall kunna

utelämnas och sålunda är hela tillställningen onödig samt

blott tillkommen för att det skall se ut, som vore den binära

nomenklaturen använd. Så förhåller det sig äfven i många

af de fall, då arten angifves med icke ett utan två ej för-

enade ord, såsom Vanligt Hjortron, Vanligt Hallon, Vanligt

Krusbär. Hvad för slags Hjortron eller Hallon eller Krus-

bär finnas t. ex., som skulle kunna ställas såsom motsats till

de »vanliga»? Men äfven här gäller det ju, att det skall se

ut, som vore systemet genomfördt, äfven om man fördenskull

onödigtvis skall använda två ord i st. f. ett.

Egendomliga motiveringar vid förändring af

brukliga namn.

Om vi förut lärt känna en mängd inkonsekvenser och

andra besynnerligheter 1 »normalförteckningen», så torde dessa

dock stå tillbaka för den egendomliga motivering, som an-

vändes såsom stöd för bortkastande eller förändring af vissa

namn. Den del af »normalförteckningen», hvarpå syftas, är

anmäckningarne sid. 42—67. Man vill där låta påskina, att

de afsedda namnen af ett eller annat skäl icke äro lämp-

"liga, blott för att sedan få tillfälle att ändra dem till bättre

öfverensstämmelse med det binära sammanskrifningssyste-

met. Men den motivering, som därvid användes, är så full

af själfmotsägelser och andra besynnerligheter, att den helt

visst måste väcka förundran hos en hvar, som mera nog-

grant studerat densamma. Det hade otvifvelaktigt varit

bättre, om hela denna del utelämnats och vederbörande i

stället rent ut tillkänngifvit, att alla förändringar, som ägt

rum, äro skedda för att den binära sammanskrifningen skulle

kunna användas. Några exempel må här anföras.

48 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

För Melampyrum upptages af E. Fries såväl Kovall som

Skepling, ehuru han ger det förra namnet företräde, hvilket

därföre äfven användes af Hartman, Krok & Almquist m. fl.

»Normalförteckningen» föredrager emellertid Skepling och säger

därvid bland annat:» Likheten mellan Kovall och Konvalj talar

ock för det förra namnets förkastande.> Här är nu att märka,

att något namn Konvalj alls icke i förteckningen upptages,

men väl Konvalje, med hvilket senare ju ingen förvillande

likhet är för handen. Och anmärkningen förefaller dess-

utom så mycket egendomligare, som ju förteckningen själf

använder så lika ljudande släktnamn som Skära och Skärda,

Hafver och Hafre, Vändel, Vändla och Vända, Vedel och

Velemr fr

I motiveringen till förkastande af namnet Gullfrö för

Xanthium säges bland annat, att man näppeligen kan tala om

Gullfrö-frö. Med lika skäl skulle man då böra förkasta »nor-

malförteckningens» Fetblad, Fetknopp o. s. v., emedan man ej

skulle kunna säga Fetblads-blad, Fetknopps-knopp etc.

Strandkål är ett sedan Linnés tid allmänt användt yp-

perligt namn på Crambe maritima, hvilken, såsom Linné

säger, har ett fullständigt kålliknande utseende (>Planta latet

intra larvam omnino Brassicae»). Icke desto mindre förkastas

detta allmänt nyttjade, betecknande namn »till förekommande

af förblandning med arterna af Brassica», och växten erhål-

ler i stället namnet Rocka, som ju redan förut tillkommer

en bekant fisk.: Men Lampsana får samtidigt bibehålla sitt

äfven på -kål slutande namn, Harkål!

Bolmört får icke behålla sitt namn, allmänt användt

sedan åtminstone 500 år, förmodligen därför att det slutar

på -ört, utan omdöpes till Giftbolma. Men tvenne andra

giftväxter, Odört och Sprängört, få behålla sina likaledes på

-ört slutande namn, liksom ju äfven Malört och Svalört!

Fastän namnet Nattfiol (eller -viol) för Platanthera bifolia

erkännes vara »allmänt i hela landet», förkastas det dock af

den anledning, att samma namn »med större rätt» skulle till- -

komma Hesperis. Då nu denna senare är en utländsk växt

och af så ringa betydelse, att den icke ens i förteckningen

! Rocka finnes visserligen äfven i fråga om växter. Enligt E. Fries

tilläggas i Småland »>fruktknutarna af Akerrättikan> detta namn. >»Rocka

betyder egentligen kål såsom i Rockentraf», säger E. Fries, men ordet torde

för de flesta vara obekant i annan betydelse än såsom fisknamn (för Raja). —

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 49

upptages, torde väl snarast namnet på Hesperis böra ändras,

i all synnerhet som vederbörande själfva vid många tillfällen

fästa så liten vikt vid »rätten», att de utan betänkande till-

dela det ena släktet namn, som i verkligheten tillhör ett

annat. I stället bestämma de, att vår älskliga, doftande

Nattviol skall erhålla det osmakliga namnet Nattfela.

För att skilja VWViola-släktets arter från öfriga växter,

hvilkas namn sluta på -viol eller -fiol, skref E. Fries Viol

för de förra, Fiol för de senare. Äldre författare, Franck,

Bromelius, Tillandz, skrefvo Fiol äfven för Viola-arterna, så

äfven Linné och Retzius (1806). Linder skrifver däremot

(1728) Viol, likaså Liljeblad, som ju gärna använde de latin-

ska namnen försvenskade.! Fela är, som bekant,.allmoge-

namnet på fiol (musikinstrumentet), men det finnes ju ingen

särskild anledning att associera detta med växten i fråga,

och jag vågar uttala som min vissa öfvertygelse, att allmän-

heten — »normalförteckningen» till trots — allt fortfarande

skall benämna växten just med namnet Nattviol eller Natt-

fiol och intet annat.

För Sonchus anföras af Franck (1638) de svenska

namnen Skarp Gäåstistel, Svintistel, af Tillandz (1683),

Mjölktistel, af Rudbeck (1685) Skarp Mjölktistel, Gåstistel,

Svintistel, af Bromelius (1694) Hvass Mjölktistel, Gåstistel,

Svintistel, af Linder (1728) Hvass Mjölktistel. Linné, som

upptog två arter, arvensis och oleraceus gaf den förra namnet

Fettistel, reserverande namnet Mjölktistel åt den senare.

Liljeblad inför såsom »svenskt» namn Nonke (!), med arterna

Fetsonke och Mjölksonke. Retzius följer Linné med namnen

Fettistel och Mjölktistel, dock för den senare äfven tillfo-

gande Wattentistel och Svintistel. Hartman använder (1849)

Mjölktistel såsom släktnamn, medan E. Fries (1864) föredra-

ger Mjölkfibla, ehuru Mjölktistel äfven anföres. Nyman har

(1867) Mjölkfiblesläktet, Lilja (1870) Mjölkfibla men äfven

Svintistel. »Normalförteckningen» har hvarken det ena eller

andra utan det nybildade släktnamnet Molke, hvilket natur-

ligtvis för allmänheten är lika obegripligt som Sonke. Det

är egendomligt, att man icke vid dessa oupphörliga föränd-

ringar, till fromma för »systemet,, kommit till insikt därom,

! Nyman 'skrifver Nattviol, så äfven Hartman. Detsamma göra Krok &

Almquist i upplagan före den fomte, däri namnet ändrats till Nattfiol.

50 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

att det är just detta, som bort förkastas, och icke de häfd-

vunna växtnamnen.

Namnet Idgran vilja vederbörande förkasta, emedan det

slutar på gran, hvilket skulle vara »ett uppenbart groft fel».

Detta påstående är ju alldeles meningslöst, ty ingen människa

menar att Idgran är en Gran, lika litet som Landtbruks-

styrelsen själf med Maskros eller Näckros torde mena någon

Ros. Då dessutom släktet hos oss förekommer med endast

en art, utgör slutordet enligt »normalförteckningens» egen :

princip (»normalförteckningen>», sid. 46, anmärkningen 15 om

Dipsacus) intet hinder för att namnet bibehålles.

Konig, Koning är enligt E. Fries »ett uråldrigt dyrbart

namn på ÖOriganum vulgare. Detta oaktadt ersättes det i

»normalförteckningen» med det nybildade namnet Lundmejram.

I motiveringen härför säges dels, att Koning och liknande

namn endast inom »begränsade områden» förekomma, dels att

de sannolikt leda sitt ursprung från gamla tyska Kräuter-

böcher, ur hvilka de infördes i danskan och sedan öfvergingo

i det svenska folkspråket. Att Konig skall förkastas, därför

att det möjligen härstammar från tyskan, är dock mer än

egendomligt, då man ser, att i Landtbruksstyrelsens egen

»normalförteckning» namnen vid andra tillfällen till och med

nybildas efter detta språk. Så har t. ex. det nya namnet

Polejsafver »bildats af Polej (gammaltyska Poleja), tyskt

namn för Pulegium, och Safver»; för Tetragonolobus har »upp-

tagits det för växten efter tyskan nybildade namnet Flygel>.

Vidare anföras tyskarnes Lärche såsom stöd för att Larix

skulle kallas Lärk, i st. f. Lärkträd, och i fråga om namn

för Lycopus säges, att »vida bättre auktoritet finnes för Andorn,

som ursprungligen är ett tyskt ord>. Då måtte väl i all

rimlighets namn Konig kunna bibehållas, äfven om det skulle

härstamma från tyskan.

I det hela taget är förteckningens förhållande till »folk-

språket» mycket varierande. När ett namn önskas upptaget,

är det nog att anföra, att det någonstädes ännu lefver »på

folkets läppar» (Fälle), att det nyttjas »i torghandeln»> (Jord-

skocka), att det finnes i någon provins (Valbrudd). Vill man

däremot förkasta ett namn, då anföres såsom skäl, att de i

vissa delar af landet allmänt använda namnen (Elggräs) »äro

i vidsträckta delar af landet alldeles obekanta». Men man

besinnar därvid ej, att så ännu mer måste blifva fallet med

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 9. 51

ett nybildadt namn! Ja, ibland hjälper ej (Nattfol), att

namnet t. o. m. erkännes vara »allmänt i hela landet», det

förkastas ändock.

När man så icke kan hitta på något lämpligt namn för ett

släkte, »öfverflyttas» till detsamma namn på någon annan växt,

en åtgärd som naturligtvis måste åstadkomma åtskillig för-

bistring, medan man vid andra tillfällen är mycket noga

med att namnet skall användas för det släkte, hvilket det

tillkommer med största »rätt», o. s. v. Brågon säges vara

sett uråldrigt dyrbart namn, som förr användes för Frangula>.

Men för detta släkte bibehålles det till trots för sin dyr-

barhet ej, utan öfverföres helt enkelt till RBhamnus.

Det nu anförda är endast en obetydlig del af de inkon-

sekvenser och egendomligheter, som stå att finna i veder-

börandes motivering i fråga om anledningen till de gjorda

namnförändringarne, då gamla häfdvunna namn förkastas och

nya bildas eller andra namn »öfverflyttas». Dessa motiveringar

äro i de allra flesta fall af noll och intet värde, namnför-

ändringarne äro följaktligen onödiga, och det egentliga moti-

vet till att de företagits är i dessa liksom i andra fall, att

de hittills brukliga namnen icke lämpa sig för vederbörandes

binära sammanskrifningssystem.

Namn på andra föremål upptagna såsom växtnamn.

En af de allmänna regler, som af E. Fries uppställdes,

var den, att sådana namn, hvilka redan beteckna helt andra

bestämda föremål, omöjligen i skriftspråket kunna användas

såsom namn på växter. E. Fries anför såsom exempel här-

på: Kattklor, Räfrumpa, Käringtand. Ehuru man i fråga

om en del häfdvunna namn, såsom Kattfot, Hästhof m. £.,

väl torde böra intaga en annan ståndpunkt än E. Fries,

borde väl alla kunna enas därom, att dylika benämningar

vid nybildning af namn numera under inga villkor få ifråga-

komma. Men »normalförteckningen» bryter mycket ofta här-

emot, såsom följande exempel visa: Bo, Bryne, Brodd, Dagg,

Dun, Fackla, Fana, Fela, Fjun, Hätta, Karda, Kolf, Krage,

Krona, Kåpa, Ludd, Rocka, Rök, Skallra, Skärf, Stjärna,

Täppa, Öga.

A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

Man kan härvid tänka sig sådana vändningar som föl-

jande:

Kreaturens bete var dåligt, ty på den sandiga marken

växte blott sparsamma grässtrån jämte ludd och något fjun,

medan den sankare marken till större delen var bevuxen med

dun. Vipans ungar, som ännu voro betäckta med dun, gömde

sig bland dunet i kärret. Marken var våt af dagg, som

isynnerhet glänste på daggens blad. På stranden växte rocka,

och därbredvid låg en död, af vågorna uppkastad rocka.

Oförstånd vid de nya benämningarne.

Om det, att uppkalla växter med nya namn, identiska med

sådana, som redan beteckna andra föremål, måste anses såsom

bevis på oförstånd, ådagalägges sådant än mera genom andra

af de nybildade namnen. Här erinra vi till en början om

det redan omordade Fela, bedröfligt 1 åminnelse, samt vidare

därom, att Carex Goodenoughir, uppkallad efter en bekant

Carex-kännare, i »normalförteckningen» erhåller benämningen

Hundstarr. Drosera, som vanligen kallas Sileshår, erhåller i

»normalförteckningen> släktnamnet Dagg, och Dr. longifolia

artnamnet Mariedagg. Medan man kan förstå ett sådant

namn som Marie tårar, hvarmed släktet på sina ställen be-

tecknas, är Mariedagg däremot alldeles meningslöst. Men

kronan på verket sätter »normalförteckningen» med sin be-

nämning Marieorkis för Orchis maculata, hvilken, då man vet

hvad ÖOrchis betyder, innebär en contradictio in adjecto, som

är rent af befängd!

Brott mot prioritetslagarne.

Vid den diskussion öfver »normalförteckningen>», som hölls

inför Botaniska sällskapet i Stockholm, uttalade rektor 9.

Almquist, att sagda förteckning »ginge hänsynslöst till väga —

bland annat äfven däri, att den väsentligen åsidosatte prio-

ritetshänsyn — allt för det binära systemet», och äfven ad-

junkten T. O. B. N. Krok »klandrade, att man åsidosatt

föregångares arbete på området» (Stockholms Dagblad, den

I nov. 1894). Härpå svarar landtbruksinspektören A. Lytt-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 53

kens (Stockholms Dagblad, den 13 nov. 1894): »Då, såsom

nämndt, i allmänhet hänsyn tagits till sådana äldre förfat-

tare som Linné, Franckenius, Tillandz, E. Fries!, m. £., torde

anmärkningen icke kunna förklaras annorlunda än att för-

teckningen delvis afviker från Krok & Almquists 1893 ut-

komna fora för skolor, i hvilken för många men ej alla

växter anföras svenska namn, ofta enligt binärt system.»

Till trots för detta påstående, att hänsyn tagits till de

äldre författarne, måste jag anse, att rektor Almquist hade

fullständigt rätt. Några exempel skola ådagalägga detta.

Till en början må det påpekas, att hade vederbörande i enlig-

het med prioritetslagarne följt Liljeblad, som kallar Orclis

maculata Fläck-Orkis, så hade de ej blifvit utsatta för den

fatalitet, som ofvan framhållits.

Festuca arundinacea kallades redan af Wahlberg Strand-

svingel, och detta namn användes äfven af Nyman och E.

Fries. Det ändras alldeles obefogadt i »normalförteckningen»

till Rörsvingel, som är det af Wahlberg använda och äfven

af E. Fries anförda namnet på Fluminmia arundinacea. För

sistnämnda art föredrager E. Fries emellertid benämningen

Kase, hvilken i »normalförteckningen» förändras till Vasskase.

Men då Kase enligt E. Fries är »ett gammalt nu nästan för-

loradt namn på vass», blir den onödiga sammansättningen

Vasskase hvad man kallar tårta på tårta.

Poa trivialis kallades af Linné Betesgröe, och samma

namn användes af Retzius, Wahlberg, Nyman, Krok & Alm-

quist. »Normalförteckningen» däremot förkastar det af Linné

gifna namnet och upptager alldeles obefogadt det af Wabhl-

berg äfven anförda namnet Kärrgröe.

Agrostis canina kallas af Linné Brunhven, hvilket namn

äfven användes af Liljeblad och Retzius, fastän den senare

äfven tillfogar namnet Hundhven. Wahlberg har endast

Brunhven, hvilket äfven förordas af E. Fries och användes

af Arrhenius samt Krok & Almquist. »Normalförteckningen»

har däremot, liksom Nyman, Hundhven, med förkastande af

Linnés benämning.

Cinna pendula kallas af alla svenska botaniska författare

Sötgräs, hvilket i »normalförteckningen» utan vidare ändras

till Söthvina.

1 En besynnerlig ordningsföljd! ÅA. G. N.

34 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

Carex glauca benämnes i »normalförteckningen» Grusstarr,

men detta namn är redan af Linné gifvet åt Carex hirta.

Carex vesicaria kallas af Linné Blåsestarr, Lappskostarr,

hvarjämte han såsom provinsnamn anför Lappskogräs. Lilje-

blad, Nyman, E. Fries, Krok & Almquist m. fl. använda äfven

Blåsestarr, medan »normalförteckningen» har det nybildade

och svårbegripliga namnet Skostarr. Hvarför det häfdvunna,

särdeles karakteristiska namnet Blåsestarr skall förkastas,

är svårt att förstå, i all synnerhet som redan Retzius påpekat, '

att icke endast Carex wvesicaria utan äfven andra arter an-

vändas som »skogräs»>.

Scirpus caespitosus kallas af Linné Myrsäf, hvilket namn

äfven användes af Liljeblad och Retzius. E. Fries anför be-

nämningen Ramme, som äfven finnes hos Krok & Almquist.

»Normalförteckningen» har hvarken det ena eller andra nam-

net, utan adopterar i strid med prioritetslagarne Nymans

benämning Tufsäf.

Nu anförda exempel torde tillräckligt ådagalägga, att

prioritetshänsynen, såsom rektor Almquist påstod, blifvit

åsidosatta icke en utan många gånger. Exemplen hade ju

kunnat mångfaldigas, men då redan förut blifvit framhållet,

att vid pass en fjärdedel af vår floras svenska släktnamn till

trots för prioritetslagarne och utan rimlig anledning blifvit

förkastade samt ersatta med nya, torde det redan anförda

vara mer än nog.

Växlande begränsning af släktena.

Ledan E. Fries påpekar omöjligheten af att förena folk-

språket — de svenska namnen — med de systematiska lagar-

ne, detta därför att de systematiska åsikterna allt jämt växla,

medan växtens svenska namn givetvis bör förblifva oför-

ändradt. Blåbär bör t ex. alltid bibehålla sitt namn, vare

sig arten föres till Vaccinium eller Myrtillus o. s. v. Redan

häraf framgår, att »normalförteckningens» binära samman-

skrifningssystem icke är användbart. Ty då släktena i olika

arbeten begränsas på olika sätt, blifver följden den, att äfven

de svenska namnen, i enlighet med »normalförteckningens»

grundprincip, komma att blifva olika i olika arbeten. Triti-

cum caninum, som af Linné fördes till släktet Elymus, erhöll

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 55

af honom intet svenskt namn, medan Liljeblad benämnde den

Kvick-elm, likaså Retzius. Wahlberg, som, i likhet med föl-

jande författare, hänför arten till släktet Zriticum, använder

såväl Hundelm som Hundhvete, hvilken senare benämning

adopteras af Nyman. Krok & Almquist använda (det nybil-

dade) Lundhvete, medan »normalförteckningen», som hänför

arten till släktet Agropyrum, har Lundkvicka, och Neuman,

som åter upptager den under Triticum, har Lundhvete. Här

har samma art sålunda ändrat namn från -elm genom -hvete

till -kvicka och åter till -hvete, för att nu icke tala om den

emot prioritetslagarne stridande förändringen Hund- till Lund-.

Nu är det att märka, att »normalförteckningens» begränsning

af släktena visst icke torde hafva utsikt att mer än andra

blifva beståndande, hvarjämte den i några fall redan torde

få anses såsom mindre lämplig. Jämföra vi släktbegräns-

ningen i densamma med den, som finnes hos Krok & Alm-

quist eller Hartman, så skall man i många hänseenden finna

afvikelser. Såsom exempel må några jämförelser anställas

med Krok & Almquists flora i fråga om gräsen. Agropy-

rum, Kvicka, hos »normalförteckningen>», faller hos Krok &

Almquist under Triticum, Hvete; Bromus, Losta under Festuca,

Svingel; Catabrosa, Täppa under Glyceria, Gryne; Åiropsis,

Smile under Aira, Tada; Apera, Kösa under Agrostis, Hven.

Skulle man nu här förfara enligt »normalförteckningens»

grundprincip, så att släktnamnet skulle bilda slutordet i

artnamnet, blefve det sålunda omöjligt att använda samma

namn 1 »normalförteckningen» som hos Krok & Almqvist

eller tvärt om. För att arterna skulle kunna bibehålla dem

tillkommande namn, blefve det nödvändigt att antingen göra

undantag från grundprincipen eller ock att kringgå den-

samma genom införandet af undersläkten och dessas mot-

svarande svenska namn samt låta hufvudsläktet förblifva

utan. Krok och Almquist hafva i allmänhet följt det enda

rätta förfaringssättet, nämligen att låta arternas namn i

dylika fall förblifva oförändrade, medan »normalförteckningen»>

ej skyr att ändra dem, detta utan att betänka, att de syste-

matiska åsikterna, för att använda E. Fries” ord, »alltjämt

växla». Lika riktigt som det sålunda är, då Krok & Alm-

quist kalla de förut till Ervum hänförda, men nu såsom Vicia

tetrasperma och hirsuta upptagna arterna Sparflins och Duflins,

lika oriktigt är det, då »normalförteckningen» med samma

56 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

släktbegränsning ändrar namnen till Sparfvicker och Duf-

vicker. Detta är ungefär detsamma som att ändra namnen

på Varg och Räf, allteftersom dessa föras till släktet Canis

eller egna släkten Lupus och Vulpes. Man får »icke för

systematiska följdriktigheten», säger E. Fries, »låta förleda

sig att förkasta redan i språket allmänt antagna namn,

t. ex. att benämna Smultron för Matfragar, Hunden för Husulf

0. 8. Vv.» Men det är just mot denna regel, som normalförteck-

ningen i dylika fall bryter, därmed åstadkommande ytter- '

ligare förvirring och namnförbistring.

Slutord.

Det ville nästan se ut, som hade »normalförteckningens»

författare aldrig gjort sig den frågan, huruvida man öfver

hufvud taget har rätt att efter hehag ändra redan befint-

liga namn. Det är, såsom ofvan betonats, tydligt, att till-

varon af en sådan rätt är mer än tvifvelaktig, och hvart skulle

det för öfrigt leda hän, om t. ex. hvarje folkskoleinspektör,

i likhet med F. Laurell, toge sig före att uppställa nya namn

efter sitt skön? Men faran är större än så, man kan, såsom

förut framhållits, befara att en annan dag öfverraskas af en

»normalförteckning» öfver svenska djurnamn, i hvilken äfven det

binära sammanskrifningssystemet blifvit tillämpadt. Strängt

taget vore en dylik förteckning öfver djur blott en kon-

sekvens af den öfver växter, då ju gifvetvis samma grund-

princip vid benämningar bör användas inom såväl djur- som

växtriket.

Huru därvid kunde komma att tillgå, torde bäst kunna

upplysas genom ett fingeradt exempel. Namnet Höns ingår

såsom bekant ej blott i Hönssläktet utan äfven såsom ändelse-

ord i en mängd andra släktnamn, t. ex. Rapphöns, Stepphöns,

Pärlhöns, Sothöns, Sumphöns, Rörhöns o. s. vy. Det erbjuder

sålunda analogi med Fibla bland växterna, af hvilka vi hit-

tills dessutom haft släktnamnen Klofibla, Höstfibla, Slåtter-

fibla, Hökfibla, Klubbfibla, Kornfibla, Mjölkfibla. Skulle man

nu ifråga om djurens namn förfara på samma sätt som »normal-

förteckningen» gjort det i fråga om växternas, så finge följ-

aktligen, liksom -fibla är struket ur alla anförda namn, äfven

-höns utgå ur de omnämnda, och sålunda namnen Rapp-

FE -

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 9. 57

höns, Stepphöns, Pärlhöns, Sothöns, Sumphöns, Rörhöns 0. s. v.

ändras — kanske helt enkelt till Rapp, Stepp, Pärl, Sot,

Sump och Rör: »idel korta, välklingande och betecknande

namn», skulle måhända någon af systemets beundrare ut-

brista.

Jämförelser af dylika slag erbjuda sig till stort antal,

men vi antaga, att ingen zoolog skulle vilja spilla ett enda

ord på ett eventuellt förslag om att förändra de gamla

häfdvunna namnen endast därför, att det fallit någon in, att

ett binärt sammanskrifningssystem borde tillämpas. Men

däraf kunna vi omvändt draga den slutsatsen, att är detta

icke nödvändigt i fråga om djur, så är det icke heller nödigt

i fråga om växter. Och vi måste sålunda såsom slutord i

fråga om Landtbruksstyrelsens »normalförteckning» uttala det

omdömet, att den från början till slut måste betraktas så-

som ett olycksdigert missgrepp.

3. Sveriges flora af L. M. Neuman.

Redan i historiken påpekades, att L. M. Neuman an-

vändt »normalförteckningens» svenska växtnamn i sin nyligen

(1901) utgifna Sveriges flora. Genom detta arbete har oredan

i fråga om de svenska namnen blifvit än större än genom

enbart »normalförteckningen>», så till vida som författaren ofta

själf gifvit nya namn åt de släkten och arter, hvilka i »normal-

förteckningen» saknas. I enlighet med den uppfattning, som

tidigare hyllats af Liljeblad, Billberg och Laurell och sedan

äfven gjort sig gällande hos »normalförteckningens» författare,

synes ej heller Neuman gjort sig den frågan, om man

utan vidare har rätt att förkasta redan befintliga och sedan

länge allmänt brukliga namn. Detta att döma af den mängd

nybildningar, som alldeles onödigtvis förekomma. Jag har

ej med säkerhet lyckats utfundera de regler, som därvid varit

bestämmande, men tycker mig finna, att det företrädesvis

gällt att få bort sådana ändelser som -ört, -gräs, -rot 0. s. Vv.

58 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

jämte dem som förekomma i andra släktnamn. Men då så

icke alltid skett, är det möjligt, att författaren, såsom ju äfven

af inledningen synes framgå, uppfattat de svenska namnen

såsom en smaksak, med hvilken hvar och en har att förfara

efter behag. Såsom förhållandet nu är, har Neuman dels

användt »normalförteckningens» namn så långt de räcka, lik-

visst med några få afvikelser, dels bibehållit en del äldre

namn, äfven om de icke låta förena sig med systemet, och

dels, såsom nämndt, bildat nya namn med förkastande af dem, '

som användts af E. Fries och C. Hartman.

AT afvikelserna från »normalförteckningen» antecknar jag

med tillfredsställelse, att Svarta vinbär föredragas framför

Tistron, att Picris får behålla namnet Bittermjölke i st. f.

»normalförteckningens» Snokbittra, samt att Tillaea får be-

hålla sitt namn Fyrling, hvilket i »normalförteckningen>

oriktigt tillagts Paris.

Redan förut ha påpekats de kollisioner, som nödvändigt

måste uppstå i fråga om de svenska namnen vid de tillfällen,

då släktena hos olika författare begränsas olika. Till de

exempel, som då anfördes (sid. 54 ff.), må fogas ännu ett, som

på samma gång särdeles slående ådagalägger den förbistring,

som blir följden af det binära systemets tillämpning.

Såsom namn på Spiraea Ulmaria användes af alla äldre för-

fattare (Franck, Bromelius, Tillandz, Rudbeck, Linder) i första

rummet Elggräs. Linné har intet för hela landet gällande

svenskt namn utan upptager Elggräs såsom ett af provins-

namnen. Retzius anför Elggräs 1 första rummet, och Wahlen-

berg nämner det jämte öfriga provinsnamn. Liljeblad kallade

släktet Spiraea »Spirer, Kassöta», men anför dock Elggräs

bland provinsnamnen på arten. Hartman uppför Kassöta

såsom släktnamn (för de olika arterna anföras inga svenska

namn), medan Fries föredrager Mjödört. Nyman har för arten

Elgört. »Normalförteckningen» förkastar såväl Elggräs som

Mjödört, emedan dessa namn »äro i vidsträckta delar af landet

alldeles obekanta», och bildar i stället det nya släktnamnet

Milla! med det likaledes nya artnamnet Mjödmilla — natur-

ligtvis utan att betänka, att detta måste vara ännu mera

obekant, såsom okändt för hela landet. Detta namn för-

kastas i sin ordning af Neuman, som icke hänför arten till

1 Af Lilja förut användt för Chenopodium.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 9. 59

släktet Filipendula utan till Spiraea med det försvenskade

svenska släktnamnet Spirea, hvarför Elggräset hos honom

heter Mjödspirea! På samma sätt förändras »normalförteck-

ningens» nybildade Brudmilla (rätteligen Brudbröd) till Brud-

brödspirea!

För öfrigt användas af Neuman i många fall de latinska

namnen oförändrade såsom svenska, ehuru verkliga svenska

namn finnas. Såsom exempel må anföras Angelika, hvarvid

den allmänt kända arten Kvanne betecknas såsom Fjäll-

angelika, vidare de »svenska» namnen Pyrola, Dryas,! Sibbaldia,

Korydalis, Schoenus, Kobresia, Elyna, Arktofila, Vahlodea.

Vintergröna för Pyrola och Fjällsippa för Dryas äro dock så

allmänt kända och förekomma så ofta i litteraturen, att deras

ersättande med de latinska namnen är alldeles omotiveradt.

Och hvad skall man väl säga om de artnamn, som bildats

genom släktnamnens sammansättning med svenska ord, såsom

Storschoenus och Lillschoenus, Fjällelyna, Fjällkobresia, Fjäll-

vahlodea! Det hela sker naturligtvis därför, att slutorden i

de befintliga svenska namnen äfven ingå 1 andra släkten, och

det passar ju ej för »systemet». Det svenska namnet för

Sibbaldia är Trefingerört och för de öfriga 1 ordning Nunne-

ört, Knappag, Säfstarr (för både Kobresia och Elyna), Slokvia,

Fjälltåtel.

Liksom »normalförteckningen» tar ej heller Neuman någon

hänsyn till E. Fries” regel att icke gifva åt växterna sådana

namn, som beteckna andra föremål. »Normalförteckningens»

brott mot denna regel ökas exempelvis genom sådana släkt-

namn som Gap, Getnos, Kam, Kanna, Klubba, Mönja, Ruka,?

Salep, Sarf, Smink, af hvilka visserligen Getnos redan finnes

hos Lilja, men blott vid sidan af det verkliga namnet. Då

nu de växter, hvilka med dessa namn afses — ÄAntirrhinum,

Scutellaria, Scandix, Nuphar, Datura, Agrimoma, Ajuga, Ana-

camptis, Elatine, Blitum — sedan gammalt äga svenska släkt-

namn, är det ju ej blott öfverflödigt utan rent af förkastligt att

bilda nya sådana, hvilka endast öka namnförbistringen. För

öfrigt vore synd att säga, att icke de nya namnen gå i samma

! Fanns visserligen redan hos Liljeblad, men af Hartman och E. Fries

erhöll släktet svenskt namn.

>? Ett alldeles oanvändbart namn, då det har samma betydelse som

stercus.

60 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

riktning som »normalförteckningens»; t. o. m. dennas förkärlek

för fisknamn synes vara bibehållen.

Vidare må anföras följande nya släktnamn med de förut

brukliga inom parentes: Blicka (Gulltraf), Bräske (Hårserf),

Desman! (Honungsblomma), Flena (Flenört), Flota (Igelknopp),

Grålla (Saltmålla), Guling (Myggyxne), Gräsja? (Hårnate),

Häx (Häxört), Kall (Kallgräs), Kruf (Krusfrö), Mygge (Mygg-

blomster), Nosse (Grönkulla), Pudra (Gullpudra), Prusta

(Prustrot), Pryle (Ormax), Rota (Tandrot), Sandling? (Saltarv),

Skeda (Skörbjuggsört), Suga (Gulsuga), Särft (Hornserf),

Silja (Mossrot), Torna (Martorn, Manskraft), Tvebla (Tveblad),

Vårling (Fågelarv), Vägga (Blidnässla), Vedla (Fjällvicker),

ja Brunkulla ersättes med — Stolle!!

Det är lätt att finna, att detta alldeles oberättigade ut-

byte af nya namn mot förut brukliga beror på tillämpning

af »normalförteckningens» principer, enligt hvilka ju sådana

ord som -ört, -frö, -gräs o. s. v. icke böra ingå i släktnamnet,

som ej heller bör innehålla något i andra släkten före-

kommande slutord. Men då mångtaliga undantag i alla fall

förekomma, har utbytet endast bidragit till ytterligare

oreda.

Innan jag lämnar Neumans flora, må ännu ett och annat

påpekas. Blodhirs ändras utan vidare till Fingerhirs, Vatten-

arv (Malachium) till Vassarv, som är synonymt med Våtarv

(Stellaria media), Spindelört till Sandelört (här får -ört bi-

behållas), medan Tallört förändras till Gulltopp. Toffelblomma

utbytes mot Norna, Flugblomma ändras till Yxne, som ju af

Liljeblad bildats för Orclhis, Kråkklöfver till Hummeltuppor.

När Knutarv ändras till Knutmire, är ju därmed ingenting

vunnet, då ju ett släktnamn Mire äfven finnes i floran. Röd-

lonke (Peplis) ändras till Lunke, hvarigenom betänklig likhet

med Lunk (Montia) uppkommer, i samband hvarmed jag ej

kan underlåta att anföra det senare släktets båda nybildade

artnamn: Storlunk och Smålunk!

E. Fries använde för släktena Erucastrum och Diplotaxis

det gemensamma namnet Kålsenap, hvilket af Hartman re-

serverades för det förra, medan Diplotaxis erhöll namnet

! Kan lätt förväxlas med Desma, namnet på Malva moschata.

” Användes på Oland såsom namn på Bandtång (Zostera).

3 Användes af Lilja för Årenaria.

+ Användes af Lilja för Elatine.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:O 9. 61

Sandsenap. Neuman omkastar namnen, så att hos honom

föres Kålsenap till Diplotaxis, Sandsenap till Erucastrum.

För Braya har E. Fries det nybildade namnet Sten-

krasse, hvilket äfven användes af Hartman. Detta namn

tillägges emellertid hos Neuman oriktigt Hutchinsia, hvars

namn hos Hartman är Klippkrasse, medan Braya af Neuman

kallas Rym, Liljeblads namn på Erysimum (>en rent förkastlig

förvridning», E. Fries) Det är underbart, att vederbörande

icke tar hänsyn till den oreda, som han på detta sätt måste

åstadkomma.

Namnet på Adrabis Thaliana är som bekant Backbränna,

hvilket äfven 1 »normalförteckningen» bibehålles. Som Neuman

har släktnamnet Vårel, ändras namnet på ifrågavarande växt

till Backvårel. De allmänt använda namnen Trampgräs för

Polygonum aviculare, Stor ormrot för P. Bistorta och Liten

ormrot för P. viviparum ändras i »normalförteckningen» god-

tyckligt till Gårdstrampe, Ormråpa och Ängsråpa. Hos

Neuman,” där inga undersläkten upptagas, utan där Knäa

uppföres såsom svenskt namn för hela släktet, kallas dessa

arter Gårdsknäa, Ormknäa och Angsknäa respektive.

Det svenska namnet på Sedum är som bekant Fetknopp,

och arten S&S. Teleplium kallas vanligen Kärleksört, under

hvilket namn den äfven upptages af E. Fries. »Normal-

förteckningen» har intet svenskt namn på släktet utan blott

på undersläktena, och S. Telephium upptages där såsom

(Vanligt) Fetblad, medan den af Neuman erhåller det ny-

bildade namnet Kärleksknopp. Slutligen må anföras att,

Hafre upptages såsom svenskt namn för icke mindre än

fyra olika släkten (Avena, Avenastrum, Arrhenatherum och

Trisetum).

Det kan vara tämligen likgiltigt om det är »normal-

förteckningen» eller Neumans svenska flora, som i de fall, då

de med afseende på de svenska växtnamnen afvika från hvar-

andra, har mest orätt. Men det är beklagligt, att författaren

till ett arbete, som enligt förordet är afsedt att användas

såsom skolflora, skulle taga »normalförteckningen> till föresyn,

1 stället för de utmärkta arbetena af E. Fries eller Hart-

man. Ty därigenom har den skada, som genom »normalför-

teckningen» åstadkommits, ytterligare förstorats och genom

det sätt, hvarpå densammas »system» tillämpats i Neumans

svenska flora, hafva namnförbistringen och oredan ytterligare

62 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

ökats. Att »normalförteckningen» på grund af sina olämpliga

grundregler och många undantag icke lämpar sig såsom rätte-

snöre vid undervisning, torde af det förut anförda få anses

till fullo bevisadt. Att Neumans flora i fråga om de svenska

växtnamnen måste erhålla samma dom synes mig lika visst,

oafsedt de förtjänster densamma till äfventyrs i öfrigt må

äga. Skulle en ny upplaga af densamma komma till stånd,

vore det därföre önskligt, att de svenska namnen antingen

anfördes efter en grundväsentligt förändrad metod eller att

.de helt och hållet utelämnades.

4. Den metod, som bör användas.

Såsom 1 det föregående ofta framhållits, använde Linné

inga svenska släktnamn. I företalet till Flora svecica säger

han själf, att om han bildat svenska namn för hvarje växt

och därvid äfven velat göra afseende på släktena, så skulle

dessa namn »>för allmänheten blifvit lika svåra att förstå

som de latinska». Oaktadt sålunda svenska släktnamn saknas

i Flora svecica, kunde detta arbete med hänsyn till de svenska

växtnamnen af E. Fries 1864 betecknas såsom »den full-

ständigaste och pålitligaste förteckning vi ännu äga».

I själfva verket äro svenska namn på släktena, såsom

afseende betydligt mera artificiella begrepp än namnen på

arterna, af jämförelsevis underordnad betydelse, hvarför från-

varon af desamma i Linnés Flora svecica icke torde vållat

någon olägenhet. Det är ju arterna (och varieterna, »sor-

terna»), om hvilka intresset i det dagliga lifvet rör sig, och

därför finnas i folkspråket endast namn på dessa.

Det är att beklaga, att ehuru E. Fries upprepade gånger

framhåller, att artnamnen böra förblifva oförändrade, medan

de systematiska åsikterna växla, så riktade han dock sin

uppmärksamhet företrädesvis åt släktnamnen. Genom sina

grundliga studier inom hithörande områden hade han annars

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 9. 63

bättre än någon annan kunnat gifva namn åt de af allmän-

heten förbisedda arter, som ännu saknade sådana, och detta

enligt den enda af honom erkända metoden, grundad på

»historisk forskning, trogen uppfattning af det äldre språket

och den vårt folk medfödda naturåskådning». I hans kritiska

ordbok finnas visserligen, såsom förut nämnts, namn på många

arter, men de utgöra i alla fall blott en del af det stora

antal, som tillhör vår flora. Hade E. Fries bildat namn för

de återstående, så hade dessa helt visst accepterats af öfriga

botanister, och man hade nu varit ense om våra växters

svenska namn. Vi hade då i fråga om dem varit lika lyck-

ligt ställda som i fråga om namnen på våra vertebrerade

djur, tack vare den metod, som infördes af SVEN NILSSON och

sedan allmänt blifvit tillämpad.

Linné hade i sin Fauna svecica inga svenska släktnamn

för djuren. Sven Nilsson synes hafva varit den förste, som

införde sådana, och han lät namnet ingå förening med -släktet,

t. ex. Kattsläktet, Mårdsläktet, Illersläktet. I första upp-

lagan af Skandinavisk Fauna, Däggande djuren (1820), lät

han äfven i åtskilliga fall det svenska släktnamnet ingå i

artnamnet, t. ex. Mårdsläktet (Mustela), afdelningen Vesslor

med arterna TIller-Vesslan (M. putorias), Flod-Iller-Vesslan

(M. lutreola), Hermelin-Vesslan (M. erminea), Lilla Vesslan

(M. minor). I andra upplagan (1847) bortfalla däremot dessa

onödiga släktnamn i artnamnen, så att där upptagas arterna

af TIllersläktet! (Mustela) såsom Vanlig Tller, Flod-Iller,

Hermelin och Småvessla.

I förbigående må vid namnen på djuren erinras därom,

att de äro ett ojäfaktigt bevis på oriktigheten af »normal-

förteckningens» påstående om det svenska språkets motvilja

mot ferstafviga namn. Man kan ej gärna tänka sig mera

lämpliga och karakteristiska namn än t. ex. Simsnäppesläktet,

med arterna Brednäbbad NSimsnäppa och Smalnäbbad Sim-

snäppa, eller sådana som Svart och hvit Flugsnappare, Grå

Flugsnappare m. fl. Skulle någon i fråga om dessa vilja

tillämpa »normalförteckningens» system och kalla Simsnäppa

Sim, med arterna Bredsim och Smalsim, samt Flugsnappare

Flug, med arterna Brokflug och Gråflug, så skulle han näppe-

ligen vinna efterföljd.

! Mårdsläktet (Martes) var nu utbrutet.

64 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

Den mer än åttioåriga erfarenheten i fråga om förträff-

ligheten af den för djuren använda namngifningsmetoden

borde ju lifligt mana till försök att tillämpa densamma på

växterna. Såsom redan förut anförts, var det också denna

metod, som af Vetenskapsakademien i hennes utlåtande öfver

förslaget till »normalförteckning» förordades såsom den mest

praktiska: ordet -släktet borde ingå i släktnamnen och de

svenska namnen ställas före de latinska.

I »normalförteckningen> får man visserligen icke veta, :

att denna metod förordats af Vetenskapsakademien. Den

omnämnes endast i en not å sid 7, såsom »föreslagen från ett

och annat håll», hvarefter det heter:

»Ett sådant tillvägagående måste dock och det på goda

grunder förkastas, då det dels står i uppenbar strid mot de

åsikter, som omfattats af alla de bättre arbetarne på svenska

nomenklaturens område (Linné, Fries, Hartman, Liljeblad,

Nyman, Lilja m. £.), dels skulle både strida mot svenskt

språkbruk och vid tillämpningen stöta på stora svårigheter.

Så t. ex. blefve det tvifvelsutan för den stora allmänheten

alltid motbjudande att säga, att rönnen hör till oxelsläktet

(eller tvärt om oxeln till rönnsläktet), att plommon hör till

häggsläktet (eller tvärt om), att kvesan hör till potatis-

släktet eller nattskattesläktet eller potatisen till kvese- eller

nattskattesläktet o. s. V.»

Man kan väl knappast tänka sig mera betydelselösa in-

vändningar, hvilka icke förty af Landbruksstyrelsen an-

sågos tillräckliga för att icke acceptera Vetenskapsakademiens

förslag. Nåsom vi veta, använde Linné inga svenska släkt-

namn, och huru de skulle sett ut, om han infört sådana, är

icke godt att säga, men på »normalförteckningens» stånd-

punkt stod han i alla fall icke. Att anföra Nyman vittnar

om okunnighet, då, såsom ofvan visats, just han använde

sammansättningar med -släktet i alla de fall, då svenska

släktnamn af honom anföras, såsom t. ex. Brunskäre-

släktet, Nocksläktet, Sötblomsläktet, Röllikesläktet, Klöfver-

släktet, Starrsläktet o. s. v., medan han i andra fall, i likhet

med Linné, icke använde svenska släktnamn. Hvad Liljeblad

angår, så är det just från honom, som den hittills rådande

oredan härstammar, ty det var han, som först införde rent

godtyckliga svenska släktnamn, ofta bildade af förbråkade

latinska, hvilka därför med rätta blifvit utdömda af E. Fries.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 65

Men denne, liksom Hartman, följde ty värr det oaktadt Lilje-

blads uppställning, och så har det kommit sig, att medan

enhet och reda härskat i fråga om namnen på våra djur, har

oreda hittills varit rådande i fråga om växternas, en oreda,

som BE. Fries visserligen för en tid lyckats någorlunda af-

hjälpa, men som nu ytterligare ökats genom Landtbruks-

styrelsens »normalförteckning» och Neumans svenska fora.

Att E. Fries intog en annan ståndpunkt än dessa, är ofvan

ådagalagdt.

Hvad så angår yttrandet, att den af Vetenskapsakademien

förordade metoden skulle »strida mot svenskt språkbruk och

vid tillämpningen stöta på stora svårigheter», så kunde det

vara nog att hänvisa till våra faunistiska arbeten, där denna

metod i öfver åttio år med stor fördel och utan någon som

helst olägenhet tillämpats. Men dessutom må erinras därom,

att systemet 1 fråga är just det, som i dagligt tal tillämpas.

Om någon frågar, till hvilka släkten exempelvis Rödklöfvern

eller Rofvan höra, så blir svaret icke »till Klöfver, till

Kåb utan >»>till Klöfversläktet, till Kålsläktet>. Det är så-

lunda så långt ifrån, att metoden skulle strida mot svenskt

språkbruk, att den tvärtom fullständigt harmonierar med

detta.!

Hvad slutligen beträffar påståendet, att det blefve »all-

tid motbjudande att säga, att Rönnen hör till Oxelsläktet

Potatisen till Kvese- eller Nattskattesläktet o. s. V.», så är

det visserligen motbjudande att använda ett sådant namn

som »normalförteckningens»> Kvesa 1 stället för Kvesved, det

är visst och sant. Men hvad själfva saken i öfrigt angår,

så kan jag icke finna något mera motbjudande 1 att säga

att, såsom faktiskt är, Rönnen hör till Osxelsläktet eller

tvärtom, än då jag säger, att Kråkan hör till Korpsläktet.

Och påståendet förefaller så mycket egendomligare, som

i F. Laurells egen förteckning öfver träd och buskar, »med

svenska namn enligt den binära nomenklaturen», Oxeln upp-

tages just under »Rönnsläktet,! Lika litet ligger det något

motbjudande i att upptaga Nattskatta och Kvesved såsom

! Det kan i samband härmed vara af intresse att erinra därom, att i

Laurells förteckning öfver odlade träd och buskar ete. finnas flerestädes dessa

sammansättningar, som nu uppgifvas »strida mot svenskt språkbruk>, t. ex.

Trysläktet, Syrensläktet, Erikasläktet, Stenmespelsläktet, Stenfruktsläktet,

Vägtornsläktet m. fl. Har språkbruket förändrats mellan 1891 och 1894?

66 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

hörande till Potatissläktet.! Tvärtom tror jag, att de stude-

randes och allmänhetens intresse för de båda vilda arterna

skall stiga ej obetydligt, om de erfara, att dessa höra till

samma släkte som Potatisen — åtminstone är detta erfaren-

heten från min egen studietid. Men »normalförteckningens»

författare tyckas hafva så uteslutande fäst sig vid namnen

såsom sådana, att de rent af glömt de föremål i naturen,

som dessa beteckna, och om hvilka det ju i själfva verket är

frågan.

För att efter dessa bemötande anmärkningar öfvergå till

den af Vetenskapsakademien förordade uppställningen, hvilken

i öfver åttio år bestått profvet i fråga om djurnamnen, så

grundar den sig på en enda regel, från hvilken intet undan-

tag behöfver äga rum:

Hvarje art skall hafva ett densamma ensamt

tillkommande namn, som förblifver oförändradt, till

hvilket släkte arten än må hänföras.

Icke såsom undantag från, utan såsom tillägg till denna

regel må anmärkas, att arten stundom kan hafva två namn,

då nämligen båda namnen äro lika vanliga eller användas i

olika delar af landet. Så kallas t. ex. Stellaria media enligt

E. Fries i Svealand mest Nata, i Götaland Våtarv, och det

finnes ju ingen anledning att undertrycka det ena till förmån

för det andra, utan båda namnen kunna gärna bibehållas vid

sidan af hvarandra.

Då det sålunda är från artnamnen, man bör utgå, blir

regeln i fråga om släktnamnen gifvetvis följande:

Släktnamn bildas antingen:

1:0) af den förnämsta eller allmännaste artens

namn med tillfogande af -släktet; eller

2:0) i de fall, då ett gemensamt släktnamn redan

finnes, eller,

3:0) då samma slutord ingår i alla eller flere

arters namn, af detta gemensamma släktnamn eller

slutord i förening med -släktet. I sistnämnda fall kommer

den binära nomenklaturen af sig själf till användning.

1 IT Laurells anförda arbete användes i stället Solansläktet. >»Hit höra,

som bekant, Potatis, Nattskatta med flere örter samt en halfbuske, hvars

svenska namn är Kvyvyesved (eller Bittersöta).» Då var Kvesa ännu icke upp-

fannet.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 67

Till förtydligande af ofvanstående må följande exempel

anföras. 1:0):

Potatissläktet (Solanum L.).

Potatis (S. tuberosum L.).

Nattskatta (S. nigrum L.).

Kvesved (S. Dulcamara &L.).

Här är Potatis så ojämförligt viktigare än de öfriga

arterna, att det påtagligen vore oriktigt att uppkalla släktet

efter någon af dem. I andra fall, då ingen särskild art i ena

eller andra afseendet utmärker sig framför de öfriga, kan man

ju blifva tveksam om hvilkens namn, som 1 släktet bör ingå,

hvarvid dock må anmärkas, att detta är af underordnad vikt.

För att använda det förut anförda exemplet i fråga om Rönn

och Oxel, kan ju saken vara likgiltig, men då Rönnen är den

allmännaste arten, torde Rönnsläktet vara att föredraga.

2:0). Här finnes redan ett gemensamt släktnamn, som icke

ingår 1 något af artnamnen:

; Ribssläktet (Fibes L.).

Måbär (B. alpinum LD.)

Svarta vinbär (£. nigrum DL.)

Röda vinbär (RK. rubrum &L.).

Krusbär (BR. Grossularia &L.).

3:0). I detta fall ingår det gemensamma släktnamnet såsom

slutord i alla artnamnen:

Sippsläktet (Anemone L.).

Blåsippa (A. hepatica L.).

Hvitsippa (ÅA. nemorosa LL.)

Gulsippa (4. ranunculoides «L.).

Utbryter man Hepatica såsom ett eget släkte, så bibe-

håller arten naturligtvis fortfarande sitt svenska namn, och

man skrifver då

Blåsippesläktet (Hepatica Dill.).

Blåsippa (H. nobilis Schreb.).

Några vidare exempel torde ej behöfva anföras. Det

må dock anmärkas, att när man redan har sådana samman-

satta släktnamn, hvilkas slutord bortfalla hos artnamnen,

t. ex. Kampegräs, med artnamnen Ängskampe, Fjällkampe

0. S. v., så bildas släktnamnet ej af slutordet i artnamnen,

utan af det redan befintliga släktnamnet i förening med

-släktet. Det bör sålunda heta Kampegrässläktet, ej

Kampesläktet.

68 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

I fråga om uppställningen, böra de svenska såväl art-

som släktnamnen ställas framför de latinska.

Nybildning af namn bör i allmänhet blott i de

fall ifrågakomma, då för skriftspråket användbart

namn förut saknats. Om man sålunda bör taga största

möjliga hänsyn till prioritetsrätten, bör man dock å andra

sidan ej glömma, att äfven namnen hafva sin »kamp för till-

varon» och att i tidernas längd ett namn kan utträngas af

ett annat. Gullvifva, som nu är det vanliga svenska namnet

på Primula veris, finnes sålunda icke i första upplagan af

Francks Speculum botanicum (1638), där arten upptages såsom

»Oxelägg, Hanelägg, NS. Peders Nyckeb. Till dessa namn

fogas i andra upplagan (1659) »Sempertupper, Gulhwijfwer»>.

Rudbeck har (1685) »Oxelegg, Hanelegg, Gulhwifwa», Bromelius

samma namn som Franck, medan Tillandz endast upptager

namnen från dennes första upplaga. Linder har samma namn

som Rudbeck. Linné anför såsom svenskt namn Oxelägg,

och Gullhwifwa såsom det i Helsingland använda provins-

namnet. En prioritetsfanatiker skulle här yrka på Oxlägg

såsom det rätta namnet, ett yrkande, som dock inför det

allmänna språkbruket skulle förklinga ohördt.

På samma sätt är Klöfver för Trifolium ett sent användt

namn, som nu utträngt det ursprungliga Väppling. Det förra

saknas hos Franck, Rudbeck, Tillandz, men finnes hos Bromelius

för Trifolium pratense (jämte Väppling) såsom »Klöfverblad>,

så äfven hos Linder. Linné har såsom svenskt namn Röd-

väpling och intet provinsnamn, hvari Klöfver ingår,! medan

Liljeblad upptager släktet såsom »Trifolium, Väpling, Klöfverni)

det sistnämnda dock med mindre stil och icke återkommande

i något artnamn. Äfven här skulle en prioritetsifrare kunna

yrka på, att Klöfver borde utgå till förmån för Väppling,

men utan det minsta hopp om framgång.

Man bör sålunda icke af prioritetshänsyn låta förleda

sig till öfverdrift, huru berättigad prioritetsprincipen i öfrigt

än må vara. För att finna den rätta medelvägen fordras

naturligtvis en stor uppmärksamhet och varsamhet. Hvad

jag här anfört afser egentligen de växter, som hafva namn i

folkspråket. I fråga om de af botanister nybildade namnen,

böra naturligtvis äfven prioritetshänsynen göra sig gällande

1 Hos honom finnes Klöfver endast för Menyanthes (och Comarum).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 69

och ändring helst endast i de fall ske, då namnen icke lämpa

sig för skriftspråket eller äro oriktiga. Men här torde dock

en friare opportunitetshänsyn få råda, emedan fertalet dylika

namn sällan vunnit större spridning.

Ett par relativt underordnade frågor, angående hvilka

meningarne visat sig skiljaktiga, må särskildt vidröras.

Den ena gäller, huruvida man för att undvika sådana namn,

som äfven beteckna andra föremål, men dock användas om

växter, skall tillägga ändelsen -ört eller ej. Franck och föl-

jande författare, Linné och Liljeblad m. fl. skrifva t. ex. Hästhof

(Tussilago) och Kattfot eller Kattfötter (Antennaria), medan

å andra sidan BE. Fries, och efter honom Hartman, Krok &

Almquist skrifva Hästhofsört, Kattfotsört. E. Fries tillfogar

dock i fråga om den senare: » talspråket säges vanligen

Kattfot, Kattfötter,. Här äga onekligen Hästhofsört och Katt-

fotsört förtjänsten af större tydlighet, medan såväl priorite-

ten som det allmänna bruket sedan väl trehundra år tala

för namnen Hästhof och Kattfot, hvilka därför utan tvifvel

böra föredragas, detta så mycket hellre, som någon förväxling

väl näppeligen torde vara att befara.

En annan fråga är den, huru man bör förfara med nam-

nen på vissa växter och på deras af oss använda frukter.

Linné gör i dessa fall ingen åtskillnad, utan använder för

växten samma namn som för frukten; han skrifver sålunda

Odon, Blåbär, Lingon, Tranbär, Smultron ete., i motsats mot

Franck, som för växterna har Odonris, Blåbärsris, Lingonris,

Tränjonris, Smultrongräs. E. Fries skrifver Odonbuske, Blå-

bärsris, Lingonris, Tranbärsris, men Smultron. Hartman har

Odonbuske, Blåbärsbuske, Lingonris, Tranbärsväxt, Smultron-

ört. Krok & Almquist öfverensstämma med Fries, men ha

Smultronört. Äfven här synes mig Linnés förfaringssätt

"vara att föredraga,! liksom man ju utan olägenhet har

gemensamma namn för växten och dess frukter, resp. frön, i

fråga om Råg, Hvete, Majs, Hafre, Korn, Ärter, Raps, eller

dess underjordiska delar, såsom Potatis, Rofvor, Morötter,

IBetor, Oo. st Vv.

För att återkomma till det här förordade systemet i fråga

om de svenska växtnamnen, vill jag slutligen betona, att jag

! Endast vid undervisning, när man uttryckligen vill skilja växten

från frukten, torde det vara nödvändigt att tala om Lingonris, Blåbärsris

ÖS

70 A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

icke funnit någon svårighet vid tillämpningen af detsamma.

Och som intet undantag från grundregeln förekommer, med-

för det den oskattbara fördelen, att intet enda namn, till

förmån för den ena eller andra systematiska följdriktigheten,

behöfver bortkastas eller förändras.

5. Litteraturförteckning.

F. ARESCHOUG, Skånes flora. 2:dra upplagan. Lund 1881.

S. ALMQUIST, se Krok.

G. J. BILLBERG, se Svensk Botanik.

O. BROMELIUS, Chloris gothica seu catalogus stirpium circa Gotho-

burgum nascentium. 1694.

R. DYBECK, Blommor ur en svensk örtekrans. Tidskriften Runa.

1845, sid. 49—382.

JOHANNIS FRANCK, Speculum botanicum. Upsalie 1638.

JOHANNIS FRANCKENIUS, Speculum botanicum renovatum. Upsalie 1659.

E. FRIES, Om växternas svenska namn: Botaniska utflykter. 2.

Stockholm 1852.

— — , Bidrag till svenska växtnamnens historia. Sammastädes.

— — , Förslag till fastställande af svenska växternas släktnamn. Bota-

niska utflykter. 3. Stockholm 1864.

— — , Kritisk ordbok öfver svenska växtnamnen. Utgifven af Svenska

Akademien. Stockholm 1880.

TH. FRIES, Människans inflytande på vårt lands vegetation. Föreningen

Heimdals Folkskrifter, n:r 25. Upsala 1895.

C. J. HARTMAN, Handbok i Skandinaviens flora. Stockholm 1820.

5:te upplagan 1849; 10:de upplagan 1870; 11:te upplagan 1879.

5:te och följande utgifna af Carl Hartman.

— — , Svensk och norsk excursionsflora. 4:de upplagan, med rättelser

och tillägg af Carl Hartman. Stockholm 1866.

H. JENSEN-TUSCH, Nordiske Plantenavne. Köbenhavn 1867—1871.

T. 0. B. N. KROK & S. ALMQUIST, Svensk flora för skolor. 1. Famne-

rogamer. 3:dje uppl. Stockholm 1888; 5:te uppl. 1893.

C. G. KRÖNINGSSWÄRD, Flora dalecarlica. Falun 1843:

K. LANDTBRUKSSTYRELSEN, Normalförteckning öfver svenska växt-

namn. Meddelanden etc., n:r 3 år 1894. (N:r 17). Norrköping

1894.

FR. LAURELL, Beskrifning öfver växter afbildade på de botaniska

väggtaflor, hvilka genom k. ecklesiastikdepartementet hållas folk-

skolorna till handa. Häft. 1. Stockholm 1883.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 9. 71

FR. LAURELL, Förteckning öfver viktigare i Sverige på fritt land odlade

träd och buskar, med svenska namn enligt den binära nomenkla-

turen. Upsala 1891.

— —, Färentuna skolträdgård. Folkskolans vän. 17 (1901), n:r 13.

Göteborg.

N. LILJA, Skånes flora. Lund 1838; 2:dra uppl. Skånes flora, inne-

fattande Skånes vilda och odlade växter. Stockholm 1870.

S. LILJEBLAD, Utkast till en svensk flora. Upsala 1792; 2:dra uppl.

1798; 3:dje uppl. 1816.

JOH. LINDER, Flora Wiksbergensis. Stockholm 1728.

C. V. LINNÉ, Flora svecica. Stockholm 1745. 2:dra uppl. 1755.

— — , Fauna svecica. 2:dra uppl. Stockholm 1761.

— —-, Skånska Resa. Stockholm 1751.

— —, , Wästgötha-Resa. Stockholm 1747.

— —, Öländska och Gotländska resa. Stockholm och Upsala 1745.

A. LYTTKENS, Om svenska ogräs, deras förekomst och utbredning

samt intagande af uppgifter om ogräsfrön i fröanalysbevis. Norr-

köping 1885.

-— — , Redogörelse för verksamheten vid Hallands läns frökontroll-

anstalt å Nydala åren 1876—1893. Halmstad 1895. Meddelan-

den från K. Landtbruksstyrelsen, n:r 9 år 1895. (N:r 27).

— —, De kemiska stationerna och frökontrollanstalterna i Sverige.

Meddelanden etc., n:r 6 år 1901. (N:r 73).

C. A. M. LINDMAN, Bilder ur Nordens flora efter Palmstruch m. fl.

Svensk Botanik. Stockholm 1901—. (Under utgifning.)

ARVIDH MÅNSON, Rydaholm, En mycket nyttigh Örta-Book. Stock-

holm 1654.

Sv. NILSSON, Skandinavisk fauna. Första delen. Däggande djuren.

Lund 1820. 2:dra uppl. 1847.

— —, Skandinavisk fauna. Fåglarna. 2:dra uppl. Lund 1835.

— —, , Skandinavisk fauna. Fiskarna. Lund 1855.

L. M. NEUMAN (med biträde af FR. AHLFVENGREN), Sveriges flora

(fanerogamerna). Lund 1901.

C. F. NYMAN, Utkast till svenska växternas naturhistoria. 1

Örebro 1867, 1868.

— — , Svensk fanerogamflora för skolungdom. Örebro 1873.

J. PALMBERG, Serta florea svecana. Strengnäs 1684.

J. W. PALMSTRUCH, se Svensk Botanik.

C. QUENSEL, » > BA

A. JAHAN RETZIUS, Försök till en flora oeconomica svecie. Lund 1806.

O. RUDBECK, Hortus botanicus. Upsala 1685.

0. SWARTZ, se Svensk Botanik.

SVENSK BOTANIK 1—11. Stockholm 1803—1843. Del. 1—6 utgifna

af J. W. Palmstruch, med text författad af C. Quensel (del. 1—4)

och 0. Swartz (5—6); 7 och 8 utgifna af G. J. Billberg med text

af Swartz (7, början af 8) och utgifvaren; 9—11 utgifna af K.

Vetenskapsakademien, med text af G. Wahlenberg (9 delvis, 10,

början at 11) och P. F. Wahlberg (återstoden).

A. G. NATHORST, SVENSKA VÄXTNAMN.

E. TILLANDZ, Catalogus plantarum que prope Aboam tam in excultis,

quam incultis locis huc usque invente sunt.

Anvisning till svenska foderväxternas kännedom.

WAHLBERG,

Stockholm 1835.

— — , se Svensk Botanik.

G. WAHLENBERG, Flora svecica.

Or UV

1831—1833.

—, se Svensk Botanik.

Innehåll.

Historisk öfversikt

Granskning af Handtbruksstyrelsens" »norm: talförtecknanss ONE

Eka växtnamn .

Vetenskapsakademiens utlåtande

Recensioner och meningsutbyten .

Nybildade släktnamn .

Undantag från srundreclerna

Egendomliga motiveringar

3rott mot prioritetslagarne

Växlande begränsning af släktena

Växtnamn i Sveriges flora utgifven af L. M. Neuman.

Den metod,

Litteraturförteckning

Sid.

60,

62,

rad

som bör vändas

Rättelser.

uppifrån, står Krusfrö, = läs:

nedifrån,

Tryckt

varieterna,

den 10 februari 1903.

Upsalig 1824—1826.

Abo&r 1683.

Kruffrö.

varieteterna.

2:dra uppl.

47.

62.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 25. Afd. TIL. N:o 10.

UEBER DIE BEFRUCHTUNG

VON

PLASMOPARA ALPINA (JOHANS)

O. ROSENBERG

MIT 2 TAFELN

MITGETHEILT AM 11 DEZEMBER 1902

GEPRUFT VON VEIT WITTROCK UND J. ERIKSSON

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

VARS td Ne

1903

" MV Hu BA MN SAN ARE JE | ÖL

: rak wu total udd ef ANG

TIER I Län ngt " we Au KRA w AvdAr

Uv er AT ud

KN (3 den ANN Land

OKNUTHJUTLIA- CC Ro a

OT | 2

Ko (2NAROT) AVTITA ANATOMI

K. , ; | sa nolinv vR (

Vs . d Riv

Fa 1

N SON DÖ ALAKAROA Ö

vr AST IEA TINA STEK

HÖESATRI 14 w' CYPAOIA TT ue SY JANEE

iir || I rn INN

PIL

, KLOR MIA

freöna AK TUEVENÖR GR SE TENTAN AE

GOALR

in ole Tila. KN

OS EO OA

D:ie Befruchtung der Oomyceten ist in der letzten Zeit

so genau untersucht worden, besonders durch die Arbeiten

von Davis (I), STEVENS (I, ID), Trow (I—TIT) und WAGER

(I, IT), dass diese Gruppe jetzt mit Fug und Recht zu einer

der meist bekannten Pilzgruppen gerechnet werden kann.

Dass aber von mir ein neuer Beitrag zur Kenntnis von 0Oo-

myceten geliefert wird beruht teilweise auf dem Umstande,

dass die Gattung Plasmopara von den fräheren Verfassern

nicht in dieser Hinsicht untersucht worden ist, teilweise

darauf, dass sich durch die ausgezeichneten Arbeiten von

STEVENS (I, IT) äber den Befruchtungsakt bei der Gattung

Albugo so eigentämliche Erscheinungen darboten, dass eine

neue Untersuchung anderer Representanten der Familie

winschenswert erscheint.

Mein Untersuchungsmaterial ist im Sommer 1900 und

ebenso 1902 während meines Aufenthalts in Tromsö in Nor-

wegen, also unter verhältnismässig hohem Breitengrade ge-

sammelt worden. Ich fixierte es auf der Stelle in verschie-

denen Fixierungsflössigkeiten. Von diesen erwies sich die

MErKELsche als die geeignetste. FLEMMINGS Chrom-Osmium-

Essigsäure ist hier nicht so gut, wie schon von den vorigen

Verfassern gezeigt worden ist, weil Osmium das Plasma der

:Oosphäre stark schwärzt. Versuche, mittels Wasserstoff-

superoxid die NSchnitte aufzuklären, ergaben unzulängliche

Resultate. Auch die von den meisten Verfassern gerähmte

Chromessigsäure wendete ich an und erhielt gute Fixierungen,

doch nicht so ausgezeichnete wie bei Anwendung von MERKELS

Fläössigkeit. Das Objekt wurde in herkömmlicher Weise ein-

"gebettet und geschnitten. An Farbstoffen wurde angewendet

sowohl FLEMMINGS WNafranin-Gentianaviolett-Orange G, wie

auch HEIDENHAINS Hisenhämatoxylin. Der erstere Farbstoff

”giebt in manchen Fällen gute Resultate, z. B. för die Färbung

4 0. ROSENBERG, UBER DIE BEFRUCHTUNG VON PLASMOPARA ALPINA.

des Chromatins im Kern und des Nucleolus, besonders im

Ruhestadium, war dagegen weniger geeignet fär das Studium

der Karyokinese, sowie fär die Färbung des Plasma. Das

Coenocentrum z. B. wird in den meisten Fällen nur schwach,

und diffus, gefärbt. HEIDENHAINS Hämatoxylin-Methode zeigt

aber ganz bestimmte Vorzäge und wurde auch in den meisten

Fällen angewendet. Besonders trat die Struktur des Plasma

klar und deutlich in solchen Präparaten hervor.

Plasmopara alpina kommt auf der Unterseite der Blätter.

von Thalictrum alpinum vor. Die Conidienbildung war zur

Zeit des Einsammelns (Juli) sehr schwach, darum liessen sich

die infizierten Blätter nur sehr schwer von den nicht infi-

zierten unterscheiden. Die Blätter zeigten indessen eine

ausserordentlich reiche Öosporenbildung, wobei man mit

Teichtigkeit alle Entwicklungsstadien von der ersten Anlage

der Oogonien bis zur Reife der Oosporen unterscheiden

konnte.

Wie oben erwähnt, fehlt eine eingehende Untersuchung

äber den Befruchtungsverlauf bei Plasmopara. Inzwischen

erschien, als diese Untersuchung schon dem Wesen nach ab-

geschlossen war, eine kurze Mitteilung von RUHLAND iäber

die Befruchtung bei einigen Peronosporeen, darunter Plasmo-

para densa. Nach diesem Verfasser soll Plasmopara grosse

Ubereinstimmung mit Peronospora und Pythium zeigen. Ich

glaube, dass meine Untersuchung dessen ungeachtet ver-

öffentlicht werden muss und zwar darum, weil ein so grosses

Untersuchungsmaterial wie möglich leichter zur Lösung hier-

her gehöriger Fragen beitragen kann. Ubrigens zeigt sich

Plasmopara alpina etwas verschieden von P. densa, wenig-

stens, wenn man nach der kurzen Mitteilung von RUHLAND

urteilt.

Da nach den bisher herausgegebenen Arbeiten Plasmo-

para mit Peronospora und Pythium sehr äbereinstimmen soll,

so därfte es angebracht sein, eine Darlegung vorauszuschicken

äber das, was man von der Befruchtung dieser Gattungen

Weiss.

Der Lauf der Befruchtung bei Peronospora ist nach WAGERS

(II) Untersuchungen folgender:

Das Protoplasma im Oogonium wird in ein centrales

vacuoläres Ooplasma und in ein granuläres Periplasma einge-

teilt. Eine »receptive Papilla» wird gebildet, obwohl nich

föles

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 28. AFD. III. N:0 10. 5)

stark entwickelt. Die Kerne im Oogonium (und im Antheri-

dium) machen eine Mitose durch, wobei sie in das Periplasma

hinauswandern. Dann wandert ein Kern zuräck zur Oosphäre

und macht den HFEikern aus. Gleichzeitig tritt das Coeno-

centrum auf, dem sich der HEikern nähert. Ein Kern vom

Antheridium drängt sich ein in die Oosphäre und legt sich

an den Eikern an und kopuliert mit diesem erst nach längerer

Zeit.

Pythium ist erst vor kurzem von 'Trow (IIT) und MIYAEE

(IT) untersucht worden.

Trow hat P. ultimum n. sp.. untersucht und folgendes ge-

funden: Im Oogonium scheidet sich das Protoplasma wie in

Peronospora in Ooplasma und Periplasma. Die Kerne, unge-

fähr 12, teilen sich mitotisceh und wandern aus in's Peri-

plasma, ausser einem, welcher im Centrum der Oosphäre

zuriäckbleibt. Ein schwach entwickeltes Coenocentrum zeigt

sich beim HEikern. HEin Antheridienkern drängt sich in die

Oosphäre ein, legt an den Eikern an und kopuliert sich mit

diesem etwas später.

Nach MIivAKE, welcher P. de Baryanum untersucht hat,

wandern alle Kerne aus nach der Peripherie des Oogoniums

und teilen sich dort, dann kehrt einer davon zur Oosphäre

zuräck und bildet den Eikern. Ein Coenocentrum fehlt. Sonst

verhält sich diese Art ungefähr wie die vorige.

Gemeinsam fir Peronospora und Pythium wäre also, dass

nur eine Mitose im Oogonium stattfindet, sowie dass die

Oosphäre einkernig ist. Bei Albugo kommen zwei Mitosen

vor und die Oosphäre ist wenigstens der Anlage nach mehr-

kernig. Doch giebt RUHLAND in seiner obenerwähnten Arbeit

an, dass er bei Peronospora auch eine zweite Mitose hat kon-

statieren können, im Oogonium; hierin liegt also eine Uber-

einstimmung mit Albugo.

Meine Arbeit umfasst, wie erwähnt, eine Untersuchung

des Befruchtungsaktes bei Plasmopara alpina. Es war wichtig

kennen zu lernen, ob sich die Oosphäre bei dieser Gattung

in Ubereinstimmung mit z. B. Peronospora und Pythium bildet,

also einkernig ist, oder ob sich eine ähnliche Bildung wie

bei Albugo vorfindet. Indessen ist meine Aufmerksamkeit

auch besonders der Frage gewidmet gewesen, wie man die

Kernteilungen im Oogonium aufzufassen hat. Diese Frage

steht noch ganz offen, und mein Gedanke war, dass sich durch

6 0. ROSENBERG, UBER DIE BEFRUCHTUNG VON PLASMOPARA ALPINA.

genaues Verfolgen der verschiedenen Phasen im Verlauf der

Kernteilung, eine Beleuchtung dieser Frage möglich machen

lassen wärde.

Die Enstehung des Oogoniums und des Antheridiums.

Das erste Stadium der Entwicklung des Oogoniums stimmt

sehr mit dem iberein, welches WacGcERr (IT) äber Peronospora

parasitica beschreibt. Das Protoplasma ist im ganzen Oogonium '

gleichmässig verteilt und zeigt zahlreiche kleinere Vacuolen.

Die Kerne kommen iberall im Plasma vor, ohne besondere

Andeutung von peripherischer Anordnung. Besondere Auf-

merksamkeit ist darauf verwendet worden, die Anzabhl der

Teilungsphasen bei der Bildung der Oosphäre bestimmen zu

können. Aus zahlreichen Berechnungen ergab sich eine Mittel-

zahl der Kerne, und habe ich gefunden, dass die Anzabl der

Kerne im Oogonium in diesem Stadium ungefähr 45 beträgt.

Fig. I stellt ein solehes Oogonium vor. Die Kerne desselben

sind ziemlich gross, so dass ein genaues Studium der Struktur

derselben möglich sein därfte. In einem besonderen Kapitel

wird hiervon ausfährlicher gesprochen. Hier mag nur folgendes

erwähnt werden. FEin Chromatingerist tritt sehr deutlich her-

vor, ebenso ein Nucleolus. Bei Peronospora hat WAGER keinen

solchen entdecken können, aber Trow (IIT) bemerkt dessen

Vorkommen bei Pytlhium in diesem Stadium. In Präparaten,

welche mit Safranin-Gentianaviolett gefärbt sind, ist der

Nucleolus bei Plasmopara deutlich rot und hebt sich scharf

von dem violetten Chromatin ab.

Sehr oft sieht man bei den Kernen in diesem Stadium

der Entwicklung des Oogoniums eine Anordnung des Chro-

matins, welche sehr an Synapsis erinnert und wohl als fär

dieses Stadium karakteristisch angesehen werden darf. Das

ganze Kerngeräöst liegt an einer Stelle der Kernmembran

zusammengeballt. Der Nucleolus ist dabei oft in das Chro-

matin eingebettet, häuvfiger jedoch auch etwas ausserhalb des-

selben inmitten des Kernes gelegen.

In diesem Stadium liegt schon ein Antheridium am Oogo-

nium, gleichwie bei Peronospora. Die Anzahl der Kerne im

Antheridium ist 4—6, selten grösser. Dieselben sind etwas

kleiner als im Oogonium, aber stimmen im äbrigen mit diesen

iberein.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 10. 7

Zwischen dem Antheridium und dem Oogonium ist die

Membran viel däönner, und bald zeigt sich hier ein papillen-

förmiger Ausschuss vom OÖOogonium, welcher sich ein Stäck

ins Antheridium hineindrängt (Fig. 1). Dieses Verhalten

wird bei mebreren Peronosporeen bemerkt, obwohl die Länge

des Ausschusses in verschiedenen Arten verschieden ist.

Derselbe wird von WaGER (I) »receptive papilla» genannt.

Bei Peronospora parasitica und Albugo candida ist derselbe

sehr kurz, bei ÅA. Bliti und Portulacae dagegen sehr stark

entwickelt. Plasmopara stimmt in dieser Beziehung mehr mit

den letzteren Arten iberein. Wie Fig. 13 zeigt, ist das

Protoplasma in und hinter demselben sehr dicht und wird

demgemäss vom Gentianaviolett stark gefärbt.

Sehr oft, wenn die Papilla erst noch schwach entwickelt

ist, sieht man Strukturen wie in Figg. 2 und 7. An mit.

Safranin-Gentianaviolett gefärbten Präparaten war keine be-

sondere Struktur im Plasma der Papilla zu sehen, aber wenn

dieselben Präparate in HEIDENHAINS Eisenhämatoxylin umge-

färbt wurden, trat die in den Figuren gezeichnete Struktur

sehr scharf hervor. Es zeigte sich hinter der Papilla eine

diffuse Partie von Plasma, das eine schwach strahlige Struk-

tur besass. Hinter diesem lag ein Halbkreis von sehr stark

gefärbten Körncehen, die, wenigstens wenn man die Papilla

von oben betrachtet, eine strahlige Anordnung zeigen.

Die Bedeutung dieser »receptive papilla» ist noch fraglich.

Wahrscheinlich ist die Ursache zur Bildung derselben ein

Unterschied des osmotischen Druckes im Antheridium und im

Oogonium. Da die Papilla später eingezogen wird und in

das Oogonium in Form eines Antheridienschlauches eindringt,

so bedeutet dies, dass eine Änderung des Druckes stattge-

funden hat, wodurch bewirkt wird, dass ein Schlauch vom

Antheridium in das Oogonium eindringt. Vielleicht könnten

diese Verhältnisse mit den bekannten Versuchen von LoEB (I)

äber die Einwirkung verschiedener HNalzlösungen auf die

Eizelle im Zusammenhange gebracht werden.

Im späteren Stadium beginnen die Kerne im Oogonium

und im Antheridium sich zu teilen (Fig. 3), und gleichzeitig

tritt im OÖOogonium eine bedeutende Veränderung ein. Im

Protoplasma zeigen sich grössere Vacuolen, anfangs gleichmässig

im Öogonium verteilt. Nach und nach werden diese nach der

Peripherie hinausgedrängt,so dass sich im Centrum eine dichtere

S 0. ROSENBERG, UBER DIE BEEFERUCHTUNG VON PLASMOPARA ALPINA.

Protoplasmaschiecht findet (Fig. 4). Gleichzeitig wandern die

Kerne nun weiter oder vielleicht richtiger gesagt, werden

weiter nach der Peripherie hinausgedrängt und bilden einen

Kreis um das Centrum des Oogoniums. Dabei treten sie in

die Metafase ein.

Die Vacuolen werden grösser zur selben Zeit, wo das

Plasma im Innern des Oogoniums dichter wird. Man unter-

scheidet nun im Centrum einen Klumpen, welcher von Gen-

tianaviolett, besonders aber von Hämatoxylin stark gefärbt

wird. Dies ist das Coenocentrum, welches zuerst von WAGER

(I) bei Albugo candida entdeckt worden ist. Anfangs grenzt

sich dieses ziemlich schwach von dem äbrigen Plasma ab,

nach und nach aber rundet es sich mehr ab und hat das Aus-

sehen eines runden, scharf abgegrenzten Körpers im Centrum

des Oogoniums (Figg. 9—11).

In diesem Stadium verhält sich Plasmopara anders als

Peronospora. Nach der Darlegung WaAGErs wandern alle

Kerne bei Peronospora nach der Peripherie zu der Zeit aus,

wo sich das Plasma des Oogoniums in Periplasma und Ooplasma

trennt. Das Ooplasma wäre also im Anfang ganz frei von Zell-

kernen. Bei Plasmopara dagegen findet man, dass während und

nach der Trennung im Ooplasma und Periplasma immer ein oder

selten ein Paar Kerne in der Nähe des Coenocentrums zuriäck-

geblieben sind. Eine Wanderung der Kerne von der Peripherie

nach dem Centrum findet also bei Plasmopara nicht statt.

Wie schon gesagt, treten alle Kerne des Oogoniums in

karyokinetische Teilung ein, auch der am Coenocentrum

zuriäckbleibende. In diesem letzteren Kern vollzieht sich

diese Teilung jedoch im allgemeinen etwas schneller als bei

den Kernen im Periplasma. HSehr oft sieht man einen Kern

im Ruhestadium beim Coenocentrum, während sich die Kerne

des Periplasmas in Metaphase befinden. Dieser Kern stellt

dann den einen aus dem urspränglichen Oosphärenkerne ent-

standenen Tochterkern dar, während der andere nach der

Peripherie auswandert. Wenn sich die Mitose vollzogen hat,

beginnt auf der Grenze zwischen der Oosphäre und dem

Periplasma die Plasmoderma aufzutreten.

Im Antheridium vollzieht sich auch eine derartige Mitose,

doch beginnt dieselbe etwas friäher als die im Oogonium.

Wir haben also hierdurch im Oogonium 80—90 Kerne und

im Antheridium 10—12 erhalten.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0O 10. 9

Indessen teilen sich die Kerne noch einmal, sowohl die

im Antheridium, als auch die im Periplasma und in der

Oosphäre. Diese Teilung ist weder von WaGcEr (II) bei

Peronospora, noch von Trow (IIT) oder MIivAKE (IT) bei

Pythium bemerkt worden. RUuHLAND (I) hat doch erst neu-

lich eine zweite 'Teilung bei Peronospora konstatieren können.

In den untersuchten Albugo-Arten kommen nach STEVENS (IT)

zwei 'Teilungsschritte des Kerns vor. Doch beschränkt sich

die zweite Teilung nur auf die Kerne im Antheridium und

in der Oosphäre. Die Kerne ausserhalb der Oosphäre im

Periplasma bleiben hierunter im Ruhestadium.

In Plasmopara verläuft diese zweite 'Teilung nicht so

regelmässig wie die erste, sendern man nimmt oft im Peri-

plasma sowohl Ruhestadien wie auch Metaphasen und Ana-

phasen an den Kernen wahr. Auwuch der Kern der Oosphäre

teilt sich, wie erwähnt, noch einmal (Fig. 5 a), wobei oft

eigentämliche Teilungsbilder auftreten. Das Coenocentrum

scheint nämlich eine starke Attraktion auf den Kern auszu-

iäben (vgl. Fig. 11), so dass derselbe, wenn er in Metaphase

ist, oft enorm in die Länge gezogen wird. Dasselbe Phäno-

men hat auch STEVENS för Albugo Bliti konstatieren können.

Die beiden aus dieser 'Teilung entstandenen Tochterkerne

des Oosphärenkerns verhalten sich verschieden. Der eine

bleibt am Coenocentrum zuröck und bildet den Eikern

(Figg. 8, 17), der andere dagegen wandert nach der Peri-

pherie der Oosphäre aus, wobei seine Struktur mehr und

mehr verändert wird; er wird kleiner und weist alle Zeichen

einer Auflösung auf. Hier und da einmal bemerkt man in

der ÖOosphäre mehr als zwei Kerne, obwohl dieselbe noch un-

befruchtet ist. Es ist anzunehmen, dass dann bei der ersten

Teilung ein Paar Kerne beim Coenocentrum zuriäckgeblieben

sind und sich danach geteilt haben. Als sich dann die

Plasmoderma gebildet hatte, haben sie nicht herauskommen

können, sondern sind in der Oosphäre zuräckgehalten worden;

doch zeigen auch solche Kerne Zeichen einer Auflösung,

genau so wie nach dem vorausgeschickten der Schwesterkern

des Eikerns. Dieses Verhalten ist von Bedeutung fär die

Beurteilung der Stellung von Plasmopara zu Albugo, wo

typisch mehrere Kerne, wenn auch nicht immer thätig als

Eikerne, in der Oosphäre liegen.

10 0. ROSENBERG, UBER DIE BEFRUCHTUNG VON PLASMOPARA ALPINA.

Nach diesen beiden Teilungen ist die Anzahl der Kerne

im Antheridium etwa 20, oft steigt sie bis 28; im Oogonium

ist sie sehr schwankend, von 100—160, meist beträgt sie 120.

Wenn alle Kerne im urspränglichen Oogonium sich zweimal

teilten, sollte man wenigstens 160 Kerne auf diesem Stadium

im Periplasma finden. Da die Mittelzahl der Kerne hier

thatsächlich kleiner ist, so deutet dies darauf hin, dass im

Periplasma nicht alle, sondern nur ein Teil Kerne sich zum

zweiten male teilen. Dies kann mit dem Verhalten bei Al- '

bugo in Einklang gebracht werden, wo sich die Kerne ausser-

halb der Plasmoderma nicht weiter teilen, sondern sich diese

Teilung nur bei denen vollzieht, welche in die ösa ein-

Säwdaders sind. Doch hiervon später.

Die Kerne sind nach diesen Teilungen bedeutend kleiner

als die urspränglichen und sehr chromatinreich. Der Kern

der Oosphäre ist jedoch etwas grösser als die äbrigen.

Die Bildung der Oospore.

Während sich die Kernteilungen im Antheridium voll-

ziehen, wird die »receptive papilla» wieder eingezogen und es

bildet sich an derselben Stelle vom Antheridium aus ein Aus-

schuss, weleher in das Oogonium eindrängt. Figg. 8, 9, 14

und 15 zeigen einige Stadien hiervon. Fig. 8 stellt die erste

Anlage des Antheridienschlauches dar. Die Plasmoderma

stösst an der betreffenden Stelle fast an die Membran des

Oogoniums an. Hier kommt auch eine sehr deutliche Strahlung

im Ooplasma um die Anlage des Antheridienschlauches vor.

In den Figuren 14 und 15 sieht man, wie ein Antheridien-

kern, der zum Spermakern wird, in den jungen Schlauch ein-

dringt; und später, wenn dieser mehr und mehr in die Länge

gewachsen ist, liegt der Spermakern noch im Schlauche und

zwar unmittelbar an der Spitze. Die Spitze des in die

Oosphäre eingedrungenen Antheridienschlauches ist papillen-

förmig erweitert. In einigen Fällen (Fig. 19, Tafel IT) sieht

man, dass der Antheridienschlauch, in die Oosphäre einge-

drungen, eine deutlich doppelkontourirte Membran besitzt.

Schliesslich reisst der Antheridienschlauch an der Spitze

und der Spermakern gelangt in die Oosphäre (Fig. 9, Tafel I).

Derselbe nimmt bald an Grösse zu, ebenso wie der Eikern.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 10. 11

Nur ein Kern gelangt aus dem Antheridium in die Oosphäre.

Wenn der Antheridienschlauch geöffnet worden ist, zieht sich

das Plasma des Antheridiums zusammen, und die Kerne

werden nach und nach aufgelöst.

In dem Coenocentrum unterscheidet man oft auf diesem

Stadium stärker gefärbte Körner (Fig. 18, Tafel IT).

Der Spermakern wandert nun bis zum Coenocentrum und

dem Eikern hin, ob vom Coenocentrum attrahiert, ist schwer

zu entscheiden (Fig. 12). Auf jeden Fall behält er seine

runde Form bei. Die Kerne legen sich an einander an und

verharren in diesem Stadium eine längere Zeit (Fig. 41). Die

Plasmoderma nimmt an Dicke zu, und in der Oospore be-

merkt man eine bedeutende Anhäufung von Nährstoffen,

woran das Coenocentrum noch aktiv teilzunehmen scheint

(Fig. 16). NSchliesslich kopulieren die Kerne, gleichzeitig da-

mit dass das Coenocentrum aufgelöst wird.

Kernteilune.

Besondere Aufmerksamkeit habe ich dem Studium der

Kernteilungen im Oogonium und Antheridium gewidmet.

Eine gleichzeitige Teilung der Kerne im Oogonium und

auch im Antheridium sind bei den meisten der untersuchten

Oomyceten gefunden worden. Die Frage iäber die Bedeutung

dieser Teilung ist noch nicht als befriedigend beantwortet

anzusehen. Da durch die Untersuchungen von STEVENS fest-

gestellt worden ist, dass zwei solche Teilungen bei Albugo

existieren, so scheint die Annahme, dass hier Teilungen vor-

liegen, welche den Tetradenteilungen bei den höheren

Pflanzen entsprechen, erklärlich. HEinige Verfasser (Trow IT)

haben eine reduzierte Anzahl Chromosomen bei diesen Teilungs-

vorgängen zu finden geglaubt, aber da die Kerne so äusserst

klein sind, ist eine derartige Rechnung sehr unsicher.

Indessen därfte eine genaue Untersuchung des Kern-

teilungsvorganges selbst Klarheit in dieser Frage geben. Ich

will darum in folgendem eingehender klarlegen, was ich in

dieser Beziehung bei Plasmopara alpina gefunden habe. Diese

Pflanze scheint ein hierfär geeignetes Untersuchungsobjekt

abzugeben, da ihre Kerne wenigstens im Vergleich zu denen

von Peronospora nicht so winzig klein sind.

12 0. ROSENBERG, UBER DIE BEFRUCHTUNG VON PLASMOPARA ALPINA.

Auf Tafel II sind verschiedene Teilungsstadien im Oogo-

nium und im Antheridium dargestellt.

Figg. 23, 24 stellen das gewöhnliche Aussehen der Kerne

im »Ruhestadium»> dar, d. h. in einem Stadium, wo das Plasma

des Oogoniums noch gleichmässig verteilt ist, und noch keine

grösseren Vacuolen vorkommen. Die Struktur des Kerns

entspricht ganz sicher etwa dem Spiremstadium der höheren

Pflanzen. Fig. 20 stellt eine ganz andere Struktur des Kerns

dar. Das Chromatingeriöst ist ungefähr wie vorher, aber der

Nucleolus liegt als ein linsenförmiger Körper an der Kern-

membran an. In Fig. 21 sieht man einen sogestalteten Nucleo-

lus von vorn; er ist etwas grösser als z. B. in Fig. 24, und

zwar infolge seiner ausgebauchten Form. Diese Kernstruktur

entspricht ohne Zweifel dem Sichelstadium bei höheren

Pflanzen. Schon dieses ist sebr bemerkenswerth. Eine solche

Form des Nucleolus ist von STEVENS för Albugo nicht abge-

bildet oder bemerkt worden. Noch grössere Ubereinstimmung

mit der Reduktionsteilung bei höheren Pflanzen zeigen

Figg. 25, 26. Hier liegt das Chromatin zu einer Masse an

der ”Kernmembran angehäuft. Dieses Stadium stimmt voll-

ständig mit dem sog. Synapsisstadium iberein. Beide letzt-

genannten Strukturen lassen sich in Oogonien finden, wo die

Kerne nach der Peripherie auszuwandern beginnen, gleich-

zeitig mit der Differenzierung des Plasmas im Periplasma

und Ooplasma. Welcher von diesen Vorgängen friher statt-

findet, ist schwer zu sagen und ist fär unsere Frage weniger

von Belang. Die Hauptsache ist, dass sich diese Stadien auch

hier vorfinden, wo der Kern sich zu teilen beginnt. Ob nun

die Fig. 27 ein friheres oder späteres Stadium als das

Synapsisstadium vorstellt, kann ich nicht mit Sicherheit ent-

scheiden. Ich bin jedoch geneigt zu glauben, dass das eine

Entwicklung des Chromatins vom Synapsisstadium zur

Spindelbildung ist. Das Kerngeriäst besteht aus bedeutend

feineren Lininfäden und das Chromatin ist nicht gleichmässig

darin verteilt, sondern kommt als Körner in demselben vor;

es kommt einem so vor, als ob sich das Chromatin zusammen-

balle, um später Chromosomen zu bilden.

In Fig. 28 ist das nächste Stadium abgebildet (vgl.

Figg. 4 und 5 in der Arbeit von STEvENns [T]). Der Kern hat

sich zur Spindelform ausgebildet, und das Chromatin kommt

als grössere Klumpen in einem feinen Lininnetz vor. In-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 28. AFD. III. N:0 10. 13

teressant ist es, wahrzunehmen, dass ein Paar Lininfäden

nach dem einen Pole hin ausgespannt sind, was Anlass giebt,

sie als werdende Spindelfäden aufzufassen. In Fig. 29 ist

ein etwas späteres Stadium abgebildet, wo Centrosomen an den

Polen auftreten und die Spindelfasern vereinigen. Die Chro-

mosomen ordnen sich am Äquator. Auf Grund dieser und zahl-

reicher solcher Kernbilder bin ich geneigt, in Ubereinstimmung

mit WAGER (I p. 326) zu glauben, dass die Spindelfasern hier

von den Lininfäden im Kerne herstammen. Fig. 29 zeigt, wie die

Tininfäden gleichsam von den Centrosomen zu Spindelfäden

umgestellt und angespannt werden. Besonders deutlich zeigt

sich dies rechts unten in der Zeichnung. WaAGER (I) schreibt

iber Cystopus, pag. 326, dass »the fact is strongly impressed

upon one that it (nuclear spindle) is formed of the faint

bluestained network of the nucleus>.

Wie bei anderen Vertretern der Gruppe bleibt die Kern-

membran die ganze Zeit während der Kernteilung bestehen;

nur in ein Paar Fällen zeigten sich Spindeln, wie die in

Fig. 35 abgebildete, wo keine Kernmembran untersehieden

werden konnte.

Die Chromosomen teilen sich jetzt am Äquator und be-

ginnen ihre Wanderung nach den Polen hin (Figg. 31, 32).

Diese Teilung der Chromosomen zeigte sich in mehreren

Präparaten sehr deutlich. Der Nucleolus findet sich noch

vor, obwohl etwas schwächer rotgefärbt, und folgt oft den

”Tochterchromosomen nach dem einen Pole, wie in Fig. 34.

Wenn die Chromosomen dort angelangt sind, tritt eine Ein-

schnärung der Kernmembran am Äquator ein (Fig. 36), und

die Tochterkerne werden auf dieselbe Weise wie bei Albugo

abgeschnärt. Die Tochterkerne sind jetzt bedeutend kleiner

als die Mutterkerne waren und wachsen auch nachher nicht

an Grösse. Fin wirkliches Ruhestadium, bis sich der Kern

aufs neue teilt, tritt nicht ein, denn die Chromosomen sind

fortwährend im Kern sichtbar.

Die nächste Teilung ist schwieriger zu verfolgen, da die

Spindelfiguren da sehr schmal und undeutlich sind. Die Kern-

membran verschwindet indessen bald, so dass das Aussehen

der Spindel ganz von dem nach der vorigen Teilung ab-

weicht. Dieser Unterschied zwischen erster und zweiter

Karyokinese ist schon von STEVENS (I) hervorgehoben worden.

14 0. ROSENBERG, ÖBER DIE BEFRUCHTUNG VON PLASMOPARA ALPINA.

Wie schon erwähnt sind die Ansichten sehr geteilt, wie

man diese Kernteilungen im Oogonium und Antheridium auf-

fassen soll. Bei allen Peronosporeen, sowie bei den unter-

suchten Saprolegnia- und Achlya-Arten kommt wenigstens

eine solche Teilung vor. Zwei Teilungen sind von STEVENS

(IT) bei den untersuchten Albugo-Arten, auch bei A. candida,

festgestellt worden, obwohl bei letzterer Art nicht mit Be-

stimmtheit. Bei Peronospora wurde von WAGER (II) nur eine

Teilung beobachtet und beschrieben, aber neulich hat RUHLAND .

(I) dort auch eine zweite Kernteilung konstatiert. Zwei

Kernteilungen giebt es nach meinen Untersuchungen bei

Plasmopara alpina. 'Trow (IIT) und MivarE (I) haben bei

Pythium nur eine Teilung gefunden. Eine derartige Teilung

fehlt nach den Untersuchungen von LAGERHEIM (I) in den

Oogonien von Monoblepharis. Die Kerne in Oogonium und

Antheridium der untersuchten Oomyceten verhalten sich also

in verschiedenen Arten sehr verschieden. STEVENS (II, p. 242)

teilt auch die Ansicht, dass »these conditions render impro-

bable the existence of a reduction in the number of chromo-

somes during gametogenesis in these — — — fungi».

Ob wirklich eine Reduktion der Chromosomenzahl bei

diesen Teilungen vorhanden ist, ist eine Frage, die noch ganz

offen liegt. Die ist ja deshalb auch sckwer zu erledigen, da

Teilungen in den vegetativen Hyphen, bevor die Einwanderung

der Kerne in die Oogonanlage geschieht, nur selten und dann

sehr undeutlich beobachtet worden sind.

Indessen glaube ich, dass das Vorhandensein von

Synapsis und Sichelstadium in den Kernen, während des ersten

Teilungsschrittes, auf eine Chromosomenreduktion deutet.

In allen angeföhrten Fällen, wo typische Synapsis beschrieben

worden ist, ist das da gewesen, wo eine neue Generation

ihren Anfang genommen hat. Dieselbe zeigt sich nicht bei

jeder ”Teilung mit reducierter Chromosomenzahl, doch wohl

immer, wenn diese Teilung zum ersten mal eintritt (vgl.

äbrigens ERNST (I) pag. 13). Ebenso verhält es sich mit dem

Sichelstadium. Sowohl in männlichen wie weiblichen Ge-

schlechtsanlagen kommt diese Kernstruktur bei höheren Pilanzen

ausnahmslos in einem Moment vor, wo zum ersten mal die

Kernteilung mit reduzierter Chromosomenzahl verläuft (vgl.

Liprorss (I) und die dort angefihrte Litteratur). Ich glaube

also, dass dieser Teilungsprozess eine Tetradenteilung ist,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 10. 13

weil es festgestellt ist, dass einerseits bei einem Teile von

Peronosporeen zwei Teilungsschritte des Kerns im Oogonium

und im Antheridium vorkommen, sowie dass wenigstens bei

einer Art ein Synapsis- und ein Sichelstadium vorhanden ist.

Dass bei anderen Oomyceten nur eine oder sogar keine Kern-

teilung im Öogonium vorkommt, stösst unsere Annahme nicht

um. Es ist wohl ganz wahrscheinlich, dass die Oomyceten

einen polyphyletischen Ursprung haben, und dass also

scheinbar nahestehende Gattungen sich recht verschieden

verhalten können. Es ist anzunehmen, dass Albugo, Pero-

nospora und Plasmopara in dieser Hinsicht eine natärliche

Entwicklungskette bilden. Pythium, dessen Befruchtungs-

verlauf im iäbrigen recht sehr an den bei Peronospora und

Plasmopara erimnert, unterscheidet sich jedoch durch das Vor-

kommen nur einer Kernteilung im Oogonium. 'Trow (IIT)

reiht Pythium in die Peronosporeen, stellt es aber am tiefsten.

Es ist jedoch eine Frage, ob man nicht annehmen muss, dass

Pythium einen selbständigen Typus bildet.

Trow (IT) hat in einer Arbeit äber Achlya auvusföhbrlich

die Frage iäber die Bedeutung dieser Kernteilungen erörtert.

In Achlya wie in Saprolegnia teilen sich die Kerne im Oogo-

nium einmal, und bei dieser Teilung hat der Kern 4 Chromo-

somen. In der keimenden Oospore zeigen sich während der

Kernteilungen 8—9 Chromosomen. Man muss allerdings, um

hieräber sichere Auskunft erteilen zu können, auch die

Kernteilung vor der ersten im Oogonium stattfindenden kennen.

Es ist jedoch sehr wahrscheinlich, dass diese Teilung eine

wirkliche Reduktionsteilung ist.

In den Oogonien von Fucus kommen nach STRASBURGERS

(ID) Untersuchung 3 Kernteilungen vor; die zwei ersten sind

Reduktionsteilungen und erst durch die letzte bilden sich die

Gameten. In Saprolegnia und Achlya werden durch die Re-

duktionsteilung gleichzeitig die Gameten gebildet. In Albugo,

Peronospora und Plasmopara kommen zwei Teilungen vor, die

als Reduktionsteilungen aufgefasst werden därfen, und durch

die letzte dieser ”Teilungen werden die Gameten gleichzeitig

gebildet.

STEVENS (IT) berichtet in seiner Arbeit äber Albugo, dass

die Kerne, die ausserhalb der Oosphäre im Periplasma liegen,

sich nur einmal teilen, während die Oosphärenkerne noch eine

Mitose durechmachen. Dieses Verhalten der Periplasmakerne

16 0. ROSENBERG, UBER DIE BEFRUCHTUNG VON PLASMOPARA ALPINA.

bei Albugo lässt sich mit den im Periplasma von Plasmopara

sich abspielenden Vorgängen vergleichen. Wie schon erwähnt,

teilen sich hier nicht alle Kerne zum zweiten Male; man findet

nämlich fär gewöhnlich etwa 120 Kerne und nicht 160, wie

man erwarten sollte, wenn man bedenkt, dass ein junges

Oogonium 40—45 Kerne enthält. Meiner Meinung nach lässt

sich dieses folgendermassen erklären:

Durch die erste Teilung wird sowohl in Albugo wie auch

in Plasmopara ein Teil der Kerne befruchtungsunfähig; letz- .

tere teilen sich nicht weiter. Die äbrigen Kerne dagegen

wandern bei Albugo in die Oosphäre ein und teilen sich da

wiederum. In Plasmopara dagegen, wo die Oosphäre nur ein-

kernig ist und frähzeitig von einer Plasmoderma abgegrenzt

wird, liegen alle die anderen, mit den Oosphärenkernen in

Albugo homologen Kerne im Periplasma und teilen sich hier.

Zusammenfassung.

1. Das junge Oogonium enthält ungefähr 45 Kerne mit

deutlich hervortretendem Nucleolus und Chromatin.

2. Das Antheridium legt sich fräh an das Oogonium an

und enthält ungefähr 5 Kerne.

3. Ehe sich die Kerne des Oogoniums teilen, bildet sich

eine »receptive papilla», welche sich emm Stäck in das Anthe-

ridium eindrängt.

4. Die Kerne im Oogonium und im Antheridium teilen

sich mitotisch, die letzteren etwas fräher. Diejenigen im

Oogonium wandern nach der Peripherie aus und zwar alle

ausser einem, welcher im Centrum liegen bleibt.

5. HFinen scharfen Unterschied zwischen Periplasma und

Ooplasma, entsprechend »Zonation» in ÄAlbugo giebt es erst

später.

6. Das Coenocentrum tritt gleichzeitig mit der Teilung

und Auswanderung der Kerne auf; dasselbe ist gut entwickelt

und ziemlich scharf differenziert bis zum Ende der Kopulation

in der Oosphäre.

7. Durch die erwähnte Mitose bilden sich im Oogonium

ungefähr 80 bis 90 Kerne, im Antheridium ungefähr 10 bis 12.

8. Der eine Tochterkern in der Oosphäre wandert nach

dem Periplasma aus.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. IlI. N:0 10. 17

9. Die Kerne teilen sich auf's neue, sowohl im Periplasma,

wie in der Oosphäre und im Antheridium.

10. Der Schwesterkern des Eikerns wird nach und nach

aufgelöst. Nur ein Antheridienkern gelangt in die Oosphäre

und legt sich an den Eikern an; nach einer Zeit findet die

Kopulation statt.

11. Die Kernteilungen im Oogomium und Antheridium

von Plasmopara entsprechen sehr wahrscheinlich der Tetraden-

teilung bei höheren Pflanzen; und zwar auf Grund des Vor-

kommens von HNynapsis- und Wichelstadium beim ersten

Teilungsschritt.

138 0. ROSENBERG, ÖUBER DIE BEFRUCHTUNG VON PLASMOPARA ALPINA.

Litteraturverzeichniss.

BERLESE, A. N. (ID). Uber die Befruchtung und Entwickelung der

Oosphäre bei den Peronosporeen. Jahrbächer fir wissenschaft-

liche Botanik. Bd. 31. Berlin 1898.

Davis, B. M. (I). The fertilization of Albugo candida. Botanical

Gagette. Vol. 29. Chicago 1900:

ERNST, A. (1). Chromosomenreduktion, Entwickelung des Embryo-

sackes und Befruchtung bei Paris quadrifolia L. und Trillium

grandiflorum Salisb. Flora, Ergänzungsband. Mäiänchen 1902.

FISCHER, E. (I). Phycomycetes. Rabenhorst's Kryptogamenflora IV.

Leipzig 1892.

HARPER, RB. A. (1). Sexual reproduction in Pyronema confluens and

the morphology of the ascocarp. Annals of Botany. Vol. 14.

London 1900.

HaARTOG, M. M. (1). Some problems of reproduction. Quarterly Journal

of miscroscopical Science. 33. London 1891—1892.

LAGERHEIM, G. (I). Mykologische Studien. II. Untersuchungen iäber

die Monoblepharideen. Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps-

Akademiens Handlingar. Band 25. Afd. III. N:o 8. Stock-

holm 1900. :

LIDFORSS, B. (I). Zur Physiologie des pflanzlichen Zellkernes. Acta

Reg. Soc. Physiogr. Lund. T. VIII. Lund 1897.

LOEB, J. (1). On the nature of the process of fertilization. Amer.

Journal of Physiology. Bd. 3. 1900.

MIYAKE, K. (I). The Fertilization of Pythium de Baryanum. Annals

of Botany. Vol. 15. London 1901.

RUHLAND, W. (ID). Die Befruchtung von Albugo Lepigoni und einigen

Peronosporeen. Hedwigia. Bd. 41. Berlin 1902.

STEVENS, F. L. (1). The compound oosphäre of Albugo Bliti. Bota-

nical Gazette. Vol. 28. Chicago 1899.

STEVENS, F. L. (ID. Gametogenesis and fertilization in Albugo. Bo-

tanical Gazette. Vol. 32. Chicago 1901.

STRASBURGER, E. (I). Uber Befruchtung. Jahrbäöcher fär wissen-

schaftlige Botanik. Bd. 30. Berlin 1897.

STRASBURGER, E. (II). Uber Reduktionsteilung, Spindelbildung, Centro-

somen und Cilienbildner im Pflanzenreich. Jena 1900.

TrRoWw, A. H. (ID). The karyology of Saprolegnia. Annals of Botany.

Vol. 9. London 1895.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 28. AFD. III. N:0 10. 19

TROW, A. H. (II). Observations on the Biology and Cytology of a

new variety of Achlya Americana. Annals of Botany. Vol. 13.

London 1899.

TROW, A. H. (III). Observations on the Biology and Cytology of

Pythium ultimum, n. sp. Annals of Botany. Vol. 15. London

I16SA0):05

WAGER, H. (I). On the structure and reproduction of Cystopus can-

didus. Annals of Botany. Vol. 10. London 1896.

WaGER, H. (ID. On the fertilization of Peronospora parasitica.

Annals of Botany. Vol. 14. London 1900.

Figurenerklärung.

Haj

Alle Figuren, mit Ausnahme von Figg. 1 und 3, sind mit ZEISS”

Apochromat-Objectiv 1,5 m. m., Apertur 1,30, Figg. 1 und 3 mit

LEITZ Hom. Immersions-Objectiv !/16, mit Hilfe der ABBE'schen

Camera, in der Höhe des Objecttisches gezeichnet. Fär Figuren

1—5 a, 7—12 ist Huygens Ocular III, för Fig. 16 Ocular I und fär

Figg. 5b, 6, 13—15 und 17 das Compensations-Ocular No. 18 zu

Hälfe genommen.

Fig. 1. Ein junges Oogonium und Antheridium mit »Receptive Pa-

pilla». Die Kerne im Ruhestadium.

Fig. 2. Eine »Receptive Papilla» im friäheren Stadium.

Fig. 3. Erste Kernteilung und peripherische Anordnung der Kerne.

Fig. 4. Dasselbe. In der Mitte des Oogoniums tritt Ooplasma auf,

und das Coenocentrum wird sichtbar. ;

Fig. 5a. Zweite Kernteilung. Die Plasmoderma wird gebildet; der

Kern am Coenocentrum in Metaphase.

Fig. 5 b. Derselbe stärker vergrössert.

e6. vel: Fig. 5 b.

Fig. 7. HEine »Receptive Papilla» wie in Fig. 2, von oben gesehen.

Fig. 8. Die Oosphäre ist nahezu befruchtungsreif. Der Antheridien-

schlauch beginnt sich zu entwickeln; Coen., Coenocentrum; E,

Eikern; S, dessen Schwesterkern, der aufgelöst wird; das Ooplasma

nur teilweise eingezeichnet.

Fig. 9. Der Antheridienschlauch mit dem einen Antheridienkern ist

in die Oosphäre eingedrungen.

Fig. 10. HFEin gleiches Stadium. Der Schnitt hat den Antheridien-

schlauch schief getroffen; Coen., Coenocentrum; Per., Periplasma.

Fig. 11. Etwas friäheres Stadium als in Fig. 5 a; der Kern der 0Oo-

sphäre wird vom Coenocentrum attrahiert.

20 0. ROSENBERG, UBER DIE BEFRUCHTUNG VON PLASMOPARA ALPINA.

Fig. 12. Der männliche Kern ist in die Oosphäre eingedrungen; der

Eikern liegt am :Coenocentrum.

Fig. 13. Vegl. Fig. 1, stärker vergrössert.

Fig. 14, 15. Erstes Entwicklungsstadium des Antheridienschlauches.

Fig. 16. Oospore.

Fig. 17. Die Tochterkerne aus der zweiten Kernteilung in der

Oosphäre. Der FEikern am Coenocentrum.

Tafel II.

Alle Figuren sind mit ZEISS Apochromat-Objectiv 1,5 m. m.,

1.30 Num. Apertur, mit Hälfe der ABBE'schen Camera gezeichnet.

Fär Fig. 18, 19 ist HUYGENsS Ocular III und fär alle äbrigen Figuren

das Compensationsocular Nr. 18 (Vergr. ungefähr 3000) zu Hälfe ge-

nommen.

Fig. 18. Das Oogonium nach der zweiten Kernteilung. Die Plasmo-

derma ist fertig. Das Coenocentrum erscheint körnig.

Fig. 19. Der Antheridienschlauch ist in die Oosphäre eingedrungen.

Er ist noch von einer Membran umgeben.

Figg. 20—36. Verschiedene Figuren von dem ersten Teilungsschritt;

Fig. 23 im Antheridium, die äbrigen im Oogonium; 20—-22, das

Sichelstadium; 23, 24, das Spiremstadium; 25—27, Synapsis; 28,

der Kern ist spindelförmig und zeigt die erste Anlage der

Spindelfasern; 29, die Chromosomen ordnen sich im Äquator;

30—32, Metaphase; 33, 34, die Chromosomen gehen nach den

Polen; 35, eine Spindelfigur ohne sichtbare Kernmembran; 36,

Anaphase.

Fig. 37. Spindelfigur im Periplasma des zweiten Teilungsschrittes.

Fig. 38. Prophase des Oosphärenkerns.

Fig. 39. Eine Conidie.

Fig. A0:n NVS: Fig: 138:

Fig. 41. Der Spermakern und der Eikern neben einander.

Tryckt den 29 januari 1903.